Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om enerighushållningen m.m.

1975 · 754 sidor, varav 610 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 610 av 754 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:30, Regeringens proposition om enerighushållningen m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition nr 30 år 1975 Prop. 1975:30

Nr 30

Regeringens
proposition om energiliushållningen m. m.;

beslutad
den 27 februari 1975.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder som föredragandena har hemställt om.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

RUNE
B. JOHANSSON

Propositionens
huvudsaldiga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om riktlinjer för energihushållningen.

I
propositionen framhålls att den energipolitiska planeringen måste förbättras
och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Energiplaneringen,
som bör samordnas med annan samhällsplanering, måste ta sikte på att skapa en
bred handlingsram inför framtida beslut. Den bör inriktas på olika tidsperspektiv.
År 1985 har valts som riktpunkt för planeringen på medellång sikt.

I
propositionen uttalas att energipolitiken, liksom andra delar av politiken,
även i fortsättningen måste medverka till välfärd och trygghet för människorna.
Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att uppnå de
sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till en hög
sysselsättning, fortsatt ekonomisk utveckling, social och ekonomisk utjämning
under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall underlätta
strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främja en
internationell rättvis fördelning av energiråvaror och internationellt
planmässig hushållning.

I
fråga om energikonsumtionen framhålls att energipolitiken framför allt måste
inriktas på att hålla tillbaka förbrukningen. Vi bör allvarligt pröva
möjligheterna att komma ned från de sista femton årens ökningstakt om ca 4,5 96
per år till i genomsnitt 2 96 per år t. o. m. år 1985. Vi bör också allvarligt
pröva möjligheten att från 1990-talets början hålla energikonsumtionen på en
oförändrad nivå. Det framhålls emellertid att vi måste fullfölja

1 RikKdaiim /V7.5. / saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 2

energipolitiken
på ett sådant sätt att sysselsättningen och andra viktiga väl-färdsmål inte
äventyras.

I
propositionen föreslås ett flertal såväl kortsiktigt som långsiktigt verkande
åtgärder för att begränsa energikonsumtionen.

En
ändring föreslås av 136 a § byggnadslagen så att även tillkomst och utbyggnad
av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse från
energihushållningssynpunkt skall prövas av regeringen.

Det
föreslås att i byggnadsstadgan förs in en bestämmelse med innebörd att hänsyn
skall tas till behovet av energihushållning vid planläggning av bebyggelse.
Vidare föreslås att i byggnadsstadgan tas in en bestämmelse om krav på god
värmehushållning vid utformning av byggnader och installationer i dessa.

Förslag
om en höjd energibeskattning aviseras. Flera olika utredningar förutskickas. En
översyn av energibeskattningens utformning skall göras. Förslag till
lagstiftning om kommunal energiplanering förbereds. Energistatistiken bör
vidareutvecklas. Industrins energianvändning och möjligheterna att ta till
vara spillvärme kommer att undersökas.

Förslag
läggs fram om fortsatt stöd för att stimulera till energibesparande åtgärder i
bostäder och vissa andra byggnader. Stöd föreslås till viss prototyp-och
demonstrationsverksamhet inom lokalområdet. Fortsatt stöd föreslås även till
energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader. Dessutom föreslås att
stödmöjligheter införs för energibesparande åtgärder i anslutning till
industriella processer samt för prototyper och demonstrationsanläggningar för
effektivare energianvändning inom näringslivet och i samband med viss
energiproduktion.

Insatser
för information, utbildning och rådgivning föreslås med syfte att främja
sparsamhet i energianvändningen och underlätta introduktionen av energisnål
teknik.

På
produktionssidan bör politiken inriktas på att skapa garantier för en säker och
tillräcklig energitillförsel till lägsta möjliga kostnad.

Strävandena
att hålla tillbaka vårt beroende av olja liksom strävandena att trygga
försörjningen för det oljebehov som ändå kvarstår måste utgöra viktiga inslag i
energipolitiken. Mot bakgrund härav föreslås vissa åtgärder på oljeområdet.

Som
ett komplement till de statliga insatserna för prospektering efter olja inom
ramen för Oljeprospektering AB och Petroswede AB föreslås att en statlig
garanti intill 2 000 milj. kr. införs. Garantin skall användas för lån till
finansiering av investeringar i utvinning m. m. av olja, naturgas och kol med
syfte främst att uppnå långsiktiga leveransavtal.

Vidare
föreslås medel till Statsföretag AB för projektering av ett raffinaderi vid
Broljorden. I samband härmed anmäls även att Statsföretag AB f n. förbereder
bildandet av ett bolag med uppgift att driva handel med råolja och
oljeprodukter.

I
propositionen föreslås att nu pågående utbyggnad av beredskapslager

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 3

av
råolja och eldningsolja för främst fredskrisbehov senast till år 1985 utökas
med en lagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 milj. m råolja. 1
samband härmed anmäls att säirskilda sakkunniga avses skola tillkallas för att
studera fördelningen på olika produktslag för den ökade oljelagringen.

För
att behovet av elektrisk energi fram till år 1985 skall kunna tillgodoses
behöver kraftproduktionssystemet kompletteras med nya anläggningar. För att
undvika långsiktiga bindningar föreslås att elenergibehovet skall tillgodoses
genom en kombination av vattenkraft, oljebaserad mottryckskraft och kärnkraft.

Beträffande
vattenkraft föreslås en utbyggnad i redan påverkade älvar samt i några smärre
vattendrag.

Det
blir även nödvändigt att bygga ut oljebaserade produktionsanläggningar. Dessa
utbyggnader bör i första hand avses. k. mottrycksanläggningar för kombinerad
el- och värmeproduktion.

Kärnkraftprogrammet
föreslås t. o. m. år 1985 bli begränsat till befintliga kärnkraftlägen.
Sammanlagt bör tretton aggregat, dvs. ytterligare två aggregat utöver de elva
som redan har beslutats, byggas.

Beträffande
kärnkraftens säkerhetsfrågor lämnas i propositionen en redovisning av de
utredningar och rapporter som behandlar olika aspekter av frågan. Det föreslås
att statens kärnkraftinspektion med början den 1 juli 1975 skall överta
programansvaret för forskning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet.

På
kärnbränsleförsörjningens område föreslås medel till Loussavaara-Kirunavaara AB
för projektering av ett uranverk i Ranstad.

I
propositionen anförs att en bred satsning på forskning och utveckling inom
energiområdet är en nödvändig del av en energipolitik som syftar till att på
sikt förändra det nuvarande energiförsörjningssystemet i riktning mot
återhållen energikonsumtion och mot en tryggare energiförsörjning. Forskning
och utveckling har betydelse även på kortare sikt som ett medel att öka
energianvändningens och energiproduktionens effektivitet. Mot denna bakgrund
föreslås i propositionen att ett energiforskningsprogram genomförs under en
treårsperiod inom en total ram av 360 milj. kr.

Den
fortsatta energipolitiska planeringen förutsätts bli inriktad så att förslag
till huvuddragen i energihushållningen under senare delen av 1980-talet kan
framläggas år 1978. Härvid kan beaktas uppnådda resultat av bl. a.
besparingsåtgärder och FoU-insatser. Vidare kommer ytterligare beslutunderlag
beträffande vattenkraft och kärnkraft, bl. a. kärnkraftens säkerhetsfrågor,
att föreligga.

l' Riksdagen 1)75. I samt. Nr 30

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 4

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löf-berg, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon

Föredragande: statsministern, statsråden Johansson, Carlsson, Feldt
Proposition om energiliushållningen m. m.

Statsministern
anför

Inledning

Energifrågorna
har under det senaste året tilldragit sig större intresse än kanske någon annan
samhällsfråga. Debatten i massmedia, organisationer och folkrörelser har varit
intensiv. Tiotusentals människor har visat en enastående vilja att sätta sig
in i energiproblemen. Detta intresse och engagemang är lika glädjande som
välmotiverat.

I
ett globalt perspektiv är energiförsörjningen en väsentlig del av problem som
ytterst rör mänsklighetens framtid. De handlar om hushållningen med jordens
tillgångar och om möjligheterna att styra den tekniska utvecklingen för att
skapa en tryggare och rättvisare värld.

I
ett nationellt perspektiv är energipolitiken av utomordentlig betydelse för
vårt oberoende, för det fortsatta välfärdsarbetet, den sociala utjämningen i
samhället och för bevarandet av en god livsmiljö. Men kraven på internationell
solidaritet måste finna uttryck också i den energipolitik vi för i vårt eget
land.

Hela
efterkrigstiden har i flertalet industriländer varit en period av oavbruten
produktionsstegring och välståndsökning. Den rikliga tillgången på billig
energi - främst olja - har varit en av drivkrafterna i den utvecklingen. Men
samtidigt som välståndet ökat i industriländerna har klyftan mellan rika och
fattiga länder vidgats. U-länderna har inte i rimlig utsträckning fltt del av
de tekniska och ekonomiska framstegen. Ingenstans speglas den ojämna fördelningen
mellan länderna tydligare än i statistiken över energiförbrukningen. USA, med
6 96 av jordens befolkning, svarar ensamt för 1/3 av förbrukningen medan ett
stort antal länder, med tillsammans 70 96 av jordens befolkning, står för bara
15 96 av den totala energiförbrukningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 5

Sverige
tillhör de länder i världen, som har den högsta industriella produktionen och
den högsta energikonsumtionen per invånare.

Frågan
om en rättvis global fördelning måste alltid ha en central plats, när
energiproblemen diskuteras. Men det är inte så att det bara är de fattiga
länderna som förlorar om utvecklingen dr fortsätta i samma riktning och i samma
takt som hittills. Förr eller senare måste en ohämmad ökning av
energiförbrukningen slå tillbaka på oss alla. Tillgångarna på energi är inte
obegränsade. Användningen i allt större omfattning av bränslen av olika slag
medför dessutom påtagliga risker för människor och miljö.

Det
är inte möjligt att göra några säkra uppskattningar av hur länge de energitillgångar
som kan utnyttjas med hittills känd teknik kommer att räcka. För vissa slag av
bränslen kan det vara en fråga om decennier. För andra är det fråga om
betydligt längre tider. Men ett faktum är att konsumtionen i dag till helt
övervägande del tillgodoses ur jordens lagrade reserver av olja, kol, naturgas
och uran, dvs. inte förnyelsebara råvaror. Endast några fl procent av den
totala förbrukningen hämtas från vattenkraft och andra energikällor som
förnyas.

All
produktion av energi är förenad med miljöproblem. Utnyttjandet av vattenkraft
innebär ofrånkomligen ingrepp i naturen. Kärnkraften har särskilda
säkerhetsproblem som hör ihop med den joniserande strålningen. Användningen av
fossila bränslen innebär risker för både människors hälsa och naturmiljön. Det
gäller i första hand svaveldioxid, som släpps ut vid förbränningen av kol och
olja. Den sprider sig över stora områden och kan försura mark och vatten.
Utsläppen av koldioxid i luften innebär på längre sikt kanske ännu större
risker. Ökade mängder koldioxid i luftlagren kan enligt vissa forskare ge
klimatförändringar, som med tiden skulle kunna få katastrofala konsekvenser för
våra levnadsbetingelser.

1
framtiden kommer många av de begränsnings- och riskproblem som hör ihop med de
nya energikällorna att lösas. Men att utveckla ny teknik kräver stora
forskningsinsatser. Det tar också lång tid innan ny energiteknik kan ra en mera
påtaglig roll för energiförsörjningen. Det tog 30 år för kärnkraften att nå
fram till ett kommersiellt genombrott. Varken vätekraft, sol-och vindenergi
eller geotermisk energi kommer att kunna bidra till energiförsörjningen i
nämnvärd utsträckning under de närmaste decennierna.

Debatten
om energifrågorna har i stor utsträckning kommit att handla om avigsidorna med
en okontrollerad energiförbrukning och riskerna med olika energikällor. Den
kritik av utvecklingen som har kommit fram har varit både nyttig och nödvändig.
Den har riktat uppmärksamheten på olika riskmoment och understrukit
nödvändigheten av att spara energi. Den har bekräftat behovet av att planera
och vidta åtgärder för att styra utvecklingen, både ifråga om produktion och
konsumtion av energi. Såväl ekonomisk utveckling som välfärd äventyras, om inte
samhället tar ett större ansvar för den framtida energiförsörjningen. Men
samtidigt är en tryggad tillgång på energi en avgörande förutsättning för att
vi skall kunna förverkliga våra

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 6

önskemål
om arbete, välfärd och social utjämning.

Jag
vill nu presentera huvuddragen i denna övergripande energiplanering och ett
antal samordnade åtgärder för att få ett bättre grepp om energiförsörjningen.
De förslag som förordas innebär en inledning till planmässig hushållning på
energiområdet.

Detta
sker efter ett ovanligt grundligt förberedelsearbete. Förslagen baseras inte
bara på ett gediget och omfattande utredningsmaterial. Förberedelsearbetet har
också kunnat dra fördel av en sällsynt omfattande studieverksamhet och
opinionsbildning i partier, organisationer och folkrörelser. Energifrågorna
får inte bli en angelägenhet bara för tekniker och experter. Energifrågorna
berör varje medborgare, hans eller hennes möjligheter att förverkliga sina
önskningar om framtiden. Det är en styrka för vår demokrati att människorna i
så stor utsträckning som nu har skett har gett besked om att de vill vara med
och påverka utvecklingen på energiområdet.

Studieförbundens
cirkelverksamhet om energipolitiken är kanske det viktigaste nya inslaget. 10
000-tals människor har samlats kväll efter kväll för att sätta sig in i energifrågorna.
Förväntningarna på studiecirkelverksamheten har vida överträffats, såväl när
det gäller antalet deltagare som när det gäller engagemanget och bredden i de
synpunkter som har förts fram.

Energirådet,
som inrättades i december 1973, bör också nämnas i detta sammanhang.
Energirådet har för regeringen varit ett viktigt kontaktorgan med
organisationer och folkrörelser. Rådet har bl. a. arrangerat fyra offentliga
utfrågningar kring några av de mest omdebatterade energifrågorna.

Resultatet
av dessa olika aktiviteter har blivit att stora grupper nu är betydligt bättre
insatta än för något år sedan i en rad svåra frågor med anknytning till
energipolitiken. Det är ingen tvekan om att detta har inneburit en stimulans
för fackmän och experter inom området, liksom för de politiker som har att
ytterst ta ansvar för besluten. En kunnig och uppmärksam opinion innebär en
styrka för demokratin.

Energi-
och samhällsutveckling

Vårt
lands nuvarande starka beroende av import för att klara energiförsörjningen är
en relativt modern företeelse. Sverige var tidigare helt självförsörjande. Med
industrialiseringen under 1800-talet började en import av energiråvaror att
växa fram. Behovet av stenkol inledde vårt utlandsberoende. På mindre än ett
halvsekel växte importen till en tredjedel av den totala energikonsumtionen.
Samtidigt pågick en omfattande utbyggnad av vattenkraften. Trots den efter
dåvarande mått snabba vattenkraftutbyggnaden fortsatte kol- och koksimporten
att stiga.

Andra
världskriget medförde tidvis ett nära nog totalt stopp i bränsleimporten.
Hårda restriktioner i energianvändningen, en övergång till vedbränsle och en
forcerad vattenkraftutbyggnad genomfördes för att klara energiförsörjningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 7

Efter
kriget slog oljan igenom som dominerande energikälla. Från en mycket obetydlig
volym steg den till 40 96 av hela energiförbrukningen i början av 1950-talel
för att i början av 1970-talet ligga strax över 70 96. Oljan kommer - direkt
eller indirekt - till helt dominerande del från områden i Mellersta Östern.
Endast en massiv utbyggnad av vattenkraft kunde i någon mån begränsa
oljeberoendet. Under 1950-talet började en fredlig användning av kärnenergi att
uppfattas som en ny möjlighet att minska på vårt oljeberoende.

Ar
1951 och 1955 tillkallades de första av de offenliga energiutredningar som har
angett förutsättningarna för dagens energipolitiska debatt. Förslag från 1951
års bränsleutredning och 1955 års atomenergiutredning blev grundmaterial för
de energipolitiska övervägandena under 1960-talet.

Bränsleutredningen
påpekade bl. a. att bränsleimporten från handels- och säkerhetspolitiska
synpunkter hotade att växa oss över huvudet. Båda utredningarna föreslog bl.
a. att kärnreaktorer snabbt skulle utvecklas för direkt värmealstring. På
längre sikt skulle elproduktion från kärnkraftreaktorer ytterligare sänka
importberoendet.

Ett
genomgående drag i utvecklingen av energiförbrukningen sedan mitten av
1950-talet har varit att ökningstakten ständigt visat sig bli högre än vad
prognoserna förutsett. I genomsnitt har energiförbrukningen ökat med mellan 4
och 5 96 per år. Förbrukningen har nu passerat 400 TWh (miljarder
kilowattimmar). Energikonsumtionen har mer än trefaldigats på 25 år.

Energiförbrukningens
fördelning mellan olika samhällssektorer har varit relativt stabil under en
längre tid. Inom industrin används drygt 40 96 av energin, inom samfärdseln
knappt 20 96 samt för lokaluppvärmning och övrig förbrukning ca 40 96.

Förbrukningen
av elektrisk energi har ökat ännu snabbare än den totala energiförbrukningen i
landet. Under 1960-talet ökade elkonsumtionen med 7 å 8 96 per år. I absoluta
tal förbrukades totalt 78 TWh år 1973. Mer än hälften av förbrukningen av
elektrisk kraft sker inom industrin. Hushåll, handel m. m. svarar för drygt 40
96 och återstoden ca 3 96 går till järnvägar, tunnelbanor m. m. inom
samfärdselsektorn.

I
samhällsdebatten påtalas ofta de negativa konsekvenserna av energianvändningen.
Naturligtvis har det förekommit slöseri med denna, relativt sett, billiga
tillgång. Men för den skull kan vi inte bortse från att tillgången på energi
till relativt låga priser varit en av flera viktiga faktorer bakom den väldiga
förändring som det svenska samhället har genomgått.

Jag
skall med några exempel belysa detta. Mellan åren 1950 och 1973 steg det
samlade värdet av industriproduktionen 2,8 gånger räknat i fast penningvärde.
Samtidigt minskade totala antalet arbetstimmar med ungefär 17 96. Värdet av
landets totala industriproduktion har ökat kraftigt samtidigt som insatserna av
mänsklig arbetskraft har minskat och energiinsatsen per producerad enhet
(specifika energiförbrukningen) har kunnat sänkas.

1 ' KiksJagfii l'J75. I samt. Nr 30

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 8

Sedan
1950 har i runda tal byggts två miljoner nya lägenheter samtidigt med att gamla
rivits eller moderniserats. Också inom samfärdseln har stora förändringar ägt
rum. Mellan 1950 och 1970 ökade godstransporterna från 14 miljarder
tonkilometer till 44. Personbilarnas antal ökade under nämnda period från en
kvarts miljon till 2,3 miljoner.

Jämsides
med en stegrad materiell standard har utrymme skapats för tjänster och service
inom den offentliga sektorn. Där har under efterkrigstiden antalet
arbetstillfällen fördubblats och uppgår nu i runda tal till 900 000. Av
ökningen faller den helt dominerande delen på undervisning samt sjuk-, hälso-
och socialvård.

Även
om det inte finns något fixerat samband mellan ökad ekonomisk tillväxt och
energiförbrukning så är det otvetydigt att den ökade energianvändningen haft
stor betydelse för de positiva förändringar i samhället som jag här antytt.
Samtidigt har miljövårdsarbetet successivt intensifierats för att bl. a.
motverka de negativa effekterna av en ökad energiförbrukning.

Det
står nu klart att energin måste användas med återhållsamhet. Den tid är förbi
då ökad tillgång på energi kunde betraktas som en självklarhet. Men jag tror
att de omprövningar som nu måste göras inte behöver medföra övervägande
negativa konsekvenser. Energipolitiken måste, liksom alla andra
delaravpolitiken,även i fortsättningen medverka till välfärd och trygghet för
människorna. Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att
uppnå de sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till hög
sysselsättning, fortsatt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk
utjämning under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall
underlätta strävan att vidmakthålla värt nationella oberoende. Den skall främja
en internationellt rättvis fördelning av energiråvaror och en internationellt
planmässig hushållning.

En
tryggad sysselsättning kräver en jämn och god tillförsel av energi. Åtgärder
som syftar till att dämpa energiförbrukningen eller till omläggning från en
energikälla till en annan får inte ske i sådan takt och omfattning att det
medför sysselsättningssvårigheter, betalningsbalansproblem eller hindrar
fortsatt ekonomisk utveckling och social utjämning. Det gäller såväl beslut om
olika restriktioner som direkt ekonomiska styråtgärder, där sociala och
fördelningspolitiska hänsyn påkallar varsamhet.

Energipolitisk
planering

Planering
är i och för sig inte någon nyhet på energiområdet. De långa utbyggnadstiderna
för kraftstationer och distributionsanläggningar har sedan länge nödvändiggjort
en långsiktig planering inom elsektorn. Nu står vi inför uppgiften att utvidga
planeringen till att i princip gälla alla energiformer, produktion och
tillförsel av energi samt energikonsumtionens nivå och inriktning. Planeringen
måste samordnas med annan samhällsplanering, framför allt med den långsiktiga
planeringen för sysselsättning och industriell

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 9

utveckling.
Där finns också samband med regionalpolitiken och hushållningen med mark och
vatten.

Planeringen
måste arbeta med olika tidsperspektiv. De problem som möter under de allra
närmaste åren måste lösas. Det gäller bl. a. beredskapen inför avbrott i
oljeförsörjningen eller andra plötsliga förändringar. Jag vill erinra om de
störningar som blev följden av Suezkrisen 1956 och störningarna i
oljetillförseln förra vintern. Men planeringen skall också beakta kommande
generationers möjligheter att forma sitt samhälle liksom faktorer som kan ha
betydelse för klimatet och miljön på mycket lång sikt.

Planeringen
måste arbeta med en rad osäkerhetsfaktorer. Vår kunskap och våra möjligheter
att bedöma utvecklingen av världens oljeförsörjning är begränsade. Priset på
råolja, leveransavbrott och störningar är svåra att förutse. Kärnkraftens
möjligheter som energikälla, dess driftsegenskaper och säkerhets- och
avfallsproblem är andra osäkerhetsmoment. Tekniska och ekonomiska
förutsättningar för alternativa energikällor som solenergi, vindenergi och
geotermisk energi är i dag mycket ovissa.

Den
svenska energiplaneringen måste utgå från att vårt lands ekonomi är en del av
en internationell hushållning. Utanför våra gränser förekommer på många håll
utomordentligt stora välståndsklyftor med direkt svält och nöd för stora
befolkningsgrupper som följd. För att råda bot på detta ställs krav på en ny
ekonomisk världsordning och bl. a. en annan fördelning av råvarutillgångarna.
Kampen om råvarorna innebär risker för djupgående konfiikter mellan nationer
och mellan ekonomiska intressen. Det innebär ett hot mot fred och säkerhet.

Vårt
land skall bidra till att skapa en rättvisare fördelning av de globala
tillgångarna och till skyddet av de grundläggande livsbetingelserna i vår
värld. Internationella hänsyn måste därför spela in när vi planerar vår förbrukningsnivå
och energiproduktionens fördelning på energikällor.

En
given utgångspunkt för den svenska energiplaneringen måste vara att
samhällsbyggandet inte flr avstanna. Välfärden måste utvidgas till eftersatta
grupper. Fler och fier människor - inte minst kvinnorna - kräver
förvärvsarbete. Mycket återstår också när det gäller att skaffa rymliga och
moderna bostäder åt alla. Under en 10-ärsperiod beräknas enligt statistiska
centralbyrån befolkningen öka med 250 000 människor. Miljön på arbetsplatserna
är fortfarande på många håll otillfredsställande. En förbättring av arbetsmiljö
och yttre miljö kräver ivesteringar som i sin tur förutsätter en fortsatt
utveckling av industriproduktionen.

Alla
dessa förbättringar kräver energi om än i varierande grad. Vi får därför räkna
med att förbrukningen fortsätter att öka ännu ett antal år. Det betyder inte
att den måste öka allt framgent. En grundläggande fråga i planeringen är att
klargöra vilka samband som finns på längre sikt mellan energiförbrukning och
samhällsutveckling. Därmed förbättras underlaget för att göra den rätta
avvägningen mellan önskemålen att spara energi och kraven på att fortsätta
utbyggnaden av välfärden. Tvärvetenskapliga initiativ.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 10

framtidsstudier
och försöksverksamhet som söker förena samhällsforskning och social forskning
med ekonomiskt och tekniskt utvecklingsarbete är i detta sammanhang av värde.

Planeringen
måste vidare inriktas på att skapa en bred handlingsram inför framtida beslut.
Våra föreställningar om samhällets utseende kring början av nästa sekel, t. ex.
produktionens volym och inriktning, utformningen av vårt boende, människors
levnadsmönster, är i långa stycken oklara. För att inte framtida generationer
skall bli ett energisystems lingar måste dagens energiplanering inriktas på att
bevara ett stort mått av handlingsfrihet. Häri ligger emellertid ett dilemma.
Det är inte möjligt att bevara en mer eller mindre fullständig handlingsfrihet
inför framtida beslut. Det skulle göra oss oförmögna att gripa oss an med de
näraliggande problem som med nödvändighet måste bemästras. Handlingsfrihet
skulle bli liktydigt med handlingsförlamning. Vi tvingas därför fatta beslut
som i någon utsträckning binder oss för framtiden. Men de skall samtidigt
utformas så att vägarna hålls öppna för en valfrihet även vid kommande beslut.

En
dämpad ökningstakt i konsumtionen ökar valfriheten. På tillförselsidan kan i
viss utsträckning utbyggnadsbeslulen anpassas så att hårda långsiktiga
bindningar undviks.

Forskning
och utveckling är en avgörande förutsättning för att på lång sikt skapa
handlingsalternativ. Ett förslag till program för energiforskning kommer att
läggas fram. Det omfattar en treårig anslagsram om 360 milj. kr.

I
anslutning till frågan om forskning är en kort kommentar på sin plats. Världen
måste hushålla bättre med fossila bränslen. Samtidigt känner många tvekan inför
en massiv kärnkraftsatsning. Vi måste därför söka efter alternativa
energikällor. En av dem kan bli fusionskraft eller vätekraft - framtidens
stora men ännu osäkra löfte. Sol- och vindenergi samt jordvärme är andra
möjligheter. Det behövs omfattande insatser av forsknings- och
utvecklingsarbete innan de kan användas i större omfattning. I stor utsträckning
bör det arbetet kunna ske i internationell samverkan, eftersom det ofta är
fråga om mycket stora utvecklingsinsatser, både i kapital och i kvalificerat
teknologiskt kunnande. Men denna forskning kommer att ta tid. Vi kan inte räkna
med att exempelvis sol-, vind- eller geotermisk kraft skall kunna bidra till
Sveriges energiförsörjning i någon nämnvärd omfattning före 1990.
Fusionsenergin blir - om forskarna över huvud tagel lyckas lösa dess problem -
sannolikt inte tillgänglig förrän under nästa sekel.

Energiplaneringen
har som nämnts flera tidsperspektiv. Året 1985 har valts som riktpunkt förden
medellånga planeringen. Det är emellertid viktigt att samtidigt beakta de mera
långsiktiga frågeställningarna. Planeringen bör utformas så att åtgärderna
kontinuerligt kan anpassas till förbättrade kunskaper, förändrade värderingar,
nya tendenser i utvecklingen. Konsekvenserna härav blir en rullande
energiplanering med återkommande beslutstillfällen. Som jag senare kommer att
redovisa torde vissa viktigare ener-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 11

gifrågor
komma att på nytt aktualiseras 1978.

När
energiplaneringen från dessa utgångspunkter skall konkretiseras är det fyra
uppgifter som träder i förgrunden.

För
det första gäller det att dämpa ökningen av energikonsumtionen. Jämsides med
en direkt besparing av energiresurser måste vi eftersträva en effektivare
användning av den energi som behöver tas i anspråk.

För
det andra måste vi driva en aktiv oljepolitik. Den skall inriktas dels på att
minska riskerna för ett ensidigt oljeberoende genom att öka import av andra
fossila bränslen - kol och om möjligt även naturgas, dels på att öka
försörjningstryggheten när det gäller tillförseln av olja och åstadkomma ett
starkare nationellt grepp om vår oljeförsörjning.

För
det tredje måste vi trygga vårt behov av elkraft. En utbyggnad av såväl
oljekraft som vatten- och kärnkraft väcker oro och invändningar från olika
synpunkter. Trots detta måste vi f. n. använda alla dessa energikällor för att
tillgodose Sveriges elkraftbehov.

För
det fjärde måste vi också efter måttet av våra krafter delta i en internationell
samverkan för energihushållning.

Dessa
fyra moment i energiplaneringen vill jag beteckna som de fyra hörnpelarna i
svensk energipolitik. Jag kommer i det följande att behandla dem i tur och
ordning.

En
dämpad ökning av energikonsumtionen

Den
första hörnpelaren i vår energipolitik måste bli en medveten strävan att hålla
tillbaka energikonsumtionen. Länge framstod en fortsatt ökning av
energikonsumtionen som naturnödvändig och problemfri. Nu har insikt vunnits om
motiven för att hålla tillbaka förbrukningen: begränsningarna i tillgången,
kostnaderna, miljöförstörelsen, hänsynen till den internationella solidariteten,
den större valfriheten i framtiden. Den studie- och rådslagsverksamhet som har
bedrivits visaratt människorna inte uppfattar en ohämmad stegring av den
materiella produktionen som ett avgörande villkor för fortsatt välstånd. De är
tvärtom beredda till vissa uppoffringar för att spara energi. Det kan innebära
förändringar i levnadsvanor och konsumtionsmönster.

Den
ökade medkänslan med världens fattiga folk gör att många människor
betraktarsådanaförändringarsom en naturlig internationell solidaritetshandling.
Men många av dessa förändringar behöver inte heller betraktas som
ofördelaktiga. Förväntningarna för framtiden riktar sig alltmer mot värden av
icke materiell art. Kraven på hushållning med knappa naturtillgångar och behov
av välfärd på andra områden än de som traditionellt har ansetts centrala för
välståndsutvecklingen verkar i samma riktning. Detta innebär framför allt en
lägre takt i den privata konsumtionens ökning. Vi får vara beredda att hålla
tillbaka ökningen av en del konsumtionsbehov, satsa mer på kollektivtrafik, mer
på tjänster som sjukvård, åldringsvård, barntillsyn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 12

utbildning,
kultur osv.

Men
det finns en gräns för besparingar i fråga om energikonsumtionen. Som jag förut
har framhållit måste vår energihushållning bidra till att förverkliga de
sociala målen arbete åt alla, en rättvis fördelning, fördjupad välfärd och
trygghet. Det finns ännu stora grupper i vårt land som är eftersatta i dessa
hänseenden. Många arbetar fortfarande under djupt otillfredsställande
förhållanden. En god arbetsmiljö liksom en god yttre miljö kräver fortsatta
omfattande investeringar. Framförallt måste vi slå vakt om sysselsättningen.
Den är i hög grad beroende av att den svenska industrins slagkraft på utlandsmarknaderna
kan bibehållas. Vi måste därför fullfölja en energipolitik som kan utgöra
grundvalen för en fortsatt industriell utveckling i vårt land.

Drastiska
förändringar i energipolitiken som leder till betydande störningar i viktiga
samhällsfunktioner orsakar social oro och häftiga motreaktioner. Utifrån
erfarenheterna av folkbildningsförbundens studieverksamhet utgår jag från att
fiertalet inte tror på en plötslig minskning eller ett omedelbart stopp för
tillväxten i förbrukningen. Däremot finns det en betydande majoritet som tror
på en mera måttlig tillväxttakt än hittills. Det finns också starka sympatier
för tanken att energiförbrukningen så småningom bör kunna stabiliseras på en
oförändrad nivå.

De
europeiska gemenskaperna (EG) har rekommenderat sina medlemsländer att minska
den årliga ökningstakten fram till 1985 från 4 till 3 96. En sådan dämpning kan
emellertid enligt min mening inte anses vara tillräcklig för Sveriges del. Vi
bör allvarligt pröva möjligheten att komma ned från de sista femton årens
ökningstakt om ca 4,5 96 per år till i genomsnitt 2 96 per år under perioden
1973-1985. Vi bör också allvarligt pröva möjligheten att från 1990-talets
början hålla energikonsumtionen på en oförändrad nivå. Det bör finnas
förutsättningaratt nå detta mål utan att äventyra sysselsättningen och andra
viktiga välfärdsmål. Men jag vill understryka att detta är en hög
ambitionsnivå. Det kommer att kräva en betydande anspänning av krafterna för
att förverkliga den. Erfarenheterna får visa om dessa riktlinjer för
planeringen behöver ändras.

För
förståelsen av de fortsatta resonemangen vill jag påminna om att behovet av
elektrisk kraft hela tiden har ökat snabbare än energiförbrukningen totalt.
Detta beror främst på elkraftens betydelse för mekanisering och rationalisering
i industrin och dess lätthanterlighet och renhet i hushållen. De kraftigt
ökade oljepriserna kan snarast väntas förstärka denna tendens. En ökning med 2
96 förden totala energiförbrukningen kan således betyda en förhållandevis
begränsad ökning för olja som bränsle och en betydligt snabbare ökning för
elektrisk kraft.

I
fråga om formerna för att spara energi föreligger ett omfattande utredningsmaterial
i vårt land och internationellt. Det visar att det finns väsentliga
sparmöjligheter även på relativt kon sikt. Del gäller kanske främst på
uppvärmningssidan både i vad gäller bostäder och andra lokaler. Undersökningar
rörande konsumtionsvanor i olika länder visar att energiför-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 13

brukningen
tar en allt större del av den enskildes budget ju lägre hans inkomst är. Detta
understryker angelägenheten av alt söka vägar till en lägre energiåtgång i
bosläder och hushåll.

Inom
industrin och samfärdseln anses en omställning mot effektivare energianvändning
ge mera betydande resultat först på längre sikt. I ett vidare perspektiv kan
också strukturförändringar, t. ex. i fråga om bostadsbeståndets fördelning på
lägenhetstyper, industrins lokalisering och sammansättning och
transportsystemets utformning väntas ge resultat i form av sparad energi.

Jag
skall i korthet sammanfatta några av de viktigaste åtgärder som nu bör föreslås
i besparingssyfte.

-Den
pågående lån- och bidragsgivningen inom bostadsbeståndet och för industrins
byggnadsuppvärmning skall fortsätta t. v. Vidare föreslås stödmöjligheter för
prototyper och demonslrationsanläggningar samt för energibesparingsåtgärder i
anslutning till industriella processer.

-Användningen
av energi i våra mest energikrävande industrigrenar -järn-och stålindustrin
samt skogsindustrin - skall undersökas liksom möjligheterna att utnyttja
spillvärme från industri och kraftverk för bl. a. uppvärmning av bostäder.

-Förslag till lagstiftning
om kommunal energiplanering skall förberedas.

-Tillkomst
och utbyggnad av energikrävande industri skall prövas av regeringen. Nu krävs
lokaliseringstillstånd för viss resurskrävande eller miljöstörande industri.
Tillståndsprövningen skall i fortsättningen också avse industri av väsentlig
betydelse från energiförsörjningssynpunkt.

-I
byggnadsstadgan skall tas in bestämmelser om att bebyggelse planeras och
byggnader utformas så att hänsyn tas till behovet av energihushållning.

-Förslag
kommer om en höjd energibeskattning. Högre energiavgifter blir en stimulans att
spara energi.

-Energisparkommittén,
som tillsattes för att planera och genomföra spar-kampanjen under vintern
1974/75, fåi- sitt uppdrag förlängt och utvidgat.

-En
bred satsning skall ske på forskning och utveckling med sikte på besparing och
effektivare energianvändning.

En
aktiv oljepolitik

Den
andra hörnpelaren i vår energipolitik måste vara att driva en aktiv
oljepolitik. Önskemålen att minska vårt beroende av importerad energi har sedan
länge gått som en röd tråd genom alla energipolitiska utredningar och åtgärder.
Ambitionen har genomgående varit att finna inhemska energiråvaror i stället
för de importerade. Framgången har tyvärr varit begränsad.

Förbrukningen
av oljeprodukter i Sverige ökade under perioden 1955-1970 med drygt 8 96 om
året. Under denna tid ökade oljans andel av den totala energiförbrukningen i
landet från knappt hälften till nära 3/4. Hälften av

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 14

oljeförbrukningen
för energiändamål går till uppvärmning av bostäder m. m. och en dryg tredjedel
används inom industrin. Olja används därutöver som råvara för petrokemiska
produkter, smörjmedel, asfalt m. m.

Utvecklingen
på den internationella oljemarknaden medgav en sådan ökning och den
underiättades av en för oss gynnsam prisutveckling.

Den
utveckling som tog sin början med ingången av 1970-talet och som kulminerade
med händelserna vintern 1973/74 har dels lett till att de ol-jeproducerande
länderna i väsentlig omfattning har övertagit kontrollen över
råoljeproduktionen från de internationella oljebolagen och dels resulterat i en
höjning av råoljepriset i exporthamn till en nivå som ligger sex till åtta
gånger högre än under 1960-talet. Utvecklingen har medfört allvariiga
konsekvenser från såväl ekonomiska som försörjningsmässiga synpunkter. I det
stora fiertalet konsumentländer söker man därför efter vägaratt minska det
ensidiga beroendet av oljan som energikälla. Så måste även Sverige göra.

Beroendet
av oljan kan i en tid av internationell oro och internationella kriser innebära
ett hot mot vårt nationella oberoende och vår neutralitetspolitik.
Förbränningen av olja medför miljöförstörelse och hälsorisker genom utsläpp av
bl. a. svaveldioxid och tungmetaller. På längre sikt kan också den vid
förbränningen bildade koldioxiden medföra förändringar i klimatet, som kan bli
ett allvariigt hot mot våra livsbetingelser. För våra överväganden måste det också
vara av betydelse att oljan är en energikälla som på sikt kan behöva sparas för
länder som inte har andra möjligheter att klara sin energiförsörjning.
Kostnaderna för oljeimporten slutligen innebär en stor belastning för
betalningsbalansen. Jag vill erinra om att fjolårets prisökningar innebar att
kostnaderna för importen av råolja och oljeprodukter steg med 8 miljarder
kronor på ett år och starkt medverkade till att förändra ett stort överskott i
bytesbalansen till ett avsevärt underskott.

Mot
denna bakgrund anser jag det uppenbart att strävandena att begränsa vårt
beroende av olja liksom strävandena att trygga försörjningen för det oljebehov
som ändå kvarstår måste utgöra viktiga inslag i Sveriges energipolitik. Ett
sätt att ra till stånd en begränsning är de insatser på konsumtionssidan för
vilka jag har redogjort tidigare. Ett annat sätt vore att ta i anspråk nya
energikällor som fusionskraft, solenergi, vindenergi, jordvärme etc. Som jag
också tidigare har redovisat är möjligheterna att före 1990 uppnå påtagliga
energitillskott från dessa källor dock begränsade.

En
annan möjlighet att minska det ensidiga oljeberoendet är att öka importen av
andra fossila bränslen - kol och naturgas. Väridens koltillgångar är mycket
stora och globalt svarar kolet för 30 96 av energiförsörjningen. I Sverige har
kolförbrukningen minskat under efterkrigstiden och är nu obetydlig. Kolimporten
beräknas dock nu komma att mer än fördubblas fram till 1985. Detta sammanhänger
främst med stålindustrins, särskilt Stålverk 80:s, utbyggnad och den svenska
koksproduktionen i Luleå. Även andra behov kan medföra en ökad kolimport.
Kolförbränning innebär dock

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 15

miljöproblem
i ännu högre grad än oljeförbränning.

Naturgas
svarar för inemot 20 96 av jordens energiförsörjning. I vårt land skulle
naturgas kunna ersätta i första hand tjockolja. Våra förhandlingar om import av
naturgas har hittills inte gett positiva resultat. Man kan sannolikt inte
räkna med någon betydande import av naturgas före år 1985. Om framtida norska
prospekteringar norr om 62:a breddgraden skulle leda fram till fynd av naturgas
kan det på längre sikt bli aktuellt med större import av naturgas till vårt
land. Användandet av naturgas ger väsentligt mindre skador på miljön än olja,
eftersom gasen är mycket svavelfattig.

Våra
möjligheter att ersätta oljan med andra fossila bränslen är alltså t. v.
begränsade. En viss ökad användning av kol kan dock förutses. Vi måste räkna
med att olja fram till sekelskiftet kommer att vara ett dominerande inslag i vår
energiförsörjning. De risker som är förenade med det höga importberoendet måste
vi söka minska och kontrollera. Det förutsätter en rad åtgärder av olika slag
för att trygga vår oljeförsörjning.

En
integrerad oljepolitik under samhällelig ledning för många uppgifter. Jag anser
att det ansvar samhället måste ta för energiförsörjningen gör det angeläget att
staten medverkar i ökad utsträckning. Vad som nu är aktuellt är bl. a.
följande.

-Ökad
oljelagring.

-Som
ett komplement till statliga insatser för letning efter olja och gas föreslås
en statlig garanti intill 2 000 milj. kr. för att underlätta finansiering av
investeringar i utvinning av olja, naturgas och kol.

-Utvecklande
av bilaterala avtal med oljeexporterande stater. Ramavtal utgör en god grund
för avtal om leveranser av råolja och i vissa fall även oljeprodukter och
naturgas till Sverige.

-Samarbete
med andra oljekonsumerande länder, bl. a. deltagande i det internationella
energiprogrammet (lEP) för att i samarbete med övriga OECD-länder i ett krisläge
trygga vår oljeförsörjning.

-Bildande
av ett statligt oljebolag för handel med råolja och petroleumprodukter.

-Statligt deltagande i
raffinaderinäringen i vårt land.

En
tryggad kraftförsörjning

Den
tredje hörnpelaren i energipolitiken är att tillgodose vårt lands behov av
elkraft. Som jag redan har framhållit kan en åriig ökning av energiförbrukningen
om 2 96 fram till år 1985 betyda en begränsad ökning för olja som bränsle och
en relativt snabb ökning för elektrisk kraft. Jag erinrar om att energiprognosutredningen
i sitt lägre alternativ med 2,4 96 stegring totalt likväl räknat med en åriig
ökning av elförbrukningen med ca 6 96.

Vi
har med nuvarande teknik tre vägar att tillgodose elkraftbehovet: utbyggnad av
vattenkraft, utbyggnad av olje- eller kolbaserad kraft eller ut-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 16

byggnad av kärnkraft. Valet mellan dessa är den kanske
mest omdiskuterade och svårbedömda frågan i den nu aktuella energiplaneringen.
Jag skall därför uppehålla mig förhållandevis utföriigt vid denna fråga.

Vi måste för att trygga elkraftkonsumtionen fram till år
1985, utöver redan beslutat kraftverksbyggande och utöver vad industrin kan
bygga ut i mottryökskraft, räkna med en utbyggnad av elkraftproduktionen som
ger ett tillskott av grovt räknat 20 TWh. Detta är över 40 TWh lägre än kraftindustrins
beräkning från 1972.

Den forcerade vattenkraftutbyggnaden under 1950- och
1960-talen hade en stor betydelse för vårt samhälles utveckling till en
avancerad industri-och välfärdsstat. Däremot kunde den endast marginellt dämpa
stegringen av oljeimporten. Den totala ekonomiskt utbyggbara vattenkraften
brukar uppskattas till 95 TWh. Ca 61 TWh är utbyggda eller under utbyggnad.
Inom de återstående 34 TWh ryms utbyggnader, som skulle skada värden, som från
naturskyddssynpunkt betraktas som omistliga av alla. Redan däri ligger en
begränsning. Inom de 34 TWh ligger också de fyra norrlandsälvar, vilka enligt
riksdagens uttalande inte bör byggas ut. De svarar för drygt 16 TWh.

Bland de grupper som studerat energifrågan finns en
betydande opinion för att bygga ut vattenkraften. Anledningarna härtill är
uppenbara. Vattenkraftproduktionen är ren, den bygger på naturtillgångar som
förnyas och som vi själva kontrollerar. Men en omfattande utbyggnad måste också
vägas mot de stora värden ifråga om natur och miljö som vattendragen representerar.
Frågan om en utbyggnad av vattenkraft bör därför anstå till en senare tidpunkt
i avvaktan på det utredningsarbete som pågår. Eftersom det tar åtta ä tio år
att planera och bygga större kraftstationer kommer ett beslut år 1978 att ra
någon större inverkan för kraftproduktionen först på andra sidan 1985. För
tiden fram till 1985 kan tillskottet bli ca 5 TWh, främst genom kompletteringar
i redan utbyggda älvar och utbyggnad av en del smärre vattendrag.
Vattenkraftproduktionen skulle därmed motsvara 66 TWh.

Med den förutsedda ökningen i efterfrågan aktualiseras
därför under de närmaste åren en ytteriigare utbyggnad av elkraft. Den kan
utgöras av kärnkraft eller av s. k. mottryckskraft främst baserad på fossila
bränslen. Mottryckskraft baserad på olja ställer sig gynnsammare än
kondenskraft. Dels utnyttjas energiinnehållet i olja ungefär dubbelt så bra som
i kondenskraftverk genom att det uppvärmda kylvattnet kan användas för
husuppvärmning. Dels blir kraftkostnaden i stora mottrycksanläggningar lägre.
Kraft-värmeintressenterna har räknat med att under tiden fram till 1985 kunna
bygga ut oljebaserad mottryckskraft i kommunerna motsvarande 4 å 6 TWh.

I oljekrisens spår söker alla industriländer efter vägar
till en aktiv energipolitik i syfte att minska hittillsvarande ökningstakt i
energikonsumtionen, minska oljans andel i total försörj ningen och minska
oljeimportberoendet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 17

I
länder med en utvecklad teknologi på området har man genomgående riktat in
ansträngningarna på att bygga ut kärnkraft. Enligt en OECD-studie i
energifrågan som offentliggjordes i januari i år skulle OECD-län-dernas
kärnkraftutbyggnad mer än tiofaldigas från 1975 till 1990. Målet är en
utbyggnad som skulle ge totalt över 6 000 TWh i åriig produktion.

Det
kunde i och för sig te sig naturiigt att Sverige liksom många andra länder nu
långsiktigt satsade på en forcerad utbyggnad av kärnkraften. Vi har - till
skillnad från andra OECD-länder - såvitt hittills känt inga nämnvärda egna
tillgångar på fossila bränslen. Vi har svårigheter att importera naturgas. Vi
har inte heller några stora outnyttjade reserver av vattenkraft.

Däremot
har Sverige en även efter internationella mått betydande urantillgång i
Ranstad som skulle kunna täcka behovet för det nu beslutade
kärnenergiprogrammet under fiera hundra år. Prisutvecklingen på uran går i en
riktning som gör det sannolikt att brytning av Ranstadsmalm kan bli ekonomiskt
lönsam. Vi har en hög teknisk standard och en på eget utvecklingsarbete baserad
kärnkraftsleknik. Och vi har genom vår väl utvecklade metall- och
verkstadsindustri goda förutsättningar att på längre sikt skapa en nationell
självförsörining för en avancerad kärnkraftproduktion.

Det
finns emellertid skäl som manar till försiktighet och som talar mot att man nu
binder sig för ett omfattande och långsiktigt utbyggnadsprogram för kärnkraft.

Hit
hör de risker som är förbundna med kärnkraftreaktorernas säkerhet och
omhändertagande av utbränt bränsle. Mycket grundliga undersökningar har gjorts,
både utomlands och i Sverige, av kärnreaktorernas säkerhetsproblem. De pekar
på att riskerna för reaktorhaverier med konsekvenser för omgivningen är mycket
små och att, även om ett sådant haveri skulle inträffa, sannolikheten för
större skador på människor och djur utanför reaktorn är liten. Även om detta
är den förhärskande åsikten bland experterna, finns dock även sådana som
ställer sig tveksamma härtill. Erfarenheterna från kärnkraftstationer i drift
är hittills relativt begränsade. De framlagda beräkningarna är trots allt
kalkyler, vilkas tillföriitlighet kan behöva prövas mot bakgrund av
erfarenheter av praktisk drift. Under tiden fram till 1970-talets utgång kommer
antalet driftår från reaktorer runt om i världen att mångdubblas. Därmed
framkommer viktiga erfarenheter för kontroll av kalkylerna.

Upparbetning
av utbränt bränsle för uranåtervinning m. m. och förvaring av sådant aktivt
avfall som inte kan återföras i reaktorns förbränningsprocess är delar av
kärnenergins bränslecykel, som inte har genomarbetats på samma grundliga sätt
som byggande av reaktorer och framställningen av bränsleelement.

I
fråga om upparbetningsanläggningar anses de teoretiska problemen och
konstruktionsproblemen nu vara lösta. Nya stora anläggningar är under uppförande
i Förenta staterna och Europa. Överenskommelse föreligger om leverans av
svenskt utbränt bränsle till ett europeiskt konsortium för upp-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 18

arbetning.
Den omfattar allt bränsle från beslutade elva aggregat.

Vid
upparbetning av utbränt bränsle för man utom uran för återanvänd-ning också
plutonium och radioaktivt avfall. Plutoniumfrågan måste, oavsett om vi bygger
ut kärnkraften i Sverige eller inte, lösas i ett internationellt sammanhang.
Jag återkommer i ett följande avsnitt till Sveriges insatser för att medverka
till en internationell lösning av frågan om plutoniumhanteringen.

Genom avtalet om
upparbetning av våra utbrända bränsleelement behöver vi inte räkna med att
förvara vårt avfall förrän tidigast fr. o. m. slutet av 1980-ialet. Det råder
mycket stor enighet bland experterna om att avfallet bör föras över i fast
form, varigenom man väsentligt minskar risken för spridning genom
olyckshändelse. Målet i fråga om den slutliga förvaringen av avfallet är att
den bör ske i fullständig isolering från biosfären och utan behov av mänsklig
övervakning. Det övervägande antalet av dem som har sysslat med
avfallsfrågorna, liksom även den svenska utredningen om radioaktivt avfall,
anser att problemen går alt lösa. Någon slutlig utvärdering av olika möjliga
metoder har emellertid ännu inte gjorts och ingen metod har hittills tillämpats
i full skala.

De
senaste årens debatt i dessa frågor har lett lill omfattande satsningar för att
lösa problemen. Vi kan också konstatera att forskare och tekniker har hunnit
längre på vägen alt lösa kärnenergins avfallsfrågor än motsvarande frågor
beträffande andra fariiga biprodukter av industrihaniering som exempelvis
svavel- och koldioxid, nilrösa gaser och tungmetaller från förbränning av olja,
kvicksilverutsläpp m. m.

Trots
detta bjuder den bild jag tecknat i fråga om riskerna till försiktighet i fråga
om omfattande långsiktiga kärnkraftsatsningar. Detta innebär dock inte något
hinder för ett kärnkraftprogram i begränsad skala, som nu är aktuellt för
Sveriges del.

Ett
annat skäl som har anförts mot att nu besluta om en omfattande utbyggnad av
kärnkraft är att vi ännu inte har full klarhet om kärnkraftens ekonomi. De
stigande kapitalkostnaderna och de driftstörningar som har inträffat har väckt
betänksamhel. Det bör emellertid framhållas all kapitalkostnaderna för
kärnkraft inte stigit väsentligt mer än för andra kraftslag och att de
ekonomiska kalkylerna inkluderar omfattande avbrott i driften under de första
åren. Kostnaderna för kärnkraft och vattenkraft är betydligt lägre än för
kraftproduktion som baseras på fossila bränslen. Bara en myckel påtaglig
sänkning av oljepriset skulle kunna ändra detta förhållande.

Ytteriigare
ett starkt skäl för att inte nu binda sig för en omfattande utbyggnad av
kärnkraft är den tveksamhet som människor känner inför ett sådant steg. Den har
kommit lill uttryck både i den studie- och rådslagsverksamhet jag tidigare har
talat om och i den allmänna debatten i massmedia. Ännu för några år sedan
dominerade en övervägande positiv inställning till kärnkraftens användning för
fredliga ändamål. Den intensiva

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 19

debatten
om kärnkraftens risker och säkerhetsproblemen har ändrat detta förhållande. En
kritisk inställning till kärnkraften kommer nu lill uttryck alltifrån dem som
helt lar avstånd från användandet av kärnkraft lill dem som redovisar en
inställning präglad av tveksamhet och osäkerhet. Den första kraftiga
molreaklionen mot den tidigare optimismen synes emellertid allt eftersom man
salt sig in i problemen ha ersatts av en nyanserad inställning, där dock
tveksamheten och försiktigheten alltjämt finns med som ett genomgående drag.

Mot
den bakgrunden är det rimligt att Sverige intar en avvaktande hållning och för
en försiktigare politik när det gäller den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft
än vad som f n. gäller fiertalet andra länder. Vi bör undvika långsiktiga
bindningar och sträva efter en reell handlingsfrihet så att vi, allteftersom
våra kunskaper blirstörre och säkrare, fortfarande haralternativa
handlingslinjer att välja mellan tor alt säkerställa vår energiförsönning.

En
bevarad handlingsfrihet ställer bestämda krav på energipolitiken. Å ena sidan
måste vi med hänsyn till de långa planerings- och byggnadstiderna på åtta ä tio
år för större elkraftstalioner fatta de beslut som är nödvändiga för alt trygga
elförsörjningen fram till mitten av 1980-talet. Å andra sidan bör vi klargöra
att vi i dagens läge avstår från att fatta vissa beslut, som inom detta område
skulle medfört långsiktiga bindningar.

Relativt
hårda bindningar för framtiden skulle följa av beslut om att öppna nya platser
för kärnkraftstationer. Vi bör därför inte nu ta ställning till sådana frågor.
Jag har förut angett att vi inte heller nu bör ta ställning till frågan om
utbyggnad av någon av de ännu orörda större älvarna i Norriand.

Vi
bör lika litet fatta principbeslut om uppförande av upparbetningsanläggningar,
anrikningsanläggningar eller anordningar för förvaring av radioaktivt avfall.

Ä
andra sidan medför kravet på handlingsfrihet att forskning och utveckling
liksom planering på dessa orriråden måste fortgå. Likaså måste vi bevara och
utveckla den teknologi som finns i Sverige på kärnkraftens område. Om vi
underlät detta och raserade vår reaktorindustri skulle vi i realiteten
frånhända oss handlingsfriheten vid den tidpunkt då vi på nytt måste ta
ställning till vår energipolitik.

De
utbyggnadsprogram, som täcker efterfrågan på elkraft till i bönan av
1980-talet, har godtagits i stor enighet i riksdagen. Under den debatt som ägt
rum sista året har frågan väckts om en omprövning av utbyggnaden av dt elva
kärnkraftaggregaten vid Oskarshamns, Barsebäcks, Ringhals och Forsmarks
kärnkraftstationer. Kritikerna har menat att om man är tveksam till en fortsatt
utbyggnad av kärnkraft bör också utbyggnaden resp. driften av de nuvarande
aggregaten stoppas.

De
konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra,
eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade
kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvariiga för vår sysselsättning och
vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 20

räkna
med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för
arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden
direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört,
frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen.

Det
finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller
som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som
vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är
förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma
fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi
självfallet vara beredda att ompröva vårt ställningstagande. Såvitt nu kan
bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör
därför låta det tidigare beslutade kärnkraftprogrammet fortgå enligt hittills
beviljade tillstånd.

Kvar
står då frågan hur den ytteriigare efterfrågan på elkraft som uppstår fram till
1985 skall kunna tillgodoses. Det finns, som jag förut har nämnt, i huvudsak
endast tre källor att tillgå: olje- eller kolbaserad kraft, vattenkraft och
kärnkraft.

Utöver
den ökning av mottryckskraft som jag förut angett och den utbyggnad av
vattenkraften med ytterligare 5 TWh, som kan ske utan att någon allvariig
konflikt med naturvårdsintressena uppstår, behöver vi även med en stark
nedpressning av hittillsvarande ökningstakt ett ytteriigare tillskott av
ungefär 10 TWh.

Val
av oljebaserad kondenskraft skulle innebära att en ny plats måste tas i anspråk
för utbyggnaden. Nackdelarna med den oljebaserade kondenskraften är flera. Oljeberoendet
skulle öka. Skulle vi producera 10 TWh i oljekondenskraftverk, ökar oljebehovet
med ca 2,5 miljoner ton eller i importvärde motsvarande inemot en miljard
kronor per år. Elkraftsystemets känslighet för störningar medför särskilda
betänkligheter att öka oljeberoendet. Oljekondenskraft drar väsentligt högre
kostnader än vattenkraft och kärnkraft. Miljöstörningarna av ett oljeeldat
kondenskraftverk blir betydande. Läget är i princip detsamma för kolbaserad
kraft. Utbyggnad av nya olje- eller koleldade kondenskraftverk bör endast komma
ifråga om andra utbyggnadsvägar är stängda.

På
kärnkraftsidan kan ett tillskott av elektrisk kraft erhållas genom en
komplettering av befintliga kärnkraftstationer med ytteriigare aggregat. Det är
tillräckligt med ett tillskott av två reaktorer för att erhålla ca 10 TWh.
Eftersom en försiktig utvidgning av kärnkraftproduktionen fram till år 1985
sålunda inte kräver någon ny kärnkraftstation sker inte någon nämnvärd
ytteriigare spridning av kärnkraftens risker eller dess miljöpåverkan. Den
binder inte heller våra handlingsmöjligheter för framtiden.

Slutsatsen
blir att det tillskott av elkraft som behövs under de närmaste tio åren bör
tillgodoses - förutom genom viss utbyggnad av mottryckskraft och vattenkraft
-genom komplettering av befintliga kärnkraftstationer med två reaktorer. Chefen
för industridepartementet kommer senare denna dag

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 21

atl
förorda att planläggningen för dessa reaktorer inriktas på förläggning till
Forsmarks kärnkraftstation. Den totala elkraftproduktionen skulle med detta
tillskott motsvara en efterfrågan på elektrisk energi år 1985 av ca 160 TWh,
varav genom kärnkraften ca 40 96. Enbart tillskotten från de två reaktorerna
skulle mer än väl täcka t. ex. hela Storstockholms totala energibehov av idag.

Internationell
samverkan

Jag
vill beteckna nödvändigheten av en internationell samverkan för energihushållning
som den fjärde hörnpelaren för den svenska energipolitiken. Vårt lands ekonomi
är en del av en internationell hushållning. Vi ställer krav på oss själva att
visa internationell solidaritet. Därför måste vi ta hänsyn till andra länders
behov och intressen när vi fastställer nivån för vår egen energiförbrukning och
förbrukningens fördelning på olika slag av energi.

Energifrågorna
är en del av råvarufrågorna och av andra globala fördelningsfrågor. Vårt stöd
åt u-ländernas krav på en ny och rättvisare ekonomisk väridsordning måste ta
sig uttryck bl. a. i våra ställningstaganden i olika internationella sammanhang
där de ekonomiska relationerna mellan i-länder och u-länder diskuteras. I de
internationella rådslagen står energifrågorna allt oftare i centrum för
intresset.

Den
ekonomiska tillväxten och de materiella framstegen i industriländerna har under
efterkrigstiden varit enastående. Det internationella handelsutbytet har
expanderat i snabb takt, och tillsammans med utbytet av tekniska och ekonomiska
nyheter blivit dominerande och omistliga förutsättningar för ekonomierna både
nationellt och internationellt. En av de viktigaste faktorerna i denna snabba
utveckling under efterkrigstiden har varit den rikliga tillgången på billig
energi, främst olja.

En
dramatisk illustration både till deri ojämna ekonomiska fördelningen mellan
länderna och till den roll energifrågorna spelar för väridshushåll-ningen fick
vi vintern 1973/74. Prishöjningarna på olja innebar dels en omfördelning från
industriländerna till de oljeproducerande länderna till ett årligt värde av ca
50 miljarder dollar, dels en omfördelning från icke oljeproducerande
utvecklingsländer till oljeländerna om 10 miljarder dollar. Flertalet
oljeproducerande länder som fick del av de kraftigt ökande inkomsterna från
oljan är u-länder. För första gången fhr dessa länder inkomster som kan utgöra
underlag för bättre levnadsvillkor. Samtidigt har emellertid detta medfört
problem för världsekonomin. Förutsättningarna i producentländerna är inte
sådana att dessa inkomster omedelbart kan investeras där, utan oljepengarna
söker sig åter ut på väridsmarknaden.

Det
internationella valutasystemet hade redan under 1970-talets första år drabbats
av en serie påfrestningar. Parallellt härmed hade inflationstakten i flertalet
länder ökat. En prisstegring på olja som, om den skett gradvis under perioden
1950-1970, inte skulle tett sig anmärkningsvärd jämfört

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 22

med
prisutvecklingen i övrigt, medförde genom sitt plötsliga uppträdande 1973 att
såväl tendenserna till obalans i valutasystemet som ökningen i inflationstakten
förstärktes.

Prisfördyringen
för oljor bidrog således starkt till att ytterligare rubba balansen i de
internationella betalningarna och de industrialiserade ländernas interna
ekonomier. F. n. prövas olika förslag att inrätta och bygga ut existerande
finansiella arrangemang på mellanstatlig basis i syfte att un-deriätta den
finansiella anpassningsprocessen. Multilateral återkanalisering i
internationella valutafondens (IMF) regi borde därvid vara ett huvudalternativ.

För
många folkrika u-länder blev de höjda oljepriserna ytteriigare en påfrestning
i en förut svår situation. Det gäller bl. a. länder som Indien, Sri Länka,
Pakistan, Bangladesh, Etiopien, Tanzania m. fl. med en sammanlagd folkmängd på
närmare en miljard. De är fattiga på både olja och andra råvaror. De har därför
drabbats både av de högre oljepriserna och av högre importkostnader för varor
från industriländerna. Eftersom konstgödselproduktionen är baserad på olja får
de dessutom räkna med svårigheter för jordbruket som ytteriigare förvärrar
deras livsmedelssituation. Följden har blivit att deras utvecklingsplaner
allvariigt hotas. Detta drabbar i första hand de redan förut sämst lottade
människorna i dessa länder.

Till
de ljusa inslagen i bilden hör dock att utvecklingsländerna trots påfrestningarna
av oljekrisen lyckats bibehålla sin inbördes solidaritet. Oljeproducerande
stater har gett ett bistånd till övriga utvecklingsländer som proportionellt
sett betydligt överstiger genomsnittet för industriländerna. De egna problemen
med inflation och arbetslöshet har gjort att många länder ansett sig nödsakade
att dra in på biståndet. I den industrialiserade väriden är den kraftigt ökade
svenska u-hjälpen därför i dagsläget en ganska unik företeelse.

De
förändrade maktrelationer som den beskrivna utvecklingen har medfört innebär
nya konfliktanledningar och risker för kortare och längre kriser. Det är
självklart att de mäktigare i-länderna på olika vägar kommer att söka hävda
sina intressen och sin maktställning över energiråvaror och andra resurser. Det
är också fullt möjligt att de oljeexporterande länderna använder sin nya
ställning för direkt politiska syften, så som skedde 1973/74. Dessa
förhållanden medför att risken för leveransavbrott och bristsituationer i synnerhet
beträffande olja kommer att kvarstå under många år.

I
den oljepoliliska krisens spår upptogs förhandlingar mellan de större
OECD-länderna om gemensamma åtgärder för att i viss utsträckning säkra
tillförseln vid eventuella framtida leveransavbrott. Sverige har med ett neutralitetsförbehåll
anslutit sig till det internationella energiorganet lEA (International Energy
Agency). Genom detta tillförsäkras vi lika god försörjning av olja i en kris
som övriga medlemsländer. Av speciell betydelse är alt fördelningen sker efter
på förhand överenskomna regler.

En
uppgift för vårt land måste vara att medverka i lösningar av de kriser

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 23

som
kan skapa djupgående internationella konflikter. Del är fariigl atl söka en
konfrontation mellan rika och fatliga länder, mellan oljeproducenter och
oljekonsumenter. Vi bör söka vägar lill ökad förståelse och konstruktiv
samverkan. Vi skall bl. a. i FN arbeta i denna riktning. Vi bör också utveckla
våra förbindelser med de oljeproducerande länderna och med utvecklingsländerna
över huvud laget.

Vi
bör också medverka lill en internationell solidaritets- och jämlikhets-politik
som leder till rättvisare fördelning av naturresurser och välstånd. En sådan
utveckling förutsätter en maktförskjutning till de fatliga ländernas förmån. 1
den s. k. Alger-stadgan krävde u-länderna ett större mått av reellt oberoende från
industriländerna. Dessa krav behandlades av FN:s sjätte särskilda
generalförsamling år 1974. Församlingen antog en deklaration om en ny ekonomisk
världsordning och ett handlingsprogram som anger hur denna ordning skall
genomföras. Handlingsprogrammet från förra året skall konkretiseras och
tidsbestämmas. FN:s generalförsamling kommer att hålla en extra session i
september 1975 som skall behandla hela det internationella ekonomiska
samarbetet mellan i-och u-länder. Där kommer att behandlas frågor om handel med
råvaror, kontrollen över naturtillgångar, u-ländernas industrialisering,
monetära problem och mycket annat. Även institutionella frågor om u-ländernas
inflytande i FN-organen torde bli aktuella. Sverige kommer att ta aktiv del i
detta arbete. Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp för alt förbereda
det svenska deltagandel i exlrasessionen. I linje med vår allmänna politik för
internationell solidaritet kommer vi atl stödja strävandena atl ge ett större
inflytande över fördelningen av världens resurser åt u-länderna.

Flertalet
industriländer, och många u-länder, kommer för atl säkerställa sin
energiförsörjning atl bygga ut kärnkraft. Denna utbyggnad kommer atl äga rum
oavsett vilken politik vi själva väljer atl föra. Det innebär bl. a. en snabbi
ökande mängd klyvbart material, bl. a. plutonium, som ett resultat av
reaktordriften. Med den ökning av antalet kärnkraftverk i världen som nu kända
planer ulvisar, skulle plutoniumproduktionen i världen öka från ca 9 ton/år
1975 till ca 160 ton/år 1990. Risken ligger i att materialet kan avledas för
framställning av kärnladdningar, vilket ökar de faror som följer av den
militära pluloniumhanieringen.

Problemet
har uppmärksammals av Sverige. Redan nu medges ingen export av reaktorer eller
annan nukleär utrustning med mindre köpariandet godtar kontroll av del
internationella atomenergiorganel i Wien (lAEA).

Sverige
har i nedrustningskonferensen i Geneve och i FN:s generalförsamling
aktualiserat frågan om de risker som är förbundna med den snabbt ökande plutoniumproduklionen
från kärnkraftverk. Detta initiativ kommer att med kraft fullföljas med sikte
på mellanstalliga överenskommelser om ökad internationell kontroll av den
fredliga användningen av kärnenergin. Sverige kommer för sin del atl göra allt
för att ra till stånd verkningsfulla åtgärder i detta syfte. Detta rar ses som
en del av Sveriges

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 24

allmänna
nedrustningssträvanden som bl. a. syftar lill att minska riskerna för
kärnvapenkrig.

I
den internationella diskussionen har under senare år lagts dramatiskt ökad
tonvikt på de globala resursfrågorna: jorden som ekologiskt system, de
gränsöverskridande miljöproblemen, de yttre gränserna för mänsklig aktivitet.

Energiomsättning
i form av förbränning av olja, kol och uran medför i princip att den globala
balansen i olika avseenden förskjuts. Beräkningar visar dock alt effekten av
enbart den direkta värmealstringen är av måttlig storieksordning.

Förbränning
av fossila bränslen (kol, olja, gas) medför emellertid andra sidoverkningar,
som kan ra större konsekvenser för klimatet och den globala miljön.
Förbränningen är alltid i någon utsträckning förenad med utsläpp av vissa
tungmetalller och stoft av olika slag. Den ger dessutom alltid upphov till en
viss mängd koldioxid. Del är framför allt koldioxiden som i delta sammanhang är
av intresse. En försiktig uppskattning visar atl en fördubbling av
koldioxidhalten i atmosfären skulle kunna medföra allvariiga rubbningar i
klimatförhållandena. En fördubbling uppnås t. ex. om ca 50 år om förbränningen
stiger med 5 96 per år, vilket ungefär motsvarar den hittillsvarande
ökningstakten.

Världens
totala energiförsörjning domineras av de fossila bränslena med ungefär 30 96
kol, 50 96 olja och 20 96 naturgas. Dessa energiresurser är inte förnyelsebara
och vid fortsatta uttag på konstant eller ökande nivå kommer de förr eller
senare all vara uttömda. Det är inte möjligt att med någon precision ange
tidpunkten när dessa energikällor sinar. Uppskattningarna anger vanligen några
hundra år för kol och ett antal decennier för olja och naturgas. Det är
emellertid troligt att klimatskäl kommer alt sätta en tidigare gräns för
förbränningen än de globala reservernas storiek.

Även
kärnkraften - såväl fissionskraflen som fusionskraften - är i princip beroende
av energiråvaror som inte är förnyelsebara. Dagens fissions-kraftteknologi
medför en uranåtgång som med nu kända resurser kan innebära bränslebrist kring
sekelskiftet. Om man däremot skulle kunna utveckla tekniskt och samhälleligt
acceptabla bridreaktorer, skulle råvarorna knappast innebära någon reellt
begränsande faktor i den framtida energiförsörjningen. Vid användningen av
fusionsteknologi skulle råvarorna ur alla för mänskligheten rimliga perspektiv
kunna betraktas som outtömliga.

Vad
jag här har återgivit från den vetenskapliga forskningen kring dessa frågor
understryker två ting. Det är för det första nödvändigt att via forskning öka
våra kunskaper om dessa sammanhang. De industrialiserade länderna som svarar
för den helt dominerande delen av energiförbrukningen måste för det andra med
hänsyn till de oroande perspektiven i fråga om klimatpåverkan och
miljökonsekvenser eftersträva en stram hushållning med olja, kol och naturgas.

Sedan
länge har ett praktiskt samarbete på energiområdet ägt rum mellan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 25

Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Det har främst avsett elenergiområdet. I dag är
ett myckel omfattande överföringsnäl utbyggt mellan de fyra länderna. Det
medför stora ekonomiska fördelar för samtliga fyra länder och ökar
försörjningstryggheten när produklionsstörningar av olika slag eller torrår
inträffar i något av länderna. Även när det gäller planeringen av produktions-
och överföringsanläggningar är samverkan nu god och betydande
investeringsbelopp har kunnat sparas.

Med
all sannolikhet kommer stora fyndigheter av olja och naturgas atl göras inom
Nordsjön och angränsande norska och danska och eventuellt svenska farvatten.
Det kommer att ra mycket stor betydelse för de fyra nordiska ländernas
energimarknader redan därför att såväl Sverige som Danmark och Finland är
stora oljekonsumenier och att det är korta avstånd mellan Nordsjöfynden och
våra marknader. Det tidigare samarbetet inom elområdet borde kunna vidgas att
omfatta samarbete även när del gäller olje- och naturgasområdet.

Min allmänna
slutsats är att tillkomsten av oljefyndigheter eller gasfyn-digheter i norska
farvatten, i Nordsjön i övrigt och i danska farvatten eller i Östersjön, utgör
betydelsefulla faktorer för de nordiska ländernas energiförsörjningstrygghet
och för industripolitisk samverkan. Inom de nordiska regeringarna och nordiska
rådet pågår ett omfattande arbete för att utforma olika konkreta projekt inom
dessa samarbetsområden.

Sammanfattning

Med
detta har jag i korthet angett huvuddragen i den energipolitik som jag föreslår
att regeringen förordar.

Som
jag tidigare har nämnt, bör vi allvariigt pröva möjligheten att minska den
årliga tillväxten av energiförbrukningen till 2 96 i genomsnitt för tiden
1973-1985. Vi bör likaså allvariigt pröva att från omkring 1990 hålla förbrukningen
på oförändrad nivå. Inom ramen för denna totalbild flr vi räkna med att
ökningstakten för elkraft blir betydligt högre än för bränsle.

Den
påtagliga minskningen av tillväxten förutsätter ett aktivt program för
hushållning, som spänner över ett brett fält. Den förutsätter också ett
kraftfullt program för forskning och utveckling för att spara energi.

Vi
bör delta aktivt i internationellt samarbete på alla de områden jag har nämnt i
det föregående. Därigenom kan vi både främja trygghet och välfärd för vårt eget
lands medborgare och bidra till att det internationella samfundet utvecklas i
riktning mot större rättvisa och sociala framsteg för alla folk.

Den
angivna ökningen av 2 96 om året medför att den totala energiförbrukningen
brutto år 1985 skulle komma att ligga drygt 110 TWh över 1973 års förbrukning.
Härav täcks omkring 50 TWh genom redan fattade beslut om utbyggnad av
elproduktionen. Återstående dryga 60 TWh kan till drygt en fjärdedel
tillgodoses genom ökad användning av olja och i viss mån inhemska bränslen.
Denna ökning kommer delvis att resultera

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 26

i
ökad produktion av elkraft från industriella mottrycksanläggningar och
kommunala kraflvärmeverk. Knappt hälften torde komma atl tillgodoses genom en
ökning av kolimport och en Oärdedel genom utbyggnad av vattenkraft och
kärnkraft. Programmet skulle medge en årlig ökningstakt för elförbrukningen om
ca 6 96. Delta innebär en kraftig dämpning i förhållande lill 1960-lalets
ökningstakt på mellan 7 och 8 96.

Med
en sådan planering kan vi undvika långsiktiga bindningar och bevara
handlingsfriheten för framtiden. På grund av de långa planeringstider som
gäller på energiområdet krävs atl vi år 1978 lar ställning lill hur energiförsörjningen
skall tryggas även efter 1985.

År
1978 bör vi i vikliga hänseenden ha ett bättre underiag för beslut om den
fortsatta energipolitiken. Den utredning som har tillkallats rörande
vattenkraftutbyggnader i norra Norriand har då slutförts och dess resultat kan
sammanställas med det förra året redovisade resultatet från utredningen rörande
vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Ställning kan
därmed las till frågan om fortsatt utbyggnad av vattenkraften.

Vi
bör då också ha ratt en klarare uppfattning om kärnkraftens säkerhetsproblem
och driftsekonomi genom betydligt längre erfarenheter nationellt och
internationellt av kärnkraftproduklion. Aka-ulredningens arbete (utredningen om
förvaring av högaktivt avfall från kärnkraftverk) avslutas inom något år och
bör ge underiag för en bedömning av hur vi skall lösa problemet med en
långtidsförvaring av del högaktiva avfallet. Vi bör vid denna tidpunkt veta mer
även om de risker som är förenade med förbränning av fossila bränslen.
Möjligheterna till en framtida import av naturgas kan ha klarnat.

Vidare
bör 1978 resultaten av de besparingsåtgärder som nu föreslås kunna böria
avläsas. Då bör man också i viss utsträckning kunna bedöma effekterna av de
föreslagna omfattande forsknings- och utvecklingsprogrammen på olika områden,
även om bidragen från nya energikällor sannolikt fortfarande kommer att vara
svåra alt beräkna. Även den framlidsstudie på energiområdet som nyligen
påbönats bör kunna ge värdefullt material på väsentliga punkter.

Statsrådet
Johansson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för energihushållningen.
Han och statsråden Carlsson och Feldt redovisar de särskilda förslag inom
resp. industri-, bostads- och handelsdepartementens verksamhetsområden som
föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i
underprolokollen för resp. departement.

Statsministern
hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att godkänna de allmänna
riktlinjerna för energihushållning m. m. som han nu har förordat,

2. i en gemensam proposition förelägger riksdagen de
förslag som han och övriga föredragande har lagt fram.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 27

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
förordnar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagor 1-3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB 75
6774 Sluckliolm 1975

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition

1975:30

Bilaga 1 Industridepartementet

Energihush å llning m.m.

s å vitt
avser

industridepartementets
verksamhetsomr å de

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga
1 till regeringens proposition nr 30 år 1975 Prop. 1975: 30

Bilaga
1

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Föredragande:
statsrådet Johansson

Anmälan
till proposition om energihushållning m. m, såvitt avser industridepartementets
verlisamhetsområde

1
Inledning

Energifrågorna
har under senare år tilldragit sig ett alltmer ökat intresse. Riskerna på kort
och lång sikt för allvarliga svårigheter med tillförseln av importerad energi
har blivit påtagliga. Stora prisstegringar på energi medför påfrestningar för
samhällsekonomin och för enskilda. Miljö- och säkerhetsfrågor sammanhängande
med produktion och distribution av energi har trätt i förgrunden. Antaganden
om fortsatt ökning av förbrukningen har gjort energiproblemen än mer
påträngande.

Regeringen
har sedan hösten 1973 inriktat sitt arbete på att lägga fram förslag till
riktlinjer för energihushållningen under de närmaste 1015 åren. Ett omfattande
utredningsarbete för att få fram underlag för beslut om energipolitiska
åtgärder hade redan påbörjats och har därefter intensifierats. I detta
sammanhang bör nämnas riksdagens beslut våren 1973 i samband med behandlingen
av anslagen till energiförsörjning m. m. angående fortsatt utbyggnad av
kärnkraftverk (NU 1973: 49, rskr 1973: 184). Riksdagen beslöt att inga beslut
att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt
beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat och
utvecklingstendenser, hade förelagts riksdagen.

1
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 2

Energiprognosutredningen (I 1972:03; EPU) tillkallades med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 mars 1972 för att utreda och bedöma
den framtida utvecklingen på energiområdet.

Utredningen avlämnade i augusti 1973 rapporten (Ds I 1973:
2) Lägesrapport från energiprognosutredningen med redogörelse för uppläggningen
av utredningens arbete och redovisning av det inventeringsarbete som dittills
hade utförts. Utredningen genomförde under hösten 1973 en enkätundersökning
bland ett stort antal myndigheter och organisationer med sikte på att få
synpunkter på och kompletteringar till det i rapporten redovisade materialet.
Synpunkter som kommit fram i enkätsvaren har beaktats i utredningens fortsatta
arbete.

Utredningen har i september 1974 avlämnat sitt betänkande
(SOU 1974: 64) Energi 1985 2000 med bilaga (SOU 1974: 65), innehållande bl. a.
redogörelser för specialstudier som utredningen låtit utföra.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren, försvarets
forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut,
postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk,
transport-forskningsdelegationen, sjöfartsverket, luftfartsverket,
transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV),
konjunkturinstitutet, universitetskanslerämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen
(SÖ), tekniska fakulteten vid universtetet i Lund, nationalekonomiska
institutionen vid universitetet i Göteborg, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers
tekniska högskola, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd,
jordbrukstekniska institutet, kommerskollegium, statens pris-och kartellnämnd,
konsumentverket; överstyTelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), .bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk,
statens industriverk, statens vattenfallsverk, Sveriges geologiska
undersökning (SGU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens
kärnkraftinspektion, domänverket, samtliga länsstyrelser, utredningen om
kollektivtrafik i tätorter, trafikpolitiska utredningen,
energi-beredskapsutredningen, elutredningen, delegationen för naturgasfrågor,
utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen), fullmäktige i riksbanken,
AB Atomenergi, Centrala driftledningen (CDL), Föreningen för elektricitetens
rationella användning, HSB:s riksförbund ek för (HSB), Hyresgästernas riksförbund,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IV A),
Kooperativa förbundet (KF), Kungl. automobil klubben,

' Betänkandet har avgetts av landshövdingen Bengt Lyberg,
ordförande, civilingenjören Rolf Gradin, professorn Gunnar Hambraeus,
verkställande ledamoten i statens delegation för rymdverksamhet Hans Håkansson
och docenten Karl Göran Maler. Till utredningen har varit knuten en
parlamentarisk grupp bestående av riksdagsledamöterna Rolf Clarkson (m), Einar
Henningsson (s), Harald Pettersson (c), Bernhard Sundelin (s), Jörn Svensson
(vpk) och Rune Ångström (fp).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 3

Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund; Näringslivets
byggnadsdelegation, AB Stor-Stockholms lokaltrafik, Svensk kärnbränsleförsörjning
AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska
busstrafikförbundet, Svenska elverksföreningen, Svenska gasföreningen. Svenska
handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen,
Svenska petroleum institutet, Svenska riksbyggen. Svenska vägföreningen,
Svenska värmeverksföreningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges
redareförening, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), WS-tekniska
föreningen (VVS-branschen) och Angpanneföreningen.

EPU redovisar ett högre och ett lägre alternativ för
konsumtionsutvecklingen under de närmaste decennierna. Det högre alternativet
motsvarar förväntad spontan utveckling utan särskilda sparinsatser medan det
lägre alternativet motsvarar en nivå åstadkommen bl. a. genom sparinsatser som
berör stora delar av vårt samhälle. I skrivelse den 25 november 1974 har ett
antal myndigheter anmodats att yttra sig om dels möjligheterna att uppnå
ytterligare besparing enligt två närmare angivna alternativ, dels åtgärder som
behöver vidtas för att alternativen skall uppnås. Redogörelser för möjliga
energibesparingsåtgärder m. m. har lämnats av överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, post verket, televerket, SJ, statens
vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och
trafikinstitut, byggnadsstyrelsen, UICÄ, SÖ, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens jordbruksnämnd, konsumentverket, ÖEF, AMS, bostadsstyrelsen, statens
råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens
planverk och statens industriverk.

1 vissa fall har samråd skett med olika organisationer
såsom Svenska

kommunförbundet. Landstingsförbundet och Sveriges industriförbund.

Kommunförbundet har i särskild skrivelse redovisat en bedömning av

möjligheterna till energibesparing inom kommunal verksamhet rörande

fritidsverksamhet, vattenförsörjning och avloppsrening.

Energiprogramkommittén (I 1973: 06; EPK) tillkallades med
stöd av Kungl. Mai:ts bemyndigande den 28 december 1973 för att utarbeta
förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet.

EPK har i oktober 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974:72)
Energiforskning-. Till betänkandet har fogats ett omfattande expertmaterial
(SOU 1974: 7376 och Ds I 1974: 8).

2 Betänkandet har avgetts av verkställande direktören
Lars Lindmark, ord

förande, riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder, professorn Gunnar

Hambraeus, riksdagsledamöterna Kjell Nilsson och Bengt Sjönell, partisekre

teraren Carl Tham, statssekreteraren Inga Thorsson och överingenjören Sig

frid Wennerberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet 4

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren, FOA,
civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut,
postverket, televerket, SJ, statens vägverk, transportforskningsdele-gationen,
sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg-och
trafikinstitut, byggnadsstyrelsen, RRV, UKÄ, universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, tekniska högskolan i
Stockholm, Chalmers tekniska högskola, högskolan i Linköping, högskolan i
Luleå, statens råd för atomforskning, statens naturvetenskapliga forskningsråd,
statens råd för samhällsforskning, SÖ, lantbruksstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, lantbrukshögskolan, jordbrukstekniska institutet,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogshögskolan, statens naturvårdsverk,
statens råd för skogs- och jordbruksforskning, konsumentverket, ÖEF, AMS,
arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens
industriverk, statens vattenfallsverk, SGU, statens provningsanstalt, STU,
statens kärnkraftinspektion, domänverket, trafikpolitiska utredningen,
energiberedskapsutredningen, elutredningen, naturgasdelegationen,
Aka-utredningen, AB Atomenergi, CDL, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas
riksförbund, IV A, Jernkon-toret, KF, Kungl. automobil klubben, LO,
Lantbrukarnas riksförbund. Motorförarnas helnykterhetsförbund, Saab-Scania AB,
Svensk industriförening. Svensk kärnbränsleförsörjning AB, Svenska elverksföreningen.
Svenska gasföreningen, Svenska kemiingenjörers riksförening. Svenska
kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska landstingsförbundet,
Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska
petroleum institutet. Svenska uppfinnareföreningen. Svenska utvecklings AB,
Svenska värmeverksföreningen. Svenska åkeriförbundet, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges
industriförbund, Sveriges redareförening, Swedisol, TCO, Vetenskapsakademien,
WS-tekniska föreningen och Angpanneföreningen samt enskilda personer.

EPK:s
uppdrag utvidgades den 8 november 1974 till att omfatta bl. a. frågan om
behovet av och kostnaderna för prototyper och demonstrationsanläggningar.

Kommittén
har den 15 januari 1975 avlämnat promemorian (Ds I 1975: 1 Energiforskning.
Behov av prototyper och demonstrations-anläggningar.

I
EPK:s uppdrag har inte ingått att utarbeta förslag om organisationen av
forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet. Förslag härom har
utarbetats inom industridepartementet och redovisats i promemorian (Ds I 1974:
10) Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet.

3
Promemorian har avgetts av överingenjören Sigfrid Wennerberg, ordförande,
riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder, professorn Gunnar Hambraeus,
riksdagsledamöterna Kjell Nilsson och Bengt Sjönell, partisekreteraren Carl
Tham och statssekreteraren Inga Thorsson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet S

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av statens strålskyddsinstitut,
transportforskningsdelegationen, statskontoret, RRV, UKÄ, ÖEF, statens råd för
byggiiadsforskning, statens industriverk, statens vattenfallsverk, STU, statens
kärnkraftinspektion, forskningsrådsutredningen, Aka-utredningen, delegationen
för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk),
AB Atomenergi, CDL, Centralorganisationen SACO/SR, IVA, LO, SAF, Svenska
elverksföreningen. Svenska kraftverksföreningen. Svenska petrole-leum
institutet. Svenska utvecklingsaktiebolaget. Svenska värmeverksföreningen,
Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges industriförbund och TCO.

Petroindiistriutredningen
(I 1972: 04)* tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april
1972 för att klarlägga utformningen av från samhällssynpunkt bästa möjliga
struktur och utbyggnad av transport, raffinering och förädling av olja och
naturgas. I maj 1974 fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att med
förtur behandla frågan om den fortsatta raffinaderiutbyggnaden i Sverige.

Utredningen
har i december 1973 avlämnat lägesrapporten (Ds I 1973: 5) Petroindustrin i
Sverige, en inventering och i september 1974 delrapporten (Ds I 1974: 7)
Petroindustrin i Sverige: alternativa raffinaderilägen.

Oljeprospektering
AB har den 19 november 1974 lämnat en översikt över den hittillsvarande prospekteringen
efter olja och naturgas på svenskt område. Petroswede AB har den 24 januari
1975 lämnat en redovisning av bolagets prospektering utomlands.

Berol
Kemi AB har i februari 1975 överlämnat rapporten Metanol som drivmedel.
Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med representanter för jordbruks-,
handels- och industridepartementen i samarbete med AB Volvo.

Närförläggningsutredningen
(I 1970: 16) tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 mars
1970 för att utreda frågor om förläggning av kärnkraftverk för kombinerad
produktion av el och värme. I mars 1971 fick utredningen tilläggsuppdrag att,
närmast som underlag för arbetet med den fysiska riksplaneringen, studera även
vissa frågor om bl. a. samlokalisering av kärnkraftverk och amian industri.

Utredningen har i augusti
1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av kärnkraftverk. Med
hänvisning till bl. a. den uppbyggnad av resurser på kärnsäkerhetsområdet som
skett under de senaste

* F.
d. generaldirektören Erik Grafström, ordförande, direktören Arne Carlsson,
teknologie doktorn Ingmar Eidem, riksdagsledamöterna Sven Gustafson och
Karl-Erik Häll, direktören Alfred Nettelbrandt, generaldirektören Valfrid
Paulsson, direktören Bengt Tengroth och förbundsordföranden Enar Ågren.

5
Verkställande ledamoten i statens delegation för rymdverksamhet Hans Håkansson,
ordförande, överingenjören Lars Carlbom, föreståndaren Arne Hedgran,
direktörerna Yngve Larsson och Jan-Erik Ryman, kanslirådet Kjell Svensson och
tekniske direktören Ingvar Wivstad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 6

åren
har utredningen i skrivelse den 4 december 1974 föreslagit att de frågor som
omfattas av tilläggsuppdraget skall bearbetas vidare inom andra befintliga
organ. Kungl. Maj:t har den 30 december 1974 beslutat att utredningens arbete
skall vara avslutat.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren, FOA,
civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statens naturvårdsverk, ÖEF,
statens planverk, statens industriverk, statens kärnkraftinspektion,
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala, tekniska
fakulteten vid universitetet i Lund, tekniska högskolan i Stockholm,
energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola, tekniska fakulteten vid
högskolan i Linköping, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Malmöhus,
Hallands samt Göteborgs och Bohus län, Aka-utredningen, Stockholms handelskammare,
IVA, Svenska kommunförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund, AB Atomenergi,
CDL, Svenska värmeverksföreningen och Westinghouse Monitor AB.

Till
kärnkraftinspektionens yttrande har fogats ett yttrande av inspektionens
reaktorsäkerhetsnämnd. Länsstyrelserna har hört vissa kommuner m. fl.

Rektorsämbetet
vid universitetet i Lund har, jämte tekniska fakultetens yttrande, överlämnat
dels ett eget yttrande i ärendet, dels skrivelser från ett antal
fakultetsledamöter, som innehåller avvikande synpunkter från dem som redovisats
i fakultetens yttrande.

Rektorsämbetet
vid tekniska högskolan i Stockholm har förutom yttrandet från tekniska
fakulteten, som utarbetats av en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté,
överlämnat yttranden från fem sektioner.

Utredningen
om radioaktivt avfall (I 1972:08; Aka-utredningen)' tillkallades med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1972 för att utreda frågor om
högaktivt avfall från kärnkraftverk. I maj 1974 utvidgades uppdraget till att
omfatta också de frågor som rör hantering och förvaring av låg- och medelaktivt
avfall.

Utredningen
har i juni 1974 avlämnat lägesrapporten (Ds I 1974: 6) Kärnkraftens högaktiva
avfall.

Utredningarnas
material kompletteras genom följande redogörelser och rapporter.

Kärnsäkforsk
har den 11 november 1974 överlämnat årsrapporten Kärnsäkforsk 1973, promemorian
Översikt över behovet av fortsatta forskningsinsatser rörande kärnkraftens
säkerhets- och miljöfrågor samt yttrande över AB Atomenergis
anslagsframställning för budgetåret 1975/ 76 för särskilda säkerhetsarbeten
inom kämenergiområdet.

CDL
har den 13 juni 1974 överlämnat rapporten Krigsskyddad för-

6 F.
d. landshövdingen Gösta Netzén, ordförande, riksdagsledamöterna Jan Bergqvist
och Einar Larsson, professorn Lars-Gunnar Larsson, riksdagsledamoten John
Takman, t. f. avdelningschefen Arne Westlin samt riksdagsledamöterna Anders
Wijkman, Nils Erik Wåäg och Rune Ångström.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 7

läggning av kärnkraftverk samt den 31 oktober 1974 lägesrapporten
Bergförläggning av kämkraftstationer ur reaktorsäkerhetssynpunkt.

Statens kärnkraftinspektion har den 9 september 1974
överlämnat rapporten En sammanställning av onormala händelser vid svenska kärnkraftverk
och den 5 december 1974 skrivelsen Redogörelse för kvalitetsstyrningen för
svenska kärnkraftverk med anledning av händelserna med nivåregleringspumpar i
Ringhals 2.

Kärnkraftinspektionen har vidare i september 1974 lagt
fram rapporterna (SKI 1974: 1) Kontroll av klyvbart nukleärt material och (SKI
1974: 2) Fysiskt skydd för att förhindra eller försvåra förlust av nukleärt
klyvbart material.

FOA har i april 1974 presenterat rapporten (FOA 4 rapport
C 4567-T3) Risker för kärnladdningsframställning i det fördolda. Rapporten utgör
den offentliga delen av en hemlig rapport med samma titel från december 1973.

CDL-företagens beredskapsnämnd har den 22 november 1974
avgett rapporten Åtgärder mot sabotage vid värmekraftanläggningar.

Inom utrikesdepartementet har utarbetats promemorian (Ds
UD 1975: 1) Internationellt handhavande av klyvbart material.

En sakkunnig för vissa uppgifter i samband med information
i energifrågor (I 1974: 04; referensgruppen för energiinformation)'' tillkallades
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1974. Den sakkunnige har med
skrivelse den 29 november 1974 överlämnat promemorian Information i
energifrågor.

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra
Norrland och norra Svealand (C 1972: 02) avlämnade i maj 1974 betänkandet (SOU
1974: 22) Vattenkraft och miljö. Utredningsarbetet om förutsättningarna för
och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnad fortsätter genom att en
sakkunniga (B 1974: 01) har tillsatts med uppgift att belysa dessa frågor
beträffande norra Norrland. Den sakkunnige har lämnat en lägesrapport (Ds B
1974: 4) Vattenkraft och miljö 2.

Värmeanläggningsutredningen (Ju 1973: 06)1" jjar
hösten 1974 avgett betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan
med förslag till lag om allmänna värmesystem.

De nyssnämnda frågorna rörande vattenkraftutbyggnader
bereds inom bostadsdepartementet i. samband med arbetet med den fysiska riksplaneringen.
Värmeanläggningsutredningens förslag övervägs inom justitiedepartementet.
Betänkandena och rapporten redovisas i det följande i den utsträckning de också
belyser energipolitiska frågor.

Energikommittén avgav år 1970 betänkandet (SOU 1970: 13)
Sveri-

"i Redaktören Per Ragnarson.

8 F. d. landshövdingen Ossian Sehlstedt.

9 Redaktören Sören Ekström.

10 Överdirektören Helmer Wallner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 8

ges
energiförsörjning, Energipolitik och organisation." I prop. 1973:41
angående industripolitisk verksorganisation m. m. behandlades kommitténs
förslag i de delar de hade betydelse för organisationen av det föreslagna
industriverket. Kommitténs förslag om upprättandet av en kontinuerlig prognos-
och utredningsverksamhet anmäldes i samband med tillsättandet av EPU. Övriga
förslag bör nu tas upp till behandling.

Svenska
värmeverksföreningen har den 3 oktober 1972 överlämnat ett sammandrag av en
utredning Möjlig utbyggnad av fjärrvärmebaserad elektrisk mottryckskraft i
Sverige. Yttrande häröver har efter remiss avgetts av statens naturvårdsverk,
statens planverk, statens vattenfallsverk samt CDL och Svenska
kraftverksföreningen som avgett gemensamt yttrande, IVA, Svenska
elverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum institutet och
Svenska teknologföreningen. Byggnadsstyrelsen har på eget initiativ avgett
yttrande. Frågan utreds därefter gemensamt av CDL och Värmeverksföreningen.
Organisationerna har den 23 januari 1975 överlämnat en skrivelse med vissa
preliminära slutsatser från utredningsarbetet.

Malmö
industriverk. Lunds tekniska verk och Sydsvenska kraftaktiebolaget har den 1
juli 1974 överlämnat en lägesrapport från en gemensam utredning avseende
möjligheterna att överföra hetvatten från kärnkraftverket i Barsebäck till
fjärrvärmesystemen i Malmö och Lund.

Den
17 december 1974 har Stockholms Kraftgrupp AB kommit in med en skrivelse avseende
bl. a. möjligheterna att överföra hetvatten från ett kärnkraftverk i Haninge
till Storstockholmsområdet.

Den
10 januari 1975 har statens vattenfallsverk redovisat en preliminär bedömning,
som gjorts av verket i samråd med Energiverken i Göteborg, av möjligheterna
att överföra hetvatten från kärnkraftverket i Ringhals till fjärrvärmesystem i
Göteborg.

I december
1974 har AB Atomenergi redovisat en lägesrapport (AE-

US-134) Lågtemperaturf järrvärme.

Ett
stort antal internationella utredningar har pågått om olika energifrågor. På
officiell nivå har Sverige främst medverkat i arbetet på en långsiktig
energistudie inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD). En slutrapport, Energy Prospects to 1985, har lagts fram av OECD:s generalsekreterare.
Den behandlar bl. a. försörjnings- och prognosfrågor, miljöfrågor, forskning
och utveckling samt energipolitiska målfrågor och internationella
samarbetsmöjligheter.

En
stor mängd synpunkter och förslag rörande åtgärder på energiområdet har förts
fram av kommuner, organisationer, företag och enskilda.

Jag
kommer att i det följande lägga fram vissa riktlinjer för energi-

II Betänkandet
har avgetts av departementsrådet Hans Håkansson, ordfö

rande, direktören Bo Aler, generaldirektören Jonas Norrby och professorn

Ingemar Ståhl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 9

politiken
söm är avsedda att ligga till grund för regeringens och myndigheternas
fortsatta behandling av frågor om användningen av och försörjningen med
energi.

Jag kommer vidare att
hemställa att vissa förslag om åtgärder som dessa riktlinjer föranleder inom
industridepartementets verksamhetsområde underställs riksdagen för
godkännande.

I prop. 1975: 1 (bil. 15
s. 124, 163 och 183) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1975/76 beräkna

1.
till Kostnader för vissa
nämnder ett förslagsanslag av 43 000 kr.,

2.
till Främjande av landsbygdens
elektrifiering ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.,

3.
till Statens kärnkraftsinspektion
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

4.
till Atomenergiverksamhet inom
Aktiebolaget Atomenergi ett reservationsanslag av 47 900 000 kr.,

5.
till Utvecklingsarbete rörande
utvinning av uran ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.,

6.
till Särskilda säkerhetsarbeten
inom kärnenergiområdet ett reservationsanslag av 9 200 000 kr.,

7.
till Internatioitellt
atomenergisamarbete ett förslagsanslag av 4 930 000 kr.,

8. till
Kraftstationer m. m. ett investeringsanslag av 1 648 900 000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet lo

2
Internationell översikt

2.1 Inledning

Energiprognosutredningen
(EPU) har både i lägesrapporten och i betänkandet Energi 1985 2000 redovisat
uppgifter om de förändringar som inträtt på energimarknaderna de senaste åren
och om den energi-politiska planeringen i några för Sverige speciellt
intressanta länder.

Energiprogramkommittén
(EPK) har också redovisat uppgifter om energiförsörjningssituationen i vissa
länder och speciellt om den forskning och utveckling (FoU) på energiområdet
som förekommer där.

Den
lägesrapport som utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) avgett
innehåller även uppgifter om internationella utvecklingstendenser m. m. på
speciellt kärnenergiområdet.

Inom
organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har utarbetats en
studie över utvecklingen på längre sikt på energiområdet för medlemsländernas
del. En inventering av energiresurser har publicerats år 1974 av organisationen
Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC). En rapport (Nordisk
utredningsserie 1974: 26) om energisamarbetet i Norden har utarbetats av
nordiska ämbets-mannakommittén för industri- och energipolitik och överlämnats
till Nordiska ministerrådet i december 1974.

Den
följande redovisningen grundas i huvudsak på nämnda utredningar och rapporter.

2.2 Vissa
allmänna uppgifter om de globala energiflödena ni. m.

I
den globala energiförsörjningen dominerar råoljan med en andel av bortåt 50 9o,
därefter kommer kol med drygt 30 % och därnäst naturgas med knappt 20 % andel.
Dessa s. k. fossila energiråvaror dominerar således praktiskt laget
fullständigt den globala energibilden. Vattenkraft och uran spelar en avsevärt
mindre roll. Uranets betydelse väntas dock komma att öka snabbt.

De
globala energiflödena och världskonsumtionen av energi samt Sveriges andel
därav åskådliggörs av figur 2.1 och 2.2.

Även
om vi i vårt land har en hög energikonsumtion tar vi i anspråk bara en mindre
del av det totala utbudet. Således utgör t. ex. vår oljeförbrukning drygt I %
av världens totala. I brist på egna tillgångar är vi dock helt beroende av den
internationella marknaden.

Oljans
andel i den globala energiförsörjningen har ökat successivt under de senaste
decennierna. Detta har flera orsaker. Produktions-och transportkostnaderna för
råolja är klart lägre än motsvarande kostnader för kol och naturgas. Detta
sammanhänger med att oljan på en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

Vattenkraft, 110

elenergi

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Naturgas 1060

br ä nslen f ö r

uppv ä rmning,

m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Olja 2840

drivmedel (bensin + flygfotogen)

\
raffinering Figur 2.1 De globala energiflödena år 1973 i Mtoe.'

gång
har den lätthanterlighet, som är karakteristisk för de flytande och gasformiga
tillstånden, och den koncentration av energi, som är karakteristisk för de
flytande och fasta tillstånden. I många sammanhang där kol skulle kunna
användas t. ex. för uppvärmningsändamål är oljan lättare att hantera och
dess förbränning lättare att kontrollera.

Elenergins
andel av den globala energikonsumtionen har ökat stadigt. Alla
primärenergiformer kan omvandlas till elenergi. Elenergin är lätt att hantera
både i detaljdistributionsledet och hos konsumenten. Den kan användas inom i
stort sett alla förbrukningsområden men är f. n. inte ekonomiskt
konkurrenskraftig för fordonsdrift.

1
Mtoe = milj. ton ekvivalent olja. Energikvantiteter av olika slag kan omvandlas
efter sitt termiska innehåll och anges i det gemensamma måttet ton ekvivalent
olja (toe).

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vattenkraft

K ä rnkraft 0,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vattenkraft
1

Kol och andra br ä nslen
12,6

° ä rnkraft 0,1 i

Ija 75,0 1-

opaginerad Kontrollera mot PDF

averige

Figur
2.2 Primärenergikonsumtionen i världen och i Sverige år 1971. Cirkelytan är
proportionell mot energikonsumtionen.

Energiförsörjningen
i olika länder har ofta helt olika karaktär med bl. a. varierande
självförsörjningsgrad, oljeberoende och konsumtionssammansättning. I t. ex.
Sverige och Japan svarar importerad olja för närmare tre fjärdedelar av
energiförsörjningen, medan oljans andel i exempelvis Förenta staterna,
Sovjetunionen och Storbritannien är mindre än hälften och i varierande
omfattning täcks eller kommer att täckas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 13

med
inhemsk produktion. Kolet svarar i Sovjetunionen för cirka en tredjedel, i
Förenta staterna för en femtedel och i Kina för cirka fyra femtedelar av
energiförsörjningen, medan dess andel i Sverige är obetydlig och i huvudsak beroende
av efterfrågan från processindustrin. I Sverige används inte någon naturgas som
i flera andra länder är en betydelsefull primärenergikälla.

När
det gäller den internationella oljemarknaden har väsentliga förskjutningar
till producentländernas förmån inträtt under 1970-talets första år, vilket
tagit sig uttryck bl. a. i stora prisstegringar. Händelserna i samband med
kriget i Mellersta östern hösten 1973 och den utdragna oljebojkotten under
vintern 1973/1974 illustrerade på ett drastiskt sätt hur beroende den
industrialiserade världen är av en fungerande oljetillförsel.

Enligt
den inventering som WEC utfört år 1974 uppgår världens kända utvinningsbara
tillgångar på fossila bränslen till 760 000 Mtoe. Av dessa tillgångar utgörs 47
% av fasta bränslen, dvs. kol och i några länder även torv, 12 % av råolja, 6 %
av naturgas och 35 % av olja som kan utvinnas ur oljeskiffer och tjärsand. Ett
ofta använt sätt att ange reservernas storlek är att redovisa kvoten mellan
tillgång och rådande årlig konsumtion. Denna kvot, som alltså anger hur många
år reserverna skulle räcka om konsumtionen vore konstant, blir för dessa nu
kända utvinningsbara tillgångar 156 år.

De
utvinningsbara tillgångarnas storlek är emellertid starkt beroende av dels
marknadspriserna, dels utvinningskostnaderna. De utvinningsbara tillgångarna
ökar med andra ord vid ökat marknadspris och/eller förbättrad utvinningsteknik
och därav följande lägre kostnad.

Det
är därför svårt att ange den totala omfattningen av energireserverna i
världen. Ett undantag kan göras beträffande tillgångarna på kol, som på
grundval av geologiska studier kan anges till storleksordningen tjugo gånger
de redan kända tillgångarna. Av dessa totala tillgångar beräknas ungefär
hälften kunna utvinnas. Med utgångspunkt från denna beräkning av
koltillgångarna blir kvoten mellan beräknade utvinningsbara tillgångar på
fossila bränslen och nuvarande förbrukningsnivå ca 1 600 år. I WEC:s översikt
påpekas att tillgångarna på oljeskiffer och tjärsand är ofantliga, och att
härur utvinningsbar olja kan ökas avsevärt om även lågvärdiga förekomster
skulle exploateras, men att detta inte kan göras av ekonomiska skäl.

När
det gäller uran redovisas i översikten kända tillgångar som kan utvinnas till
en kostnad lägre än 26 dollar per kg. Använda i termiska reaktorer ger dessa
urantillgångar 230 000 TWhi, vilket är endast 2,6 % av den energi som kan
utvinnas ur de kända tillgångarna på fossila

>
1 TWh = 1 terawattimme = 1 miljard kWh.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 14

bränslen.
Använda i bridreaktorer ger de i stället 14 milj. TWh, vilket är ca 50 % mer än
de fossila bränslena kan ge. Om tillägg görs för thorium, som också kan
användas i bridreaktorer, ökar kända tillgångar för fissionsenergi till
motsvarande 18,5 milj. TWh. Kärnbränslereserverna utgör då två tredjedelar av
alla kända bränslereserver. Om förväntade men ännu ej kända tillgångar på uran
och thorium räknas med blir reserverna av fissionsenergi nästan dubbelt så
stora.

Världens
totala vattenkraftresurser beräknas motsvara en energitill-gång av 10 000 TWh
per år.

Tidvatten
skulle teoretiskt kunna ge totalt 26 000 TWh per år. Under den praktiska
förutsättningen att endast tidvatten med större amplitud än 2 m kan utnyttjas
kan emellertid endast 2 å 3 % av den beräknade tillgången exploateras.

Den
teoretiska tillgången på jordvärme som är lagrad i vatten eller ånga på djup
mindre än 10 000 m har beräknats motsvara 1 milj. Mtoe. Av tillgången intill 10
000 m djup beräknas ca 1 %, eller motsvarande 10 000 Mtoe kunna användas för
elproduktion. Om jordvärmen används för uppvärmningsändamål kan även
förekomster med måttliga temperaturer utnyttjas. Mängden teoretiskt
utvinningsbar energi blir då större.

Solenergin,
mätt som total instrålning till jordklotet, utgör en energitillgång som är ca
20 000 gånger större än världens nuvarande totala energikonsumtion.

Den
totala energin hos vindarna i atmosfären motsvarar teoretiskt 2 600 miljarder
TWh per år varav ca 25 % över land. Endast en mindre del av detta finns emellertid
i luftlagren närmast jordytan.

Temperaturskillnaderna
i världshaven innehåller stora energimängder. Som exempel kan nämnas att
golfströmmen utanför Floridas kust har ett energiinnehåll motsvarande 180 000
TWh per år. Den totala globala tillgången är alltså oerhört stor.

WEC
redogör även för omfattningen av världens energitillgångar om fusionsenergin
kan utnyttjas och hävdar att litium här kan bli den resurs som begränsar möjlig
energiutvinning. Med kända och som utvinningsbara betraktade tillgångar på
litium kan emellertid ca 37 milj. TWh fusionsenergi utvinnas, vilket motsvarar
640 års energiförbrukning på nuvarande nivå. Om allt litium i världshaven
utvinns och utnyttjas vilket naturligtvis skulle ske till högre kostnader
blir totala tillgången på fusionsenergi avsevärt större, 1 360 miljarder TWh,
vilket med nuvarande energikonsumtion skulle räcka 20 milj. år.

WEC:s
redovisning ger även uppgifter om var energireserverna finns, se tabell 2.1.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet Tabell 2.1. Uppmätta reserver av lagrade
energiformer

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fossila bränslen,

Mtoe

Kärnbränsle,
TWh

Fasta

Rå-

Gas

Olje-

Totalt

Uran,

Uran och

bränslen

olja

skiffer, tjärsand

termiska
reaktorer

thoriu.m,
bridreaktorer

Afrika

9 100

13 300

5 100

2 000

29 500

58 100

3 490 000

Asien,
totalt (exkl. Sovjet)

65 700

55 700

10 900

21 600

153 900

900

55 000

härav Mellersta Östern

700

42 700

3 700

_

47 100

200

11000

Kina

56 000

1 800

600

21 600

80 000

ej känd

ej känd

Japan

800

800

700

44 000

Europa,
totalt (exkl. Sovjet)

61 600

1 400

3 900

2 900

69 800

14 000

2 700 000

härav Östeuropa

27 000

400

400

27 800

ej känd

ej känd

Övriga Europa

34 600

1000

3 500

2 900

42 000

14 000

2 700 000

Sovjetunionen

83 800

8 400

14 600

3 500

110 300

ej känd

ej känd

Nordamerika

127 800

7 600

9 600

229 500

374 500

124 000

9 325 000

härav Förenta staterna

124 200

5 800

6 800

152 000

288 800

78 900

5 485 000

Canada

3 200

1 100

2 300

77 500

84 100

44 600

3 822 000

Sydamerika

1 300

7 800

1 500

600

11200

3 500

1045 000

Australien
(och övriga

Oceanien)

11 600

200

600

200

12 600

29 000

1 742 000

Totalt
(avrundat)

361
000

95
000

46 000

260
000

762
000

229 000

18
400 000

2.3
Långsiktig encrgistudie inom organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling

2.3.1 Inledning

Som
redan nämnts har OECD efter beslut hösten 1972 utarbetat en studie över
utvecklingen på längre sikt på energiområdet för medlemsländernas del. OECD:s
generalsekreterare har lagt fram en rapport över studien i januari 1975.

I
ett första avsnitt behandlar rapporten med särskilt beaktande av
oljeprishöjningarnas förväntade inverkan OECD-områdets efterfrågan på
och tillförsel av energi i olika former för åren 1980 och 1985. I ett följande
avsnitt går rapporten igenom möjligheterna till en rationellare
energianvändning samt därefter möjligheterna till utvinning inom OECD av bl.
a. olja, natiu-gas och kol samt till kärnkraftproduktion.

Det
avslutande avsnittet ägnas energipolitikens mål och medel, möjligheterna till
ökat energisamarbete inom OECD samt relationerna till de oljeexporterande
länderna och till de icke oljeproducerande utvecklingsländerna. I det följande
lämnas en sammanfattning av de delar av rapporten som är av särskilt intresse
för den svenska energipolitiken. OECD:s roll beträffande energi-FoU tas upp
särskilt i avsnitt 5.1.

2.3.2 Efterfrågan
och tillförsel olika prognosalternativ

Man
har inom OECD funnit situationen på energimarknaden så svårbedömbar att man
inte velat utforma en entydig prognos. I stället har man valt att lägga fram
flera alternativ utgående från olika antaganden

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 16

beträffande den faktor som ansetts mest kritisk, nämligen
priset på importerad råolja. Man har för åren 1980 och 1985 tagit fram dels
ett "grundfall" baserat på bedömningar gjorda före oktober 1973 och
utgående från råoljepriset på 1,753 dollar/fat', dels två alternativ baserade
på priserna 6 dollar och 9 dollar (i 1972 års penningvärde, vilket i slutet av
år 1974 motsvarade 7,20 dollar och 10,80 dollar) för ett fat råolja f. o. b.
Persiska viken. Man söker visa hur efterfrågan och utbud påverkas av de
förändrade priserna men man tar i huvudsak inte med i beräkningarna effekterna
av eventuella statliga energipolitiska åtgärder. Vidare utgår man i princip
från att bruttonationalproduktens tillväxt blir oförändrad i 6-dollar- och
9-donarfallen. Dessa högre prisers verkan på efterfrågan har man sökt bedöma
med hjälp av antaganden om energins priselasticitet inom olika användningsområden.
Prishöjningarnas inverkan på tillförseln av andra bränslen liksom av olja från
OECD-området ingår också i kalkylerna.

Den genomsnittliga årliga ökningen till år 1985 av den
totala energiförbrukningen för OECD-ländema uppgår i grundfallet till 4,9 %, i
6-dollarfallet till 4,3 % och i 9-dollarfallet till 3,8 %, tabell 2.2. Ett
genomgående drag är att Förenta staternas siffror ligger under
OECD-genom-snittet medan Japans siffror ligger över. Energikonsumtionen
beräknas i 6-dollarfalIet bli 5,6 % lägre än i grundfallet år 1980 och 7,1 %
lägre år 1985. 1 9-dollarfallet blir motsvarande minskning 9,2 % år 1980 och
12,0 % år 1985.

Tabell 2.3 visar förändringen i olika energislags andelar
i 6-dollar- och 9-dollarfallen jämfört med grundfallet.

Nuvarande höga oljepriser, dvs. 9-dollarfallet, väntas
medföra att oljans andel sjunker fram till år 1980 från 57 % till 47 % av den
totala energiförbrukningen. Till år 1985 beräknas oljeandelen sjunka ytterligare
till 43 %. I stället väntas i första hand naturgasförbrukningen växa från
knappt 19 % till närmare 24 % år 1980 och därefter sjunka något till 22 % år
1985. Kol, som i gnmdfallet har en andel omkring 15 % år 1980 och 1985, väntas
öka med omkring 4 procentenheter i 9-dollarfallet. På grund av de långa utbyggnadstiderna
för kärnkraft hinner de höjda oljepriserna inte påverka kämkraftkapaciteten
till år 1980. Andelen kärnkraft beräknas till 6 % i grundfallet och 7 % i
9-dollarfallet. Till år 1985 blir skillnaden större. Grundfallet skulle då
innebära en kärnkraftandel om drygt 10 % och 9-dollarfallet drygt 13 %.
Vattenkraft/jordvärme beräknas i alla tre fallen ligga kvar på en nivå av ett
par procent både år 1980 och 1985.

Av tabellen kan också utläsas skillnader i de olika
OECD-regionernas förutsättningar att anpassa sig till det nya läget på
oljemarknaden. Inom

1 1 dollar = ca 4,00 kr. (i februari 1975). 1 ton = 7,30
fat. En enkel tumregel när dollar per fat skall översättas till svenska kronor
per ton är således att multiplicera dollar per fat med 30.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 17

Europeiska gemenskapen (EG) sjunker till år 1980
oljeandelen från 66 % i grundfallet till 49 % i 9-dollarfallet eller med 17
procenteriheter. För hela OECD-Europa beräknas motsvarande sänkning bli 16
procentenheter. För Japans del beräknas den endast bli 5,5 %. För Förenta
staterna, som redan tidigare har en jämförelsevis låg oljeandel och en stor inhemsk
oljeproduktion, beräknas oljeandelen sjunka några procentenheter mer än för
Japan men mindre än för Europa.

Tabell 2.2 Total tillförsel av primärenergi. Ökningstakt
för grundfallet samt 6 dollar- ocli 9 dollarfallen 1972-1985

Förenta

EG

OECD

Japan

Totalt för

staterna

Europa

OECD»

TTE'
1972

1 769,2

958,7

1 157,5

318,3

3 463,3

1980:

Grundfallet
TTE

2 357,8

1 412,8

1 729,5

636,4

5 067,1

Genomsnittlig
ökning

1972-1980
(%)

3,7

5,0

5,1

9,0

4,9

6-dollarfallet
TTE

2 247,4

1 336,8

1 632,4

576,7

4 786,0

Minskning
i % från grundfallet

-4,7

-5,4

-5,6

-9,4

-5,6

Genomsnittlig
ökning

1972-1980
(%)

3,0

4,2

4,4

7,7

4,1

9-dollarfallet
TTE

2 163,6

1 278,4

1 561,5

554,5

4 600,2

Minskning
i % från grundfallet

-8,2

-9,5

-9,7

-12,9

-9,2

Genomsnittlig
ökning

1972-1980
(%)

2,5

3,7

3,8

7,2

3,6

1985:

Grundfallet
TTE

2 881,0

1 785,2

2 244,9

854,1

6 420,5

Genomsnittlig
ökning

1972-1985
(%)

3,8

4,9

5,2

7,9

4,9

6-dolIarfallet
TTE

2 667,0

1 686,4

2121,1

758,5

5 966,6

Minskning
i % från grundfallet

-7,4

-5,5

-5,5

-11,2

-7,1

Genomsnittlig
ökning

1972-1985
(%)

3,2

4,4

4,8

6,9

4,3

9-dollarfalIet
TTE

2 522,4

1 607,3

2 022,7

708,5

5 650,0

Minskning
i % från

grundfallet

-12,4

-10,0

-9,9

-17,0

-12,0

Genomsnittlig
ökning

2,8

4,1

4,4

6,3

3,8

1 TTE = totalt tillförd primärenergi i Mtoe

' Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

Olja

Är 1972 förbrukade OECD-länderna drygt 1 900 Mtoe olja,
varav drygt 1 200 Mtoe importerades till OECD-området. Den höjning av
oljepriserna som OPEC-länderna genomfört har klart förbättrat utsikterna för
produktion av vanlig råolja inom OECD liksom av olja från tjärsand och
syntetisk olja från skiffer. Ökad oljeletning och förbättrade
utvinningsmetoder väntas medföra en sådan ökning av reserverna att en
väsentlig höjning av produktionen kan tillåtas på längre sikt

2 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.3 OECDs energiförbrukning är 1980 och 1985
fördelad pä olika energislag i %

% av
totalt tillförd

1980

kol

olja

naturgas

kärnenergi

vattenkraft/ jordvärme

(elektricitet')

Förenta staterna Grundfallet 6-dollarfallet
9-dollarfallet

18,0 21,8 21,8

47,6 43,7 39,7

26,9 26,7 30,3

5,9 6,2 6,5

1,5 1,6

1,7

(14,0) (14,6) (15,1)

EG

Grundfallet

6-dollarfallet

9-dollarfallet

13,2 18,2 19,6

65.9 54,7 49,1

14,7 19,6 23,4

5,1 6,5 6,8

1,0 1,1 1,1

(12,4) (14,1) (14.1)

OECD Europa Grundfallet 6-dollarfallet 9-dollarfallet

13,0

17,2 18,5

66,0 55,1 50,0

12,8 17,8 21,1

5,7 7,3 7,6

2,5 2,7 2,8

(13,5) (15.1) (16,0)

Japan Grundfallet 6-dollarfallet 9-dollarfallet

10,7 12,0

12,7

75,1 71,0 69,5

4,0

5,7 6,1

8,5 9,4 9,8

1,6 1,8 1,9

(11.9) (12,1) (12,3)

Totalt OECD" Grundfallet 6-dollarfallet
9-dollarfallet

15,4 18,8 19,3

57,4 51,0 47,3

18,8 20,8 23,6

6,0 6,8 7,1

2,3 2,6

2,7

(13,7) (14,6) (15,2)

% av
totalt tillförd

1985

kol

olja

naturgas

kärnenergi

vattenkraft/ jordvärme

(elektricitet')

Förenta staterna Grundfallet 6-doIlarfaIlet
9-dollarfallet

19,7 21,9 22,5

45,3 37,7 34,5

23,4 25,1 26,7

10,2 13,4 14,1

1,4 2,0 2,1

(16,4) (17,4) (18.4)

EG

Grundfallet

6-doIlarfaIlet

9-dollarfallet

9,6

14,7 15,8

64,8 52,4 47,3

14,9 19,9

23,3

9,7 12,0

12,5

0,9 0,9 1,0

(14,0) (16,2) (17,3)

OECD Europa Grundfallet 6-dollarfallet 9-dollarfallet

9,6 13,8 14,8

64,2 52,8 47,8

13,5 18,2 21,5

10,5 12,9 13,5

2,2 2,3 2,4

(14,9) (16.8) (17,8)

Japan Grundfallet 6-dollarfallet 9-dollarfallet

9,0 11,8 13,1

72,9 67,4 64,3

4.9 5,9 6,6

11,9 13.4 14,4

1,3 1,5 1,6

(11,6) (12.5) (13.3)

Totalt OECD'' Grundfallet 6-dollarfallet 9-dollarfallet

14,8 17,6 18,3

55,6 47,1 43,4

17,3 20,1 22,0

10,2 12,7 13.4

2,1 2,6 2,8

(15.2) (16,6) (17.7)

" I % av den totala slutliga förbrukningen

» Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 19

även
om man får ta nya mer svårarbetade områden i anspråk som t. ex.
kontinentalsocklarna och Arktis.

Den
årliga oljeproduktionen inom OECD-området beräknas i 9-dollarfallet till ca 1
400 milj. ton år 1985. Produktionen år 1972 var närmare 700 milj. ton. Som en
förutsättning i 9-dollarfallet anges att prismekanismen får verka fritt och
att således t. ex. priskontrollen i Förenta staterna lättar. Vidare behövs ett
stabilt ekonomiskt och politiskt klimat för de stora investeringar som krävs.
Ett särskilt problem är att investeringarna kan behöva skyddas mot eventuell
import av billig olja t. ex. från Mellersta Östern om priserna sänks. Detta
gäller även andra investeringar inom energisektorn.

Naturgas

OECD-ländernas
förbrukning av naturgas uppgick år 1972 till ca 750 Mtoe, vilket motsvarar
omkring en femtedel av deras totala energiförbrukning. Ungefär en tredjedel av
inom OECD-området producerad energi härrörde då från naturgas. OECD-rapporten
antar att tillgängliga naturgasresurser inom OECD är tillräckligt stora för att
produktionen i 9-dollarfallet skall kunna uppgå till ca 1 100 Mtoe år 1985.
Liksom i fråga om oljan behövs dock ett stabilt ekonomiskt klimat för investeringarna.

Kol

Ändringarna
på energimarknaden har lett till en förbättrad konkurrenssituation för kolet.
OECD-området har gynnsamma förutsättningar i fråga om kolproduktion; möjligheterna
att öka produktionen begränsas inte av brist på kolreserver utan av brist på
transportkapacitet, gruv-utrustning och arbetskraft samt av miljöskäl.

Fram till år 1985 antas
produktionen öka i Australien, Canada och Förenta staterna. I Europa och Japan,
där kol förekomsterna är mer svårbearbetade antas produktionen komma att hålla
sig i närheten av nuvarande nivå. OECD:s produktion var år 1972 670 Mtoe och beräknas
i 9-dollarfallet till 880 Mtoe år 1980 och till 1 050 Mtoe år 1985. Denna
ökning kräver omfattande investeringar. Det sammanlagda kapitalbehovet under
perioden 19741985 beräknas till 38 miljarder dollar i 1972 års permingvärde.

Kärnkraft

Enligt
rapporten medför prishöjningarna på fossila bränslen att kärnkraft blir
ekonomiskt sett betydligt gynnsammare än kol- eller oljebaserad kraft.
Kärnkraftens relativt låga bränslekostnader gör det rimligt att anta att
framtida ökningar av dess totala kostnader blir mindre än ökningarna för andra
kraftslag. Kärnkraftverkens fördelar ur miljösynpunkt anses avsevärda jämfört
med olje- och kolbaserade kraftverk.

s. 20 Kontrollera mot PDF

prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 20

Den installerade kärnkrafteffekten inom OECD-länderna
beräknas uppgå till 58 000 MW år 1974, tUl 206 000 MW år 1980 och till 513 000
MW år 1985. Energiproduktionen beräknas motsvara både i 6-dollar-och
9-dollarfallen 326 Mtoe år 1980 och 756 Mtoe år 1985.

I rapporten påpekas att utbyggnadsplanerna kräver åtgärder
bl. a. för att säkerställa tillgången till natururan och anrikningstjänster
under 1980-talet. Eftersom kärnkraft är kapitalintensivt kan vidare svårigheter
möta vid finansieringen av den förutsatta utbyggnaden. Denna kan också bli
lägre än beräknat i den mån den inte accepteras från olika säkerhetsaspekter.

Övrigt

Vattenkraften spelar en obetydlig roll inom OECD och den
saknar nämnvärda utvecklingsmöjligheter. Jordvärme tillvaratas f. n. i mycket
liten utsträckning. För att den skall kunna inta en mer framträdande plats
krävs omfattande FoU-insatser.

2.3.3 Energibesparande åtgärder

OECD-rapporten behandlar även möjligheterna till
energibesparing. Man inskränker sig emellertid till att behandla sådana
minskningar i energiförbrukningen som kan genomföras utan påtaglig minskning av
bruttonationalprodukten och utan försämring av den allmänna levnadsstandarden
eller den personliga komforten.

Som utgångspunkt för bedömningen av möjligheterna återges
följande tabell över energiförbrukningen inom OECD.

Tabell 2.4 Total primärenergiförbrukning år 1972 i %
fördelad pä användningsområden och olika OECD-regioner

% av total Nord- OECD Japan Australien

primärenergi amerika Europa och Nya

Zeeland

Industri

37,3

40,5

52,2

40,6

Samfärdsel

24,2

18,3

15,9

27,0

Övrigt

24,7

27,0

19,4

13,4

Omvandlingsförluster

vid
elproduktion

13,8

14,2

12,5

19,0

' Bostäder, detaljförbrukning m.m.

I rapporten behandlas ett antal besparingsåtgärder. Som
exempel nämns utnyttjande av spillvärme, förbättring av reglersystem,
effektivare utrustning och processer i industrin, värmeåtervinning, utnyttjande
av värmepumpar, sänkt inomhustemperatur, sänkt hastighet vid bilkörning,
övergång till mindre bilar och till kollektivtrafik. Som medel att uppnå
besparingar nämns bl. a. åtgärder i fråga om beskattning och krediter,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 21

stöd till FoU samt administrativa föreskrifter i fråga om
trafik och byggnader.

I OECD-rapporten uppskattas den möjliga besparingen av den
totala förbrukningen av primärenergi år 1985 till 1520 % av förbrukningen i
grundfallet samma år. Därvid har inräknats effekterna både av prisökningarna i
sig och av olika statliga åtgärder. Enbart prisökningarna väntas i
9-dollarfallet leda till besparingar om 9 % år 1980 och 12 % år 1985. Den högre
nivån 20 % bedömer OECD vara svår att uppnå medan 15 % enligt OECD borde bereda
föga svårigheter vid fortsatta höga energipriser och en besparingsinriktad
energipolitik. I vissa länder kan dock krävas större ansträngningar än i andra.
I bedömningen av besparingsmöjligheterna har inte räknats in de effekter ny
teknologi kan ge. Om en besparingseffekt på 20 % uppnås skulle den genomsnittliga
årliga ökningen av energiförbrukningen inom hela OECD-området uppgå till 3,1 %
fram till år 1985.

2.3.4 Oljeimport

Rapporten avspeglar uppfattningen att det stora
energipolitiska problemet för flertalet medlemsländer är deras beroende av
importerad olja och prisutvecklingen på denna. Rapporten söker därför belysa i
vilken mån ökad energiproduktion inom OECD och energibesparing kan minska detta
beroende.

I tabell 2.5 anges den förväntade utvecklingen av
oljeimporten till olika OECD-områden och totalt för OECD i de tre olika fallen.
I 6-dollarfallet väntas den totala importen år 1980 bli något högre och i
9-dollarfallet påtagligt lägre än f. n. Från år 1980 till 1985 väntas en viss
ökning i 6-dolIarfallet och praktiskt taget oförändrad nivå i 9-dollar-fallet.

Tabell 2.5 OECDrs oljeimport i grund-, 6-dollar- och
9-dollarfallen år 1980 och 1985 i jämförelse med 1972 års import

Mtoe

Förenta staterna

EG

OECD

Europa

Japan

Totalt för OECD''

1972

254,6

580,8

718,4

247,5

1 224,3

1980

Grundfallet

6-dollarfallet

9-dollarfallet

541,9 331,2 140,8

827,9 571,0 457,8

948,5 679,8 544,8

476,2 407,6 382,4

2 014,3 1446,4 1 084,4

1985

Grundfallet

6-dollarfallet

9-dollarfallet

731,0

254,6

-67,5'

1 032,5 699,5 560,3

1 189,8 835,6 666,9

620,3 505,1

447,7

2 634,0 1 661,9 1 071,6

' Minustecken innebär nettoexport

Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 22

Om oljepriserna bibehålles på nuvarande nivå skulle
således oljeimporten till OECD-länderna under perioden 19801985 minska påtagligt
jämfört med nuvarande import. Oljeprisstegringama kan emellertid inte
omedelbart slå igenom fullt ut på efterfrågan och på produktionen av
substituerande energislag. Man får därför enligt rapporten under en
övergångsperiod räkna med viss uppgång av importen, dock knappast mer än till 1
600 Mtoe/år, som mot slutet av detta årtionde vänder i en nedgång.

Som nämnts bedöms i rapporten en besparing av den totala
energiförbrukningen år 1980 om ca 15 % jämfört med grundfallet vara fullt
möjlig. Härav hänför sig i 9-dollarfallet ca 9 % till prishöjningarnas dämpande
verkningar och resten till energipolitiska besparingsåtgärder.

I tabell 2.6 belyses inverkan av en sådan besparing på
OECD-områdets oljeimport år 1980.

Tabell 2.6 OECD:s oljeimport är 1980

Oljeimport (Mtoe)

Grundfallet 2 014

6-dollarfallet 1 466

9-dollarfallet 1084

Besparing
15 % 900

2.3.5 Energipolitiska synpunkter

I ett avslutande avsnitt behandlar rapporten olika medel
för att nå energipolitiska mål som försörjningstrygghet, rimliga
energikostnader och stabila priser. Vidare diskuteras internationellt samarbete
på energiområdet. I rapporten betonas vikten av att minska importberoendet genom
åtgärder både för att öka energiproduktionen inom OECD och för att minska
konsumtionstillväxten. Det påpekas att lägre tillväxt av förbrukningen genom
besparingar har vissa fördelar framför ökad inhemsk energiproduktion som medel
att begränsa importberoendet. Sådana fördelar kan vara att resultat nås på
kortare tid, positiva miljöeffekter och lägre kostnader. Marknadskrafternas
reaktion på de högre energipriserna medför viss energibesparing. Statliga
åtgärder kan dock behövas för att motverka bristfälligheter i
marknadsmekanismen. Dessutom kan statliga åtgärder vara befogade för att uppnå
större besparingar än vad marknadskrafterna åstadkommer.

Som exempel på angelägna samarbetsuppgifter inom OECD
nämns bl. a. fördelning av olja vid tillförselkriser, utbyte av information om
åtgärder för energibesparing, samarbetsprojekt för utvinning av
energi-tillgångar inom OECD samt FoU. Angelägenheten av förbättrade relationer
till de oljeexporterande länderna betonas liksom vikten av finan-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 23

siellt
och tekniskt stöd till de u-länder som har knappa egna energhill-gångar och
därigenom drabbats hårt både direkt och indirekt av de höjda oljepriserna.

2.4
Energipolitiken i vissa andra länder

2.4.1
Inledning

EPU
har i lägesrapporten gjort en kort genomgång av några karakteristiska drag i
energiförsörjningsmönstret och pågående planeringsarbete m. m. i Förenta
staterna, Japan, Sovjetunionen, europeiska gemenskapen (EG) och de nordiska
länderna. I betänkandet har sedan mot bakgrund av främst oljekrisen lämnats
uppgifter om reviderade energipolitiska program i Frankrike, Förenta staterna,
Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och de nordiska länderna. EPK:s betänkande
innehåller i sammanhanget intressanta uppgifter från bl. a. Canada, Frankrike,
Förenta staterna. Japan, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien,
Förbundsrepubliken Tyskland och de nordiska länderna.

Utredningarnas
redogörelser har i förekommande fall kompletterats med senare inkomna
uppgifter.

2.4.2
Canada

Den
totala förbrukningen av primärenergi i Canada uppgick år 1972 till drygt 155
Mtoe, varav huvudparten täcktes genom inhemsk produktion. Canada är
nettoexportör av olja och naturgas men importerar en del av kolbehovet. När det
gäller olja och oljeprodukter är Canada emellertid ännu delat på två marknader,
en västlig med inhemsk oljeproduktion och en östlig som importerar olja.

Landet
har stora resurser av fossila bränslen och uran. Vidare finns där världens
största kända tillgångar på oljehaltig s. k. tjärsand. Utvinningsmetoderna
behöver emellertid utvecklas. I december 1973 presenterade den kanadensiska
regeringen förslag till en ny nationell oljepolitik. Innebörden är bl. a. att
en enhetlig nationell oljemarknad skall skapas och att man jämfört med tidigare
prognoser för 1980-talet skall ytterligare stärka sin självförsörjning med
olja och oljeprodukter. Man avser att t. v. bibehålla kapacitet för viss
avtagande oljeexport till Förenta staterna, liksom även en kanadensisk marknad
för sina traditionella utländska oljeleverantörer. De viktigaste åtgärderna
inom den nya oljepolitiken är att bygga en rörledning för att sammanbinda
landets två oljemarknader och att bilda ett statligt oljebolag för att påskynda
oljeprospektering och forskning beträffande bl. a. tjärsandens utnyttjande.

Jämsides härmed sker en
stark satsning på kärnkraftutbyggnad, från ca 3 000 MW installerad eleffekt år
1975 till ca 7 000 MW år 1980

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 24

och
ca 21 000 MW år 1985. Federalt stöd till finansiering av nya kärnkraftverk
förutses bl. a.

I
september 1974 har vidare en särskild politik för uran presenterats,
innefattande bl. a. riktlinjer beträffande exporten och åtgärder för att öka
uranprospekteringen. I fråga om uranexporten sägs att de inhemska
kärnkraftstationernas behov skall vara tryggat långsiktigt minst 15 år
innan export av uran kan tillåtas. Varje kontrakt om uranexport kommer att
prövas utifrån detta krav.

Andra
krav som skall vara uppfyllda för att exporthcens skall beviljas är att uranet
exporteras i den mest bearbetade form som kan uppnås i Canada och att kontrakt
inte får avse mer än tio år, eller under särskilda villkor eventuellt
ytterligare fem år.

Under
åren 1973 och 1974 har nya institutioner inrättats för energifrågor, t. ex. en
byrå för energihushållning med uppgift att se över, föreslå och genomföra
åtgärder och forskningsprogram för att nå bättre utnyttjande av energin.

Viktiga
inslag i landets energipolitik är FoU avseende, såväl energiproduktion och nya
energikällor t. ex. utnyttjandet av tjärsanden som teknik för förbättrad
energianvändning.

2.4.3
Förenta staterna

EPU
erinrar om att Förenta staterna f. n. svarar för ungefär en tredjedel av
världens totala energiförbrukning. Detta innebär att förhållandena på den
amerikanska energimarknaden får återverkningar världen över.

Förenta staternas totala
energiförbrukning uppgick år 1972 till 1 800 Mtoe. Gas, kol och olja svarar
tillsammans för ca 90 % av energitillförseln (se även uppgifter i avsnitt 2.3,
tabell 1-3). Landet har mycket stora inhemska energiresurser och har tidigare i
huvudsak varit självförsörjande med energi. Under senare år har emellertid
import av energi skett i betydligt ökad omfattning. Prognoser som gjordes före
hösten 1973 pekade på ett importbehov år 1985 av 700 milj ton olja, företrädesvis
från Mellersta Östern.

Det första samlade
energipolitiska programmet för Förenta staterna presenterades år 1971 och gick
i huvudsak ut på att dels öka ansträngningarna att utnyttja konventionella
inhemska energitillgångar t. ex. genom förbättrade metoder att använda kol,
utveckling av metoder att utvinna olja ur skiffer samt ökad utvinning av olja
på kontincntal-sockeln utanför landets kuster , dels intensifiera satsningen
på bridreaktorer och bygga ut landets anläggningar för urananrikning.

Våren
1973 kompletterades programmet på flera punkter i syfte att öka den inhemska
produktionen av alla slags energi och att hushålla bättre med energin.
Satsningar föreslogs också ske på FoU avseende bl. a. nya energikällor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 25

Under
intryck av oljekrisen har sedermera proklamerats ett särskilt energipolitiskt
program, Project Independence. Innebörden av programmet är att Förenta
staterna skall göras oberoende av energiimport. Tidpunkten då oberoende skall
ha uppnåtts var ursprungligen år 1980 men har senare flyttats till år 1985.
Åtgärder som skall sättas in för att ersätta det förväntade importbehovet är av
flera slag. Mycket omfattande ansträngningar skall göras för att öka utbudet
och användningen av kol och för att producera olja från skiffer. Kärnkraften
byggs ut i snabb takt, från ca 54 000 MW installerad eleffekt år 1975 tUl ca
130 000 år 1980 och ca 280 000 år 1985. Uppgifter som lämnats till OECD:s
kärnenergiorgan, NEA, anger att ansträngningar görs att accelerera detta
program ytterligare. Parallellt härmed skall besparingsåtgärder sättas in för
att begränsa energikonsumtionens ökning till 2% om året i stället för, som
tidigare förutsetts, 3,6 % om året.

En
central roll i Project Independence spelar FoU-frågorna. Ett särskilt program
härför har tagits fram i december 1973. Det omfattar federala FoU-insatser om
sammanlagt ca $ 10 miljarder under den närmaste femårsperioden och insatser
från den privata sektorn om $ 12,5 miljarder. Av de federala satsningarna avser
drygt 40 % kärnkraftutveckling, drygt 20% utnyttjande av kol, knappt 20 % nya
energiformer, ca 15 % hushållnings- och besparingsinsatser och ca 5 % olje-och
naturgasproduktion. Av de privata satsningarna ligger något över 35 % på olje-
och gasexploatering, ca 25 % vardera på energibesparande åtgärder och på
kolutnyttjande, 10 % på kärnkraftutveckling och ett par % på nya energiformer.

Även
om Project Independence syftar till att göra Förenta staterna självförsörjande
på energiområdet har möjligheterna att nå detta mål till år 1985 satts i fråga.
Även då kommer antagligen viss oljeimport att behövas. Insikten av vikten av
internationellt energisamarbete föranledde bl. a. Förenta staterna att i början
av år 1974 ta det initiativ som i november samma år resulterade i en
överenskommelse om ett internationellt energiprogram (lEP).

I
januari 1975 har president Ford i sitt årliga budskap till kongressen närmare
preciserat målen för landets energipolitik.

Oljeimporten skall skäras ned
med 1 milj. fat om dagen år 1975 och 2 milj. fat om dagen i slutet av år 1977
(vilket motsvarar en nedskärning med ca 50 resp. ca 100 Mtoe räknat på
årsbasis).

Till år 1985 skall landet göras
immunt mot ekonomiska påtryckningar från utländska energileverantörer.

Förenta staterna måste utveckla
en energiteknologi och ta fram energitillgångar som gör det möjligt för dem att
svara för en avsevärd del av västvärldens energibehov vid 1900-talets slut.

En
rad åtgärder har aviserats som skall bidra till att nå dessa mål.
Importavgifterna på råolja och oljeprodukter komimer att höjas. Ener-1 MW =
megawatt = 1 000 kW.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 26

giskatt,
frisläppande av priset på ny naturgas och avgift på annan naturgas, upphävande
av priskontrollen på råolja samt införande av särskild skatt på
oljeproducenternas övervinster aviseras. Syftet med dessa åtgärder är i första
hand att sänka konsumtionen. Massiva insatser för att öka energiproduktionen
förbereds samtidigt. Oljeprospekteringen på kontinentalsockeln och i Alaska
kommer att intensifieras. Åtgärder för att höja kolproduktionen bl. a. genom
vissa kompromisser med tidigare fastlagda miljökrav kommer att vidtas. Som
mål för den kommande tioårsperioden anges att 250 stora kolgruvor bör öppnas,
150 stora koleldade kraftverk byggas och 20 stora fabriker för syntetiskt
bränsle byggas.

En
stark kärnkraftutbyggnad ingår vidare i programmet. Som mål anges här att 200
nya stora kärnkraftverk bör komma till stånd till år 1985. Kraftindustrin
föreslås i detta sammanhang få två års förlängning av nuvarande
investeringsskattekredit om 12 % för att bygga kraftverk som inte eldas med
naturgas eller olja.

Lagstiftning
för att skydda de inhemska energipriserna mot importkonkurrens, förbättrade
byggnadsstandards, isolering av 18 milj. bostäder samt bättre bränsleekonomi i
nya fordon föreslås också. Samtidigt föreslås ytterligare medel bli anvisade
till forskning och utveckling med målet bl. a. att år 1985 kunna producera
syntetbränslen och skifferolja upp till sammanlagt 1 milj. fat om dagen.

2.4.4
Japan

Japan
har, framhåller EPU, sedan länge haft en betydande import av energi. Landets
egna energitillgångar, främst kol och vattenkraft, är mycket begränsade och kan
inte täcka behoven. En fortsatt och ökande energiimport förutses därför.

EnergipoUtiken
har hittills varit inriktad på att till låg kostnad trygga energibehovet för
den snabba industriella expansionen. Det kan nämnas, att hela 58 % av den
japanska energikonsumtionen faller på industrin och bara 23 % på hushållen.
Särskilt på oljeområdet har strävan att trygga tillförseln varit markant och
lett till bl. a. direkt deltagande i prospektering och utvinning i Mellersta
Östern. Jämsides härmed har, för att i någon mån motverka importberoendet,
betydande satsningar gjorts på utbyggnad av kärnkraft. Enligt de planer som
hade utarbetats före oktoberkriget 1973 skulle Japan år 1985 ha byggt upp en
kärnkraft-kapacitet om 60 000 MW jämfört med nuvarande knappt 2 000 MW för att
därmed täcka drygt 25 % av den förväntade konsumtionen av elenergi samma år.
Även med denna planering skulle emellertid landets oljeimport stiga från ca 190
Mtoe år 1970 till ca 615 Mtoe år 1985.

Insikten
om bl. a. de miljöproblem som skulle komma att följa av denna utveckling hade
redan börjat göra sig gällande i den energipolitiska planeringen, när
oktoberkriget och därmed oljekrisen bröt ut. I den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 27

genomgång
av energiprognoser som OECD nu har gjort (se avsnitt 2.2) har både
energikonsumtionen åren 1980 och 1985 och oljeimporten räknats ner betydligt
för bl. a. Japan. Utbyggnaden av kärnkraft har i stället räknats upp.

Liksom
t. ex. Förenta staterna har Japan lanserat ett omfattande FoU-program för
energisektorn. I Japans s. k. solskensprojekt ingår satsningar på solenergi,
geotermisk energi, syntetisk gas och vätgas samt metoder för energibesparing.
Ca 90 % av forskningsbudgeten, eller f. n. mer än 1 000 milj. kr., går
emellertid till kämenergiutveckling, varvid de största insatserna gäller nya
reaktortyper, speciellt bridreaktorn.

2.4.5
Kina

Enligt
EPK uppgick Kinas energiproduktion år 1973 till 400 milj. ton kol, 100 TWh
elenergi (varav 20 TWh vattenkraft och resten konventionell värmekraft) och 40
milj. ton olja. I energibalansen svarar därmed kolet för 85 %, elenergin för 5
% och oljan för 10 %. Därvid utnyttjas också alternativa energikällor t. ex.
metangas genom fer-mentering av svingödsel m. m. och små, lokala källor i
stort antal t. ex. de 50 000 små vattenkraftverk på tillsammans 5001 000 MW,
som byggts de senaste åren. Tillgångarna av kol och olja inom landet är mycket
stora och anses utan vidare kunna tillgodose alla tänkbara krav på energi under
lång tid framåt. Inga indikationer finns f. n. på att Kina skulle planera att
basera någon påtaglig andel av sin energiförsörjning på kärnkraft.

Några
uppgifter om kinesisk energi-FoU finns inte tillgängliga.

2.4.6.
Sovjetunionen

Energikonsumtionen
i Sovjetunionen uppgick år 1971 till ca 740 Mtoe. Landet är självförsörjande
med energiråvaror och exporterar betydande mängder kol, olja, naturgas och
elenergi. 90 % av energireserverna utgörs av kol. Landet har vidare världens
största torvproduktion.

En
betydande satsning görs på FoU rörande kärnkraft. Officiella uppgifter saknas
om den planerade långsiktiga utbyggnaden av kärnkraftverk. Ar 1975 anges den
installerade effekten till 6 0008 000 MW. Det saknas även uppgifter om annan
energi-FoU och om eventuella energipolitiska program.

2.4.7
Europeiska gemenskapen

Nuvarande
och förväntad energikonsumtion inom EG framgår av materialet från OECD (se
avsnitt 2.3).

Samarbete
på energiområdet bedrivs f. n. i vissa frågor. Gemensamma bestämmelser finns
t. ex. om kolsubventioner, oljelagring och information om vissa investeringar
på energiområdet.

Ansträngningar
att komma fram till en för EG-länderna gemensam

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 28

energipolitik
har förekommit i flera år. Vid EG:s energiministrars möte i december 1974
uppnåddes enighet om vissa allmänna mål för en gemensam energipolitik.

Huvudmålet
är att EG:s beroende av energiimport skall sänkas från nuvarande 63 % till 50 %
eller om möjligt 40 % år 1985.

Detta
skall nås genom att öka utnyttjandet av kärnenergin, upprätthålla
kolproduktionen på nuvarande nivå samt stimulera kolimporten, stabilisera
konsumtionen av råolja och främja utnyttjandet av naturgas. Om målet uppfylls
kommer energibehovet år 1985 att tillgodoses med följande fördelning:

Energislag

kol
och koks 17

olja 4149

naturgas 2318

vattenkraft och geotennisk
energi 3

kärnenergi 1613

Beträffande
nya energikällor framhålls att teknisk forskning och utveckling skall främjas
för att utnyttja traditionella energiformer bättre och på lång sikt ersätta dem
med nya.

Inom
kärnenergisektorn anges att EG skall ha ett nät av kraftverk med en kapacitet
av 160 000200 000 MW.

För
att kunna uppnå självförsörjningsmålen krävs också att energin används mera rationellt.
EG anger att efterfrågan skall begränsas med omkring 15 % genom olika
sparåtgärder. Den årliga konsumtionsökningen kan därigenom minskas från
nuvarande 3.8 % till 3 % år 1985. Dessa siffror kan dock variera från land
till land. En särskild samordningskommitté med experter från medlemsstaterna
skall tillsättas för frågor om rationellt energiutnyttjande.

Förberedelser
för en särskild, gemensam energiforskningspolitik har också gjorts.
Forskningsinsatser förutses på teknik för energibesparing, på utvinnings- och
användningsmetoder för fossila bränslen, på fissions-och fusionsteknik m. m.
Denna fråga hänger sannolikt samman med hus samarbetet inom lEP utvecklar sig.
Det kan erinras om att Frankrike t. v. inte deltar i lEP.

I
Frankrike lade regeringen i mars 1974 fram en reviderad energiplan med en rad
åtgärder för att dels spara energi, dels trygga energiförsörjningen. När det
gäller besparingsåtgärder föreslås bl. a. en lag om isolering i bostadshus och
begränsningar i rätten att värma bostadshus under sommarhalvåret. När det
gäller försörjningen föreslås ökad diversifiering på olika energislag, ökad
gas- och koUmport samt intensifierad utbyggnad av kärnkraft. När det gäller
det franska kärnkraftprogrammet förutses enligt Aka-utredningen en ökning från
3 100 MW installerad eleffekt är 1975 till 17 000 MW år 1980 och 30 000 MW år

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 29

1985.
En ytterligare accelererad utbyggnad eftersträvas emellertid enligt
EG-kommissionens förslag, om möjligt upp till ca 57 000 MW vid slutet av år
1985.

De
franska satsningarna på energi-FoU är sedan flera år av betydande storlek. I
programmet ingår FoU avseende solenergi och geotermisk energi, experiment med
vindkraft, fusionsforskning m. m. Frankrike torde vara det land i världen som
f. n. hunnit längst med utveckling av bridreaktorn. Ar 1972 uppgick den totala
FoU-budgeten till ca 1 800 milj. kr., varav ca 860 milj. kr. inom industrin och
branschforskningsinstituten och, med medel från det statliga atomenergikommissariatet,
ca 900 milj. kr. på kärnkraftforskning.

I oktober 1974 har
regeringen i Förbundsrepubliken Tyskland presenterat ett nytt energiprogram
där huvudsyftet, jämfört med tidigare planer, är att minska oljans roll i
energiförsörjningen och öka kolets, naturgasens och kärnlcraftens andelar. Bl.
a. har kärnkraftprogrammet räknats upp från 18 000 MW år 1980 och 40 000 MW år
1985 till 20 000 MW resp. 45 000 å 50 000 MW.

I
januari 1974 presenterades ett särskilt program för energi-FoU- Programmet
omfattar arbeten under åren 1974-1977 för sammanlagt 2 550 milj. kr., varav
industrin kommer att finansiera 35 %. Tyngdpunkten två tredjedelar av den
totala medelsramen ligger på utveckling av metoder för att ersätta olja med
kol eller kolprodukter. Andra punkter i forskningsprogrammet avser teknik för
prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter, metoder för
omvandling, transport och lagring av energi samt teknik för att nå en rationell
energianvändning. Vid sidan av detta program löper under perioden 19731976
ett särskilt kärnforskningsprogram om totalt ca 10 miljarder kr. Tyngdpunkten
ligger här på utveckling av snabba reaktorer och högtemperatur-reaktorer.

I
Storbritannien presenterade det nyinrättade energiministeriet under sommaren
1974 vissa avsnitt i en reviderad nationell energiplan. Enligt planen kommer
kolets betydelse för landet att öka på nytt. Olje- och gasfyndigheterna i
Nordsjön ger förhoppningar om säkrad bränsleförsörjning på sikt, varvid planen
bl. a. tar sikte på ökat statligt inflytande i utvinningen.
Kärnkraftutbyggnaden fortsätter från nuvarande ca 9 000 MW installerad
eleffekt till ca 13 000 MW år 1980 och 21 000 MW år 1985. En satsning planeras
ske på tungvattenreaktorer som är baserade på inhemsk teknologi. När det gäller
energi-FoU har de statliga insatserna hittills avsett uteslutande
kärnenergiområdet medan industrin inkl. de statliga energiföretagen svarat för
resten. Bland nya FoU-projekt som nu förbereds nämner EPK att den statliga
National Coal Board har presenterat en kolplan som skulle innebära ett femårigt
investeringsprogram om mer än 6 000 milj. kr. I programmet skulle t. ex. ingå
utvecklingsarbeten rörande omvandling av kol.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 30

I
december 1974 har ett energisparprogram presenterats med bl. a. omfattande
åtgärder för att främja bättre isolering av bostäder och lån till
energibesparande investeringar inom industrin.

2.4.8
De nordiska länderna

Energisituationen
är mycket olika i de nordiska länderna. Danmark har inga kända
primärenergitillgångar på land, och prospekteringen efter olja och gas på den
danska kontinentalsockeln har hittills gett begränsade resultat. Prospektering
kommer att inledas på kontinentalsockeln vid Grönland. På Grönland finns även
vissa urantillgångar. Danmark är f. n. nästan helt importberoende. Främst
importeras oljeprodukter. Energikonsumtionen har stigit med nästan 8 % om året
under 1960-talet. En energipolitisk redogörelse presenterades för folketinget
våren 1974. Där erinrar regeringen om en rad centrala faktorer, som måste ingå
i övervägandena om en framtida dansk energipolitik, såsom önskemålet att uppnå
största möjliga effektivitet i utnyttjandet av energi, strävan att trygga
försörjningen och hålla miljö- och säkerhetsrisker nere, m. m. Frågan om
utbyggnad av kärnkraft har aktualiserats från kraftproducenternas sida, men
den har ännu inte blivit föremål för statsmakternas beslut. Vissa
organisatoriska åtgärder har vidtagits under år 1974 för att samordna
energipolitiken, koordinera forskningsprojekt m. m.

Finland har ganska stora
energitillgångar i sin vattenkraft och använder vid sidan därav främst
importerade oljeprodukter, som i stor utsträckning hämtas från Sovjetunionen.
Sedan något år importeras även naturgas därifrån. Kol, ved och i viss mån även
torv, bidrar också till energiförsörjningen. Utbyggnad pågår av tre
kärnkraftaggregat. Ytterligare tre planeras. F. n. pågår inom det finska
handels- och industriministeriet en utredning om landets energiförsörjning under
den kommande tioårsperioden.

Förslag till FoU-projekt i
syfte att effektivisera energianvändningen har presenterats, men någon
totalsamordning av energi-FoU-ansträng-ningarna planeras inte, framhåller EPK.

Island har fortfarande
stora outnyttjade energitillgångar i form av vattenkraft och geotermisk energi.
Dessa energislag svarar redan nu för merparten av landets energilconsumtion.

Norges energipoUtik har
tidigare helt betingats av landets stora tillgångar på vattenkraft och den
stora andelen elenergi ca 60 % jämfört med knappt 20 % i Sverige i
energikonsumtionen. Fynden av olja och gas i den norska delen av
kontinentalsockeln (se figur 2.3) har gett en ny inriktning av energipolitiken.
Under åren 1973 och 1974 har en rad förslag lagts fram för stortinget i olika
energipolitiska frågor.

Särskilt
kan nämnas att stortinget, när det gäller utviiming av olje-och
gasfyndigheterna, uttalat sig för en begränsad exploateringstakt (totalt 90
Mtoe om året) med hänsyn till verksamhetens effekter på

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 31

samhällsekonomin.
Vidare förutses en successivt ökande roll för det statliga oljeföretaget
Statoil. När det gäller konsumtionen av och försörjningen med el har en plan
lagts fast, som innebär att man å ena sidan håller tillbaka efterfrågan med
hänsyn till att kapacitetsbrist befaras och å andra sidan bygger ut
ytterligare vattenkraft, kompletterad med värmekraft, saimolikt i form av
gaseldade kondenskraftverk. Man överväger således att vidta åtgärder för att
när det gäUer uppvärmning av bostäder hålla tillbaka den övergång från olja
till el som de kraftigt höjda oljepriserna medfört. Regeringen håller för
sannolikt, att ett tillskott av kärnkraft kommer att behövas under senare
hälften av 1980-talet, och man avser att i sin planering hålla möjligheten för
ett sådant tillskott öppen. I fråga om energi-FoU har förslag lagts fram av ett
särskilt energiutskott inom Norges tekniska och naturvetenskapliga
forskningsråd. Förslaget omfattar bl. a. forskning inom havsteknik och
prospekteringsteknk, forskning och systemstudier rörande eldistributions-nät,
forskning rörande verkningsgraden i energikrävande processer och för att minska
byggnaders energiförbrukning. Ett särskilt energisekretariat har föreslagits
få ansvaret för samordning av energi-FoU.

2.5
Nordiskt energisamarbete

Nordiska
ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik har den 27 december 1974
till Nordiska ministerrådet överlämnat rapporten (NU 1974: 26) Nordisk
energisamarbejde baggnmd og forudsastning-er. Rapporten, som har utarbetats
mot bakgrund bl. a. av Nordiska rådets rekommendation nr 14/1973 angående ett
nordiskt avtal om energi-politiskt samarbete, syftar till att belysa de
nordiska ländernas energisituation och att klarlägga behov och möjligheter för
ett fördjupat samarbete.

I
rapporten pekas inledningsvis på att det föreUgger betydande skillnader i
fråga om produktion och förbrukning av energi mellan de nordiska länderna. Som
exempel anförs bl. a. att vattenkrafttillgångama i Island, Norge och Sverige
har lett till ett övervägande elorienterat energisystem, medan man i Danmark i
högre grad använder fossila bränslen. Dessa skillnader har inte liindrat att
ett värdefullt nordiskt samarbete utvecklat sig på de områden där behov förelegat,
t. ex samarbetet mellan kraftproducenterna inom Nordel och
regleringssamarbetet inom Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor. Även
när det gäller det framtida samarbetet anser ämbetsmannakommittén att man bör
sikta på att lösa praktiskt uppkommande behov i en pragmatisk form. Med hänvisning
till de nordiska ländemas delvis olika förutsättningar framhålls att bilaterala
avtal mellan länderna på konkreta områden får ses som ett naturligt led i det
nordiska samarbetet.

Tidsperspektivet
för rapporten går fram till år 1985. Det framhålls

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 32

emellertid
att det på vissa områden finns utvecklingstendenser som pekar på nya
möjligheter till nordiskt samarbete efter denna tidpunkt.

I
rapporten framhålls att den ändrade energisituationen i alla de nordiska
länderna har medfört ett ökat behov av ett bättre energipolitiskt
beslutsunderlag i form av statistik, prognoser, analyser och på längre sikt
även energimodeller. Det arbete som inom varje land utförs på dessa områden
skulle enligt ämbetsmannakommitténs mening kunna få värdefulla impulser genom
en nära kontakt med arbetet i de övriga nordiska länderna.

Energiförsörjning

I
rapporten pekas på den snabba ökningen av oljeförbrukningen särskilt i Danmark,
Finland och Sverige. I dessa länder utgör kärnkraft, kol och naturgas de
viktigaste möjliga alternativa energikällorna. Beträffande kol anses det
osäkert i vilken utsträckning de nordiska länderna kommer att kunna väsentligt
öka sin förbrukning. Det synes f n. inte heller finnas möjligheter för
leveranser av naturgas i större omfattning. Enligt rapporten är det inte
realistiskt att räkna med att de nordiska ländernas årliga oljeförbrukning
under överskådlig framtid kan bringas ned väsentligt under 1973 års nivå. Om
länderna väljer att avstå från vissa alternativ som t. ex. kärnkraft leder
detta nödvändigtvis till att strävandena efter ett minskat oljeberoende
försvåras.

I de
nordiska länderna utom Finland kontrollerar de stora multinationella oljeföretagen
större delen av apparaten för raffinering och distribution av olja. I dessa
länder pågår en löpande värdering av de stora bolagens framtida roll i
oljeförsörjningen och av behovet av ökade statliga insatser på området.

Danmark
och Sverige har anslutit sig tiU det internationella energiorganet (lEA) som
upprättats inom OECD. Norge har ansökt om en särskild anknytning, medan
Finland och Island beslutat att t. v. inte delta som medlemmar i detta
samarbete. IEA:s arbete syftar bl. a. till fördelning av oljetillgångar i
akuta krissituationer. Det framhålls i rapporten att ett motsvarande
formaliserat samarbete på nordisk bas härigenom har blivit inaktuellt.

Det
framhålls att inom Norden endast Norge förfogar över stora oljetillgångar. Den
aktuella produktionen från Ekofisk-området sker huvudsakligen i olika enskilda
oljebolags regi, och den norska staten har i allmänhet inte dispositionsrätt
över denna produktion. Genom att norska staten numera kräver en andel av minst
50 % vid nya koncessioner kommer det statliga oljeföretaget Statoil på längre
sikt att få mycket betydande produktionsmöjligheter. Den samlade framtida
produktionen från olje- och naturgasfyndigheter på norska kontinentalsockeln är
dock enligt beslut av regering och storting begränsad till 90 milj. Mtoe om
året.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 33

Den
norska statliga produktionen av raffinerade produkter kan bli av intresse för
de övriga nordiska länderna, eftersom den kan ge underlag för en hög
försörjningssäkerhét jämfört med de alternativ som eljest står till buds.
Enligt ämbetsmannakommitténs mening föreligger det på längre sikt möjligheter
för ett samarbete mellan Norge och de övriga länderna på grundval av denna
produktion. Det framhålls dock att eventuella förhandlingar om ett sådant
samarbete torde komma att föras på bilateral bas. Det påpekas att inledande
bilaterala kontakter om ett långsiktigt utbyte av oljeprodukter och elkraft
redan har ägt rum mellan Norge, Finland och Sverige. Det är emellertid svårt att
i dag gå in på mera konkreta överläggningar av detta slag med hänsyn bl. a.
till de betydande osäkerhetsmomenten beträffande produktionen från Nordsjön.

Vidare
framhålls att undersökningar pågår i Norge om raffinering och marknadsföring av
norska statens olja. I flera av de andra länderna övervägs frågor om
raffinaderiutbyggnad och eventuellt också ett ökat statligt engagemang i
oljesektorn. I rapporten betonas vikten av att man på dessa områden håller
löpande kontakt mellan de nordiska länderna med sikte på att i möjligaste mån
uppnå lösningar som kan underlätta ett eventuellt senare samarbete.

Beträffande
naturgas framhålls att ilandföring från fält på kontinentalsockeln måste ske i
så stor omfattning att hela produktionen inte kan avsättas på ett enda
nordiskt lands marknad. Ett samarbete om utnyttjandet av naturgas är därför
naturligt. Särskilt intressant från nordisk synpunkt är frågan om eventuella
gasfynd norr om 62:a breddgraden, som skulle kunna utgöra en kraftig stimulans
för en regional industriell utveckling. Det understryks dock att detta är ett
långsiktigt perspektiv. Den norska regeringen har beslutat att borrningar i
området skall påbörjas år 1977, och från den tidpunkt då ett eventuellt fynd
görs tar det sex å sju år innan utvinningen kan börja.

Beträffande
kärnenergi erinras om att det föreUgger en avsevärd tidsmässig skillnad mellan
de nordiska ländernas program, något som blev särskilt märkbart mot slutet av
1960-talet då planerna på utbyggnad av kärnkraftverk i Sverige och Finland blev
fastare och då AB Asea-Atom bildades. Detta innebär vissa begränsningar av
möjligheterna att vidga det industriella samarbetet, inkl. forskning och
utveckling på det reaktor- och bränsletekniska området. Däremot kan det inom
käm-bränslecykeln finnas ett betydande utrymme för samarbete beträffande såväl
utveckling som industriell verksamhet. Härför talar bl. a. att konkurrensfaktorn
inom kärnbränsleindustrin har en relativt liten betydelse. En nordisk samverkan
inom delar av bränslecykeln kan för de enskilda länderna utgöra ett möjligt
alternativ till nationell försörjning eller beroende av utomnordiska
försörjningskällor. Det framhålls att ett ställ-

3
Riksdagen 1975.1 saml Nr 30

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 34

ningstagande
till frågan är avhängigt av politiska beslut rörande kärnkraften i de olika
länderna.

Det
finns enligt ämbetsmannakommitténs mening anledning att undersöka även
möjligheteran till ökat samarbete mellan de nordiska ländernas
säkerhetsmyndigheter, utöver det samarbete som redan sker i
reaktor-säkerhetsfrågor på grundval av NARS-avtalet.

Energianvändning

Möjligheterna
till energibesparingar uppmärksammas nu i alla de nordiska länderna.
Ämbetsmannakommittén pekar särskilt på att användningen av mottryckskraft för
fjärrvärmeproduktion eller industriella ändamål i Danmark, Finland och Sverige
kan medföra betydande besparingar. De forsknings- och utveckliiigsuppgifter
som föreligger på detta område bör tas upp även i nordiskt sammanhang. Vidare
föreslås att möjligheterna för ett industrisamarbete beträffande energikrävande
produktionsprocesser undersöks närmare, liksom utnyttjandet av spillvärme
från industriprocesser.

Med
hänvisning till att de största besparingsmöjligheterna i alla de nordiska
länderna torde finnas i fråga om lokaluppvärmning pekar ämbetsmannakommittén
även på vissa samarbetsmöjligheter på byggområdet.

F
or sk ni n g o ch u t veckling

I
rapporten framhålls att ökad forskning och utveckling spelar en viktig roll i
de nordiska ländernas energipolitik. Med hänsyn till att det ofta krävs stora
resurser kan en samordning av insatserna både på det nordiska och det
internationella planet visa sig fördelaktig: Som exempel på tänkbara områden
för nordiskt samarbete anges användning av energi till lokaluppvärmning och
inom industrin, energiekonomisk forskning samt utnyttjandet av kommimalt och
industriellt avfall till energiändamål. Ämbetsmannakommittén hänvisar även
till att de nordiska industriförbunden i en särskild rapport till Ministerrådet
om energiförsörjning och energiekonomi har uttryckt önskemål om att bidra till
lösningar av aktuella forsknings- och utvecklingsuppgifter på området.

Beträffande
utformningen av ett nordiskt forsknings- och utvecklingssamarbete framhålls
att Nordforsk lämpligen skulle kunna förmedla samarbete inom den mera
grundläggande energiforskningen. Samarbete på konkreta utvecklingsområden
skulle i betydande grad kunna förmedlas genom Nordisk industrifond, som numera
har energiteknik som ett prioriteterat område. I andra fall kan dén naturliga
lösningen vara att samarbetet inriktas på koordinering av forskningsprogram och
fördelning av uppgifter mellan nationellt finansierade organ.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 35

Institutionella
frågor

I
rapporten erinras om att energisamarbete liksom övrigt samarbete mellan de
nordiska regeringarna är inordnat i Ministerrådets struktur. De för
energipolitiken ansvariga ministrarna sammanträder regelbundet som ministerråd,
och ämbetsmannakommittén har flera möten om året. Energifrågor av intresse för
två eller flera av länderna kan tas upp, och nya uppgifter för det nordiska
samarbetet kan snabbt föras fram till politiskt beslut i Ministerrådet. Enligt
ämbetsmannakommitténs uppfattning har denna struktur visat sig lämplig för
behandlingen av energipolitiska frågor.

Ämbetsmannakommittén ser
inget behov av nordiska organ för samarbete på speciella områden utöver de
befintliga, främst Nordel och Nordiska kontaktorganet for atomenergifrågor.
Detta utesluter dock inte att vissa ändringar i dessa organs organisations- och
arbetsformer kan visa sig nödvändiga som en följd av att nya samarbetsuppgifter
tas upp.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 36

3
Översikt beträffande statlig verksamhet och organisation på energiområdet

3.1
Bakgrund

Behovet
av åtgärder från samhällets sida för att kontrollera och styra utvecklingen
inom energisektorn har under de senaste tio åren bl. a. lett till en tidvis
omfattande prognos- och utredningsverksamhet. Särskilt angeläget har det
ansetts vara att ha tillgång till god statistisk och välgrundade prognoser som
underlag för de energipolitiska åtgärderna.

Ar
1964 uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, åt
särskilt tillkallade sakkunniga att kartlägga läge och utvecklingsperspektiv på
energiområdet och därvid även undersöka behovet av energipoHtiska åtgärder. De
sakkunniga, som antog namnet energikommittén, avgav år 1967 rapporten (Ds Fi
1967: 8) Sveriges energiförsörjning 19551985 och år 1970 slutbetänkandet (SOU
1970: 13) Sveriges energiförsörjning Energipolitik och organisation.

Rapporten
innehåller dels en analys av energikonsumtionens utveckling mellan åren 1955
och 1965 och dess sammansättning år 1965, dels en prognos för energikonsumtionen
19651975 och en uppskattning av konsumtionsutvecklingen 19751985. Vidare
redovisas energibalanser, som åskådliggör konsekvenserna på tillförselsidan.
Denna rapport har i stor utsträckning utgjort underlag för andra prognoser
inom energisektorn och för berörda delar av långtidsutredningarna. Den har
också tjänat som utgångspunkt för energiprognosutredningens (EPU) arbete.

Energikommittén
hade även i uppdrag att överväga vilka åtgärder som kunde komma att erfordras
från statsmakternas sida för att bidra till en gynnsam utveckling inom
energisektorn och att därvid bl. a. även undersöka behovet av organisatoriska
åtgärder för att samordna statens energipolitiska verksamhet. Denna del av
utredningsuppdraget redovisas i kommitténs slutbetänkande, som innehåller
förslag om ett energipolitiskt program med följande huvudpunkter.

Inrättande av ett centralt
energiorgan imder industridepartementet med funktion som statens utrednings-,
berednings- och tillsynsorgan för energifrågor.

Komplettering och utvidgning av
koncessionslagstiftning för energiproduktion och energidistribution till att
omfatta alla anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen.

Införande av krav på planer för
värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, s. k. värmeplaner.

Komplettering av lagstiftning
till skydd för energikonsumenterna mot eventuell monopolprissättning.

Upprättande av en fortlöpande
prognos- och utredningsverksamhet för energisektorn samt utveckling av
energistatistiken.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 37

Frågan
om en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet och utveckling av
energistatistiken avgjordes i mars 1972 då Kungl. Maj:t lämnade bemyndigande
att tillkalla EPU för att bl. a. inleda dessa arbeten. Som betonades i
direktiven för EPU var behovet av verksamheten bestående, men den kunde inte
då organiseras i permanenta former eftersom myndighetsorganisationen för
näringspolitiska och energipolitiska uppgifter var föremål för beredning.
Utredningen skulle emellertid lägga upp sitt arbete så att en övergång till en
mer permanent organisationsform kunde ske smidigt. Utredningens sekretariat
skulle sedermera kunna införlivas i en ny organisation.

I
prop. 1973: 41 om industripolitisk verksorganisation behandlades även
energikommitténs övriga förslag.

Då
framhölls bl. a. i likhet med vad kommittén påpekat angelägenheten av att
de energipolitiska resurserna på myndighetsplanet koncentrerades och
förstärktes och att verksamheten breddades till en bevakning av hela
energiområdet. Kommitténs förslag om en utvidgad koncessionslagstiftning och
en statlig prövning av kommunala värmeplaner borde emellertid övervägas
ytterligare. Frågan om en organisation på energisäkerhetsområdet, som hade
tagits upp av kommerskollegieutred-ningen i betänkandet (SOU 1971: 69)
Näringspolitiken ny verksorganisation, kunde inte heller avgöras slutligt.
Förändringarna i rådande organisation borde därför t. v. begränsas men
samtidigt utformas så, att en utvidgning av de energipolitiska uppgifterna och en
omorganisation av säkerhetsarbetet underlättades.

Mot
bakgrund härav förordades att en enhet för energifrågor skulle upprättas inom
industriverket. Energienheten skulle redan i inledningsskedet få erforderliga
resurser även för prognos- och utredningsverksamhet. Dessa resurser skulle
dock ställas till EPU:s förfogande tills EPU slutfört sitt uppdrag, vilket
beräknades ske under år 1974.

Riksdagen
biföll förslaget (NU 1973: 54, rskr 1973: 225).

Överväganden
om energikommitténs förslag att komplettera och utvidga
koncessionslagstiftningen har därefter skett inom industridepartementet.
Arbete för att belysa olika aspekter på denna fråga har även uppdragits åt
särskilda sakkunniga. Vad gäller särskilt elområdet kan erinras om
elutredningen (I 1971: 01) som tillkallades efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i
maj 1971 för att utreda frågor om eldistributionens och elproduktionens
organisation. Vad gäller regler om distribution m. m. av fjärrvärme samt
energikommitténs förslag om värmeplaner och om skydd mot monopolprissättning
har utredningsarbete skett inom en av statsrådet Lidbom efter bemyndigande i
februari 1973 tillkallad utredning, värmeanläggningsutredningen (Ju 1973: 06).
Deima utredning har slutfört sitt uppdrag. Dess betänkande redovisas
översiktligt i avsnitt 8.3.1.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 38

3.2
Nuläge

Frågor
rörande den allmänna energipolitiken sorterar under industridepartementet, som
handlägger ärenden om bl. a. energiförsörjning och teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete.

Åtgärder
rörande oljelagring och andra energiberedskapsåtgärder liksom rörande
priskontroll av bl. a. oljeprodukter hör till handelsdepartementets
verksamhetsområde. Miljö- och naturskyddsfrågor samt frågor i anslutning till
den fysiska riksplaneringen är exempel på verksamheter som bedrivs inom andra
departements områden och som ofta har betydelsefulla energipolitiska aspekter.

De
påfrestningar som energiförsörjningen utsattes för under hösten 1973 och
vintern 1974 ledde till att regeringen beslöt att i det uppkomna läget
förstärka samordningen av den energipolitiska verksamheten. Dels inrättades en
särskild försörjningsberedning under ledning av chefen för
handelsdepartementet för samordning av frågor om energiförsörjningen på kort
sikt, dels tillsattes en energipolitisk delegation för att samordna arbetet
inom olika departement när det gäller långsiktiga frågor inom energiområdet.
För att få ett forum för diskussion och samråd om både de kortsiktiga och de
långsiktiga energifrågorna och deras betydelse för samhällsekonomin i dess
helhet tillkallades också ett särskilt energiråd.

På myndighetsnivå fiims en
rad organ som i varierande omfattning arbetar med eller berörs av de
energipolitiska frågorna. Vissa åtgärder har vidtagits på senare år för att
uppnå en samlad och rationell myndighetsorganisation. Hit hör bl. a.
inrättandet år 1973 av industriverket som redan har nämnts. Industriverket har
ålagts energipolitiska uppgifter av tre slag, nämligen dels den allmänna
prognos- och utredningsverksamheten för energisektorn i dess helhet, dels den
verksamhet som avser säkerhetskontroll m. m. av elektriska anläggningar samt
materialkontroll och standardisering inom elområdet, dels koncessions- och bidragsfrågor
inom elområdet. Verket handlägger vidare ärenden om reglering av priset på
elektrisk ström. För sådana frågor finns också en särskild nämnd,
prisregleringsnämnden för elektrisk ström.

Till
industridepartementets område hör även frågor om tillsyn och
säkerhetsinspektion enligt atomenergilagen (1956:306, ändrad senast 1972:179)
och enligt lagen (1902: 71 s. I) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ändrad senast 1973: 569).

Tillsynsmyndighet
enligt atomenergilagen är statens kämkraftinspek-tion. Inspektionen har även
till uppgift att avge utlåtanden i bl. a. koncessions- och tillståndsärenden.
Inspektionen har härutöver vissa uppgifter av mera allmänt rådgivande och
beredande natur och bereder vidare ärenden rörande det internationella
atomenergisamarbetet.

Tillsynsmyndighet
enligt ellagen är industriverket som enligt vad nyss sagts bl. a. utfärdar
säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströms-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 39

anläggningar.
Verket är chefsmyndighet för statens elektriska inspektion, som är den lokala
organisationen för tillsyn av sådana anläggningar.

Inom
industridepartementets verksamhetsområde finns vidare myndigheter som bland
sina övriga uppgifter även har uppgifter av betydelse för energiområdet.
Exempel härpå är Sveriges geologiska undersökning (SGU), som bl. a. bedriver
uranprospektering, och styrelsen för teknisk utveckling (STU), som är den
centrala förvaltningsmyndigheten för statens stöd till teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete inom bl. a. behovsområdet energiteknik.

För
att handha ett särskilt, fyraårigt forsknings- och utvecklingsprogram finns f.
n. delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor
(Kärnsäkforsk).

Inom
industridepartementets område har vidare statens vattenfallsverk, vid sidan av
sin primära uppgift som producent och distributör av elkraft, vissa
energipolitiska myndighetsuppgifter. Vattenfallsverket skall således verka för
en rationell elkraftförsörjning inom riket. Detta sker bl. a. genom att verket
svarar för utbyggnad, drift och underhåll av stamlinjenätet, dvs.
kraftöverföringsledningar för 220 kV och högre spänning. Verket skall dessutom
i samråd med andra myndigheter ombesörja beredskapsplanläggning av rikets
elkraftförsörjning. I detta sammanhang kan även erinras om krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar, som behandlar frågor om skydd av sådana anläggningar
mot brand- och bombskador samt skydd av deras personal.

Viss statlig verksamhet på
energiområdet bedrivs i bolagsform. Staten deltar, genom vattenfallsverket och
Loussavaara-Kirunavaara AB (LKAB), i den prospektering efter olja och naturgas,
som Oljeprospektering AB (OPAB) bedriver i Sverige och på den svenska
kontinentalsockeln, liksom i verksamheten inom Petroswede AB, ett bolag som
bildats för prospektering utomlands. Ett särskilt halvstatligt bolag, östgas
AB, undersöker förutsättningarna för naturgasimport till Sverige. Vidare är
staten genom vattenfallsverket delägare i Svensk kärnbränsleförsörjning AB,
som har till syfte att främja landets försörjning med kärnbränsle genom
exempelvis samordnad upphandling och i AB Kärnkraftutbildning, som handhar
utbildning och träning av driftpersonal vid kämkraftstationer. AB Atomenergi,
som är helt statsägt, svarar för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom
främst kämenergiområdet. För kommersiell verksamhet avseende reaktorer och
reaktorbränsle svarar det halvstatliga företaget AB Asea-Atom. Det statliga
Uddcomb Sweden AB levererar annan väsentlig utrustning för kärnkraftverk.

Många andra statliga
verksamheter, som bedrivs inom andra departements områden, har betydelse även
för energiområdet. Här kan särskilt nämnas överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF), som under handelsdepartementet har det centrala ansvaret för planeringen
av landets försörjningsberedskap beträffande bl.a. importerade bränslen. I

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 40

ÖEF:s
uppgifter ingår även att svara för ransoneringsförberedelser på bränsleområdet.
Motsvarande förberedelser på drivmedelsområdet åligger under
kommunikationsdepartementet transportnämnden och på elkraftområdet
vattenfallsverket. ÖEF har det samordnande ansvaret. Frågor om
ransoneringsorganisation, ett samordnat ransoneringssystem,
informationsberedskap m. m. samt om lagstiftningen på området är f. n. föremål
för översyn inom energiberedskapsutredningen (H 1974: 03) och
ransoneringslagsutredningen (H 1974: 02).

När
det gäller statligt stöd till forskning och utveckling som bl. a. avser
energiområdet kan särskilt erinras om verksamheten vid
transport-forskningsdelegationen, som är knuten till kommunikationsdepartementet,
statens råd för byggnadsforskning, som är knutet till bostadsdepartementet,
samt statens råd för atomforskning och statens naturvetenskapliga forskningsråd,
vilka är knutna till utbildningsdepartementet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 41

4 F.nergikoDsumtionens utveckling 4.1 Hittillsvarande
utveckling och nuläge

Denna redogörelse har hämtats från
energiprognosutredningens (EPU) betänkande Energi 1985 2000. Uppgifterna för år
1974 har lämnats av statens industriverk.

Sveriges energipolitik sådan den hittills utformats har
varit inriktad på att ge en säker och billig försörjning med både elenergi och
bränslen för att lämna konsumentema fritt val mellan olika energiformer.
Sverige har därvid haft en fördel av vattenkraft som ger elenergi till låga
kostnader och med stor leveranssäkerhet.

I Sverige har en övergång från fasta till flytande
bränslen skett i snabb takt under hela efterkrigstiden sannolikt påskyndad
både av ett lågt pris och av de fördelar flytande bränslen erbjuder jämfört med
fasta. Denna utveckling har varit likartad för hela Västeuropa men gått
långsammare i länder med egen kolproduktion.

Sverige importerade år 1973 ca 80 % av förbrukad energi,
och av importen utgjordes ca 90 % av råolja eller petroleumprodukter. Landet
påverkas därför direkt av de internationella marknadsförhållandena när det
gäller import av bränslen. Elförsörjningen är däremot till stor del oberoende
av import. Den hittills utbyggda vattenkraften ger under normalår en
elproduktion av ca 57 TWh/år. Ar 1973 var vattenkraft-produktionen 60 TWh till
följd av större vattentillrinning än normalt. Landets totala elförbrukning var
år 1973 ca 78 TWh, vilket innebär att vattenkraften svarade för ca 75 % av
elförsörjningen. Resten av elproduktionen baserades i huvudsak på olja.

Sveriges energiförbrukning har under perioden 19551972
ökat med i genomsnitt 4,6 % per år. Energiförbrukningens fördelning på energislag
och dennas förändring framgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Totalt tillförd energi

Energiform

1955

1965

1970

1972

Ökning

% per är

"Normalår"

'
"Normalär"

Mtoe

%

Mtoe

%

Mtoe

%

Mtoe %

1955-1965

1965-1970

1970-1972

Oljeprodukter'

7.5

46

16,6

64

24,7

71

25,1 72

+ 8,3

+ 8,3

+ 0,8

Kol och
koks

4,0

25

2,2

8

2,0

6

1,6 4

-6,1

-2,0

-10,5

Vattenkraft"

2,2

14

4,6

18

5,2'

15

5,5' 16

+ 7,7

+ 2,5

+ 2,8

Kärnkraft

0,4 -

Lutar,
ved och

vedavfall

2,5

15

2,7

10

3,0

8

2,9 8

+ 0,5

-2,1

-1,7

Totalt

16,2

100

26,0

100

34,9

100

35,5 100

+ 4,9

+ 6,1

+0,9

' Av oljeprodukter har för elproduktion förbrukats 1965
0,35 Mtoe; 1970 2,7 Mtoe och 1972 3,0 Mtoe.

' Vattenkraften har värderats efter sitt termiska
energiinnehåll. Om motsvarande mängd skulle ha producerats i värmekraft skulle
oljeförbrukningen härför ha varit 1965 13,5 Mtoe, 1970 15,0 Mtoe och 1972 16,0
Mtoe.

' Inkl. netto elimport 1970 0,4 Mtoe; 1972 0,2 Mtoe.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

42

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 4.2 Sveriges energibalans 1973 (preliminär, lager-
och temperaturkorrigerad)

Tillförd

energi

Omvandlad
energi

Industri

Kalo-

10' m'

10»

Brutto Verkn Netto

Netto

Brutto

Verkn

rital

10'

Gcal

resp

grad 10»

TWh

resp

grad

ton

er

ihet

% Gcal

enhet

%

Tunn
eldningsolja

8 500

9 610

81,4

45

47 13,2

15,3

1 111

65

Tjock
eldningsolja

9 300

13 686

127,3

2

963

6 129

75

Motorbrännolja

8 500

2 234

19,0

Motorbensin

7 500

4 258

31,9

________

__

Övriga
oljeprodukter

10 000

478

4,8

122

75 1,0

179

75

Summa oljeprodukter

264,7

Kol och
koks

6 700

2513

16,8

2413

70

Inhemska
bränslen (ekv

stenkol)

6 500

4 435

28,9

3 900

75

Stadsgas
10' m=

4000

273

--

.

33

90

Kärnkraft

6,0

30' 1,8

2,1

Vattenkraft

860

60,6

61,3
85= 52,1

59,9

Import
(saldo)

860

0,7

0,7

Förbrukad
prima

38,7

95

Elpannor

0,3

99

Totalt för landet

377,7

68,1

78,0

78

Andelar

Olja

264,7

14,2

15,3

Kol och koks

16,8

Inhemska bränslen

28,9

Stadsgas

1,1'

Vattenkraft (-export)

61,3

52,1

60,6

Oljekraft

28,0=

Kärnkraft

6,0

1,8

2,1

Tillfört
bränsle

Levererad
el/gas Netto TWh 10« m'

Brutto

10*

Brutto

%

10' m'

Gcal
'

10' Gcal

10* Gcal

Kondenskraft,
olja

2 213

20,6

20,6

37

7,7
8,9

Mottryck,
olja

750

7,0

7,0

78

5,5
6.3

Gasturbin,
olja

45

0,4

0,4

25

0,1
0,1

Gasverk,
olja

148

1,5

1,5

70

1,1

273

Den
svaga ökningen under perioden 19701972 är helt hänförlig till den låga
aktiviteten i vår samhällsekonomi.

En
preliminär energibalans för år 1973 redovisas i tabell 4.2. Den visar en ökning
av den förbmkade energin jämfört med år 1972 på ca 4,5 % till ca 38 Mtoe.
Händelserna i slutet av år 1973 avspeglas i förbrukningen först år 1974. I
tabell 4.3 redovisas förbrukningen för år 1973 och preliminära uppgifter för år
1974.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

43

opaginerad Kontrollera mot PDF

Samfärdsel
Brutto Verkn

Netto

Brutto

Övrigt
Brutto

Verkn

Netto

Brutto

Nyttiggjord
ene 10» Verkn

rgi

Netto

Brutto

Andel

10*

10'

resp

grad

10«

10*

resp

grad

10»

10»

Gcal

grad

O/ /O

Gcal

Gcal

enhet

o/ /o

Gcal

Gcal

enhet

%

Gcal

Gcal

%

6,1

9,4

64

25

0,1

0,5

8 390

60

42,8

71,3

49,0

60,3

21,9

42,7

57,0

19

30

0,1

0,2

4 575

70

29,8

42,5

72,6

72,8

32,5

2 234

25

4,8

19,0

4,8

25,0

2,1

4 258

15

4,8

31,9

4,8

15,0

2,1

1,4

1,8

26

20

0,1

0,3

151

70

1,1

1,5

2,6

72,2

1.2

11,3

16,1

100

50

0,3

0,7

11,7

69,0

5,2

19,0

25,4

__

__

535

40

1,4

3,5

20,4

70,6

9,1

0,1

0,1

240

90

0,9

1,0

1,0

0,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

33.3 0,3

31,6 0,3

112,5 143,4

2,0 90 1,5 1,7 21 11,4 53,6

28,5 95 23,3 24,5 56,7 83,3' 25,4 69 99,6
145,0 223,5 65,4' 100

opaginerad Kontrollera mot PDF

50,2

11,3

19,0

0,1

9,9

73,7

148,0»

55,9

0,3

11,6

69,0

1,4

20,4

70.6

0,9

1,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Beräknad exkl. omvandlingar.

15 % förluster
i vattenkraftstation.

70 % förluster
i processer från uran till elkraft.

Beräknad på total producerad kraft.

' Denna post del av annan förbrukning.

Inkl. omvandling.

Tabell
4.3 Energiförbrukningen 1973 ocb 1974 (preliminära uppgifter)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Oljeprodukter Kol, koks Lutar, ved Vattenkraft Kärnkraft
Nettoimport av el

Totalförbrukning, brutto

Mtoe

TWh

Mtoe

TWh

26,94

313,3

24,49

284,8

1,68

19,5

1,70

19,7

2,89

33,7

3,33

38,8

59,9

57,3

2.1

1.9

0.2

2,9

428,1

405,4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 44

En
detaljerad analys av orsakerna till de senaste decenniernas förbrukningsökning
fordrar ett studium av många olika samhällssektorer. Vissa analyser har gjorts
i anslutning till prognosarbetet, som dock främst tagit sikte på sådana
förändringar som kan väntas.

I
fråga om utvecklingen. under 1960-talet kan nämnas följande. Den totala
energikonsumtionen var år 1960 ca 19.3 Mtoe och år 1970 32,0 Mtoe, dvs. den
ökade med 5,2 % per år eller med 66 % på tio år. Fördelningen på de olika
konsumtionssektorerna framgår av tabell 4.4.

Tabell 4.4
Energikonsumtionen under 1960-taIet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Industri

Samfärdsel

Övrigt

Total
slutlig förbrukning

1960

1970

Ökning

under
1960-

Mtoe

Mtoe

talet

Mtoe

%

%/är

8,0

13,3

5,3

65

5,1

4,0

6,2

2,2

55

4,5

7,3

12,5

5,2

71

5,5

19,3

32,0

12,7

66

5,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

En
jämförelse med utvecklingen i andra avseenden än beträffande energikonsumtionen
för de olika sektorerna ger en belysning av vad som orsakat den ökade
energiförbrukningen. Beträffande övrigsektom är den förbättrade
bostadsstandarden den mest påtagliga förändringen och inom samfärdselsektorn
det ökade bilbeståndet. Denna förbättrade standard har möjliggjorts av en
produktionsutveckhng inom industrin som kunnat ske med ett minskande
energiutnyttjande per produktionsenhet.

Industriproduktionen
ökade under 1960-talet med 6,9 % per år, medan energiförbrukningen ökade med
5,1 % per år. Industriproduktionen har alltså byggts ut samtidigt som den
specifika energiåtgången blivit mindre trots att energipriserna varit låga. En
fortgående omstrukturering av industrin har skett där dock de särskilt
energikrävande branscherna bibehållit sina andelar av den totala produktionen.

Inom
samfärdselsektorn kan över hälften av den ökade energiförbrukningen förklaras
av ökad personbilstäthet. Förbättrade prestanda hos bilarna motverkas av ökande
vikt och starkare motorer. Den genomsnittliga bensinförbrukningen per bil
synes ha varit relativt konstant sedan 1950-talet.

Inom
övrigsektorn är det svårt att finna säkra relationer mellan energiförbrukningen
och andra faktorer. De uppskattningar som kan göras är skäligen grova. I sina
huvuddrag belyser de ändå olika faktorers betydelse för energiförbrukningen i
samband med uppvärmning.

Den
totala bostadsvolymen, mätt i antal rumsenheter, ökade under

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 45

1960-talet
med ca 2,4 % per år. Med hänsyn till att energiförbrukningen för uppvärmning
påverkas av ytan av ytterväggar, grund och yttertak har den ökade
bostadsvolymen gett upphov till en ökning av energiförbrukningen för
uppvärmning med ca 1,4 % per år.

En
höjd inomhustemperatur ger enligt mätning som Svenska Riksbyggen utfört en
ökad bränsleförbrukning med 5 % per grad genomsnittlig temperaturhöjning.
Riksbyggen har konstaterat en årlig stegring av inomhustemperaturen med 0,3° C
per år. Skulle detta gälla för hela landet och för hela 60-talet skulle det
motsvara en förbrukningsökning med ca 1,5 % per år.

Enbart
den förbättrade utrymmesstandarden och den höjda inomhustemperaturen skulle
alltså motsvara drygt 50 % av övrigsektorns förbrukningsökning.

4.2
Energiprognosutredningens betänkande

4.2.1
Utredningens inriktning

EPU
framhåller att dess uppgift inte har varit att framlägga förslag till
energipolitiska beslut. Arbetet har helt inriktats på att ange och analysera tänkbara
alternativ för den framtida utvecklingen på energiområdet. EPU konstaterar
inledningsvis att den väntade utvecklingen inom flertalet samhällssektorer
ställer ökande krav på en säker energitillförsel. En tillväxt av
energiförbrukningen är därför att vänta om än i långsammare takt än tidigare
och arbetet har i första hand inriktats på att analysera denna
energikonsumtionsutveckling.

Utredningen
har sett det som en huvuduppgift att presentera ett fylligt material för att ge
en mångsidig belysning av energifrågorna. Detaljerade analyser för de tre
sektorerna industri, samfärdsel och övrig förbrukning redovisas. Ett stort
antal specialstudier kring olika frågeställningar har utförts och presenterats
i form av bilagor till betänkandet.

Utredningen
har i olika detaljfrågor gjort en rad bedömningar, vilka i viss mån har styrt
arbetets inriktning. De viktigaste av dessa bedömningar är:

tillväxten
av energiförbrukningen är i avgörande grad direkt beroende av utvecklingen
inom andra samhällssektorer,

energiförsörjningen
kan för de kommande 1012 åren endast baseras på redan nu i stor skala
utnyttjade energiformer och teknik, dvs. petroleumprodukter, vattenkraft och
kärnkraft samt för framtiden eventuellt naturgas och kol,

förbrukningsökningen
totalt förväntas i framtiden bli långsammare än den varit under de senaste
decennierna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 46

4.2.2
Allmänna förutsättningar och utgångspunkter för prognoserna

I
fråga om de allmänna förutsättningarna beträffande prisutvecklingen på energi
erinrar EPU om att de höjda råoljepriserna har medfört en allmän höjning av
prisnivån för energi, vilket i sin tur påverkar konsumtionsutvecklingen. Ett
framtida råoljepris (i fast penningvärde) som ligger ungefär på nivån från
sommaren 1974, dvs. 270330 kr. per ton, har bedömts vara en rimlig
utgångspunkt för prognoserna. Elpriserna bestäms av de långsiktiga
marginalkostnaderna för produktion och distribution. Detta antas komma att
gälla även fortsättningsvis och utredningen har ingående diskuterat hur
anläggnings- och driftkostnader för elanläggningar kan komma att utvecklas. Med
den väntade prisutvecklingen på fossila bränslen kommer elproduktionen i
kärnkraftverk att leda till ett väsentligt lägre elpris än om elproduktionen
sker i fossilbränsleeldade verk. Detta gäller även om avsevärda kostnadshöjningar
till följd av särskilda säkerhetsåtgärder i kärnkraftverk medräknas.

Utgångspimkten för EPU:s
prognoser är att samhällsutvecklingen i stort bestämmer förbrukningen av energi
för olika ändamål. EPU konstaterar att anspråken på energi hänger samman med
utvecklingen av vår materiella levnadsstandard. En fortgående ökning av
industriproduktionen och en utökad transportvolym innebär således ökade
anspråk på energi. Också fördelningen av en höjd levnadsstandard och dess spridning
till olika grupper har betydelse.

Detta innebär dock inte
att EPU funnit entydiga samband mellan energiförbrukningen och den totala
ekonomiska aktiviteten, uttryckt t. ex. som bruttonationalprodukt.
Energiprognoserna har därför i stället baserats på bedömningar eller antaganden
om utvecklingen av industriproduktion, transportförsörjning, volym av bostäder
och andra byggnader osv. En analys av den specifika åtgången av energi och hur
denna påverkas av förändrade priser, teknisk utveckKng och andra faktorer har
genomförts. Speciellt har fördelningen mellan elenergi och bränslen undersökts
under olika förutsättningar.

EPU har utarbetat sina
prognoser utifrån fyra alternativa förutsättningar, som har valts för att
tillsammans ge en bild av tänkbara utvecklingsmöjligheter. Alternativen utgår
dels från två energikonusmtions-nivåer som sammanhänger med olikheter i
antaganden om den allmänna samhällsutvecklingen, dels från två varianter
beträffande produktions- och tillförselsidan vilka sammanhänger med
ställningstagandet till ytterligare kärnkraftutbyggnad och till beroendet av
import av olja.

I alla alternativ
eftersträvas en säker produktion och tillförsel av energi med beaktande av
miljö-, beredskaps- och säkerhetsmässiga förhållanden. Konsumenten kan under
givna förutsättningar i princip fritt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 47

välja
energiform. Den höjda prisnivån på energi består och medför bl. a. att energin
utnyttjas effektivare.

Alternativ
I innebär en obehindfäd konsumtionsutveckliiig till följd av att oförändrade
tillväxtmål inom samhällsekonomin skall tillgodoses. En fortsatt utbyggnad sker
av kärnkraften.

Alternativ
2 innebär samma ambition beträffande tillväxtmål men energiförsörjningen måste
ske utan ytterligare kärnkraftutbyggnad, vilket då kräver en avsevärd ökning
av importen av fossila bränslen.

Alternativ
3 innebär en lägre ambition beträffande tillväxtmål inom samhällsekonomin och
en strävan att minska bränsleimporten, bl. a. genom fortsatt
kärnkraftutbyggnad.

Alternativ
4 innebär en lägre ambition beträffande tillväxtmålen och en energiförsörjning
utan ytterligare kärnkraftutbyggnad.

EPU
har inte närmare undersökt möjligheterna till och konsekvenserna av ett lågenergialternativ
som förutsätter att energikonsumtionen inte ökar. EPU har emellertid ansett det
värdefullt att försöka inventera, sammanställa och översiktligt analysera de
mer eller mindre utarbetade beskrivningar av lågenergisamhällen som presenterats
i den allmänna debatten under de senaste åren. EPU har därför låtit utföra en
studie i ämnet, vilken fogats som bilaga till EPU:s betänkande.

EPU anser att det är svårt
att definiera begreppet lågenergisamhälle, bl. a. därför att en mångfald av
idéer, förslag och ansatser till analyser samlats in under ett gemensamt
begrepp. EPU gör dock ett par försök till preciseringar som ansluter till den
förda debatten:

Den
totala energiförbmkningen i Sverige får efter en viss övergångstid (1020 år)
under vilken energiförbrukningen till följd av den tidigare utvecklingen
fortsätter att öka - inte överstiga en given nivå (t. ex. dagens eller 1960
års). Den fortsatta samhällsutvecklingen måste anpassas efter detta både genom
konsumtionsbegränsningar och lämplig inriktning av produktionssystemet.

Den
samlade energiförbrukningen i Sverige får inte vara större än att anspråken på
de resurser som utnyttjas kan tillfredsställas under lång tid (i ett
fortvarighetstillstånd). Det innebär att kontinuerliga energikällor som
vattenkraft, solenergi, vindkraft, växande bränslen (ved, halm), avfall etc.
skall stå för energitillförseln, och att tillåten konsumtionsnivå bUr beroende
på hur effektivt dessa energiformer på sikt kan utnyttjas.

EPU
anför att en genomgång, som den EPU låtit göra, inte kan bli fullständig eller
uttömmande. Den slutsats som enligt EPU kan dras är dock att den omställning av
hela samhället som fordras för att åstadkomma en utveckling mot ett
lågenergisamhälle fordrar ingrepp och centralstyrning av ett slag som inte
förekommit i svensk politik åtminstone under hela 1900-talet.

EPU
anser det önskvärt att föra vidare och fördjupa analysen kring vissa
frågeställningar i anslutning till föreslagna lågenergisamhällen. En

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 48

sådan
analys har redan inletts inom ramen för den energiframtidsstudie som påbörjats
under våren 1974 av energipolitiska delegationen och sekretariatet för
framtidsstudier vid statsrådsberedningen.

4.2.3
Energikonsumtionens utveckling sektorvis

Utredningen
delar upp förbrukningen på sektorerna industri, samfärdsel och övrigt.

Industrins
totala energiförbrukning var 1970 153,6 TWh (13,21 Mtoe) fördelat på 33,2 TWh
el och 10,4 Mtoe bränslen. Detta motsvarade 41 % av den totala slutliga förbrukningen
av energi. Denna andel har under lång tid varit relativt konstant.

Under
perioden 19551970 ökade industrins produktionsvolym med i genomsnitt 6,4 % per
år. Industrins energiförbrukning ökade under samma period i medeltal 4,9 % per
år. Den genomsnittliga ökningstakten för el var 6,2 % och för bränslen 4,3 %
per år.

EPU
har bedömt industrins utveckling för tiden fram till år 1985 utifrån 1970 års
långtidsutredningsmaterial. Utvecklingen efter år 1985 har antagits följa samma
mönster. För de mest energiförbrukande branscherna har detaljstudier utförts,
t. ex. för massa- och pappersindustrin och järn- och metallverken som
tillsammans svarar för mer än hälften av industrins direkta energikonsumtion.

De
enkäter som genomfördes vid uppföljningen 1973 av 1970 års långtidsutredning
(LU 70) angav för perioden 19721977 en ökning av produktionsvolymen med 6,5 %
per år för hela industrin. Även om en viss avmattning nu väntas under
1980-talet bedöms en produktionsvolymutveckling motsvarande ca 6 % per år vara
en rimhg utgångspunkt för ett högre tillväxtalternativ. En tillväxt på ca 4 %
per år ger på motsvarande sätt en utgångspunkt för en lägre energiprognos.

I
alla alternativ väntas en ökande andel elenergi genom att en fortgående
rationalisering och automatisering förutses. Med de energipriser som förutses
räknar EPU däremot endast i begränsad omfattning med användning av el för
processvärmning. Skillnaderna i fördelning mellan el och bränslen mellan de
olika alternativen blir därför begränsade. Liksom tidigare väntas
energikonsumtionen öka långsammare än produktionen. Industrins totala
energiförbrukning bedöms öka under perioden 19701985 med i genomsnitt 4,6 %
per år vid produktionstillväxten 6 % per år och med 3,5 % per år vid 4 %
produktionstillväxt. I de högre tillväxtalternativen beräknas därmed industrins
totala energiförbrukning år 1985 till ca 300 TWh och i de lägre
tillväxtalternativen till ca 260 TWh. För år 2000 erhålls konsumtionsnivåema
510 TWh resp. 360 TWh, vilket motsvarar ökningstakter i genomsnitt för perioden
19852000 på 3,5 % per år resp. 2.2 % per år.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

49

opaginerad Kontrollera mot PDF

c 1

-

c "

I "I

-

LU H

c "

oo On m ,

o\ (n" o"

oo r~ m o

o"
o" o"""

0\ *' o' r"

«n "O m r oooo

m H ( 00 f* I I Tt" Ö ' f*' rT vo" (n"

»"noo. t O O

in H m VO vo w-j o" f cs vo" .-T

(N r- (N o

tr »
,-

*"
o" (S" " ut' -'

opaginerad Kontrollera mot PDF

m \o f,
r o" o" o* o"

w-i O CN O rf o" ts"-""'"'-."

vo'

opaginerad Kontrollera mot PDF

x; _ s:

i. u

S
o

cp ; « Ä

x: _

å B

pq-mS

ovmovr"f I o 00

. 1 VO

0>Ool-* --00 (N r-'*'*-" © M I " « ",- » 'T)-" oo'o'oo"
N ri T1-" o'*" f

VO
VO rtO"©"-,"

vo_ (N o_ (N_ "T, i_ I I r

»n"
o" vi " r cn" o\

opaginerad Kontrollera mot PDF

-

ov ov N
in 00 fs ov * t O r~-

oooooinfSOO-*

fS tN tS TT

opaginerad Kontrollera mot PDF

93 12

t r
f o"
o" O o"

ts_
" * o_ r- \o_ in" o" cN*

I I

V)

Ov"

opaginerad Kontrollera mot PDF

_

c «

n2

,-. 00 00 o

vo'".-

t-- 1 c*i oo

0*0
o" o"

in-t VO oofvo I

0\ o" *" -h" *" CTv"

Ov_ t-

opaginerad Kontrollera mot PDF

H roo
vo vo*ts'0""

n - VO t r oo oC o Tt ci - » l fN"

o_

opaginerad Kontrollera mot PDF

.5 o

©rfn moo(?v rrt

OvOCTv

fsjin m TtOvoOOooO n

o"
o" o" o" Tf
o"o"--"cro"o" o'

opaginerad Kontrollera mot PDF

k

c

x: _

rf m
O 0\ m o VO (N T}-,3-m

*ri
0\ v -ommvDcSfN

vrOrnov »nrt ov rf*'Oi'

-.-"oo* o"o"'*"""t-"t»Co","

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 O C

V)

rf

.c

4 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

9 ? -c " '2'S 5 OJHP

'B
a

o
B

« 2

n u

« rvtn

- 15 3:

T3 CO

..- » o +.

o .S 3

"" c '-

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 50

Jämsides
med EPU:s arbete har Industrins utredningsinstitut (lUI) utarbetat en rapport
benämnd Industrins energiförbrukning Analys och prognos fram till 1985. Bl.
a. på grund av att EPU och lUI använder olika beräkningsmetoder är deras värden
för industrins förbmkning år 1985 inte direkt jämförbara. Det framgår dock att
lUI räknar med en märkbart lägre förbrukning än EPU. Enligt betänkandet kan
skillnaden mellan EPU:s och IUI:s prognoser huvudsakligen föras tillbaka på
olika antaganden om den specifika energiförbrukningen. IUI:s bedömningar
beträffande denna innebär i flera fall en snabbare sänkning än branschernas
egna bedömningar. IUI:s lägre alternativ torde fordra en snabb modernisering
av produktionsapparaten framhåller EPU.

EPU:s
antaganden av energiförbrukningens utveckling för industrin totalt och för
olika delbranscher framgår av tabell 4.5.

I
det följande sammanfattas EPU:s diskussion av utvecklingen inom några av de ur energisynpunkt
viktigare delbranscherna.

Beträffande
gruvindustrin behandlar EPU särskilt järnmalmsproduktionen. Denna uppgick år
1970 till 31,5 milj. ton varav 28,4 milj. ton exporterades. Fram till år 2000
väntas produktionen i runda tal fördubblas medan andelen förädlade
slutprodukter väntas öka väsentligt snabbare.

Den
specifika energiförbrukningen vid järnmalmsbrytning torde öka på grund av
sjunkande jämhalt, vilket iimebär att mängden brytmassa ökar, successivt
skärpta miljökrav m. m.

Inom
trävaruindustrin väntas råvarutillgången begränsa en framtida alltför stark
produktionsökning av sågade och hyvlade produkter. En framtida expansion måste
därför ske genom ökad förädling av produkterna.

Massa-
och pappersindustrin svarade år 1970 för 33 % av hela industrins elförbrukning
och 43 % av bränsleförbrukningen. Drygt hälften av förbrukningen täcktes
emellertid med interna bränslen i form av lutar och avfall. Uppgifterna i
tabell 4.5 om bränsleförbrukningen inkluderar interna bränslen.

Prognosen
för energiförbrukningen baserar sig på prognoserna för branschens produktion
enligt tabell 4.6.

Tabell
4.6 Produktion av massa och papper i milj. ton

1970

1973

1985

2000

Hög

Låg

Hög

Låg

Total massa Papper och papp

8,14 4,36

9,46 5,20

13,0 8.5

11,5

7,5

17,5 13,0

13.5 10,5

Tillväxten
i Sveriges skogar utreds f. n. Den bedömning som t. v. kan göras är att
tillväxten är 70 å 75 milj. skogskubikmeter per år. Nu-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 51

varande
uttag beräknas till ca 70 milj. skogskubikmeter per år. Prognosens
produktionssLffror förutsätter väsentliga och systematiska insatser i
skogsbruket för ökning av årsavkastningen. Vidare fordras bl. a. alt
råvaruresurser i form av klenvirke från gallringar, hyggesavfall (grenar och
toppar) och stubbar tillvaratas.

Den
väntade råvaruknappheten kommer med all sannolikhet att leda till modifieringar
i processtekniken, som möjhggör ett högre utbyte, dvs. mer färdigprodukt per m°
skogsråvara. Härigenom minskar dock utfallet av lut som internt bränsle, vilket
från energisynpunkt medför ett ökat behov av utifrån tillfört bränsle, framför
allt olja.

De
mekaniska massaprocesserna arbetar med ett vedutbyte nära 100 % och avkastar
följaktligen icke något internt bränsle; dessutom är de starkt elkraftkonsumerande.
Det antas att andelen mekanisk massa i den totala massatillverkningen kommer
att stiga till år 1985 från f. n. knappt en femtedel till över en fjärdedel.

Den
andel av pappersförbrukningen som insamlas för återanvändning i
pappersindustrin torde kunna höjas. Insamlingsandelen är f. n. 28 % av den
återvinningsbara förbrukningen i Sverige. Huvuddelen därav motsvarande ca 330
000 ton år 1973 används inom landet, medan resten exporteras. Återvinningen
anses bl. a. genom organiserad insamling från hushåll och kontor kunna höjas
till inemot 50 %.

Tekniken
för energihanteringen i massa- och pappersindustrin är genomgående väl
utvecklad till följd av det intresse som branschen har haft att hålla de
betydande kostnaderna för energin nere. Industrierna utnyttjar sedan länge den
primärt förbrukade energin i flera omgångar så länge temperaturnivåerna hos
sekundärvärmen är tillräckligt höga.

Andelen
el av den totala energiförbrukningen torde komma att växa på grund av bl. a.
ökad mekanisering och automatik samt stegrade krav på miljövård. Det är lättare
att spara värme, t. ex. genom värmeväxling av sekundärvärme, än att nedbringa
elförbrukningen.

I
prognosen för år 1985 har antagits att den specifika förbrukningen sjunker med
ungefär två tredjedelar av skillnaden mellan nuvarande medelvärden och lägsta
värden. For mekanisk massa antas emellertid att den specifika elförbrukningen
har stigit över dagens nivå. Anledningen är att sådan massa år 1985 till större
del torde tillverkas enligt raffinör-eller termomekanisk metod, som har en
betydligt högre elkonsumtion per ton massa än den f. n. tillämpade slipmetoden.

I
prognosen för år 2000 antas att den specifika bränsleförbrukningen för både
massa- och papperstillverkning minskas med 10 % av 1985 års medelförbrukning
medan den specifika elförbrukningen antas bli oförändrad.

EPU
uttalar också att vid Svenska pappers- och cellulosaingenjörs-föreningens
årsmöte 1974 angavs att mottryckskraftproduktionen kunde ökas från nuvarande ca
3,5 TWh/år till ca 8 TWh/år. Denna höga elproduktion synes enligt EPU dock
ligga långt fram i tiden. Det är här

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 52

inte
fråga om en teknisk utan en ekonomisk avvägning, där knapphet på
investeringskapital och konkurrens från andra investeringsobjekt påverkar
bedömningarna.

Den
kemiska industrin består utom av den egentliga kemiska industrin av
oljeraffinaderier, gummivaruindustri och plastbear-betande industri.

Framställningen
av oorganiska produkter bedöms bli fördubblad mellan år 1970 och 1985 vilket
motsvarar en årlig tillväxttakt av 5 %. För år 19852000 väntas den årliga
ökningstakten sjunka till 2 % främst beroende på att produktionen av
klor/alkali- och gödselmedel helt stagnerar.

För
organiska produktgrupper förutses att produktionsvolymen sex-faldigas till år
1985 (motsvarande en ökning av 12,5 % per år) och därefter ytterligare en
fördubbling av produktionsvolymen fram till år 2000. De energimässigt helt
dominerande produkterna är här de petrokemiska.

Råvaran
nafta för krackning skulle år 1985 utgöra en betydande del av branschens totala
energiförbrukning om energiinnehållet i råvaran inkluderas. Endast en mindre
sänkning av den specifika energiförbrukningen för tillverkning av organiska
kemikalier anses möjlig. Avgörande för den bedömningen är att de petrokemiska
processerna redan är väl utvecklade och relativt energiekonomiska.

Inom
jord- och stenvaruindustrin dominerar från energisynpunkt cementindustrin, som
svarar för ungefär hälften av energiförbrukningen. Produktionen av cement
väntas framdeles öka långsamt med ungefär 1 % per år. Elkonsumtionen stiger
ungefär proportionellt mot produktionen medan den specifika
bränsleförbrukningen kommer att sjunka genom övergång till den s. k. torra
tillverkningsmetoden.

Järn-
och stålindustrin är energikrävande och svarade år 1970 för ca en femtedel av
industrins totala energibehov. Av energiförbrukningen utgjorde fasta bränslen
i form av koks som reduktionsmedel en betydande del. Branschen är starkt
koncentrerad och omfattar ett begränsat antal stora anläggningar.

Är
1970 producerades 3,9 milj. ton handelsfärdigt järn. Importen uppgick till 1,7
milj. ton och exporten till 1,4 milj. ton. För år 1985 och år 2000 har EPU i
samråd med Jernkontoret uppskattat produktionen till 1011 resp. 1416 milj.
ton i de bägge alternativen. Häri ingår 4 milj. ton vid Stålverk 80 i Luleå.
Med hänsyn till väntad teknisk utveckling har den specifika energiförbrukningen
år 1985 satts något lägre än nuvarande verkliga värden. För år 2000 är
energiprognosen beräknad med ytterligare 10 % lägre specifik förbrukning.

För
framställning av ferrolegeringar, dvs. legeringar innehållande järn och en
eller flera andra metaller, förbrukades år 1972 1,25 TWh el och 0,11 Mtoe
bränslen. Produktionen väntas öka med 4,5 % per år

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 53

19721985
och med 3,5 % per år 19852000. Om järn- och stålproduktionen ökar enligt
EPU:s högre alternativ ökar produktionen av ferrolegeringar i motsvarande mån.
Varken den specifika oljeförbrukningen eller bränsleförbrukningen väntas
undergå någon större förändring.

I
gruppen icke-järnmetaller är aluminium betydelsefullast ur energisynpunkt.
Framställning av aluminiummetall i Sverige förekommer endast vid smältverket i
Sundsvall. Produktionskapaciteten är f. n. ca 85 000 ton per år. Den specifika
elförbrukningen är ca 17 000 kWh per ton aluminium.

F.
n. planeras en utbyggnad i Sundsvall med 60 000 ton per år. Den beräknas vara
färdig år 1980 eller 1981. Den specifika förbrukningen väntas sjunka till ca 15
000 kWh per ton.

Den
inhemska produktionen täcker f. n. omkring 60 % av förbrukningen. Med den
konsumtionsökning av aluminium som väntas kommer anläggningen i Sundsvall med
planerade utbyggnader ungefärligen att bibehålla denna täckningsgrad en bit in
på 1980-talet. I prognosen för år 2000 har räknats med en sammanlagd inhemsk
produktion av 300 000 ton per år. Denna prognos innebär att den svenska
självförsörjningsgraden bibehålls vid ungefär 65 %.

Om
självförsörjningsgraden sätts till 90 % kommer elförbrukningen att öka med ca 1
TWh 1985 och ca 2,5 TWh år 2000 och bränsleförbrukningen med 30 resp. 45 ktoe.

Följande
tabell sammanfattar EPU:s bedömning av utvecklingen för järn- och metallverkens
del.

Tabell
4.7 Järn- och metallverkens energiförbrukning

1970

1985

2000

El

Bränslen

El

Bränslen

El

Bränslen

GWh

ktoe

GWh

ktoe

GWh

ktoe

Högre
produktionstillväxt

Stålverk
80

1000

I
820

1000

1 820

Övriga
järn- och

stålverk (inkl.

gjuterier)

4 243

1897

5 500

3 590

8 100

5 170

Ferrolegeringsverk

I 290

65

2 565

137

4 425

248

Ickejärnmetallverk

1 829

100

5 250

170

8 900

235

7 362

2 062

14
315

5 717

22
425

7 473

Lägre
produktionstillväxt

Stålverk
80

1000

1 820

1000

1 820

Övriga
järn- och

stålverk (inkl.

gjuterier)

4 243

1 897

4 862

3 160

6 900

4 405

Ferrolegeringsverk

1290

65

2 250

120

3 750

210

Ickejärnmetallverk

1829

100

4 250

140

6 400

190

7 362

2 062

12
362

5 240

18
050

6 625

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 54

Verkstadsindustrin
kräver förhållandevis litet energi men åtgången varierar mellan delbranscherna.
Av energiförbrukningen går ungefär hälften till processer och hälften till
uppvärmning. El dominerar på processidan medan huvudparten av
uppvärmningsenergin består av olja. Grovt räknat går omkring två tredjedelar av
oljeförbrukningen till uppvärmning.

Verkstadsindustrin
totalt har sedan lång tid tillbaka haft en mycket stark utveckling i fråga om
produktionen. Genomsnittligt har ökningen sedan år 1955 varit nära 8 % per år,
vilket är omkring två procentenheter mer än för industrin i dess helhet.
Verkstadindustrin antas även i fortsättningen utvecklas något snabbare än
industrin i dess helhet. EPU antar att ökningen i det högre fallet till år 1985
blir 6,9 % per år och i det lägre fallet 4,6 % per år.

Inom
samfärdselsektorn uppgick den sammanlagda energiförbrukningen år 1970 till
6,24 Mtoe varav 0,16 Mtoe utgjorde el.

Av
det totala inrikes persontransportarbetet år 1970 utfördes 84 % med personbil.
Totala persontransportarbetet ökade under 1960-talet med i genomsnitt 6 % per
år från 43 miljarder personkm år 1960 till 78 miljarder personkm år 1970.
Mättnadstendenser både i fråga om biltäthet och körlängd väntas medföra en
långsammare förbrukningsökning än tidigare. Den genomsnittliga specifika
förbrukningen per år för personbilar har visat sig variera inom snäva gränser
och någon entydig tendens är svår att urskilja. Den framtida specifika
förbrukningen bestäms förutom av det individuella körsättet även av den
tekniska utvecklingen. Högre verkningsgrad hos motorerna och bilar med lägre
vikt minskar den specifika förbrukningen avsevärt. Dessa minskningar motverkas
emellertid av att en ökad fritid väntas medföra ett större transportarbete.

Det
inrikes godstransportarbetet år 1970 uppskattas till ca 44 miljarder tonkm
fördelade på järnväg 17, lastbil 21 och inrikes sjöfart 6 miljarder tonkm.

Godstransportarbetet
är relaterat till industriproduktionsutvecklingen och byggnadsverksamheten.
Liksom i fråga om persontransporterna väntas även här en långsammare tillväxt
än tidigare.

Järn-
och spårvägar förbrukade år 1970 1,9 TWh elenergi och väntas år 1985 förbruka
ca 3 TWh och år 2000 ca 5 TWh. Järnvägens godstransportarbete väntas öka till
25 miljarder tonkm år 1985 och till 33 miljarder tonkm år 2000 delvis på grund
av överflyttning av gods från lastbilar till järnväg.

EPU:s
bedömningar av utvecklingen för bensin- och motorbrännolje-förbrukningen
redovisas i tabellerna 4.8 och 4.9.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 55

Tabell 4.8 Prognos för bensinförbrukningen 1 000 m'

1970

1985

2000

Högre

Lägre

Högre

Lägre

Bilar

3 280

4 796

4 460

5 588

4 704

Bussar

20

30

28

36

32

Lastbilar

180

160

160

160

160

Fritidsbåtar

110

160

130

210

170

Jord-
och skogsbruk

25

10

7

5

3

Övrigt

167

250

200

400

250

3 782 5 406 4 985 6 399 5 319

Tabell 4.9 Prognoser för motorbrännoljeförbrukningen, 1
000 m'

1970 1985 2000

Högre

Lägre

Högre

Lägre

Sjöfart
utrikes

127

170

200

(härtill eldnings-

oljor)

(1 187)

(1 430)

(1 700)

Sjöfart
inrikes

,* 65

80

90

(härtill eldnings-

oljor) Järnvägar

(92)

42

(120) 40

(160) 50

Personbilar,
ta,xi.

bussar

315

500

600

Lastbilar

900

2 100

1 500

3 500

2 200

Truckar
och jord-

bruksmaskiner

320

350

400

360

Fiske

66

75

90

övrig
förbrukning

356

425

480

2 191

3 740

3 140

5 400

4 070

(därtill eld-

ningsoljor)

(1 279)

(1 550)

(1 860)

I tabell 4.10 sammanfattas hela samfördselsektorns
energiförbrukning. Tabell 4.10 Energiförbrukning inom samfärdselsektorn, Mtoe

1970

1985

2000

Högre alt

Lägre alt

Högre alt

Lägre
alt

Motorbensin

Motorbrännolja

Bunkerolja

Flygdrivmedel

El

2,84 1,86 1,19 0,19 0,16

6,24

4,05 3,18

9,55

1,44 0,62 0,26

3,74 2,67

8,73

4,80 4,60

12,38

1,73
0,82 0,43

4,00 3,50

10,48

Totalt väntas energiförbrukningen under perioden 19701985
inom samfärdselsektorn öka med i medeltal 2,8 resp. 2,3 % per år i EPU:s högre
resp. lägre konsumtionsalternativ. Varken stora omflyttningar av
transportarbetet mellan väg och järnväg eller införande av elbilar får

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 56

mer
än en förhållandevis marginell effekt på energiförbrukningen och fördelningen
mellan olika energislag.

Inom
den s. k. övrigsektorn, till vilken all förbrukning hänförs som inte redovisas
under industri och samfärdsel, var år 1972 energiförbrukningen brutto, dvs.
till konsumenterna levererad energi, 158,7 TWh (bränslen 132,2 TWh och el 26,5
TWh) eller 43 % av den totala energiförbrukningen i Sverige. Detta motsvarar
netto, dvs. nyttiggjord energi, 109,2 TWh vid omräkning med erfarenhetsmässiga
värden på verkningsgrader och förluster.

EPU
bedömer att av nettoförbrukningen går 70,2 TWh till bostäder, 35,8 TWh till
övriga lokaler, 0,8 TWh till gatubelysning, 1,8 TWh till fritidsbostäder och
0,6 TWh till jordbruksdrift.

Den
specifika energikonsumtionen i bostäder bedömer EPU vara följande:

Antal Specifik
energiförbrukning

kWh/enhet
och år

totalt härav
hushällsel

opaginerad Kontrollera mot PDF

småhus

1 370 000

26 900

lägenheter
i fler-

familjshus

1 900 000

17 500

3
460 2 860

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
övriga lokaler, 376 milj. m byggnadsvolym år 1972, beräknas en specifik
energikonsumtion av 100 kWh/m° och år; här täcks ca 25 % med el för belysning,
kontorsmaskiner, hissar etc. EPU beräknar att volymen ökar till 420 milj. m år
1985 och till 487 milj. m år 2000.

EPU
har räknat med att antalet bostäder ökar från 3 270 000 år 1972 till 3 700 000
år 1985 och 4 200 000 år 2000. Andelen småhus, som år 1972 var 42 %, väntas öka
till 45 % år 1985 och 48 % år 2000.

För
att bestämma energibehovet för uppvärmning av detta antagna bestånd av bostäder
har en mängd faktorer som påverkar utvecklingen analyserats. EPU har därvid i
vissa fall arbetat med två alternativa utvecklingslinjer som resulterar i en
högre och en lägre energiprognos.

Beträffande
utrymmesstandarden är det genomsnittliga antalet rumsenheter per bostad i dag
3,8 (fördelat på 3,2 i flerfamiljshus och 4,5 i småhus). Genomsnittliga antalet
rumsenheter per person är 1,52. EPU har räknat med att ökningen av
utrymmesstandarden kan väntas fortsätta; man räknar för år 1985 med 1,72 och
år 2000 med 2 rumsenheter per person. Med denna ökning av utrymmesstandarden
ökar energikonsumtionen för uppvärmning av bostäder med 0,6 % per år.

EPU
räknar med en fortsatt ökning av belysningsnivån i hemmen, särskilt i kök,
arbetsrum och vissa ekonomiutrymmen där kvalificerat

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 57

arbete
utförs. I den högre prognosvarianten räknas med 10 % ökning per år av
energiuttaget per m° bostadsyta och i den lägre varianten med 5 % ökning per
år. Utomhusbelysningen förväntas öka kraftigt, särskilt i det högre
alternativet.

När
det gäller användningen av hushållsapparater räknar EPU med en fortsatt ökning
av disk- och tvättmaskiner vilket inte nödvändigtvis leder till ökad
energiförbrukning och med en viss ökning av apparaternas storlek, särskilt
när det gäller kyl och frys. En ökad installation av bastuaggregat förutses.

Värmeförlusterna
kan minskas genom ökad värmeisolering, i nya hus genom en ändrad
dimensionering, i gamla hus genom tilläggsisolering. EPU har försökt bestämma
dels vilka nya dimensioneringsprinciper och vilka tilläggsisoleringar som kan
väntas med dagens högre energipriser, dels vilka möjligheter som finns att
minska energiförbrukningen ytterligare genom även inte direkt lönsamma
åtgärder.

Enligt
EPU skulle 2,7 TWh per år sparas om alla befintliga småhus förses med
treglasfönster. En sådan åtgärd kan ekonomiskt försvaras om den sker successivt
vid nybyggnad och i samband med genomgripande ombyggnader så att kostnaderna
bhr endast marginella (beräknad investering drygt 1 miljard kr.) men inte om
ett organiserat utbyte skulle ske av i och för sig funktionsdugliga fönster.

Beträffande
ventilation och värmeåtervinning uttalar EPU att möjligheterna att minska
energikonsumtionen för uppvärmning består primärt i att begränsa
uppvärmningsbehovet för tilluften. Detta kan genomföras genom bättre anpassning
av mängden tilluft till behovet, genom bättre metoder att rena luft och framför
allt genom att ta tillvara energiinnehållet i den utgående ventilationsluften
med olika typer av värmeåter-vinningsanläggningar.

EnUgt
EPU skulle ett 50 %-igt genomslag till år 1985 av en maning om sänkning av inomhustemperaturen
från 23° till 21° ge en besparing av 4 TWh per år.

För
att hålla energiförbrukningen i en byggnad på så låg nivå som möjligt fordras
att värme- och ventilationsanläggningarna är rätt inreglerade och skötta. EPU
anser att mycket står att vinna här och påtalar också behovet av information
och utbildning på denna punkt.

EPU
behandlar vidare frågan om kollektivmätning. Vid kollektivmätning får man å
ena sidan väsentliga besparingar för installationerna och framför allt minskade
avläsnings- och debiteringskostnader men å andra sidan en viss merförbrukning
av värme, varmvatten och el. EPU:s slutsats av gjorda undersökningar är att
man inte kan nå särskilt stora energibesparingar genom att påbjuda obligatorisk
övergång till individuell mätning, särskilt inte om man också tar hänsyn till
att man på teknisk väg, t. ex. genom bättre injustering av värmesystem, kan
minska det onödiga slöseriet med energi i bostäderna. Trots en begränsad energivinst,
högst en eller ett par TWh per år, föreslår EPU emellertid av

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

58

opaginerad Kontrollera mot PDF

principiella
skäl att möjligheterna till individuell mätning tillvaratas där så kan ske utan
väsentliga olägenheter.

I
ett mera långsiktigt perspektiv kommer enligt EPU anpassade byggnadskonstruktioner,
där man tillgodoser en större del av värmebehovet med solenergi, att kunna
utvecklas. Samma gäller användningen av värmepump. Med hänsyn till den
utvecklingsinsats som behövs och det förhållandet att helt nya principer bara
kan tillämpas för nya byggnader kommer någon större påverkan på energibehovet
för uppvärmning inte att erhållas till år 1985 men däremot till år 2000.

EPU:s
bedömning av utvecklingen av den specifika energiförbrukningen i bostäder
framgår av figur 4.1.

Figur
4.1 Förutsatt utveckling av den specifika energiförbrukningen i småhus och
lägenheter vid den högre (1 och 2) och vid den lägre konsumtionspro-gnosen (3
och 4).

kWh /år

i,

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 000-

(3)+(4)

25 000-

(1) + (2)

20 000-

15
000-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

59

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
de högre alternativen 1 och 2 antar EPU dels att man vid alla nybyggnader i
stor utsträckning anpassar värmeisolering, systemval etc, till en förväntad
högre prisnivå, dels att man i samband med renoveringar av befintliga hus
förstärker värmeisoleringen i alla de fall där den är exceptionellt dålig.

I
de lägre alternativen 3 och 4 förutsätts att den totala specifika
nettoenergiförbrukningen i framtiden trots ökad bostadsstandard inte ökar alls
på grund av förbättrad värmeisolering, ökad användning av värmeåtervinning,
sänkt inomhustemperatur etc. I alla alternativen I4 antas att
utrymmesstandarden ökar.

EPU
anser att eftersom den högre prognosvarianten innebär en i huvudsak spontan
utveckling kan man räkna med att eventuella kostnadsskillnader får stor
inverkan på valet mellan el och bränsle för uppvärmningen. I alternativ I
menar EPU att ett gynnsammare elpris leder till en mycket snabb övergång till
elvärme. I alternativ 2 är oljan fortfarande ekonomiskt attraktiv som bränsle
varför konsumenterna saknar incitament att snabbt gå ifrån den individuella
oljepaiman annat än vid övergång till fjärrvärme. Fördelningen mellan olika
uppvärmningsformer framgår av tabell 4.11 och antagna verkningsgrader av tabell
4.12.

Tabell
4.11 Förutsatt fördelning i den högre konsumtionsprognosen mellan olika
uppvärmningsformer, miljoner bostadsenheter

1972

1985

2000

alt. 1

alt. 2

alt. 1

alt. 2

småhus

1,37

1,65

1,65

2,00

2,00

fjärrvärme

0,01

0,25

0,50

0,10

0,80

oljepanna

1,16

0,20

0,75

0,10

0,60

elvärme

0,20

1,20

0,40

1,80

0,60

lägenheter
i fler-

familjshus

1,90

2,05

2,05

2,20

2,20

fjärrvärme

0,60

1,05

1.37

1,10

1,75

oljepanna

1.27

0,60

0,60

0,30

0,30

elvärme

0,03

0.40

0,08

0,80

0,15

Tabell 4.12
Verkningsgrader' för de olika uppvärmningsformerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

fjärrvärme oljepanna, småhus oljepanna, flerfamiljshus
elvärme

85%

58 %

65 %

100 %

85%

65%

70%

100 %

90%

70 %

75 %

100 %

'
Verkningsgraderna är härvid angivna för leveranspunkten för olja resp. el.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 60

De
resultat för alternativen 1 och 2 som EPU kommer fram till efter omräkning till
bruttoenergiförbrukning redovisas i den sammanfattande tabellen 4.13. Vad
gäller de lägre konsumtionsaltemativen (3 och 4), som redovisas i samma tabell,
förutsätter EPU att man i altemativ 3 i hög grad strävar efter att minska
oljeberoendet genom att stimulera till övergång till elvärme.

I
fråga om övriga lokaler anser EPU att den tekniska utvecklingen och de ökade
kraven på komfort m. m. medför ökad energiförbrukning för exempelvis kylning,
befuktning, belysning etc. Samtidigt kommer enligt EPU med all sannolikhet
ökande energipriser och en ökad medvetenhet om nödvändigheten av att hushålla med
energi att medföra exempelvis mindre glasytor och därmed mindre både kyl- och
värmebehov, högre verkningsgrad på belysningen, tillvaratagande av
belysningsvärme i frånluftarmaturer, programstyrning av temperaturen för
optimal energiutnyttjning med avseende på uppvärmningen nattetid m. m. Dessutom
tillkommer kravet på rationaUserad skötsel och förbättrade driftinstruktioner
m. m. i samband med all uppvärmning och ventilation.

EPU
har mot denna bakgrund räknat med två alternativa utvecklingslinjer, en där
specifika energikonsumtionen ökar från nuvarande 100 kWh/m' årligen till 120
kWh/m' åriigen år 1985 och 150 kWh/m' årligen år 2000 samt en där ökningen
begränsas till 110 resp. 120 kWh/ m' årligen.

Även
i fråga om övriga lokaler räknar EPU med högre andelar elvärme i alternativen
1 och 3 än i alternativen 2 och 4. Den beräknade bruttoenergiförbrukningen
framgår av tabell 4.13.

Elförbrukningen
för gatu- och vägbelysning ökade enligt EPU åren 1965-1972 från ca 0,4 TWh per
år till drygt 0,8 TWh per år, dvs. med 11 % per år. EPU räknar med en fortsatt
ökning av gatubelysningen i våra tätorter men framför allt av vägbelys-ningen,
bl. a. för att förbättra trafiksäkerheten. I det högre prognosalternativet
räknar EPU med en kraftig ökning, mer än 10 % förbrukningsökning per år, medan
ökningen i det lägre alternativet beräknas till hälften.

Sammanfattningsvis
anför EPU beträffande uppvärmningen att värmestandarden redan är hög och jämn,
varför den kraftiga ökning av den specifika förbrukningen som vi hittills haft
nu kan väntas dämpas. Till detta bidrar också de högre energipriserna. Den
totala förbrukningen för uppvärntming m. m. inom överigsektorn väntas
därigenom öka förhållandevis långsamt, med 1,82,1 % per år i de högre alternativen
och med 0,81,1 % per år i de lägre.

Uppvärmning
förutses i ökande grad ske med elvärme och fjärrvärme. Valet av
uppvärmningsform är starkt beroende på kostnaderna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 61

Tabell
4.13 Total bruttoenergiförbrukning för övrigsektorn, TWh per år

1985

2000

alt. 1

alt. 2

alt. 3

alt. 4

alt. 1

alt. 2

alt. 3

alt. 4

bostäder övriga lokaler gatubelysning fritidshus
jordbruksdrift

107

72 4 6

1

117

72

4

6

1

91 66

2 4

1

99 66

2 4

1

126

102

18

12

3

135

102

18

12

3

94 81

3 7 3

100

81

3

7 3

190

200

164

172

261

270

188

194

härav el
i

bostäder

övriga
lokaler

gatubelysning

fritidshus

jordbruksdrift

57

29

4

4

1

31

22 4 4

1

50 26

2 3

1

31

20

2

3

1

94

56

18

9

3

53

36

18

9

3

70

45

3

5 3

39

28

3

5 3

95

62

82

57

180

119

126

78

härav bränsle
i bostäder övriga lokaler fritidshus

50 43

2

86 50

2

41

40

1

68

46

1

32

46

3

82

66

3

24 36

2

61

53 2

95

138

82

115

81

151

62

116

för
energi och den framtida fördelningen mellan el- och fjärrvärme blir därför
enligt EPU i hög grad beroende på om elproduktionen kan baseras på kärnkraft
eller inte. Inom denna sektor blir därför skillnaderna mellan EPU:s alternativ
stora speciellt beträffande avvägningen mellan el och bränslen. Genom att valet
av uppvärmningssystem direkt slår igenom på fördelningen mellan energiformer
blir skiltoaderna mellan alternativen beträffande el- och bränsleförbrukning
påtagliga redan år 1985.

4.2.4
Produktion och tillförsel

Enligt
EPU baserades Sveriges energiförsörjning år 1972 till 71 % på olja. Även om
kostnaderna för oljeförsörjningen har stigit mycket kraftigt, och osäkerheten
dessutom har ökat beträffande leveranser och produktion, kommer
petroleumprodukter under alla förhållanden att vara av avgörande betydelse
under lång tid. Mellersta östern kommer under överskådlig tid att vara det
dominerande produktionsområdet, men olja från Nordsjön eller andra områden kan
ge betydelsefulla bidrag.

Naturgas
kan i Sverige i första hand ersätta tjockolja. Naturgas skulle i princip kunna
importeras från Sovjetunionen, från kontinentala Nordvästeuropa eller från
Nordsjön via Norge. Betydande kvantiteter måste få avsättning för att det skall
bli lönande att bygga rörledningar för denna gasimport. I ett inledningsskede
skulle import av flytande

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 62

natmgas
(LNG) kunna bli aktuell. Förutsättningarna för naturgas i Sverige kan
ännu inte bedömas med någon säkerhet.

Kol
finns i stora kvantiteter på flera håll i världen. Kol skulle kunna ersätta
tjockolja i stora anläggningar. Brytning, transport och utnyttjande är dock
väsentligt besvärligare än för olja och naturgas och erbjuder även större
miljöproblem. Detta innebär att kolpriset måste ligga betydligt under
tjockoljepriset för att kol skall kunna konkurrera kostnads-mässigt. Möjligheterna
att importera kol synes tillräckliga för de kvantiteter som skulle kunna bli
aktuella. Kolanvändning i större omfattning än f. n. kräver emellertid nya
anläggningar.

Förbränningstekniken
för kol utvecklas snabbt men några avancerade nya system, t. ex. för
virvelbäddsförbränning eller kolförgasning, har ännu inte konstruerats för
stora anläggningar.

Vattenkraften
är nu utbyggd till en normalårsproduktion av 57 TWh per år. Dess betydelse
förändras gradvis genom att dess reglerbarhet utnyttjas för
belastningsutjämning. En ny inventering av vattenkraft som utförts under våren
1974 anger 95 TWh per år som ekonomiskt utbyggnadsvärd. Av detta är på grund av
miljöskäl ca 14 TWh per år genom fattade beslut och överenskommelser
undandraget utbyggnad.

Kärnkraftutbyggnader
i Sverige torde enligt EPU under överskådlig tid baseras på
lättvattenreaktorer. Tungvattenreaktorer eller gaskylda högtemperaturreaktorer
skulle emellertid också kunna bli aktuella under den kommande 15-årsperioden.

EPU
anför att stora inhemska tillgångar av uran finns i Billingen (Ranstad) och att
man f. n. undersöker möjligheterna till uranutvinning i stor skala.
Prospektering efter ytterligare uranförekomster sker bl. a. i Norrland, där
intressanta spår påträffats. Anrikningstjänster köps f. n. helt utifrån men
utvecklingen av gascentrifugmetoden skulle enligt EPU under förutsättning att
en fortsatt kärnkraftutbyggnad kommer till stånd kunna möjliggöra en svensk
anläggning under 1980-talet.

En
rad andra bränslen eller energiformer kan få viss betydelse för
energiförsörjningen, men de kan enligt EPU inte ge sådana kvantiteter att
landets försörjning kan baseras på dem. Avfall från hushåll, industrier och
jordbruk kan tillsammans täcka några procent av landets bränsleförbrukning. Ved
och skogsavfall, som tidigare haft stor betydelse för Sveriges
energiförsörjning, används nu i stället i ökande grad som fiberråvara. Torv
finns i stora kvantiteter men fordrar gynnsamma lo kala fömtsättningar för att
ge en acceptabel ekonomi. En öppnad torv-täkt växer endast långsamt och ger
miljöproblem. Den svenska skiffern är oljehaltig men har som mest gett en
oljekvantitet motsvarande mindre än en procent av Sveriges nuvarande
förbrukning. Utvinning av betydande kvantiteter olja ur skiffer fordrar tekniska
lösningar som inte är tillgängliga i dag. Vissa studier har även gjorts
beträffande möjligheterna att direkt använda skiffer som bränsle. Vindkraften
ger med till-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 63

gängUg
teknik väsentligt högre produktionskostnader än andra system för elproduktion.
Nya tekniska lösningar fordrar stora FoU-insatser. Solenergi i form av
uppvärmning genom instrålning är redan aktuell medan solkraftverk synes ligga i
en avlägsen framtid. Förutsättningarna för geotermisk energi i Sverige bedöms
vara ogynnsamma.

Utredningen
framhåller att de primära energiformerna ofta måste omvandlas till för
konsumenten bättre lämpade former som el och fjärrvärme. Elproduktionen sker i
vattenkraftverk och i ökande utsträckning i värmekraftverk. En snabb utbyggnad
av fjärrvärme sker och ger ökade möjligheter till kombinerad produktion av el
och värme i kraftvärmeverk. Dessa verk är nu oljebaserade men i de större tätorterna
kan man framdeles även tänka sig kärnkraftvärmeverk. Sådana förslag finns för
Stockholm och Malmö.

Nya
system, t. ex. bridreaktorer och fusionsenergi, har inte bedömts bli aktuella
på grund av de långa tidsperioder som erfordras för att en teknik skall kunna
utvecklas till produktionssystem i stor skala.

4.2.5
Energibalanser

Med
utgångspunkt i de tidigare behandlade sektorprognoserna samt bedömningarna av
de framtida möjligheterna för tillförsel och produktion av energi har
utredningen upprättat totala energibalanser, vilka framgår av tabellerna
4.144.18 och figur 4.2. EPU beräknar att den årliga totala slutliga
förbrukningen ökar i de båda högre konsumtionsalternativen (alternativen 1 och
2) från 373 TWh år 1970 till ca 600 TWh år 1985 och ca 900 TWh år 2000. I de
lägre alternativen ökar konsumtionen till ca 525 TWh år 1985 och ca 670 TWh år
2000. Den totala tillväxten i energiförbrukningen är i de båda högre
konsumtionsalternativen 3,4 % per år 19701985 och 2,8 % per år 19852000.
Motsvarande för de lägre alternativen är 2,4 resp. 1,6 % per år.

Andelen
elenergi har under lång tid ökat och fortsätter att göra detta i alla
alternativ, ökningstakten varierar dock och därmed blir fördelningen mellan el
och bränslen olika i de redovisade alternativen. I alternativen 1 och 3, med
fortsatt kärnkraftutbyggnad, då elpriset blir lågt och elanvändning ekonomiskt
attraktivt på många områden, ökar elandelen i förbrukningen från 15 % i början
av 1970-talet till ca 30 % år 1985 och nära 40 % år 2000.

I
alternativen 2 och 4 utan fortsatt kämkraftutbyggnad blir motsvarande andelar
knappt 25 % år 1985 och knappt 30 % år 2000. Omvandlingen av oljans
värmeenergi till el blir en kostsam omväg och direktförbräimingen av olja
bibehåller sin marknadsandel.

Kol
och koks samt lutar står nu för praktiskt taget all bränsleförbrukning vid
sidan av olja. Användningen av dessa energiformer inom industrin motiveras av
processtekniska skäl. Även fortsättningsvis, åtminstone till år 1985, finns
inget ersättningsbränsle som kan väntas

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

64

opaginerad Kontrollera mot PDF

få betydelse. Bränsleförbrukningen inom övrigsektorn
består nästan helt av petroleumprodukter. Andra bränslen, i första hand
naturgas och kol men också avfall, torv, skiffer etc, kan ersätta främst
tjockolja där lämpliga förutsättningar härför finns.

Speciellt hög bränsleförbrukning får man om ingen
ytterligare kärnkraftutbyggnad kommer till stånd. Ökade anspråk ställs då på
tillförsel av fossila bränslen både för direkt användning och för elproduktion.
Med det utbyggnadsprogram för elproduktion som är beslutat och de
konsumtionsprognoser som då gäller blir kraven på tillkommande kapacitet för
elkraftproduktion till år 1985 visserligen relativt begränsade. Utvecklingen
leder emellertid därefter till en snabbt ökande förbrukning av fossila bränslen
för elproduktion. I alternativen med fortsatt kärnkraftutbyggnad får man
däremot en minskning av den oljebaserade elproduktionen.

Figur 4.2 EPU:s prognoser. Figuren anger de två
konsumtionsnivåer som utredningen beräknat samt 1970 års nivå.

Trend

(1)+(2)

(3)
+14)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1955

1970

1985

2000 Är

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

65

opaginerad Kontrollera mot PDF

OO

tn

*--_

V)

s

'

c

rfm"

'

u

.--

g

o

'-
1

O

:(3

a-'

ri

,
1

rf

o rf

opaginerad Kontrollera mot PDF

ItlH

. m o o

\0 00 VO

TT

opaginerad Kontrollera mot PDF

tiJH S
(O

o' vo"

o"

- "

opaginerad Kontrollera mot PDF

c C

- Ä s 3 a .5 c

5
Ä S 3 h .cg'

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

66

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

t-
vo

""
o"

N

rf

cn
in "
TT

s. 1 Kontrollera mot PDF

w

n

"rf

rf)

9

°° . 1

ir-

O 1

rf

o"

w-i

rf

s. 2 Kontrollera mot PDF

I

2

1

J3

1 °

o

M

° 1

vo' in

8

5

o r4

o

j:

r-

Vi

CTvOO

. 1 r-t

s

Ov"

!:l

O

-

8

vo

J3

r-

ro

s:!

1-4

u

:cd i:

o"

vo"

1'

1--"

r

n «

»» 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

o c

JS

m

'H
-

(u->

r

c*-i

vo

fn
-

rf rf

r

T}-

n

WH

m

M

in

JC

VO

1

é i

3
.

i >

£ .-

J=

la,
TWh

elvärme
la, TWh

d il

'S.S

ten- och
kärnkraft resp. brä leförbrukning värmekraft

.5?M

c .2

Industri

Sumni

Samfärd

B
B

3 3

Elförbru
överfö laster

3

Sum

Övrigt

vara'

Sum

75

O

£

a W

a>

il

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

67

opaginerad Kontrollera mot PDF

ili

Cv 00

rf rf

s

a ta

c

r) rf

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

m 00

rf o"

r «

fl
Ov Ov

VC

vo"

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)

d

SI BI >>

JS

(SS

vo

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

å

S

O

u 11

00

o

vo vo Ov

rj m n

oo r-

vo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ov r( in o r) 'I

in r »

V)

opaginerad Kontrollera mot PDF

o c tu

o

k)

b

vo

H

ov 'H"!

-
rfrf 1-

=5H

r

« m" t:

u
a

>
B

2 ;i C E-2 E

E a

id 3

3 d' 3-

C ./

i2H

.Sr 60

~ c SS

t/i J Cd Im

H

.o

£ :

U

vo

C

.o

u

Si

u « P

u

ä '2 ö il .i

"3

ed i-i

H

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

68

s. 1 Kontrollera mot PDF

D.

1

.

00

o

ö O

C

1

[

o

c

r

=

o\

w

- in v~t ri *" n" vo""*" i/T

rf

s. 2 Kontrollera mot PDF

s ses

:S2

r-; _ O rf o" o" r) T-,

u-, 00

m

s. 3 Kontrollera mot PDF

J3

WH

_u

d

:td

2

03.

oo"

Ov

1

CO
ri

lo
o

n
1

opaginerad Kontrollera mot PDF

et c ca i-l

SS

o"
, vo"

VO

fl

t

l-~

fl

fl

opaginerad Kontrollera mot PDF

H cd"

Ii

3 3 O t/2

« 2

ux: -t

' Ö j cd

E

> =

i2

.2?

t ö

d

_3

'd

w

.

3

«

O

£

H

i ä .

S
-

d u.

:o

cd
, a

:0

c.S

ktion:
:hkär esp. b ruknir kraft

1.1

22

S:0

produl
ten- o( kraft r leförb värme

i. §

vt

3

r

UJ

u

H

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

69

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

m » nn rj 00 00 rir OOvoo oooovovo

ff
fl" rf rf ---- rf rf o" o" rfrf " i"

fitO r-r-rjri - '-o o\ - c\ n a\ tn

f{fi" 'rf - t © "i-fo" irio-

I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

w

oo(Nrr-
inv » ovi > -rnrf fTrnfnp-r
Tt-oIrT

tn r*-i » n

opaginerad Kontrollera mot PDF

\0_tniri
oocorfn 0000- TjTfrnr rTcsriri '-cscTi-T

r
" r*n Tf r-T r fs" ri

opaginerad Kontrollera mot PDF

pq

r » - oj " ' ' °° " ' " r* rn" (n' rT r cn" - o rT
o"

I I I

Oroo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ui

OiriooTt
cio vo' » n''

00- r- (M

opaginerad Kontrollera mot PDF

oooo oooo oooo -voo Tj-Tj-rSfN \or-ONO\

OOOO (N r- r

Os os o
o

opaginerad Kontrollera mot PDF

£ 2
WH

oCrf (NrfcTo ofnirTcT

Tj- lO ( Tf

VD -- o\ r " m r-* m (N cS H

opaginerad Kontrollera mot PDF

j=

OOOO OOOO OOOO

oo'
,-iOO ONOr mmrscN , i, ii-ii i ,-(cs(-i t

O O m O O '' (N r*-i vo 'O »o »n

opaginerad Kontrollera mot PDF

mS

O\>r « noo mriw-j rJov' lON

cco\
oToCooocT oo-ioC

vo" ef rT » n" r*
m f*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

70

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
totala bränsleförbrukningen ökar från 31,3 Mtoe år 1970 till 42,0 resp. 47,7
Mtoe år 1985 och 53,6 resp. 91,7 Mtoe år 2000 i alternativen 1 och 2. I de
lägre konsumtionsalternativen uppskattas den totala bränsleförbrukningen till
36,3 resp. 39,1 Mtoe år 1985 och 40,4 resp. 58,0 Mtoe år 2000.

En
bedömning av alternativen från kostnadssynpunkt fordrar en grundlig analys av
olika kostnadsposter. Utöver osäkerheten i själva prognoserna får man därvid
räkna med en betydande osäkerhet i kostnadsberäkningarna. De direkta
kostnaderna för produktion och tillförsel av energi kan grovt uppskattas, men
ger små skillnader. Med en växande kämkraftandel sjunker
produktionskostnaderna för alternativen 1 och 3 jämfört med 2 och 4.

Investeringsvolymen
i kraftproduktions- och distributionsanläggningar har också grovt uppskattats.
Dess andel av de totala bruttoinvesteringarna år 1970 bedömdes av 1970 års
långtidsutredning uppgå till ca 5 %. EPU:s bedömningar för år 1985 framgår av
tabell 4.19. Efter år 1985 väntas andelen av bruttoinvesteringarna sjunka
något.

Kostnaderna
i konsumtionsledet (för utrustning i hushåll, industrier etc.) samt kostnader
för miljöskydd, beredskap och säkerhet, vilka också måste beaktas i en total
kostnadsjämförelse, är däremot mycket svåra att beräkna, och samtidigt
föreligger här större kostnadsskillnader än i produktionsledet.

Figur
4.3 KoDsumtionsaltematiyen fördelade på huvudsektorema. Figuren anger faktisk
konsumtion 1955 och 1970 samt de fyra alternativen för 1985 och 2000 enligt
utredningen. I = industri, S = samfärdsel och Ö = övrigsektorn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TWh

Mtoe

i

i

D

= el

600

-50

S

= br ä nsle

40

30

20

500 400 300 200 100

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS Ö

IS Ö

IS Ö
IS Ö

IS Ö
IS Ö

IS Ö
IS Ö

IS Ö
IS Ö

1955

1970

1985 2000

1985 2000

1985 2000

1985 2000

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Alternativ 4

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 71

Tabell 4.19 Investeringar I elenergiproduktion i miljarder
kr. i 1970 års penningvärde

Alternativ

'
'

1

2

3

4

Investering
i elproduktions-

o distributionsanlägg-

ningar 1985

6,3

3,3

4,6

2,8

Andel av
bruttoinvestering, %

8

4

7

4

Total
bruttoinvestering 1985

(skattning)

85

85

66

66

BNP 1985
(skattning)

350

350

275

275

4.2.6 Miljö-
och beredskapssynpunkter

EPU
konstaterar att i den samlade bedömningen av energiförsörjningen måste även
miljö-, beredskaps- och säkerhetsfrågorna beaktas. I dessa avseenden refererar
EPU bedömningar som gjorts av andra utredningar och myndigheter.

Miljöfrågorna
har analyserats av statens naturvårdsverk, som därvid har gjort en
sammanvägning av energiförsörjningens direkta och långtidsmässiga effekter på
luft-, land- och vattenmiljön samt behandlat bevarandeaspekter och
möjligheterna till kontroll och styrning av negativa miljöeffekter. Den
gradering från miljösynpunkt av olika elkraftproduk-tionsalternativ som
naturvårdsverket därvid har gjort anger kärnkraft som bästa alternativ.
Därefter följer fossila bränslen med inbördes ordningen naturgas, olja och
kol. Som sista altemativ anges vattenkraft med hänsyn till bevarandeaspekterna.

Från
beredskapssynpunkt är en dämpning av importberoendet önskvärd. Detta kan ske
genom utveckUng av inhemska energikällor vilket gör att vattenkraften från
beredskapssynpunkt är ytterst attraktiv och genom en effektivare
energihushållning. Dessutom kan särskilda åtgärder av förberedelsekaraktär, bl.
a. lagring av bränslen och drivmedel, genomföras.

4.2.7 Möjligheter
till ytterligare dämpning av förbrukningen

Utöver
de redovisade huvudalternativen diskuterar utredningen även några variationer
av dessa. Sålunda skulle t. ex. en kraftig insats för förbättrad effektivitet
vid upvärmning och ytterligare minskad specifik förbrukning inom industrin samt
utbyggnad av kärnkraftbaserad fjärrvärme i Stockholm och Malmö kunna ge en
minskning av energikonsumtionen med ca 10 % jämfört med konsumtionsalternativ
1.

I
fråga om besparingsmöjligheter erinrar EPU om att erfarenheterna från
elransoneringen år 1970 och oljekrisen vintern 1973/1974 synes indikera att den
normala förbrukningen av energi kan minskas 510 % utan alltför besvärande
konsekvenser. En rad åtgärder kan vidtas, t. ex.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 72

sänkning
av rumstemperaturen med någon grad, minskad ventilation, bättre underhåll,
lägre hastigheter på vägar etc.

Valet
av uppvärmningsform har stor betydelse för energiförsörjningen. Förslag om
införandet av obligatoriska kommunala värmeplaner framfördes av
energikommittén. Värmeanläggningsutredningen har utarbetat ett lagförslag, som
i huvudsak innebär att kommuner som så önskar kan utforma en värmeplan som
efter fastställande ges rättsverkan gentemot konsumenterna. För en samordnad
planering fordras dock att värmeplanerna infogas i ett system med fullständiga
regionala energiplaner. Detta behöver utredas vidare och
energiprognosutredningen föreslår därför att en sådan utredning kommer till
stånd.

4.2.8
Utredningens bedömningar

I
betänkandets avslutande del framför utredningen vissa synpunkter till ledning
vid utformningen av en energipolitik. De prognoser som EPU tagit fram innebär
alla att ökningstakten ligger under och i det längre tidsperspektivet
betydligt under tidigare prognoser. En efter hand dämpad tillväxttakt är
vanlig i prognossammanhang. Den prognostiserade dämpningen har ofta visat sig
bli mindre än väntat eller inträffa senare än förutsatt

Emellertid
leder utredningens detaljerade studier av faktorer som påverkar
energiförbrtikningen fram till bedömningen att en långsammare tillväxt av
energikonsumtionen totalt är att vänta. Liknande bedömningar har också gjorts
i åtskilliga andra industriländer.

Priserna
på energi har höjts under senare tid. Den framtida prisutvecklingen för energi
bedöms inte komma att iimebära några sänkningar utom möjligen av kortvarig
natur. Räknat i fasta priser förväntas en förhållandevis stabil eller sakta
ökande prisnivå. Det höga energipriset väntas allmänt få en konsumtionsdämpande
effekt. Några observationer som ger en säkrare grund för kvantitativa
bedömningar har dock inte kunnat göras.

Energikostnaden
är fortfarande i de flesta sammanhang förhållandevis låg, vilket gör att denna
kostnad även fortsättningsvis bedöms få en begränsad, om än växande, betydelse
när det gäller avvägningar i stort. Den utveckling som sker i samhället
utifrån sociala, ekonomiska och tekniska möjligheter och ambitioner kommer
alltså inte att förändras kraftigt av de senaste årens prisutveckling på
energiområdet.

EPU
påpekar att en huvudprincip vid utformningen av prognos-alternativens
produktions- och tillförselsida har varit att den efterfrågan som tillåts komma
fram på marknaden vid gällande priser också skall tillgodoses.

Utredningen
framhåller att priset på energi i huvudsak bestäms genom samspelet mellan det
globala utbudet av och den globala efterfrågan på energi. Eftersom Sveriges
andel av den totala efterfrågan på världs-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 73

marknaden
är liten, har aktioner i Sverige inte någon nämnvärd effekt på prisbildningen.
Endast när det gäller val av energislag kan beslut i Sverige påverka
kostnadsläget för energiförsörjningen. Detta hindrar emellertid inte att de
priser de slutliga konsumenterna får betala för energi kan avvika från de på
världsmarknaden bestämda priserna genom t. ex. tullar, skatter eller
subventioner. Men för hela folkhushållet är prisnivåerna på de olika
energislagen i huvudsak fastlagda utanför Sveriges gränser och oberoende av
efterfrågan i Sverige. Däremot gäller omvänt att efterfrågan påverkas av
priset.

Utredningens alternativ
inom övrigsektorn belyser inverkan av olika uppvärmningsalternativ på
energikonsumtionen. Åtskilliga detaljfrågor belyses vidare med delkalkyler
beträffande kostnader och andra konsekvenser. EPU har dock inte kunnat göra
någon totalkalkyl på vilken en fast rekommendation beträffande val av
uppvärmningsform under olika förutsättningar kan grundas. Detta är emellertid
en fråga som närmare skulle behöva utredas, bl. a. för att kunna fogas in i
planeringen av värme- och energiförsörjning på både lokal och central nivå i
ett sammanhang.

Uppvärmningen av bostäder
och övriga lokaler tar närmare hälften av den samlade energiförbrukningen.
Kostnaderna för uppvärmningsformen är samtidigt starkt beroende av
energipriserna. Valet av uppvärmningsalternativ får också stora effekter på
prognoserna. En rationell utformning av bostads- och lokaluppvärmningen kan
alltså få stor betydelse för den fortsatta utbyggnaden av
energiförsörjningssystemet. Det är därför önskvärt att totala jämförande
kalkyler beträffande valet av uppvärmningsalternativ kan presenteras för större
eller mindre områden (delar av, hela eller flera kommuner) som kan beröras av
detta.

Den enskilda uppvärmningen
genom värmepanna i varje fastighet får allt mindre betydelse vilket framför
allt betingats av miljöhänsyn. I stället sker i ökande omfattning en anslutning
till fjärrvärme eller införande av elvärme. Detta är också från
energihushållningssynpunkt en önskvärd utveckling som bör stimuleras.

De största potentiella
besparingarna finns inom övrigsektom. Dessa beror dock i jämförelsevis ringa
mån på fördelningen mellan oUka bostadstyper eller lokaler av olika karaktär,
varför särskilda insatser för att påverka denna fördelning inte kan motiveras
enbart utifrån hänsyn till energiförbrukningen. Oavsett detta finns dock en rad
åtgärder som kan ge mer eller mindre betydande minskningar av energiförbrukningen
i alla typer av byggnader. Till dessa styråtgärder hör bl. a. lånebestämmelser,
föreskrifter, avgiftsbeläggning och information. Hur denna styrning skall
utformas har utredningen inte närmare undersökt.

Bland
tänkbara åtgärder nämner EPU följande:

krav
på förbättrad isolering, eventuellt också tilläggsisolering,

införande
av utrustning för värmeåtervinning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 74

bättre
reglering av värmetillförsel,

införande
av treglasfönster,

lägre
inomhustemperatur,

förbättrad
skötsel av värmeutrustning,

krav
på fönsterorientering; begränsningar av inomhusklimatisering,

förbud
mot varmluftridåer,

maximering
av belysningsstandard,

förbud
mot vissa energikrävande apparater,

införande
av speciell utmstning som t. ex. värmepump, solfångare.

EPU
framhåller att ett problem, som i detta sammanhang bör uppmärksammas, är om
den besparing som görs verkligen kommer den slutlige konsumenten av energi
tillgodo. Med den utformning som avgifts- och lånebestämmelser för närvarande
har kan detta inte åstadkommas.

Utredningen
framhåller vidare värdet av att utnyttja och utveckla inhemska energikällor,
verka för en ytterligare förbättrad hushållning med energi, sprida inköpen till
flera exportörer och producenter och att öka Sveriges internationella
engagemang i utvinning av energi.

Beträffande
de olika energiformerna har följande bedömningar gjorts:

Petroleumprodukter,
som nu svarar för ca 70 % av Sveriges energiförsörjning, konmier under lång
tid att förbli av avgörande betydelse. En betydande sänkning av deras andel
torde kräva både en snabb utbyggnad av kärnkraft och en stor satsning på andra
fossila bränslen, i första hand kol och naturgas. Även under sådana
förhållanden torde påtagliga effekter på förbrukningen kuima observeras först
under 1980-talet.

Utnyttjande
av kol i stor skala kräver en betydande utbyggnad av transportkapacitet och
lagringsmöjUgheter förutom en utbyggnad av anläggningar för att förbränna kol.
Bortsett från järnverken och cementindustrin synes i dag möjligheterna vara
små att utnyttja kol. En ökad andel kol förutsätter därför att nya anläggningar
byggs i stor utsträckning. Det är endast i större anläggningar kraftverk,
processindustrier och motsvarande som kol synes kunna bli aktuellt med tanke
på de krav på hanteringsutrustning och miljövårdsåtgärder som ställs.

Naturgas
kan utan större svårigheter användas som substitut för petroleumprodukter.

Utvecklingsmöjligheterna
för kärnkraften måste från tekniska och ekonomiska utgångspunkter bedömas som
mycket stora. Dess miljöpåverkan vid normaldrift gör den till det från
miljösynpunkt gynnsammaste elproduktionsalternativet enligt naturvårdsverkets
bedömning. De säkerhetsmässiga aspekterna har behandlats av närförläggningsutredningen,
som inte bedömer riskerna för kärnkraft större än för alternativa
produktionssystem. Avfallshanteringen utreds f. n. av Akautred-ningen. Genom
uranfyndigheterna i Billingen kan en inhemsk bränsleförsörjning till
kärnkraftverk etableras.

Vattenkraften
representerar från tekniska och ekonomiska utgångspunkter en fördelaktig
produktionsform. Vattenkraften är lätt att reglera samt erbjuder en mycket
driftsäker och helt importoberoende kraftkälla. Den kompletterar genom dessa
egenskaper utbyggnaden av värme-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 75

kraft
som under alla förhållanden blir den produktionsform som kommer att dominera
den framtida elutbyggnaden.

Även
om inhemska energikällor fråii olika synpunkter är värdefulla att ta tillvara
synes andra energiformer än de nu nämnda åtminstone inte före år 1985 kunna
erbjuda sådana förutsättningar för energiproduktion att de kan få betydelse
för energipolitikens utformning i stort.

I
fråga om valet av uppvärmningssystem anför EPU att kraftvärmeverk som producerar
både el och värme erbjuder en god bränsleekonomi jämfört med kondenskraftverk
för enbart elproduktion. Där de lokala förutsättningarna, framför allt i form
av tillräckligt värmeimderlag, så medger bör kraftvärmeverk byggas ut om de kan
erbjuda en elproduktion till kostnader som är lägre än för alternativa
produktionsanläggningar. Fjärrvärmesystem med sådan anslutningseffekt att de
bildar ett tillräckligt värmeunderlag för att anslutas till kärakraftverk
erbjuder en från tekniska, ekonomiska och miljömässiga utgångspunkter klart fördelaktig
lösning. Sådana system har redan föreslagits i Stockholm och Malmö. Göteborg
har också tillräckligt värmeunderlag. De höjda oljepriserna och förbättrad
teknik beträffande hetvattenöverföring kan sannolikt skapa förutsättningar för
kärnkraftbaserad fjärrvärme också i andra områden, i första hand
Linköping-Norrköping och Västerås-Eskilstuna.

Vid
ett stopp för ytterligare kärnkraftutbyggnad torde gemensam produktion av
elenergi och värme i oljebaserade kraftvärmeverk ske i största möjliga
utsträckning.

Exemplen
påvisar det samordningsbehov mellan produktion och distribution av energi som
finns lokalt och regionalt. EPU har som tidigare nämnts ansett detta motivera
system med fullständiga regionala energiplaner.

Utredningen framhåller att
energifrågorna griper in i flertalet samhällssektorer. Det är angeläget att
man inte låter mål och medel för åtgärder inom olika sektorer okontrollerat
gripa in i varandra. Energisektorn har förhållandevis långa planeringsperspektiv
och en uttalad långsiktig energipolitik är mycket angelägen. Vid utbyggnader
inom industrin finns t. ex. en valfrihet mellan energiformer som starkt begränsas
i och med att utbyggnaden påbörjas. De långa tidsperioder som inom
energisektorn ligger mellan beslut om utbyggnad och färdig produktionskapacitet
oavsett om det gäller kraftverk, raffinaderier, fjärrvärmesystem eller andra
liknande anläggningar innebär att också ett avstående från beslut kan ge en
framtida obalans mellan efterfrågan och utbud på energi.

Investeringar
i energiförsörjningssystem är mycket stora och långsiktiga. Omläggningar av
energipolitiken måste därför ske under relativt långa övergångstider. Den
situation som råder för närvarande innehåller betydande osäkerhetsmoment vilket
varit vägledande vid valet av de

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 76

prognosalternativ
utredningen utformat. Beträffande tillgången på energi är osäkerheten till stor
del beroende av förhållanden på den internationella energimarknaden vilka
endast obetydligt kan påverkas genom åtgärder inom landet. Så erbjuder t. ex,
inhemska bränslen eller vindkraft knappast några storskaliga lösningar. Ett
utnyttjande av dessa energikällor synes bli aktuellt endast där antingen
speciella lokala förutsättningar finns såsom sopförbränningsstationer eller
torvmossar i anslutning till fjärrvärraesystem eller där beredskapsskäl gör
det motiverat att ha en viss inhemsk energiproduktion.

EPU
anför vidare att fortsatt utbyggnad av kärnkraft i Sverige är ifrågasatt. Även
om slutsatserna från de utredningar som behandlat säkerhets- och
avfallsfrågorna inte synes ge anledning till ett kärnkraft-stopp är frågan inte
avgjord. Mycket av argumenteringen och debatten har gällt frågor av en vidare
innebörd än säkerhetsmässiga och tekniska.

EPU
framhåller avslutningsvis att de globala aspekterna är uppenbara på
energiområdet, kanske tydligare här än på många andra områden, och därför
måste komma med i en slutlig bedömning. Det framstår som angeläget att de resurser
som finns i form av råvaror och tekniskt kunnande utnyttjas för att förbättra
levnadsvillkoren för en växande världsbefolkning.

4.2.9
Särskilt yttrande

I
ett särskilt yttrande tar experterna Einar Henningsson och Rolf af Klintberg
upp frågan om svavelhalten i eldningsoljor.

De
anför att programmet för nedtrappning av svavel i eldningsoljor varit baserat
på förutsättningen att växande tillförsel av tjocka eldningsoljor med
naturligt låg svavelhalt skulle komma att stå till buds, trots att huvuddelen (närmare
80 %) av världens råoljeresurser är nor-malsvavliga.

Enligt
yttrandet har man emellertid kunnat konstatera att det blivit allt svårare att
öka tillförseln till raffinaderierna av naturligt lågsvavliga råoljor liksom
att utöka importen av lågsvavliga tjockoljor. Avsvavlingen av tjockoljor vid
raffinaderier har visat sig vara förenad med väsentUgt större svårigheter än
man trodde på 1960-talet.

Vidare
har enligt yttrandet vetenskap och praxis kommit fram till att farhågorna för
skador genom svavelutsläpp kan ha överdrivits.

I
yttrandet anförs avslutningsvis att EPU bör framhålla värdet av en mera
förutsättningslös forskning i svavelutsläppsfrågan än som hittills varit kutym
från ansvariga myndigheters sida. Vidare anförs att man med hänsyn till svårigheterna
att nu bedöma möjligheterna att de närmaste åren tillföra vårt land
erforderliga kvantiteter naturligt lågsvavliga eller avsvavlade produkter bör
fördröja en fortsatt nedtrappning av svavel i eldningsoljor utom på orter, där
skador genom svavelinverkan kan påvisas.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 77

4.3
Remissyttranden över energiprognosutredningens betänkande

4.3.1
Allmänna synpunkter

Den
förhärskande meningen bland remissinstanserna i fråga om utvecklingen av
energiförbmkningen är att en konsumtion i nivå med eller strax under EPU:s båda
lägre alternativ förefaller rimlig eller sannolik. Den övervägande
uppfattningen är att möjligheterna till rationell energianvändning och
sparsamhet med energi är avsevärda. Remissinstanserna betonar att dessa
möjligheter bör tas till vara såväl av miljö-och beredskapshänsyn som av
ekonomiska skäl.

I fråga om tillförseln av
energi ger remissvaren en mera splittrad bild. Genomgående tillmäts miljöhänsyn
och kraven på försörjningstrygghet stor vikt av de remissinstanser som
utvecklar sina tankegångar i fråga om valet av energikälla. En ökad
oljeförbrukning framstår därför som olämplig för många, bl. a. statens
naturvårdsverk och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Därmed
framträder frågorna om fortsatt utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft som
avgörande. Sålunda föredrar naturvårdsverket från sin utgångspunkt kärnkraft
medan Landsorganisationen i Sverige (LO) förordar att vattenkraft byggs ut
under de närmaste åren medan bättre underlag för ytterligare beslut om kärnkraften
arbetas fram.

De remissinstanser som
berör kärnkraftens säkerhetsfrågor framför sin principiella ståndpunkt snarare
än någon argumentering, vilket torde bero på att dessa frågor inte behandlas i
sak i EPU:s betänkande. Sålunda anser bl. a. AB Atomenergi att kärnkraften vid
en samlad bedömning framstår som det gynnsammaste av de altemativ som står
till buds. Vissa remissinstanser, t. ex. naturvårdsverket, tar inte själva
ställning till säkerhetsfrågorna utan anger kärnkraften som godtagbart
alternativ under förutsättning att säkerhetsfrågorna kan bemästras.

Energiproduktionens
ekonomiska aspekter berörs av åtskilliga remissinstanser. EPU:s uppfattning
att el kan levereras från kärnbaserade kondenskraftverk till så låga priser att
en snabb expansion av elvärmen blir möjlig får stöd av bl. a. Centrala
driftledningen (CDL). Svenska värmeverksföreningen däremot, som betraktar
kärnkraftvärmeverk som ekonomiskt överlägsna alla andra elproduktionsformer,
anser osäkerheten beträffande den kärnbaserade kondenskraftens ekonomi vara
betydande och framhåller fossileldade kraftvärmeverk som ett alternativ.

EPU:s
förslag att utreda frågan om regionala energiplaner mottas positivt av de
remissinstanser som tar upp frågan, t. ex. Svenska kommunförbundet.

I
åtskilliga remissvar uttalas att EPU:s betänkande fyller ett väsentligt bihov
av utredningsmaterial på energiområdet och att det är angeläget att prognos-
och utredningsverksamheten fortsätter.

Kommerskollegium
uttalar att EPU har presenterat ett utförligt och

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 78

mångsidigt
material som förefaller väl ägnat att tillsammans med resultaten från andra
slutförda eller pågående undersökningar belysa de nu aktuella energifrågorna.

Kooperativa
förbundet (KF) understryker betydelsen av att en samlad bedömning av den
framtida energiförbrukningen har kunnat erhållas genom EPU:s arbete. Det är
enhgt KF angeläget att prognosarbetet fortsätter, varvid förbättrade
prognosmetoder som energiprognosmodel-len kan utvecklas och ytterligare
underlagsmaterial kan tas fram.

Svenska
värmeverksföreningen anser att EPU trots stark tidspress lyckats ta fram ett
omfattande och värdefullt material samt att betänkandet utgör en mycket
värdefull gmnd för vidare bedömningar av energiförsörjningssituationen.

Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag anför att EPU:s betänkande med bilagedel är en god
sammanfattning av den aktuella energipolitiska situationen och att det också
ger en klar bild, så gott detta låter sig göra, av energibehov och
handlingsmöjligheter under den aktuella tidsperioden, åren 19852000.

Sveriges
industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation uttalar i
sitt gemensamma yttrande sin uppskattning av det förtjänstfulla arbete som EPU
utfört samt att utredningen på kort tid lyckats ta fram ett omfattande
basmaterial och gjort utvecklingsbara analyser. Enligt yttrandet kan EPU:s
material med fördel användas som underlag för en framtida energipolitik.
Svenska petroleuminstitutet och Svenska vägföreningen anför liknande
synpunkter. Även andra remissinstanser betonar värdet av det framlagda
materialet, t. ex. ÖEF, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska
elverksföreningen. Svenska handelskammarförbundet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), tekniska högskolan i Stockholm och tekniska fakulteten vid universitetet
i Lund. Flera remissinstanser anmäler behov av ytterligare utredning och
nämner en rad frågor som de anser borde ha behandlats närmare i betänkandet
eller som bör uppmärksammas i det fortsatta prognos- och utredningsarbetet.

Försvarets
forkningsanstalt (FOA) anser att som gmnd för en energipolitik med ett
långsiktigt perspektiv krävs ytterligare, delvis aimorlunda faktaanalyser än de
EPU lagt fram. Av särskilt intresse är enligt FOA sådana analyser som ger
bättre förståelse för energiförsörjningssystemet, samhället i övrigt och
omvärlden.

Socialstyrelsen
anser att det skulle ha varit värdefullt om prognoser också utformats med
hänsyn till energikonsumtionseffekter till följd av t. ex. sociala
omstruktureringar som pågår i samhället. Kompletterande utredningar i sådana
avseenden med deltagande också av social expertis är enligt styrelsen angelägna
för att få en allsidig belysning av energifrågorna.

Statskontoret
anser att det hade varit önskvärt om EPU utförligare

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 79

hade
belyst frågor om energiförbrukningens effekter på den ekonomiska tillväxten.
EnUgt statskontoret har utredningen med det underlag som nu presenteras inte
klart kurmat visa att den ökningstakt för energikonsumtionsutvecklingen som
förutsätts i de lägre prognosalternativen 3 och 4 behöver medföra en dämpning
av den ekonomiska tillväxten.

Nationalekonomiska
institutionen vid universitetet i Göteborg anser att mer forskning behövs
rörande prissystemets betydelse för mönstret på energikonsumtionen, inte minst
i fråga om effektiviteten av relativprisförändringar som energipolitiskt
medel.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) uttalar att sysselsättningsfrågan endast i förbigående berörts av
utredningen. Detta anser styrelsen vara en allvarlig brist. AMS understryker
vikten av att ekonomiska och beteendevetenskapliga studier kommer till
användning som beslutsunderlag vid utformandet av det framtida energiförsörjningssystemet.
En prioritering måste ske av sådan information som belyser olika
energiförsörjningssystems effekter på sysselsättning och stmkturutveckling.

IVA
förordar ytterligare särskilda utredningar i fråga om bl. a. vilka olika
tekniska, sociala och ekonomiska risker som är förknippade med all form av
energiproduktion, inkl. de risker som ett utvecklat samhälle kan löpa om ingen
ytterligare kraftfull satsning på energin görs.

Svenska
bankföreningen anför att det är av vikt att jämföra investeringar för ökad
energiproduktion med investeringar i energibesparande syfte. En analys av dessa
faktorer måste enligt föreningen ingå som ett viktigt element i bedömningen av
vilka ekonomiska konsekvenser och vilka möjligheter till optimalt
resursutnyttjande som skulle följa av olika ställningstaganden beträffande
Sveriges framtida energipolitik.

4.3.2
Prognosalternativen

Vissa
remissinstanser tar upp EPU:s val av prognosaltemativ och dess prognosmetodik i
allmänhet. Konsumentverket finner EPU:s fyra prognosalternativ realistiska.
ÖEF anser att de valda prognosalternativen synes lämpade som underlag för
utformningen av den framtida energipolitiken. Enligt Svenska
handelskammarförbundet framstår de två exempel för energikonsumtionens ram EPU
upprättat som reaUstiska.

Bl.
a. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska kärnbränsleförsörjning AB lämnar
valet av prognosalternativ utan erinran.

KF
betecknar de allmäima fömtsättningarna bakom EPU:s alternativa
konsumtionsprognoser som rimliga.

Statens
industriverk anser att den valda metodiken är rimlig med hänsyn till de
osäkerheter som råder beträffande långsiktiga bedömningar. Enligt Svenska
kommunförbundet synes den av EPU tillämpade prognosmetodiken
tillfredsställande.

Statskontoret
anser att det hade varit värdefullt om EPU kunnat pre-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 80

sentera
ett alternativ med lägre ökningstakt för energikonsumtionsutvecklingen än den
som förutsätts i prognosalternativen 3 och 4. Enligt tekniska högskolan i
Stockholm borde EPU i stället för att analysera alternativen med 3,4 % resp.
2,4 % tillväxt av energiförbmkningen per år ha studerat två extremvärden: ett
för en högre tillväxttakt än vad som kan anses rimligt och ett för ett lågt,
högst osannoUkt tillväxtaltemativ. Enligt högskolans förmenande är det av
särskild vikt att det sker en genomgående analys av de konsekvenser som ett
lågenergialternativ får för vårt nuvarande samhälle. Liknande tankegångar förs
fram av IVA.

Statens
planverk uttalar att EPU:s resultat knappast kan anses utgöra prognoser i
egentlig mening utan snarare förslag till alternativa strategier eller planer
för landets energiförsörjning. Enhgt planverket ar det angeläget att
uppmärksamma huvudalternativens karaktär av alternativa handlingsplaner och att
bedöma dem som sådana.

4.3.3
Prognosresultaten

Prognosresultaten
för den totala energiförbrukningen berörs bl. a. av statens industriverk som
betecknar prognosutfallet som rimligt mot bakgrund av de antaganden som gjorts.

Enligt
statistiska centralbyrån förefaller generellt sett den förväntade
energikonsumtionsutvecklingen vara för lågt beräknad i alternativen med en
högre tillväxttakt. Centralbyrån anför vidare att den lägre tillväxttakt som
dessa altemativ innebär jämfört med den hittillsvarande trendmässiga
utvecklingen motiveras främst av ett högre energipris samt av förväntade
mättnadstendenser inom olika sektorer. Ett högre energipris relativt andra
insatsvaror bör visserligen ge incitament till besparingar och en lägre
energiförbrukning anför centralbyrån. I det längre tidsperspektivet torde dock
en successiv anpassning till den nya prisnivån och närmande till den
hittillsvarande utvecklingstrenden kunna förväntas även om de nu etablerade
prisrelationerna består. Vidare har mättnadstendenser alltid givit sig till
känna i det moderna industrisamhället. Att mättnadstendenser totalt sett
skulle medföra en långsammare tillväxttakt för energikonsumtionen föratsätter
att dessa i högre grad än tidigare skulle göra sig gällande. En jämförelse med
t. ex. energikonsumtionsnivån i Förenta staterna ger enligt centralbyrån
emellertid vid handen att Sverige bör ha relativt långt kvar iiman denna
situation inträffar.

CDL
anser att de prognoserade totalenergivärdena i de högre alternativen 1 och 2 ej
kan med den förutsatta samhällsutveckUngen och ekonomiska målsättningen
betraktas som överdrivna. Särskilt gäller detta åren fram till år 1985.
Perioden därefter rymmer enligt CDL betydligt större osäkerhet beträffande den
tekniska utvecklingens möjligheter att verka energibesparande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 81

TCO anser att behovet av energi åtminstone under perioden
1970 1985 kommer att motsvara i det närmaste EPU:s högenergialternativ.

Andra remissinstanser hävdar att prognosresultaten
generellt sett snarast är for höga. Statens pris- och kartellnämnd anser
sålunda att EPU:s prognosalternativ inrymmer en underskattning av de effekter
på energiefterfrågans storlek och sammansättning som kan förväntas uppträda
som konsekvens av dels ändrade relativpriser för energi kontra övriga
insatsvaror, dels ändrade prisrelationer mellan inbördes subs-tituerbara
energislag. Den högre prisnivå på olja och hensin, som etablerats efter
prishöjningen under år 1973 och 1974, kan bl. a. till följd av förändrade
kostnadsrelationer väntas leda till en successiv anpassning till
energibesparande produktionsmetoder, transportsätt, levnadsvanor etc.

Vidare framhåller nämnden att priskänsligheten hos
efterfrågan på energi kan på kort sikt antas vara relativt låg men på längre
sikt större. Mot derma bakgmnd ter sig enligt nämnden konsumtionsutvecklingen
på längre sikt i nuvarande läge svårbedömbar.

AB Atomenergi framhåller att totalt sett torde det högre
av EPU:s alternativ i fråga om energitillväxten innebära en betydande överskattning
av efterfrågan för i varje fall den senare delen av tidsperioden (19852000).

Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF anser det bl. a.
vara troligt att bristande analys av den historiska utvecklingen och alltför
liten hänsyn till priselasticiteten leder till att EPU:s prognos kommer att
överträffa verkligheten med god marginal även om inga nya styrande åtgärder
sätts in. Förbundet uttalar sammanfattningsvis att betänkandet inte utgör ett
tillfredssällande underlag för energipolitiska beslut.

Beträffande förbrukningen inom industrisektorn uttalar
Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation att
de i allt väsentligt kan vitsorda EPU:s prognoser och redovisningar från
industrisektorn. De har framtagits i nära samverkan med företrädare för
industrin.

Enligt konjunkturinstitutet har EPU knappast beaktat att
vamefter-frågan påverkas av de förskjutningar i relativpriserna som orsakas av
att varorna innehåller olika mängd energi. Detta kan nämligen i sin tur leda
till förskjutningar i produktionen inom och mellan olika branscher och till
eventuella förändringar i kraven på förädling. Även om det saknas tillräckligt
underlag för att mera detaljerat beräkna effekten på energikonsumtionen av
sådana förskjutningar, kan man utgå ifrån att höjningar av energipriset leder
till förskjutningar mot varor med mindre energiinnehåll. Även
råvaruförsörjningen sätter sina gränser för utvecklingen t. ex. inom
skogsindustrin, där det är mycket tveksamt om det finns fömtsättningar för så
stor produktion som utredningen har räknat

6 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 82

med.
Sammanfattningsvis finns därför enligt institutet starka skäl för den
slutsatsen att EPU i synnerhet genom den övre av sina trendframskriv-ningar
kommit för högt i sina beräkningar över energikonsumtionen för den aktuella
perioden.

Statens
råd för byggnadsforskning anför i fråga om industrins energiförbrukning att de
två prognosnivåer som EPU arbetar med skiljer sig åt beträffande
produktionsvolymens utveckling medan specifika energiförbrukningen förutsätts
få samma utveckling i alla prognosalternativ. Denna förutsättning förefaller
rådet högst diskutabel. I de lägre alternativen 3 och 4 bör det vara rimligt
att räkna med att den större energiknappheten provocerar fram en utveckling av
produktionsmetoderna som resulterar i lägre specifik energiförbrukning.
VVS-branschen anför liknande synpunkter.

LO
anser de lägre tillväxtalternativen vara mest realistiska.

Svenska
petroleum institutet menar att en lägre årlig produktionstillväxt inom
industrin än vad EPU antagit i det lägre alternativet inte kan uteslutas.

I
fråga om skogsindustrins energiförbrukning är enligt domänverket
virkessituationen sådan att en höjning av produktionen av pappersmassa inte är
möjlig enligt EPU:s högre produktionsalternativ (13 milj. ton år 1985 och 17,5
milj. ton år 2000). Beträffande trävamproduktionen är inte en årlig tillväxt
ens enligt det lägre alternativet (4 %) möjlig. Verket delar emellertid
utredningens uppfattning, att genom fullständigare tillvaratagande av
virkesproduktionen och genom ett högre utbyte från råvarorna bör en viss ökning
av såväl massa- som trävaruproduktionen kunna uppnås. Liksom utredningen anser
verket att en ökad förädling kommer att ske såväl på trävarusidan som på
massasidan. Det är också sannolikt att andelen slipmassa kommer att öka.

Statens
planverk behandlar förbrukningen inom övrigsektorn. Planverket uttalar att
osäkerheten i prognosunderlaget är stor. EPU:s antagande att samtliga
lägenheter skall renoveras så att de är försedda med bad- eller duschmm år 1985
är svagt underbyggt. Samma gäller antagandet att antalet avgångna lägenheter
per år i flerfamiljshus blir ca 34 000 mellan år 1972 och 1975 och ca 35 000
mellan år 1985 och 2000. Dessa värden är väsentligt högre än det antal av ca 17
000 lägenheter i flerfamiljshus som avgick per år under perioden 19651970.
Särskilt anmärkningsvärt är antagandet för perioden 19852000, eftersom samtliga
lägenheter antagits renoverade till år 1985. Utredningens antagande att husens
värmeisolering lätt skall kunna förbättras måste, menar planverket, ses i
samband med nyss angivna antaganden beträffande renovering och avgång. Planverket
anför vidare att EPU synes ha baserat sina antaganden om effekten av
värmeisolering av ytterväggar på osäkert underlag. Det är

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 83

enligt
planverket troligt att värmeisoleringen hos ytterväggar i redan existerande
byggnader är väsentligt bättre än vad EPU antagit..

Statens
råd för byggnadsforskning anser att EPU överskattat den specifika
energiförbrukningen inom lokalbeståndet. Också ökningstakten förefaller enligt
rådet vara kraftigt överskattad. Vidare finner rådet det vara genomgående i
EPU:s material att förbrukningen i första hand kopplas till utvecklingen av
byggnadsbestånd och teknik för klimatsystem, isolering etc. Driftfrågor
behandlas endast i förbigående. Man underskattar potentialen i en utveckling av
driftteknik och driftmetoder anser rådet.

Enligt rådet pekar
resultat av utförd och pågående FoU på att man under överskådlig framtid bör
räkna med att en effektivare fastighets-drift behövs och kommer att utvecklas.
Rådet anser att styr- och stimulansmedel måste utvecklas. Bl. a. behövs
informationsmaterial fÖr och utbildning av driftpersonalen.

Statistiska centralbyrån
tar upp en faktor som pekar på att EPU:s förbmkningsvärden är för höga.
Preliminära beräkningar som centralbyrån utfört i samband med remissbehandlingen
visar att den specifika energiförbrukningen uttryckt i kWh per år för
eluppvärmda småhus år 1972 uppgick till totalt 19 900 och för eluppvärmda
lägenheter till totalt 14 060, jämfört med EPU:s redovisade 26 900 resp. 17
500. (Enhgt EPU var nämnda år 200 000 småhus eluppvärmda av
totalt

I 370 000 småhus. Antalet
eluppvärmda lägenheter i flerfamiljshus upp

gick till 30 000 av totah I 900 000 lägenheter.) Centralbyrån anför

vidare att den prognosmetodik som utredningen använt innebär att

den specifika energiförbmkningen för eluppvärmda bostäder använts

som basvärde oavsett vilket uppvärmningssätt som de facto gäller. Den

na metodik kan kanske vara rimlig men innebär att om för höga el-

siffror använts erhålles även för höga värden för den icke-elupp-

värmda sektorn. Enligt centralbyråns beräkningar som då samman

faller metodmässigt med EPU:s men som baseras på ur elstatistiken be

räknade ingångsvärden fås den specifika energiförbmkningen (i kWh

per år) för uppvärmning resp. drift 17 020 resp. 2 880 i småhus och

II 520
resp. 2 540 i flerfamiljshus. Under förutsättning att dessa beräk

nade värden kan anses vara representativa för det totala bostadsbestån

det kommer enligt de förutsättningar EPU i övrigt antagit väsentligt

lägre prognosvärden att erhållas för bostädernas totala energiförbruk

ning. Centralbyrån nämner i sammanhanget att den av EPU angivna

verkningsgraden för fjärrvärme förefaller alltför hög mot bakgrund av

beräkningar utförda av centralbyrån på basis av nyligen insamlad stati

stik för värmeverken.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 84

Centralbyrån
redovisar i följande sammanställning en jämförelse mellan EPU:s och
centralbyråns resultat för EPU:s prognosalternativ 1 (i TWh).

opaginerad Kontrollera mot PDF

EPU

SCB

EPU minus SCB

38

28

+ 10

60

44

+ 16

107

83

+ 24

126

98

+ 28

Förbrukning
för elvärme år 1985 Förbrukning för elvärme år 2000 Totalt energiförbrukning i
bostäder år 1985 Totalt energiförbrukning i bostäder år 2000

Närmast
med tanke på förbrukningen inom transportsektorn anför statens institut för
byggnadsforskning att billig energi bl. a. har gett förutsättningar för ett
upplöst glest stadsbyggande med separering av olika funktioner som service,
arbete, bostad och rekreation. De långsiktiga konsekvenserna av detta är
enligt institutet ännu inte kända. Institutet finner därför att EPU:s bedömning
att vi nått ett mättnadstak i fråga om biltäthet och energikonsumtion är väl
optimistisk.

Flera
remissinstanser behandlar särskilt elförbrukningens utveckling. CDL framhåller
att man för egen del sedan lång tid tillbaka har utarbetat prognoser över
elförbrukningen i landet. En sådan lades fram år 1972. Eftersom elförbrukningen
under de senaste åren ökat avsevärt långsammare än beräknat har CDL under år
1974 gjort en översyn av prognosen. Elkonsumtionen har därvid beräknats enligt
två olika utvecklingsalternativ. Båda alternativen förutsätter fortsatt kärnkraftutbyggnad
med därav följande gynnsammare prisutveckling för elkraften jämfört med andra
energiformer. De grundläggande förutsättningarna överensstämmer i stort med
motsvarande antaganden i EPU:s prognoser.

Resultatet
av CDL:s beräkningar framgår av den följande tabellen 4.20, i vilken även
redovisas EPU:s fyra alternativ för elkonsumtionen samt CDL:s pi-ognos av år
1972.

Skillnaden
mellan CDL:s alternativ gäller den ekonomiska utvecklingen. CDL:s alternativ A
förutsätter i stort sett samma samhällsekonomiska utveckling som under
1960-talet, dock justerad med hänsyn till den långsammare befolkningsökning som
statistiska centralbyrån nu förutser. BNP-tillväxten har antagits bli drygt 4
% per år. Antagandena beträffande industriproduktionen i olika branscher ger
en genomsnittlig sammantagen produktionstillväxt av ca 6 % per år.
Gmndfömtsätt-ningarna för detta altemativ överensstämmer således med vad som
gäller för EPU:s alternativ 1. Motsvarande värden enUgt alternativ B är ca 3,5
% resp. 5 % per år. Altemativ B innebär därmed i stort sett samma ekonomiska
utveckling som genomsnittet för perioden 19501970. EPU förutsätter för de
lägre energialternativen 4 % tillväxt av produktionsvolymen, vilket enligt CDL
torde motsvara drygt 3 % för BNP.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 85

Tabell
4.20 CDLrs och EPU:s elkonsumtionsprognoscr för år 1985 (TWb)

Prognos

CDL 72

CDL 74

EPU

A

B

1

2

3

4

Industri

82

79

67

80

74

67

63

Samfärdsel

3

3

3

3

3

3

3

Övrigt

91

87

76

95

62

82

57

Därav

elvärme

22

27

24

38

12

37

19

annat

69

60

52

57

50

45

38

Summa
förbrukning

176

169

146

178

139

152

123

Totalt
inkl. förluster

200

190

165

205

160

175

140

Ökning
1970-

-1985

% per är

7,9

7,5

6,5

8,0

6,3

6,9

5,3

CDL
påpekar att dess prognosalternativ A resp. B är något lägre än EPU:s
motsvarande alternativ 1 och 3. Beträffande industrin sammanfaller prognoserna
nästan helt. För övrigsektorn har CDL kommit till lägre värden. Skillnaden
förklaras enligt CDL helt av energibehovet för elvärmda bostäder, där EPU
räknat med högre specifika värden än CDL. Beträffande övergsektorn i övrigt
ligger CDL:s prognos däremot högre.

Statens
industriverk tar upp frågan om de prisnivåer för energi som EPU anger som bas
för sina prognosöverväganden. Verket har inga invändningar mot de
bränslepriser som antas. Vad gäller elpriserna finns dock enligt verket två
faktorer, som EPU ej närmare diskuterar, men som kan påverka prissättningen,
nämligen drifttillgängligheten och självfinansieringsmöjligheterna.

Industriverket
framhåller att tillgängligheten hos kärnkraftverken hittills varit sämre än
beräknat vilket verkar höjande på elpriserna. Huruvida tillgängligheten kommer
att öka i framtiden har verket svårt att bedöma, eftersom erfarenhetsmaterialet
av längre driftperioder ännu är förhållandevis begränsat.

Industriverket
anser vidare att ett ökande krav på självfinansiering av anläggningar kan
aktualiseras för att mildra trycket på kapitalmarknaden. Verket delar EPU:s
uppfattning att en fortsatt kärnkraftutbyggnad kan väntas medföra ett relativt
kraftigt ökat kapitalbehov under en övergångstid på fem till tio år. Verket
framhåller att denna efterfrågan på kapital, med åtföljande högt ränteläge
och/eller krav på ökad självfinansiering, verkar höjande på elpriserna vilket
i sin tur kan väntas dämpa efterfrågan och därmed utbyggnadsbehoven.

Chalmers
tekniska högskola anser att EPU:s analyser i fråga om bl. a. kärnkraftens fasta
och rörliga kostnader och drifttillgänglighet är behäftade med alltför mycken
osäkerhet för att oreserverat kunna läggas till gmnd för beslut om ökad
satsning på kärnkraft. Högskolan framhåller vidare att det är uppenbart med
nuvarande, sannolikt be-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 86

stående
kostnadsläge för fossila bränslen, att kärnkraft med långa utnyttjningstider
kan tolerera avsevärda ökningar relativt av utredningen antagna kostnader innan
kondenskraft från fossila bränslen ställer sig billigare. Att ett framtida
kraftsystem i Sverige bör innehålla betydande andelar kärnkraft kan därför
anses givet men beslut om andelen härav bör fattas på grundval av klart redovisade
fakta, betonar högskolan.

Svenska
petroleum institutet anser det vara osannolikt, att det vid en i huvudsak
spontan utveckling skulle ske en minskning av antalet villor och radhus med
individuell oljeeldning från 1 160 000 år 1972 till 200 000 år 1985 som anges i
alternativ 1.

Svenska
värmeverksföreningen menar att mycket stor osäkerhet råder beträffande framtida
efterfrågan på el. Om planeringen fullföljs enligt de högre prognosalternativen
uppstår enligt föreningen sannolikt ett överskott på elkraft.

VVS-branschen
ifrågasätter starkt rimligheten i EPU:s antagande att elvärmeandelen ökar
relativt snabbt i alla prognosalternativen. Svenska elverksföreningen instämmer
däremot i EPU:s bedömning av elkraftens tillväxt.

Som
en allmän kommentar till prognoserna anför Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) att presentationen av EPU:s resultat kan föranleda
en iakttagare till att tro att energipolitiska beslut bör avse en viss
energikonsumtionsnivå formulerad som en viss procentuell årlig tillväxt. I
stället bör de energipolitiska besluten enligt SACO:s mening avse olika
problemområden som exempelvis försörjningstrygghet, miljö, sysselsättning,
prissättning och kapitalanspråk.

4.3.4
Besparingsmöjligheter

Som
redan framgått bedömer åtskilliga remissinstanser att möjligheterna till
energibesparing gör att EPU:s högre alternativ i fråga om den framtida
energiförbrukningens nivå är för höga. Hämtöver återfinns i remissyttrandena
åtskilliga uttalanden om att sparmöjlighetema synes goda och att energisparande
är väl motiverat. Detta gäller exempelvis yttrandena från länsstyrelserna i
Jönköpings län, Kronobergs län, Blekinge län, Kristianstads län och Gävleborgs
län samt CDL, LO, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag.

Flera
remissinstanser tar upp mer konkreta sparåtgärder inom olika sektorer och anger
lämpliga energipolitiska styrmedel. Enligt KF finns betydande möjligheter att
förbättra energihushållningen genom besparingsåtgärder och genom effektivare
energianvändning. Detta gäller på kort sikt särskilt lokalkomfortområdet.
Förbundet anser att på längre sikt måste åtgärder också sättas in för att få
fram energisnålare processer inom industrin, t. ex. genom direkta statliga
bidrag till investeringar i sådan ny processteknik som ökar utbudet av energi.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 87

VVS-branschen
framhåller att besparingspotentialen inom övrigsektorn är avsevärd. Som
exempel på åtgärder inom befintlig bebyggelse nämns

översyn, inreglering och
intrimning av pannanläggningar, ventilationsanläggningar, värmesystem,

förbättrad övervakning och
systematiserat underhåll av VVS-an-läggningar,

temperaturreglering i lokaler,

introduktion i större skala av
känd teknik för värmeåtervinning,

mätning av energiförbrukning,

rationell användning av
varmvatten.

Enligt byggnadsstyrelsen
borde det genom hård satsning på energihushållning inom övrigsektorn,
speciellt uppvärmning av lokaler, genom stora FoU-insatser och viss styrning
genom lagstiftning, normer och liknande vara möjligt att nå en
energikonsumtion som ligger under alternativ 3 och 4 för övrigsektom.

Enligt Näringslivets
byggnadsdelegation finns åtskilliga besparingsmöjligheter vad gäller bostäder.
På kort sikt gäller det främst bättre skötsel och tillsyn av värmeanläggningar
och uppvärmningssystem. Till-läggsisolering av det befintliga
fastighetsbeståndet särskilt det som uppförts före år 1950 anses
välmotiverad. Att öka isoleringen i nybyggnader anser delegationen ej vara
ekonomiskt försvarbart. Delegationen anser vidare att värmeförlusterna vid
ventilation bör kunna minskas genom ändrade normer m. m. En annan åtgärd som
delegationen rekommenderar är användning av 3-glasfönster. Den statliga
långivningens betydelse för tillkomsten av energibesparande installationer
understryks.

Vissa remissinstanser
betraktar sparmöjlighetema som mer begränsade.

Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län uttalar att en samhällsplanering i syfte att genomföra de av
statsmakterna antagna allmänna välfärdspolitiska målen torde leda till en hög
energiförbrukning även i framtiden.

Svenska vägföreningen
anför att överflyttningar mellan transportmedlen och inom dem till järnväg
resp. buss endast ger marginell inverkan på energibalansen och att miljökrav
kan komma att bidra till en ökning av drivmedelskonsumtionen. Vidare uttalar
föreningen att aktiv styrning för reglering av bilinnehav och användning som
beräknats i EPU:s lägsta prognosaltemativ i det längsta bör undvikas.
Energibesparing inom transportsektorn bör eftersträvas genom motomtveckling,
transportplanering och frivilliga besparingsinsatser.

Kungliga automobilklubben.
Motorförarnas helnykterhetsförbund och Svenska åkeriförbundet anför liknande
synpunkter. Trafikpolitiska utredningen framhåller att sett i ett totalt
energiperspektiv endast

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 88

begränsade
energieffekter kan uppnås genom överflyttning av person-och godstrafik från
landsväg till järnväg.

Ytterligare
synpunkter på energisparande redovisas i avsnitt 4.4 Energisparundersökningen.

Flera
remissinstanser anser att sparåtgärder är önskvärda och möjliga men anger
samtidigt som en restriktion för energisparandet att sparåtgärdema inte bör
drivas så långt att andra viktiga intressen blir eftersatta.

Enligt
socialstyrelsen synes m.an böra inrikta sig på att för fr£untiden begränsa och
styra energiproduktionens och -konsumtionens volym och former. Styrelsen vill
därmed förorda EPU:s lägre alternativ. Dessa bedömningar innebär inte att
styrelsen anser att en mera drastisk och snabbt genomförd sänkning av absolut
eller per capita-energikonsumtion kan förordas. Ett sådant alternativ skulle
enligt styrelsen ha uppenbara och omedelbara återverkningar på det sociala
välfärdssystemet och leda till sådana negativa sociala effekter att det
knappast kan komma i fråga annat än i ett extremt krisläge utan
handlingsfrihet.

Konsumentverket
anser att besparingsmöjligheter finns inom industrin och i fråga om
lokaluppvärmning m. m. Även när det gäller samfärdseln anser verket att stora
besparingsmöjligheter finns men att besparingen inte skall ske på bekostnad av
konsumentens möjligheter att täcka sina transportbehov. Utveckling av energisnålare
fordon och kollektivt resande förordas i stället. Verket finner som slutsats
att det borde finnas långt större möjligheter till energibesparingar än vad EPU
har prognostiserat. Dessa besparingar bör enligt verket ske genom rationellare
bruk av energin utan att komunsumenternas standardutveckling påverkas. Denna
får nämligen ses som fortsatt utjänming av skillnaderna i den materialla
standarden mellan olika gmpper i samhället. En stagnation skulle främst drabba
mindre gynnade människor.

Sveriges
industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation anför att
bedörrmingar gjorda inom berörda industribranscher nästan entydigt visar att en
avtagande ökningstakt i energiförsörjningen till industrin tämligen omgående
kommer att få negativa konsekvenser för sysselsättningen, löner och arbetstid.
Välståndsutvecklingen i stort, livskvaliteten/levnadsvillkoren skulle kraftigt
komma att påverkas negativt vid begränsningar i energitillförseln. Av de
alternativ EPU uppsätter kan därför organisationerna enbart ansluta sig till
12.

De
båda organisationerna anför vidare att det inte finns någon rimlig anledning
att spara energi mer än vad vi hushållar med övriga resurser materiella som
mänskliga. Genom insats av energi sparas mänskliga resurser. Den ambitionen
måste upprätthållas. Det innebär att de sociala och ekonomiska mål som vi i
Sverige under lång tid eftersträvat även fortsättningsvis bör vidhållas och
utvecklas. Detta kräver betydande energitillskott, framhålls avslutningsvis.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 89

Det
har enligt TCO inte från något håll gjorts troligt, att behovet att hushålla
med energi har en sådan dignitet att det bör betraktas som en restriktion för
möjligheterna att förverkliga den fackliga rörelsens grundläggande mål,
nämligen full sysselsättning, goda arbetsförhållanden samt fortsatt och
rättvist fördelad standardtillväxt för löntagarna. Organisationen anser det
önskvärt med en successiv höjning av energins relativpris genom beskattning
och prispolitiska åtgärder för att dämpa konsumtionen. Övergripande mål medför
dock enligt organisationen att drastiska förändringar av den nuvarande
energikonsumtionen inte kan genomföras. LO förordar ett aktivt
besparingsprogram. LO finner att EPU:s lägre altemativ är mest realistiskt mot
bakgrund av bl. a. kraven på fortsatt arbetstidsförkortning.

AMS
anför att en snabb och kraftig neddragning av ökningstakten mom
energiförsörjningen torde medföra påtagliga konsekvenser för sysselsättningen
med risker för en ökad arbetslöshet. Styrelsen förutsätter att förändringar
inom energipolitiken sker med noggrant beaktande av sysselsättningsaspekterna.

KF
betonar att energibesparande åtgärder inte får gå ut över nödvändiga
förbättringar av arbetsmiljön.

Enligt Hyresgästernas
riksförbund kan energibesparande åtgärder inte få leda till högre
boendekostnader. Förbundet menar att långtgående krav på tekniska förändringar
i syfte att nedbringa energiförbrukningen i bostäderna kommer att leda till för
samhället oacceptabla boendekostnadsstegringar. De snabbaste
besparingseffekterna torde uppnås genom åtgärder som intrimning av värme- och
ventilationssystem samt bättre skötsel av dessa. I fortsättningen är den
ekonomiska ramen begränsad och krympande ju högre kraven på energibesparing
ställs framhåller förbundet. I fråga om övergång tiU individuell uppmätning av
varmvatten i flerfamiljshus anser förbundet att besparingarna inte kan bli särskilt
omfattande och att man av principiella skäl bör ställa sig ytterst tveksam tUl
individuell varmvattenmätning. Näringslivets byggnadsdelegation är däremot
positivt inställd till individuell mätning av varmvatten-förbrukningen liksom
av elförbrukningen.

En ofta förordad åtgärd
för att minska energiförbrukningen är att minska ventilationen i bostäder och
andra lokaler. Statens strålskyddsinstitut påpekar, att naturligt radioaktiva
ämnen finns såväl i marken som i byggnadsmaterial. Detta gäller bl. a. radium
som omvandlas till den radioaktiva ädelgasen radon. Denna kommer ut i luften
och kan samlas i dåhgt ventilerade mm. Höga radonhalter medför risk för lungcancer.
Strålskyddsinstitutet har därför rekommenderat att man bör undvika åtgärder för
att kraftigt minska ventilationen av bostäder under det normala. Institutet
påpekar att en minskning av ventilationen i gm-vor kan vara direkt skadlig från
strålskyddssynpunkt.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 90

4.3.5
Energiproduktionen

A
lim än n a s y np u n k te r

Frågorna
om den framtida energiproduktionens omfattning och avvägningen mellan olika
energislag och produktionssystem berörs i stor utsträckning av
remissinstanserna.

Valet av energikällor
måste enligt KF ses mot bakgrund av faktorer som energiråvarornas varierande
grad av ändlighet och deras alternativ-användning, miljömässiga hänsyn,
beredskaps- och säkerhetsaspekter samt prisnivån på energiråvaror. Även om det
är uppenbart att oljan under avsevärd tid kommer att spela en stor roll för
Sveriges energiförsörjning, är det enligt KF på längre sikt nödvändigt att den
i ökande grad ersätts av andra energikällor. Ett minskat oljeberoende är angeläget
även på kortare sikt med hänsyn till beredskapsaspekter och betalningsbalans
samt att viktiga alternativa användningsområden finns för oljan. KF anser
vidare bl. a. att beroendet av de internationella oljebolagen bör minskas. Det
är även angeläget att den inhemska raffinaderi-kapaciteten byggs ut m. h. t.
beredskapsaspekterna.

KF framhåller att
beroendet av olja bör reduceras genom ökat utnyttjande av främst inhemska
energikällor och kol. Vattenkraften bör byggas ut ytterligare. Bidragen från
bl. a. ved, avfall, torv och skiffer torde dock enligt KF på kort sikt bli
relativt små men kan betraktas som komplement till andra energikällor. KF
uttalar att ställningstagande till vidare utbyggnad av kärnkraftverk utöver nu
beslutade bör anstå till dess att bättre beslutsunderlag föreligger beträffande
lösningar på avfallsproblemen.

I fråga om åtgärder för
bättre hushållning med energi anför KF bl. a. att övergång till energisnålare
processer inom industrin i många fall torde innebära omfattande
nyinvesteringar, som på kort sikt kan te sig företagsekonomiskt olönsamma. KF
anser det angeläget att samhälleliga styrmedel prövas för att främja ett
rationellare utnyttjande av energin, t. ex. direkta statliga bidrag till
investeringar i sådan ny processteknik som främjar utbytet av energi.
Beträffande lokalkomfortområdet uttalar sig KF till förmån för kommunala eller
regionala värmeförsörjningsplaner.

LO
uttalar att energipolitiken måste utformas så att billig och tillräcklig
energi finns för att tillgodose de krav som samhällets fortsatta utveckling och
sysselsättningspolitiken ställer. LO anser dock att det på flera avgörande
punkter f. n. saknas tillräckliga kunskaper för att det skall gå att utforma
ett långsiktigt energiprogram för Sverige. LO menar att det inte i dag går att
mer preciserat bedöma vilken tillväxttakt som skall uppnås inom de speciellt
energikonsumerande sektorerna av ekonomin. LO anser dock mot bakgmnd av olika
faktorer bl. a. en jämfört med 1960-talet lägre produktivitetsstegring under
resten

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 91

av
seklet och fackföreningsrörelsens krav på en fortsatt arbetstidsförkortning
att EPU:s lägre tillväxtalternativ framstår som det mest realistiska.

LO
framhåller vidare att olika energiproduktions- och besparingsalternativ med
undantag för vattenkraftens kostnader och finansieringskrav är osäkra.
Miljökonsekvensema av en expansion av energiproduktion med användning av olja
och kol är oroande. Samtidigt firms alltjämt en osäkerhet vad gäller
kärnkraftens skilda säkerhetsproblem.

LO
uttalar att man för närvarande bör nöja sig med att besluta hur energipolitiken
skall utformas de närmaste åren för att mot slutet av 1970-talet ta ställning
till en mer långsiktig utformning. Under tiden bör kunskap tas fram för att i
görligaste mån undanröja den osäkerhet som finns på många punkter.

I
ett räkneexempel anger LO att behovet av ytterligare energi under perioden
19701985 kan beräknas till 123 TWh och under perioden 19852000 till
ytteriigare 35 TWh. Som förutsättningar gäller därvid bl. a. att industrins
årliga tillväxt blir 4,4 % och befintliga möjligheter till besparingar inom
alla sektorer tas till vara. Om man antar att industritillväxten blir 5,6 %
per år och förutsättningarna lika i övrigt blir ökningen 157 TWh under perioden
19701985 och 115 TWh under perioden 19852000. Vid en antagen ökning av
industritillväxten med 6,2 % årligen blir motsvarande värden 172 resp. 158.

LO
diskuterar vidare möjligheterna att täcka konsumtionsökningen i de olika
alternativen utan att bygga ut mer kärnkraft än de 53 TWh nu beslutade elva
aggregat väntas ge. Enligt LO torde det vara ekonomiskt möjligt att bygga ut
vattenkraften till 130 TWh per år. Sedan 18 TWh per år, som inte bör byggas ut
av miljöskäl, räknats bort återstår 112 TWh. Härav var 56 TWh per år utbyggda
1970, varför 56 TWh per år skulle återstå att bygga ut. Sedan
vattenkraftproduktionen och de 53 TWh kärnkraft per år dragits ifrån
konsumtionsökningen i de olika alternativen skulle återstå ett täckningsbehov
enligt följande uppställning.

Industritillväxt

4,4%

5,6%

6,2

Kvar att täcka, TWh,

19701985

60

94

109

19852000

4

84

127

LO
pekar på olja och andra bränslen som en möjlighet att täcka detta återstående
behov.

De
ytterligare behov av energi som finns för perioden 19701985 bör således enligt
LO kunna täckas genom bl. a. en mycket kraftig utbyggnad av vattenkraften
samtidigt som behoven begränsas genom ett aktivt besparingsprogram. Om så sker
synes det inte vara nödvändigt att

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 92

under
de närmaste åren besluta om ytterligare utbyggnad av kärnkraften utöver de elva
beslutade reaktorerna. Bättre kunskap som underlag för ett sådant beslut kan då
tas fram. Planeringsberedskapen måste dock upprätthållas så att
produktionsstörningar inte riskerar att uppstå om en vidareutbyggnad vid senare
tidpunkt skulle visa sig önskvärd och nödvändig. Planering skall därvid
inriktas på att en eventuell vidareutbyggnad skall ske vid de nu befintliga
kärnkraftverken.

TCO
bedömer energipolitiken utifrån de fackliga grundmålen full sysselsättning,
goda arbetsförhållanden samt fortsatt och rättvist fördelad standardtillväxt
för löntagarna. Det finns dock enligt TCO vid valet av medel för att uppnå
dessa mål vissa restriktioner som hänsyn till betalningsbalansen och den
inhemska ekonomiska stabiliteten eller omsorg om miljön. Vidare finns en
växande insikt i stora grupper om att kraven på utjämning mellan rika och
fattiga folk fömtsätter en långsammare ökning av realinkomsterna i Sverige än
med vad som annars hade varit möjligt.

Sveriges
stora importberoende när det gäller fossila bränslen och de med kärnkraften
förknippade riskerna är enligt TCO några motiv för en så försiktig
energihushållning som är möjligt inom ramen för mer väsentliga samhällsmål.
Mycket talar för, att en uttalad målsättning från statsmakternas sida att med
beskattningsinstrument åstadkomma en viss årlig höjning av relativpriserna för
el och bränslen skulle få den dämpande effekt på energikonsumtionen som bör
eftersträvas.

Vidare
bör energipolitiken utformas så att beroendet av ett energislag eller en
huvudleverantör minskar. Enligt TCO:s uppfattning är det inte nödvändigt att nu
ta ställning till frågan om kärnkraftens roll i energipolitiken. Det är i
stället angeläget att avvakta ett bättre beslutsimderlag, inte minst i fråga om
kärnkraftens avfalls- och säkerhetsproblem.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) framhåller att orsakerna till den höjda energikonsumtionen i
samhället inte kan hänföras enbart tiU en höjning av den materiella
levnadsstndarden utan också till förändrade levnadsvanor. Det minskade
utomhusarbetet medför att varje mäimiska i princip disponerar två utrymmen
vilka båda förbrukar betydande mängder energi. Vidare ökar omfattningen av
fritidshus för såväl vinter-som sommarrekreation. Detta föranleder också en
betydande energikonsumtion för såväl resor som uppvärmning.
Strukturutvecklingen i samhället, som medfört en koncentration av bebyggelse
och arbetstillfällen till stora centralorter, har skett utan hänsyn till
effekterna på energikonsumtionen. Beträffande produktionsmöjligheterna för
energi framhåller LRF vikten av att FoU sätts in för att ta vara på de
möjligheter som finns att genom flera små enheter lösa den lokala energiförsörjningen.
Av intresse är framför allt mindre anläggningar för vattenkraft och vindkraft.
I fråga om kärnkraft uttalar LRF osäkerhet. LRF anför

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1
Industridepartementet 93

även
att ökad användning av svavelhaltiga bränslen kommer att medföra betydande
miljöförstöring genom de ökade utsläppen.

Enligt LRF synes det mest
reaUstiska vara att inrikta sig på en kraftig dämpning av ökningstakten för energiförbrukningen
genom besparingsåtgärder över hela fältet samtidigt som ansträngningarna ökas
att finna tekniska möjligheter att utnyttja alternativa energikällor.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) anför att risken för långsiktig energibrist synes överdriven.
Tillgången till energi kommer på lång sikt att vara tillräcklig för att täcka
efterfrågan i världsekonomin. Priset på energi i olika former kommer därvid att
fungera som instrument så att utbud och efterfrågan på energi anpassas till nya
jämviktslägen.

Ändrade realpriser på
energi medför ändrad konsumtionsinriktning på lång sikt. Det är mot den
bakgrunden inte motiverat att betrakta mekaniska trenddragningar som uttryck
för energibehov. Härtill kommer att nya energiformer kommer till användning
allt eftersom realpriset motiverar det.

Vidare anser SAF att
kravet på höjd realstandard kommer att göra sig gällande med betydande styrka
så att fortsatt energitillväxt blir nödvändig. Det innebär enligt SAF att ett
lågenergisamhälle inte är något realistiskt framtidsperspektiv.

Sveriges industriförbund
och Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller att industrin
självklart kan inrätta sig för varje materiell produktionsnivå som samhället
vill uppnå. Organisationerna utgår dock ifrån att samhällets ambition är att
vårt materiella välstånd skall ökas. Detta krav kan bäst illustreras med
önskemålen om t. ex. ytterligare begränsningar av arbetstiden och en fysiskt
mindre påfrestande industriell produktion med bibehållen reallönenivå.
Ambitionen att ytterligare förädla våra råvaror, att meningsfullt höja
sysselsättningsnivån och att höja ambitionsnivån när det gäller den yttre och
inre miljövården kan tjäna som ytterligare illustration.

Eftersom en avtagande
ökningstakt i energiförsörjningen till industrin skulle få negativa
konsekvenser för sysselsättning, löner m. m. kan organisationerna enbart
ansluta sig till EPU:s högre konsumtionsalternativ.

I valet mellan
försörjningsalternativen har organisationerna den bestämda uppfattningen att
Sverige måste satsa på en utbyggnad av kärnkraften. Härför talar både
nationella försörjningstrygghetsskäl och internationella solidaritetshänsyn.
Enligt organisationernas mening uppvägs de risker som må vara förknippade med
kärnkraften mer än väl av den nytta denna energikälla lämnar samhället.
Organisationerna delar också värderingen att kärnkraften från
miljöskyddssynpunkt är överlägsen alternativa elproduktionsformer. Vidare
instämmer organisationerna i Aka-utredningens slutsats att kärnkraftens avfall inte
behöver ge upphov till farhågor. I själva verket finns redan förutsättningar
för en fullt betryggande avfallsförvaring. Även ekonomiska skäl talar för
kärnkraf-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 94

ten.
Organisationerna anför även att t. o. m. om samhället skulle besluta sig för
ett extremt lågenergialternativ är en kärnkraftutbyggnad nödvändig för att så
långt möjligt reducera landets extrema oljeberoende.

Enligt
organisationerna bör också vattenkraften byggas ut med ytterligare ca 25
TWh/år för att ersätta oljan. Även möjligheterna att bygga ut
mottryckskraftproduktionen ytterligare bör uppmärksammas.

Slutligen
framhåller organisationerna vikten av att vårbeslutet 1975 vilket detta än
månde bliva skapar säkra utgångspunkter beträffande den framtida
energipolitiken vad gäller valet av energiformer och alternativ i
tillväxttakten. Industrin är i hög grad beroende av ett långsiktigt
beslutsunderlag för att inte kostsamma investeringar skall vändas i
kapitalslöseri.

Industriverket
anser att den övergripande målsättningen för landets energipolitik bör vara att
trygga tillförseln av de energikvantiteter som behövs för att samhället skall
kunna fungera. Verket påpekar att landet i dag importerar 70 % av sin
energiförbrukning i form av olja. Erfarenheterna från vintern 1973/1974
indikerar att flertalet samhällsfunktioner blir utsatta för mycket svåra
störningar vid en reduktion av energiförbrukningen med mer än 10 %.

Industriverket
anser det därför ur energipolitisk synpunkt väsentligare att diskutera hur man
skall uppnå försörjningstrygghet än om energiförbrukningens tillväxt blir 4 %,
2 % eller rentav O %. Verket framhåller också att de svenska urantillgångama
är betydande. Enligt verket erbjuder dessa f. n. den enda realistiska möjligheten
att väsentligt öka den inhemska energiproduktionen.

Som
en ambition för den framtida energipolitiken anger industriverket en
kombination av besparingsåtgärder för att dämpa energikonsumtionsutvecklingen
inom ramen för de allmänna målsättningar som gäller för samhällsutvecklingen
och en fortsättning av kärnkraftutbyggnaden, i första hand i form av
kärnkraftvärmeaggregat.

Industriverket
understryker även vikten av att man inte håller igen kapacitetsutbyggnaden så
långt att en bristsituation kan riskeras under 1980-talets första år. Den
merkostnad som en något för snabb kapacitetsutbyggnad medför för samhället är
liten jämfört med de samhällsekonomiska förluster som uppstår vid energibrist.

Efter
de nu redovisade allmänna synpunkterna från remissinstanserna på
energiproduktionen behandlas i den följande redogörelsen bedömningsgrunderna
försörjningstrygghet, miljö och ekonomi i skilda avsnitt.

Försörjnings
trygghet

Som
framgår av det föregående betonar industriverket m. fl. remissinstanser försörjningstrygghetens
betydelse med hänsyn till landets beroende av importerat bränsle. Även andra
remissinstanser behandlar denna aspekt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 95

Enligt
ÖEF bör en albnän inriktning av energipolitiken vara att eftersträva lägsta
möjliga beroende av import. Det framstår därför som angeläget från
samhällsekonomiska och försörjningsmässiga synpunkter att å ena sidan kunna
tillgodose energibehoven i största möjliga utsträckning genom inhemska
resurser och å andra sidan att utan att eftersätta samhällets vidareutveckling
i görligaste mån söka dämpa konsumtionen genom effektivare hushållning och
sparsamhetsåtgärder av ohka slag.

ÖEF
anför vidare att en ökad självförsörjninggrad inom energiområdet kan nås
framför allt genom en ytterligare utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft. En
utbyggnad av vattenkraften framstår som utomordentligt angelägen från
beredskapssynpunkt men kan, även med en liberal utbyggnadspolitik, endast ge
begränsade tillskott till energiförsörjningen. Det angivna syftet kan därför
enligt styrelsen endast uppnås genom en fortsatt utbyggnad av kärnkraften,
baserad på inhemsk utvinning och anrikning av uran. Överstyrelsen anför också
att även om man bortser från kärnkraftens dämpning av importberoendet erbjuder
kärnkraft jämfört med oljekraft försörjningsmässiga fördelar genom den i kärnkraftverken
inbyggda produktionsuthålligheten.

ÖEF
framhåller vidare att koncentrationen av energiproduktion till ett fåtal stora
kärnkraftverk medför ökad sårbarhet för energiförsörjningen under
krigsförhållanden, eftersom det i vissa lägen skulle kunna vara förenligt med
en angripares syften att genom direkt bekämpning försöka slå ut dessa verk. Det
bör därför eftersträvas att i berg eller på annat skyddat sätt förlägga den
kärnkraftproduktion, som erfordras för försörjningen under krig. ÖEF pekar
vidare på den ökning av självförsörjningsgraden, som kan vinnas genom att
utnyttja andra inhemska bränslen, exempelvis vedavfall, torv och sopor, liksom
genom att tillvarata spillvärme i samband med kärnkraften. En etablerad
fredsanvändning innebär en god gmndval för sådail omställning till användning
i större skala av inhemska energiresurser, som kan bli nödvändig i krislägen.
En viktig förutsättning härför är självfallet att eldningsanläggningar av
olika slag kan konverteras från olja till inhemskt bränsle.

ÖEF
anför vidare att en fortsatt kärnkraftutbyggnad är en möjlig utväg för att
effektivt dämpa importberoendet av framför allt olja, vilket under alla
förhållanden bör eftersträvas, överstyrelsen har därmed inte tagit ställning
till omfattningen av en framtida kärnkraftutbyggnad men vill framhålla, att om
derma begränsas, måste väsentligt större insatser komma till stånd för att
utnyttja inhemska energitillgångar, såsom skifferolja, torv och vedavfall, om
importberoendet skall kunna minska. De nämnda inhemska energiråvarorna kan
emellertid även vid ett intensivt utnyttjande inte annat än i mindre grad
påverka beroendet av importerad energi. I ett sådant läge är det angeläget att
energiimporten diversifieras i riktning mot ökad andel kol och minskad andel
olja. För att trygga försörjningen under krissituationer krävs enligt

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 96

överstyrelsen
vid cn begränsning av kärnkraften ytterligare förstärkning av beredskapen,
särskilt i fråga om beredskapslagring av olja och fasta fossila bränslen.

Överstyrelsen
anser vidare att som komplement till den reguljära oljehandeln kan det vara
från försörjningssynpunkt värdefullt med direkta statliga engagemang i form av
särskilda handelsavtal med oljeexporterande länder. Med hänsyn härtill och med
beaktande av den relativt låga raffinaderikapaciteten i förhållande till
konsumtionen är en utbyggnad av den inhemska raffinaderikapaciteten motiverad.

Det
betonas av bl. a. kommerskollegium att en dämpning av bränsleimporten är
fördelaktig inte bara vad gäller försörjningstryggheten utan också från
betalningsbalanssynpunkt. Kollegiet anför vidare att av än större betydelse
från betalningsbalans- och beredskapssynpunkt synes vara att möjligheterna att
utveckla inhemska energikällor tillvaratas. Kollegiet ansluter sig till EPU:s
uppfattning att vattenkraften och kärnkraften därvid synes vara de energiformer
som på kortare sikt kan ge bidrag av någon storleksordning.

Energiberedskapsutredningen
framhåller att beredskapskraven måste beaktas vid ställningstaganden till
energipolitiken.

Utredningen
anför att man i en krissituation måste kunna reglera energikonsumtionen på
olika sätt. Det är väsentligt enligt utredningen att dessa regleringskrav i
möjligaste mån beaktas vid utformning av distributionssystem, fastigheter etc.
Tillståndsvillkor, byggnormer och andra bestämmelser bör inrymma detta
hänsynstagande. Det är t. ex. viktigt att man i största möjliga utsträckning
kan mäta förbrukningen av elkraft, gas, varmvatten och värme individuellt.
Merkostnaden för installation och underhåll/avläsning av mätare bör enligt
utredningen vägas mot såväl spareffekt som möjligheten att i ett krisläge mer
rättvist reglera förbrukningen. Utredningen anser därför kollektivmätning vara
en ur regleringssynpunkt olämplig metod att mäta energiförbrukningen.

Utredningen
understryker vidare att det från beredskapssynpunkt är av största betydelse att
energiberoendet sprids geografiskt och att olika möjligheter tas till vara att
utveckla de inhemska energiresurserna. Beredskapssynpunkter talar också för en
hög raffinaderikapacitet inom landet och för en utökad beredskapslagring av
råolja i anslutning till raffinaderierna.

Vidare
anser utredningen att elproduktionen i minsta möjliga utsträckning bör baseras
på olja. Utredningen finner det även angeläget att kärnkraftverkens hetvatten
maximalt utnyttjas för uppvärnming av fastigheter.

Enligt
elutredningen måste en central målsättning för den svenska energipolitiken vara
att planera landets energiförsörjning så att beroendet minskar av importerade
bränslen, som är känsliga för internationella

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 97

ekonomiska
och politiska störningar främst fossila bränslen. Sammanfattningsvis
framhåller elutredningen att starka skäl talar för att den för
samhällsutvecklingen erforderliga el- och värmekonsumtionsökningen i betydande
utsträckning måste täckas med kärnkraft. Av olika skäl synes det utredningen
välbetänkt att i förhållande till kraftindustrins tidigare planerade
utbyggnad begränsa kärnkraftutbyggnaden under den närmaste tioårsperioden.
Denna begränsning måste emellertid enligt utredningen följas upp med hårda statliga
styr- och kontrollåtgärder i syfte att hushålla och spara på tillgängliga
energiresurser.

Svenska
handelskammarförbundet anser att det främsta målet för landets energipoUtik
bör vara att så långt överhuvud taget är möjligt reducera vårt nuvarande starka
beroende av utlandet för vår energiförsörjning. Oljekrisen har enligt
förbundet på ett otvetydigt sätt avslöjat de risker för hela vårt samhälle som
nuvarande förhållanden innefattar. Förbundet anser därför att strävan måste
vara att i största möjliga utsträckning minska vårt beroende av olja som
energikälla. CDL anser att den framtida svenska energipolitiken i första hand
måste baseras på bedömningar av oljetillgången och att man inte kan bortse från
att en allvarlig oljebristsituation kan uppstå redan under 1980-talet. CDL understryker
vidare att landets stora oljeimport gör oss ytterligt känsliga för störningar i
oljetillförseln även på kort sikt. CDL menar att med hänsyn till bl. a. dessa
skäl bör elförsörjningen baseras på fortsatt utbyggnad av kärnkraft- och
vattenkraftanläggningar.

Med
hänsyn till bl. a. betalningsbalansen och självförsörjningsgraden förordar
Svensk kärnbränsleförsörjning AB att utbyggnaden av kärnkraft i Sverige
fortsätter oberoende av vilket alternativ som väljs för den framtida totala
energiförbrukningen.

Vissa
remissinstanser tar upp ökad k o 1 i m p o r t som en möjlighet att minska
oljeberoendet, t. ex. KF. Angpanneföreningen anför, att föreningen i motsats
till EPU anser att kol från Australien, Canada och kanske även Polen kan
bedömas vara tillräckligt mycket billigare än olja för att vara intressant för
stora anläggningar nära goda hamnar.

Bl.
a. länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker vikten av att få till stånd en
naturgasimport.

Svenska
gasföreningen anser att en del av landets energiförsörjning bör överföras från
olja till naturgas. Därigenom skulle en värdefull spridning av bränsleimporten
åstadkommas liksom miljömässiga fördelar. Utgångspunkten hittills i fråga om
naturgas har varit att den inte bör kosta mer hos kunden än tjock eldningsolja.
Naturgas har inte stått att få med detta villkor. Föreningen anser att tiden nu
är mogen för en övergång till en överbryggande kostnadsmässig totalsyn på hela
energiområdet och ett accepterande av ohka produktions- och importpris på
skilda energislag. För en naturgasimport skulle då prisgapet ej utgöra ett
hinder.

7
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 98

Miljöfrågor

Statens
naturvårdsverk framhåller att all energiproduktion tar naturresurser i anspråk
och påverkar miljön mer eller mindre negativt. Även konsumtion av energi ger i
många fall upphov tiU negativ miljöpåverkan. Naturvårdsverket finner därför
största möjliga sparsamhet med energi angelägen. Verket drar den slutsatsen att
målet för energipolitiken under de närmaste 1015 åren måste vara att det lägre
av utredningens konsumtionsalternativ inte överskrids; på längre sikt bör
ytterligare begränsningar eftersträvas. Verkets val av produktionsalternativ
görs mot bakgmnd av en genomgång av effekter på miljön av olika sätt att producera
energi (baserade på olja, kol, gas, uran, vattenkraft m. m.) och med
utgångspunkt i att en viss årlig konsumtionsökning trots sparsamhet inte kan
undvikas under den diskuterade perioden. Verket finner kärnkraften vara den
energikälla, som från olika miljövårdssynpunkter är att föredra och förordar
därför att det erforderliga tillskottet av basproduktion av elkraft baseras på
kärnenergi under förutsättning att säkerhetsfrågorna kan lösas. Verket
förordrar också att någon ytterligare utbyggnad av vattenkraft av betydelse
inte skall äga rum.

Koncessionsnämnden
för miljöskydd anför att det är uppenbart att vissa energikällor är mer
miljöfarliga än andra. Vattenkraft och kärnkraft ger sålunda mindre
olägenheter för omgivningen än t. ex. förbränning av olja eller kol för
energiproduktion. Kylvattenutsläpp förekommer både från kärnkraftverk och från
t. ex. oljeeldade kraftverk. Från de senare tillkommer mycket betydande utsläpp
av svaveldioxid, koldioxid, stoft och tungmetaller m. m.

Om
avsvavling av olja eller rökgaser kommer till användning, uppstår vissa
avfallsproblem. Förbränning av kol ger svavelproblem av samma slag som vid
förbränning av olja och dessutom stora mängder aska. Av dessa skäl och med
hänsyn till den begränsade tillgången på olja och de ökande kostnaderna är
enligt nämnden det av utredningen skisserade prognosalternativet 2 (högre
energiförbmkning utan fortsatt kärnkraftutbyggnad) knappast vare sig
realistiskt eller från miljövårdssynpunkt godtagbart, särskilt om man betraktar
problemen efter år 1985.

Fiskeristyrelsen
erimar om att vattenkraftutbyggnadens negativa inverkan på vattenmiljön,
fiskbestånden och fiskets utövande är väl känd. Styrelsen anser att de kvarvarande
outbyggda älvarna liksom värdefulla delar av redan utbyggda älvar bör bevaras
för framtiden. Styrelsen uttalar vidare att den skadUga inverkan av fossila
bränslen genom surt nedfall är väl dokumenterad. Flera sjöar och vattensystem
är i dag helt fisktomma beroende på för lågt pH-värde i vattnet.

Avslutningsvis
anför styrelsen att effekten av kylvattenutsläpp på öppna kuster ännu inte är
helt klarlagd men att mycket tyder på att skadan på fisket är av lokal
karaktär.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 99

Svenska
naturskyddsföreningen går igenom olika energiproduktionsformer från främst
miljörisksynpunkt. Föreningen anför att vattenkraften i vårt land har tagits i
anspråk i så stor omfattning att utbyggnad av ännu befintliga orörda älvar,
tillflöden och älvsträckor hotar att helt beröva oss denna naturtyp som dessa
representerar. Vidare uttalar föreningen att den oljebaserade energin såväl
i form av elektricitet som i övrigt medför allvarUga risker för förstöring av
havsvattnet och kusterna samt leder till betydande luftförorening med
åtföljande nedfall av svaveldioxid och förstöring av sjöar och marker.
Kärnkraftens viktigaste negativa miljöpåverkan är den uppvärmning av
havsvattnet som är en följd av kylvattenutsläpp. Föreningen anför också att
säkerhetsproblemen såväl vid driften som i samband med omhändertagandet av
restprodukter inte är lösta på godtagbart sätt. Energiframställning med
torvbränsle som bas utgör enligt föreningen ett hot mot en naturtyp, som
tillhör våra mest opåverkade, och måste användas restriktivt. I fråga om
koleldningens miljöpåverkan anför föreningen att det torde vara klart att
radioaktiva partiklar frigöres och att luftförorening inte kan undvikas.
Föreningen menar också att inte heller konsumtionen av energi är riskfri.
Föreningen drar slutsatsen att energikonsumtionsökningen måste bromsas och en
konstant energiförbmkning uppnås inom ett eller annat decennium. EnUgt
föreningen torde trots kraftfulla åtgärder med dessa syften energikonsumtionen
ändå komma att öka under en övergångstid. Utbyggnad av produktionsanläggningar
bör tillåtas endast efter en ingående prövning i varje enskilt fall av behovets
storlek, kraft-alstringsmetodens lämplighet, lokalisering m. m.

Socialstyrelsen anför att
miljöeffekterna till följd av förbränning av fossila bränslen är påtagUga trots
genomförda emissionskontrollåtgärder. Kännedomen om de sammantagna
hälsoeffekterna av flera samtidigt förekommande expositionsfaktorer såsom
svaveldioxid, nitrösa gaser, kolmonoxid, tungmetaller etc. är enligt styrelsen
mycket ringa. De potentiella möjligheterna att negativa hälsopåverkande
effekter kan uppkomma redan vid låga expositionsnivåer och bland särskilt
disponerade personer måste beaktas.

Därtill kommer att
möjligheten av ackumulering och koncentration av icke nedbr'tbara toxiska ämnen
via ekologiska kedjor som slutligen såsom livsmedel kan påverka människan utgör
en svårövervakad osäkerhetsfaktor från hälsovårdssynpunkt. Styrelsen anför
därför att en reduktion av svåväl den relativa som absoluta andelen fossil
energi bör övervägas. Ökad användning av vattenkraft för elproduktion ter sig
enligt styrelsen från hälsovårdssynpunkt angeläget.

Lantbrukarnas
riksförbund ställer sig tveksamt till att utnyttja torv i stor skala främst med
hänsyn till konsekvenserna för gmndvattnet och ;ill de svåra ingreppen i den
naturliga miljön. Förbundet framhåller i sammanhanget att halm och gödsel är
alltför värdefulla som råvaror för

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 100

foderframställning
och jordförbättringsmedel för att användas spm bränsle.

I fråga om vattenkraften
menar flera remissinstanser med hänsyn till olägenheterna med alternativa
energikällor att dess nackdelar ur miljösynpunkt inte är så betydande att
vidare utbyggnad bör stoppas.

LO anför att från miljö-
och hälsosynpunkt bör konsumtionstillväxten för olja och kol så långt möjligt
hållas nere på grund av den starka kemiska nedsmutsning som dessa bränslen
åstadkommer och som både förstör Uvsmiljön och riskerar att få påtagliga
effekter t. o. m. på klimatet. I fråga om vattenkraften kan bevarandeaspekten
inte få ha en avgörande betydelse för bedömningen av miljöeffekterna. LO vill
speciellt mot bakgrund av de begränsade erfarenheterna av kärnkraft samt vad
nyss sagts om olja och kol understryka vattenkraftens betydande grad av
miljövänlighet.

KF uttalar sig för
ytterligare utbyggnad av vattenkraften, men anser det nödvändigt att vissa
vattensystem undantas med hänsyn till att omistliga miljövärden annars skulle
gå förlorade. Även andra remissinstanser är positiva till vidare utbyggnad av
vattenkraft, t. ex. CDL, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt
länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands och Örebro län.

Ekonomiska
frågor m. m.

Energiförsörjningens
kostnader, erforderliga investeringars storlek, finansieringsproblem o. dyl.
diskuteras utförligt av flera remissinstanser. En huvudfråga är därvid vad som
är fördelaktigast; uppvärmning med el från kärnkondenskraftverk eller
fjärrvärme från fossileldade kraftvärmeverk.

CDL framhåller att EPU:s
alternativ 1 och 3, dvs. med fortsatt kärnkraftutbyggnad, ger en betydande
ekonomisk vinst jämfört med alternativen utan kärnkraft. Vidare anför CDL att
en väsentlig faktor, som talar till kärnkraftens fördel men som icke belysts i
utredningen, gäller den olika graden av ekonomisk osäkerhet hos
fossilbränslealternativen jämfört med kärnkraftalternativen. I en fossileldad
produktionsanläggning (för såväl elkraft som annan energiproduktion) utgöres
den stora delen av kostnaden av bränslekostnad. En höjning av bränslepriset får
därför stora verkningar, framhåller driftledningen vidare. Härtill kommer att
en sådan höjning drabbar produktionen i såväl befintliga som nytillkommande
anläggningar. I en kärnkraftanläggning utgör uranbränslekostnaden endast en
mindre del av totalkostnaden. En höjning av uranbränslepriset betyder därför
mindre på totalkostnaden. Detta ligger dessutom, när det gäller inhemskt uran,
under vår egen kontroll, vilket inte oljepriserna gör. I framtida stadium
kommer således den ekonomiska känsligheten för ändrade förutsättningar
beträffande bränsle- kostnaden att vara betydligt större i alternativen 2 och 4
än i alternativen

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 101

1
och 3. Detta förhållande kan få stor betydelse för samhällsekonomi och
handelsbalans anför CDL.

Svenska
värmeverksföreningen anför att prognoserna för den framtida totala
energiförbrukningen är mycket osäkra, särskilt vad gäller elförbrukningen.
Behovet av kämkraftutbyggnad bedöms vara betydligt lägre än vad som tidigare
förutsatts.

Föreningen
anser att de framtida kostnaderna för elproduktion vid kärnkondens torde bli
högre än 5,56 öre kWh, som EPU räknat med.

Vidare framhåller
föreningen att mindre kapitaUcrävande energiformer bör väljas för att minska
det ekonomiska risktagandet. Föreningen uttalar också att fjärrvärme generellt
är det ekonomiskt gynnsammaste uppvärmningsalternativet för tätare bebyggelse,
att elvärme kräver 5 ä 10 gånger större investeringar än fjärrvärme, att bland
metoder för elproduktion utmärks kärnkondenskraftverk av ett väsentligt större
specifikt investeringsbehov än exempelvis fossileldade kraftvärmeverk och att
kärnkraftvärmeverk lokaliserade inom rimligt avstånd från tätorten är, där
fjärrvärmeunderlaget är utbyggt, ekonomiskt överlägsna alla andra värmebaserade
elproduktionsmetoder. Vidare anför föreningen att osäkerheten beträffande
elproduktionskostnaden i kärnkondenskraftverk, fossileldade kondenskraftverk
och fossileldade kraftvärmeverk är så stor, att män i dag inte enbart på
konventionellt ekonomiska grunder kan bestämma lämpligaste kombination i
produktionsledet. Oavsett prognosalternativ enligt EPU finns det utrymme för
utbyggnad av såväl kärnkondenskraftverk, kärnkraftvärmeverk som fossileldade
kraftvärmeverk. Enligt föreningen ger samtliga prognosalternativ för fjärrvärme
i EPU underlag för en väsentligt ökad utbyggnad av fossileldade
kraftvärmeverk.

Byggnadsstyrelsen hänvisar
till brister på reella erfarenheter i fråga om kärnkraft och menar att
förväntningar om billig kärnkraft är väl optimistiska. Enligt styrelsen kommer
konventionell värmekraft troligtvis att ställa sig konkurrenskraftig under två
å tre deceimier.

Med hänsyn till att
uppvärmning av lokaler har stor betydelse för landets totala energiförbrukning
ifrågasätter byggnadsstyrelsen om inte användningen av el för uppvärmning bör
bli föremål för styrning, och instämmer i förslaget till samordnade
värmeplaner, baserade på regionala energiplaner, eftersom en snabb utbyggnad av
tätorternas fjärrvärme-anläggningar företrädesvis i samband med
elkraftgenerering ger det bästa utbytet av råenergin.

Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF anför att med nuvarande osäkerhet i fråga om
framtida oljepriser och kärnkraftkostnader är det svårt att entydigt peka ut
något kraftslag som är ekonomiskt överlägset de övriga med undantag av
kärnkraftvärmeverk och vattenkraft. I ett osäkert prognosläge blir det enligt
förbundet angeläget att prioritera pro-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 102

duktionsformer
med liten andel investeringskostnad samt kort planerings- och byggnadstid.

Angpanneföreningen
tar upp frågan om möjligheten av framtida försämrade finansieringsvillkor och
anför att andra antaganden om villkoren för energisektorns framtida
kapitalförsörjning än EPU:s innebär också att fördelningen mellan olika
kraftslag för att täcka elförbmk-ningen förskjuts.

Föreningen
framhåller möjligheterna att systematiskt utnyttja mot-trycksmöjligheterna i
industrin och mottrycksproduktionen i kommunernas fjärrvärmenät. Totalt
motsvarar dessa möjligheter enligt föreningen såväl effekt- som energimässigt
ett par stora kärnkraftaggregat. Föreningen framhåller att en förutsättning för
att utbyggnad av dessa möjligheter skall komma till stånd dock är att
finansieringen kan ordnas på samma villkor som för övrig kraftproduktion.
Normalt lägger industrin höga lönsamhetskrav på investeringar i
mottrycksaggregat och finner därför i allmänhet att det blir billigare att köpa
elkraft från något större kraftföretag.

Andra
remissinstanser som anser att möjligheterna till kombinerad produktion av
elkraft och värme bör tillvaratas i ökad utsträckning är IVA och Svenska
kommunförbundet.

AB
Atomenergi anser att EPU kraftigt underskattat de ekonomiska fördelarna med
kärnkraften. EPU har ej beaktat inverkan av de framsteg i kärnkrafttekniken
som rimligtvis kan förväntas.

Bolaget
anför sammanfattningsvis följande. Kärnkraften ger en väsentlig förbättring i
ekonomi, miljö, försörjningstrygghet och handelsbalans jämfört med andra till
buds stående medel för att täcka landets energibehov. För att begränsa den
totalt erforderliga utbyggnaden och därmed också minska miljöpåverkan är det
önskvärt att satsa hårt på spillvärmeutnyttjning från kärnkraftvärmeverk i alla
regioner, där detta kan ske lönsamt eller med hänsyn till
försörjningsaspekterna riktig ekonomi. Fjärrvärme befriar dessutom lokalmiljön
från luftföroreningar från direkt eldning.

Den
mycket kraftiga satsningen på elvärme och elanvändning i industriprocesser som
EPU förutsett för alternativ 1 och 3 innebär onödigt stora kärnkraftutbyggnader
med det samtidiga antagandet att spillvärme från kärnkraftverken ej kommer att
tillvaratas. Beräkningar som bolaget gjort, visar att oljebesparingar av samma
storleksordning som i EPU:s alternativ 1 och 3 kan åstadkommas med en
kärnkraftutbyggnad för perioden 19802000 som är endast hälften så stor som
utredningens. Beräkningarna utgår från samma totala installerade elkrafteffekt
som utredningens alternativ 2 och 4, men stora delar av oljekondenskraften och
mottryckskraften har ersatts med kärnkraft respektive kärnkraft-värmeverk.

Bolaget
anser att kärnkraftutbyggnadsprogrammet för 1980-talet bör inriktas så att
importbehovet av fossilt bränsle hålles i närheten av nu-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 103

'i . '

varande
nivå även om tillväxttakten för energi är något högre än utredningens antagna
lägre tillväxtalternativ. För 1990-talet däremot bör man ha hunnit dämpa
energitillväxten till högst dessa värden.

Med
dessa synpunkter som utgångspunkt lägger bolaget fram ett förslag som framgår
av tabell 4.21. Kärnkraftutbyggnaden i detta alternativ är lägre än
utredningens kärnkraftalternativ, men ger trots detta mycket stora besparingar
av importbränsle och kostnader. Förslagets kämkraftutbyggnad under 1980-talet
motsvarar drygt hälften av den utbyggnad som beskrivs i CDL:s studie från år
1972, vilket bl. a. beror på att spillvärmen från närförlagda kärnkraftverk
tillvaratas för uppvärmningsändamål.

Tabell
4.21 Förslag till planeringsförutsättning för kärnkraftutbyggnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

1985

1990

2000

GW

4

8

16

GW

1,5

4

6.5

GW

3

3,3

4

GW

3

3,3

4

1.
Ytterligare kärnkraftutbyggnad
efter de 11 beslutade enheterna

2.
Därav mottryckskraft

3.
Fossil kondenskraft

4.
Fossil mottryckskraft

5.
Oljebesparing jämförd med
utredningens alt. 4 om belastningen följer den lägre

energitillväxten Mtoe/år 5 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Även
andra remissinstanser uttalar sig positivt om kärnbaserade kraftvärmeverk som
produktionslösning, t. ex. länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen i
Malmöhus län pekar på möjligheterna att utnyttja ett tredje aggregat i
Barsebäck för fjärryärmeöverföring till Malmö-, Lund-, Helsingborg- och
Landskronaregionerna.

Utredningen om radioaktivt
avfall anför att kostnaderna för en säker teknik för hanteringen av radioaktivt
avfall kommer ekonomiskt att belasta kärnkraften, som dock utan svårigheter kan
bära dessa. Priset per producerad kilowattimme i kärnkraftverk kommer enligt
utredningen sannolikt att inom överskådlig tid ligga lägre än för elkraft från
olje- och koleldade stationer.

Utredningen
framhåller vidare som sin bedömning att de problem som föreligger i samband med
upparbetning samt hantering och förvaring av plutonium och högaktivt avfall
inte kan anses utgöra hinder för utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, om en
sådan utbyggnad bedöms vara lämplig från andra synpunkter.

Vissa
remissinstanser anser dock att beslut om ytterligare kärnkraft bör anstå i
avvaktan på bättre beslutsunderlag i fråga om avfalls- och säkerhetsproblemen,
t. ex. som tidigare nämnts KF, LO och TCO.

4.3.6
Övrigt

I
fråga om förslaget om regional energiplanering ställer sig flera
remissinstanser positiva, t. ex. länsstyrelserna i Gotlands,
Blekinge,

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 104

Hallands,
Jämtlands och Västerbottens län samt KF och Svenska värmeverksföreningen.

Svenska
kommunförbundet anför att EPU:s syn på den kommunala planeringen som ett medel
att bättre kunna beakta de samhälleliga aspekterna vid valet av
uppvärmningsform helt överensstämmer med förbundets uppfattning. Genom en
integrering av energiförsörjningen i dess helhet med övrig kommunal planering
kan alla de möjligheter utnyttjas, som följer av en total behandling av
planeringsproblematiken. Vad i betänkandet anges som regional värmeplanering
avser enligt förbundet uppenbarligen planering på kommunal nivå. Förbundet
delar utredningens uppfattning, att denna kommunala planering bör omfatta all
planering för ledningsbunden energi. Förbundet stöder därför EPU:s förslag att
samordningen mellan energiplanering på riksnivå och den lokala energiplaneringen
utreds och att härvid beaktas hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den
lokala energiplaneringen.

Länsstyrelsen
i Stockholms län uttalar sig för att en lokal och regional energiplanering
integrerad med samhällsplaneringen i övrigt kommer till stånd.

Länsstyrelsen
i Malniöhus län anför att kommunernas ansvar för och engagemang i
energiförsörjningen gör det naturligt att primärt förankra en energipolitisk
planering i kommunerna. Energifrågornas betydelse för den regionala
utvecklingen gör det enligt länsstyrelsens mening också nödvändigt att en
framtida energipohtisk planering samordnas med andra planeringsinsatser på den
regionala nivån. Länsstyrelsen anser att starka skäl därför talar för att
länsstyrelserna, som ett naturligt komplement till sin planering inom de
fysiska och regionalpolitiska områdena, också ges ansvar för en regional
energipolitisk planering.

Energiberedskapsutredningen
förordar att fullständiga energiplaner utarbetas lokalt och att dessa knyts
ihop med en riksplanering. Utredningen framhåller betydelsen av att man i
sådan planering som ett naturligt moment tar med beredskapen ur alla dess
aspekter (produktion, lagring, omställning, reglering etc). Den
försörjningsansvariga myndigheten måste enligt utredningen då också få
möjlighet att ange utgångspunkter för planeringen.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller att länet har ett kraftigt energiöverskott som
överförs till andra delar av landet. Därvid uppstår överföringsförluster som
ökar med stigande energipriser. Från den synpunkten är det enligt länsstyrelsen
en samhällsekonomisk välmotiverad lokalisering att förlägga energikrävande
industrier till Norrbotten.

Ett
mål bör enligt länsstyrelsen sålunda vara att på sikt minimera överföringen av
elkraft. Vattenkraften torde emellertid i stigande utsträckning användas vid
toppbelastningar i de södra delarna av landet. Det ligger enligt länsstyrelsen
inte i länets och dess näringslivs mtresse att en sådan utveckling skulle bli
alltför långtgående. Med tanke på

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 105

överföringsförlusterna
är en sådan utveckUng sannolikt inte heller förnuftig utifrån
samhällsekonomiska utgångspunkter. Länsstyrelsen uttalar även att ur länets
synvinkel skulle en regionalisering av energiförsörjningen ha betydande
fördelar.

4.4
Energisparundersökning

4.4.1
Bakgrund och förutsättningar

EPU
har som redan framgått analyserat tänkbara alternativ för den framtida
utvecklingen på energiområdet. Utredningen har inte haft i uppdrag att lägga
fram direkta förslag till lämplig energipolitik. Som en komplettering till EPU
har därför 25 statliga myndigheter ombetts att i anslutning till
remissbehandlingen av EPU:s betänkande göra en energisparundersökning.

Varje
myndighet har uppmanats att för sitt ansvarsområde göra en genomgång av
fömtsättningarna för och konsekvenserna av åtgärder för att spara energi.
Myndigheternas bedömningar har skett utifrån två sparalternativ, varav det ena
motsvarar EPU:s lägre konsumtionsprognos (2,4 % ökning per år i genomsnitt fram
till år 1985). Det andra alternativet innebär en ytterligare nedräkning av
EPU:s lägsta altemativ med 0,4 procentenheter. De bägge altemativen framgår av
tabell 4.22. Den visar fördelningen på olika sektorer, utvecklingen av
energikonsumtio-Tabell 4.22 Alternativa utvecklingar av energikonsumtionen

Sektor

ökning
1965-1970

Energikons.

Förutsedd
ökning 1970-1985,

7 per är

% per är

1970

Spontan

Sparalt. I

Sparalt.
11

TWh

(EPU 1 0. 2)

(EPU 3
o. 4)

Jordbruk,
skogsbruk.

fiske'

3,8

4,1

0,6

0,3

0,0

Gruvor,
mineralbrott

7,6

4,9

7,2

5,2

4,8

Tillverkningsindustri

3,5

145,4

4,7

3,6

3,2

Byggnadsindustri

11,8

0,7

2,4

2,4

2,0

Varuhandel,
hotell.

banker, försäkring.

privata tjänster

4,8

14,4

3,7

3,2

2,8

Samfärdsel

6,3

70,0

3,4

2,7

2,3

Post,
tele

2,9

3,7

3,3

2,7

2,3

Sjukvård

4,6

8,5

2,9

2,0

1,6

Undervisning

5,5

5,5

3,3

2,5

2,1

Försvar*

1,0

2,0

2,7

1,5

1,1

(Drivmedel
för försvaret'

0,0

-1,0

-2,0)

Övrig
förvaltning

5,8

4,1

6,1

5,0

4,6

Bostäder

4,8

102,6

0,6

-0,5

-0,9

Övrigt*

4,2

2,7

5,5

2,7

2,3

Summa

4,6

368,6

3,4

2,4

2,0

'
Exkl. därtill hörande hushåll.

-
Exkl. drivmedel.

'
Ingår i Samfärdsel.

'
I huvudsak fritidssektorn, där uppvärmning av fritidshus dominerar.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 106

nen
19651970 samt EPU:s högre alternativ för perioden fram till år 1985.

Myndigheterna har ombetts
göra sina bedömningar för två olika perioder, nämligen dels budgetåren 1975/76
och 1976/77, dels hela perioden fram till år 1985.

I vissa fall har samråd
skett med olika organisationer såsom Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet och Sveriges industriförbund.

4.4.2
Möjligheter till energibesparing

Samtliga
tillfrågade myndigheter utom ÖEF har yttrat sig om den framtida nivån på
energikonsumtionen. Alla dessa anser att det går att spara energi enligt något
av de bägge alternativen utan att målen för samhällsutvecklingen för resp.
myndighets ansvarsområde kommer att äventyras.

ÖEF, vars ansvarsområde
sträcker sig över flera sektorer, avstår från att bedöma sparmöjlighetema. ÖEF
diskuterar i stället alhnänt om förutsättningar och konsekvenser i anslutning
till energisparande. ÖEF betonar att rena förbrukningsregleringar normalt inte
bör tillämpas för att nå energibesparing. Sådana åtgärder bör endast tillgripas
om tillförselsituationen ger anledning därtill.

Var gäller
sparmöjlighetema på kortare och längre sikt anser de myndigheter som yttrat
sig beträffande näringslivs- och samfärdselsektorerna genomgående att sparinsatserna
där inte får ordentlig effekt förrän om flera år. De kortsiktiga
sparmöjlighetema anges vara förhållandevis begränsade i dessa sektorer.

För bostäder och övriga
lokaler är bilden delvis annorlunda. Med hänvisning till bl. a. de goda
sparresultaten föregående vinter bedömer bl. a. UKÄ, SÖ, .statens råd för
byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning att möjligheterna
är gynnsamma att redan på kort sikt dra ned förbrukningen, främst inom kontor
och olika förvaltningslokaler.

Näringsliv

Statens
industriverk konstaterar att energifaktorn hittills endast i ringa grad har
styrt industriutvecklingen. Snarare har allmänpolitiska och näringspolitiska
ambitioner angivit inriktningen. Verket anser att så bör ske även framdeles.
Energisparande inom industrin bör därför främst inriktas på en effektiviserad
energianvändning, dvs. åtgärder som inte påverkar produktionsfömtsättningama.
Industriverket nämner att väsentliga expansionsplaner har presenterats och i
flera fall beslutats inom energikrävande industribranscher, t. ex. Stålverk 80,
petrokemisk industri i Stenungsund, aluminiumindustri och skogsindustri.

Vidare anför
industriverket att en långsam industriutveckling kan leda till en låg
investeringstakt och därmed en sämre effektivitetsut-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 107

veckling.
Vid ersättande av gamla maskiner och anläggningar med nya erhåUs i regel en
minskad specifik energiförbrukning.

Industriverket
pekar på olika möjligheter till energibesparing inom industrin.
Mottrycksproduktionen bör kunna öka med 50 % motsvarande 2 TWh per år. Goda
möjligheter till värmeåtervinning föreligger i flera fall. Lågtemperaturvärme
kan nyttiggöras genom värmepump och ibland direkt för lokaluppvärmning. Värme i
utgående friskluft kan tas omband i värmeväxlare. Inom skogsindustrin samt
järn- och stålindustrin avgår stora kvantiteter lågtemperaturvärme med
kylvatten. Ibland bör detta kunna utnyttjas för fjärrvärme. Specifika
energiförbrukningen för upparbetning av returpapper är ca en fjärdedel av
värdet från slipmassatillverkning. En ökning av återvinningsgraden för papper
från f. n. 28 % till 5060 % ger en besparing av 11,5 TWh per år. Aluminiumtillverkning
från skrot drar endast 510 % av den energimängd som åtgår vid produktion av
primäraluminiimi. En ökning av skrotandelen i järn- och stålindustrin skulle
också ge vinster. Minskad tidningspappertjocklek från 49 g/m" till 45 g/m°
ger energibesparing. Utvecklingen mot större integration inom t. ex.
skogsindustrin är värdefull från energisynpunkt

Industriverket
anser sammanfattningsvis att sparalternativ I kan uppnås fömtsatt att
styrningsåtgärder vidtas. Alterantiv II kan endast realiseras om
industriproduktionens ökningstakt blir lägre än 4 % per år, vilket inte är
förenligt med deklarerade mål för industripolitik och sysselsättning.

AMS
utför i egen regi s. k. industriella beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten
inom byggnads- och anläggningssektorn, skogsvården m. m. Därvid sysselsätts f.
n. sammanlagt ca 4 500 personer. Under förutsättning att arbetsmarknadsläget
är i stort sett oförändrat, räknar AMS med att kunna hålla energiåtgången i
samband med beredskapsarbeten inom ramen för alternativ II under
de närmaste åren. Beträffande kon-torsarbetscentralerna håller AMS för troligt
att såväl arbetsvolymen som energiåtgång kommer att öka med ca 5 % per år,
vilket motsvarar sparalternativ I. Sistnämnda alternativ
bedöms även möjligt att nå beträffande styrelsens egen administration och
service.

AMS
framhåller att vid ett eveneutUt avsevärt försämrat sysselsättningsläge kommer
ökat energibehov för beredskapsarbeten att åtminstone delvis motsvaras av
minskat behov inom näringslivet i övrigt. Dessutom kommer valet av
verksamheter för sådana arbetet att inverka på energiförbrukningen, eftersom
energibehovet per anställd varierar för olika slags beredskapsarbeten.

Statens
vägverk uppskattar energiåtgången för statlig, kommunal och enskild väghållnbg
till 4,4 TWh budgetåret 1975/76. I denna siffra ingår inte energi för framställning
av material (asfalt, betong m. m.). Ej heller ingår vägbelysning. Vägverket
beräknar att energiåtgången för väg-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 108

byggande
kommer att öka med 1,9 % resp. 1 % under de två nästkommande budgetåren.
Resterande period fram till år 1985 räknas med en konstant nivå. För drift av
vägar anges en årlig ökning om 1 % under hela perioden. Den av vägverket
angivna utvecklingen fÖr väghållningen är således förenlig med bägge
sparalternativen. En viss energibesparing i förhållande härtill anges vara
möjlig.

Enligt
statens jordbruksnämnd bör det vara möjligt att nå sparalternativ II till
år 1985 utan att gällande jordbrukspolitiska produktions-målsättning behöver
ändras.

Skogsstyrelsen
förutser en mindre ökning av skogsbrukets energiförbrukning till följd av
utökat skogsvårdsprogram och ökad mekaniseringsgrad. En tänkbar utveckling
innebärande att axeltrycket höjs för transporter på allmänna vägar verkar i
motsatt riktning. Styrelsen bedömer att energiförbrukningen kan hållas inom
ramen för bägge sparalternativen utan att några skogliga planer behöver
nämnvärt rubbas.

Fiskeristyrelsen
anför att effektiviteten i fisket ökar vilket minskar fiskeansträngningen. Ä
andra sidan ökar motorstyrkan på båtarna och därmed båtarnas hastighet. Den
sammanlagda effekten härav bedöms av fiskeristyrelsen leda till att en ökning
av energiförbrukningen enligt sparalternativ II är
tillräcklig utan att några särskilda besparingsinsatser behöver vidtas f. n. En
förutsättning är dock att fiskeplatser och fiskegränser inte förändras så att
svenska fiskare måste söka sig till allt avlägsnare områden.

Inom
byggnadsindustrin är besparingsmöjligheterna goda enligt statens råd för
byggnadsforskning. Ökningstakten enligt det lägre utvecklingsalternativet (2 %
per år) bör kunna halveras genom systematiska besparingsåtgärder.

Transporter

Statens
vägverk, statens väg- och trafikinstitut och transportnämnden anger i ett
gemensamt yttrande att vägtrafiken svarar för 11,5 % av totala energiförbrukningen,
varav knappt tre fjärdedelar faller på personbilar. Enligt dessa myndigheters
bedömningar är besparingsmöjligheterna bättre beträffande persontransporter än
för godstransporter. På kort sikt är dock dessa möjligheter små. Fram till år
1985 bör det genom olika åtgärder vara möjligt att nå en konsumtionsnivå som
ligger någonstans emellan de båda sparalternativen.

Transportnämnden
framhåller utöver vad som framgår av det gemensamma yttrandet att
samfärdselsektorn totalt sett är en relativt liten energikonsument och i stort
en funktion av samhällsstrukturen i övrigt samt att sektorns drivmedel f. n.
endast i liten utsträckning kan ersättas med annan energi.

Konsumentverket
anser att energiutvecklingen för transporter är svår-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 109

bedömbar.
MöjUgheterna till besparingar utan större olägenheter för konsumentema är goda
enligt verket.

Försvarets
totala drivmedelsförbrukning beräknas av överbefälhavaren till 429 000 m
budgetåret 1974/75. Utvecklingen av denna förbrukning har i
energisparundersökningen angivits till en årlig minskning om 1 % resp. 2 % i de
bägge sparalternativen. ÖB anser att försvarets förbrukning av fordonsdrivmedel
och flygdrivmedel kan sparas med mellan 1 % och 2 % per år fram till år 1985.
Fartygsdrivmedel kan sparas med 1 % per år. Sammanfattningsvis anser ÖB att
drivmedel kan sparas enligt alternativ I under perioden. För att uppnå
alternativ II måste gällande målsättningar för krigsmakten
förändras.

Civilförsvarsstyrelsen,
som haft samma procentuella förändringstal i de bägge alternativen som ÖB,
anser också att alternativ I kan uppnås men att alternativ II innebär
en drastisk sänkning av nuvarande ambitionsnivå för styrelsens verksamhet.

SJ
räknar med en volymökning av godstransporterna på ca 5 % per år fram till år
1985. Persontransporterna beräknas vara ungefär konstanta under denna period.
Energiförbrukningen för järnvägstransporter beräknas till följd härav öka med
mindre än 2 % per år. Utvecklingen ligger därmed lägre än det lägsta
sparalternativet. SJ:s bedömning grundar sig på att ingen överföring av trafik
sker från andra transportmedel genom samhälleUga styråtgärder.

Sjöfartsverket
framhåller att förbättrad drivmedelsekonomi inom sjöfarten kan uppnås genom en
ytterligare ökning av fartygens lastförmåga, förbättrad lastfunktion och
begränsning av fartygens hastighet. Verket anser det fullt möjligt att inom
ramen för en energiökning som är betydligt lägre än sparalternativ II upprätthålla
en godtagbar transportförsörjning.

Utvecklingen
inom flyget pekar enligt luftfartsverket på en årlig ökning om drygt 10 % av
antalet passagerarkilometer under perioden 19701985. Till följd härav kommer
drivemedelsförbrukningen att öka med 6 % årligen om inga åtgärder vidtas. Genom
en höjning av beläggningsgraden främst i utrikes linjefart kan dock stora
energibesparingar göras. Verket anser en utveckling i närheten av de bägge
sparalternativen möjlig att uppnå utan att restriktioner på
passageramtveck-lingen behöver tillgripas.

Televerket
anför att televerksamheten är föga resurskrävande och representerar knappt 2 V»
av landets energikonsumtion Verket bedömer det möjUgt att nå alternativ I fram
till år 1985. En reservation görs dock beträffande mndradion, speciellt TV. Deima
verksamhet, som representerar hälften av televerkets energiförbrukning, kan
under 1980-talet komma att öka kraftigt genom ökat progammtbud och därav följande
behov av nya sändarnät. Apparatförbrukningen i hemmen ingår inte i verkets
bedömningar.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet no

Poststyrelsen
anser att energiförbmkningen för posttransporter inte behöver öka mer än enligt
de båda sparalternativen såvida inte oväntat stora förändringar inträffar
beträffande postvolym och serviceinriktning under perioden.

Bostäder
och övriga lokaler

Bostadsstyrelsen
erinrar om att bostadsektorns energikonsumtion utgör närmare 30 % av totala
förbrukningen. Styrelsen bedömer det möjligt att fram till år 1985 spara
totalt 8 TWh jämfört med nuvarande nivå. Detta innebär en årUgt minskning om
0,75 %. För att deima utveckling skall nås måste hushållens specifika
energiförbmkning för värme minska samt specifika elbehovet vara i stort sett
konstant. Alternativet ligger mitt emellan de båda sparalternativen.

Statens råd för
byggnadsforskning påpekar att lokaluppvärmningen bostäder, kontor, affärer,
industrilokaler m. m. svarar för hälften av totala energiförbrukningen och
således har stor betydelse i vår energibalans. Rådet bedömer
besparingsmöjUgheterna vara gyimsamma och anser att det lägre
utvecklingsalternativet är uppnåeligt för bostäder och övriga lokaler. Inte
heller länge gående besparingar behöver uteslutas. För att nå ett stort
sparande krävs dock att en rad åtgärder vidtas såväl vid nybyggande som
framför allt i den existerande bebyggelsen. Samhället måste därför tillgripa
en rad stimulans- och styrmedel.

Även statens institut för
byggnadsforskning anser det möjUgt att göra stora energibesparingar i den
befintliga bostadsbebyggelsen genom relativt enkla åtgärder. På längre sikt
bör en komplettering ske med åtgärder som berör byggnadsstommen och som leder
till mer avancerad slyrnmg av värme och ventilation i bostäder och på
arbetsplatser. Stora integrationsvinster föreligger vid den framtida
energiplaneringen, bl. a. genom att den kommunala energiplaneringen integreras
i den fysiska översiktplaneringen.

För
bostäderna anser konsumentverket, att en årlig besparing om 2 %, dvs. betydligt
lägre än sparalternativ II,
är fullt reahstiskt.

Planverket
har svårt att värdera vilken besparingseffekt som kan nås med hjälp av olika
insatser. Enligt verket förefaller alternativ I vara möjligt att uppnå.

Byggnadsstyrelsen förutser
att byggnadsvolymen i styrelsens lokalinnehav fördubblas fram till år 1985 såväl
beträffande undervisningslokaler som lokaler för övrig förvaltning. Vid en fri
utveckUng kommer till följd härav totala energiförbrukningen att öka med drygt
5 % per är. Styrelsen bedömer det dock möjligt att genom oUka åtgärder kraftigt
minska förbrukningen. För perioden 19721985 kan den genomsnittliga
ökningstakten därmed anges till 1,7 % per år för undervisningslokaler och till
3,7 % per år för övriga förvaltningslokaler, dvs. 2,7 % per år för styrelsens
totala ansvarsområde. Ett sådant alternativ Ugger lägre än sparalternativ II.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 111

EnUgt
UKÄ föreligger avsevärda möjUgheter att begränsa energikonsumtionen genom
vidtagande aV vissa enkla tekniska åtgärder och noggrannare skötsel och
övervakning. Erfarenheterna från vintern 1973 1974 tyder på att 20 % kan
sparas utan menlig inverkan på verksamhetens bedrivande eller på komforten.
Sparalternativ II bör kunna klaras med bred marginal enligt UKÄ.

Även
SÖ anser att man med insatser från centralt och lokalt håll kan nå ett
besparingsresultat som ligger lägre än alternativ II. Besparingarna
bör främst inrikats på byggande och drift av skolbyggnader. BesparingsmöjUgheterna
i den direkta undervisningen anses marginella och energiförbmkningen för skolskjutsar
kan endast minskas om standarden sänks.

Mer
än fyra femtedelar av totala energiförbrukningen inom social-och
sjukvårdssektorn kan hänföras till uppvärmning av vårdinrättningar, fritidshem,
förskolor etc. Enligt socialstyrelsens mening kommer byggnadsvolymen att öka
kraftigt (3 % per år) under perioden fram till år 1985. Främst är det
utbyggnaden av långtidsvården och barnaomsorgen, som kräver ökade resurser.
Trots denna ökning anser styrelsen det fullt möjligt att klara alternativ I
under perioden fram till år 1985, medan tveksamheten är stor inför alternativ II. Detta senare alternativ skulle kunna innebära att viktiga sektorsmål
äventyras. Styrelsen betonar att energibesparing under inga förhållanden får
leda till en standardsänkning inom den egentliga medicinska driften.

Överbefälhavaren
anser det möjligt att nå alternativ I beträffande fastighetsförvaltningsområdet
inom försvaret. För att nå alternativ II måste en allmän
temperatursänkning med ca 2° C accepteras. Enligt ÖB bedöms detta kräva att
samhället i övrigt genomför motsvarande temperatursänkning.

Poststyrelsen
beräknar sitt lokaltillskott till 3 % per år fram till år 1985. Erfarenheterna
från vintern 19731974 visar att besparingsmöjligheterna beträffande
uppvärmning, ventilation och belysning av postlokaler är betydande. En
spareffekt om 10 % bedöms möjUg utan nämnvärd standardsänkning. Mot bakgrund
härav anger styrelsen att bägge sparalternativen kan klaras.

Televerket
anser det möjligt att begränsa sitt behov av energi för lokaluppvärmning i
enlighet med alternativ I.

Svenska
kommunförbundet anger att energiförbrukningen för fritidssektorn kommer att
öka från 2,4 TWh år 1974 till 6,9 TWh år 1985. Detta motsvarar en årlig ökning
om 10 %. Av sektorns förbrukning faller huvuddelen f. n. på sporthallar (0,78
TWh) och simhallar (1,17 TWh).

Även
energiförbrukningen för vattenförsörjning och avloppsrening beräknas av
förbundet öka kraftigt fram till år 1985 3,3 % resp 7,5 % per år.

Kommunförbundet
anser att besparingsmöjligheterna är små inom vat-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 112

ten
och avlopps- och fritidssektorerna. En framtida arbetstidsförkortning och en
ökad spridning av semestertiden innebär sannolikt snarare ett ökat utnyttjande
av fritidsanläggningar.

4.4.3
Föreslagna energibesparingsåtgärder

Myndigheterna
har redovisat ett flertal åtgärdsförslag. Allmänt anges en viss osäkerhet om de
föreslagna åtgärdernas effekter. Många förordar därför fördjupade studier
kring sådana frågor.

Näringsliv

Statens
industriverk diskuterar ett flertal åtgärder för att nå spar-effekter utöver
vad höjda energipriser torde ge. Åtgärderna är huvudsakligen inriktade på
effektiviserad energianvändning.

Verket
bedömer att information och kurser samt sparkampanjer kan ge goda resultat.
Regler och föreskrifter kan även införas. Industriverket varnar dock för att i
alltför stor grad bygga ett energisparande på regleringar. Energiskatter bedöms
enligt verket vara ett användbart medel med goda styrningseffekter på lång
sikt. Ett problem i sammanhanget är dock att en relativt måttlig skattesats
medför en stor kostnadsökning för konsumenterna. En tioprocentig skatt på
import av fossila bränslen ger 1 miljard kr. Vidare påpekas att energiintensiva
branscher ofta är viktiga exportindustrier. Ett sätt att påskynda investeringarna
i energibesparande åtgärder är att ge statsbidrag. Ett liknande system finns
redan prövat på miljövårdsområdet. En intensifierad FoU-verksamhet förordas
även.

Industriverket
presenterar en stomme till ett åtgärdsprogram. Grundläggande för ett effektivt
program är goda kunskaper om de aktuella problemen. Industriverket framhåller
att fördjupade studier av möjligheterna till energibesparingar inom olika
områden bör genomföras i samarbete med olika branschförbund.

Verket
nämner vidare informations-, utbildnings- och förmedlingsverksamhet.
Utbildnings- och kursverksamhet, framförallt i form av specialkurser riktade
till sådana inom företagen som sköter eller ansvarar för produktionen,
förordas. Rådgivning och förmedling av vunna erfarenheter och uppnådda resultat
kan ske via företagareföreningar och branschförbund. En komplettering med
branschkonsulter, speciellt inriktade på förbättrad energianvändning inom små
och medelstora företag bör sannolikt ske.

Industriverket
administrerar f. n. 35 milj. kr. till energisparande åtgärder för
näringslivets byggnader inom företag med högst 200 anställda. Verket anser att
detta stöd bör utvidgas till att omfatta även större företag. Investeringsstöd
bör även utgå till modifiering eller komplettering av produktionsutrustning i
syfte att sänka energiförbmkningen. Exempelvis skulle investeringar för ökad
industriell mottrycksproduktion stöd-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 113

jas liksom produktionsmetoder som medför ökad återvinning
av energi och material. Stödet kan ske i form av bidrag, räntesubventioner m.
m. Industriverket förordar en utredning med uppgift att sammanställa
information och närmare undersöka lämpliga former för statligt stöd till sådana
energibesparande investeringar.

EPK:s förslag angående stöd till teknisk FoU bör ses som
ett mini-miförslag som kraftigt utvidgas i samband med utredningar där behoven
kartläggs och preciseras.

Industriförbundet och vissa branschorganisationer har
yttrat sig till industriverket. Förbundet understryker vikten av en satsning på
industriellt mottryck. Vidare avvisas höjda energiskatter. I stället förordas
statsbidrag som den lämpligaste styrningsformen. Kemikontoret avvisar också
höjd energibeskattning och förordar i stället att denna skatt helt avskaffas.
Statsbidrag till såväl byggnader som maskiner till i princip alla företag
framhålls som verksamt styrmedel. Kemikontoret avvisar direkta
styrningsåtgärder innebärande skärpta restriktioner för etable-ring resp.
nybyggnad vad gäller energiintensiva industrier. Bättre samordning behövs av
spar- och återvinningsaktiviteter mellan stat, kommun och näringsliv.

Planverket föreslår att § 136 a i byggnadslagen (1947:
385) kompletteras så att inte enbart valet av plats utan även tillkomsten av
en viss industri prövas med hänsyn tUl landets samlade hushållning med mark och
vatten samt med energiresurser.

I anslutning till vad planverket föreslagit kan nämnas
följande.

Enligt bestämmelser i 136 a § byggnadslagen kan regeringen
i vissa fall pröva huruvida viss industriell eller liknande verksamhet
lämpligen bör få förläggas till viss plats. En förutsättning för att
lokaliseringsfrågan skall kunna underkastas prövning är att valet av plats är
av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.
Bestämmelsen omfattar inte bara nyanläggning utan även väsentlig utvidgning av
industriell eller liknande verksamhet. Inom den givna ramen föreskriver
regeringen vilka slag av sådan verksamhet som skall underkastas regeringens
prövning. Enligt 1 § första stycket kungörelsen (1972:781) om
lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136 a §
byggnadslagen (1947: 385) m. m. skall nyanläggning av vissa uppräknade slag av
verksamheter, däribland järn-och stålverk, metallverk samt pappersbruk och
cellulosafabrik, prövas av regeringen. Utanför de uppräknade slagen av
verksamhet står bl. a. fabriker för framställning av oorganiska kemikalier.
Kungörelsen tar sikte på nyanläggning av verksamhet som under alla
omständigheter är av intresse från riksplaneringssynpunkt. Därutöver har
regeringen enligt 136 a § byggnadslagen befogenhet att i visst fall besluta att
lokalise-

8 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 30

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 114

ringen
av viss verksamhet skall prövas av regeringen. Ett sådant beslut kan avse
verksamhet av annat slag än som anges i nyssnämnda kungörelse eller avse
väsentlig utvidgning av verksamhet. Beslutet måste dock ligga inom den ram som
dras upp i 136 a § första stycket första punkten. Det måste således vara fråga
om industriell eller liknande verksamhet och valet av plats för verksamheten
måste dessutom vara av väsentlig betydelse för hushållningen med landets
samlade mark- och vattentillgångar.

För
det fall att lokaliseringsprövning skall ske enligt 136 a § byggnadslagen,
vare sig detta beror på föreskrifter i kungörelsen eller särskilt beslut av
regeringen, skall lokaliseringsfrågan enligt motivuttalande (prop. 1972: 111
bil. 2 s. 361) göras till föremål för en samordnad, allsidig bedömning med
utgångspunkt i det material som den fysiska riksplaneringen innehåller. Härvid
skall kravet på hushållning med specieUa naturresurser vägas samman med bl. a.
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska synpunkter, frågor om
råvarutillgång osv.

Sedan
bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen om särskild tillståndsprövning av viss
industrilokalisering trädde i kraft den 1 januari 1973 har
lokaliseringstillstånd sökts i 37 fall. Av ansökningarna har 19 avsett om- och
tillbyggnader av befintliga anläggningar. Kungl. Maj:t har helt eller delvis
lämnat lokaliseringstillstånd i 13 fall. En ansökan om lokaliseringstillstånd
har lämnats utan bifall.

Energiåtgången
inom industrin var år 1973 följande.

Tabell
4.23

1973

Total

Antal

Salu-

Energi-

Energi-

energi-

arbe-

värde

åtgång

åtgång

åtgång

tare

milj.

per
arbe-

per kr

Twh

kr

tare 1
000 kWh

saluvärde kWh

Järn-,
stål- och ferro-

legeringsverk

27,0

40 300

7215

667

3,75

Metallverk

3,1

7 900

2 747

396

1,14

Massa
och papper

37,9

46 200

10 192

819

3,71

Cement

7,2

1 900

427

3 724

16,9

Keniikalieindustri

4,4

4 200

1 370

1 032

3,18

Gödselmedel

0,7

900

403

769

1,78

Raffinaderier

1,0

600

1 541

1 498

0,62

Totalt
för dessa

branscher

81,3

102
000

23 895

797

34,0

Totalt
för industrin

105,3

646 000

118 479

233

1,27

Som
framgår av tabellen har de uppräknade industribranscherna en energiförbrukning
som väsentligt överstiger genomsnittet för industrin i dess helhet. Dessa
branscher svarar för 16 % av antalet sysselsatta ar-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 115

hetare
inom industrin och för 20 % av saluvärdet men för 54 % av energianvändningen.
Av branscherna är det endast kemikalieindustrin som f. n. inte helt omfattas av
lokaliseringsprövning enligt 136 a § byggnadslagen. Kemikalieindustrin
omfattar produktion av bl. a. sådana produkter som svavelsyra, sulfitsprit,
klor och av icke-metaller såsom kisel, arsenik och fosfor. Sådan produktion är
i regel miljöstörande och, som framgår av tabellen, energikrävande. Som exempel
kan nämnas att tillverkning av kisel medför en specifik elförbrukning på 14
000 kWh per ton och samma slags miljöpåverkan som ett ferrolegeringsverk.

ÖEF
anser att en effektiv väg till energibesparing inom industrin är satsning pä
FoU. ÖEF förordar FoU i enlighet med EPK:s förslag. På kort sikt kan även god
effekt nås genom bl. a. tillvaratagande av spillvärme och återvinning av
energikrävande varor. Vidare bör övervägas om inte investeringsfonder skall få
tas i anspråk för att främja energisnåla investeringar samt liberala
avskrivningsregler och lånemöjligheter för sådana investeringar.

Vägverket
anför som en möjlig åtgärd till energibesparing i samband med vägbyggande att
det görs en noggrannare övertäckning av material som ingår i beläggningsmassan.
Detta medför sänkt vattenhalt vilket underlättar uppvärmnings- och
tillverkningsprocessen. Besparingseffekten av denna åtgärd anges till 2 % av
vägbyggnadssektorns totalbehov år 1985.

Inom
driftsektorn föreligger besparingsmöjligheter på kort sikt genom sänkning av
hastighet och turtäthet på färjor och sänkning av temperatur och luftväxling
vid vägstationer. Dessa åtgärder kan ge en inbesparing motsvarande 2,9 % av
hela driftsidans förbmkning. På längre sikt kan även noggrannare övertäckning
av material ingående i beläggningsmassan ge en inbesparing motsvarande 3,6 %
av 1985 års nivå.

Statens
jordbruksnämnd, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen anser att det lägre
utveckUngsalternativet, sparalternativ II, kan
klaras utan särskilt långtgående åtgärder. För såväl jordbruk som skogsbmk och
fiske är drivmedel en tung energipost. En konstant nivå eller svag ökning av
drivmedelsförbrukningen anges vara förenlig med produktionsmålen för dessa
näringsgrenar om man främjar ökad mekanisering och fortsatt övergång till
större maskinenheter.

Transporter

Statens
vägverk, statens väg- och trafikinstitut och transportnämnden anger i sitt
gemensamma yttrande att besparingar på kort sikt kan uppnås genom överföring
till koUektiv trafik, bättre framförande av bil, dvs. en "mjukare"
körning och lägre snitthastighet och förbättrat fordonsunderhåll. Detta bör
kunna åstadkommas genom en bred informationsverksamhet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet ii6

På
medellång sikt bör förutom dessa åtgärder en ökad personbils-beläggning och
introduktionen av nya bilmodeller med förbättrad bränsleeffektivitet medföra
vissa besparingar. Följande åtgärder nämns som exempel: höjd
kollektivtrafikstandard, restriktioner på bilismen i tätorternas centrala
delar, varudeklaration av nya bilmodellers bränsleekonomi, ökad differentierad
fordonsskatt, direkta stimulansåtgärder för samåkande bostadarbetsplats,
måttligt höjd bensinskatt.

Fram
till mitten av 1980-talet kan dessutom förskjutning av arbetstider och högre
åkkomfort med kollektiva trafikmedel ge effekt.

Mot
slutet av 1980-talet kan vägtrafikens energiförbrukning komma att reduceras
väsentligt genom ny fordonsteknologi med avsevärt höjd bränsleeffektivitet.

Transportnämnden
framhåller att planering bör igångsättas för att förbereda förskjutning av
arbetstider, åtgärder för att stimulera kollektivtrafiken, samåkning m. m.

Väg-
och trafikinstitutet anför som exempel på långsiktigt verkande åtgärder
minskning av transportavstånd genom planeringsåtgärder, stöd till och
utveckling av transportsystem och fordonsteknisk utveckling. Institutet anser
vidare att ransoneringar av drivmedel endast bör tillgripas i extrema
bristsituationer.

Konsumentverket
nämner övergång till lättare bilar, mer ekonomiska motorer, ekonomitrimning och
minskning av hastigheten som lämpliga sätt att minska energiförbrukningen.
Styrmedel för att åstadkomma detta kan vara lämplig utformning av skatter på
fordon och drivmedel, förbättrad kollektiv trafikstandard och
hastighetsbegränsningar.

ÖEF
anför att studier och utveckling av energisnålare transportsystem för både
person- och godsbefordran bör stimuleras.

SJ
pekar på att samhället kan göra stora energivinster genom att järnvägen
utnyttjas mer på bekostnad av framför allt långa, tunga vägtransporter i de
frekventa relationerna.

Bostäder
och övriga lokaler

Bostadsstyrelsen
anser att det behövs investeringar i storleksordningen 1015 miljarder kr.
totalt för att uppnå det angivna sparresultatet. Bland olika åtgärder förordar
styrelsen förbättrad värmeisolering samt energiekonomiska husinstallationer.
Uppmärksamhet bör även ägnas behovet att stabilisera byggnadernas effektbehov.
Centraliserad värmeförsörjning i kommunal regi framhålls även.

Statens
råd för byggnadsforskning skiljer på bmkaråtgärder, förvaltar-åtgärder och
byggåtgärder. Enligt rådet får bmkaråtgärder det snabbaste genomslaget. Som
exempel på sådana åtgärder nämns sparkampanjer, information avseende
pannskötsel, intrimning och reglering av värmesystem.

Även
förvaltaråtgärder bör kunna få stor effekt på kort sikt. Enligt

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 117

rådets
erfarenheter kan betydande besparingar nås genom effektiviserad drift. För att
så skall ske krävs en samlad insats av snabbt verkande styr- och
stimulansmedel, exempelvis översyn av taxor och specialskatter, översyn av
hyresavtalsprinciper, rådgivning och utbildning via bl.a. industriverket och
universitet och högskolor, fortbildning av driftpersonal.

På
längre sikt fram till år 1985 bör de kortsiktigt insatta förvaltar- och
brukaråtgärderna fullföljas och byggas ut.

I
detta tidsperspektiv bör även byggåtgärder kunna få effekt. Detta gäller både
ny- och ombyggnader. Kommunala energiplaner bör utvecklas till direkta
styrmedel. Byggnormen bör också tas i bmk som styrmedel. Statsbidrag till
energibesparingar bör utsträckas till att gälla även andra lokaler än vad som
f. n. omfattas.

Bland
brukaråtgärderna framhålls frågan om hjälpmedel till konsumenternas energibesparing.
Härför behövs utveckUng av bl. a. energisnål hushållsutmstning. Rådet nämner
vidare behovet av ökad FoU. Kommimala energikonsulter bör även tillskapas.

Statens
institut för byggnadsforskning anför att hur snabbt olika åtgärder kan slå igenom
beror bl. a. på vilka resurser som sätts in på utbildning och information, hur
normer anpassas, hur bidrag, lån och avgifter ar utformade etc. Snabb effekt i
befintlig bebyggelse bedöms bl. a. kunna åstadkommas genom inreglering och
injustering av pannanläggningar, uppvärmnings- och ventilationssystem samt
sänkning av temperaturen i outhyrda lägenheter och lokaler. För att genomföra
sådana åtgärder krävs information och utbildning för fastighetsskötare,
hyresgäster m. fl.

Bland
mer långsiktigt verkande åtgärder i befintlig bebyggelse nämner institutet bl.
a. ökad möjlighet till behovsan passad ventilation i lokaler som endast används
en del av veckan, t. ex. skolor, ökat utnyttjande av värmeväxlare eller
värmepump, bättre temperaturreglering och användning av termostatventiler.

Vid
nybyggnader anför institutet att snabb besparingseffekt kan fås genom t. ex.
bättre kontroll och injustering av oljebrännare och pannor Uksom inreglering av
värmesystem och ventilation och installation av efterfrågestyrd ventilation.
Mer långsiktigt verkar förbättrad kontroll av projektering och utförande av
installationer för värme, varmvatten och luft. Betydelsen av FoU-insatser
betonas.

Konsumentverket
föreslår fortsatta lån och bidrag till energibesparande åtgärder i det
befintliga bostadbeståndet. Konsumenterna behöver rådgivningsinstanser dit man
kan vända sig med värmeproblem. Ett landsomfattande nät av
"värmekonsulter" skulle kunna vara av stor nytta. Nar det gäller
nybyggnation är byggnormer ett utmärkt styrmedel mot en högre värmestandard.
Lämpligt utformade låneregler kan också verka i samma riktning. FoU-insatserna
bör också öka kraftigt.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 118

ÖEF
anser att sparkampanjer bör genomföras regelbundet. Det är också angeläget med
en brett upplagd fortlöpande information och kursverksamhet i statlig regi om
rationell eldning och användning av energi. Föreskrifter om
temperaturrestriktioner och reglering av varmvattenförbrukningen kan också
komma ifråga. Särskilda bestämmelser i energibesparande syfte i
byggnadslagstiftningen bör övervägas. Lån och bidrag bör även fortsättningsvis
utgå. FoU-insatser avseende byggnadsisolerings-, ventilations- och
apparatteknik bör få ordentligt stöd.

Vissa
ändringar i byggnadslagstiftningen föreslås av planverket. Ett klart uttalande
bör införas i byggnadsstadgans 9 §, där de allmänna bestämmelserna om
planläggning finns med innebörd att hänsyn skall tas även till övergripande
behov av energihushållning. En komplettering av byggnadsstadgan bör göras med
en ny paragraf som tar sikte på begränsning av byggnadernas värmeförbrukning.
Verket diskuterar även införandet av bestämmelser i byggnadsstadgan att
byggnader skall kunna uppvärmas även vid minskad eller utebliven tillförsel av
importbränslen. Samråd bör ske med ÖEF innan slutlig utformning av sådan bestämmelse
sker. Byggnadsstadgans bestämmelser om nybyggnad gäller i allt väsentligt även
ombyggnader. Verket föreslår därutöver att byte av panninstallation skall kräva
byggnadslov så att det befintUga beståndet kan bli bättre rustat att möta
störningar i tillförseln av importbränslen.

Planverket
understryker betydelsen av utbildning och information rörande
värmehushållningsfrågor för erhållande av stora besparingar på kort sikt.
Verket anser det vara byggnadsnämndernas uppgift att tillhandahålla sådan
information och rådgivning. Planverket betonar att byggnadsnämndernas resurser
måste förstärkas.

Byggnadsstyrelsen
anger att man undersökt ca 300 olika energibesparingsåtgärder. De mest lönsamma
är enligt hittills vunna erfarenheter installation av utrustning för styrning
av drifttider för värme och ventilation, installation av utrustning för
återluftföring, inreglering av värmesystem, installation och utmstning för
värmeåtervinning i samband med ventilation och upprustning av reglerautomatik
för värme och ventilation. Styrelsen nämner exempelvis att drifttiderna för
ventilation ofta kan skäras ned med 75 % genom att styrutrustning installeras.
Styrelsen har beräknat kostnaderna för energibesparingsåtgärder. I stor utsträckning
kan åtgärderna utföras av anläggningarnas driftpersonal. För övriga åtgärder
anges ett investeringsbehov om totalt 47 milj. kr. fram till år 1985. Enligt
vunna erfarenheter kan investeringsbehovet anges till ca 30 öre för varje kWh
som sparas per år.

Byggnadsstyrelsen
har i augusti år 1974 utgivit anvisningar för energiekonomi. Anvisningarna
berör byggnadens geometriska utformning, begränsar fönsterstorlekar samt ger
riktlinjer för värmeisolering och fönstertyp. Begränsning av temperatur och
drifttider förordas även.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 119

Styrelsen
anser att en komfortabel innetemperatur bör kunna Ugga under 2325 °C.

Även UKÄ diskuterar
lokalhållning och förordar inreglering av värme- och ventilationssystem och
att drifttider för ventilation anpassas efter verkliga behovet.
Inomhustemperaturen bör hållas mellan 20 och 22°C när lokalerna används.
Lokalernas utnyttjningsgrad bör kunna förbättras och energiförbrukningen
anpassas till behoven bl. a. genom att belysningen hålls släckt och
rumstemperaturen dras ned.

Enligt
UKÄ:s egna erfarenheter lönar sig energibesparing även ekonomiskt eftersom
kostnaderna för åtgärderna understiger minskningen av utgifterna för energi.

Enligt
SÖ är sparkampanjer, sänkt inomhustemperatur, inreglering, justering och
kontroll av befintliga anläggningar snabbverkande åtgärder. På längre sikt
bedöms utbildning av fastighetsskötare, information till lärare och elever ge
resultat. Detta gäller också beträffande förbättrad värmeisolering, utveckling
av teknisk utrustning samt nya normer, anvisningar och information för
skolbyggnadsprojektering.

SÖ
framhåller vidare att ett ökat sambruk av skollokaler för olika kommunala
aktiviteter medför besparingar. I motsatt riktning verkar dock en förväntad
årlig ökning av lokalbeståndet liksom modernisering och renovering av äldre
skolbyggnader. Ett genomförande av SIA-ut-redningens förslag om en utökning av
skoldagen ökar också energibehoven.

Socialstyrelsen
bedömer att den specifika bränsleförbrukningen genom en allmän tillämpning av
SPRI-råd, som innebär att rumstemperaturen under eldningssäsongen skall hållas
inom intervallet 2024° C och 20 26° C under övriga delar av året, genom
normer för ventilationsutflöden m. m. kan minskas med 15 % momentant. Delvis
bör denna minskning kunna genomföras redan under de två närmaste budgetåren.
Socialstyrelsen räknar med att den specifika förbrukningen därefter skall öka
endast obetydligt under perioden.

Överbefälhavaren
anger att genomförbara sparåtgärder är minskad elförbrukning, ekonomitrimning
av ång- och värmepannor, tätning av fönster och dörrar, inreglering av
kulvert-, ventilations- och radiatorsystem, värmeåtervinning i byggnader och
temperatursänkning. Om alla dessa åtgärder genomförs kan en minskning av
energiutgifterna erhållas med ca 25 milj. kr. per år, varav 7 milj. kr. till
följd av sänkt inomhustemperatur och 4 milj. kr. genom minskad elförbmkning.
Investerings-kostnadema beräknas till totalt 18 milj. kr. och ådiga
uppföljningskostnaden till 1 milj. kr. För att sparalternativen skall kunna
innehållas även på sikt måste en anpassning ske av den fortsatta nybyggnaden
och istånd-sättningen. Kostnaderna för dessa insatser är inte närmare
undersökta.

Poststyrelsen
betonar vikten av förbättrad drift. Styrelsen har redan vidtagit flera åtgärder
med detta syfte. Bl. a. har utbildning av personal

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 120

skett
vid SIFU-kurser och skötselanvisningar för upp'ärmning m. m. har utarbetats av
postverkets fastighetsförvaltning.

Även televerket framhåller
att översyn och förbättring av värme- och ventilationssystem bör göras i syfte
att spara energi.

4.5
Energisparkampanj

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 tillkallades
energisparkommittén (I 1974: 05) för att svara för uppläggningen och biträda
vid genomförandet av en energisparkampanj under vintern 1974/75.

I
direktiven till kommittén framhålls att en av energipolitikens huvuduppgifter
bör vara att främja ökad sparsamhet med energi och på så sätt åstadkomma en
bättre hushållnmg med energiresurserna. Detta kan åstadkommas bl. a. genom att
medborgarna får råd, upplysningar och uppmaningar om olika sätt att spara
energi. Den sparkampanj som genomfördes vintern 19731974 visade att en
väsentlig besparing av konsumtionen av bränslen och elenergi uppnåddes genom
att på detta sätt vända sig till medborgarna.

Vidare
anges i direktiven att en energisparkampanj är motiverad av flera skäl. De
höjda oljepriserna har medfört att landets kostnader för import av råolja och
petroleumprodukter under år 1974 beräknas ligga ca 7 miljarder kr. över
föregående års, vilket innebär en stor påfrestning på bytesbalansen. För att de
enskilda konsumenterna och företagen på bästa sätt skall kunna anpassa sig till
de höjda energipriserna behövs råd och anvisningar om hur energikonsumtionen
kan begränsas. En sparkampanj ligger också i linje med strävanden till varaktig
energibesparing.

Riksdagen
har anslagit 6 milj. kr. för utgifterna för kampanjen (prop. 1974: 170 bil. 11,
NU 1974: 56, rskr 1974: 396). Energisparkampanjen har påbörjats i december
1974.

Annonser
med råd om energisparande i hushållen har införts i dagspress, fackförbunds-,
folkrörelse-, konsumentpress m. m. Affischering har förekommit utomhus, på tåg,
bussar etc. och på arbetsplatser. Broschyrer har sammanställts och
distribuerats liksom ett specialnummer av konsumentverkets tidskrift Råd och
Rön. Inslag om energisparande har sänts i bägge TV-kanalerna.

överläggningar
om möjligheter till energisparande har även genomförts med representanter för
fastighetsägare, hyresgäster, näringslivs-organisationer. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, statliga myndigheter,
löntagarorganisationer, motororganisationer, köpmannaförbundet m. fl.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 121

4.6
Energiinformation

För
att stimulera till en bred debatt i energipolitiska frågor har en studie- och
informationskampanj bedrivits under år 1974. En väsentlig insats har därvid
gjorts av studieförbunden. Förbunden har erhållit särskilt stöd för
verksamheten. Efter godkännande av riksdagen (prop. 1974: 28 s. 475, UbU 1974:
27, rskr 1974: 249) har således, för cirklar som påbörjats före viss tid, en
generell dispens lämnats beträffande minsta antalet studietimmar, så att även
cirklar med 10 i stället för normalt 20 studietimmar blivit berättigade till
statsbidrag. Ett särskilt konferens- och materialbidrag på sammanlagt 2,8 milj.
kr. har utgått för förbundens cirkelledarutbildning, materialframställning m.
m.

Vid
sidan av dessa åtgärder har stöd till studieverksamheten utgått i form av dels
en annonskampanj beräknad kostnad 1 milj. kr. för att främja rekryteringen
av kursdeltagare, dels möjlighet till faktagranskning och annat bistånd i
förbundens utarbetande av studiematerial. För att svara för sådan granskning
har med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats en särskild sakkunnig
och en grupp av experter inom berörda tekniskt-vetenskapliga områden (I 1974:
04; referensgruppen för energiinformation).

Antalet
cirklar antogs inledningsvis komma att uppgå till ca 3 000. I september 1974
beräknade skolöverstyrelsen preliminärt att antalet cirklar skulle bli drygt 6
500 och Arbetarnas bildningsförbund redovisade ett ännu högre antal. Slutlig
uppgift om antalet anordnade cirklar föreligger inte ännu.

Referensgmppen
för energiinformation har i september 1974 arrangerat studiedagar om
energifrågorna för studieledare från de olika studieförbunden. Gruppen har
vidare gett ut en argumentkatalog. Argument i energidebatten.

Med
skrivelse den 29 november 1974 har referensgruppen överlämnat promemorian
Information i energifrågor förslag till förbättringar, organisatoriskt,
personellt och finansiellt.

I
promemorian framhålls bl. a. att viss kritik har riktats mot informationen på
energiområdet i samband med de senaste årens energidebatt. Förhållanden som
därvid har påtalats är bl. a. att företagen inom energibranschen dominerar
informationsutbudet tack vare sina ekonomiska resurser, att det offentliga
trycket i form av utredningsbetän-kanden, propositioner m. m. kan vara
svårtillgängligt och svårläst samt att påtagUga svårigheter fmns för
allmänheten att överblicka olika myndigheters ansvarsområden, få information
på ett inte alltför tekniskt språk och få del av utländskt
informationsmaterial.

Mot
denna bakgmnd diskuteras i promemorian vilka åtgärder som skulle kunna vidtas
för att komma till rätta med de konstaterade problemen och vissa förslag
redovisas. Således föreslås bl. a. att ett

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 122

särskilt,
fristående sekretariat för information i energifrågor skall inrättas för, i
första hand, en försöksperiod om tre år. Till sekretariatets huvuduppgifter bör
höra att samordna och stödja de tillståndsgivande och kontrollerande
myndigheternas information och ta initiativ till informationsmöten m. m. och
att sprida kännedom om nya metoder för energiutvinning och energisparande.
Sekretariatet föreslås till sitt förfogande få en allsidigt vetenskapligt och
tekniskt sammansatt referens-grapp, omfattande även observatörer från de
politiska partierna, som kan fungera som ett råd för samhällsinformation på
energiområdet.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 123

5
Forskning och utveckling inom energiområdet

Under
denna rubrik behandlas huvuddelen av frågorna om forskning och utveckling (FoU)
inom det energipolitiska området. Forskning rörande kärnkraftens säkerhets-
och miljöfrågor samt kärnkraftens radioaktiva avfall behandlas huvudsakligen i
avsnittet 10 Kärnkraftens särskilda säkerhetsfrågor.

5.1
Studie inom OECD

Inom
ramen för den långsiktiga energistudie som organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) genomfört (jfr avsnitt 2.3) har utförts en omfattande
analys av FoU i OECD:s medlemsländer (Energy Research and Development
Problems and Perspectives, OECD dokument nr SPT (74)21). Rapporten omfattar bl.
a. en genomgång av forskningssituationen inom olika delar av energiområdet,
såväl energiproduktion som överföring och konsumtion av energi, en redogörelse
för FoU-situationen inom energiområdet i olika länder i form av ett omfattande
tabellmaterial samt en diskussion av möjligheterna till internationellt
forskningssamarbete.

Rapportens
slutsatskapitel anger att för tiden fram till mitten av 1980-talet kommer
OECD-ländernas energibehov att tillgodoses i huvudsak av de primärenergikällor
och den teknologi som används idag. Icke desto mindre kan FoU-insatser,
speciellt de som redan pågår, ge betydelsefulla bidrag när det gäller att
finna nya energikällor och att förbättra använd teknik.

För
perioden 19852000 väntas nuvarande FoU-insatser kunna påverka
energiförsörjningen avsevärt mer. Olja kan komma att utvinnas på stora
havsdjup. Utvinningstekniken bör kunna medge bättre utnyttjande av
oljekällorna. Koltekniken bör kunna utvecklas vad gäller såväl direkt
förbränning som konverteringsprocesser för omvandling till gasformiga och
flytande bränslen. Inom kärnkrafttekniken bör man kunna utnyttja bridreaktorer
och gaskylda högtemperaturreaktorer. Vissa speciella energikällor som
geotermisk energi kan komma att lokalt spela betydelsefulla roller. Ny teknik
för energibesparing kan under denna tidsperiod ge möjlighet att märkbart
påverka energikonsumtionens storlek.

För
tiden efter år 2000 anges att situationen är mycket mera osäker. De fossila
bränslena, särskilt kolet, kommer att fortsätta att spela en väsentlig roll,
men de måste successivt lämna plats för andra, mera uthålliga energiformer.
Här nämns snabba bridreaktorer, termonukleär fusion, solenergi och kanske
geotermisk energi.

Slutsatserna
av de angivna utvecklingsmöjligheterna skulle enUgt

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 124

OECD-rapporten
kunna vara att OECD-länderna kan se med tillförsikt på framtiden, men med
hänsyn till politiska, ekonomiska och sociala faktorer i övrigt måste man
iaktta stor försiktighet. Energiförsörjningen är i första hand relaterad till
samhällsstrukturen och samhällets ställningstaganden, och dess framtida
utveckling kommer huvudsakligen att bero på ländernas politiska beslut ifråga
om samhällsstrukturen och den ekonomiska tillväxtens former. Inom ramarna för
dessa avgöranden kan teknik och vetenskap bjuda väsentUga bidrag.

OECD-rapporten
ser energiområdet som en god illustration till de problem som idag möter
forskningspolitiken när det gäller att tillgodose mål som ständigt förändras.
Energifrågorna kan inte lösas en gång för alla och de FoU-program som nu inleds
kommer ofta inte att leda till resultat förrän efter 1020 år. Detta framhäver
betydelsen av en långsiktig FoU-politik inom energiområdet baserad på
bedömningar av framtida problem och behov.

OECD-studiens
institutioneUa del leder till slutsatsen att en av de viktigaste åtgärderna för
FoU-ansvariga organ är att samordna olika organisationers verksamhet inom
energiområdet. Som betydelsefulla för det samordnande organets arbete anges
politisk tyngd och tillgång till finansiella resurser.

Energifrågornas
betydelse och komplexitet motiverar internationellt FoU-samarbete. Samarbetet
bör för att kunna fungera effektivt koncentreras till vissa utvalda sektorer.
Som lämpliga exempel på samarbetsområden anger OECD-rapporten följande:

Prospektering
och värdering av energitillgångar

Underjordisk
lagring eller lagring under vatten av fossila bränslen

Kolteknik

Kärnkraftens
säkerhetsfrågor

Hantering
av radioaktivt avfall

Termonukleär
fusion

Solenergi

Geotermisk
energi

Energi
ur avfall

Bränsleceller

Värme
som energibärare

Nya
energibärare (metanol, väte m. m.)

Energibesparande
åtgärder

Allmänna
energisystemstudier

5.2
Energiprogramkommitténs betänkande

5.2.1
Inledning

Energiprogramkommittén
(EPK) föreslår ett samordnat svenskt FoU-program inom energiområdet, som syftar
till att säkra och öka tillgängen på energi, minska behovet av energi samt
minska kostnaderna för

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 125

att
utnyttja energi. Programmet har för de närmaste tre åren kostnadsberäknats
till cirka 420 milj. kr. i 1974 års priser.

Som
underlag för sitt förslag har kommittén analyserat den svenska
energiförsörjningen genom att bl. a. jämföra den med globala förhållanden.
Kommittén har vidare kartlagt pågående och planerad FoU inom och utom landet.
Ett stort antal experter har medverkat vid utarbetandet av ett omfattande
bakgmndsmaterial. Kommittén har också inbjudit några författare att i
idépromemorior redovisa en självständig syn på energiforskningsproblematiken.

EPK
har i sitt betänkande inledningsvis behandlat bl. a. energiförsörjningen och
de globala energireservernas storlek enligt tillgängliga uppgifter. Dessa
frågor har redovisats tidigare i den intemationella översikten (avsnitt 2).

5.2.2
Forskning och utveckling inom energiområdet verksamhet, planer och
organisation EPK skickade vid årsskiftet 1973/74 ut en enkät till myndigheter,
institutioner, företag m. fl. angående FoU inom energiområdet. Svar har kommit
in från ett 50-tal instanser. Enkätsvarens utförlighet har varierat kraftigt.
Endast från den icke affärsdrivande delen av den offentUga sektorn har kunnat
erhållas svar som har bedömts ge en rimlig totalbild av pågående verksamhet.
Enkätresultatet för detta område sammanfattas i följande tabell.

Tabell 5.1 FoU-projekt inom energiområdet finansierade med
allmänna medel

Totalt

Antal projekt

Redovisad

antal

med kostnads-

kostnad

projekt

uppgift

(1000-tal kr.)

Kärnenergi

15

13

35 650

Konventionell
energi-

produktion

16

14

2 743

Fasta
bränslen

4

1

100

Icke-konventionella

energiformer

8

8

2 405

Energianvändning

Industrin

4

3

230

Transporter

8

3

320

Lokalkomfort

20

9

839

Övrigt

15

14

1274

90

65

43 561

EPK
lämnar vidare följande uppgifter om FoU-verksamheten.

Kärnenergi

De
största kända uranfyndigheterna i Sverige ligger vid Ranstad i Västergötland.
Här har man under de senaste åren sökt utröna de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för uranutvinning i stor skala.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 126

Under
budgetåret 1973/74 var det direkta statliga stödet till verksamheten 2,2 milj.
kr. Förhandlingar har nu upptagits mellan AB Atomenergi och andra intressenter
om eventuell framtida exploatering.

Anrikning
av uran kräver mycket avancerad teknik oavsett vilken metod som väljs. Stora
ansträngningar görs f. n. för att bygga upp en västeuropeisk
anrikningsverksamhet med koncentration kring två sammanslutningar med skilda
projekt. Eurodif med Frankrike som ledande nation avser att bygga en
anrikningsanläggning baserad på den beprövade gasdiffusionstekniken. Urenco
baserar sitt arbete på den gemensamma utveckling av gascentrifugtekniken som
sker i Förbundsrepubliken Tyskland, Holland och Storbritannien. Sedan år 1972
bedrivs i Sverige ett basteknologiskt arbete som framför allt är inriktat på
gas-centrifugteknikens gasdynamiska aspekter. Projektet drog budgetåret 1973/74
en kostnad av 6,6 milj. kr. och sammanhålls av AB Atomenergi. Sverige är f. n.
representerat i en internationell studie av centri-fugtekniken baserad på det
pågående Urenco-projektet. Deltagande i denna studie ger dock på grund av
långtgående sekretessbestämmelser endast ett begränsat informationsutbyte.

Den
del av lättvattenreaktoruivecHiingea som finaniseras över statsanslaget till
AB Atomenergi uppgick budgetåret 1973/74 till ca 20 milj. kr. Häri ingår inte
de medel som anvisats för särskilda säkerhetsarbeten, vilket område har legat
utanför EPK:s uppdrag.

Den
nuvarande svenska verksamheten inom området gaskylda högtemperaturreaktorer är
i stort sett begränsad till deltagande i OECD:s s. k. Dragon-projekt.

Bridreaktorer
karaktäriseras framför allt av väsentligt mycket bättre bränsleekonomi än andra
typer av reaktorer. Med bridreaktorer beräknar man kunna utvinna omkring
50100 gånger mer energi ur uranet än vad som är möjligt med andra reaktorer.
AB Atomenergi har tidigare bedrivit viss forskning avseende bridreaktorer men
verksamheten skars ned väsentligt år 1972. F. n. följer man i huvudsak den
internationella utvecklingen.

Konventionell
energiproduktion

De
tekniska problem som är förknippade med vattenkraftens utnyttjande förefaller
enligt EPK att från FoU-synpunkt i allt väsentligt redan vara lösta.

Inom
området värmekraftverk och turbiner domineras FoU-arbetet starkt av
utvecklingsprojekt hos den tunga elektriska industrin och hos kraftföretagen.

I
magnethydrodynamiska generatorer (MHD-generatorer) alstras elenergi genom att
en het, joniserad gas med hög hastighet tvingas passera ett magnetfält. I
gasen induceras en spänning som kan tas ut med hjälp av två elektroder.
Strömmen av joniserad gas alstras genom för-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 127

bränning
av exempelvis ett fossilt bränsle. AB Atomenergi bedriver under medverkan av
bl.a. statens vattenfallsverk viss verksamhet inom området.

Önskemålet
att lagra energi över dygnscykeln kan komma att accentueras med en framtida
ökande andel kärnkraft i elproduktionen. I EPK:s enkätsvar redovisas ett fåtal
projekt avseende pumpkraftverk och luftmagasinkraftverk.

Ett
stort antal FoU-projekt inom eldistributionsomrkdet bedrivs vid bl. a.
vattenfallsverket och Asea.

För distribution och
ackumulering av värme gäller FoU-problemen bl. a. ledningskonstruktion och
ledningsdragning. Atomenergi bedriver bl. a. ett projekt som syftar till att
möjliggöra billigare ledningssystem genom användande av lägre
vattentemperaturer. Ett annat projekt avser möjligheterna att överföra
mottrycksvärme från Barsebäck till Lund och Malmö.

Fasta
bränslen

Användningen
av fasta bränslen innebär enligt EPK flera problem. Om de används direkt är det
svårt att reglera förbränningen och man kan få betydande miljöproblem i form av
bl. a. stoftutsläpp. För att på bättre sätt umyttja fasta bränslen kan man gå
vägen över förgasning och gasen kan i sin tur vidareförädlas till andra
gasformiga eller flytande bränslen. Inom området konvertering eller förbränning
av fasta bränslen redovisas arbeten inriktade på flera olika råvaror skiffer,
kol, torv, avfall m. m.

Icke-konventionella
energiformer

Möjligheterna
att tillvarata energi ur biosystem studeras i projekt som syftar till
utnyttjande av solenergi genom artificiellt efterUknande av växters fotosyntes.

Strömkällor i nya
energisystem kan vara exempelvis bränsleceller eller batterier. I Sverige
bedrivs viss FoU-verksamhet med inriktning på bränsleceller och en omfattande
verksamhet inom batteriområdet. Denna redovisas i samband med behandlingen av
transportsektorn.

Fusionsenergi frigörs när
lätta atomkärnor reagerar med varandra och bildar tyngre kärnor. Betydande
summor satsas idag på fusionsforskning i framför allt Förenta staterna och
Sovjetunionen, men man har ännu inte lyckats åstadkomma någon kontrollerad
fusionsreaktion. Den svenska forskningen är koncentrerad till tekniska
högskolan i Stockholm och gäller framför allt en speciell metod för
inneslutning av plasma i ringkonfigurationer.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 128

Energianvändning
inom industrin

Endast
en mindre del av verksamheten inom detta område finansieras med allmänna medel
och EPK har inte kunnat få någon god bild av pågående arbete. Som exempel anges
projekt som syftar till att tillvarata spillvärme från olika processer varma
avgaser från kulsinter-verk, överskottsvärme vid slaggranulering m. m.

Energianvändning
för transporter och samfärdsel

Inom
detta område bedrivs verksamhet avseende dels utveckling av elektriska
batterier och förbränningsmotorer, dels allmänna transportsystemstudier.
Svenska utvecklings AB bedriver ett omfattande projekt avseende
järn-luft-batterier, i första hand inriktat mot gruvfordon och gaffeltruckar
för inomhusanvändning. Saab-Scania AB redovisar utveckling av ångmotorer för
bilar och United Stirling utvecklar stirlingmo-torer.

Energianvändning
för byggnader, lokalkomfort och hushåll

Verksamheten
inom detta område är enligt EPK mycket omfattande och fördelad på ett stort
antal skilda projekt. En stor del av arbetena är förlagd till de tekniska
högskolorna och till statens institut för byggnadsforskning. Vidare förekommer
enskilda uppfinnare, mindre företag, konsultbyråer osv. Statens råd för
byggnadsforskning finansierar en stor del av FoU-arbetet inom detta område.

Forskningsorganisationen

EPK
konstaterar att det statliga FoU-stödet under den senaste tioårsperioden har
ökat väsentligt och att kostnaderna för utfört tekniskt FoU-arbete i landet
fördelar sig ungefär lika mellan staten och näringslivet. Av tradition faller
huvuddelen av ansvaret för de statliga forskningsinsatserna på
utbildningsdepartementet, men industridepartementet har huvudmannaskap för
frågor rörande teknisk forskning och utveckling. EPK noterar att det inte
finns någon samlad myndighetsorganisation för fördelning av allmänna medel
till FoU inom energiområdet. Ansvaret för dessa frågor är f.n. delat mellan i
första hand industridepartementet, utbildningsdepartementet och
bostadsdepartementet samt myndigheter och organisationer inom dessa
departements områden.

Under
industrihuvudtiteln anvisas medel dels direkt till det forskningsutförande AB
Atomenergi, dels till styrelsen för teknisk utveckling (STU). F. n. har vidare
delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor
(Kärnsäkforsk) en med STU likartad uppgift inom sitt verksamhetsområde.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 129

Det
mest omfattande energi-FoU-arbetet inom den offentliga sektorn bedrivs vid AB
Atomenergi. Bolagets kompetens spänner över stora delar av bl. a. de
energitekniska och materialvetenskapliga områdena. Budgeten uppgår f. n. till
över 100 milj. kr. per år, varav ca hälften finansieras med direkta statsanslag.
Ytterligare ca 8 milj. kr. tillförs AB Atomenergi via främst forskningsråden
och STU.

STU
är central myndighet för initiativ och stöd till teknisk forskning och
industriell utveckling. Inom behovsområdet energiteknik under anslaget för
stöd till teknisk forskning och utveckling har styrelsen innevarande budgetår
ca 9 milj. kr. till förfogande för projekt inom i princip hela det
energitekniska området. Även inom andra behovsområden fördelas vissa medel för
FoU-projekt som har betydelse från energisynpunkt.

Kärnsäkforsk
fördelar betydande belopp till säkerhets- och miljöinrik-tad forskning kring
lättvattemeaktorer. Det har dock falUt utanför EPK:s uppdrag att närmare
behandla dessa frågor.

Statens
vattenfallsverk bedriver eller finansierar betydande utvecklingsverksamhet,
huvudsakligen inom ramen för sina verksuppgifter. FoU-budgeten uppgår för
närvarande till ca 18 milj. kr. per år.

Under
utbildningsdepartementet lyder flertalet statliga forskningsråd samt
universiteten och de flesta fackhögskolorna.

Statens
råd för atomforskning stöder inom energiområdet i huvudsak fusionsforskning och
övriga plasmafysik samt strålningsbiologisk forskning.

Statens
naturvetenskapliga forskningsråd synes enligt EPK:s bedömning f. n. spela
endast en mindre roll som stödorgan för energi-FoU. Många av de
forskningsprojekt av grundläggande karaktär som rådet ger anslag till kan dock
indirekt och framför allt på längre sikt antas vara av betydelse för
utvecklingen inom energiområdet, framhåller EPK.

Universitetskanslersämbetet
(UKÄ) är central förvaltningsmyndighet för universitet och högskolor, och har
som sådan vissa anslagsfördelande uppgifter. De anslag som via UKÄ tillförs
universiteten och högskolorna har karaktären av basresurser och medger endast
i mycket begränsad utsträckning engagemang i mera omfattande forskningsprojekt.

Vid
de tekniska fakulteterna drivs forskning inom energiområdet eller med
anknytning därtill av ett mycket stort antal institutioner med betydande
personella och materiella resurser.

EPK
anger att resursbilden vid universiteten och övriga högskolor är mycket oklar
men att vid bl. a. vissa av de naturvetenskapliga fakulteterna bedrivs
forskning som ligger nära de områden som kommittén haft att bearbeta.

Statens
råd för byggnadsforskning finansieras huvudsakUgen med byggforskningsavgifter
samt vissa direkta statsanslag. Rådet har upprättat

9
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet ] 30

ett
särskilt forskningsblock för energifrågor och uppstäUt en femårig
utvecklingsplan för arbetet.

Statens
institut för byggnadsforskning är vid sidan av de tekniska fakulteterna det
främsta forskningsorganet inom byggsektorn.

Bland
övriga allmänna organ med anknytning till energiforskningsområdet nämner EPK
försvarets forskningsanstalt (FOA), som f. n. har ytterst begränsad verksamhet
inom energiområdet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), som inriktar
sin verksamhet inom energiområdet pu att bl. a. söka få fram sådana råvaror och
processer för energifram-ställning som kan vara av betydelse i ett
beredskapsläge samt tratisport-forskningsdelegationen, som handhar uppgifter
som avser planläggning, samordning och stöd till FoU rörande transporter,
trafik och trafiksäkerhet.

Av den tidigare redovisade
sammanställningen har det framgått att de av EPK kartlagda FoU-projekten inom
energiområdet under år 1974 kostar ca 44 milj. kr. av allmänna medel. EPK anger
dock att deima siffra torde vara något för låg och att den totala statliga
satsningen torde ligga något över 50 milj. kr. Häri ingår då inte de medel som
avsätts av affärsverken, främst vattenfallsverket.

EPK redovisar att man inte
har kunnat kartlägga forskningsresurserna hos företag och andra organisationer.
Resurserna bedöms vara betydande men beräknas endast till mycket Uten del vara
tiUgängUga för allmänna insatser inom energiområdet. Kommittén nämner att vissa
branschforskningsinstitut utgör potentiella FoU-resurser och att möjUgheter
torde filmas att engagera dessa för exempelvis insatser på processutveckling
m. m.

5.2.3
Internationell forskning och utveckling på energiområdet

Energiprogramkommittén
framhåller att energiförsörjningen i olika länder ofta har helt skiljaktig
karaktär med bl. a. varierande självförsörjningsgrad, oljeberoende och
elkraftandelar och att det är naturUgt att ländernas energipolitik och
tillhörande forskningspolitik måste vara beroende av dessa förhållanden.

EPK anger vidare att bl.
a. Sverige och Japan till närmare tre fjärdedelar är beroende av importerad
olja för sin energiförsörjning, medan motsvarande andelar i exempelvis Förenta
staterna, Sovjetunionen och England är mindre än hälften. Kolet svarar i
Sovjetunionen för cirka en tredjedel, i Förenta statema för en femtedel och i
Kina för cirka fyra femtedelar av energiförsörjningen, medan dess andel i
Sverige är obetydlig. Den svenska energibalansen saknar vidare naturgas, en för
flera andra länder betydelsefull primärenergikälla.

EPK har med utgångspunkt i
ett material som sammanställts inom OECD noterat att de svenska energi-FoU-utgiftema
per invånare är förhållandevis låga. Först en tre- eller fyrdubbling av de
nuvarande svenska

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 131

utgifterna
skulle föra dem upp i nivå med satsningarna per capita i länder som Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Canada.

EPK
har beskrivit energisituationen och åtgärder inom FoU-området i olika länder.
Även energiprognosutredningen (EPU) har redovisat vissa uppgifter härom. I
dessa delar hänvisas till avsnittet 2.4. EPK behandlar dämtöver pågående
internationellt samarbete för forskning och utveckling inom energiområdet,
dels beträffande allmänna policyfrågor, dels beträffande vetenskaplig och
teknisk samverkan. Konmiitten noterar att det internationella policyskapande
samarbetet intensifierats, men att detta inte vid tiden för utredningens
slutförande har kunnat ge resultat som kan vara till hjälp vid utarbetandet av
en nationell energipolitik.

5.2.4
Allmänt om energiprogramkommitténs förslag

För
det totalt föreslagna programmet för forsknmg och utveckling inom
energionarådet använder EPK beteckningen huvudprogram. Huvudprogrammet har
sedan indelats i program, delprogram och i några fall programelement.

EPK
lägger fram förslag till ett brett FoU-program med insatser för många oUka
processer och energisystem som skall vara tillämpbara i olika situationer och
tidsperspektiv. Motiven till programmets bredd är främst osäkerhet i
framtidsbedömningar om prisnivån på energi, relativa prisskillnader mellan
olika energislag, olika energislags tillgänglighet, kapitalkostnader m. m.

Med
hänsyn tiU de tekniska möjUgheterna till omvandUng mellan oUka energislag anser
EPK att man kan fömtse att önskade energiformer eller nära substitut normalt
kommer att vara tiUgängUga men till priser som är svåra att fömtsäga. Med
hänsyn till att energi emellertid förbrukas i mycket stora kvantiteter kommer
energiförsörjningssystemen att ha relativt stor tröghet varför störningar kan
uppstå intill dess att åtgärder för att utjämna produktion och efterfrågan har
kunnat ge effekt.

EPK
har inte haft till uppgift att framlägga förslag om en allmän energipolitik.
När statsmaktema tar ställnung i dessa frågor eller i andra frågor av
energipoUtisk natur får detta enUgt EPK konsekvenser även för FoU-insatserna
eftersom FoU är ett viktigt medel att förverkUga uppställda mål. Eftersom
energipoUtiken f. n. är under omprövning har kommittén funnit sin uppgift
närmast vara att skapa underlag för denna omprövning genom att belysa
möjligheterna att med FoU-åtgärder bidra till uppnående av olika mål.

Det
program som EPK lägger fram avser till stor del insatser för tillämpad FoU.
Kommittén anser att det Ugger utanför dess uppdrag att försöka utvärdera vilka
framtida bidrag den grundläggande forskningen kan ge till energiproblemens
lösande. Däremot påpekar kommittén att en satsning på ett mer långsiktigt
FoU-program inom energi-

s. 132 Kontrollera mot PDF

prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 132

området
måste kombineras med satsningar på en allmänt kunskapsut-vidgande gmndforskning.

Under sitt arbete har EPK
konstaterat att värdefulla forskningsresultat inte kommit till praktisk
användning på grund av bristande resurser att informera om och i praktiskt bruk
demonstrera de gjorde framstegen. Ett annat nödvändigt komplement till
FoU-verksamheten är därför att skapa möjUgheter att omsätta lovande resultat i
prototyper och demonstrationsanläggningar.

Avvägningen av de belopp
som EPK föreslår som stöd till ohka program har baserats på en sammanvägning
av ett stort antal faktorer. Förändringens angelägenhetsgrad, FoU-insatsens
betydelse och den offentliga sektorns roll och ansvar inom området hör till
dessa faktorer. Vidare har beaktats bl. a. möjligheterna till samverkan med
internationellt bedriven forskning och också de tillgängliga svenska
FoU-resursemas storlek och kompetens. De av kommittén föreslagna
forskningsanslagen bör därför inte ses som endast ett uttryck för en
prioritering av värdet av olika förändringar ur energiförsörjningssynpunkt.
Förslagen har i många fall begränsats av de under de närmaste åren tiUgängUga
personella och kompetensmässiga resursema. EPK bedömer vidare att de omfattande
FoU-åtgärder som flertalet industrinationer för närvarande initierar kommer att
leda till att en stor mängd värdefulla framsteg görs oberoende av de svenska
insatserna. Det blir härvid enligt EPK betydelsefullt att med stor bredd följa
forskningsresultat i andra länder för att vi i Sverige skall kunna tillgodogöra
oss dessa så snabbt som möjligt.

Mera
djupgående svenska insatser bör koncentreras till områden med för Sverige
specifika problem, eller till områden där Sverige genom befintlig kompetens
har goda fömtsättningar att lämna värdefulla bidrag till den internationella
utveckUngen.

EPK:s förslag till
samlat FoU-program inom energiområdet (huvudprogrammet) har indelats i sex
program:

Energiproduktion

Energianvändning
i industriella processer

Energianvändning
för transporter och samfärdsel

Energianvändning
för lokalkomfort boende och arbetsmiljö

Ätervinnmg
av energi i varor

Allmänna
energisystemstudier Programmen har i flera fall uppdelats på delprogram.

5.2.5
Energiproduktion

EPK
finner att för att nå målet att öka och säkra tillförseln av energi bör
energiproduktionssystemet

utvidgas att kunna
utnyttja fler energislag och fler leveranskällor för energi (såväl inhemska som
utländska),

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 133

ges
högre grad av flexibilitet inte bara vad gäller utbytbarhet mellan
primärenergislag utan även vad gäller leverans av förädlad energi,

utnyttja
energipotentialen i större utsträckning samt

kimna
konvertera primärenergin till förädlade energislag som är funktions-, miljö-
och hanteringsanpassade till användarnas behov.

I
förhållande till det nuvarande svenska energiförsörjningssystemet bör enUgt EPK
följande förändringsmål uppställas för FoU-insatserna:

kraftigt
utvidgad lågtemperaturmarknad,

etablering
av en metanolmarknad,

industrins inordnande i
energiproduktionssystemet som leverantör av lågtemperaturvärme och
mottryckskraft,

flexibelt
utnyttjande av flera primärenergislag,

införandet
av nya konverteringsprocesser för organiska bränslen.

Fissionsenergi

EPK
har behandlat fissionsenergin som ett separat delprogram med hänvisning till de
aktuella FoU-insatsernas storlek och områdets speciella vikt. Man finner att
kärnkraften ifråga om möjUghetema att öka och säkra tillgången på energi har
unika fördelar framför andra energislag men att dessa unika fördelar är
kopplade till lika unika problem. De svenska uranreserverna ger vid utnyttjande
av uranet som bränsle i lättvattenreaktorer en elkraftproduktion i
storleksordningen 500 årsbehov räknat på dagens svenska elförbrukning.

EPK har inte haft tiU
uppgift att studera problemen kring kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor
samt rörande radioaktivt avfaU. Dessa frågor behandlas särskilt av Kärnsäkforsk
resp. av utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen).

Som mål för fortsatt
forskning kring lättvattenreaktorer uppställer EPK att konsoUdera tekniken i
syfte att öka tillgängUghet och Uvs-längd hos reaktorerna. Drifterfarenheter
bör bearbetas och frågor rörande materialpåverkan under drift utvärderas.
Arbeten med andra typer av tryckkärl än de nuvarande stålkärlen berörs också.

EPK framhåller att de
berörda frågorna är i vid bemärkelse säker-hetsinriktade och främjar ett
riktigt utnyttjande av redan beslutad kärnkraftutbyggnad. Kommittén föreslär
statUgt stöd under en treårsperiod med 24 milj. kr. per år oavsett
statsmakternas beslut beträffande ytter-Ugare kärnkraftutbyggnad.

Som mål för studier av
framtida reaktortyper uppställer EPK att skapa kompetens att kuima utvärdera
utvecklingen i de länder där stora satsningar sker inom området. Utvärderingen
skall resultera i beslutsimderlag till myndigheter och kraftindustri. Kommittén
bedömer att forskningen kring nya reaktortyper bör utökas och speciellt
inriktas på att studera säkerhetsproblem och egenskaper för kraftproduktion.
För inledande studier beräknas sammanlagt 21,5 milj. kr. under en tid av tre
år.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 134

Forskning
kring utvinning av uran bör syfta till att möjligöra en inhemsk produktion av
uran främst för att täcka det svenska behovet. EPK finner, med hänsyn till de
redan kända uranförekomsteraa, att omfattande prospektering och geologisk
forskning inte kan anses vara ener-gipoUtiskt motiverad på kort sikt. En allmän
kartläggning bör dock genomföras för att ge en viss uppfattning om olika typer
av uranmine-raliseringar inom landet. För detta föreslås stöd med 3,5 milj. kr.
per år under en treårsperiod.

EPK
anser att anrikning av uran är av stor betydelse för möjligheterna att säkra
tillgången på energi. Den nu pågående internationella tek-nikutveckUngen för
centrifuganrikning har till syfte att med bibehållen driftekonomi möjUggöra
mindre anläggningar än de traditionella gas-diffusionsanläggningarna. De
svenska insatserna bör enligt EPK:s uppfattning under alla förhållanden drivas
så långt att ett klarläggande av anläggningsstorlekens betydelse för
uranbränslekostnaden kan redovisas. Kommittén föreslår att medel tilldelas
denna verksamhet med sammanlagt 17,6 milj. kr. under de närmaste två åren.
Vidare föreslås fortsatt forskning i syfte att bevaka utvecklingen av
alternativ teknik för urananrikning. Kostnadsramen för detta bör vara 0,4
milj. kr. per år.

För
upparbetning av uranbränsle föreslår EPK att medel anvisas inom ramen för det
program som handläggs av Aka-utredningen.

EPK
anser att återanvändning av plutonium i lättvattemeaktorer är av stor betydelse
som komplement till eller ersättning för anrikningstjänster och bör bU föremål
för ytterligare forskning i syfte att klarlägga säkerhet, ekonomi m. m.

Konventionell
elkraft- och värmeproduktion

EPK
anser att målet för detta delprogram bör vara att förbättra verkningsgraden
för energiomvandling och distribution inom ramen för den redan etablerade delen
av elkraftsystemet. Vidare bör sådana åtgärder som leder tiU ett ökat
utnyttjande av de många mindre energikällorna inom området stödjas genom
FoU-insatser.

Inom
delprogrammet betonar EPK särskilt behovet av forskning krmg MHD-generatorer
och generering av mottryckskraft. MHD-generatorer-na kan bli av stor betydelse
för att väsentUgt förbättra verkningsgraden vid elkraftproduktionen. Om
utvecklingen går mot en starkt Ökande andel kol och en låg utbyggnadstakt för
kärnkraften bör enUgt EPK insatser göras för att möjliggöra en tidig
introduktion av MHD-generatorer i den svenska energiproduktionen. Mer
kortsiktigt finner kommittén att ökad elkraftproduktion bör kutma uppnås genom
ett bättre utnyttjande av värmefallet i högtemperaturprocesser inom industrin
genom generering av mottryckskraft. FoU i syfte att kartlägga och genomföra
detta bör fullföljas inom de närmaste två åren. För delprogrammet föreslås
statligt stöd med 3 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 135

Spillvärnieutnyttjande

Som
mål för FoU inom spillvärmeområdet anger EPK att utnyttja lågtemperaturvärme
från värmekraftproduktion och industriella processer för främst uppvärmning av
lokaler. Speciella ansträngningar bör enligt kommittén ägnas åt att ta tillvara
spillvärme från kärnkraftverk.

Som
stöd till forskning för spillvärmeutnyttjande föreslår kommittén 10 milj. kr.
per år under de närmaste fem åren och för de därpå följande fem åren 2 milj.
kr. per är.

Olja
och naturgas

De
största problemen kring användningen av olja ligger idag inom miljöområdet.
Kostnadsfrågor och miljöproblem för de allmänt använda cnergislagen har inte
behandlats av EPK. Tekniken för utvinning av olja och gas är i stort utvecklad
och kommersiellt tiUgängUg. Pågående olje- och gasprospektering kan enligt
kommitténs mening möjUgen komma att medföra hastigt uppkommande behov av
forsknings- och utvecklingsarbete inom detta område men f. n. föreslås inga
medel bli särskilt anslagna till detta delprogram.

Organiska
bränslen som substitut för olja

Målet
för FoU inom området bör enligt EPK vara att utveckla teknik för utnyttjande av
organiska bränslen som substitut för olja vid värmekraftproduktion, i
industriella processer och i form av flytande bränslen, bl. a. som drivmedel.

Kolteknik
och därmed sammanhängande förbrännings- och förgas-ningsteknik är föremål för
mycket stora internationella satsningar. Målet för svenskt vidkommande bör vara
att aktivt följa utvecklingen inom området i syfte att kunna utvärdera
framstegen.

Svensk FoU som led i att
införa kol i större omfattning i det svenska energisystemet bör enligt
kommitténs uppfattning göras beroende av möjligheterna till import i stor
skala. Studiet av teknik för nyttiggörande av kol kan emellertid ha betydelse
även utan stor import av kol eftersom vissa delar av processerna är
tillämpliga på eller anpassningsbara till teknik för nyttiggörande av inhemska
bränslen. Studier av dessa pro-cessystem är av naturliga skäl av större
intresse för svenskt vidkommande och bör bl. a. sikta på att kunna utvärdera
och ge kompetens till inhämtande av utländsk erfarenhet.

Lönsamheten
för utvirming av det organiska energiinnehållet i våra skiffrar synes i stor
utsträckning vara förknippad med frågan om utvinning av skifferns
uraninnehåll. EPK finner att mera omfattande utvecklingsarbete bör initieras
först i samband med att frågan om utnyttjande av Billingens skiffrar för uranproduktion
är avgjord.

Torv
bör enligt kommitténs bedömning göras till föremål för avse-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 136

värda
FoU-insatser både som råvara för drivmedelsframställning och som bränsle för
värmekraftproduktion.

Forskningen
kring konverteringssystem för organiska bränslen bör inriktas på att få fram
anläggningar som kan använda alternativa bränsleslag. Statliga medel bör enUgt
EPK satsas på försöksanläggningar, där prov i större skala kan göras med olika
bränslen.

Kommittén
föreslår att 12 milj. kr. per år anslås till delprogrammet för de närmaste tre
åren. Utvecklingen på längre sikt är beroende av flera faktorer, bl. a.
bränsletillgången, kärnkraftutbyggnaden och en utvärdering av det föreslagna
kortsiktiga FoU-programmet.

Nya
energisystem

Målet
för FoU inom detta delprogram bör enligt EPK vara att följa den internationella
utvecklingen av nya energisystem samt att analysera tillämpbarhet och nödvändig
anpassning till svenska förhållanden. Denna insats bör resultera i information,
beslutsunderlag och rekommendationer om energipolitiska åtgärder, fortsatt
forskningsinriktning samt genomförandeåtgärder.

Kommittén
finner bl. a. att metanol i begränsad användning redan på relativt kort sikt
kan vara intressant. Förutsättningarna för metanolanvändning bör klarläggas
inom den närmaste treårsperioden.

Forskningsinsatsen
bör inriktas mot att på bred front följa utvecklingen av komponenter med
allsidig systemanvändning. För bränsleceller med metanol och väte som
energikälla bör direkt svenskt utvecklingsarbete stödjas.

Kommittén
föreslår att till studier av nya energisystem anslås 4 milj. kr. per år. För
forskning kring systemkomponenter bör anslås 2 milj. kr. per år.

övriga
energislag

Till
delprogrammet hänförs fusionsenergi, geotermisk energi, solenergi och
vindenergi.

EPK
bedömer det väsentUgt att Sverige har kompetens att medverka i och följa det
internationella arbetet inom plasmafysik och fusionsforskning med möjlighet
att utvärdera resultaten. Utökad forskning och ökat internationellt samarbete
bör stödjas. För de närmaste tre åren föreslås stöd med 5 milj. kr. per år.

Geotermisk
energi kan komma att få stor betydelse på de platser där den är lättillgänglig.
Kommittén föreslår studier av värmefördektingen i den svenska berggmnden till
en kostnad av 400 000 kr. Om studien ger positiva resultat anser kommittén att
avsevärt större belopp kan behöva avsättas för fortsatt arbete. Tekniken för
utnyttjande av geotermisk energi torde kunna köpas utomlands, men de eventuella
provborrningar i Sverige som kan bli en naturlig fortsättning på arbetet torde
komma att kräva stora belopp.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 137

EPK
finner att solenergi för industriell elenergiproduktion inte har
förutsättningar att kuima tillämpas i Sverige. Internationellt pågår stora
satsningar främst för tillämpningar i solrika trakter. Kommittén anser att stöd
för att översiktligt följa denna utveckling bör ges med 200 000 kr. per år.
Utnyttjande av solenergi för lokaluppvärmning m. m. behandlas i avsnitt 5.2.8.

Hittills gjorda
utredningar indikerar att elproduktion med hjälp av vindkraft är dyrbar men
starkt beroende av antalet möjliga drifttimmar per år och rådande vindstyrkor.
En kartläggning av dessa förhållanden på olika platser i Sverige bör enligt EPK
genomföras för att ge underlag för ett närmare ställningstagande. Kostnaden för
en sådan studie har uppskattats till 4(K) 000 kr. under ett år. För att följa
den intemationella utvecklingen föreslår kommittén anslag med 200 000 kr. per
år.

5.2.6
Näringslivets energianvändning

EPK
noterar att näringslivets energianvändning kan indelas i tre huvudkategorier,
nämligen energianvändning i form av uppvärnming, ventilation och belysning,
energianvändning för interna och externa transporter samt energianvändning för
industriella processer och hjälpanord-ningar i anslutning till dessa.

Inom
programmet behandlas endast kommitténs överväganden kring energiförbrukning som
är direkt relaterad till produktion av olika slag.

Processer
i egentlig industri

EPK
hävdar att det statliga stödet i form av energi-FoU inriktad på industrins
processer i första hand bör omfatta uppföljning, utvärdering och dokumentation
av inhemska och utländska framsteg inom resp. bransch. I den utsträckning
FoU-insatser krävs är det också motiverat att stödja information och utbildning
kring marknadens produkter och anläggningarnas skötsel.

Egentlig processutveckUng
bör enligt EPK kraftsamlas till de områden där svensk industri har en särprägel
och utnyttjar större mängder energi. MöjUgheterna att kunna omsätta resultaten
direkt i driften eUer genom svensk utmstningstillverkande industri bör därvid
särskilt beaktas. De uppställda kriterierna uppfylls enligt kommittén i första
hand av skogs-, stål- och metallindustrin.

EPK
har funnit att ytterligare utredningar och internationella studier är
nödvändiga för att kunna fastlägga mer preciserade handlingsprogram och
kommittén finner det inte vara lämpligt att på nuvarande stadium ge mer
detaljerade riktlinjer för vilka processer som bör bli föremål för StatUgt
stödd forskning.

Utifrån
mer allmänna bedömningar om behov och rimlig insats föreslår kommittén att
medel inom detta område anslås med 10 milj. kr. per år under en första
treårsperiod.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet ]38

Jord-
och skogsbruk

Energianvändningen
inom dessa två områden utgör enligt EPK inte en så stor andel av landets totala
förbrukning att särskilda FoU-insatser kan motiveras därav. Med hänsyn till
områdenas vikt för nationalför-sörjningen, det stora antalet mindre
intressenter och områdenas samband med det biologiska kretsloppet finner
kommittén dock att uppmärksamhet bör ägnas dessa områden.

För
jord- och skogsbmket kan det med hänsyn till deras närhet till naturens
kretslopp och avstånden till tätbebyggelse vara motiverat att använda
energikällor som vindkraft, skogsavfall m. m. Kommittén framhåller vikten av
att energifrågorna inom dessa områden ges en helhetssyn som utgår från de
speciella omständigheter som råder inom jord- och skogsbruket, och föreslår att
2 milj. kr. per år anslås for den närmaste treårsperioden.

5.2.7
Energianvändning för transporter och samfärdsel

Energiförbrukningen
för transporter kan minskas genom att man begränsar behovet av
transportarbete, genom att man ändrar fördelningen av transportarbetet mellan
olika transportmedel, genom ett ökat utnyttjande av transportmedlens kapacitet
och genom en ökad verkningsgrad hos driftsystemet.

EPK framhåller att varje
transport ytterst är en konsekvens av ett befintligt lokaliseringsmönster och
att utveckUngen på transportområdet i hög grad är att se som resultatet av
poUtiska, företagsekonomiska och enskilda beslut inom andra områden. Enligt
kommitténs mening bör forskning kring dessa samband bedrivas i syfte att för
framtiden ge ett bättre underlag för beslutsfattare i olika positioner. Genom
sin koppling till samhällsfrågorna i stort bör denna forskning dock bedrivas
inom programmet Allmänna energisystemstudier.

Transportsystemet

Den
helt avgörande faktorn för god energiekonomi är att få en hög utnyttjning av
det valda transportmedlet, dvs. en hög lastfaktor. EPK anser att ökad
uppmärksamhet bör ägnas åt studier av gynnsamma kombinationer av lastbils-,
järnvägs- och sjötransporter. Dét är enligt kommittén motiverat att från
energisynpunkt stödja ökad FoU för trarisport-systemutveckUng med 2 milj. kr.
per år under den närmaste treårsperioden. Större delen av dessa medel bör
satsas på kollektivtrafikteknik.

Energianvändning
i drivsystem

För
energianvändning i drivsystem föreslår EPK stöd med 6 milj. kr. per år under
den närmaste treårsperioden. Insatsema bör bl. a. omfatta fortsatt
utvecklmgsarbete rörande stirlingmotorn och stöd till forskning kring
batterier, mekaniska ackumulatorer och bränsleceller. Kommittén

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 139

föreslår
vidare att stöd bör utgå tiU forskning i syfte att klarlägga problem och
fömtsättningar kring kärnkraftdrift för fartyg. För detta föreslås anslag med 1
milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden.

5.2.8
Energianvändning för lokalkomfort boende och arbetsmiljö

Energianvändningen
för lokalkomfort svarar för ungefär hälften av landets totala energiförbmknmg
och EPK menar att möjligheterna att påverka den generellt sett är större än för
övriga områden och oftast erfordrar endast en begränsad FoU-insats.

EPK
har vidare funnit att besparingar kan åstadkommas genom att redan föreUggande
FoU-resultat sprids till mer allmän kännedom och genom att incitament skapas
för deras tillämpning. Detta kan på kort sikt ge betydande resultat utan
omfattande forskningsinsats.

Konunittén
framhåller att svensk forskning och erfarenhet inom lokalkomfortområdet
internationellt ligger väl framme. Detta gör att Sverige inom området på ett
verkningsfullt sätt kan bidra till den internationella forskningen genom aktivt
och ledande deltagande.

EnUgt
EPK:s mening gör trögheten i förändringen i vårt byggnadsbestånd det angeläget
att snabbt styra in ett nytt synsätt på lokalers energibehov.

Klimathygien

Målet
för FoU inom det klimathygieniska området bör vara att ge kunskaper om och ett
fastare underlag för riktlinjer och normer vid utformningen av lokalkomfort i
olika boende- och arbetsmiljöer.

EPK
föreslår anslag med 8 milj. kr. för den närmaste treårsperioden och 9 milj. kr.
för de därpå följande sju åren.

Byggnaden

Målet
för FoU inom detta delprogram bör vara att ge underlag för att förvalta
byggnader, utforma byggnad och konstruktion, välja byggmaterial och
byggnadskomponenter på sådant sätt att energiåtgången optimeras och
komfortkraven under drift upprätthålls.

EPK
har kommit fram till att stora mängder energi kan sparas genom projektering
som tar hänsyn till utnyttjande av solinstrålning och lokala klimatförhållanden
vid utformningen av byggnader och deras placering.

Projektering
för god energiekonomi kräver en förfinad beräkningsteknik för att kunna gripa
alla faktorer. Sådan projekferingsteknik bör utvecklas.

Insatser
inom detta område bör enligt EPK inriktas även på befintligt byggnadsbestånd.

För
delprogrammet Byggnaden föreslås anslag med 9 milj. kr. under en treårsperiod
och 10 milj. kr. för den följande sjuårsperioden.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 140

Installations-
och apparatteknik

Målet
för FoU inom delprogrammet bör vara att utveckla fastighetsdriften samt att
med utgångspunkt från accepterade klimatkriterier utveckla och energimässigt
integrera apparater för värme-, luft- och belysningskomfort samt förbättra
regler- och kontrollsystemet för att nå en god energiekonomi.

EPK
påpekar att för den långsiktiga utvecklingen av uppvärmnings-tekniken utgör
lågtemperatursystemen en viktig del av möjUgheterna att tillvarata spillvärme
från värmekraftproduktion och industriella processer. Även andra
uppvärmningssystem bör enUgt kommitténs imppfattning studeras. Här nämns bl. a.
strålningsvärme, värmepumpar för byggnads-och varmvattenuppvärmning samt
solenergitillämpningar.

Enligt
EPK understryker kopplingen mellan uppvärmningsbehov och ventilation behovet av
särskilda forskningsinsatser för att utveckla reglersystem. Kontroll- och
mätsystem för värmeförbrukningen som ger reglermöjUghet hos varje enskild
lokalutnyttjare är direkt avgörande för energiförbrukningsnivån inte minst om
den kan knytas till kostnaderna för förbrukningen. Behovet av utveckling av
tekniken för värmemätning framförs av EPK dels under detta delprogram, dels
under delprogrammet Spillvärmeutnyttjande inom energiproduktionsprogrammet.

Kommittén
föreslår att för delprogrammet InstaUations- och apparatteknik anslås totalt
35 milj. kr. för den första treårsperioden och lika mycket för resterande
sjuårsperiod.

Entreprenader

Målet
för FoU inom delprogrammet bör vara främst att minska energibehovet för
uttorkningen av byggnader och, vad avser anläggningsarbeten, att utveckla
teknik och utrustning som är mindre energikrävande. EPK finner att forskningen
inom anläggningssektorn kan koncentreras till maskinutrustningen.
UtveckUngsarbetet bör iiu'iktas dels på driften av maskinerna, där övergång
från tryckluft- till hydraulmaskiner anges erbjuda energibesparingsmöjligheter,
dels på planerings- och produktionstekniken.

Kommittén
föreslår att ca 2 milj. kr. per år anslås under den första femårsperioden.

Systemfrågor
jämte information och utbildning Målet för FoU inom detta delprogram bör vara
att klarlägga sambanden mellan bebyggelsens stmktur, försörjningssystemens och
bygg-objektens utformning samt byggnadsdelamas konstruktion å ena sidan och
energiåtgången å den andra. EPK anser att dagens beslutsunderlag för samhällets
bebyggelseplanering av bostäder, lokaler, industrianläggningar,
kommunikationer etc. är otillräckUgt på vitala pimkter, däribland vad gäller
konsekvenserna för energiförbmkningen.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 141

Framförallt
menar kommittén att underlag saknas för att utveckla integrerade system som kan
erbjuda radikalt lägre totalenerginivå. En successiv uppbyggnad av modeller för
lokalkomfortens energiförsörjningssystem bedöms kräva 1,5 milj. kr. per år
under tioårsperioden.

För
att utforma informations- och utbUdningsmaterial uppskattar EPK ett behov av
sammanlagt 6 milj. kr. under den första treårsperioden.

5.2.9 Återvinning
av energi i varor

Återvinning
av energikrävande varor och nyttiggörande av energin i avfall kan enligt EPK
indelas i tre områden, nämUgen avfallsråvaror från industri, uppsamlingsskrot
och blandat avfall från hushåll, handel och industri.

Atervinningsindustrin
utgör en del av processkedjan att återvinna råvaror till produktionen. Stöd
till återvinningsindustrin kan, framhåller EPK, motiveras främst på sådana
punkter där den företagsekonomiska situationen inte medger att återvinningen
fullföljs. Behovet av sådant stöd ligger enligt kommitténs uppfattning inte i
första hand inom FoU-området, men vissa FoU-insatser anses motiverade. Dessa
berör hanteringen av komplext metallskrot, den ökande kontamineringen av stål,
extraktion av material ur kemiskt avfall samt omhändertagande och återvinning
av plastavfall.

För
det blandade avfaUet och avfallet från jord- och skogsbruk måste de alternativa
användningsmöjligheterna noga värderas. Kommittén finner att viktiga insatser
kan göras för ätt underlätta återvinningen av värdefuUa komponenter.
FoU-insatser bör t.ex. göras för att kunna få till stånd en rationell sortering
av avfallet. Den del av avfaUet som inte återvinns kan förbrännas, pyrolyseras
eller brytas ner genom biologiska processer. Härvid kan energi tiUvaratas som
värme eller genom produktion av gas eller metanol. Dessa processteg behöver
stöd för sin utveckling.

EPK
föreslår anslag inom området med 3,5 milj. kr. per år under de närmaste två
åren. Insatser under resten av programperioden bör kunna drivas inom en ram av
2 milj. kr. per år. Kommittén noterar slutligen att forskningen inom
avfallsområdet måste hållas samman så att balans mellan miljö-, energi- och
återviimingsaspektér uppnås. För ett samlat avfaUsprogram kan väsentUgt större
belopp erfordras.

5.2.10 Allmänna
energisystemstudier

FoU
som avser energiförsörjningssysteniet i dess helhet och dess utveckling har
samlats i ett särskilt program. Hit hör bl. a. samhällsplanerings- och
lokaUseringsfrågor analyserade från energisynpunkt. EPK betonar särskilt vikten
av FoU med ekonomisk, samhällsvetenskap-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 142

lig
och beteendevetenskaplig inriktning som komplement till och i många
fall som fömtsättning för tidigare berörda program.

Kommittén
noterar att de ekonomiska analyser av samhället som hittills gjorts framförallt
beaktar två produktionsfaktorer kapital och arbete. Den senare tidens ökade
medvetenhet om ändUga råvarutillgångar, däribland många energiråvaror, har
lett till olika studier av råvaror och energi som produktionsbegränsande
faktorer. EPK understryker vikten av energiekonomiska studier och utvecklingen
av forskningsmetodik inom detta område. Kommittén framhåller därvid att en
förutsättning för att systemimiktad FoU av angiven karaktär skall kunna
bedrivas är att data och statistik kring energisystemet finns tillgängliga. En
första åtgärd bör därför enUgt konunitténs uppfattning vara att lämna stöd till
de ansträngningar som nu görs att bygga en samlad informationsbas avseende
energiförsörjningssystemet och dess tänkbara utvecklingsvägar.

Information
och dokumentation

Målet
för utvecklingen inom detta delprogram bör vara att inom två år ha skapat
konkreta och detaljerade förutsättningar för att etablera en informationsbas
avseende det svenska energiförsörjningssystemet och de faktorer som kan påverka
dess utveckling.

Systemstudier

Målet
för delprogrammet bör enligt EPK vara att bedriva systemin-riktad FoU avseende
energiförsörjningssystemet som helhet ur främst ekonomiska,
samhällsvetenskapUga och beteendevetenskapUga perspektiv för att ge
beslutsunderlag och rekommendationer till åtgärder för beslutsfattare i olika
positioner. Som särskilt delmål anges att genom egna metodstudier följa upp
erfarenheter och effekter av utländsk och internationellt bedriven
metodutveckling inom det systemanalytiska området avseende energiförsörjningssystemet.

Kommittén
föreslår att särskild uppmärksamhet ägnas åt samspelet mellan
energiförsörjningen och den fysiska samhällsutfornmingen, energiflödesanalyser,
olika energisystems miljökonsekvenser samt olika konsumtionsnivåers effekter på
samhällsstrukturen i vid bemärkelse.

Den
ekonomiska forskningen bör bl. a. syfta tiU att belysa olika energiförsörjningssystems
effekter på samhällsekonomin sysselsättning, stmkturutveckUng och
bytesbalans.

På
kort sikt bör tonvikten läggas på analyser av olika energisystems flexibilitet
och de samhälleliga konsekvenserna vid brist på oUka energislag.

EPK
föreslår att medel anslås till en förstudie för att närmare klarlägga arbetets
uppläggning och organisation med 2 milj. kr. per år under en tvåårsperiod.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

143

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.2.11
Sammanfattning av energiprogramkommitténs förslag EPK:s programförslag
sammanfattas i tabell 5.2.

Tabell
5.2 EPK:s förslag till anslag för huvudprogrammet Energiforskning. Beloppen är
angivna i milj. kr. i 1974 års penningvärde

Program
och delprogram

Totalt tre

Medelvärde

första åren

per år

Energiproduktion

234,9

78,3

Fissionsenergi

124,9

41,6

Konv. elkraft- och värmeproduktion

9,0

3,0

Spillvärmeutnyttjande

30,0

10,0

Olja och naturgas

Organiska bränslen

36,0

12.0

Nya energisystem

18,0

6,0

Övriga energislag

17,0

5,7

Näringslivets
energianvändning

36,0

12,0

Egentlig industri

30,0

10,0

Jord- och skogsbruk

6,0

2,0

Transporter
och samfärdsel

27,0

9,0

Transportsystem

6,0

2,0

Drivsystem

18,0

6,0

Skeppsreaktorer

3,0

1.0

Lokalkomfort
boende och arbetsmiljö

68,5

22,9

Klimathygien

8,0

2,7

Byggnaden

9,0

3,0

Installations- och apparatteknik

35,0

11,7

Entreprenader

6,0

2.0

System, information och utbildning

10,5

3,5

Återvinning

9,0

3,0

Allmänna
energisystemstudier

4,01

2,0

Ofördelade
medel på huvudprogrammvä

40,6

13,5

Totalt
Energiforskning

420,0

140,7

2
är.

5.2.12
Organisation av forskning och utveckUng inom energiområdet

EPK
anger att en målmedveten och i alla sina delar konsistent utveckling av
energiförsörjningssystemet förutsätter samordning, analys och översikt av hela
huvudprogrammet för FoU inom energiområdet. Kommittén påpekar samtidigt att
enskilda program och delprogram har starka samband med andra verksamhetsområden
och att FoU inom ett område kan motiveras också utifrån andra fömtsättningar än
de energipolitiska. Med hänsyn härtill torde det inte vara lämpligt att samla
be-ställaransvaret för FoU inom hela energiområdet till en organisation.
Kommittén framhåller vidare att FoU endast är ett av medlen i ett totalt
energipolitiskt handlingsprogram och att även här samordning måste äga rum
mellan FoU-programmet och andra åtgärder.

Ansvaret
för samordning av huvudprogrammet på statsmaktsnivå bör enligt EPK åvila ett av
statsdepartementen, med nuvarande arbetsfördelning industridepartementet.
Konmiittén har vidare funnit det nödvändigt att organisatoriska
förutsättningar skapas för att möjliggöra en samordnad analys, planering och
uppföljning av FoU-verksamheten

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 144

inom
energiområdet och för att underlätta beredningen av energiforskningsfrågorna.

Kommittén
anger att ansvaret för varje program bör knytas till ett organ som fyller
rollen av FoU-beställare, värderar och bevakar programmet, utvecklar nya
delprogram och programelement m. m. Vid val av programansvarigt organ måste
hänsyn tas till bl. a. samordningsbehovet mellan olika åtgärder inom en
samhällssektor. Valet av programansvarigt organ måste också baseras på andra
aspekter än enbart de som betingas av energiforskningens behov. Kommittén
anger att man inte kunnat göra någon fullständig analys av detta men pekar på
vissa möjligheter att fördela programansvaret, närmast som exempel för att illustrera
möjligheterna att skapa ett sammanhållet ansvar på programnivå.

5.2.13
Reservationer och särskilda yttranden

Ledamoten
Carl Tham framhåUer i en reservation att han inte kan ansluta sig till
kommitténs på expertmaterialet gmndade bedömning att de föreslagna
FoU-insatserna på fissionsenergiområdet bör genomföras oavsett statsmaktemas
ställningstagande till den fortsatta kärnkraftutbyggnaden. Han hävdar i
stället att om den nu planerade utbyggnaden inte fullföljs bör an.slagen tUl
fissionsforskningen sättas betydligt lägre än vad EPK angivit. De medel som
därvid frigörs bör då satsas på andra centrala sektorer inom energiområdet.

Ledamoten
Bengt Sjönell reserverar sig mot de delar av EPK:s förslag som siktar till att
genom FoU-insatser ge förutsättningar för ytterligare utbyggnad av kärnkraften.
De medel som frigörs genom ett minskat kärnenergiprogram bör tillföras andra
forskningsområden. Särskilt föreslår Sjönell en kraftig FoU-satsning på
geotermisk energi, närmast i form av utveckling av djupborrningsteknik och
provborrningar. Detta förslag stöds även av Tham.

I
ett särskilt uttalande framhåller ledamoten Inga Thorsson att de poUtiska
riktlinjerna för den samhäUeliga utvecklingen måste styra FoU-arbetet och inte
tvärtom, men att å andra sidan visst mått av FoU krävs för att poUtiska
riktUnjer skall kunna fastställas. Med hänvisning härtill anger Inga Thorsson
det soin ett aUvarUgt dilemma att ta ställning till ett FoU-program inom
fissionsenergiområdet innan regering och riksdag fattat beslut om den fortsatta
energipolitiken, och att hon skulle velat se olika FoU-alternativ för
fissionsenergin avpassade efter kommande energipolitiska beslut.

I
en reservation beträffande forskningsorganisationen förordar Tham inrättandet
av ett särskilt forskningsfinansierande organ som kan stödja icke målbunden
forskning och studier rörande energifrågorna. Till detta förslag ansluter sig
även Sjönell.

Experten
Dick Lundqvist behandlar i ett särskilt yttrande möjligheter-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 145

na att basera svensk energiproduktion på geotermisk
energi. Med hänvisning till den svenska berggrundens beskaffenhet och de stora
tekniska svårigheter som föreligger framhåUer han att saimolikheten ter sig
mycket Uten för att i Sverige inom överskådlig tid kunna nyttiggöra geotermisk
energi.

5.3 Remissyttranden över energiprogramkommitténs
betänkande

Energiprogramkommitténs betänkande har mottagits positivt
av det övervägande flertalet remissinstanser. Lovord över EPK:s arbete uttrycks
i många yttranden. FOA framhåller exempelvis att EPK på kort tid har
sammanställt ett imponerande underlag som allsidigt belyser
energiforskningsområdet. UKÄ bedömer att betänkandet i sina grunddrag utgör
ett gott underlag för framtida insatser' på energiforskningens område.
Motsvarande uppfattning uttrycks av bl. a. statens naturvetenskapliga
forskningsråd och a\ statens provningsanstalt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet
i Umeå finner utredningen allmänt väl avvägd och betänkandet författat med en
klarhet och enkelhet som är ovanlig att finna i SOU-betänkanden. Angpanneföreningen
konstaterar att huvudbetänkande jämte expertmaterial är ett imponerande och väl
systematiserat arbete som tagits fram på en nästan otroligt kort tid.
Föreningen framhåller särskilt den förtjänstfulla vidareutvecklingen av den
energibalans som föreningen själv tidigare tagit fram, samt de tankeväckande
räkneexemplen rörande världens energitillgångar. På den senare punkten bidrar
betänkandet enligt föreningens uppfattning på ett mycket enkelt och
klarläggande sätt till att skingra de missförstånd som alltjämt råder om hur
storleken på energitillgångar beräknas.

5.3.1 Målfrågor och allmänna energipolitiska synpunkter

Ett mycket stort antal remissinstanser framhåller behovet
av ökat forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet, och inte någon
ställer sig direkt avvisande till de av EPK föreslagna insatserna i stort.

Flera remissorgan har i eller som bakgrund för sina
remissyttranden berört allmänna energipolitiska frågestäUningar. Statens
industriverk framhåller att riklig tillgång på energi har varit en
grundläggande förutsättning för utvecklingen inom flertalet samhällssektorer
och att cnergifaktorn hittills ej varit styrande därvid. Verket anser att detta
har varit en rimlig avvägning och att samhällsutvecklingen även i fortsättningen
i första hand bör styras av de vidare målsättningar som gäller dess utveckling
i stort och som bl. a. kommit till uttryck i närings-och bostadspolitiken.
Motsvarande uppfattning anförs även av elutredningen.

Statens konsumentverk framhåller att en uppbromsning av
standard-

10 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 146

höjningen
på grund av brist på energi i första hand skulle drabba de grupper i samhället
som fortfarande inte har fått ta del av den allmänna standardhöjningen i fråga
om bostad och arbetsförhållanden i hemmen.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) menar att energipolitiken måste utformas så att billig och
tillräcklig energi finns för att tillgodose de krav som samhällets fortsatta
utveckling och sysselsättningspolitik kräver.

Ett
minskat importberoende, och då främst ett minskat oljeberoende, framhålls av
många instanser som ett väsentligt energipolitiskt mål. Överbefälhavaren anger
att forskningen i första hand bör inriktas på att åstadkomma ett ökat
utnyttjande av inhemsk energi. AB Atomenergi framhåller att det är nödvändigt
för försörjningstryggheten, ekonomin och omsorgen om miljön och världens
tillgångar av knappa bränsleråvaror att prioritera åtgärder som kan minska
beroendet av olja och andra fossila bränslen. Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) hävdar att en utveckling motiverad med utgångspunkt från att klara
krissituationer och att öka försörjningstryggheten är starkt önskvärd. Här
avser man främst en satsning på inhemska energikällor och på att skapa
alternativa vägar för energiförsörjningen. Likartade uppfattningar anförs av
ett stort antal instanser såsom bl. a. ÖEF.

Statens
väg- och trafikinstitut konstaterar att de medel som kan tillgripas för att
effektivisera den svenska energiförsörjningen beror på den yttre situation som
landet befinner sig i. Institutet saknar en sådan diskussion i betänkandet och
anger att uppmärksamhet bör ägnas frågan om man skall prioritera de
FoU-projekt som är av särskilt intresse i ett beredskapsläge eller om
FoU-programmet skall baseras på ett antagande om "normala"
förhållanden. Statens råd för byggnadsforskning anser att det angivna
huvudmålet att effektivisera den svenska energiförsörjningen främst bör avse
att effektivt kunna utnyttja energin. Detta berör både produktion och
konsumtion och bör medföra en sänkt ökningstakt för energiomsättningen. Rådet
framhållet att ökat statligt stöd till energi-FoU måste kompletteras med
användning av styrmedel som energiplaner, normer m. m. Rådet påpekar bl. a.
möjligheten att via skatter, avgifter m. m. på energi påverka
energikonsumtionens inriktning.

Riksrevisionsverket
(RRV) ifrågasätter om inte ett långsiktigt FoU-program inom energiområdet bör
föregås av ett energipolitiskt beslut. Först efter ett sådant beslut torde det
enligt verkets uppfattning vara möjligt att utarbeta ett relevant underlag och
göra de överväganden som behövs för ett mer långsiktigt FoU-program. Liknande tankegångar
framförs av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i
Göteborg och av Chalmers tekniska högskola som framhåller att ett logiskt
FoU-program måste baseras på frågor av typen: Skall Sverige fortsätta att vara
ett högindustrialiserat land eller övergå till ett låg-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 147

energisamhälle?
I vilken utsträckning och hur skall vi vara beroende av import av
energiråvaror? Även STU framhåller att valet av.ingående komponenter i det framtida
svenska energiförsörjningssystemet inte kan få ske endast utifrån strikt kraft-
och/eller företagsekonomiska beslutsmekanismer, utan att hänsyn i stor
omfattning måste tas till sådana svårmätbara beslutsvariabler som exempelvis
miljökostnader, betalningsbalanshänsyn, beredskapsaspekter och
sysselsättningseffekter. Frånvaron av ett operativt energipolitiskt program
utgör härvid enligt STU en stor brist.

RRV föreslår i anslutning
tUl sin nyss redovisade uppfattning om behovet av energipolitiska ställningstaganden
ytterligare utredningar innan ett långsiktigt FoU-program inom energisektorn
beslutas, men menar att de delar av EPK:s förslag som kan påverka de närmaste
årens energiförsörjning snarast bör påbörjas. Detta bör även gälla
grundforskning för energiförsörjningen på lång sikt. Som en möjlighet anger
verket att man kan överväga en uppdelning av energiprogrammet i dels ett
program som syftar till förbättringar i dagens energiförsörjning, dels ett
program som syftar till långsiktiga lösningar på 1025 års sikt.

Energifrågornas
långsiktiga tidsperspektiv framhålls av flera remissorgan. Naturvetenskapliga
forskningsrådet påpekar att det i en situation som den nuvarande, med stor
uppmärksamhet riktad på energiproblemen och med en känsla hos många att
omfattande åtgärder krävs för att säkerställa framtidens behov av energi,
ligger nära till hands att de stora behoven av kortsiktiga forskningsinsatser
blir helt dominerande. Rådet framhåller därför betydelsen av långsiktig
grundläggande forskning på de områden som kan vara av betydelse i
energisammanhang. Universitetet i Uppsala understryker behovet av långsiktiga
forskningsprogram med periodvis för minst fem år åt gången klart angivna
fman-siella åtaganden som en förutsättning för att öka forskningsresurserna
genom intensifiering av verksamheten på universitets- och högskolenivå. STU
framhåller betydelsen av att det energipolitiska programmet får en tillräckligt
lång tidshorisont, att det innehåller en strategisk långsiktig
planeringsaktivitet och att arbetet blir en kontinuerlig process med successiva
uppdateringar. Motsvarande uppfattning framförs av statens råd för
samhällsforskning. FOA anger att flera långsiktiga planeringsproblem inom
energiområdet är metodiskt besläktade med liknande totalförsvarsfrågor genom de
starka kraven på hänsynstagande till såväl utvecklingen inom den
internationella miljön som den allmänna samhällsutvecklingen samt genom sitt
starka inslag av komplexa tekniska problem. Det är i båda fallen fråga om
stora investeringar i utrustningar och anläggningar med betydande
projekteringstid och lång livslängd och förändringar måste ske stegvis.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 148

5.3.2
Allmänt om energiprogramkommitténs arbete

Tekniska
fakulteten vid universitetet i Lund välkomnar detta som den anger veterligen
första försök att precisera medel och mål för samlade svenska forsknings- och
utvecklingsinsatser inom energiområdet och konstaterar att
energiprogramkommittén och de till denna knutna expertgrupperna under en
påfallande kort tidsperiod har insamlat och sammanställt ett omfattande och
intressant material. Mot bakgmnd av den valda arbetsuppläggningen med skilda
sponsorer för var sitt ansvarsområde noterar fakulteten med tillfredsställelse
att EPK i betänkandet inte endast presterat en god syntes av ett ojärtmt
material utan även avgivit klara och välgmndade motiveringar för sina förslag.

Ett
brett upplagt forskningsprogram framstår enligt FOA som ett viktigt medel att
skapa reell handlingsfrihet i framtida energipolitiska beslutssituationer.
Anstalten noterar konunitténs uttalande att en mer detaljerad inriktning av
FoU-insatsema endast har varit möjliga att göra för en kortare tidsperiod och
att flera av de föreslagna programmen/delprogrammen efter något eller några år
kräver ställningstaganden som bl. a. baseras på olika analyser inom ramen för
det av kommittén föreslagna programmet Allmänna energisystemstudier. Anstalten
understryker kommitténs bedömning att det är angeläget att sådana studier snabbt
kommer till stånd, bl. a. som underlag för en önskvärd långsiktig
resursutveckling vid de forskningsutförande institutionerna. Tekniska
fakulteten vid universitet i Lund framhåller att forskningsprogrammets bredd
icke kan diskuteras utan beaktande av tidsperspektivet, och att ett alltmera
förlängt tidsperspektiv motiverar ett bredare program. Detta synsätt motiverar
enligt fakulteten en skarpare gränsdragning än vad som görs i betänkandet
mellan de båda olikartade beståndsdelar som bildar den numera vanUga
förkortningen "FoU". Ett meningsfyllt program för svensk
energiforskning bör enligt fakulteten på lång sikt ge stöd åt en allmänt
kimskapsutvecklande grundforskning. Det bör vidare i ett i förhållande härtill
kortare tidsperspektiv stödja för olika utvecklingsmål nödvändig målinriktad
och grandläggande forskning. Det bör slutiigen i det korta tidsperspektivet ge
stöd åt olika klart definierade utvecklingsprojekt.

Karolinska
institutet finner att direktiven lett till en begränsning av programarbetet
till energiforskningens tekniska problemställningar och framhåller behovet av
en komplettering avseende de konsekvenser de oUka energikonsumtions- och
energiproduktionsformerna har för människan i samhället. Även
samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg anger att
utredningen vid anskaffande av bakgrimds-matcrial varit i alltför stor
utsträckning inriktad på tekniska problem. Motsvarande uppfattning redovisas
likaså av socialstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen saknar en belysning av
sysselsättningsfrågor i utred-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 149

ningen
eftersom ett ställningstagande till försörjnings- och kostnads-alternativen
enligt styrelsen inte låter. sig.göras utan beaktande av sysselsättningskonsekvenserna.
Svenska uppfinnareföreningen erimar om vikten av att fömtsättningarna för
uppkomsten av innovationer beaktas innan forskningsprogram och resursfördelning
fastställs. I anslutning härtill framhåller föreningen bl. a. betydelsen av
ekonomiska bevekelsc-grunder som underlag för en vidgad innovationsverksamhet
samt behovet av en komplettering av institutionsforskningen med en satsning på
innovationsverksamhet vid företag och genom enskilda uppfinnare.

Universitetet
i Uppsala hävdar att energiforskningen inte kan betraktas enbart ur de snäva
synpunkter som berör svensk samhällsekonomi utan att problemet är globalt och
att man väntar sig att Sverige såsom ett av jordens rikaste länder gör en
internationellt sett betydelsefull insås. Eftersom energiproblemen kommer att
successivt skärpas imder kommande 3040 år anser fakulteten också att
utredningens direktiv varit alltför kortsiktiga då de begränsats till att gälla
mål och riktlinjer för endast en tioårsperiod. Samma uppfattning framförs av
Vetenskapsakademien. Även Svensk industriförening framhåller att kommitténs
programförslag är för starkt präglat av begränsning i tidsperspektivet.
Prioritet ges åt de problemområden som idag är föremål för intensivt
utvecklingsarbete medan de frågor som bör fånga det allmänna FoU-intresset om
1525 år ägnas mindre uppmärksamhet.

UKÄ
framhåller att energiforskningens uppgift bl. a. är att skapa en grund för
beslut om energipolitiken. Forskningens inriktning får därför på sikt
avgörande betydelse för utvecklingen på viktiga och vitt skilda
samhällsområden. Det är därför nödvändigt att forskningen omfattar och grundas
på en totalbedömning av de sociala och samhällsekonomiska aspektema, och att
det långsiktiga perspektivet blir vägledande för forskningsmsatsema. Denna totalbedömning
och det långsiktiga perspektivet har enligt universitetskanslersämbetets
uppfattning inte tillräckligt betonats. Som exempel anges forskning kring de
gmndläggande samhäUsekonomiska bedömningar som varit och bör vara styrande för
energiproduktion och energianvändning i olika delar.

IVA
menar att avsaknaden av en formulerad energipolitik och den korta tid som stått
tUl utredningens förfogande har medfört att utvecklingsprogrammet ej kunnat
imderbyggas med tillfredsställande analyser över sambanden mellan
utvecklingsinsatser och mål inom energlfältet. Även WS-tekniska föreningen
efterlyser en redovisning och bedömning av de olika medel som kan användas för
att uppfylla målet att effektivisera den svenska energiförsörjningen.
Föreningen framhåller att en kraftigt intensifierad FoU-verksamhet är en
nödvändig förutsättning för att en väsentiig effektivisering av
energiförsörjningen skall kunna åstadkommas på sikt men att de omedelbara och
kortsiktiga effekterna av en ökad FoU-satsning inte får överbetonas.
Universitetet i

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 150

Stockholm
noterar att universitetens roll inom forskning och utveckUng med tUlämpning
som mål är relativt mindre än inom grundforskningen, men att en gränsdragning
mellan universitet och andra som bedriver FoU kan te sig svår. Humvida de
satsningar EPK föreslagit kommer att vara komplementära eller alternativa (och
möjligen onödiga) till de satsnmgar som ändå görs och humvida dessa satsningar
till-sanunan är tillräckliga för att nå önskvärda samhällsmål utgör en mycket
svårbedömbar och av EPK obesvarad frågeställning.

Angpanneföreningen
efterlyser en tidsmässig angelägenhetsgradering av de olika FoU-projekten. Bl.
a. vissa kartläggningsarbeten betr. spillvärmetillgångar framhålls som ytterst
brådskande för att inte nu existerande kombinationsmöjligheter skall försvinna
vid nyinvesteringar.

Energiprogramkommittén
har avgränsat sitt program inom grundforskningen tUl att gälla målstyrda
uppgifter. Statens råd för atomforskning finner emellertid att konunittén på
gmndforskningssidan egentligen endast behandlat fusionsforskningen, medan annan
mot cnergisidan riktad forskning av gmndläggande karaktär har rönt syimerligen
knapphändig behandling, om den över huvud taget behandlats alls. Rådet anger
vidare att tUl energiforskning måste räknas också studiet av den inverkan som
produktion och konsumtion av energi har på miljön.

FOA
anser att EPK inte tillfredsställande belyst det svenska energiforskningsprogrammets
beroende av att kompletterande forsknings-och utvecklingsresultat kan erhåUas
från utlandet.

WS-tekniska
föreningen framhåller att EPK:s beskrivning av pågående utvecklingsarbete som
ej finansieras med allmänna medel blivit synnerligen fragmentarisk och således
ofullständigt genomförd.

5.3.3
Programförslagets allmänna inriktning, avvägning och struktur Flertalet
remissinstanser ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag. Stöd för
den föreslagna anslagsramen, 420 milj. kr. under en treårsperiod, uttalas av UKÄ,
universiteten i Stockholm och Umeå och av statens råd för byggnadsforskning.

Flera
remissorgan framhåller att den av EPK föreslagna satsningen i internationell
jämförelse ändock är liten. Universitetet i Uppsala anger att för att genom
internationellt samarbete få tillgång till FoU i andra länder är det nödvändigt
att öka den svenska insatsen. Ökningen bör dock ske i en sådan takt och på
sådant sätt att gmndläggande forskning på andra områden inte störs.
Universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola anger att den
föreslagna ramen synes vara i underkant och att den bör höjas till över 200
milj. kr. per år så länge välmotiverade projekt finns att stödja. En successiv
ytterligare anslagsökning förordas av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
vid universitetet i Lund med hänvisning till satsningen i andra OECD-länder.
Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm framhåUer att den av EPK
föreslagna

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet ISl

ökningen
skulle ställa Sverige i paritet med andra avancerade industriländer som
Förenta staterna, Canada och Förbundsrepubliken Tyskland. Ämbetet anger dock
att det är tveksamt om 420 milj. kr. bör satsas under en treårsperiod med
enbart en tekniskt inriktad bedömning som grund. Bedömningskraven bör rimligen
utformas så att hänsyn tas till kostnader, förväntade direkta och indirekta
värden samt osäkerhet. En utvärdering i sådana termer bör göras. Även statens
naturvårdsverk anger att den svenska per-capita-insatsen efter föreslagen
höjning är mindre än i andra länder och Centrala driftledningen (CDL) anför
liknande synpunkter. LO anser att ytterligare ökning av anslagen till
energiforskning skall ges om så är nödvändigt så att inte de ekonomiska
resurserna blir en flaskhals för den framtida utvecklingen på området.

Svenska
petroleuminstitutet konstaterar att det beräknade totala medelvärdet per år,
140 milj. kr., motsvarar mindre än 1 % av energiför-bmkningens värde i
konsumtionsledet. Med hänsyn till de potentiella besparingsmöjligheterna
ifrågasätter institutet om det inte kunde vara samhällsekonomiskt lönsamt att i
initialskedet satsa ytterligare inom sådana forsknings- och utvecklingsområden
där stora besparingar kan uppnås utan risk för negativa återverkningar.

Svenska
utvecklings AB framhåller att de föreslagna medlen torde vara klart
otillräckliga exempelvis när det gäller system för utvinning av metanol ur
altemativa fossila bränslen, batterier och bränsleceller, nya system för
vindkraft och vätekraft, system för utnyttjande av spillvärme,
framdrivningssystem inom transportområdet samt demonstrationsanläggningar på
lokalkomfortområdet.

STU och IVA framhåller att
den föreslagna kostnadsramen sannolikt utgör den övre gränsen för vad
tillgängliga resurser kan prestera inom den angivna tidsramen. RRV anser sig
inte kunna ta ställning till den totala storleksramen men framhåller att den
föreslagna ökningen torde innebära risk för brist på kvalificerade resurser i
form av forskningspersonal och laboratorieutmstning. Man förordar därför en
successiv ökning av stödet och framhåller att vid alltför snabb ökning följden
kan bli att man med allmänna medel delvis kommer att finansiera FoU som eljest
skulle ha kommit till stånd även utan statligt stöd.

STU
och statens råd för byggnadsforskning framhåller behovet av planering på längre
sikt än tre år. STU anger att det inte är välmotiverat att låta ambitionsnivån
avta under tioårsperioden medan byggforskningsrådet ansluter sig till EPK:s
bedömnmg att FoU-nivån efter den första treårsperioden sannolikt behöver höjas.

Universitetet
i Uppsala anför att med tanke på landets begränsade resurser vore en
splittring i enlighet med EPK:s programförslag olycklig och att programmet bör
struktureras om med ökad tonvikt på långsiktiga problem. Elverksföreningen ser
däremot i betänkandet illustratio-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 152

ner
till en påtaglig prioritering i den statliga bidragsvcrksamheten av teoretiska
forskningsprojekt på bekostnad av utvecklingsarbete och förordar en omprövning
härvidlag.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Lund, siatens naturvårdsverk och IVA m. fl.
organ berör avvägningen mellan FoU inom produktions- resp.
konsumtionssektorerna. Den förstnämnda anger att inriktningen på olika former
för en ökad produktion av energi förefaller väl ensidig och att forskningen
borde ges en betydligt vidare ram och leda fram till en verkligt allsidig
belysning av ohka energiproduktionsmetoders verkningar ur ekonomiska och
miljömässiga aspekter. Naturvårdsverket hävdar att eftersom all
energiproduktion är miljöstörande bör FoU för energibesparing ges högre
prioritering. Häri inbegriper verket då bl. a. fjärrvärmeteknik. IVA förordar
att en större satsning än den av utredningen angivna görs för energibesparande
åtgärder på konsumtionssidan. LO menar att man inte har möjUghet att bedöma
rimligheten i den detaljfördelning EPK föreslagit, men anser att
huvudinriktningen i EPK:s förslag är riktig. Vid ett beslut om begränsning av
kärnkraftutbyggnaden borde dock enligt organisationens uppfattning bl. a.
insatserna rörande MHD-generatorer för elkraftproduktion och organiska
bränslen intensifieras. Vidare kunde forskningen kring oljans och kolets
miljöskadliga effekter och kring samhällsstrukturens betydelse för
energikonsumtionen utvidgas. I ett läge då flertalet länder koncentrerar sig på
kärnkraftforskning anser LO att långsiktiga vinster finns att hämta om den
svenska forskningen inom området ges en mer bekvakande inriktning till förmån
för konstruktiva insatser på andra områden. Organisationen framhåller också att
EPK borde ha givit ett alternativt förslag som visar fördelningen av
forskningsresurserna om kärnkraftutbyggnaden begränsas till de redan beslutade
elva aggregaten.

Några
remissorgan har särskilt tagit upp den av EPK föreslagna programstrukturen.
FOA, UKÄ, statens industriverk och WS-tekniska föreningen anger att man finner
programstrukturen ändamålsenlig, men FOA framhåller att det från såväl
avvägnings- som genomförandesynpunkt är angeläget att forskningen kring
kärnkraftens säkerhets-och miljöfrågor och kring hantering av det aktiva
avfallet från kärnkraf tdrif ten inordnas i ett framtida huvudprogram för
energiforskning.

STU
framhåller att programstrukturen har förtjänster som underlag för en
välbehövlig energipolitik men att den har allvarliga brister för genomförandefasen.
Härvid krävs enligt STU:s uppfattning en program-stmktur som tar hänsyn tiU den
kompetens FoU-arbetet kan tillföras genom både de verkställande och de
administrativa organen.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 153

5.3.4
Energiproduktion

Allmänt

Många
remissinstanser tar vårt lands stora oljeberoende till utgångspunkt för olika
synpunkter på energiproduktionsforskningens inriktning. Chalmers tekniska
högskola anger att Sverige liksom Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland i
framtiden inte bör bygga fler kondenskraftverk för fossila bränslen och att
oljeeldade kraftverk i möjligaste mån bör byggas om för alternativ eldning med
olika bränslen.

Centrala
driftledningen (CDL) stöder i sin helhet EPK:s programförslag inom
kärnkraftområdet och delar även kommitténs uppfattning om nödvändigheten av
kraftfullt FoU-stöd för utnyttjande av övriga energislag, bl. a. kol.

IVA och
Vetenskapsakademien framhåller behovet av större insatser än vad EPK föreslagit
på forskning rörande utnyttjande av förnyelsebara energiresurser. IVA anger
vattenkraft, energiodlingar, solenergi och vindenergi. Vetenskapsakademien
anger solenergi genom biosystem eller kemiska processer, vindkraft och
geotermisk energi.

Statens råd för
atomforskning ifrågasätter om man inte beträffande vindenergi och geotermisk
energi samt omvandling av solstrålning till elektrisk energi bör satsa på en
något mer ambitiös nivå än vad EPK föreslagit för att utröna om dessa
energikällor överhuvudtaget kan väntas bli av någon väsentlig betydelse inom
fömtsebar tid. Jernkontoret framhåller att det förefaller som om överdrivna
förväntningar knyts till andra inhemska energireserver än vattenkraft och kämkraft
och att det föreligger ett behov att skyndsamt få utrett den roll som dessa
resurser kan korruna att spela för vår energibalans i olika tidsperspektiv.
Först efter en sådan utredning synes tiden mogen att lägga fram förslag till
konkreta FoU-projekt.

Främst av beredskapsskäl
föreslår ÖEF och energiberedskapsutredningen fortsatta FoU-insatser
beträffande bl. a. torv, ved, hyggesavfall och annat avfall. Båda organen
uttrycker sitt stora intresse för studier av olika sätt att producera och
utnyttja metanol som energibärare.

STU framhåller att
energidistributionsanläggningar tenderar att bli en allt besvärligare komponent
i vårt energiförsörjningssystem och förordar därför att energidistribution
särbehandlas och blir föremål för mer stöd än vad som föreslagits av EPK imder
delprogrammet Konventionell elkraft- och värmeproduktion. Tekniska högskolan i
Stockholm framhåller att de flesta energikällor som f. n. diskuteras som
alternativ till fos-sUa bränslen i huvudsak kan nyttiggöras först efter
omformning till elektrisk energi och att stora personella och ekonomiska
resurser för forskning och utveckling inom det elkrafttekniska området fordras
för att möta dessa krav av såväl systemteknisk som komponentteknisk natur.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 154

Energiproduktionens
miljöfrågor uppmärksammas av flera remissorgan. Fiskeristyrelsen betonar
vikten av att de beaktas på ett tidigt stadium i forskningsarbeten rörande nya
och ökade system för energiproduktion och framhåller särskilt behovet av
undersökningar rörande miljöeffekter av kylvattenutsläpp, vattenregleringar och
svavelutsläpp. Statens naturvårdsverk framhåller att miljöaspekterna måste få
en framskjuten plats i FoU-arbetet, och påpekar bl. a. att många former av
toppkraftproduktion är starkt miljöstörande. AB Atomenergi menar att för såväl
olje- som kolförbränning bör konsekvenserna för miljön samt riskfaktorerna
karläggas lika gmndligt som skett och sker för kärnenergin. Betydligt mer
omfattande studier av dessa miljöfrågor synes påkallade. Vetenskapsakademien
framhåller att miljöeffekten av olika typer av energiutvinning och
energiomvandling har beaktats för litet av EPK och att det är av väsentiig
betydelse att en kraftfuU forskningsinsats sker för att identifiera och utvärdera
miljöeffektemas betydelse i detta sammanhang. Speciellt framhåller akademien
miljöeffekterna av brytning av skifferbundna nukleära och organiska bränslen.
Samma gäller i ännu högre grad torvbrytning, vilket akademien tidigare påpekat
i en skrivelse till riksdagens näringsutskott.

Medicinska
fakulteten vid universitetet i Göteborg menar att kunskaperna rörande
effekterna av exponering för samhällets luftföroreningar är förhållandevis goda
och håller det för tveksamt humvida ytterligare forskning bör ges den prioritet
som EPK föreslår i ett läge då den me-dicinsk-hygieniska expertisen är
begränsad och för närvarande torde ha viktigare uppgifter inom det industriella
området.

Fissionsenergi

Ett
stort antal remissinstanser stöder i huvudsak EPK:s förslag till FoU-program
inom kärnkraftområdet, häribiand FOA, universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg
och Stockholm, statens råd för atomforskning, AB Atomenergi, CDL,
Hyresgästernas riksförbund, IVA och Vetenskapsakademien. Kooperativa förbundet
uttalar att man inte vill avstyrka att en betydande del av FoU-verksamheten
inriktas på kärnkraftforskning.

Chalmers
tekniska högskola anger att en förutsättning för en omfattande satsning på
kärnkraft är att dess risker kan konstateras vara små för allmänheten, ej
endast jämfört med andra risker i samhället utan även totalt sett. Den
verksamhet som nu handlägges av Kärnsäkforsk och Aka-utredningen måste
påskyndas och snarast leda till någon form av slutligt ställningstagande.

Socialstyrelsen
framhåller att det med hänsyn till den oro som uppenbarligen råder bland delar
av befolkningen om riskerna med fortsatt kärnkraftutbyggnad är angeläget att
forskning kring avfallshanterings-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 155

problematiken
och reaktordriftkontrollen ges hög prioritet oberoende av om statsmakterna i de
energipolitiska besluten stannar för fortsatt kämkraftutbyggnad eller ej. Flera
andra remissinstanser har tagit upp frågan om betydelsen för de fortsatta
FoU-insatsema inom fissionsenergiområdet av riksdagens ställningstagande år
1975 till en vidare kärnkraftutbyggnad. Universitetet i Stockholm, statens råd
för atomforskning, STU, AB Atomenergi och Hyresgästernas riksförbund uttalar
att oavsett riksdagens ställningstagande bör ambitionsnivån för fissionsforskningen
bibehållas. Man hänvisar bl. a. till behovet av ytterligare kunskapsunderlag
och universitet i Uppsala framhåller att en viktig omständighet är, att Sverige
har en internationell position beträffande kämkraftens säkerhet, att ett stopp
inom forskningen kring fissionsenergin vore olyckligt och att en sådan åtgärd
knappast skulle komma att följas i andra länder med fömtsättningar för
fissionsenergiutveckling. Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund, som
anser att kärnenergin som en effektiv teknologi kan ge ett rationellt bidrag
till den svenska energiförsörjningen, understryker likaså att oavsett vilken
utformning som ges åt det svenska kämenergiprogrammet kommer en försatt
forskning inom området att vara oimdviklig för att inom landet kunna garantera
en kompetent bedönming av olika aspekter på kärnenergins utnyttjande,
nationellt och globalt.

LO anger att en del av den
föreslagna kärnkraftforskningen torde kunna skjutas på framtiden i avvaktan på
beslut om fortsatt kärnkraftutbyggnad. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) menar att först när energipoUtikens framtida inriktning klarlagts är det
möjligt att ta ställning till EPK:s kärnkraftprogram.

FOA finner att det mot
bakgmnd av den rådande osäkerheten hade varit värdefullt om EPK presenterat
alternativa förslag. Oavsett vilket beslut som tas av riksdagen beträffande
kämkraftutbyggnad behövs långsiktiga insatser i form av ett basprogram för att
följa utvecklingen inom fissionsenergiområdet. Även byggnadsstyrelsen framhåller
att det är rimligt att ett beslut av statsmakterna i fråga om kärnkraftutbyggnaden
får avgörande inverkan på FoU-.verksamhetens inriktning och resurstilldelning.
Universitetet i Umeå anger att man finner det besynnerligt att anslag på 24
milj. kr. föreslås till kämenergiforskning även i det fall att riksdagen skulle
ta avstånd från utbyggnad av kärnenergiproduktionen. I sådant fall torde denna
summa bättre kunna användas på i synnerhet långsiktig forskning rörande andra
energikällor. Svenska naturskyddsföreningen menar att den av kommittén
föreslagna medelsfördelningen med stora anslag till fissionsenergiforskning
ger anledning till betänkligheter och under inga omständigheter bör få bli
vägledande för resursfördelningen efter den treårsperiod som förslaget närmast
tar sikte på.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 156

CDL
konstaterar att riskerna med förbränning av fossila bränslen är stora och med
nuvarande kunskaper ofullständigt kända samt endast i undantagsfall
beräkningsbara. CDL förordar därför att man väljer kärnenergin som den
produktionsmetod som har de små och beräkningsbara riskerna.

Elutredningen
konstaterar att det under den närmaste tio- till femtonårsperioden redan med
beslutad samhällsutbyggnad föreligger ett ökat behov av energi, vilket
lämpligen bör tillgodoses med kämkraft,

Sveriges
kemiingenjörers riksförening påpekar att vi under decennier framöver måste leva
med såväl fossila bränslen som kärnkraft och att det är anmärkningsvärt att
inte kombinationer av kämkraft och fossila bränslen för metanolproduktion eller
syntesgasframställning fått en mer seriös behandling av EPK.

Sötvattenlaboratoriet
framhåller att kärnkraften f. n. ur miljövårdssynpunkt ter sig betydligt
skonsammare än övriga aktuella alternativ. Man anger vidare att våra kyliga
havskuster tål större utsläpp av varmvatten än vad t. ex. tropiska vatten gör
och att varmvattenutsläppen har vissa direkta positiva inslag som bör kunna
utnyttjas vid akvakultur.

Universitetet
i Uppsala anger beredskapssynpunkten som ytterligare ett motiv för en
kärnkraftsatsning. En kärnkraftstation kan drivas i flera år på en laddning,
medan vår oljelagringskapacitet rör sig om några månader. Man framhåller
behovet av bredare och djupare information avseende kärnkraftens säkerhetsproblem
än vad som ges idag. Såväl miljö-som beredskapsskäl åberopas även av CDL som
motiv för kämkraftal-temativet vid fortsatt större utbyggnad av elproduktionen.

ÖEF
och Chalmers tekniska högskola framhåller behovet att utnyttja kärnkraften i
ökad omfattning och även för direkt värmeförsörjning genom
hetvattendistribution.

Beträffande
det stadiga FoU-stödet till kärnkraftutvecklingen framhåller statens
industriverk att kärnkraften numera får anses kommersiellt etablerad varför
kraftproducenter och reaktortillverkare i princip bör bekosta den fortsatta
tekniska utvecklingen. Liknande uppfattningar framförs av IVA och av Chalmers
tekniska högskola, vilken framhåUer att medel i dessa avseenden i varje fall
bör anvisas utanför EPK:s ram. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
vid universitetet i Göteborg framför motsvarande synpunkter.

Sveriges
geologiska undersökning (SGU) påpekar att EPK inte tillräckligt upprätthållit
distinktionen mellan prospektering och exploatering av uranfyndigheter. Man
framhåller behovet av ytterligare uranprospektering och vikten av att den
rutinmässiga prospekteringen vitaliseras genom forsknings- och
utvecklingsinsatser. Chalmers tekniska högskola anser att en undersökning bör
göras för att söka fastställa storleken av världens låghaltiga urantillgångar
och kostnaderna för att utvinna dessa. En sådan utredning kan möjligen enligt
högskolans uppfatt-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 157

ning
visa att det inte finns behov av någon natriumkyld bridreaktor före år 2000.

Statens provningsanstalt
anger att EPK:s förslag till insatser för att skapa en svensk
anrikningsanläggning bör kunna minskas även om detta innebär en viss
fördröjning av programmet. IVA förordar en undersökning av möjligheterna att
utan alltför stora ekonomiska uppoffringar göra Sverige oberoende av utlandet
genom kärnbränslecykelns alla led inklusive anrikning och upparbetning av
avfall.

AB Svensk
kärnbränsleförsörjning anger att målsättningen för ett FoU-program för
upparbetning av uranbränsle bör vara att ge förutsättningar för en svensk
upparbetningsanläggning och inhemsk avfallshantering mot slutet av 1980-talet.
Man framhåller vidare att återanvändning av plutonium är angelägen dels för att
utnyttja plutoniet som energiråvara, dels för undvikande av uppbyggnad av
plutoniumlager. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid
universitetet i Göteborg finner det motiverat med betydligt ökad insats för
plutoniumåtercykling.

Chalmers
tekniska högskola framhåller att upparbetningen av utbränt kärnbränsle och
plutoniiunåterföring är integrerade delar av kärnbränslecykeln i lika hög grad
som anrikning och att satsningen på båda dessa områden underdimensionerats av
EPK. Man framhåller att utvecklingen inom upparbetningsområdet f. n.
karaktäriseras av en viss konservatism, vilken högskolan varnar för. I
FoU-programmet för denna verksamhet bör därför ny teknik allsidigt prövas och
kostnadsreduceringar analyseras. Det internationella samarbetet bör utvidgas.

Aka-utredningen arunäler
att ett svenskt FoU-program för hantering, behandling och förvaring av
radioaktivt avfall synes ofrånkomligt. Utredningen tillstyrker vidare EPK:s
förslag till forskning kring pluto-niumåterföring och framhåller att med hänsyn
till de speciella riskema med plutonium är det angeläget att utveckla tekniken
att återföra plutonium tUl lättvattenreaktorer för att därigenom undvika att
stora plutoniumlager byggs upp.

Beträffande andra
reaktortyper än lättvattenreaktorer framhåller universitetet i Göteborg och
Chalmers tekniska högskola fördelarna med en övergång till gaskylda
högtemperaturreaktorer, vilka dels skulle ge högre verkningsgrad, dels kunde
lämna processvärme till kemisk och metallurgisk industri. Chalmers telmiska
högskola framhåller vidare att den gaskylda högtemperaturreaktorn i modifierad
form kan fungera som bridreaktor och anger att den gaskylda bridern möjligen
skuUe kunna göra att den mera komplicerade natriumkylda bridreaktorn blir
onödig. Högskolan anser att det föreslagna beloppet om 3,7 milj. kr. för
1975/76 bör höjas avsevärt och att betydande samarbete bör upptas med
motsvarande västtyska och amerikanska utvecldingsprojekt. Tekniska högskolan i
Stockholm anger att till programmet bör fogas en ingående studie av
tungvattenreaktorer, exempelvis CANDU, för anpassning till

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 158

svenska
förhållanden. Man framhåUer att kombinationen tungvattenreaktorer och stora
uranfyndigheter kan göra Sverige oberoende av omvärlden i avseende på uranbränsle.

Frågor
om tillvaratagande av spillvärme från bl. a. kärnkraftverk behandlas under
särskild rubrik.

Konventionell
elkraft- och värmeproduktion

Inom
detta delprogram har EPK behandlat magnethydrodynamiska generatorer, generering
av mottryckskraft, konventionell elproduktion samt överföring av elkraft.
Kommittén anger särskilt att gränsdragningen gentemot delprogrammen
Spillvärmeutnyttjande och Organiska bränslen av naturliga skäl är diffus.
Flertalet remissinstanser har inte närmare berört området. Sveriges
industriförbund framhåller att det beträffande produktion av mottryckskraft
inom industrin finns utrymme för nyskapande utvecklingsverksamhet. Tekniska
högskolan i Stockholm menar att en kraftigt ökad FoU-insats på det
elkrafttekniska området är nödvändig.

Spillvärmeutnyttjande

STU
uttalar att ökat utnyttjande av s. k. spillvärme tillsammans med åtgärder inom
lokalkomfortområdet sannolikt utgör det i energieffekti-vitetshöjande syfte
intressantaste delprogrammet. Med hänsyn till det starka beroendet av lokala
och regionala förutsättningar finner styrelsen en hög ambitionsnivå motiverad
både vad gäller utveckling av system och komponenter. I första hand finner STU
det angeläget att såväl befintliga som planerade fjärrvärmesystem baseras på
energikombinat, för vilket erforderlig teknik i huvudsak redan finns utvecklad.
CDL framhåller betydelsen av att utveckla metoder för att ta vara på
överskottsvärmet från elproduktionen i värmekraftverk, dels för lokaluppvärmning,
dels genom nya processer för framställning av syntetiska bränslen. Även AB
Atomenergi tar upp dessa frågor och anger att de beräknade spillvärmemängderna
inom några decennier teoretiskt kommer att vara tillräckliga för att tiUgodose
landets hela lokaluppvärmnings- och tapp-varmvattenbehov samt industriella
behov av lågtemperaturvärme.

För
att praktiskt genomföra effektivt spillvärmeutnyttjande är det nödvändigt att
lösa distributionsproblemen på ett ekonomiskt sätt och Atomenergi noterar med
tillfredsställelse den av EPK förordade starka FoU-satsningen.

EPK
har dels under delprogrammet Spillvärmeutnyttjande inom energiproduktionsprogrammet,
dels under delprogrammet Installations- och apparatteknik inom
lokalkomfortprogrammet hävdat att tekniken för mätning av värmeförbmkning bör
utvecklas. Denna uppfattnmg delas icke av Hyresgästernas riksförbund som
framhåller att en sådan be-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 159

dömning
för att vara meningsfylld måste vara grundad på uppfattningen att utnyttjande
av denna teknik skulle vara betydelsefullt för energiförsörjningen.

Olja
och naturgas

EPK
har för detta delprogram inte föreslagit särskilda FoU-medel utan angivit att
medel vid uppkommande behov bör kunna anslås från huvudprogrammets ofördelade
reservpost.

Naturgasdelegationen
framhåller att den omständigheten att det för närvarande är osäkert om naturgas
framdeles kommer att införas på den svenska energimarknaden inte bör leda till
att all FoU på området ställs på framtiden. Svenska gasföreningen hävdar att
det föreligger ett stort intresse för att tillföra Sverige naturgas som ett
ytterligare förnämligt energislag vilket skulle kunna utgöra en bas för
utveckling av ett flertal tänkbara gasekonomier. Mot bakgrand härav finner man
EPK:s ställningstagande att icke nu föreslå FoU-medel överraskande.

Organiska
bränslen som substitut för olja

Inom
detta delprogram har EPK föreslagit åtgärder beträffande torv-och
skiffemtviiming, energiodling, avfallets alternativanvändning, förbrännings-
och förgasningsteknik samt rörande konvertering av gas till metanol och
utvinning av metanol ur biosystem.

Beträffande
torv framhåller universitetet i Stockholm och statens naturvetenskapliga
forskningsråd bristen på gmndläggande kunskapsunderlag inom området.
Universitetet i Umeå bedömer att utvinning av torv för energiproduktion inte
torde vara realistisk. Lantbrukshögskolan anger att myrmarkerna som energikälla
bör betraktas som yttersta reserv i en krissituation. Sveriges geologiska
undersökning anser däremot att man mot bakgrund av erfarenheterna från andra
länder kan räkna med att torv bör kunna få användning som energikälla om också
i begränsad utsträckning.

I
fråga om inhemsk oljeförsörjning och skifferutnyttjande uttalar universitetet
i Uppsala att fakultetens geologiska expertis ställer sig kritisk mot nuvarande
överproportionering av de tekniska prospekteringsinsat-sema inom svenska land-
och shelfområden. Vad gäller utnyttjande av uran och organiska beståndsdelar i
de svenska skifferförekomsterna framhåller universitet att om någon av dessa
komponenter i en framtida energisituation blir aktuell för utviiming bör planer
och teknologi finnas färdiga för samtidigt eller senare utnyttjande av även de
övriga. Naturvårdsproblemen liksom de allmänna miljöproblemen vid varje form
av exploatering av dessa fyndigheter kommer emellertid enligt fakulteten att
bli synnerligen areellt omfattande.

Universitetet
i Stockholm och siatens naturvetenskapliga forskningsråd tar upp det i EPK:s
betänkande angivna förslaget om försök med

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 160

algodlingar.
I yttrandena framhålls att den höga produktion som sker i vissa havsområden
betingas av att olika vattenmassor möts och att naturen där tillhandahåller
erforderUg energi för cirkulation, flotation och transport av närsalter. I en
odling måste energi matas in i systemet varvid förtjänsten blir mycket låg i
jämförelse med naturliga förhållanden.

Skogshögskolan
framhåller beträffande energi från jord- och skogsbruk att det är orealistiskt
att räkna med att energibehovet skall kimna tillgodoses genom avkastningen från
landets skogar. Den nuvarande skogsindustriella förädlingen är helt överlägsen
en användning som bränsle ur såväl miljö- och sysselsättningssynpunkt som vad
gäller påverkan på handelsbalansen. Lantbrukarnas riksförbund framhåller behovet
av en analys av önskvärdheten att återföra jordbmksavfallet i jordförbättrande
syfte alternativt för produktion av energi för lokalanvändning. Först efter en
sådan studie kan man ta ställning till ett vidare program för
jordbruksavfallets utnyttjande för energiproduktion.

AB
Atomenergi ansluter sig tillsanmians med flera andra remissorgan tUl EPK:s
förslag om insatser på problem som är förknippade med kolförbränning, men
betonar de mUjömässiga svårigheterna och framhåller att betydligt mer
omfattande studier av olje- och kolförbränningens miljöfrågor än vad EPK
föreslagit synes påkallade.

Nya
energisystem

Chalmers
tekniska högskola framhåller att området innehåller så många lovande och
verklighetsnära projekt att en större satsning än de 18 milj. kr. som EPK
föreslagit för den närmaste treårsperioden är motiverad. Högskolan betonar
betydelsen av att fordonsbatterier kan utvecklas till allmän användbarhet för
vamdistribution och kollektivtrafik. Man framhåller att EPK inte beaktat system
med termojoniska energiomvandlare, vilka visserligen ännu ej utnyttjats för
produktion av elektrisk ström i stor skala men vilka synes ha betydande
utvecklingspotential. Vidare framhålls betydelsen av studier av olika lagringsformer
för energi.

FOA
ansluter sig till EPK:s bedömning att metanol-baserade energisystem kan
erbjuda intressanta utvecklingsmöjligheter redan inom förhållandevis kort tid
men hävdar att analyserna av metanolsystem skulle bli säkrare om en del tekniska
system kunde studeras närmare på ett tidigt stadium. Man framhåller vidare
betydelsen av studier av riskerna med cn vidgad metanolanvändning på grund av
metanolens flyktighet, giftighet och antändlighet samt explosionsbenägenhet vid
luftblandningar. Stöd för förslaget uttalas vidare av ÖEF, CItalmers tekniska
högskola och energiberedskapsutredningen samt av statens naturvårdsverk, som
anger att det finns möjligheter att utnyttja även andra alkoholer än metanol,
och att dessa har fördelar framför konventionella bränslen inte minst ur
miljösynpunkt.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 161

Övrigaenergislag

TUl
detta delprogram har EPK hänfört fusionsenergi, geotermisk energi, solenergi
(dock ej för direkt lokaluppvärmning) och vindenergi.

Fusionsenergi

Utredningens
förslag om ökade anslag till plasmafysik med fusionsforskning tillstyrks av de
remissinstanser som tagit upp frågan, bl. a. tekniska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Lund och IVA.
Den förstnämnda påminner dock samtidigt om de stora svårigheter och den
osäkerhet som föreligger beträffande möjligheterna att nå framgång i detta
forskningsarbete. Statens råd för atomforskning ansluter sig till EPK:s
uttalande att den svenska insatsen inom fusionsområdet bör koncentreras kring
väsentliga delproblem och principfrågor som vilar på grundvetenskaplig bas.
Rådet betonar vidare att det finns skäl att med stor bredd följa
forskningsresultaten i andra länder och anmäler att det beslutat delta i
planläggningsfasen inom Euratom av en europeisk Tokamakmaskin (JET) genom att
placera kvalificerade svenska tekniker vid detta projekt under år 1975. En
framtida svensk associering tUl Euratoms fusionsforskningsprogram skulle enligt
rådets uppfattning vara värdefull i detta sammanhang. STU framhåller att mot
bakgrund av teknikens ståndpunkt, den potentiella betydelsen samt behovet att
upprätthålla en god kompetens som ger tillgång till de intcr-nationeUa
landvinningarna så instämmer man i den föreslagna programnivån med inriktning
på plasmafysikalisk forskning.

Universitetet
i Uppsala föreslår att anslaget för fusionsforskning ökas tiU minst 10 milj.
kr. per år under minst 10 år. CDL framhåller vikten av ett kraftfullt,
kontinuerligt stöd. Svenska utvecklings AB och Vetenskapsakademien framför
liknande åsikter. Även Kooperativa förbundet föreslår en större satsning än vad
EPK angivit.

FOA,
tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och STU erinrar om att även
fusionskraften kommer att skapa miljö- och säkerhetsproblem, bl. a. i form av
radioaktivitet och radioaktivt avfallsmaterial.

Geotermisk
energi

De
remissinstanser som behandlar frågan om möjligheterna att i Sverige utvinna
geotermisk energi intar i allmänhet en avvisande eller avvaktande inställning.
I yttranden från universiteten i Stockholm och i Umeå uttalas stark misstro mot
dessa möjligheter. Statens naturvetenskapliga forskningsråd, SGU och STU anger
klar tveksamhet men framhåUer att temperaturförhållandena i den svenska
berggrunden bör undersökas närmare. Tekniska högskolan i Stockholm finner att
den geo-termiska energins möjligheter bör undersökas genom mätningar av termiska
gradienter och provborrningar till större djup. Högskolan menar

11
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 162

vidare
att säkerhetsproblemen med utsläpp av giftiga gaser, förhöjda halter av
tungmetaller i det vatten som pumpas upp ur jorden och risker för utlösning av
jordbävningar också bör studeras. CDL anger att man inte har någon invändning
mot den av EPK föreslagna studien men understryker vad som anförts i experten
Dick Lundqvists särskilda yttrande, där stor tveksamhet uttalas mot
möjligheterna att i Sverige utnyttja geotermisk energi.

Solenergi
för elproduktion

Tekniska
högskolan i Stockholm delar EPK:s uppfattning att solenergin i vårt land
troligen främst kommer ifråga för värmealstring. CDL ifrågasätter dock denna
bedömning eftersom nya ämnen för konvertering av strålning till elektrisk
energi ständigt utvecklas. En svensk forsk-ningsgmpp bör enligt CDL ges
möjlighet att delta i något internationellt utvecklingsprojekt kring solenergi
för elkraftproduktion.

Vindenergi

STU
har genomfört en förstudie inom vindenergiområdet och anmäler att man avser
fortsätta satsningen med framtagande av underlag för beslut om en eventuell
introduktion av tekniken för storskalig produktion av elström. Man betonar att
för detta arbete krävs en satsning i väsentligt större omfattning än vad som
föreslagits av EPK. Även tekniska högskolan i Stockholm hävdar behovet av
ytterligare forskning inom vjndenergiområdet, och påpekar att säkerhetskraven
bör ställas lika höga på vindkraftverk som på kärnkraftverk. De problem som är
förknippade med inmatningen på elkraftnätet och med lagringen av vindenergi
bör utredas.

CDL
anser att det är av värde att denna energiform undersöks och att vägen hålls
öppen för vidare utveckling. Saab-Scania AB anger att det bör vara möjligt att
ta i drift vindkraftverk före år 1985 om arbetet startas inom en snar framtid.
Tänkbar installerad effekt 1985 uppskattas till 500 MW, vilket skulle kunna ge
1 TWh per år. Företaget finner att man bör skilja på två olika utbyggnadsnivåer
för vindenergin, nämligen dels en så begränsad nivå att utbyggd vattenkraft
genom korttidsreglering kan kompensera variationer i tillgänglig vind så att
energilagring inte behövs, dels en ytterligare utbyggnad som kräver
energilagring genom pumpkraftverk eUer dylikt. Den av EPK föreslagna
verksamheten bör utökas med tillämpningsstudier, konstmktionsstudier och
planering av utveckling och introduktion av vindkraft. Företaget bedömer att
genomförbarheten för ett vindenergiprogram är hög i jämförelse med andra
outtömliga energikällor.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 163

5.3.5
Näringslivets energianvändning Energianvändning i industriella processer

Statens
industriverk anser att programmet inom detta område i högre grad än vad EPK
föreslagit bör inriktas på relativt grundläggande studier i syfte att
effektivisera energiutnyttjandet. Verket framhåller att EPK:s förslag får
betraktas som ett minimiprogram och att en utvidgning bör ö\'er\'ägas. Även
Chalmers tekniska högskola anger att det förefaller sannolikt att kraven på
FoU-stöd väsentligt kommer att överstiga vad EPK föreslagit. Domänverket
framhåller att programmet bör ges högre anslag, främst för de stora
energiförbmkarna inom industrisektorn.

STU
anser att behov av stöd tiU utveckling av helt nya energisnåla processer kommer
att kräva insatser i väsentligt ökad grad och framhåller bl. a. behovet av
kartläggningsarbeten kring energiflöden, energieffektivitet och
förbättringspotential för olika industriella processer. Internationellt
samarbete för uppbyggnad av en informationsbas för värdering av sådana data
blir härvid enligt styrelsen ett viktigt komplement. CDL framhåUer att särskild
uppmärksamhet bör ägnas vissa energikrävande enhetsoperationer som t. ex.
målning och luftkonditionering, vilka inte hänför sig till någon specieU
industrigren och därför inte blir behandlade vid den gängse sektorindelningen.

Åtgärder för minskad
energiförbmkning inom järn- och stålindustrin bör enligt Jernkontorets
uppfattning i varje faU på kort sikt inriktas på bättre styrning och kontroll
av förbränningsprocesserna samt bättre tillvaratagande av spillvärme.

Energifr å gor inom
jord- och skogsbruk

Lantbruksstyrelsen
och Lantbrukarnas riksförbund ansluter sig i huvudsak till EPK:s
franiiställning inom detta område, medan lantbrukshögskolan som allmän
reaktion framhåller att systemavgränsningar saknas eller är diffusa. Högskolan
anger att jordbruket använder sig av tre olika former av energiinsatser,
nämligen solenergi, direkt hjälpenergi (drivmedel och elström) samt indirekt
hjälpenergi (handelsgödsel, maskiner, byggnader etc.) och att ett huvudmål för
energianvändningen i jordbruket måste vara att producera livsmedel med minsta
möjliga insatser av hjälpenergi. Detta leder till två slutsatser: För det
första erfordras, eftersom varje livsmedelsprodukt drar med sig olika former
av energiinsatser i olika led, en fullständig analys som helst bör drivas att
omfatta även förädling av produkterna. Dessförinnan är det svårt att uttala
sig om energibesparingar. För det andra är det av intresse att utveckla
produktionsmetoder och växtslag som kan maximera bindandet av solenergi om
detta leder till en mindre insats av hjälpenergi per producerad enhet.
Lantbrukshögskolan och lantbruksstyrelsen noterar att

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 164

trädgårdsnäringen
inte behandlats i utredningen och framhåller växthusproduktionens f. n. stora
energibehov. Lantbrukshögskolan anger ett flertal angelägna forskningsområden.

Jordbruksnämnden och
skogshögskolan anger att forskningen inom många områden till en början bör
inriktas på att närmare klarlägga förutsättningarna för olika
utvecklingsprojekt. Som exempel anges av skogshögskolan att man i stället för
att förutsätta att allt hyggesavfall är värdefullare för fiberproduktion än som
bränsle borde göra lönsamhetskalkyler för olika utnyttjandealternativ.
Högskolan uttalar vidare stöd för förslaget om utveckling av ignifluidteknik
för förgasning av förorenat och ej utnyttjat avfall.

Skogshögskolan framhåller
att skogsnäringens positiva betydelse för landets energibalans i grunden beror
på att skogens biomassa produceras inom landet och sålunda är en ren
nettoproduktion. De naturliga processerna kan påskyndas exempelvis genom
gödsling och man anför att kvävegödsling motsvarande ianspråktagande av ett ton
olja resulterar i en ökad skogsproduktion motsvarande ca 18 ton olja. Med
detta betraktelsesätt skulle således skogsgödslingen vara positiv ur energisynpunkt.
Domänverket instämmer i utredningens uttalande att ved- och hyggesavfall
normalt inte är något attraktivt bränsle och att användningen av vedråvara
endast kan ses som ett alternativ vid total avspärrning. Lantbruksstyrelsen
framhåller att i den mån avsättningsmöjligheterna tillåter det skuUe
skogsindustrins energibehov kunna minskas genom övergång till
trävaruproduktion i stället för pappersmasseproduktion. Med hänvisning till
energiprognosutredningens material anges att trävaraindustrin förbrukar 0,8 GWh
per nnlj. kr. produktvärde medan motsvarande energiförbmkning för massa- och
pappersindustrin är 10,7 GWh.

Lantbruksstyrelsen och
jordbrukstekniska institutet uttalar stöd för EPKzs förslag om
utvecklingsarbete för framställning av metangas ur staUgödsel.
Lantbruksstyrelsen påpekar att detta endast i ringa grad skulle påverka
gödselns gödselvärde och dess värde som jordförbättringsmedel, eftersom
växtnäringsämnena och de mullbindande substanserna finns kvar i gödseln efter
rötningsprocessen. Däremot avvisar styrelsen tanken att utnyttja halm som
bränsle för bostadsuppvärmning med hänvisning till dess värde som foder och jordförbättringsmedel.

Jordbrukstekniska
institutet framhåller att medel bör reserveras även för undersökningar rörande
utveckling av tekniken för förtorkning av hö och spannmål.

Jordbrukstekniska
institutet och lantbrukshögskolan framhåller att de av EPK föreslagna
anslagsramarna bör höjas, den sistnämnda anger till minst 3 milj. kr. per år.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 165

5.3.6
Energianvändning för transporter och samfärdsel

Flera
remissinstanser, däribland Kungl. Automobilklubben och Motorförarnas
helnykterhetsförbund, framhåller värdet av det faktaunderlag som tagits fram
genom EPK:s arbete, även om bl. a. Svenska utvecklings AB ställer sig kritiskt
till vissa detaljer i materialet. Sveriges Redareförening beklagar att
sjöfartsnäringens viktiga roll för Sveriges försörjning med energiråvara inte
tiUräckligt uppmärksammats av kommittén.

Allmänna trafikpolitiska
frågestäUningar tas upp i många remissyttranden, bl. a. från Svenska
åkeriförbundet. Statens råd för byggnadsforskning anser att transportsektorns
samband med fysisk samhällsplanering undervärderats av EPK. FoU om
lokaliseringsmönster och planering är väsentiig om transportsektorns
energianvändning på längre sikt skall kunna effektiviseras.

Många yttranden påpekar
den ringa effekten av åtgärder inom transportsektorn på den totala
energibalansen. Transportnämnden framhåller att när ingrepp görs inom denna
sektor blir konsekvenserna i allmänhet mycket svåröverskådliga och att ett gott
statistiskt underlag erfordras för att ge kunskap om dagens situation. Den
bristande statistiken om transporter i samhället påtalas även av Chalmers
tekniska högskola.

Flera remissorgan
framhåller att endast obetydliga energivinster står att få genom överföring av
godstransporter mellan olika typer av transportmedel. Statens järnvägar
framhåller dock att en överföring av trafik till järnväg i de tunga
relationerna torde medföra högre beläggningstal både för person- och
godstransporterna, vilket skulle sänka energiförbrukningen per transporterad
enhet. Redareföreningen noterar att den inrikes sjöfartens roll som
bränslesn< alternativ till andra transportformer har observerats men
framhåller att EPK:s förslag om anslag med 2 milj. kr. per år synes vara för
lågt om ett realistiskt resultat skall förväntas.

Många remissorgan
framhåller samfärdselns beroende av petroleumprodukter. Vägverket hävdar att
för människor i mindre tätbefolkade områden är bilen näst intiU oumbärlig och
att en kraftig begränsning av bilanvändningen kan medföra stora påfrestningar
på samhället. Detta motiverar insatser för att få fram alternativa drivmedel.
Användning av metanol som drivmedel eller som komplement till konventionella
drivmedel i olika motortyper framhålls av bl. a. statens vägverk och
Bilin-dustriföreningen. ÖEF anför att stor beredskapsbetydelse måste tillmätas
forskningen rörande nya bilmotorer med hög verkningsgrad och möjlighet att
använda andra energiformer än konventionella drivmedel. Även transportnämnden
framför likartade synpunkter. Energiberedskapsutredningen framhåller att
eftersom nuvarande drivmedelsberedskap bygger på förutsättningen att en del av
fordonsparken efter viss tid kan

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 166

övergå
tUl gengasdrift bör det vara angeläget att genom fortsatt FoU förbättra
gengasens användbarhet.

Beträffande
programförslagets inriktning framhåller statens vägverk att för insatser på
kollektivtrafikteknik talar inte främst energipolitiska utan social- och
miljöpolitiska skäl. Verket menar att från energipolitisk synpimkt synes det
viktigare att under de tre första åren anlägga ett energiekonomiskt synsätt med
fokus på energibesparande åtgärder för att därefter då fömtsättningarna
förtydligats genom FoU-arbetet inom programmet Allmänna energisystemstudier
ge hög prioritet åt studier kring alternativa framtida transportsystem.
Transportforsknings-delegationen anger att forskning med imriktning på
kollektivtrafikre/:/?//: bör underordnas FoU som tar sikte på att bedöma
framtida behov, krav och trolig utveckling av relationerna mellan privatbilism
och kollektivtrafik. Chalmers tekniska högskola konstaterar med hänvisning
till amerikanska undersökningar att de största energitekniska vinsterna inom
transportsektom står att göra genom minskad fordonsstorlek och genom höjd
motor- och transmissionsverkningsgrad. Slutsatsen härav är att en stor del av
det belopp som föreslås bör läggas på utveckling av motor-och
transmissionssystem lämpliga för city- och weekendfordon i stället för på
kollektivtrafik. Man framhåller att vinstema med kollektivtrafik i Sverige
torde stå i omvänd proportion tiU den ökade utflyttningen inom tätortema.
Trafikpolitiska utredningen anser dock att EPK valt att satsa alltför stor del
av anslaget för transportsektorn på delprogrammet Energianvändning i
drivsystem med hänsyn till den kommersiella verksamhet som redan finns inom
området. Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund hävdar att verkligt stora
energibesparingar inom samfärdselsektorn torde kunna uppnås främst genom förändringar
i transportsystemen och ändrade lokaliseringsmönster, varför delprogrammet
Transportsystem (6 milj. kr.) anses vara kraftigt underdimensionerat jämfört
med Drivsystem och Skeppsreaktorer (21 mUj. kr.).

Beträffande
av EPK angivna utvecklingsprojekt finner vägverket det föreslagna stödet till
utvecklingen av stirlingmotorer vara angeläget och har inget att erinra mot
förslaget om stöd till batteriutveckling. Saab-Scania AB framhåller att med
hänsyn till att vätgas kan vara aktuell som energibärare fram emot år 2000 bör
förberedande studier inrymmas i ett energiforskningsprogram.

EPK:s
förslag om studium av kärnkraftdrift av fartyg stöds av Redareföreningen, men
ifrågasätts av såväl transportforskningsdelegatio-nen som av trafikpolitiska
utredningen. Den förstnämnda framhåller att en bättre medelsanvändning torde
kunna erhållas om det aktueUa beloppet används till forskning rörande
möjligheterna till energibesparing genom att i högre grad utnyttja sjöfarten i
första hand inom godstransportområdet. Trafikpolitiska utredningen framhåUer
att forskning rörande kärnkraftdrift av fartyg i första hand är av intresse för
varvsindustrin

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 167

och
för den svenska rederinäringen och genom sin i första hand kommersiella
inriktning inte uppfyUer EPK:s målsättningskriterier. Utredningen anser inte
heller att kämkraftdriften torde medföra någon större påverkan på
energiåtgången för transporter i Sverige.

Transportforskningsdelegationen
tar upp frågan om dess verksamhetsområde och ifrågasätter om energiforskning
inom detta enbart skall syfta till att begränsa energikonsumtionen inom
transportsektorn. Delegationen anmäler att den f. n. utarbetar ett program för
energiforskning inom sitt verksamhetsområde. Programmet avses innehålla ett
antal konkreta projekt, vilka var för sig kan kostnadsuppskattas. I början av
år 1975 anser sig delegationen således kunna ange en ram för de FoU-insatser
inom energiområdet den anser nödvändiga.

5.3.7
Energianvändning för lokalkomfort boende och arbetsmiljö

Stålens
råd för byggnadsforskning hävdar att nolltillväxt inom netto-energiförbmkningen
för detta område är tekniskt möjlig, men att om detta skall kunna uppnås enbart
genom byggnads- och installationstekniska åtgärder måste de vara av mycket
långtgående karaktär. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser däremot att
den även fortsättningsvis sannolikt ökade utrymmesstandarden, eventuell ökad
småhusproduktion, tröghet i ombyggnadsarbeten och ökning av antalet fritidshus
kommer att ha alltför stor inverkan för att noUtillväxt skall vara möjlig.

Frågor om byggnadsnormer,
energimätning m. m. har varit föremål för många remissinstansers uppmärksamhet.
Energiberedskapsutredningen konstaterar att förbmkningsbegränsningar kan uppnås
t. ex. genom användningsrestriktioner, sänkt rumstemperatur, varmvattenstopp
m. m. Sådana åtgärder underlättas av en väl utvecklad mät- och styrteknik.
Utredningen framhåller också att effektivare energihushållning kan uppnås genom
ändrade normer och föreskrifter och understryker att regler för individuell
energimätning bör övervägas. FoU-insatser bör göras beträffande värme- och
varmvattenmätning samt möjlig anpassning hos olika hushållsgrupper till en
ändrad inomhusmUjö genom exempelvis kallare \armvatten , mindre ventilation och belysning. HSB:s riksförbund
ansluter sig till EPK:s påpekande att statliga och kommunala anvisningar och
bestämmelser kraftigt styr byggnadernas utformning och framhåller att
väsentliga energibesparingar säkerligen kan göras genom en översyn av dessa
bestämmelser med inriktning på de driftekonomiska konsek\ enserna av normerna.
Förbundet framhåller även att tanken på att mail i samband med projekteringen
även skall upprätta energibalanser för fastigheterna bör prövas ingående.

Hyresgästernas
riksförbund berör frågan om taxor med riktat sparin-citament och uttalar att
man bestämt motsätter sig sådana. Förbundet anger att man av sociala skäl inte
kan acceptera ett användande av konstlade energipriser som metod för
ransonering av de enskilda konsu-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 168

menternas
förbrukning. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anför däremot att ifråga om
de enskilda hushållens konsumtion av energi för uppvärmning, varmvatten,
elström m. m. fordras en taxepolitik med starka incitament till ökad
sparsamhet. Taxesystemet bör samtidigt ges en sådan konstruktion att
boendekostnaderna så långt möjligt inte ökas påtagligt. LO anser att
prishöjningar på energi eller andra sparåtgärder endast får användas om de
kopplas med fördelningspolitiska åtgärder som kompenserar ekonomiskt eller på
annat sätt svaga grupper.

ÖEF
menar att det av EPK föreslagna FoU-stödet till lokalkomfortområdet är
synnerligen angeläget, särskilt med hänsyn tUl de besparingseffekter som torde
kunna nås på kort sikt. Styrelsen understryker behovet av en bred
informationsverksamhet till allmänheten och fortlöpande utbildning av
eldningsteknisk personal och fastighetsskötare och ifrågasätter om det av
utredningen föreslagna stödet härför är tillräckligt. STU framhåller att
lokalkomfortområdet tillsammans med det s. k. spillvärmeprogrammet utgör de
områden där den svenska FoU-insatsen bör ha den högsta ambitionsnivån och
bredden. Statens råd för byggnadsforskning och statens provningsanstalt betonar
att det inom lokalkomfortområdet finns flera delområden där Sverige har sådan
speciell vetenskaplig kompetens som enligt EPK:s uppfattning bör motivera
särskilda forskningsinsatser.

Flera
remissorgan verksamma inom området ansluter sig till EPK:s bedömning av totalt
imder den närmaste tioårsperioden erforderliga FoU-medel, men framhåller att en
så snabb ökning av resurserna som EPK angivit inte är realistisk. Statens
institut för byggnadsforskning bedömer att eftersom tillgången på
kvalificerade forskare är begränsad problem kan uppstå när det gäller att under
de första åren effektivt utnyttja föreslagna resurser. Motsvarande uppfattning
framförs av byggnadsstyrelsen, tekniska högskolan i Stockholm, statens
planverk och WS-tekniska föreningen. Statens råd för byggnadsforskning anger
för budgetåren 1974/751977/78 de rimliga totala insatserna för energiin-riktad
byggnadsforskning till resp. 7, 17, 22 och 27 milj. kr.

Avvägningen
mellan de av EPK föreslagna satsningar för delprogrammen Byggnaden resp.
Installations- och apparatteknik (8 resp, 35 milj. kr. under de tre första
åren) ifrågasätts av bl. a. statens provningsanstalt, som anger att de omvända
förhållandena bättre skulle svara mot en samhällsriktig och energirationell
satsning. Bostadsstyrelsen anser det angeläget att ökade resurser i första hand
tilldelas FoU-arbete beträffande tillämpning av sådan teknik inom
bostadssektorn som erfarenhetsmässigt bör leda till energibesparingar.
Byggnadsstyrelsen beklagar att utredningen inte presenterat något FoU-program
beträffande den byggda miljöns förhållande tiU naturomgivningen
(byggnadsekologi) och inte heller något program för energifrågornas behandling
i samband med planarbete.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 169

K
1 i m a t h y g i e n

Byggnadsstyrelsen
framhåller att ett bättre underiag för riktlinjer och normer när det gäller
klimathygien är av stor betydelse. Inte minst viktigt är att samspelet meUan
olika klimatfaktorer klarläggs liksom dessas betydelse för den totala
upplevelsen av klimatet. Socialstyrelsen anser det angeläget påpeka att den
biologiska variationen beträffande krav på olika inomhusklimatvariabler är stor
och att andra förhållanden tycks gälla för t. ex. små barn, åldringar och vissa
fysiskt handikappade än för vuxna, "friska" individer, för vilka de
generella normerna hittills i regel konstruerats. Civilförsvarsstyrelsen anför
att den klimathygieniska forskningen utöver att ge underlag beträffande samspelet
mellan psykologiska och fysiologiska komfortfaktorer i fred även bör kuima ge
gränsvärden för den mänskliga prestationsförmågan om bostadsvärmen försvinner
i krig.

Hyresgästernas
liksförbund menar att normerna utformas under hänsynstagande till andra väsentliga
mål än energipolitiska, t. ex. rimlig boendekostnad. Grunderna för utformning
av byggbestämmelser och låneregler kan naturligtvis inte ifrågasättas. Även om
energipriserna hittills har betraktats som låga, bar uppvärmningskostnaderna
ingalunda varit obetydliga för de totala boendekostnadernas storlek.

FOA
tillstyrker det av EPK föreslagna programmet. Byggnadsstyrelsen påpekar att
FoU-verksamhet som syftar till att sänka uteluftsflödena bör kompletteras med
insatser ägnade åt radongasens inverkan på den nedre gränsen för uteluftsflödet
i olika arbetsmiljöer och bostäder.

Byggnaden

I
utredningen och expertmaterialet framhålls att stora mängder energi kan sparas
genom tillvaratagande av solinstrålningens energiinnehåll för lokaluppvärmning.
Byggnadsstyrelsen menar att det är viktigt att FoU-insatser avsätts för andra
alternativa energikällor, som till acceptabla investeringskostnader och
miljökonsekvenser kan ge tillskott till energiproduktionen. Forskningen kring
solenergins tillvaratagande bör enligt styrelsens uppfattning speciellt
inriktas på praktiska försök i experimenthus. Tekniska högskolan i Stockholm
uttalar att det vid utnyttjande av solenergi för uppvärmning främst är två
komponenter som behöver ägnas intresse, nämligen solfångaren och värmelagringsenheten.
Statens provningsanstalt menar att EPK har förbisett de betydande arbeten som
f. n. pågår bl. a. i Förenta staterna för att i anslutning tUl eller som en del
av byggnaden anordna "solfångande lådor". Anstalten framhåller vidare
att med hänsyn tUl de långa perioderna av mycket låg solintensitet (november
-januari) är det särskilt angeläget att i Sverige sätta in arbete på sådan typ
av lagringsmedier som kan utjämna underskottet under dessa perioder mot
överskottet under andra delar av året. Prov-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 170

ningsanstalten
anser att större anslag bör ges för dessa uppgifter än vad EPK. föreslagit.

Byggnadsstyrelsen anför
att den som stor lokalförvaltare har särskilt intresse av att FoU-insatser görs
för att minska energiåtgången i det befintliga byggnadsbeståndet. Detta bör
också vara ett allmänt intresse eftersom dagens byggnadsbestånd länge kommer
att ha dominerande inverkan på energiförbrukningen för lokalkomfort. Styrelsen
stöder därför kommitténs betoning av vikten av FoU-insatser inom detta område
och framhåUer att det är nödvändigt att enkla och billiga kontroUmetoder
utarbetas för att mäta värmeflöden genom byggnadsdelar samt att energifrågorna
vid ombyggnad studeras. Styrelsen förordar att delprograrri-met Byggnaden
förstärks eventuellt på bekostnad av delprogrammet Klimathygien.

Installations-
och apparatteknik

Svenska
värmevcrksföreningen instämmer i EPK:s påpekande att system- och
komponentutveckling för den del av fjärrvärmesystemen som faller på den
enskilda byggnaden är väsentiig. Det är dock enligt föreningens uppfattning
inte givet att temperaturnivån i de använda systemen med nödvändighet kommer
att väljas lägre än i de nuvarande fjärrvärmesystemen det finns en rad faktorer
som istället tyder på att temperaturen bör höjas.

Byggnadsstyrelsen bedömer
att större FoU-insatser bör ägnas åt att utreda vad som egentligen är bra
belysning och framhåller att vid besparingskampanjen under vintern 1973/74
belysningsstyrkorna i många fall sänktes högst väsentligt, något som av många
individer i varje fall inte upplevdes som negativt.

Kommunförbundet
noterar att Sverige av allt att döma under överskådlig tid kommer att få
brottas med energiknapphet och att det därför är angeläget att
energiforskningen inriktas på uppgiften att utveckla lämpliga instrument för
mätning av energi i detaljkonsumentiedet. Sådana mätningar är av betydelse
såväl för den enskildes ekonomiska intresse av att spara energi som för
möjligheten att ransonera tillgången på energi i olika former.

Entreprenader

EPK:s
förslag inom detta område har inte närmare kommenterats av remissinstanserna.

Systemfrågor
jämte information och utbildning

Statens
planverk betonar att kunskapen om det svenska byggnadsbeståndets fördelning på
olika typer av byggnader, byggnademas ålder, värmeisolering m. m. är
bristfällig och att kunskapsbristerna är särskilt

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 171

stora
då det gäller andra typer av byggnader än bostäder. Ökad kunskap i dessa frågor
är enligt verkets uppfattning nödvändig för en realistisk analys av
energianvändningen och behövs också som underlag för bedömning av vilka
åtgärder som är ägnade att åstadkomma en god ener-gUiushållning. Närmare
studier av dessa frågor bör inledas skyndsamt.

Flera
remissinstanser betonar speciellt vikten av informations- och utbildningsfrågor
inom detta delprogram. Byggnadsstyrelsen anger att dess erfarenhet visar att
stor energibesparing kan uppnås genom enbart information och utbildning
beträffande intrimning och drift av anläggningar. Man pekar särskilt på vikten
av ökade resurser för utbildning i fastighetsdrift. Även statens
provningsanstalt understryker information och utbildning och hävdar att de av
EPK föreslagna medlen under detta delprogram till övervägande del bör användas
för dessa två ändamål. Anstalten framhåller att omfattande systemstudier och
beräkningsmodeller är av underordnad betydelse och i sin tillämpning i
avgörande grad beroende av byggnadsutförandet.

5.3.S
Återvinning av energi i varor

Lantbrukshögskolan
anför ätt den gibbala syn på världens livsmedelsförsörjning som nu alltmer
tillämpas tycks medföra en omvärdering av den svenska odlingsmarken i riktning
mot att i största möjliga utsträckning bevara den och förbättra dess
produktivitet. Det blir härvid en angelägen uppgift att i största möjUga
utsträckning återföra allt biologiskt avfall tiU marken och till det
biologiska kretsloppet. På samma sätt menar högskolan att insikten om
råvaruresursernas begränsning och vådan av att okontrollerat sprida olika
element i naturen ökat kraven på avfallskontroll och återanvändning. Härav
följer att det marginella energitillskott som EPK hänför tUl jordbmksavfall
och liknande enligt högskolans uppfattning knappast får någon relevans i en
energiprognos.

Medicinska
fakulteten vid universitetet i Göteborg framhåller att återvinning av vissa
delar av hushållsavfall, t. ex. papper, metaUer, glas etc. måste ingå som en
väsentlig del av en energibesparande politik. Försök härmed har utförts
utomlands på olika ställen under en lång följd av år och fakulteten anser det
vara en brist att erfarenheter som inhämtats vid denna verksamhet inte
redovisats av EPK.

Svenska
utvecklings AB menar att det är värdefuUt att EPK pekat på att olämpUga
metallkombinationer försvårar återanvändning. FoU och försöksanläggningar för
hantering av komplext metallskrot bör enligt bolaget ges avsevärt stöd och
premiering av återvinningsvänliga produktkonstmktioner övervägas.

Med
hänsyn till återvinningens så\äl energi- som miljömässiga betydelse förordar
Chalmers tekniska högskola en fördubbUng av det av EPK föreslagna beloppet, 3
milj. kr. per år. Även Kooperativa förbundet föreslår ökade medel för detta
program.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 172

5.3.9
Allmänna energisystemstudier

Ett
stort antal remissorgan, häribiand RRV, samhällsvetenskapliga fakulteten vid
universitetet i Göteborg, Svenska utvecklings AB och TCO, uttalar sitt stöd för
förslaget om ett särskilt program för allmänna energisystemstudier. Denna
uppfattning delas även av IVA, UKÄ, tekniska fakulteten vid universitetet i
Lund, CDL och WS-tekniska föreningen, vilka alla förutser att högre anslag än
vad EPK föreslagit torde komma att erfordras. Ökat anslag föreslås också av
statens råd för byggnadsforskning.

FOA biträder i stort den
inriktning EPK föreslagit för programmet men anser att kommittén inte
tillräckligt betonat behovet av cn stark koppling mellan detta program och
tekniska systemstudier inom andra program, framför allt då delprogrammet Nya
energisystem. Enligt UKÄ.s uppfattning bör programmet få till uppgift att skapa
underlag för de energipolitiska ställningstagandena och därmed också komma att
bli vägledande för insatsema inom de andra programmen. Medicinska fakulteten
vid karolinska institutet anser att en större andel av forskningsresurserna
borde gå till utredningar av sådana samhällsstmkturer som skulle kunna minska
det totala energibehovet, ett tema som bl.a. diskuteras i de idépromemorior som
EPK utgivit. Svenska värmeverksföreningen finner det angeläget att jämförande
studier med avseende på totalekonomi, kapitalbehov, utnyttjande av
energiråvaror m. m. görs av samhällen med stort inslag av elanvändning resp.
samhällen där det huvudsakliga uppvärmningsbehovet täcks av fjärrvärme. LO
pekar på behovet av utveckling av metoder för att mäta samhällsekonomiska
effekter av olika energialternativ.

Beträffande uppläggningen
av arbetet inom programmet anger statens råd för samhällsforskning att den tanke
som framskymtar i betänkandet, nämligen att hela anslaget under
uppbyggnadsperioden skall avsättas för en enda förstudie, knappast är att
förorda. Rådet anser det vara lämpligare att från början arbeta längs flera
linjer. Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm föreslår att
projektorganiserat samarbete mellan naturvetare, tekniker och samhällsvetare
bör initieras och anger att sådana initiativ bör utgå från forskningsrådens
samarbetsdelegation. Särskilda medel bör ställas till förfogande härför.

Statens
råd för samhällsforskning och arbetsmarknadsstyrelsetj ansluter sig till EPK:s
förslag om en utbyggd informationsbas. Den sistnämnda anger att en
prioritering därvid bör ske av sådan information som belyser olika
energiförsörjningssystems effekter på sysselsättning och strukturutveckling.

Statens
industriverk anger att jämförande studier av olika länders energiförsörjning
borde kunna ge värdefull kunskap. Verket framhåller vidare behovet av
ytterligare analyser av energins roll i samhällsekono-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 173

min,
vilka enligt verkets uppfattning bör kunna användas i oUka modeller eller
systemstudier där energiförsörjningen ingår som en större eller mindre del.
Verket bedömer att dessa analyser inte torde inrymmas inom den angivna ramen
för programmet Allmänna energisystemstudier. Eftersom de ger förutsättningarna
för produktion och tillförsel av energi ans'jr industriverket att de bör föras
till programmet Energiproduktion.

5.3.10
Åtgärder utanför energiprogramkommitténs programram

Behov
av grundforskning, basresurser och utbildningsinsatser

Flertalet
forskningsinriktade remissinstanser betonar i kraftfulla ordalag EPK:s
uttalande att en satsning på ett mer långsiktigt FoU-program för energiområdet
oundgängligen måste vara förknippad med motsvarande satsning på en allmänt
kunskapsutvidgande grundforskning. Statens råd för atomforskning och statens
naturvetenskapliga forskningsråd framhåller att detta är en stark
motivering för ökade anslag tiU råden. UKÄ framhåller att ett beslut om ökade
insatser på energiforskning bör omfatta konkreta åtgärder för att bygga ut den
långsiktigt inriktade naturvetenskapliga forskningen och framhåller särskilt
behovet av forskning kring olika energiformers relativa miljöeffekter. Statens
industriverk, som också betonar stödet till grundläggande forskning,
framhåller att detta stöd bör ske i anslutning tUl annat forskningsstöd och att
bidragsprövningen härvid bör ske med hänsyn till i första hand det enskilda
projektets värde från tekniskt-naturvetenskapliga synpunkter.

Dessa
bedömningar delas också av Vetenskapsakademien och av IVA. Den sismämnda
framhåller att det bl.a. erfordras forskning rörande dels energitillgången,
dels ekologiska och globala effekter av energiutnyttjandet.

Universiteten
i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå framhåUer likaså tUlsammans med
Chalmers tekniska högskola behovet av ökade grundforskningsinsatser. Från universitetet
i Uppsala föreslås att en expertgmpp från universitet och högskolor får
komplettera energiprogramkommitténs arbete med en stmkturering och bedömning
av behovet av för energiforskningen nödvändig gmndforskning. Rektorsämbetet
vid universitetet i Stockholm framhåller att en omedelbar satsning på ett
energianknutet grundforskningsprogram är angelägen eftersom den mer långsiktiga
energiforskningen sannolikt hotas mindre av brist på medel än av brist på
kvalificerade forskare. Flera andra remissorgan, häribiand Chalmers tekniska
högskola, statens råd för samhällsforskning och universitetet i Göteborg
framhåller att forskningspotentialen f. n. är relativt låg och behöver byggas
upp genom särskilda utbildningsåtgärder inom universitet och högskolor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilagal Industridepartementet 174

Några
remissorgan söker uppskatta medelsbehovet för intensifierad grundforskning med
anknytning till energiområdet. UKÄ anger att storleksordningen 1015 % av den
totala årliga ökning som kommer att föresläs är rimlig. Medlen föreslås
anvisade på sådant sätt att nuvarande bemyndiganden att inrätta extra
forskartjänster kan utnyttjas. Samma bedömning anges av universitetet i Umeå.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd anger som riktvärde cirka 10 % av den
totala FoU-in-satsen att användas inom rådets verksamhetsfält och framhåUer
möjligheterna att inleda en förstärkt verksamhet inom området redan under
budgetåret 1975/76 om erforderliga medel ställs till förfogande. Statens råd
för atomforskning anmäler att en särskild arbetsgrupp tillsatts för att
formulera ett handlingsprogram för energianknuten forskning av grundläggande
karaktär och att man beräknar en erforderlig anslagsökning orn cirka 2 milj.
kr. per år utöver bidragen till fusionsforsknmg.

Förutom ökade
forskningsmedel påpekar flera remissorgan, däribland statens naturvetenskapliga
forskningsråd och statens råd för atomforskning, behovet av förstärkning av
basresurserna vid universiteten och de tekniska högskolorna.
Vetenskapsakademien anger att detta behov måste tillgodoses utan att det går ut
över annan väsentlig forskning och utbildning. Akademien framhåller att
konkreta förslag borde ha framlagts av EPK och att det hade varit motiverat om
den gmndläggande forskningen hade behandlats såsom skett i avsnittet om
fusionsforskning. Även tekniska fakulteten vid universitetet i Lund beklagar
att EPK inte har funnit skäl att avge något förslag om förstärkning av den
högre ut-bUdningens och forskningens basresurser och hävdar att dessa bör anpassas
till såväl undervisningsvolym som forskningsvolym. Vid fakulteten erforderlig
förstärkning uppskattas till 5 milj. kr. per år. UKÄ anmäler att den
basorganisation för energiforskning som nu finns är hårt ansträngd med brister
i handledarresurser och utrustning. För att de ökade resurser som föreslås för
energiforskning skall kunna utnyttjas effektivt anser UKÄ det därför nödvändigt
att snabba åtgärder vidtas för att basorganisationen ifråga om tjänster,
lokaler och utrustning skall kunna byggas ut. Byggnadsstyrelsen anger att det
torde få ankomma på Lup-organisationen att utarbeta lokalprogram och styrelsen
förklarar sig också beredd att i lokalförsörjningsplaneringen i övrigt
prioritera lokalfrågor för verksamhet inom energiområdet.

Statens
naturvetenskapliga forskningsråd framhåller att det är väsentligt att inom
Sverige ha aktiva forskningsinstitutioner som upprätthåller en helt nödvändig
kunskapsberedskap baserad på egen forskning, kombinerad med information om den
internationella forskningen. Den omfattande internationella forskningens
resultat kan ej utnyttjas för och anpassas till våra problemkomplex om vi inte
har erforderlig kompetens uppbyggd genom egen forskning.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 175

Flera
remissorgan betonar behovet av förstärkta utbildningsinsatser inom
energiområdet.

Statens
institut för byggnadsforskning framhåller att det idag saknas energiteoretiker
som behärskar både den tekniska och den ekonomiska sidan av
energiproblematiken. FOA exemplifierar med att fysiker som läser
förbränningslära saknar grundutbildning i tillämpliga kemiska ämnen medan
kemisterna inte läser gasdynamik. Jernkontoret och tekniska högskolan i
Stockholm framhåller behovet av högskoleutbildade energiingenjörer.

IVA
framhåller vidare behovet av ökad forskarutbildning och föreslår att medel bör
avsättas för inbjudan av utländska sakkunniga, för stipendier tUl yngre
svenska forskare och ingenjörer för utlandsvistelser samt för ökad
forskamtbUdning. IVA anger dessutom att medel generellt bör avsättas för
framtagande av sådan kunskap som kan användas i ett internationellt
kunskapsutbyte.

UKÄ framhåller att
erfarenheterna från senaste vintems "energikris" \isar att mycket stora besparingar kan uppnås genom
utbildning och information. En naturlig form för sådan utbUdningsverksamhet på
högskoleområdet är fort- och vidareutbUdning. Ämbetet föreslår att av de medel
som kommer att anvisas för insatser på energiområdet bör avsättas resurser för
att inom ramen för fort- och vidareutbildningen vid teknisk fakultet genomföra
ett utbildningsprogram för ingenjörer på olika nivåer med ansvar för
energifrågor.

Flera
remissinstanser, däribland universitetet i Göteborg framhåller beträffande
tillgången på forskare och tekniker atf huvuddelen av det skisserade
FoU-programmet sannolikt måste komma att utföras vid hel-eller halvstatliga
institutioner. Beträffande personalsituationen anförs att de enda betydande
tillgängliga personalresurserna i vårt land finns vid universiteten och de
tekniska högskolorna och att vid dessa antalet forskare relativt snabbt kan
ökas genom antagning av nya doktorander.

Behov
av demonstrationsanläggningar

Tekniska
högskolan i Stockholm framhåller att väsentligt för samtliga redovisade
delområden är att ett kraftigt stöd ges till demonstrationsprojekt i vilka nya
metoder, material och konstruktioner kan redovisas och där effekten och
lönsamheten av olika energibesparande åtgärder kan åskådliggöras. Tekniska
fakulteten vid universitetet i Lund betonar likaså behovet av att sådana
anläggningar kommer till stånd i en betydligt större omfattning än vad som
hittUls varit fallet i Sverige. Fakulteten påpekar att sådana satsningar
motiverar objektivt genomförda samt kritiskt granskade prestandabestämningar,
arbetsuppgifter som universitets- och högskoleinstitutioner anges vara särskUt
lämpade för. Statens råd för byggnadsforskning bedömer värdet av prototyp- och
demonslrationsanläggningar vara särskilt stort inom lokalkomfortområ-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 176

det
och studerar för närvarande frågan om pilot- och demonstrationsprojekt.
Byggnadsstyrelsen uttalar stöd för EPK:s uppfattning om betydelsen av
prototyper och demonstrationsanläggningar och anser att stora lokalhållare som
stat, kommuner och landsting borde kunna medverka i en sådan försöksverksamhet
genom att i produktionen föra in intressanta energibesparande åtgärder. I de
fall sådana åtgärder i initialskeden medför högre investeringskostnader än
normalt bör allmänna medel kunna satsas som subventionering så att den
beräknade energibesparingen motsvarar den ökade investeringskostnadens andel i
årskostnaden.

Övriga
av remissinstanserna angivna behov

Energilagring

IVA,
statens planverk och Svenska utvecklings AB uttalar att större insatser bör
ägnas forskning rörande möjligheterna att lagra energi under en längre tid.
Lagringsmöjligheterna är av stor betydelse för möjligheterna att utnyttja bl.
a. sol- och vindenergi.

Forskningsinformation
m. m.

STU
poängterar att många FoU-sätsningar tidigare inte kommit till användning bl. a.
på grund av de låga energipriserna och att det därför är väsentligt att
samtliga satsningar inom olika program innehåller en fas som innebär
tillgodogörande av tidigare FoU-resultat.

Konsumentverket
ifrågasätter om inte en satsning på forskning kring information riktad tUl
allmänheten om besparingsmöjligheter vore befogad med hänsyn till den relativt
stora effekt som väl genomförda informationskampanjer kan ge. Man avser t. ex.
undersökningar om kampanjuppläggning och forskning rörande metoder för mätning
av kampanjemas effekt.

Provnings-
och kontrollmetoder

Statens
provningsanstalt framhåller att projekt för rationell energianvändning och
energiutvinning fömtsätter att kontroll- och provnings-metodema starkt
utvecklas. Bland behoven nämns förbättrad mätning av energiförbmkning,
provningsmetoder för värmeförluster, metoder för funktionskontroll av
eldstäder, ventilationssystem m. m., provningsmetoder för reglersystem osv.
För verksamhet av detta slag bör anvisas 5 milj. kr. per år, framhåUer
anstalten.

5.3.11
Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

Många
remissinstanser delar EPK:s uppfattning att en målmedveten och konsistent
utveckling av energiförsörjningssystemet fömtsätter samordning, analys och
översikt av hela huvudprogrammet. An klarare stöd

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 177

uttalas
för EPK:s slutsats att det inte torde vara lämpligt att samla
be-stä!larans\aret för FoU inom hela energiområdet till cn organisation.
Statskontoret erinrar om att bl. a. frågor om organisatoriska förändringar
kommer att beröras av utredningen om STU:s organisation och verksamhetsformer
och att forskningsorganisatoriska frågor vidare utreds av forskningsrådsutredningen.
Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att vänta med
organisationsförändringar inom energLforsk-ningsområdet.

FOA
hävdar behovet av en förhållandevis decentraliserad beslutsstruktur vad gäller
beställning och genomförande av enskUda projekt. Forskningsanstalten menar
vidare att i det övergripande programansvaret för energiforskningen bör också
ingå att verka för ett nära samspel mellan forskande organ, framför allt sådana
med systeminriktat arbete, och pJaneringsansvariga instanser på olika nivåer så
att forskningsinformation snabbt och effektivt kan föras in i
planeringsarbetet. FOA betonar vidare det nödvändiga i att det övergripande
programansvaret förenas med ett direkt beställaransvar för programmet Allmänna
energisystemstudier. Anstalten finner att det är en brist att betänkandet inte
innehåller någon sammanfattande analys av hur de föreslagna, starkt ökade
insatserna för energiforskning skall fördelas på olika forskningsorgan och
vilka prioriteringsproblem som härvid kan uppkomma. STU framhåller att behovet
av samordning inte får bli ett självändamål. Enligt styrelsens uppfattning
finns ett starkt behov av samordning vid tillskapandet av ett energipolitiskt
program, medan samordning på FoU-administrerande och -genomförande nivåer
huvudsakligen är ett informationsproblem.

Statens vägverk framhåller
att entydiga ansvarsförhållanden måste skapas inom varje program och delprogram
och att en preliminär lösning snarast bör åstadkommas. Universitetet i
Göteborg, Chalmers tekniska iiögskola och IVA framhåller att aktuella
anslagsbevUjande organ-(STU, statens råd för byggnadsforskning, statens
naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning m. fl.) bör
kunna tilldelas programansvar inom skilda områden och ges till uppgift att
fördela medel inom ramen för ökade anslag. Tekniska högskolan i Stockholm anger
också att fördelningen av det framtida FoU-stödet i huvudsak bör ske genom de
redan etablerade organisationerna för forsknings- och utvecklingsstöd.
Särskilt stora och betydelsefulla forskningsprojekt föreslås inordnade direkt
under industridepartementet. Högskolan anser sålunda inte att det är lämpligt
att samla FoU-stödet för hela energiområdet inom ett nytt energiforskningsverk.

UKÄ
ansluter sig närmast till förslaget om inrättande av en särskild
energiforskningsnämnd med ansvar dels för programmet Allmänna
energisystemstudier, dels för samordningen av de övriga programmen. Ämbetet
finnet att det vore olyckligt att som diskuteras i betänkandet

12
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilagal Industridepartementet 178

lägga
beställarfunktionen för allmänna energisystemstudier och för energiproduktionsforskning
på en och samma organisation, eftersom riskerna för att
energiproduktionssystemen blir styrande för utvecklingen därmed kvarstår.
Skolöverstyrelsen uttalar att samordning av huvudprogrammet på statsmaktsnivå
som kommittén föreslagit bör åvUa industridepartementet. Huvudman för
systemanalys och systeminriktad FoU bör vara en energiforskningsnänand, vars
sekretariat inordnas i STU.

Försvarets
forskningsanstalt framhåller betydelsen ur avvägnings- och genomförandesynpunkt
av att forskning kring säkerhetsfrågor och miljöfrågor förknippade med såväl
kämkraft som andra energiformer på sikt inordnas i huvudprogrammet
Energiforskning även om dessa uppgifter formellt fallit utanför EPK:s uppdrag.

Beträffande ansvar för
programmet Lokalkomfort boende och arbetsmiljö hävdar byggnadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, JiSB.s riksförbund och WS-tekniska föreningen att detta bör
läggas på statens råd för byggnadsforskning. Bostadsstyrelsen framhåUer att det
blir av stor betydelse för energiförsörjningspotentialen i framtiden att nu
pågående verksamhetsprogram med anknytning till energifrågor effektivt
fullföljs inom ramen för kontinuitet i utvecklingsarbetet. Statens råd för byggnadsforskning
anmäler att man som EPK angivit är berett att ta ansvar för detta program,
vilket dock fömtsätter bl. a. att rådet får befogenheter att till industriell
produktutveckling utge stöd som inte är förenat med krav på offentliggörande.
Vidare måste personella förstärkningar tillföras rådet.

I frågan om ansvar för
programmet Energianvändning för transporter och samfärdsel är remissorganens
uppfattningar delade. Transportforsk-ningsdelegationen anger att dess
arbetsområde främst rör frågor om översiktlig teknisk ocb ekonomisk värdering
av transportsystem samt metoder för denna värdering. Tekniskt inriktad
energiforskning med tiUämpning inom transportområdet, t. ex. utveckUng av motorer
med högre verkningsgrad och elbilar, finansieras normalt inte av delegationen.
Med hänvisning till EPK:s påpekande om behovet av ett entydigt
ansvarsförhållande mellan bl. a. transportforskningsdelegationen och STU menar
delegationen att hittillsvarande erfarenheter inte givit anledning till
diskussion av nuvarande organisations ändamålsenUghet eUer ifrågasättande av
rådande ansvarsförhållande. De ansvarsområden som anges i författningar och som
utvecklats i praxis är enligt delegationens uppfattning tillräckliga.

Trafikpolitiska
utredningen framhåller betydelsen av att energiforskningen inom
transportområdet samordnas med den allmänna transportforskningen eftersom i
stort sett samma målsättning gäller. Av detta skäl bör
transportforskningsdelegationen vara ansvarig för den systeminrik-tade
forskningen. Den komponentorienterade forskningen anges av utredningen vara
klart avgränsad från den systemorienterade och med för-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 179

del
kunna handhas av STU. Sveriges Redareförening anser att transportnämnden bör
ges i uppdrag att koordinera forskningsarbetet inom programmet
Energianvändning för transporter och samfärdsel.

Lantbrukshögskolan hävdar
att det naturliga programansvariga organet för delprogrammet Jord- och
skogsbmk torde vara statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Härvid bör
dock enligt högskolans uppfattning uppstäUas krav på utarbetande av ett
program där pågående forskning på de olika delområdena samordnas och integreras
med..nya. forskningsuppgifter.

Statens
strålskyddsinstitut, som är representerat i delegationen för forskning rörande
kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk) konstaterar att denna
delegation är ett tillfälligt organ vars uppgifter kan beräknas till en del
övertas av statens kämkraftinspektion men att den del av delegationens
verksamhet som omfattar strålskyddsfrågor inte på motsvarande sätt har
naturlig hemvist. Med hänsyn härtill är det enligt institutets uppfattning
angeläget att den utredning som för närvarande verkställs beträffande
strålskyddsinstitutet inom statskontoret tar ställning till om det inte behövs
en särskild forskningsnämnd också för dessa frågor.

5.4
Departementspromemoria angående organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

För
att komplettera det underlag som EPK lagt fram utarbetades inom
industridepartementet promemorian (Ds I 1974: 10) Organisation av forskning och
utveckling inom energiområdet. Promemorian utgår från den allmänna
uppläggningen av EPK:s program utan att därför ställning tas till de konkreta
förslag som läggs fram i betänkandet.

Promemorian
innehåller vissa förslag tUl organisatoriska och finansiella åtgärder även
angående FoU rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor. Detta senare behandlades inte
av EPK.

De
organisatoriska överväganden och förslag som promemorian innehåller läggs fram
mot bakgrund av en redogörelse för nuvarande FoU-organisation och verksamhet
inom energiområdet.

5.4.1
Promemorians allmänna överväganden

FoU
inom energiområdet behövs för att samhället främst på lång sikt skall kuima öka
och säkra tillgången på energi och uppnå en effektiv energianvändning. En
samlad långsiktig planering behövs av flera skäl. Statsmakternas krav på
energipolitisk handlingsfrihet gör en sådan planering nödvändig. Den behövs
också för att insatserna skall kunna bedrivas målmedvetet och genomföras
effektivt. Vidare behövs en ökad samordning av det FoU-arbete som redan
bedrivs.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 180

De
krav på samordning som EPK identifierat, den slutsats som kommittén dragit om
nödvändigheten av att analys, planering och uppföljning kan ske i ett
sammanhang och den programstruktur och fördelning på befintliga organ som
kommittén angivit är utgångspunkterna för de i promemorian redovisade fortsatta
öyervägandena. Det konstateras härvid att de organisatoriska resurser som
redan finns bör utnyttjas så effektivt som möjligt. En organisatorisk
samordning av de organ som utför FoU inom energiområdet är dock inte möjlig.
Genom att göra skillnad mellan roUema som beställare av forskning och
utveckling å den ena sidan och utförare å den andra kan man emellertid
åstadkomma ett system som kan fungera tiUfredsstäUantJe även då flera
samhällssektorer stäUer krav på samma utförande organs resurser och
prestationer.

Genom
att på det sätt som EPK angett fördela verksamheten på ett antal program och
genom att utse ansvariga organ som beställare för de olika programmen kan
kraven på samordning och effektivitet inom varje program tillgodoses. De
programatisvariga organen kan genom att systematiskt lägga ut beställningar se
till att behövliga initiativ tas, att dubbelarbete undviks, att önskvärt
samarbete mellan de olika utförande organen kommer till stånd och att behövlig
uppföljning av arbetet sker.

Utgångspunkt
för organisationsförslaget är vidare antagandet om ett treårigt program för
forskning och utveckling inom energiområdet fr. o. m. budgetåret 1975/76. Vad
som därefter kommer att gälla, kan, enligt promemorian, inte bedömas nu.
Erfarenheterna från treårsperioden får bl. a. bli avgörande härför.

I
promemorian anges att ett planeringssystem bör utformas främst för att ge
statsmakterna beslutsunderlag rörande inriktning och dimensionering av FoU
inom energiområdet såväl under den första treårsperioden som för tiden
därefter. Planeringssystemet bör byggas upp på den aV EPK föreslagna
programstrukturen eller liknande programstmktur.

En
konsekvens av att befintiiga organ på beställningsnivån utnyttjas är att
samordningen mellan programmen och den övergripande planeringen och
uppföljningen inte kan läggas på något av de programansvariga organen. Frågor
rörande resurstilldelning liksom dén slutliga avvägningen mellan olika program
och vissa delprogram bör som hittills beredas inom regeringens kansli.
Överväganden av detta slag bör baseras på en övergripande analys och
uppföljning.

Något
befintiigt organ som är lämpat att ta ansvaret för deima övergripande analys
och uppföljning finns f. n. inte. Ett särskUt organ, en delegation för
energiforskning, föreslås därför bli inrättat. Förutom att förse regeringen med
planerings- och beslutsunderlag bör delegationen genom löpande samråd med
berörda myndigheter identifiera behov av samordning och verka för att de
tillgodoses. En väsentlig uppgift bör även vara att bevaka möjUghetema tUl
internationellt samarbete. Inom

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 181

industridepartementet
handläggs f. n. såväl de energipolitiska frågorna som frågor rörande teknisk
forskning och utveckling. Delegationen bör därför knytas tiU
industridepartementet.

5.4.2
Delegationens uppgifter och organisation

Delegationens
första huvuduppgift bör enligt promemorian vara att med utgångspunkt i en
fortlöpande uppföljning och utvärdering svara för att underlag för planering i
ett mera långsiktigt perspektiv tas fram. Underlaget bör bl. a. göra det
möjligt för statsmakterna att innan den antagna treårsperioden löper ut besluta
om omfattning och inriktning av därefter följande FoU-program på energiområdet.

Delegationens
andra huvuduppgift bör vara att följa upp, analysera och utvärdera FoU-program
som genomförts, pågår eller beslutats: I denna uppgift ingår också att genom
samråd verka för att samordningsbehov tillgodoses samt att bevaka möjligheter
tiU nordiskt och övrigt internationellt FoU-samarbefe och verka för att dessa
möjligheter på ett systematiskt sätt tas tiU vara av FoU-beställande och
FoU-utförande organ.

Till
de båda huvuduppgifterna bör höra att årligen i anslutning till förberedelsema
för nästkommande budgetproposition avge remissyttrande till regeringen över
programansvariga organs anslagsframställningar och att i övrigt bereda
uppkommande frågor rörande FoU inom energiområdet åt regeringen.

Båda dessa
huvuduppgifter för delegationen innebär eller fömtsätter analyser och studier
av allmän karaktär rörande energisystem i vid bemärkelse. Studier av detta slag
bedrivs för närvarande i mycket begränsad omfattning. I EPKrs förslag ingår
ett program för allmänna energisystemstudier, där en tvåårig förstudie
föreslås. Kommittén har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att som underlag för
regeringens ställningstagande utarbeta förslag tiU en plan för en sådan
förstudie. Ansvaret för en eventueU förstudie av detta slag bör mot bakgrund
av vad som nyss anförts knytas till delegationen.

Delegationen föreslås
bestå av ca tio ledamöter. Däribland bör finnas företrädare för politiska
partier, vissa myndigheter, LO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges industriförbund. Till delegationen bör som experter knytas företrädare
för bl. a. transportforskningsdelega-tionen, universitets- och
högskoleväsendet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens råd för
byggnadsforskning, den i promemorian föreslagna nyinrättade nänmden för
energiproduktionsforskning samt STU.

Innan
närmare erfarenheter erhållits av samordnings- och planeringssystemet bör
delegationen inte ges permanent karaktär utan i stället organiseras i form av
en kommitté. Delegationen bör ha egna kvalificerade sekretariatsresurser för
sina båda huvuduppgifter samt för sam-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 182

manhållning
av analys- och studieverksamhet. Den bör vidare ha möjlighet att i erforderlig
omfattning anlita särskild expertis och att lägga ut uppdrag.

5.4.3
Programansvariga organ

Ansvaret
som beställare bör enligt promemorian i första hand läggas på befintliga organ.
Detta innebär att programansvaret för Lokalkomfort boende och arbetsmiljö
bör läggas på byggforskningsrådet. Ansvaret för programmet Energianvändning i
transporter och samfärdsel bör kunna läggas på transportforskningsdelegationen.
Den mer komponent-orienterade verksamheten inom programmet bör bedrivas i
samarbete med STU. Programmen Energianvändning i industriella processer och
Återvinning av energikrävande varor faller naturligt inom STU:s verksamhetsområde.
Programansvaret bör därför läggas på STU.

Övervägande
skäl talar för att ett särskilt organ bör inrättas för programmet
Energiproduktion. Organet bör lämpligen kallas nämnden för energiproduktionsforskning.
Det bör t. v. kunna ankomma på regeringen att besluta rörande vissa delar av
programmet. Detta kan bl. a. gälla vissa beställningar hos AB Atomenergi.
Nämnden bör i de delar av programmet där regeringen förbehållit sig
beslutanderätten ha en rådgivande stäUnlng och yttra sig över anslagsäskanden.
På sikt bör ifrågavarande delar av programansvaret delegeras till nämnden,
sedan tiUräcklig erfarenhet av systemet vunnits och nämnden fått erforderlig
kompetens- Nämnden bör bestå av ca tio ledamöter, vilka förordnas av regeringen.
I nämnden bör ingå generaldirektören och chefen för statens industriverk,
ordförande, samt företrädare för överstyrelsen för ekonomiskt försvar, CDL,
Värmeverksföreningen, IVA, Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum
institutet, Sveriges industriförbund, LO och TCO. De resurser som nämnden kan
komma att behöva för sin verksamhet bör finnas inom industriverket.

Promemorian
behandlar vissa frågor rörande AB Atomenergi med utgångspunkt från att AB
Atomenergi i dag i viss utsträckning fungerar både som beställare och utförare
av FoU inom energiområdet. Bolaget har aktualiserat frågan om ett särskiljande
av statens roller som ägare resp. programfinansiär i en skrivelse rörande
bolagets finansiering och ekonomiska målsättning i samband med
anslagsframställningen för budgetåret 1975/76. De organisationsförändringar
som föreslagits öppnar möjligheten att lägga beställaransvaret för betydande
delar av AB Atomenergis verksamhet på den föreslagna nämnden för energiproduktionsforskning.

Under
senare år har AB Atomenergi vidgat sitt verksamhetsområde till att även avse
utnyttjande av spillvärme från kraftverk och industriella processer. Bolaget
har med sina resurser i form av utrustning och kunnande fömtsättningar att
bedriva verksamhet inom flera av de pro-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 183

gram
som EPK föreslagit. Om de beställande organen i framtiden i större omfattning
kommer att lägga uppdrag på bolaget inom områden utanför det nukleära kan det,
enligt promemorian, bli aktuellt med ändring i bolagsordningen bl. a. med
avseende på bolagets ändamål och namn.

5.4.4
Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen

Statens
kärnkraftinspektion bör enligt promemorian ha det samlade programansvaret för
sådan forskning och utveckling som rör säkerheten för driftpersonalen och
tredje man vid de kärnkraftanläggningar som är under uppförande eller i drift.
I betydande utsträckning bör detta ansvar också innefatta projektansvar, dvs
styrning och beställning av enskilda forskningsuppdrag. Kärnkraftinspektionen
måste härvid ha möjlighet att lägga uppdragen där det enligt inspektionens
bedömning är mest lämpligt.

Kärnsäkforsk
ansvarar för ett särskilt program för forskning och utveckling avseende
kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. Största delen av detta arbete åligger
det kärnkraftinspektionen att initiera. Resultaten av verksamheten ställs
fortlöpande till inspektionens förfogande. Utförandet av programmet sker
huvudsakligen vid AB Atomenergi. En följd av att programansvaret för
forskningen rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor samlas hos
kärnkraftinspektionen är att ansvaret för större delen av det
forskningsprogram som f. n. vUar på Kärnsäkforsk bör föras ö\ er till
kärnkraftinspektionen. Viss forskning, t. ex. radioekologiska undersökningar,
som nu utförs inom Kärnsäkforsk, hör snarast samman med verksamheten inom
statens strålskyddsinstitut. Eftersom verksamheten inom institutet f. n. utreds
kan det under ett övergångsskede vara lämpligt att även detta arbete förs till
inspektionen. De arbeten inom Kärnsäkforsk som faller inom
kärnkraftinspektionens arbetsområde och ansvar föreslås bli överförda dit den
1 juli 1975. För att underlätta kontinuiteten i arbetet föreslås dock
Kärnsäkforsk som organisation k\arstå fram till den 31 december 1975.

Kostnaderna
för Kärnsäkforsks verksamhet bestrids nu av kraftföretag genom frivilliga
bidrag som fördelas mellan företagen i förhållande till den installerade
effekten hos kärnkraftaggregaten. Starka skäl talar för att kraftindustrin i
fortsättningen bör svara för kostnaderna för hela den del av
kärnsäkerhetsforskningen som faller inom kämkraftin-spektionens piogramansvar.
Forskningen inom inspektionens programansvar bör finansieras med avgifter som
utgår årligen med lika stora belopp per aggregat oavsett effekten. Denna avgift
skall gäUa kärnkraftaggregat för vilka koncession beviljats. Kämsäkforsk har
lämnat förslag till program för åren 1975 och 1976. Förslaget ger underlag för
en beräkning av kostnaderna för vad som erfordras under den närmaste tiden.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 184

Den säkerhetsforskning som nu bedrivs inom
kärnkraftomrädet kan som nämnts uppdelas på flera intressentområden. Viss del
av verksamheten hör till kärnkraftinspektionens arbetsområde, andra delar är
främst av betydelse för kraftföretagen eller rcaktortillverkarna, medan
ytterligare en del är av allmän långsiktig karaktär och därför av mer allmänt
värde för flera intressenter. Om huvuddelen av Kärnsäkforsks verksamhet skall
övertas av kärnkraftinspektionen, bör detta ha till följd att ansvaret för det
f. n. statsfinansierade kärnsäkerhetsprogrammet förs över till de olika
intressentgrupperna. Den del som mera direkt kan hänföras till kärnkraftinspektionens
verksamhetsområde förs dit och finansieras pä samma sätt som inspektionens
övriga forskningsverksamhet. De mera långsiktiga arbetena som huvudsakligen
bedrivs av energipolitiska skäl bör falla inom ramen för programmet för
energiforskning och finansieras i enlighet härmed. Finansiering av
produktutveckling inom kärnsäkerhetsområdet bör i princip ombesörjas av
kraftföretagen och reaktortillverkarna.

I Aka-utredningens uppdrag ingår att överväga vilken FoU
som behövs rörande hantering och förvaring av radioaktivt avfall och under
vilka organisatoriska former dessa insatser skall göras. Överväganden rörande
organisation får därför anstå i avvaktan på utredningens förslag.

5.5 Remissyttranden beträffande promemorian Organisation
av forskning och utveckling inom energiområdet

Promemorian har i sina huvuddrag bemötts positivt av
flertalet remissinstanser. Den strävan att renodla de FoU-beställande resp.
FoU-utförande funktionerna som promemorian ger uttr>'ck för har vunnit
anslutning från bl. a. statskontoret, RR V, UKÄ, STU, Centralorganisationen
SACO/SR och Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF.

5.5.1 Delegationen för energiforskning

Förslaget att inrätta ett särskUt organ för planering av
energi-FoU i ett långsiktigt perspektiv och. med uppgift att följa upp,
analysera och utvärdera FoU-program tillstyrks av flertalet remissinstanser,
häribiand statskontoret, RRV, UKÄ, ÖEF, statens industriverk, STU, statens
voi-tenfallsverk, AB Atomenergi, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen
och TCO.

Industriverket framhåller att statens verksamhet på
energiområdet f. n. är organisatoriskt splittrad och delar promemorians
uppfattning att organisationen bör förstärkas för att säkra samordningen av
programmen och inordna dessa i ett näringspolitiskt sammanhang. Verket menar
att en delegation för energiforskning synes ändamålsenlig och framhåller

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 185

att
den bör ha anknytning till en myndighet med såväl näringspolitisk som
energipolitisk inriktning. Statens vattenfallsverk ser den föreslagna
delegationen som ett forum för att bevaka den samhäUeliga styrningen och
samordningen på området. Verket vitsordar behovet av sådan styrning och
samordning och tillstyrker förslaget. AB Atomenergi noterar med
tillfredsställelse förslaget om ett samordningsorgan med ansvar för avvägningen
mellan olika FoU-områden inför statsmakternas ställningstaganden. Bolaget
bedömer att förutsättningar föreligger för att den föreslagna delegationen för
energiforskning skall kunna fungera tillfredsställande såsom ett regeringens
remissorgan med brett förankrad representation och med uppgift att på ett
övergripande plan uttala sig om hos programansvariga organ analyserade, och
beredda forskningsplaner.

Forskningsrådsutredningen
vitsordar behovet. av överblick och samplanering och vill därför inte-resa
invändningar mot att den föreslagna delegationen inrättas. Utredningen
framhåller emellertid att betydande delar av det av EPK föreslagna
forskningsprogrammet också ligger inom forskningsrådens under
utbildningsdepartementet område och att det därför är anegläget att berörda
forskningsråd nära knyts till den föreslagna delegationen.

IVA
menar att ett sammanhållande organ med de i promemorian angivna
arbetsuppgiftema för framtiden kan visa sig vara motiverat men ser samtidigt
vissa svårigheter i förhållande tUl samordningen med. redan befintliga eller
planerade organ. Akademien välkomnar därför förslaget om att delegationen skall
organiseras i form av en kommitté så att närmare erfarenheter kan vinnas innan
den permanentas. Akademien anser vidare att andra former än den nu föreslagna
på längre sikt bör övervägas för planeringen på energiområdet.

Sveriges industriförbund
framhåller att det är uppenbart att staten av planeringsskäl måste ha en god
överblick över hela energiområdet, att som en del av energipolitiken måste ingå
ett FoU-program på tillräckligt lång sikt och att resurser krävs för att detta
program- skall kunna hållas aktuellt. Förbundet tror att den föreslagna
delegationen kan bidra till att fyUa dessa behov och tUlstyrker att den
inrättas. Industriförbundet påpekar därutöver att en betydande del av all FoU
på energi-. området utförs inom industriföretagen utan statens medverkan. Detta
talar enligt förbundet ytterligare för att i delegationen bör utnyttjas teknisk
expertis från företagen så att den statsstödda forskningen kan komplettera och
dra nytta av detta industrins egna arbete. Industriförbundet, liksom även LO,
framhåller vidare att risken för kompetens-konflikter mellan den föreslagna
delegationen och existerande organ underskattas i promemorian och anser att
frågan pä nytt bör analyseras på basis av svaren från berörda remissinstanser.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 186

TCO framhåller att det med tanke på den stora och växande
betydelse som energiforskningen har är angeläget att delegationen verkligen
ges den breda sammansättning som föreslagits, dvs. med representation både från
de politiska partierna och de stora intresseorganisationerna. Statskontoret
framhåller att den prognosverksamhet inom energiområdet som påbörjats av EPU nu
fortsätter inom statens industriverk och att detta verk således redan har
ansvar för att visst planeringsunderlag inom energiområdet tas fram. Med hänsyn
härtiU anser statskontoret att industriverket bör vara företrätt i
delegationen, önskemål om representation i den föreslagna delegationen
framförs i övrigt av ÖEF, statens råd för byggnadsforskning, statens
vattenfallsverk, IVA, Svenska petroleum institutet och Centralorganisationen
SACO/SR.

IVA ifrågasätter den föreslagna benämningen
"delegation" med hänsyn till att denna i andra sammanhang synes avse
ett organ med beviljande karaktär. Enligt gängse nomenklatur och efter
jämförelse med andra liknande organ föreslår akademien att det samordnande
organet ges namnet "energiforskningsberedningen".

5.5.2 Programansvariga organ Allmänna energisystemstudier

Promemorians förslag att programansvaret för Allmänna
energisystemstudier skall läggas på delegationen för energiforskning
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland
UKÄ, statens råd för byggnadsforskning, statens industriverk, STU, statens vattenfallsverk
och Svenska värmeverksföreningen. RRV menar att, med hänsyn till programmets
karaktär, det är naturligt att delegationen blir programansvarigt organ.

Forskningsrådsutredningen konstaterar att till programmet
Allmänna energisystemstudier hör bl. a. forskning med ekonomisk, samhällsvetenskaplig
och beteendevetenskaplig inriktning. Uppgifter av dessa slag ligger i särskilt
hög grad inom forskningsrådsorganisationens kompetensområde och har samtidigt
en klar framtidsinriktning. Utredningen menar att ett sammanförande av
programansvar för viss energiforskning och ett allmänt samordningsansvar för
övrig energiforskning inte synes självklart lämpligt och vUl peka på den
möjlighet som, i avvaktan på en ny rådsorganisation, erbjuder sig i den till
forskningsrådsorganisationen knutna samarbetskommittén för långsiktsmotiverad
forskning. Enligt utredningens uppfattning kan denna kommitté väl tänkas
fungera som beställare av allmänna energisystemstudier.

AB Atomenergi menar att energiforskningsdelegationens
ansvar i första hand bör avse att initiera erforderliga övergripande studier samt
utvärdering och sammanvägning av de framkomna resultaten. Bolaget

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 187

framhåller
att systemstudier betr. olika delar av energiområdet redan bedrivs hos olika
myndigheter, FoU-organ och andra organisationer. De kompletteringsbehov som
identifieras bör kunna tillgodoses genom att ett förslags- och utförandeansvar
kanaliseras till statens industriverk, där sådan verksamhet bör pågå i
anslutning til! den prognosverksamhet som åvilar verket.

IVA
invänder mot promemorians förslag att lägga programansvaret på delegationen för
energiforskning att de programansvariga myndigheterna därvid inte samlas på
samma myndighetsnivå. Det vore enligt akademiens uppfattning bättre att en
existerande myndighet med uppdrag att utföra liknande studier tilldelades
dessa uppgifter. Akademien föreslår energibyrån vid statens industriverk.

Energiproduktion

Remissopinionen
beträffande förslaget att ett särskilt organ, nämnden för
energiproduktionsforskning, skall ges ansvaret för programmet Energiproduktion
är mycket splittrad. Ett antal remissinstanser tillstyrker uttryckligen
förslaget eller lämnar det utan erinran. Till denna grupp hör bl. a. UKÄ,
statens industriverk, statens vattenfallsverk, AB Atomenergi,
Centralorganisationen SACO/SR och TCO. Viss tveksamhet uttalas av bl. a. RRV
och forskningsrådsutredningen. Avstyrkanden eller i huvudsak kritiska yttranden
har avgivits av bl. a. statskontoret, statens råd för byggnadsforskning, STU
och IVA.

Svenska
kraftverksföreningen framhåller att även om det bland befintliga statliga
nämnder och organ borde finnas något som vore lämpat att anförtros
energiproduktionsforskningen vill föreningen inte motsätta sig inrättandet av
den nya nämnden. Föreningen anser dock att kraftindustrin bör få två delegater
i nämnden så att både vattenfallsverket och den icke-statliga kraftindustrin
blir representerade.

Statens
vattenfallsverk tiUstyrker att en nämnd för energiproduktionsforskning
inrättas men anser att samhällets kontroll och styrning inom området borde
kunna utövas av delegationen för energiforskning. Nämndens sammansättning bör
därför vara likartad med programansvariga organs sammansättning inom andra
områden. Vattenfallsverket framhåller att industrins tekniska kunnande och
kunskap om marknadsförhållanden bör utnyttjas och att branschrepresentanter
från industriell verksamhet därför bör ingå i nämnden.

Cenralorganisationen
SACO/SR tiUstyrker att nämnden inrättas men ifrågasätter det ändamålsenliga i
att också på denna nivå ha ett inslag av representation för allmänna intressen.

Stateiu
industriverk tillstyrker mot bakgmnd av behovet av förbättrad programsamordning
och samordning av energipolitiken med målsättningar inom andra samhällsområden
att den föreslagna nämnden in-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 188

rättas.
UKÄ framhåller att beställarfunktionen för energiproduktions-forskning bör
uppdras åt ett särskilt organ och menar att nämnden för
energiproduktionsforskning bör få i huvudsak de uppgifter och den organisation
som föreslagits.

Statskontoret
anser att den grundprincip som' varit utgångspunkten för promemorian, nämligen
att den befintliga FoU-beställarorganisa-tionen så långt som möjligt bör
utnyttjas, tillgodoses bäst om programansvaret för delprogrammet
Energiproduktion läggs på ett redan existerande organ, förslagsvis statens
industriverk.

RRV
anger med hänvisning till att STU:s verksamhet inom behovsområdet Energiteknik
till stor del avser energiproduktion att det finns anledning överväga om STU
kan bli programansvarigt organ för energiproduktionsforskning. Statens råd för
byggnadsforskning förordar att programansvaret knyts till STU. Man framhåUer
att uppbyggnaden av en helt ny forskningsadministration tar avsevärd tid och
medför risker för forskningens effektivitet. Rådet framhåUer även att den
föreslagna nämnden med anknytning tiU industriverket skuUe innebära att rådets
kontaktnät med olika forskningsorgan ytterligare komplicerades.

STU
framhåller att de uppgifter som givits STU framförts i departementspromemorian
även för den föreslagna nämnden för energiproduktionsforskning. Styrelsen
framhåller att de resurser som behövs för verksamheten finns inom STU, alt STU
har tillgång till en inarbetad organisation och att ansvaret för programmet
Energiproduktionsforskning bör läggas på STU. Om emellertid en nämnd för
energiproduktionsforskning inrättas vid statens industriverk framhåller STU
betydelsen av att samverkan med STU stärks. Det framstår enligt styrelsen som
uppenbart att denna behöver företrädas i nämnden.

Sveriges
industriförbund anser att beställarfunktionen för energiproduktionsforskningen
bör kunna handhas av STU. Motsvarande uppfattning framförs även av Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska petroleum institutet och Svenska
elverksföreningen. I produktionsfrågor bör man emellertid enligt
industriförbundet överväga att bredda den vid STU inrättade energitekniska
nämndens kompetens med ledamöter från t. ex. statens industriverk, CDL m. fl.

IVA
noterar att STU redan idag har ett visst programansvar för
energiproduktionsforskning, att det ej framgår av promemorian hur detta
programansvar skulle påverkas men att STU ej heller fortsättningsvis avses få
ansvaret för fördelningen av resurser mellan kärnkraft och andra energikällor.
Det bör enligt promemorian tills vidare ankomma på regeringen att besluta bl.
a. rörande vissa FoU-beställningar hos AB Atomenergi. Akademien menar därför
att STU lika väl som nämnden kan vara programansvarig för övriga delar av
programmet. Den delegering som på längre sikt bör göras av programansvaret för
kärn-kraft-FoU bör enligt akademien lika väl kunna ske till STU.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 189

Energianvändning
för transporter och samfärdsel.

I
promemorian anges att programansvaret bör kunna läggas på
trans-portforskningsdelegationen. Transportforskningsdelegationen menar dock
att ansvaret för delprogranunen Drivsystem och Skeppsreaktorer såsom EPK
föreslagit bör ligga på STU, där kompetens och resurser för administration av
denna typ av forskning finns. Delegationen framhåller att hittillsvarande
erfarenheter inte har givit anledning till ifrågasättande av rådande
ansvarsfördelning och kompetensområden mellan denna och STU. Enligt
delegationens mening bör dess program- och beställaransvar således endast
omfatta delprogrammet. Transportsystem. STU framhåller att det finns etablerade
samarbetsformer mellan STU och transportforskningsdelegationen och att
programuppgiftema även i fortsättningen bör fördelas efter denna modell.

Energianvändning
för lokalkomfort

För
programmet Energianvändnmg för lokalkomfort boende och arbetsmiljö föreslås i
departementspromemorian att statens råd för byggnadsforskning skall vara
programansvarigt organ.

RRV
framhåller att det med hänsyn till nuvarande gränsdragning mellan STU:s och
byggforskningsrådets ansvarsområden samt ined hänsyn till STU:s kompetens och
kontaktnät inom teknisk utveckling finns anledning att göra en uppdelning av
programansvaret på det sätt som i promemorian skisserats inom transportområdet.
Den mer komponent-inriktade verksamheten, speciellt delprogranunet Installations-
och apparatteknik, bör bedrivas i samarbete med STU.

Statens
råd för byggnadsforskning framhåller att rådet är berett att ta det ansvar som
föreslagits, men att detta förutsätter dels att rådet får befogenhet att tUl
industriell produktutveckling utge stöd som ej är förenat med krav på
offentliggörande, dels att personella förstärkningar tillförs rådets egen
organisation.

STU
menar att samarbetet meUan STU och byggforskningsrådet fungerar utmärkt och att
de båda organisationerna kompletterar varandra på ett tiUfredsställande sätt.
STU anger vissa kompetensskillnader meUan de båda organen, vilka enligt STU:s
uppfattning utgör ett väsentligt hinder för att lägga hela programansvaret på
endera av dessa myndigheter. SärskUt framhåller STU sin egen tUIgång tUl goda
industriella kontakter i förening med goda sekretessmöjligheter, den breda
erfarenheten av industriellt utvecklingsarbete och möjligheten att träffa
"kommersiella" avtal om FoU-satsningar.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 190

5.5.5
Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen

Promemorians
förslag tas upp bara av ett begränsat antal remissinstanser och i flera fall
behandlas härvid bara vissa delar av förslaget.

Aka-utredningen anser det
riktigt att kärnkraftinspektionen tilldelas ett huvudansvar för stora delar av
forskningen kring kärnkraftens säkerhetsfrågor men erinrar samtidigt om det
ansvar som statens strålskydds institut har för strålskyddsfrågor på
energiområdet.. Några remissinstanser anför att man inte har någon erinran mot
promemorians organisationsförslag. Till dessa hör UKÄ och statens
vattenfallsverk. IVA ser det som positivt att ansvaret för
kärnsäkerhetsforskningen läggs på den inspekterande myndigheten och tillstyrker
förslaget.

Kärnsäkforsk framhåller
att vad beträffar det framtida programansvaret för de totala FoU-insatserna
inom kärnkraftens säkerhets- och miljöområde synes man ha att välja mellan ett
bibehållande av Kämsäkforsk i mer eUer mmdre oförändrad form eller att skapa
ett eller flera nya organ. Delegationen framhåller att flera skäl talar för ett
bibehållande av ett från statens kärnkraftinspektion fristående organ. FoU-programmet
innefattar många frågor som faller under andra myndigheters ansvar. Vissa av de
av delegationen finansierade uppgifterna och de insatser som gjorts av AB
Atomenergi med direkta statsanslag har vidare varit av mera allmän och
långsiktig karaktär än vad som faller inom ramen för kämkraftinspektionens
programansvar. Delegationen föreslår därför i första hand att dess verksamhet
bedrivs till slutet av den Överenskomna avtalstiden och att dess ansvar
därefter övertas av ett permanent organ med liknande ställning. Varje
uppdelning av programansvaret kan, framhåller delegationen, befaras leda till
gränsdragningsproblem och försvårad överblick. Även Svenska
kraftverksföreningen menar att nuvarande ordning fÖr kämsäkeriietsforskningen
bör bibehåUas.

Statens vattenfallsverk
anger att verket inte har någon erinran mot att större delen av Kärnsäkforskrs
forskningsprogram överförs tDl statens kärnkraftinspektion. Verket menar dock
att det inte synes realistiskt att tUlämpa en ändrad ansvarsfördelning för
dessa frågor redan från den 1 juli 1975. Motsvarande uppfattning framförs även
av Kärnsäkforsk, som framför allt hänvisar till kraven på tillgång till
kvalificerad personal för handläggning av dessa frågor.

Statens
vattenfallsverk menar att hittillsvarande erfarenheter från Kärnsäkforsk:s
verksamhet är goda och att det lämpligaste sättet att ta tillvara dessa
erfarenheter synes vara att låta kraftindustrin ingå i ett rådgivande organ
inom statens kärnkraftinektion.

Flera remissyttranden ger
uttryck för tveksamhet inför delar av promemorians förslag, bl. a. beträffande
strålskyddsfrågor. Statens strålskyddsinstitut framhåller att då det gäller
skyddet mot risker och ska-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 191

dor
i det löpande arbetet och den normala driften har strålskyddsinstitutet det
direkta myndighetsansvaret beträffande såväl personalen som allmänheten. Detta
gäller även hanteringen och disponeringen av radioaktivt avfall. Även statens
vattenfallsverk, statens kärnkraftinspektion och Kärnsäkforsk erinrar om att
uppgifterna inom kärnsäkerhetsforskningen även innefattar dels
strålskyddsfrågor, där strålskyddsinstitutet och naturvårdsverket är berörda,
dels vissa principiella långsiktiga frågeställningar.

Strålskyddsinstitutet
finner det principiellt olämpligt att lägga ansvaret för den forskning som
faller inom institutets område på en forskningsnämnd inom
kärnkraftinspektionen. Som altemativa möjligheter anges att antingen skapa en
parallell nämnd inom strålskyddsinstitutet eller att skapa en fristående
forskningsnämnd mellan institutet och kärnkraftinspektionen, ev. även
naturvårdsverket. Institutet föreslår emellertid att statskontoret ges i
uppdrag att med förtur behandla detta delproblem. Till dess att en ny
organisation kan träda i funktion bör Kärnsäkforsk få möjlighet att fortsätta
sin verksamhet. Även statens kärnkraftinspektion menar att
strålskyddsinstitutet bör kunna utöva samma inflytande som FoU-beställare inom
sitt område som kärnkraftinspektionen föreslås få inom sitt. Eftersom de två
områdena fordrar var sin typ av specialister reses, menar kämkraftinspektionen,
frågan om inte strålskyddsinstitutet borde ha en parallell organisation för FoU
inom sitt område. Även AB Atomenergi erinrar om nödvändigheten av nära samråd
med strålskyddsinstitutet och naturvårdsverket. Statskontoret förordar att
ansvaret för här berörd forskning provisoriskt överförs till en kommitté i
vilken kämkraftinspelUionen, strålskyddsinstitutet och statens naturvårdsverk
är företrädda. Definitivt beslut i frågan om huvudmannaskap för
strålskyddsforskningen bör enligt statskontoret inte fattas förrän resultatet
av dess översyn av strålskyddsinstitutets or-gansation föreligger. Denna
översyn väntas vara avslutad under år 1975.

Beträffande finansieringen
av forskningen kring kämkraftens säkerhetsfrågor, framhåller Sveriges
industriförbund att promemorians förslag föregriper det pågående arbetet i
forskningsavgiftskommittén och förbundet vill därför avstyrka förslaget.
Svenska elverksföreningen uttalar stark tveksamhet inför promemorians förslag
att belasta kraftindustrin, dvs. ytterst elkonsumentema, med hela kostnaden för
den säkerhetsforskning som skulle komma att falla under kärnkraftinspektionens
föreslagna utvidgade programansvar. Elverksföreningen liksom också AB
Atomenergi ifrågasätter vidare de föreslagna principerna för avgiftsuttag. AB
Atomenergi framhåller att om en avgiftsfinansiering skall tillgripas bör
hänsyn tas till bl. a. anläggningens art, effekt och förläggning. Statens
kärnkraftinspektion förordar att avgiften schablonmässigt görs proportionell
mot verkets avsedda effekt.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 192

Kärnsäkforsk framhåller särskilt att säkerhets- och
miljöproblemen vid andra system än kärnkraft för el- och värmeproduktion i
stora enheter är otillräckligt belysta, och att detta har försvårat en totalbedömning
av kärnkraften som alternativ tUl dessa delvis oanalyserade system.
Delegationen menar att en komplettering av EPK:s och departementspromemorians
förslag i dessa avseenden bör ske, och att detta måste få konsekvenser både för
programinnehållet och för organisationsfrågorna. Motsvarande uppfattning
framförs även av statens vattcn-fallsverk och av AB Atomenergi.

5.6 Energiprogramkomnutténs promemoria angående
prototyper och denionstrationsanläggningar inom energiområdet

I enlighet med sina tilläggsdirektiv den 11 november 1974
avlämnade EPK den 15 januari 1975 en promemoria (Ds I 1975: 1) med en första
redovisning av behov av och kostnader för försöks- och demonstrationsanläggningar
inom energiområdet.

Promemorian grundar sig på en systematisk genomgång av
EPK:s tidigare arbetsmaterial kompletterat med en enkät till viktigare intressenter
beträffande behovet av försöks- och demonstrationsanläggningar. Vidare har
genomförts särskilda intervjuer och kontakter tagits med programorgan och
övriga intressenteV av speciell betydelse.

5.6.1 Energiprogramkommitténs förslag till statligt
finansiellt stöd

EPK har gjort en preliminär bedömning av behoven inom de
olika områdena och av förutsättningarna för privat, finansiering av projekt med
den karaktär som föreslagits inom de olika områdena. Det har i detta material
inte varit möjligt att precisera vilka delar av enskilda projekt eller
projektgrupper som inte kan finansieras av tillverkare resp. användare eller
genom etablerade stödgivande organ.

EPK har utgått från att det statliga finansieringsstödet i
genomsnitt inte torde överstiga 50 % inom. områdena energiproduktion,
energianvändning i industriella processer och transporter och samfärdsel,
återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall, medan för området
energianvändning för lokalkomfort en nästan fullständig statlig finansiering
har bedömts nödvändig med hänsyn till projektförslagens karaktär. På grundval
av de i tabell 5.3 redovisade behovsuppskattningarna förslår EPK därför att 50
milj. kr. reserveras för finansiellt stöd under nästkommande budgetår. Det
förhållandet att kommittén i avvaktan på-noggrannare utredningsunderlag
begränsat sitt förslag till att omfatta ett år innebär enligt EPK inte att
initieringen av projekt bör begränsas till denna summa. Totalt bör dock projekt
inte igångsättas i större utsträckning än vad som angivits som behov för de tre
första åren.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 193

Tabell 5.3 Behov av prototyper och
demonstrationsanläggningar

(Belopp i milj. kr.) Behov av statlig

Totalt behov för finansiering

tre är första
året första året

Energiproduktion 150 35 18

Energianvändning i industriella processer och för
transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande varor och energi

ur avfall 60 20 10

Energianvändning för

lokalkomfort 35 18 18

Tillägg för oförutsett 30 7 4

Totalt 275 80 50

5.6.2 Energiproduktion

I huvudsakUg anslutning till den indelning av
energiproduktionsområdet i delområden som EPK tidigare föreslagit, bedömer
kommittén behovet av försöks- och demonstrationsanläggningar fördela sig på delområden
enligt följande.

(Belopp
i milj. kr.)

Totalt tre år

Första året

Förbränningsanläggningar
Torvutvinning och torvutnyttjande Spillvärmeutnyttjande Flytande bränslen
övriga energislag

Totalt

30 20 40 20 40

150

10

5

5

5

10

35

Som den tidigare framhåUit anser EPK frågan om utvinning
av det organiska energiinnehållet i inhemska skiffrar vara i stor utsträckning
förknippad med frågan om utvinning av skifferns uraninnehåll. Någon uppskattning
av behovet av medel för eventuell försöksanläggning för utvinning av organiskt
bränsle, t. ex. i form av metanol från skiffer, är enligt EPK:s uppfattning
inte möjlig att nu göra. Härför erfordras ytterligare utredning och FoU-insats
enligt EPK:s tidigare betänkande. Kommittén har dock fått uppfattningen att
kostnadema för en försöksanläggning inom skifferområdet inte kan inrymmas i
den angivna ramen.

13 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet ] 94

5.6.3 Energianvändning i industriella processer och för
transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande varor och energi ur
avfall

EPK bedömer att behovet fördelar sig på olika områden på
följande sätt.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första
året

Malm-, järn- och stål-, metall-

och verkstadsindustri 12 4

Skogs-, massa- och pappers

industri 18 6

övrig industri 6 2

Transporter och samfärdsel 12 4

Återvinning av energikrävande

varor och energi ur avfall 12 4

Totalt 60 20

5.6.4 Energianvändning för lokalkomfort boende och
arbetsmiljö EPK föreslår följande fördelning av belopp på olika delområden.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre är Första
året

Planering med nya byggnormer 2 1,5

Samverkan med energiplanering

i kommun inkl. sådana åtgärder

i byggnader och försörjnings

system som förorsakas av de

monstrationsprogrammet 7 3

Trimning och sanering av be

fintliga små och medelstora

värmeanläggningar 6 6

Nya metoder och konstruktioner

i byggande och drift, inkl. ut

byggnad av mätcentra 14 4,5

Information och samverkan med

utbildningsenheter, framställ

ning av utbildningsniateriel

m.m. 6 3

Totalt 35 18

Kommittén framhåller att detta område har en från övriga
områden avvikande karaktär. Fullskaleförsök ingår i viss utsträckning i det normala
FoU-arbetet och har i denna omfattning beaktats i tidigare förslag från
kommittén. De byggnader som behövs för försöks- och demonstrationsverksamhet
är som regel i normalt bruk och lyäver särskild finansiering endast i fråga om
kostnader för m.ätanordningar, i vissa fall ersättning för förlorade
hyresinkomster och liknande merkostnader som orsakas av försöks- och demonstratioasverksamheten.
Kommitténs förslag inom detta område avser därför enbart sådana

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 195

kostnader
som motiveras av att landets energisituation kräver dels att fullskaleförsök
genomförs i större utsträckning än i den normala FoU-verksamheten, dels att
informationen kring denna verksamhet måste intensifieras. Det statliga stödet
har därför bedömts behöva utgå med 100 % av projektkostnaderna.

Kommittén
har bedömt att verksamheten inom några av delområdena bör kunna ingå i den
statliga energisparkampanjen och att motsvarande belopp då får inräknas i
kampanjkostnaderna.

5.
7 Övriga frågor

5.7.1 Urananrikning

Svensk
Kärnbränsleförsörjning AB och AB Atomenergi har på begäran kompletterat EPK:s
programförslag beträffande urananrikning. Efter gemensam utvärdering av dessa
frågor anför företagen följande synpunkter.

Målsättningen för den
närmaste treårsperiodens forsknings- och utvecklingsverksamhet på
anrikningsområdet bör vara att bidra till en fortsatt kompetensuppbyggnad inom
anrikningsteknologin. Denna verksamhet syftar till att inom landet utveckla
den tekniska och industriella bakgrund som erfordras för att man skall kunna
förvärva teknologi, anläggningar och utrustningar vid den tidpunkt då en etablering
inom landet blir aktuell. Liksom hittills bör gascentrifugtekniken ägnas särskild
uppmärksamhet. Till skillnad från tidigare bör dock verksamheten breddas för
att möjliggöra att även alternativa tekniska lösningar kan studeras med en
högre ambitionsnivå än som hittills varit fallet.

Med den ovan angivna
ambitionsnivån torde enligt företagens gemensamma bedömning den av EPK angivna
medelsvolymen för den närmaste tvåårsperioden, dvs. 20 milj. kr. i 1975 års
penningvärde, täcka behovet av statliga bidrag för tekniskt forsknings- och
utvecklingsarbete under hela den kommande treårsperioden.

5.7.2 Kärnvärmeverk

I
en särskild skrivelse till industridepartementet har tekn. lic. Erik Svenke
aktualiserat frågan om att använda enkla, enbart varmvatten-producerande
lättvattenreaktorer för bostads- och lokaluppvärmning. Därmed skulle Sveriges
oljeberoende kunna minska och en ökad trygghet i energiförsörjningen uppnås.

En sådan reaktor
förutsätts ha väsentligt förenklad säkerhetskarakteristik jämfört med de vid
höga tryck och temperaturer arbetande kärnkraftverken, så att en teoretisk
större olycka av den art som diskuteras för dessa senare kan uteslutas.
Reaktorn skall sålunda utan invändning kunna närförläggas. Vidare räknas med
hög drifttillgängUghet.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 196

Reaktorns
storlek kan lämpligen svara mot värmebehovet för 50 000 människor.

I
skrivelsen föreslås

att
industridepartementet föranstaltar om en allsidig och snabb ut

redning systemanalys över en dylik väg att säkra bostads-

och lokaluppvärmning,

att industridepartementet föranstaltar om en förstudie över fömtsättningar för
och karakteristika hos en enkel värmereaktor med förutsättningar att utan
invändning kunna närförläggas,

att industridepartementet låter
utreda möjligheten att utprova en sådan värmereaktor, exempelvis med
utayttjande av bergrum och del av utmstningen i Ägestaanläggningen,

att industridepartementet
avsätter medel för angivna ändamål inom ramen för den kommande energipolitiska
propositionen.

Skrivelsen
har remitterats till ÖEF, STU och statens industriverk. Alla tre
remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till de framlagda förslagen.

ÖEF
ansluter sig i princip tiU Svenkes slutsatser ifråga om de säkerhetsrisker som
vårt stora oljeberoende innebär. Överstyrelsen anser att Svenkes förslag noga
bör prövas och tycker att de föreslagna åtgärderna synes lämpliga för att
åstadkomma erforderligt telcniskt och ekonomiskt underlag för att bedöma
möjligheterna och förutsättningarna för att pröva förslaget i stor skala.

Även
STU anser att det är nödvändigt att utveckla alternativ till oljan i vår
energiförsörjning och att det därför finns starka skäl att med största
skyndsamhet utreda Svenkes förslag. STU bedömer att möjUg-heten att kunna
utnyttja den föreslagna reaktorn i ett framtida energiförsörjningssystem
kommer att vara beroende av hur de alternativa och/ eller kompletterande
försörjningssystemen utvecklas. Därför framhålls behovet att ha en bred kontakt
med utvecklingstrender på många andra områden inom energitekniken.

Statens
industriverk delar Svenkes uppfattning att en ökad produktion av kärnvärme är
önskvärd för att minska Sveriges stora beroende av importerad olja. Verket
anser dock att denna produktion i första hand bör ske i form av
kärnkraftvärmeverk. En utbyggnad av ett kämvärme-system enligt Svenkes förslag
bör enligt verkets uppfattning tiUs vidare komma i andra hand och ske stegvis i
den takt som erfarenheten medger. Beträffande Svenkes förslag till utredning
tillstyrker industriverket att en utredning med föreslaget syfte kommer till
stånd. Verket anser att utprovandet av en kärnvärmereaktorprototj är ett
försöksprojekt som bör kunna erhålla statligt stöd. Projektet bör dock inte
påbörjas förrän positivt besked föreligger från den nämnda utredningen.

Vidare
har AB Atomenergi och AB Asea-Atom på begäran lämnat förslag till arbetsprogram
på detta område. Förslaget omfattar ett två-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 197

årigt
utredningsarbete till en kostnad av totalt 20 milj. kr., varav 5,3 milj. kr.
faller på första året; Utredningen bör enligt bolagens gemensamma uppfattning
leda fram till följande underlag:

en detaljprojektering av ett
tätortsförlagt kärnvärmeverk med lämplig effekt,

bästa möjliga
kostnadsuppskattningar för värmeverk med avvikande effekt och på andra
förläggningsplatser än referensanläggningen ovan,

en djupgående penetration av
säkerhetsfrågorna för referensanläggningen,

en detaljerad ekonomisk
jämförelse av referensanläggningen och det därtill kopplade fjärrvärmenätet i
jämförelse med andra för-sörjningsaltemativ,

en totalanalys av optimal
insats av kärnvärmeverk inom landet.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 198

6
Olja

6.1
Allmänt

Frågor
som rör den långsiktiga oljeförsörjningen, oljeindustrins och den
p>etrokemiska industrins struktur samt verksamheten inom den statliga
företagssektorn på oljeområdet bereds inom industridepartementet. Sistnämnda
verksamhet bedrivs huvudsakligen inom Statsföretagsgruppen. Statsföretag AB
har under de senaste åren ökat sitt engagemang inom den oljebaserade industrin
genom förvärvet av MoDoKemi AB, numera Berol Kemi AB, som är en av
huvudintressenterna i det petrokemiska komplexet i Stenungsund. Statsföretag
har även bedrivit förstudier för ett raffinaderiprojekt och har i samband
därmed ingett ansökan om lokaliseringstillstånd för ett raffinaderi vid
Brofjorden. Vidare är Statsföretagsgmppen genom Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB) delägare jämte statens vattenfallsverk i de halvstatliga bolagen Oljeprospektering
AB och Petroswede AB, som resp. inom och utom landet bedriver prospektering
efter olja och naturgas.

Frågor
om miljöskydd bereds inom jordbruksdepartementet. Av särskilt intresse i detta
sammanhang är frågan om begränsning av svavelutsläppen, som i Sverige orsakas
huvudsakligen av förbränning av eldningsolja. Sedan år 1969 gäller förbud mot
förbränning av eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent.
Regeringen har föreskrivit en begränsning till 1 % inom vissa delar av landet,
bl. a. storstadsregionerna. I december 1974 har naturvårdsverket föreslagit
att den högre gränsen fr. o. m. den 1 oktober 1975 skall gälla även för bl. a.
stora delar av Västsverige. Vid sidan av dessa generella begränsningar sker
även individuell prövning av svavelutsläpp från vissa industrianläggningar med
stöd av miljöskyddslagen (1969: 387).

Frågor
om lokalisering av raffinaderier bereds inom bostadsdepartementet med
utgångspunkt från de av riksdagen antagna riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348).
Ansökningar om lokaliseringstillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för ett
antal raffinaderiprojekt är f. n. föremål för regeringens prövning.

Frågor
rörande beredskapen på oljeförsörjningens område bereds inom
handelsdepartementet med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) som
tUlsynsmyndighet. Chefen för handelsdepartementet kommer senare denna dag att
redovisa de viktigare åtgärder i fråga om försörjningsberedskapen för olja som
hittills har vidtagits.

Till
handelsdepartementets ansvarsområde hör även frågor om pris-och
konkurrensförhåUanden samt prisreglering. Central myndighet på detta område är
statens pris- och kartellnämnd. I december 1973 inför-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 199

des
högstpriser på flertalet oljeprodukter. Som ett komplement härtill upprättades
i början av år 1974 ett clearingsystem. Syftet härmed var att möjliggöra sådan
import av betydelse för oljeförsörjningen som måste ske till priser som var
högre än de svenska högstpriserna. Clearing-systemet avvecklades vid utgången
av april 1974 sedan försörjningsläget förbättrats och de intemationella
priserna på oljeprodukter stabiliserats.

Sverige
har under en följd av år deltagit i det internationella samarbetet inom OECD
beträffande bl. a. oljelagring och fördelning av olja i krislägen. Detta
samarbete har under de senaste månaderna intensifierats genom tillkomsten av
ett internationellt energiprogram (International Energy Program, lEP), som
förvaltas av ett särskilt energiorgan (International Energy Agency, lEA) inom
OECD:s ram. Förutom föreskrifter om fördelning av olja och
konsumtionsbegränsningar i krislägen innehåller programmet bestämmelser om bl.
a. ett informationssystem rörande den internationella oljemarknaden, samråd
med oljeproducerande länder och andra konsumentländer samt långsiktigt
samarbete rörande forskning och utveckling på energiområdet. Frågor om Sveriges
deltagande i lEP handläggs inom utrikes-, handels- och industridepartementen.
En närmare redogörelse för programmet lämnas av chefen för handelsdepartementet
senare denna dag.

6.2
Rapport från Oljeprospektering AB

Oljeprospektering
AB (OPAB) bildades år 1969 för att prospektera efter olja och naturgas i
Sverige och på angränsande delar av kontinentalsockeln (prop. 1968: 51, SU
1968: 86, rskr 1968: 24). Staten äger hälften av aktierna genom
vattenfallsverket och LKAB. Övriga delägare är f. n. tio industri- och
kraftföretag. OPAB har meddelats koncessioner för vissa landområden i Malmöhus,
Kristianstads, Kalmar och Gotlands län. Dessutom har bolaget fått
undersökningstillstånd för hela den svenska kontinentalsockeln, utanför
ostkusten dock inte norr om 59:e breddgraden. Dessa koncessioner och tillstånd
gäller en tid av åtta år från den 27 juni 1969.

OPAB har tiU utgången av
år 1974 utfört undersökningsarbeten till en total kostnad av omkring 112 milj.
kr. Efter förslag av bolaget har Kungl. Maj:t den 13 december 1974 föreskrivit
ett arbetsprogram som innebär att bolaget skall utföra arbeten i sådan
omfattning att den sammanlagda kostnaden under hela koncessionstiden uppgår
till minst 150 milj. kr.

OPAB
har den 19 november 1974 lämnat en översikt över sina pros-pekteringsinsatser
jämte preliminära bedömningar av möjligheterna att

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 200

ekonomiskt
intressanta förekomster av olja eller naturgas skaU uppträda på svenskt område.

OPAB
erinrar inledningsvis om att underlaget för att bedöma möjligheterna att
påträffa olje- eller gasförekomster var begränsade både kvalitativt och
kvantitativt år 1969 när bolagets verksamhet påbörjades. Planeringen styrdes
därför i inledningsskedet av bl. a. den översiktiiga kännedom som förelåg om
sedimentområdenas regionala geologi. Vidare fanns framför allt för sydvästra
Skåne kompletterande geologiskt underlag från tidigare utförda
prospekteringsarbeten. Med utgångspunkt härifrån kunde en viss prioritering av
undersökningsområdena genomföras, som bl. a. ledde till en tidsmässig
förskjutning av arbetena mellan de olika områdena. F. n. har sålunda
prospekteringen i huvudsak slutförts inom vissa koncessionsavsnitt medan
planerade borrningsprogram i andra avsnitt ännu inte påbörjats.

På
land har borrningar bedrivits i Skåne från maj 1971 till hösten 1973.
Geologiska förutsättningar för olje- och gasförekomster har påvisats i form av
bl. a. goda reservoarbergarter, men hittills har endast påträffats spår av gas
i några borrningar och i ett fall spår av olja. På Öland har ett borrprogram
genomförts under år 1972, varvid spår av gas i mycket små kvantiteter
påträffats. Resultaten från borrningarna ger vid handen att förutsättningar
saknas för utvinningsvärda mängder olja eller naturgas på Öland.

På
Gotland har däremot goda spår av olja påträffats vid ett par borrplatser. En
vid Hamra påborrad revbildning har hittills gett mellan 6 000 och 7 000 liter
olja. OPAB planerar nu ett seismiskt program för att fä anvisningar på
ytterligare borrplatser.

När
det gäller kontinentalsockelområdena har borrningar bedrivits i Östersjön dels
söder om Skåne och i Hanöbukten, dels utanför Gotland. I Kattegatt har ännu
inga borrningar skett. OPAB framhåUer beträffande dessa områden att
möjligheter kan finnas att påträffa olje- eller naturgasfyndigheter söder om
Skåne och utanför Gotland och att ytterligare borrningar behövs innan en
totalbedömning och utvärdering kan göras. Utskiterna att finna olje- eller
gasförekomster i Hanöbukten bedömer OPAB däremot som mycket ringa. I Kattegatt
har seismiska mätningar gett resultat som motiverar prospekteringsborrningar.

6.3
Rapport från Petroswede AB

Petroswede
AB bildades år 1973 med uppgift att prospektera efter olja och naturgas
utomlands (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973: 184). Staten äger genom
vattenfaUsverket och LKAB hälften av aktierna, övriga delägare är bl. a. de
svenskägda oljebolagen Nynäs-Petroleum och OK samt Salén-koncernen.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 201

Petroswede
har i januari 1975 lämnat en redogörelse för den hittillsvarande verksamheten.

Bolaget framhåller att
intresset från början av naturliga skäl Icnöts i första hand till möjligheterna
att delta aktivt i oljeprospektering i Nordsjön. Därutöver beslöts att även
bevaka tänkbara projekt i andra, geologiskt och geografiskt intressanta och från
politisk synpunkt så stabila områden som möjligt.

Prospektering

Beträffande
verksamheten i Nordsjön framhålls följande. Petroswede ingick i ett
intemationellt konsortium som ingav ansökan om koncessioner på den norska
kontinentalsockeln hösten 1973. Konkurrensen om nya områden i Norge har varit
hård. De norska myndigheterna har, i enlighet med beslut i stortinget, tUlämpat
en ytterst restriktiv politik vid tilldelning av nya koncessioner. Konsortiets
ansökan i Norge har av-slagits.

Bolaget övertog under 1973
ett tidigare av OPAB träffat optionsavtal med ett franskt konsortium om förvärv
av intresseandel i en koncession i den brittiska delen av Nordsjön. Bolaget har
beslutat att genomföra borrning av ett hål under första halvåret 1975. Den
beräknade kostnaden uppgår till omkring 20 milj. kr. Vid ett positivt resultat
av denna provborrning kan fortsatta borrningar till en kostnad av 25 å 50 milj.
kr. aktualiseras under åren 19761977 för utvärdering av eventuell fyndighet.
Skulle dessa bekräfta en lönsamt exploateringsbar oljefyndighet uppkommer
därefter behov av produktionsinvesteringar för utvinning av storleksordningen
lägst 500 mUj. kr.

Vidare undersöks
kontinuerligt olika projekt och anbud knutna till existerande koncessioner i
Nordsjön beträffande möjligheter och villkor för förvärv av intresseandelar för
fortsatt prospektering.

Med
hänsyn till de begränsade möjligheter till prospektering som erbjuds i
Nordsjöområdet på kort sikt har bolaget sökt sig till andra områden, i första
hand i Europa, Medelshavsområdet och Nordafrika.

Petroswede har under år
1974 genomfört förhandlingar med egyptiska myndigheter och det statliga
egyptiska oljebolaget (EGPC). I december 1974 träffades ett slutligt avtal som
innebär att Petroswede som entreprenör för EGPC åtagit sig att under minst fyra
och högst åtta år bedriva prospektering i ett koncessionsområde om 4 100 m på
land väster om Nilen. För den första fyraårsperioden har projektet kostnadsberäknats
till 20 milj. kr., vilket belopp motsvarar bolagets kontrakts-enliga
minimiåtagande under perioden. Verksamheten kommer att i stor utsträckning
genomföras med anUtande av utländska underentrepre-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 202

nörer
under ledning av en till Kairo lokaliserad del av Petrosvvedes organisation.
Som ett första led inleds seismiska mätningar våren 1975. Provborrningar
beräknas börja under år 1976. I händelse av positiva resultat i form av
kommersiellt utvinningsbar olja kommer ett svenskt-egyptiskt bolag att svara
för exploatering och produktion. Petroswede disponerar därefter upp tiU ca 52 %
av producerad råolja per år för täckning av nedlagda prospekteringskostnader,
produktionsinvesteringar samt vinst. Petroswede är f. n. enda utländska part i
avtalet. Bolaget är dock oförhindrat att senare överlåta viss andel tUl annan
intressent i syfte att reducera egen risk och egna åtaganden.

Ett
preliminärt avtal har vidare träffats med ett internationeUt konsortium
angående förberedelser för ansökan om koncession på den irländska kontinentalsockeln,
där vissa block väntas komma att utbjudas under år 1975.

Härutöver
har vissa preliminära samarbetsavtal av liknande natur träffats. Förhandlingar
om nya koncessioner pågår i konkurrens med andra intressenter.

Sammanfattningsvis
framhåUer Petroswede att bolaget hittills beslutade insatskapital av 100 milj.
kr. efter ett och ett halvt års verksamhet disponerats för prospektering under
åren 19751978 dels genom bundna åtaganden i ingångna avtal dels som reserv för
aktuella men ännu inte definhiva ytterligare projekt under perioden dels för
administration av verksamheten. I den mån igångsatta projekt i framtiden
resulterar i utvinningsvärda fynd kan produktionsinvesteringar till
miljardbelopp samt en väsentligt utbyggd organisation komma att aktualiseras.

Riskspridning
och finansiering

Petroswede
framhåller att den höga riskfaktorn i förening med stora kostnader for
provborrningar medför att företag engagerade i prospektering strävar efter
riskspridning i ekonomiskt och geografiskt hänseende. Bolagets planerade
verksamhet inom nuvarande kostnadsram innebär en viss men starkt begränsad
riskspridning. Enligt bolagets uppfattning är 100 milj. kr. för prospektering
utomlands ett blygsamt belopp, särskilt vid jämförelser med insatser från vissa
andra industrinationers sida.

Finansieringen
av prospekterings- och utvinningsverksamheten sker normalt i två steg. Under
prospekteringsfasen, då insatsema sker med betydande risk, krävs i princip
självfinansiering, vilket innebär att upplåning på kapitalmarknaden för
täckning av kostnader för seismiska mätningar och provbormingar som regel inte
är möjlig. Ett intressant undantag utgör Västtyskland, där staten sedan år 1970
tUlskjuter upp till 75 % av "riskkapitalet" vid prospektering i form
av lån till olika pro-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 203

jekt.
Om det inte sker något fynd avskrivs lånet för vederbörande projekt, medan i
fall av produktion återbetalning sker på gynnsamma villkor.

Exploatering av klart
verifierade, lönsamma fyndigheter har som regel kunnat finansieras
huvudsakligen på det för likartade investeringsprojekt gängse sättet genom
upplåning. Säkerhet har därvid utgjorts av resp. fyndighet som sådan i
kombination med garantier tiU långivare på den intemationella kapitalmarknaden.

Köp
av etablerad produktion

Petroswede
framhåUer att svensk andel i råoljeproduktion kan uppnås även genom förvärv av
intresse i konstaterade fyndigheter, som endera bragts i produktion eller som
står inför exploatering inom en nära framtid. OUka möjligheter tUl sådana
förvärv har studerats av Petroswede på grundval av anbud av olika slag. I
princip kräver varje sådant engagemang betydande kapitalinsatser, vare sig
formen utgörs av direkta produktionsinvesteringar i nya fält, köp av företag
med produktion i drift eller finansieringsstöd och garantier som motprestation
till köpavtal avseende andel av framtida råoljeproduktion.

6.4
Rapporter från petroindustriutredningen

6.4.1
Lägesrapporten Petroindustrin i Sverige

Petroindustriutredningens
lägesrapport (Ds I 1973: 5) Petroindustrin i Sverige en inventering, som
avgavs i december 1973, utgör en sammanfattande redogörelse för det
inventeringsarbete som utredningen dittills hade utfört. Med begreppet
petroindustrin avses i rapporten anläggningar för raffinering av råolja och
vidareförädling av petroleumfraktioner och naturgas, dvs. oljeraffinaderier
och petrokemisk industri. I det följande redovisas främst de delar av rapporten
som är av intresse från energipolitisk synpunkt.

I rapporten anges
inledningsvis att petroindustrin år 1970 sysselsatte ca 3 000 personer.
Saluvärdet av produktionen uppgick samma år till ca 2 miljarder kr. och
förädlingsvärdet till ca 700 milj. kr. Petroindustrin utgör således en liten
del av hela industrin i Sverige, endast ca 0,3 % i fråga om antalet sysselsatta
och ca 1,4 % i fråga om förädlingsvärde. Såväl produktions- som
sysselsättningsmässigt har emellertid branschen fått en kraftigt, absolut och
relativt, ökad betydelse under efterkrigstiden.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

204

opaginerad Kontrollera mot PDF

I Sverige finns fem
raffinaderier som ur importerad råolja framställer olika petroleumprodukter.
Kapaciteten år 1973 anges i följande upp-stäUning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Shell-Koppartrans,
Göteborg BP, Göteborg

Nynäs-Petroleum,
Nynäshamn Nynäs-Petroleum, Göteborg Nynäs-Petroleum, Malmö

Milj. ton
råolja

4,7 5,0 2,6 0,3 0,2

12,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nynäs-Petroleums
raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen asfalt. Ett nytt
raffinaderi är under byggnad, nämligen Scanraff vid Brofjorden i Lysekil, som
ägs av Oljekonsumenternas förbund (OK) och Texaco med vardera 50 %.
Raffinaderiet avses komma att tas i drift år 1975 med en kapacitet av 8,3 mUj.
ton råolja per år.

Ar
1970 sysselsattes 950 personer vid de fem raffinaderierna. Produktionens
saluvärde var detta år 1,4 miljarder kr. och förädlingsvärdet 330 milj. kr. Av
Sveriges totala industriproduktion svarar raffinaderierna för ca 1 %.
Oljeraffinering är en mycket kapitalintensiv produktion, vilket belyses av att
förädlingsvärdet per sysselsatt år 1970 uppgick tiU nära 350 000 kr., medan
genomsnittet för industrin som helhet var 50 000 kr. Största kostnadsposten
utgör råvarorna som svarar för nära 75 % av saluvärdet.

Landets
försörjning beträffande olika oljeprodukter belyses i följande tabell.

Tabell 6.1 Sveriges försörjning med oljeprodukter är 1972

Inhemsk

Import

Export

Förbruk-

Självför-

raffinering

ning

ädlings-

milj. m'

milj. m'

milj. m'

milj. m'

grad, %

Motorbensin

1,7

2,4

0,2

3,8

45

Övriga
drivmedel

0,9

2,1

0,2

2,9

32

Lätt
eldningsolja

3,4

6,4

0,6

9,3

37

Tung
eldningsolja

5,2

9,2

0,9

13,5

39

Övriga
energiprodukter

0,9

0,2

0,1

1,0

87

Petrokemiska
råvaror

0,2

1,2

0,2

1,2

14

12,4

21,5

2,1

31,7

39

I
rapporten konstateras att självförädlingsgraden dvs. förhållandet mellan
inhemsk förädUng och förbmkning är särskilt låg för övriga

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 205

drivmedel samt för petrokemiska råvaror, som i tabellen
avser gasbensin (nafta).

I rapporten ges vissa närmare uppgifter om importen.

Tabell 6.2 Petroleumimporten procentuellt fördelad på
länderområden

1960 1965 1970 1972

opaginerad Kontrollera mot PDF

Latinamerika m. m. Afrika

Mellersta Östern Västeuropa Öststaterna

Total volym milj. m' varav råolja %

19

26

13

13

__

1

11

14

24

15

19

18

43

42

41

38

14

16

16

17

100

100

100

100

15,5

22,3

36,4

34,6

20

22

37

39

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det konstateras att importens sammansättning skiljer sig
åt mellan de olika områdena. Importen från Afrika utgörs till övervägande del
av råolja med Nigeria som främsta leverantörsland. Importen från Västeuropa
utgörs i huvudsak av produkter. Danmark, Nederländerna, Norge och
Storbritannien är viktiga leverantörer. Importen från öststaterna utgörs
främst av sovjetisk tung eldningsolja.

I rapporten redogörs härefter för planerade utbyggnader av
raffinaderier i Sverige enligt de ansökningar om koncession resp.
lokaliseringstillstånd som förelåg vid tidpunkten för rapportens avgivande.
Shell-Koppartrans har ansökt om tillstånd att få öka den tillåtna produktionskapaciteten
från 4,7 till 13 milj. ton råolja per år. BP har ansökt om tillstånd för en
ökning från 5 till 15 milj. kr. per år. Från Nynäs-Petroleum föreligger en
ansökan om att öka kapaciteten vid bolagets asfaltraffinaderi i Göteborg från
0,3 till 1,6 milj. ton per år. Slutiigen har Scanraff begärt tillstånd att i
första hand öka den årliga råoljeförbrukningen vid anläggningen från 7 milj.
ton enligt den ursprungliga koncessionen till 8,3 milj. ton samt att därefter
komplettera raffinaderiet för en årlig förbrukning av 10 milj. ton.

Vidare nämns i rapporten att Nynäs-Petroleum studerat
möjligheterna att förlägga ett nytt raffinaderi tiU Nynäshamn intill det
nuvarande raffinaderiet. Kapaciteten avses enligt planerna byggas ut i två
etapper om vardera 5 milj. ton.

Utredningen anför följande synpunkter på svensk
oljemarknad mot internationell bakgrund.

Den svenska oljemarknaden, som utgör drygt 1 % av den
globala oljekonsumtionen, har kännetecknats av en snabb expansion. Även produktionen
från raffinaderierna i Sverige har ökat. Den inhemska pro-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 206

duktionen
utgör emellertid en efter internationella förhållanden relativt sett Uten del
av den totala konsumtionen av oljeprodukter efter fär-digstäUandet av
Scanraff 50 ä 60 %. I och med att raffinaderikapaciteten är koncentrerad till
Västkusten, har detta bl. a. medfört att Stockholmsregionen och Mälardalen
till övervägande del försörjs med oljeprodukter från utlandet. Innebörden av
nu kända planer på en ökning av raffineringskapaciteten är att koncentrationen
till Västkusten ytterligare accentueras.

I
rapporten framhålls att Sveriges beroende av utländska multinationella företag
är stort. Det största enskilda företaget på den svenska marknaden är BP med en
marknadsandel på nära 20 % år 1970. De båda europeiska multinationella
företagen (BP och Shell) hade samma år tillsammans 35 % av den svenska
marknaden mot de amerikanska multinationella företagens 27 %. De svenska
företag, som också engagerar sig inom raffinaderisektorn (Nynäs och OK),
svarade för 26 %.

Vidare
framhålls att utvecklingen under de senaste åren har medfört en ny situation på
den internationella oljemarknaden. OPEC-länderna har fört en aktiv och i stort
sett enhetlig och framgångsrik politik för att dels öka producentländernas
ersättning för den olja som utvinns inom deras områden, dels successivt överta
en allt större andel av de internationella oljebolagens anläggningar och
företag i producentländerna. Detta innebär bl. a. att successivt allt större
kvantiteter råolja kan finnas disponibla antingen för inköp av de traditionella
internationella företagen eller för nationella oljeföretag i konsumentländerna,
som under senare år har ökat i antal. Oljeföretagens funktion som
distributörer och innehavare av raffinaderikapacitet torde dock i båda fallen
även framdeles bU av väsentlig betydelse. En konsekvens av de högre ersättningarna
till producentländerna och deras disposition av en allt större andel av råoljan
kan bli att de i ökad omfattning och olika former kan komma att intressera sig
för raffinaderiutbyggnader i det egna landet m. m.

Som
ett annat nytt inslag i bilden anges de väsentliga kvantiteter av olja och
naturgas som kan komma att utvinnas från Nordsjön och angränsande farvatten.
Vissa beräkningar tyder på att produktionen från ifrågavarande områden år 1985
kan komma att motsvara 1015 % av totala oljekonsumtionen i Västeuropa. Av än
större betydelse kan då fyndigheterna bli för länderna kring Nordsjön.

Rapporten
hänvisar till att man, mot bakgrund av den internationella utvecklingen och
efterfrågeökningen, långsiktigt bör räkna med en knapphet i utbudet av råolja
jämfört med efterfrågan. Om utvecklingen går i denna riktning måste detta för
länder som Sverige påverka planeringen av utbyggnad och lokalisering av
petroindustrin. En utbyggnad av raffineringskapaciteten kan ske i
råoljeländerna eller i an-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 207

knytning
till de stora konsumentområdena. Från konsumentländernas synpunkt brukar den sistnämnda
lokaliseringen allmänt anges som mest fördelaktig, till stor del beroende på
att det är mer ekonomiskt att transportera råolja än produkter, antingen
transporterna sker med fartyg eller rörledning. Dessutom hävdas ofta att
raffinaderier i konsumentländerna är mer flexibla vad gäller
produktsammansättningen. Frågan om var lokaliseringar kan komma att ske får
emellertid antas till stor del komma att bestämmas av nationella ambitioner
Uksom av finansieringsmöjligheter i producent- och konsumentländer. I
rapporten framhålls att fördelningen mellan dessa alternativ inte kan
fömtsägas.

I
rapporten framhåUs slutUgen att ett alternativ med import av naturgas i
väsentiig grad måste komma att påverka utformningen av de framtida
raffineringsenheterna. Med hänsyn till ovissheten om möjligheterna att få till
stånd en sådan import har dock utredningen ansett det naturligt att i första
hand analysera oljeförsörjningens utformning utan något inslag av naturgas.

6.4.2
Delrapporten Alternativa raffinaderilägcn

Genom
tilläggsdirektiv i maj 1974 fick petroindustriutredningen i uppdrag att med
förtur behandla frågan om den fortsatta raffinaderiutbyggnaden. Med anledning
därav avgav utredningen i september 1974 delrapporten (Ds I 1974: 7)
Petroindustrin i Sverige alternativa raffinaderilägen. Delrapporten är
avsedd att tjäna som underlag för en samhällsekonomisk bedömning av olika
utbyggnads- och lokaliseringsalternativ.

I
delrapporten hänvisas inledningsvis till att flera ytterligare expansionsplaner
inom raffinaderiindustrin har presenterats sedan utredningens tidigare
lägesrapport lades fram. Lokaliseringsprövning enligt 136 a § byggnadslagen har
således begärts dels av Statsföretag AB för ett nytt raffinaderi i
storleksordningen 10 milj. ton råolja om året vid Brofjorden i Lysekils
kommun, dels av Oxelölager AB för ett raffinaderi med en kapacitet av 6 milj.
årston i Oxelösund.

Utgångspunkt
för utredningens beräkningar av marknadsutrymmet är en prognos för efterfrågan
på oljeprodukter år 1980 som redovisas i ett högalternativ, 37 milj. ton, och
ett lägalternativ, 28 milj. ton. Det understryks att prognosvalet inte innebär
någon värdering av realismen i prognoserna. Produktionen vid raffinaderier år
1980 anges till 28 milj. ton, vilket inrymmer nuvarande raffinaderier inkl.
Scanraff samt ett tänkt tillskott från ett ntt raffinaderi eller från utbyggnad
av befintUga raffinaderier med totalt 8,5 milj. ton. Tillskottet motsvarar
produktionen från ett raffinaderi med en kapacitet av ca 10 milj. årston vid
normalt ut-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 208

nyttjande.
Vid ett sådant tillskott skuUe självförädlingsgraden utgöra mellan 75 och 90 %,
beroende på valet av efterfrågeprognos.

I
rapporten redovisas en prövning av konsekvenserna av ett produktionstillskott
av nämnda storlek antingen från ett enda läge, varvid ett kustläge förutsätts,
eller från två lägen. 1 det senare fallet kalkyleras med såväl två kustiägen
som en kombination av ett kust- och ett inlandsläge. Beräkningar har gjorts för
såväl tillbyggnader som nybyggnader samt för både konventionella raffinaderier
med bensinproduktion och specialraffinaderier med inriktning på produktion av
petrokemisk råvara, dvs. gasbensin. I rapporten framhålls att utrymmet för
raffinaderiexpansion år 1980 utöver vad som antagits förefaUer begränsat
såvida inte en stor export av vissa produkter, främst bensin, eftersträvas.
Vidare framhålls att utbyggnad av ett specialraffinaderi kan komma att fylla
ett behov på den svenska marknaden bl. a. med hänsyn till den petrokemiska
industrins expansionsplaner.

I
rapporten understryks att vissa effekter av raffinaderiutbyggnader är svåra att
värdera i monetära enheter. Som ett exempel härpå anges flexibilitet i fråga om
försörjningen med olika råoljor. Det påpekas att kostnaden för råolja f. o. b.
uppgår till grovt räknat 300400 kr. per ton, jämfört med 50 kr. per ton för
råoljefrakti 3040 kr. per ton för raffinering och 30 kr. per ton för
distribution. Detta innebär att ett raffinaderi som av marknads- eller
transportskäl har mindre valmöjligheter i fråga om inköp av råoljor kan
påföras ytterst betydande merkostnader.

Det
framhålls att den samhällsekonomiska bedömningen av olika lokaliseringsalternativ
måste ta hänsyn till såväl de direkta resursinsatserna för produktion och
transporter som konsekvenser i fråga om miljöpåverkan, samhällsinvesteringar
och inverkan på den yttre miljön.

Beträffande
råoljetransporter anges i rapporten en kostnadsdifferens mellan västkust- och
ostkustläge av ca 9 kr. per ton till Västkustens fördel. Därvid har antagits
omlastning i Brofjorden. Denna kostnadsfördel skulle minska vid en försörjning
av raffinaderiet med råolja från Nordsjön. Som tänkbart alternativ till
fartygstransport av råolja från Västkusten till Ostkusten anges transport i
rörledning. Beräkningar som utredningen låtit utföra tyder på att 9 milj. ton
råolja om året skuUe kunna transporteras i ledning mellan Brofjorden och
Nynäshamn för ca 6 kr. per ton. Det framhålls dock att förutsättningarna för
att genomföra ett sådant projekt inte studerats närmare.

Beträffande
produkttransporter anförs att en lokaUsering tiU ostkust eller inland vilket
senare fömtsätter rörledning för råolja ger väsentligt lägre kostnader än
västkustalternativen om landets totala försörjning beaktas.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 209

1
rapportens avsnitt om produktionskostnader pekas bl. a. på stordriftsfördelarna
vid raffinering. I vissa fall kan inte obetydliga fördelar vinnas genom
utbyggnad av ett befintligt raffinaderi. Det framhålls dock att
kostnadsuppskattningar på grund av materialets karaktär är osäkra.

Sammanfattningen av
transport- och produktionskostnader ger om rörledningstransport av råolja
utesluts till resuhat att en utbyggnad av befintligt raffinaderi i Brofjorden
med hela kapacitetstillskottet skulle ge det gynnsammaste resultatet. Därefter
kommer utbyggnad i Göteborg eller nybyggnad i Brofjoden. Ostkustlägena
Nynäshamn, Oxelösund, Gävle och Tunaberg hänförs till en tredje grupp. Till samma
grupp hänförs kombinationen av utbyggnad med specialraffinaderi i Brofjorden
och konventionellt raffinaderi i Göteborg. Alla andra kombinationer beräknas
ge högre kostnader. Skillnaden i årskostnad för det fördelaktigaste och det
minst fördelaktiga av de redovisade alternativen uppgår till ca 90 milj. kr. om
året i 1973 års penningvärde.

Om rörledningstransport av
råolja fömtsätts blir utbyggnad i Brofjorden fortfarande gynnsammast. Däremot
förbättras situationen för ostkustlägena och för inlandslägena Otterbäcken och
Borlänge. Även här gäller att en fördelning av produktionstillskottet på två
orter ger högre kostnader.

I rapporten redovisas även
genomgångar av miljöpåverkan och effekter på sysselsättning och
samhällskapital av raffinaderilokalisering. Någon kvantitativ jämförelse av
dessa faktorer vid olika lägen sker inte. Däremot redovisas vissa kvalitativa
jämförelser. Dessa innebär att ostkustlägena ter sig något fördelaktigare än
lägena på Västkusten. Det understryks starkt att någon sammanvägning av
kostnadsdifferenser och effekter på miljö och samhällskapital inte kan göras.

I rapporten redovisas
vissa allmänna slutsatser från utredningens sida. Eftersom utredningen haft i
uppdrag att ge underlag för beslut i de aktuella lokaliseringsärendena har
utredningen särskilt ansett sig böra kommentera sådana lägen för vilka
ansökningar föreligger, dvs. Brofjorden, Göteborg, Nynäshamn och Oxelösund.
Alternativa inlandslägen samt Tunaberg och Gävle blir inte i detta sammanhang
aktuella. En reell prövning av dessa alternativ torde därför bli aktuell först
för projekt som eventuellt kan komma i fråga under 1980-talet.

I
rapporten understryks att beslut om viss tillståndsgivning i dagens läge måste
grundas på råoljetillförsel sjövägen. Utredningens beräkningar rörande
transporter av råolja i rörledning har inte genomförts så långt att beslut om
viss lokaUsering kan baseras på antaganden om sådan transport. Även
transportfrågan utgör sålunda ett hinder för att nu ta upp inlandslägen till
slutiig bedömning.

I
rapporten framhålls att skillnaderna i årskostnader för vissa av de aktuella
lokaliseringsalternativen är betydande. A andra sidan är belop-

14
Riksdiieen 1975. 1 saml. Nr 30

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 210

pen
närmast margineUa om man jämför med den totala kostnaden för vår
oljeförsörjning ca 1015 miljarder kr. vid nuvarande priser. Sistnämnda
omständighet kan gör att alternativ, som kan anses medföra en förbättring av
försörjningstryggheten, från samhällsynpunkt kan vara acceptabla, även om de
skulle ha relativt sett höga årskostnader.

Vidare
påpekas att en alltför stor koncentration till t. ex. Göteborg eller Brofjorden
eller en utbyggnad av ett raffinaderi till storleksordningen 15 eller 20 milj.
ton kan medföra särskilt stora försörjningsrisker resp. företagsekonomiska
risker vid allvarliga driftsstörningar. En koncentration kan möjligen också
från försvarsberedskapssynpunkt inge betänkligheter.

Enligt
utredningens uppfattning bör en utbyggnad på raffinaderisidan primärt tjäna att
tillgodose den svenska marknadens behov. En aiman utgångspunkt har varit att
större trygghet bör skapas för tillförseln av råolja och produkter, vilket
allmänt har ansetts kräva att samhället får en bättre kontroll och överblick
över försörjningsläget i olika situationer. Detta synes i första hand
aktualisera frågan om en ökad statiig insyn eller direkt statligt engagemang i
såväl råoljehandeln som prospekterings-verksamheten. Därvid är det enligt
utredningen viktigt att inköpskäUor-na sprids och riskfördelningen därmed
förbättras. Långsiktiga ramavtal med producentländerna är värdefulla och bör
vidareutvecklas. Man får samtidigt utgå ifrån att en stor del av den
internationella oljehandeln även i fortsättningen kommer att handhas av de
stora internationella bolagen.

Det
anförda kan enligt utredningen även utgöra motiv för att staten direkt
engagerar sig i utbyggnader eller med sina styrinstrument bevakar att man vid
en utbyggnad får tillgodosett viktiga svenska försörjningsbehov som exempelvis
en utbyggnad av petroindustrin skulle skapa i fråga om gasbensin. Ett direkt
engagemang kan innefatta samverkan med andra nationella företag eller med
internationella företag.

Möjligheterna
att förverkliga de angivna ambitionerna bör enligt utredningens mening vara
vägledande för det beslut i raffinaderifrågao som skall träffas. Detta gäller i
all synnerhet som de lokaliseringsfaktorer som redovisats i rapporten enligt
utredningens bedömning inte entydigt pekar mot någon viss lösning. Vidare kan
med beaktande av den svenska målsättningen i frågan om svavelpolitiken
önskemål om användning av den nya tekniken för avsvavling av tjockolja komma
att aktualiseras. Om den petrokemiska industrin på Västkusten byggs ut bör
enligt utredningens uppfattning stor tyngd läggas på att dess råvaruförsörjning
till väsentlig del tryggas genom inhemsk produktion. Detta talar för en
förläggning av ny raffinaderikapacitet till Västkusten. Om samtidigt andra skäl
anses tala för ostkustförläggning kan en fördelning

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 211

tänkas
som innebär ett produktionstillskott på Västkusten med produktion av
petrokemisk råvara som väsentligt inslag och en utbyggnad på Ostkusten med
inriktning på bensinproduktion.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 212

7
Övriga bränslen

7.1 Allmänt

I
det följande redovisas uppgifter beträffande bränslen, som i princip kan
användas som substitut för oljeprodukter. Uppgifterna har hämtats bl. a. ur
EPU:s betänkande.

Kol
används i Sverige numera huvudsakligen för metallurgiska ändamål. Praktiskt
taget hela behovet importeras. Även en eventuell framtida användning av
naturgas i Sverige torde kommit att baseras på import.

Inhemska
bränslen svarar för endast ca 8 % av den totala energitillförseln i Sverige.
Härav utgör den övervägande delen avfallslutar m. m. inom skogsindustrin.

Möjligheter
till ökad användning av inhemska bränslen utgör ett viktigt led i
försörjningsberedskapen på energiområdet, som hör till handelsdepartementets
ansvarsområde. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) handhar
förberedelsser för produktion av bränslen och drivmedel ur inhemska råvaror
vid en avspärrning.

7.2 Kol

De
totala kolreserverna i världen är betydande. KoltiUgångarnas storlek har
behandlats i avsnittet 2.2. Den årliga världsproduktionen av kol uppgår f. n.
till ca 2,5 mUjarder ton.

Kolet
förbrukas tUl största delen i produktionsländerna. Världshandeln med kol
omfattar endast ca 5 % av produktionen.

Störst
bland producentländerna är Förenta staterna med en produktion om 541 milj. ton
år 1972 samt Sovjetunionen och Kina vars produktionsvolymer detta år var av
nästan samma storlek. I Europa har Polen, Storbritannien och Västtyskland en
betydande produktion, 151, 116 resp. 102 milj. ton år 1972.

Förenta
staterna har den största kolexporten, 53 milj. ton år 1972. I övrigt domineras
världshandeln av Polen, Sovjetunionen och Asutra-lien. Dessa länders export år
1972 uppgick tUl 35, 29 resp. 24 milj. ton.

Kolförbränning
ger enligt naturvårdsverket stora och i dagens läge svårhanterliga effekter
från miljövårdssynpunkt. De negativa effekterna av förbränning av olja och i
synnerhet naturgas är mindre enligt verkets bedömning.

Koleldning
liksom oljeeldning medför utsläpp av svaveldioxid. Bl. a. lågsvavligt polskt
kol är från denna synpunkt jämförbart med olja med 1 % svavelhalt.
Kolförbränning alstrar mer kväveoxider än oljeförbränning. Vidare medför
koleldning stoftutsläpp, som dock kan begränsas i större anläggningar. Kol
innehåller vidare bl. a. olika tungmetaller som frigörs vid förbränning.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 213

Kol
skiljer sig från eldningsolja i mUjöhänseende vidare genom en relativt stor
askhalt som orsakar deponeringsproblem. Transporten av kol till sjöss är relativt
riskfri från mUjövårdssynpunkt. Däremot medför upplag och bandtransport av kol
dammproblem.

Kolets
tillbakagång under de senaste decennierna har framför allt berott på
kostnadsskäl. Brytning och övrig hantering av kol kräver stora insatser av
arbetskraft och kapital. Utvinning, transport och raffinering av olja har
däremot kunnat ske tUl så låga kostnader att det varit möjligt att
marknadsföra oljan under efterkrigstiden tiU i stort sett oförändrade löpande
priser varigenom kolet konkurrerats undan. Investering i och drift av
förbränningsanläggningar är vidare kostsammare för olja än för kol.

Det
senaste årets förändringar på oljemarknaden har lett till ett påtagligt ökat
intresse för kol. I de största västeuropeiska producentländerna Storbritannien
och Förbundsrepubliken Tyskland väntades tidigare, trots kraftigt statligt
stöd till kolindustrin, sjunkande produktion. Numera inriktas planeringen på
att i vart fall hålla utvinningen på oförändrad nivå. För Förenta staternas
del väntas en betydande ökning. För hela OECD-området förutses att kolets andel
av den totala energiförbrukningen kommer att uppgå till 1819 % åren
19801985, vilket motsvarar dagens nivå. Om de tidigare oljepriserna fortsatt
att gälla beräknar OECD att kolandelen under denna period hade stannat vid ca
15 %.

Sveriges
förbrukning av kol och koks uppgick år 1973 till 1,68 Mtoe. Huvuddelen kol och
koks utnyttjas inom järn- och stålindustrin för reducering av järnmalm i
masugnar varvid samtidigt smältvärme avges. I Sverige finns inte sådana
förbränningsanläggningar att nämnvärt större kvantiteter kol än för närvarande
kan användas vare sig för husuppvärmning eller elproduktion. Endast tre
kraftverk i Sverige är byggda för kolförbränning.

EPU
beräknar att kol och koksförbrukningen ökar tUl 4,24,6 Mtoe år 1985 till följd
av utbyggnader inom järn- och stålindustrin, bl. a. Stålverk 80 i Luleå. För
andra användningsområden förutses ingen ökning.

7.3
Naturgas

Gas
har hittills använts i Sverige i mycket liten omfattning. 1 ett tiotal städer
förekommer viss distribution av stadsgas. Frågan om förutsättningarna för en
introduktion av naturgas på den svenska energimarknaden har under de senaste
åren varit föremål för betydande intresse.

1968
års utredning (Fi 1969: 49) om rörtransport av olja och gas redovisade i
betänkandet (SOU 1972: 25) Naturgas i Sverige vissa översiktiiga

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 214

studier
av marknadsförutsättningar, överföringssystem m. m. Utredningen bedömde den
möjliga avsättningen för naturgas i Sverige till omkring 8 miljarder m naturgas
(6,5 Mtoe) om året vid slutet av 1970-talet, huvudsakligen som ersättning för
tjockolja hos storförbrukare, dvs. kraftverk, storindustri och värmeverk.
Utredningen förutsatte därvid leverans av gasen till ett pris motsvarande
högst priset på tjockolja. Avsättningen antogs fördelad på två ungefär lika
stora marknader, dels östra och mellersta Sverige dels Sydsverige och
Västkusten.

Våren
1973 bUdades ett särskUt bolag. Östgas AB, för utredningssamarbete rörande
import av naturgas från Sovjetunionen (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973:
184). Delägare i bolaget är dels statens vattenfallsverk dels ett antal
kommunala och enskilda företag. Östgas utförde år 1973 en förprojektering av en
naturgasledning från finsk till svensk kust.

Vidare
tillkallades en delegation (I 1973: 03) med uppgift att samordna den svenska
utrednings- och förhandlingsverksamheten m. m. avseende import av naturgas
till Sverige. Delegationens arbete har i första hand inriktats på att klarlägga
möjligheterna att importera naturgas västerifrån, antingen i rörledning från
fyndigheter i Nordsjön eller i form av nedfryst flytande gas (LNG) med fartyg
från avlägsnare produktionsområden.

Delegationen
har den 25 november 1974 lämnat en redogörelse för naturgasfrågans läge.
Delegationen konstaterar att naturgas kommit att spela en allt viktigare roll i
de flesta västeuropeiska länder. Naturgasens andel av EG-ländernas
energiförbrukning beräknas öka frän f. n. ca 10 % tUl över 20 % under
1980-talet. Det råder f. n. en utpräglad säljarens marknad. För svensk del
innebär detta, i förening med avståndet till de stora produktionskällorna och
avsaknaden av en uppbyggd gasmarknad, ett besvärligt konkurrensläge.
Delegationen eruirar om at leveranserna av naturgas från Ekofisk- och
Friggfyndig-hetema i norska delen av Nordsjön väntas komma att ske i första
hand genom rörledningar till resp. Storbritannien och Västtysldand.

Delegationen
redovisar resultatet av vissa studier rörande de ekonomiska villkor som kan
tänkas gäUa vid import av rörtransporterad gas från Nordsjön. Beräkningar har
gjorts av skUlnaden mellan å ena sidan ett gaspris beräknat utifrån kända
priser för leveranser till den nordeuropeiska marknaden å andra sidan
betalningsförmågan för köpare pä den svenska marknaden. Detta s. k. prisgap har
varierat beroende på bl. a. importväg och avsättningsområde. Det lägsta
prisgapet, 1 å 3 kr. per Gcali, har räknats fram för tänkta leveranser av några
miljarder m tUl Skåne och Västsverige.

Delegationen
påpekar att en introduktion av naturgas innebär betydande investeringar.
Uppbyggnaden av en marknad för 7 å 8 mUjarder

>
1 kr. per Gcal (gigakalori) motsvarar 10 kr. per toe (ton oljeekvivalent).

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 215

m
om året i Syd- och Mellansverige kan sålunda beräknas medföra anläggningskostnader
av 1,5 a 2 mUjarder kr. inom landet, vartill kommer kostnader för andel i
anläggnmgar för överföring till Sverige.

Delegationen
ger följande sammanfattande bedömning av möjligheterna att introducera
naturgas på den svenska energimarknaden. Till början av 1980-talet är
möjligheterna till import i stor skala begränsade, även om Sverige kan tänkas
få del av sannolika nya naturgasleveranser från Nordsjön söder om 62 :a
breddgraden. Import av LNG är tänkbar i mindre skala och för kvalificerade
ändamål, t. ex. tUlverkning av metanol. I båda fallen torde samverkan med
danska, norska eller nordtyska köpare vara en fömtsättning. På lång sikt kan
andra produktionsområden komma i fråga, särskilt den norska kontinentalsockeln
norr om 62: a breddgraden.

Delegationen
framhåller att en import av naturgas i varje fall inte under ett inledande
skede kan antas bU kommersiellt lönsam. Ett motiv för importen kan emellertid
vara naturgasens allmänna mervärden. Import på kommsersiell bas fömtsätter
styrning eller stimulansåtgärder från samhällets sida.

7.4
Övriga bränslen

Torvmarkema
i Sverige beräknas uppgå till 6 milj. hektar, vilket motsvarar drygt 12 % av
landets totala yta. Bränsleinnehållet i torven har uppskattats tUl 3 5004 000
Mtoe. Ett ton frästorv med 50 % fuktig-hetshalt motsvarar i värmevärde 0,22 ton
eldningsolja.

Torv
nybildas men i så långsam takt att man inte kan betrakta torv som en i praktisk
mening förnyelsebar tUlgång. Tillväxten sker på intakta torvmarker medan
torvtäkter inte läks märkbart.

Torvtäkt
kan få stor inverkan på miljön, särskilt om täktverksamheten bedrivs i stor
skala. Myrarna är särpräglade från ekologisk och geologisk synpunkt. De har betydelse
för frUuftsliv och forskning. Större torvtäkter kan leda tUl mbbningar i den
naturliga vattenhushållningen.

Torv
utnyttjas f. n. för energiproduktion i bl. a. Finland, Irland och
Sovjetunionen. I Sverige har torv använts framför allt när bränsletillförseln
begränsats under kristider. Under andra världskrigets sista år uppgick
produktionen av bränntorv tUl omkring 1 250 000 ton. Därefter minskade
produktionen successivt och upphörde i det närmaste under 1960-talet.

Förändringarna
på oljemarlcnaden under senare tid har medfört att möjligheterna att använda
torv för energiproduktion åter övervägs. ÖEF har den 30 januari 1975 lagt fram
en rapport om förutsättningarna för torvproduktion i närheten av Växjö, Boden
resp. Arvidsjaur samt för torveldning i värmeanläggningar i Boden resp. Växjö.
Forti-

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 216

fikationsförvaltningen
utreder frågan om torveldning vid fredsförbandet i Arvidsjaur. ÖEF:s rapport
remissbehandlas f. n.

Energiinnehållet
i de svenska s. k. oljeskiffrarna är avsevärt. Enligt EPU motsvarar det totalt
ca 3 000 Mtoe. Energihalten är dock låg, be-tydUgt lägre än i de
nordamerikanska skiffrar som numera är intressanta från energisynpunkt, medan
svavelhalten är jämförelsevis hög. Ekonomiska skäl och mUjöproblem hindrar
därför utvinning med nu tillgängliga metoder. Frågan om forsknings- och
utvecklingsinsatser har behandlats av energiprogramkommittén (jfr avsnitt
5.1.7).

Av
den i landet förbrukade primärenergin utgör 6 å 7 % skogsprodukter. Denna
energi förbrukas i huvudsak inom skogsindustrin. De avfallslutar som erhåUs
vid framställning av kemisk pappersmassa täckte år 1973 ca 50 % av massa- och
pappersindustrins hela bränslebehov. Bark täckte ytterligare 8%. Skogsindustrin
väntas p. g. a. begränsad tillgång till skog komma att utnyttja aUt klenare
virkesdimensioner och sannolikt i stor utsträckning också grenar och stubbar
som råvara. Det kan därför inte antas att skogen kommer att tas i anspråk som
bränsle i större omfattning.

Av
den totala mängden hushållsavfall, ca 2,4 milj. ton, förbränns omkring 1 milj.
ton varav inemot 0,6 mUj. ton i anläggningar där värmen tas tUlvara. Denna
mängd värme motsvarar ca 0,07 Mtoe om året. Övrigt avfall deponeras. Det totala
energiinehållet i allt kommunalt avfall, i vUket utom hushållsavfall även ingår
avfall från kontor, handel m. m., beräknas motsvara knappt 0,5 Mtoe om året.
Avfallet består till stor del av papper och annat som kan återanvändas.
Utvinning av energi ur såväl industri- som hushållsavfall behandlas i en
rapport (Ds Jo 1974: 5) framlagd av en arbetsgrupp, som tUlsatts av chefen för
jordbruksdepartementet för att utreda vissa frågor på avfallsområdet.

Det
totala värmevärdet i halm uppgår tiU ca 1,8 Mtoe per år. Halmen används i stor
utsträckning som jordförbättringsmedel antingen i gödsel eller genom
nedplöjning. Värmevärdet i gödsel uppskattas till 0,5 Mtoe per år.

7.5
Metanol

Berol
Kemi AB har under febmari 1975 översänt ett underlag som utarbetats för ett
planerat bolag Svensk Metanolutveckling AB, som skall ägas gemensamt av Berol
Kemi AB och AB Volvo. Underlaget består av rapporten Metanol som drivmedel
beslutsunderlag med verksamhetsplan. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp
med representanter för jordbmks-, handels- och industridepartementen i samarbete
med AB Volvo.

Av
rapporten framgår bl. a. att det i samband med krissituationer

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 217

väntas
bli en mera uttalad brist på lätta än på tunga petroleumfraktioner. Anledningen
härtill är att tunga fraktioner i många fall kan ersättas med andra
energiformer såsom kärnkraft, vattenkraft och kol.

En av de möjliga
ersättningarna för lätta petroleumfraktioner är metanol. Den kan framställas i
stor skala med naturgas, kol och tunga petroleumfraktioner som råvara. Även
andra organiska material kan användas som utgångsmaterial. Metanol har visat
sig vara ett utmärkt motorbränsle med högt oktantal och är användbart i såväl
otto- som dieselmotorer. I vissa proportioner är metanol blandbar med bensin.
En bensin med 1020 % metanoltillsats kan användas för drift av ottomotorer,
dvs. vanliga bilmotorer, utan att de kräver ombyggnad. Meta nolinblandning ger
också renare avgaser bl. a. genom att blytUlsatsen kan avsevärt sänkas.
Möjlighet finns också att köra såväl bensin som dieselmotorer på ren metanol
efter viss ombyggnad.

Vid
en eventuell tUlverkning av metanol inom landet ur inhemska bränslen erhålls en
bättre beredskap i händelse av kris, avspärrning eller krig, vilket är ett
viktigt motiv att införa metanol som motorbränsle. Metanolen kan tänkas
komplettera eller möjligen ersätta gengasen som beredskapsalternativ.

Vid
användning av metanol som motorbränsle under normalförhållanden skulle man
kunna dels blanda in 1520 % metanol i bensinen dels låta allmänna dieseldrivna
kommunikationsmedel i storstadsregionerna använda ren metanol som bränsle i
mUjöförbättrande syfte. Man skulle då få en förbrukning, baserad på 1972 års
konsumtion, av 0,71 mUj. m metanol, vUket innebär en besparing av 0,350,5
milj. m bensin och dieselolja. Detta motsvarar 1,5 % av den totala oljekonsumtionen
och cirka 10 % av bensinförbrukningen. Som jämförelse kan nämnas att
världsproduktionen av metanol år 1973 var ca 7 milj. ton motsvarande ca 9 mUj.
m.

En
inblandning av metanol i motorbensin i större omfattning kan tänkas påbörjas
först om fem a sex år eftersom det tar omkring fyra år att projektera och bygga
en anläggning för metanolproduktion. En metanolförsörjning baserad på inhemska
råvaror ligger minst tio år fram i tiden. Därvid synes en möjlighet föreligga
att utnyttja skifferlakrester från en uranproduktion i Ranstad.

För att få erfarenhet av
motordrift med metanol såväl i blandningar med bensin som i ren form måste
omfattande försök göras med aktuella motortyper i motorlaboratorier. Dessutom
måste långvariga prov med fordon i praktisk drift genomföras. Förutom
undersökning av eventuella problem med olika blandningsförhållanden kan dylika
prov även ge underlag för bedömning av distribution av bränsle,
drifttillgänglighet och säkerhetsfrågor.

Vid
genomförandet av inblandning av metanol i större omfattning bör tillgången på
metanol kunna säkras genom import från länder med

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 218

rikliga
naturgasförekomster. För att få tUlräcklig leveranssäkerhet kan det visa sig
lämpligt med ekonomiskt engagemang i produktionsanläggningar för metanol i
dessa länder.

Berol Kemi AB föreslår nu
att de tillsammans med Volvo bildar ett bolag med uppgift att ingående pröva förutsättningarna
för användning av metanol som motorbränsle i blandnmg med petroleumfraktioner
och i ren form. Vidare skall bolaget undersöka och utvärdera de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för en metanolproduktion inom och utom landet.
Arbetet skall utmynna i en plan för metanolanvändning under normala
förhållanden som under tider av kris, avspärrning och krig.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 219

8 Elektrisk energi och värme

8.1 1972 års CDL-sludie

De svenska kraftproducentema gör med vissa mellanrum gemensamma
studier av kraftproduktionssystemets optimala sammansättnmg som underlag för
den långsiktiga planeringen av sina kraftutbyggnader. Den senaste studien av
detta slag, Sveriges elförsörjning 19751990, publicerades av Centrala
driftiedningen (CDL) år 1972. TUl skUlnad från tidigare studier behandlades i
denna även lokaliseringen av större kraftanläggningar.

Till gmnd för studien har lagts en översiktiig prognos för
elkonsumtionens fortsatta tUlväxt. CDL hade sålunda funnit att utbyggnaden av
kraftproduktionssystemet borde planeras för en elförbmkning av 145 TWhi år 1980
och 250 TWh år 1990 jämfört med ca 75 TWh år 1972. Förbmkningen av elektrisk
energi fömtsattes således öka med 8,4 % per år fram till år 1980 och med 5,6 %
under 1980-talet eUer med 7 % under hela perioden 19721990.

Mot denna bakgmnd hade CDL undersökt med vilka kraftslag
den väntade ökningen av elkonsumtionen på gynnsammaste sätt kunde täckas med
hänsyn tUl miljömässiga, ekonomiska och andra synpunkter. Alla tecken tydde
enligt CDL på att oljepriserna framdeles skulle bli så höga, att oljeeldade
värmekraftverk inte skulle kunna konkurrera med kämkraften. Kärnkraften borde
därför svara för den belastningsökning som inte kunde tillgodoses med nya vattenkraftverk,
kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar. För att täcka kortvariga
belastnings-toppar behövdes dämtöver speciella toppkraftverk lämpligen en
kombination av vattenkrafteffekt, gasturbiner och enklare oljekondens-verk.
Även om således nya oljebaserade värmekraftverk behövde uppföras också i
fortsättningen, skulle den totala årliga oljekraftproduktionen ändå komma att
minska till följd av kortare utnyttjningstider. Detta skulle leda till en lägre
oljeförbmkning och reducerade rökgasutsläpp. CDL:s överväganden ledde fram tiU
följande kraftbalanser.

Tabell 8.1 Kraftbalanser enligt CDL

Energibalanser (i TWh)

1975

1980

1985

1990

Energikonsumtion
enligt

prognos

100,0

145,0

200,0

250,0

Medelårsproduktion:

Vattenkraft

59,0

62,5

64,0

65,0

Kämkraft

14,0

45,0

100,0

150,0

Kraftvärme
och industriellt

mottjyck

11,0

18,0

19,5

20,0

Oljekondens

15,5

19,0

16,0

14,0

Gasturbiner

0,5

0,5

0,5

1,0

Summa
medelärsproduktion

100,0

145,0

200,0

250,0

' 1 TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 220

Effektbalanser
(i Mm)

1975

1980

1985

1990

Belastningens
maximala tim-

effek
inkl. fast export

19 400

27 900

38 500

48
000

Installerad
maskineffekt:

Vattenkraft

12 840

14 370

15 600

16 200

Kärnkraft

3 180

8 260

16 000

23 600

Kraftvärme
och industriellt

mottryck

2 480

4 140

4 700

4 900

Oljekondens

3 360

3 850

5 000

5 500

Gasturbiner

1710

3 180

5 300

7 600

Avgår
för revision,

reparation
etc.

-4 170

-5 900

-8 100

-9 800

Summa
disponibel effekt

19 400

27 900

38 500

48
000

>
1 MW (megawatt) = 1 000 kilowatt

De
av CDL framräknade kraftbalansema utmynnade i en rekommendation, som vad
kämkraften beträffar innebar utbyggnad av sammanlagt elva aggregat till år
1980 och därutöver tretton aggregat under 1980-talet.

I
fråga om lokaliseringen av kämkraftaggregaten föreslog CDL, att utbyggnaden i
första hand skulle ske på redan etablerade platser, dvs. Ringhals, Barsebäck,
Oskarshamn och Forsmark, så långt detta var möjUgt med hänsyn till lokala
förhållanden och elförbmkningens regionala fördelning. Med denna fömtsättning
kunde behovet av antalet nya lägen begränsas till två, nämligen ett på
sörmlandskusten och ett vid Brodalen utanför LysekU på västkusten. Beroende på
resultatet av den då pågående utredningen (I 1970: 16) rörande närförläggning
av kärnkraftverk kunde dämtöver tUlkomma kämbränslebaserade kraft-värmeaggregat
i Stockholm, Göteborg och Malmö.

CDL
framhöll slutligen att utbyggnaden av produktionssystemet krävde ett
omfattande överföringsnät. Det hade därvid förutsatts att detta delvis skulle
komma att byggas ut för högre spänningar än 400 kV.

8.2
Energikommitténs betänkande

Energikommittén
framhåUer i sitt betänkande (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning,
EnergipolitUi och organisation att möjligheterna att vidta energipolitiska
åtgärder behöver förbättras när det gäller värmeförsörjningen, inte minst med
tanke på den utveckling som skett under senare år. Med hänsyn till att
värmeförsörjningen av naturliga skäl utgör en så avsevärd del av den svenska
energibalansen är det enligt kommitténs mening i hög grad angeläget att se tiU
att den sker på rationellast möjliga sätt. Det är inte bara de olUsa
värmekonsumentemas ekonomi som berörs härav. En betydelsefull faktor är också
de konsekvenser på beredskaps- och miljövårdsområdena som värmeförsörjningen
för med sig.

s. 221 Kontrollera mot PDF

(Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 221

Det
är enligt kommittén svårt att tänka sig att en samordnad planering och utbyggnad
av värmeförsörjningen skall kunna åstadkommas på annat sätt än genom samordnade
statiiga och kommunala åtgärder.

Kommunerna har en
nyckelroll när det gäller värmeförsörjningen för tätortsbebyggelsen, den i
detta sammanhang intressantaste sektorn. Även 'Om kommunerna emellertid var för
sig skulle ha en ändamålsenlig planering är det enligt kommitténs mening
väsentligt att möjlighet skapas iör en central energipolitisk bedömning av den
fortsatta utbyggnaden av vämieförsörjningen. Kommittén hänvisar bl. a. till
möjligheterna att utnyttja kylvattnet från mycket stora kraftanläggningar till
att försörja :större regioner. Det kommer att vara en angelägen energipolitisk
uppgift att se till att sådana möjligheter så långt det är tekniskt-ekonomiskt
för-svarbart tas tillvara med hänsyn till exempelvis de samhälleliga
fördelarna på beredskaps- och miljövårdsområdena.

Samtliga kommuner som
inrymmer stadsplanelagda områden bör därför enligt energikommittén åläggas
ansvar för att värmeförsörjningen inom tätbebyggelse sker enligt av kommunen
utarbetad plan, förslagsvis benämnd värmeplan. Det kan övervägas att på
lämpligt sätt infoga värmeplan som vilUcor för fastställande av stadsplan.

Kommittén anför att ett
genomförande av förslaget om planering av värmeförsörjning torde behöva
ske successivt under ett antal år. Dels måste en lagstiftning utformas som står
i samklang med annan lagstiftning om kommunernas planering och lagstiftning på
energiområdet,

Remissinstanserna
ställer sig i allmänhet positiva till en planerad värmeförsörjning enligt
energikommitténs förslag. Bl. a. framhåller statens naturvårdsverk behovet av
en samordnad prövning av tätortemas hela värmesystem. Den förprövning av
enskilda värmeanläggningar som kan ske inom miljöskydds- och
byggnadslagstiftningens ram är nämligen inte tillräcklig. Många remissinstanser
ifrågasätter om inte planeringen bör utvidgas till att omfatta all
energiförsörjning i en kommun, dvs. att en energiplan skall upprättas.

'8.3
Värmeanläggningsutredningens betänkande

Regler
för distribution m. m. av fjärrvärme samt energikommitténs förslag om
värmeplaner har utretts vidare inom en av statsrådet Lidbom efter
bemyndigande i februari 1973 tillkallad utredning,
värmeanlägg-jiingsutredningen (Ju 1973: 06).

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 222

8.3.1
Betänkandet

I
betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan lägger utredningen
fram förslag till lagstiftning om värmeförsörjning med fjärrvärme, elvärme och
gasvärme, s. k. kollektiva uppvärmningssystem.

Utredningen
betonar att den lokala värmeförsörjningen måste ses i samband med hela den
lokala energiförsörjningen, vilken i sin tur är beroende av utformningen av den
övergripande energipolitiken. EnUgt utredningens mening finns det behov av även
en lagstiftning om lokal energiplanering (energiförsörjning). Om en sådan
lagstiftning genomförs kommer en däri reglerad energiplanering att bilda
underlaget även för värmeplaneringen.

Gmndläggande
energipolitiska frågor bör enUgt förslaget avgöras genom energiplaneringen. Dit
hör spörsmål angående produktion av energi eller tillseende av att energi står
till förfogande på annat sätt. Vid energiplaneringen tUlses vidare att
energiproduktionen anordnas på sådant sätt och att den kollektiva uppvärmningen
får sådan omfattning att mUjövårdens intresse av att skapa förbättrade
luftvårdsförhållanden tillgodoses.

Utredningens förslag är
begränsat till den lokala distributionen av energi för uppvärmning. En
värmeplan omfattar enligt förslaget energidistribution enbart för uppvärmning.
Värmeplanen syftar tiU en optimal fördelning inom värmeplans område mellan de
skilda uppvärmningsformerna (elvärme, fjärrvärme, gasvärme).
Energidistributören har att skaffa sig garanti för att hans leveransskyldighet
gentemot fastighetsägarna kan fullgöras. Fastighetsägarna skyddas genom en
regel om skadestånd vid leveransbrist.

Värmeplan skall enligt
förslaget upprättas genom kommunens försorg och antas av kommunfulhnätige.
Samordning med kommunens övriga verksamhetsplanering och ekonomiska planering
och med kommunens fysiska planering och miljövårdsarbete kan därvid ske på ett
enkelt sätt. Värmeplaneringen avses vara rullande. Den föreslås omfatta enbart
tätort. För samordningen av värmeförsörjningen inom kommunens område skall aU
värmeplanering, även där den avser flera tätorter, ske genom upprättande av en
enda värmeplan som i den mllande planeringen ändras för att fylla aktuella
behov.

Allmänna värmesystem
inrättas enligt utredningens förslag genom värmeplan. Verksamhetsområdet för
ett allmänt värmesystem innefattar inte bara delar inom vilka
värmeförsörjningen redan har ordnats med ett visst kollektivt värmesystem utan
också delar där värmeförsörjningen skall ordnas på samma sätt enligt
värmeplanen.

På grund av kravet att
sammanhålla den affärsdrivande verksamhet som blir följden av en värmeplan får
enligt förslaget i en kommun finnas endast ett allmänt värmesystem per
nyttoenergislag (el, fjärr-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 223

värme,
gas) och huvudman. Ett verksamhetsområde kan därför omfatta flera områden på
marken i en eUer flera tätorter.

Huvudman
för allmänt elvärmesystem blir enligt förslaget den som innehar koncession
enligt ellagstiftningen, i förevarande fall vanligen s. k. områdeskoncession.
För gasdistributionen bestämmer kommunen vem som skall vara huvudman för
allmänt gasvärmesystem. Kommunen bestämmer enligt förslaget också vem som
skall vara huvudman för fjärrvärmeanläggning som tillkommer efter värmeplanens
antagande. Finns redan fjärrvärmeanläggning utbyggd av annan än kommimen får
fråga om huvudmannaskapet lösas efter förhandling mellan kommunen och den förefintUge
ägaren av anläggningen.

8.3.2
Remissinstanserna m. m.

Energiprognosutredningen
(EPU) har i betänkandet Energi 1985 2000 berört frågan om lokal värme- och
energiplanering och då spc-cieUt möjligheterna att med hjälp av en sådan
planermg uppnå en rationellare energianvändning. Energiprognosutredningen
förklarar att den delar värmeanläggningsutredningens uppfattning att den lokala
energiförsörjningen bör ses i ett sammanhang och att värmeplaner bör ingå i
fullständiga energiplaner, dvs. planer som behandlar produktion och tillförsel
av alla energislag för alla konsumtionsändamål. En sådan lokal energiplanering
får inte minst betydelse som underlag för den långsiktiga prognosverksamhet,
som utredningens arbete varit en inledning till. Energiprognosutredningen
föreslår mot denna bakgmnd att samordningen mellan energiplanering på riksnivå
och den lokala energiplaneringen utreds och att man härvid speciellt beaktar
hur värmeplanema i framtiden kan inordnas i den lokala energiplaneringen.

Vid
remissbehandlingen av värmeanläggningsutredningens betänkande har
remissinstansema allmänt understmkit behovet av energiplanering som gmnd för de
av utredningen föreslagna värmeplanema.

Betänkandet
jämte remissvaren bereds f. n. inom justitiedepartementet.

8.4
Centrala drifticdningens och Svenska värmeverksföreningens gemensamma
utredning om kraftvärmeverkens roll

Svenska
värmeverksföreningen har den 3 oktober 1972 överlämnat ett sammandrag av en
kraftvärmeutredning. Möjlig utbyggnad av fjärrvärmebaserad elektrisk
mottryckskraft i Sverige. Enligt denna utredning, som gmndas på en inventering
av 130 tätorter med ett invånarantal över 10 000, finns i 93 tätorter antingen
redan utbyggd fjärrvärmedistribution eller tekniska fömtsättningar för en
sådan.

Det
totala värmebehovet för dessa 93 tätorter uppgår enligt utred-

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 224

ningen
till 20 580 MW,. Om lämpligt avvägda kraftvärmeverk av olika typer utbygges i
dessa tätorter kan däri tillsammans produceras cirka 6 700 MWe utöver
befintliga kraftvärmeverk om ca 800 MWe. Den totalt möjliga produktionseffekten
uppgår sålunda till ca 7 500 MWe. Det ingår såväl kärnkraftvärmeverk som
oljebaserade kraftvärmeverk samt kraftvärmeverk i form av dieselaggregat för de
mindre tätortema. Av Sveriges totala aktuella elkraftbehov ca 17 000 MWe svarar
kraftvärmeverken år 1972 för ca 800 MWe men de skulle vid en full utbyggnad
kunna ge ca 7 500 MWe. Då det totala elkraftbehovet i stort sett fördubblas på
en 10-årsperiod skulle ca 40 % härav kunna utbyggas som fjärrvärmebaserad
mottryckskraft.

Sammanfattningen
av Värmeverksföreningens studie har översänts till några myndigheter och
organisationer verksamma inom byggnads- och energiområdet för yttrande.
Remissinstansema framhåller i sina svar att samproduktion av el och värme i
oljeeldade kraftvärmeverk innebär fördelar från miljö- och
energibesparingssynpunkt i jämförelse med oljeeldade värmecentraler och
kondenskraftverk, men att kostnadsaspekterna och särskilt då i jämförelse med
kämkraftutbyggnad inte kan bedömas med utgångspunkt från det redovisade
materialet. Bl. a. ÖEF och byggnadsstyrelsen efterlyste mera detaljerade
uppgifter om beräkningsunderlaget.

Centrala
driftiedningen (CDL) hänvisar i sitt svar tiU den kraftbalans-studie som man
själv nyss redovisat, 1972 års CDL-studie Sveriges elförsörjning 19751990. I
denna studie har CDL funnit att den ekonomiskt fördelaktiga utbyggnaden av
kraftvärmeverk fram till år 1990 uppgår till totalt ca 5 500 MW. SkiUnaden
jämfört med Värmeverksföreningens utredning, ca 2 000 MW, härrör främst från
de mindre tätortema, där man har litet värmeunderlag och skulle få bygga ut
små kraftvärmeverkenheter, som enligt CDL:s uppfattning inte blir ekonomiska.

CDL
och Värmeverksföreningen kom i samband med remissbehandlingen av
Värmeverksföreningens utredning överens om att gemensamt utreda
kraftvärmefrågan. Avsikten var att den gemensamma utredningen skulle bedrivas
så skyndsamt att resultatet skulle kunna läggas till gmnd för arbetet i EPU med
energibalanser. Beroende bl. a. på de stora ändringar av fömtsättningama,
främst då ifråga om priserna på olja och kärnkraftstationer, som inträffat blev
detta emeUertid inte möjUgt.

Även
om CDL:s och Värmeverksföreningens gemensamma kraftvärmeutredning ännu inte
kunnat slutföras har det dock varit möjligt att dra vissa slutsatser av det
hittUls framtagna materialet. Organisationema framhåller i en gemensam
skrivelse den 23 januari 1975 att de f. n. bedömer det sannolikt med en
utbyggnad av fossileldade kraftvärmeverk

'
Med beteckningarna MWy och MWe avses värmeefTekt resp. elektrisk efiFekt, mätt
i megawatt.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 225

(energikombinat)
med en sammanlagd effekt av 1 000 till 1 500 MWe fram till mitten av 1980-talet
utöver nu befintliga anläggningar. I angivna värden inrymmes enligt
Värmeverksföreningéns uppfattning ej utbyggnaderna i de tre storstadsområdena
Stockholm, Göteborg och Malmö, eftersom de på gmnd av sin storlek bör
särbehandlas. Enligt CDL:s uppfattning inrymmes i värdena viss del av dessa
utbyggnader Det är emellertid organisationernas uppfattning att el- och
värmeförsörjningen inom dessa områden med fördel sker från kärnkraftvärmeverk.

8.5
Utredningar om långdisfansöverföring av hetvatten från kärnkraft-stationer

Kombinerad
produktion av el och fjärrvärme baserad på kärnenergi har demonstrerats i
kraftvärmeverket i Ägesta. Under tio år har detta verk svarat för uppvärmningen
av huvuddelen av stadsdelen Farsta i Stockholm. Anläggningen, som är den första
och hittills enda av sitt slag i väriden, hade dock för liten effekt, 10 MWe
och 65 MWv för att vara kommersiellt attraktiv. Den avvecklades under sommaren
1974 i och med att forsknings- och utbildningsprogrammet genomförts.

EPU
redogör i betänkandet Energi 1985 2000 för förutsättningarna för
kärnkraftbaserad fjärrvärme. Utredningen framhåller bl. a. att kärnkraftverken
är förenade med stora, fasta, av kapaciteten oberoende kostnader och att det
därför är motiverat att bygga stora enheter, f. n. minst 600 MWe, vUket
motsvarar en värmeeffekt hos reaktorn av ca 1 700 MWv. Även anordningarna för
avtappning av värme från turbinen och överföring av denna till ett
fjärrvärmenät är förenad med betydande fasta kostnader. Detta medför att en
befolkning om något eller några hundratusen personer behövs för att skapa
underlag för kärnkraftbaserad fjärrvärme. Detta innebär att sådan endast har
betraktats som möjlig i Stockholm, Göteborg och Malmö. Möjligen skulle också
Norrköping-Linköpingsområdet och Västerås-EskUstuna erbjuda tillräckligt värmeunderlag.
En utbyggnad av kärnkraftvärmeverk i storstadsregionerna skulle enligt EPU
kunna realiseras tUl mitten av 19S0-talet. Med denna omfattning som f. n.
bedöms rimlig skuUe dessa anläggningar kunna begränsa användningen av olja
(eller andra konventionella bränslen) med 1,52,0 milj. m eldningsolja per år
mot slutet av 1980-talet.

8.5.1
Värnieöverföring från Barsebäcksverket till Lund och Malmö

Frågan
om utnyttjning av värme från Barsebäcksverket i fjärrvärme-näten i Malmö och
Lund utreddes redan i slutet av 1960-talet. Projektet bedömdes med då gällande
förutsättningar oreaUstiskt. Fömtsättningarna har emellertid ändrats främst
genom de stegrade oljepriserna.

15
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 226

Malmö
industriverk, Lunds tekniska verk och Sydsvenska kraftaktiebolaget utreder
därför ånyo genom en gemensam arbetsgmpp möjligheterna att från Barsebäck till
Lund och Malmö överföra hetvatten för användning i de båda kommunernas
fjärrvärmesystem. Utredningen avses bli klar under första halvåret 1975. Redan
nu föreligger vissa preliminära resultat, som redovisats i en lägesrapport den
1 juli 1974. En del framkomna resultat har även utgjort underlag för
närförläggningsut-redningens studier.

Enligt
denna lägesrapport finns i såväl MålmÖ som Lund utbyggda fjärrvärmenät som
successivt utvidgas. I Lund försåg fjärrvärmenätet år 1973 sina kunder med
sammanlagt 250 MWv. Ar 1990 väntas värmebehovet ha stigit till 470 MW. För
Malmö fömtses värmekundemas uttag öka från drygt 1 000 MW år 1974 till 2 000
MW år 1990, främst genom att allt fler abonnenter ansluts tUl fjärrvärmenätet.

Som
redan nämnts utreds möjligheterna att tillgodose huvuddelen av dessa värmebehov
frän Barsebäck. Värmeenergin antas bli överförd från kraftverket i form av
hetvatten i en 26 km lång rörledning till Malmö med en 4 km lång avgrening till
Lund. Anslutningen till de lokala fjärrvärmenäten avses ske i
mottagningsstationer i de, båda kommunerna. Efter nedkylning i
mottagningsstationernas värmeväxlare förs vattnet tillbaka till Barsebäck i en
rörledning av samma slag som lett det heta vattnet från Barsebäck.

Vid
förläggning av hetvattenledningen helt ovan jord blir totalkostnaden lägre än
för fjärrvärme från oljeeldade värmeverk, om priset på tung eldningsolja
överstiger 230 kr./ton. Kulvertförläggning hela ledningssträckan försämrar
resultatet och lönsamhetsgränsen flyttas uppåt till ca 270 kr./ton olja.
Förläggning i öppet dike intar ur ekonomisk synpunkt en mellanställning mellan
ovanjords- och kulvertförläggning. I dag gällande pris för olja av här aktuellt
slag är ca 300 kr./ton.

Projektets
ekonomiska resultat är givetvis starkt beroende av såväl det framtida
oljepriset som kostnadsstegringar för anläggningsarbeten etc.

Det
fortsatta utredningsarbetet innefattar bl. a. studium av möjligheten till
värmeleverans från Barsebäck även till Landskrona och Helsingborg samt till
kommuner längs hetvattenledningarnas väg. Även uppvärmning av växthus längs ledningen
kan bli aktuell. Finansieringen är en annan väsentlig fråga, som studeras. Som
redan nämnts väntas utredningsarbetet vara slutfört under detta år.

8.5.2
Kärnkraftvärine för Stockholmsområdet

År
1968 ansökte dåvarande Stockholms Elverk om tillstånd att få förlägga ett
kärnkraftvärmeverk i Värtan för att försörja Stockholms fjärrvärmenät. Ansökan
föranledde särskilt utredningsarbete inom industridepartementet och senare
inom närförläggningsutredningen. Pro-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 227

jektet
är inte längre aktuellt och ansökan har tagits tillbaka. Därefter har
Stockholms Kraftgmpp AB, där även nuvarande Stockholms Energiverk ingår,
undersökt fömtsättningama för fem andra förläggningsplatser i
stockholmsområdet, varvid Haninge bedömts som mest gynnsam.

Stockholms Kraftgmpp har i
en skrivelse den 17 december 1974 refererat till de undersökningar som gjordes
under åren 1972 och 1973 av fömtsättningama för att överföra 2 000 MWv från ett
kärnkraftverk i Haninge till ett fjärrvärmenät gemensamt för Stockholms kommun
och dess grannkommuner. I dessa undersökningar påvisas klar lönsamhet för
Haningeprojektet jämfört med andra altemativ och vinsten av projektet
förväntades ligga i intervaUet upp till 50 mUj. kr. per år.

Någon genomgång av
lönsamheten med dagens kostnadsförutsättningar har inte verkställts ännu.
Kostnadssituationen under det gångna året har varit mycket oklar och inte bara
bränslen utan även värmeöverförings- och kraftverksutrustning har stigit
kraftigt i pris. Detta påverkar inte endast kostnaderna i de alternativ som
skall jämföras utan kan även påverka valet av de alternativ mellan vilka
jämförelse bör göras. Även om lönsamheten ej beräknats med dagens förutsättningar
har den dock med säkerhet blivit förbättrad jämfört med tidigare. Mycket
överslagsmässiga beräkningar som Stockholms Kraftgrupp gjort tyder på att
vinsten med nu aktuella fömtsättningar skulle uppgå till storleksordningen 150
milj. kr. per år.

Även frågan om
möjligheterna att med tiUfredsställande ekonomi överföra hetvatten från
kärnkraftverket i Forsmark till Stockholmsområdet har aktualiserats.
Stockholms Kraftgrupp redogör i sin skrivelse också för preliminära bedömningar
av detta projekt, vilka utförts i samarbete med Storstockholms fjärrvärmekommuners
samarbetsorgan STOSEB. Enligt dessa preliminära bedömningar innebär
vattenöverföring från Forsmark aggregat 3 eller 4 tUl Stockholmsområdet
jämfört med överföring från Haninge att överföringsavståndet ökar ca 100 km,
att investeringen ökar 22,5 miljarder kr. och att årskostnaden ökar 275325
milj. kr. per år. Dessutom ökar värmeförlusterna och risken för driftstörningar
i samband med värmeöverföringen.

Jämfört med ett oljeeldat
alternativ bedöms merkostnaden för värme från Forsmark således kunna bli av
storleksordningen 150 milj. kr. per år.

Om
aggregaten 3 och 4 i Forsmark inte skulle komma till stånd har alternativ med
ombyggnad av det redan påbörjade andra aggregatet i Forsmark för el- och
värmeproduktion nämnts. Detta skulle emellertid medföra ytterligare
merkostnader till följd av ombyggnaden och genom den därav försenade
elproduktionen samt försämrad kraftbalans. Trots att detta altemativ möjligen
kan realiseras något tidigare än Forsmark 3

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 228

och
4 eller Haninge får alternativet ändå enligt Stockholms Kraftgrupp anses vara
orealistiskt.

Stockholms
Kraftgmpp framhåller i sin skrivelse också att kostnadssituationen under
senaste året har varit så labU att det varit svårt att genomföra något så när
säkra kalkyler. Avsikten är därför att under år 1975 genomföra nya kalkyler med
aktueUa fömtsättningar. Därvid kommer även möjUghetema att överföra värme från
Forsmark till Stockholm att belysas mera i detalj.

8.5.3 Värmeöverföring
från Ringhals till Göteborgsområdet

Några
färdiga utredningar rörande möjligheten att överföra fjärrvärme från Ringhals
till Göteborg finns ej. Förberedande uppskattningar har dock gjorts och
ytterligare analyser genomförs under innevarande år av såväl Energiverken i
Göteborg som statens vattenfallsverk.

VattenfaUsverket har i en
skrivelse den 10 januari 1975 redovisat en preliminär och grov bedömning som
framtagits inom verket i visst samråd med Energiverken i Göteborg. Den
värmeeffekt, som bör överföras har uppskattats till ca 1 000 MW. Värdet
påverkas av ännu ej klarlagda fömtsättningar beträffande värmeprognos, tidpunkt
för projektets idrift-tagning och optimal andel kämvärmeeffekt. Tidig
idrifttagning kan t. ex. kräva extra stimulans av fjärrvärmeanslutningen. Överföringsavståndet
är ca 60 km.

Investeringen i
huvudledning och pumpstationer blir ca 700 milj. kr. om man väljer likartade
fömtsättningar som i Barsebäcksprojektet, dvs. hög temperatur och ungefär halva
sträckan ovan jord resp. i tunnel. Investeringen kan bli några hundra milj. kr.
högre vid ändrade förutsättningar i dessa avseenden.

Jämfört med alternativ med
oljebaserad fjärrvärme blir merkostnaden för hetvattenöverföring från Ringhals
ca 200 milj. kr. per år. Då potentiella fjärrvärmekonsumenter kan välja egen
oljebaserad värmeförsörjning, krävs att merkostnaderna subventioneras bort för
att anslutningen till fjärrvärmen skall nå prognoserade värden. Jämförs denna
kalkyl med motsvarande för Stockholmsregionen, måste bl. a. beaktas att lägre
effekt skall transporteras i Göteborgsfallet.

Den
enda rimliga lösningen för fjärrvärme från Ringhals, är enligt
vattenfallsverket en utbyggnad av stationens femte aggregat. Det har alltså här
fömtsätts att en utbyggnad av detta aggregat kan ske vid önskad tidpunkt.

8.5.4 Lågtemperaturf
järrvärme från kärnkraftverk

AB
Atomenergi gör med anslag från styrelsen för teknisk utveckling (STU) en
systematisk studie av fjärrvärmesystemens optimala utformning och möjligheten
till ytterligare förbättringar genom tiUämpning av

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 229

ny
teknik. En styrgmpp i vilken Svenska värmeverksföreningen och CDL deltar är
rådgivande.

AB
Atomenergi framhåller i en lägesrapport i december 1974 (AE-US-134)
Lågtemperaturfjärrvärme, att utnyttjning av spillvärme från kämkraftvärmeverk i
fjärrvärmenät utbyggda med i stort sett konventionell teknik, skulle vara
lönsam för storstadsregionerna. Dessa innehåller nära hälften av landets
befolkning. Även långa varmvattentransporter är därvid försvarbara vid en
optimal utformning. Med annan teknik för transport, fördelning, lagring och
utnyttjning, som redan bearbetas på allvar på försöks- eller
demonstrationsstadium, kan spillvärmeutnyttjning förväntas bli lönsam även i
glesare bostadsområden och i andra regioner. Därigenom ökas de fördelar som kan
vinnas. Detta gör ökad satsning på utvecklingsarbeten inom området
hetvattendistribution angelägen, vilket även betonats av
energiprogramkommittén.

8.6
Utredning om det svenska storkraftnätet

I
anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 anför statens vattenfallsverk
att den ökade elkonsumtionen i Sverige under överskådlig framtid väsentligen
bör tillgodoses genom utbyggnad av kärnkraftan-läggningar i landets södra och
mellersta delar. Verket räknar emellertid av olika skäl med att antalet
stationslägen kommer att bli förhållandevis begränsat. Detta leder till att
kraftstationerna blir stora, vilket i sin ur skapar stora överföringsbehov. Av
denna anledning har undersökts om det svenska storkraftnätet bör byggas ut för
högre systemspänning än nuvarande 400 kV. I bilaga tUl anslagsframställningen
redogör verket för resultatet av undersökningarna.

Vattenfallsverket har
funnit, att övergång till en högsta systemspänning av 800 kV är det enda
tänkbara alternativet f. n. till en fortsatt utbyggnad för 400 kV. Ett 800 kV
system ger ökad flexibilitet för kraftutbyggnaderna och minskar på sikt
markintrånget. Det senare måste framdeles tillmätas allt större betydelse inte
bara från ekonomisk synpunkt.

Om kraftsystemet får
byggas ut på ett från kraftförsörjningssynpunkt optimalt sätt skuUe ett 800 kV
system inte kunna motiveras på rent ekonomiska grunder. Bl. a. medför kravet på
driftsäkerhet att ett nytt spänningssystem måste byggas ut relativt snabbt,
vilket innebär att dess överföringskapacitet tiU en början blir underutnyttjad.

En faktor som emellertid i
hög grad påverkar kostnadsrelationerna meUan de olika systemspänningarna är
lokaliseringen av tilUcommande kraftproduktionsanläggningar. Avvikelserna från en
optimal lokalisering behöver inte bli aUtför stora för att ett 800 kV system
skall bli attraktivt från ekonomisk synpunkt. Högre systemspänning minskar
också

' 1
kV = kilovolt = 1 000 volt.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975; 30 Bilaga
1 Industridepartementet 230

överföringsförlusterna,
övergång till 800 kV i Sverige skulle vidare underlätta det framtida
kraftutbytet inom Norden.

En viktig faktor som
påverkar bedömningen av en högre systemspänning i det svenska storkraftnätet
är elkonsumtionens utveckling. Ju lägre ökningstakten blir desto senare kan
fördelarna med 800 kV tillgodogöras. VattenfaUsverkets beräkningar visar
emellertid att lokaliseringen av kraftproduktionsanläggningarna har betydligt
större inflytande på kostnaderna än rimliga variationer i konsumtionsutveckUngen.

Med
antagandet att behovet av elektrisk energi under överskådlig framtid kommer att
tillgodoses genom utbyggnad av kämkraft i stort sett i den omfattning som
kraftföretagen hittills inriktat sin planering på och med hänsyn till den
osäkerhet som råder beträffande lokaliseringen av tiUkommande
kraftproduktionsanläggningar måste planeringen av storkraftnätet ske pa ett
sådant sätt att de första delarna av ett eventuellt 800 kV nät kan tas i drift
i början av 1980-talet. Ett ställningstagande till 800 kV sjfstemet krävs under
våren 1975. Enligt vattenfallsverkets nuvarande bedömning behövs dock inte
något begynnelseanslag förrän budgetåret 1976/77.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 231

9
Vattenkraft m. m. 9.1 Vattenkraft

9.1.1 Inledning

Sveriges försörjning med
elektrisk energi har hittills till helt övervägande del varit baserad på
inhemsk vattenkraft. Vattenkraftens roll i den framtida energiförsörjningen har
behandlats i energiprognosutredningens och energiprogramkommitténs tidigare
nämnda betänkanden (SOU 1974: 64 och SOU 1974: 72). Synpunkter och förslag
rörande vattenkraftutbyggnaderna har vidare framförts av myndigheter, kommuner,
organisationer och enskilda såväl i remissvaren på de båda betänkandena som i
särskilda skrivelser. Bl. a. har Landsorganisationen i Sverige (LO) hemställt
att regeringen på nytt prövar vattenkraftens roll i den framtida
energiförsörjningen. En sådan prövning bör enligt LO innefatta en kartiäggning
av den totalt utbyggbara vattenkraften gmn-dad på en bedömning utifrån ett
vidare samhällsekonomiskt betraktelsesätt. Därvid måste särskilda hänsyn tas
till skyddsintressen för de av utbyggnader ännu inte berörda
huvudvattendragen. Dessa bör dock ingå i den totala kartläggningen.
Vattenkraftutbyggnademas betydelse för en fortsatt industriell utveckling i de
norra delarna av landet bör enligt LO särskilt beaktas.

Riksdagen lade i december
1972 fast vissa riktiinjer för hushållningen med mark och vatten (prop. 1972:
111 bU. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). I det utredningsmaterial som låg
tUl gmnd för propositionen föreslogs att dittills outbyggda huvudälvar och
källflöden i norra Sverige skulle bevaras opåverkade. I fråga om de redan
utbyggda huvudvattendragen i södra Norrland och norra Svealand föreslogs en
särskUd utredning för att pröva aktualiserade utbyggnadsobjekt.

I samband med att
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen antogs av riksdagen tillkallades
en sakkunnig för att studera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare
utbyggnader i Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven. Den
sakkunnige, som antog benämningen utredningen (C 1972: 02) rörande
vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand, lämnade i maj 1974
sitt betänkande (SOU 1974: 22), Vattenkraft och miljö. Betänkandet har
remissbehand-lats. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag att
redogöra närmare för innehållet i betänkandet och för remissutfallet.

I febmari 1974
presenterades en utredning rörande statens outnyttjade vattenkrafttillgångar i
Kalixälven, som gjorts av statens vattenfallsverk på uppdrag av regeringen.
Vidare har Svenska kraftverksföreningen i samarbete med vattenfallsverket
inventerat utbyggnadsmöjligheter i vattendragen norr om Indalsälven. Undersökningen
redovisades i juni 1974. För komplettering av detta material tillkallades en
sakkunnig

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 232

med
uppdrag att utreda frågor om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland (B 1974:
01). Ett antal myndigheter, däribland industriverket, naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet, har fått i uppdrag att ställa erforderligt material
till utredningens förfogande.

I
enlighet med sina direktiv överlämnade utredningen i oktober 1974 en
lägesrapport (Ds B 1974: 4). Ett slutbetänkande väntas föreligga under våren
1976.

9.1.2
Vattenkraftutbyggnader i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven

Utredningen
rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand tillsattes
hösten 1972. I de direktiv utredningen fick angavs två huvuduppgifter.

Utredningen
skulle göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av
ytterligare vattenkraftutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan,
Ljungan och Indalsälven med biflöden. En beskriv-, ning av de berörda
älvsträckorna, med avseende på deras värde från såväl miljö- och
naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt, skulle därvid också göras.

Utredningen
skulle vidare lämna förslag till avvägning mellan de olika intressena genom en
rangordning av olika eventuella vattenkraftutbyggnader.

Beträffande
de föreslagna projektens regional- och arbetsmarknads-politiska effekter
fastslås i direktiven att utredningen bör göra en analys, men inte väga in
resultatet av analysen i bedömningen av de aktuella projekten.

I
betänkandet framhålls att utredningen inte har haft till uppgift att föreslå
vilken grad av utbyggnad av vattenkraft som bör ske i de fem älvar som
behandlas. För ett sådant ställningstagande behövs resultaten också från andra
pågående utredningar. För att göra underlaget för ett ställningstagande
fullständigt behöver viktiga frågeställningar belysas, exempelvis
energikonsumtionens och därmed produktionens framtida nivå, produktionens
fördelning på olika kraftslag, utbyggnadernas omfattning i andra delar av
landet, beredskapsplaneringen och bedömningen av olika kraftslags inverkan på
miljön.

Däremot
kan en inbördes rangordning göras mellan de projekt som utredningen har haft
att arbeta med. Den rangordning som utredningen har gjort omfattar fem olika
klasser. Beträffande en av klasserna uttalas en klar rekommendation till
förmån för bevarande av de tiU klassen hänförda älvsträckorna i orört skick
(klass 4). Detta gäller Hällaområdet i Västerdalälven, Dalälven vid
Tyttbo-Gysinge, huvuddelen av Ammerån, hela Äreälven och Hosjö med Indalsälvens
biflöde Damm-ån. I den motsatta änden av rangordningen uttalas att nämnvärda
invändningar mot utbyggnad inte tycks finnas. Detta gäller dels sådana

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

233

opaginerad Kontrollera mot PDF

projekt som är att betrakta som om- och tillbyggnader
(klass 0), dels projekt som, om de kom till utförande, skuUe skada måttliga
bevarandevärden (klass 1). Beträffande övriga projekt tar inte utredningen
lika uttalat ställning tiU utbyggnad eller ej. Det betonas emellertid, att en
utbyggnadsnivå omfattande samtliga klasser i den föreslagna rangordningen
utom klass 4 skulle innebära en för bevarandeintressena ytterst allvarlig
utbyggnad.

Den samlade kraftnyttan av projekten i de olika klasserna
framgår av följande sammanställning.

Klasser
i

TWhVåri

TWh/år vid utbyggnads-

utredningsman-

varje klass

nivå t.o.m. angiven klass

nens
rangordning

(om- och tillbyggnader inräknade)

4

2,1

7,1

3b

1,1

5,0

3a

1,1

3,9

2

0,9

2.8

T

0,8

2,0

0

1,2

1,2

1 TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar.

9.1.3 Vattenkraftutbyggnader i norra Norrland

Den pågående utredningen om vattenkraftutbyggnader i
vattendragen norr om Indalsälven har sammanfattningsvis följande uppgifter.

Utredningen skall inventera de möjligheter till
ytterligare vattenkraftutbyggnader som finns inom landet.

Utredningen skall sammanställa m.aterial som gör det
möjligt att beskriva konsekvenserna för motstående intressen av föreslagna
utbyggnader i älvarna norr om Indalsälven med undantag för Torne och Pite
älvar samt Vindelälven.

Utredningen skaU rangordna utbyggnadsprojekten i norra
Norrland med hänsyn till deras effekter på motstående intressen och med hänsyn
till deras kraftekonomiska värden. Rangordningen skall syfta tiU att de
tänkbara utbyggnadsprojekten inom landet skall kunna bedömas i ett sammanhang.

Det är däremot inte utredningens uppgift att bestämma den
lämpliga graden av vattenkraftutbyggnad vare sig i landet som helhet eller i
norra Norrland. Avsikten är att utredningen skall presentera en rangordning av
de tänkbara utbyggnadsprojekten i norra Norrland på motsvarande sätt som
gjordes i utredningen rörande vattenkraftutbygnader i södra Norrland och norra
Svealand. Det kan i detta sammanhang påpekas att förhållandena i norra Norrland
i flera avseenden skiljer sig väsentligt från det södra området.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 234

Enligt
betänkandet (SOU 1974: 22), Vattenkraft och miljö, är samtliga stora vattendrag
i södra Norrland och norra Svealand utnyttjade för kraftproduktion. De av
vattenkraftutbyggnader opåverkade älvsträckorna mestadels källflöden till
huvudälvarna är så begränsade att de i betänkandet genomgående hänförts tiU
den klass som oberoende av kraftnyttan föreslås bli undantagen från utbyggnad.
Samtidigt finns relativt goda möjligheter tUl kompletterande utbyggnader i
redan påverkade älvsträckor, dvs. sträckor som berörs av uppströms liggande
anläggningar. Med hänsyn tUl den höga utnyttjandegraden i södra Norrland och
norra Svealand kan önskemål komma att framföras om en annorlunda fördelning
mellan norr och söder vid en fortsatt vattenkraftutbyggnad.

I
norra Norrland finns den övervägande delen av landets outbyggda vattendrag
samtidigt som utrymmet för nya kraftverk i redan utbyggda älvar är relativt
litet.

Av
lägesrapporten framgår att den totala mängd vattenkraft i landet som i dag
enligt kraftföretagen är ekonomiskt möjlig att utnyttja utgör ca 95 TWh/år
enligt inventeringar och bedömningar som gjorts av Svenska
kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk. En närmare redovisning
framgår av figur 9.1. Av dessa är 59 TWh/år redan nyttiggjorda i befintliga
anläggningar. Ytterligare 2 TWh/år kommer att erhållas vid anläggningar som
ännu inte är i drift, men för vilka tillåtlighetsdom har avkunnats.

Det
mesta av landets återstående utbyggnadsvärda vattenkraft återfinns, som
nämnts, i området norr om Indalsälven. Av de totala vatten-kraftresurserna,
drygt 60 TWh/år, är ca 59 % eller 35,6 TWh/år redan utnyttjade. Den återstående
utbyggnadsvärda vattenkraften är således ca 25 TWh/år. Av detta motsvarar 11,8
TWh/år av Torne älv, Pite älv och Vindelälven, som enligt utredningens direktiv
undantagits från utbyggnad. Utredningen har således att bedöma utbyggnad av
vattenkraftresurser motsvarande knappt 13 TWh/år, varav ca 4 TWh/år i Kalix
älv.

De
fem huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand representerar enligt den
utredning som har studerat dessa älvar en total vattenkraftresurs på 28,1
TWh/år, varav 21 TWh/år redan är utbyggd eller kommer att bli utbyggd enligt
medgivande av vattendomstol. Ytterligare utbyggnadsvärd vattenkraft har senare
redovisats av kraftindustrin och i dag beräknas det möjliga tillskottet inom
utredningsområdet vara ca 9 TWh/år. Detta innebär att den totala
vattenkraftsresursen inom området f. n. är ianspråktagen till ca 70 %.

Vattenkraften
i södra Sverige utgör enligt lägesrapporten en mycket liten del av landets
samlade resurser. Svenska kraftverksföreningen och vattenfallsverket beräknar
den totala resursen vattenkraft till 5 TWh/år i denna del av landet. Det mesta
är redan tiUgodogjort. Endast 0,6 TWh/år återstår, dvs. ca 1 % av Sveriges
vattenkraftproduktion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartcinentet

235

opaginerad Kontrollera mot PDF

NORRA
NORRLAND

Tot 60,3 TWh/ å r

S Ö DRA
NORRLAND OCH NORRA SVEALAND

Tot 30,0 TWh/ar

Ö VRIGA SVERIGE HaHf'""'? """
H' « "

Tot 5,g TWh/ å r j ulkyfoaJ

--- 1 övriga rtioiittit «li>yjM

fi \ \ möjlijVrtltr

r Un é anlaj
frin ulrtJnmr.

8. »
Emriminjil » '" > TWh/ « r

Cifklirn? jr ylproporlioralls mol wvtritBMiitrn».

Figur 9.1 Den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 236

Den
återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften skulle således motsvara
totalt ca 34 TWh/år. Denna siffra torde dock vara for låg. Information från
berörda kraftföretag tyder på, att den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften
överstiger de 95 TWh/år som angavs i juni 1974.

De
preliminära rapporter med material för övergripande kraftekonomiska
bedömningar och för bedömningar av motstående intressen som har inkommit tUl
utredningen innehåller inte tillräckligt underlag for en rangordning av olika
utbyggnadsprojekt i älvarna i noira Norrland. Lägesrapporten innehåller därför
inga bedömningar av hur stor del av projekten som kan komma att placeras i
olika klasser i cn rangordning. Någon sådan bedömning skaU enligt utredningens
direktiv inte heller göras i lägesrapporten.

Utredningen
har däremot haft i uppdrag att i lägesrapporten presentera ett material som
möjliggör en bedömning av hur mycket ytterligare elkraft som kan produceras i
de berörda vattendragen i norra Norrland under förutsättning i det ena fallet,
att endast obetydliga intrång på motstående intressen kan tolereras och i det
andra fallet, att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda
bevarandeintressen kan karaktäriseras som omistliga undantas från
vattenkraftutbyggnad.

En
utbyggnadsnivå enligt det senare alternativet torde enligt utredningen mot
bakgrund av det preliminära material som berörda myndigheter överlämnat
innebära ett bevarande av dels de i direktiven undantagna älvarna, dels
opåverkade källflöden i eller i omedelbar anslutning till nationalparkerna (ca
3 TWh/år), dels klass 4 i Vattenkraft och miljö (ca 2 TWh/år) och dels vissa
av skogsälvarna samt eventuellt nedre delen av Kalixälven (13 TWh/år). På
detta sätt erhåUs en utbyggnadsnivå i hela landet på 7577 TWh/år. En sådan
nivå skulle innebära betydande konflikter med motstående intressen. Utredningen
reserverar sig dock för den svårtolkade innebörden i begreppet omistlig-

En
utbyggnadsnivå enligt det första alternativet skulle enligt utredningens
mening ge ett tUlskott på meUan 2 och 3 TWh/år i området söder om
Angermanälven och ungefär lika mycket i det norra området. Sammanlagt skulle
denna utbyggnadsnivå innebära en årsproduktion i hela landet på 6567 TWh/år.
En sådan nivå skulle huvudsakligen innebära ytterligare utbyggnad i redan
starkt påverkade vattendrag i form av tillbyggnader av befintliga kraftverk och
utbyggnader av genomgående relativt lågt värderade älvsträckor. Det tUlskott
som härigenom erhålls (46 TWh/år) kan nås med begränsade skador för motstående
intressen.

Mer
detaljerade diskussioner kring frågan om vilka vattendrag som vid olika nivåer
bör byggas ut eller undantas från utbyggnad kan enhgt

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 237

utredningen
föras först när ett mer omfattande och adekvat underlag föreUgger, dvs. när de
berörda myndigheterna har utarbetat sitt slutliga underlagsmaterial.

9.2
Vindkraft

I
bilaga till anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 redogör statens
vattenfallsverk för en av verket utförd utredning av de tekniska och ekonomiska
möjligheterna att i Sverige utnyttja vinden för produktion av elektrisk
energi. Studien har gällt tUlämpning av befintlig teknik för vindgeneratorer
avsedda att anslutas till kraftnätet.

Vindkraftens
lönsamhet är beroende av vindresurserna, vindkraftverkens driftegenskaper och
kostnader och kostnaderna för alternativ kraft. Sverige har internationellt
sett relativt gynnsamma vindförhållanden. De bästa förutsättningama för
vindkraftproduktion finns i södra Sveriges kustområden och i första hand på
västkusten.

Tekniska och ekonomiska
kalkyler har utförts for ett vindkraftverk med 60 m tornhöjd och 57 m
propellerdiameter. Ett sådant aggregat ger en högsta effekt av 2 MW* vid
vindhastigheten 15 m/s. Energiproduktionen varierar beroende på
förläggningsplats och uppgår vid kustförläggning till i medeltal 4 milj. kWh.
Om vinden skaU kunna få någon betydelse för landets kraftförsörjning måste
således ett mycket stort antal aggregat placeras ut i landet och helst längs
kusterna. Avståndet mellan aggregaten bör därvid vara ca 500 m för att de inte
skall påverka varandra i vindriktningen. Det har visat sig relativt besvärligt
att finna tillräckliga och från naturskyddssynpunkt acceptabla markområden för
en sådan utbyggnad i stor skala. De bästa vindkraftlägena finns oftast på
platser som samtidigt är eftertraktade som rekreations- och friluftslivsområden.

Kostnaden
för energin från ett vindkraftverk bestäms nästan helt av anläggningskostnaden.
Enligt vattenfallsverkets beräkningar uppgår energikostnaden till 15 å 20
öre/kWh, vilket är tre till fyra gånger dyrare än energin från ett
kärnkraftverk. Detta gäller under fömtsättning att utbyggnad av vindkraft sker
i en så begränsad omfattning att den kan nyttiggöras på enklast möjliga sätt
inom ramen för det befintliga kraftsystemet. En utbyggnad i större omfattning
kräver till följd av vindens oregelbundenhet speciella åtgärder i form av
energilagring och komplettering av produktionsanläggningarna. Detta skulle
höja kostnaderna ytterligare.

Enligt
vattenfaUsverket utgör vindkraften f.n. inte något reaUstiskt alternativ för
kraftförsörjning. Verket kan därför inte föreslå något vindkraftaggregat till
utförande. Verket avser emellertid att följa utvecklingen och medverka i
svensk forskning och utveckling på området.

1 1
MW (megawatt) = 1 000 kilowatt.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 238

Ett
projekt har redan satts igång som avser utnyttjande av vindenergi för
fastighetsuppvärmning.

Parallellt
med vattenfallsverkets vindkraftutredning och delvis samordnat med denna har
även genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) gjorts en studie om
vindkraftens framtida möjligheter i Sverige. Denna studie är inriktad på
framtida vindenergisystem med ny teknik för såväl lokala som storskaliga
energUeveranser.

I
studien analyseras små och stora upp till 20 MW vindaggregat med avseende
på systemoptimering vid en totalt installerad effekt år 1990 om 4 0008 000 MW
med en produktion av 1123 TWh/år. Vidare behandlas olika energilagringssystem
anpassade till vindkraft.

Ett
effektivt energiuttag i större skala kräver utbyggnad av kustlo-kaliserade
gmppstationer, varvid valet av aggregatstorlek spelar stor roll för
markbehovet. För 4 000 MW installerad vindgeneratoreffekt i landet åtgår ca 7
kvadratmil markyta om aggregatstorleken är 0,1 MW och 0,8 kvadratmil om
aggregatstorleken 10 MW kan användas.

Vissa
miljöproblem i samband med vindenergialstring måste beaktas och undersökas
närmare, t. ex. buller, nedisning, radiostörningar, fågel-och flygkollisioner.

De
framtida systemlösningarnas ekonomi och konkurrenskraft har av naturliga skäl
endast kunnat bedömas i grova drag. Analysen av tänkbara utvecklade
vindgeneratorsystem såväl konventionella som radikalt nya typer visar
emellertid att det finns möjligheter att stegvis minska kostnadema till en nivå
som ligger betydligt under de 15 öre/kWh, som ett vindkraftsystem för
elproduktion med dagens teknik beräknas leda till. I studien dras därför
slutsatsen, att det är motiverat att i Sverige genomföra ett forsknings- och
utvecklingsprogram avseende långsiktig utveckling av vindenergisystem för olika
tiUämpningsområden. Ett sådant program bör sikta på insats av större system
tidigast 19851990.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

239

opaginerad Kontrollera mot PDF

10
Kärnenergi

10.1.
Allmänt

Den
beslutade svenska kärnkraftutbyggnaden omfattar elva aggregat, av vUka fyra
tagits i drift och de återstående befinner sig i olika stadier av uppförande
och projektering. Aggregaten anges i följande uppställning. Kraftvärmeverket i
Agesta, som togs i drift redan år 1964, har nyligen lagts ned och redovisas
därför inte.

Tabell
10.1 Beslutad kämkraftutbyggnad i Sverige

Anläggning

Ägare

Kommersiell drift

Typ

Nettoeffekt MW

Oskarshamn
1

OKG'

1972

BWR

440

Oskarshamn
2

OKG

1974

BWR

580

Ringhals
1

Vattenfall

1974/75

BWR

760

Ringhals
2

Vattenfall

1974/75

PWR

820

Barsebäck
1

Sydkraft

1975

BWR

580

Ringhals
3

Vattenfall

1977/78

PWR

900

Barsebäck
2

Sydkraft

1977

BWR

580

Forsmark
1

FKA'

1978/79

BWR

900

Ringhals
4

Vattenfall

1979/80

PWR

900

Forsmark
2

FKA

1980/81

BWR

900

Oskarshamn
3

OKG

1981

900 8 260

'
Oskarshamns kraftgrupp AB, i vilket företag Sydsvenska kraft AB (Sydkraft) är
största intressent.

-
Forsmarks kraftgrupp AB, som ägs till ca 75 % av statens vattenfallsverk
(Vattenfall).

Med
undantag för Oskarshamn 3 är samtliga aggregat redan beställda. Reaktorerna av
kokartyp (BWR) levereras av AB Asea-Atom, medan tryckvattenreaktorerna (PWR)
är av det amerikanska företaget Westinghouse's konstruktion. De tio aggregat
som är i drift eller beställda utgör inkl. beställt kärnbränsle en
investering av ca 11 miljarder kr. Över hälften av den beslutade
kärnkraftutbyggnaden sker i statens regi och finansieras över
investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

För
utbyggnaden efter början av 1980-talet finns inga fasta planer. Kraftindustrin
gjorde emellertid år 1972 genom sin samarbetsorganisation Centrala
driftledningen (CDL) en bedömning av behovet av ny produktionskapacitet åren
19751990. Enligt CDL skulle utöver de elva beslutade kärnkraftaggregaten
13 aggregat kunna behöva tas i drift t. o. m. år 1990. Den sammanlagda effekten
i kärnkraftverk skulle därmed uppgå tUl 16 000 MW år 1985 och 23 600 MW år
1990. Praktiskt taget all tillkommande elproduktion under 1980-talet beräknades
komma från kärnkraft. Enligt CDL-studien borde vidare två nya

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 240

platser
en på västkusten och en på östkusten öppnas för några av de aggregat som
behövde tas i drift under 1980-talet. Därutöver kunde enligt studien tillkomma
något läge för kärnkraftvärmeverk i storstadsregioner.

Med
hänvisning till kraftindustrins bedömning av utbyggnadsbehovet under
1980-talet uttalade sig riksdagen (NU 1973: 49, rskr 1973: 184) i maj 1973 fÖr
att inga beslut om att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän
ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om
forskningsresultat och utvecklingstendenser, förelagts riksdagen. Det
förutsattes att det redan beslutade programmet skulle fullföljas.

I
samband med behandlingen av anslagen till energiändamål för innevarande
budgetår bekräftade riksdagen (NU 1974: 26, rskr 1974: 198) sitt tidigare
ställningstagande.

Tillstånd enligt
atomenergUagen (1956: 306) för att uppföra kärnenergianläggningar lämnas av
regeringen. Frågor om sådana tUlstånd handläggs inom industridepartementet.
Säkerhetsgranskning och tillsyn av anläggningarna utövas av statens
kärnkraftsinspektion. Tillsynsmyndighet enligt strålskyddslagen (1958: 110) är
statens strålskyddsinstitut, som hör till socialdepartementet.

Lokaliseringen
av kärnkraftanläggningar prövas av regeringen med stöd av 136 a § byggnadslagen
(1947:385) enligt den ordning som fr. o. m. år 1973 gäller vid nyanläggning av
viss industriell verksamhet. Sådana ärenden bereds inom bostadsdepartementet i samråd
med andra berörda departement med utgångspunkt från de riktiinjer för den
fysiska riksplaneringen som antogs av riksdagen i december 1972 (prop. 1972:
111 bU. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Riksdagen uttalade sig därvid
för att utbyggnaden av kärnkraftverk t. v. borde begränsas till de fyra
nuvarande lägena Simpevarp (Oskarshamn), Värö (Ringhals), Barsebäck och
Forsmark. Riksdagen förutsatte att den skulle få tUlfälle att pröva förslag om
eventuella nya lägen grundade på fortsatta, omfattande undersökningar.

I
övrigt hör frågor rörande kärnenergi till industridepartementets ansvarsområde.

Detta
gäller den målinriktade forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom
det helstatiiga AB Atomenergi i Studsvik nära Nyköping. En huvuduppgift för
Atomenergi är att stödja svensk industri på kämenergiområdet.

Staten
har därjämte i betydande utsträckning engagerat sig i iitdu-striell verksamhet
på området. Är 1969 bildades AB Asea-Atom, som ägs med hälften vardera av
staten och ASEA. Asea-Atom levererar kärnreaktorer av egen konstruktion och
tUlverkar därjämte kärnbränsleelement vid en anläggning i Västerås. Bolaget
har hittills fått order på

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 241

nio
reaktorer, varav två från Finland. Antalet anställda vid Asea-Atom uppgår tiU
ca 1 000.

Tunga
komponenter tUl kärnkraftverk, framför allt reaktortryckkärl, tiUverkas av
Uddcomb Sweden AB, som bildades år 1969 av staten, Uddeholms AB och det
amerikanska företaget Combustion Engineering. Uddcomb, som tUl skillnad från
Asea-Atom ingår i Statsföretagsgruppen, har verksamheten förlagd tUl
nyuppförda anläggningar i Karis-krona. Företaget har ca 500 anställda.

Utöver
de här nämnda finns ett antal företag, som levererar kvalificerad utrustning
tUl kärnenergianläggningar inom och utom landet. De kärnkraftverk som nu
uppförs i Sverige är till övervägande del baserade på leveranser från svenska
företag. Antalet anställda inom verkstadsindustrin som f. n. arbetar med
sådana leveranser har uppskattats till 4 000 å 5 000. Antalet sysselsatta vid
de olika kärnkraftverk som är i drift eller under uppförande är ungefär lika
stort.

I
fråga om försörjningen med kärnbränsle är kraftföretagen f. n. huvudsakligen
hänvisade till utiändska leverantörer.

Bränsleförsörjningen
för en kärnreaktor består av flera led, som sammantagna benämns
kärnbränslecykeln. Det första ledet är utvinning av uran, som utgör en i
huvudsak konventionell gruvhantering. Lättvattenreaktorer behöver för sin
drift anrikat uran, dvs. naturligt uran som efter konvertering till gasform
bearbetas i en anrikningsanläggning för att höja halten av isotopen U-235.
Efter ny konvertering till fast form kapslas det anrikade uranet i rör, som
fogas samman till bränsleelement och förs in i kärnreaktorn. Vid bestrålningen
i reaktorn förbrukas isotopen U-235 under samtidig energialstring.
Bränsleelementen som efter användning tas ut ur reaktorn innehåller fortfarande
vissa mängder U-235 och dessutom nybildat plutonium. Dessa båda ämnen tas till
vara genom upparbetning, varvid de skiljs från de radioaktiva
klyvningsprodukter som också bUdats vid reaktordriften. Plutonium väntas kunna
delvis ersätta anrikat uran vid drift av nuvarande reaktortyper och har ett
potentiellt viktigt användnmgsområde även som bränsle i s. k. snabba
bridreaktorer, som dock ännu inte är kommersiellt utvecklade. Det sista ledet i
kärnbränslecykeln är behandlingen och den långsiktiga förvaringen av det
högaktiva avfallet från upparbetningsan-läggningarna.

Av
dessa olika led i kärnbränslecykeln utförs f. n. endast
bränsleele-menttUlverkning i kommersiell skala i Sverige.

Ar
1972 bildades ett särskilt företag. Svensk kärnbränsleförsörjning AB, enligt
ett konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, OKG och Sydkraft. Bolagets
uppgift är att planera och samordna samt i viss utsträckning även ombesörja
kraftföretagens anskaffning av kärnbränsle. En särskild statlig säkerhet har
ställts till bolagets förfogande för att möjliggöra ekonomiska åtaganden i
samband med upphandlingar inom

16
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 30

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 242

kärnbränslecykeln.
Säkerheten uppgår f. n. till 800 milj. kr. (prop. 1974: 170 bil. 11, NU
1974: 56, rskr 1974: 396).

I
det följande redogörs närmare för kärnbränslebolagets verksamhet och för vissa
aktuella frågor på kärnbränsleförsörjningens område.

10.2
Rapport angående Ranstadsprojektet

AB
Atomenergi har den 30 augusti 1974 överlämnat en rapport om Ranstadsprojektet
avseende utvinning av uran ur skiffer. Atomenergi erinrar om att bolaget i
samband med statsmakternas beslut (prop. 1972: 57, NU 1972: 39, rskr 1972: 200)
om det nu löpande treåriga utvecklingsprogrammet för budgetåren
1972/731974/75 fick i uppdrag att efter två år lägga fram en redovisning av
arbetet, som skulle göra det möjligt för potentiella avnämare att ta ställning
till Ranstad som försörjningsalternativ på lång sikt. En fömtsättning för
programmet var att ett eventuellt beslut om en kommersiellt betingad
exploatering borde fattas senast den 1 januari 1975.

Utvecklingsarbetet
bedrivs enligt ett avtal mellan Atomenergi och statens vattenfallsverk enligt
vilket parterna skall gemensamt styra och finansiera arbetet. Kostnadema för
treårsprogrammet beräknas enligt avtalet uppgå till ca 20 milj. kr. Genom
särskilda avtal medverkar även Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden
AB i vissa delar av arbetet.

Rapporten
behandlar en utbyggnad av nuvarande försöksanläggning i Ranstad, som har en
kapacitet av 120 ton uran om året, till 1 275 ton om året. Produktionen baseras
på den uranförande alunskiffern i Billingen, som utgör en stor men låghaltig
råvambas. Fyndigheten omfattar en total yta av ca 500 km- med mäktigheter
mellan 2,5 och 4 m. Uranhalten i skiffern uppgår till omkring 300 g per ton. Det
totala uraninnehållet är ca 1 milj. ton, varav minst 300 000 ton bedöms vara
ut-vinningsbart. För en utbyggd anläggning vid Ranstad tas uranskiffern i
verkets närmaste omgivning i anspråk. Efter 25 års drift beräknas gruvan komma
att sträcka sig 67 km in under Billingen, där skiffern ligger med betydande
bergtäckning. I Ranstads närhet finns dock ett begränsat område där
dagbrytning kan ske.

Som
utgångspunkt för de tekniska och ekonomiska kalkylerna har valts en brytning av
6 milj. ton gruvgods om året. En sådan kapacitet har bedömts vara väl anpassad
till i dag tillgängliga maskinstorlekar och innebär även att de befintliga
anläggningarna kan utnyttjas i inte oväsentlig grad.

Huvudprocesserna
är gruvbrytning, mineralberedning, läkning i sum-par med svavelsyra, utvinning
av uran ur laklösning med vätskeextrak-tion samt restprodukthantering. Av olika
metoder för utvinning av uran ur skiffer bedöms läkningen, som används i
nuvarande verk, fortfarande

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet 243

vara
den fördelaktigaste metoden för Billingen-skiffrarna. Som slutprodukt
erhålls ett koncentrat innehållande 70 % uran.

Huvuddelen
av skiffern bryts under jord. Svavelsyrabehovet, som tillverkas på platsen,
uppgår till ca 325 000 ton om året. Restprodukterna neutraliseras med finmald
kalksten som erhålls vid mineralberedning och gruvbrytning. Skifferlakresterna
deponeras i dagbrottsområdet och packas, täcks med jord och besås efter hand.
Slammet efter neutralisa-tion av laklösningarna deponeras i de utbmtna
bergrummen.

Behovet
av processvatten begränsas genom intern cirkulation. Förlusterna av vatten
täcks från brunnar i området och via det kommunala nätet från Vättern.
Utbyggnaden av processanläggningarna sker huvudsakligen inom befintligt verksområde.
Däremot kräver gruvbrytning och restprodukthantering tillgång tUl ytterUgare
markområden.

Utbyggnaden
beräknas kunna genomföras på fem och ett halvt år efter principbeslut. Härav
utgör den egentliga byggnadstiden ca fyra år. Tidplanen förutsätter
koncessionsbehandling m. m. utan extraordinära dröjsmål.

Utredningen
behandlar enbart utvinning av uran ur skiffern. Arbete pågår att finna metoder
att utvinna även vanadin, molybden och eventuellt andra biprodukter som
erhålls tillsammans med uran i laklösningarna.

Möjligheten
att utnyttja de utbrutna bergrummen som undre magasin till ett pumpkraftverk
har studerats i samarbete med vattenfallsverket. Det har emellertid visat sig
att det första krafttUlskottet från ett pump-kraftverk inte kan erhållas förrän
in på 1990-talet. Med anledning härav beaktas inte i rapporten möjligheten att
utnyttja de utbrutna bergrummen för kraftproduktion.

Möjligheten
att använda skifferlakrester för utvinning av elenergi vid produktion av
svavelsyra har studerats av Atomenergi i samband med tidigare utredningar.
Produktion av svavelsyra på detta sätt är inte längre aktuell. På grund av den
rådande energisituationen kan elproduktion eller framställning av gas eller
flytande bränsle ur lakrest få förnyad aktualitet. Hänsyn till sådana
möjligheter har dock inte tagits i rapporten.

Den
totala nyinvesteringen beräknas uppgå tUl ca 700 milj. kr., vartill kommer
ränta under byggnadstiden. Driftkostnadema beräknas till 110 milj. kr. om året.
Kostnadema avser prisnivån i januari 1974. I rapporten presenteras inga
beräkningar över produktionskostnaderna, då dessa är beroende av
finansieringsvillkor och värdet av nuvarande anläggningar m. m.

Den
totala arbetsstyrkan vid fullt utbyggd produktion beräknas till omkring 800.
För det pågående utvecklingsprogrammet och för drift och underhåll av nuvarande
anläggningar är f. n. ca 70 personer anställda vid Ranstadsverket.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 244

Miljöaspekterna
på en utbyggnad av Ranstadsverket har ägnats stor uppmärksamhet under
utvecklingsprogranrunet. Som mål hår angetts att miljön inte väsentligt
förändras sett även på längre sikt. På grund av att brytningen koncentreras
till underjordsgruvan och att den valda tekniken medger en successiv återställning
av dagbrott och lakrestupp-lag bedöms verksamheten kunna genomföras med
godtagbar påverkan på områdets utseende.

Enligt
rapporten innebär den förutsatta tekniken för deponering av lakrester att inga
okontrollerade utsläpp av processvatten till recipien-ten förekommer. Det
framhålls dock att ytterligare studier av avfalls-deponeringen från
vattenvårdssynpunkt är nödvändiga. Från luftvårdssynpunkt bedöms verksamheten
kunna genomföras inom ramen för gällande normer för utsläpp. Bullerstörningar
bedöms Ugga på en för omgivningen acceptabel nivå.

I
rapporten ges en Översikt över uranmarknaden. Det framhålls att kärnreaktorer
för start behöver en viss kvantitet bränsle som under drift successivt förnyas.
Ett lättvattenaggregat på 1 000 MW elektrisk effekt kräver för start ca 100 ton
anrikat uran och för ersättningsbränsle 2530 ton anrikat uran om året.
Motsvarande mängder naturligt uran är ca 500 ton uran för start och ca 100 ton
uran om året för ersättningsbränsle. Natururanbehoven är ungefärligen proportionella
mot aggregateffekten. Uran till första bränslehärden behöver levereras ca två
år före idrifttagningen och behovet för ersättningsbränsle ca ett år före varje
årligt bränslebyte. De angivna natururanbehoven för ersättningsbränsle
förutsätter återanvändning av uran och plutonium från använt bränsle.

Behovet
av naturligt uran för ersättningsbränsle tUl den nu beslutade utbyggnaden av
kärnkraftverk i Sverige anges tiU ca 850 ton uran om året efter år 1980. Vid
ett utbyggnadsprogram i enlighet med CDL:s bedömning år 1972 skulle behovet öka
tUl omkring 2 000 ton år 1980, 3 000 ton år 1985 och 4 000 ton år 1990.

OKG,
Sydkraft och statens vattenfallsverk har genom upphandlingar på den
internationella marknaden täckt in hela sitt uranbehov under 1970-talet för
hittills beslutade kärnkraftaggregat. Även för perioden 19801985 har en
väsentlig del av uranbehovet upphandlats. De kvarstående behoven under denna
period utgör totalt ca 2 000 ton uran eller genomsnittUgt ca 350 ton om året.

Västvärldens
nu kända och uppskattade sannolikt tUlkommande urantillgångar har redovisats i
en studie genomförd av Europeiska atomenergiorganet (NEA) och Internationella
atomenergiorganet (lAEA) år 1973. Prisklasserna avser beräknad
produktionskostnad per pound uranoxid vid kostnadsläget i början av år 1973,
uttryckt i dollar av mars 1973. Priserna inkluderar ej pålägg för prospektering
efter nya fyndigheter eller för finansiering av nya anläggningar.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 245

Tabell 10.2 Västvärldens urnntillgångar (kända och
sannolika)

Land Prisklass

opaginerad Kontrollera mot PDF

Australien

Canada

Frankrike

Förenta statema

Niger

Sverige

Sydafrika (uikl. Namibia)

Övriga

under 10
$/lb

1015 S/lb

1 000
ton U

1 000 ton U

150

59

375

341

61

45

797

372

60

20

310

210

88

129

77

1
782 1 312

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
NEA/IAEA-studien uppskattas det ackumulerade uranbehovet i västvädden för
perioden 19741980 tiU ca 250 000 ton uran och för tiden 19741990 till drygt 1
400 000 ton uran.

Under
1950-talet skedde det en snabb utbyggnad av utvinningskapaciteten för uran,
främst i Förenta staterna, Canada, Sydafrika och Frankrike. Produktionen
användes tUl största delen för militära ändamål. Då de militära leveranserna
minskade i början av 1960-talet påverkades såväl prospektering och produktionsnivå
som priser starkt. Under senare delen av 1960-talet stabUiserades priset vid
67 $/lb uranoxid. Produktionen år 1973 uppgick tUl ca 20 000 ton uran, varav
10 000 ton i Förenta staterna. Produktionskapaciteten i nu befintliga
anläggningar och i nya anläggningar, som planeras, väntas år 1975 uppgå till ca
30 000 ton uran om året och det anses möjligt att öka utvinningskapaciteten
till drygt 50 000 ton uran omkring år 1978, om uranmarknaden utvecklas gynnsamt
och utbyggnaden påbörjas i tid. Under förutsättning att en sådan utbyggnad
kommer till stånd anses det inte föreligga några svårigheter att täcka
uranbehoven under 1970-talet.

I
rapporten framhålls att uranmarknaden sedan något år har förändrats radikalt
jämfört med tidigare. Uranpriset har stigit brant och någon stabilisering har
ännu inte skett.

Beträffande
värdet av inhemsk uranutvinning från försörjningssynpunkt framhålls i
rapporten följande. Den svenska kärnkraftinstallationen torde i varje fall
fram till sekelskiftet komma att domineras av reaktorer som för sin drift
kräver anrikat uran. TUlgång till naturligt uran är därvid ett nödvändigt men
inte tillräckligt vUlkor för att trygga reaktorernas bränsleförsörjning. Denna
bränsleförsörjning kräver dessutom tillgång tiU andra tjänster i
bränslecykeln, framför allt anrikning. Denna kräver mycket stora investeringar.
Tekniken är dessutom inte fritt tUlgänglig. Innnan anrikningskapacitet finns
inom landet ger en inhemsk uranutvinning alltså inte någon ökad säkerhet i
försörjningen

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 246

med
kärnbränsle vid avspärrning. Däremot vore en inhemsk försörjningskälla av
värde vid störningar och handelshinder som endast berör uranmarknaden. Under
förutsättning att denna marknad kommer att karaktäriseras av bristande
konkurrens kan det också vara fördelaktigt att vid förhandlingar om inköp av
uran ha tillgång till produktionskapacitet inom landet.

Atomenergi
har efter samråd med statens vattenfallsverk kommit till slutsatsen att de
erhållna resultaten och den senaste tidens marlcnads-utveckling beträffande
naturligt uran är sådana att överläggningar med andra intressenter och avnämare
bör inledas i avsikt att undersöka förutsättningarna för en utbyggnad utan
ytterligare dröjsmål. Mot denna bakgrund avser bolaget att under hösten 1974
gemensamt med vattenfallsverket och LKAB studera de olika frågor, som är av
betydelse för ett ställningstagande till en utbyggnad i Ranstad. Bl. a. kommer
frågor rörande marknadsutvecklingen och finansieringen av projektet att
studeras. Samtidigt fortsätter utvecklingsprojektet inom ramen av
treårsprogrammet med kompletterande tekniska utredningar. Bolaget bedömer det
möjligt att till årsskiftet klarlägga samtliga förutsättningar för en
investering i en utbyggd uranproduktion vid Ranstadsverket.

LKAB
har den 3 febmari 1975 hemställt om medel till projektering av en utbyggnad av
Ranstadsverket.

Enligt
LKAB:s bedömning skulle produktionen från ett utbyggt verk kunna ge
tillfredsställande lönsamhet, fömtsatt bl. a. att långtids-kontrakt kan träffas
med potentiella kunder. Det fortsatta projekteringsarbetet bör läggas upp med
sikte på att få ett fullständigt beslutsunderlag rörande uranutvinning och att
även vinna klarhet om möjligheterna att ta tiU vara biprodukter. Arbetet
beräknas pågå till slutet av år 1976.

Kostnadema
under perioden den 1 juli 1975den 31 december 1976 beräknas till 25 milj. kr.,
varvid fömtsätts att nuvarande organisation i Ranstad i huvudsak vidmakthålls.
Av kostnadema hänför sig 13,5 mUj. kr. till drift av verket och 11,5 mUj. kr.
till teknisk projektering, inkl. arbete med tillstånds- och koncessionsfrågor
samt undersökningar och eventuell projektering för utvinning av biprodukter,
främst aluminium.

10.3
Redogörelse för försörjningsläget beträffande kärnbränsle

Svensk
kärnbränsleförsörjning AB har den 22 januari 1975 avgett en redogörelse för det
aktuella försörjningsläget beträffande kärnbränsle och för vissa frågor som
behandlats inom bolaget under år 1974.

Bolaget
framhåUer inledningsvis att kämbränslemarknaden under det senaste året
förändrats. Flera länder i Europa har fattat beslut om att öka takten i
kärnkraftutbyggnaden. Detta leder tUl ett hårdare efter-frågetryck inom hela
kärnbränslecykeln. Den tidigare överkapaciteten

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 247

är
uppbokad, och nu finns stora behov av nyinvesteringar i kärnbränslecykelns
alla olika led. Kapitalbehovet för dessa investeringar kommer sannolikt att
till betydande del få tillgodoses av kraftföretagen i form av
förskottsinbetalningar. Bolaget erinrar om att dess ekonomiska bas nyligen
stärkts genom höjningen av den statliga säkerheten för dess åtaganden i samband
med upphandlingar inom kärnbränslecykeln från 300 mUj. kr. till 800 milj. kr.
Den nuvarande osäkerheten i de svenska utbyggnadsplanerna för kärnkraft innebär
dock att företagets möjligheter till långsiktiga engagemang är begränsade.

Naturligt
uran

Bolaget
framhåller att nuvarande utvLnningskapacitet i världen vä-sentiigen bokats upp
för 1970-talet. Priset på natururankoncentrat har på mindre tid än ett år
stigit två å tre gånger. Utvidgad prospektering och starkt ökad
utvinningskapacitet torde erfordras för att möta den efterfrågan som prognoser
och anbudsinfordrmgar visar. Producenterna räknar i framtiden med
långtidskontrakt med delbetalning i förskott. Denna efterfråge- och
marknadsförändring tar sig uttryck även i att flera av exportiänderna inför
exportbegränsningar, speciella exportvUl-kor och krav på kombinationsaffärer.

Mot denna bakgmnd är kärnbränslebolaget
positivt inställt till att uranutvinning startas i Ranstad i enlighet med den
av Atomenergi framlagda rapporten. Bolaget syftar till att för delägarnas
räkning sluta avtal med kommande producentföretag som på relativt lång sikt
garanterar avsättning av uran från Ranstad. Bolaget framhåller att en produktion
av ca 1 300 ton om året under 1980-talet kommer att i huvudsak förbrukas av
det redan beslutade kärnkraftprogrammets elva reaktorer. Återstående kapacitet
kan tas i anspråk för export i den mån som ytterligare inhemska behov inte gör
sig gällande.

Bolaget bedömer att
natururanet, som är det primära ledet i kärnbränslecykeln, på lång sikt kan
bli en knapp resurs och att det därför är väl motiverat att nu starta en
utbyggnad i Ranstad. En sådan utbyggnad bör utföras i tiden före en eventuell
utbyggnad av de senare leden i kärnbränslecykeln, som är en fråga om
industriell förädlingskapacitet och inte om naturresurser.

Anrikning

Bolaget
erinrar om att 1966 års avtal mellan Sverige och Förenta staterna om samarbete
rörande atomenergins fredliga användning utgör grunden för försörjningen med
anrikningtjänster för det nu beslutade svenska kärnkraftprogrammet. Avtalet,
som gäller tiU år 1996, innebär således ett åtagande från amerikansk sida att
tillhandahålla anrikningstjänster för de elva kraftreaktorer med en effekt av
sammanlagt ca 8 300 MW som beräknas vara i drift omkring år 1980.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 248

Tidigare
innebar avtalet liksom motsvarande avtal mellan Förenta staterna och en rad
andra länder ett ensidigt åtagande från Förenta staternas
atomenergikommission (USAEC) att tillhandahålla anrikningstjänster utan
förpliktelse för köpariandet att teckna kontrakt. Förutsättningen för denna
typ av avtal var en stor outnyttjad kapacitet i de amerikanska
anrikningsanläggningama. Genom snabbt accelererande utbyggnad av kärnkraft i
Förenta statema och den övriga västvärlden väntas denna kapacitet även med
hänsyn tagen tUl vissa kapacitets-höjande åtgärder komma att bli fullt
utnyttjad i början av 1980-talet. Mot denna bakgmnd har en omläggning skett av
Förenta staternas atomsamarbetsavtal med olika länder, innebärande att
garantier för försörjningen med anrikningstjänster tUl ytterligare
kämkraftreaktorer inte lämnas. För Sveriges del skedde omläggningen genom en
ändring i juni 1974 av 1966 års avtal. Avtalsändringen innebar inte någon ändring
i sak av den amerikanska leveransgarantin för de elva beslutade reaktorerna.
Däremot kommer motsvarande garantier för nya reaktorer inte att erbjudas.
Avtalet utgör således endast en formell ram motiverad bl. a. av
säkerhetskontrollhänsyn för kommersiella kontrakt som i framtiden i mån av
kapacitet kan komma att tecknas med svenska företag.

Parallellt
med den angivna omläggningen av regeringsavtalen har USAEC:s kontraktsvUlkor
väsentligt skärpts. De tidigare tecknade s. k. behovskontrakten, som medger
anpassning tiU kundens faktiska behov, har ersatts med kontrakt för fasta
kvantiteter. Kontakten måste tecknas minst åtta år före leverans, dvs. ca tio
år före reaktorns idrifttagning, och kunden måste därvid binda sig för en
kvantitet som motsvarar ca tio års förbmkning. Om kontraktet iimefattar en
första bränslehärd krävs förskottsbetalning med ca 15 milj. kr. fördelat på
tre år.

Anrikningskontrakt
av den tidigare behovstypen har t. o. m. år 1972 träffats mellan vederbörande
svenska kraftföretag och USAEC för sex kraftreaktorer, nämligen Oskarshamn 1
och 2, Ringhals 1 och 2 samt Barsebäck 1 och 2.

Kärnbränslebolaget
står såsom svensk kontraktspart för de anrikningskontrakt enUgt den nyare
typen med fasta kvantiteter som tecknats med USAEC fr. o. m. år 1973 för
ytterligare sex reaktorer, nämligen Forsmark 1, 2 och 3, Rmghals 3 och 4 samt
Oskarshamn 3.

Bolaget
har i samband med tecknande av kontrakt för anrikningstjänster till de sex
sistnämnda reaktorerna erlagt förskottsbetalningar till USAEC med sanunanlagt
ca 42,5 milj. kr. Dessa betalningar har finansierats genom lån från Allmänna
pensionsfonden.

F.
n. saknas det möjligheter att teckna anrikningskontrakt i Förenta staterna för
långtidsleveranser avseende tiden efter år 1982. Investeringar i nya
anläggningar diskuteras, men flera viktiga frågor är fortfarande olösta. USAEC
har ombUdats, och det är ovisst om nya anrik-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 249

ningsanläggningar
kommer att uppföras i statlig eller enskUd regi. Förutsättningarna för
framtida leveranser av anrikningstjänster från Förenta staterna utöver vad som
hittills kontrakterats är alltså mycket svårbedömda.

Bolaget
framhåller vidare att Sovjetunionen i. n. i praktiken är den enda alternativa
leverantören till Förenta statema av anrikningstjänster. Enligt tillgängliga
uppgifter förfogar Sovjetunionen över en betydande outnyttjad kapacitet på
området. Avtal har på senare tid träffats om leveranser till flera
västeuropeiska länder.

1970
års svensk-sovjetiska atomsamarbetsavtal möjliggör legoanrik-ning i
Sovjetunionen för svensk räkning. Företaget har imder året träffat kontrakt
med vederbörande sovjetiska exportorganisation avseende en engångskvantitet
anrikningsarbete för leverans år 1979, svarande mot behovet för den första
bränslehärden till en reaktor, samt optioner avseende ytterligare leveranser
fr. o. m. år 1981.

Genom
detta kontrakt kan bolaget bygga upp ett reservlager för delägarnas gemensamma
behov.

Beträffande
övriga leverantörer framhåller bolaget följande. Flera projekt avseende byggnad
av nya anrikningsanläggningar på olika håll i världen är för närvarande föremål
för utredningar och diskussioner. I tekniskt hänseende står valet mellan
anläggningar baserade på den väletablerade gasdiffusionsprocessen och den i
stor skala ännu oprövade gascentrifugprocessen. Gascentrifugprocessen har
fördelen att kunna byggas ut i mindre steg och att kraftbehovet är lägre än
vad som gäller gasdiffusionsprocessen. A andra sidan blir investerings- och underhållskostnaderna
högre för gascentrifugprocessen.

Två
projekt gäller uppförande av anläggningar i Västeuropa. På franskt initiativ
har franska, belgiska, italienska och spanska intressenter beslutat att inom
ramen för ett samägt bolag, Eurodif, uppföra en diffusionsanläggning med en
kapacitet av 9 000 ton anrikningsarbete om året. Anläggningen byggs i Tricastin
i Frankrike. Den planeras tas i drift under år 1979 och nå full kapacitet år
1981. TiU följd bl. a. av det starkt ökade utbyggnadsprogrammet för kärnkraft i
intressentländerna är nu Eurodifs kapacitet redan fulltecknad och en utbyggnad
av kapaciteten planeras därför. Därjämte planeras en andra anläggning med en
kapacitet av 9 000 ton anrikningsarbete om året som når full drift år 1985.
Flera olika alternativ för lokalisering av denna anläggning i Europa, Canada
och AustraUen diskuteras nu. Kärnbränslebola-get har erbjudits att teckna
kontrakt om anrikning i denna nya anläggning.

Det
andra europeiska projektet avser utbyggnad av anläggningar enligt
gascentrifugtekniken. Detta projekt baseras på en överenskommelse mellan de
brittiska, nederländska och västtyska regeringarna. Bolag har bildats för såväl
produktion av anrikat uran som tillverkning av

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 250

centrifuger
jämte projektering och uppförande av anläggningar. Produktionsbolaget Urenco
väntas år 1976 ha kapacitet vid anläggningar i Nederländerna och
Storbritannien på sammanlagt 400 ton anrikningsarbete. Denna utbyggnad är i
huvudsak garanterad av regeringarna. Målsättningen är att därefter nå en
kapacitet av 2 000 ton år 1982. En särskUd studiegrupp. Association for
Centrifuge Enrichment (ACE), har bildats i syfte att ge såväl kraftindustri
utanför de tre länderna som andra intressenter insyn i projektet. Principiella
kontraktsvUlkor för anrikningstjänster har lagts fram. Enligt dessa är
beställningstiden väsentiigt kortare än enligt de amerikanska vUlkoren. Urenco
kräver dock liksom Eurodif viss förskottsbetalning.

Kärnbränslebolaget
har jämte Atomenergi deltagit i arbetet inom ACE som avslutats med en rapport i
juU 1974. Bolaget har tagit upp diskussioner med Urenco beträffande
förutsättningarna för att förvärva en centrifuganläggning inom ramen för ett
framtida industriellt samarbete.

Bolaget
konstaterar att försörjningsläget beträffande anrikningstjänster synes i
dagsläget tillfredsställande för svensk del. Trots detta måste frågan om den
långsiktiga försörjningen med anrikningstjänster ägnas stor uppmärksamhet. Det
torde från olika synpunkter vara önskvärt att en mera normal marknadssituation
med flera leverantörer utbUdas. I ett långsiktigt perspektiv uppkommer även
frågan om en svensk an-rikningsanläggning. Bolaget anser att viss svensk
forskning och utveckling bör bedrivas de närmaste åren så att kompetens kan
finnas tillgänglig för att bedöma olika tekniska metoder. Bolaget har
gemensamt med Atomenergi redovisat synpunkter på denna fråga i en särskild
skrivelse

Upparbetning

Sedan
de utbrända bränsleelementen tagits ut ur reaktorn lagras de i bassänger vid
kraftstationen under minst sex månader. Under denna tid minskar värmeavgivning
och radioaktiv strålning så att transport tUl upparbetningsanläggningen lättare
kan ske. En betydligt längre tids lagring vid kraftverket är möjlig.

Upparbetningen
är en mekanisk och kemisk industrihantering. Den första anläggningen togs i
drift i Förenta staterna för militära ändamål i början av 1940-talet. Ett
tiotal anläggningar finns nu i drift i västvärlden. Samtiiga utnyttjar
likartade kemiska processer som har ursprung i den första amerikanska metoden.
Denna upparbetningsprincip, som således nu har ca 30 års erfarenhetsbakgrund,
har kunnat modifieras för att passa olika slag av kärnbränslen.

Den
största anläggningen i drift finns i Storbritannien, där bränsle från gaskylda
reaktorer bearbetas. Någon stor industrianläggning för bearbetning av bränsle
från lättvattenreaktorer finns f. n. inte i drift.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 251

Ar
1976 tas emellertid en sådan anläggning i drift i Förenta staterna.
Tillbyggnader sker vidare i Storbritannien och Frankrike. Den brittiska
tUlbyggnaden är genom ett missöde försenad och väntas, Uksom den franska, kunna
behandla lättvattenreaktorbränsle från år 1976. Därjämte beräknas en helt ny
brittisk anläggning komma att tas i drift år 1983. Vidare finns i Västtyskland
långt framskridna planer på att bygga en upparbetningsanläggning. Bolaget
påpekar att General Electrics anläggning i Förenta staterna, som färdigställts
men som inte kunnat tas i drift, baserades på en ny och oprövad process.

Under
den närmaste framtiden föreligger underkapacitet i fråga om
upparbetningstjänster för bränsle tiU lättvattenreaktorer. Detta kan enligt
bolaget mötas med ökad tillfäUig lagring av utbränt bränsle vid kärnkraftstationerna
eUer upparbetningsanläggningama. Situationen kan enligt bolaget inte primärt
tillskrivas avsaknad av tekniska metoder utan främst andra faktorer såsom
osäkerhet över marknad och ekonomi samt brist på regler och klara
ansvarsdefinitioner.

Bolaget
påpekar att för endast några år sedan en hotande överkapacitet ansågs vara det
dominerande problemet för upparbetningsverksam-heten i Västeuropa. Mot denna
bakgrund bildades organisationen United Reprocessors med uppgift att samordna
verksamheten vid befintliga och planerade anläggningar. United Reprocessors ägs
av brittiska och franska staten samt ett konsortium av tyska företag.

Bolaget
har accepterat ett erbjudande från United Reprocessors att transportera,
förvara och upparbeta allt utbränt kärnbränsle från de elva beslutade svenska
kärnreaktorerna vid de engelska och franska an-läggningama. Närmare
förhandlingar om ett kontrakt kommer att föras under våren 1975.

Hantering
av högaktivt avfall

Vid
upparbetning av utbränt bränsle erhåUes dels uran, dels plutonium, dels
högaktivt avfall i form av en lösning. Avfallet är starkt radioaktivt och
utvecklar under en tid betydande värme.

Syftet
med avfallshanteringen är att uppnå en slutlig förvaring av avfallet som
innebär isolering från biosfären och som inte kräver direkt mänsklig
övervakning. Förvaringen sker dock t. v. under övervakning i flytande form i
särskilda behållare. Detta är en medvetet vald buffertåtgärd.

Genom
överföring av avfall i fast form kan risken för spridning genom olyckshändelse
minskas väsentligt. Överföringen är en krävande industriell process. En
anläggning för s. k. kalcinering har varit i drift i åtta år i Förenta staterna
med god driftsäkerhet. Numera ställs dock krav på att avfallet skall
sammansmältas med andra ämnen så att slutprodukten blir i hög grad olöslig i
vatten och allmänt motståndskraftig. Forskning och industriella försök häröver
pågår i många länder. Genom

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 252

en
fransk process har i nästan industriell skala nu producerats fast avfall i
glas. Ei försöksanläggning har drivits i fem år. En större industrianläggning
baserad på processen är under uppförande i Frankrike ocb licenser erbjuds
utomlands. Enligt bolagets uppfattning bestyrker de arbeten och
processdemonstrationer som pågår att en etablerad industriell hantering kommer
att finnas på 1980-talet.

Den
slutliga förvaringen av det fasta avfallet fömtsätts ske i djupliggande,
stabila och täta bergformationer. Mest undersökta är saltformationer. I
Sverige knyts intresset främst tUl urbergsmassiv av gnejs-granittyp.

Undersökningar
har pågått utomlands i många år över deponerings-villkor i saltformationer.
Härigenom är enligt bolagets uppfattning principer för deponeringen klart
anvisade. Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsarbete erfordras
emellertid för att ytterligare belysa processen. Bolaget räknar med att det
kommer att dröja 1525 år innan slutdeponering av högaktivt avfall utvecklas
till en reguljär industriell verksamhet.

Bolaget
erinrar slutligen om att utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) f.
n. bearbetar frågor om forskning och utveckling, organisation, lagstiftning m.
m. i samband med en eventuell svensk verksamhet på upparbetnings- och
avfallsområdet samt fömtsättningar för lokalisering av anläggningar. Bolaget
kommer att i samråd med utredningen och under medverkan av AB Atomenergi
utföra en förstudie av en upparbetningsanläggning med syfte att få en
uppfattning om teknik och ekonomi för en eventuell inhemsk anläggning mot
slutet av 1980-talet. Uppförandet av en sådan anläggning beräknas ta ca tio år.

Vidare
kommer bolaget att gemensamt med styrelsen för teknisk utveckling och statens
råd för atomforskning i avvaktan på Aka-utredningens förslag finansiera viss
forskning på avfallsområdet vid de tekniska högskolorna och AB Atomenergi.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 253

11
Kärnenergins särskilda säkerhetsfrågor 11.1 Internationellt
kärnsäkerhetssamarbete

Det
intemationella atomenergiorganet i Wien (lAEA) redovisar i sin årsrapport för
perioden den 1 juli 1973den 30 juni 1974 samt i sitt arbetsprogram för
perioden 19751980 sitt nuvarande och planerade arbete på kärnsäkerhetsområdet.

På
gmnd av en fömtsedd snabb ökning av kärnkraftutbyggnaden i världen kommer
arbetet att inriktas på säkerhets- och avfallshanteringsproblem och bedrivas
inom följande områden:

utfärdande och uppdatering av
säkerhetsnormer och rekommendationer för säker drift av
kärnenergianläggningar,

initiering och samordning av
forskning inriktad på skydd för människor och miljö från skadliga effekter av
radioaktiva och ickeradioaktiva utsläpp från kärnenergianläggningar samt
insamlande, utbyte och spridning av information om resultaten av sådan
forskning och av utveckling av teknik och metoder, samt

bistånd med utveckling och
tUlämpning av nödvändiga åtgärder för strålskydd, avfallshantering och
kärnsäkerhet vid kärnenergiverksamhet.

Programmet
som är kostnadsberäknat tUl 2,3 milj. dollar för år 1975 innehåller de fyra
delprogrammen strålskydd, avfallshantering, kärnsäkerhet och fredlig
användning av kärnladdningar.

Strålskyddsarbetet
som påbörjades år 1957 kommer att inriktas på förberedelse och harmonisering av
strålskyddsnormer, bistånd till medlemsländer att tillämpa normerna,
initiering och samordning av forskning samt strålskyddstjänster för IAEA:s
egen personal.

Delprogrammet
för avfallshantering innehåller behandling och förvaring av radioaktivt
avfall, miljöpåverkan av radioaktivt material från kärnenergiproduktion och
avställning av kärnenergianläggningar.

Delprogrammet
för kärnsäkerhet inriktas på att bistå medlemsländer vid förläggning,
konstruktion, uppförande och drift av forskningsreaktorer, kärnkraftverk,
anläggningar för förvaring och bearbetning av klyvbart material samt med råd om
proceduren för tillståndsgivning och uppföljning av derma. lAEA biträder med
rådgivning på platsen, utarbetande av ett internationellt system av
säkerhetsnormer och -anvisningar, informationsutbyte samt utbildning.

Delprogrammet
för fredlig användning av kärnladdningar som är av mindre omfattning än de
övriga har till syfte att studera möjligheterna att få fredlig användning av
kärnladdningar under lämplig internationeO kontroll.

Verksamheten
vid lAEA bedrivs vanUgen genom expertpaneler, dit representanter från olika
medlemsländer kaUas för att studera olika frågor. Under hösten 1974 har
expertpaneler med svenskt deltagande

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 254

sammanträtt
för att bl. a. studera kvalitetsstyrning vid kärnkraftverk, kvalitetsstyrning
vid kärnbränslefabriker, användning av plutonium i kärnkraftverk,
säkerhetsfrågor i samband med transporter av klyvbart material, och för att
utarbeta en handbok för överföring av låg- och medelaktivt avfall till fast
form.

lAEA
har nyligen organiserat en rådgivande grupp för säkerhetsrekommendationer som
skall fungera som en stående kommitté med uppgift att leda det arbete med
föreskrifter och riktlinjer för säkerheten vid kärnkraftverk som ingår i IAEA:s
säkerhetsprogram.

Arbetet
bedrivs i ett antal arbetsgrupper och inriktas till att börja med på allmänna
säkerhetsprinciper på områdena myndighetsorganisation, lägen, konstruktion,
drift och kvalitetsstyrning. Redogörelser kommer att begäras från
medlemsländerna varefter arbetsgrupperna analyserar och utvärderar skillnader
mellan nationella säkerhetsriktlinjer, och lämnar förslag till allmänna
riktlinjer som kan godtas som internationell standard.

I
den s. k. Londonkonventionen om förhindrande av havsförorening genom utsläpp av
avfall i havet åläggs lAEA att definiera vilket radioaktivt avfall som med
tanke på strålriskerna inte bör släppas ut i havet samt att ge rekommendationer
för utfärdandet av nationella tillstånd för dumpning i havet av sådant
radioaktivt avfall som inte skall omfattas av ett förbud enhgt konventionen mot
dumpning.

En
expertgmpp har under åren 1973 och 1974 sammanträtt och lämnat förslag till
utformning av IAEA:s definition och rekommendationer. Förslaget som innehåller
dels gränsvärden för koncentrationen av radioaktivitet i det avfall som inte
bör dumpas i havet, dels rekommendationer för förfarandet vid dumpning av
avfall med lägre aktivitet, godkändes av IAEA:s styrelse i september 1974 med
förbehållet att förslaget skall ses över periodiskt med början redan under år
1975 och att dessa rekommendationer inte skaU tolkas som en uppmuntran att
dumpa radioaktivt avfall under de angivna gränsvärdena i havet.

Vidare
har lAEA i december 1974 sammankallat en rådgivande grupp för utveckling av
lAEA.s program rörande teknologi för hantering, lagring och slutlig förvaring
av radioaktivt avfall. Vid detta möte sammanställdes ett förslag till
arbetsprogram med prioritering av olika områden.

Det
arbete som enligt gruppen bör sätta igång under år 1975 är bl. a. möte med en
expertpanel av oceanografer för att utröna effekterna i olika havsområden av
dumpning av radioaktivt avfall, vilket skall bilda underlag för andra studier
om havsdumpning. Det pågående arbetet om allmänna säkerhetsprinciper för gruvor
och malmbehandling bör fortsätta. Vidare prioriteras ett möte om geologiska kriterier
med deltagande av geologer och avfallsexperter och allmänna säkerhetsprinciper
för avfall.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 255

Under
år 1976 bör lAEA enUgt gruppen organisera dels en teknisk kommitté för ett
långsiktigt arbete om högaktivt och alfaaktivt avfall, dels en arbetsgrupp för
att se över rekommendationer för tiUämpning av Londonkonventionen och dels en
arbetsgrupp med uppgift att uppdatera en rapport från år 1961 angående
dumpning av avfall i havet. Grupperna kan sammanträda först när resultatet från
den tidigare omnämnda expertpanelens arbete med oceanografiska studier
föreligger. Vidare planeras en arbetsgrupp för att studera möjligheterna att så
långt som möjligt begränsa volymen radioaktivt avfall.

IAEA:s
ansvar för och verksamhet med kontroll av klyvbart material redovisas i
avsnittet 11.8.1.

Även
OECD:s kärnenergiorgan (NEA) är verksamt på kärnsäkerhetsområdet dels genom
gemensamma projekt som Eurochemic i Belgien och Halden i Norge, dels genom
samarbete beträffande reaktorsäkerhet och behandling av låg- och medelaktivt
avfall. Vidare finns inom NEA kommittéer för kärnsäkerhet och strålskydd.

Eurochemic
är ett bolag med AB Atomenergi som svensk aktieägare. Upparbetningsprogrammet
upphörde under år 1974 och inom bolaget pågår nu diskussioner om det fortsatta
arbetsprogrammet. Avsikten är att man parallellt med att ta hand om det
radioaktiva avfall som har bildats vid upparbetningsanläggningen skall ha ett
program för forskning och utveckling för behandling och soUdifiering av
högaktivt avfall. I övrigt hänvisas beträffande Eurochemics verksamhet till
avsnittet 10.3.

Vid
försöksreaktorn i Halden utförs bl. a. uthållighetsprov för bränsleelement.

Inom
NEA finns vidare en kommitté för säkerhet vid nukleära anläggningar. Denna har
genom arbetsgrupper initierat samarbete rörande bl. a. skydd av
kärnenergianläggningar mot yttre påverkan, utbyte av information efter
kärnkraftolyckor, härdnödkylning, bränsleelements säkerhet, säkerhetsaspekter
på stålkomponenter i kärnkraftverk m. m. Kommittén har också beslutat studera
säkerhetsföreskrifter för kärnenergianläggningar.

NEA:s
strålskyddskommitté har under år 1974 startat en arbetsgrupp för att studera
hantering och förvaring av låg- och medelaktivt avfall. Vidare har rapporter
lämnats om slutlig förvaring av radioaktivt avfall och om hantering av
högaktivt avfall från upparbetningsanläggningar samt om praxis för
avfallshantering i västeuropeiska länder.

Internationella
strålskyddskommissionen (ICRP) utfärdar rekommendationer som är av avgörande
betydelse för arbetet inom NEA:s strålskyddskommitté. För att underlätta
tolkningen av ICRP:s strålskydds-normer deltar representanter för ICRP
regelbundet i strålskyddskommitténs möten.

Sverige
deltar i projektdefinitionsfasen i några av de forskningspro-

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 256

jekt
som skall genomföras inom ramen för International Energy Program. Av dessa är
två kärnsäkerhetsprojekt, nämligen de som gäUer hantering av radioaktivt avfaU
och kärnsäkerhet. Projektdefinitionsfasen skall vara avslutad under första
halvåret 1975. Ett svenskt definitivt ställningstagande kommer dessförinnan
att ske. Projektet hantering av radioaktivt avfall kommer att byggas upp kring
Eurochemics avfallshanteringsprogram. I kärnsäkerhetsprojektet har det
föreslagits att bl. a. de svenska arbetena i Marviken skall ingå.

Statens
kämkraftinspektion undertecknade i december 1974 ett avtal med Amerikanska
atomenergikommissionen (AEC), som nu har ombil-dats tUl Nuclear Regulatory
Commission, om informationsutbyte och samarbete på kärnsäkerhetsområdet.

Informationsutbytet
skaU omfatta rapporter som ges ut av resp. myndighet angående
kärnsäkerhelsfrågor, tillståndsgivning och säkerhets-och miljöbeslut i samband
härmed, detaljerad information om amerikanska föreskrifter beträffande sådana
reaktortyper som också byggs i Sverige, rapporter om drifterfarenhet såsom
driftstörningar, olyckor och avstängning och historiska data om
tillförlitUgheten hos komponenter och system. Samarbetet skall omfatta
information till den andra parten om säkerhetsföreskrifter och normer som
utarbetas eller planeras av någon part och ungefärlig tidsberäkning för arbetet
samt överlämnande av kopior av säkerhetsnormer som tiUämpas av säkerhetsmyndigheterna
i resp. land.

Även
AB Atomenergi har under hösten 1974 träffat \.t samarbetsavtal med AEC.
Avtalet rör samarbete avseende forskning och utveckling på
kärnsäkerhetsområdet. Samarbetet skall omfatta utbyte av information rörande
forskningen på säkerhetsområdet som resp. part har rätt alt lämna ut, inkl.
säkerhetsinformation rörande lättvattenreaktorer inom vissa definierade
tekniska områden. Informationsutbytet skall ha formen av tekniska rapporter,
experimentdata, korrespondens, pressmeddelanden, besök, gemensamma expertmöten
m. m. Varje part skall till den andra omedelbart lämna information om
forskningsresultat som har väsentliga säkerhetskonsekvenser. I avtalet
förutsätts att samarbete i gemensamma forskningsprojekt regleras från fall till
fall.

Det
nordiska samarbetet på kärnsäkerhetsområdet bedrivs inom den nordiska
arbetsgruppen för reaktorsäkerhet (NAR3). Samarbetet regleras i ett avtal från
år 1970 och omfattar rekommendationer rörande en redogörelse för säkerheten vid
nukleära anläggningar i de nordiska länderna med hänsyn tiU allmänna
principer, innehåll och disposition samt utarbetande av säkerhetskriterier för
sådana anläggningar i den mån detta är möjligt. NÄRS har lämnat förslag till
innehåll i säkerhetsrapporten samt till en metod för beskrivning av fel och
driftstörningar. Diskussioner pågår mellan de nordiska länderna om en
förlängning av avtalet.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 257

Strålskyddsinstituten
i de nordiska länderna har under år 1974 publicerat en översyn av
intemationella strålskyddsnormers tillämpbarhet i de nordiska länderna. I
översynen ingår en genomgång av allmänna principer och rekommendationer för
begränsning av utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnkraftverk.

Nordiska
kontaktorganet för atomenergifrågor har utarbetat ett förslag till riktlinjer
för kontakt mellan de nordiska länderna rörande säkerhetsfrågor vid
förläggning av nukleära anläggningar vid gränserna. Vid det nordiska
ministerrådsmötet i december 1973 anslöt sig rådet till riktlinjerna och
uttryckte sin tillfredsställelse över att de redan till-lämpas i det nordiska
samarbetet.

11.2
Närförläggningsutredningens betänkande

Närförläggningsutredningen
(I 1970: 16) avgav i augusti 1974 betänkandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av
kärnkraftverk. Till betänkandet fogades ett trettiotal expertrapporter, som
utgör det tekniska underlaget för betänkandet.

Uppdraget

Utredningen
erinrar inledningsvis om bakgrunden till dess uppdrag. Behovet av en utredning
rörande säkerhetsfrågorna vid förläggning av kärnkraftverk i och nära större
tätorter aktualiserades i samband med Stockholms elverks ansökan år 1968 om
tillstånd att uppföra ett kämkraftvärmeverk dvs. ett verk för kombinerad
produktion av el och fjärrvärme vid Värtan endast några kilometer från
Stockholms centrum. Även några andra projekt med närförlagda
kärnkraftvärmeverk diskuterades vid denna tid.

Säkerhetsmyndigheternas
granskning av Värtanprojektet ledde fram till uppfattningen att det krävdes
ytterligare teoretiskt och erfarenhetsmässigt underlag innan man kunde bedöma
förläggning av kärnkraftstationer i nära anslutning till tät
bostadsbebyggelse. Är 1969 inleddes en brett upplagd principiell studie av
närförläggningsfrågan i samarbete mellan myndighetema, berörda kraftföretag och
AB Atomenergi. I planen för studien ingick en analys av de ekonomiska och
miljömässiga motiven för närförläggning av kämkraftvärmeverk. Denna analys
skulle innefatta en jämförelse med konventionella system för värmeförsörjning.
Vidare ingick undersökningar om säkerhetsproblemen vid närförläggning.
Huvudsyftet med studien var att skapa erforderUgt underlag för myndigheternas
prövning av konkreta projekt. Från år 1970 bedrevs studien i form av en
offentiig utredning.

17
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 258

Tekniska
redogörelser för k r a f t r e a k t o r e r

Utredningen
har valt att speciellt studera lättvattenreaktorer. Dessa representerar en
etablerad teknik. Samtliga hittills byggda och planerade kommersiella
kärnkraftverk i Sverige är av denna typ.

De
detaljerade säkerhetsanalyser som gjorts av utredningen utgår från två
referenskonstruktioner, den ena en kokarreaktor (BWR) av AB ASEA-Atoms typ, den
andra en tryckvattenreaktor (PWR) av den typ som konstruerats av det
amerikanska företaget Westinghouse. Dessa re-ferensreaktorer har, i likhet med
alla nu aktuella reaktorer för elkraft-produktion, omfattande anordningar för
skydd mot utsläpp av radioaktivitet både vid normal drift och vid mer eller
mindre allvarliga störningar. Som exempel härpå kan nämnas den trycktäta
byggnad, inne-slutningen, som omger själva reaktorn samt olika system för
kylning av härden vid tänkta haverisituationer.

Erfarenheterna
med stora lättvattenreaktorer är enligt utredningens bedömning positiva från
säkerhets- och miljösynpunkt. Inga radioaktivitetsutsläpp har förekommit där
personer i omgivningen skadats. Rent tekniskt har driften inte varit
problemfri, viUcet inte heller har kunnat förväntas med hänsyn tiU att det rört
sig om en delvis ny teknik. Vissa typer av fel och störningar kan direkt
återföras på den snabba ökning i aggregateffekt som har kännetecknat såväl
kärnkraftverken som olje-och kolkraftverk. En stor del av driftstörningarna har
orsakats av konventionella komponenter och av system som inte är specifika för
kraftreaktorer. Speciellt kan nämnas turbinen med tillhörande utrustning. Ett
kärnkraftverk är dock så konstruerat att enstaka felfungerande komponenter
inte påverkar anläggningens säkerhet gentemot omgivninge.-.

Myndigheternas
ställningstaganden i lokaliseringsfrågor rörande lättvattenreaktorer sker
efter i stort sett enhetliga principer i alla länder. Man har hittills krävt
att den bofasta befolkningen inom avståndet 1 ä 2 km skall vara liten och
eftersträvat avstånd på något tiotal km till större tätorter i den mån sådana
lägen funnits tillgängliga. Mera utpräglade närlägen har varit diskuterade i
Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Sverige, men har ännu inte
godkänts av myndigheterna.

Kärnkraftverksomgivningspåverkan

Utredningen
övergår härefter till en redogörelse för dess analyser av riskerna för
omgivningen vid olika typer av förläggningar. Begreppet risk används i
utredningen genomgående i betydelsen sannolikhet gånger konsekvens. Om
exempelvis sannolikheten för en viss olycka är ett per 10 000 år och olyckans
konsekvens 100 fall av en viss sjukdom, är således risken 0,01 sjukdomsfaU per
år, eller 1 fall per 100 år. Utredningens jämförelser av omgivningspåverkan har
gjorts för såväl

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 259

normaldriftens
utsläpp av radioaktivitet som för haverier. Med hänsyn till gällande
strålskyddsnormer och hittillsvarande erfarenheter kan normalutsläppens
verkningar fömtsättas bU absolut sett mycket små. Även beräkningar med mycket
ogynnsamma antaganden ger en så låg risk som ett sjukdomsfall per tio år för en
kraftreaktor av den storlek som utredningen har studerat. De skillnader i
normalutsläppens verkningar som kan förekomma mellan olika lägen blir därmed så
små att de inte påverkar lägesvalet. Utredningen betonar att effekterna av så
låga doser som det här är fråga om 1 å 10 % av den naturligen förekommande
strålningsnivån är så små att att de inte kan påvisas. Alla uppskattningar
av verkningarna innehåller sålunda säkerhetsmarginaler så att angivna värden
skall betraktas som övre gränsvärden för vad som kan erhåUas i verkligheten.

Analys
av reaktorhaverier

Utredningens
säkerhetsanalyser har koncentrerats till haverier. För analysen krävs
information om sannolikheten för olika haveriförlopp och av haverierna orsakade
aktivitetsutsläpp. Vidare måste de konsekvenser som med varierande
sannolikheter kan uppstå i omgivningen kunna beräknas ur uppgifter om
aktivitetsutsläppets art, utsläppshöjd och utsläppstid, befolkningsfördelning
och atmosfäriska spridningsförhållanden. Ett stort haveri i ett kärnkraftverk
kan ge konsekvenser både för människors hälsa och av materiellt slag med
huvudsakligen ekonomiska konsekvenser. Utredningen har dock begränsat sig till
att studera hälsoeffekterna.

Utredningen har för
analyserna uppskattat sannolikheterna för oUka haverityper och fel i
funktionssätten hos de för säkerheten väsentliga systemen i en kraftreaktor.
Konsekvenserna vid eventuella svåra haverier i form av frigörelse av aktivitet
ur reaktorhärden, spridning av. denna aktivitet tiU omgivningen samt därav
resulterande stråldoser och hälsoeffekter avseende människor har också
uppskattats till sin omfattning och sannolikhet. För dessa beräkningar har
underlag tagits fram beträffande atmosfärisk spridning, geografiska
befolkningsfördelnmgar samt samband mellan luftens halt av radioaktivitet och
de stråldoser resp. hälsoeffekter som aktiviteten kan ge upphov till.

För sina analyser av
närförläggningsfrågan från säkerhetssynpunkt har utredningen jämfört
kärnkraftverk med fyra oUka lägen i förhållande till en schematiserad
miljonstad med befolkningen fördelad inom en cirkel med radien 25 km.
Avståndet mellan kärnkraftverket och miljonstadens centrum har satts till
resp. 5, 20, 40 och 100 km. Vid de två senare lägena har samhällen med 500 och
15 000 invånare förutsatts ligga på resp. 5 och 15 km avstånd från verket.
Glesbygdsbefolkningen utanför tätorterna har inte bedömts påverka de gjorda jämförelserna
varför denna inte har tagits med i modeUfördelningarna.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 260

Enligt
utredningen framkommer skillnader från säkerhetssynpunkt mellan lägen på oUka
avstånd från en storstad först när man betraktar verkningarna av ytterst svåra
haverier, där en stor del av reaktorns aktivitetsinnehåll frigörs ur bränslet
samtidigt som såväl reaktorns huvudkylsystem som dess inneslutning skadas.
Utredningens analyser har därför inriktats på beräkning av sannolikheten för
och en bedömning av konsekvensernas omfattning vid sådana svåra haverier.

För
vart och ett av de valda lägena har konsekvenserna i omgivningen av mycket
stora haverier beräknats i sex fall med skilda antaganden beträffande utsläppt
aktivitet, utsläppshöjd och vädersituationens sannoUk-het. Härvid framhålls att
de konsekvensbilder som redovisas har karaktären av "värsta tänkbara
olycka" och att deras sannolikhet är extremt låg, enligt utredningens
beräkningar 1 å 10 per miljon år och reaktor.

Utredningen
framhåller att aktivitetsutsläpp ledande till skador av sådan omfattning i ett
kärnkraftverks omgivning kan förekomma endast i samband med att reaktorn så
gott som totalförstörs. Kraftreaktorer utförs så att även mycket stora brott
på huvudkylsystemet skall kunna hända utan att farUga stråldoser uppträder i
omgivningen. Stora haveriutsläpp blir därför ytterst osannolika och torde inte
vara tänkbara annat än i samband med katastrofala brott på reaktortryckkärlet.
Endast i kombination med mycket osannolika ogynnsamma atmosfäriska
sprid-ningsförhållanden kan sådana stora utsläpp ge några aUvarUga akutskador
i omgivningen. SannoUkheten för att något haveri skall ge några sådana skador
bedöms vara högst 0,1 å 1 per miljon år och reaktor. Så låga sannolikheter
beaktas normalt ej i andra verksamheter och är svåra att tolka på ett gripbart
sätt. Den angivna sannoUkheten innebär att om 100 reaktorer drivs i Sverige i
100 år så är sannolikheten mindre än 1 på 100 å 1 på 1 000 att landet skall
drabbas av någon sådan olycka.

Det
beräkningsfaU som ger största antalet dödsfall, några hundra, avser 5 km-läget
med en befolkningsfri zon på endast 0,5 km radie. Antas denna radie i stället
vara 2 km skulle detta beräkningsfall liksom samtliga andra ge från något fåtal
till ett tiotal dödsfall vid dessa extremt svåra haverier. Omfattningen av
deima värsta tänkbara olycka är således beträffande dödsfall av högst samma
storleksordning som en stor flygolycka.

Även
för de värsta tänkbara haverikonsekvenserna vid närförlagda kärnkraftverk ger
således enUgt utredningen en jämförelse vid handen att sådana verk inte inför
konsekvenser av hittills okänd storlek.

Detta
framstår enligt utredningen klarast för dödsfaU och allvarliga akuta skador.
Vid de kärnkraftaggregat som utredningen har studerat beräknas inga dödsfall i
samband med haverier kunna inträffa på längre avstånd från anläggningen än 2 ä
3 km. Skulle ett stort utsläpp av radioaktiv jod äga rum vid ett haveri kan
detta medföra att ett stort antal människor råkar ut för en överexponering av
sköldkörteln genom

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 261

inandning
av joden, vilket resulterar i en efter relativt lång tid uppträdande kronisk
störning av sköldkörtelfunktionen. Skadan är dock relativt lindrig och har goda
behandlingsmöjligheter. Sena effekter, främst i form av cancer, och genetiska
skador skuUe enUgt utredningen även vid ett mycket allvarligt reaktorhaveri få
så måttUg omfattning att effekterna inte skulle kunna urskiljas bland normalt
förekommande fall av liknande typ.

Alternativa
fjärrvärmekällor

I
utredningens uppdrag har ingått även en ekonomisk och mUjömäs-sig värdering av
närförläggningsfrågan. En jämförelse har gjorts mellan tre alternativa system
för fjärrvärmeförsörjning i en storstad. Grund-altemativet har antagits vara
enbart oljeeldade hetvattencentraler. Av de två övriga alternativen har det ena
ett oljeeldat mottrycksverk, det andra ett kärnkraftvärmeverk för samtidig
produktion av elkraft och fjärrvärme. Fömtom utredningens egna studier har även
material avseende konkreta projekt för landets tre storstadsregioner stått
till förfogande.

Den
miljömässiga jämförelsen har baserats på de förändringar i luftföroreningssituationen
framför allt beträffande svavelutsläpp som de olika alternativen ger upphov
till. Utredningen har därvid sökt uppskatta i pengar de minskade skador på
människors hälsa, på material och fast egendom som en sänkt luftföroreningsnivå
innebär. Den teknisk-ekonomiska jämförelsen har gjorts på basis av beräknade
årskostnader för erforderUg fjärrvärmeproduktion i de tre altemativa fallen.

Utredningen finner att
kärkraftvärmeverk ekonomiskt är motiverade i varje fall inom de tre största
tätortsregionerna i landet. Slutsatsen gäller så länge oljepriserna Ugger över
130140 kr. per ton och i övrigt med de kostnader som gällde år 1973. En
övergång från olja till kärnbränsle bedöms också ha stora försörjningspolitiska
fördelar med avsevärd ekonomisk betydelse. Förbättringen av
luftföroreningssituationen vid över gången från lokal uppvärmning med
oljeeldade anläggningar tUl fjärrvärme i en miljonstads innerområde har
uppskattats ha ett värde av storleksordningen några hundra milj. kr. per år.
Fjärrvärme med kämkraftvärmeverk ger en ytterUgare förbättring relativt oljeeldade
altemativ som uppskattats till ca 60 milj. kr. per år.

Säkerhetsbedömningens
dilemma

Utredningen
framhåller att dess studier visat att införandet av kärnkraftvärmeverk i
omedelbar närhet av stora bebyggelsecentra skulle vara miljömässigt motiverat
genom de förbättringar i den allmänna luft-föroreningssituationen som erhålls.
Även säkerheten mot haverier bedöms vara sådan att haverikonsekvenserna i
omgivningen t. o. m. från ett närförlagt kärnkraftverk är små i medeltal över
längre tid och för

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 262

landet
som helhet. Vad som varit föremål för utredningens ingående överväganden är två
specieUa frågor i anknytning till haverisäkerheten, nämligen hur man skall
bedöma mycket stora haverikonsekvenser med mycket låg sannoUkhet och vilken
vikt man skall tillmäta vissa hälsoeffekter av lindrigare art som kan uppträda
i stort antal vid sådana osannolika stora haverier.

Utredningen
påpekar att det i båda fallen saknas ledning av tidigare samhäUeliga stäUningstaganden
i lUinande frågor. Detta beror i huvudsak på att så osannolika företeelser
inte har bedömts kräva beaktande från samhällets sida i form av beredskap e. d.
I stort sett har andra risker överhuvudtaget inte analyserats på det sätt som
skett beträffande kärnkraften.

Enligt
utredningen blir presentationen av kärnkraftens haveririsker av denna anledning
mycket komplicerad och kan lätt resultera i missuppfattning av informationens
innebörd. Varken allmänheten eller beslutsfattarna har tidigare stäUts inför
problemet att väga säkra fördelar bättre luft, lägre kostnader, mindre
beroende av utlandet mot en syimerUgen liten risk som dock innefattar
möjligheten av en stor konsekvens. Vanligen bortser man helt från den stora
konsekvensen på gmnd av den låga sannolikheten. Som exempel på detta synsätt
anför utredningen byggnaders begränsade säkerhet mot osannolika mycket starka
vindar och stora jordskalv, flygtrafik med stora plan över tätbebyggelse,
dammbyggnaders och brobyggnaders begränsade säkerhet mot extrema påfrestningar
samt transporter av farliga kemikalier i tätbebyggelse.

När
det gäller betydelsen av stora, osannolika haverier, understryks vikten av att
en bedönming sker med beaktande av att andra slag av risker i samhället torde
kunna ge konsekvenser av Uka stor omfattning som en del av utredningens
beräkningsfall har resulterat i. Det är endast analysen på dessa låga
sannoUkhetsnivåer som saknas för andra verksamheter.

Utredningens
rekommendationer

Ekonomiska
och försörjningspolitiska skäl samt önskemålet att reducera luftföroreningama
motiverar att värmeproduktionen i landets storstadsregioner baseras på
kämkraftvärmeverk.

Redovisade
slutsatser rörande normalutsläpp och omgivningsrisker vid haverier visar att
närförläggning av kärnkraftverk inte medför större risker i betydelse
konsekvens multipUcerad med sannolikhet än vad som accepteras för många andra
verksamheter.

I
det mest utpräglade närförläggningsalternativet som har studerats av
utredningen förutsätts verket placerat 5 km från storstadens centram och
omgivet av en zon utan bebyggelse på endast 500 m. Konsekvenserna av ett
haveri kan emeUertid minskas om man liksom för hittills

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 263

beslutade
förliiggningar av kärnkraftverk i Sverige har en zon med speciella
bebyggelserestriktioner ut till ca 2 km avstånd. Utredningen finner därför
ingen anledning föreslå att kravet på en zon av denna storlek f.n. frångås.
Även vissa extraordinära säkerhetsbefrämjande åtgärder såsom speciellt utformad
inneslutning och konservativ dimensionering av reaktoms prestanda kan komma att
aktualiseras vid en utpräglad närförläggning.

Olika
merkostnader vid en utpräglad närförläggning skall vägas mot kostnaderna för
förlängning av hetvattenledningarna vid en mer avlägsen förläggning. De
ekonomiska motiven för de mest utpräglade närlägena blir därigenom inte
särskilt starka. Fördelarna med kärnkraftvärmeverk i storstadsregioner är dock
stora och förläggningar även på ca 20 km avstånd från stadscentrum är
ekonomiskt intressanta.

Närförläggningsutredningen
rekommenderar med hänsyn till här anförda omständigheter att värmeproduktionen
i landets storstadsregioner utnyttjar kärnkraftvärmeverk men att utpräglad
närförläggning undviks till dess ytterligare erfarenheter vunnits av
anläggningar lokaliserade enligt nuvarande principer.

11.3
Remissyttranden över närförläggningsutredningens betänkande

Allmänna
synpunkter

Närförläggningsutredningens
tyngdpunkt ligger på en teknisk analys av säkerhetsfrågorna vid förläggning av
kärnkraftverk på olika avstånd från stora befolkningskoncentrationer. Många av
remissinstanserna har förklarat sig sakna kompetens att företa en granskning av
utredningens material. Dessa remissinstanser har i aUmänhet begränsat sig till att
kommentera vissa avsnitt av betänkandet. I några remissyttranden, bl. a. från
försvarets forskningsanstalt (FOA), statens strålskyddsinstitut samt vissa
universitet och högskolor, förs dock en ingående teknisk diskussion av
materialet. FOA anför som sammanfattande bedömning att utredningen har beaktat
de faktorer som är av väsentlig betydelse för närförläggningsfrågan och att
den har använt sig av en i stort sett tillfredsställande metodik. FOA har
emellertid, liksom bl. a. statens planverk, funnit utredningens tekniska
material svårgenomträngligt.

Statens
strålskyddsinstitut framhåller att utredningens material på ett värdefullt sätt
kompletterar andra utredningar som har belyst andra aspekter av kämkraftens
säkerhetsproblem. Institutet framhåller dock att materialet självfallet inte
utgör tillräcklig grund för exempelvis en totalbedömning av kärnkraften som
elenergi- eller värmekälla.

Statens
kärnkraftinspektion framhåller att de ansträngningar som utredningen har gjort
för att närmare analysera konsekvenserna av större haverier är av värde från
allmän reaktorsäkerhetssynpunkt och när det gäller att bedöma mera
konventionella förläggningsplatser. In-

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 264

spektionen
erinrar om att utredningen inte har haft mandat att genereUt ta ställning till
kärnkraft som energikälla. Det valet beror på bedömningen av flera frågor,
risker från högaktivt avfall, missbruk av plutonium,
bränsleförsörjningsproblem m. m., som utredningen har saknat anledning att
beröra. Utredningens resultat och rekommendationer är baserade enbart utifrån
studier av direkta risker och miljöeffekter från resp. olje- och
kärnkraftanläggningar. Den väsentiigaste uppgiften har varit att bedöma hur
riskbilden förändras vid val av olika avstånd mellan kärnkraftverk och
storstad. Kämkraftinspektionen framhåller att förutsättningarna för att
överföra fjärrvärme över längre avstånd synes ha förbättrats väsentligt sedan
utredningen startade. Därmed finns det enligt inspektionens uppfattning inte längre
något motiv för den utpräglade närförläggning som var aktuell vid utredningens
tillkomst.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) påpekar att begreppet närförläggning har aktualiserats på grund av de
ekonomiska fördelar som står att vinna genom att kylvattenvärmet kan
tillvaratas. Dessa fördelar minskar självfallet när avståndet från ett
tättbebyggt område ökar. Begreppet närförläggning borde således innebära
förläggning i den närhet till ett tättbebyggt onmåde där påtagliga ekonomiska
fördelar av förläggningen står att vinna. Denna närhet kan emellertid sträcka
sig ut tiU avstånd där konsekvenserna av ett haveri inte märkbart skulle skilja
sig från de som skulle bli följden av samma haveri i en anläggning som ligger
mycket långt från ett tättbebyggt område. Mot denna bakgrund anser IVA att
begreppet närförläggning i fråga om säkerhetsaspekter är föga upplysande.

Centrum
för tvärvetenskap finner starka skal att anta att de miljömässiga vinster man
eventuellt uppnår med kärnkraftvärmeverk i storstäderna kommer att reduceras
eller elimineras genom den samhällsutveckling som energiutbyggnaden är
förknippad med. Sådana kopplingar mellan samhällsstruktur, ekonomi och tekniska
frågor förutsätter en behandling på bred kunskapsmässig bas. Det är enligt
centrum viktigt att utredningens resultat av de beslutsfattande instanserna
inte betraktas som annat än en belysning av vissa aspekter av en komplicerad
samhällsfråga.

Sannolikheten
för reaktorhaverier

IVA
framhåller att drifterfarenhet med lättvattenreaktorer klart styrker
utredningens uppfattning att säkerhetsriskerna är ytterUgt små, eftersom ingen
olycka med omgivningsverkningar av betydelse har ägt rum. Det statistiska
materialet är ännu otillräckligt för ett helt in-vändningsfritt matematiskt
bedömande av säkerheten på gmnd av de förhåUandevis korta drifttiderna.
Driftresultaten motsäger emellertid enligt IVA:s uppfattning inte på något sätt
de sannolikhetstekniska bedömningarna som utredningen redogör för.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 265

Tekniska
högskolan i Stockholm framhåUer att den metodik utredningen använt är känd
från Uknande analyser inom t. ex. flyg- och rymdverksamhet. Problemet är att
man inte har något tillförlitligt underlag för sannolikhetsvärdena på
haveriinitierande händelser såsom brott på reaktorns kylledningar eller brott
på reaktortanken. Man har härvid varit hänvisad till statistiskt material från
andra industrianläggningar samt till beräkningar och antaganden. Högskolan
anser att sannolikheten för haveri troUgen är lägre än den av utredningen
framräknade.

Flera andra
remissinstanser, bl. a. FOA och statens strålskyddsinstitut, pekar på att
erfarenheterna från reaktordrift ännu inte ger en på-Utlig gmnd för
sannolikhetsberäkningar. Strålskyddsinstitutet framhåUer att erfarenheten
omfattar ett antal reaktorer av vitt skilda konstmktioner och byggda i länder
imder olika villkor och skiftande förutsättningar. Antalet kärnkraftverk med
lång drifttid är också ännu tämligen litet. Det synes svårt att extrapolera
denna erfarenhet till att säga något om sannolUcheten for allvarliga olyckor.
Beträffande felfunktionsanalysen framhåller strålskyddsinstitutet att de
sannoUkheter som låter sig beräknas är förhållandevis ointressanta och att de
orsaker till olyckor som är mest intressanta t. ex. konstmktionsfel,
bristande inspektion, mänskliga missförstånd inte går att göra till föremål
för sannolikhetsberäkningar. Institutet understryker att detta inte innebär en
kritik mot beräkningarna som sådana utan enbart mot tolkningen av deras
resultat. Det är helt nödvändigt att, såsom utredningen har gjort, söka
analysera situationen och identifiera de olika riskkomponenterna numeriskt.
Endast härigenom kan man hoppas få en klarare bild av var man kan vänta sig
osäkerhetsmomenten.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Uppsala finner att utredningen omnämnt alla
väsentliga synpunkter men anser det möjUgt att de svårbedömda riskerna för
mänsklig felfunktion har underskattats.

Flera
remissinstanser tar upp frågan om krigshandlingar och sabotage.
Överbefälhavaren påpekar att konventionella vapen med erforderlig storlek och
verkan för att slå igenom även det betongskydd, som omger bl. a. reaktorn,
finns i dag.

FOA framhåller beträffande
krigsfallet att störningar av kraftproduktionen torde kunna uppnås enklast
genom insats mot andra delar av verket än själva reaktorinneslutningen. En
fientlig avsikt att åstadkomma terror mot civilbefolkning kan troligen
uppfyllas enklare med helt andra slag av krigshandlingar. FOA anser emeUertid
att möjligheten av sabotage avfärdas väl lättvindigt av utredningen, även om
sådana sabotage naturligtvis ej behöver leda till svåra omgivningskonsekvenser.
Utöver möjligheten till ett avancerat och svåmtförbart sabotage, som kan
medföra aktivitetsutspridning, bör enUgt FOA beaktas utpressningsaktion mot
reaktorstation med hot om förstöring. Oavsett

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 266

de
reella riskerna för aktivitetsutsläpp torde, i synnerhet vid närförlagda
reaktorer, den psykologiskt betingade reaktionen bli avsevärd. Liknande
synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen.

Konsekvenser
av reaktorhaverier

Utredningens
beräkningar av haverikonsekvenser har bedömts som rimliga av flertalet
remissinstanser.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Uppsala anser att utredningens uppskattning av
konsekvenserna av svåra reaktorolyckor är gjord med all vederbörlig hänsyn
till av fakulteten kända förhållanden och frågeställningar. Omfattning av
effekter och risker för befolkningen har bedömts med tillräcklig noggrarmhet
för att tjäna som underbyggnad för de positiva rekommendationer utredningen
anser sig kunna göra. Fakulteten påpekar att de erhållna riskema för strålningsskador
blir mycket små även för det extrema närförläggningsalternativet 5 km.

Statens
strålskyddsinstitut framhåller att utredningen visat att även en mycket svår
och av allt att döma synnerligen osannolik olycka i ett kärnkraftverk inte
kommer att leda till akuta strålskador och dödsfall annat än mycket nära
kraftverket. Detta är enligt institutet en betydelsefull slutsats. Institutet
understryker också att den konsekvensberäkning som är möjlig sedan man väl
gjort antaganden om utsläppta aktivitetsmängder är pålitligare när det gäller
radioaktiva ämnen än någon annan miljöförorening.

FOA påpekar att
utredningens skadebilder i de värsta av de behandlade fallen skiljer sig från
de ofta citerade uppgifter som ges i den amerikanska rapporten WASH-740 från år
1957. Skillnaderna synes i första hand orsakas av oUka antaganden beträffande
total mängd utsläppt aktivitet och formen för dennas spridning. Enligt FOA:s
preliminära bedömning kan man inte skissera ett fysikaliskt rimligt händelseförlopp
som medför utspridning av så stor aktivitetsmängd som antas i WASH-740 i
kombination med en marknära utbredning av ett koncentrerat moln. FOA ansluter
sig därför till utredningens uppfattning att det i WASH-740 behandlade fallet
inte är realistiskt.

Flera remissinstanser har
anfört erinringar mot vissa aspekter av utredningens konsekvensberäkningar.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) understryker kraftigt
att varje läge som kan komma att diskuteras för närförläggning av kärnkraftverk
besitter sina speciella egenskaper vad gäller luft- och vattenrecipienterna,
något som måste beaktas vid konsekvensbedömningar och tekniska överväganden, t.
ex. lokalisering av utsläpp. SMHI påpekar vidare att de meteorologiska
spridningsmodeller som har legat tiU grund för utredningens beräkningar av
haverikonsekvenser inte tar hänsyn till de lokalmeteorologiska ef-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 267

fekter
som uppträder vid en storstad och som kan modifiera beräk-ningsresuhaten.

Strålskyddsinstitutet
anser att utredningen inte tiUräckligt har belyst konsekvenserna av mindre
omfattande olyckor i avseende på ett antal andra skadeverkningar av såväl
biologisk som ekonomisk natur. Utredningens antaganden, som troligen har varit
tillräckliga för dess syften, är enligt institutet otUlräckliga om man vUl
skaffa sig en totalbild av konsekvenserna av en olycka. Institutet anser därför
att konsekvenserna av mindre och medelstora olyckor, särskilt med avseende på
verkningar som utredningen har bedömt som lindriga, behöver utredas ytterUgare.

Det
är enligt institutet inte osannolikt att förhållandevis triviala olyckor, med
aktivitetsspridning i omgivningen utan att några akuta strålskador förorsakas,
kan ge upphov tUl sådana markbeläggningar att de ekonomiska och samhälleliga
konsekvenserna blir stora.

Institutet
påpekar att den relativa betydelsen av markbeläggningen ökar med tiden genom
den allt längre strålexponering den kan förorsaka. Den blir därför enligt
institutets uppfattning troligen den avgörande faktorn vid ett
ställningstagande till evakuering av det drabbade ormådet.

Strålskyddsinstitutet
påpekar vidare att utredningens skadeberäkningar baseras på utsläpp från
reaktorn av jod och ädelgaser i omgivningen. Det är dock inte uteslutet att
andra lättflyktiga radioaktiva ämnen skulle kunna spridas, bl. a. cesium. Även
om institutet instämmer med utredningens bedömning att cesium är av mindre
betydelse för den akuta riskbilden hävdar institutet att det inte endast är den
akuta riskbilden som är av intresse. Strålskyddsinstitutet påpekar även att
utredningen inte har behandlat frågan om möjliga utsläpp av plutonium.

Även
FOA anser att uppskattning av de ekonomiska följderna av reaktorolyckor hade
varit önskvärd för att man skall kunna försäkra sig om att de ekonomiska
aspekterna även av mindre allvarliga utsläpp inte blir så aUvarliga att de
kan påverkar närförläggningsfrågan.

Energitekniskt
centrum vid Chalmers tekniska högskola finner inte att utredningen
tillfredsställande har motiverat att maximala utsläppet av jod begränsas till
30 % av reaktorhärdens innehåll. I avsaknad av en beskrivning av
händelseförloppet är det omöjUgt att bedöma om inte även andra utsläpp borde
beaktas. Centrum kan därför inte acceptera utredningens uppskattningar av de
maximala konsekvenserna.

Skyddsåtgärder

Frågan
om åtgärder för att höja säkerheten vid närförlagda kärnkraftverk berörs av
några remissinstanser. Såväl konstruktiva åtgärder som beredskapsåtgärder
behandlas.

Kämkraftinspektionens
reaktorsäkerhetsnämnd framhåller bl. a. att bergmmsförläggning ger ett ökat
skydd mot vissa yttre påverkningar

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 268

men
kan medföra nya svagheter i ett förstagångsutförande. Nämnden delar
utredningens uppfattning att med bergrumsförläggning är förknippade en del
problem som inte är tillräckUgt utredda.

Vidare
betonar nämnden vikten av de insatser som görs för att säkerställa
reaktortankars integritet genom omsorgsfuU dimensionering, noggrann kontroll
av material och tillverkning samt noggrann periodisk inspektion med
utnyttjande av bästa tillgängliga kunskaper och teknik, ävensom det forsknings-
och utredningsarbete, som bedrivs för att nå ökade kunskaper om tankmaterialens
brottegenskaper och förbättra tiUverknings- och kontroUmetoder.

Enligt
FOA medför bergförläggning av kärnkraftverk ett gott skydd mot allvarUg skada
som följd av angrepp med konventioneUa bomber. Även möjligheten tiU förstöring
genom sabotage förefaller kunna reduceras genom en lämpligt utförd
bergförläggning. En bergförläggning bör vidare minska möjligheterna för
aktivitet att komma ut vid inträffat haveri. ViUcen minskning i mängden
utsläppt aktivitet som kan förväntas som följd av bergförläggning är en
väsentlig fråga som bör utredas närmare. FOA framhåller vidare att en första
bergförlagd reaktor kan få karaktären av en försöksanläggning och att den
därigenom inte lämpar sig för närförläggning.

IVA
anser att utredningen klarare borde ha belyst frågan om vilka ytterligare krav
på säkerhet som måste läggas på närförlagda kärnkraftverk i jämförelse med
glesförlagda för att de ekonomiska fördelarna vid närförläggning inte skall
uppvägas av ökade risker. Enligt rVA:s uppfattning bör sådana systemlösningar
eftersträvas som på ett lättfattUgt och övertygande sätt fungerar som
fundamentalt säkerhetsfrämjande och som även av allmänheten ses som sådana. En
påtaglig sådan subjektiv trygghetsfrämjande åtgärd är en inneslutning av
reaktorerna i bergrum eller under jord. Frågan är enligt IVA inte behandlad i
tillräcklig utsträckning och behovet av ytterligare utredningar är starkt
påkaUat.

Statens
strålskyddsinstitut anför vissa synpunkter på evakuering och andra
beredskapsåtgärder. Med tanke på de praktiska svårigheterna måste man räkna
med att de ansvariga myndigheterna kommer att vara mycket tveksamma att
iscensätta en evakuering. Det är enligt institutet uppenbart att dessa problem
blir svårare ju mer tätbefolkat det drabbade området är. Frågan om evakuering
och andra beredskapsåtgärder iimebär enligt institutet ett komplex av
informationsproblem och förtroendefrågor. Institutet framhåller att
okunnigheten om stråkiskerna fortfarande är stor och den verkliga risken oftast
överskattad.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län erinrar om att länsstyrelse i län där kärnkraftverk är belägna
skall upprätta en beredskapsplan. På länsstyrelsen vilar också det omedelbara
ansvaret för de åtgärder som måste vidtas efter det att en olycka har
inträffat. Länsstyrelsen anser att ut-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 269

redningen
borde ha redovisat huruvida beredskapsåtgärderna vid närförlagda kärnkraftverk
bör och kan förstärkas och, om så är fallet, på vilka sätt förstärkningarna bör
ske.

SMHI rekommenderar skärpt
katastofberedskap vid närförlagda anläggningar omfattande bl. a.
spridningsprognoser vid reaktorhaveri och olyckshändelser i samband med
transporter av radioaktivt material.

Socialstyrelsen anser att
allmänheten och i synnerhet då de närmast boende bör ges en sakUg information i
god tid före ett kärnkraftverks ibmktagande om vad som kan hända vid olycksfall
och hur de enskilda skall agera i sådana situationer. Vidare framhåller
styrelsen att det stora antalet skadefaU i samband med ett reaktorhaveri vid
ett närförlagt kärnkraftverk kräver särskilda sjukvårdsorganisatoriska
insatser. Hur man skall behandla det stora antal människor det här blir fråga
om bör enligt styrelsen utredas vidare.

Civilförsvarsstyrelsen
anser, liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att det finns behov av
bättre samordning på beredskaps- och ansvarssidan meUan organisationer och
ansvariga myndigheter. Samordning erfordras av bestämmelser och åtgärder för
befolkningens skydd i fred och krig i avseende på de nödlägen och katastrofer
som kan uppstå. Vad beträffar krigsfallet har civilförsvarsstyrelsen som
underlag för sin bedömning grovt studerat möjUgheterna tUl riskminskning imder
krig. Utredningens beskrivning av tänkbara utsläpp är dock inte tillräcklig
som underlag för mera noggranna analyser av civUförsvarsåtgär-der och deras effekt.
Skyddsmöjligheterna måste i första hand kunna klarläggas mera noggrant.

CiviUförsvarsstyrelsen
anser vidare att frågan om sabotage vid kärakraftverk bör belysas ytterUgare.
Även om de faktiska skadeverkningarna skulle befinnas små, blir den psykologiska
effekten enligt styrelsen förödande om man inte på förhand kan överbUcka
konsekvenser ocb erforderliga motåtgärder.

Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att frågan om haverikonsekvenser i krigsfall och vid
sabotage samt skyddet av kärnkraftverk bör närmare utredas. I detta sammanhang
bör övervägas om skyddsmmsbygg-nadsskyldighet bör införas inom närområdet tiU
kärnkraftverk eUer ut-rymningsplan upprättas. För att ge underlag för snabba
skadeförebyggande åtgärder är enUgt länsstyrelsen ytterUgare utredning
önskvärd beträffande såväl fredsförhåUanden som beredskapsförhållanden, då civilförsvarets
alarmeringsorganisation disponeras. Liknande synpunkter framförs av
Länsstyrelsen i Hallands län.

Sammanfattande
riskbedömning

Många
remissinstanser har anfört synpunkter på utredningens bedömning av riskema vid
närförläggning och jämförelserna med andra risker i samhäUet.

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 270

Statens
kärnkraftinspektion framhåller att utredningens analyser syftar till att på ett
kvantitativt sätt genom att utgå från erfarenhetsmässigt uppskattade
sannolikheter för primära komponentfel kartlägga de möjliga konsekvenserna av
stora haverier. Det ligger i sakens natur att det måste vara vanskligt att
belägga sådana små sannolikheter som det här är fråga om och att man därför
måste tolka de kvantitativa resultaten med stor försiktighet.
Kämkraftinspektionen understryker emellertid, att den analysteknik som använts
är ägnad att ge en klarare bild av riskerna och att det är värdefullt att
analystekniken vidareutvecklas.

FOA finner att det
redovisade underlaget inte tillräckligt har klarlagt de risker som är
förknippade med närförläggning av kärnkraftverk. Utredningens bedömning av
haverisannolikhetema har dock givit så låga värden att man torde ha en
säkerhetsmarginal för feluppskattningar sett mot bakgrund av de risknivåer som
samhället accepterar för andra aktiviteter. FOA framhåller vidare att
närförläggning av kärnkraftverk aktualiserar även frågor som berör hur individens
eller mindre gruppers risker skall ställas i relation till hela samhällets
risk, om och hur sabotage och krigshandlingar skall vägas in i riskbilden, samt
hur frekventa händelser med i det enstaka fallet små konsekvenser för samhället
skall jämföras med osannoUka händelser med betydande konsekvenser.

Energitekniskt centrum vid
Chalmers tekniska högskola finner betydande brister i utredningens sätt att
uppskatta haverisannolikheter liksom omgivningskonsekvenser vid ett svårt
haveri, ehum den allmänna bilden av en mycket låg sannolikhet för svåra
haverier synes trovärdig. Då betänkandet omfattar de flesta viktiga
frågeställningar vad beträffar kärnkraftens säkerhet, kan det utgöra en god
grund för en fortsatt djupare analys, vilken centrum anser nödvändig innan en
närförläggning av kärnkraftverk kan accepteras från risksynpunkt.

Tekniska
fakulteten vid universitetet i Lwtd anser det angeläget att
närförläggningsfrågan belyses genom kvantitativa undersökningar. Undersökningar
av denna art kännetecknas av en på grand av problemets karaktär hög
svårighetsgrad. Omfattningen av utredningens beräkningar får enligt fakulteten
inte undanskymma förhållandet att osäkerheten i de framlagda slutsatserna är
betydande.

Flera
remissinstanser gör jämförelser mellan närförräggningsutred-ningen och den
amerikanska reaktorsäkerhetsstudie (WASH-1400) som letts av professor N.
Rasmussen på uppdrag av Förenta staternas atomenergikommission och som lagts
fram i preliminär form sedan närings-förläggningsutredningen avgett sitt
betänkande.

Statens
kärnkraftinspektion påpekar att det i flera fall finns väsentliga skillnader
mellan Rasmussenrapporten och det svenska betänkandet såväl när det gäller
antaganden som delresultat. För båda rapporterna gäller dock att den bild de ger
av ett svårt reaktorhaveri inte motsvarar

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 271

den
katastrofbild som har framgått ur äldre studier och att sannolikheten för ett
sådant haveri har beräknats vara utomordentligt liten.

AB Atomenergi framhåller
att bolaget påbörjat en detaljerad jämförelse meUan utredningens resultat och
Rasmussenrapporten. Sistnämnda undersökning avsåg att studera kärnkraftens
absoluta risknivå såvitt avser haveririsken och jämföra den med andra
risker för Förenta statemas befolkning. Studien har aUtså haft en annan
målsättning än närförläggningsutredningen och har genomförts med avsevärt
större resurser. Preliminärt kan enligt Atomenergis uppfattning sägas att de
båda utredningarna, trots avvikelser i flera avseenden, visar god överensstämmelse
i fråga om de allmänna slutsatserna rörande kärnkraftens säkerhet.

Statens industriverk
anser det angeläget att man klarar ut om det föreligger några större olikheter
mellan utredningens resultat och de resultat som redovisas i WASH-1400 och, om
så skulle vara fallet, att dessa olikheter förklaras på ett tillfredsställande
sätt. En sådan fördjupad granskning av utredningens kalkyler med hänsyn till
vad som har framkommit i remissbehandlingen och vid en jämförelse med den
amerikanska rapporten kan vara ett naturligt första led i ett fortsatt arbete
för att få underlag för ett stäUningstagande till utpräglade närförläggningar.
Liknande synpunkter framförs av Sveriges civilingenjörsförbund.

Ett antal remissinstanser
berör frågan om jämförelser mellan risker för stora reaktorolyckor och andra
risker i samhäUet. Statens industriverk delar utredningens uppfattning att
kärnkraftverk förlagda på ett avstånd av minst 20 km från en tätort innebär en
i praktiken försumbar risk för befolkningen jämfört med övriga risker som denna
är utsatt för. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i
Uppsala anser att utredningen har visat att skaderisken orsakad av stora
reaktorhaverier vid en sådan jämföreilse ter sig mycket måttlig även såvitt
avser extrem närförläggning 5 km från stadscentrum i referensstaden med bebyggelserestriktioner
inom en zon med radie 500 m.

Statens
strålskyddsinstitut ser det som något inte bara positivt utan nödvändigt att
göra jämförelser inom andra riskområden när man bedömer strålrisker. Just
genom att dessa risker beräknas och redovisas verkar de särskilt skrämmande och
det kan med fog anmärkas att många beräkningar är ytterligt osäkra. Så länge
inte motsvarande beräkningar görs inom andra samhällsområden kommer
informationsproblemen att bestå och resultaten av riskberäkningarna att
misstolkas genom avsaknaden av uppskattade risker och kritisk bedömning då det
gäller andra företeelser.

AB Atomenergi framhåUer
att många samhällsaktiviteter, som allmänt betraktas som harmlösa, teoretiskt
sett kan leda till katastrofer, om man liksom i kärnkraftfallet förutsätter en
rad mycket osannoUka omständigheter. För att ge perspektiv åt haveririskerna
från kärnkraften har

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 272

utredningen
som jämförelse angett de risker som är förknippade med vägtrafik,
passagerarflyg, jordbävningar och ras. Dessa risker är i flera avseenden så
olika kärnkraftens t.ex. i fråga om friviUighet att jämförelsen har ifrågasatts
av vissa bedömare. Betydligt mera relevant vore enligt Atomenergi en jämförelse
mellan kärnkraften och alternativa kraftkällor, dvs. olja-kol-gas. Det saknas
dock i stort sett underlag för en sådan jämförelse. Det kan alltså enligt
Atomenergi hävdas att riskanalysen för kärnkraften har drivits betydligt
längre än för alternativa energikällor, vilket kan ge upphov till skevheter i
bedömningsunderlaget.

IVA
gör jämförelser av yrkesmässiga dödsfallsrisker för kärnkraft och koleldade
kraftverk. Dödsfallsfrekvensen vid underjordsbrytning av kol är ganska konstant
i olika länder och ligger meUan 0,5 och 0,7 dödsfaU per milj. ton kol. Ett
kolkraftverk på 1 000 MW behöver ca 2 milj. ton kol per år och förorsakar
således med stor sannolikhet ett dödsfall per år i en kolgruva med
underjordsbrytning. IVA har sedan några år tiUbaka framhållit behovet av
analyser av risk och nytta inom et flertal teknikområden.

Sveriges
civilingenjörsförbund framhåller att den höga säkerheten hos kämkrafttekniken
inte utan vidare är tiUräcklig för att svara mot aU-mänhetens värdering att det
finns en gräns för den största konsekvens man ser sig nödsakad att godta, hur
Uten sannolikheten än är för en olycka med denna konsekvens. Det är enUgt
förbundet en uppgift för poUtiker att fastlägga denna gräns för största
konsekvens av en olycka. Konsekvensen skaU naturUgtvis vägas mot nyttan men
också mot alternativa sätt att ge de nyttigheter kärnkrafttekniken avses
tillhandahålla. Förbundet har för sin del konunit till att gränsen för den
största kon- sekvens av det aUvarUgaste kärnkrafthaveriet samhället kan se sig
nödsakat att godta är några tiotal döda eUer allvarligt skadade. Förbimdet
finner att ovanjordförläggning av kämkraft nära en tätort inte ger garanti för
att konsekvenserna av det allvarligaste haveriet begränsas till den antagna
gränsen. Genom förläggning i berg kan man enligt förbundet få en sådan garanti.

Alternativa
fjärrvärmesystem

Utredningens
material om miljöeffekter vid olika fjärrvärmesystem kommenteras framför allt
från luftvårdssynpunkt.

Statens
naturvårdsverk anser att den modell för samband mellan hälsoeffekter och
luftförorenmg som utredningen har använt för svaveldioxid är otiUräckligt
underbyggd. TillförUtUg information för sådana precisa bedömningar som utredningen
eftersträvar saknas. Det går därför enligt verket inte att göra någon
beräkning av hälsorisker i samband med fossUbränsledrivna kraftverk motsvarande
den som utredningen har gjort för risker med kärnkraftverk.

Naturvårdsverket
framhåller vidare att problemet med svavelutsläpp

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparteméhtet 273

i samband med tätorternas uppvärmning är både lokalt och
regionalt. Det lokala problemet kan i allmänhet lösas genom fjärrvärmesystem
baserade på fossileldade hetvattencentraler eller kraftvärmeverk. Från regional
synpunkt ter sig förhållandena annorlunda. För att komma tillrätta med
försurningseffekterna måste en minskning av de totala utsläppen eftersträvas.
Från samhällsekonomisk synpunkt bör därvid sådana metoder användas som
reducerar utsläppen till lägsta kostnad räknat per ton infångat svavel. Här
skulle enligt naturvårdsverkets uppfattning en introduktion av kärnkraftvärme
kunna ge markant förbättring jämfört med oljeeldade alternativ och väsentligt
bidra tUl en nedtrappning av svavelemissionerna inom landet. Denna
utsläppsreduktion skulle åstadkommas till en betydligt lägre kostnad än vid de
andra metoder, i första hand tjockoljeavsvavling, som står till buds. Mot
bakgrund härav anser naturvårdsverket, att tillräckligt värmeunderlag bör
reserveras för kärnkraftvärme vid en utbyggnad av fjärrvärmeanläggningar i
stora tätorter.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Uppsala framhåller att direkta jämförelser
mellan konsekvenser av å ena sidan utsläpp av radioaktiva ämnen och å andra
sidan utsläpp av svaveldioxid, nitrösa gaser, sot, metaller etc, är svåra att
göra. Fakulteten finner det angeläget att man närmare undersöker och preciserar
skaderiskerna från användning av fossilt bränsle för kraft och värme i storstadsregioner
för att få fram bättre underlag för jämförelse med de f. n. bättre kända
riskerna med kärnkraftverk.

Även
socialstyrelsen anser att det saknas kunskaper som skulle kunna göra det
möjligt att beskriva dos-effektrelationerna på ett så entydigt sätt som
utredningen har tillåtit sig göra. Styrelsen anser dock liksom utredningen att
det föreligger potentiella möjligheter att negativa effekter på befolkningens
hälsotillstånd kan uppkomma redan vid låga expositionsnivåer, särskilt bland
känsUga grupper.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser i likhet med
Göteborgs kommun att stora förbättringar av storstadens luftmiljö kan uppnås
vid övergång till fjärrvärme, men att skillnaden i detta hänseende mellan ett
modernt fossileldat kraftvärmeverk och en kärnkraftanläggning torde vara
marginell.

Vissa
vattenvårdssynpunkter på närförläggningsfrågan anförs av statens
naturvårdsverk. Vid närförläggning måste man enligt verket räkna med att
recipienten oftast är förorenad av såväl tungmetaller som klorerade kolväten
och närsalter från kommunala och industriella utsläpp. En sådan recipient måste
anses vara en mycket olämplig mottagare för varmvattenutsläpp. I ett närläge
kan ett värmepåslag i kombination med närsaltbelastning och otillräcklig
vattenomsättning avsevärt öka risken för vattenförstöring. Risken för negativa
kombinationseffekter mellan värme och olika miljögifter måste särskilt beaktas.
Naturvårds-

18 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 30

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1
Industridepartementet 274

verket
finner det mot denna bakgrund nödvändigt att stor försiktighet iakttas i fråga
om utsläpp av uppvärmt kylvatten i närlägesrecipienter. Liknande synpunkter
framförs av SMHI.

Utredningens
teknisk-ekonomiska bedömning av de olika fjärrvärme-alternativen kommenteras av
bl. a. statens industriverk. Enligt verket torde de ekonomiska fördelarna med
kärnkraftvärme inte vara omtvistade, även om investeringsbehoven blir
betydande och kan fordra speciella överväganden. Vissa principstudier
indikerar att ekonomiskt möjliga överföringsavstånd för hetvatten vid rådande
oljepriser kan bli väsentligt längre än de 2030 km som tidigare ansetts
maximala. Sådana studier måste dock verifieras genom analyser av faktiska
projekt innan de läggs tiU grund för utbyggnadsplanering.

Den
analys närförläggningsutredningen gör av de ekonomiska förutsättningarna för
fjärrvärme från icke-närförlagda kärnkraftverk finner industriverket väl
försiktig. Sedan utredningen publicerades har bl. a. mer detaljerade analyser
av fjärrvärme i Malmö-Lund från Barsebäck presenterats. Dessa understryker
enligt verket de potentiella ekonomiska fördelarna med kärnvärme vid rådande
oljepriser även med beaktande av de höjningar av anläggningskostnader scm kan
förutses.

Även
AB Atomenergi påpekar att flera faktorer på senare tid tiU-kommit som ändrar de
ekonomiska förutsättningarna för bedömningen till fördel för kärnkraften.
Förutom till de höjda oljepriserna hänvisar Atomenergi till de nya tekniska rön
beträffande distributionssystem för fjärrvärme som har framkommit bl. a. inom
bolaget. Varmvattendistribution vid något lägre temperaturer än de nu
vedertagna bör göra det möjligt att övergå till nya och bilUgare konstruktioner
bl. a. med utnyttjande av plastmaterial. Genom att fjärrvärme med de nya
systemen tycks kunna distribueras över betydligt större avstånd än man tidigare
har räknat med utan att kostnaden blir prohibitiv träder
närförlägg-ningsproblematiken enligt Atomenergis mening i bakgmnden.

Statens
planverk anser att vissa forskningsinsatser vad gäller möjligheterna till
långväga överföringar av värme kunde vara värdefulla bl. a. med tanke på
befintliga kärnkraftverk som t. ex. Barsebäck och Forsmark. Flera
remissinstanser påpekar att denna fråga inte har behandlats i betänkandet.

Svenska
värmeverksföreningen påpekar att utredningen inte har undersökt frågan om på
hur långt avstånd ett kärnkraftvärmeverk kan placeras från tätorten med
bibehållen ekonomisk överlägsenhet. Värmeverksföreningen varnar bestämt för
att några slutsatser beträffande ekonomiskt förläggningsavstånd dras utgående
från de av utredningen angivna kostnadsuppgifterna. Föreningen förordar att
denna fråga utreds särskilt med användande av aktuella kostnader under
varierande förutsättningar med hänsynstagande till olika teknik.

Länstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att utredningen inte har

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 275

tagit tillräcklig hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna
av skyddsåtgärder och frizoner som erfordras och som kan komma att ändra utredningens
slutsatser. Statens naturvårdsverk påpekar att utredningen inte behandlar
frågan om de olUta kraven på mark och påverkan pä naturmiljön i övrigt, som
sker vid oUka typer av värmeförsörjning. Genom att lokaUsering måste ske till
ett relativt orört område kommer ingreppen och markanspråken att bli större än
för oljebaserade system, särskilt vad gäller distributionsanläggningar för el
och värme. Detta är en nackdel för kärnkraftsalternativet som inte har berörts
av utredningen. Enligt naturvårdsverket kommer vidare påverkan på
landskapsbilden också att bU större än vad som är nödvändigt med andra
alternativ för produktion av värme- och elenergi. Bergrumsförläggning skulle
enligt naturvårdsverket kunna motverka dessa nackdelar vid närförläggning av
kärnkraftverk.

Även statens planverk framhåUer att flera plan- och
miljömässiga problem kan uppstå vid närförlägguing i eller i anslutning tiU en
storstad. Verket pekar som exempel på svårigheten att inom ett starkt
urbaniserat område förlägga kraftledningsgator. Ett annat problem som enligt
planverket kan behöva beaktas närmare utgör de under utbyggnadsskedet
omfattande transporterna. Verket pekar vidare på att de problem som är
förknippade med framtida förnyelse av aggregat och hantering av anläggningar
som har tagits ur bruk kan behöva klarläggas ytterligare.

Frågan om avveckling av kärnkraftverk tas upp av flera
andra remissinstanser. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kan det övervägas
om inte väl genomarbetade avvecklingsplaner skall bifogas framtida ansökningar
om koncessioner enligt atomenergilagen. Liknande synpunkter förs fram av
länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län. Även utredningen om radioaktivt
avfall anser det angeläget att frågorna kring avveckling och nedmontering av
reaktorer beaktas på ett tidigt staduim. Utredningen ser som en av sina primära
uppgifter att närmare studera problemen med nedläggning av kärnkraftverk.

Energitekniskt
centrum vid Chalmers tekniska högskola riktar stark kritik mot utredningens
jämförelser av såväl miljöeffekter som ekonomi. Centrum anser att utredningens
värdering av de skador som kan uppkomma genom utsläpp av svaveldioxid från
oljekraftvärmeverk i modellstaden ligger för högt. Vidare påpekar centrum att
för alternativet kärnkraftverk med alla sannoUkhet tillkommer
samhällsplaneringskostnader, t. ex. ändrat markutnyttjande i zonen runt ett
kärnkraftverk. Utredningen har inte heller beaktat samhällets totala kostnader
för att bygga, driva och kontrollera godtagbara kärnkraftverk. Energitekniskt
centrum anser att utredningens slutsats att kämkraften bjuder ett ekonomiskt
alternativ till fossilt bränsle för fjärrvärmebmk inte är tillräckligt underbyggd.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 276

Utredningens
rekommendationer

Utredningens
allmänna rekommendation att kämkraft skaU utnyttjas för storstadsregionernas
värmeförsörjning får stöd från överstyrelsen för ekonomiskt försvart,
länsstyrelsen i Hallands län, IVA, Stockholms handelskammare, AB Atomenergi,
Centrala driftledningen (CDL) och Svenska värmeverksföreningen. Dessa
remissinstanser åberopar huvudsakligen allmänna försörjningspolitiska och
miljömässiga skäl.

Statens
naturvårdsverk anser, främst med hänsyn till de regionala luftvårdsaspekterna,
att kärnbränsle är att föredra framför olja eller kol för samtidig produktion
av fjärrvärme och elkraft. Vid sammanvägning av aUmänna naturvårds- och
miljöskyddssynpunkter här verket således funnit att luftvårdsproblemen i detta
fall väger tyngre. ' Övriga befarade miljöstörningar kan i de flesta fall
motverkas genom tekniska åtgärder. Verkets bedömningar i närförläggningsfrågan
omfattar emellertid inte de problem som hänger samman med riskerna för
befolkningen genom spridning av radioaktiva ämnen från en kärnkraftanläggning
vare sig under normaldrift eller vid haverier. Naturvårdsverkets vägning är således
endast relevant om samhället i sin kommande bedömning av dessa frågor finner
att Sverige bör satsa på en fortsatt produktion av elenergi i
kärnkraftanläggningar.

Vad
gäller frågan om lägen för befintliga kärnkraftstationer i förhållande till
närmaste storstadsregion är det enligt naturvårdsverket uppenbart att stora
insatser måste göras för att söka lösa de tekniska och ekonomiska problemen med
transport av hetvatten över långa sträckor innan slutligt ställningstagande tas
till eventuella nylokaliseringar. Eftersom vattenvårdsproblem kan komma att
uppstå även vid kustförlagda kondenskraftverk bör enligt verkets mening i
första hand övervägas förutsättningarna för att avlasta recipienten genom
hetvattenavtappning till fjärrvärmenät.

Statens
industriverk förordar starkt att en eventuell utbyggnad av kämkraft utöver de
nu beslutade elva aggregaten i första hand sker för sådana kärnkraftverk som
kan anslutas till fjärrvärmenät. Härvid bör ett tredje aggregat i Barsebäck
utfört enUgt de projektstudier som har presenterats av Syd v ärmegruppen ges
högsta prioritet. Vidare föreslår industriverket, i likhet med länsstyrelsen i
Göteborgs vch Bohus län att möjligheterna att från ett femte aggregat i
Ringhals; förse Göteborg med fjärrvärme närmare undersöks. På sikt kan enligt
industriverket även en fjärrvärmeleverans till Mälarregionen från Forsmark bli
intressant. Även länsstyrelsen i Kalmar län anser att, om ytterligare
kärnkraftverk skall byggas, det bör förläggas så att värmeenergin kan tas
tillvara.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Uppsala anser att konkreta exempel hade varit
att föredra framför en generell behandling med hänsyn till att endast ett fåtal
närförläggningslösningar kan vara aktuella i vårt land. Fakulteten är dock,
efter att ha tagit del

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 277

av
utredningens rapport i detalj, beredd att se resultaten som ett klartecken för
en mera djupgående och konkret analys i syfte att allvarligt pröva möjligheten
att med kärnenergi lösa de svåra energipolitiska och miljömässiga problem som
storstadsregionerna har att brottas med.

Enligt statens
planverks uppfattning bör i det fall riksdagen tar ställning för en fortsatt
kärnkraftutbyggnad i första hand en utbyggnad ske i de fyra befintliga lägena
där de planmässiga förutsättningarna i stor utsträckning klarlagts. Vid
ställningstagande till eventuella nya lägen för kärnkraftverk bör beslut om
närförläggning tills vidare avvakta ytterligare erfarenheter. Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelserna i Uppsala län och Göteborgs och Bohus
län.

Tekniska fakulteten vid
universitetet i Lund anser att närförläggningsutredningen lämnar beaktansvärda
principiella bidrag till belysning av närförläggningsfrågan. Utan ytterligare
studier och praktisk drifterfarenhet bör dock enligt fakulteten inte de av
utredningen utförda beräkningarna användas som argument för närförläggning av
kärnkraftverk.

Samtliga remissinstanser
som har yttrat sig i frågan ansluter sig till utredningens bedömning att
nuvarande bebyggelserestriktioner till ca 2 km från ett kärnkraftverk bör
bibehållas. Enligt statens strålskyddsinstitut synes utredningens resultat
bekräfta att det har varit en klok åtgärd att föreskriva dessa restriktioner.

Remissinstanserna bar i
allmänhet tolkat utredningen så att förläggning ca 20 km från en storstads
centmm är acceptabel men att utpräglad närförläggning, exemplifierat med
utredningens 5 km-fall, bör undvikas tUls ytterligare erfarenheter vunnits.
Flera remissinstanser ansluter sig till en sådan uppfattning, bl. a.
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala och IVA.

Tekniska högskolan i Stockholm
framhåller att det genom utredningen inte har framkommit någonting som kan
ifrågasätta en fortsatt utbyggnad av kärnkraften, om man beaktar de
miljömässiga och ekonomiska fördelar kärnkraften ger. Det i betänkandet
rekommenderade närmaste förläggningsavståndet på 20 km och en restriktionszon
på 2 km är enUgt högskolan tiUrådligt tills man får större erfarenhet av drift
av kärnkraftverk. Analysen visar emellertid att en förläggning av kärnkraftverk
på avstånd ned till 5 km från tätorter inte ger grund för något oro. Man har
dock i ett sådant fall att ta hänsyn till huruvida andra tekniska alternativ
såsom bergförläggning samt val av andra reaktordata eller en annan reaktortyp
kan ställa sig fördelaktigare. Eventuella högre kostnader för anläggningen får
ställas mot lägre kostnader för fjärrvärme-ledningarna. Detta har inte
analyserats av utredningen.

Svenska
kommunförbundet delar utredningens uppfattning att de ekonomiska motiven för de
mest utpräglade närlägena inte är särskilt starka. För den skuU bör enligt
förbundet förläggning närmare en storstadsregions centrum än 20 km inte komma
i fråga. Kommunförbundet

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 278

erinrar vidare om att enligt bestämmelserna i
byggnadslagen § 136 a en lokalisering av kärnkraftverk inte kan ske mot berörd
kommuns vilja. Det är enligt förbundet väsentiigt att ingen ändring sker i
detta avseende utan att även i fortsättningen den närmast berörda befolkningens
mening tillmäts avgörande betydelse.

Flera remissinstanser pekar på att man vid en
närförläggning enligt utredningens förslag bör lägga större vikt vid skydd mot
krigshandlingar. Enligt överbefälhavaren är det bästa alternativet
bergförläggning. Där detta inte är möjUgt bör gropförläggning användas. I de
fall närförlagt kärnkraftverk inte ges erforderligt krigsskydd måste andra
åtgärder vidtas för att minska verkningarna av krigshandlingar.

Civilförsvarsstyrehen anser att en belysning av
förhållandena under beredskap och krig krävs som underlag för utarbetande av en
helhetssyn på lokalisering av kärnkraftverk. Styrelsen förutsätter i fråga om
kämkraftvärmeverk för kombinerad el- och värmeproduktion att anläggningarna
stängs av i krig, vilket innebär att tätorters värmeförsörjning måste kunna
upprätthållas på annat sätt. Närförläggning av sådana anläggningar enligt
utredningens förslag kan godtas under den absoluta förutsättningen att
förebyggande civilförsvarsåtgärder vidtas. Kostnader som uppkommer bör belasta
anläggningens ägare.

Statens kärnkraftinspektion finner att det som har
framförts av närförläggningsutredningen inte utgör skäl för att frångå det
betraktelsesätt som hittills har tillämpats för kärnkraftverkens lokalisering.

Övriga frågor

Några remissinstanser har fört fram önskemål om
ytterligare underlag rörande frågor som inte behandlats närmare av
utredningen.

Statens industriverk påpekar att utredningen har begränsat
sin undersökning till de reaktortyper som f. n. planeras komma till användning
i landet, dvs. lättvattenreaktorer av kokar- och tryckvattentyp. För båda dessa
typer gäller att tankbrott ger de dominerande riskema. För reaktortyper, som
saknar trycktank såsom gaskylda reaktorer eller tungvattenreaktorer av
kanadensisk typ, kan man inte utesluta att riskema vid niirförläggning skulle
kunna vara väsentligt lägre. Det skulle då kunna finnas reaktortyper för vilka
det kan vara motiverat att sänka det av närförläggningsutredningen
rekommenderade minsta avståndet om 20 km från centrum av en miljonstad. Statens
industriverk finner det därför angeläget att även andra reaktortyper undersöks
och då främst sådana som skulle kunna motivera en förläggning närmare ett
storstadscentrum än 20 km.

Liknande önskemål framförs av bl. a. FOA, statens
naturvårdsverk, IVA och flera tekniska högskolor.

Enligt naturvårdsverkets uppfattning kan små
decentraliserade anläggningar med hänsyn till landskapsbild och
ianspråktagande av mark vara

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 279

att
föredra i icke exploaterad närmiljö. Verket fäster uppmärksamheten på att andra
fördelar än de rent miljömässiga kan uppnås genom utnyttjande av mindre
reaktorenheter vid närförläggning. Ett system med flera och mindre enheter
borde medge en bättre ekonomisk riskspridning genom ökad standardisering av
komponenter och lägre frekvens av materialfel eftersom mera konventionell
teknik och långvarig erfarenhet från oljeeldade anläggningar kan utnyttjas.
Decentraliserad produktion och högre drifttillgänglighet borde vidare medföra
eldistributionstekniska och ekonomiska vinster. Verket anser det därför
angeläget att insatser görs för att stärka de ekonomiska motiven för
närförläggning även vid tätorter med mindre värmebehov än storstäderna.

Naturvårdsverket erinrar i
sammanhanget om att driften vid Sveriges enda igångsatta kärnkraftvärmeverk i
Ägesta i Stockholm av företagsekonomiska skäl lades ned under år 1974.
Naturvårdsverket efterlyser en samlad utvärdering av alla erfarenheter,
ekonomiska och miljömässiga, från de senaste tio årens drift av Ägesta-verket.
Flera andra remissinstanser efterlyser en redovisning av erfarenheterna från
Agesta.

Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser det vara en brist att utredningen inte ger någon vägledning i frågan
om större samlade kärnkraftstationer från strålskydds- och beredskapssynpunkt
är att föredra framför flera förläggningsplatser med färre antal reaktorer.
Inför framtida ställningstaganden anser länsstyrelsen det vara angeläget att
utredningen fullföljer sina studier vad gäller samlokaUsering av kärnkraftverk
och annan industri. Länsstyrelsen understryker vikten av att möjligheterna och
viUkoren för en sådan samlokalisering klarläggs så snart ske kan, eftersom
frågan har stor betydelse från planeringssynpunkt. Länsstyrelsen i Stockholms
län framför liknande synpunkter.

Några remissinstanser
framför önskemål om ökade insatser för kontroll, standardisering, utbildning
m. m. Sveriges civilingenjörsförbund framhåller att närförläggning av ett
kärnkraftverk måste betraktas som en mycket känslig tillämpning av en relativt
ny teknologi. Detta gäller särskilt för Sverige som i stort sett saknar en
grundad tradition på vär-mekraftverksområdet. Man har enligt förbundet föga
studerat hur dagens kärnkraftindustri och de övervakande myndigheterna är
rustade för att möta de stränga krav som kärnkraftverk, oavsett förläggningsform,
ställer. Enligt förbundet bör resurerna för kontrollen av kon-stmktion,
byggande, drifttagande och drift ökas. Vidare bör normerings-och
standardiseringsarbetet intensifieras och den inhemska utbildningen samt forsknings-
och utvecklingsverksamheten förstärkas. Liknande synpunkter framförs av
energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola och tekniska högskolan i
Stockholm.

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 280

11.4
Lägesrapport från utredningen om radioaktivt avfall

Utredningen
(I 1972: 8) om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) tillsattes i början av år
1973 med uppgift att belysa frågor rörande upparbetning av använt kärnbränsle
och hantering och förvaring av högaktivt avfall från upparbetningsprocessen.
Den fick i maj 1974 uppdraget utvidgat till att avse allt radioaktivt avfall.

Utredningen avlämnade i
juni 1974 lägesrapporten (Ds I 1974: 6) Kärnkraftens högaktiva avfall, som
innehåUer en redogörelse för arbetet fram till denna tidpunkt.

Utredningen
sammanfattar i rapporten resultatet av sitt arbete. Av den härvid lämnade
rapporten framgår i huvudsak följande.

11.4.1
Allmänna uppgifter

Ett
kärnkraftverk omfattar ofta flera aggregat. Ett aggregat består av reaktor och
turbin. I reaktorn sker en kärnreaktion i bränslet, varvid värme utvecklas.
Värmet överförs till vatten som förångas. Ångan driver en turbin vilken i sin
tur driver en generator som alstrar elektricitet. Kärnbränslets kretslopp, den
s. k. bränslecykeln, omfattar hela den serie av processer som bränslet undergår
från malmbrytningen i gravan fram till förvaringen av det högaktiva avfaUet.

Vid reaktordriften bildas
i kärnbränslet radioaktivt material, i första hand klyvningsprodukter och
plutonium. Efter utbränningen i kärnreaktorn tas bränsleelementen ut och
ersätts med färskt bränsle. Det använda bränslet får under några månader svalna
i en särskild vattenbassäng intill reaktorn, och under denna tid försvinner de
mera kort-livade klyvningsprodukterna. Det forslas därefter i tunga,
strålskärmade, stötsäkra transportbehållare till en anläggning för upparbetning
av bränsle. I upparbetningsanläggningen skiljs kvarvarande uran och nybildat
plutonium från klyvningsprodukterna, som utgör det högaktiva avfallet. Uranet
återförs i bränslets kretslopp för användning i nya bränsleelement, i
allmänhet först efter förnyad anrikning. Avsikten är att längre fram också
återföra plutonium. Det högaktiva avfallet lagras i anslutning till
upparbetningsanläggningen, till en början i flytande form. Avfallet kommer
längre fram att överföras till fast form för långtidsförvaring.

De nya grundämnen som
bildas vid kärnklyvningen är av två slag, dels klyvningsprodukter från
kärnklyvningen, dels s. k. transuraner, varav den viktigaste är plutonium.
Många av klyvningsprodukterna och transuranerna är starkt radioaktiva. De
sönderfaller och övergår till andra grundämnen varvid de utsänder strålning av
olika slag. Halveringstiden, som är den tid som åtgår för sönderfall av
hälften av det ursprungliga antalet atomer, varierar hos klyvningsprodukterna
från bråkdelar av sekunder till i några fall miljontals år. Även de fysikaliska

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 281

egenskaperna
växlar. Sålunda är några av klyvningsprodukterna gasformiga, t. ex. xenon och
krypton, medan andra är lättflyktiga såsom jod.

Som
ett exempel visas bränslegången för Oskarshamnsverket 1 som varit i drift sedan
år 1972. Antalet bränsleelement i reaktorn är 448. Uraninnehållet i de ca 75
bränsleelement, som årligen tas ut från reaktorn är ca 14 500 kg.
Plutoniuminnehållet i detta använda bränsle är ca 100 kg, varav 65 % är
klyvbart, dvs. består av plutoniumisotoperna 239 och 241.

Utredningen
gör i lägesrapporten ingen egen uppskattning av behovet av kärnbränsle och
tjänster inom bränslekretsloppet utan hänvisar till departementspromemorian (Ds
I 1971:4) Sveriges försörjning med kärnbränsle. Behovet av
upparbetningstjänster anges där till 300 ton räknat som uran för året 1985.

Alla
länder har en stark statiig kontroll över hela kärnenergiområdet. Förenta
statema, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och förmodligen även Kina
har egna anläggningar som täcker hela kärnbränslecykeln. Fler nationer
planerar nu att skaffa sig kontroll över och delta i nya anläggningar för
urananrikning, tillverkning av bränsleelement samt upparbetning av använt
bränsle.

11.4.2
Upparbetning av använt kärnbränsle och hantering av högaktivt avfall

I
Västeuropa finns två stora anläggningar för upparbetning av kraft-reaktorbränsle,
Windscale i England och La Hague i Frankrike. Kapaciteten hos dessa
anläggningar beräknas vara tiUräcklig för Västeuropas behov fram till början av
1980-talet då nya anläggningar behövs.

Sverige
deltar sedan år 1957 i Eurochemic-bolaget, som är ett samarbetsprojekt inom
OECD:s ram för upparbetning av använt kärnbränsle. Sedan driften av
anläggningen påbörjades år 1966 har vid Eurochemic upparbetats 190 ton använt
bränsle och utvunnits ca 800 kg plutonium. Dessutom har 1 300 kg höganrikat
uran från forskningsreaktorer behandlats. Bl. a. har bränsle från reaktorn R 2
i Studsvik och från Agestareaktorn upparbetats.

Verksamheten
vid Eurochemic har varit tekniskt framgångsrik men har inte kunnat drivas under
villkor som på sikt har ansetts ekonomiskt godtagbara.
Upparbetningsverksamheten upphörde därför under år 1974. En betydelsefull
uppgift för bolaget är nu att ta hand om det avfall som har uppstått under
upparbetningsperioden.

Storbritannien,
Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland träffade år 1971 en överenskommelse
om att bilda ett särskilt företag, United Reprocessors GmbH, för marknadsföring
av upparbetningstjänster för de franska och engelska
upparbetningsanläggningama.

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 282

En ekonomisk storlek av en upparbetningsanläggning
uppskattas av utredningen motsvara en kapacitet av åtminstone 1 000 ton uran
per år under nuvarande förutsättningar. Investeringskostnaden för en anläggning
har beräknats till 45 milj. dollar vid en kapacitet av 300 ton per år och till
84 milj. dollar vid en kapacitet av 1 500 ton per år.

Transporten av det använda bränslet från
kärnkraftstationen till upparbetningsanläggningen äger rum efter en tid av
minst tre men ofta sex månader efter det bränslet har tagits ut ur reaktorn.
Transporten sker i tunga, väl strålskärmade behållare som väger från 30 till 90
ton och kan ta 5 till 25 bränsleelement åt gången.

Vid upparbetningsanläggningen sönderdelas bränsleelementen
meka niskt varefter uran, plutonium och klyvningsprodukter skiljs från varandra
genom en serie kemiska processer som inleds med upplösning av uranoxiden i
salpetersyra. De avskilda klyvningsprodukterna utgör huvudbeståndsdelen i det
högaktiva avfallet.

Det högaktiva avfallet i form av en vattcnlösning
indunstas och förvaras vid anläggningen som en koncentrerad lösning i
lagringstankar av rostfritt stål.

Vad gäller inställningen i utlandet till sättet att
hantera och förvara högaktivt avfall anför utredningen, att det synes vara en
gemensam uppfattning i kärnkraftiänderna att avfallet snarast möjligt bör
överföras till fast form och att förvaringen bör ske i statlig regi.

I Förenta staterna finns redan nu bestämmelser om att det
högaktiva avfallet från upparbetning av använt kraftreaktorbränsle skall föras
över till fast form. Andra länder kommer sannolikt att införa Uknande
föreskrifter. Flertalet länder med egna upparbetningsanläggningar planerar att
till en början förvara fast högaktivt avfall under kontroll i särskilda
anläggningar ovan jord. Först efter ett antal års lagring på detta sätt ämnar
man lagra materialet i härför lämpade geologiska bildningar.

I Förbundsrepubliken Tyskland har en stor
förvaringsanläggning anlagts i en nedlagd saltgruva i Asse, nära Braunschweig.
Hittills lagras där endast låg- och medelaktivt avfaU. Utredningen som besökt
anläggningen anger, att försök kommer att göras under år 1977 med förvaring av
behållare med högaktivt avfall. Avfallet lagras som glas insmält i
stålbe-hållare.

Utredningen har även tagit del av de franska erfarenheterna
och nämner särskilt en anläggning i stor försöksskala för framställning av
högaktivt glas. Från denna har man erhållit det första högaktiva avfallet i
form av glas tappat på stålbehållare. Ett franskt företag avser att på
världsmarknaden sälja anläggningar där denna process används.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 283

11.4.3 .Allmänt
oni strålningsrisker

Utredningen
ägnar stor uppmärksamhet åt strålningsriskerna i samband med hanteringen av
det högaktiva avfallet. För att förstå vilka risker de radioaktiva ämnena i
avfallet kan innebära för biologiskt liv är det viktigt att känna till vilka
ämnen som förekommer samt deras livslängd, strålningsegenskaper och hur de
transporteras i naturen. De åtgärder, som nu vidtas för att skydda människan
som individ, torde i de flesta fall innebära skydd även för andra levande
organismer.

Kunskaperna om
strålningsskador härrör från följderna av stora stråldoser, bl. a. från
atombomberna i Japan och från medicinsk strålbehandling. Små stråldoser kan
inte förorsaka akuta strålskador men skulle kunna ge sena effekter såsom cancer
och leukemi. Om effekten av mycket små stråldoser är forskarna osäkra. Man är
enig om att effekten, om den äver huvud taget finns, är mycket liten. Frågan om
det finns något tröskelvärde, under vilket strålning inte längre är skadlig, är
emellertid fortfarande obesvarad.

De
problem som har samband med strålning från högaktivt avfall rör dels riskema
från yttre strålning, t. ex. från utsläpp av krypton-85, dels riskerna från
inre strålning, som härrör frän radioaktivt material som kommit in i kroppen,
varvid särskilt uppmärksammas strontium-90, jod-131 och plutonium. Det
föreligger också risker för anrikning av vissa radioaktiva ämnen i olika
naturUga näringskedjor.

Internationella
strålskyddkommissionen (ICRP) har gett ut rekommendationer, ur vilka man kan
beräkna högsta tillåtna intag av olika ämnen. Förenta nationernas
strålningskomraitté (UNSCEAR) har studerat de viktigaste
anrikningsmekanismerna.

Alla
länder stöder sin lagstiftning, då det gäller strålskyddsnormer, på
rekommendationer från ICRP.

11.4.4 Kärnkraftdebatten

Utredningen
går även in på den debatt om kärnkraftens risker som förs bl. a. i Sverige.
Frågan om energiförsörjningen i framtiden diskuteras nu intensivt i många
länder. Användning av kärnkraft ses därvid som en viktig dellösning, men även
som en säkerhetsrisk.

Den svenska debatten har
främst kretsat kring frågan om kärnkraftens säkerhet. KritUcema framhåller att
så länge inga lösningar presenterats på kämkraftens avfallsproblem får man inte
fortsätta med utbyggnaden av kämkraften. Man bör i stället avvakta den pågående
forskningen om alternati\'a energikällor som solen, vinden och jordvärmen.
Vidare bör anslagen till fusionsforskningen öka. Nu använd teknik för kärnkraft
inte bara ökar det radioaktiva avfallet utan leder, betonas det, också till
stora lager av plutonium. Man framhåller också, att fler länder får tiU-gång
till plutonium som kan användas till framstäUning av kärnvapen.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 284

Vissa
bedömare håller före att människans bristande förmåga att behärska den
komplicerade teknik som framställning av kärnkraft fömtsätter förr eller
senare kan leda till olyckor. Sabotage eller krigshandlingar riktade mot
atomanläggningar antas vidare kunna få allvarliga följder.

Förespråkarna
för kärnkraft hävdar att det finns kända och beprövade metoder för att hålla
radioaktivt avfall säkert isolerat från omgivningen. Kostnaden för en sådan
hantering uppges vara mindre än 1 % av kilowattimmepriset. Ofta erinrar man om
det intensiva forskningsarbete som nu pågår och som snabbt anses kunna göra
hanteringen och förvaringen av högaktivt avfall ännu säkrare.

Såväl
bland kritikerna som bland förespråkarna finns alla nyanseringar företrädda.
Utredningen har för sin del inte funnit anledning att i sin lägesrapport
närmare utvärdera de kontroversiella synpunkter som förekommer i den svenska
debatten om kärnkraft.

11.4.5
Upparbetning av bränsle från svenska kärnkraftverk

Utredningen
anser inte att upparbetning av använt bränsle från svenska kärnkraftverk är en
absolut förutsättning för reaktordriften. Det är möjligt att lagra
bränsleelementen under ganska lång tid. Men denna metod måste dock, framhåUer
utredningen, alltid betraktas som tillfällig. Kraftföretagen, som tidigare inte
behövt uppmärksamma upparbetnings-ledet lika mycket som övriga led i
bränslekretsloppet, har på senare tid fått ett ökat intresse för såväl
upparbetningen som för hanteringen och förvaringen av det högaktiva avfallet.

De
svenska kraftföretagen underhandlar genom sitt företag Svensk
kärnbränsleförsörjning AB om ett relativt omfattande upparbetningsavtal för de
kärnkraftaggregat som hittils är beslutade. Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB
har redan slutit ett kontrakt om upparbetning av använt bränsle från
kärnkraftverket i Simpevarp med British Nuclear Fuels, som är en av deltagarna
i Umted Reprocessors.

Utredningen
bedömer det som sannolikt att de svenska kraftföretagen kan utnyttja befintlig kapacitet
vid de engelska och franska anläggningarna för den närmaste framtiden, varvid
också hanteringen av det högaktiva avfallet kommer att ske vid dessa
anläggningar. Det är svårare att säkert bedöma situationen under 1980-talet,
eftersom ny kapacitet då måste komma till. Samma möjligheter för upparbetning
och omhändertagande av avfall kan komma att gälla också under denna period. Ett
annat alternativ är att upparbetning ombesörjes utomlands men att
kraftföretaget måste förbinda sig att återta avfallet. En tredje möjlighet är
att villkor uppställs som starkt försvårar upparbetning i utiandet. I så fall
aktualiseras frågan om en inhemsk anläggning för upparbetning och en inhemsk
lagringsplats för det högaktiva avfallet.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 285

Slutiigen
är det tänkbart att det blir möjligt att lagra avfallet i internationell regi.

11.4.6 Sammansättningen
av det högaktiva avfallet

Utredningen
anger att en 900 MW kokarreaktor, motsvarande t. ex. Forsmark 1, årligen förbrukar
ca 140 ton naturligt uran och att den producerar ca 6 TWh elenergi. Samtidigt
bildas ca 800 kg klyvningsprodukter och ca 200 kg plutonium. Åtgången av
naturligt uran kan minskas något om resturanet och plutoniet återföres till
reaktorn.

Vid
klyvning av uran eller plutonium bildas 250300 oUka nuklider varav de flesta
är mycket kortlivade och sönderfaUer redan i reaktorn. De klyvningprodukter i
bränslet som har betydelse för det högaktiva avfallet presenteras i olika
tabeUer och även värmeutvecklingen i bränslet anges vid olika tidpunkter efter
uttaget från reaktorn. Bränslets innehåll av transuraner återges också.

De
anläggningar för upparbetning av använt bränsle som nu är uppförda, under
byggnad eller i planeringsskedet bygger alla på varianter av den amerikanska
Purexprocessen. Den utvecklades under 1940-talet för utvinning av
vapenplutonium och används nu också som process för upparbetning av civilt
kärnkraftbränsle. Årsproduktionen av flytande högaktivt avfall från
upparbetning av använt bränsle från en 900 MW reaktor uppskattas till ca 15 m'.
Koncentrationen klyvningsprodukter är därvid ca 50 g per liter.
Totalaktiviteten uppgår ett år efter bränsleuttaget till 55 milj. curie,
vilket ger en avgiven värmeeffekt av totalt 260 kW. Det medelaktiva
avkapslingsavfallet utgör ca 1015 m. Genom hoppressning kan det nedbringas
till ca 1,5 m.

Det
högaktiva avfallets sammansättning ändras med tiden beroende på det radioaktiva
sönderfallet. Efter tio års förvaring dominerar strontium-90 och cesium-137. Efter
1 000 års svalning återstår de mycket långlivade klyvningsprodukterna
zirkonium-93, teknetium-99 och ce-sium-135. Avfallet innehåller även vissa
mängder uran, plutonium, nep-tunium, americium och curium.

11.4.7 Utbyggnaden
av kärnkraft i världen samt produktion av pluto

nium och högaktivt avfall

Tillgängliga
prognoser för kärnkraften tyder på en hög utbyggnadstakt i många länder.
Utredningen presenterar prognoser för utbyggnaden av kärnkraft i ett antal
viktiga industriländer och även för världen som helhet (exkl. Kina) fram till
år 1990. För Sveriges del har CDL:s studie från 1972 över elförsörjningen
19751990 använts som underlag. Utredningen påpekar att man som en följd av
1973 års oljekris kan förutsäga ett behov av en snabbare utbyggnad i världen
än den utredningen redovisar men att det ännu inte är möjligt att helt
överblicka den uppkomna situationen.

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 286

På
grundval av tillgängligt material har utredningen beräknat den installerade
kärnkraften i världen tiU ca 100 000 MW år 1975, 280 000 MW år 1980 och 600 000
MW år 1985. Effekten för år 1990 anges till ca 1 100 000 MW. Ar 1980 svarar
Förenta staterna ensamt för ungefär hälften av den installerade effekten,
Västeuropa för ca 30 %, medan Sveriges andel uppgår till ca 3 %.

Detaljerade
tabeller över installerad kärnkraft, plutoniumproduktion och högaktivt avfall
vid olika tidpunkter fördelat på olika länder redovisas av utredningen och
återges här i sammandrag.

Tabell 11.1 Installerad kämkraft, prognos fram till är
1990

Installerad
el-effekt.

MW

1975

1980

1985

1990

Sverige

3 200

8 300

16 000

24 000

Norden

3 200

11000

22 000

EG

21000

55 000

130 000

260 000

Västeuropa

26 000

80 000

180 000

350 000

Osteuropa
(inkl. Sovjet)

4 300

16 000

46 000

84 000

Nordamerika

57 000

140 000

300 000

540 000

Latinamerika

300

3 000

Indien

600

1 300

Japan

8 600

32 000

60 000

100 000

Asien
(utom Sovjet och Kina)

10 000

38 000

Världen
(utom Kina)

97 000

280 000

(600 000)

(1 100 000)

Tabell 11.2 Beräknade mängder plutonium från använt civUt
kärnbränsle

Plutoniumproduktion,

, ton/år

1975

1980

1985

1990

Sverige

0,1

1,1

2,4

3,5

Norden

0,1

1,4

j

EG

2,5

7,8

17

34

Västeuropa

3

11

25

45

Östeuropa
(inkl. Sovjet)

0,6

2,5

6

17

Nordamerika

4,7

16

43

82

Latinamerika

0,1

0,5

Indien

0,1

0,3

Japan

0,5

3,8

9

17

Asien
(utom Sovjet och Kina)

0.7

4,9

Världen
(utom Kina)

9

35

(80)

(160)

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 287

Tabell
11.3 Beräknade mängder högaktivt avfall i fast form (100 liter glas per ton
uran) från använt civilt kärnbränsle

Produktion
av högaktivt avfall, m'/år

1975 1980 1985 1990

Sverige

1,6

15

32

56

Norden

1,6

19

40

EG

34

105

234

460

Västeuropa

42

152

336

610

Östeuropa
(inkl. Sovjet)

8

34

81

230

Nordamsrika

64

220

574

1090

Latinamerika

0,9

6

Indien

1,6

4

Japan

7

51

121

230

Asien
(utom Sovjet och Kina)

9

67

Världen
(utom Kina)

124

479

(1 100)

(2 200)

11.4.8
Strålrisker från högaktivt avfall

Utredningen
behandlar mycket detaljerat de strålrisker som kan förekomma vid hantering av
radioaktivt material och särskilt de risker som finns i samband med hantering
av radioaktivt avfall.

Inledningsvis
redogörs för människans naturliga stråldosbelastning och dess variationer.
Människan liksom den biologiska arvsmassan har ständigt existerat i den
naturliga strålningsmiljön som därför måste behandlas som normal från
strålrisksynpunkt. På samma sätt är det rimligt att anta att små
stråldostillskott, som är avsevärt mindre än de naturliga variationerna i
bakgmndstrålningen, inte innebär någon påvisbar ändring i den enskilda
individens totala riskbUd. Totalt ger naturliga strålkällor i genomsnitt en
stråldos på ca 100 millirad per år. I en del lättbetonghus kan dosbidraget
från omgivningen uppgå tiU 250 mrad per år.

Utöver
stråldoserna från naturUgt förekommande strålkällor utsätts människan för
varierande stråldoser från artificiella strålkällor. Bland dessa dominerar
medicinsk apparatur för strålbehandling och röntgen-diagnostik.

Stråldosen
till benmärg och könskörtiar genom röntgendiagnostik ger för den svenska
befolkningen en genomsnittsdos av 120 millirad per individ och är. Detta är
ungefär lika mycket som den naturliga stråldos-belastningen.

Vid
röntgenundersökningar kan enstaka organ få högre stråldoser. Så är t. ex.
stråldosen i sköldkörteln vid de enklaste sköldkörtelundersökningarna i regel
ca 15 rad och vid s. k. scintigrafiska undersökningar med jod-131 ca 75 rad.

Kärnvapenprov
samt civil och militär reaktordrift har lett till en ansamling av långlivade
radioaktiva ämnen i miljön. Utredningen återger en sammanställning av de
viktigaste av dessa, där primäruppgiftema insamlats av UNSCEAR.

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 288

labell
11.4 Totalt ackumulerade mängder av långlivade radioaktiva ämnen i miljön år
1972

Mängd,

kg

Källor

100 1600

Kärnvapenprov

150

Reaktordrift

110 300

Kärnvapenprov

5 000

,,

Ämne

Tritium

Kol-14

Krypton-S5

Strontium-90

Cesium-137

Pkitonium-139

Stråldoser
från radioaktiva ämnen kan åstadkommas genom bestrålning från strålkällor
utanför kroppen eller genom bestrålning från radioaktiva ämnen som kommit in i
kroppen med vatten, föda eller andningsluft. Utredningen ägnar särskild
uppmärksamhet åt detta senare bestrålningssätt och återger de relativa riskerna
från olika ämnen i det radioaktiva avfallet. Särskilt påpekas att vissa
radioaktiva ämnen som tillförs kroppen med dricksvatten eller föda endast
mycket obetydligt absorberas i matsmältningskanalen och att de därför inte
upplagras i kroppen. Exempel på sådana element är zirkonium, niob, cerium och
prometium. Transuranelementen, t. ex. plutonium, hör också till denna kategori
och tas endast upp till 0,0010,01 %. Beroende på den stora giftigheten hos
dessa senare element kan ändå den stråldos, som förorsakas i benvävnad, bli
betydande. Några ämnen som tritium, jod och cesium tas upp nära
hundraprocentigt.

Inandning
är också en viktig transportväg. Om det radioaktiva ämnet är i olöslig form ger
det en stråldos enbart i andningsorganen. Är det lösligt når det de olika
organen på samma sätt som om det hade tagits upp ur mag-tarmkanalen. För
plutonium visar det sig att skelettet får en mycket högre stråldos per intagen
aktivitetsmängd om intaget skett genom luftvägarna än om det skett genom svalget.
Hur stor dosen blir är beroende på lösligheten hos den aktuella
plutoniumföreningen.

Utredningen
påpekar, att som resultat av beräkningar av stråldosen per aktivitetsmängd för
de viktigaste nukliderna i det högaktiva avfallet framkommit, att plutonium-239
inte är den mest kritiska nukliden, då det gäUer intag via svalget. Såväl
strontium-90 som jod-129 och jod-131 ger högre stråldoser än någon av de
aktuella transuranelementen. Radium-226 ger ännu högre stråldoser.

Vid
inandning är bilden en annan och transuranelementen ger de högsta stråldoserna
per inandad aktivitetsmängd.

Vid
beräkning av de stråldoser som skulle kunna förorsakas om en olycka inträffar
under lagring och transport av högaktivt avfall eller plutonium eller genom
aktivitetsläckage från upparbetningsanläggningar, måste man göra något
antagande om vilken bråkdel av den totala mängden som kan slippa fri. Därefter
måste antaganden göras om rimliga spridningsvägar genom vilka de radioaktiva
ämnena kan nå människan.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 289

Utredningen anger en beräkningsmetod som kan användas för
sådana beräkningar men gör inga kvantitativa bedömningar i rapporten.

Utredningen går vidare in på de biologiska strålriskerna.
Skadeverkningar från joniserande strålning kan delas in i fyra grupper:
cell-destruktion som leder till vävnadsdöd och organskador, cancerogena
verkningar, ärftliga skador samt skador på fostrets utveckling.

Beträffande frågan om sambandet mellan låga stråldoser och
cancer anger utredningen att cancerrisken vid dessa låga doser är så Uten att
dess existens inte kan bevisas eller motbevisas genom studier av cancerfrekvensen
hos stora befolkningsgrupper. Människokroppen har säkert förmåga att avlägsna
nybildade felbyggda celler genom den immunologiska försvarsmekanismen, men man
vet inte hur effektiv denna mekanism är. ICRP och UNSCEAR grundar därför sina
bedömningar på antagandet om ett linjärt samband mellan dos och risk. Man är
därvid medveten om att risken vid små stråldoser kanske starkt överskattas.

Utredningen anger, att den totala årliga genomsnittiiga
stråldosen från kärnkraftindustrin i början av 2000-talet, inkluderande
utsläppen från utländska reaktorer och upparbetningsanläggningar, i Sverige väntas
ge upphov till högst tio cancerfall per år. Detta bör sättas i relation till
den naturliga cancerfrekvensen i Sverige på ca 30 000 fall per år. Utredningen
understryker att antalet tio är rent hypotetisk och endast gäller u?ider
förutsättning att små stråldoser har proportionsvis lika stora cancerogen
effekt som stora stråldoser.

ICRP utger sedan år 1928 strålskyddsrekommendationer som
till-lämpas av myndigheterna i praktiskt taget alla länder. ICRP:s nu gällande
rekommendationer omfattar följande viktiga punkter:

onödiga
strålkällor och onödig bestrålning skall undvikas,

strålkällor och
användning av strålning måste kunna försvaras med tanke på den resulterande
nyttan,

alla stråldoser
skall hållas så låga som möjligt med hänsyn till ekonomiska och samhälleliga
överväganden,

inga stråldoser
får överstiga vissa rekommenderade dosgränser.

ICRP anger också rekommenderade högsta tillåtna stråldoser
för såväl personer i strålningsarbete som för personer som inte arbetar med
strålning. Ur dessa dosgränser kan myndigheterna i de olika länderna härleda
gränser t. ex. för utsläpp av radioaktiva ämnen från en viss anläggning. I
Sverige görs detta av statens strålskyddsinstitut.

Efter dessa mera allmänna överväganden beträffande
strålningsrisker behandlar utredningen frågor rörande strålningsriskerna från
hantering och upparbetning av använt kärnbränsle samt från högaktivt avfall.

Om bränsleelementen trots de kraftiga transportbehållarna
skuUe skadas under en transport från ett kärnkraftverk till en upparbetningsanläggning,
kan gasformiga och lättflyktiga ämnen läcka ut, i första hand krypton-85 och
jod-131. Om bränslebehållarna är intakta innebär

19 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 290

transporten
inte större risker än andra transporter av radioaktivt material enligt gällande
transportbestämmelser. Skulle en transportbehållare förloras vid transport
till sjöss förblir den sannolikt tät och kan då bärgas frän måttliga djup utan
större risk. Om läckage skulle förekomma är det de långlivade nukUderna
strontium-90 och cesium-137 samt transuranelementen, som framför allt innebär
risker.

Läcker radioaktiva ämnen
ut i vatten måste man vid bedömning av strålrisker ta hänsyn till att vissa
nuklider anrikas i ekologiska näringskedjor.

Vid öppnandet av
bränsleelementen i en upparbetningsanläggning frigörs gasformiga och
lättflyktiga ämnen. Jod-131 och xenon-137m har relativt kort halveringstid,
varför mängderna av dessa nuklider är låga för såvitt bränslet fått svalna ett
halvt år eller längre. Däremot förekommer relativt stora mängder krypton-85 som
vanligen släpps ut liksom större delen av tritiuminnehållet. En normal storlek
på en framtida upparbetningsanläggning motsvarar troligen upparbetning av ca 1
000 ton uran per år. En sådan anläggning skulle utan absorption av krypton-85
ge upphov till stråldoser i omgivningen mellan 3 och 30 mrad per år.

Utredningen anger att
under vissa angivna förutsättningar kan utsläpp av de gasformiga
klyvningsprodukterna från upparbetningsanläggningen ske utan restriktioner och
ändå inte överskrida de mycket rigorösa normer som gäller för
kärnkraftindustrin med tanke på den globala strålningsmiljön.

Förvaringen av det
flytande högaktiva avfallet vid upparbetningsan- läggningarna innebär en
potentiell risk för spridning av aktivitet i luft, mark och vatten om inte
förvaringsanläggningen är väl konstruerad med tanke på säkerheten. Strontium-90
är den helt dominerande nukliden i fråga om risk, om intag av någon del
högaktivt avfall skulle ske via svalget. Risken för spridning av strontium-90,
cesium-137 eller transuraner minskar kraftigt, om avfallet föreligger i fast
form.

11.4.9
Hantering av högaktivt avfall

Av
utredningens redogörelse för de tekniska förfaringssätten vid hantering av
högaktivt avfall framgår i huvudsak följande.

Den högaktiva
avfallslösningen från upparbetningsanläggningen, innehållande över 99 % av det
använda bränslets icke-flyktiga klyvningsprodukter, indunstas och överförs för
lagring i tankar i anslutning till upparbetningsanläggningen. Denna teknik har
hittills tillämpats vid alla upparbetningsanläggningar och erfarenheter därav
finns sedan 1940-talet. En kontrollerad tankförvaring anses nu ge en
betryggande säkerhet under överskådlig tid. Experterna är dock överens om att
en ökad säkerhet uppnås genom att avfallet så snart det är praktiskt möjligt
överförts till fast form. Kunskaperna om denna process finns framför

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 291

allt i Förenta staterna, som sedan år 1963 har en sådan
anläggning i drift.

Utredningen går även in på de läckage som inträffat från
lagringstankar för högaktivt avfall i Förenta statema, men konstaterar att det
i samtliga fall är tankar av vanligt stål och äldre modell som läckt på grund
av korrosion av tankmaterialet. De moderna tankarna kon-straeras av syrafast
stål. I Västeuropa finns erfarenhet av förvaring i tank av avfall från
industriell upparbetning framför allt i Storbritannien, Frankrike och Belgien.

Utredningen beskriver de amerikanska riktlinjerna för
hantering och långtidsförvaring av högaktivt avfall. Vid en kommersiell
förvaringsanläggning får den mängd flytande högaktivt avfall som förvaras
högst motsvara föregående fem års produktion. Slutiig lagring av högaktivt
avfall tillåts endast på mark som kontrolleras av den federala regeringen.

11.4.10 Utvecklingsarbeten för högaktivt avfall

Enligt utredningen pågår ett internationellt samarbete för
att nå fram tUl normer för behandling av radioaktivt avfall. Utredningen anger
ett schema för denna hantering. Efter en tids lagring i flytande form överförs
avfallet till fast form och förvaras under en relativt lång tid i övervakade
anläggningar nära markytan. Först därefter sker långtidslagring i stabila
geologiska formationer.

Arbeten för utformning av lämpliga processer för
överföring av avfall till fast form pågår i Förenta staterna, Storbritannien,
Frankrike, Italien, Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien (Eurochemic) och
Sovjetunionen. Utformning av särskilda anläggningar för en kontroUerad förvaring
av fast högaktivt avfall utvecklas framför allt i Förenta staterna,
Storbritannien och Frankrike. Användning av stabila geologiska formationer
övervägs i Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta statema, Frankrike och
Sovjetunionen.

Utredningen anger att glas synes vara det mest stabila
materialet för lagring av högaktivt avfall under långa perioder. Försök pågår
dock att framställa ännu mer stabila produkter t. ex. inneslutning av avfallet
i kvarts. För avfaU med lägre aktivitet kan insmäUning i bituminösa produkter,
t. ex. asfalt, komma i fråga.

11.4.11 Geologiska synpunkter på
långtidsförvaring av högaktivt avfall

i Sveriges berggrund

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag av
utredningen redovisat geologiska synpunkter på långtidsförvaring av högaktivt
avfall i Sveriges berggrund.

I den redogörelse som SGU lämnat anges att möjligheterna
för långtidsförvaring av högaktivt fast avfall i Sveriges berggmnd har analyserats
på grundval av redan kända data.

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 292

Följande allmänna synpunkter ges:

de allmänna
geologiska förutsättningarna för långtidsförvaring i svensk berggrund är
gynnsamma

avfallsdepåer
kan förläggas i berg på ett sådant sätt att skydd erhålls mot spridning av
högaktivt avfall till följd av olycksfall eller krigshandling

det kan
betraktas som uteslutet att bergdeponerat avfall skulle komma att spridas till
följd av en oväntad berggrundsdeformation eller djupgående allmän erosion

möjligheterna
för en långtidsförvaring i berg med hänsyn till riskerna för spridning i
vattnets kretslopp bedöms positivt. Närmare undersökningar är dock angelägna

förvaringsplatser
för högaktivt avfall i Sveriges berggrund kan väljas så att risker för
spridning av avfallet pä grund av jordbävningar helt undviks

med hänsyn till
risker vid hantering och transport kan en viss samordning av
upparbetningsanläggningarnas och långtidsdepåernas lokalisering vara önskvärd

avfallsdepåerna
bör förläggas till grundvattenfattigt berg

avfallsdepåerna
bör läggas i någon vanlig och i stora mängder uppträdande bergart, som helt
saknar utvinningsvärde

bergdepåerna bör förläggas till områden med låg
landhöjning och låg topografisk relief, men inte i närheten av större
vattendrag.

Med hänsyn till nuvarande borrnings- och gruvteknik är det
erforderliga förvaringsdjupet i sydligaste Sverige mycket rimligt, även om man
räknar med mycket negativa förutsättningar. Detsamma gäller för stora delar av
landet om tillräckligt tätt berg kan anträffas.

11.4.12 Utredningens slutsatser

Utredningen drar i lägesrapporten inte några slutsatser på
grundval av det framlagda materialet, men uttalar som ett allmänt omdöme att
den vid en genomgång av olika asp)ekter på hanteringen av det högaktiva
avfallet inte funnit något som talar mot att avfallsproblemen är tekniskt och
säkerhetsmässigt möjliga att lösa.

ll.S Rapporter från delegationen för forskning rörande
kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor

Delegationen för forskning rörande kämkraftens säkerhets-
och miljöfrågor (Kärnsäkforsk) tillsattes år 1972 för att planera och
administrera ett forskningsprogram med inriktning på sådan forskning som är av
betydelse för myndigheternas bedömning av kraftreaktorers, främst
lätt-vattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser radioaktivt
utsläpp. Frågor rörande behandling och förvaring av radioaktivt avfall från
upparbetning av kärnbränsle är undantagna från delegationens verksamhet.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 293

I
skrivelse den 11 november 1974 har Kärnsäkforsk lämnat en redogörelse för sin
verksamhet fram tiU hösten 1974.

De
arbeten som ingår i delegationens forskningsprogram är starkt målinriktade.
Projekten löper normalt under ett till två år, men genom ett system med
särskilda kontaktmän vid säkerhetsmyndigheterna och underhandsrapportering kan
framkomna forskningsresultat utnyttjas utan fördröjningar. Resultaten ställs
till förfogande för statens kärnkraftinspektion. Verksamheten omfattar
följande huvudområden

haveriförebyggande system och
åtgärder,

konsekvenslindrande system och
åtgärder inkl. störnings- och haverianalys,

radioaktivt avfall och
reningssystem,

strålskyddsfrågor och
miljöeffekter samt

säkerhetskriterier.

För
de arbeten som har beslutats under tiden den 1 januari 1973 den 31 december
1974 har gällt en kostnadsram på 12 milj. kr.

Årsrapporten
för år 1973 innehåller en redovisning av de arbeten som påbörjades före
årskiftet 1973/1974. Dessa arbeten har kostnadsberäknats tUl 7 milj. kr. Under
de tre första kvartalen år 1974 har ytterligare projekt startats för cirka 2
milj. kr.

Under
år 1974 har Kärnsäkforsk gjort en programöversikt. Översikten bygger på en
översyn av svenska och utländska insatser inom delegationens verksamhetsfält
och har även omfattat en granskning av de uppnådda resultaten och
kostnadsutfallet för de egna projekten.

I
översikten lämnas en allmän motivering för forskningsinsatser på
kärnsäkerhetsområdet och skälen till att sådan forskning bör bedrivas inom
Sverige.

Kärnsäkforsk
påpekar att den fredliga kärnkraftens utbyggnad har skett under hävdande av
mycket stränga säkerhetskrav. Bland de grundläggande säkerhetsprinciperna
nämner delegationen att kraftreaktorer vid fel automatiskt skall stängas av
utan ingripande av operatören. Ett kärnkraftverk skall också tåla mycket stora
haverier, utan att farliga mängder radioaktiva ämnen sprids till omgivningen.
Detta skall konstruktivt säkerstäUas genom att viktiga system dubbleras eller
förses med reserv, som fungerar efter annan princip än det ordinarie systemet.
De i bränslet bildade radioaktiva ämnena skall hällas inneslutna inom ett
flertal av varandra oberoende barriärer det keramiska bränslematerialet,
bränslets kapslingsrör, reaktorns trycktank och en inneslut-ningsbyggnad.

Kärnsäkforsk
framhåller vidare att säkerhetssträvandena på kärnkraft-området hittills har
resulterat i en låg frekvens av sådana störningar, där större mängder av
radioaktiva ämnen frigjorts till omgivningen. Akuta strålskador på personer
utanför anläggningarna har inte förekommit överhuvudtaget. Någon skadestatistik
finns därför inte som ledning för

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 294

inriktningen
av fortsatta säkerhetsinsatser. Belägg för att man når och vidmakthåller en
säkerhet motsvarande den höga ambitionsnivån måste därför skapas genom
störningsanalys, som ofta utgår från teoretiska förutsägelser beträffande
sannolikheten för fel på komponenter och system.

Enligt
delegationen måste FoU med säkerhetsinriktning med hänsyn till framåtskridandet
inom kärnkrafttekniken bedrivas fortlöpande även om såväl det aktuella
kunskapsläget som reaktorsäkerheten nu bedöms vara tillfredsställande.
Anledningarna till behovet av fortsatt FoU-arbete är flera. Den viktigaste är
kanske att nya komponenter och systemlösningar införs. Ambitionsnivån målet
för säkerheten höjs också normalt med tiden. Slutligen måste man förutse att
nya problem uppträder och liksom drifterfarenheterna ställer krav på nya
lösningar. Från att till en början vara inriktade på beskrivning av
fundamentala egenskaper hos system bör FoU-insatsernas tyngdpunkt senare förskjutas
mot metoder för kontrollinspektion och provning. Många av motiven för FoU inom
området är således av sådan art att kraven på insatser i mycket blir oberoende
av det svenska kärnkraftprogrammets framtida storlek. Ett aktivt svenskt
deltagande i det internationella samarbetet rörande kärnkraftens säkerhets-
och miljöfrågor bedömer delegationen vara synnerligen angeläget.

Enligt
Kärnsäkforsk bör den svenska verksamheten på området i överensstämmelse med
de allmänna motiven för en fortgående FoU-insats på säkerhets- och miljöområdet
syfta tiU att ta fram sådana resultat som erfordras för att
säkerhetsmyndigheterna, tillverkare och beställare skall säkerställa att
svenska kärnkraftreaktorer både byggs och drivs på ett från säkerhetssynpunkt
tillfredsställande sätt. Det bör finnas en strävan att ytterligare höja
säkerheten, så långt detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Slutligen skall
verksamheten leda till att den aktuella säkerhetsnivån beläggs på klarast
möjliga sätt.

För
att nå dessa mål är enligt Kärnsäkforsk utnyttjandet av information från andra
ledande länder på kärnkraftområdet av största betydelse. Det är dock, påpekar
man, inte möjligt att helt förlita sig på information utifrån.

Motiven
för svenska insatser är, framhåller delegationen, i princip av tre slag. För
det första krävs under alla förhållanden att viss inhemsk expertis står till
förfogande. Detta förutsätter i sin tur en basinsats för att utveckla och
bibehåUa kompetensen hos denna expertis. För det andra är det nödvändigt med
vissa svenska FoU-insatser i sådana faU där utländsk information inte är
tillgängUg eller inte är tillämpbar på svenska förhåUanden. Relativt stora
resurser krävs också för att följa och för svenskt vidkommande utvärdera och
anpassa tillgängliga utländska resultat. För att i erforderlig utsträckning få
del av utiändsk information är det slutligen nödvändigt att genom egna
insatser inom lan-

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 295

det
eller deltagande i samarbetsprojekt producera resultat av internationellt
gångbart värde.

Vid
sin genomgång av nya projekt som kan bli aktuella under åren 1975 och 1976 har
delegationen följt den indelning i huvudområden som tidigare redovisats.

Inom
området haveriförebyggande system och åtgärder har ett flertal projekt lagts
ut, främst gällande materialegenskaper och hållfasthetsfrågor avseende
reaktorernas primärsystem, samt metoder för inspektion och kontroll av
integriteten hos detta system. Delegationen har ingående diskuterat lämplig
omfattning och inriktning av den svenska insatsen på området. Detta har lett
till bedömningen att en fortsatt kraftfull satsning från dess sida här är
önskvärd, inte minst sedan närförläggningsutredningen i sitt betänkande
framhållit betydelse av säkerheten mot stora tankbrott.

Projekt
av speciellt intresse har formulerats beträffande fortsatta insatser rörande
olika materialdefekters säkerhetsmässiga betydelse samt upptäckt och bedömning
av sådana defekter. Bland metoder för kontroll av defekter i primärsystemens
material har uppmärksamheten riktats på olika sätt att upptäcka och mäta
läckage. Vidare bedrivs arbeten på inspektionsmetoder som utnyttjar akustisk
emission och ultraljud. Dessa behöver fullföljas. Andra projekt som befunnits
vara av intresse inom detta huvudområde gäller insatser för förebyggande av
haverier genom mänskligt felhandlande samt överhuvudtaget analys och utveckling
av tillförlitligheten hos de haveriförebyggande system.en i en reaktor.

Insatsema
inom huvudområdet konsekvenslindrande system och åtgärder samt störnings- och
haverianalys är enligt Kärnsäkforsk i många faU präglade av att de kräver
dyrbar experimentell utrustning. Detta beror på att undersökningarna avser
stora komponenter, som skall fungera även under extrema påkänningar vad gäller
tryck och temperatur samt krafter orsakade av stora massflöden. Mycket stora
satsningar förekommer här inom framför allt de amerikanska och tyska
programmen. Även de internationellt finansierade experimenten i Marviken är av
betydande omfattning. Av delegationens projekt kan här nämnas undersökningen av
härdnödkylningsförhållandena i svenska kokarreaktorer.

Bland
projekt, som kan komma att genomföras som Kärnsäkforskupp-drag, skall här
särskilt nämnas undersökningar av tiUförUtiigheten hos olika säkerhetssystem.

Fortsatta
insatser för att möjliggöra direkt provning av stora skalventiler bedömer
Kärnsäkforsk vara särskilt angelägna. Vidare kan nämnas anpassning och
vidareutveckling av datorprogram för beräkning av nöd-kylningsförlopp vid
lättvattenreaktorer av såväl tryckvatten- som kokartyp. Dessa program kan
också förväntas bli kompletterade med kvantitativa beskrivningar av
bränslebeteendet i härdnödkylningssituationer. Den teknik som har använts av
bl. a. närförläggningsutredningen med

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

296

opaginerad Kontrollera mot PDF

haverianalys
som underlag för beskrivning av riskbilder bör enligt Kärnsäkforsk
vidareutvecklas och kompletteras i olika avseenden.

Inom
huvudområdet radioaktivt avfall och reningssystem har delegationen enligt vad
den anför understött angelägna och aktuella FoU-insatser som avser frågor
rörande låg- och medelaktivt avfall från drift av kärnkraftverk. Kämsäkforsk
redovisar i sin programöversikt sitt förslag till insatser på detta område.
Möjliga åtgärder för minskning av mängderna och för effektivare segregering av
låg- och medelaktivt avfall bör utredas. Arbetet bör bl. a. ta sikte på att få
fram underlag för bestämning av en övre gräns för vad som är att från
radiologisk synpunkt betrakta som ofarligt material vid lagring. Analyser
inriktade på optimering av system och hantering bör genomföras med sikte pä att
få lägsta totala strålningsbelastning på personer i och utanför anläggningarna.
Sådana optimeringsanalyser torde vara av värde för såväl fast som vätske- och
gasformigt avfall. Vidare bör kompletterande undersökningar beträffande de
radioaktiva ämnen som ingår i olika avfallskategorier genomföras, Uksom studier
av mätfrågor i samband med olika avfallstyper. Slutligen synes enligt
Kämsäkforsk FoU-upp-drag vara aktuella med inriktning på frågor rörande
omhändertagande och eventuell behandling av kasserade, starkt radioaktiva
härdkomponenter liksom frågan om nedläggning av uttjänta kärnkraftverk.

Inom
huvudområdet strålskyddsfrågor och miljöeffekter framhåller delegationen att de
utländska insatsema på området är av stor betydelse för de mera grundläggande
kunskaperna medan tillämpningar på svenska förhållanden även här kräver
särskilda insatser inom landet. De begränsade basresurserna på
strålskyddsområdet och framför allt vad det gäller radioekologin inom landet
skapar speciella problem.

Delegationen
framhåUer att radioekologiska frågeställningar kan väntas få ökad betydelse i
och med att kärnkraftutbyggnaden världen över ökar mycket snabbt. Förutom
frågan om resulterande lokala stråldoser till den närmaste omgivningen, som
dock med nuvarande små utsläpp förväntas bli mycket låga, blir det också
nödvändigt att visa att det långsiktiga globala stråldostUlskottet är
tillräckligt lågt. Delegationen anser sig därför ha starka skäl att tala för
en ökad satsning på radioekologi i Sverige. Delegationen avser att i samråd med
representanter för denna forskning undersöka möjligheten tiU en ökad samordnad
satsning på detta område.

Andra
projekt som delegationen funnit angelägna gäller strålrisker från transuraners
uppträdande i miljön, framför allt spridning till och via luft från fast
avfall. Vidare kan nämnas en särskild analys av stråldosfördelningen kring
landets första kommersiella kraftverk Oskarshamnsverket under dess första tre
driftår, samt studier av teknik för bestämning av mycket låga stråldoser i
närområdet till kärnkraftverk.

Inom
huvudområdet säkerhetskriterier har delegationen för egen del

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 297

inte
startat projekt, som direkt inriktats på framtagning av bestämmelser inom
kärnkraftområdet, men den bedömer att sådana arbeten kan komma att aktualiseras
inom områden där inhemska eller utländska normer kan behöva en
vidarebearbetning för tillämpningar på svenska kärnkraftverk. Även
fortsättningsvis kan man räkna med att utiändska och internationella normer och
bestämmelser kommer att spela en betydelsefull roll i den svenska
utvecklingen.

Delegationen föreslår att
utöver den nuvarande ramen på 12 milj. kr. ytterligare forskningsuppdrag inom
en ram av 8 milj. kr. läggs ut under år 1975 för att utföras under åren 1975
och 1976.

11.6
Rapporter om bergförläggning

I
samband med att försvarsstaben år 1972 yttrade sig över av statens
vattenfallsverk föreslagna kraftstationslägen vid Tunaberg, Brodalen och Lyse
aktualiserade den frågan om bergförläggning av kärnkraftverk. Med anledning
härav beslöt Centrala driftiedningen (CDL) i april 1973 att utreda bl. a. de
anläggningstekniska möjligheterna att från krigsskyddssynpunkt förlägga
kärnkraftverk i berg.

Utredningen,
som har omfattat även studium av merkostnaderna för en bergförläggning från
krigsskyddssynpunkt jämfört med en förläggning ovan jord, har utförts i
samarbete med försvarsstaben. Resultatet av utredningens arbete har redovisats
i rapporten Krigsskyddad förläggning av kärnkraftverk. Rapporten behandlar
förläggning såväl i berg som i grop schakt i berg med ovanliggande betongtak
av en kärnkraftanläggning med aggregat av kokvattentyp (BWR) med 900 MW
elektrisk effekt, vilket är den typ som f. n. installeras i Forsmark.

I maj 1974 tillsatte CDL
en utredning, vars arbete syftar tUl att klarlägga för- och nackdelar från
reaktorsäkerhetssynpunkt med en bergförlagd kärnkraftstation jämfört med en
station ovan jord. Utredningen skall vidare redovisa principer och
principlösningar för en bergförlagd kärnkraftstation samt belysa frågor rörande
skydd mot sabotage. Slutligen skall utredningen behandla frågor rörande
nedläggning av en kärnkraftanläggning efter brukbarhetsperiodens slut.
Utredningen, vars arbete pågår, beräknas vara färdig till sommaren 1975. En
lägesrapport Bergförläggning av kärnkraftstationer ur reaktorsäkerhetssynpunkt
har avlämnats. Utredningsarbetet avser en kärnkraftstation med aggregat av
kokvattentyp med 1 000 MW eleffekt. Även ett alternativ med en reaktor av
tr)'ckvattentyp kommer att behandlas.

Av
de två nyssnämnda rapporterna framgår i korthet följande.

Om
förbmkningen av elenergi skulle komma att öka enligt den prognos som CDL
redovisade år 1972 kan det, mot bakgrund av att kraftbehovet i ett krigsläge
är mindre än kraftbehovet i fredstid, bedömas önskvärt att efter år 1985 hålla
ett par kärnkraftaggregat i drift i ett krigsläge.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 298

En
angripare som har för avsikt att slå ut elproduktionen från en
kärnkraftanläggning får i praktiken antas ha resurser att välja sådana medel
att en ovanjordsanläggning inte kan skyddas häremot. Förläggning i berg och
under vissa förutsättningar förläggning i grop innebär en väsentlig förbättring
av skyddet.

Bergförläggning
med sådan tjocklek på täckningen som betingas av bergtekniska skäl 50 m
innebär skydd mot alla typer av konventionella vapen, varvid dock
tillfartsöppningarna måste ägnas speciell uppmärksamhet. Även vid förläggning i
grop i berg med ovanliggande betongtak är det möjligt att utföra taket med en
sådan tjocklek och konstruktion att även de största förekommande
konventionella bomberna kan motstås.

Förläggning
i berg fordrar bergrum med ca 40 m spännvidd. Så stora spännvidder synes
hittills inte ha använts någonstans i världen. Olika förslag till tekniska
lösningar har dock studerats och det synes inte föreligga avgörande tekniska
svårigheter att utföra erforderliga bergrum i berg av god kvalitet. Inte heller
för gropförläggning av kärnkraftverk synes några anläggningstekniska hinder
föreligga.

Bergförläggning
bör i första hand ske på sådana platser där tillräcklig bergtäckning kan
erhållas utan att stationen behöver förläggas under kylvattenrecipientens nivå
försänkt läge. Det är visserligen möjligt att få en helt betryggande säkerhet
mot dränkning av anläggningen med ett arrangemang med mellanbassäng. Därvid införs
emellertid extra utrustning, som minskar aggregatets tillgänglighet.

Berg
av den höjd ca 100 m som krävs för att en bergförlagd anläggning nära
kusten skall kunna placeras över havsnivån finns huvudsakligen endast i
Bohuslän och längs Norrlandskusten samt på enstaka ställen längs
Östersjökusten. På de platser där kärnkraftanläggningar f. n. är under
utbyggnad är förläggning i berg knappast möjlig med hänsyn till såväl topografi
som gmndförhållanden.

De
speciella kraven på god bergtäckning leder till att anläggningen i många fall,
där inte tillräcklig bergtäckning finns, antingen måste förläggas under
kylvattenrecipientens nivå eller sprängas ner i berg och förses med ett
ovanliggande betongtak. Det senare kräver mindre höjd mellan markyta och
naturlig recipientnivå än bergförläggning.

Gällande
normer för strålskydd och aktivitetsutsläpp vid normal drift bedöms inte vara
svårare att tillgodose vid berg- eller gropförläggning än vid
ovanjordsförläggning.

Den
pågående utredningen undersöker konsekvenserna från reaktorsäkerhetssynpunkt
av en bergförläggning av kärnkraftverk. Dessutom studeras de möjligheter som
kan finnas att vid bergförläggning höja reaktorsäkerheten utöver den nivå som
f. n. accepteras vid förläggning ovan jord.

Utredningsarbetet
baseras på en stationsutformning, i vilken reaktorn

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 299

och
de centrala hjälpsystemen placeras i ett särskilt bergrum som också tjänstgör
som inneslutning för reaktortryckkärlet.

Utredningen
bedömer det sannolikt att en bergförlagd anläggning kan ges samma säkerhet mot
aktivitetsutsläpp som en anläggning ovan jord vid sådana haverier som har
beaktats vid konstruktion av anläggningen. Säkerheten vid svårare haverier än
de nyss nämnda är svårare att bedöma. Under den första tiden efter ett svårt
haveri anser utredningen att det är möjligt att innehålla den frigjorda
aktiviteten. För tiden därefter är det sannolikt att möjligheterna att minska
utläckningen av aktivitet är större vid bergförläggning än vid förläggning ovan
jord.

Säkerhetssystemen
i en bergförlagd anläggning torde i huvudsak få samma utformning som vid
förläggning ovan jord men med vissa kompletteringar.

En
bedömning av hur en förläggning i berg påverkar frågor rörande drift, underhåll
och kommunikationer kan inte göras förrän den tekniska utformningen har
genomarbetats noggrannare än vad som kunnat ske fram till den tidpunkt då
lägesrapporten avlämnades. Problemen synes dock möjliga att lösa på ett från
säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt, men det är sannolikt att en
bergförlagd anläggning kräver en något större driftpersonal än en anläggning
förlagd ovan jord.

En
klar fördel vid bergförläggning är det goda skyddet mot yttre påverkan och
yttre sabotage.

Vidare
underlättas nedläggningen av en kärnkraftstation efter brukbarhetsperiodens
slut om stationen är förlagd i berg. En bergförlagd anläggning kan liksom en
anläggning ovan jord i princip förseglas efter nedläggningen men båda
anläggningstyperna fordrar en viss återkommande kontroll. Denna fråga kommer
dock att belysas närmare i det fortsatta utredningsarbetet. Exempel på andra
sådana frågor är bergets mekaniska stabilitet och dräneringsförhållanden,
risken för bergras, brandbekämpning, utrymningsmöjligheter för personalen och ventilering
av rökgaser vid brand.

I rapporten Krigsskyddad
förläggning av kärnkraftverk redovisas merkostnaderna för berg- eller
gropförläggning av en anläggning med aggregat av kokvattentyp och 900 MW
elektrisk effekt jämfört med en motsvarande anläggning ovan jord, som utförts
med skydd mot lättare vapen och splitter. Merkostnaderna beräknas bli ca 200
milj. kr. för bergförläggning och ca 180 milj. kr. för gropförläggning i
kostnadsläget medio 1973. Kalkylerna anses ha ett osäkerhetsområde av 20 %
-)-15 % av merkostnaden. Kostnadsberäkningarna beträffande bergförläggning
gäller under förutsättning att förläggning sker på en plats där erforderlig
bergtäckning kan erhållas utan att anläggningen behöver placeras under
kylvattenrecipientens nivå. Kostnadsökningen för försänkt läge beräknas till
3040 milj. kr. vid 2550 m försänkning.

I
lägesrapporten Bergförläggning av kärnkraftstationer ur reaktorsä-

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 300

kerhetssynpunkt
anges att utredningen ännu inte har gjort någon kostnadsberäkning för den i
rapporten redovisade bergrumsanläggningen. Utredningen anser dock att det med
hänsyn till den höjda reaktorsäkcr-heten är sannolikt att merkostnaden för en
sådan anläggning jämfört med förläggning ovan jord kommer att bli högre Un vad
som redovisas i rapporten Krigsskyddad förläggning av kärnkraftverk.

Byggnadstiden
för en berg- eller gropförlagd anläggning beräknas bli omkring ett år längre än
för en anläggning ovan jord. Beslut om inriktning på en sådan förläggning vid
ett nytt kraftstationsläge bör fattas ca elva är före idrifttagning.

11.7
Rapporter om kvalitetskontroll

Statens
kärnkraftinspektion har i skrivelse den 9 september 1974 redovisat
erfarenheterna fram till juni 1974 av kvalitetsstyrning vid byggande och drift
av kärnkraftverk i Sverige.

Kvalitetsstyrning
är alla de systematiska och planlagda åtgärder som vidtas för att anläggningen
skall få den avsedda utfornmingen och funktionen och kunna drivas på ett
säkert sätt. Däri ingår, utöver att garantera kvaliteten hos material och
komponenter, kontroll av att anlägg-ningsdelar konstrueras efter rätt valda
belastningsfaU, att delsystem samverkar på tiUfredsställande sätt m. m.

Som
underlag har använts en studie utförd av den energitekniska institutionen vid
Chalmers tekniska högskola, vari en genomgång har skett av intressanta onormala
händelser vid de svenska kärnkraftverken och deras orsaker och konsekvenser.
Sammanställningen omfattar 89 onormala händelser av vilka 40 under provdrift
och 49 under rutinmässig reaktordrift. Det framhålls i rapporten att det ringa
antalet händelser gör varje form av statistisk analys osäker. Den vanligaste
feltypen är mekaniska fel där sprickor, brott och tätningsläckage dominerar.
Avslutningsvis framhåUs i studien att rapporteringsrutiner och dokumentationer
vid kärnkraftinspektionen måste förbättras, om bättre slutsatser, särskilt beträffande
säkerheten, skall kuima erhåUas från den fortsatta driften av de svenska
kärnkraftverken.

Kärnkraftinspektionen
framhåller i sin skrivelse att ingen av de händelser som har inträffat har
inneburit fara för allmänhet eller driftpersonal. I skrivelsen anges också att
inspektionen avser att förbättra formerna för rapportering av onormala
händelser för att på bästa sätt utnyttja detta material för bedömningar av
kvalitetsstyrningen.

Med
anledning av att tre pumpar i aggregat 2 i Ringhals kraftstation havererade
under provdriften har kärnkraftinspektionen gjort en särskild undersökning av
kvalitetsstyrningen vid Ringhals kraftstation. Undersökningen omfattar
genomgång av det interna kontrollsystemet hos reaktorleverantören och hos
statens vattenfallsverk. Kärnkraftinspektio-

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 301

nen redogör i skrivelse den 5 december 1974 för denna
undersökning och redovisar samtidigt hur dess eget kontrollsystem är uppbyggt.

Reaktorleverantören bygger sin kvalitetsstyrning på
företagets samlade erfarenheter i Förenta staterna och Europa. Leverantören
kan därvid anlita konsult från moderbolaget i Förenta staterna. Som princip
gäller att de krav på konstruktionsgranskning av valda huvudkomponenter som
finns hos moderbolaget också skall gälla vid leveranser utomlands.

Reaktorleverantören
kontrollerar att tillverkning av komponenterna sker enligt föreliggande
specifikationer och enUgt de kontrollplaner som har godkänts av
kärnkraftinspektionen. När underleverantör anlitas utförs kontrollen av denne,
men kontrollen skall övervakas av reaktorleverantören.

Under
provdriften svarar reaktorleverantören för intrimning av anläggningen och för
att erforderliga prov utförs. Kärnkraftinspektionen skall godkänna
provprogrammet.

Statens vattenfallsverk har för sina kärnkraftprojekt
förbehållit sig rätt att granska leverantörernas ritningar och att även utföra
annan kontroll under tillverknings- och montageskedet.

Detaljgranskning
av tillverkningsritningar vilket kräver konstruktionserfarenhet från
tillverkning av resp. komponenter, utförs i allmänhet inte av
vattenfallsverket. Verkets kontrollinsatser är dock mer omfattande för
kärnkraftverk än för övriga kraftverk. Särskilt när det gäller utrustning som
är viktig från säkerhets- och funktionssynpunkt kräver vattenfallsverket olika
detalj redovisningar från huvudleverantören för att försäkra sig om tillföriitiig
funktion.

Kärnkraftinspektionens prövning av säkerheten vid
kärnkraftverk inleds med prövning av den föreslagna anläggningen före
byggstart på grundval av en preliminär säkerhetsrapport, som är en ingående beskrivning
av anläggningen. Säkerhetsrapporten utgör sedan den har godkänts av
kärnkraftinspektionen en föreskrift för hur anläggningen och dess delar skall
utformas.

Prövningen
av den färdiga anläggningen sker på motsvarande sätt på grundval av en slutlig
säkerhetsrapport, som bygger på den färdiga anläggningens utformning och på de
kontroll- och provningsresultat som har erhållits. Efter avslutad provdrift
fastställer kärnkraftinspektionen de slutliga bestämmelser och villkor som med
hänsyn till säkerheten skall gälla för verkets drift.

Som tillståndshavare är det kiaftföretaget som ansvarar
för att anläggningen utförs på ett sådant sätt att de uppställda kraven kommer
att uppfyllas. Kraftföretaget skaU ha en särskUd organisation för kvalitetsstyrning,
som prövas av kärnkraftinspektionen i samband med att tillstånd för byggstart
lämnas.

Kärnkraftinspektionen utövar ingen egen provning eller
annan fysisk

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 302

kontroll
av kärnkraftverken. De tryckbärande systemen som är av stor betydelse för
säkerheten kontrolleras enligt speciella regler med inriktning på
ritningsgranskning, tillverkningskontroll, montagekontroll och övervakning av
vissa prov. Kärnkraftinspektionen har tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen
auktoriserat två svenska företag att göra sådana kontroller, nämligen
Angpanneföreningen och Tekniska röntgencentralen.

För
övriga delar av anläggningarna övervakar inspektionen den kontroll som
kraftföretaget skall utföra. En viktig del av inspektionens kontrollarbete är
uppföljning av resultaten av provdriften.

Eftersom
det inte kan uteslutas att det blir fel på vissa aktiva komponenter som
motorer eUer pumpar ser man till att anläggningen kan tolerera sådana
felfunktioner utan fara för säkerheten. Det sker genom att aktiva komponenter
dubbleras eller flerdubblas och genom att olika säkerhetssystem överlappar
varandra.

Vid
sin prövning av anläggningar före byggstart arbetar kärnkraftinspektionen
systematiskt för att anläggningens säkerhet skall bli alltmer oberoende av
enskUda komponenter.

11.8
Kontroll av klyvbart material

11.8.1
Internationellt handhavande av klyvbart material

En
promemoria rörande internationellt handhavande av klyvbart material (Ds UD
1975: 1) har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av tjänstemän inom utrikes-,
försvars- och industridepartementen. Efter ett inledningsavsnitt görs en
genomgång av möjligheterna att avleda klyvbart material för tUlverkning av
kärnladdningar samt de medel som nu används för att förhindra sådan inte
önskvärd spridning av det klyvbara material som produceras och förvaras i
världen. Rapporten avslutas med ett avsnitt med förslag tUl åtgärder för att
ytterligare försvåra spridningen av klyvbart material. Rapporten har
underställts regeringen som förslag till underlag för de fortsatta insatserna.

Inledningen

I
promemorian erinras inledningsvis om att den svenska delegationen vid
nedrustningskonferensen i Geneve i olika inlägg under sommaren 1974 tog upp
frågan om de risker av olika slag som är förenade med den planerade expansionen
av civUa kärnenergiprogram i ett stort antal länder. De åtgärder som dittills
hade vidtagits hade visat sig otUlräckliga för att hindra spridning av det
material och det kunnande som är nödvändigt för att framställa en
kärnladdning. Planerna för en betydande utvidgning av energiproduktionen genom
kärnkraft skulle komma att innebära en snabb ökning av mängden klyvbart
material, främst plutonium, som skulle kunna komma tUl användning för
tUlverkning av kärnladdningar.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop.
] 975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 303

I
promemorian framhålls vidare att både regeringar för att stärka sina militära
påtryckningsmedel och olika slag av kriminella eller illegalt politiskt
verksamma grupper, de senåre i avsikt att erhålla ett effektivt
utpressningsmedel, kan tänkas vilja avleda plutonium från den civila
kärnbränslecykeln. I det senare fallet måste det ske med illegala metoder.
Vetenskapsmän har i den internationella debatten redovisat vilka led i
bränslecykeln som är särskilt ömtåliga för avledning eller stöld av plutonium,
liksom för sabotage och skilda slag av olyckshändelser.

Det
sägs vidare i promemorian att en granskning av nu existerande kontroll- och
säkerhetsföreskrifter, enligt 1970 års icke-spridningsavtal eller eljest, visar
att dessa i flera avseenden är otUlräckliga inför den väntade expansionen.
Eftersom problemet är internationellt och innebär en risk för fortsatt
kärnvapenspridning liksom allmänt hot mot fred och säkerhet, framstod det som
angeläget att på internationellt plan få igång en grundlig diskussion kring
kärnkraftindustrin och tänkbara skyddsåtgärder, innefattande olika grader av
intemationellt handhavande av klyvbart material.

Bakgrunden

Grundproblemet
är att kärnklyvnings- eller fissionsprocessen har såväl militära som civila
tUlämpningar. Såväl den civila som den militära verksamheten baseras på de
klyvbara materialen uran-235 och plutonium.

Uran-235
ingår med 0,7 % i naturligt uran. För militär användning höjs halten uran-235 i
allmänhet till över 90 %. Detta sker genom s. k. isotopseparation i särskUda
anrikningsanläggningar. Det uran som används som bränsle i många
kraftreaktortyper, bl. a. de lättvattenreaktorer som dominerar västvärldens
utbyggnadsprogram, är anrikat tiU en betydligt lägre halt av uran-235,
nämligen 23 %.

Plutonium
bildas i samband med reaktordrift, då naturligt eller låg-anrikat uran delvis
omvandlas till plutonium-239 och efter hand även till tyngre plutoniumisotoper.

Vid
framställning av plutonium för vapenändamål, som bara får innehålla en ringa andel
tyngre plutoniumisotoper, bestrålas uranbränslet endast under relativt kort tid
i reaktorn. Plutonium med hög andel tyngre isotoper är emellertid användbart
som reaktorbränsle.

Klyvbara
material framställdes till en början uteslutande för militära ändamål. I
stormakternas kärnvapenprogram ingick dels anrikningsanläggningar för att få
fram uran med den höga halt uran-235 som krävs för kärnvapenframställning, dels
särskilda reaktorer för militär plutoniumproduktion och anläggningar för att
från det bestrålade uranet från reaktorerna avskilja det plutonium som bUdats
under reaktordriften, s. k. upparbetningsanläggningar.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 304

1 promsmorian görs en genomgång av de olika leden i
framställning av material för kärnvapen och i den civila kärnbränslecykeln.

Utvinning av uran från uranmalm är oberoende av om uranet
används för civila eller militära ändamål.

Nästa led i kärnbränslecykeln är isotopanrikning. De
anrikningsan-läggningar som drivs idag har uppförts för militära ändamål och
tillgodoser fortfarande delvis mUitära behov.

Anrikningsanläggningarna i Förenta staterna och på senare
tid också i Sovjetunionen används därutöver för framställning av anrikat uran
för civilt bruk. Det låganrikade uran som används som bränsle i bl. a. lättvattenreaktorer
kan inte användas för kärnvapenframställning.

Den nuvarande anrikningskapaciteten hos käinvapenmaktcrna
räcker för att tillgodose behovet av kraftreaktorbränsle fram till början av
1980-talet. Den snabba kärnkraftutbyggnaden gör att det behövs stora tillskott
för tiden därefter. En första civil anläggning för låganrikat uran uppförs nu i
Frankrike av franska, belgiska, italienska och spanska intressenter.
Anläggningen baseras liksom tidigare anläggningar på gasdiffusionsprocessen.

Av övriga
anrikningsmetoder står endast gascentrifugprocessen nära industriell
tillämpning. Metodutveckling sker framförallt i Förenta staterna, Europa och
Japan. Ett bolag, Urenco, har bildats av nederländska, brittiska och västtyska
regeringarna för uppförande av sådana anläggningar i Holland och
Storbritannien. Centrifugtekniken kan användas lör framställning av höganrikat
uran men de aktuella anläggningarna är avsedda för produktion av
kraftreaktorbränsle. Tekniken medger uppförande av anläggningar i betydligt
mindre skala än dif-fusionstekniken och samtidigt är behovet av elkraft per ton
anrikat uran långt mindre.

Efter överföring i oxidform går det anrikade uranet till
bränsleelc-mentfabriker, där det bearbetas till kutsar och kapslas i långa
metallrör som vanligen består av zirkoniumlcgeringen zirkaloy. Rören fogas
samman i knippen bränsleelement som därefter sätts in i reaktorn.

Utbränningen
av bränsleelement i en lättvattenreaktor tar i allmänhet flera år. Efter utbyte
förvaras de utbrända elementen en tid i särskilda bassänger vid kraftverket där
en del av den starka radioaktiviteten får klinga av. Därefter transporteras de
i skyddsbehållare till cn upparbetningsanläggning.

Vid upparbetningen skiljer man genom kemiska processer så
långt möjligt ut återstående uran och nybildat plutonium från de klyvningsprodukter
som har bildats vid reaktordriften. Processen beskrivs närmare i avsnitt 11.4.

Tekniken för upparbetning är väl känd och flera länder
utanför stormakternas krets, bl. a. Indien, har kunnat uppföra upparbetningsanläggningar.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 305

Uranet
förs från upparbetningen lämpligen tillbaka till anrikningsan-läegningen för
återanrikning. Plutonium kan användas antingen för tillverkning av
plutoniumberikat bränsle till nuvarande reaktortyper eller som bränsle i snabba
reaktorer, Ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete rörande olika
tekiiiska och säkerhetsmässiga frågor i samband med återföringen pågår såväl
internationellt som i Sverige. Användning av plutonium i snabba reaktorer
innebär väsentligt bättre bränsleekonomi, men enligt gruppens bedömning kommer
det att ta lång tid för denna teknik att utvecklas till kommersiell mognad.

Det
sista steget i kärnbränslecykeln är hantering och förvaring av det högaktiva
avfallet, vilket beskrivs i avsnitt 11.4.

Efter
genomgången av den civila kärnbränslecykeln ställs i promemorian frågan vUka
punkter i denna som är särskUt intressanta med hänsyn till möjligheterna att
avleda material för icke fredligt brak.

För
den närmaste tioårsperioden utgör enligt promemorian plutonium det stora
problemet med hänsyn till riskerna för kärnvapenspridning och iUegal
användning. Två sätt anges, på vilka plutonium framförallt kan komma att
avledas.

Det
första sättet är att bränsleelement i en reaktor tas ut efter kort tid och
upparbetas, vUket ger plutonium av vapenkvalitet. I promemorian påpekas att
sådan framställning av vapenplutonium är oförenlig med normal kraftproduktion
eftersom endast en bråkdel av uranbränslets energivärde då kan utnyttjas.
Eftersom förfarandet kräver tillgång till både kraftreaktor och
upparbetningsanläggning är det möjligt endast för nationella organ.

Det
andra sättet innebär att färdigt plutonium avleds under lagring eller transport
efter upparbetningen. I promemorian framhålls att detta förfarande är enklare
eftersom materialet inte kräver tunga strålskärmade anordningar. Även om
plutonium från kraftreaktorer har ett begränsat militärt värde kan det utnyttjas
i primitiva laddningar med osäker verkan, t. ex. för terrorbmk eller i
utpressningssyfte.

Promemorian
beskriver inte hur kärnvapenframställning går till utan hänvisar tUl rapporten
Risker för kärnladdningsframställning i det fördolda (FOA 4 rapport C4567-T3)
där en bedömning redovisas av möjligheterna för tekniskt mindre utvecklade
stater eller illegala organisationer att utan omvärldens kännedom framställa
kärnladdningar i liten skala.

De
slutsatser som dras i FOA-rapporten är att en stat som är föga utvecklad från
teknisk synpunkt och som endast har ett Utet käm- kraftprogram inte har tUlgång
tUl erforderlig kvalificerad personal inom landets gränser. Däremot finns
vissa fömtsättningar för en stat med eget kärnkraftprogram att få tillgång till
kljrvbart material. Genom rekrytering av personal utomlands kan staten utan
omvärldens kännedom tillverka någon enstaka plutoniumladdning för terrorbruk
till en

20 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 306

kostnad
av mindre än 10 mUj. kr. Det bedöms som tveksamt om flera stater samtidigt
skulle kunna rekrytera personal utifrån för genomförande av sådana
"illegala" projekt.

För
en illegal organisation bedöms avslutningsvis i FOA-rapporten möjUgheterna att
både rekrytera personal och få tag i klyvbart material som mycket små.

Som
framgår av avsnitt 10.3 är mängden plutonium från civilt kärnbränsle i världen
ännu liten, men den kommer att öka snabbt, från omkring 9 ton år 1975 till
omkring 80 ton år 1985. För en kärnladdning krävs mindre än 10 kg
plutonium-239. Som tidigare påpekats är plutonium från utbränt
kraftreaktorbränsle inte lämpat för kvalificerad mUitär användning.

I
departementspromemorian görs bedömningen att plutoniumspridningen med tiden
kan bli ett allvarligt internationellt problem. I ett fullt utvecklat
kärnkraftsystem kommer stora mängder plutonium att befinna sig i lager vid
upparbetningsanläggningar och bränsleelementfabriker eller under transport.
Det framhålls vidare att det är ett starkt intresse att hela denna verksamhet
kan ske i former som innebär säkerhet mot att materialet kommer på avvägar.

Det
blir lättare att hantera plutoniumfrågan om den totala mängden material kan
hållas låg, genom att plutoniet återanvänds som bränsle. Äteranvändningen har
också den fördelen att plutoniumbränsle är relativt lätt att hålla under
kontroll i en kraftreaktor där det är ytterst svårtillgängligt.

I
promemorian understryks att även kärnvapenmaktemas militära lager i olika delar
av världen kan innebära risker för spridning. Lagren får antas vara väl
bevakade men man kan inte utesluta möjligheten till stölder eller andra
aktioner från sub-nationella grappers sida. Eftersom detta problem knappast
kan angripas annat än på kämvapenmak-ternas eget initiativ faller det utom
ramen för den här refererade promemorian.

Vissa
principfrågor i samband med internationell kontroll

Mot
bakgmnd av här redovisade tekniska förhållanden ges i promemorian några
allmänna synpunkter på möjligheterna att förbättra den internationella
ordningen för handhavande av klyvbart material.

Hittills
har man huvudsakligen förlitat sig på kontroll. Förenta statema har från
början vid export av klyvbart material och nukleär utmstning för forskning och
kraftproduktion krävt att överföringen reglerades i bilaterala regeringsavtal.
Mottagarlandet har i avtalet åtagit sig att använda utrustning och material
enbart för fredliga ändamål och även accepterat kontroll genom amerikanska
inspektörer. Denna kontroU har utgjort förebUd för såväl andra stormakters
kontroll som

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 307

för
de internationella system, som har upprättats av lAEA och som numera i de
flesta länder har avlöst de bUaterala systemen.

Det har vid utformningen
av kontrollsystemen varit svårt att finna en lämplig avgränsning av vad som
skall kontrolleras. Kontrollen har av praktiska skäl begränsats till
materialflödet inom de led av bränslecykeln där det finns reella risker för
avledning. Därför begränsas lAEA-kontroUen huvudsakligen till kontroll av
nukleärt material. Kontroll av utmstning är svårare att tUlämpa, bl. a. av det
skälet att endast ett fåtal komponenter har en exklusivt nukleär användning.

Ett
svårt principiellt problem är kontroll av patent, ritningar och tekniskt
kunnande som kan utnyttjas för vapenframställning. De nuvarande intemationella
kontrollsystemen innehåller inga föreskrifter om sådan kontroll, men enskilda
länder som har lämnat ut uppgifter om t. ex. anrikningsteknik har reglerat
sekretessfrågorna i avtal med mottagarlandet.

Länder
som förfogar över kvalificerad teknisk expertis och erforderliga mängder uran
och som är beredda att satsa betydande resurser kan skaffa sig kärnladdningar
utan bistånd utifrån. Kämvapenframställ-ning kommer inom räckhåll för allt
flera länder i och med att nukleära anläggningar och kännedom om kärntekniken
blir alltmer spridda.

I
promemorian hävdas att stormakterna sannolikt fömtsåg denna utveckling när de
bestämde sig för att exportera anrikat uran och nukleär utrastning under
kontroll. I dag förfogar ett stort antal stater över fysiska möjligheter att
framställa kärnladdningar. Kontrollsystemen innebär inget direkt hinder härför
men de tjänar syftet att mera omfattande avledning av klyvbart material inte
förbUr oupptäckt under någon längre tid.

En
genomgång av möjUgheterna att skapa en bättre internationell ordning för
handhavandet av klyvbart material måste utgå från den faktiska situationen. Så
länge stormakterna inte är beredda att tvinga fram en bättre ordning måste
intemationella åtgärder enligt vad som anförs i promemorian sannolikt baseras
på frivillig medverkan från berörda länder. Vid utformningen av förslag tUl
åtgärder måste man väga önskan att genom att inte inkräkta på nationella
intressen, få med så många som möjligt i en överenskommelse mot önskan att
reellt förbättra det internationella handhavandet av materialet.

Den internationella
kontrollen bör, anförs det i promemorian, utformas så att den också
tillgodoser krav rörande omgivningssäkerhet och effekter på miljön. Dessa krav
är särskilt höga i fråga om själva reaktordriften, transport och lagring av
använt bränsle samt upparbetning och avfallsförvaring. Hanteringen av plutonium
i alla former är också strängt övervakad.

Ansvaret
för att all verksamhet på kärnenergiområdet handhas på ett sätt som innebär så
små risker som möjligt faller på de nationella sä-

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 308

kerhetsmyndigheterna.
Ansvarsförhållandena på detta område måste vara klara och entydiga. Detta har
också beaktats vid utformningen av kontrollsystemen. Enligt dessa saknar
kontrollorganen befogenhet att kräva sådana åtgärder som enligt
anläggningsinnehavarens bedömnmg strider mot de föreskrifter som har lämnats,
av den nationella säkerhetsmyndigheten. Detta måste beaktas vid bedömningen av
tänkbara internationeUa åtgärder.

Hittills
vidtagna åtgärder mot spridning av kärnvapen

I
promemorian redogörs härefter för nuvarande åtgärder mot spridning av
kärnvapen. Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen
(icke-spridningsfördraget, NPT) godkändes av Förenta nationernas
generalförsamling den 12 juni 1968, lades fram för undertecknande i London,
Moskva och Washington den 1 juU 1968 och trädde i kraft den 5 mars 1970.

I
fördragets artikel II förbinder sig icke-kämvapenstaterna att inte från
någon, vare sig direkt eller indirekt, ta emot kärnvapen eller andra
kärnladdningar eller kontroll över sådana. Vidare åtar de sig att inte
tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller kärnladdningar samt att
inte söka eller ta emot bistånd för deras tiUverkning. Käm-vapenstateraa
förbmder sig i artikel I att inte tUl någon som helst mottagare överlåta
kärnvapen eller andra kärnladdningar eller den direkta eller indirekta
kontrollen över sådana vapen eller laddningar samt att inte heller på något
sätt bistå, uppmuntra eller förmå någon icke-kärnvapenmakt att tillverka eller
på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar.

Alla
typer av kämladdningar faller under dessa artiklar. Något undantag görs
således inte för laddningar för fredliga ändamål.

Som
en garanti för att en fördragspart inte skall komma i ekonomiskt eller tekniskt
underläge för att den avstår från att skaffa kärnvapen fastslås i artikel IV parternas
rätt att utan diskriminering bedriva forskning och utnyttja kärnenergin för
fredliga ändamål.

Parterna
förbinder sig i artikel II att fortsätta förhandlingar bl. a. om
kärnvapennedrustning och ett avtal om "allmän och fullständig avmstning
under noggrann och effektiv internationell kontroll".

I
fördraget föreskrivs att en konferens skall hållas fem år efter ikraftträdandet
för att granska hur fördraget fungerar. Konferensen avses äga ram i maj 1975.

Sverige,
som spelat en aktiv roll vid fördragets tillkomst, undertecknade detta den 19
augusti 1968 och ratificerade det den 9 januari 1970. 1 övrigt hade fördraget
den 1 januari 1975 undertecknats av 106 stater och ratificerats av 83. Sverige
har upprepade gånger understra-kit vikten av att alla länder ansluter sig tUl
fördraget och påtalat riskerna med att betydelsefulla länder avstår härifrån.
En svaghet är att

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 309

Frankrike,
Kina och Indien har valt att stå utanför. Ett antal andra länder, bl.a. Israel,
Sydafrika, Aigentina, BrasUien, Chile, Pakistan och Spanien som har kärnteknisk
kapacitet och därför i princip har möjligheter att framställa kärnvapen, har
också hittills avstått från att ansluta sig. Bland de länder som har
undertecknat men inte ratificerat fördraget märks Egypten, Japan och Schweiz
samt de ursprungliga medlemsländerna i den europeiska gemenskapen utom
Frankrike. Beträffande EG-ländema och Japan finns förhoppningar att de
ratificerar fördraget före granskningskonferensen i maj i år.

I promemorian anförs att
den tekniska utvecklingen är så snabb och kombinationsmöjligheterna så många
att det fums anledning tUl oro för utvecklingen på längre sikt när beslut att
anskaffa eller inte anskaffa kämvapen inte kommer att hämmas av tekniska
problem utan främst betingas av ekonomiska och politiska överväganden.

Sverige
har år 1968 beslutat att för sin del inte anskaffa kämvapen.

Fredliga
kärnladdningsexplosioner

Alltsedan
år 1957 har man utfört teoretiska och praktiska undersökningar att utnyttja
kärnladdningsexplosioner för fredliga syften (Peaceful Nuclear Explosions,
PNE). Särskilda PNE-forskningsprogram har genomförts i Förenta statema,
Frankrike, Storbritannien och framförallt i Sovjetunionen.

Fredliga
kämladdningsexplosioner ger emellertid upphov till allvarliga intemationella
svårigheter, genom att de väsentligen förkortar en stats väg tiU kärnvapen. Det
partiella provstoppsavtalet, som kom tUl år 1963, innehåller bestämmelser att
man vid utförande av underjordiska kämladdningsexplosioner inte får sprida
radioaktivitet utanför sitt lands gränser. Bestämmelsen gör det ytterst svårt
att med hjälp av PNE spränga t. ex. kanaler utom i det inre av de till ytan
största staterna såsom Sovjetunionen, Förenta staterna, Canada, BrasUien, Kina,
Algeriet, Zaire och Sudan. I promemorian framhålls att bestämmelserna
upprepade gånger har överträtts från amerikansk och rysk sida. Frankrike och
Kina har inte biträtt det partiella provstoppsavtalet.

Bestämmelsen i NPT:s
artikel V att de NPT-anslutna kämvapensta-terna vid behov skall ställa
PNE-tjänstcr tUl icke-kärnvapenstaters förfogande har kommit tUl för att
motverka spridning av kärnladdningar i PNE-form. Artikeln har emeUertid skapat
svårigheter genom att den enligt vad som sägs i promemorian ger PNE en politisk
ställning som överdriver deras praktiska betydelse, vUket kommit att skärpa
motsättningen mellan i-länder och u-länder.

I
artikel V förutsätts att en eller flera internationella överenskommelser
träffas om PNE. Oklarhet om innehållet i dessa Överenskommelser har lett tUl
att olika uppfattningar råder om var de skall förankras. Sverige har
föreslagit nedmstningskonferensen. Andra länder,

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 310

däribland
Sovjetunionen, förordar lAEA. Hösten 1974 antog FN:s generalförsamling en
resolution vari lAEA uppmanades att fortsätta sina studier på PNE-området
samtidigt som nedrastningskonferensen fick i uppdrag att studera
rastningskontrollaspekter av PNE-frågan.

Kontrollfrågan

KontroUen
spelar en central roll i allt handhavande av klyvbart material. Kontrollen är
nödvändig för att förhindra spridning och ofta även från strålskyddssynpunkt. I
promemorian behandlas kontrollfrågan främst med tanke på intresset att
förhindra utnyttjande av klyvbart material för icke fredliga ändamål.

Nästan
aUa länder med kärnenergiverksamhet har tillsynsmyndigheter för detta ändamål,
i Sverige statens kärnkraftinspektion. Tillsynsmyndigheternas uppgifter är bl.
a. tUlståndsgivning för anläggningar, fysisk kontroll av innehav av klyvbart
material, kontroll av materialbokföring och redovisade material-balanser samt
säkerhetskontroll.

Ytterligare
kontrollmoment tUlkommer när bUaterala atomsamarbetsavtal sluts mellan enskUda
stater i den mån avtalen föratser inbördes leveranser av nukleärt material och
utrastning. Ibland ger avtalen endera parten bilaterala kontrollmöjligheter i
det andra landet men förutser att kontrollen normalt skall föras över till
lAEA. I vissa avtal krävs uteslutande lAEA-kontroll. Det för Sveriges tillgång
till klyvbart material viktigaste avtalet är avtalet med Förenta staterna som
trädde i kraft år 1966.1 detta föreskrivs bUateral kontroll. Den bUaterala
amerikanska kontrollen överfördes år 1972 tUl lAEA genom ett s. k. trepartsavtal
mellan Sverige, Förenta Staterna och lAEA. IAEA:s kontrollverksamhet grandar
sig på detaljerade föreskrifter som har utarbetats och godkänts av IAEA:s
styrelse (INFCIRC/66 rev. 2) och är i stort sett av samma slag som IAEA:s
kontroll enligt NPT-fördraget.

SkUlnaden
mellan lAEA-kontroll enligt trepartsavtal och enligt NPT är att kontrollen i
det förstnämnda fallet begränsas till särskilt angivet material, medan
NPT-kontrollen omfattar allt klyvbart material i en NPT-parts hela nukleära
verksamhet.

Sverige
kommer inom kort att börja tillämpa kontroll enligt NPT-systemet, varför även
detta kontrollsystem beskrivs i promemorian.

I
NPT:s artikel III: 1 åläggs icke kämvapenstaterna att godta kontroll av sin
fredliga nukleära verksamhet i enlighet med ett särskilt avtal med lAEA i syfte
att förhindra överföring av klyvbart material från fredlig användning till
kärnvapen eller andra kämladdningar. KontroUen skall avse atområbränsle
(naturligt uran eUer torium) och särskilt klyvbart material (uran anrikat på
isotopen uran-235, uran-233 och plutonium). Artikel III: 2 föreskriver att
fördragsparterna inte får

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 311

tillhandahåUa
klyvbart material eller viss utmstning till någon icke-kämvapenstat med mindre
staten ifråga_ underkastar sig lAEA-kontroll.

Detaljerna för kontrollen
har utarbetats av en arbetsgmpp inom lAEA i vilken Sverige deltog. Resultatet
av gmppens arbete är ett modellavtal (INFCIRC/153) som ligger tUl grund för de
s. k. safeguards-avtal som lAEA nu successivt träffar med stater anslutna tUl
NPT. Hittills har 47 sådana avtal träffats varav 35 är i kraft. Sverige
parafe-rade sitt safeguardsavtal med lAEA den 4 september 1974. Vid regeringssammanträdet
den 30 januari i år fattades beslut att underteckna avtalet, vars lydelse nu
också har godkänts av IAEA:s styrelse.

IAEA:s kontrollsystem
föratsätter en nationell kontroUmyndighet vars resultat verifieras av lAEA.
Dessutom förutsätts lAEA utföra egen kontroll enligt tre grundprinciper. Dessa
är inneslutning, bokföring och redovisning samt kontroll genom
lAEA-observatörer på platsen.

Inneslutning
innebär att materialet avgränsas fysiskt t. ex. genom att reaktortryckkärl
förses med sigill av en inspektör. Om sigiUet inte bryts behöver materialet
inte räknas, vägas eller mätas på nytt vid nästa lAEA-inspektion. Övervakning
sker också i vissa fall med hjälp av kameror och liknande utmstning. Alla
anläggningar som har klyvbart material åläggs vidare att hålla noggrann
bokföring över allt klyvbart material i anläggningen och att enligt fastställda
metoder redovisa materialrörelser till den nationella och den internationella
kontrollmyndigheten. Slutligen har IAEA:s inspektörer givits en självständig
rätt att inspektera alla anläggningar.

I promemorian framhålls
att den i NPT föreskrivna kontrollen uteslutande är ett system för att
upptäcka om någon icke-kämvapenstat har fört undan klyvbart material i en mängd
och i en form som gör det möjligt för landet att tillverka kämladdningar. Någon
möjlighet att genom kontrollen fysiskt förhindra avtalsbrott finns inte.

Speciellt intresse knyter
sig tUl den tidigare berörda artikel III: 2 som föreskriver att lAEA-kontroll
skall krävas vid export av nukleärt material och utrustning till
icke-kärnvapenstater. Avsikten med artikeln är att NPT-ansluten stat inte ens
indirekt skall kunna bidra tUl en inte ansluten stats eventuella planer på att
framställa kärnladdningar genom att exportera utrustning och komponenter för
kämenergianläggningar.

Stadgandet är mycket
allmänt hållet och det blir en tolkningsfråga för varje land att avgöra vUka
typer av utmstning och material som avses.

Med
hänsyn till att den fortskridande tekniska utvecklingen gör det möjligt för
allt fler stater att tillverka de produkter som omfattas av överenskommelsen,
kan det på sikt bli svårt för Sverige att upprätthålla krav på exportkontroll
som inte vinner efterföljd i andra stater.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 312

Euratoms
äganderätt till särskilda klyvbara material

Den
europeiska gemenskapen har enligt Euratom-fördraget äganderätt till alla
särskUda klyvbara material (anrikat uran och plutonium) som produceras i eller
importeras till ett medlemsland, med undantag av material avsedda för
försvarsändamål enligt särskild plan. Euratoms äganderätt har ingen direkt
praktisk betydelse utom att den tjänar som gmndval och motivering för den
säkerhetskontroll som tillämpas inom EG och som enligt fördraget omfattar allt
klyvbart material. I ett framtida knapphetsläge skuUe äganderätten också kunna
utgöra grundval för fördelning meUan medlemsländerna.

Tänkbara
åtgärder för förbättrat internatio-nellthandhavandeavklyvbart
material

Promemorian
avslutas med en genomgång av tänkbara åtgärder för att ytterligare försvåra
avledning av klyvbart material för kärnladdningsframställning mot bakgrund av
att hittUls vidtagna åtgärder har visat sig otillräckliga för att förhindra
spridning av kämladdningstekno-logi och kärnladdningar. Det centrala
internationella instmmentct för att befästa icke-spridningsviljan, NTP, har
endast delvis kunnat förverkliga sitt syfte, dels på grund av att fördraget
inte har vunnit allmän anslutning, dels på grand av att den tekniska och
industriella utvecklingen gör det tekniskt möjligt for aUt fler stater att
framställa kärnladdningar. Svårigheterna har under senare tid illustrerats av
att Indien, som inte har anslutit sig till NPT, har sprängt en kärnladdning.

Enligt
vad som anförs i promemorian är det en betänklig svaghet i fördraget att det
saknas internationella bestämmelser med därav följande krav på nationella
åtgärder mot stöld av eller åverkan på material och utrustning samt regler för
internationella transporter. De betydande problem som är förenade med lagring
av den snabbt ökande mängden plutonium måste också enligt promemorian ägnas
väsentligt ökad uppmärksamhet.

Åtgärderna
delas i promemorian in i fyra kategorier, nämUgen

stärkande av NPT:s ställning
och effektivare genomförande av dess bestämmelser,

ökad kontrolltäckning i stater
som inte är anslutna till NPT,

fysisk skydd av lager av
klyvbart material samt regler för transporter, samt

internationell administration
av kärnindustrianläggningar.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 313

Stärkande
av icke-spridningsfördraget

Stormakterna
har ojämförligt större möjligheter än små länder söm Sverige att påverka
icke-spridningsfrågan, men i promemorian framhålls att detta inte bör hindra
Sverige' från aktiva insatser i FN, nedrustningskonferensen och lAEA. Också
NPT:s granskningskonferens i maj 1975 erbjuder ett lämpligt tiUfälle härför.

Från
en enskild stats synpunkt är anslutning tiU NPT en följd av säkerhetspolitiska
överväganden som har lett till beslut att inte anskaffa kämvapen. Det bästa
sättet att förbättra anslutningen är därför att åstadkomma sådana förändringar
av icke anslutna staters säkerhetspolitiska förhåUanden att det framstår som
möjligt för dem att avstå från kämvapen och ansluta sig tUl NPT. Av största
betydelse i detta sammanhang är enligt vad som anförs i promemorian att de
till NPT anslutna kämvapenstaterna uppfyller sina förpliktelser att fortsätta
förhandlingar om att avbryta kapprustningen och nå fram till en verklig nedrustning.
Ett annat sätt att få fler stater att ansluta sig tUl NPT skulle vara utövande
av någon form av påverkan genom t. ex. samverkan mellan exportörer av klyvbart
material och viss utrustning.

Av
kärnvapenmakterna utanför NPT har Frankrike sagt sig ämna följa dess bokstav
utan att ansluta sig medan Kina står helt utanför. För en anslutning av Indien
skulle nu ett särskUt legalt instmment behöva tUlskapas, vilket Indien enligt
gmppens bedömning knappast skulle acceptera. Indiens ställnmg kommer därmed att
förbli oreglerad.

En
möjlighet att stärka NPT:s ställning skulle vara att skärpa åtagandena enligt
fördraget. Detta torde endast kunna ske i någon form av tUläggsprotokoll.

En
skärpning av artikel III: 1 skulle kunna göras så att icke-kärnvapenstater
blir tvungna att acceptera lAEA-kontroll också av sådant nukleärt material som
är avsett för andra militära användningar, bl. a. ubåtsreaktorer, än för
tillverkning av kämladdningar. Detta skulle emellertid öka diskrimineringen av
icke-kärnvapenstater inom NPT och skuUe kunna ge övriga stater ytterligare
argument mot anslutning.

Ett
annat sätt vore att inkludera kärnvapenmaktema i kontrollen enligt artikel
111: 2 så att nukleärt material och utmstning som exporteras till
käravapenmakter inte kan utnyttjas för tUlverkning av kärnvapen. Ett sådant
förslag skulle sannolikt få gehör från icke-kärnvapenstatema medan det framstår
som osannolikt att stormaktema skulle acceptera förslaget.

Ett
kryphål i NPT som skulle kunna täppas till är att icke-kärnvapenstater inte
uttryckligen förbjuds att bistå stater utanför NPT med att tillverka kärnvapen.
Enligt tolkningar av Förenta staterna och Sovjetunionen har sådant bistånd
ändå förklarats strida mot fördraget. Även om denna tolkning kan biträdas av de
flesta NPT-stater, skulle tanken på att täppa till kryphålet ändock kunna
erbjuda ett visst intresse.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 314

Svagheten
med angivna åtgärder är att de inte verksamt bidrar till förhindrande av
kämvapenspridning. Med hänsyn till att kravet på käravapennedrustning kvarstår
oförminskat bör enligt promemorian krav på ytterligare åtaganden av
kärnvapenmaktema stödjas även om de inte omedelbart accepteras av dessa.

Ökad
kontroll i länder som inte är anslutna till NPT

I
promemorian anges att följande åtgärder är tänkbara för ökad kontrolltäckning i
länder som inte är anslutna tUl NPT.

Fortsatt
samverkan mellan exportörer kan ges ett sådant innehåll att
icke-kärnvapenstater som genom import önskar utveckla den fredliga
kärnteknologien ser NPT-anslutning som det i praktiken enda alternativet.
Detta förutsätter att samtliga exportörer av betydelse för samma exportpolitik.

Som
ett led i sådana ansträngningar skulle en regelmässigt intensivare kontroll
kunna införas inom ramen för gällande bestämmelser. En rimligare lösning vore
att ställa kravet att mottagarlandet ställer aUt klyvbart material inom sina
gränser under lAEA-kontroll. Promemorian anger också som en lösning krav att
all upparbetning av använt kärnbränsle skall ske utanför mottagarlandets
gränser. För att genomföra dessa reformer krävs särskilda beslut i IAEA:s
styrelse.

I promemorian
föreslås vidare att exportören formellt skall kräva att mottagarlandet ansluter
sig tiU NPT. SkUlnaden mellan detta krav och kravet på kontroll av allt
klyvbart material inom mottagarlandets gränser ställs under lAEA-kontroll är
obetydlig.

Avslutningsvis
anges i promemorian möjligheten att utvidga detalj-bestämmelsema i INFCIRC/153
med en anmodan till lAEA att fortsätta verka för enhetliga rekommendationer
rörande konstraktionen av nya kämkraftinstallationer i syfte att underlätta
kontrollen.

De
angivna åtgärderna fömtsätter fortsatt samverkan mellan exportörer av
material, utmstning och kunnande och kräver för att bli effektiva total
uppslutning från exportiänderna.

Vid
en sådan samverkan gäUer det att träffa rätt beträffande graden av hårdhet i
kraven på mottagarländerna. Enligt promemorian kan allt tänkas från bilateral
kontroll av specifika, av exporten berörda anläggningar, till ovillkorligt
krav på mottagarlandets anslutning tUl NPT.

Alltför
begränsade krav blir utan värde från ickespridningssynpunkt medan mycket hårda
krav kan framstå som politiskt oacceptabla och få den inte avsedda verkan att
potentiella importiänder framställer utmstningen i egen regi eller i samverkan
med andra stater. En risk som måste beaktas vid utvidgade försök tiU påverkan
genom exportkontroll är att de därav berörda u-länderna kan reagera så negativt
att åtgärderna i värsta fall kan få ogynnsamma aUmänpolitiska konsekvenser. Det
kan

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 315

också
hävdas att exportrestriktioner endast fördröjer kärnteknologins spridning.
Enligt vad som anges i promemorian syns en fördröjning i avvaktan på cn
effektiv internationell överenskommelse vara önskvärd även om ett visst
politiskt pris måste betalas för detta.

En
förstärkning av lAEA: s kontrollorganisation torde, sägs det i promemorian, få
stöd av industrUänderaa medan många u-länder redan nu anser att
materialkontrollen tar för stor del av lAEA: s budget.

Slutiigen
framhålls i promemorian att stormaktema vid sidan av internationella åtgärder
har särskilda möjligheter att bilateralt uppnå de gemensamt upställda målen om
de väljer att föra en sådan politik.

Fysiskt
skydd

I
promemorian anges följande tänkbara åtgärder för förstärkning av det fysiska
skyddet mot obehöriga tillgrepp av klyvbart material.

Vid
lAEA: s generalkonferens hösten 1974 framförde generaldirektören förslag om en
undersökning av förutsättningarna för ett internationellt avtal om vissa
minimikrav rörande åtgärder för säker förvaring och bevakning av klyvbart
material, särskilt plutonium och höganrikat uran, i lager och under transport
inom ett land och mellan länder.

Flertalet
regeringar borde enligt vad som framhålls i promemorian kunna stödja sådana
åtgärder, som leder till en jämn och hög internationell standard på detta
område med tanke på att material stulet i ett land kan användas för utpressning
eller andra ändamål i ett annat.

Lagren
av klyvbart material av vapenkvalitet är av särskilt intresse när det gäller
åtgärder för att försvåra för stater att efter att ha bratit kontrollavtal med
lAEA ta i anspråk klyvbart material i lager för tillverkning av
kärnladdningar. En säkerhetsåtgärd skulle enligt arbetsgmp-pen vara att
förebygga ansamling av större mängder plutonium i något särskUt land.

Med
tanke på att lagring av plutonium tekniskt sett är en komplicerad och krävande
hantering skulle en internationell överenskommelse om utspridd lagring i de
anslutna staterna behöva utredas. Ett problem i sammanhanget skulle vara de
ökade transporter av klyvbart material som skulle behöva genomföras. Med
tUlväxten av plutoniumlagren följer också att även med utspridda lager ett
stort antal stater kommer att inom sma gränser ha tillräckligt stora
plutonummängder för kärnladd-ningsframställning. En uppdelning av de anslutna
staterna i "säkra" och "osäkra" där man i de senare skulle
undvika plutoniumlagring skulle enligt promemorian leda till politskt motstånd,
liksom ett förslag om att allt plutonium skuUe lagras i de NPT-anslutna
kämvapenstaterna. Slutligen bedöms att riskerna för tiUgrepp av sub-nationella
gmpper knappast skulle minska vid utspridd lagerhållning.

En
tänkbar åtgärd skulle enligt vad som anförs i promemorian vara att

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 316

mmska
plutoniets omloppstid genom att verka för ett omfattande internationellt
samarbete för framställning och användning av plutonium-bränsle redan i dagens
generation.av reaktorer.

Åtgärder
för att skydda kärnvapenmakternas lager av färdiga kärnladdningar och klyvbart
material för vapenframställning torde anses nödvändiga av kärnvapenmakterna
själva. Unilaterala avsiktsdeklarationer knutna till NPT bör, framhålls det,
kunna godtas av icke-käravapenmakterna under den klara förutsättningen att
kravet på kärnvapennedrustning bibehålls.

Internationell
administration

En
ännu starkare internationell kontroll skulle, sägs det i promemorian, kunna
åstadkommas om lAEA eller annan organisation tillförsäkras rättigheter som
närmar sig ett ägande av material och anläggningar. I promemorian ges ett antal
typexempel på hur detta skulle gå tUl.

lAEA,
vars stadga föratser en sådan uppgift, skulle kunna anförtros uppgiften att
administrera lagren av överskottsmaterial, "plutoniumberget". En
mindre långt gående åtgärd som kanske vore lättare att genomföra, skulle vara
att avstå från konventionsreglering men ändå låta lAEA erbjuda sig att handha
plutoniumdepåer i de länder som så önskar.

Ett
annat förslag är att införa internationellt ägande av alla anriknings- och
upparbetningsanläggningar i icke-kärnvapenländer. Riskerna för arrangerat svinn
skuUe minska och en utgångspunkt skapas för utspridd lagring av det material
som inte omedelbart går vidare till bränsleelementfabriker. I promemorian
erinras om det av IAEA:s generaldirektör nyligen framförda förslaget om
upprättande av en internationell upparbetningsanläggning helst kombinerad med
en fabrik för tillverkning av kärnbränsle.

Internationellt
ägande av allt klyvbart material i ickc-kärnvapenlän-der kan också tänkas
enligt Euratommodell. Ett sådant arrangemang skulle ge en allmän legal grund
för internationellt inflytande över en rad förhållanden inom
kärnkraftindustrin. Ett ännu längre gående förslag är att det internationella
ägandet utsträcks tUl att gälla också delar av det klyvbara materialet hos
kärnvapenländerna.

Som
sista typexempel anges en stark internationell organisation med monopol på
kämkraftproduktion i världen inklusive alla led av kärnbränslecykeln. Ett
sådant förslag bedöms i promemorian inte kunna förverkligas inom överskådlig
tid.

I
promemorian konstateras att varje form av internationell förvaltning i reell
mening innebär ett betydande moment av överstatlighet för den administrerande
myndigheten. Möjligheten att förmå FN-kollek-tivet att acceptera en sådan
inskränkning i den nationella suveräniteten bedömes som obefintiiga.

Möjligheter
tUl kompromisser föreligger enligt vad som framhålls i

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 317

promemorian
bl.a. i att undantag görs för en viss krets av länder, t.ex. kärnvapenmakterna.
Med tanke på att särskilt u-lands-reaktionen mot ett sådant diskriminerande
avtal kan väntas bli stark, uttalas i promemorian sådana undantag knappast
vara motiverade om inte långtgående nedrustningsmedgivanden kan erhållas
samtidigt.

Innehållet
i den internationella förvaltningen kan tunnas ut genom att momentet av
överstatiighet tas bort, men därigenom har man också sägs det i promemorian
gått miste om möjligheten att åstadkomma något reellt från
icke-spridningssynpunkt.

Internationell
förvaltning på frivillig grand är en tredje kompromissmöjlighet. Denna skulle
ha karaktären av serviceåtgärd för länder med svårigheter att på egen hand
hantera klyvbart material. Även om ett betydande motstånd kan väntas förtjänar
tanken att utredas närmare, framhåUs det.

I promemorian framhålls
att internationell förvaltnmg av klyvbart material stäUer stora krav på
vederbörande internationella myndighet. Med tanke på att hanteringen är förenad
med risker måste vid en överflyttning av operatörsansvaret klara regler för
ansvarsförhållandena fastställas för varje led i bränslecykeln.

Den
slutsats som dras i promemorian är att internationell förvaltning av klyvbart
material måste ses som ett mål på lång sikt, som eventuellt kan nås i etapper.

11.8.2
Rapport om nationell kontroll av klyvbart material

Statens
kärnkraftinspektion har i sin rapport KontroU av klyvbart nukleärt material
(SKI: 19741) i september 1974 redogjort för den svenska kontrollen.

Den
kontroU av klyvbart nukleärt material som nu sker i Sverige grundar sig på dels
bestämmelser i atortiénergilagen (1956: 306), dels bilaterala avtal som
Sverige har träffat med vissa andra länder, dels OECD-konventionen om
säkerhetskontroll, och dels ett trepartsavtal av år 1972 mellan Sverige,
Förenta staterna och det internationella atomenergiorganet (lAEA) varigenom
allt klyvbart material som levererats från Förenta staterna till Sverige ställs
under lAEA-kontroll.

Genom
att år 1970 ratificera fördraget om förhindrande av spridning av kämvapen (NPT)
förband sig Sverige att sluta ett kontrollavtal med lAEA i syfte att ställa
allt klyvbart material i Sverige under lAEA-kon-troU. Efter förhandlingar har
nu överenskommelse träffats om avtalets utformning. Avtalet väntas träda i
kraft år 1975. Samtidigt kommer det tidigare nämnda trepartsavtalet att upphöra
att gälla.

Statens
kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen och har enligt
sin instruktion vidare att handlägga sådana uppgifter med avseende på kontroll
av atområbränsle och särskilt klyvbart material som följer av Sveriges
intemationella åtaganden. Inspektionen har

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 31g

utfärdat
föreskrifter för handhavande och rapportering av nämnda ma- ! terial.

Det svenska
kontrollsystemet är uppbyggt så att kämkraftinspektionen vid varje tidpunkt
skall känna till mängder och förvaringsplatser för klyvbart material i Sverige,
materialets ägare eller användare, materia-: lets nukleära och kemiska
sammansättning samt fysikaliska form.

Materialet
bokförs hos kärnkraftinspektionen i form av saidoredovisning kompletterad med
ett tidsbevakningssystem. Komplett bokföring , sker hos de företag som har hand
om det nukleära materialet. Kämkraftinspektionen har rätt att ta del av
bokföringen hos dem.

Kontrollen
omfattar allt klyvbart material i Sverige, antingen det har producerats inom
landet eUer importerats. Däremot omfattar den svenska kontrollen inte det
material som har exporterats från Sverige eUer som har förbrukats eller gjorts
obmkbart för nukleära ändamål.

Anstalter
för underlättande av kontrollen av klyvbart material i nukleära anläggningar
börjar redan vid konstraktionen av anläggningen. Kämkraftinspektionen gör på
grandval av anläggningens utformning en bedömning av om det går att genomföra
en effektiv materialkontroll eller om det är nödvändigt att göra vissa
ändringar av konstruktionen innan den kan godkännas av kärnkraftinspektionen.

Utformningen
av den organisation som svarar för kontrollen inom! företaget och för driften
av anläggningen är också av stor betydelse för kärnkraf tinspektionen vid dess
gransknmg. Särskilt viktigt är också att företaget i detalj redovisar den väg
materialet går genom anläggningen' med särskilt angivande av de platser där
materialet på ett eller annat sätts mäts eller där det ändras fysikaliskt eller
kemiskt.

Materialbokföringen
bygger på att anläggningen indelas i materialbalansområden. Ett sådant kan
omfatta en byggnad eller del av byggnad eller också flera geografiskt skUda
byggnader där en viss definierad process bedrivs.

Det
interna kontrollsystemet anpassas till varje enskild anläggning.;

Det omfattar också regler för fysiskt skydd. i

Rapporteringen
tUl kämkraftinspektionen sker meUan en och tolv i gånger per år, beroende på
anläggningsdel, i form av materialbalansrapporter som är baserade på uppgifter
från anläggningens bokförings- och! driftjournaler. I rapportema uigår
uppgifter om anläggningens totala in-! nehav av klyvbart material samt de
förändringar i form av mottagande eller avsändning av material,
processförluster o. d. som har inträffat sedan föregående
materialbalansrapport lämnades.

Inventering
av det klyvbara materialet görs med bestämda tidsintervall.

I
vissa fall måste kärnkraftinspektionen ge tillstånd innan material får

blandas. Detta gäUer bl. a. om blandningen skall innehåUa uran från

olika leverantörsländer. i

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 319

Tillstånd
av inspektionen krävs också för transporter av nukleärt material. Enligt vissa
av Sveriges bilaterala avtal måste tillstånd till export sökas hos materialets
ursprungsland. Kärnkraftinspektionen ordnar detta och kontrollerar dessutom att
materialexporten kan ske inom ramen för Sveriges intemationella åtaganden
innan ärendet överlämnas till regeringen för avgörande.

Vid
import av klyvbart material skall mottagaren meddela kämkraftinspektionen hur
stor kvantitet material som har tagits emot. Uppgiften skall styrkas med
specifikation från avsändaren.

Kärnkraftinspektionen
utövar tillsyn bl. a. genom inspektioner vid anläggningar som har tillstånd
att inneha nukleärt material. Syftet med inspektionerna är dels att gå igenom
materialbokföringen inkl. de handlingar som ligger till gmnd för bokföringen,
dels att verifiera anläggningens materialinnehav i samband med inventering av
materialet. Vid inspektionen kontrolleras också efterlevnaden av det interna
kontrollsystemet. Antalet inspektioner under ett år uppgår till mellan två och
tolv beroende på typ av anläggning. Inventering sker normalt en eller två gånger
per år.

Genom
sin kännedom om anläggningens utformning och utmstning kan
kärnkraftinspektionen beräkna med vilken noggrannhet olika an-läggningshavare
kan väga, mäta och analysera sitt materialinnehav. På grundval härav kan
inspektionen bedöma om avvikelser mellan bokförda och faktiska kvantiteter är
signifikanta eller inte.

Även
lAEA kontrollerar, på grundval av kärnkraftinspektionens rapporter, om
förluster av material förekommer, dels genom den rapportering som sker från
inspektionen till lAEA, dels genom de inspektioner som lAEA gör vid svenska
anläggningar där klyvbart material förvaras.

11.9
Rapporter om sabotage och fysiskt skydd av klyvbart material

På
initiativ av Centrala driftledningens beredskapsnämnd tillsattes år 1973 en
kommitté med uppdrag att närmare studera vilka åtgärder som bör vidtagas för
att i rimlig utsträckning minska riskerna för sabotage mot
värmekraftanläggningar och lämna anvisningar om åtgärder, som från teknisk och
administrativ synpunkt bör vidtagas. I kommittén har ingått representanter för
kraftindustrin, rikspoUsstyrelsen och försvarsstaben.

Kommitténs
arbete redovisas i rapporten Åtgärder mot sabotage vid värmekraftanläggningar,
över rapporten har statens kämkraftinspektion yttrat sig.

Som
bakgmnd tiU kommitténs redovisnuig av utförda studier har redogörelser lämnats
om Sveriges elförsörjning enUgt 1972 års CDL-studie, om elkraftbehovet under
avspärrnings- och krigsläge, om uppbyggnad och funktion av
värmekraftanläggningar samt om strålningsrisker vid kärnkraftverk.

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 320

Studien
inriktas i första hand på riskerna för sabotage mot kärnkraftanläggningar med
lättvattenreaktorer men också mot andra värmekraftanläggningar.

Tänkbara syften för
sabotage mot värmekraftanläggningar eller för hot om sådant sabotage redovisas.
Det mest sannolika anses vara att genom hot åstadkomma produktionsbortfall och
därmed föranleda ekonomisk skada för kraftföretaget, att genom hot kräva viss
åtgärd och att åstadkomma störningar i samhäUsfunktionerna.

Ett sabotage mot
kraftanläggningar i allmänhet kan i sämsta fall leda till produktionsbortfall,
driftstörning för konsumenterna och ekonomisk förlust för ägaren. Ett sabotage
mot ett kärnkraftverk kan därtill innebära risk för spridning av radioaktiva
partiklar. Kommittén anser därför att avsevärt större krav bör ställas på
skyddet mot sabotage vid kärnkraftverk än vid övriga kraftverk.

Av medel och metoder för
sabotage bedöms sprängning vara det vanligaste medlet. I rapporten diskuteras dessutom
brand, beskjutning, kemiska och biologiska stridsmedel, främmande föremål,
avlägsnande av delar, möjligheten att vidta felaktiga åtgärder eller att
underlåta att vidta åtgärder samt tvång.

Kommittén konstaterar att
det skulle vara mycket svårt för en sabotör att förorsaka ett reaktorhaveri med
omfattande radioaktivt utsläpp till följd, beroende bl. a. på att anläggningen
har övertaliga säkerhetssystem. Sannolikheten för att ett sabotage skulle leda
till skador för tredje man bedöms vara ytterst liten.

Ett sabotage med avsevärda
konsekvenser kan lättast åstadkommas av personer som får vistas i anläggningen
och som fått tillfälle att göra sig förtrogna med denna. Kommittén har ingående
diskuterat möjligheterna för sabotage av personer som inte tiUhör anläggningen.
Härvid konstateras att anläggningens mycket omfattande och för driften
nödvändiga säkerhetssystem kommer att försvåra möjligheterna för och begränsa
skadorna av ett eventuellt, sabotage. Man kan dock ändå inte bortse från risken
att en person utifrån, som inte har direkta kunskaper om systemen men som på
ett eller annat sätt har fått god lokalkännedom och god information om svaga
punkter kan åstadkomma betydande skador.

Som förutsättning för de i
rapporten upptagna rekommendationerna gäller därför att sabotage utförs
antingen av någon eller några personer som har sin verksamhet förlagd till
anläggningen eller av enstaka personer som agerar från plats
utanför.anläggningen. De senare kan direkt framföra hotet om sabotage eller
efter att ha besatt anläggningen genomföra sabotaget. Vare sig sabotaget
utförs av personer inom eller utanför anläggningen kan de vara beväpnade samt
försedda med spräng-medel och lämplig lätt teknisk utrustning.

Förutsättningarna
för att med stöd av gällande lagstiftning införa

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 321

personalkontroll
och tillträdesskydd för att minska möjligheterna till sabotage är ganska
begränsade.

Kommittén
har därför lämnat förslag till övriga åtgärder som bör vidtagas för att så långt
möjligt begränsa sabotagerisken vid kärnkraftverk.

De
åtgärder av administrativ art som rekommenderas är

kontroll av alla personer som
uppehåller sig inom kraftverket, bl. a. genom att bevakningen förstärks under
revisioner och större inspektioner, att uppgift i förväg lämnas om personal
från utomstående företag som skall ha tillträde till anläggningen och att
identitetshandling utfärdas för person som har rätt att tillfälligt uppehålla
sig inom området,

bevakning av anläggningen för
att förhindra obehörigt tillträde,

indelning av anläggningen i
skyddszoner och införande av behörighetskontroll inom varje skyddszon,

identitetskontroll med hjälp av
ett noggrant utformat identifieringssystem samt

information och utbildning av
personalen.

Dessa
åtgärder bör vidtagas successivt så att de är fuUt genomförda när anläggningen
tas i drift.

Kommittén
rekommenderar också att besök i anläggningarna begränsas så mycket som
möjligt, bl. a. genom förläggning av utställningslokal utanför inhägnat
område.

De
åtgärder av teknisk art som bedöms angelägna är

byggnadstekniska åtgärder för
att förhindra obehörigt tillträde, bl. a. genom flera skyddszoner,

åtgärder för att försvära
spridning av brand,

utformning av anläggningen så
att åverkan genom våld utifrån förhindras,

kommunikationsleder inom
anläggningen ordnade så att bevakning underlättas och evakuering kan ske
snabbt,

utformning av arbetsplatser och
övriga personalutrymmen med hänsyn till behovet av skydd mot inkräktare m. m.,

teknisk övervakning av
kommunikationsleder,

utformning av anläggningen så
att obehörig kommunikation genom kulvertar, trummor etc. inte kan ske samt

komplettering av övertaliga
skyddssystem med hänsyn till sabotageskydd.

Yttrande
över rapporten har lämnats av statens kärnkraftinspektion som finner att de
delar av rapporten som berör frågan om sabotage samt möjliga administrativa och
tekniska motåtgärder ger en god analys av problemen som väsentligt
överensstämmer med bedömningar i andra länder.

Kärnkraftinspektionen
finner rekommendationerna i rapporten vara väl avvägda och framhåller att
inspektionen avser att ge förelägganden om att de föreslagna administrativa
åtgärderna genomförs så snart som det är praktiskt möjligt.

21
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 322

Biand
de tekniska åtgärderna är vissa av den arten att de endast kan genomföras vid
nytillkommande anläggningar men inspektionen framhåller att åtskilliga av de
säkerhetsåtgärder som är genomförda i de befintiiga kärnkraftverken medverkar
till att försvåra sabotage.

Kärnkraftinspektionen
avser att för nytillkommande kärnkraftverk noggrant pröva behovet av sådana
ytterligare tekniska åtgärder som föreslås i rapporten och att för befintliga
kärnkraftverk pröva möjligheten att förbättra skyddet mot sabotage.

Statens
kärnkraftinspektion har i rapporten (SKI: 1974-2) Fysiskt skydd för att
förhindra eller försvåra förlust av nukleärt klyvbart material redovisat
resultatet av en undersökning av det fysiska skyddet vid AB Atomenergis anläggningar
i Studsvik och ASEA-Atoms kärnbränsle-fabrik i Västerås. Den konsult som har
utfört undersökningen har under hösten 1974 lämnat ett detaljförslag för
förbättring av det fysiska skyddet vid dessa anläggningar.

Förslagen
är likartade dem som har redovisats för förbättring av skyddet mot sabotage vid
värmekraftanläggningar.

Kärnkraftinspektionen
har på grundval av denna utredning i tilläggsvillkor till koncessionerna
enligt atomenergilagen skärpt kraven på fysiskt skydd vid dessa anläggningar.

Kämkraftinspektionen
anger vidare i rapporten att arbete pågår med att utforma föreskrifter för
fysiskt skydd under transport av klyvbart material. I nuläget fastställs
behovet av skyddsåtgärder vid transporter i varje enskilt fall. Särskild
uppmärksamhet ägnas transporter av sådant material som kan användas för
kärnladdningar, dvs. höganrikat uran och plutonium. Transporter av höganrikat
uran görs ca 510 gånger per år i Sverige. IAEA:s transportbestämmelser för
radioaktiva ämnen av denna typ innebär krav på stränga tekniska och
administrativa kontrollåtgärder. Kärnkraftinspektionen meddelar särskilda
föreskrifter för varje sådan transport eller grupp av transporter.
Föreskrifterna omfattar dels krav på emballage och tiUåtet innehåll, dels
anvisning om bl. a. transportväg, transportföretag, rapporteringsskyldighet
och särskild övervakning under transporten.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 323

12
Föredraganden 12.1 Inledning

Statsministern
har tidigare denna dag angett de allmänna riktiinjerna för energihushållningen.
Utgångspunkten har varit att energiplaneringen bör inriktas på de närmaste
1015 åren. Är 1985 har valts som riktpunkt för planeringen på medellång sikt.
Statsministern har anfört bl. a. att det nu står klart att energin måste
användas med återhållsamhet. Energipolitiken måste, liksom andra delar av
politiken, även i fortsättningen medverka tUl välfärd och trygghet för
människorna. Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att
uppnå de sociala mål vi viU sätta upp för samhäUet. Den skall bidra till en hög
sysselsättning, fortsatt ekonomisk tillväxt, social och ekonomisk utjämning
under ett ständigt hänsynstagande tUl natur och miljö. Den skall underlätta
strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främ.ja en
intemationellt rättvis fördelning av energiråvaror och internationellt
planmässig hushållning.

Jag
skall nu mot bakgrund av vad statsministern har anfört utveckla de riktlinjer
han angett och redovisa de förslag som riktiinjerna föranleder inom
industridepartementets verksamhetsområde.

Jag
vUl tUl en början översiktiigt beröra det utredningsmaterial som ligger tUl
grund för mina överväganden.

Regeringen
har sedan hösten 1973 varit inriktad på att lägga fram förslag till riktiinjer
för energihushållningen under de närmaste 1015 åren i en energipolitisk
proposition våren 1975. Ett omfattande utredningsarbete för att få fram
underlag för beslut om energipoUtiska åtgärder hade redan påbörjats och har
därefter intensifierats. SärskUd uppmärksamhet har ägnats kämkraftens
säkerhetsfrågor med hänsyn till riksdagens uttalande våren 1973 att inga beslut
att bygga ut kämkraften ytterligare bör fattas förrän ett nytt allsidigt
beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat och
utvecklingstendenser, har förelagts riksdagen.

Energiprognosutredningen
(EPU) tillkallades våren 1972 för att utreda och bedöma den framtida
utvecklingen på energiområdet. Utredningen har i betänkandet (SOU 1974: 64)
Energi 1985 2000 ingående analyserat olika tänkbara alternativ för
konsumtionsutvecklingen. Utifrån sina prognoser redovisar EPU två
huvudalternativ för utvecklingen av energikonsumtionen under de närmaste
decennierna med vardera två varianter beträffande produktion och tUlförsel av
energi. Det högre hmoidaltemativet motsvarar förväntad spontan utveckling
medan det lägre motsvarar en konsumtionsnivå åstadkommen bl. a. genom
sparinsatser som berör stora delar av samhällslivet.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 324

Utredningens
överväganden har kompletterats på så sätt att ett antal myndigheter har
anmodats yttra sig dels om möjligheterna att uppnå ytterligare besparingar,
dels om de åtgärder som behöver vidtas för att sparmålen skall näs.

Encrgiprogramkommittén
(EPK) tillsattes hösten 1973 för att utarbeta förslag till program för
forskningen och utvecklingen (FoU) på energiområdet. EPK har avlämnat
betänkandet (SOU 1974: 72) Energiforskning. I betänkandet föreslås ett
samordnat svenskt FoU-program som syftar till att säkra och öka tillgången på
energi, minska behovet av energi och sänka kostnaderna för att utnyttja den.

EPK har i en särskild
promemoria (Ds I 1975: 1) redovisat behovet av och kostnaderna för prototyper
och demonstrationsanläggningar på energiområdet.

Förslag
om organisationen av FoU-verksamheten har utarbetats inom industridepartementet
och redovisats i en promemoria (Ds I 1974: 10).

Petroindustriutredningen
har haft i uppdrag att klarlägga utformningen av från samhäUssynpunkt bästa
möjUga utbyggnad av transport, raffinering och förädling av olja och naturgas.
Utredningen har avlämnat två rapporter (Ds I 1973: 5 och 1974: 7). Översikter
över den hittillsvarande svenska prospekteringen efter olja och naturgas har
lämnats av Oljeprospektering AB och Petroswede AB.

Närförläggningsutredningen
tUlkallades redan våren 1970 för att utreda frågor om närförläggning av
kärnkraftverk för kombinerad produktion av el och värme. Utredningen har
redovisat sitt arbete i betänkandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av
kärnkraftverk.

Utredningen
om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) har till uppgift att utreda frågor om
hantering och förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk. Den har i en
lägesrapport (Ds I 1974: 6) sommaren 1974 sammanfattat resultatet av sitt
hittillsvarande arbete.

Det
material som närförläggningsutredningen och Aka-utredningen har lagt fram
kompletteras av redogörelser och rapporter från bl. a. försvarets
forskningsanstalt, statens kämkraftinspektion och delegationen för forskning
rörande kämkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk).

EPU:s, EPK:s och
närföriäggningsutredningens betänkanden har varit föremål för en omfattande
remissbehandling, som ytterligare belyst de aktueUa frågorna.

Utöver vad jag nu nämnt
finns ätskUliga rapporter, promemorior och skrivelser som behandlar särskUda
frågeställningar inom energiområdet.

Utredningsmaterialet är
omfattande och allsidigt och utgör enligt min mening tillräcklig grund för
förslag om riktlinjer för energihushållningen för i första hand tiden t. o. m.
år 1985.

Den
fråga som har varit föremål för särskUt intresse från riksdagens

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 325

sida,
nämligen kärnkraftens säkerhet, har ingående belysts från skilda aspekter. Jag
anser att det utredningsmaterial som nu finns på denna punkt är sådant att
hinder för beslut om en fortsatt begränsad utbyggnad av kärnkraften inte
föreligger.

Innan
jag går in på att närmare motivera vad jag förordar vill jag i korthet beröra
några av energipolitikens allmänna förutsättningar.

Den
svenska energiförbmkningen överstiger nu 400 TWh per år. Förbrukningen har ökat
med ca 4,5 % i genomsnitt per år under efterkrigstiden. Fördelningen mellan
olika användarsektorer har varit i stort sett oförändrad under denna tid.
Industrin svarar för drygt 40 % av totala förbrukningen. En ungefär lika stor
andel av landets energikonsumtion går tUl uppvärmning, ventilation och
belysning av bostäder och andra lokaler. Återstoden drygt 15 % förbrukas
inom transportsektorn.

Förbrukningen
av elenergi har ökat snabbare än genomsnittet och har således successivt nått
en större andel av den totala energiförbrukningen. F. n. svarar den för ca 19 %
av den totala förbrukningen. Mer än hälften av elförbrukningen sker inom industrin
och återstoden i huvudsak inom hushåll och handel m. m. Endast några få procent
faller på samfärdselsektorn.

Oljan
svarar för ca 70 % av energiförsörjningen och är således den helt dominerande
primära energiformen. Därnäst kommer vattenkraften med ca 15 %, förbränning av
lutar, ved och avfall inom skogsindustrin, som representerar mindre än 10 %,
samt kol och koks med ca 5 %. Kärnkraftens bidrag är än så länge mindre än 1 %.

Energipolitiken har
hittUls i huvudsak varit inriktad på att tiUgodose efterfrågan och säkra
tUlgången på energi till lägsta möjUga kostnad. Enligt min mening kommer detta
även fortsättningsvis att vara ett viktigt inslag i energipolitiken. Men det
räcker inte. Konsumtionssidan måste bli föremål för åtgärder i betydligt större
omfattning än hittUls.

De förslag jag lägger fram
i det följande syftar till att åstadkomma en planmässig hushållning med
energiresurserna. I fråga om energikonsumtionen måste politiken inriktas på
att hålla tUlbaka ökningstakten genom att bl. a. främja ökad sparsamhet med
energi. På produktionssidan står kravet på en säker och tillräcklig
energiförsörjning inom den ram som energikonsumtionsutvecklingen ger i
förgrunden. Strävandena att minska vårt beroende av importerade bränslen måste
här ges hög prioritet. Behovet av elkraft måste vidare tillgodoses.

Jag
kommer till en början att uppehålla mig vid frågan om energikonsumtionens
utveckling och därvid även ange de åtgärder jag anser bör vidtas för att få tUl
stånd den begränsning av ökningen av energikonsumtionen som jag anser
nödvändig.

Jag
kommer vidare att genom s. k. energibalanser för åren 19731974 och år 1985
åskådliggöra hur en given konsumtionsnivå kan täckas med olika energislag.

»
TWh = terawattimme = 1 miljard kWh

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilsga 1 Industridepartementet 326

Efter denna genomgång redovisar jag hur jag anser att
energibehovet bör tillgodoses t. o. m. år 1985 och anger de åtgärder jag anser
bör vidtas härför.

Ett särskilt avsnitt ägnas forskning och utveckling inom
energiområdet.

Slutligen behandlas anslagsfrågor för budgetåret 1975/76
m. m.

12.2 Energikonsumtion

12.2.1 Energikonsumtionens utveckling

Riklig tillgång på energi har varit en grundläggande
förutsättning för förändringen av vårt land från ett fattigt jordbrukssamhälle
tUl en modern välfärdsstat. Näringslivets utveckling, en stor
byggnadsverksamhet och ökade transporter har ställt krav på ständigt ökade
tillskott av energi i form av bränslen och elenergi. Ar 1974 beräknas den
totala energikonsumtionen ha uppgått till drygt 400 TWh varav ca 19 % i form
av elenergi.

Den industriella utvecklingen har till betydande del byggt
på utvinning och förädling av inhemska naturresurser som malm och skog. Dessa
delar av industrin har alltjämt stor betydelse även om verkstadsindustrin
numera är den dominerande industribranschen i Sverige. Verkstadsindustrin och
den kemiska industrin uppvisar den snabbaste produktionsökningen. Industrin
svarar för drygt 40 % av landets totala energikonsumtion.

Industrins energiförbrukning har accelererat under de
senaste decennierna. Räknat per anställd har ökningen legat på ca 4 % per år
under efterkrigstiden. Detta har flera orsaker. Produktionsutvecklingen har varit
snabb inom branscher med stor energiförbrukning såsom skogsindustrin. Den höga
investeringstakten, som har varit en förutsättning för svensk industris goda
internationella konkurrenskraft och lönebetalningsförmåga, har också bidragit
till energiökningen. Den stora investeringsverksamheten har inneburit även en
fortsatt automatisering och mekanisering av ofta tunga, smutsiga och farliga
arbeten.

Samtidigt som industrins energiförbmkning räknat såväl
totalt som per sysselsatt har visat en fortgående stegring har emellertid
energibehovet per producerad enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen,
minskat. Således har industrin effektiviserats även från energisynpunkt.

Byggnadsverksamheten har varit av stor omfattning, särskUt
under efterkrigstiden. Under den senaste tioårsperioden har 1 miljon nya bostäder
producerats. Därigenom har lägenheternas utrymmes- och utrustningsstandard
höjts. Trångboddheten har i stort avskaffats. Äldre bostäder har
moderniserats. Centralvärme, bad eller dusch, kylskåp och elspis är nu allmänt
standard. Inomhustemperaturen har också Ökat.

Utbyggnaden av den offentliga servicen har medfört att ett
betydande

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 327

antal
sjukhus, vårdinrättningar, ålderdomshem, barndaghem, skolor, sim- och
idrottshallar, kyrkor, förvaltningsbyggnader m. m. har byggts. Energibehovet
för uppvärmning, ventUation, belysning m. m. av bostäder och andra lokaler är
ungefär lika stort som industrins, dvs. drygt 40 % av totala förbrukningen.

Resandet
har ökat kraftigt. Bilen är i dag praktiskt taget var mans egendom. Vägnätet har
byggts ut och standarden höjts, vilket bl. a, ökat trafiksäkerheten. Flyget har
haft en mycket kraftig expansion. Inte minst antalet utrikesresor har ökat.
Godstransporterna utvecklas i takt med ökad industriproduktion och vidgad
utrikeshandel. Energiförbrukningen inom samfärdselsektorn består till
övervägande del av drivmedel. Sektorns andel av landets energiförbmkning utgör
drygt 15 %.

Energiförsörjningen
och övriga samhällsfunktioner är nära sammanvävda. Energipolitiken måste
därför utformas i samklang med andra övergripande politiska målsättningar
beti-äffande bl. a. sysselsättningen, industrin, transporterna, bostäderna samt
den yttre och inre mUjön. Detta innebär att energipolitiken måste ta sin
utgångspunkt i de krav som utifrån människornas behov stäUs på
samhällsutvecklingen. Våra energipolitiska strävanden kan därför varken
tUlåtas att helt dominera och styra eller fullständigt underordnas utvecklingen
inom övriga samhällssektorer.

Även
om stora framsteg har gjorts i det svenska samhället återstår det alltjämt
stora otillfredsställda behov. En ökad jämlikhet innebär bl. a. att de sämst
ställda grupperna i samhället måste få en väsentlig höjning av den materiella
standarden. En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn är nödvändig om
våra ambitioner att förbättra sjukvård, åldringsvård, barnaomsorg och
utbildning skall kunna uppfyllas.

Målen
för bostadspolitiken innebär bl. a. att utrymmesstandarden och boendeservicen
skall förbättras. Vi kan räkna méd ett fortsatt högt byggande av lägenheter i
småhus.

För
att erhålla de ökade resurser som behövs för reformpolitiken på olika områden
krävs en fortsatt utveckling av industrin. Industrin måste även i
fortsättningen moderniseras och rationaliseras. Bl. a. bör en vidareförädling
ske av våra naturtillgångar skog och malm. Utbyggnaden av Norrbottens järnverk
AB och vidareförädlingen inom skogsindustrin är exempel på detta.
Industriproduktionen måste också betala en stor del av vår import. Bortåt 50 %
av vår industriproduktion avsätts utomlands. Produktionens sammansättning och
ökningstakt styrs därför i höc grad av efterfrågan i andra länder och den
svenska industrins internationella konkurrensförmåga.

Stora
insatser skall göras på arbetslivets område. De anställdas inflytande skall
stärkas. Stora satsningar behövs för att förbättra arbetsmUjö-erna. Kraven på
kortare arbetstid och minskad stress i arbetet är starka. En ökning av
sysselsättningsnivån eftersträvas. En hög och jämn syssel-

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 328

sättning
är ett av regeringens viktigaste jämlikhctsmål. För att klara detta krävs en
fortsatt stark och expansiv industri. Det är inte tillräckligt att enbart den
offentliga sektorn och servicenäringarna expanderar.

Mot
bakgrund av vad jag har sagt anser jag det vara ställt utom varje tvivel att vi
ännu inte nått någon mättnadsnivå i fråga om energiförbrukningen i vårt land.
Det kommer att ställas krav på ökad energitillförsel även framöver och då
särskilt inom industrin. Denna uppfattning är också helt i överensstämmelse med
den bild som kommer fram av EPU:s och EPK:s betänkanden, remissvaren över dessa
och energisparundersökningen.

En
mängd faktorer talar för att vi inte i fortsättningen kan räkna med en lika
lugn, jämn och tryggad energiförsörjning som vi tidigare under långa
tidsperioder har varit vana vid. I ett globalt perspektiv är energifrågan en
del av ett större resursproblem. Jordens tUlgångar på livsmedel, energi,
mineraler etc. är begränsade. Energiförbrukningen är liksom annan konsumtion
mycket ojämnt fördelad. Av jordens befolkning svarar 30 % för drygt 85 % av
energikonsumtionen. Om jordens hela befolkning skall kunna få en materiell och
näringsmässig standard som ligger i närheten av vad i-länderna nu har, kommer
nästan ofattbart stora insatser att behöva göras.

Den
globala energikonsumtionen har ökat med omkring 5 % per år under hela
1900-talet. Den största energikällan är oljan, som alltmer har tagit över
kolets roll och nu svarar för nästan halva världsförbrukningen. Därnäst kommer
kol med 30 % och naturgas med knappt 20 %. Vattenkraft och kärnkraft svarar
endast för några få procent. Uppskattningar av energireservernas storlek har
gjorts, som baserar sig på nuvarande årskonsumtion samt kända och med
nuvarande priser utvinningsvärda reserver. Därav framgår att olja och naturgas
räcker i några decennier, uran i några hundra år vid användning i dagens typ av
kärnkraftreaktorer och kol i mer än tusen år. Om energipriserna ökar stiger
reserverna eftersom det finns kända men f. n. inte utvinningsvärda reserver.
Detta gäller bl. a. olja och uran.

Även
om det inte under de närmaste decennierna kommer att föreligga en rent fysisk
brist på energi kan ökade försörjningssvårigheter göra sig gällande.
Händelserna på oljemarknaden under de senaste åren har drastiskt ändrat
förutsättningarna härvidlag. Man kan inte utesluta möjligheten att politiska
eller militära aktioner kan leda tUl att direkta försörjningssvårigheter
uppstår. Det finns vidare inte något underlag för att räkna med någon återgång
till de tidigare oljepriserna. Risken finns tvärtom att ytterligare
prisstegringar kan inträffa.

Även
bortsett från att akuta bristsituationer kan uppstå finns det starka skäl som
talar för att industiUänderna bör minska sin oljekonsumtion. De oljeproducerande
länderna, som slutit sig samman i Organiza-tion of Petroleum Exporting
Countries (OPEC), har deklarerat att en

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 329

sådan
utveckling är önskvärd även ur deras synvinkel. Oljan utgör en av jordens
värdefullaste ändliga naturresurser med en utomordcntiigt mångsidig användning.

Starka
ekologiska motiv och miljöskäl talar också för en dämpning av
energikonsumtionen. Utsläppen av bl. a. svavel i samband med eldning med
fossila bränslen sprider sig över stora ytor och medför försurning av vatten
och jordar. Emissioner kan under ogynnsamma förhållanden lokalt leda tiU bl.
a. smog. Förbränning av fossila bränslen ökar också koldioxidhalten i
atmosfären, vilket enligt vissa bedömare redan inom några få decennier kan
orsaka oåterkalleliga förändringar i klimatet både globalt och regionalt.
Påverkan på klimatet kan även befaras av utsläpp av stoft och svavel i samband
med fossileldning. De risker, som är förenade med förbränning av fossila
bränslen, är mycket ofullständigt kända. Den fortgående globala ökningen i
användningen av kol och olja är därför ägnad att inge oro.

Oljekrisen
vintern 19731974 utiöste starka reaktioner i de högener-giförbrukande
industriländerna. I flera länder utarbetades snabbt nya energipolitiska
program. Dessa har vissa gemensamma drag. För det fönsta skall oljeberoendet
minskas genom besparingsåtgärder. Inhemsk oljeproduktion skall stimuleras.
Vidare skall inhemska fossUa bränslen såsom kol och naturgas utvecklas som
ersättning för importerad olja. En i vissa fall utomordentligt kraftig satsning
på kämkraft ingår också i bilden liksom ökad satsning på FoU, bl. a. för att
utveckla nya energikällor.

I
Förenta staterna, som svarar för en tredjedel av jordens energiförbrukning,
proklamerades för ca ett år sedan ett särskilt energipolitiskt program, Project
Independence. Detta syftade ursprungligen till att göra landet oberoende av
energiimport tiU år 1985. Prognoser före oljekrisen pekade på en oljeimport på
700 milj. ton år 1985. I dag finns det av skilda anledningar skäl att
ifrågasätta om projektet är realistiskt.

Problemen på energiområdet
har också föranlett att ett nytt internationellt energiprogram, International
Energy Program (lEP), utarbetas inom OECD:s ram. Sverige deltar i samarbetet
inom lEP. Chefen för handelsdepartementet kommer senare denna dag att anmäla
frågan om svensk anslutning tUl detta program. lEP behandlar bl. a. åtgärder
vid krissituationer och långsiktigt energisamarbete som innefattar bl. a.
samarbete för energibesparing, utveckling av nya energikällor och
FoU-samarbete.

Sverige
är bland de länder i världen som på grund av sin höga levnadsstandard har
högst energikonsumtion per capita. Trots detta svarar vi endast för 0,7 % av
den globala konsumtionen. Beträffande olja är vår andel högre eller 1,1 %,
vilket speglar vårt starka importberoende. I dagsläget har Sverige lägre andel
inhemska energikällor än flertalet industriländer.

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 330

Den
svenska energiförbrukningen uppgick till 429 TWh brutto år 1973. Ökningstakten
per år under perioden 19551973 har varit i genomsnitt 4,7 Tt. Av de olika
cnergislagen har oljan ökat mest eller med drygt 8 % per är. Utvecklingen inom
samfärdselsektorn har varit något långsammare än inom industri- och
uppvärmningssektorerna.

EPU
har angett och analyserat tänkbara alternativ för den framtida utvecklingen på
energiområdet i Sverige. En utgångspunkt för EPU:s prognoser är att de nyligen
inträffade energiprishöjningarna, främst på olja, kommer att vara bestående.
Detta innebär bl. a. att elproduktion baserad på fossila bränslen kommer att
medföra högre elpriser än om elproduktionen sker i kärnkraftverk. Detta gäller
även om avsevärda kostnadshöjningar till följd av bl. a. särskilda
säkerhetsåtgärder i kärnkraftverk medräknas. Vidare har EPU utgått från att
samhällsutvecklingen i stort bestämmer energiförbrukningen för olika ändamål.
Prognoserna har därför baserats på bedömningar av utvecklingen av industriproduktion,
transportförsörjning, bostads- och byggnadsbeståndets utveckling m. in.

EPU
har utarbetat sina prognoser utifrån fyra altemativa förutsättningar, som har
valts för att ge en bild av tänkbara utvecklingstendenser. Alternativen utgår
från dels två konsumtionsnivåer, dels två varianter beträffande produktions-
och tillförselsidan vilka hänger samman med ställningstagandet till ytterligare
kärnkraftutbyggnad och till importberoendet för olja.

Det
högre konsumtionsalternativet innebär en årlig ökningstakt av 3,4 % under
perioden 19701985 och 2,8 % mellan är 1985 och år 2000. Detta alternativ
representerar en spontan utveckling, där inga konsumtionsdämpande
styrningsåtgärder vidtas från statsmakternas sida. I EPU:s lägre
konsumtionsalternativ räknas med en årlig ökning om 2,4 % under perioden
19701985 och L6 % mellan är 1985 och år 2000. Förutsättningen för detta
altemativ är en långsammare industriutveckling än i det högre alternativet
samt att konsumtionsstyrande åtgärder vidtas, främst inom bostads- och byggnadssektorn.

I
alla alternativen beräknar EPU att förbrukningen av elenergi ökar snabbare än
den totala energikonsumtionen. Den ökande elandelen i energiförsörjningen
förklaras av en fortgående rationalisering och automatisering inom industrin.
Användningen av el för processvärme väntas däremot öka endast obetydligt.
Uppvärmning förutses i ökande grad ske med elvärme och fjärrvärme.

Den
spontana konsumtionsutvecklingen ligger enligt EPU:s beräkningar lägre än den
ökningstakt i energiförbrukningen om ca 4,5 % per år som varit rådande under de
senaste decennierna. Detta trendbrott har flera orsaker. De höjda
energipriserna verkar tiU en del bromsande på efterfrågan, även om uppgången
faktiskt endast innebär att en återgång skett till 1950-talets prisnivå. Uppvärmningskostnadernas
andel av

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 331

bostadskostnaderna
har återförts till ungefär 1960 års nivå. Vidare förklaras trendbrottet av en
allmänt ökad energimedvetenhet. Vissa mättnadstendenser kan också iakttas på
områden som är starkt styrande för energiutvecklingen. Som exe.mpel kan nämnas
inomhustemperatur och biltäthet. Det finns även skäl att räkna med en spontant
påskyndad teknisk utveckling till följd av den höjda prisnivån och det
osäkrare försörjningsläget.

Åtskilliga
remissinstanser uttalar sig om prognosarbetets uppläggning och genomförande i
olika avseenden och diskuterar riktigheten av resultaten. Flertalet accepterar
det tiUämpade tUlvägagångssättet och betonar vikten av att arbetet med energiprognoser
fortsätter.

I fråga om resultaten
varierar bedömningarna. De flesta remissinstanserna avstår från att närmare
söka utvärdera EPU:s beräkningar. Några, bl. a. statens industriverk och
statistiska centralbyrån (SCB), bedömer prognosresultaten som rimliga. Andra
remissinstanser, t. ex. statens pris- och kartellnämnd och Sveriges
Civilingenjörsförbund CF-STF, hävdar att prognosresultaten generellt sett
snarast är för höga och den spontana utvecklingen av energiförbrukningen anses
ligga närmare det lägre än det högre av EPU:s båda konsumtionsalternativ. Någre
remissinstanser, bl. a. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), AB Atomenergi
och Centrala driftledningen (CDL) anför att behovet av energi fram till år 1985
ligger omkring det högre alternativet men att den spontana utvecklingen
därefter kommer att närmast motsvara EPU:s lägre konsumtionsalternativ.

Vissa
remissinstanser uttalar sig om prognoserna i fråga om särskUda
förbrukningsområden. Bl. a. Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks-
och industriorganisation uttalar att de i allt väsentligt kan vitsorda EPU:s
prognoser och redovisningar för industrisektorn. Andra, t. ex.
konjunkturinstitutet. Svenska petroleum institutet och Ångpanneföreningen,
menar att industrins produktionsutveckling har överskattats i det högre
alternativet. LO anser det inte sannolikt att en industriutveckling i enlighet
med EPU:s högre alternativ kan realiseras.

Som
jag redan har anfört är det min bedömning att det även framgent kommer att
ställas krav på ökad energitiUgång i vårt land. Mot bakgrund av vad EPU och
remissinstanserna har anfört är det troligt att en spontan, ostyrd utveckling
kommer att innebära att energiförbrukningen ökar med omkring 3 % per år i
genomsnitt till år 1985. För tiden därefter till år 2000 förefaller det rimligt
att räkna med en klart lägre spontan ökningstakt. Dessa bedömningar bör enligt
min uppfattning bilda utgångspunkt för de fortsatta energipolitiska
övervägandena.

Är
1974 var den totala energiförbrukningen 6 % lägre än år 1973. Oljeförbrukningen
minskade med ca 10 % och elkonsumtionen var i stort sett konstant. Denna
utveckling förklaras av flera sammanfallande omständigheter, som aUa verkat
dämpande på energiförbrukningen.

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 332

För
det första flerfaldigades oljepriset på kort tid. Hushållen och näringslivet
stimulerades härigenom att snabbt inventera och vidta besparingsåtgärder. Det
osäkra försörjningsläget, som ägnades stor uppmärksamhet inte minst i
massmedia, var en annan faktor. En energisparkampanj genomfördes och direkta
ransoneringar och regleringar vidtogs. Minskat uppvärmningsbehov till följd av
den osedvanligt milda vintern reducerade det totala energibehovet med 4 %.

Utvecklingen
på energimarknaden 19731974 bestämdes av tillfälliga förhållanden och
påverkar inte de långsiktiga bedömningar av den spontana energiförbrukningen,
som jag nyss har redovisat.

Starka
skäl talar enligt min mening för att en spontan utveckling av
energikonsumtionen, som kan antas innebära en årlig ökning med ca 3 % till år
1985 och därefter tUl år 2000 en visserligen lägre men klar ökningstakt, inte
kan accepteras. För detta talar oljans stora betydelse i vår energiförsörjning.
Eventuella framtida kriser på den internationella oljemarknaden utgör ett hot
mot vår försörjningstrygghet och därmed vår ekonomiska stabilitet och vår
sysselsättning. De ökade kostnaderna för oljeimporten är ett problem. Vår miljö
hotas av en kraftigt ökande energiförbrukning. Utsläpp av koldioxid genom förbränning
av fossila bränslen kan medföra en klimatpåverkan som leder till allvarliga konsekvenser
för våra levnadsbetingelser. Vi bör också solidariskt med andra
högindustrialiserade länder medverka till att en rovdrift undviks på
naturresurser, som inte kan förnyas.

En
huvudmålsättning för energipolitiken i Sverige bör därför vara att främja ökad
sparsamhet med energi och därmed åstadkomma en bättre hushållning med
energiresurserna. De centrala målen för samhällspolitiken beträffande bl. a.
sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, ekonomisk utjämning, bostäder och
offentlig service får inte ifrågasättas tUl följd av denna inriktning av
energipolitiken. En begränsning av energiförbrulcningen får därför inte
planeras och genomföras på sådant sätt att dessa mål äventyras.

Mer
än 70 % av vår energiförsörjning är baserad på olja. Oljekrisen demonstrerade
på ett tydligt sätt vilka risker vår ekonomi är utsatt för genom det stora
beroendet av import av olja för energiförsörjningen. Näringslivet är ytterst sårbart
för störningar i tUlförseln. Om begränsningarna i oljetillförseln hade
fortsatt ytterligare några veckor föregående vinter hade allvarliga och
vittgående konsekvenser för sysselsättningen uppstått, i första hand till
följd av brist på plaster och plastråvara. Sådana petrokemiska varor utgör i
dag en strategisk del av vår industris materialförsörjning.

Sveriges
bytesbalans belastas med stora belopp till följd av de stegrade oljepriserna.
Med nuvarande konsumtionsnivå och priser beräknas utgifterna för oljeimporten
till 13 miljarder kr. per år. De höjda oljepriserna drabbar också företag och
konsumenter hårt och ställer krav på anpassning.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 333

Ett
flertal av de remissinstanser som har yttrat sig över EPU;s betänkande, bl. a.
kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), statens
industriverk och CDL framhåller betydelsen av att vårt beroende av importerade
bränslen minskar. Jag delar helt denna bedömning och anser att den måste utgöra
en grundläggande utgångspunkt för vår framtida energipolitik.

Av egna erfarenheter vet
vi att all energiproduktion är förenad med miljöproblem av olika slag. Det
finns påtagliga konfliktrisker mellan önskemålet om en utveckling av
energisektorn och miljövårdens intressen. Ökade krav på energi för därför med
sig krav på ett fortsatt aktivt mUjövårdsarbete.

Förbränningen av fossila
bränslen såsom olja och kol ger stora utsläpp av svaveldioxid, nitrösa gaser,
koldioxid, tungmetaller, stoft m. m. Detta medför hälsorisker, korrosion,
försurning av mark och vatten m. m. För att minska en del av dessa
skadeverkningar har bestämmelser utfärdats om högsta svavelhalt på 2,5 % i
eldningsolja i hela landet. I vissa delar av landet de tre
storstadsregionerna och Västsverige är gränsen 1,0 %,

Värmekraft i form av
kärnkraft eller oljekondens ger stora spillvärmemängder som leder till
rubbningar i den ekologiska balansen. Kärnkraften har dessutom specieUa
miljö-, hälso- och säkerhetsproblem i samband med såväl driften som
omhändertagande och hantering av det högaktiva avfallet.

Utbyggnad av vattenkraft
innebär ofta svåra ingrepp i landskapet och rubbar den ekologiska balansen inom
större eller mindre områden.

Torveldning i stor skala
skulle medföra skador på en naturtyp som tillhör våra mest opåverkade.

Under senare tid har
möjligheterna till energibesparingar börjat studeras och debatteras alltmer.
EPU och EPK diskuterar och föreslår ett flertal åtgärder. 1 olika sammanhang
har en mängd uppslag och idéer lanserats. För att få ett konkret underlag för
att bedöma möjligheterna till energibesparingar har en särskild
energisparundersökning gjorts som komplettering till EPU:s och EPK:s arbete. I
anslutning till remissbehandlingen av EPU:s betänkande ombads 25 statliga
myndigheter att för sitt ansvarsområde göra en genomgång av förutsättningarna
för och konsekvenserna av olika åtgärder för att spara energi på kortare och
längre sikt. Myndigheternas bedömningar har skett utifrån två sparalternativ,
varav det ena motsvarar EPU:s lägre konsumtionsprognos, dvs. en ökning av
energiförbrukningen med 2,4 % per år till år 1985. Det andra innebär en
ytterligare nedräkning med 0,4 procentenheter till 2,0 % i genomsnitt under
perioden 19701985.

Ett genomgående intryck av
EPU:s och EPK:s betänkanden och yttrandena över dessa samt
energisparundersökningen är att sparmöjlighetema är goda. De myndigheter som
har yttrat sig om den framtida

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 334

energikonsumtionsnivän
i samband med energisparundcrsökningen anser samtliga att det är möjligt att
spara energi enligt något av de båda alternativen utan att målen för
samhällsutvecklingen behöver rubbas.

Det
framgår vidare att besparingarna under de närmaste åren främst kan ske i form av
en effektiviserad energianvändning. Möjligheterna bedöms särskilt gynnsamma
härför beträffande bostäder och övriga lokaler. Stora vinster kan göras genom
relativt enkla åtgärder i form av t. ex. bättre inreglering och skötsel samt
installationer av viss utrustning för inreglering, styrning och kontroll av
värme- och ventilationssystem.

Inom näringslivs- och
samfärdselsektorerna anses sparinsatser kunna få större effekt först på längre
sikt.

I ett längre perspektiv
kan man räkna med besparingseffekter genom strukturella förändringar såsom att
nya bostäder, industrier och transportsystem utformas och dimensioneras med
tanke på att håUa nere energikonsumtionen. På längre sikt kan även resultat av
ökade FoU-insatser börja ge påtagliga bidrag.

Som jag redan har
framhållit är det nödvändigt att vi inriktar vår energiförsörjning på en mer
planmässig hushållning med energiresurserna. En relativt optimistisk syn på
möjligheterna att spara energi utan att centrala samhällspolitiska mål behöver
eftersättas har kommit fram bl. a. i sparundersökningen. Mot denna bakgrund bör
vi allvarligt pröva möjligheten att sänka energikonsumtionens ökningstakt och
att som ett av energipolitikens mål ställa upp att ökningen av energikonsumtionen
i Sverige begränsas till 2 % per år i genomsnitt t. o. m. år 1985. Totala
förbrukningen år 1985 skulle därmed bli ca 540 TWh. För tiden därefter bör en
ytterligare nedpressning av tillväxten eftersträvas sä att om möjligt landets
totala energikonsumtion kan stabUiseras på en konstant nivå omkring år 1990
utan att övriga centrala mål för vår samhäilspolitik eftersatts.

En så pass låg
energiförbrukning är en mycket ambitiös målsättning. Som jämförelse kan nämnas
att i en av OECD genomförd energistudie uppskattas den möjliga
energibesparingen år 1985 till 510 % av den förbrukningsnivå, som följer av en
spontan utveckling med nu gällande energipriser. Den målsättning som jag här
har angett innebär en besparing av energi för år 19S5 på över 20 % jämfört med
nivån enligt EPU:s högre alternativ. Jämfört med den nivå, som erhålls om den
av mig tidigare bedömda spontana utvecklingen (3 % ökning per år) skulle
tillåtas fortgå, är besparingseffekten 15 % år 1985. I sammanhanget bör man
komma ihåg att vi utnyttjar vår energi förhållandevis effektivt. Per capita
räknat är den svenska energiförbrukningen endast drygt hälften så stor som i
Förenta staterna trots ungefär samma levnadsstandard och sämre klimatologiska
fömtsättningar i Sverige.

Möjligheterna att begränsa
energikonsumtionen varierar avsevärt mellan olika användningsområden. Jag har
med ledning av spamnder-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 335

sökningen
och remissvaren på EPU och EFK gjort bedömningen att begränsningar är lättast
att åstadkomma inom uppvärmningssektoni. Att genomföra omfattande
energibesparingar inom industrin är mer tidskrävande om man samtidigt vill
upprätthälla en hög industrisysselsättning. Den nyss angivna målsättningen
beträffande den totala energikonsumtionen förutsätter därför att industrins
förbrukning tillåts öka mer än genomsnittligt. En realistisk målsättning för
industrins energiförbrukning torde vara en årlig ökning med ca 3 % t. o. m. år
1985.

För
att det angivna målet för energikonsumtionen skall nås måste ett flertal såväl
kortsiktigt som långsiktigt verkande åtgärder sättas in. Särskilt viktigt är
det att vi redan nu planmässigt riktar in energipolitiken på att söka
åstadkomma oförändrad förbrukning omkring år 1990. Osäkerhet råder om effekten
av många besparingsåtgärder. Därmed råder också osäkerhet om storleken av de
insatser som krävs för att vi skall kunna nå det uppsatta målet. För egen del
anser jag det inte försvarligt att till varje pris hålla tiUbaka
energiförbrukningen. Energipolitiken får inte förhindra att vi uppnår våra grundläggande
mål beträffande sysselsättning, snabb ekonomisk tUlväxt, bättre regional
balans, trygghet, jämlikhet och god miljö. I det följande redovisas närmare
förslag tUl åtgärder som syftar till minskad energianvändning.

12.2.2
Planering

Hittills
har planeringen på energiområdet främst varit inriktad på att tillgodose kraven
på en jämn och effektiv energitillförsel.

Inom
elförsörjningens område bedrivs sedan länge en långsiktig planering och
samordning. Så länge elkraften producerades i små kraftverk och distribuerades
lokalt var behovet av långsiktig planering begränsat. I takt med att
kraftstationerna har vuxit i storlek och ett landsomfattande distributionsnät
för elkraft har utvecklats blev detta behov clUmer uttalat. Ett omfattande
samarbete rörande beredskap och försörjning med el sker numera mellan
kraftproducenterna inom CDL. Samhället är engagerat på flera sätt inom
elsektorn. Staten svarar genom statens vattenfalisverk för närmare hälften av
landets elproduktion. Kommunerna dominerar distributionen och svarar för två
tredjedelar därav. Dessutom äger kommunerna helt eller delvis samtliga kraftvärmeverk
i Jandet.

Oljans
växande betydelse för vår energiförsörjning har lett tUl att den statliga
planeringen byggts ut även på detta område, i första hand genom åtgärder som
syftar tiU förbättrad beredskap vid störningar i tillförseln.
Energiberedskapsutredningen (H 1974: 03) skall lämna förslag till lösningar hur
energiförbrukning skall begränsas i krissituationer, särskilt s. k.
fredskriser.

Den
målsättning för energikonsumtionens utveckling, som jag tidigare har angett,
ställer krav på en mer planmässig hushållning med

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 336

energi. För att kunna genomföra denna måste den
energipolitiska planeringen förstärkas och byggas ut till att omfatta även
användningssidan.

Behovet av planering och styrning av energikonsumtionen
gäller inte bara dess nivå. En anpassning av konsumtionens sammansättning med
hänsyn till produktionssystemets utvecklingsmöjligheter måste också ske.

Jag kommer i det följande att redogöra för ett flertal
förslag till åtgärder med syfte att dämpa energiförbrukningens ökning. För att
dessa åtgärder skal! få bästa möjliga effekt bör de sätt.as in planmässigt och
samordnat.

Som J£g redan har anfört är utvecklingen på energiområdet
i hög grad sammanvävd med utvecklingen inom olika samhällsområden. Planeringen
av energiförbrukningens utveckling, sammansättning och storlek måste samordnas
med annan övergripande samhällsplanering. Starka beröringspunkter föreligger
med bl. a. den ekonomiska planeringen, sysselsätlningsplaneringen,
industripolitisk planering, trafikplanering och planering av bostäder och
byggande. Energisektorns planering måste ske i samveikan med bl. a.
regionaipolitisk, fysisk och miljöpolitisk planering.

För att planeringen skall kunna bedrivas effektivt krävs
ett fylligt kunskapsunderlag om energiförbrukningens sammansättning och utveckling.
Behovet av utrednings- cch prognosverksamhet inom energiområdet har länge varit
erkänt och föranledde att EPU tillkallades år 1972. När statens industriverk
bildades år 1973 inrättades en energibyrå inom verket. Härigenom skapades på
myndighetsplanet ett organ inom vilket prognoser och andra studier kan göras
samt metodutveckling äga ram.

Industriverket har byggts upp i raskt takt. När EPU hade
slutfört sitt uppdrag överfördes dess sekretariat till industriverkets
energibyrå. Erfarenheterna frän EPU:s arbete och vissa verksamheter, som EPU
hade påbörjat men inte hade hunnit fullfölja, fördes över till verket. Jag vill
särskilt nämna arbetet på att utveckla en energiprognosmodeU som är avsedd att
utgöra ett instrument för bedömning av energins roll i den svenska
samhällsekonomin. Modellen, som väntas föreligga i en första samlad version
till sommaren 1975, skall beskriva efterfrågan och utbudet av energi i olika
former och sambanden dem emellan på olika nivåer. Modellen skall kunna visa t.
ex. hur oljeprisförändringar och utvecklingen av energiomvandlingsteknik
påverkar priser och verksamheter i olika samhällssektorer och hur efterfrågan
på olika energislag påverkas av t. ex. energi- och miljöpolitiska åtgärder.
Ambitionen är att utveckla en modell som gör det möjligt att räkna fram
alternativa prognoser avseende energikonsumtionens utveckling utifrån olika
antaganden om bränslepriser, energiomvandlingsteknik, miljörestriktioner m. m.

Denna energiprognosmodeU har utvecklats i nära anslutning
tUl det modellsystem för hela ekonomin som långtidsutredningarna arbetar med.
Detta möjliggör att långtidsutredningarna kan utnyttja informa-

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 337

tion
om åtgångstal, energiförbrukning och energiproduktion enligt energimodellen
samtidigt som den senare kan utnyttja samma yttre fömtsättningar som
långtidsutredningarna. Mot slutet av år 1975 kommer de första resultaten av
dessa samordnade beräkningar att kunna presenteras.

Biand
andra arbeten, som hade påbörjats inom ramen för EPU och som nu faller inom
industriverkets verksamhet på energiområdet, kan nämnas studier av
energiefterfrågans priskänslighet och energikostnadernas betydelse för
transportvolymsutvecklingen.

Energisparkommitténs
(1 1974: 05) uppdrag är att planera och biträda vid genomförandet av
sparkampanjen under vinterhalvåret 1974 1975. Jag kommer senare att förorda
att en liknande kampanj bedrivs även under nästa vinterhalvår och föreslå att
kommitténs uppdrag förlängs. I samband därmed avses kommittén få i uppdrag
även att följa upp insatta åtgärder för att spara energi och att göra samlade
redovisningar av konsumtionsutvecklingen. Kommittén avses dessutom i samverkan
med berörda myndigheter och organisationer studera olika möjligheter att
hushålla med energi.

Arbetet
med den officiella statistiken i Sverige är samlat hos SCB. För att utveckla
den officiella elstatistiken bildades år 1963 en särskild samarbetsnämnd med
representanter för SCB, CDL, kraftverksföreningen och elverksföreningen.
Numera ingår även en representant från industriverket i nämnden. Motsvarande
arbete på bränslestatistikens område påbörjades år 1972 inom en liknande
samarbetsnämnd. I denna nämnd ingår representanter för SCB, ÖEF,
industriverket. Svenska petroleum institutet. Svenska värmeverksföreningen och
Svenska gasföreningen.

I
EPU:s och EPK:s betänkanden liksom i remissyttrandena över dem och i
sparundersökningen har på en rad punkter efterlysts förbättring, utvidgning och
snabbare framtagning och rapportering av energistatistiken. Särskilt stora
behov anses föreligga beträffande bränslestatistiken. EPU pekar bl. a. på
svårigheterna att göra en analys av bränslekonsumtionen inom olika
användningsområden, på olika byggnadstyper osv.

Statens
råd för byggnadsforskning anser att nuvarande statistiska information är
ofullständig när det gäller byggnadsområdet och särskUt i fråga om industrins
lokalbestånd. Rådet anser att SCB och industriverket bör få i uppdrag att
efter samråd med bl. a. rådet se över möjligheterna att förbättra det
statistiska underlaget i denna del i syfte att möjliggöra en analys av bl. a.
industrins energianvändning fördelad på processer m. m. resp.
lokaluppvärmning.

Grundläggande
för en ändamålsenlig energipolitisk planering är att ett statistiskt underlag
finns, som är tillräckligt detaljerat och i tiden aktuellt. Jag delar uppfattningen
att energistatistiken behöver väsentligt förbättras. Det är önskvärt att
bränslestatistiken utvecklas, särskilt för

22
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 30

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 338

uppvärmningssektorn, med bl. a. redovisning av
förbmkningen på olika användarkategorier. En snabbare redovisning än f. n. är
önskvärd bl. a. för uppföljning av sparkampanjer.

Mot denna bakgrund avser jag att föreslå regeringen att
uppdra ät SCB att efter samråd med bl. a. industriverket, ÖEF, statens råd för
byggnadsforskning och sparkommittén utarbeta förslag til! åtgärder för att
vidareutveckla energistatistiken.

Kunskapsunderlaget för bedömning av industrins framtida
energibehov behöver också förbättras. Industrins energiförbrukning bestäms av
utvecklingen av sektorns storlek totalt, dess fördelning pä olika branscher
och den specifika energiförbrukningen, dvs. hur mycket energi som går åt för
att producera en viss vara. Vissa undersökningar av industrins specifika
energiförbrukning har redan genomförts i EPU:s regi.

Järn- och stålindustrin samt skogsindustrin svarar
tillsammans för drygt 60 % av industrins energiförbrukning, dvs. 25 % av
landets totala förbrukning. Det är därför angeläget med en noggrann genomgång
av besparingsmöjligheterna i dessa branscher. Inom processindustrin, främst de
nyssnämnda branscherna, sker värmeproduktion som biproduktion. Denna utnyttjas
i viss utsträckning för elproduktion i en s. k. mottrycks-process. Spillvärme
kan också användas för uppvärmning av lokaler. En ökning av industrieO
mottrycksproduktion liksom av tillvaratagande av spillvärme från industriella
processer både inom och utom industrin, exempelvis för bostadsuppvärmning,
skulle innebära stora energibesparingar.

Mot bakgrund härav avser jag att föreslå regeringen att
uppdra ät industriverket att i samarbete med berörda näringslivsorganisationer
studera dels energianvändningen inom de två mest energikrävande industribranscherna,
nämligen järn- och stålindustrin samt skogsindustrin, dels möjligheterna att
tillvarata spillvärme från industriella processer för värmedistribution och
elproduktion. På grundval av dessa studier bör industriverket även lägga fram
förslag tUl åtgärder för att nedbringa energianvändningen. Uppdraget bör ses
som en inledning till en kontinuerlig undersökningsverksamhet, omfattande all
industriell energianvändning.

De planeringsåtgärder som jag hittills har berört innebär
att informations- och kunskapsunderlaget rörande energianvändning kommer att
väsentiigt förbättras. Enligt min uppfattning är det dessutom nödvändigt att
påverka konsumtionsutvecklingen med vissa regleringsåtgärder.

I första hand bör härvid beaktas möjligheten att inom
ramen för plan- och byggnadslagstiftningen påverka energikonsumtionen.

Enligt bestämmelser i 136 a § byggnadslagen (1947: 385,
BL) skaU lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet prövas av regeringen
om valet av plats är av väsentiig betydelse för hushållningen med

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 339

landets samlade mark- och vattentillgångar. Det ankommer
på regeringen att föreskriva vilka slag av sådan verksamhet som skall prövas.
1 kungörelsen (1972:781) om lokaliseringsprövning beträffande industrien
verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385) m.m. har sålunda
föreskrivits att lokaliseringsprövningcn generellt skall omfatta nyanläggning
av bl. a. järn- och stålverk, mctallve:-k och ferrolegeringsverk, pappersbruk
och cellulosafabrik, fabrik för framställning av petrokemiska produkter och cementfabrik.
Utanför den generellt föreskrivna lokaliseringsprövningcn står t.ex, annan
kemikalieindustri än den petrokemiska. Härutöver kan lokaliseringsprövning
aktualiseras genom beslut av regeringen i visst fall. Bestämmelserna i 136 a §
BL avser således valet av plats för viss industriell eller liknande verksamhet
med hänsyn till hushållningen med mark och vatten. Någon prövning från
energihiishällningssynpunkt kan inte ske.

1 anslutning till BL har närmare bestämmelser om bi. a,
planläggning av bebyggelse och om utförande av byggnad meddelats i byggnadsstadgan
(1959: 612, BS), Dessa bestämmelser innehåller inte något direkt uttalat stöd
för att vid planläggning av bebyggelse ta hänsyn till behovet av hushållning
med energi. Bestämmelserna torde inte heller ge stöd för krav pä begränsning av
värmeförbrukningen i byggnad.

Statens planverk har i samband med
energisparundersökningen föreslagit att 136 a § BL ändras så att inte bara
valet av plats utan även tillkomsten över huvud av viss industri skall kunna
prövas och att prövningsgrunderna skall vidgas till att avse också
hushållningen med energi. Planverket har dessutom föreslagit att de allmänna
bestämmelserna om planläggning i BS tillförs en föreskrift om att hänsyn skall
tas också till övergripande behov av energihushållning. Vidare har planverket
föreslagit att BS skall kompletteras med en ny paragraf om att byggnad skall
utföras så att den möjliggör god värmehushållning.

Enligt min uppfattning är det önskvärt att i större
utsträckning än hittills kunna bedöma och planera de stora energianvändarnas
utveckling från energihushållningssynpunkt. Samhället bör ha det avgörande
inflytandet häröver. De branscher som omfattas av den generellt föreskrivna
prövningen svarar tUlsammans med annan kemikalieindustri än den petrokem.iska
för 20 % av industrins saluvärde men för över 50 % av förbrukningen av till
industrin levererad energi. Enligt min mening är det därför angeläget att 136 a
§ BL ändras så att den kommer att gälla även industriell eller liknande verksamhet
som är av väsentiig betydelse med hänsyn till landets energiförsörjning. En
prövning även från energihushållningssynpunkt bör inte vara begränsad tUl
valet av plats utan kunna avse tillkomsten över huvud av viss industriell
verksamhet. Med hänsyn tUl energihushållningsaspekten bör vidare all industri
för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier omfattas av det
generella prövningskravet. Chefen för bostads-

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 340

departementet
kommer senare denna dag att lägga fram förslag till ändring i 136 a § BL.

Det
är enligt min mening klart att även bebyggelseplaneringen och utformningen av
enskilda byggnader är av stort intresse från energihushållningssynpunkt. Det
är därför önskvärt att Öppna möjlighet för att vid planläggning ta hänsyn till
behovet av hushållning med energi. Samtidigt bör lagstiftningen göra det
möjligt att tillgodose kravet på att byggnad utformas så att den möjliggör god
värmehushållning. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att
lägga fram förslag till ändringar i BS i de avseenden jag här har berört,

I
sitt betänkande (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning föreslog
energikommittén att samtliga kommuner skulle åläggas ansvar för att
värmeförsörjningen inom tätbebyggt område sker enligt en av kommunen utarbetad
värmeplan. Remissinstanserna ställde sig i allmänhet positiva till förslaget.
Många instanser ifrågasatte om inte särskilda energiplaner omfattande all
energiförsörjning i en kommun borde upprättas.

Värmeanläggningsutredningen
tillkallades vintern 1973 för att utreda frågan om lagstiftning rörande
allmänna värmeanläggningar. Utredningen har i sitt betänkande (SOU 1974: 77)
Värmeförsörjning enligt värmeplan lagt fram förslag till lagstiftning om
värmeförsörjning med fjärrvärme, elvärme och gasvärme, s. k. kollektiva
uppvärmningssystem. Förslaget utgår från att den kommunala planeringen skall
vara frivillig. I betänkandet betonas att den lokala värmeförsörjningen måste
ses i samband med hela den lokala energiförsörjningen, vUken i sin tur är
beroende av utformningen av den övergripande energipolitiken. Utredningen
anser att även lagstiftning om lokal energiplanering (energiförsörjning),
behövs. Frågor som enligt utredningen bör tas upp i en energiplanering är
spörsmål angående bl. a. produktion av energi, bevakning av att
energiproduktionen anordnas på sådant sätt och att den kollektiva
uppvärmningen får sådan omfattning att miljövårdens intresse av t. ex. bättre
luftvårdsförhållanden tillgodoses.

Värmeanläggningsutredningens
betänkande har remissbehandlats och bereds f.n. inom justitiedepartementet.
Remissinstanserna har allmänt understrukit behovet av energiplanering som grund
för de av utredningen föreslagna värmeplanerna.

EPU
har för sin del föreslagit att en samordning mellan energiplanering på
riksnivå och den lokala energiplaneringen utreds och att härvid speciellt
beaktas hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den lokala
energiplaneringen.

Svenska
kommunförbundet anför i remissyttrande att EPU:s syn på den kommunala
planeringen som ett medel att bättre kunna beakta de samhälleliga aspekterna
vid valet av uppvärmningsform helt överensstämmer med förbundets uppfattning.
Förbundet instämmer med utredningen att en sådan kommunal planering bör
omfatta planering för all

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 341

ledningsbunden
energi. Även flera andra remissinstanser, bl. a. Kooperativa förbundet och
Svenska värmeverksföreningen, delar EPU:s uppfattning om behovet av
energiplanering.

Enligt min uppfattning är
det angeläget att en bättre hushållning med energiresurserna på såväl nationell
som regional och lokal nivå kommer till stånd. En effektivare energianvändning
kan nås bl. a. genom att system för kollektiv energiförsörjning byggs ut och
genom att spillvärme från bl. a. processindustri används för uppvärmning av bostäder.
Ett annat exempel är möjligheterna att ta till vara överskottsgas från järn-
och stålindustrin som bränsle i värme- och/eller kraftvärmeverk. Ett projekt
av detta slag undersöks f. n. i Luleå i anslutning till Norrbottens järnverks
nya koksverk och Stålverk 80.

Kommunernas roll inom
ramen för en utbyggd samhällelig planering har förstärkts under senare år bl.
a. beträffande den fysiska planeringen. Enligt min mening är erfarenheterna av
den ökade kommunala planeringsverksamheten goda. Det är med tanke på bl. a.
de starka beröringspunkterna med annan samhällsplanering, med bostadsförsörjning,
med byggande av vatten och avlopp etc. naturligt att kommunerna tar en stor
del av ansvaret för en utbyggd planering av hushållningen med
energiresurserna. Jag delar den uppfattning som har förts fram av bl. a,
värmeanläggningsutredningen att särskUd lagstiftning om kommunal
energiplanering bör införas. Enligt min mening bör en sådan planering avse
produktion och distribution av i princip alla energislag för alla
konsumtionsändamål oavsett vem som äger produktions- eller
distributionsanläggningarna. Genom lagstiftning om sådan energiplanering skulle
fömtsättningarna att genomföra en Bättre energihushållning förbättras avsevärt.
Bl. a. skulle åtgärder som innebär en samordning av energiförsörjningen mellan
kommuner och industri samt mellan flera kommuner underlättas med en
ändamålsenlig kommunal energiplanering. Planeringen bör få formen av att energiplaner
upprättas. Regional samverkan över kommungränserna på frivillighetens grund
bör eftersträvas. Det bör också eftersträvas att finna en ordning som medför
nödvändig koordinering av de kommunala planerna sett i ett större sammanhang.
Därigenom skulle en översiktlig energiplanering kunna garanteras som omfattar
hela landet. Inom t. ex. elförsörjningen är detta önskvärt av tekniska skäl
med hänsyn till det landsomfattande samkörande ledningsnätet och lokaliseringen
av stora produktionsanläggningar.

Efter samråd med chefen
för kommundepartementet vill jag nämna att jag inom kort kommer att begära
regeringens bemyndigande att tillkalla en särskUd utredning för att utarbeta
förslag till lag om kommunal energiplanering m. m.

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 342

12.2.3 Forskning och utveckling

Vid sin behandling av konsumtionsutveckUngen och i
bedömningen av möjligheterna att spara på energi har EPU, EPK och remissinstanserna
på en rad punkter betonat vikten av forskning och utveckling med inriktning mot
användarsidan. I sparundersökningen har en mängd idéer och uppslag lanserats,
ofta av FoU-karaktur. Det är uppenbart att möjligheterna bedöms vara goda att
nå energibesparingar genom ny teknik och nya system för energianvändning. Det
är emellertid nödvändigt att skilja mellan långsiktigt och kortsiktigt
verkande åtgärder.

Energiproduktionen karakteriseras av stora enheter, långa
planeringstider och långa utnyttjandetider. Snabba förändringar i stor skala
kan inte genomföras utan betydande omställningsproblem av teknisk eller
ekonomisk art. Liknande hinder föreligger många gånger på användarsidan i och
med att energikonsumenterna har investerat i utrustning som är mer eller mindre
kapitalkrävande. Investeringar i bostäder och andra byggnader samt utformningen
av industriella processer och transportsystem är exempel härpå. Nya rön kommer
därför i allmänhet att få större betydelse för energikonsumtionens
sammansättning och volym först på lång sikt. FoU-insatserna måste dock påbörjas
redan nu och bedrivas kontinuerligt, om handlingsfriheten skall bibehållas och
en ändamålsenlig planering kunna ske.

Möjligheterna att även på kort sikt effektivisera
energiförsörjningen i det befintiiga systemet genom FoU-arbete bör å andra
sidan inte underskattas. Utredningarna och remissinstanserna har som exempel på
områden där FoU-insatscr tä.Tiligen snabbt kan ge resultat pekat på system för
ökat utnyttjande av spillvärme från industrier för mottrycksproduktion eller
fjärrvärmedistribution, metoder för energilagring för att utjämna olikheter i
belastningen mellan delar av dygn eller säsongvis och reglersystem för snabb
anpassning av energitillförseln till skiftande förbrukning. Insatser inom dessa
områden ingår i det FoU-program. som jag förordar i det följande.

Det är självfallet angeläget att se tUl att de nya, mer
energisnåla metoderna och utrustningarna verkligen tas i bruk när de har
utvecklats. Flera remissinstanser har i detta sammanhang pekat på att
energibesparande teknik med hittiUsvarande energipriser inte alltid varit
lönsam att tillämpa, särskilt om detta lett till nyinvesteringar eller
ombyggnader. Med nuvarande priser har situationen ändrats och förutsättningarna
för en övergång till en mera energisnål teknik förbättrats. För att ytterligare
underlätta en snabb introduktion av sådan teknik kommer i det följande att
förordas att under budgetåret 1975/76 ekonomiskt stöd skall utgå tUl dels
energibesparande investeringar i byggnader och i näringslivet, dels
uppförandet av prototyp- och demonstrationsanläggningar. Vidare kommer jag att
ta upp frågor om information och utbUdning som medel för att bl. a. främja
övergången till nya metoder och utrust-

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 343

ningar m. m. De organ som enligt mina förslag i det
följande avses få ansvaret för FoU-program skall också fä i uppdrag att se till
att kunskaper om erfarenheter och resultat av verksamheten får en tillräcklig
spridning.

12.2.4 Energiskatt m. in.

Vid strävanden att begränsa ökningen av energikonsumtionen
bör övervägas även vilken roll som bör tilldelas energibeskattningen. Frågan om
energiskatternas lämpliga höjd hänger samman med frågan om ener-gieftcrfrågans
priselasticitet.

EPU har redovisat en litteraturgenomgång beträffande de
priselasti-citetsstudier som har utförts såväl i Sverige som utomlands och även
resultatet av en egen översiktlig studie. Utredningen har inte ansett det
möjligt att basera prognosarbetet på kvantitativa slutsatser från dessa
elasticitetsstudier utan har måst nöja sig med kvalitativa överväganden. EPU
har med exempel frän direkta valsituationer (case-studies) sökt ange hur priset
på energi kan komma att bestämma hur en konsument som strävar efter lägsta möjliga
totala kostnad anpassar sin energiförbrukning. På grundval av sådana
överväganden har EPU räknat med att den högre prisnivån på energi, som man nu
anser trolig även i fortsättningen, kommer att spontant leda till en rad
åtgärder för att begränsa energiförbrukningen. EPU har dessutom i sina lägre
konsumtionsalternativ räknat med att samhället genom styrande insatser
stimulerar till ytterligare energibesparingar.

De remissinstanser som har uttalat sig om energiprisets
inverkan på efterfrågan har stött EPU:s uppfattning att ett högre energipris i
princip medför en bättre hushållning med energi. Även jag finner det realistiskt
att på detta sätt räkna med att prishöjningarna kommer att leda till en bättre
hushållning med energi.

Prissättningen på energi och därmed energikonsumtionen kan
påverkas också av energiskatter och andra avgifter på energi. Energikommittén
framhåller i sitt betänkande Sveriges energiförsörjning att en särskild
beskattning på energiområdet i princip bör vara konstruerad så att dess
inverkan på konkurrensen mellan olika energislag ansluter sig till vad som
eftersträvas av bl. a. energipolitiska skäl. Som exempel nämner kommittén att
luftvärdssynpunkter kan utgöra motiv för att beskatta hetvatten, som baseras på
kärnenergi, mindre tungt än oljebaserad energi. Likaså kan luftvårdssynpunkter
utgöra motiv för lindring av beskattningen på gas. Vattenvårdssynpunkter och
strävan efter en rationell energihushållning kan föranleda gynnsammare
skatteregler för kraftvärmeverk, oavsett bränsle, än för renodlad elproduktion
i kondenskraftverk.

Även EPU uppehåller sig vid energiskatten, närmast då som
styrin-strament. EPU framhåller bl. a. att skatter eller avgifter på den
förbru-

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 344

kade
eller levererade energin ger en direkt stimulans att begränsa förbrukningen av
energin och därför från teoretisk synpunkt är att föredra genom att
begränsningen åstadkommes till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Om extra
åtgärder för att hålla tillbaka energiförbrukningen skall aktualiseras bör
dessa enligt EPU baseras på en avgift eller skatt på energi eftersom med en
sådan konstruktion åtgärden blir riktad direkt mot energiförbrukningen.

De
remissinstanser som har uttalat sig om styrmedlen delar EPU:s uppfattning att
skatter och avgifter på energi ofta kan vara en effektiv metod att stimulera
tUl ökad hushållning men att encrgiefterfrågans priselasticitet inte är
tillräckligt känd. Remissinstanserna pekar också i en del fall på uppenbara
svårigheter om energiskatter och energiavgifter av väsentlig storlek införs.

Jag
delar EPU:s och remissinstansernas uppfattning att frågan om energiskattens
styrande effekt och påverkan i övrigt måste studeras ytterligare. Detta
hindrar dock enligt min mening inte att en viss höjning av energiskatten
genomförs redan nu i syfte att hålla tillbaka energiförbrukningen. Med en
höjning av energiskatten accentueras sparmo-tivet ytterligare hos konsumenten.

Chefen
för finansdepartementet kommer senare att anmäla frågan om förändringar i
energibeskattningen. Därvid kommer såväl skattens höjd som dess konstruktion
att behandlas ur energipolitisk synpunkt.

Frågan
om det mer långsiktiga utnyttjandet av energibeskattningen i energipolitiskt
syfte behöver utredas ytterligare. Chefen för finansdepartementet avser att
senare tillkaUa en utredning för att se över energibeskattningen. Utredningen
bör vara oförhindrad att i de stycken som berör utredningsuppdraget diskutera
även vissa skattetekniska aspekter på frågan om kollektivdebitering av el.

Jag
vill till slut i korthet beröra ett par frågor som inte direkt har med
energiskatten att skaffa.

EPU
har framhållit att det ibland förhåller sig så att energipriset inte direkt
påverkar konsumentens kostnader. Så är framför allt fallet inom uppvärmningssektorn
där valet mellan olika uppvärmningsformer inte sällan träffas av annan än den
som har att betala de löpande kostnaderna för levererad energi, och där
kostnaderna ibland tas ut på ett sådant sätt att konsumenten saknar incitament
att påverka sin egen förbrukning och därmed sina kostnader.

Jag
anser det angeläget att konsumenterna får så starka incitament som möjligt att
påverka sin egen energiförbrukning och delar uppfattningen att förhållandena
på bl. a. uppvärmningssektorn inte alltid är tULfredsställande härvidlag. Vad
angår vissa s. k. bränsleklausuler är det dock som chefen för
bostadsdepartementet kommer att utveckla i första hand en fråga för
hyresmarknadens parter att nå fram till en lämplig ordning i fråga om
bränslekostnadernas behandling i sam-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 345

band
med hyressättningen. Vad beträffar frågan om åtgärder för att stimulera till
individuell varmvattenmätning får jag hänvisa till vad chefen för
bostadsdepartementet senare idag kommer att anföra. Jag vill vidare erinra om
att jag själv senare kommer att förorda särskilda FoU-insatser för att utveckla
utrustning för mätning av värme- och varmvattenförbrukningen.

12.2.5
Stödåtgärder

Riksdagen
beslöt våren 1974 (prop 1974: 69, CU 1974: 21, rskr 1974: 180) att på
tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa sammanlagt 248
mUj. kr. tiU energibesparande åtgärder i byggnader. Ytteriigare 120 milj. kr.
ställdes till förfogande på tilläggsstat I för budgetåret 1974/75 (prop 1974:
170, bil. 10, CU 1974: 37, rskr 1974: 373). För disposition av medel för olika
ändamål gäller vissa ramar för beslut t. o. m. utgången av år 1975. Nuvarande
ramar är för lån och bidrag till bostadsbeståndet 258,7 mUj. kr. Bidragsramarna
är för statliga och kommunala byggnader 70 milj. kr., för näringslivets
byggnader 35 milj. kr. och för trädgårdsnäringens byggnader 2 milj. kr.
Dessutom har 1 milj. kr. avsatts för information och 1,3 milj. kr. ställts tUl
förfogande för tillfällig personalförstärkning vid länsbostadsnämnderna.

Lån
och bidrag till bostadsbeståndet utgår för förbättring eller utbyte av värme-
eller ventUationssystem, anslutning av fastighet till fjärrvärmeanläggning och
förbättring av värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag.
Länsbostadsnämnderna beslutar om stöd i dessa faU.

Bostadsstyrelsen
har hemställt att ytterligare 450 milj. kr. anvisas för lån och bidrag under
kalenderåret 1975.

Det statliga stödet
avseende näringslivets byggnader utgår enligt kungörelsen (1974: 264) om
statsbidrag tiU energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader. Bidrag
utgår tiU åtgärder som syftar till bättre hushållning med energi, företrädesvis
förbättring av värmeisoleringen. Som exempel kan nämnas förbättring eller
utbyte av värme- och ventilationssystem, anslutning till fjärrvärme,
förbättrad isolering i väggar, fönster och bjälklag. Vidare utgår stöd tiU
åtgärder för att använda annat bränsle än olja vid uppvärmning av byggnad,
exempelvis användning av avfall (bark, spån, fiis) och övergång tUl kol.
Bidrag utgår till företag med mindre än 200 anställda med 35 % av godkända
kostnader. Bidragsbeloppet är maximerat tUl 50 000 kr. per projekt. Lägsta kostnad
som berättigar tiU bidrag är satt till 3 000 kr. Bidragsansökningar handläggs
av statens industriverk.

Hösten 1974 beslutade
statsmakterna med anledning av den gynnsamma vinstutvecklingen inom industrin
om avsättning av vinstmedel till särskild investeringsfond (prop. 1974: 177,
SkU 1974: 60, rskr 1974: 398, SFS 1974: 988). Avsättning skall ske med 15
% av företagens

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 346

vinster
pä räntelöst konto i riksbanken. Medel på investeringskonto skall i första hand
användas för investeringar i byggnader och maskiner. Investeringar som innebär
energibesparingar skall ges prioritet. Medlen får också användas för
lagerproduktion.

Flera
av de myndigheter som har deltagit i sparundersökningen, bl. a. statens råd för
byggnadsforskning, konsumentverket och ÖEF, har uttalat sig för att statligt
stöd även i fortsättningen bör utgå tUl energibesparande åtgärder i byggnader.
Industriverket anser att stödet till näringslivets byggnader bör utvidgas till
att omfatta även större företag. Investeringsstöd bör dessutom utgå till
modifiering eller komplettering av produktionsutrustning i syfte att sänka
energiförbrukningen. Exempelvis bör investeringar för ökad industriell
mottrycksproduktion kunna stödjas liksom produktionsmetoder som medför ökad
återvinning av energi och material.

Sparundersökningen
visar att det föreligger betydande möjligheter tUl energibesparingar inom
byggnadsbeståndet. Besparingar kan åstadkommas på olika vägar. Jag har
tidigare redogjort för förslag till bl. a. ändringar i byggnadslagstiftningen,
vilka främst tar sikte på besparingsmöjligheter i samband med nybyggnader.
Förslag om utbildnings- och informationsåtgärder kommer att läggas fram i det
följande.

Dessa
åtgärder bör kunna medverka till att en väsentlig energibesparing kan uppnås i
det befintiiga beståndet av bostäder och byggnader.

Betydande
investeringar i energiekonomiska installationer i det befintliga
byggnadsbeståndet har redan initierats genom beviljade lån och bidrag.
Hittills berör dock åtgärderna endast en mindre andel av byggnaderna. Stora potentiella
möjligheter till energibesparingar i samband med uppvärmning m. m. finns.

Det
framgår av bl. a. energisparundersökningen att stora möjligheter föreligger att
spara energi även inom näringslivet, dvs. industri, jordbruk, trädgårdsnäring,
handel, hotell, restauranger m. fl. privata servicenäringar. Enligt min
uppfattning är det angeläget att besparingsåtgärder inom näringslivet
stimuleras genom särskilda bidrag under viss tid. Avsättningen av vinstmedel
till särskild investeringsfond innebär förbättrade finansieringsmöjligheter
för energibesparande investeringar för vissa företag, eftersom medel på
investeringsfond med prioritet skall användas för sädana investeringar. Det
finns dock behov av stimulans även i de företag som inte kan använda de särskilda
investeringsfonderna.

Energibesparande
åtgärder som har samband med byggnadsuppvärmningen inom näringslivet bör
liksom hittills kunna erhålla statsbidrag.

Som
har framhållits av bl. a. industriverket föreligger betydande möjligheter att
spara energi inom industrin genom att förändra befintliga
tillverkningsprocesser och andra tillverkningsled eller genom att utnyttja
kombinerade system. Ett flertal exempel på sådana åtgärder kan

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 347

nämnas
inom industrier, där processvärme behövs. Byte av bränsle från olja till fast
bränsle (bl. a. bark, spån, flis, kol) kan genomföras. Betydande möjligheter
till återvinning av processvärme föreligger exempelvis genom att masugnsgas
tillvaratas för uppvärmning inom processer eUer av lokaler. Slutning av
processer eller eliminering av mellanstationer som omfattar avkylning och
uppvärmning kan göras. Exempelvis går nu avsvalningsvärme inom järn- och
stålindustrin i stor utsträckning förlorad. Förbättrad processreglering i
smältverk kan ge stora energi-vinster, liksom även installation av
reglerutrustning för att eliminera tomgångskörning av maskiner. Ökad
elproduktion i s. k. mottrycksanläggningar bör i mänga fall kunna genomföras
genom tilläggsutrustning. Mottrycksprocessen bygger på att elkraft produceras i
en ångdriven turbin. Avgående ånga frän turbinen tillvaratas som processvärme
eller för lokaluppvärmning. Därigenom får processen hög verkningsgrad.
Industriverket har angett att elproduktionen skulle kunna öka med 24 TWh/'år
genom mottrycksproduktion inom massaindustrin. Jag anser att statsbidrag bör
kunna utgå även för effektiviserat energiutnyttjande genom förbättring i
befintiiga tillverkningsprocesser för övergång från olja till fast bränsle
eller för utnyttjande av kombinerade system.

Endast förändringar i
anslutning till befintlig produktion bör vara bidragsberättigade. En
strukturell förändring som innebär exempelvis att en energitung
produktionslinje läggs ned och ersätts av annan produktion bör inte
ifrågakom.ma för stöd. Inte heller bör åtgärder som innebär en total
omläggning av en process erhålla stöd. Omläggningar av delprocesser inom en
större processkedja bör däremot kunna stödjas. Den teknik som kan användas i
dessa fall finns i regel tillgänglig men är främst av kostnadsskäl inte
utnyttjad. Genom att införa ett bidrag kan åtgärden komma att ekonomiskt kunna
motiveras även för det enskilda företaget.

Bidragsgivningen till
energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader bör liksom f. n. vara
begränsad till mindre och medelstora företag. Det m.aximala bidragsbeloppet bör
dock höjas från 50 000 kr. till 75 000 kr. I fråga om åtgärder i anslutning
till industriella processer bör varken gälla någon gräns för bidragsbelopp
eller någon begränsning till företag av viss storlek. För energibesparande
åtgärder inom såväl näringslivets b3'ggnader som i anslutning till industriella
processer bör gäUa att dels lägsta kostnad som berättigar tiU bidrag utgör 3
000 kr., dels bidraget begränsas tiU högst 35 % av merkostnaden för åtgärden.
En åtgärd som kan motiveras av andra skäl och som dessutom medför
energibesparing bör inte få stöd. Om en besparingsåtgärd ger vissa intäkter
eller kostnadsreduktioner bör hänsyn tas till detta vid beräkning av bidragsunderlaget.
Således bör minskade kostnader för energi beaktas. Företag som har möjlighet
att disponera medel ur särskild investeringsfond bör endast i undantagsfall
kunna komma i åt-

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 348

njutande
av energibesparingsbidrag. Det ankommer på regeringen att meddela närmare
föreskrifter härom.

EPK
har lämnat en första redovisning av behov av och kostnader för försöks- och
demonstrationsanläggningar inom energiområdet. För anläggningar som avser
området energiproduktion anger kommittén ett totalt behov om 150 milj. kr.,
varav 35 milj. kr. det första året. Beträffande områdena energianvändning i
industriella processer och för transporter, återvinning av energikrävande
varor samt energi ur avfall anges behovet till 60 milj. kr., varav 20 milj. kr.
det första året. För bägge dessa områden anger EPK ett behov av statligt
finansieringsstöd om 50 % av totalkostnaden.

Det
är angeläget att FoU-resultat inom energiområdet kan prövas i full skala.
Härigenom kan erfarenheter fås för en bedömning av om en introduktion i stor
omfattning kan vara lämplig.

Som
jag i det följande kommer att närmare utveckla i samband med min behandling av
FoU inom energiområdet, anser jag att framtagandet av prototyper och
demonstrationsanläggningar med inriktning på effektivare energianvändning inom
industrin, transporter och samfärdsel och återvinning av energikrävande varor
samt energi ur avfall bör stödjas. Detsamma gäller också vissa anläggningar för
energiproduktion, nämligen sådana som innebär tillämpning av teknik för
energiproduktion som f. n. inte kan anses lönsam. Som exempel kan nämnas
anläggningar för virvelbäddsförbränning och för förbränning av bark och
skogsavfall, vindkraftverk, hetvattenlagring, små vattenkraftverk och
spillvärmeutnyttjande. Däremot bör inte tekniska förbättringar inom
konventionell energiproduktion omfattas av stödet.

De
prototyper och demonstrationsanläggningar för vilka stöd sålunda bör utgå, bör
innebära introduktion av ny, tidigare i praktisk drift oprövad, teknik. Som
viUkor för bidrag bör gäUa att erfarenheterna av anläggningarna skall bli
offentliga. Bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar bör utgå med
högst 50 % av kostnaderna. Någon högsta gräns för bidragsbelopps storlek bör
inte fastställas. Däremot bör på samma sätt som beträffande byggnader och
processer gälla att lägsta kostnad som berättigar till bidrag utgör 3 000 kr.
Beträffande företag som kan disponera medel ur särskUd investeringsfond bör vad
jag nyss har anfört rörande bidrag tUl näringslivets byggnader och i anslutning
till industriella processer äga motsvarande tillämpning.

Jag
bedömer att behov av medel för stöd till energibesparande åtgärder i
näringslivets byggnader och industrieUa processer m. m. sam.t prototyper och
demonstrationsanläggningar för industriell energianvändning för viss
energiproduktion kommer att föreligga under flera är. För budgetåret 1975/76
har jag beräknat att sammanlagt 80 milj. kr. erfordras.

Efter
samråd med chefen för jordbruksdepartementet har jag av detta

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 349

belopp beräknat 2 milj. kr. för energibesparande åtgärder
i trädgårdsnäringens byggnader. För bidrag bör gälla samma villkor som nu (jfr
prop. 1974: 69 s. 14). Ansökan om bidrag bör som nu prövas av lantbruksstyrelsen
eller, efter lantbruksslyrelsens bemyndigande, lantbruksnämnd.

Återstoden 78 milj. kr. avser åtgärder inom
näringsgrenarna industri, jordbruk, handel, hotell, restauranger, service m. m.

Av detta belopp har jag beräknat 18 milj. kr. för stöd
till åtgärder i näringslivets byggnader, 40 milj. kr. för åtgärder inom
industriella processer och 20 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar.
Industriverket bör ha hand om bidragsgivningen. Vid handläggning av
bidragsfrågor rörande prototyper och demonstrationsanläggningar bedömer jag
det väsentligt att verket samråder med Statens vägverk i fråga om transporter
och samfärdsel samt med statens naturvårdsverk i frågor om återvinning av
energikrävande varor och om energi ur avfall. Vid min medelsberäkning har jag
tagit hänsyn till kostnader för information och administration.

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag
att förorda att sammanlagt 326 mUj. kr. anvisas för energibesparande åtgärder
inom bostadsbeståndet och vissa andra byggnader m. m. för budgetåret 1975/76.

Chefen för bostadsdepartementet kommer att föreslå även
vissa ändringar i reglerna för energisparstödet jämfört med vad som f. n.
gäller. Stödets tillämpningsområde föreslås bli utvidgat till att gälla även institutionsbostäder
och bostäder i anslutning till kursgårdar m. m.

Chefen för bostadsdepartementet avser vidare att föreslå
vissa ändringar i inriktningen av åtgärder som är berättigade till
energisparstöd samt att ta upp frågan om stöd tUl demonstrationsverksamhet m.
m. inom lokalkomfortområdet.

12.2.6 Information och utbildning i energifrågor m. m.
Allmän information

Under år 1974 har särskilda informationsåtgärder vidtagits
för att öka och förbättra informationen i energifrågor.

I början av året arrangerades fyra journalistseminarier i
Malmö. Stockholm, Umeå och Örebro, där företrädare för berörda departement,
myndigheter och utredningar presenterade sin aktuella verksamhet och
arbetsplanering.

Efter beslut av riksdagen (prop. 1974: 28 s. 475, UbU
1974: 27, rskr 1974: 249) har stöd lämnats till studieförbunden för att anordna
särskilda energistudiecirklar. Stödet har utgått i form av dels statsbidrag
till kurser om minst tio i stället för normalt minst 20 studietimmar, dels
extra konferens- och materialbidrag. Dessutom har en informationskam-

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 350

panj
bedrivits för att främja rekryteringen av deltagare till
energistudie-ci.rklarna.

För
att bistå förbunden i deras arbete med att pä kort tid ta fram studiematerial
har en sakkunnig med en grupp av personer med kunskaper inom berörda
teknisk-vetenskapliga områden (referensgruppen för energiinformation) stått
till förfogande för att faktagranska materialet. Gruppen har vidare svarat för
två föreläsningsdagar för studieledare från förbunden och gett ut en skrift med
titeln Argument i energidebatten.

Med
skrivelse den 29 november 1974 har den sakkunnige överlämnat en rapport om
gruppens verksamhet samt en promemoria med förslag till förbättringar av
informationen i energifrågor.

Inform.ations-
och studiekampanjen har mött ett starkt gensvar. När frågan om stöd till
studieförbunden redovisades för riksdagen förutsågs att ca 3 000 cirklar skulle
komma att arrangeras. Någon slutlig beräkning finns inte ännu. Preliminära
uppgifter från studieförbunden och skolöverstyrelsen visar emellertid att
närmare 8 000 cirklar har anordnats med tUlsammans mer än 75 000 deltagare.
Den sammanlagda kostnaden för materialbidrag och informationskampanj kan
uppskattas tUl ca 3,8 milj. kr.

I
anslutning till energicirklarna har politisk rådslagsverksamhct ägt rum.

I
sin rapport och promemoria har den sakkunnige erinrat om att det under de
senaste årens energidebatt även riktats kritik mot hittUlsva-rande information
på energiområdet. Därvid har påtalats bl. a. att den information som lämnas i
form av offentligt tryck, utredningar, betänkanden och rapporter är obegriplig
för cn icke-specialiserad läsare, att information till massmedia varit sparsam
och alltför tekniskt betonad och att information om myndigheternas verksamhet,
forskningsresultat, risker osv. varit dålig. Krav har rests på att fria
forskare, miljögrupper m. fl. skall ges stöd av allmänna medel för att
balansera exempelvis energiföretagens information. Det har föreslagits bl. a.
att stöd skall utgå tUl utgivning och översättning av samhällskritisk litteratur
samt till s. k. motutredningar, arbeten med remissyttranden osv.

Den
sakkunnige föreslår att ett fristående sekretariat för energiinformation
inrättas för en försöksperiod om tre år. Sekretariatets huvuduppgifter
föreslås vara att hjälpa allmänheten att bevaka aktuella ärenden hos den rätta
myndigheten samt samordna och stödja tillståndsmyndigheternas information, att
ta fram informationsmaterial av teoretisk och teknisk natur samt presentera
fackutredningar på begripligt språk för allmänheten, i skolor etc, att sprida
kännedom om nya metoder för energiutveckling och energisparande, att stödja
massmedia med faktainformation och kontakter inom- och utomlands samt att ta
fram och publicera en analys av kärnkraftsdebatten från år 1965.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 351

Sekretariatet bör enligt förslaget biträdas av en allsidig
teknisk-vetenskaplig referensgrupp, inkl. ledamöter från de politiska
partierna.

Enligt min mening är de problem som den sakkunnige tagit
upp inte specifika för energiområdet. Inom många områden av samhällslivet är
det svårt att presentera komplicerade förhållanden på ett för lekmannen
lättfattligt sätt. Jag anser därför att särlösningar inte bör tillgripas för
energiområdet utan frågan hör ses i ett större sammanhang.

Samtidigt visar de senaste årens intensiva energidebatt
liksom intresset för studiecirkelverksamheten förra året att nuvarande informationsverksamhet
hos berörda samhälleliga organ kan behöva förbättras och förstärkas och att
resurserna härför kan behöva ökas. Detta bör enligt min mening i första hand
ske inom ramen för de resurser som står till förfogande för den reguljära
information som samhällets Olika organ har att lämna om sin verksamhet och om
beslut, förslag, utveckling osv. Behovet av resurser för utvidgade och
förstärkta insatser som kan komma att aktualiseras hos olika myndigheter på
energiområdet får prövas i sedvanliga budgetsammanhang. Frågan om särskilda
kampanjer av liknande slag som under år 1974 kan också i framtiden komma upp.
Behov, organisation och finansiering av sådana kampanjer får i sä fall
övervägas när de aktualiseras.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om behovet
av information till särskilda personer, grupper eller samfund om ärenden som
har direkt betydelse för dem, t. ex. tillstånd till lokalisering av raffinaderier
eller kärnkraftverk.

Föreständarna
för statens strälskyddsinstitut och statens kärnkraftinspektion har i gemensam
skrivelse den 28 april 1974 påtalat vissa samordningsproblem när det gäller
myndigheternas prövning av ärenden enligt atomenergilagen (1956: 306) och
allmänhetens bristande möjligheter att hålla sig informerad om ärendenas
handläggning och om besluten. I skrivelsen föreslås bl. a. att någon form av
samordnad remissbehandling införs samt att de direkta kontakterna med den
berörda befolkningen förbättras, t. ex. genom anordnande av offentliga förhör
s. k. "hearings" i anslutning till koncessionsnämndens för miljöskydd
sammanträde pä lokaliseringsorten. Referensgruppen för energUnforma-tion har
också tagit upp detta problem och föreslagit att det uppdras åt det föreslagna
sekretariatet för energiinformation att utveckla ett system för offentliga
förhör som informationskälla vid sidan av de juridiskt bindande processer som
finns eller som aktualiseras i anslutning tUl konkreta lokaliseringsprojekt.

Nu nämnda förslag har starkt samband med prövningen av
lokaliseringsärenden enligt 136 a § BL och enligt mUjöskyddslagen (1969: 387).
En samordnad lösning måste eftersträvas. Förslagen bereds nu vidare inom
berörda departement med sikte på att ge allmänheten större möjligheter att
föra fram synpunkter i ifrågavarande ärenden.

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 352

I detta sammanhang vill jag slutligen beröra frågan om
information rörande de beslut som kan föranledas av de förslag som i dag läggs
fram om energihushållning m. m. Inför regeringens energipolitiska förslag har
vi som jag nyss har nämnt haft en bred debatt och studie-cirkelvcrksaiTihet
beträffande energifrågorna. Det är därför angeläget att den
inlormationsverksamhet som nu bedrivits följs upp med en information om det
energipoHtiska beslut som riksdagen kan komma att fatta.

Informationen avses omfatta en broschyr, som kortfattat
redogör för Jet energipoiitiska beslutet. Kostnaderna för broschyren bör
bestridas fiån trettonde huvudtitelns kommittéanslag. Jag avser att återkomma
till anslagsfrågan i annat sammanhang.

Specialiserad information

Vad jag nu har sagt avser framför allt behoven av allmänt
inriktad energiinformation. Vid sidan härav föreligger klara behov av specialiserad
information för att dels föra ut de olika åtgärder som jag i dag förordar skall
introduceras, dels i övrigt systematiskt främja rationell encrgianviindning och
sparsamhet med energi, dels underlätta introduktionen av nya material, metoder
och teknologier. Information av sådant slag är en av förutsättningarna för att
den begränsning av energikonsumtionens ökning som jag tidigare har förordat
verkligen skall uppnås.

Det iir nödvändigt att få till stånd en allmän, långsiktig
strävan till rationell energianvändning och energisparande hos alla grupper av
ener-gikonsumenter. Detta förutsätter bl.a. att konsumenterna har god kunskap
om egenskaperna hos och skötseln av utrustning, om nya material och
metoder, osv.

Kunskaperna kan behöva vara mer eller mindre ingående och
bibringas genom åtgärder från allmän information till särskild rådgivning
samt kurs- och utbildningsverksamhet.

Något organ för samlad, systematisk information, inriktad
på energi-konsumenterna, finns inte. F. n. bedrivs dock en energisparkampanj
för vilken 6 milj. kr. har anvisats (prop. 1974: 170 bU. 11, NU 1974; 56, rskr
1974: 396). Energisparkommittén har tUl uppgift att handha kampanjen och även
samordna berörda myndigheters insatser.

I övrigt förekommer information till energianvändare som
regel inom ramen för annan verksamhet, t. ex. konsumentupplysningen eller skolundervisningen.
Vidare bör erinras om den fortbildningsverksamhet i uppvärmnings- och
ventilationstekniska frågor som sedan länge bedrivits vid numera enheten för
företagsutveckling (SIFU-enheten) vid statens industriverk.

Betydelsen av informations- och utbUdningsinsatscr för att
nå besparingar har påtalats särskilt i samband med sparundersökningen i anslutning
till remissbehandlingen av EPU:s betänkande och i remissyttranden

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 353

över
EPK:s betänkande. Därvid har flera myndigheter pekat särskUt på möjligheterna
att nå snabba besparingseffekter genom en satsning på information till
energianvändarna och utbildning av drifts- och förvaltningspersonal. Frågan
har också tagits upp av EPK i promemorian om behovet av prototyper och
demonstrationsanläggningar och av den sakkunnige i referensgruppen för
energunformation i promemorian om förbättring av informationen i energifrågor.

När
det gäller näringslivets energianvändning framhåller statens industriverk att
fördjupade studier av möjligheterna tUl energibesparingar bör genomföras i
samarbete med olika branschförbund. Informations-och utbildningsinsatser samt
rådgivning och förmedling av erfarenheter och sparresultat kan enligt verket
ske via företagareföreningar och branschförbund. Sannolikt behövs också
insatser av branschkonsulter som är speciellt inriktade på förbättrad
energianvändning inom mindre och medelstora företag.

Inom
transportsektorn kan enligt bl. a. statens vägverk en bred informationsverksamhet
ge märkbara energibesparingar redan på kort sikt, t. ex. genom bättre
fordonsunderhåll och mer energibesparande körsätt. Krav på varudeklaration av
bränsleekonomin i nya bUmodeller nämns som exempel på åtgärder som på längre
sikt kan ge besparingar.

SärskUt
stora möjligheter anses föreligga inom byggnadsområdet, både i bostäder och i
andra lokaler. Således hävdar statens råd för byggnadsforskning i sitt svar på
sparundersökningen bl. a. att insatser på information och UtbUdning snabbt kan
ge goda resultat i form av ökad driftseffektivitet när det gäller uppvärmnings-
och ventilationssystem. På längre sikt kan enligt byggnadsforskningsrådet en
översyn av driftsorganisationerna och en kraftig satsning i utbUdningssystemet
inkl. särskilda utbUdningslinjer på gymnasie- och högskolenivå ytterligare
höja effektiviteten.

Sådana
åtgärder är enligt byggnadsforskningsrådet goda alternativ till ombyggnader och
ny utrustning när det gäller att nå avsevärda besparingar inom existerande
byggnadsbestånd. I enlighet härmed anser rådet bl. a. att stöd bör utgå också i
fortsättningen tUl kursverksamheten inom SIFU-enheten vid statens industriverk.
Stöd bör vidare lämnas tUl de fastighetsskötarskolor som finns inom t. ex.
kommunförbundet och HSB-organisationen.

Härutöver
pekar rådet på att information behöver lämnas tUl hushållen dels som underlag
för köp av hushållsutmstning, dels för det löpande hushållsarbetet. Många
hushåll är dessutom fastighetsförvaltare i enfamiljshus och svåra att nå med
utbUdningsinsatscr.

Synpunkter
och förslag i dessa frågor framförs också av ÖEF, konsumentverket, statens
institut för byggnadsforskning och planverket. Förslagen om lämpligaste
organisation för rådgivning till energikonsumenterna är dock något olUca.
Konsimientverket anser således att ett

23
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 354

landsomfattande
nät av värmekonsulter skulle vara en lösning, medan planverket anser att landets
byggnadsnämnder efter resursförstärkning bör åläggas uppgiften.

I
stort ansluter jag mig till de synpunkter, som nu har redovisats om behovet av
intensifierade informations- och utbildningsinsatser. De mål för
energikonsumtionens utveckling som jag tidigare har förordat innebär en inte
oväsentlig sänkning av den ökningstakt som annars skulle ha varit sannolik.
Fömtsättningar för att målen skall nås är att konsumenterna i många avseenden
ändrar sina vanor och sitt sätt att utnyttja energin samt att nya material och
ny teknik tas i brak. Detta kan nås endast genom en systematisk, kontinuerlig
verksamhet för att sprida kunskaper till och i vissa fall särskilt utbilda
energianvändarna.

I
allmänhet sker denna kunskapsspridning bäst i anslutning tUl de övriga åtgärder
som vidtas i samma syfte. En etablerad kontakt finns då mellan den som ger och
den som får informationen. Den som ger informationen har ingående kännedom om
både den aktuella frågan och om andra berörda frågor i sammanhanget.
Fömtsättningama blir goda för initiativ och för återkoppling av initiativ och
erfarenheter. Hänsyn kan tas till individuella konsumenters problem.

Jag
har därför bedömt att specialiserad information och rådgivning till
energianvändare i första hand bör åligga de organ som på resp. område har de
reguljära kontakterna med energianvändaraa. Detta innebär bl. a. att jag i det
följande förordar att statens industriverk får i uppgift att svara för
informationen och andra typer av kimskapsför-medling tUl näringslivet när det
gäller dess energianvändning. Det innebär vidare att jag beräknar medel även
för information inom ramen för de anslag som jag förordar skaU anvisas tUl
energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader och till ett FoU-program på
energiområdet.

Hämtöver
kommer emellertid enligt min mening att föreligga behov av en samordnad
informationsverksamhet, inriktad på att höja den allmänna energimedvetenheten
i samhället och underbygga strävandena efter effektivitet och sparsamhet i all
slags energianvändning. TUl en sådan verksamhet bör höra att samordna och
stödja myndigheternas informationsinsatser, att vid behov planera och
genomföra sparkampanjer samt att följa och informera om energisparandets
utveckling och ta de initiativ som utvecklingen föranleder.

Behovet
av denna verksamhet bedömer jag vara särskilt stort nu, i och med att
energispaiprogrammet vilar på frivUliga åtgärder från bygg- och
samhällsplanerarna, fastighetsförvaltama, företagen och de enskilda
konsumenterna. Energihushållningen innebär för samtliga ett i många avseenden
helt nytt moment, och det är mycket svårt att förutsäga hur de olika
sparåtgärderna kommer att verka och vUken den sammanlagda effekten på
konsumtionsutvecklingen blir.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 355

F.
n. finns inte något permanent organ hos vilket denna samordnade
informationsverksamhet naturligen' hör hemma. Inom energisparkommittén bedrivs
emellertid arbeten av likartad karaktär och i nära kontakt med de närmast
berörda myndigheterna konsumentverket, planverket och industriverket.

Enligt
min mening utgör sparkommittén ett lämpligt organ för den av mig förordade,
samordnade och mer övergripande informationsverksamheten. Jag avser därför att
föreslå att kommitténs uppdrag utvidgas och förlängs genom tilläggsdirektiv.

Kostnaderna
för verksamheten bör liksom hittills bestridas från trettonde huvudtitelns
kommittéanslag. För nästa budgetår har jag beräknat kostnaderna till 6 mUj.
kr. Jag avser att senare återkomma med förslag om anvisning av medel på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76.

Utbildning

Jag
har nyss anfört att behov föreligger av intensifierade utbUdningsinsatscr som
syftar till en bättre hushållning med energin hos olUca energianvändare. Enligt
min uppfattning, vilken också stöds av flera remissinstanser, bör insatser för
att minska energibehovet för lokaluppvärmning kunna ge en relativt snabb och
påtaglig sänkning av den totala energiförbrukningen. Jag finner det därför
angeläget att en utbyggnad sker av kursverksamheten inom detta område vad
gäller både uppvärmningstekniska och ventilationstekniska frågor. En sådan
utbyggd verksamhet bör i första hand ta sikte på att nå olika typer av
driftspersonal (maskinister, fastighetsskötare, värmeverkspersonal m. fl.) med
anknytning till såväl industri- som bostads- och förvaltningslokaler. Även
vUla-ägare bör kunna omfattas av verksamheten. Speciell uppmärksamhet bör ägnas
åt de mindre och medelstora företagen.

Enligt
min uppfattning bör ifrågavarande kursverksamhet ges en så flexibel utformning
som möjligt. Kursprogram och kursmaterial bör vara anpassat till de olika
personalkategoriernas specieUa fömtsättningar och behov. För att utbildningen
snabbare skall nå ut tUl målgrupperna bör den enligt min uppfattning kunna
kanaliseras genom olika kursarrangörer. SIFU-enheten vid industriverket har
redan en etablerad verksamhet inom området och bör utnyttjas liksom även andra
arrangörer t. ex. kommunförbundet, studieförbunden och HSB.

Eftersom
industriverket är den centrala myndigheten på verksplanet för bl. a.
energifrågor finner jag det lämpligt att verket ges det övergripande ansvaret
för den intensifierade kursverksamheten. Inom ramen för de program som verket
sålunda kommer att lägga ut på olika kursarrangörer har dessa att
självständigt sköta planermg, genomförande m. m. av kursaktivitetema.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 355

Förutom
de av mig nu förordade utbUdningsinsatserna för att minska energibehovet för
lokaluppvärmning föreligger behov även av motsvarande insatser som tar sikte
på att minska energiförbrukningen inom olika industriprocesser. Som jag redan
har nämnt avser jag att senare föreslå regeringen att ge industriverket i
uppdrag att börja närmare undersöka energianvändningen inom vissa branscher.
Jag finner det lämpligt att verket på grundval av bl. a. resultaten från dessa
undersökningar utarbetar en plan med kursprogram rörande
industriprocess-inriktade energifrågor. Planen, som bör utarbetas i nära
samverkan med bl. a. olika branschförbund, bör ges en flexibel utformning så
att olika industribranschers speciella situation och problem blir beaktade.
Programmen bör vidare i första hand inriktas på arbetsledande personal inom
företagen. Genomförandet av programmen bör ske i nära samverkan med
företagareföreningarna och resp. branschförbund.

Rådgivning

Hittillsvarande
erfarenheter av företagsinriktad kursverksamhet har visat att det i vissa fall
kan vara förenat med problem att nå ut tUl målgrupperna särskilt om dessa
utgörs av mindre och medelstora företag. För att en relativt snabb och
påtaglig minskning av energiförbrukningen inom de områden jag i det föregående
har behandlat skall uppnås bör därför utbildningsinsatserna kompletteras med
rådgivning. En sådan rådgivning, som bör vara av uppsökande karaktär, bör i
första hand inriktas på mindre och medelstora industriföretag. Rådgivningen bör
ges en bred och allmän inriktning och kan därvid omfatta bl. a. eldnings-,
ventilations- och processteknik. Rådgivningen bör också ta sikte på att medverka
tUl att de kunskaper som företagen har inhämtat genom olika kurser omsätts i
praktiken. Eftersom länens företagareföreningar redan bedriver rådgivning till
företagen inom ramen för sin företagsserviceverksamhet finner jag det lämpligt
att även ifrågavarande energirådgivning kanaliseras via
företagareföreningarna. Huvudansvaret för rådgivningen bör åvUa industriverket
som i sin tur, på samma sätt som gäller inom företagsserviceområdet, lägger ut
program på företagareföreningarna. Jag anser det därvid angeläget att industriverket
och företagareföreningarna undviker uppbyggnad av egna fasta resurser. Jag vill
vidare mot denna bakgrund betona angelägenheten av att ta tillvara
möjligheterna tiU samverkan, t. ex. gemensamt personal-och utrustningsutnyttjande,
meUan industriverkets/företagareföreningarnas undersöknings- och
rådgivningsverksamhet och motsvarande verksamhet på bostadsområdet.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 357

Kostnaderna nästa budgetår för utbUdnings- och rådgivningsinsatser
inom industriverkets ram har jag beräknat till 2 750 000 kr. Jag återkommer
härtill i det följande vid inih behandling av anslagsfrågor.

12.3 Energibalanser

12.3.1 Inledning

Ett nyttoenergibehov kan täckas på olika sätt och en given
mängd primärenergi kan användas för att täcka olika energibehov. Den totala
energiförsörjningens struktur kan åskådliggöras med energibalanser, som visar
anskaffning, omvandlingar och förluster samt nyttiggjord energi.

Det är i och för sig möjligt att jämföra energimängder
även när de är av olika karaktär. Sådana jämförelser är emellertid inte alltid
entydiga, eftersom olika energiformer och energiråvaror bara kan ersätta
varandra på visst sätt och nödvändigheten att i ett fall utnyttja en bestämd
omvandlingsprocess med dess givna verkningsgrad kan ge energiförluster som
inte uppstår i en annan omvandlingskedja.

Vid omräkningar av energikvantiteter på basis av det
termiska värmeinnehållet tas ingen hänsyn till att olika verkningsgrader i
omvandlingsleden ger olika stora förluster. Speciellt vid beräkningar avseende
elektrisk energi kan detta ge en vUseledande bild. För att undvika detta kommer
jag därför vid min presentation i det följande av energibalanserna att
redovisa elenergin på ett sådant sätt att även förluster beaktas.

För el som produceras i vatten- och kärnkraftstationer,
där ingen altemativ användning av primärenergin nu finns, redovisar jag den faktiska
produktionen. Hänsyn tas i detta fall således inte till omvandlingsförlusterna.
När det gäller el som produceras i oljebaserade kraftstationer
kondensanläggningar och mottrycksanläggningar redovisar jag förbrukningen av
olja, eftersom denna alternativt skulle ha kim-nat användas direkt, t, ex, för
uppvärmning. På detta sätt kommer även omvandlingsförlusterna vid oljebaserad
elproduktion att redovisas som energikonsumtion. Eftersom jag konsekvent
redovisar förbrukningen av elenergi som producerad el kommer dessutom
överförings- och distributionsförluster på elnäten att ingå i balanserna. Jag
har således använt samma metod for redovisning av elkonsumtionen som SCB och
CDL,

Det finns fysikaUska numeriska samband meUan olika
energimått, t. ex. kg olja och kWh. Eftersom värme kan åstadkommas med
utgångspunkt från alla energiformer kan man alltid ange det termiska
värmeinnehållet hos en energiform. Summering av energi i energibalanser görs
därför oftast med utgångspunkt från det termiska värmeinnehållet, ofta uttryckt
i kWh (1 kWh = 860 kilokalorier, kcal) eller multiplar härav, t. ex. TWh
(miljarder kWh).

Onruäkningen efter det termiska värmeinnehållet görs inte
sällan så att man beräknar den mängd olja som motsvarar den aktuella
energikvantiteten. Som mängdstorhet används då ton ekvivalent olja (toe) eller
multiplar av detta, t. ex. miljoner ton ekvivalent olja (Mtoe). 1 Mtoe
motsvarar 11,6 TWh.

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 358

vUka
i begreppet prima belastning räknar in dels tUl konsumenterna levererad och
uppmätt elenergi, dels de överförings- och distributionsförluster som är
direkt förbundna med leveranserna.

12.3.2
Energibalanser för åren 1973 och 1974

Energibalanserna
för åren 1973 och 1974 (preliminära värden) med redovisning av produktionens
fördelning på olika energislag framgår av följande tabell:

Tabell
12.1

1973

1974

Energitillförsel

Mtoe

TWh

%

Mtoe

TWh

%

Oljeprodukter'

26,9

313,3

73,1

24,5

284,8

70,2

Härav tiU elprod.

2,9

2,7

Kol,
koks

1,7

19,5

4,5

1,7

19,7

4,9

Lutar,
ved

2,9

33,7

7,9

3,3

38,8

9,6

Vattenkraft

59,9

14,0

57.3

14,1

Kärnkraft

2,0

0,5

1,9

0,5

Nettoimport
av el

0,3

0,0

2,6

0.7

Energiförbrukning'

428,7

100

405,4

100

Den
totala produktionen av el, inkl. oljebaserad produktion, uppgick år 1973 tUl
77,2 TWh och år 1974 tUI 74,2 TWh. Dessutom förekom inom ramen för den nordiska
samkörningen av elförsörjningen ett kraftutbyte med de nordiska grannländema.
Detta resulterade år 1973 i en nettoimport av 0,3 TWh och år 1974 i en
nettoimport av 2,6 TWh. Den totala elförbrukningen inU. överförings- och
distributionsförluster (prima elbelastning) var följaktiigen år 1973 77,5 TWh
och år 1974 76,8 TWh.

12.3.3
Fördelningen mellan el och bränslen

Som
jag tidigare har angett bör vi allvarligt pröva möjligheterna att begränsa
ökningen av energikonsumtionen i Sverige tUl i genomsnitt 2 % per år t. o. m.
år 1985. Som basår för beräkning av konsumtionsutvecklingen har jag valt år
1973, då den totala energiförbrukningen var ca 430 TWh. Är 1974 kännetecknades
som jag tidigare har redovisat av extraordinära förhållanden och
förbrakningsnivån detta år kan därför enligt min bedömning inte läggas tUl gmnd
för en beräkning av den långsiktiga konsumtionsutvecklingen.

Den redovisade förbrukningen av oljeprodukter avser användning för energiändamål,
inkl. bunkring för utrikes sjöfart. Härtill kommer bränsle och förluster i
raffinaderierna samt användning som råvara, huvudsakligen inom den petrokemiska
industrin, med sammanlagt ca 2,6 Mtoe såväl år 1973 som år 1974. Den totala
förbrukningen av oljeprodukter var alltså år 1973 29,5 Mtoe och år 1974 27,1 Mtoe.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 359

Vid
en åriig ökning med 2 % svarar 430 TWh år 1973 mot en energiförbmkning år 1985
av ca 540 TWh. Som jag har anfört tidigare bör stora besparingar inom
uppvärmnihgssektom göra det möjligt att inom ramen för en tUlväxt av den totala
energikonsumtionen med 2 % per år låta industrins energikonsumtion öka med ca 3
% per år.

Inom
ramen för den nämnda konsumtionsnivån år 1985 kan fördelningen mellan el- och
bränslekonsumtion i viss mån variera. De största substitutionsmöjligheterna
föreligger inom uppvärmningsområdet, dvs. företrädesvis inom den s. k.
övrigsektorn. Framför allt är det här fördelningen mellan olika
uppvärmningsformer som får betydelse. Även inom industrisektorn föreligger
vissa möjUgheter tUl substitution mellan el och bränslen, särskilt när det
gäller processvärme. Inom sam-färdselsektom är man under den närmaste
tioårsperioden i stort sett hänvisad till användning av flytande bränslen.
Överföringar av långväga transporter från väg och oljedrift tUl järnväg och
eldrift får, även om de blir stora, liten effekt på fördelningen i stort mellan
el- och bränslekonsumtion.

Den
ökade mekaniseringen inom industrin samt elenergins lätt-hanterUghet leder
enligt EPU till en spontan överflyttning av energikonsumtionen inom industrin
från bränsle till el. Inom övrigsektorn, och då också när det gäUer
energianvändningen för lokaluppvärmning, förekommer en liknande spontan
övergång från bränsle till el. Detta har lett till att elkonsumtionen hittUls
har ökat snabbare än den direkta bränslekonsumtionen, dvs. bränslekonsumtionen
exkl. olja för elproduktion. Under perioden 19551973 ökade elkonsumtionen med
6,5 % per år medan den direkta bränslekonsumtionen under samma tid ökade med
4,0 % per år. EPU har räknat med att denna spontana övergång från bränsle till
el konuner att fortsätta. Detta gäller särskilt vid fortsatt kämkraftutbyggnad
eftersom elkraften då förutses få en förbättrad ekonomisk konkurrenskraft
gentemot den kraftigt fördyrade oljan.

Remissinstansema
har inte haft någon erinran mot bedömningen att elkonsumtionen även i framtiden
kommer att öka snabbare än den direkta bränslekonsumtionen. När det emeUertid
gäller uppvärmningssektorn har många remissinstanser pekat på att valet av uppvärmningsform
får stor betydelse för fördelningen av konsumtionen mellan el och bränsle.
Enligt energisparundersökningen är möjligheterna och benägenheten att spara
energi särskilt stora inom uppvärmningssektorn. Eftersom olja till ca 60 %
används för uppvärmningsändamål kan man enligt min mening räkna med att en
dämpning av den totala energi-konsum.tionen främst kommer att påverka
oljeförbrukningen.

Om
m.an önskar minska oljekonsumtionen och därmed oljeimporten bör man inom främst
uppvärmningssektorn styra över konsumtionen från olja till el, varvid el bör
produceras på annat sätt än i oljeeldade

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 360

kraftstationer.
Detta är vad man beslutat sig för att göra bl. a. i Förenta staterna,
Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Man ser i dessa länder en styrning
över till kärnkraftbaserad elkonsumtion som ett verksamt medel att minska
oljekonsumtionen.

Om
man däremot önskar begränsa utbyggnaderna av vattenkraft och kärnkraft krävs
insatser för att bromsa eller hejda den spontana överflyttningen av
energikonsumtionen från bränsle tiU el. Detta kan åstadkommas genom bl. a. en
utbyggd energiplanering, särskUda skattehöjningar på elkonsumtion samt
reglermgar och direkta förbud för viss användning av elektrisk energi.

Jag
har gjort bedömningen att när målet för den totala energikonsumtionen år 1985
nu sätts tUl ca 540 TWh kan målet för elkonsumtionen år 1985 sättas till ca
160 TWh. Detta möjliggör en minskning av utbyggnaderna av elproduktionen
jämfört med vad som tidigare har förutsatts.

En
elkonsumtion om ca 160 TWh år 1985 innebär en ökning av konsumtionen med ca 6 %
per år under den här aktuella perioden. Detta kan jämföras med utvecklingen
under 1960-talet, då ökningen låg mellan 7 och 8 % per år. En sådan dämpning av
elkonsumtionsökningen förutsätter sparstimulerande åtgärder på elsidan i
enlighet med vad jag tidigare har förordat.

Utgående
från att målsättningen för den totala energikonsumtionen år 1985 är 540 TWh
kommer med en elkonsumtion om ca 160 TWh den direkta konsumtionen av bränsle
att uppgå till ca 360 TWh. Härvid har förutsatts att en viss del av
elproduktionen sker i oljebaserade kraftanläggningar, vilket medför
omvandlingsförluster. Dessa uppgår, som jag senare närmare redovisar, till ca 20
TWh. Även på oljesidan fordras på det sätt jag tidigare har beskrivit
sparstimulerande åtgärder.

12.3.4
Elproduktionen år 1985

De
utbyggnader som erfordras för att tUlgodose den ökande elbe-lastningen t. o. m.
1982 är i huvudsak redan beslutade eller i långt framskridet planeringsstadium.
Med utgångspunkt från dessa beslutade och planerade utbyggnader har effekt- och
energibalanser beräknats för åren t. o. m. 1985.

Elkonsumtionen
uppvisar på grund av de varierande klimat-, temperatur- och ljusförhållandena,
rytmen i arbetslivet etc. en mycket stark variation såväl under året som under
veckan och dygnet.

För
att uppnå lägsta möjliga produktionskostnad bör kraftsystemet innehålla en
lämplig blandning av olika typer av kraftverk. Baskonsumtionen bör täckas av
produktionsresurser med låg rörlig produktionskostnad medan belastnmgstopparna
bör tillgodoses genom kraft-slag med låg fast kostnad. Som komplettering till
basproduktionen i

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 361

vattenkraft
och kämkraft samt topp- och reservkraften i gasturbiner etc. har även
mellanliggande kraftslag en plats i produktionssystemet för att minimera
kostnaderna.

Man
bör i den långsiktiga planeringen inte räkna med nettoimport från de nordiska
grannländerna eftersom det nordiska elutbytet i första hand syftar tUl
tillfälliga leveranser i olika riktning beroende på resp. lands aktueUa
driftsituation.

Jag
bedömer det, som jag närmare kommer att redogöra för i det följande, möjligt
och lämpligt att genom fortsatta vattenkraftutbyggnader åstadkomma en
vattenkraftproduktion år 1985 av 66 TWh vid normal vattentUlrinning. Detta
innebär en ökning med 5 TWh jämfört med vad som kan erhållas i befintliga
kraftstationer och redan lovgivna utbyggnader.

Jag
bedömer det vidare, vilket jag också kommer att behandla närmare i det
följande, som möjligt och lämpligt att fortsätta utbyggnaden av kärnkraft med
ytterligare två aggregat utöver nu beslutade elva. Dessa redan beslutade
kärnlcraftverk beräknas ge en produktion år 1985 av 53 TWh. Ytteriigare två
aggregat ger ca 10 TWh. Den totala kärnkraftproduktionen blir alltså ca 63 TWh
år 1985.

Med
en elproduktion av ca 130 TWh i vatten- och kärnkraftverk kommer resterande
belastning, ca 30 TWh år 1985, att behöva täckas med konventionell värmekraft.
Oljekraftproduktionen bör därvid i första hand ske i mottrycksanläggningar
(kraftvärme och industriellt mottryck) där bränslets energiinnehåll utnyttjas
mest effektivt. När det gäller industriellt mottryck kan i viss utsträckning
eldning med inhemskt bränsle ske.

Jag
bedömer det, som jag närmare kommer att redogöra för i det följande, möjligt
att bygga ut mottrycksanläggningar till en total produktion av 23 TWh år 1985.
Detta innebär en ökning med 11 TWh jämfört med den beräknade produktionen i redan
befintliga och fast planerade anläggningar.

Med
23 TWh producerade i mottrycksanläggningar år 1985 kan oljekondensproduktion,
som sker med låg verkningsgrad, begränsas till 7 TWh år 1985. Detta är ungefär
samma omfattning som man räknar med för år 1975.

Med
de målsättningar beträffande utbyggnader som jag här har presenterat kommer
elproduktionen år 1985 under normala driftbetingelser (normal vattentiUrinning,
inga extrema haverier i värmekraftstationer etc.) att bli följande:

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

362

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
12.2

Produktion i nu

Produktion
i

Total

befintliga eller

ytterligare

produktion.

beslutade anlägg-

anläggningar.

ningar, TWh

TWh

TWh

Vattenkraft

61

5

66

Kärnkraft

53

10

63

Industriellt
mottryck

3,5

4,5

8

Kraftvärme
(mottryck)

8,5

6,5

15

Övrig
värmekraft

7'

0

7

Summa

133

26

159

Motsvarar
förväntad produktion år 1975.

Det
kan uppstå svårigheter att förverkliga målsättningama beträffande oljebaserade
kraftvärmeverk och industriellt mottryck. En beredskap för att delvis kunna
ersätta dessa tillskott med andra krafttillskott måste upprätthållas. Även för
att kunna upprätthålla leveranssäkerheten för elenergi under årets
högbelastningstid och under år med energibrist på gmnd av torrår och onormala
driftavbrott, kan ytterligare vissa krafttUlskott bli erforderliga utöver
tUlskottsproduktion av kondensenergi från redan tillgänglig kapacitet.

12.3.5
Energibalans för år 1985

För
produktion av ca 30 TWh oljebaserad elkraft år 1985 med angiven fördelning
mellan mottrycksenergi och kondensenergi blir oljekonsumtionen ca 4,2 Mtoe,
vilket motsvarar ca 50 TWh inkl. omvandlingsförluster. Eftersom i första hand
kondenskraften måste användas för att möta variationen mellan år med olika
vattenkraftproduktion och varierande omfattning av fel i värmekraftverk, utgör
angivet belopp ett medelvärde med betydande osäkerhetsmarginal.

Den
direkta konsumtionen år 1985 av bränsle, dvs. exkl. olja för elproduktion, bör
enligt vad jag tidigare har visat sättas tUl ca 360 TWh. När oljeförbrukningen
för elproduktion, 4,2 Mtoe (50 TWh), adderas till denna direkta
bränsleförbrukning erhålls en total bränslekonsumtion av ca 410 TWh.

En
del av den totala bränslekonsumtionen kommer att täckas av kol och koks. EPU
har angivit att man huvudsakligen till följd av järn-och stålindustrins
tillväxt bör kunna räkna med en kol- och koksför-bmkning år 1985 motsvarande
4,2 Mtoe (ca 50 TWh).

Den
totala energibalansen för år 1985 blir med dessa utgångspunkter följande:

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 363

TabeU
12.3

Mtoe

TWh

%

Energitillförsel

Oljeprodukter

28

324

60

Kol,
koks

4

50

9

Lutar,
ved

3

37

7

Vattenkraft

66

12

Kämkraft

63

12

Energiförbrukning

540

100

Med
tillägg för raffinaderiernas egenförbmkning och oljeprodukter för icke
energiändamål, ca 5 Mtoe år 1985, blir den totala oljeförbrukningen år 1985 ca
33 Mtoe. Detta är visserligen en ökning jämfört med oljeförbrukningen år 1973,
29,5 Mtoe, men ökningen, totalt ca 12 % under perioden 19701985, är väsentiigt
mindre per år än hittiUs.

Den
energibalans som jag här har presenterat har framkommit som ett resultat av en
sammanvägning av å ena sidan de ambitiösa föresatserna att begränsa
energikonsumtionens utveckling och å andra sidan de altemativa möjligheter som
jag har funnit nu stå till buds för att tillgodose det behov som därvid
framkommer.

12.4
Energiproduktion

12.4.1
Förutsättningar och val av produktionsstruktur

Jag
har tidigare angivit en målsättning för energikonsumtionens ut-vecklmg som
innebär att konsumtionen ökar med i genomsnitt 2 % per år fram till år 1985 och
att konstant förbrukningsnivå eftersträvas omkring år 1990. Det uppsatta
konsumtionsmålet kan uppnås på flera sätt och med olika fördelning på dels el-
och bränslekonsumtion, dels olika energislag. I det föregående har jag i en
energibalans för år 1985 angivit vilken fördelning på el och bränslen
respektive olika energislag som jag anser mest sannolik och önskvärd som följd
av målsättningen på konsumtionssidan. I det följande kommer jag att närmare
redovisa förutsättningarna för energitillförseln samt motivera valet av
produktionsstruktur.

Under
perioden 19551973 ökade energiförbmkningen med 4,7 % per år i genomsnitt.
Bränslekonsumtionen steg med 4,0 % per år. För elkraften har ökningen under
denna tid varit betydligt kraftigare eller 6,5 % per år. Detta mönster med en
stigande elandel har varit gemensamt för de flesta mdustriländer.

Elenergin
svarade är 1973 för 18 % av den totala energiförbmkningen. Mer än hälften av
elförbrukningen eller 56 % faller på industrin. Hushåll, handel m. fl. detalj
förbrukare svarar för drygt 40 % medan endast knappt 3 % går till järnvägar,
tunnelbanor, spårvagnar m. m. inom samfärdselsektorn.

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 364

Den
ökande elanvändningen har flera orsaker. Ökad mekanisering och automatisering
inom industrin samt förbättring av arbetsmiljöerna genom exempelvis bättre
belysning och ventilation har krävt mycket elenergi. En viss övergång har också
skett till att använda el för processvärme och lokaluppvärmning. Inom hushåll
har det ökade antalet eldrivna apparater, t. ex. kyl, frys, elspis,
tvättmaskin, torkutrustning och färg-TV lett till kraftig uppgång av
förbrukningen. Inom handeln har installerats en mängd utrustning, t. ex. kyl-
och frysdiskar, som drar mycket elenergi. En betydande övergång sker sedan
några år från oljevärme till elvärme i småhus, främst i nyproduktionen där ca
90 % av alla småhus har elvärme. Fritidshus är i stor utsträckning försedda med
eluppvärmning.

I
alla EPU:s altemativ räknar man med att efterfrågan på elenergi skall öka
snabbare än totala energiförbrukningen även fortsättningsvis. Denna tendens kan
snarast antas bli förstärkt genom den prisutveckling som ägt rum på
oljemarknaden.

I
alternativen 1 och 3, vilka representerar utvecklingen med fortsatt utbyggnad
av kärnkraft enligt den högre respektive lägre nivån på ener-giutvecklmgen,
ökar elandelen från 18 % år 1973 tUl 29 % år 1985 och 38 % år 2000.

Alternativen
2 och 4 representerar utvecklingen på de båda konsumtionsnivåerna utan
kärnkraftutbyggnad utöver de elva redan beslutade aggregaten. Därigenom måste
viss elproduktion baseras på olja, vUket är kostsamt. Direkta restriktioner på
viss elanvändning blir också nödvändiga i dessa båda altemativ. Trots detta
räknar EPU med en höjning av elandelen tUl 23 % år 1985 och tiU 28 % år 2000.
Den åriiga ökningstakten beträffande elkonsumtionen varierar mellan 5,2 och
7,8 % fram till år 1985 och därefter mellan 2,5 och 4,4 % fram till år 2000.
Den lägsta ökningen gäller alternativ 4.

Remissinstanserna
är ense med EPU om att efterfrågan på elenergi även i framtiden kommer att öka
starkare än totala energiefterfrågan. Några, bl. a. Svenska
värmeverksföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF anser dock att
skUlnaden överskattats. Vidare framhålls att ett stopp för fortsatt
kärnkraftutbyggnad gör det nödvändigt att ransonera elförbrukningen på vissa
områden.

Energisparandersökningen
har, som jag redan har anfört, gett vid handen att betydande sparmöjligheter
föreligger, främst i samband med uppvärmning och ventilation av bostäder och
lokaler. Genom att ta tillvara dessa möjligheter sparas huvudsakligen
bränslen, främst olja, medan påverkan på elbehovet är ringa. I undersökningen
anges ett begränsat antal elbesparingsåtgärder. Effekten av sådana åtgärder
bedöms också vara liten. De bästa möjligheterna att ersätta el med bränsle föreligger
inom uppvärmningsområdet, företrädesvis beträffande hushåll, handel och
serviceverksamhet. Inom samfärdselsektorn är man under

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 365

de
närmaste 1015 åren i stort sett hänvisad till att använda flytande bränsle.
Överföringar av långväga godstransporter från väg tUl järnväg eller vice versa
får en ringa effekt på fördelningen mellan el och bränslen.

För att nå det angivna
målet för energikonsumtionen t. o. m. år 1985 har jag tidigare förordat en rad
åtgärder som riktar sig mot både bränsle- och elförbmkningen. Mot bakgmnd av
vad jag tidigare framhåUit finns det inte skäl att eftersträva ungefär samma
utvecklingstakt för el- som för bränslekonsumtionen. Det skulle krävas
drastiska åtgärder för att åstadkomma en sådan likformig utveckling. Sådana
åtgärder skulle innebära ett allvarligt hot mot övriga övergripande
samhällsmål, exempelvis beträffande möjUghetema inom industrin att
effektivisera produktionen genom nya maskiner eller att förbättra
arbetsmiljöema. Det skulle också kunna bli nödvändigt att införa direkta
regleringar beträffande elvärme samt installation av hushållsapparater såsom
kyl och frys, tvättmaskiner, diskmaskiner m. m.

Jag
kommer härnäst att göra en översiktiig genomgång av de energiformer som f. n.
är eller kan bli aktueUa för vår energiförsörjning.

Oljan
svarar idag för över 70 % av vår energiförsörjning och har således den klart
dominerande rollen. Oljans andel har varit i stigande under efterkrigstiden. Ar
1955 uppgick andelen tiU ca 45 %.

Under
de allra senaste åren har oljeförbrukningen för energiändamål varit ganska
konstant vid 26 å 27 Mtoe. Preliminära uppgifter för år 1974 tyder på en
minskning tUl drygt 24 Mtoe. Hälften av oljeförbrukningen för energiändamål
går tUl uppvärmning av bostäder m. m. och en dryg tredjedel används inom
industrin. Olja används därutöver som råvara inom den petrokemiska industrin
och vid tillverkning av smörjmedel, asfalt m. m. Denna förbrukning kan väntas
öka snabbt.

Hela
det svenska oljebehovet täcks genom import dels av råolja som raffineras inom
landet dels av färdiga produkter. Den svenska oljeimporten är marginell på
världsmarknaden och bör därför volymmässigt kunna tillgodoses under lång tid
framåt. Men utvecklingen på den internationella oljemarknaden under senare år
har eftertryckligt visat att det höga importberoendet för energiförsörjningen
medför uppenbara risker och olägenheter för vårt land. Detta blev särskilt
kännbart under försörjningskrisen 19731974. Sannolikheten för flera sådana
kriser bedömer jag vara stor. På kort sikt kan en uppdykande försörjningskris
mötas främst genom lagring och andra beredskapsåtgärder. En mer uthållig
lösning av problemet är möjUg endast genom en förändring av
energiförbrakningens struktur mot minskat oljeberoende. Detta är dock inte
möjligt att genomföra omedelbart utan är en fråga på lång sikt.

Även
bortsett från risken för akuta försörjningskriser är osäkerheten stor när det
gäller villkoren för framtida svensk oljeförsörjning. Den intemationella
oljemarknaden undergår nu en genomgripande föränd-

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 366

ring.
Hittillsvarande system, som kännetecknats av stor flexibilitet och som varit
anpassat tUl konsumentländernas behov av en snabbt ökande tillförsel, är under
avveckling. I fortsättningen kommer producentländernas intressen att vara helt
dominerande i produktionsledet. Dessa länders engagemang i raffinaderiledet
kommer sannolikt att öka kraftigt i framtiden. En ökande del av världshandeln
med råolja kommer att kontrolleras av producentländema i stället för som
tidigare av de stora oljebolagen.

Sistnämnda
förhållande behöver inte vara ogynnsamt för Sverige. Även i övrigt finns det
naturligtvis faktorer som kan verka i en för oss positiv riktning, t. ex. en
snabb utveckling av fyndigheter i Nordsjön. En rimlig bedömning bör dock vara
att fömtsättningama för att långsiktigt tillgodose vårt behov av oljeimport
har försämrats väsentiigt. Andra länder i samma situation har för egen del
gjort liknande bedömningar. Genom att ansluta oss till det intemationella
energiprogrammet (lEP) gör vi vissa allmänna åtaganden att inrikta vår
energipolitik på att minska oljeberoendet.

Vårt
stora oljeberoende har även en ekonomisk aspekt. Det senaste årets omvälvningar
på oljemarknaden har medfört att oljeprisnivån trefaldigats. Värdet av vår
oljeimport, som år 1973 uppgick till ca 5 miljarder kr., väntas år 1975 trots
en viss volymminskning öka tUl ca 13 miljarder kr. Oljans värdemässiga andel av
vår totala import har därigenom ökat från 11 % tUl 16 %. Jag vill erinra om
vad chefen för finansdepartementet i prop. 1975:1 (bilaga 1 s. 13) har anfört
om konsekvenserna för den externa balansen av denna mycket stora importökning.
Det torde vara en allmän bedömning att den framtida oljeprisnivån inte kommer
att återgå tUl 1960-talets nivå.

Mot
denna bakgrund anser jag det uppenbart att strävandena att begränsa beroendet
av importerad olja måste utgöra ett viktigt inslag i Sveriges energipolitik.
Detta kan ske på olika sätt. Jag har tidigare redovisat förslag till
konsumtionsbegränsande åtgärder med detta syfte. Oljebaserad energiproduktion
kan också ersättas med andra energiformer.

Oavsett
framgångarna med besparingsåtgärder och hur snabbt nya oljesubstituerande
energiformer introduceras, måste vi dock räkna med att olja fram till
sekelskiftet kommer att utgöra ett dominerande inslag i vår energiförsörjning.
De risker som är förenade med ett högt importberoende måste vi söka minska och
kontroUera. En hörnpelare i energipolitiken blir därför oljepolitiska
åtgärder, som syftar till att anpassa vår försörjning till de ändringar i det
internationeUa marknadssystemet som nyss har redovisats. Detta innebär bl. a.
att nya kanaler måste skapas till de oljeproducerande länderna. Även i övrigt
är det nödvändigt att ta hänsyn till de nationella ambitionerna i producentländerna
vid utformningen av oliepolitiska åtgärder.

Mot
denna bakgrund kommer jag senare att föreslå att en rad åtgär-

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 367

der
på oljeområdet vidtas. Åtgärderna innebär ett ökat statligt engagemang i oljebranschen.

Förutom
överväganden rörande försörjningstryggheten är mUjömässiga faktorer av stor
betydelse vid en bedömning av oljans roll i vår framtida energiförsörjning. I
dag förbränns ca 25 mUjoner ton oljeprodukter per år i vårt land. Detta ger
utsläpp i luften av 800 000 ton svaveldioxid per år. Svavel ger upphov till
korrosion, inverkar på människans hälsa samt medför försuming av jordar och
vatten. Effektema i sistnämnda avseende är särskUt påtagUga i södra Sverige och
på västkusten, där även utomlands belägna svavelemittenter inverkar.

Vidare släpps i Sverige ut
ca 80 milj. ton koldioxid, som samlas i atmosfären och hindrar värmeutstrålning
från jorden. På sikt kan klimateffekter uppstå på grand härav. Dessutom
förekommer utsläpp i luften av kväveoxider, stoft, sot, tungmetaller m. m.

Oljeutvinning
och oljetransporter, såväl tUl sjöss som på land, innebär också en stor
miljöfara.

Olja
kan för de flesta användningsområden ersättas med andra bränslen. Det
viktigaste av dessa är kol, som finns i stora kvantiteter på flera håll i
världen och svarar för 30 % av den globala energiförsörjningen. I vårt land
används kol huvudsakligen för processändamål inom industrin. Användning av kol
som bränsle i Sverige anses med nuvarande prisrelationer som oekonomisk. En
fördel med viss övergång från olja tUl kol är att bränsleimporten
diversifieras. Häremot står nackdelar ur miljösynvinkel, som med tillämpande av
nuvarande teknik för förbränning måste anses vara svårare än oljans. Arbeten
med att utveckla denna teknik pågår på många håll utomlands, men några avancerade
nya system har ännu inte konstruerats för stora anläggningar.

Naturgas svarar för inemot
20 % av jordens energiförsörjning men har hittUls inte införts i Sverige. I
vårt land skuUe naturgas kunna ersätta främst tjockolja. F. n. föreligger inga
praktiska möjUgheter till naturgasimport i ekonomisk skala. Det kan dock före
1985 visa sig möjligt att importera mindre kvantiteter för lokala behov. Om
framtida norska prospekteringar norr om 62: a breddgraden skulle leda fram
till fynd av naturgas kan det på längre sikt bli aktuellt med en större import
av naturgas i vårt land. Användandet av naturgas ger väsentligt mindre skador
på mUjön än olja. Möjligheterna till import av naturgas bör fortlöpande undersökas
och bevakas.

En
del lätta petroleumfraktioner som är lämpade som motorbränsle kan ersättas med
metanol. Tillverkning av metanol i stor skala kan ske på olika sätt. Naturgas
är en lämplig råvara. Också andra organiska ämnen kan genom användning av pyrolysmetoder
komma ifråga som utgångsmaterial. Metanol som tillverkas inom landet kan
tänkas komplettera gengasen som beredskapsalternativ.

Inhemska
energiråvaror som torv och olika slags avfall skulle också

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 368

kunna
utnyttjas som ersättning för olja. Torv har sitt främsta värde från
beredskapssynpunkt. En exploatering i stor skala av torv för energiändamål
skuHe få betydande mUjöeffekter.

Avfall
från hushåll, industri och jordbruk kan tUlsammans täcka någon procent av
landets bränsleförbrukning. Bristen på skogsråvara har lett till att ved och
skogsavfall i ökande grad används som fiberråvara. Detsamma gäller
avfallspapper. Sett även från energisynpunkt torde detta vara effektivt.
Exempelvis är specifika energiförbmkningen för upparbetning av returpapper
endast en fjärdedel av värdet för slipmassatillverkning.

Skogsindustrins
avfallslutar används redan nu i stor utsträckning till energiproduktion. Jag
har tidigare föreslagit åtgärder för ett ökat utnyttjande av spillvärme från
skogsindustrier och andra processindustrier.

Vattenkraften
är vår f. n. största inhemska energikälla och svarar för ca 75 % av
elproduktionen. Vattenkraften är ekonomiskt konkurrenskraftig och bygger på en
sedan länge välkänd teknik. Den kan anses vara mycket driftsäker och har
därigenom stor betydelse för leveranssäkerheten.

Produktionen
av vattenkraft under år med normal vattentUlgång kan beräknas till ca 60
TWh/år. Enligt aktueUa bedömningar från kraft-industrin är det lönsamt att
bygga ut ytterligare omkring 35 TWh/år.

Betydande
intressen från bevarandesynpunkt riktas mot huvuddelen av de outbyggda
vattendragen och riksdagen har fattat beslut om att vissa outbyggda vattendrag
av miljöskäl skall undantas från vidare utbyggnad främst Vindelälven,
Piteälven, Kalixälven samt Torne-Muonio älv, vardera med en möjlig produktion
av ca 4 TWh/år.

Utöver
vattenkraften kan vårt resterande behov av elenergi täckas med värmekraft, dvs.
kondenskraft och kraftvärme båda baserade på fossila bränslen, dvs. olja
eller eventuellt kol samt kärnkraft.

Oljebaserad
kondenskraft, dvs. elproduktion utan tillvaratagande av spillvärme, är med nu
gällande oljepriser en mycket dyrbar produktionsmetod. Kostnaden per
kUowattimme blir nära dubbelt så stor som för vattenkraft och kämkraft.
Energiinnehållet i oljan tillvaratas till knappt 40 %. Vid en ökad elproduktion
baserad på oljekondens får man också nackdelar i form av ökat importberoende
och miljöpåverkan. Oljebaserade kraftvärmeverk, i vilka el och varmvatten för
uppvärmning produceras, har en bränsleverkningsgrad på ca 80 %. I en utredning
som CDL och värmeverksföreningen har genomfört gemensamt anförs att det
sannolikt är ekonomiskt att bygga ut kraftvärme med ytterligare 6 å 7 TWh
utöver redan befintUga och i dag beslutade anläggningar. En sådan utbyggnad
antas huvudsakligen ske i kommunal regi. Inom processindustrin, främst massa-
och pappersindustrin, förekommer redan en viss alstring av elkraft i
mottrycksanläggningar. Därvid

s. 369 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 369

produceras
elkraft i en ångturbinprocess, vUken får hög verkningsgrad genom att avgående
ånga tUlvaratas för uppvärmnings- eUer processändamål. En utbyggnad utöver
dagens nivå av industriellt mottryck med 4 ä 5 TWh har bedömts vara möjlig.

Samtliga
elva kärnkraftaggregat som ingår i det svenska kärnkraft-programmet är s. k.
kondenskraftverk, dvs. spillvärmet kyls bort utan att nyttiggöras för
uppvärmning e. d. Från både mUjö- och energisynpunkt vore det önskvärt att
utnyttja värmet och på så sätt minska oljebehovet. Av nuvarande fyra
kärnkraftlägen torde endast Barsebäck medge ett ekonomiskt utnyttjande av
värmet. För övriga lägen är avstånden tUl tUlräckligt stora tätorter aUtför
långa för att man i dag skall kunna erhålla ett ekonomiskt utnyttjande av
värmet med nu tillgänglig transportteknik.

Vad
gäller kämkraftens fördelar kan konstateras att den i jämförelse med oljan är
mindre utlandsberoende. Vårt land har stora inhemska urantillgångar, som räcker
för våra egna behov i hundratals år. För anrikning är vi f. n. beroende av
utiändska tjänster.

I
Sverige har byggts upp ett ansenligt kunnande på hela kärnkraftområdet,
innefattande säkerhets- och miljöaspekterna på kärnkraften. Vi har en på eget
kunnande baserad kärnkraftteknik. Vi har en väl utvecklad inhemsk industri som
producerar kärnkraftanläggningar. Förutsättningarna för en nationell
självförsörjning inom kärnkraftområdet är därför goda.

Elkraft
i kärnkraftverk kan vid normala förhållanden produceras till drygt halva
kostnaden för oljekondenskraft vid dagens priser på olja. En exploatering av
vissa delar av den icke utbyggda vattenkraften ger ännu lägre kostnader.

De
elva beslutade kärnkraftreaktorerna kan i viss mån sägas innebära att
investeringar för vår energiförsörjning i ökad utsträckning kommer att utföras
i Sverige. HittUls har det ökade beroendet av import av oljeprodukter
inneburit att nödvändiga investeringar delvis gjorts av de multinationella
oljebolagen i form av anläggnuigar i andra länder. I energidebatten har
understundom ifrågasatts om gängse principer för ekonomisk kalkylering äger
tUlämpning på energiområdet särskUt vad avser kämkraftverk. Självfallet råder
alltid en viss osäkerhet om planerade investeringars sannoUka framtida
lönsamhet. Härvidlag utgör energisektorn inget undantag. Jag har emellertid
inte funnit att skäl föreligger att vid ställningstagande tUl investeringar
inom energisektom införa bedömningsgrunder som skiljer sig från dem som
tillämpas vid andra investeringsbeslut.

Under
de senaste åren har diskussioner om kämkraften kommit att koncentreras kring
säkerhets- och miljöfrågorna. I och för sig har säkerhetsriskerna varit kända
länge, men tidigare var det endast undantagsvis som man ställde sig tveksam
till tanken på en stor utbyggnad av

24
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 370

kärnkraften.
Medan säkerhetsdebatten tidigare huvudsakligen var inriktad på utsläpp av
radioaktivitet vid normaldrift, är uppmärksamheten numera koncentrerad på
frågor rörande dels reaktorernas säkerhet, dels behandlingen av utbrända
bränsleelement, högaktivt avfall och plutonium.

I
samband med att riksdagen våren 1973 uttalade att inga beslut att bygga ut
kämkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt allsidigt beslutsunderlag
innefattade bl. a. information om forskningsresultat och
utvecklingstendenser förelades riksdagen, förekom en lång och livlig debatt
om dessa frågor.

I
likhet med vad som gäller oljekondens orsakar kämkraften miljöproblem genom
att stora spillvärmemängder avges. En väsentlig fördel med kärnkraften är dock
att luftföroreningar i form av koldioxid, svaveldioxid, tungmetaller m. m.
inte förekommer.

Utsläpp
av radioaktivt material vid normaldrift ligger långt under den i naturen
förekommande strålningen. Numera kan sägas råda en allmän uppfattning, även
bland de flesta av kämkraftens kritiker, att verkningarna av utsläppen vid
normal drift är obetydliga.

Risker
föreligger för olyckor vid drift av kärnkraftverk och hantering av radioaktivt
material. Omfattande anordningar finns som skall förhindra utsläpp av
radioaktivitet vid både normaldrift och driftstörningar. Säkerhetssystemen är
genomgående dubblerade. I såväl närförläggningsutredningens betänkande som i
utländska utredningar bedöms risken för större haverier vara utomordentligt
liten.

Närförläggningsutredningen
har visat att även en mycket svår och av allt att döma synnerligen osannolik
olycka medför större skador på människor och djur endast mycket nära
kraftverket. Denna slutsats har även bedömts rimlig av flertalet
remissinstanser.

Konsekvenserna
av ett haveri liksom riskerna för sabotage och krigshandlingar skulle kunna
reduceras ytterligare genom förläggning i berg av kärnkraftverk. Omfattande undersökningar
måste emeUertid göras innan ställning kan tas för eller emot bergförläggning.
Inget av de nuvarande fyra kärnkraftlägena torde lämpa sig för
bergförläggning, varför bergförläggningsfrågan konkret kommer upp först om och
när det blir aktuellt att öppna ett nytt läge.

Utbränt
bränsle frän reaktorerna behandlas vid s. k. upparbetningsanläggningar. 1
Sverige finns ingen sådan anläggning. Ett långtidsavtal har tecknats med det
brittisk-fransk-tyska företaget United Reprocessors för upparbetning av utbränt
bränsle från de svenska kärnkraftverken.

Vid
upparbetning erhålls resturan, plutonium och en återstod av högaktivt avfall.
Uranet går tUl återanrikning för användning i bränsleelement. Det högaktiva
avfallet kan inte återanvändas utan måste deponeras för slutlig förvaring.
Till följd av det tidigare nämnda avtalet med United Reprocessors blir det
tidigast efter år 1985 aktuellt att deponera

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 371

högaktivt
avfall i Sverige. Aka-utredningen, i vilken fmns representanter för alla
riksdagspartier, har enhälligt uttalat att den inte funnit något som talar emot
att avfallsproblemen är tekniskt och säkerhetsmässigt möjliga att lösa.

Plutonium,
som erhålls vid upparbetningen, kan användas för olika ändamål. Aterföring av
plutonium för bränsletUlverkning är möjlig. Därigenom skulle man kunna undvika
att stora plutoniumlager byggs upp. Tekniken för detta behöver dock utvecklas
ytterligare.

Plutonium
kan även användas för tillverkning av kämladdningar. Vid normal reaktordrift
erhålls en plutoniumkvalitet som enligt tekniska bedömningar endast med
svårighet kan användas för framställning av kärnladdningar.

I
många länder, däribland Sverige, är hanteringen av uran och plutonium
underkastad sträng kontroll genom det internationella atomenergiorganet
(lAEA). Från svensk sida har vid flera tUlfällen hävdats att all civU
plutoniumhantering i världen bör ställas under internationell kontroll.
Plutoniumfrågan har internationell räckvidd och måste, oberoende av om vi
bygger ut kärnkraften eller ej i Sverige, behandlas i ett internationellt
sammanhang.

Förhoppningar
knyts till nya energikällor som en långsiktig lösning på våra
energiförsörjningsproblem. Som exempel kan nämnas vindkraft, jordvärme,
solenergi och fusionsenergi. Stora FoU-insatser görs runtom i världen. Jag
kommer senare att föreslå medel tUl ett svenskt FoU-program för utvecklande av
sådana energiformer.

Möjligheterna
är begränsade att genom insatser på forskning och utveckling på kort tid ändra
vårt energiproduktionssystem. Detta har flera orsaker. Produktions- och
distributionsanläggningarna är oftast kapitalintensiva investeringar med stora
enheter, lång planerings- och byggnadstid och lång utnyttjandetid. Detta
gäller också ofta energUconsu-mentens investeringar t. ex. industriprocess,
bostadshus, maskinell utrustning.

För
energisektorn gäller därför att en mycket lång tid kommer att förflyta från det
att ett forskningsproblem har identifierats och forskningsarbetet startats
till dess att en teknisk utveckling skett och en ny teknik kan börja tas i bruk
kommersiellt i större omfattning. Motsvarande gäller naturligtvis i fråga om
möjligheterna att ta fram nya och oprövade energikäUor.

Forsknings-
och utvecklingsinsatser kan inte inom de närmaste 10 15 åren ge lösningar som
kan ersätta de dominerande delarna av nuvarande och planerat system. Detta
gäller oavsett hur stora insatser vi och omvärlden gör. Samma bedömning görs i
OECD:s långsiktiga energistudie, där man bl. a. uttalar att medlemsländernas
energibehov fram till mitten av 1980-talet måste tillgodoses med i huvudsak de
primärenergikällor och den teknik som används i dag.

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 372

I
likhet med såväl EPU och EPK som remissinstanserna vill jag dock betona vikten
av att en långsiktig forskning kommer till stånd och att vi är beredda att
snabbt öka satsningen när genombrott görs. Vi bör därvid också följa den FoU
som sker utomlands och när så är lämpligt ta aktiv del i forskningssamarbete
med andra länder.

Eftersom
den tekniska utvecklingen hela tiden fortskrider och driftserfarenheter
successivt leder till justeringar, nya krav och nya impulser, är FoU också
nödvändig i ett mer kortsiktigt perspektiv. Betydelsefulla bidrag tUl energiförsörjningen
kan fås genom förbättringar i det existerande produktionssystemet i form av t.
ex. ökad driftsäkerhet och högre verkningsgrad.

Till
de väsentiiga åtgärderna på kort sikt hör även att se till att forsknings- och
utvecklingsresultat som redan föreligger kommer till användning. Såväl
ekonomiskt stöd, t. ex. tUl prototyper och demonstrationsanläggningar, som
informationsinsatser aktualiseras.

FoU
rörande nya energikällor kan på sikt ge resultat. Vi kan emellertid inte
basera vår energipolitik för den tidsperiod som vi närmast har att överblicka
på en omfattande användning av alternativa nya, oprövade energikällor. Valet
står i huvudsak mellan fossila bränslen främst olja vattenkraft och
kärnkraft. Övriga energislag kan komma att ge ökade, men trots allt enbart
marginella tillskott under perioden framemot år 1990.

Grundläggande
för valet av alternativ för energitillförseln inom den ram för
energikonsumtionens utveckling som av olika skäl kan anses både önskvärd och
acceptabel, är kravet på en säker och tillräcklig försörjning.

Inriktningen
av planering och beslut måste vara att förbättra försörjningstryggheten. Vårt
internationella beroende är redan nu mycket stort. Ett ökat importberoende bör
därför så långt möjligt undvikas. En strävan bör vara att importen av olja
hålls tillbaka. Oljan bör i varje fall inte tillåtas öka sin andel av
energiförsörjningen. Detta innebär bl. a. att man så långt möjligt bör undvika
att använda olja för baskraftproduktion av el i kondenskraftverk. Från ekonomisk
och för-sörjningsmässig synpunkt ter det sig emellertid försvarligt att i viss
utsträckning utnyttja olja för kraftvärmeverk och mottrycksprocesser eller för
toppkraftsändamål i värmekraftverk.

Utöver
ett mindre tUlskott från olja måste elkraftproduktionen således klaras
antingen med vattenkraft eller kärnkraft eller med båda dessa. Den ökade
osäkerheten på oljemarknaden gör att kraven på leveranssäkerhet beträffande
övrig energiförsörjning inte bör eftersättas. Elkraftsystemet bör dimensioneras
för att kunna möta minst samma krav på leveranssäkerhet som nu gäller. En lägre
målsättning för planeringen vore direkt oansvarig, inte minst med tanke på att
en mycket ambitiös målsättnmg har ställts upp i fråga om begränsning av energikonsumtionens
ökning.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 373

Det
finns inte möjlighet att täcka hela behovet av elkraft med vattenkraft. Den
återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften uppgår f. n. till ca 35
TWh/år och kan inte förväntas öka väsentiigt. Det är heller inte lämpligt med
en alltför hög exploatering av orörda vattendrag med hänsyn tUl deras värde
för vetenskapliga, kulturella och re-kreationsmässiga ändamål. Med tanke på
vattenkraftens obestridliga fördelar bör en fortsatt utbyggnad dock ske. Mot
bakgrund härav anser jag att en riktpunkt bör vara en höjning av
vattenkraftproduktionen från drygt 60 TWh/år f. n. till drygt 65 TWh/år vid
mitten av 1980-talet genom cm- och tillbyggnader av redan utbyggda älvsträckor
och genom vissa utbyggnader i redan påverkade vattendrag. I den fortsatta
energipolitiska planeringen bör ett altemativ vara en ytterUgare utbyggnad med
ca 5 TWh under andra hälften av 1980-talet. Närmare ställningstagande till ett
sådant alternativ kan inte ske förrän resultatet av pågående utredningsverksamhet
har redovisats nästa år.

Kärnkraften
skulle i och för sig kunna byggas ut för att täcka hela ökningen av
elförbrukningen samt också medge att oljeberoendet ytterligare minskas genom
insatser för att åstadkomma en snabbare övergång från olja till el såväl inom
industrin som inom uppvärmningsområdet. Det kunde därför te sig naturUgt att
Sverige liksom många andra länder nu långsiktigt satsade på forcerad utbyggnad
av kärnenergin, eftersom vi inte har egna tillgångar på fossila bränslen och
inte har stora reserver av vattenkraft. Jag anser emellertid att det finns en
rad skäl som manar till varsamhet. Problemen i samband med kämkraften oroar
människorna. Det gäller sådant som haveririsker, avfallshantering och risken
för plutoniumspridning. Den erfarenhet som hittUls vunnits av den fredliga
användningen av kämenergi i de ledande kämkraftiändema synes visa att de risker
som är förknippade med drift av kärnkraftverk och det högaktiva avfallet kan
bemästras. Det förefaller som om man kommit längre på vägen att lösa
kärnkraftens avfallsfrågor än exempelvis andra farliga biverkningar av den
industriella aktiviteten, såsom utsläpp av svavel, koldioxid och tungmetaller,
bl. a. kvicksilver.

Den
slutsats som jag kommit fram tiU är att vi i vårt land bör föra en försiktig
politik när det gäller den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft. Vi bör undvika
långsiktiga bindningar och eftersträva en verklig handlingsfrihet så att vi i
en senare beslutssituation då kunskapsunderlaget är ännu säkrare kan välja
meUan altemativa framgångs-linjer för att lösa vårt energihushåUningsproblem.

Erfarenheterna
från drift av kämkraftverk omfattar nu omkring 1 000 reaktorår. Inom ett
decennium kommer detta värde att ha ökat tUl 5 000 å 10 000 reaktorår. Vi får
del av dessa erfarenheter genom det internationella samarbete på
kämkraftteknlkens område som förekommer bl. a. inom ramen för NEA och lAEA. Det
överväldigande antalet av dem som konkret sysslat med avfallsfrågorna, bl. a.
Aka-utredningen, anser

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 374

att
dessa frågor går att lösa. Som jag tidigare anfört är det av vikt att den
internationella kontrollen av plutonium i världen byggs ut. Det är väsentligt
att säkerhetsmyndigheterna i vårt land kan utföra den nödvändiga omfattande
kontrollen av alla delar av kärnenergiverksamheten. Jag kommer senare att
förorda en förstärkning av kärnkraftinspektionen och även ökade FoU-insatser
på kärnsäkerhetsområdet.

Mot
denna bakgrand förordar jag nu en fortsatt försiktig utbyggnad av kämkraften.
Enligt min mening bör åtgärder vidtas för att förbereda en utbyggnad med två
kärnkraftaggregat. En utgångspunkt för planeringen av dessa bör vara att inga
nya lokaUseringsplatser skall öppnas utöver de redan etablerade. Jag kommer
senare att förorda att medel ställs till VattenfaUsverkets förfogande för vissa
förberedande åtgärder för utbyggnad i Forsmark.

En
utbyggnad med två aggregat innebär tillsammans med de övriga utbyggnader av
kraftproduktionen och de sparåtgärder som förordas att vår elförsörjning
kommer att klaras t. o. m. år 1985.

Det
är inte nödvändigt att redan nu lägga fast ett program för energiförsörjningen
under senare delen av 1980-talet. Vid en senare tidpunkt tidigast år 1978
kommer vi också att ha ett väsentligt bättre underlag för närmare beslut om
energipolitiken fram till år 1990. De långsiktiga verkningarna av det senaste
årets omvälvningar på oljemarknaden bör om några år kunna bedömas med större
säkerhet än i dag. Nordsjöområdets betydelse för vår oljeförsörjning kommer
också att kunna bedömas klarare. Vidare kan pågående utredningsverksamhet rörande
kol och naturgas ha klarlagt förutsättningarna för dessa bränslen som
alternativ till olja på den svenska energimarknaden.

Inom
några år kommer vidare de praktiska erfarenheterna av drift av kärnkraftverk
att ge ett förbättrat underlag för en bedömning av kärnkraftens
driftsäkerhetsfrågor. Aka-utredningens arbete avslutas inom något år och bör ge
underlag för ställningstagande tUl hur vi skall lösa problemet med
långtidsförvaring av det högaktiva avfallet.

Utredningsresultat
för beslut cm eventuell bergförläggnmg av kärnkraftverk bör kunna föreligga
inom några år. Detsamma gäller underlag för ställningstagande till
fjärrvärmeöverföring från nuvarande kärn-kraftiägen.

Vidare
bör resultaten av besparingsinsatserna liksom även av FoU rörande nya
energikällor börja kunna avläsas inom några år.

12.4.2
Olja

Den
svenska oljemarknaden mot internationell

bakgrund

Förbrukningen
av oljeprodukter i Sverige ökade under perioden 19551970 med drygt 8 % om
året. Under denna tid ökade oljans andel av den totala energiförbrukningen från
knappt hälften till nära

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 375

tre
fjärdedelar. Denna utveckling möjliggjordes av att den internationella
oljemarknaden under hela perioden, frånsett kortvariga kriser åren 19561957
och 1967, kunde tillgodose en ständigt ökande efterfrågan från
konsumentländerna till realt sett sjunkande priser.

I
början av 1970-talet inleddes en förskjutning i förhållandet mellan de stora
oljebolag som dominerar den internationella oljehandeln och producentiänderna i
främst Mellersta Östern och Afrika som svarar för ca 90 % av den totala
exporten av råolja. Dessa länder, som redan år 1960 hade slutit sig sanunan i
OPEC, lyckades från år 1971 få tUl stånd betydande höjnmgar av skatter och
avgifter på oljebolagens produktion och därmed även höjningar av de
internationella råoljepriserna. Samtidigt inleddes en avveckling av det
koncessionssystem, som utgjort granden för oljebolagens verksamhet i flera av
de ledande producentländerna.

Denna
utveckling påskyndades genom konflikten mellan Israel och arabländerna hösten
1973. Som ett politiskt påtryckningsmedel i konflUc-ten tUlgrep arabländerna
produktionsbegränsningar. I flera länder för-statiigades oljebolagens
tUlgångar. Krisen skapade möjligheter för OPEC att i etapper höja råoljepriset
till en nivå som låg omkring fyra gånger högre än före krisen. Under några
månader skedde således en genomgripande omvandling av förhållandena på
oljemarknaden. Även sedan krisen hade upphört våren 1974 har den nya prisnivån
blivit bestående. KontroUen över råoljeutvinningen ligger nu i fråga om såväl
priser som kvantiteter i producentländemas händer. Det bedöms möjUgt att
OPEC-länderna åtminstone på kort sikt kommer att kunna motverka tendenser till
prissUnknuigar på råolja genom begränsningar i utbudet.

Den
nya prisnivån för råolja innebär en radikal förändring av bytesförhållandet
mellan OPEC-länderna och de oljeimporterande industriländerna. Detta framgår
av tabeU 12.4, som baseras på OECD:s tidigare nämnda långsiktsstudie.

TabellJ12.4
OPEC:s räoljeprlser (1963 = 100)

1970 1973 1974

Beräknat-marknadspris 90 206 546

Beräknat
(marknadspris i reala 78 137 325

termer
(vid jämförelse med industriländernas exportpriser)

Prishöjningarna
på råolja har medfört en i stort sett motsvarande höjning av produktpriserna i
svensk hamn. Som exempel kan nämnas att priset för tjock eldningsolja, som år
1970 låg vid 60 ä 70 kr. per toe för kraftföretag och andra storförbrukare, nu
beräknas till ca 300 kr. per toe.

Som
jag tidigare framhållit innebär det nya läget på oljeområdet för

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 376

Sveriges
del allvarliga konsekvenser från såväl ekonomiska som försörjningsmässiga
synpunkter. Jag har också framhållit att en fortsatt ökning av vår oljeimport
bör begränsas å ena sidan genom målmedvetna insatser på konsumtionssidan å
andra sidan genom utbyggnad av energiproduktion baserad på ett effektivare
utnyttjande av oljans energiinnehåll eller på andra energislag.

Inom
den angivna ramen kan man dock räkna med en betydande förskjutning mellan
olika slag av oljeprodukter, särskUt från tuim tUl tjock eldningsolja. Vid en
försörjningspolitisk bedömning måste hänsyn tas även till den oljeförbmkning
som inte redovisas i energibalansen, dvs. förbmkningen av asfalt, smörjmedel,
gasbensin och andra petrokemiska råvaror samt bränsle och förluster vid
raffineringen. I följande tabell redovisas den totala förbrukningen av
oljeprodukter de senaste åren samt en uppskattning för år 1985, baserad på bl.
a. de antaganden rörande energibalansens utveckling som jag tidigare
redovisat. Det bör betonas att fördehiingen mellan oUka produktslag är mycket
osäker.

Tabell
12.5 Förbrukning av oljeprodukter (Mtoe)

1970

1973

1974

1985

Tunn eldningsolja Tjock eldningsolja Motorbrännolja
Motorbensin övrigt

7,1 14,4 1,7 2,8 0,5

8,1 13,2 1,9 3,1 0,6

6,8 1 12,3 1 1,9 2,9 0,6

21

7

Summa
energiprodukter

26,5

26,9

24,5

28

Gasbensin
(nafta)

Övriga
icke-energiprodukter

Raffinaderibränsle
och förluster

0,5 0,9 0,6

1,0 1,0 0,6

1,0
]

1,0

0,6

5

Totalt

27,3

29,5

27,1

33

Av
tabellen framgår att förbrukningen av oljeprodukter i vårt land varit ganska
konstant sedan år 1970. Det bör emeUertid beaktas att vissa tUlfäUiga faktorer
har spelat in, dels konjunkturnedgången år 1971 1972 dels en rad ovanligt
varma vintrar. Förbrukningen under år 1974, som t. o. m. visade en absolut
nedgång, påverkades givetvis av olika konsumtionsbegränsande åtgärder i början
av året och av förbmkamas reaktion på de stora prishöjningarna.

Tabellen
visar vidare att man fram till år 1985 har att räkna med en snabbare ökning av
efterfrågan på oljeprodukter som råvara i industrin än för energiändamål. Detta
beror framför allt på den föratsedda snabba expansionen inom den petrokemiska
industrin och den därpå baserade plastbearbetande industrin.

Med
de antaganden som jag har redovisat framstår alltså en långsam ökning av det
totala svenska oljebehovet under perioden fram till mitten av 1980-talet som
sannolik. Frågan bör stäUas om och på vUka

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1
Industridepartementet 377

villkor
detta behov kan tillgodoses på den internationella marknaden. De bedömningar
som gjorts i såväl OECD:s långsiktsstudie som olika svenska utredningar pekar
på att någon fysisk knapphet på utvinningsbar råolja inte kommer att uppstå i
nämnda tidsperspektiv. Detta gäller i all synnerhet som det senaste årets
prisstegring framkallat en dämpning av den globala konsumtionen, samtidigt som
den nya prisnivån skapat en stark stimulans för prospektering och utvinning bl.
a. inom vissa havsområden där utvinningskostnadema tidigare har ansetts för
höga. Även i senare led av oljehanteringen föreUgger åtminstone på kort sikt en
betydande överkapacitet i Västeuropa. Detta gäller såväl transporter som
raffinering.

Sett från konsumentländernas
synpunkt torde nu marknadsvUlkoren snarare än den fysiska tUlgången på olja
utgöra problem. Jag vill här understryka att bedömningar av den framtida
utvecklingen på oljemarknaden är särskilt svåra eftersom följderna av det
senaste årets omvälv-nmgar ännu inte kan överblickas. Det är dock möjligt att
urskilja vissa tendenser i uppträdandet hos de tre huvudpartema
producentländer, oljebolag och konsumentländer på den intemationella oljemarknaden.

Producentländerna har nu
uppnått en i det närmaste fullständig kontroll över råoljeutvinningen. Deras
strävan synes vara att, om nödvändigt genom begränsningar i utbudet, hålla
råoljepriset på nuvarande nivå i fast penningvärde. Hos flertalet länder finns
också en strävan att motverka en snabb uttömning av oljetillgångama och att
anpassa utvinningen tUl långsiktiga nationella utvecklingsmål, i första hand
industrialisering.

Som tidigare har nämnts
övertas successivt de stora multinationeUa oljebolagens tillgångar i
råoljeproduktionsledet. I flertalet producentländer utnyttjas fortfarande de
stora oljebolagens tjänster i prospekterings- och utvecklingsverksamheten i
utbyte mot rätten att på relativt fördelaktiga vUlkor överta en viss del av
produktionen. I själva verket torde omkring tre fjärdedelar av OPEC-ländernas
råoljeproduktion aUt-jämt kanaliseras genom bolagen. Numera har dock nästan
alla länder upprättat egna nationella bolag med den uttalade ambitionen att
överta en stor del av såväl utvinning som förädling, transport och marknadsföring.
Några av dessa bolag uppträder redan som stora säljare av råolja, och det finns
planer på omfattande utbyggnad av raffinaderier, petrokemiska anläggningar m.
m.

Många
producentländer är intresserade av att genom avtal om oljeleveranser
tillförsäkra sig olika former av medverkan till industriell uppbyggnad. Detta
innebär i många fall att långsiktiga, bUaterala överenskommelser på
regeringsnivå kan bli aktuella.

De
stora oljebolagen har således redan förlorat den fasta kontroll över
råoljeflödena från de stora produktionsområdena som varit grunden

s. 378 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 378

för
deras ställning i senare led av oljehanteringen. I syfte att kompensera detta
bortfall har bolagen ökat sina insatser i prospektering och utvmning i nya
områden, t. ex. Nordsjön.

Vissa
bolag gjorde stora vinster i samband med krisen år 1973 1974. Det är emeUertid
en allmän uppfattning att deras lönsamhet kommer att försämras. Detta i
förening med de stora investeringsbehoven i råoljeledet väntas leda till en
minskad självfinansiering. Flera större bolag har bl. a. i avsikt att skaffa
kapital avvecklat delar av sin verksamhet inom raffinerings- och
distributionsledet i Västeuropa.

För
konsumentländernas del har de ändrade förhållandena på oljemarknaden givetvis
inneburit svåra påfrestningar. Som jag redan tidigare redovisat inriktas
energipolitiken i nästan alla dessa länder på att minska oljeförbrukningen.
ParalleUt härmed sker emellertid ett intensivt arbete på att trygga
oljeförsörjningen genom olika slags åtgärder.

Vissa
länder har här ett relativt gynnsamt utgångsläge genom möjligheter tUl egen
utvinning av olja eller med olja lätt substituerbara bränslen såsom naturgas.
Detta gäller t. ex. Förenta statema, Norge och Storbritannien. Andra länder har
sedan länge nationella, helintegrerade oljeföretag med stora råoljetillgångar i
flera världsdelar. Detta gäller Frankrike och Italien. Några stora
konsumentländer, främst Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, har på ett
relativt sent stadium etablerat nationella oljebolag, som med stora insatser
runt om i världen söker bygga upp en egen produktion eller på annat sätt säkrad
tillförsel av råolja. Dessa insatser åtnjuter i regel ekonomiskt stöd från
staten. Även på andra sätt, t. ex. genom bilaterala avtal om ekonomiskt samarbete
eller tekniskt bistånd, söker konsumentländernas regeringar trygga den
långsiktiga oljeförsörjningen.

Konsumentländernas
strävanden att basera en viss del av sin råoljeimport på direkta avtal med
producentländema har försvårats av dessa länders principer för beskattning och
prissättning, som inneburit att de stora multinationella bolagen haft en
väsentlig kostnadsfördel i förhällande till oberoende köpare. Denna
kostnadsfördel har emellertid under de senaste månaderna minskat. Flertalet
bedömare räknar med att producentländerna på något års sikt kommer att tillämpa
ett enhetligt marknadspris.

Som
jag tidigare nämnt har huvuddelen av de industrialiserade konsumentländerna
inom ramen för OECD träffat ett avtal om ett internationellt energiprogram
(lEP). Detta program, till vilket Sverige anslutit sig, omfattar många olika
slag av energisamarbete. Programmet syftar bl. a. till att ge medlemsländerna
en bättre insyn i den internationella oljemarknadens funktion, bl. a. genom ett
system för insamling av information från oljebolagen. Programmet avser också
att främja samarbete med såväl producentländer som övriga länder.

Mot
bakgrund av dessa internationella utvecklingstendenser framstår

s. 379 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 379

Sveriges
försörjningsläge i vissa avseenden som mycket utsatt. Detta är en självklar
följd av vår stora, helt på import baserade oljeförbrukning. Därjämte finns det
anledning att peka på vissa drag i den svenska oljebranschens nuvarande struktur.

Oljemarknaden
i Sverige domineras av de stora multinationella oljeföretagen. Svenska
dotterbolag till de europeiska företagen BP och Shell med en marknadsandel av
ca 35 % har egna raffinaderier i landet, medan dotterbolag tUl de amerikanska
oljeföretagen Exxon (Esso), Gulf och Texaco med en marknadsandel av ca 25 %
importerar sitt behov av produkter främst från egna raffinaderier i Västeuropa.
De två större svenskägda oljebolagen Nynäs-Petroleum AB och Oljekonsumenterna
(OK) har en sammanlagd marknadsandel av ca 25 %. Nynäs-Petroleum har sedan
länge haft ett raffinaderi i Nynäshamn, medan OK är delägare jämte Texaco i
Scanraff AB, som under året kommer att ta i drift ett nytt raffinaderi vid
Brofjorden. Varken Nynäs-Petroleum eUer OK bedriver utvinning av råolja.
Därjämte finns pä den svenska marknaden ett antal mindre distributionsföretag,
som för sina inköp av produkter är hänvisade till raffinaderier i Sverige eller
utomlands.

Det
blandade marknadssystem som jag här beskrivit har under 1950-och 1960-talen
fungerat tillfredsställande. De multinationella företagen kunde under perioden
tiUgodose huvuddelen av den svenska marknadens starkt ökande behov av
oljeprodukter. De oberoende svenska företagen kunde i det marknadsläge som
rådde under en stor del av perioden köpa överskottskvantiteter på den
intemationella marknaden och därigenom utöva en viss press på priserna i
Sverige, vilket varit till fördel för konsumenterna.

Genom
den omsvängning av marknaden som inleddes i början av 1970-talet försämrades
emellertid de oberoende svenska företagens konkurrensläge. Situationen blev
allvarlig under krisen vintern 1973 1974, då de svenska oljedistributörerna
hade mycket stora svårigheter att tillgodose sina kunders behov av produkter.
Det blev nödvändigt för staten att införa ett regleringssystem i två led: dels
högstpriser på oljeprodukter för att hålla de inhemska prisema på rimlig nivå,
dels clearing för att göra det möjligt att på den internationella marknaden
köpa in produkter till högre priser än gällande högstpriser i Sverige.

Krisen
upphörde redan i februarimars 1974 i och med att inskränkningarna i
råoljeproduktionen i arabländerna hävdes. De direkta effekterna på den svenska
produktionen blev ganska måttliga. Som jag tidigare har framhållit skulle
emellertid ytterligare några veckors begränsningar av oljetillförseln ha
kunnat framkalla allvarliga sysselsättningsproblem i flera branscher främst p.
g. a. brist på gasbensin (nafta), som är den viktigaste råvaran för den
petrokemiska industrin.

Enligt
min bedömning måste man räkna med möjligheten av framtida fredskriser som kan
innebära stömingar på den internationella oljemark-

s. 380 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 380

nåden.
Denna typ av kris är svårbemästrad därigenom att den berör primärt endast vår
tUlförsel av olja, utan att det sker någon omedelbar minskning av energibehoven
genom minskad aktivitet inom näringslivet. De multinationella oljeföretagens
möjligheter att upprätthålla sina leveranser i krissituationer torde nu vara mindre
än tidigare tUl följd av att producentländema i stor utsträckning övertagit
kontrollen över rå-oljekälloma.

Sammanfattningsvis
innebär alltså vårt stora oljeberoende i förening med oljebranschens nuvarande
struktur att den svenska energiförsörjningen är känslig för störningar i
förhållandena på den internationella oljemarknaden. En av de viktigaste
energipolitiska uppgifterna för staten är alltså att genom olika åtgärder söka
begränsa denna sårbarhet, bl. a. genom att anpassa det svenska oljeförsörjningssystemet
till de ändrade marknadsförhållandena.

Uppgifter
för den statliga oljepolitiken

Som
jag tidigare framhållit är en långsiktig lösning av oljeförsörjningsproblemet
möjlig endast genom att energiförbrukningens stmktur förändras i riktning mot ökad
användning av andra energislag. En rad av de förslag som ingår i regeringens
energipolitiska program tar sikte härpå.

Programmet
bör innefatta även riktlinjer för den statliga verksamheten i syfte att trygga
tillförseln på olja. Ett antal åtgärder med detta syfte har vidtagits under
senare år. Åtgärderna framstår emellertid i dagens situation som otUlräckliga.
Jag skall nu ange vissa uppgifter för staten inom de olika leden av
oljeförsörjningen. I samband därmed kommer jag även att ange huvudriktlinjer
för den framtida statliga oljepolitiken.

Tillgång
på råolja är från såväl ekonomisk som försörjningsmässig synpunkt det avgörande
ledet i oljehanteringen. En fullständig nationell kontroll över råolja
föratsätter fyndigheter på svenskt område. På grundval av de arbeten som
hittUls utförts av Oljeprospektering AB (OPAB) måste sannolikheten för fynd som
svarar mot en stor del av den svenska förbrukningen anses liten.
Prospekteringen har dock gett så intressanta resultat att de statliga och
enskilda delägarna i bolaget höjt den ekonomiska ramen för verksamheten till
150 mUj. kr. fram tUl mitten av år 1977, då nuvarande tUlstånd löper ut.

Sverige
saknar f. n. direkta intressen i oljefyndigheter eller oljeproduktion
utomlands. TUlförseln av råolja till vårt land sker till övervägande del genom
de stora multinationeUa oljebolagen. Importens ur-spmng betingas av
vederbörande bolags aktuella råoljetUlgångar. De stora bolagens möjligheter att
även i framtiden tiUgodose konsumentländernas råoljebehov kommer att bli
beroende av flera osäkra faktorer.

s. 381 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 381

t.
ex. producentiändernas egna ambitioner och graden av framgång i bolagens
prospektering i nya områden.

Mot denna bakgrund
framstår det som en viktig uppgift för den statiiga oljepolitiken att skapa en
säkrare bas för den svenska räolje-försörjningen.

En möjlig väg är att genom
prospektering efter olja förvärva rätt till produktion från eventuella fynd.
Oljeprospektering är en utomordcntiigt chansartad verksamhet. Endast om den
bedrivs uthålligt, med stora resurser och med en hög grad av riskspridning kan
den förväntas ge positiva resultat. Det bör också framhåUas att flertalet
producentländer numera medger prospektering av utiändska intressenter endast
på mycket krävande viUkor. Dessa vUlkor innebär vanligen att nationella organ
har full kontroU över verksamheten och att prospekterings-företaget som
ersättning för ekonomiskt risktagande och tekniska insatser får rätt endast
tUl del av eventueU produktion.

Staten har redan genom
deltagandet i Petroswede AB engagerat sig i prospekteringsverksamhet utomlands.
Petroswede började sin verksamhet år 1973. Staten är genom statens
vattenfallsverk och Statsföretags dotterbolag LKAB hälftendelägare i bolaget.
Ramen för verksamheten under femårsperioden 19731978 är fastställd till 100
milj. kr. Medlen tillskjuts av delägarna i form av intressentbidrag. Om verksamheten
leder till att bolaget får tillgång tUl utvinningsbara fyndigheter har
delägarna rätt till en mot insatsen svarande del av produktionen.

Verksamheten inom
Petroswede har fått en snabb start. Bolaget har kommit att inrikta sig framför
allt på den brittiska delen av Nordsjön och angränsande havsområden samt
Medelhavsområdet. Borrningar i egen regi förbereds såväl utanför Skottiands
kust som i Egypten, där bolaget nyligen har träffat ett avtal med det statliga
egyptiska oljebolaget om prospektering inom ett relativt betydande område på
land. Förhandlingar pågår om ett antal andra projekt. Genom ett samarbetsavtal
med OPAB har Petroswede möjligheter att utnyttja den personal och det kunnande
som byggts upp under prospekteringen på svenskt område. Hittillsvarande
erfarenheter tyder på att Petroswede bl. a. genom sin ägarstruktur utgör en
intressant partner för många producentländer och oljeföretag.

I
samband med Petroswedes verksamhet i prospekteringsledet har det öppnats vissa
möjligheter för bolaget att delta i utvinning av redan konstaterade
fyndigheter. Bakgrunden härtUl är att en del av de oljeföretag som
framgångsrikt bedrivit oljeprospektering, bl. a. i Nordsjön, saknar finansiella
resurser för exploatering av fyndigheterna.

Huvuddelen
av den ekonomiska ramen för Petroswedes verksamhet till år 1978 är nu uppbunden
genom bolagets åtaganden i samband med

s. 382 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 382

beslutade
eller långt framskridna projekt. F. n. pågår diskussioner mellan delägarna om
en höjning av ramen.

Det
har vidare framkommit möjligheter att genom stöd till finansieringen av investeringar
i nya oljefält uppnå avtal om oljeleveranser. Jag återkommer senare tiU denna
fråga.

En
annan möjlig väg är långsiktiga överenskommelser om leveranser med stora
producenter, utan att köparen engagerar sig i prospektermg eller utvinning. I
syfte att skapa fömtsättningar för denna typ av överenskommelser har Sverige
under år 1974 träffat bilaterala överenskommelser syftande till ekonomiskt,
tekniskt och industriellt samarbete med tre viktiga producentländer, nämligen
Algeriet, Iran och Libyen. Förhandlingar har påbörjats med bl. a.
Saudiarabien. Överenskommelserna innefattar bl. a. samarbete på energiområdet,
däribland leveranser av råolja och i vissa fall även oljeprodukter och
naturgas till Sverige. Några sådana leveranser har hittills inte kontrakterats
beroende bl. a. på att villkoren för direktleveranser tUl fristående köpare
varit mindre fördelaktiga än de som de multinationella företagen kunnat
erbjuda.

En
utjämning av villkoren väntas dock, som jag tidigare framhållit, komma att ske.
Med hänsyn till den sannolika utvecklingen av den framtida råoljehandeln ser
jag det som angeläget att en viss del av tUlförseln till den svenska marknaden
sker genom direkta överenskommelser med producentländerna. Det är en viktig
uppgift för den statliga oljepolitiken att skapa avtals- och marknadsmässiga
förutsättningar härför.

Jag
vill i detta sammanhang framhålla att bUaterala avtal om oljeleveranser i
första hand bör ta sikte på ökad försörjningstrygghet. En viktig faktor är
därvid, förutom det geografiska läget, producentlandets politiska och
ekonomiska stabilitet. Den svenska importen av oljeprodukter från
Sovjetunionen inom ramen för det svensk-sovjetiska bilaterala handelsavtalet
har utgjort en betydande tillgång från försörjnings-synpunkt genom att den
bidragit till en viss diversifiering av vår oljeimport. Några möjligheter att
väsentligt öka oljeimporten från Sovjetunionen torde emellertid inte
föreligga.

Jag
vill även peka på att den brittiska och norska delen av Nordsjön inom några år
kommer att bli ett av världens stora produktionsområden. Norge väntas redan
nästa år komma att bli en nettoexportör av olja, och norska staten kommer mot
slutet av 1970-talet att disponera över betydande kvantiteter råolja. En stor
utbyggnad av raffinaderier och petrokemisk industri planeras också på grundval
av de norska olje- och naturgastillgängarna. Överläggningar har ägt rum mellan
företrädare för de norska och svenska industridepartementen om ett framtida
samarbete på energiförsörjningens område. Direkta förhandlingar kommer att tas
upp så snart den norska regeringen anser att det finns förutsättningar härför.
Jag vill i sammanhanget understryka att endast

s. 383 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 383

en begränsad del av det svenska oljebehovet i framtiden
torde kunna täckas med råolja från Nordsjöområdet beroende bl.a. på denna oljas
sammansättning och höga pris.

Frågan om ökade insatser för att trygga
råoljeförsörjningen har ett nära samband med frågor om kapacitet och stmktur
inom senare led av oljchanteringen, dvs. transporter, lagring, raffinering,
vidareförädling och distribution. Även på dessa områden anser jag att staten i
fortsättningen bör ta på sig viktiga uppgifter. Jag vill särskilt peka på
följande omständigheter.

De stora multinationella bolagen, som hittills svarat för
den övervägande delen av investeringarna inom oljehanteringen i Sverige liksom
i andra konsumentländer, kan genom den utveckling jag tidigare beskrivit
förväntas sätta in huvuddelen av sina resurser på råoljeutvinning. Ett antal
faktorer ovisshet om efterfrågeutvecklingen, risk för överkapacitet på kort
sikt, inflatorisk kostnadsutveckling utgör starka motiv för återhållsamhet
med nya investeringar i andra led av oljehanteringen. Dessa faktorer påverkar
givetvis också de fristående oljebolagens investeringsvilja. Vissa
kapacitetsutbyggnader, som från nationella försörjningssynpunkter framstår som
önskvärda, torde alltså kunna komma tUl stånd endast genom medverkan från
statens sida.

I och med att Scanraff tas i drift under innevarande år
kommer raffinaderikapaciteten inom landet att öka från ca 40 % tUl ca 60 % av
förbmkningen. Även i fortsättningen kommer alltså behovet av produkter att
till betydande del få täckas genom import. Detta gäller i särskilt hög grad
beträffande petrokemiska råvaror, på vilka det råder en starkt växande
efterfrågan, men även beträffande lågsvavUga eldningsoljor.

Produktimporten sker från raffinaderier i olika länder i
Europa. Risken för stömingar i denna import kan i vissa lägen vara större än
vid direkt import till Sverige. Dels kan vederbörande lands eller bolags
råoljetillförsel utsättas för störningar, dels kan i en krissituation fördelningen
av produkter ske pä ett sätt som inte tar hänsyn tUl svenska intressen.
Erfarenheterna från vintern 19731974 visar klart att ett stort beroende av
produktimport ger dålig flexibUitet och därmed mindre möjligheter att
tillgodose de mest angelägna behoven.

Från försörjningssynpunkt skulle det i sådana lägen
innebära fördelar om dessa behov tUl väsentlig del kunde tUlgodoses genom
raffinering inom landet. Petroindustriutredningen har bl. a. pekat på vikten av
att den petrokemiska industrins råvamförsörjning tryggas genom inhemsk
produktion. Andra viktiga försörjningspolitiska hänsyn som bör tas vid den
statliga planeringen på raffinaderiområdet är säkerheten i råoljeanskaffningen
samt produktutbudets anpassning tUl marknadens behov.

F. n. föreligger ansökningar om lokaliseringstillstånd
enligt 136 a § byggnadslagen för ett antal raffinaderiprojekt. Ansökningama
avser bl. a. utbyggnader av BP:s och Shell-Koppartrans anläggningar i Göteborg,

s. 384 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 384

cn
stor utbyggnad av Nynäs-Petroleums raffinaderi i Nynäshamn samt ett nytt
raffinaderi i Oxelösund med ett antal kommuner i Mälardalen samt Gränges AB som
intressenter. Därjämte har Statsföretag AB gett in cn ansökan om ett nytt
raffinaderi vid Brofjorden. Sistnämnda projekt är speciellt utformat för att
kunna tUlgodose råvarabehoven för den petrokemiska industrin. Sammanlagt
representerar de angivna fem raffinaderiprojekten ett kapacitetstUlskott med
över 40 milj. årston.

Remissbehandlingen
av ansökningarna är inte avslutad. Av föreliggande material synes dock den
slutsatsen kunna dras att möjligheter till en viss utbyggnad av
raffinaderikapaciteten på såväl Ost- som Västkusten torde finnas med hänsyn
tUl gällande riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

Enligt
min mening bör Statsföretag ges ekonomiska möjligheter att driva projekteringen
av Brofjordenprojektet vidare med syfte att få fram det omfattande underlag som
krävs för ett investeringsbeslut. Parallellt härmed bör kontakter med olika
oljeföretag på den svenska marknaden upprätthållas, bl. a. för att klarlägga
möjligheterna tUl samarbete mellan staten och dessa företag. Jag avser att
återkomma till dessa frågor under nästa riksmöte. I det följande kommer jag
att förorda att medel för projektering ställs till Statsföretags förfogande.

Som
har framhållits i det föregående finns en nära koppling mellan
raffinaderikapacitetens utbyggnad och tryggandet av den petrokemiska industrins
råvarubehov i form av nafta. Naftan omvandlas i kracknings-anläggningar till
eten, propen m. fl. råmaterial som i sin tur kan omvandlas till en rad
petrokemiska produkter. Jag finner det vara utomordentligt angeläget att öka
försörjningstryggheten för den svenska petrokemiska industrin. Den närmast
till hands liggande möjligheten är att ge en kommande utbyggnad av
raffinaderikapaciteten en petrokemisk inriktning på bekostnad av
bensintUlverkning. Det är emellertid tekniskt möjligt att även ge en ny
krackningsanläggning en sådan utformnmg att nafta helt eller delvis kan
ersättas med sådana oljefraktioner, s. k. gasoljor, som normalt används som
lätta eldningsoljor. Det är angeläget att sådana alternativa
försörjningsmöjligheter studeras noggrant inom ramen för den planering av en
kraftig utbyggnad av den svenska petrokemiska industrin, som nu pågår. Jag har
erfarit att dessa möjligheter är föremål för ingående studium av berörda
företag.

Beredskapslagringen
av oljeprodukter hos oljehandeln och storförbrukare har sedan läng tid utgjort
ett huvudinslag i den statliga oljepolitiken. Genom statsmakternas beslut år
1973 breddades lagringsprogrammet tUl att omfatta lagring av råolja i statlig
regi. Bakgrunden härtill var en strävan att uppnå ökad uthållighet vid
fredskriser. Råoljelagringen ger en högre grad av kontroll och flexibilitet
vid användningen av lagren, förutsatt att tillräcklig raffinaderikapacitet finns
inom landet. Vid en fortsatt raffinaderiutbyggnad ökar möjligheterna att genom
lag-

s. 385 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 385

ring
uppnå en god försörjningsberedskap. Chefen för handelsdepartementet kommer
senare denna dag att anmäla denna fråga och i samband därmed förorda en höjning
av målet för beredskapslagringen för fredskriser.

Jag
vill slutiigen peka på vikten av att den statiiga oljepolitiken utformas med
beaktande även av mUjöpolitiska mål. Hänsyn bör tas bl. a. tiU behovet av att
långsiktigt trygga tiUgången på lågsvavlig eldningsolja. Detta är en
fömtsättning för att det program för nedtrappning av svavelhalten i
eldningsolja som påbörjats skall kunna genomföras och den ökande försurningen
av mark och vatten genom svavelnedfall kunna hejdas.

Denna
genomgång har visat att det finns ett starkt behov av ökat direkt statligt
engagemang inom oljehanteringen. Detta gäller i särskilt hög grad de från
försörjningssynpunkt vitala leden råoljeanskaffning, raffinering och lagring,
men utvecklingen kan komma att medföra krav pä insatser även i transport- och
distributionsleden. Jag vill här peka på möjligheten av framtida övergäng till
rörledningstransporter.

Vid
ett utvidgat statiigt engagemang i oljebranschen bör Statsföretagsgruppen ges
en central roll. Gruppen har redan intressen i oljeprospektering och
petrokemisk industri. Även med hänsyn tUl sina övriga resurser är
Statsföretagsgruppen ett lämpligt instrument för den statliga oljepolitiken.
Jag erinrar i sammanhanget om att flera av företagen inom gruppen torde kunna
lämna värdefulla bidrag till den industriella utvecklingen inom vissa
producentländer.

Det
vidgade statliga engagemanget inom oljehanteringen bör ytterst syfta till en
kraftigt ökad nationell kontroll över vår oljeförsörjning. Mot bakgmnd av såväl
oljans dominerande roll för vår totala energitUlför-sel som den stora
osäkerheten beträffande den framtida oljemarknaden utgör en sådan öknmg av
kontrollen ett nödvändigt inslag i en långsiktig energipoUtik,

Stöd
till finansiering av oljeutvinning m. m, utomlands

De
aktuella finansieringsproblemen inom oljeindustrin medför att vissa företag med
intressen i påvisade oljefält erbjuder avtal avseende viss del av produktionen
från resp. fält mot att köparen tillhandahåller garanti för lån tUl
investeringar i exploateringen av fältet. Kreditgarantier torde sålunda kunna
användas bl. a. för att uppnå långsiktiga leveransavtal. Mot bakgrund härav
förordar jag nu som komplement till insatserna inom ramen för Petroswede
införandet av ett särskilt statligt garantisystem. Detta system bör tjäna i
första hand tUl att underlätta finansieringen av sådana investeringar i
utvinning, transport och lagring av olja som bedöms värdefulla från svensk
försörjningssynpunkt.

Möjlighet
att ställa statsgaranti bör således kunna utgöra ett verk-

25
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 386 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 386

samt
instrument för svensk oljepolitik. Garanti bör kunna ställas för såväl svenska
som utländska företags lån för finansiering av investeringar i utvinning m. m.
av råolja. Garantin bör vidare kunna användas som säkerhet för svenska företags
ekonomiska åtaganden i samband med prospekterings- eller utvinningsverksamhet
utomlands. En förutsättning för utnyttjandet av garantin bör vara att
ifrågavarande verksamhet är av väsentlig betydelse för den svenska
energiförsörjningen. Staten bör tUlförsäkras option på hela den eventuella
produktionen eller del därav.

Storleken
av den statliga garanti som behövs är svår att bedöma. Som utgångspunkt kan
dock anges investeringskostnaderna vid oljeproduktion i Nordsjön, som i ett av
de större fälten nu beräknas uppgå till omkring 400 milj. kr. per milj. ton
årlig produktionskapacitet, exkl. kostnader för rörledning till land. Garantin
bör kunna utnyttjas även i samband med finansieringen av investeringar i
utvinning m. m. av andra fossila bränslen, dvs. kol och naturgas. Jag kommer
att i det följande redogöra närmare för frågor rörande dessa bränslens roll i
den framtida svenska energiförsörjningen.

En
garanti intill 2 000 mUj. kr. för lån till finansiering av investeringar i
utvinning m. m. av olja, naturgas och kol bör ställas tUl regeringens
förfogande. Jag återkommer härtill vid min behandling av anslagsfrågorna i det
följande.

Statsföretags
raffinaderi projekt

I
början av år 1974 inledde Statsföretag AB en förstudie beträffande utökad
statlig verksamhet på petroindustrins område. I studien ingick såväl
råoljeanskaffning och transporter som raffinering, petrokemisk verksamhet och
marknadsföring av produkter. Som ett centralt led i studien ingick att
kartlägga förutsättningarna för ett nytt raffinaderi vid Brofjorden. Valet av
läge betingades av de gynnsamma transportekonomiska förhållandena och
möjligheterna tUl samordning med utbyggnad av övrig petroindustri på
Västkusten.

En
inledande förprojektering av raffinaderiet har genomförts under år 1974. Häri
har ingått bl. a. processutformning, underlag för kommunens stadsplanearbete
och ansökan om lokaliseringstUlstånd.

Projekteringsarbetet
har tagit sikte på ett raffinaderi med en kapacitet av 7 milj. ton råolja om
året, med möjlighet till senare utbyggnad till 10 mUj. ton. Produktionen
fömtsätts bli inriktad på lågsvavlig eldningsolja och petrokemiska råvaror.
Uttaget av nafta skall således kunna tillgodose större delen av
råvaraförsörjningen för den planerade nya krackningsanläggningen i Stenungsund.
Vidare förutsätts en långtgående avsvavling av tjocka eldningsoljor.

En
preliminär investeringskalkyl för projektet har gjorts. Härav framgår att
kapitalkostnaderna kommer att bli väsentligt högre än för kon-

s. 387 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 387

kurrerande
raffinaderier som uppförts före den senaste tidens inflatoriska
kostnadsutveckling. Projektet väntas ge relativt låg lönsamhet, åtminstone så
länge det internationellt råder överkapacitet i raffineringsledet.

Statsföretag
har med hänvisning till såväl nämnda företagsekonomiska bedömningar som
Statsföretagsgruppens omfattande investeringsprogram förutsatt att staten
kommer att la på sig huvudansvaret för den fortsatta finansieringen av
projektet.

Inom
ramen för Statsföretags förstudie har jämförelser skett mellan
Brofjorden-projektet och övriga aktuella raffinaderiprojekt. Dessa jämförelser
har gett vid handen att inget av de aktuella projekten torde komma att
genomföras under överskådlig tid utan finansiell medverkan frän statens sida.
Om syftet är att uppnå ett kapacitetstillskott av samma storlek som vid en
nybyggnad vid Brofjorden synes inte en medverkan i något av de andra projekten
kunna innebära några avgörande kostnadsmässiga fördelar för den statliga
insatsen.

Enligt
min mening talar starka skäl för att förberedelserna för Statsföretags
raffinaderiprojekt drivs vidare. Detta projekt synes, bl. a. genom sin nära
anknytning till den petrokemiska industrins utbyggnadsplaner, kunna ge stora
försörjningspolitiska fördelar. Vidare synes projektet kunna genomföras på
kortare tid än övriga projekt eftersom underlag för beslut rörande dessa kan
föreligga först sedan förhandUngar och ytterligare förprojektering genomförts.

Kostnaderna för den
hittUlsvarande förprojekteringen av Brofjorden-raffinaderiet uppgår till ca 4
milj. kr. Dessa kostnader bestrids dels av Statsföretag, dels från trettonde
huvudtitelns kommittéanslag. Nästa etapp i projekteringen innefattar bl. a.
utarbetandet av anbudshandlingar och övrigt tekniskt underlag för en
investeringskalkyl samt fullständig ansökan om koncession enligt
miljöskyddslagen. Kostnaderna beräknas till 36 milj. kr. för perioden fram
till den 1 april 1976. Denna etapp skall kunna medge den slutliga
företagsekonomiska bedömningen av projektet inför ett investeringsbeslut.

Medel för fortsatt
projektering bör ställas till Statsföretags förfogande i form av lån. Jag återkommer
härtill vid min behandling av anslagsfrågorna i det följande.

För
det fall att lokaliseringstillstånd meddelas för projektet och den fortsatta
projekteringen leder fram till ett investeringsbeslut torde förslag rörande
den fortsatta finansieringen komma att läggas fram under nästa riksmöte.

Ett
statligt oljehandelsföretag

I
samband med Statsföretags nämnda förstudie rörande ökad statlig verksamhet inom
petroindustrin har även frågan om hanteringen av statens kommersiella intressen
på oljeområdet tagits upp. Dessa intressen är i korthet följande.

s. 388 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 388

Inom
Statsföretagsgruppen finns flera företag med betydande behov av oljeprodukter.
Statsföretag har genom Berol Kemi AB ett starkt intresse av en tryggad
råvaruförsörjning för den petrokemiska industrin. Vidare är statens
vattenfallsverk en av landets största förbrukare av tjock eldningsolja. Det
finns inom den statliga företagssektorn möjligheter till samordningsvinster
vid upphandling, transporter och lagring av oljeprodukter.

Verksamheten
inom OPAB och Petroswede kan komma att leda tiU oljefynd. Utvunnen råolja
kommer att ställas till delägarnas förfogande. De statliga delägarna, dvs.
vattenfallsverket och Statsföretag genom LKAB, saknar emellertid f.n. en
organisation för att ta hand om råoljan antingen genom försäljning på
marknaden, byte mot färdiga produkter eller raffinering. Vidare kan staten
genom de möjligheter att medverka till finansiering av råoljeutvinning som jag
tidigare har förordat komma att få tillgång till råolja som måste tas om hand
på lämpligt sätt.

Ett
tredje intresseområde sammanhänger med Statsföretags raffinaderiprojekt.
VUlkoren för tiUgång till råolja är avgörande för det ekonomiska resultatet.
Vid ett principbeslut om att genomföra detta projekt måste Statsföretag vidta
förberedelser för upphandUng och be-fraktning av råolja, vilket förutsätter en
effektiv kommersiell organisation.

Övervägandena
inom Statsföretagsgruppen har lett fram till slutsatsen att ett särskilt
aktiebolag för att handha de här angivna uppgifterna bör bildas snarast.
Bolaget avses komma att drivas efter de affärsmässiga principer som gäller för
övriga företag inom gruppen. Statens vattenfallsverk har anmält intresse för
att i ett senare skede ingå som delägare i bolaget. Överläggningar härom pågår
mellan verket och LKAB.

Enligt
min mening utgör en organisation i bolagsform av här avsett slag ett nödvändigt
verktyg för en aktiv statlig oljepolitik. Bolaget bör bl.a. kunna träffa avtal
med innehavare av oljefyndigheter om leveranser av råolja som möjliggjorts
genom de nyss föreslagna statliga kreditgarantierna. Allmänt torde bolaget
kunna tjäna som organ för såväl den affärsmässiga bedömningen som genomförandet
av sådana statliga åtgärder som vidtas i syfte att trygga oljeförsörjningen.
Vidare bör bolagets verksamhet vid behov kunna utvidgas till att omfatta även
anskaffning av naturgas.

Regeringen
har föreslagit (prop. 1975:2 bU. 7) att ett statligt aktiebolag skall bildas
för förmedling av köp av råolja och oljeprodukter m. m. Detta bolag skuUe
främst driva sådan verksamhet som syftar till ökad försörjningsberedskap.
Statsföretagsgruppens planer förverkligas nu så snabbt att beredskapsbehoven
kan tillgodoses inom ramen för det av gruppen planerade oljehandelsföretaget.
Med anledning härav kommer chefen för handelsdepartementet senare denna dag att

s. 389 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 389

förorda
att regeringen i skrivelse tUl riksdagen återkallar förslaget i prop. 1975:2,
bil. 7.

För bUdandet av det nya
oljehandelsbolaget inom Statsföietagsgrup-pen behövs inget ställningstagande
frän riksdagens sida.

12.4.3
Övriga bränslen Inledning

Jag
har tidigare antagit att den totala bränsleförbrukningen, inkl. användningen
av bränsle för kondens- och mottrycksproduktion av el och värme, kommer att
uppgå till ca 35 Mtoe år 1985. Jag har vidare antagit en fördelning med ca 28
Mtoe på oljeprodukter och ca 7 Mtoe på övriga bränslen.

Dessa
antaganden innebär, som framgår av tabell 12.6, en betydande ökning av
förbrukningen av övriga bränslen under perioden fram till år 1985.

Tabell]12.6
Förbrukningen av övriga bränslen (Mtoe)

1970 1973 1974 1985

Kol,
koks 1,9 1,7 1,7 4

Lutar,
ved 2,9 2,9 3,3 3

4,8 4,6 5,0 7

Ökningen
hänför sig till det väsentligt ökade behov av kokskol för metallurgiska ändamål
som följer av järn- och stålindustrins expansion. I övrigt kan dessa bränslen
huvudsakligen användas för kraft- och värmeproduktion. Inom dessa
användningsområden är de i viss mån substituerbara med olja.

Det
bör påpekas att den nya oljeprisnivån inte i sig kan väntas medföra en mera
påtaglig övergång till användning av andra bränslen. Med de prisrelationer som
väntas gälla torde oljan på den svenska marknaden även i framtiden kunna bevara
sin konkurrenskraft gentemot olika ersättningsbränslen.

Jag
har tidigare i avsnitt 12.2,5 förordat bidrag till energibesparande åtgärder i
anslutning till industriella processer och därvid hänvisat bl. a. tUl
möjligheterna att ersätta olja med fasta bränslen. Frågan bör ställas om det
finns anledning att som ett led i en långsiktig energipolitik söka stimulera en
mera omfattande övergäng från olja till andra bränslen. Denna fråga kan inte
besvaras generellt. Beträffande importbränslen måste en bedömning ske i varje särskilt
fall av försörjningstryggheten, jämfört med oljealternativet. Beträffande
inhemska bränslen kan det uppstå vissa miljö- och resurspolitiska problem.

s. 390 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 390

Jag
kommer att närmare belysa dessa frågor i samband med den följande redogörelsen.
Jag kommer att ta upp även frågan om en möjlig introduktion av naturgas på den
svenska energimarknaden.

Kol

Kol-
och koksförbrukningen i Sverige kan enligt EPU väntas öka från ca 1,7 Mtoe år
1973 till 4,24,6 Mtoe år 1985. Den snabba ökningen hänger samman med den
förväntade utvecklingen inom järn- och stålindustrin särskUt vad gäller
råjärnproduktionen. Stålverk 80 och andra utbyggnader medför att
råjärnproduktionen antas bli mer än fördubblad från år 1973 tUl år 1985.
Eftersom den nu tillämpade koksbaserade masugnsprocessen åtminstone fram tUl år
1985 torde vara det enda praktiskt tillgängliga alternativet för reduktion av
järnmalmen medför denna utbyggnad en ökad import av koks eller kol för koksning
i Sverige.

Vid koksningen, i
masugnsprocessen och i andra led i järn- och ståltillverkningen bUdas i
varierande omfattning gas och värme som inte utnyttjas i processerna eller
finner annan användning inom anläggningen. Det är viktigt att möjligheterna
undersöks att utnyttja sådan överskottsenergi för produktion av kraft och
hetvatten tUl avnämare utanför verket. Den regionala energiplanering som jag
har berört i avsnitt 12.2.2 kan utgöra ett medel att åstadkomma en allsidig
bedömning av dessa frågor.

Kolförbrukning för andra
ändamål än järn- och ståltillverkning kommer enligt EPU:s prognoser att ligga
kvar på nuvarande låga nivå, omkring 0,5 Mtoe om året.

I och för sig finns
möjligheter att utnyttja kol i väsentligt ökad utsträckning för kraft- och
värmeproduktion om transport- och produktionsapparaten anpassas för ändamålet.
Härigenom skulle behovet av oljeimport minska och vissa försörjningspolitiska
fördelar uppnås. Av detta skäl förordar bl. a. Kooperativa förbundet och
Angpanneföreningen ökad kolanvändning.

Vid
bedömning av frågan om ökad import av kol till Sverige bör bl. a. följande
omständigheter beaktas. Världshandeln med kol är liten. Den övervägande delen
av världsförbrukningen sker i nära anslutning till produktionen. Denna kan i
allmänhet inte utvidgas väsentligt utan stora investeringar i ny kapacitet.
Härav följer att kolproducenterna söker få sådana leveransvillkor som ger
säkerhet för dessa investeringar. Detta har visat sig bl. a. vid de pågående
överläggningarna med Polen om långtidsavtal rörande import av såväl kokskol som
ångkol, even-tueUt i form av elkraftleveranser från koleldade kraftverk.

Vidare
kräver ökad kolanvändning i Sverige nya förbränningsanläggningar m. m. hos
förbrukarna. Det behövs även investeringar i transport- och distributionsleden.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 391

Prishöjningen
på olja har förbättrat kolets konkurrensläge betydligt. Oljan ger dock inom de
flesta användningsområden i Sverige alltjämt bättre ekonomi om hänsyn tas tiU
de högre investerings- och driftkostnaderna för koleldade anläggningar. Skälet
för att öka kolanvändningen i Sverige för energiproduktion är således snarast
att beroendet av importerade bränslen härigenom sprids både vad gäller
energislag och producentiänder. Därigenom ökar i viss mån vår
försörjningstrygghet. Mot detta får vägas de hälso- och mUjöproblem koleldning
i större omfattning skulle medföra.

En
samlad bedömning ger enligt min mening vid handen att tUlräck-liga skäl nu inte
föreligger för att söka omforma vår energiförsörjning i riktning mot en
kraftigt ökad kolanvändning. SärskUda och mer genomgripande åtgärder för att
ge kolet en väsentligt större roU torde därför f. n. inte vara påkallade.
Koleldning som alternativ vid den framtida utbyggnaden av större energiproducerande
anläggningar bör bedömas från fall till fall.

Utvidgas
tUlämpningsområdet för 136 a § byggnadslagen i enlighet med vad jag förordat i
avsnitt 12.2.2 kan frågor av detta slag prövas med beaktande av samhälleliga
aspekter.

I
avsnitt 12.4.2 har jag behandlat frågan om garantier i samband med
investeringar m. m. i utvinning av fossUa bränslen. I enlighet med vad jag
därvid förordat bör garantier få ställas även för finansiering av investeringar
i kolutvinning.

Övriga
bränslen

Sverige
har betydande bränsletillgångar som av olika skäl f. n. utnyttjas föga eller
inte alls för energiändamål.

Energiinnehållet
i landets torvtillgångar är avsevärt, uppskattningsvis 3 5004 000 Mtoe.
Däremot är energiinnehållet lågt mätt per kubikmeter. I praktiken torde endast
en begränsad del av torvtillgångama kunna utnyttjas för energiändamål.
Utvinning, transport och förbränning av torv är kostsamt, vilket motverkat
utnyttjandet av bräimtorv under normala tider. Torvtäkt i stor skala medför
vidare olägenheter från naturskyddssynpunkt.

Med den otrygghet som f.
n. kännetecknar bränsleimporten torde det vara befogat att pröva möjligheterna
att utnyttja torv för att förbättra försörjningsberedskapen. ÖEF har nyligen
lagt fram en utredning avseende de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för torvproduktion och torveldning i värmeverk på några platser i landet.
Utredningen remissbehandlas nu.

Övriga
åtgärder i fråga om torv som f. n. kan anses motiverade är närm.ast av
utvecklingskaraktär.

Även
de svenska skiffrarna innehåller avsevärda mängder energi, men deras energihalt
är låg. Med nuvarande teknik blir kostnaderna för höga

s. 392 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 392

och
påverkningarna på miljön för omfattande för att de skall kunna utnyttjas för
utvinning av andra energirävaror än uran, jfr avsnitt 12.4.7. Jag kommer att
behandla frågan om FoU beträffande inhemska bränslen under avsnitt 12.5.2.

Avfall
av olika sorter har ofta ett energiinnehåll som kan tagas till vara för
förbränning. Avfallslutarna vid massaproduktion och bark svarar sålunda för
drygt hälften av massa- och pappersindustrins hela bränslebehov, vilket
motsvarar 6 å 7 % av landets totala energiförbrukning. Annat skogsavfall kan
utnyttjas som bränsle men även tUl att täcka en del av skogsindustrins
förväntade brist på vedråvara. Enligt min mening är det angelägnast att i
första hand tUlgodose råvambe-hovet.

Även
hushållsavfall, handels- och industriavfall, halm m. m. har ett visst
energiinnehåll som f.n. tUl en mindre del utnyttjas för värmeproduktion.
Arbetsgruppen för avfallsfrågor bedömer i delrapporten Avfall som energikälla
att energimängden i återstående avfall av detta slag, som kan utnyttjas
praktiskt, inte motsvarar mer än omkring 1 % av vår totala energiomsättning.

Miljösynpunkter
och möjUghetema tUl återvinning får anses avgörande för hanteringen av
avfallet. EnergitiUskottet från avfall kan med hänsyn härtUl endast bli
marginellt.

I
samband med behandlingen av FoU-frågorna i avsnitt 12.5.2 kommer jag att
behandla stöd till utveckling av nya metoder för att utvinna energi ur avfall.

Naturgas

Under
det senaste årtiondet har naturgasen fått en starkt ökad betydelse för
Västeuropas energiförsörjning. En förutsättning för denna expansion har varit
de stora fyndigheterna i Nordholland och i viss mån leveranser från
Sovjetunionen. NaturgastUlgångarna i Nordsjön, framför allt Ekofisk- och
Friggfälten på den norska kontinentalsockeln, väntas möjliggöra en fortsatt
expansion under 1980-talet. Därjämte planeras en omfattande gasimport från bl.
a. Nordafrika, huvudsakligen i flytande form.

Som
jag tidigare redovisat utgör ökad användning av naturgas ett viktigt led i bl.
a. EG-ländernas energipolitik. Motivet härför är såväl naturgasens tekniska och
miljömässiga fördelar jämfört med andra fossila bränslen som en strävan att
minska beroendet av olja.

I
Sverige har under de senaste åren ett betydande arbete lagts ned på att
klarlägga möjligheterna att föra in naturgas på den svenska energimarknaden.
De undersökningar som gjorts av bl. a. 1968 års utredning om rörtransport av
olja och gas har visat att det finns en potentiell marknad för naturgas i Syd-
och Mellansverige, framför allt som ersättning för tjock eldningsolja i
industrier och värmeverk. Investeringar i

s. 393 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 393

överföringsledningar
m. m. är emellertid stora och en godtagbar ekonomi kan uppnås endast vid
avsättning av relativt stora volymer.

Undersökningar
av olika tänkbara leveiransmöjligheter har genomförts. I första hand har
möjligheter till import via Finland av sovjetisk gas prövats.

Hösten
1972 gjorde regeringen en förfrågan till Sovjetunionens regering om leverans
till Sverige av upp tUl 6 miljarder m" (ca 5 Mtoe) om året vid mitten av
1980-talet. Ett särskUt halvstatiigt bolag. Östgas AB, bildades för vissa
utredningsuppgifter. Bolaget utförde en förprojektering av en rörledning från
finsk tUl svensk kust.

Det
har nu meddelats från sovjetisk sida att leverans av högst 1 miljard m om året
kan komma i fråga. Derma kvantitet är ett otUlräckligt underlag för en särskUd
överföringsledning. Möjligheterna tUl import från Sovjetunionen måste i dag
enligt min bedömning anses små.

Under
de senaste åren har också vissa kontakter ägt rum mellan svenska intressenter
och de företag som exploaterar gasfälten i norska delen av Nordsjön. Dessa
kontakter har emeUertid hittUls inte lett till resultat, beroende bl. a. på att
säljarna av gasen kunnat uppnå väsentligt högre priser på de stora
västeuropeiska gasmarknaderna. Frågan kan emellertid komma i ett annat läge vid
nya fynd. Frågan om olika möjligheter till gasimport bevakas fortlöpande av
naturgasdelegationen (I 1973: 03) i nära kontakt bl. a. med berörda myndigheter
och företag i våra grannländer.

Naturgasfrågan har tagits
upp i ett långsiktigt perspektiv i samband med överläggningarna om ett utvidgat
nordiskt energisamarbete. Ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitUc
har i en rapport till Nordiska ministerrådet i december 1974 framhållit att ett
samarbete inom Norden på naturgasområdet ter sig naturligt mot bakgrund av att
de enskilda länderna inte var för sig har tUlräckligt marknadsunderlag.
Kommittén har särskUt pekat på att eventuella gasfynd på norskt havsområde
norr om 62:a breddgraden, där borrningar väntas börja år 1977, skulle kunna
utgöra en stimulans för en regional utveckling. Nordiska ministerrådet
(industriministrarna) har vid sitt möte den 29 januari 1975 uppdragit åt
ämbetsmannakommittén att göra förberedande undersökningar resp. aktualisera
tidigare material rörande tre konkreta frågor, nämligen möjligheterna att
utnyttja naturgas från den norska kontinentalsockeln i Nordkalottområdet för
bl. a. industriella ändamål, möjligheterna att anlägga en överföringsledning
från eventuella fynd utanför Mörekusten tUl Osloområdet och Mellansverige samt
möjligheterna att utnyttja gas från eventuella nya fynd i Nordsjön med ilandföring
av gasen på Jylland och överföring till Sverige och eventuellt Norge. En första
avrapportering skall ske före utgången av år 1975.

Enligt
min mening skulle ett införande av naturgas i Sverige kunna medföra stora
fördelar såväl energipolitiskt som mUjömässigt. Vi har

s. 394 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 394

anledning
att uppmärksamt följa utvecklingen på naturgasområdet särskilt i våra
grannländer. Jag ser därför Nordiska ministerrådets initiativ som
betydelsefullt. Det bör dock framhållas att något väsentligt bidrag frän
naturgasen till Sveriges energiförsörjning knappast kan förväntas före mitten
av 1980-talet. Däremot kan det visa sig möjligt att dessförinnan få till stånd
en import av mindre kvantiteter för lokala eller regionala behov, t. ex. i
Skåne eller Västsverige. En sådan begränsad introduktion av naturgas skulle
kunna medföra förbättringar av miljösituationen och dessutom underlätta en
eventuell senare uppbyggnad av större naturgassystem i Sverige.

Införandet
av naturgas, även i begränsad omfattning, kan komma att innebära vissa
finansieringsproblem. Jag har tidigare förordat att en statlig kreditgaranti
intill ett belopp av 2 000 mUj. kr. införs för att underlätta finansieringen
av utvinning m. m. av råolja, kol och naturgas. Garantin bör såvitt avser
naturgasprojekt kunna utnyttjas i samband med finansiering av såväl
rörledningar som fartyg och anläggningar för import av flytande gas. En
fömtsättning är dock att ifrågavarande projekt bedöms vara av betydande
försörjningspolitiskt värde.

12.4.4
Elektrisk energi

Förbrukningen
av elektrisk energi har i likhet med den totala energiförbmkningen i landet
ökat snabbt under de senaste decennierna. Under perioden 19551970 ökade
elkonsumtionen med i genomsnitt ca 7 % per år. Mellan åren 1970 och 1973 var
ökningstakten något lägre. I absoluta tal förbmkades inom landet totalt ca 77,5
TWh år 1973. Preliminära uppgifter för år 1974 tyder på, att förbrukningen
detta år blev något lägre än år 1973. Detta kan väsentiigen tUlskrivas
frivUligt elsparande och de konsumtionsbegränsande åtgärder som vidtogs i
början av året på grand av den tillspetsade situationen på den intemationella
oljemarknaden. Gynnsamma väderleksförhållanden under vintermånadema bidrog
också tUl att elkonsumtionen hölls tUlbaka. Statistiken för de senaste
månaderna pekar emellertid på att förbrukningen åter har börjat öka.

Produktionen
av elektrisk energi i Sverige är alltjämt till större delen baserad på inhemska
vattcnkrafttillgängar. Produktionen av vattenkraft under år 1973 uppgick till
59,9 TWh, vilket motsvarade ca 77,5 o av den totala elproduktionen i landet
samma är. I övrigt producerades 17,4 TWh i värmekraftanläggningar, varav 2 TWh
i kärnkraftverk. Importen uppgick till 6 TWh och bestod huvudsakligen av
vattenkraft från Norge. Exporten av elektrisk energi till våra nordiska
grannländer i första hand Finland utgjorde 5,2 TWh.

EPU
har i sitt betänkande. Energi 1985 2 000 redovisat fyra altemativ för den
totala energikonsumtionens utveckling under återstoden av detta

s. 395 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 395

sekel.
Vad särskUt gäller elkonsumtionens utveckling har CDL i sitt remissyttrande
över betänkandet presenterat två egna prognosaltemativ för tiden fram till
1985. Den prognoserade elkonsumtionen år 1985 enligt de sex alternativen
framgår av följande sammanställning (i TWh).

EPU

1

CDL

A

EPU

3

CDL EPU B 2

EPU

4

Industri Samfärdsel övrigt varav elvärme

80

3

95

(38)

79

3

87

(27)

67

3

82

(37)

67 74

3 3

76 62

(24) (12)

63

3

57

(19)

Summa

178

169

152

146 139

123

Totalt inkl. förluster

205

190

175

165 160

140

Ärlig ökning 1970-1985

8,0 %

7,5 %

6,9°,

/
6,5 % 6,3 %

5,3%

I
CDL:s båda alternativ och i EPU:s altemativ 1 och 3 har förutsatts att
kärnkraften kommer att byggas ut ytterligare, medan EPU 2 och 4 utgår från ett
stopp för vidare kärnkraftutbyggnad efter redan beslutade elva aggregat. CDL
och EPU har vidare gjort två olika antaganden beträffande den ekonomiska
utvecklingen, varvid i alternativen CDL A, EPU 1 och EPU 2 förutsatts en
snabbare tillväxttakt än i övriga alternativ.

Som
framgår av sammanställningen är de framräknade konsumtionsnivåema år 1985
något lägre i CDL:s alternativ A och B än i EPU:s motsvarande alternativ 1 och
3. Skillnaderna berör utesliitande övrigsektorn. EPU har sålunda räknat med en
betydligt högre elvärmeförbrukning än CDL. Beträffande förbrakningen inom
sektorn i övrigt ligger EPU:s prognoser något lägre.

Från
vattenfalls verket har jag inhämtat uppgifter om hur Sveriges försörjning med
elektrisk energi med beaktande av kravet på leveranssäkerhet väntas
gestalta sig budgetåren 1976/771982/83 med hänsyn tUl den belastningsökning
som förutses och de utbyggnader som verket, kommuner och enskilda kraftföretag
planerar att genomföra för att tUlgodose den väntade belastningen. De energi-
och effektbalanser som verket därvid har lämnat baserar sig på CDL:s högre
prognosalternativ (CDL A), vUket t. v. ligger tUl grund för kraftindustrins
planering.

Balanserna,
som således utvisar total belastning konsumtion inkl. överföringsförluster ,
produktion och installerad maskineffekt samt kraftutbytet med de nordiska
grannländerna, framgår av följande sammanställningar.

s. 396 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 BUaga 1 Industridepartementet

396

opaginerad Kontrollera mot PDF

Energibalanser för hela landet budgetåren 1976/77-1982/83
(i TWh)

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

Prima belastning Fast export

96,9

2,2

105,6 1,5

115,1 1,9

125,4 0,8

135,8 0,2

146,4

157,7

Total
belastning

99,1

107,1

117,0

126,2

136,0

146,4

157,7

KrafUillgång: Vattenkraft inkl.

import, medelår Värmekraft, medel-

60,5

61,6

62,2

62,7

62,9

63,0

63,1

tillgänglighet Tillfällig värme-

67,4

75,2

83,6

90,0

97,5

105,7

118,4

kraftimport

4,4

4,4

4,4

4,4

4,4

4,4

4,4

Brist enligt kriteriet för leverans-

säkerhet'

' Kriteriet för leveranssäkerhet innebär att summan av 0,8
x vattenkraftproduktionen under medelår och 0,9 x värmekraftproduktionen vid
medeltillgänglighet skall vara minst lika stor som den totala förbrukningen.

Effektbalanser för hela landet budgetåren 1976/77-1982/83
(i MW)

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

Prima
belastningens

maximala
timeffekt Fast export

17 700 350

19 350 250

21 150 315

23 150 200

25 150 25

27 100

29 200

Total
belastning

18 050

19 600

21465

23 350

25175

27 100

29 200

Installerad effekt: Vattenkraft inkl.

import Värmekraft

13 240 11 050

14 010 11 640

14 260 13 650

15 060 14 720

15 260 15 900

15 430 17 200

15 720 19 350

Total
maskineffekt

24 290

25 650

27 910

29 780

31160

32 630

35 070

Reserv

D:o av prima belastning

6 240

35,3 %

6 050

31,3 %

6 445 30,5 %

6 430

27,8 %

5 986 23,8 %

5 530 20,4 %

5 870 20,1 %

1 MW (megawatt) = 1 000 kilowatt

De här redovisade balanserna inbegriper befintiiga och
beslutade produktionsanläggningar inkl. elva kärnkraftaggregat samt sådana
ännu inte beslutade anläggningar som enligt kraftindustrins bedömning behövs
för att den efterfrågan på elektrisk energi som förutses skall kunna
tillgodoses med förutsatt krav på leveranssäkerhet. Dessa tillkommande
utbyggnader består av 1 900 MW kärnkraft, 1 500 MW övrig värmekraft och 3 000
MW vattenkraft. Eftersom utbyggnadstakten kan påverkas såväl av företagens egna
åtgärder som av yttre omständigheter, är det dock inte säkert att produktions-
och effekttillskotten kommer vid här angivna tidpunkter. De tillkommande vattenkraftutbyggnader
som har

s. 397 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 397

förutsatts
i balanserna utgörs tUl stor del av maskininstallationer i befintliga
kraftstationer.

Jag
har i det föregående i flera sammanhang betonat att politiken på energiområdet
bör inriktas bl. a. pä att hälla tillbaka en fortsatt ökning av
energikonsumtionen. Det råder emellertid stor enighet om att övergången tUl
ett energisnålare samhälle kräver en förhållandevis lång omställningstid. De
undersökningar so.m har gjorts beträffande möjligheterna att spara energi
utan att centrala politiska mål på andra områden blir eftersatia har gett
underlag för målsättningen, att ansträngningarna skall inriktas mot att
förbrukningen av energi i vårt land inte skall öka med mer än i genomsnitt 2 %
per år fram till år 1985. Jag har härvid räknat med att de åtgärder i syfte att
begränsa energikonsumtionen som jag har föreslagit i det föregående kommer att
få effekt på förbmkningen av såväl bränslen som el. Av skäl som jag också har
redovisat tidigare fömtses emellertid konsumtionen av el även framgent komma
att öka snabbare än konsumtionen av bränslen.

I
den balans för den totala energikonsumtionen år 1985 som jag har redovisat
under avsnittet 12.3 har med utgångspunkt i de olika möjligheterna att
ställa efterfrågade energikvantiteter till förfogande förbrukningen av
elektrisk energi antagits uppgå tUl Lrmemot 160 TWh år 1985. Denna
konsumtionsnivå är något lägre än CDL:s lägre prognosalternativ (CDL B) och
innebär en årlig belastningsöknmg med i genomsnitt 6 % mellan åren 1973 och
1985.

Jag
övergår nu till att redovisa mina överväganden beträffande behovet av nya
produktionsanläggningar.

Som
en utgångspunkt skall jag redogöra för produktionsmöjligheterna i nuvarande kraftsystem.
Härmed avses existerande och beslutade anläggningar inkl. elva
kärnkraftaggregat samt vissa fast planerade men ännu inte beslutade
kraftvärmeverk och maskininstallationer i befintliga vattenkraftstationer. Jag
kommer även att beröra vissa allmänna förutsättningar för produktion av
elektrisk energi, vUka är av grundläggande betydelse för planering och
utbyggnad av ett kraftproduktionssystem.

Kraftproduktionen
måste vid varje tidpunkt svara mot den aktuella belastningen. Elenergins
konsumtionsmönster varierar emellertid avsevärt med årstiden, veckan och
dygnet beroende på växlingar i klimat, temperatur, ljusförhållanden, arbetsrytm
i industrin etc. Med hänsyn till bl. a. dessa variationer i belastningen måste
produktionssystemet vara flexibelt och sammansatt av flera kraftslag med olika
kostnads- och driftegenskaper. Kraftverk med lång utnyttjningstid och låga
rörliga kostnader såsom kärnkraftverk, vissa vattenkraftstationer och i viss
mån kraftvärmeverk används således för att täcka baskonsumtionen, medan
toppbelastningarna i den mån det inte kan ske med lättreglerad vattenkraft
balanseras med värmekraftanläggningar med jämförelsevis höga rörliga och låga
fasta kostnader.

s. 398 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 398

Nuvarande
produktionssystem definierat på nyss angivet sätt är sammansatt av samtiiga
här nämnda kraftslag. Från ekonomisk synpunkt är inslaget av oljebaserade
anläggningar kraftvärmeverk, kondenskraftverk och gasturbiner f. n. aUtför
stort, eftersom produktionskostnaderna i dessa anläggningar med dagens
oljepriser är väsentligt högre än för alternativa konventioneUa kraftslag.

Ett
maximalt utnyttjande av nuvarande produktionssystem skulle under vissa
specifika förutsättningar kunna ge en årsproduktion som med en eller annan TWh
överstiger den konsumtionsnivå för elektrisk energi i stadium 1985 som jag
tidigare har angett. Det normala kraftutbytct med de nordiska grannländerna har
härvid antagits ge varken export-eller importöverskott.

Jag
vUl understryka, att ett utnyttjande av produktionssystemet på detta sätt
starkt kan ifrågasättas redan på ekonomiska grunder, eftersom det bygger på
antagandet att samtliga oljebaserade anläggningar inkl. gasturbiner utnyttjas
mer eller mindre kontinuerligt under en stor del av året.

De
specifika förutsättningar som måste gälla för att produktion och konsumtion av
elektrisk energi skall balansera på det sätt som jag här har antytt är, att
olja finns att tillgå i behövliga mängder, att nederbörd och
vattenkraftproduktion blir normal, att tillgängligheten hos värmekraftverken
sammanfaller med den beräknade medeltillgängligheten och att belastningen på
grund av onormala väderleksförhållanden m. m. inte blir väsentligt högre än det
maximala värde som har angetts i energibalansen för 1985. Några garantier för
att sådana normala förhållanden skall råda under ett visst år kan givetvis
inte lämnas. Kraftsystemet måste därför planeras och byggas ut så att det
finns tillräcklig produktions- och överföringskapacitet för att täcka den vid
varje tidpunkt aktuella belastningen även under onormala produktions- och konsumtionsförhållanden.
Avvikelser från normala produktionsbetingelser kan exempelvis inträffa till
följd av variationer i nederbörden eller på grund av att reparationstiderna och
antalet driftstömingar hos anläggningarna varierar från ett år till ett annat.
Avvikelser från den prognoserade belastningen kan bero på skiftande
konjunktur- och temperaturförhållanden m. m.

Till
belysning av vad jag nyss har sagt vill jag erinra om kraftbristsituationen
våren 1970. Denna hade sin upprinnelse redan drift-säsongen 1968/69, som var
extremt nederbördsfattig. TUlrinningen underskred sålunda under hösten 1968
det lägsta värde som legat tiU grund för den tidigare utbyggnadsplaneringen.
Trots detta och trots att vissa värmekraftaggregat drabbades av svåra
driftstörningar under högbelastningstid kunde kraftförsörjningen ändå tack
vare tillgängliga produktionsreserver upprätthållas, utan att några
konsumtionsbegränsande åtgärder behövde tillgripas. Även säsongen 1969/70
präglades periodvis

s. 399 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 399

av
dåliga tillrinningsförhållanden, varför produktionsreservema i form av
värmekraftverk åter måste tas i bmk. Situationen försämrades av att några av de
största oljebaserade värmekraftaggregaten havererade och av att driftstömingar
på samkömingsförbindelsen med Danmark begränsade möjUghetema tUl import av
elektrisk energi från detta land. Norge och Finland hade i likhet med Sverige
drabbats av extrema torrårsförhåUanden, vUket gjorde att importen också från
dessa länder minskade. Vintem 19691970 blev dessutom betydligt kaUare än normalt,
vUket ökade den redan fömt oväntat höga belastningen. Sparkampanjer,
restriktioner och viss begränsad ransonering fick tUl slut tillgripas för att
situationen skulle kunna bemästras utan störningar i sysselsättningen.

Kraftsystemet
måste således innehålla viss reservkapacitet för att tUlfredsställande
leveranssäkerhet skall kunna upprätthållas. En hundraprocentig garanti är
naturligtvis inte möjlig att uppnå. En rimlig avvägning enligt nu gällande
principer mellan risken för kraftbrist och kostnaden för reservkraft erhålls
om kraftsystemet planeras så att summan av 80 % av vattenkraftproduktionen
under ett medelvattenår och 90 % av värmekraftproduktionen vid normal
tiUgänglighet är större än eller lika med belastningen enligt mest sannolika
prognos. Jag ser inga skäl att nu frångå detta kriterium för lämplig
leveranssäkerhet.

Om
det här förordade kriteriet för leveranssäkerhet tillämpas på nuvarande
produktionssystem enligt min tidigare definition, kan den maximala
årsproduktionen hos systemet beräknas tUl 142 TWh. Konsumtionen av elektrisk
energi år 1985 har som nämnts antagits bli inemot 160 TWh. Detta leder till
slutsatsen att nya produktionsanläggningar måste till, för att det skall bU
möjligt att med tUlfredsställande leveranssäkerhet täcka belastningen mot
mitten av 1980-talet.

Som
jag har angett i det föregående och skaU utveckla närmare i följande avsnitt
har jag vad gäUer möjligheterna att tUlgodose det tillkommande behovet av
elektrisk energi t. o. m. 1985 kommit fram till dels att
vattenkraftutbyggnaderna t. v. i huvudsak bör begränsas till vissa projekt i
älvar, som redan i dag utnyttjas hårt för kraftproduktion, dels att omfattningen
av det svenska kärnkraftprogrammet t. o. m. år 1985 bör begränsas tUl
sammanlagt tretton aggregat. Med sädana restriktioner beträffande vattenkraft
och kärnkraft kommer det behövliga tillskottet av elektrisk energi att behöva
produceras i fossUeldade anläggningar i inte obetydlig omfattning. Inriktningen
måste härvid vara att denna produktion företrädesvis skall ske i anläggningar
med hög verkningsgrad, dvs. i kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar.

12.4.5
Vattenkraft

Sverige
har goda förutsättningar för produktion av vattenkraft och vattenkraften har
därför sedan länge varit den helt dominerande energi-käUan för produktion av
elektrisk energi i vårt land. Värmekraft

s. 400 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 400

baserad
i första hand på olja har hittills utnyttjats praktiskt taget uteslutande som
produktionsreserv under perioder med vattenbrist och för att täcka kortvariga
behov av effekt vid tidpunkter, då belastningen har varit särskUt hög.

Konsumtionen
av elektrisk energi varierar såväl under året som under veckan och dygnet. För
att vatten skall finnas tillgängligt vid kraftstationerna i rätt tid i
förhållande till elförbraknmgen lagras vatten genom dämning under årets vattenrika
tid (majoktober) i regleringsmagasin och tappas ur magasinen under årets
vattenbristtid (november april). Cirka en tredjedel av årsproduktionen av
vattenkraft kommer från sådan magasinerad energi. Genom denna s. k.
årsreglering har det hittills varit möjligt att med vattenkraft täcka större
delen av den årliga konsumtionen av elektrisk energi. I vissa större
regleringsmagasin sparas vatten från flera år med riklig vattentUlgång tiU år
med vattenbrist s. k. flerårsreglering. Genom kortvarig reglering av
vattennivån i reglerings- och kraftverksmagasinen kan vattenkraftproduktionen
också lätt anpassas till elkonsumtionens variationer under veckan och dygnet.
När en älv är fuUständigt utbyggd s. k. profilreglering kan vatten-föring
och korttidsreglering ökas under vissa fömtsättningar utan att det medför
alltför stora förändringar på vattenstånden i dämningsområ-dena.

Med
utgångspunkt i uppgifter om topografi och avrinning har tiUgången på
naturenergi i Sverige uppskattats tUl i genomsnitt 200 TWh per år. All
naturenergi kan emellertid inte nyttiggöras. Dels går energi bort som förluster
i vattenvägar, turbiner och generatorer, dels måste de hydrologiska och
topografiska förutsättningarna uppfylla vissa minimikrav för att det skall
vara tekniskt möjligt att ta ut vattnets energi i en kraftstation.

Bedömningar
av hur stora vattenkraftresurser som är utbyggnadsvärda frän ekonomisk
synpunkt har gjorts vid flera tillfällen och med skiftande resultat, vilket
framgår av följande sammanställning.

Bedömning

Utbyggnadsvärt

år

TWh

1930

33

1940

36

1945

41

19.54

80

1961

87

1974

95

De
olika bedömningsrcsultaten beror på att förutsättningarna för vattenkraftutbyggnader
har ändrats till följd av den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Modern
tunnelsprängningsteknik och dammbyggnadsteknik samt kraftöverföring med höga
spänningar över långa av-

s. 401 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 401

stånd
har t. ex. bidragit tiU väsentiigt ökade möjligheter att utnyttja vattenkraftresurserna.
Vad som från en tid tUl annan kan betraktas som utbyggnadsvärd vattenkraft
beror vidare i hög grad på kostnader för altemativ kraftproduktion, den
befmtUga produktionsapparatens sammansättning etc.

Hittills
har tagits i anspråk vattenkrafttillgångar som ger en normalårsproduktion av
59 TWh. Ytterligare ca 2 TWh kommer att erhållas i anläggningar som ännu inte
tagits i drift, men för vilka tUlåtlighetsdom har avkunnats.

Med
utgångspunkt från dagens bedömningar av hur stora vatten-krafttiligängar som
kan tas tiU vara i rationella anläggningar, kan pä lång sikt de återstående
utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna således anges till minst 34 TWh. Denna
uppskattning baserar sig på jämförelser med kämkraften, som enligt nuvarande
bedömningar utgör det billigaste produktionsaltemativet. Om jämförelse i
stället görs med oljebaserad kraftproduktion till aktuella oljepriser, ter sig
vattenkraften mera ekonomisk, vilket skulle motivera en viss uppräkning av de
utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna i landet.

Större
delen av de outbyggda vattenkrafttillgångama finns i norra Norrland. Aktuella
inventeringar av tänkbara utbyggnadsprojekt visar att en årsproduktion av 25
TWh skulle kunna nyttiggöras i vattendragen norr om Indalsälven utöver vad som
redan har tagits i anspråk. Härav faller ca 4 TWh på var och en av de stora
orörda älvarna Vindelälven, Pite älv, Kalix älv och den svenska delen av
Torne-Muonio älvar, sammanlagt drygt 5 TWh i de redan utbyggda älvama
Angermanälven, Ume älv, Skellefte älv och Stora och LUla Lule älv samt knappt 3
TWh i ett antal mindre vattendrag, s. k. skogsälvar.

I
älvarna i södra Norrland och norra Svealand i första hand Indalsälven,
Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven har redovisats nya utbyggnadsprojekt
med en årsproduktion av 7 TWh. Enligt senare uppgifter bör ytterligare 2 TWh,
dvs. totalt 9 TWh, kunna nyttiggöras i området.

Ytterligare
utbyggnader i vattendragen söder om Klarälven-Dalälven skulle enligt
inventeringarna ge 0,6 TWh per år.

Vattenkraftutbyggnader
medför i likhet med allt annat naturresursutnyttjande ingrepp i den
ursprungliga miljön. Byggnader, dammar, regleringssjöar, berg- och
schaktmassor ger förändringar i landskapsbilden. När regleringsmagasinen fylls
överdäms mark som därvid blir totalska-dad. Genom att grundvattennivån höjs
påverkas även markområdena närmast den nya stranden, överdämning kan också
medföra skador på byggnader, vattentäkter, avlopp, kommunikations- och
flottningsleder m. m.

Vattenkraftutbyggnader
inverkar vidare på de naturliga vattenförhållandena. Forsar försvinner och
strömsträckor torrläggs. Regleringarna

26
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 402 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 402

medför
variationer i vattenstånd och vattenföring. Sädana förändringar påverkar det
ekologiska system som ett vattendrag utgör och ger upphov tUl skador till men
för bl. a. fisket och den vetenskapliga naturvården.

De följdverkningar och
skador som jag här har berört kan i viss utsträckning mUdras genom lämplig
utform.ning av kraftproduktionsanläggningarna, vattenhushållningsbestämmelser
och skadeförebyggande åtgärder. I vissa fall kan kraftverksbyggen även medföra
positiva effekter t. ex. geno.m att områden som är värdefulla för det rörliga
frUufts-livet blir mera tillgängliga. Kvarstående och irreparabla förändringar
i naturmUjön tUl följd av vattenkraftutbyggnader kan emellertid inte undvikas.
DeHa leder till konflikter med andra intressen i samhället, vilka i allmänhet
påkallar att vattendragen skyddas mot kraftutbyggnad. Bevarandeintressen såsom
vetenskaplig naturvård, kulturminnesvård, rekreations- och friluftsliv,
rennäring etc. har vuxit sig allt starkare, efterhand som tUlgången på av
vattenkraftutbyggnader opåverkade älvar och vattensystem har minskat.

Intressekonflikterna när
det gäller utnyttjandet av våra vattendrag har även behandlats inom ramen för
den fysiska riksplaneringen. I prop. 1972: 111 (bU. 2 och 3) HushåUning med
mark och vatten anförde föredragande departementschefen bl. a. att
vattenkraften redan under 1970-talet skulle komma att svara för en ringa del av
det totala energi-tUlskottet. Vattenkraften skulle emellertid samtidigt få
större betydelse som toppkraft för att klara variationema i förbrukningen av
elektrisk energi. Aktuella överväganden beträffande vattenkraftutbyggnadema

gmndade på föreliggande
tekniska och ekonomiska förutsättningar

måste ske mot denna bakgmnd och
med beaktande av hur framtida generationer skulle komma att värdera orörda
älvar.

Riksdagen anslöt sig i
huvudsak till de riktlinjer för den framtida utbyggnaden av vattenkraft som
hade föreslagits i propositionen (CU 1972: 35, rskr 1972: 348). RiktUnjema
innebar, att dittiUs outbyggda huvudälvar och källflöden i norra Sverige
skulle bevaras opåverkade. Vidare skulle vissa preliminärt avgränsade väglösa
vildmarksområden undantas från all tyngre exploatering, bl. a.
vattenkraftutbyggnad. Beträffande Kalixälven hade i propositionen uttalats,
att ytterligare överväganden krävdes innan statsmaktema tog ställning tUl om
älven borde bevaras i sin helhet eller om någon utbyggnad borde få komma tUl
stånd. Riksdagen fann emellertid att övervägande skäl talade för att Kalixälven
inte borde byggas ut för kraftproduktion. I fråga om de redan ian-språktagna
huvudvattendragen i södra Norrland och norra Svealand innebar riksdagsbeslutet
att aktuella utbyggnadsprojekt i dessa älvar skulle prövas genom en särskild
utredning.

Utredningen
rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand har
sedermera avlämnat betänkandet (SOU 1974: 22)

s. 403 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 403

Vattenkraft
och miljö. I utredningen presenteras en rangordning av ett nittiotal studerade
utbyggnadsprojekt. Rangordningen har gjorts med utgångspunkt i en
sammanvägning av skilda bevarandeintressen och en kraftekonomisk
klassificering. Projekten har hänförts till ett antal klasser, av vUka den
högsta klassen klass 4 innehåller sådana projekt som enligt utredningen har
så stort bevarandevärde, att inte ens en hög kraftnytta kunnat påverka den slutliga
prioriteringen. Den lägsta klassen klass O innehåUer anmälda om- och
tillbyggnadsprojekt som inte närmare har undersökts eller värderats av
utredningen. De energitillskott som erhålls i de olika klasserna framgår av
följande sammanställning.

Klass

TWh per år

4

2,1

3 b

1,1

3 a

1,1

2

0,9

1

0,8

0

1,2

Enligt
utredningens uppfattning bör ytterligare vattenkraftutbyggnader i södra
Norrland och norra Svealand bedömas restriktivt. Mot denna bakgrund bör klass 4
i sin helhet undantas från utbyggnad. Utredningen betonar emellertid att även
en utbyggnadsnivå omfattande samtiiga övriga klasser skulle innebära en för
bevarandeintressena ytterst allvarlig utbyggnad.

De
inventeringar av utbyggnadsmöjligheterna i vattendragen norr om Indalsälven som
jag åberopat i det föregående har gjorts av Svenska kraftverksföreningen och
statens vattenfallsverk. En utredning har tillsats för att komplettera dessa
inventeringar, så att det skall bli möjligt att bedöma frågor om ytterligare
vattenkraftubtyggnader i norra Norrland pä grundval av ett material, som i
möjligaste mån är likvärdigt med det som har redovisats för älvarna i södra
Norrland och norra Svealand. Utredningen skall mot bakgrund av det inhämtade
materialet presentera en rangordning av utbyggnadsprojekten på samma sätt som
har skett för älvarna i det södra omrädet. Utredningsuppdraget berör inte
Vindelälven, Pite älv och Torne älv.

För
att ge underlag för regeringens förslag om ett energipolitiskt handlingsprogram
har utredningen i enlighet med sina direktiv avlämnat lägesrapporten (Ds B
1974: 4) Vattenkraft och miljö 2. I rapporten redovisas bl. a. utredningens
översiktliga bedömning av hur mycket elektrisk energi utöver nuvarande
utbyggnadsnivå som kan utvinnas i landet under fömtsättning i det ena fallet,
att endast obetydliga konflikter med bevarandeintressen kan tolereras och i
det andra fallet, att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda
bevarandeintressen kan karakteriseras som omistliga undantas från utbyggnad.

s. 404 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 404

Utbyggnader som förorsakar endast obetydliga eller
lättkompenserade skador skulle enligt utredningen ge ett energitUlskott av 2 ä
3 TWh per år i södra Norrland och norra Svealand och ungefär lika mycket i
norra Norrland. Den totala utbyggnadsnivån för hela landet skulle därvid stanna
vid 65 ä 67 TWh per år. De utbyggnadsprojekt som kan komma ifråga i detta
alternativ är i första hand till- och nybyggnader i älvsträckor som redan idag
är hårt utnyttjade.

En utbyggnadsnivå som omfattar alla inventerade projekt
utom sådana som drabbar de allra mest värdefulla natur- och kulturmUjöerna
skulle enligt utredningen ge en årsproduktion av vattenkraft i hela landet på
75 å 77 TWh.

Den totala
förbrukningen av elektrisk energi i Sverige täcks ännu vid mitten av 1970-talet
till ca tre fjärdedelar av inhemsk vattenkraft. Som framgått av min redogörelse
nyss finns det i vårt land fortfarande betydande vattenkrafttillgångar som
skuUe kunna nyttiggöras i ekonomiskt motiverade kraftproduktionsanläggningar.

Uppfattningarna
om vilken ytterligare utbyggnad av vattenkraft som kan tillåtas i framtiden går
emellertid starkt isär. Enligt den ena åsiktsriktningen representerad av bl.
a. ÖEF, socialstyrelsen, LO och CDL ter sig en fortsatt utbyggnad mycket
angelägen. De skäl som i första hand talar för detta är, att utnyttjandet av
vattenkraft är en billig och effektiv metod att alstra elektrisk energi, som
inte ger upphov till hälsofarliga luft- och vattenföroreningar och som bidrar
tiU att minska beroendet av importbränslen. Andra åter däribland statens
naturvårdsverk, fiskeristyrelsen och Svenska naturskyddsföreningen menar att
någon ytterligare utbyggnad av vattenkraft inte bör komma ifråga. Vattenkraften
har, framhålls det, numera tagits i anspråk i en sådan omfattning atl en
utbyggnad av kvarvarande orörda älvar, tillflöden och älvsträckor hotar att
helt beröva vårt land den naturtyp som dessa representerar, samtidigt som en
utbyggnad inte kan ge annat än obetydliga tillskott till energiförsörjningen.

För egen del har jag funnit att viss fortsatt utbyggnad av
vattenkraften är nödvändig. Till grund för detta ställningstagande ligger följande
överväganden.

Energikonsumtionen
i vårt land kommer under ännu några år framöver att öka. Som jag tidigare har
framhåUit bör de åtgärder för att begränsa ökningen av energikonsumtionen som
jag har föreslagit i det föregående avse både bränslen och el. Av skäl som jag
också har redovisat tidigare förutses emellertid konsumtionen av el även framgent
komma att öka snabbare än konsumtionen av bränslen. Enligt kraftindustrins enstämmiga
bedömning, vilken har kommit tUl uttryck bl. a. i remissyttrandena över EPU:s
betänkande Energi 1985 2000 bör tillkommande behov av elektrisk energi i första
hand tillgodoses med kämkraft. Av skäl som jag skall återkomma tUl senare mer i
detalj är jag emellertid

s. 405 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 405

inte
beredd att förorda en sådan utbyggnad av kärnkraften att den kommer att täcka
större delen av detta tUlkommande behov.

Bland
de kraftslag vid sidan av kärnkraften som med nu känd teknik och til! rimliga
kostnader kan ge väsentliga bidrag till elenergiproduktionen framstår
vattenkraften som det mest attraktiva. Vattenkraften är s.lunda vår utan
jämförelse viktigaste inhemska energiresurs. Den Kimpar sig väl för såväl
baskraft- som toppkraftproduktion och utgör ett värdefullt komplement till
kärnkraften och annan värmekraftbaserad baskraftproduktion genom att den med
större lätthet än andra kraftslag kan regleras i takt med elkonsumtionens
variationer. Vattenkraften bygger vidare på en sedan lång tid tUlbaka beprövad
och utvecklad teknik. Den har därigenom blivit en mycket tillförlitlig
kraftkälla, vilket har stor betydelse för leveranssäkerheten vid
driftstörningar i stora värmekraftverk.

I avvaktan på det mera
detaljerade bedömningsunderlag som utredningen rörande vattenkraftutbyggnader
i norra Norrland håller på att ta fram förordar jag efter samråd med chefema
för jordbmks- och bostadsdepartementen att en utbyggnadsnivå motsvarande 66
TWh t. v. sätts som gräns för den totala vattenkraftutbyggnaden i vårt land.
Energibalansen i stadium 1985 skulle därmed kunna tillföras ytterligare ca 5
TWh. Ett energitillskott av denna storleksordning bör som nyssnämnda utredning
har framhållit i sin lägesrapport kunna erhållas genom utbyggnader som ger
förhållandevis små skadeverkningar. De projekt som i första hand kan komma i
fråga är om-, tUl- och vissa nybyggnader i de redan hårt exploaterade älvama.
Jag viU här även peka på möjligheterna att genom ytterligare årsreglermgar i de
utbyggda vattendragen ta till vara vatten som vid stora flöden annars går till
spillo.

För
en närmare precisering av förutsättningama för en sådan utbyggnad som jag nu
har förordat och vad den innebär i fråga om tid-pimkten för riksdagens
ställningstaganden till riktlinjerna för utnyttjandet av våra
vattenkrafttillgångar inom ramen för den fysiska riksplaneringen får jag
hänvisa till vad chefen för bostadsdepartementet senare i dag kommer att
anföra.

Tekniken för utnyttjande
av vattenkraft är som nämnts väl känd. Behovet av FoU-insatser är därför litet.
Viss insats är dock av intresse. Det gäller utveckling av små standardiserade
kraftverk för utnyttjande av vattenkrafttUlgångarna i små vattendrag, t. ex. på
platser där det tidigare har funnits kraftverk, sågverk, kvarnar m. m. Det
energitillskott som kan utvinnas i en sådan kraftstation är inte stort men kan
lokalt ha viss betydelse. Sammantaget skulle ytterUgare någon TWh vattenkraft
kunna nyttiggöras på detta sätt. Mycket tyder emellertid på att
produktionskostnaden för energin trots standardisering och förenkling

s. 406 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 406

blir
alltför hög för att småkraftverken skall bli ekonomiskt intressanta. Jag får i
annat sammanhang återkomma till frågan om behovet av eventuella stödåtgärder.

12.4.6
Värmekraft

Den
energibalans för år 1985 som jag här använder som utgångspunkt för mina
överväganden beträffande värt lands försörjning med energi av olika slag
omsluter totalt ca 540 TWh inkl. förluster vid omvandling frän olja till el
och överföringsförluster för el. Jag har räknat med att inemot 160 TWh härav
måste produceras som el. Detta är ca 83 TWh mer än som producerades inom landet
år 1973. Den totala produktionen av elektrisk energi sistnämnda år fördelad på
olika kraftslag framgår av följande sammanställning.

TWh

Vattenkraft 59,9

Kämkraft 2,0

Kraftvärme och
industriellt mottryck 6,4

Kondenskraft 8,9

Gasturbinkraft 0,1

Summa
kraftproduktion 77,3

Vattenkraften
svarar i dag för huvuddelen av elproduktionen. Som har framgått av min
redogörelse nyss finns i vårt land fortfarande betydande vattcnkraftresurser,
som skulle kunna nyttiggöras för elproduktion. En långtgående exploatering av
dessa resurser är emellertid av andra skäl inte möjlig att genomföra. Efter
samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen förordar jag som
nämnts, att vattenkraften fram till år 1985 byggs ut med ytterligare ca 5 TWh
till 66 TWh.

En stor del av de
kraftproduktionsanläggningar som behövs under resten av 1970-talet och i början
av 1980-talet är redan beslutade och i de flesta fall också under utbyggnad.
Viktigast härvidlag är den utbyggnad av kärnkraft som f. n. pågår i Forsmark,
Simpevarp (Oskarshamn), Barsebäck och Värö (Ringhals). De elva aggregat som
kommer att vara installerade på dessa platser i början av 1980-talet beräknas
år 1985 kunna ge en elproduktion av sammanlagt 53 TWli.

Jag
räknar således med att vattenkraften och de elva beslutade kärnkraf
taggregaten tiUsammans skall svara for 119 av totalt 160 TWh år 1985.
Resterande 41 TWh jämte nödvändigt reservkraftbehov kommer att behöva täckas
med värmekraft baserad på kärnbränsle eller fossila bränslen. Andra potentieUa
kraftslag såsom fusionskraft, solkraft, geotermisk kraft, vindkraft etc. kan
enligt min mening inte bli vare sig ekonomiskt eller ens tekniskt tillgängliga
för produktion av energi i

s. 407 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 407

större
skala under den här aktuella perioden. Möjligheterna till nettoimport av kraft
från våra nordiska grannländer anser jag begränsade.

I
ett fossUeldat värmekraftverk fås turbinen att rotera med hjälp av ånga alstrad
med värme som frigörs genom förbränning av bränslet. Efter att ha passerat
turbinen kondenseras ångan och restvärmet leds bort som förluster av kylvatten
eller luft. Cirka 40 % av energiinnehållet i det tillförda bränslet nyttiggörs
i denna process. I ett kämkraftverk av nu aktuell typ, där värme i stället
frigörs genom käm-klyvning, är verkningsgraden lägre inemot 35 %.
Verkningsgraderna kan höjas väsentligt om elproduktionen kombineras med produktion
av värme i s. k. mottrycksanläggningar. En fömtsättning är då att det också
finns behov i närheten av värme i stor omfattning, t. ex. för uppvärmning av
vatten till ett fjärrvärmenät eller för produktion av ånga i en industriell
process. I renodlad mottrycksdrift är produkterna el och värme kvantitativt och
tidsmässigt beroende av varandra. Det är tekniskt möjligt att utföra
anläggningarna på ett sådant sätt att det går att särskilja produktion av den
ena nyttigheten från produktion av den andra, men detta kräver högre
investeringskostnader och leder ofta till lägre verkningsgrad.

Som
jag tidigare har framhållit är sammansättningen av kraftproduktionssystemet
avhängig av bl. a. elkonsumtionens variationer i tiden och av de olika
kraftslagens kostnads- och driftegenskaper. För den kontinuerliga produktionen
baskraftproduktionen är anläggningar med låga rörliga kostnader i första
hand av intresse, medan mera tillfälliga produktionsinsatser reserv- och
toppkraftproduktion lämpar sig för anläggningar med förhållandevis låga fasta
kostnader.

Kraftverk
är i allmänhet mycket kapitalkrävande investeringsobjekt. Det gäller i
synnerhet anläggningar för baskraftproduktion. Kapitalkostnaderna utgör därför
en väsentiig del av den totala produktionskostnaden, vilket är av betydelse
för den ekonomiska avvägningen mellan olika kraftslag.

Följande
uppgifter, som jag har hämtat från EPU:s betänkande Energi 1985 2000, ger en
rimlig grund för jämförelse av anläggningskostnaderna för aktuella
värmekraftslag. Jag vill emellertid understryka, att kostnaderna särskilt vad
gäller kraftvärmeverk är starkt beroende av bakomliggande antaganden om
anläggningarnas storlek och utformning.

kr./kW

Kärnkraftverk 2 300

Kraftvärmeverk 1700

Industriella
mottrycksanläggningar 1 500

Kondenskraftverk, olja 1 500

Kondenskraftverk, kol 1 950

Gasturbiner 750

s. 408 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 408

Driftsäkerheten,
dvs. den tekniska tillgängligheten för kraftproduktion, hos olika typer av
värmekraftaggregat är en annan faktor som i hög grad påverkar den ekonomiska
avvägningen mellan kraftslagen. Särskilt tillgängligheten hos kämkraftaggregaten
har rönt stor uppmärksamhet.

Det
är självfallet ännu inte möjligt att med ledning av enbart inhemska
erfarenheter göra en någorlunda säker uppskattning av tillgängligheten hos de
kärnkraftaggregat som kommer att installeras i det svenska kraftsystemet fram
tUl i början av 1980-talet. Sådana bedömningar måste därför t. v .i huvudsak
basera sig på internationeU driftstatistik. Detta erbjuder emellertid vissa
svårigheter, eftersom drifterfa-renheterna hittUls i utlandet oftast hänför sig
tUl kärnkraftanläggningar av annan sorlek och konstruktion än de som är
aktuella för vårt eget kraftsystem.

Kraftföretagen
har ägnat frågor som sammanhänger med driftsäkerheten hos olika värmekraftslag
ett ingående studium. Kraftföretagen har sålunda med ledning av i första hand
utländsk driftstatistik och egna bedömningar av den framtida utvecklingen
funnit det rimligt att räkna med att värmekraftverken kärnkraftverk och
fossUeldade kraftverk efter en mognadsperiod av 3 å 4 år efter idrifttagning
skaU vara tillgängliga för kraftproduktion i medeltal 85 % av den tid som inte
går åt för planenlig reguljär översyn av anläggningarna s. k. revisionstid.
Jag har på nuvarande erfarenhetsunderlag inte funnit anledning att på någon
väsentiig punkt ifrågasätta kraftföretagens bedömning i detta avseende.

En
tredje ekonomisk faktor, som påverkar valet av kraftslag, är som nämnts
värmekraftproduktionens rörliga kostnader. Detta är främst en fråga om
bränslekostnader. Jag skall i detta sammanhang begränsa min diskussion till
kärnbränsle och oljeprodukter av olika slag, eftersom övriga tänkbara bränslen,
som jag tidigare har framhållit, av prismässiga och andra skäl inte är
aktuella som energibas i kraftproducerande anläggningar.

Priserna
på oljeprodukter har under senare år undergått drastiska förändringar och
ligger numera på en nivå som är 3 å 4 gånger högre än för bara ett par år
sedan. Det har lett till att värmekraft baserad på olja och andra likvärdiga
bränslen har hamnat i ett betydligt sämre konkurrensläge gentemot andra
kraftslag. Någon väsentiig reducering av oljepriserna kan f. n. inte förutses.
Aktuella beräkningar ger vid handen, att de rörliga kostnadema kan uppskattas
tUl 13 å 14 öre per kWh i gasturbinanläggningar dessa kräver för sin drift lätta
och dyra eldnings- eller motoroljor , 6,5 å 7 öre per kWh i en oljebaserad
kondenskraftanläggning avsedd för baskraftproduktion och 3,5 å 4 öre per kWh
vid mottrycksproduktionen i ett fossUeldat kraftvärmeverk. Jag vill i
sammanhanget påpeka att produktion av elektrisk energi i ett

s. 409 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Indcistridepariementct 409

kraftvärmeverk
utöver den som kan ske i renodlad mottrycksdrift resulterar i en rörlig
kostnad som är minst lika stor som för motsvarande produktion i ett kondenskraftverk.

Den
rörliga kostnaden i ett kärnkraftverk kan i dagens läge uppskattas till 1,3 öre
per kWh. Det råder viss osäkerhet även beträffande det framtida priset på
kärnbränsle, men kärnkraftens ekonomi är å andra sidan, som jag senare skall
visa, jämförelsevis okänslig för variationer i bränslekoslnaderna.

Flera
av de remissinstanser som har yttrat sig över EPU:s betänkande ställer sig
tveksamma tUl utredningens bedömning av kostnaderna för olika
energiförsörjningssystem. Svenska värmeverksföreningen anför exempelvis att
osäkerheten beträffande produktionskostnaderna i såväl kämkraftverk som
fossileldade kondenskraftverk och kraftvärmeverk f. n. är så stor att det inte
är möjligt att enbart på konventionellt ekonomiska grunder bestämma den
lämpligaste sammansättningen av produktionssystemet. En sammanvägning av de
kostnads- och driftegenskaper hos värmekraftanläggningarna som jag här har
redogjort för tyder emellertid enligt min mening på att kärnlcraften från
ekonomisk synpunkt framstår som överlägsen andra värmekraftslag när det gäller
produktion av baskraft. Det behov av baskraft som inte kan tillgodoses med
vattenkraft och kämkraft bör i första hand täckas med kraftvärmeverk och
industriella mottrycksanläggningar. Kondenskraftanläggningar och gasturbiner
bör på samma grunder användas uteslutande för topp-kraftproduktion och som
produktionsreserv. Jag kan i sammanhanget upplysa om att oljebaserad
ko.ndenskraft med nuvarande oljepriser inte kan konkurrera med kämkraft för
baskraftproduktion ens om drifttillgängligheten hos kärnkraftaggregaten antas
bli så låg som 55 a 60 % under icke revisionstid.

Produktion
av värmekraft kan givetvis inte ske utan negativa konsekvenser för miljön.
Uppförande av värmekraftverk innebär bl. a. betydande ingrepp i landskapsbilden
och påverkar markanvändningen. Det gäller i synnerhet för
kärnkraftanläggningar, som dels tar i anspråk stora landarealer, dels omges med
en säkerhetszon inom vilken annan bebyggelse i princip inte får förekomma.

Värmekraftproduktion
är även förenad med utsläpp av skilda slag i luft och vatten. Gemensamt för
flertalet värmekraftslag är utsläppen av stora mängder kylvatten, vUka leder
tiU temperaturhöjningar och därmed stömingar i den ekologiska balansen i
vattenrecipienten. Effekten härav kan reduceras i den utsträckning som
restvärmet i kylvattnet kan tas till vara för produktiva ändamål, t. ex. för
uppvärmning av bostäder. Med den teknik för värmeöverföring som är tillgänglig
i dag är det emellertid kostsamt att transportera värme över långa avstånd. Jag
anser det vara en angelägen uppgift att förbättra och utveckla tekniken för
fjärrdistribution av värme. Jag kommer att ta upp denna

s. 410 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 410

fråga
senare i dag i samband med redovisningen av mina ställningstaganden till EPK:s
förslag.

Förbränning
av fossila bränslen främst olja och kol leder tUl utsläpp i luften av en
rad förorenande ämnen såsom svaveldioxid, nitrösa gaser, stoft och metaller.
Svavelutsläppen, som hittUls varit mest uppmärksammade, förorsakar bl. a.
korrosionsskador och försurning av mark och vatten. Det finns tekniska
möjligheter att begränsa miljöeffekter av detta slag, t. ex. genom avsvavling
och rökgasrening, men det ger ä andra sidan upphov till avfallsproblem och
extra kostnader.

Klyvning av atomkärnor i
en reaktor skapar radioaktiva klyvningsprodukter, vilka avger strålning som är
direkt skadlig för människan. Kärnkraftaggregaten måste därför byggas och
drivas på ett sådant sätt att radioaktiva ämnen inte släpps ut i för
omgivningen farliga mängder. Utvecklingen av normer och kontrollsystem för
radioaktivitetsutsläpp har också drivits mycket långt. Jag kommer senare att
behandla de särskilda frågor som rör kärnkraftens säkerhetsrisker. Vad här
gäller elproduktionens effekter under normal drift på naturmiljön ansluter jag
mig till naturvårdsverkets och koncessionsnämndens för miljöskydd bedömning,
att kärnkraften är till mindre olägenhet för omgivningen än andra aktuella
värmekraftslag och från miljöskyddssynpunkt därför är att föredra som
energikälla.

Värmekraftverk
av olika slag tillhör den typ av industri vars lokalisering prövas av
regeringen enligt 136 a § byggnadslagen.

Tillgäng
till kylvatten och det geografiska avståndet mellan produktionsanläggningarna
och viktiga konsumtionsområden är avgörande faktorer för kraftföretagens
önskemål om lägen för stora värmekraftanläggningar. Undersökningar som har
gjorts beträffande elkonsumtionens regionala fördelning tyder på, att
tyngdpunkten i förbrukningen av elektrisk energi kommer att förskjutas
ytterligare mot mellersta och södra Sverige. Anspråken pä lägen för nya
värmekraftverk kommer i konsekvens härmed och med hänsyn till behovet av
kylvatten och vat-tenrecipienter i första hand att riktas mot kustområdena i
dessa delar av landet.

Jag vUl i sammanhanget
erinra om, att riktiinjerna för hushållningen med mark och vatten såvitt
gäller lokaliseringen av kärnkraftverk föreskriver, att utbyggnaden av sådana
anläggningar t. v. bör begränsas till de etablerade lägena Forsmark, Simpevarp,
Barsebäck och Värö i avvaktan på resultatet av vissa studier beträffande
lokaliseringsförutsättningarna. Närförläggningsutredningens undersökningar hör
till de arbeten som därvid har åberopats. Utredningen har mot bakgrund av sina
studier rörande normala radioaktivitetsutsläpp och omgivningsriskerna vid
haverier kommit till uppfattningen att närförlagda kämkraftverk inte medför
större risker än som accepteras för många andra verksamheter i samhället.
Ekonomiska, försörjningspolitiska och mUjöpo-

s. 411 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 411

litiska
skäl motiverar enligt utredningen utbyggnad av kämbränslebaserade
kraftvärmeverk i storstadsregionerna. Utpräglad närföriäggning bör enligt
utredningen dock undvikas tUl dess ytterligare erfarenhet har vunnits av
anläggningar lokaliserade enligt nuvarande principer.

Närförläggningsutredningen
har också berört frågan om bergförläggning av kärnkraftverk och gett
schematiska exempel på hur en sådan anläggning kan utformas. Utredningen
redovisar ett antal faktorer som måste beaktas vid bedömningen av möjligheterna
att i en framtid förlägga kärnkraftverk i berg.

CDL har ägnat
bergförläggningsfrågan ett mera ingående studium och presenterat dels en
rapport om krigsskyddad förläggning av kärnkraftverk, dels en lägesrapport om
bergförläggning av kärnkraftverk från reaktorsäkerhetssynpunkt. Enligt CDL:s
bedömning ger bergförläggning ett gott skydd mot alla typer av konventionella
vapen. Några anläggningstekniska hinder att utföra behövliga bergrum synes inte
föreligga. Det förefaller däremot svårt att hitta en lämplig förläggningsplats
nära kusten, om önskemålet att stationen skall vara placerad ovan
vattenrecipientens nivå skall kunna tUlgodoses. Stationen kan även placeras
under denna nivå, men det för med sig vissa konstruktionsproblem och innebär
en viss risk att delar av bergrummen skall fyllas med vatten. CDL:s
undersökningar beträffande konsekvenserna av bergförläggning frän
reaktorsäkerhetssynpunkt är inte avslutade.

I några av remissvaren
över närförläggningsutredningens och EPU:s betänkanden framförs bergförläggning
som en av flera möjligheter att höja säkerheten hos kärnkraftanläggningarna.
Samtidigt påpekas att frågan om inneslutning av reaktorerna i berg eller under
jord inte är tUlräckligt behandlad och att fortsatta undersökningar i detta
avseende är starkt påkallade. Jag delar denna uppfattning. Förutsättningarna
för och konsekvenserna av förläggning av kärnkraftverk i berg eller under jord
bör således klarläggas innan behovet av nya lägen för kärnkraftanläggningar
tas upp till prövning. Jag får i annat sammanhang återkomma till regeringen
beträffande de former under vilka det fortsatta utredningsarbetet på detta
område lämpligen bör bedrivas.

Min bedömning av
kärnkraften frän både ekonomisk synpunkt och miljöskyddssynpunkt är att den
inte innebär nackdelar av sådan tyngd och omfattning, att dess roll i Sveriges
energiförsörjning kan ifrågasättas. Jag ansluter mig också tUl ÖEF:s m. fl.
remissinstansers uppfattning att kämkraften erbjuder en utväg ur ett i annat
fall alltför ensidigt beroende av importerade energiråvaror.

Utbyggnaden av kärnkraft i
vårt land är emellertid t, v. begränsad tUl elva aggregat i enlighet med
riksdagens beslut i maj 1973. Bakom detta beslut låg en uttalad osäkerhet
beträffande kärnkraftens säkerhetsrisker. Riksdagen ansåg således att inga
beslut att bygga ut kämkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt,
allsidigt beslutsunderlag, innefat-

s. 412 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 412

tände
bl, a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, hade
förelagts riksdagen.

Jag
har i det föregående lämnat en utförlig redogörelse för de utredningar,
rapporter och promemorior som från skilda utgångspunkter belyser kärnkraftens
särskUda säkerhetsproblem. Mina närmare ställningstaganden med anledning av
detta material skall jag redovisa senare. Som jag emellertid redan har
framhållit har jag dragit slutsatsen att vi i vårt land bör föra en försiktig
politik när det gäUer den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft.
Kunskapsunderlaget vad gäller drifttillgänglighet, ekonomi,
lokaHseringsföratsättningar och säkerhet hos denna förhållandevis unga teknik
för energiproduktion kan göras ännu mera tUlförlitligt, innan vi definitivt
binder oss för kämkraften som en av hörnstenarna i vår framtida
energiförsörjning.

Jag
har mot denna bakgrund kommit till slutsatsen, att omfattningen av det svenska
kärnkraftprogrammet t. o. m. år 1985 bör begränsas till sammanlagt tretton
aggregat. Detta innebär en komplettering av det nu löpande utbyggnadsprogrammet
med två aggregat. I enlighet med vad jag nyss har anfört bör dessa aggregat
installeras på plats där utbyggnad av kärnkraft redan pågår. Som jag senare
skaU återkomma till vid redovisningen av mina överväganden med anledning av
statens vattenfallsverks anslagsframställning för nästa budgetår, kommer planeringen
för de båda aggregaten i första hand att inriktas på en utbyggnad i Forsmark.
Jag kan i sammanhanget upplysa om att en fortsatt koncentration av
kärnkraftutbyggnaden till befintliga lägen också aktualiserar frågan om
övergång tUl högre systemspänning än nuvarande 400 kV för delar av det svenska
storkraftnätet.

Med
idrifttagningen av de två nya kärnkraftaggregat som jag nyss har förordat
räknar jag med att kraftsystemet vid mitten av 1980-talet skall tUlföras ett
produktionstUlskott av ca 10 TWh. Det ytterligare pro-duktionstUlskott som
behövs för att med givet krav på leveranssäkerhet balansera beräknad
efterfrågan på elektrisk energi år 1985 uppgår till 11 TWh utöver vad som kan
produceras i befintliga och redan beslutade fossUeldade anläggningar. Med här
givna förutsättningar för utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft måste detta
tillkommande behov täckas genom produktion i nya fossUeldade anläggningar. Jag
har redan tidigare konstaterat att denna produktion företrädesvis bör ske i
anläggningar som medger ett högt utnyttjande av bränslets energiinnehåll, dvs.
i kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar. Med ledning av de
uppgifter som CDL och Svenska värmeverksföreningen har lämnat räknar jag med
en utbyggnad av nya kraftvärmeverk för en mottrycksproduktion av ca 6,5 TWh.
Återstoden av det nödvändiga produktionstillskottet ca 4,5 TWh bör i
enlighet med vad jag nyss har sagt utvinnas i industriella
mottrycksanläggningar. Jag vill understryka att denna målsättning beträffande
utbyggnaden av

s. 413 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 413

mottrycksanläggningar
är mycket ambitiös. Utvecklingen på detta område bör därför följas
uppmärksamt. Som jag redan har anmält avser jag att föreslå regeringen att
uppdra åt industriverket att studera bl. a. möjligheterna att tillvarata
spillvärme från industriella processer för värmedistribution och elproduktion.

12.4.7
Kärnbränsle Kärnbränslemarknaden

Bedörriningen
av kärnkraftens roll i vår framtida energiförsörjning måste ske med hänsyn
tagen bl. a. till möjligheterna att långsiktigt tillgodose behoven av
kärnbränsle. Förhållandena pä kärnbränsleområdet skiljer sig i vissa hänseenden
starkt från vad som gäller i fråga om konventionella bränslen. Jag skall
inledningsvis redogöra för vissa faktorer som är av särskild betydelse vid den
försörjningspolitiska bedömningen.

Kärnkraftverkens
bränsleförsörjning utgörs av ett antal skilda led eller processer, som
sammantagna brukar benämnas kärnbränslecykeln. De viktigaste av dessa led är
utvinning av naturUgt uran, anrikning av uranet i syfte att höja halten av den
klyvbara isotopen U-235, tillverkning av bränsleelement, upparbetning av de
utbrända elementen samt hantering och långtidsförvaring av det radioaktiva
avfallet från upparbetningen.

1
några av dessa processer är stordriftsfördelarna mycket påtagUga. Detta gäller
särskilt anrikning med den s. k. gasdiffusionsmetoden. Även upparbetningens
ekonomi är starkt beroende av anläggningsstorleken. Inom dessa led svarar ett
litet antal anläggningar hos de ledande kärnenergiländerna för praktiskt taget
hela produktionskapaciteten.

Trots
att vissa led i kärnbränslecykeln är mycket kapitalkrävande utgör
bränslekostnaden endast en liten del av de totala kostnaderna för elkraft från
kärnkraftverk. Även volymerna är små. Detta framgår klart vid en jämförelse med
konventionella energiformer. En reaktor på 900 MW förbrakar årligen ca 25 ton
anrikat uran vid en produktion av 5.5 TWh. Kostnaderna för bränslet, inkl.
upparbetning och avfallshantering, uppgår f. n. till ca 80 milj. kr. om året.
Den producerade elkraften motsvarar ca 500 000 ton tjock eldningsolja räknat
efter värmevärdet, vilket med dagens oljepriser motsvarar en kostnad av ca 150
milj. kr. För att producera samma mängd elkraft i ett olje-kondensverk behövs
ca 1,3 milj. ton olja till en kostnad av ca 400 milj. kr.

Detta
exempel ger givetvis inte underlag för en total ekonomisk jämförelse av
kärnkraft med annan värmekraftproduktion. Innebörden är emellertid att
kärnkraftens ekonomi är förhållandevis okänslig för variationer i priserna på
kärnbränsle. En allmän höjning med 50 % av priserna inom hela bränslecykeln
innebär att kostnaden per producerad kWh i ett kärnkraftverk ökar med 10 å 15
%. Motsvarande ökning av

s. 414 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 414

tjockoljepriset innebär att kostnaden vid
oljekondensproduktion ökar med 35 %.

De små volymerna för kärnbränsle underlättar transport och
lagring. Uthålligheten vid avbrott i bränsletillförseln i ett kärnkraftsystem,
som redan under normala förhållanden är minst ett är, kan höjas utan stora
kostnader.

Jag har velat peka pä dessa förhållanden, som medför att kärnkraften
från försörjningssynpunkt har vissa inneboende fördelar. BUden bör emellertid
kompletteras med en redogörelse för kämbränslemarknaden, som i vissa
hänseenden är särpräglad.

Nuvarande produktionskapacitet beträffande såväl uran som
de olika bearbetningsleden tillkom ursprungligen för att tillgodose
stormakternas militära behov. Under de senaste 1015 åren rådde det
överkapacitet på marknaden, vilket medförde förmånliga priser och övriga vUlkor
för civila köpare. Detta har emellertid även verkat hindrande för tillkomsten
av ny kapacitet. Genom att tempot i utbyggnaden av kärnkraft ökat starkt under
det senaste året räknar man med att behoven under första hälften av 1980-talet
kommer att överstiga nuvarande kapacitet inom flera led av kärnbränslecykeln.
Stora ansträngningar görs därför inom de ledande kärnkraftländerna för att
säkra de framtida bränslebehoven.

Många tecken tyder på att priserna på de olika
delmarknaderna för kärnbränsle kommer att stiga under de närmaste åren. Därtill
kommer att köparna, dvs. kraftföretagen, kommer att få göra ekonomiska
åtaganden i form av långtidsavtal, förskottsbetalningar osv. för att möjliggöra
de nödvändiga investeringarna i ny kapacitet. Detta har redan visat sig på
anrikningsområdet.

Kärnbränslemarknaden präglas starkt av politiska
restriktioner, som syftar till att förhindra att nukleärt material används för
andra ändamål än fredliga. Särskilt i vad avser anrikningstjänster domineras
marknaden av stormakterna. Praktiskt taget all handel med anrikat uran och
plutonium sker inom ramen för bilaterala regeringsavtal, i vilka säljar-landet
ställer vissa villkor rörande bl. a. internationell kontroll.

Sverige är f. n. hänvisat till utländska leverantörer
beträffande alla led i kärnbränslecykeln utom tUlvérkningen av bränsleelement.
Mot bakgrund härav har under de senaste åren stor uppmärksamhet ägnats åt
frågan om att trygga vår långsiktiga försörjning med kärnbränsle. Riktlinjer
för verksamheten fastställdes av statsmakterna redan år 1972. I samband därmed
bildades Svensk kärnbränsleförsörjning AB med uppgift att planera och samordna
kraftföretagens bränslcanskaffning. Vidare beslöts ett treårigt program för
fortsatt utvecklingsarbete rörande utvinning av uran ur skiffer i Billingen.

Till följd av den utveckling på kärnbränslemarknaden som
jag nyss beskrivit har kärnbränslebolagets verksamhet vidgats tUl att omfatta

s. 415 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 415

långsiktig upphandling och i viss utsträckning även
finansiering av kärnbränsle för delägarnas räkning. Detta har möjliggjorts
genom en statlig säkerhet för bolagets åtaganden i samband med upphandlingar
inom kärnbränslecykeln. Beloppet för säkerheten har fr. o. m. den 1 januari
1975 höjts tUl 800 milj. kr.

Nämnda säkerhet får dock f. n. tas i anspråk endast för
åtaganden inom bränslecykeln som följer av bolagets redan gjorda upphandlingar
(prop. 1974: 170 s. 84). I enlighet med vad jag tidigare förordat om en
komplettering av det nu löpande utbyggnadsprogrammet för kämkraft bor denna
begränsning inte längre gälla.

Kärnbräns1eförsörjningen pä lång sikt

Kärnbränslebolaget har lämnat en ingående redovisning för
det aktuella försörjningsläget på kärnbränsleområdet. Det framgår att behoven
inom de olika leden av kärnbränslecykeln för det nu beslutade
kärnkraftprogrammet säkrats åtminstone till mitten av 1980-talet. Frågan om
möjligheterna att tillgodose dessa behov i ett ännu längre tidsperspektiv
måste emellertid nu uppmärksammas. Jag har tidigare framhållit betydelsen av
långsiktig planering inom energiförsörjningen i allmänhet. Detta gäller i
särskilt hög grad beträffande kärnbränsle till följd av de speciella
förhållandena på denna marknad. Beslut om bränsleanskaffningen till ett
kärnkraftaggregat måste i vissa fall fattas ca tio år innan aggregatet tas i
drift. Dessutom måste rimlig säkerhet skapas för att uran och
bränslecykeltjänster kommer att finnas tillgängliga under hela aggregatets
livstid.

Jag kommer nu, på grundval främst av kärnbränslebolagets
redogörelse, att ge vissa synpunkter på förutsättningarna för vår försörjning
på läng sikt inom de viktigaste leden av bränslecykeln.

Marknaden
för naturligt uran har under det senaste året påverkats starkt av planerna på
ökad kärnkraftutbyggnad i många industriländer. Mycket stora investeringar i
prospektering och ny produktionskapacitet kommer att erfordras för att
tillgodose efterfrågan under 1980-talet. Världsmarknadspriset har på kort tid
fördubblats, och vUlkoren för leveranser i början av 1980-talet avspeglar
förväntningar om fortsatt prisstegring. Endast några få av de nuvarande
producentländerna främst Australien, Canada och Sydafrika förfogar över
kända tillgångar som väsentligt överstiger de egna behoven. I dessa länder
finns en tendens till restriktivitet beträffande export av uran i obearbetad
form.

De svenska kraftföretagens hela behov av naturligt uran
till år 1980 har säkrats genom långtidskontrakt med utiändska leverantörer. För
tiden till är 1985 är huvuddelen av behoven täckta. För tiden därefter råder
emellertid ovisshet om möjligheterna att kontraktera leveranser på
världsmarknaden.

s. 416 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 416

Sveriges
försörjningsläge i fråga om naturligt uran är i och för sig mycket gynnsamt.
Enbart uranskiffertillgängarna i Billingen svarar mot behoven för det nu
beslutade kärnkraftprogrammet under ca 200 är. Genom AB Atomenergis
utvecklingsarbete och försöksverksamhet i Ranstad sedan slutet av 1950-talet
har de tekniska och miljömässiga problemen vid uranutvinning ur skiffer kunnat
bemästras. Det senaste treärsprogrammet har syftat till att klarlägga
fömtsättningarna för en kommersiell exploatering av fyndigheten för att
tillgodose i första hand de svenska kraftföretagens behov.

Dessa
har nu genom kärnbränslebolaget förklarat sig i princip beredda att sluta
avtal som på läng sikt garanterar avsättningen av uranproduktionen från
Ranstad. Som företrädare för producentintressena har LKAB på grundval av en
företagsekonomisk bedömning åtagit sig att föra projektet vidare, under förutsättning
av sådana avtal med avnämarna och visst finansieringsstöd från staten.

Enligt
min bedömning har såväl de ekonomiska som de försörjningspolitiska motiven för
att ta Ranstadsfyndigheten i bruk stärkts genom utvecklingen sedan 1972 års
beslut. Behovet av naturligt uran för det beslutade kärnkraftprogrammet, inkl.
en utbyggnad av ytterligare två aggregat, uppgår till ca 1 200 ton om året.
Årsproduktionen vid ett utbyggt Ranstadsverk, ca 1 300 ton från början av
1980-talet, skulle således ungefärligen motsvara detta behov.

Det
bör framhållas att tUlgång till naturligt uran inom landet inte innebär
nationell självförsörjning så länge försörjningen inom andra led av
kärnbränslecykeln baseras på utländska leverantörer. Jag delar emellertid
kämbränslebolagets uppfattning att tillgången på naturligt uran, i högre grad
än industriell kapacitet i senare led av bränslecykeln, kommer att på lång sikt
vara avgörande för försörjningstr>'ggheten. Parallellen med läget på
oljemarknaden är påtaglig. Jag vill i sammanhanget även peka på att de
mellansvenska skifframas potentiella betydelse som rävaru- och energiresurs
även i andra avseenden på senare tid ökat.

Dessa
faktorer talar enligt min mening för att arbetet med uranutvinning ur skiffer
i Sverige drivs vidare. Jag kommer längre fram att lägga fram förslag angående
den fortsatta verksamheten i Ranstad.

I
fråga om anrikningstjänster är försörjningsläget f. n. gynnsamt. Anrikningskontrakt
för tiden fram till mitten av 1990-talet har träffats med Förenta staternas
atomenergikommission för samtliga hittiUs beslutade aggregat samt ett
eventuellt tredje aggregat i Forsmark. Därjämte har vissa leveranser från
Sovjetunionen kontrakterats.

Stormakternas
nuvarande dominans i anrikningsledet kommer inte att bli bestående. En
betydande utbyggnad av anrikningskapacitet pågår f. n. i Västeuropa.
Utvecklingen av ny teknik på området innebär att anläggningar kommer att kunna
uppföras i mindre skala. Tekniska

s. 417 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 417

och
ekonomiska förutsättningar för en anläggning i Sverige kan komma att föreligga
under senare delen äv 1980-talet.

Insatsema på området inom
Sverige bör t. v. begränsas tUl visst forsknings- och utvecklingsarbete med
syfte att bygga upp viss kompetens bl. a. för att bedöma olika
anrikningsmetoder. Jag återkommer till denna fråga i samband med behandlingen
av EPK:s förslag .

På den internationella
marknaden för upparbetningstjänster har det skett en markant omsvängning från
överkapacitet tUl kapacitetsbrist under det senaste året. F. n. finns det inte
någon stor industriell anläggning i drift för bearbetning av bränsle från
lättvattenreaktorer. Genom ombyggnader av anläggningar för bränsle från andra
reaktortyper och genom uppförandet av nya anläggningar väntas emellertid
kapaciteten konmia att öka snabbt särskilt efter år 1980.

I Västeuropa samordnas
försäljningen för de brittiska och franska statsägda anläggningarna och en
planerad västtysk anläggning av företaget United Reprocessors.
Kärnbränslebolaget har för de berörda svenska kraftföretagens räkning nyligen
träffat en principöverenskommelse med United Reprocessors som innebär att
detta företag tar hand om allt utbränt bränsle från de nu beslutade svenska
kraft-reaktorema tiU mitten av 1980-talet. Åtagandet innefattar transporter,
lagring och upparbetning. United Reprocessors är berett att senare diskutera en
förlängning och utvidgning av sitt åtagande.

HittiUs har det högaktiva
avfallet från upparbetningen förvarats i flytande form i anslutning till anläggningarna.
På längre sikt kommer dock av säkerhetsskäl krav att ställas på dels överföring
av materialet i olösUg form, dels deponering i stabUa geologiska formationer.

Enligt kärnbränslebolagets
bedömning kommer det att finnas en etablerad industriell verksamhet för
överföring till fast avfall under 1980-talet, medan det kan komma att dröja
ytterUgare ett årtionde innan metoder för slutlig deponering nått samma mognad.

Jag anser det realistiskt
att räkna med att Sverige, liksom andra länder med en betydande utbyggnad av
kärnkraft, kan komma att på lång sikt bli nödsakat att ta ett nationeUt ansvar
för deponeringen av högaktivt avfall och möjUgen även för upparbetningstjänster
tiU det egna kärnkraftprogrammet. Mot denna bakgrand tillkaUades i början av år
1973 Aka-utredningen med uppgift att lägga fram förslag tiU riktlinjer för
verksamheten på området. Genom överenskommelsen med United Reprocessors torde
behov av svensk kapacitet på upparbetnings-och avfallsområdet inte komma att
uppstå förrän tidigast under senare delen av 1980-talet. På dessa områden
saknas det aUtså, liksom beträffande anrikningen, anledning att nu fatta beslut
rörande en mera omfattande insats.

Jag
har hittills berört upparbetnings- och avfaUsfrågorna enbart från
försörjningssynpunkt. I det följande kommer jag att mera ingående

27
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 418 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 418

behandla
dessa frågor i samband med en redogörelse för kärnkraftens säkerhetsproblem.
Därvid kommer jag även att gå in på behovet av forsknings- och
utvecklingsinsatser på dessa områden.

Genomgängen
av försörjningsläget inom de olika leden av kärnbränslecykeln ger anledning
till följande sammanfattande bedömning. På natururanomrädet ligger
självförsörjnmg i början av 1980-talet inom räckhåll. Inom övriga led har
tillgång tUl tjänster för det beslutade kämkraftprogrammet säkrats på 10 å 20
års sikt genom långtidskontrakt. Den snabba tekniska utvecklingen kommer att
göra det möjligt för Sverige alt på lång sikt bygga upp en inhemsk kapacitet
inom hela bränslecykeln i den mån detta visar sig önskvärt från
försörjnings-synpunkt.

Projektering
av Ranstadsverket

Den
nuvarande anläggningen i Ranstad vid Billingen uppfördes åren 19581965 av AB
Atomenergi. Under den senaste tioårsperioden har ett omfattande
utvecklingsarbete ägt rum vid anläggningen med syfte främst att klargöra de
tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för utvinning i stor
skala av uran ur skiffer.

Det
nu giillande utvecklingsprogrammet för treårsperioden 1972/73 1974/75 har
inriktats på möjUghetema till kostnadssänknmgar vid uranutvinningen och
därjämte på vissa miljöundersökningar som erfordras för myndigheternas
ställningstagande tUl en utbyggnad. I arbetet har, förutom Atomenergi,
medverkat bl. a. statens vattenfallsverk och LKAB. Enligt statsmakternas beslut
är 1972 skaU utvecklingsprogrammet leda fram till en bedömning av
möjligheterna att exploatera fyndigheten kommersiellt. Om det visar sig att
förutsättningar saknas för en exploatering skall enligt nämnda beslut
verksamheten avvecklas på ett sådant sätt att den kan återupptas senare.

Programmet
har finansierats dels genom särskilt anslag på driftbudgeten till
utvecklingsarbete rörande utvinning av uran, dels med bidrag frän vattenfallsverket.
Kostnaderna för treårsperioden beräknas uppgå till ca 25 mUj. kr. Ett
sjuttiotal personer är f. n. anställda vid Ranstadsverket.

Atomenergi
lade i augusti 1974 fram en rapport med preliminär redovisning av programmets
resultat och därjämte en översikt av den internationella uranrnarknaden. Av
rapporten framgår bl. a. att en utbyggnad av nuvarande anläggning till en
kapacitet av ca 1 300 ton om året beräknas kunna genomföras på fem och ett
halvt år efter ett principbeslut. Den totala nyinvesteringskostnaden uppskattas
tUl 700 milj. kr. i 1974 års priser. Arbetsstyrkan vid full produktion beräknas
till omkring 800 personer.

Atomenergis
rapport utmynnade i slutsatsen att överläggningar med

s. 419 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 419

såväl
övriga intressenter i projektet som avnämare borde inledas i avsikt att
undersöka förutsättningarna för en utbyggnad utan dröjsmål. Sådana
överläggningar har ägt rum under hösten 1974. Avnämarintressena har därvid
företrätts av Svensk kärnbränsleförsörjning AB.

Kärnbränslebolaget
har anmält att bolaget är positivt inställt till att uranutvinning startas i
Ranstad. Bolaget syftar till att på sina delägares vägnar sluta avtal med
kommande producentföretag för att därigenom på relativt lång sikt garantera avsättning
av uran från Ranstad.

LKAB
har såsom företrädare för producentintressena åtagit sig att leda den fortsatta
projekteringen av ett utbyggt Ranstadsverk, under förutsättning att ett
långtidsavtal om avsättning av produktionen på rimliga villkor kan nås.
Projekteringen omfattar bl. a. framtagande av ett fullständigt underlag för en
investeringskalkyl samt för ansökan om lokaliseringstillstånd och koncession.
Kostnaderna för perioden fram till utgången av år 1976 beräknas till 25 milj.
kr. Beloppet innefattar iiven kostnader för vissa undersökningar rörande
utvinning av biprodukter, bl.a. aluminiumoxid. En fömtsättning från LKAB:s
sida är att staten lämnar bidrag till projekteringen.

Enligt
vad jag erfarit pågår överläggningar mellan producent- och avnämarintressena
rörande de närmare villkoren för ett långtidskontrakt rörande leveranser från
Ranstad.

Mot
bakgrund av de allmänna försörjningspolitiska överväganden som jag tidigare
redovisat anser jag att projektering av ett utbyggt Ranstadsverk bör fortsätta.

Genom
att de svenska avnämarna förklarat sig i princip beredda att täcka sina
uranbehov från Ranstad kan en stabil ekonomisk gmnd för projektet skapas. På
lång sikt kan utvinning av biprodukter ge vissa möjligheter att förbättra det
ekonomiska resultatet av verksamheten. Jsg kommer i avsnittet 12.5.2 att beröra
vissa frågor om forskning och utveckling rörande utnyttjande av skiffer för
energiändamål.

Medel
för fortsatt projektering bör ställas tUl LKAB:s förfogande i form av lån. Jag
återkommer härtiU i samband med behandlingen av anslagsfrågorna i det
följande.

Under
budgetåret 1975/76 beräknas den nuvarande personalen vid Ranstadsverket kunna
utnyttjas fullt. Huvudansvaret för verksamheten avses kom.ma att övertas av
LKAB under år 1975. Förhandlingar mellan berörda parter i denna fråga pågår.

12.4.8
Kärnsäkerhet Inledning

Ett
utnyttjande av kärnklyvningsprocessen för energiproduktion är förenat med
säkerhetsproblem som delvis saknar motsvarighet på andra industriella områden.
Kärnenergin är en starkt koncentrerad form av

s. 420 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 420

energi.
I kärnbränslet bildas radioaktiva ämnen, som utgör en fara för omgivningen.
Dessa ämnen måste håUas under noggrann kontroll såväl i reaktorn som i senare
stadier av bränslehanteringen.

Under
den normala driften är ett kämkraftverk en säker arbetsplats. Som jag
framhållit i avsnitt 12.4.6 är också miljöeffekterna av kärnkraften mycket
begränsade. Anledningen tUl den debatt om kärnkraftens risker som nu förs i
många länder, däribland Sverige, är sålunda inte driften under normala
förhållanden utan den hypotetiska risken för en stor olycka, som kan leda till
utsläpp av radioaktivitet. Andra led i kärnenergiverksamheten, vUkas risker
ofta framhålls i den allmänna debatten, är hantering och lagring av radioaktivt
avfall samt hantering av det plutonium som uppstår vid reaktordriften.

De speciella riskerna vid
utnyttjandet av kärnenergin är väl kända sedan flera årtionden. Vid
utvecklingen av kärnkrafttekniken har hänsynen till säkerheten haft en
avgörande betydelse. I och med att denna teknik börjat tillämpas i stor skala i
många länder har den tekniska diskussionen om kärnkraftens säkerhet fått ett
bredare underlag. Samtidigt har nya aspekter på dessa frågor uppmärksammats.

Jag
har tidigare redovisat huvudinnehållet i det mycket omfattande material om
kämkraftens säkerhetsfrågor som nu föreligger i vårt land. I det följande avser
jag att sammanfatta denna redovisning samt ange min egen bedömning av
materialet.

Jag vill inledningsvis
nämna att de reaktorer, som nu är aktueUa för produktion av elenergi, är
försedda med omfattande anordningar som skall förhindra utsläpp av
radioaktivitet såväl vid den normala driften som vid driftstömingar. För de
viktigaste av reaktoms funktioner finns ett eller flera paralleUa system, ofta
av olika typ, vilket innebär att säkerheten inte äventyras även om fel skulle
uppstå i ett av systemen.

De
internationella erfarenheterna från drift av kärnkraftverk omfattar nu över 1
000 reaktordriftår varav över 200 för lättvattenreaktorer av den typ som finns
i det svenska kraftsystemet. Inom ett årtionde torde den sammanlagda
drifttiden för kärnkraftverk ha ökat tUl 5 000 ä 10 000 år. Erfarenheten visar
att utsläppen av radioaktivitet har hållits inom föreskrivna gränser. Inte i
något känt fall har personskador tiU följd av strålning uppstått inom eUer
utanför kärnkraftverk.

De
hittills uppnådda goda resultaten får ses som en följd av de höga säkerhetskrav
som tillämpas inom aUa led av kärnenergiverksamheten. Säkerhetsmyndigheterna i
de olika länderna spelar här en viktig roll. Strålskyddsmyndigheterna kan bygga
på en mycket lång erfarenhet från medicinsk bestrålnuigsverksamhet. De
myndigheter som övervakar den tekniska säkerheten utför en ingående granskning
av konstruktionen av komponenter och system samt en noggrann kontroll.

I
Sverige sätts gränserna för utsläpp av radioaktivitet av statens strålskyddsinstitut,
som också utövar tillsynen på området. Den tekniska

s. 421 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 421

säkerhetsgranskningen
av kärnkraftverk sker genom statens kärnkraftinspektion. I samband med
tUlståndsgivningen för en kärnreaktor prövar inspektionen om konstruktionen
till aUa delar är säker och att ingående komponenter fyller de fordringar som
inspektionen ställer upp. Inspektionen granskar ritningar och konstruktioner
och utför dessutom själv eller genom särskUda konsulter den kontroll under
montagearbetet som den finner påkallad frän säkerhetssynpunkt. Särskilt
noggrann genomgång sker i samband med idrifttagningen. Sedan driften har satts
igång sker en periodvis återkommande kontroll och dessutom extra inspektioner,
om någon driftstörning av allvarligare art skulle ha inträffat.

Även
om erfarenheterna av kärnkraften från säkerhetssynpunkt har varit mycket goda
har ett relativt stort antal fel uppstått i kraftverken, vilket bl. a.
åstadkommit driftavbrott. Därvid har de konventionella delarna av
kraftaggregaten varit särskilt utsatta. Dessa fel analyseras noga så att
eventuella säkerhetsrisker kan klarläggas. Säkerhetsmyndigheterna i olika
länder har här utvecklat ett mycket nära samarbete för att hålla varandra
underrättade om händelser av detta slag. Informationssystemet bygger på en
uppgiftsskyldighet från innehavarna av kärnkraftverk gentemot myndigheterna.
Jag kan nämna att statens kärnkraftinspektion i december 1974 har träffat ett
avtal med motsvarande amerikanska myndighet bl. a. i avsikt att underlätta
informationsutbytet meUan de två organisationerna.

Det
underlag som finns för en bedömning av kärnkraftens säkerhet baseras i stor
utsträcknmg på utländska erfarenheter. Det egna kunskapsmaterialet ökar
emellertid i rask takt i och med att fler kärnkraftaggregat byggs och tas i
drift. I flera viktiga hänseenden kompletteras detta bakgrundsmaterial med de
forskningsarbeten inom kärnsäkerhetsområdet som utförs inom AB Atomenergi samt
med resultat från utredningar och särskilda studier. Särskilt bör nämnas de
forskningsarbeten som kommit till stånd genom Kämsäkforsk.

Normal
drift

Strålskyddsinstitutets
bestämmelser om högsta tUlåtna utsläpp av radioaktivitet från kärnkraftverk
under drift grundas på rekommendationer som utgivits av den internationella
strålskyddskommissionen. Bestämmelserna är synnerligen stränga. De beaktar
möjligheten av en kraftig utbyggnad av kärnkraften såväl i Sverige som i
världen i övrigt och tar hänsyn till utsläpp även från upparbetning av använt
reaktorbränsle. De svenska reglerna har utformats i samråd med
strålskyddsmyndigheterna i de övriga nordiska länderna.

Frågan
om utsläpp vid normaldrift har delvis behandlats av närförläggningsutredningen
som år 1974 avlämnade betänkandet Närförläggning av kärnkraftverk. Utredningen
anser att erfarenheterna av drift av stora lättvattenreaktorer är positiva från
säkerhets- och miljösynpunkt.

s. 422 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 422

Inte
heller har några radioaktivitetsutsläpp förekommit, där personer i omgivningen
skadats. Med hänsyn till gällande strålskyddsnormer och hittillsvarande erfarenheter
kan enligt utredningen verkningama från normalutsläppen förutsättas bli mycket
små.

Riskerna
för stora olyckor

Frågan
om riskema för stora reaktorolyckor spelar en avgörande roll för bedömnmgen av
kärnkraftens säkerhet. Med hänsyn till att denna fråga även är föremål för
allmän debatt vill jag inledningsvis kort beskriva hur en sådan olycka har
antagits kunna inträffa. Jag stöder mig därvid på närförläggningsutredningens
redogörelser för teoretiskt möjliga olycksförlopp.

Bränslet
i en kärnreaktor innehåller som nämnts stora mängder radioaktivitet.
Värmeutvecklingen i reaktorn under drift är mycket intensiv. Detta för med sig
ett krav på ständig kylning. En stor olycka skulle kunna inträffa om ett
plötsligt brott i kylsystemet eller reaktortanken ledde tUl förlust av
kylmediet och de oUka av varandra oberoende nödkylsystemen inte trädde i
funktion. I en sådan hypotetisk situation finns risk för att bränslet smälter
ned och att reaktorn förstörs. Efter en viss tid skulle en del av radioaktiviteten
i bränslet kunna tränga ut ur reaktorbyggnaden och spridas i omgivningen.

Risker
i samband med stora reaktorolyckor har studerats ingående av
närförläggningsutredningen. Eftersom såvitt ar känt ingen reaktorolycka med
direkta verkningar i omgivningen hittUls har inträffat med reaktorer för
kraftproduktion någonstans i världen har utredningen tvingats göra sina
uppskattningar av risker genom teoretiska överväganden. Utredningen har för
sina säkerhetsanalyser uppskattat sannolikheterna för olika olyckstyper och
fel i funktionssätten hos de för säkerheten väsentliga systemen i en
kraftreaktor. Den har också beräknat konsekvenserna vid eventuella svåra
olyckor som åstadkommer frigörelse av radioaktivitet till omgivningen och som
ger upphov till stråldoser och effekter på människors hälsa.

Akuta
personskador, dvs. sådana skador som uppkommer i omedelbar anslutning till en
olycka, kan enligt utredningen förekomma endast i samband med mycket stora
utsläpp av aktivitet. Utredningen framhåller att så stora utsläpp är tänkbara
endast vid olyckor, där flera av reaktorns säkerhetssystem samtidigt sätts ur
spel. Sannolikheten för en olycka av detta slag har av utredningen bedömts till
1 å 10 per miljon år och reaktor. Endast i förening med mycket osannolika ogynnsamma
atmosfäriska spridningsförhållanden kan ens sådana stora utsläpp ge några
allvarliga omedelbara skador på personer i omgivningen. Sannolikheten för
denna kombination av haveri och ogynnsam väderlek bedömer utredningen vara 0,1
ä 1 per nuljon år och reaktor.

Utredningen
framhåller att vid de reaktortyper som har studerats

s. 423 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 423

och
med den modell för spridningen av aktivitet som har använts inga dödsfall
beräknas inträffa som följd av stora olyckor på längre avstånd från
anläggningen än 1 ä 3 km. SkuUe ett stort utsläpp av radioaktiv jod äga ram vid
en olycka kan ett stort antal människor räka ut för vissa skador, som
utredningen dock bedömer vara av relativt lindrig art med goda möjUgheter tUl behandling.
Sena hälsoeffekter som cancer och genetiska skador skulle även vid ett mycket
allvarligt reaktorhaveri få så ringa omfattning att effektema inte kan
urskiljas bland de normalt förekommande fallen av liknande slag. Utredningen
hänvisar att det vid kämkraftverk i Sverige tiUämpas bebyggelserestriktioner
ut till ett avstånd av ca 2 km.

Flertalet
remissinstanser har bedömt utredningens beräkningar av konsekvensema av
reaktorolyckor som rimliga. Jag vill särskilt peka på yttrandet från statens
strålskyddsinstitut som framhåller betydelsen av att utredningen har visat att
även en mycket svår och av allt att döma synnerligen osannolik olycka i ett
kärnkraftverk inte kommer att leda tiU akuta strålskador och dödsfall annat än
mycket nära kraftverket.

Flera
av remissinstanserna har gjort jämförelser mellan närförläggningsutredningen
och en amerikansk säkerhetsrapport, den s. k. Ras-mussen-rapporten, som nu
föreUgger i preliminär form. Trots vissa skillnader i antaganden och
delresultat gäller att den bild de två rapporterna ger av konsekvensema av en
svår reaktorolycka inte motsvarar den katastrofbild som har givits i äldre och
betydligt mindre kvalificerade studier.

I
likhet med bl. a. strålskyddsinstitutet och IVA finner jag närförläggningsutredningens
sätt att göra en statistisk sannolikhetsanalys för att redovisa
säkerhetsriskema vid kämkraftverk vara ett betydelsefullt nytt
tillvägagångssätt, som sannolikt skulle kunna tillämpas även pä andra
samhällssektorer. Denna metod har inte mött några allvarliga invändningar frän
remissinstanserna. Däremot framhålls det från mänga håll att man måste vara
försiktig med tolkningen av utredningens resultat. Anledningen härtUl är att
erfarenheten från reaktordrift ännu inte ger något helt pålitligt material som
grund för beräkningarna. Detta gäller framför allt sannolikheten för svåra fel
hos vissa komponenter, t. ex. reaktortanken, för vilken utredningen med stöd av
utländska uppskattningar bedömt att sannolildieten för katastrofalt tankbrott,
orsakat av konstruktions- och tillverkningstekniska fel, är m.indre än 1 per
mUjon driftår.

Närförläggningsutredningen
har i sitt betänkande behandlat frågan om sabotage mot kärnkraftanläggningar
och deras sårbarhet i krig. Vissa typer av sabotage skuUe kunna ha tUl följd, att
man inte längre kan garantera det oberoende mellan olika säkerhetssystem, som
är en viktig förutsättning för det konstruktiva skyddet mot olyckor.
Utredningen pekar på vikten av att dessa förhållanden beaktas. Flera av remiss-

s. 424 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 424

instanserna
tar upp frågan om risker vid sabotage. Sålunda anser försvarets
forskningsanstalt och civUförsvarsstyrelsen att det är av betydelse att även
utpressningsaktioner mot reaktorstationer med hot om förstöring beaktas.

Åtgärder
för skydd mot sabotage har utretts av en kommitté inom CDL. Kommittén går inte
närmare in på vilka följdverkningar ett eventuellt sabotage skulle kunna få
men konstaterar att det är fråga om risk för skador av ekonomisk art genom
produktionsbortfall och risk för spridning av radioaktivitet. Av denna orsak
anser kommittén att större krav bör ställas på skyddet mot sabotage vid
kärnkraftverk än vid övriga kraftverk.

Risken
för att ett sabotage skulle leda tUl en svår reaktorolycka med utsläpp av
radioaktivitet som skulle drabba tredje man bedömer kommittén som mycket
liten. Det påpekas att ett sabotage med stora följdverkningar lättast torde
kunna åstadkommas av personer som vistas i anläggningen och som därvid har
kunnat göra sig förtrogna med anläggningen och dess olika system.
Förutsättningarna att med stöd av gällande lagstiftning införa personalkontroll
och tillträdesskydd för att minska möjligheterna för sabotage är enligt
kommittén begränsade. Kommittén har därför koncentrerat sig på att lämna
förslag tUl andra åtgärder av administrativ och teknisk art för att begränsa
möjligheterna tUl sabotage mot kärnkraftanläggningar.

Kärnkraftinspektionen,
som har yttrat sig över rapporten, finner rekommendationerna vara väl avvägda
och framhåller att inspektionen avser att föreskriva att de administrativa
åtgärdema snarast blir genomförda. Inspektionen anför att säkerhetssystemen
vid de befintliga anläggningarna redan nu är sådana att de medverkar till att
försvåra sabotage. Inspektionen avser dock att för nytillkommande kärnkraftverk
pröva behovet av ytterligare åtgärder som förbättrar skyddet. I likhet med
inspektionen anser jag att frågan om sabotage mot kärnkraftverk måste noga
uppmärksammas.

Förhållandena
under krig berörs endast kortfattat av närförläggningsutredningen. Så länge
kärnkraften svarar för en begränsad del av kraftproduktionen kan man i ett
krigsläge, då elförbrukningen sjunker, stänga av en eller flera reaktorer.
EnUgt utredningen skulle härigenom de omgivningsrisker som en skada på
anläggningen skulle kunna ge upphov tUl minskas kraftigt. Jag har i avsnittet
12.4.6 berört frågan om bergförläggning av kärnkraftverk.

Hantering
av radioaktivt avfall

Möjligheten
att på ett säkerhetsmässigt och miljömässigt godtagbart sätt kunna hantera och
förvara det radioaktiva avfall som uppkommer vid kärnenergiutvinningen är ett
problem som måste få en tUlfredsställande lösning om kärnkraften skall kunna
utnyttjas som energikälla.

s. 425 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 425

Pä
många håll i världen gör man nu stora ansträngningar för att få fram lämpliga
metoder för avfallshanteringen och för att finna lämpliga förvaringsplatser.

1
Sverige har Aka-utredningen tUl uppgift att lämna förslag i denna fråga. Efter
vad jag har inhämtat kommer utredningen som innehåller representanter för
samtUga riksdagspartier att lägga fram sitt betänkande i början av år 1976.

Av
utredningens lägesrapport Kämkraftens högaktiva avfall, som avgavs i juni 1974,
framgår att utredningen studerar möjligheten att i Sverige upparbeta använt
kärnbränsle och förvara aktivt avfall. Enligt utredningen finns ingenting som
talar emot att avfallsproblemen är tekniskt och säkerhetsmässigt möjliga att
lösa. I samband med sitt remissvar över närförläggningsutredningens betänkande
har utredningen uttalat att den inte bedömer avfaUsfrågorna utgöra något
avgörande hinder för en utbyggnad av kärnkraften.

En
betydelsefull fråga är vid vUken tidpunkt Sverige kan ställas inför problemet
att ta hand om högaktivt avfall från upparbetning av använt bränsle frän de
svenska kärnkraftverken. Som jag tidigare har redogjort för, har Svensk
kärnbränsleförsörjning AB nu träffat överenskommelse med det europeiska
upparbetningsföretaget United Reprocessors, som representerar anläggningar i
Storbritannien och Frankrike, om upparbetning av använt bränsle från samtliga
de aggregat som ingår i det nuvarande svenska kärnkraftprogrammet fram till
mitten av 1980-talet. Högaktivt avfall från detta bränsle kan möjligen komma
att transporteras tiUbaka tiU Sverige för slutlig förvaring. Det är emellertid
osannolikt att detta kommer att aktualiseras förrän mot slutet av 1980-talet.

Utredningens
arbete är således långsiktigt vad beträffar det högaktiva avfallet. Sett mot
bakgrund av den tid som behövs för att finna en lämplig lagringsplats för
högaktivt avfaU i Sverige anser jag det vara viktigt att utredningens förslag
föreligger tidigt, så att nödvändiga undersökningsarbeten snabbt kan sättas i
gång. Jag vill nämna att utredningen med hjälp av Sveriges geologiska
undersökning har påbörjat vissa markundersökningar som syftar till att i första
hand få fram kriterier för val av lagringsplats. Detta arbete kan redan nu
förutses behöva fortsätta även efter den tidpunkt utredningen i övrigt är klar.

Hantering
och förvaring av högaktivt avfall innehåller många problem av teknisk natur.
En omfattande forskning pågår i samtliga stora kärnkraftländer för att få fram
lämpliga metoder för avfallslagring. Det gäller härvid att få avfallet överfört
till en form som lämpar sig för långtidslagring, t. ex. tiU glasmassa.
Utredningen anger att metoder finns framtagna för användning i kommersiell
skala för överföring av flytande högaktivt avfall till fast form.

En
av de slutsatser jag har dragit av den framlagda lägesrapporten är att det
behövs ett inhemskt utvecklingsarbete på avfallsområdet för att

s. 426 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 426

anpassa
metoderna för avfallshanteringen tiU de specifika svenska förhållandena.
Utredningen har att ge förslag tUl ett lämpligt program för ett sådant arbete.
Därvid är det, såsom uttalades i direktiven för utredningen, mycket viktigt
att möjligheterna tiU internationellt samarbete noga beaktas.

Utredningen
skall också lämna förslag rörande hanteringen av avfall med lägre aktivitet,
som uppstår vid kärnkraftverk och vid annan verksamhet med radioaktiva ämnen,
t. ex. visst sjukhusavfaU. Säkerhetsproblemen är här inte av samma slag som
för det högaktiva avfallet. Beroende pä de avsevärt större mängderna krävs
ändå en noggrann genomgäng av denna hantering. Utredningen har i enlighet med
sina direktiv att lämna de förslag till ändring i nuvarande regler som den
finner på-kaUade.

Plutonium
som material för kärnladdningar

En
viktig fråga vid beslut om utnyttjande av kärnenergi är om man därigenom bidrar
till att öka risken för att klyvbart material, t. ex. plutonium, används för
tillverkning av kämladdningar. Denna fråga har belysts i promemorian (Ds UD
1975: 1) Internationellt handhavande av klyvbart material, som lagts fram av en
arbetsgrupp inom utrikes-, försvars- och industridepartementen.

Grundproblemet
är att klyvbart material, dvs. uran-235 och plutonium, kan användas både för
produktion av kärnkraft och för framställning av kärnladdningar. Det material
som används eUer produceras i kärnkraftverken är i allmänhet dock inte av den
kvalitet som krävs för vapenändamäl. Enligt arbetsgruppen är det mycket svårt
att tUlverka en kärnladdning av plutonium som utvunnits ur använt bränsle från
kämkraftverk. För att utvinna plutoniet ur det använda bränslet måste man
dessutom ha tillgång till en upparbetningsanläggning. Sådana finns än så länge
bara på ett fåtal platser i världen. Tekniken är dock väl känd varför inga
hinder finns för en stat som så önskar att uppföra en anläggning av detta slag.

Trots
att det material som fås vid civil kämkraftproduktion endast med svårighet kan
användas för tUlverlcning av kärnladdningar, finns det enligt min mening
anledning att se allvarUgt pä risken för en sådan användning i samband med den
ökande tillgången i världen pä klyvbart material.

Problemet
har sedan lång tid tillbaka uppmärksammats internationellt. Det internationella
atomenergiorganet (lAEA) har byggt upp ett system för kontroll av klyvbart
material. Detta system har avlöst den ursprungliga bilaterala kontrollen.
Genom tiUkomsten av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, tUl
vilket Sverige anslutit sig år 1970, har kontrollen kunnat ytterligare
förbättras. De länder som har anslutit sig tiU fördraget har förbundit sig att
ställa allt klyvbart material inom

s. 427 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 427

sina gränser under lAEA-kontroll. Detta gäller dock inte
kärnvapenmakterna.

Regeringen fattade i januari 1975 beslut om att träffa en
överenskommelse rned lAEA om tillämpningen av kontrollsystemet enligt
icke-spridningsfördraget i Sverige. Även IAEA:s styrelse har godkänt
över-enskom.melsen som beräknas träda i kraft i aprU i år.

I
fördraget föreskrivs att fördragsparterna inte får tillhandahålla klyvbart
material eller viss utrustning tiU någon icke-kärnvapenstat med mindre staten i
fråga underkastar sig lAEA-kontroll. Med anledning härav har regeringen med
stöd av atomenergilagen tidigare denna dag beslutat utfärda en förordning där
det föreskrivs att utförsel av viss utrustning och material inte får ske utan
regeringens tillstånd.

De åtgärder som är nödvändiga för att minska risken för
undandragande av material så att det skulle kunna användas för tillverkning av
kärnvapen är alla av det slaget att de måste få en bred internationell
anslutning för att få avsedd verkan. Det är därför enligt min mening angeläget
att Sverige fortsätter att i internationella sammanhang aktivt verka för
kärnvapennedrustning och ökad internationell kontroll av den fredliga
användnmgen av kärnenergin.

Bland förslag tUl tänkbara åtgärder i denna riktning kan
nämnas stärkande av icive-spridningsfördraget genom ökad anslutning, ökad kontroll
i stater som inte har anslutit sig till fördraget, fysiskt skydd av lager av
klyvbart material, regler för bevaloiing av internationella transporter samt på
sikt någon form av intemationellt handhavande av klyvbart material.

I Sverige
ligger ansvaret för kontroll och fysiskt skydd av klyvbart material hos statens
kärnkraftinspektion. Det svenska kontrollsystemet är uppbygge så att
kärnkraftinspektionen vid varje tidpunkt skall känna till mängderna och
förvaringsplatserna för allt klyvbart material i Sverige, materialets ägare
eller användare samt materialets nukleära och kemiska s;in-i~:ansättning och
fysikaliska form.

Kärnkraf 1
inspektionen har nyligen utfärdat föreskrifter för skyddet av klyvbart material
mot tillgrepp vid anläggningar som innebär strängare krav i ad.-ninistrativt
och tekniskt hänseende. Inspektionen utarbetar också genei cila föreskrifter
för skyddet vid transporter.

Kärnsäkerhetsforskning

En förutsättning för att kärnkraften skall kunna utnyttjas
som en säker och pålitlig energikälla är att vi äger tUlräckliga kunskaper om
kraftverkens egenskaper. Det mycket betydande forskningsarbete som lagts ner pä
kärnsäkerhetsområdet såväl i de stora kärnlcraftländerna som i Sverige har
gjort att vi nu har en god kännedom om kärnkraftverkens funktion imder normal
drift och även vid olika fall av driftstörningar.

s. 428 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 428

Forskningsarbetet
har också avsatt viktiga resultat som har påverkat konstruktionen av de
reaktorer som nu byggs eller planeras. Jag bedömer således kunskapsunderlaget
på kärnsäkerhetsområdet i stort vara tUlfredsställande. Problemen är emellertid
av en sådan art att kraven på säkerhet måste ställas utomordentligt högt. Många
säkerhetsproblem kräver mera fördjupade studier. Sålunda behöver olika
reaktorkomponenters uppförande vid extra stora påfrestningar undersökas
ytterligare. LångtidsförsUtningen är inte helt klarlagd i alla sina enskildheter.
Problem kan uppkomma då nya komponenter införs i reaktorsystemen. Mot denna
bakgrund vUl jag förorda en fortsatt kraftig satsning på forskningen inom
detta område.

En
betydande del av det säkerhetsarbete som behöver utföras hänger samman med
reaktorns och bränslets uppförande vid de tillfällen då fel av ett eller annat
slag har uppstått i reaktoraggregatet. Det är då av utomordentlig vikt att
reaktorhärden får en tUlräcklig kylning. Man behöver därför undersöka olika
tänkbara skadefall för att se om effekten av insatta nödkylsystem är
tiUfredsställande. En annan fråga av stor betydelse är effektiviteten hos de
anordningar som sätts in för att förhindra läckage tUl omgivningen från
eventuella skadade bränsleelement. Egenskaperna hos material som mgår i olika
bränsledelar och i reaktorinneslutningen behöver undersökas för att utröna hur
egenskaperna förändras efter bestrålningen i reaktorn.

Det
har på senare tid blivit aktuellt att göra vissa experiment i stor skala för
att säkert kunna klarlägga en del fysikaliska förlopp, som har stor betydelse
för reaktorsäkerheten. Sverige har här en värdefull resurs i
Marvikenanläggningen, där det finns unika möjligheter att studera komponenters
och systems uppförande i fullstor skala. Viktiga forskningsuppdrag utförs nu
vid denna anläggning i intemationellt samarbete.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om verksamheten vid AB Svensk kämkraftutbildning
som bildades för några år sedan av berörda kraftföretag i Sverige. Bolaget har
en simulatoranläggning i Studsvik där man utbildar driftpersonal för
kärnkraftverken. I denna anläggning tränas personalen att hantera onormala
händelser och störningar. Erfarenheterna av utbildningen är mycket goda och
bidrar väsentligt tUl att minska risken för att stömingar i kärnkraftverken
uppkommer genom "den mänskliga faktorn".

I
Sverige utfördes tidigare huvuddelen av den säkerhetsforskning, som inte var en
del av reaktorleverantörernas utvecklingsarbete, hos AB Atomenergi och
bekostades med statsmedel. Tillkomsten av Kämsäkforsk innebar skapandet av ett
nytt programorgan för kämsä-kerhetsforskningen. I detta organ ingår
representanter för säkerhetsmyndigheterna, AB Atomenergi och kraftföretagen.
Forskningen finansieras genom bidrag som kraftföretagen ställer till
förfogande. Kraft-

s. 429 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 429

företagen
har förbundit sig att ställa 20 mUj. kr. till delegationens disposition för
forskning under en fyraårsperiod fram tiU utgången av år 1976. De flesta av
forskningsuppdragen har lagts på AB Atomenergi. Vidare finansieras
säkerhetsforskning vid Atomenergi över anslaget Särskilda säkerhetsarbeten
inom kärnenergiområdet.

Kärnsäkforsks
sammansättning med representanter för myndigheter, utförandeorganisation och
kraftföretag var i begynnelseskedet en nödvändig förutsättning för att
säkerhetsarbetena snabbt skulle komma i gång. Kärnkraftinspektionen hade vid
denna tidpunkt inte de nödvändiga resurserna för att ta ansvaret för en
omfattande forskningsverksamhet på kärnsäkerhetsområdet. I och med den
uppbyggnad av inspektionen som äger ram under innevarande budgetår har
emellertid förhållandena ändrats. Det finns därför skäl att överväga Kärnsäkforsks
framtida ställning.

I
departementspromemorian Organisation av forskning och utveckling inom
energiområdet har lagts fram förslag om ändrad organisation av
kärnsäkerhetsforskningen. Jag återkommer till dessa förslag i avsnittet
12.5.4.

Jag
har tidigare berört de viktiga frågor rörande upparbetning av använt
kärnbränsle och omhändertagande av aktivt avfall som nu övervägs av
Aka-utredningen. I utredningens arbetsuppgifter ingår att lämna förslag till
erforderligt forskningsarbete på området. Jag anser att viss forskning på
avfallsområdet redan nu bör bedrivas i begränsad omfattning. Jag återkommer
tiU denna fråga under avsnittet 12.5.2. I avvaktan på utredningens betänkande
lägger jag inte hämtöver fram förslag till ytterligare forskningsinsatser på
avfallsområdet.

Sammanfattande
bedömning

Jag
har tidigare redovisat huvuddragen av de problem av säkerhets-natur, som är
förbundna med ett utnyttjande av kämkraften samt de åtgärder som vidtas för att
bemästra dem. Jag avser nu att göra några mera allmänna bedömningar av dessa
frågor.

Beträffande
riskerna vid normala driftförhållanden vUl jag framhålla att gällande normer
för utsläpp av radioaktivitet från käraenergianläggningar är stränga.
Erfarenheterna hittills av civUa kämenergianläggningar såväl i Sverige som
utomlands har visat att dessa krav har kunnat uppfyllas. De radiologiska
riskema från kämkraften vid normaldrift måste erfarenhetsmässigt betraktas som
försumbara.

Debatten
om kärnkraftanläggningars säkerhet har främst gällt riskerna för sådana skador
eUer olyckshändelser som leder tiU okontrollerade utsläpp av radioaktivitet
tUl omgivningen. I första hand har riskerna för stora reaktorolyckor
uppmärksammats.

s. 430 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 430

Som
jag redan har framhållit har det såvitt känt inte mfräffat någon olycka i en
civil kärnenergianläggning som har lett tUl dödsfall eller skador på personer
utanför själva anläggningen. De säkerhetssystem som utgör en del av
anläggningarnas konstruktion och den kontinuerliga kontrollen i såväl
tUlverknings- som uppförande- och driftskedet har hittills haft avsedd
förebyggande effekt.

Endast
mycket stora skador på en kärnreaktor skulle kunna leda tUl aktivitetsutsläpp
med svära skador på personer i omgivningen som följd. Sannolikheten för sådana
olyckor har på teoretiska grunder bedömts som mycket Uten.

De
studier beträffande stora reaktorolyckor som har gjorts i bl.a. Förenta
staterna och Sverige under de senaste åren pekar också på att sådana olyckor i
de flesta fall skulle få betydligt mindre omfattande konsekvenser än man
tidigare har räknat med. Inte ens vid mycket ogynnsamma förhållanden skulle
enligt dessa studier skadeverkningarna bli större än vad som är tänkbart i
samband med många andra verksamheter i samhället.

Närförläggningsutredningen
har på grundval av ett omfattande material funnit att det vid sådana ytterst
osannolika reaktorolyckor inte skulle uppstå svåra personskador pä större
avstånd än några kilometer från anläggningen. Innebörden härav är att de
bebyggelserestriktioner som tUlämpas vid svenska kärnkraftverk torde utesluta
möjligheten av en reaktorolycka med katastrofala följder.

Min
slutsats av det material rörande olycksrisker i kärnkraftverk som föreligger i
dag är att de förläggningsprinciper som hittills har till-lämpats i värt land
innebär en betryggande säkerhet för omgivningen.

Kärnkraftproduktionen
medför, liksom många andra industriella processer, svåra avfallsproblem. Frågan
om hanteringen och förvaringen av vissa klyvningsprodukter som bildas vid bestrålningen
i reaktorn av uranbränslet har stått i centrum för kärnsäkerhetsdebatten under
senare tid. Skälen härtill är att dessa produkter är starkt radioaktiva och
att problem föreligger i samband med förvaringen. Som jag nämnt utreds hela
frågan om det radioaktiva avfaUet av Aka-utredningen.

Tekniken
för upparbetning av det bestrålade bränslet är väl etablerad. Drifttekniska
och säkerhetsmässiga problem har vållat förseningar i utbyggnaden av flera
västeuropeiska upparbetsningsanläggningar, vilket kan vålla kapacitetsbrist på
kort sikt. Som jag tidigare har nämnt kan man dock räkna med att de svenska
behoven av upparbetning kommer att kunna täckas utomlands åtminstone till
mitten av 1980-talet.

Vid
upparbetning erhålls, fömtom uran, plutonium och högaktivt avfall. Beträffande
avfallet är målet att uppnå en förvaring, som möjliggör fullständig isolering
och som inte ställer krav på övervakning. Arbetet på metoder att föra över
materialet i fast form har nu nått

s. 431 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 431

sä
långt att tekniska lösningar har nätts. Vad som nu främst återstår är att
åstadkomma en tillfredsställande industrieU hantering och lösa de därmed
sammanhängande frågorna. För det slutliga steget, deponering av det fasta
avfallet i berg, synes de geologiska förutsättningarna i Sverige vara goda.

Hanteringen
av plutonium är, som jag tidigare har anfört, ett problem som delvis endast
kan lösas genom internationella överenskommelser. Vi måste därför fortsätta
våra ansträngningar att i internationella sammanhang åstadkomma lösningar som
kan minska riskerna för att plutonium från kämkraftverk kommer tUl användning
för kärnladdningsframställning. Jag viU också understryka att problemet med
förvaring och användning av den snabbt växande mängden plutonium i världen är i
stort sett oberoende av om.fattningen av det svenska kärnkraftprogrammet.

12.5
Forskning och utveckling inom energiområdet

12.5.1
Inledning

Forskning
och utveckling har inom varje samhällssektor flera syften. Den skall för det
första underbygga sektorplaneringen och därigenom bidra till att ge
statsmakterna tiUräcklig handlingsfrihet på lång sikt. Den behöver därför
bedrivas på stor bredd. Den skaU för det andra bilda underlag för
statsmakternas beslut om utvecklingen inom de olika sektorerna. Den skall för
det tredje vara ett av medlen för ett effektivt genomförande av den beslutade
utvecklingen.

Energisektom
karaktäriseras av en betydande tröghet till följd av mycket stora investeringar
med lång projekterings-, uppförande- och utnyttjandetid såväl på produktions-
som på användningssidan. Även om möjligheterna att väsentligt förändra
energiförsörjningssystemet således föreligger först på längre sikt, minst 15
år, är forskning och utveckling ett av de viktigaste medlen för att påskynda
önsk\'ärda förändringar och underlätta omställningsprocessen.

Intressentstrukturen inom
energiförsörjningssystemet kännetecknas av att produktionssidan domineras av
ett fåtal resursstarka parter medan konsumenterna är många och till stor del
resurssvaga. Detta förhåUan-de medför att det på produktionssidan finns
fömtsättningar för att pro-ducentema i betydande utsträckning själva
finansierar och organiserar sina forsknings- och utvecklingsinsatser.
Forskningsarbetet blir dock ofta bundet tUl redan utnyttjade energikäUor och
har i hög grad kommit att bygga på tillväxtsträvanden och trendframskrivning
av konsumtionsutvecklingen. Utveckling av nya, alternativa energikällor på
lång sikt måste därför liksom utveckling av inhemskt tillgängliga ersättningar
för importerade energiråvaror falla på samhäUet. På konsumtionssidan saknas i
betydande utsträcknuig naturliga beställare av forskning och

s. 432 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 432

utveckling
och sådan verksamhet kommer därför inte till stånd utan att statsmaktema träder
in och finansierar och organiserar de insatser som behövs.

En
bred satsning på forskning och utveckUng inom energiområdet är således en
nödvändig del av en energipoUtik som syftar till att på sikt förändra det nuvarande
energiförsörjningssystemet i riktning mot återhållen energikonsumtion och mot
en tryggare energiförsörjning. Forskning och utveckling är emeUertid inom
energiområdet, liksom inom andra områden, hämtöver ett medel för att öka
effektiviteten i det befintliga systemet och har därför betydelse även på
kortare sikt.

För
att ge samhället underlag för fortsatta ställningstaganden, för att underbygga
statsmaktemas handlingsfrihet och för att insatsema skall kunna göras
målmedvetet och effektivt krävs en samlad, långsiktig planering av forskning
och utveckling inom energiområdet. EPK har i sitt betänkande (SOU 1974: 72)
Energiforskning Program för forskning och utveckling föreslagit ett program
med utgångspunkt från detta krav. I en inom industridepartementet utarbetad
promemoria angående organisation av forskning och utveckling inom energiområdet
har de organisatoriska konsekvensema härav behandlats.

EPK
lägger i sitt betänkande fram ett preciserat förslag tUl ett treårigt
forsknings- och utvecklingsprogram för energiområdet, vUket kostnadsberäknats
till 420 mUj. kr. i 1974 års priser. Vidare anger EPK vissa riktlinjer för mera
långsiktiga forskningsinsatser.

EPK:s
förslag har mottagits positivt av det överväldigande flertalet remissinstanser
och den kritik som framförts har i huvudsak avsett detaljfrågor.

Efter
samråd med chefema för kommunikations-, finans-, utbildnmgs-, jordbruks-,
handels- och bostadsdepartementen förordar jag med utgångspunkt från EPK:s
förslag att ett Huvudprogram Energiforskning genomförs under en treårsperiod
1975/76191111%. För huvudprogrammet jämte vissa därmed sammanhängande
insatser beräknar jag en total treårig ram av 360 milj. kr. I den av EPK
föreslagna ramen 420 milj. kr. ingår en ofördelad programreserv om 40,6 mUj.
kr. För egen del har jag inte funnit anledning föreslå någon särskUd
programreserv. Jag anser nämligen att den av EPK föreslagna programbundna verksamheten
innebär en så kraftig ambitionsökning under perioden att de personella
resursema inte däratöver torde räcka för större satsningar på behovsområden som
idag inte kan föratses. Vidare är ca 40 milj. kr. av EPK:s förslag på
energiproduktionsområdet av sådan natur att medlen bör anses som
industripolitiskt motiverade. TUl denna fråga återkommer jag i samband med
anslagsberäkningarna för AB Atomenergi. Den sålunda definierade programbundna
ramen för energiforskning enligt EPK:s förslag utgör ca 340 milj. kr. Den av
mig beräknade ramen för energiforskning ligger alltså väl i nivå med den av EPK
föreslagna

s. 433 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 433

programbundna
satsningen. För budgetåret 1975/76 beräknar jag i det följande en ram av
sammanlagt 114,2 milj. kr.

Huvudprogram
Energiforskning bör inbegripa huvuddelen av den energipolitiskt motiverade forskning
och utveckling som finansieras med statliga medel. Inom ramen för
huvudprogrammet bör finansieras uppfinningsverksamhet, forsknings- och
utvecklingsarbete, inbegripet i förekommande fall specifikation av prototyper
och demonstrationsanläggningar, och planering av utvärdering och uppföljning
därav. Inom huvudprogrammet bör däremot inte finansieras investeringar i anläggningar
och inte heller sådan produktutveckling som det är STU:s och statens
utvecklingsfonds uppgift att stödja av andra än energipolitiska skäl. En
huvudregel bör vara att aUa resultat som nås inom huvudprogrammet skall
ställas till allmän disposition. Om kommersiell exploatering av uppnådda
resultat kan väntas leda tUl att det energipolitiska utbytet av insatsen
påtagligt ökas eller tidigareläggs bör dock undantag kunna få göras från
huvudregeln om offentliggörande. I detta fall bör finansieringen normalt ske i
form av lån med vUlkorlig återbetalningsskyldighet.

Jag
har i huvudsaklig överensstämmelse med EPK:s förslag mdelat huvudprogrammet i
följande sex program.

Program
1. Energianvändning i industriella processer m. m.

Program
2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

Program
3. Energianvändning för lokalkomfort

Program
4. Återvinning av energi i varor m. m.

Program
5. Energiproduktion

Program
6. Allmänna energisystemstudier m. m.

Jag
kommer i det följande att lämna en redovisning för min bedömning av programmål
och medelsbehov för olika delar av huvudprogrammet och därmed sammanhängande
insatser såväl under nästa budgetår som, i flertalet faU, för hela
treårsperioden. Vid min beräkning av medelsbehovet har jag inkluderat
kostnader dels för sådan provningsverksamhet och sådana informationsåtgärder
som har ett direkt samband med de projekt för vUka stöd avses utgå, dels för
administration av programmen. Jag vill samtidigt tmderstryka att de medelsbehov
som anges för program och delprogram för hela treårsperioden får ses som
preliminära beräknmgar och att mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls
justeringar och omfördelningar kan komma att aktualiseras under
programperioden. Det ankommer på regeringen att vid riksdagens bifall tUl de
förslag om anslag för nästa budgetår som kommer att redovisas i det följande
besluta om den närmare fördelningen av medel mellan olika program och delar
därav.

EPK
har betonat vikten av långsiktig planering och samordning av

28
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 434 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 434

huvudprogrammet
samt av uppföljning av de insatser som görs. Motsvarade behov framhålls även i
den tidigare nämnda departementspromemorian om organisation av forskning och
utveckling inom energiområdet. Jag återkommer med förslag i dessa avseenden
efter min behandling av huvudprogrammet.

Som
komplement till de insatser som föreslås inom ramen för huvudprogrammet
Energiforskning föreligger enligt min uppfattning behov av ökad grundforskning
inom områden som kan bidra till kunskapsuppbyggnad av intresse för
energiförsörjningen i ett brett och långsiktigt perspektiv. Jag återkommer med
förslag härom i det följande.

Innan
jag närmare går in på de olika frågor som jag här inledningsvis har berört
vill jag som komplettering först beröra ytterligare några frågor.

Utvecklingen
inom energiområdet under de senaste två åren har lett till att flera nya
initiativ har tagits till internationellt samarbete. Särskilt gäller detta
forsknings- och utvecklingssamarbete. Skälen härtUl är att många länder anser
att en ökad satsning på forskning och utveckling inom energiområdet är ett
huvudmedel för att på längre sikt kunna väsentiigt påverka energiförsönningen
genom bl. a. utveckling av nya eller förbättrade energiproduktionsformer.
InternationeUt samarbete framstår härvid som en attraktiv möjlighet att uppnå
högre effektivitet eller lägre kostnad.

Sverige
deltar sedan länge i internationellt samarbete inom atomenergiområdet. Arbetet
bedrivs främst inom det intemationella atomenergiorganet (lAEA), inom OECD:s
atomenergiorgan (NEA) och mellan de nordiska länderna. Dessutom har AB Atomenergi
och vissa utländska institutioner och företag ett samarbete av mindre
omfattning. Sistnämnda samarbete avser främst uranrikning och snabba reaktorer.
Arbetet bedrivs i avtalsbundna former. Denna verksamhet bör fortsätta med i
huvudsak oförändrad omfattning. Kostnadema härför har nu beräknats inom den
tidigare angivna totalramen. Jag återkommer härtill vid min behandling av
anslagsfrågor.

Sverige
deltar f. n. i överläggningar om ytterligare samarbete i flera olika
sammanhang. Nya möjligheter öppnar sig inom det nybildade in-temationeUa
energiorganet Intemational Energy Agency (lEA). Inom fusionsenergiområdet pågår
förhandlingar om en svensk associering till EG:s fusionsprogram. Jag återkommer
till denna fråga i följande avsnitt. Inom flera nordiska organ har tagits upp
diskussion om ett utvidgat forsknings- och utvecklingssamarbete inom olika
delar av energiområdet.

Då
det gäller IE A är fömtsättningama följande. Sverige har, med förbehåll för
riksdagens godkännande, anslutit sig till överenskommelsen om ett
intemationellt energiprogram och det i anslutning här-

s. 435 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 435

till
genom OECD upprättade energiorganet lEA. Chefen för handelsdepartementet
kommer senare denna dag att lägga fram förslag om att regeringen skall inhämta
riksdagens godkännande av Sveriges anslutning härtill. Ett av IEA:s fyra
huvudsakliga arbetsområden gäller långsiktigt samarbete mellan lEA-ländema,
vilket bl. a. enligt överens-konrnnelsen skall innefatta ett gemensamt forsknings-
och utvecklingsprogram. Beslut om detta programs utformning och genomförande
skall enligt överenskommelsen fattas av IEA:s styrelse före den 1 juli 1975.

Förberedelserna för att
definiera programmet pågår för närvarande och Sverige deltar i detta arbete.
Det är ännu inte möjligt att fömtsäga resultatet härav men jag bedömer att
lEA-ländema kommer att kunna enas om att i samarbete starta ett tiotal olika
projekt. Samarbetsmetoden kommer att bli en organiserad samverkan mellan de
olika ländernas nationella verksamhet inom resp. projektområde i kombination,
när så bedöms erforderligt, med gemensamt finansierade program genomförda av
lEA eller andra internationella organisationer. För det enskilda landet kommer
valfrihet att råda beträffande deltagande i de olUca projekten. Det framstår i
dagens läge dock som sannolikt att de flesta länderna kommer att delta i
flertalet projekt.

Sverige
deltar nu, utan att ha tagit ställning till den slutliga omfattningen av det
svenska deltagandet, i arbetet med att definiera innehållet i sex av de nio
aktuella lEA-projekten och följer arbetet i de övriga tre. De sex förstnämnda
projekten avser kämkraftverkens säkerhet, hantering av radioaktivt avfall,
kombinerad el- och värmeproduktion, energibesparande åtgärder, fusionsenergi
och återvinning av energi ur avfall. Vissa förberedande arbeten beträffande
andra energikällor, såsom vindkraft och geotermisk energi, kommer sarmolikt
att sättas igång under våren 1975.

I
min beräkning av medel för forskning och utveckling inom huvudprogrammet har
jag tagit hänsyn till medelsbehov som kan uppkomma genom Sveriges deltagande i
IEA:s forskningsprogram.

Vad gäller det nordiska
samarbetet har den nordiska ämbetsmannakommittén för industri- och
energipolitik lagt fram en utredning om nordiskt energisamarbete, vilken
behandlar även forsknings-och utvecklingsarbetet. Ministerrådet
(industriministrarna) har därvidlag för sin del framhållit vikten av att de
betydande resurser som de nordiska länderna under kommande år sätter in på
energiforskning utnyttjas optimalt genom samarbete över gränserna.
Ämbetsmannakommittén har erhållit i uppdrag att, i samarbete med nordisk fond
för teknologi och industrieU utveckling och med det nordiska kontaktorganet för
atomenergifrågor samt i kontakt med Nordforsk, före den 1 oktober 1975 lägga
fram förslag om konkreta forskningsprojekt av intresse för två eller flera
nordiska länder. Förslagen skall omfatta anvisning om hur projekten kan
organiseras och hur finansieringen kan tUlrättaläggas.

s. 436 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 436

EPK
har i enUghet med sina tilläggsdirektiv i en promemoria lämnat en översiktlig
bedömning av behovet av prototyp- och demonstrationsanläggningar inom
energiområdet och erforderligt stöd härför som komplettering till det
föreslagna forskningsprogrammet. Jag delar EPK:s uppfattning att stöd till
framtagande av prototyper och demonstrationsanläggningar kan erfordras för att
föra ut ny teknik i praktisk tiUämpning eUer för utnyttjande av känd teknik i
nya sammanhang med hänsyn till den osäkerhet som ofta kan råda beträffande
tillämpbarhet och anläggningsekonomi.

Stöd
bör härvid enligt min mening utgå bara om det finns ett redovisat behov eller
intresse hos en användare att utnyttja den föreslagna anläggningen. Intresset
bör normalt ta sig uttryck i att användaren påtar sig minst halva kostnaden för
anläggningen.

Jag
anser att medel för stödåtgärder bör beräknas med utgångspunkt från EPK:s
förslag för områdena energiproduktion, energianvändning i industriella processer,
transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande varor samt energi ur
avfall.

Medel
för ovan angivna ändamål bör som jag tidigare har nämnt utgå inom ramen för det
stöd till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. som skall administreras
av statens industriverk. Verket bör vid beslut i bidragsfrågor sanaråda med
statens vägverk vad gäller området transporter och samfärdsel och med statens
naturvårdsverk i fråga om återvinning av energikrävande varor och energi ur
avfall.

Medel
för stöd till försöks- och demonstrationsverksamhet inom lokalkomfortområdet
har av EPK föreslagits för ett flertal olika typer av åtgärder. Jag har efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet funnit att insatser vad avser nya
metoder och konstruktioner för byggande och drift bör ingå i
forskningsprogrammet för lokalkomfortområdet. Vissa av EPK föreslagna insatser
beträffande prototyp- och demonstrationsverksamhet bör hänföras till
energisparkommitténs verksamhet. Chefen för bostadsdepartementet kommer vidare
att senare denna dag föreslå stöd till demonstrations- och utveckUngsverksamhet
inom ramen för ett anslag under tolfte huvudtiteln tUl vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Verksamheten
vid AB Atomenergi påverkas anslagsmässigt av det föreslagna huvudprogrammet,
inom vars ram bolaget kan beräknas komma att utföra betydande insatser. Jag
kommer att i det följande i samband med behandlingen av anslagsfrågor föreslå
att medel tiU AB Atomenergi för ändamål som ligger vid sidan av
huvudprogrammets syften anvisas över två särskilda anslag avseende dels stöd
till den svenska kämkraftindustrin, dels bidrag tUl bolagets övriga verksamhet.

Jag
konmier slutiigen också att i avsnittet om anslagsfrågor föreslå ett särskilt
medelstillskott till AB Asea-Atom.

s. 437 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 437

12.5.2
Huvudprogram Energiforskning

Program
1. Energianvändning i industriella processer m. m.

EPK
redovisar att industrins energiförbrukning utgör drygt 40 % av den totala energikonsumtionen.
Mest energikrävande branscher är massa- och pappersindustrin samt järn-, stål-
och metallindustrin, vilka tillsammans svarar för mer än hälften av industrins
totala energiförbrukning.

En
del av områdets energiförbrukning används för uppvärmning, ventilation och
belysning av lokaler samt för transporter. Forskning och utveckling avseende
energibesparande åtgärder för dessa ändamål behandlas inom programmen
Energianvändning för lokalkomfort och Energianvändning för transporter och
samfärdsel. Utnyttjandet av spillvärme från industriella processer och
förbränning av fasta bränslen behandlas inom programmet Energiproduktion.
Kvarstående möjligheter att spara energi hänför sig till den energiförbrukning
som är direkt relaterad till produktion av olika. slag.

Enligt
EPK bör insatserna i första hand omfatta uppföljning, utvärdering och
dokumentation av inhemska och utländska framsteg inom olika branscher. Egentlig
processutveckling föreslås bli koncentrerad till branscher med stor energiförbrukning
och med inhemsk tiUverkning av processutrastnmg, dvs. främst massa- och
pappersindustrin samt stål-och metallindustrin. EPK föreslår också insatser för
information och utbildnmg inom området.

För
området jord- och skogsbruk föreslår EPK inom ramen för ett särskilt delprogram
inom det föreslagna programmet Näringslivets energianvändning olika åtgärder
bl. a. för att minska drivmedelsåtgången och för att förbättra effektiviteten
av gödsling.

Totalt
föreslår kommittén inom området Näringslivets energianvändning cn insats av 12
mUj. kr. per år under en treårsperiod.

Remissinstansema
framhåller att behovet av stöd inom omrädet är stort och att kommitténs program
får betraktas som ett minimum. Flera remissinstanser pekar på behovet av
grundläggande studier inom området för att närmare kartlägga behov och
möjligheter.

Även
jag anser att stora satsningar på energibesparande åtgärder avseende industrins
energianvändning är motiverade. Områdets energikostnader kan beräknas
överstiga 9 000 milj. kr. per år varför redan marginella besparingar ger stora
samhällsekonomiska vinster. Ett väsentligt område för besparingsinsatser är
som jag tidigare nämnt utnyttjande av det spillvärme och de möjligheter att
generera mottryckskraft som finns i olika industriella processer. Jag
återkommer till detta vid behandlingen av spillvärmeutnyttjande inom programmet
Energiproduktion. Stöd till industrieU processutveckling och processmodifiering
bör kunna medföra avsevärda besparingar. Vissa insatser

s. 438 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 438

bör
likaså kunna göras för utvecklingsarbeten rörande energianvändningen inom
jord- och skogsbruk inom ramen för förevarande program.

Jag
finner i likhet med EPK att en viktig del av insatserna under progranunet Energianvändning
i industriella processer bör utgöras av uppföljning, utvärdering och
dokumentation av inhemska och utländska framsteg inom resp. bransch.
Utnyttjande av redan existerande kunskaper kan föratses redan på tämligen kort
sikt resultera i väsentliga energibesparingar. Jag avser att inom kort
återkomma med förslag att statens industriverk skall ges i uppdrag att
genomföra en undersökning av energianvändningen inom skogsindustrin samt
järn-och stålindustrin.

Det
är väsentligt att resultaten av den utvärdering som görs inom detta program
snabbt kommer ut i praktisk användning. Jag har därför inom programmet räknat
med vissa insatser för information och utbildning inom berörda branscher. Dessa
insatser bör främst avse sådana forsknings- och utvecklingsresultat som snabbt
kan medföra energibesparingar.

För
att nå effekter på längre sikt måste andra åtgärder vidtas. Insatser för
processutveckling bör göras inom de energitunga branscher som kommittén har
föreslagit, nämligen massa- och pappersindustrin samt stål- och
metallindustrin. På medellång sikt kan besparingar uppnås genom modifiering av
befintliga processer, t. ex. användning av värme från ett processteg i ett
annat. Införandet av helt nya processer kan först på lång sikt väntas nämnvärt
påverka industrins energiförbrukning. Vad avser stålindustrin är exempelvis
direktreduktion av malm till stål och andra metoder att minska antalet
avsvalnings- och uppvärmningssteg av stort intresse. Avseende massaindustrin
kan nämnas utveckling av mindre energikrävande metoder för sönderdelning av vedråvaran
och framtagning av cellulosafibrerna än de nu tillämpade mekaniska och kemiska
metoderna.

För
att föra ut resultaten av sådana insatser för processutveckling i praktisk
användning krävs mer omfattande åtgärder än enbart information. De risker som
är förknippade med införandet av ny teknik gör att det tar lång tid, innan den
blir mer allmänt tillämpad i industrin. Som jag framhöll under avsnitt 12.5.1
har jag därför, som komplettering till detta forsknings- och
utvecklingsprogram, vid min tidigare behandling av stöd tUl energibesparande
åtgärder inom näringslivet (avsnitt 12.2.5) räknat med stöd även tUl prototyp-
och demonstrationsanläggningar inom området industriella processer.

Det
långsiktiga målet för insatser inom detta program bör enUgt min mening vara att
svensk industri strävar efter att utnyttja de mest energisnåla processer och
produktionsmetoder som är ekonomiskt möjliga. På grand av tidigare låga
energipriser och de industriella investeringamas långa livslängd är detta i
dag långt ifrån fallet.

s. 439 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 439

Jag
har för programmet Energianvändning i industriella processer m. m. för hela
treårsperioden preliminärt beräknat ett medelsbehov av 36 mUj. kr. För
budgetåret 1975/76 beräknar jag medelsbehovet till 10 milj. kr.

Program
2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

Enligt
EPK åtgår ca 16 % av den totala energiförbrukningen i landet för
transportsektorns behov. Denna sektors energiförbrakning kan enligt EPK minskas
genom en begränsning av behovet av transportarbete, genom en ändrad fördelning
av transporterna mellan olika transportmedel och ett ökat utnyttjande av deras
kapacitet samt genom Ökad verkningsgrad hos drivsystemen.

EPK
framhåller att transportsystemets utformning i hög grad styrs av det befintliga
lokaliseringsmönstret. Forskningen inom det föreslagna delprogrammet
Transportsystemets utveckling bör därför främst imik-tas på högt utnyttjande av
transportmedlens kapacitet. Detta sker enligt EPK lämpligen genom satsningar
på kollektivtrafiktekniken och genom studier av godstransportsystemets optimala
sammansättning. Kommittén föreslår satsningar med 2 milj. kr. per är under en
treårsperiod på detta delprogram.

För
delprogrammet Energianvändning i drivsystem föreslår EPK en satsning av 6 mUj.
kr. per år under en treårsperiod. Verksamheten bör enligt kommittén inbegripa
uppföljning av den internationella utvecklingen, anpassning av motorer tUl
metanoldrift, utveckling av stirlingmotorn och forskning kring batterier och
bränsleceller. Därutöver föreslår EPK att 1 milj. kr. per år under den närmaste
treårsperioden satsas på forskning kring kärnkraftdrift av fartyg .

Remissinstansema
redovisar tämligen delade uppfattningar om avvägningarna i kommitténs förslag.
I många yttranden, bl. a. från transportnämnden, pekas pä svårigheterna att
uppnå energibesparande effekter genom att förändra transportsystemet. Chalmers
tekniska högskola framhåller att energibesparingar kan uppnäs genom ökade
verkningsgrader. Andra remissinstanser, däribland tekniska fakulteten vid
universitetet i Lund och trafikpolitiska utrednmgen, anser att de största satsningarna
bör inriktas på transportsystemets utveckling. EPK:s förslag till insatser
avseende alternativa drivmedel, främst metanol, stöds av flera remissinstanser,
bl. a. av statens vägverk. Förslaget om forskning rörande kärnkraftdrift av
fartyg stöds bara i ett fåtal remissyttranden, bl. a. av Redareföreningen.

I
likhet med EPK och flera remissinstanser vill jag betona att energiförbrukningen
för transporter och samfärdsel är starkt beroende av beslut inom flera andra
samhällssektorer. Jag har tidigare framhållit att energiaspekten endast utgör
en av flera aspekter på ett användningsom-

s. 440 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 440

rade.
Detta gäller i hög grad transportområdet. Den energimotiverade satsningen måste
därför ses som en del av en helhet.

Inom
programmet bör primärt inrymmas verksamhet som mer direkt avser
transportsystemets energiförbrukning. Verksamhet med inriktning på allmänna
samhälls- och lokaliseringsfrågor bör ingå i programmet Allmänna
energisystemstudier och tas inte upp under förevarande program.

Verksamheten
inom delprogrammet Transportsystemets utveckling har både kort- och långsiktig
inriktning. Den kortsiktigt inriktade delen av verksamheten bör som statens
vägverk framhållit i sitt remissyttrande syfta till att genom bl. a.
energiekonomiska studier underbygga systematiska energibesparande åtgärder
beträffande transportsystemet. Ett viktigt led i denna verksamhet är att
resultaten bearbetas och sprids så att de når användarna och kan utnyttjas av
dem. Den långsiktiga delen av verksamheten bör på samma sätt syfta till att ge
ett aUsidigt tekniskt och ekonomiskt underlag vad gäller energiegenskaperna hos
framlida alternativa transportsystem.

Jag
beräknar i enlighet med EPK:s förslag för hela treårsperioden ett preliminärt
medelsbehov för delprogrammet Transportsystemets utveckling av 6 milj. kr.,
varav för budgetåret 1975/76 2 milj. kr.

Verksamheten
inom delprogrammet Energianvändning i drivsystem bör med utgångspunkt från
EPK:s förslag inriktas på dels anpassning av motorer för användning av
altemativa bränslen, i första hand metanol och gengas, på lång sikt eventueUt
även väte, dels fortsatt utvecklmgsarbete på stirlingmotom till dess att
utvecldingspo-tentialen verifierats i olika avseenden. Som långsiktigt
motiverade komponenter bör i delprogrammet också kunna ingå satsningar på
vissa ef-fektivitetshöjande komponenter i drivsystemet, exempelvis mekaniska
ackumulatorer.

Flera
remissinstanser har betonat vikten av att minska beroendet av
petroleumprodukter genom användning av metanol som drivmedel eUer som
komplement till konventionella drivmedel. En ökad användning av metanol som
drivmedel har betydelse för möjligheterna att snabbt etablera en
metanolmarknad. FoU rörande dessa frågor liksom produktion av metanol avser jag
att ta upp under programmet Energiproduktion.

Initiativ
har nyligen tagits för att snabbt utveckla användning av metanol som
motordrivmedel. Det statiiga Berol kemi AB har efter diskussioner med bl. a. AB
Volvo överlämnat en promemoria om metanol som drivmedel. Mellan Berol kemi AB
och AB Volvo pågår förhandlingar om bUdande av ett gemensamt utvecklingsbolag
med uppgift att klarlägga förutsättningarna för att i stor skala utnyttja
metanol som drivmedel m. m. De totala kostnaderna för bolagets verksamhet under
en treårsperiod har uppskattats tiU storleksordningen 20 mUj. kr. Mellan staten
och AB Volvo pågår förhandlingar om gemensam finan-

s. 441 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 441

siering
härav. Saab-Scania AB har tUlfrågats i ett förberedande skede av
förhandlingarna, men avstått från att medverka i projektet.

Den av EPK föreslagna
särskilda satsningen på forskning rörande kärnkraftdrift av fartyg bör enligt
min mening inte kom.ma tiU stånd nu. Under den närmaste treårsperioden bör en
översiktlig bevakning inom ramen för basverksamheten vid AB Atomenergi vara
tiUräcklig.

Jag beräknar för hela
treårsperioden ett preliminärt medelsbehov för delprogrammet Energianvändning i
drivsystem av 22 milj. kr., varav för budgetåret 1975/76 6 milj. kr.

Program
3. Energianvändning för lokalkomfort

EPK
framhåller att den energi som går åt för att skapa inneklimat avseende såväl
boende- som arbetsmUjö utgör ungefär hälften av vår totala energikonsumtion.
Enligt EPK:s mening är lokalkomfortområdet det viktigaste när det gäller att
påverka vår energikonsumtion. Insatserna bör inriktas på att kortsiktigt
förbättra hushållningen med energi, successivt effektivisera energianvändningen
och på längre sikt radikalt påverka energibehovet.

EPK finner att områdets
betydelse gör det angeläget att formulera FoU-program som kan initieras snabbt.
Samarbete bör eftersträvas med den utmstningstillverkande industrin för att
utnyttja materieUa och personella resurser och för att snabbt få ut resultaten
i praktisk tiU-lämpning. Ett utvidgat intemationellt samarbete bedöms också
vara av betydelse.

EPK föreslär ett program
indelat i följande fem delprogram: Klimathygien, Byggnaden, Installations- och
apparatteknik. Entreprenader samt Systemfrågor jämte information och
utbildning. Totalt föreslår kommittén i sitt programförslag stöd med 68,5 mUj.
kr. under de tre första åren.

Remissinstansema är eniga
med kommittén om områdets stora betydelse. Flera remissorgan framhåller dock
att tUlgången på kvalificerade forskare kommer att bli styrande för möjliga
insatser inom området.

EPK har vidare lämnat
förslag om satsningar på försöks- och demonstrationsanläggningar. EPK
framhåller att inom lokalkomfortområdet fullskaleförsök ingår i det normala
FoU-arbetet och att dess förslag därför avser sådana kostnader som uppkommer
genom att fullskaleförsök genomförs i ett större antal objekt än normalt,
motiverat av landets energisituation. EPK föreslär dessutom en utökad informations-
och utbildningsverksamhet i samband med fullskaleförsöken.

Den
del av EPK:s förslag om satsningar på prototyper och demonstrationsanläggningar
som enligt min uppfattning är hänförlig till forsknings- och
utvecklingsprogrammet uppgår till 14 milj. kr. under en treårsperiod, varav 4,5
mUj. kr. under det första året.

s. 442 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 442

Jag
bedömer, i likhet med EPK och remissinstanserna, att insatser inom området
lokalkomfort är av stor betydelse. EPK:s experter ser möjligheter att uppnå
nolltUlväxt inom detta område, vilket väsentligt skulle minska
energikonsumtionens stegring. Möjligheterna att utnyttja energislag som
spUlvärme, solenergi och vindenergi gör området särskilt intressant i de
långsiktiga strävandena att begränsa vårt beroende av unporterade bränslen.

Besparingsmöjligheterna
inom området motiverar enligt min mening betydande insatser. Som några remissinstanser
framhållit sätter emellertid tillgången på kvalificerade forskare en gräns för
hur stora ekonomiska resurser som kan utnyttjas effektivt. Speciellt kan
problem uppstå de första åren. Möjligheterna att inom området rekrytera kvalificerad
personal är emellertid goda, varför insatsema successivt bör kunna ökas.

Min
beräkning av medel för detta program kommer att baseras dels på EPK:s
programförslag, dels på förslaget om särskUda insatser för prototyp- och
demonstrationsanläggningar.

Information
och utbildning är väsentliga för att föra ut forsknings-och
utvecklingsrestiltaten i praktisk användning. Jag anser att informationsverksamhet
och ett begränsat initierande stöd till utbildning bör ingå som en del i den
löpande forsknings- och utvecklingsverksamheten och har därför beräknat medel
för detta inom vart och ett av delprogrammen.

Forsknmgsinsatserna
inom programmet Energianvändning för lokalkomfort bör till viss del
finansieras genom medel från fonden för byggnadsforskning. Chefen för bostadsdepartementet
kommer senare i dag att närmare behandla denna fråga.

Insatserna
inom delprogrammet Klimathygien bör främst inriktas på att fastställa de krav
på inomhusklimatets olika variabler (t. ex. luftrörelser, temperatur hos luft
och väggytor, fuktighet samt föroreningar) som ställs av lokalanvändama. En
insats om 2 milj. kr. är enligt min mening motiverad för detta område
budgetåret 1975/76.

Delprogrammen
Byggnaden och Installations- och apparatteknik är intimt knutna till varandra.
Som exempel kan nämnas att insatser för utveckling av tätare
byggnadskonstruktioner kräver en samtidig utveckling av därtill anpassade
ventilationssystem. Kommitténs avvägning mellan dessa två delprogram har
kritiserats av flera remissinstanser, däribland statens provningsanstalt. Jag
anser för egen del att det ännu inte är möjligt att göra en bestämd medelsfördelning
mellan dessa delprogram. Det får ankomma på den programansvariga myndigheten
att efter hand lämna förslag härom med sikte på att få bästa möjliga totaleffekt
av de båda delprogrammen.

Som
exempel pä insatser på byggnadssidan kan nämnas utnyttjandet av solstrålning,
förbättrad isolering, förbättrade fönsterkonstraktioner

s. 443 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 443

och
en utvecklad projekteringsteknik, som tar hänsyn tiU oUka konstruktioners
egenskaper i energihänseende. Forskningen bör avse såväl nybyggnader som
ombyggnad och drift av befintliga byggnader. Detta är minst lika väsentUgt när
det gäUer installationssidan. Här är möjligheterna stora att i äldre byggnader
införa förbättrade ventUations- och uppvärmningssystem med utnyttjande av
värmeåtervinningsteknik. Även en förbättrad reglerteknik kan ge stora
energibesparingar, liksom utnyttjande av energUagringssystem. Medelsbehovet
inom dessa två delprogram beräknar jag för budgetåret 1975/76 tUl sammanlagt
11 milj. kr.

För
delprogrammet Entreprenader beräknar jag för budgetåret 1975/76 1 milj. kr.
Insatserna bör inriktas bl. a. på att minska energibehovet för uttorkning av
byggnader och vid vinterbyggande. På anläggningssidan bör också
maskinutrustningens energibehov beaktas.

Vad
slutligen gäller delprogrammet Systemfrågor har forskningen där en mer
långsiktig syftning. Den bör ha som mål att ta fram underlag för att utveckla
såväl ändrade bebyggelsesätt som integrerade lokalkomfortsystem som erbjuder
en radikalt lägre energinivå än den nuvarande. På kortare sikt kan den bidra
till beslutsunderlaget vid val mellan olika bebyggelsesätt samt byggnads- och
uppvärmnings-system. Jag beräknar för budgetåret 1975/76 en insats av 2 milj.
kr.

Totalt
har jag inom detta program beräknat 16 milj. kr. för budgetåret 1975/76. Jag
har inte ansett det möjligt att redan nu ange någon beräkning av medelsbehoven
inom oUka delprogram för de därpå följande tvä budgetåren. Totalt beräknar jag
emellertid för hela programmet Energianvändning för lokalkomfort insatser om
53 milj. kr. för treårsperioden 1975/761977/78.

Effekten
av insatser inom detta program kommer att visa sig på ett flertal ohka sätt. På
kort sikt kommer främst insatser för förbättrad drift samt för information och
utbildning att ge effekt tillsammans med viss komponentutveckling.

På
medellång sikt kommer uppförande av nya och modifiering av gamla byggnader i
enlighet med resultaten från detta program att innebära avsevärda
energibesparingar. En förändring av bebyggelsestrukturen och den regionala
planeringen, t. ex. genom samlokaliseringar, kommer först på lång sikt att få
någon påverkan på energiförbrukningen. Därvid blir resultaten från programmet
Allmänna energisystemstudier också betydelsefulla.

Program
4. Återvinning av energi i varor m. m.

TUl
detta program hänför jag liksom EPK dels återvinning av energi i avfall,
avfallsråvaror m. m., dels energipolitiskt motiverade insatser för återvinning
av vid framställningen energikrävande eller på annat sätt energirika varor.

s. 444 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 444

EPK
framhåller att ett stöd till återvinningsindustrin främst är motiverat på
sådana punkter där den företagsekonomiska situationen inte nu medger ett
fuUföljande av återvinningen. Behovet av stöd inom FoU-området koncentrerar sig
främst tUl hanteringen av komiplext metallskrot, den ökande kontarninermgen av
stål, extraktion av material ur kemiskt avfall samt omhändertagande och
återvinning av plastavfall. Stöd till FoU rörande förbränning, pyrolys eUer
annan omvandling av avfall till gas eller metanol är också motiverat.

EPK
föreslår stöd inom området med sammanlagt 9 mUj. kr. under en treårsperiod. EPK
noterar att forskningen inom området m.åste hållas samman så att balans mellan
mUjö-, energi- och åtcrvinningsaspek-ter uppnås. För ett samlat avfallsprogram
menar EPK att väsentligt större belopp erfordras än vad som här angivits.

Remissinstanserna,
däribland universitetet i Göteborg, framhåller betydelsen av återcirkulation
av råvaror från avfall så att de inte utnyttjas endast för energiproduktion.
Vikten av att hålla kontakt med den internationella utvecklingen betonas.

Jag
finner i likhet med kommittén och remissinstanserna att energibesparingar kan
uppnås genom ökad återvinning av råvaror, bl. a. järn- och metallskrot, och
genom såväl bättre tillvaratagande av den ursprungliga fiberråvaran som genom
återvinning av papper och papp. Energiinnehållet i den del av avfallet som inte
kan återcirkuleras bör tillvaratas genom exempelvis förbränning eller pyrolys.

En
ökad återvinning motiveras inte endast av energipolitiska hänsyn utan även av
naturresurspolitiska och miljöpolitiska skäl. I detta sammanhang vUl jag erinra
om att den av mig tillsatta mineralpoiitiska utredningen enligt sina direktiv
har i uppgift bl. a. att överväga möjligheten att tillvarata mineral genom
ökad återvinning. Jag vill vidare erinra om att genom beslut av 1974 års
riksdag (prop. 1974: 61, JoU 1974: 16, rskr 1974: 217) särskilda medel
anvisades för forslming rörande tillvaratagande av skogsavfaU m. m. Vid sin
anmälan av motsvarande fråga i 1975 års budgetproposition (prop. 1975: 1 bU.
11 s. 110) förklarade sig chefen för jordbruksdepartementet inte beredd att i
avvaktan på statsmakternas stäUningstagande tUl energiprogramkommitténs
förslag beräkna ytterligare medel för ifrågavarande ändamål. Jag finner
efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet att vissa insatser härför
bör kunna rymmas inom förevarande program.

Jag
beräknar preliminärt medelsbehovet inom programmet till 9 milj. kr. under
treårsperioden, varav 3 milj. kr. under budgetåret 1975/76.

Insatser
inom programmet kan väntas ge effekter såväl pä kort sikt, t. ex. vad avser
återvinning av fiberråvara, som på medellång och lång sikt, t. ex. avseende
återvinning av kontaminerat metallskrot. För att snabbt föra ut resultaten i
praktisk användning kan särskilda stöd- och regleringsåtgärder behöva vidtas
från statsmakternas sida. Stöd til! proto-

s. 445 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 445

typ-
och demonslrationsanläggningar som verifierar användbarheten av den nya
tekniken har behandlats tidigare under avsnitt 12.2.5.

Jag
vill vidare nämna att även chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag
kommer att föreslå åtgärder för bl, a. ökad återvinning av avfall.

Program
5. Energiproduktion

För
ati nä målet att öka och säkra tillförseln av energi bör enligt EPK
energiproduktionssystemet

utvidgas för att kunna utnyttja
fler energislag och fler leveranskällor för energi,

ges högre grad av flexibilitet
vad gäller utbytbarhet mellan primärenergislag och leverans av förädlad
energi,

utnyttja energipotcntialen i
större utsträckning samt

kunna konvertera primärenergin
till förädlade energislag anpassade till användarnas behov.

Forsknings-
och utvecklingsinsatserna bör därför enligt EPK inriktas mot

en kraftigt utvidgad
lågtemperaturmarknad,

etablering av en
metanolmarlmad,

inordnande av industrin i
energiproduktionssystemet som leverantör av lågtemperaturvärme och
mottryckskraft,

utnyttjande av olika
primärenergislag samt

nya konverteringsprocesser för
organiska bränslen.

För
programmet har EPK föreslagit 235 milj. kr. under en treårsperiod.

Remissinstansema har i huvudsak
anslutit sig till EPK:s programförslag. Mänga har framhållit Sveriges f. n.
stora oljeberoende och behovet av insatser för att minska detta. Vad gäller
möjligheten härtUl och lämpliga medel för att nå detta mål är dock
samstämmigheten begränsad. Kol, kärnkraft och spillvärmeutnyttjande anges av
många, bl. a. CDL och Chalmers tekniska högskola, som erforderliga komponenter
i det framtida energiförsörjningssystemet. Beträffande sådana energiformer som
Eci- och vindenergi samt geotermisk energi uttalas från flera håll klar skepsis
mot deras möjligheter att inom överskådlig tid kunna bidra mer än marginellt
tUl den svenska energiförsörjningen. Andra remissorgan, bl. a. IVA och
Vetenskapsakademien, är mer optimistiska och föreslär större insatser än vad
EPK angivit. I några fall, bl. a. av statens råd för atomforskning, anges
därvid klart avsikten att snabbt klarlägga vilka möjligheter som kan finnas att
i Sverige utnyttja dessa energiformer.

Jag ansluter mig till de
av EPK angivna programmålen och i huvudsak också till EPK:s programförslag.
Jag kommer i det följande att på vissa punkter förorda ändringar och
kompletteringar i förhållande tiU

s. 446 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 446

EPK:s
förslag, främst vad avser dels målen för olika delprogram, dels de ekonomiska
ramarna.

Jag
har funnit det ändamålsenligt att, väsentiigen i enlighet med EPK:s förslag,
indela programmet Energiproduktion i följande delprogram :

-
Fissionsenergi

Konventionell elkraft- och
värmeproduktion

Spillvärmeutnyttjande

Olja och naturgas

Organiska bränslen som
ersättning för olja

Nya bränslesystem

Fusionsenergi

Geotermisk energi

Vindenergi

Övriga energiformer

Fissionsenergi

Betydande
resurser har under lång tid satsats på att bygga upp ett svenskt
kärnkrafttekniskt kunnande. Detta har huvudsakligen skett hos det helstatliga
forskningsbolaget AB Atomenergi, det halvstatiiga reak-tortiUverkande företaget
AB Asea-Atom och hos kraftföretagen.

Jag
anser att denna satsning på inhemskt kunnande måste föras vidare. Den utbyggnad
av kärnkraften som beslutats och som ytterligare kan komma att ske behöver
underbyggas med fortsatt säkerhetsforskning. Reaktorteknologiskt
utvecklingsarbete och kontinuerlig uppföljning krävs för att uppnå ökad
tillgänglighet och för verifikation av driftegenskaper m. m. Som underlag för
svenskt internationellt agerande erfordras också ett tekniskt baskunnande inom
vida delar av området. Detta gäller bl. a. kontroll av klyvbart material i
reaktorer och bränslecykelns olika delar.

Den
nu vanligaste typen av fissionsreaktor, lättvattemeaktorn, representerar bara
en av flera möjliga metoder att utvinna fissionsenergi. Andra reaktortyper,
exempelvis den gaskylda högtemperaturreaktom, kan komma att visa sig ha vissa
fördelar från såväl säkerhetssynpunkt som ekonomisk synpunkt. Vi bör enligt min
mening följa den Intemationella utvecklingen för att få möjlighet till
jämförande studier av olika reaktortyper som underlag för framtida
energipolitiska ställningstaganden.

EPK
har med hänvisning tiU svårigheterna att avgöra vilka forsknings- och
utvecklingsinsatser som bör motiveras med utgångspunkt från energipolitiska
resp. industripolitiska mål valt att i sitt program behandla all verksamhet
inom lättvattenreaktorområdet vid AB Atomenergi inom energiforskningsprogrammets
ram. Några remissinstanser har invänt häremot och hävdat att den svenska
lättvattenreaktomtveck-lingen nu har en huvudsakligen industripolitisk
motivering, och att

s. 447 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 447

denna
verksamhet inte bör utgöra en del av energiforskningsprogrammet.

Efter
en inom industridepartementet utförd analys av verksamheten vid AB Atomenergi
har jag funnit att anslagen till bolaget bör uppdelas på så sätt att
verksamhet med energipolitiska och industripolitiska ändamål åtskiljes.
Huvuddelen av utvecklingsarbetena för lättvattenreaktorer utförs därmed inom
ett särskilt program vid sidan av huvudprogrammet Energiforskning. Jag
återkommer närmare till organisatoriska och finansiella frågor rörande verksamheten
vid AB Atomenergi i samband med behandlingen av anslagsfrågor.

Forskning
rörande kämkraftens särskilda säkerhets- och mUjöfrågor har utanför ramen för
EPK:s uppdrag behandlats av Kämsäkforsk. De uppgifter som inte kan hänföras
till säkerheten hos reaktorer som är i drift eller under uppförande bör föras
in under programmet Energiproduktion. Jag återkommer till dessa frågor vid min
behandling av organisationsfrågorna.

Aka-utredningen
behandlar f. n. frågor om forskning rörande upparbetning och tillvaratagande
av utbränt kärnbränsle. Insatser inom detta område bör i den utsträckning de
skall finansieras med allmänna medel ingå i energiforskningsprogrammet. I
avvaktan på att Aka-utredningen kan framlägga resultatet av sitt arbete,
vilket enligt vad jag erfarit beräknas ske i början av år 1976, kan dessa
frågor endast behandlas preliminärt och relativt översiktiigt.

Jag
tar nu upp de olika programelementen inom delprogranunet Fissionsenergi var för
sig.

Sådan
säkerhetsforskning som rör nu befintiiga eller imder byggnad varande
kärnreaktorer bör inte hänföras till programmet Energiproduktion. Inom detta
program bör dock bedrivas viss långsiktigt inriktad forskning rörande
lättvattenreaktorers säkerhet som inte naturligen kan anses tillhöra
kärnkraftinspektionens ansvarsområde. Hit hör sådana uppgifter som hänger
samman med säkerheten och tillförlitligheten hos nya komponenter i
reaktorsystem, utveckling av reaktorinneslutningar, undersökningar av bränslets
och kapslingsmaterialets egenskaper vid onormala påfrestningar, reaktorns
beteende vid olika slag av driftstörningar. Vidare bör övergångsvis ingå viss
forskning rörande energiproduktionens strålskyddsfrågor och forskning kring
radiologiska miljöeffekter.

För
budgetåret 1975/76 beräknar jag för dessa uppgifter 11,5 mUj. kr. inom
programmet Energiproduktion. För hela treårsperioden föratser jag preliminärt
behov av insatser om ca 35 milj. kr.

Möjligheten
att utveckla små lättvattenreaktorer avsedda för värmeproduktion i huvudsak
för bostadsuppvärmning har åter aktualiserats vid remissbehandlingen av
närförläggningsutredningens betänkande ocb

s. 448 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 448

av
tekn. lic. Erik Svenke i en skrivelse till industridepartementet. Yttrande
över sistnämnda skrivelse har avgivits av ÖEF, statens industriverk och STU,
vilka samtiiga tillstyrker en närmare utredning av frågan i enlighet med
Svenkes förslag. Förslag tUl ett tvåårigt utredningsarbete har på begäran
lämnats av AB Atomenergi och AB Asea-Atom.

Jag
anser att förslaget erbjuder intressanta prmcipiella möjligheter till
förbättrad värmeförsörjning och en utvärdering av dess genomför-barhel är
angelägen. Målet för forskningen inom området bör vara att inom några år
klarlägga tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga förutsättningar för
utnyttjande av sådana reaktorer förlagda exempelvis i bergrum i närheten av
större tätorter. Jag beräknar för detta ändamål ca 9 raUj. kr. för hela
treårsperioden. För budgetåret 1975/76 beräknar jag 4 mUj. kr.

Området
framtida reaktortyper omfattar i EPK:s förslag avancerade termiska reaktorer
och snabba bridreaktorer. EPK har därvid förutsatt ett fortsatt och utvidgat
internationellt samarbete och framhållit att den svenska forskningen bör
särskilt inriktas på reaktorernas säkerhetsproblem och egenskaper för
kraftproduktion.

Kunskapsuppbyggnaden
inom detta område har långsiktig inriktning. Enligt min uppfattning bör de
svenska insatserna t. v. i huvudsak inriktas på begränsad medverkan i
internationella samarbetsprojekt och på uppföljning av den internationella
utvecklingen. För dessa ändamål är det emellertid väsentiigt att en viss
basverksamhet kan bedrivas inom landet. Insatserna bör i huvudsak koncentreras
tUl området gaskylda högtemperaturreaktorer, medan utvecklingen beträffande
bridreaktorer t. v. endast torde behöva följas översiktligt. Inom
energi-forskningsprogrammet beräknar jag utöver de medel som hittiUs utgått
under anslaget Internationellt atomenergisamarbete 4 milj. kr. för budgetåret
1975/76 för dessa ändamål och för hela treårsperioden ca 10 milj. kr. Detta
innebär en betydande minskning av insatserna i förhållande till EPK:s förslag.

Uranprospektering
och utvinning av uran. Medel för uranprospektering anvisas över statsbudgeten
tiU Sveriges geologiska undersökning (SGU). Kostnadema för SGU:s
prospekteringsarbeten, som f. n. huvudsakligen bedrivs i Arjeplogs och
Arvidsjaurs kommuner, har för budgetåret 1975,/76 beräknats till ca 12 milj.
kr. (prop. 1975: 1 bU. 15 s. 108109 och s. 112). Mot bakgrand av bl. a. den
pågående verksamheten vid SGU kan så omfattande prospektering och geologisk
forskning som EPK föreslagit inte anses vara energipolitiskt motiverad på kort
och medellång sikt. Medel för utvärdering av malmprover från olika fyndigheter
bör dock anvisas inom ramen för det här behandlade programmet och jag beräknar
för budgetåret 1975/76 0,4 mUj. kr. För hela treårsperioden beräknar jag
preliminärt medelsbehovet tUl 1,5 mUj. kr.

s. 449 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 449

Inom området urananrikning har EPK angivit att de svenska
insatserna beträffande gascentrifugmetoden bör drivas åtminstone sä långt, atl
anläggningsstorlekens betydelse för uranbränslekostnaden kan redovisas. Vidare
har EPK föreslagit mindre insatser för bevakning av utvecklingen av alternativa
anrikningsmetoder. Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat EPK:s
förslag pä denna punkt.

AB Atomenergi och Svensk kärnbränsleförsörjning AB har pä
begäran lämnat viss komplettering av EPK:s programförslag inom detta område. 1
ett gemensamt svar anger de båda företagen att målet för forsknings- cch
utvecklingsarbetet på anrikningsomrädet för den närmaste treårsperioden bör
vara att bidra till fortsatt kompetensuppbyggnad inom anrikningsteknologin.
Företagen föreslär att gascentrifugtekniken liksom hittUls ägnas särskild
uppmärksamhet, men atl verksamheten breddas för att möjliggöra studier av
alternativa tekniska lösningar med högre ambitionsnivå än vad som hittills
varit fallet.

Det svenska behovet av anrikningstjänster är som jag
tidigare har framhållit till större delen täckt fram till mitten av 1990-talet.
Trots detta finns det starka skäl atl nära följa den tekniska utvecklingen på
anrikningsområdet, eftersom detta led i kärnbränslecykeln är av stor betydelse.
Jag beräknar därför behovet av medel för forsknings- och utvecklingsinsatser
till ca 15 milj. kr. för en treårsperiod. För budgetåret 1975/76 beräknar jag
5 milj. kr.

Pluloniuinåterföring. Det plutonium som produceras i
kärnreaktorerna kan återanvändas som reaktorbränsle sedan det extraherats ur
de utbrända bränsleelementen. Svensk försöksverksamhet med aterföring av
plutonium i en lättvattenreaktor pågår f. n. Målet för forskningen inom detta
område bör enligt min mening vara att klarlägga säkerhetsfrågor, driftsekonomi
och reaktorfysikaliska fenomen i samband med plutoniumäterföringen som underlag
för en bedömning av lämpliga former för pluloniumhantering. Härigenom skapas
också förutsättningar för Sveriges internationella engagemang i frågan. Jag beräknar
för dessa arbeten 2,1 milj. kr. för budgetåret 1975/76. För hela treårsperioden
beräknar jag ca 7 mUj. kr.

Upparbetning av uranbränsle och omhändertagande av
kärnkraftens radioaktiva avfall behandlas av Aka-utredningen, som anmält att utredningen
avser att lägga fram förslag om ett svensk forskningsprogram inom området, I
avvaktan härpå har AB Atomenergi i särskild anslagsframsläUning begärt medel
för att påbörja viss verksamhet. Jag har erfarit alt Svensk
kärnbränsleförsörjning AB efter överläggningar med utredningen beslutat att
tillsammans med statens råd för atomforskning och STU tillfälligt finansiera
en viss basverksamhet resp, vissa grundläggande tekniska forskningsuppgifter
inom området.

Internationellt deltar Sverige i den av flera länder
gemensamt ägda upparbetningsanläggningen i Mol i Belgien genom delägarskap i
Euro-

29 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 450 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 450

chcmic.
Upparbetningen är numera nedlagd och verksamheten har inriktats på forskning
och utveckling beträffande omhändertagande av radioaktivt iivfall. Kostnaderna
härför bestrids över tredje huvudtitelns anslag til! OECD.

Jag
har i direktiven för Aka-ulrcdningen anfört att kostnader för
forskningsinsatser direkt erforderliga för svensk avfallshantering bör bestridas
av kraftproducenterna. Jag har erfarit att Aka-utredningen avser att lägga
fram förslag i detta avseende.

Med
hänsyn till de svenska engagemangen i olika internationella sammanhang, främst
lAEA, men också föreslagen medverkan i ett samarbetsprojekt inom lEA, erfordras
emellertid redan nu viss oberoende insats för atl möjliggöra löpande bevakning
av utvecklingen inom området. Medel härför bör utgå av energiforskningsmedel.
För budgetaret 1975/76 beräknar jag 1 milj. kr. För treårsperioden uppskattar
jag behovet till ca 3,5 mUj. kr.

Konventionell
elkraft- och värmeproduktion

Till
området Konventionell elkraft- och värmeproduktion hänför EPK konventionell
elkraftproduktion, överföring av elkraft, generering av mottryckskraft samt
magnetohydrodynamiska generatorer (MHD-generatorer). EPK anger atl
gränsdragningen gentemot delprogrammen Spillvärmeutnyttjande och Organiska
bränslen av naturliga skäl är diffus. Detta får anses återspegla sig i den
ringa uppmärksamhet som remissinstanserna ägnat just detta delprogram.

Den
övervägande delen av verksamheten inom delprogrammets område får anses
tillhöra industrins sedvanliga produktutveckling och bör således inte omfattas
av särskilda statiiga stödåtgärder. Jag har tidigare i bl. a. avsnitt 12.2.5
föreslagit åtgärder för att stimulera den industriella produktionen av
mottryckskraft och för annat utnyttjande av industriellt överskottsvärme. I
avvaktan på resultatet av dessa åtgärder är jag inte beredd att förorda något
särskilt statligt forskningsstöd tiU el-och värmeproduktion med utnyttjande av
konventionell teknik. Inte heller är jag beredd alt föreslå medel för särskilda
insatser inom MHD-tekniken.

Jag
beräknar således f. n. inte några medel för delprogrammet Konventionell
elkraft- och värmeproduktion.

Spillvärmeutnyttjande

EPK
har angivit att målet för delprogrammet bör vara att utnyttja
lågtemperaturvärme från värmekraftproduktion och industriella processer för
främst lokaluppvärmning. Speciella ansträngningar bör enligt EPK göras för att
tillvarata spUlvärme från kärnkraftverk. Remissinstanserna instämmer i allt
väsentiigt i EPK:s förslag.

s. 451 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 IndustrideparÉemenfet 451

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att ge statens
industriverk i uppdrag att bl. a. studera möjligheterna att tillvarata
spillvärme från industriella processer för värmedistribution och elproduktion.
Målet för forskningsverksamheten inom delprogrammet bör vara att utnyttja
detta lågtemperaturvärme främst för uppvärmning av lokaler. Av största vikt är
bl. a. att snarast söka utveckla tekniken för att ta tillvara överskottsvärme
vid kärnkraftverken och att distribuera detta över stora avstånd. Även i övrigt
anser jag att nya fjärrvärmesystem bör baseras pä kombinerad el- och
värmeproduktion, för vilket erforderlig teknik i huvudsak finns utvecklad.

EPK har dels under delprogrammet Spillvärnieutnyttjande,
dels under delprogrammet Installations- och apparatteknik inom lokalkomfortprogrammet
hävdat alt telmiken för mätning av värmeförbrukning bör utvecklas. Det är
enligt min mening av klart intresse för energiförsörjningen att en effektiv
och tillförlitlig mätteknik utvecldas för användning i olika sammanhang, stora
som små. Härigenom förbättras avsevärt bl. a. möjligheterna lill
verkningsgradskontroll i stora värmesystem och till mätning av värmemängder
vid köp och försäljning av olika former av värmeenergi, bl. a. i form av
industriellt spillvärme eller annat lågtemperaturvärme.

Åtgärderna inom delprogrammets område måste tUl stor del
inriktas på anpassning och vidareutveckling av känd teknik, och resurser kan
beräknas erfordras för bl. a. prototyp- och demonstrationsanläggningar. Detta
har behandlats i avsnitten 12.2.5 och 12.5.1.

För detta delprogram beräknar jag för budgetåret 1975/76 9
milj. kr. och för treårsperioden preliminärt 30 milj. kr.

Olja och naturgas

EPK har för detta delprogram inte föreslagit särskilda
medel. Några remissinstanser har emellertid hävdat att insatser bör göras inom
naturgasområdet. Med hänvisning tiU vad jag tidigare anfört om förutsättningama
att inom den närmaste tioårsperioden kunna tillföra naturgas till det svenska
energiförsörjningssystemet ansluter jag mig till EPK:s bedömning. Jag är
sålunda inte beredd att f. n. beräkna särskilda medel för ett delprogram Olja
och naturgas.

Organiska bränslen som ersättning för olja

EPK har som mål för detta delprogram angivit att utveckla
teknik för utnyttjande av organiska bränslen som substitut för olja vid värmekraftproduktion,
i industriella processer och i form av flytande bränslen, bl.a. som drivmedel.
Många av de arbetsuppgifter som är hänförliga till programmet karaktäriseras av
gemensam teknologi vad avser förbrännings- och förgasningsteknik samt
kolvätekemi.

s. 452 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 452

Inom
delprogrammet behandlas bl.a. nyttiggörande av kol, torv och skiffer,
förbrännings- och förgasningsteknik, avfallsutnyttjande, konvertering av gas
till metanol, framställning av metanol ur biosystem samt energiodlingar.

Kolieknik och därmed
sammanhängande förbrännings- och förgasningsteknik är föremål för mycket stora
utländska satsningar bl.a. i Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta staterna.
Jag ansluter mig till EPK:s uppfattning att m.ålet för svenska insatser bör
vara att aktivt följa utvecklingen inom omrädet i syfte att kunna utvärdera
framstegen. För svenskt vidkommande gäller enligt min uppfattning att söka utveckla
miljövänlig förbrännings- och förgasningsteknik för olika typer av organiska
bränslen samt konverteringsmetoder för ett om möjligt flexibelt utnyttjande av
alternativa bränsleslag. Pä kort sikt bör insatserna dock främst inriktas på
att följa den internationella utvecklingen av miljövänlig hanterings- och
förbränningsteknik i huvudsak för kol men även för andra bränslen. Inom detta
område torde, som EPK har angivit, föreligga behov av medel för prototyp- och
demonstrations-anläggningar i relativt stor omfattning. Medel härför bör
anvisas inom ramen för anslaget Stöd till energibesparande åtgärder inom
näringslivet m.m.

EPK har framhållit att
torv bör göras lill föremål för avsevärda forsknings- och utvecklingsinsatser
både som råvara för drivmedelsframställning och som bränsle för
värmekraftproduktion. Remissinstanserna redovisar inte någon entydig
inställning till möjligheterna att utnyttja torven för energiändamål. Framför
allt synes det vara de ekologiska och hydrologiska konsekvenserna av
torvbrytningen som måste fä sätta en gräns för torvulnytljandel. Dessa
konsekvenser behöver ytterligare belysas.

Jag anser att det framför
allt av beredskapsskäl finns anledning att stödja forsknings- och
utvecklingsinsatser kring utvinning och utnyttjande av torv både som råvara
för drivmedelsframställning och som bränsle för värmekraftproduktion. Om så är
möjligt bör Sverige härvid söka samarbete med andra länder som bedriver
storskalig torvutvinning, bl.a. Finland, Irland och Sovjetunionen.

I sammanhanget vill jag
också nämna att en framställning från ÖEF om viss försöksverksamhet angående
torvproduktion och torveldning i kommunala värmeanläggningar f. n.
remissbehandlas.

Avfallshanteringen bör,
som jag har framhållit under programmet Återvinning av energi i varor m. m., i
första hand inriktas mot återvinning av så stora delar av avfallet som möjligt
till råvamprocesserna. De återstående avfallsmängderna torde från
energisynpunkt vara av relativt litet intresse. Eftersom emellertid möjligheter
synes föreligga att genom energiutvinnande processer, exempelvis pyrolys,
samtidigt

s. 453 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 453

tillgodose vissa miljövåidsönskemäl finns det anledning
att stödja visst utvecklingsarbete inom detta fält.

Genom ett flertal olika processer finns möjlighet all
framställa metanol som kan bli ett mångsidigt användbart flytande bränsle. Som
framgått av redogörelsen för programmet Energianvändning för transporter och
samfärdsel planeras nu insatser för att skapa förutsättningar för
metanolanvändning inom t. v. främst transportsektorn.

Dessa insatser bör i ett något längre perspektiv
kompletteras med utvecklingsarbeten även vad gäller melanolproduktion. Under
förevarande delprogram bör verksamheten främst inriktas på metoder atl
framställa metanol ur olika organiska bränslen. Jag återkommer till metanolfrågor
även under delprogrammet Nya bränslesystem.

Beträffande
utnyttjande av det organiska innehållet i de svenska skiffrarna anser jag att
evenlueUa forsknings- och utvecidingsinsatser måste vara avhängiga av ett
beslut om utvinning av skifferns uraninnehåll. Jag beräknar därför f. n. inga
särskilda medel för detta ändamål.

De insatser som EPK föreslagit beträffande utvinning av
energi ur biosystem och genom energiodlingar har mottagits med skepsis vid
remissbehandlingen. Frågan om stöd till dessa forskningsprojekt bör enligt min
mening närmast prövas av naturvetenskapliga forskningsrådet inom ramen för dess
normala verksamhet.

För budgetåret 1975/76 beräknar jag för förevarande
delprogram 9 milj. kr. För treårsperioden 1975/761977/78 uppskattar jag den
erforderliga insatsen till ca 30 milj. kr.

Nya bränslesystem

EPK anger atl målet för det av kommittén föreslagna
delprogrammet Nya energisystem bör vara att följa den internationella
utvecklingen av nya energisystem samt att analysera lUlämpbarhel för och nödvändig
anpassning tUl svenska förhållanden. De föreslagna åtgärdema gäller främst
undersökningar kring metanol- och välebaserade energisystem. Med hänsyn härtUl
har jag benämnt delprogrammet Nya bränslesystem.

Som EPK har framhållit föreligger betydande introduktionssvårigheter
för nya bränslesystem. Delprogranunet måste alltså tiU stora delar ses i ett
långsiktigt perspektiv. Redan på kort sikt är det dock angeläget att söka
utarbeta tänkbara systemlösningar främst inom metanolområdet, där jag tidigare
tagit upp betydelsefulla åtgärder på såväl användningssidan som
produklionssidan. I ett något längre perspektiv är det väsentligt att bearbeta
komponenlfrågor av betydelse för nyttjande av nya bränslen. Formema för
distribution och lagring av bränsle bör bli föremål för närmare studier liksom
miljö- och säkerhetsfrågor.

Möjligheterna till ett successivt införande av nya
bränslesystem bör bli föremål för särskild uppmärksamhet.

s. 454 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 454

Jag ansluter mig till EPK:s förslag att stöd inom detta
program bör kunna lämnas även till utvecklingen av nya komponenter med allsidig
systemanvändning, exempelvis bränsleceller.

För delprogrammet beräknar jag för budgetåret 1975/76 4
milj. kr. och för treårsperioden 1975/761977/78 preliminärt 14 milj. kr.

Fusicnsenergi

Om den vetenskapliga utvecklingen lyckas lösa de
omfattande problem som är förbundna med utvinning av energi ur en kontrollerad
fusionsreaktion skapas förutsättningar för riklig tUlgång på utnyltjnings-bar energi.
Eftersom det emellertid alltjämt är en öppen fråga om och när detta skall kunna
uppnås måste konstateras att fusionsenergin endast på mycket lång sikt,
sannolikt efter år 2000, kan tänkas bli ett alternativ i vår energiförsörjning.

Det av EPK angivna stödet av 5 milj. kr. per år i tre år
tiU plasmafysik och fusionsforskning har av många remissorgan, bl. a. av
universitetet i Uppsala och Vetenskapsakademien, föreslagils bli avsevärt utökat.

Jag finner det angeläget med en svensk bevakning av det stora
internationella arbete som görs pä detta område. Den inom landet befintliga
vetenskapliga kompetensen på området har hög internationell klass och
satsningarna på en långsiktig kunskapsuppbyggnad bör med hänsyn härtill kunna
göras relativt stora. Vad beträffar inriktningen av de svenska
forskningsinsatserna ansluter jag mig till EPK:s och remissinstansernas
konstaterande alt de tills vidare bör koncentreras på väsentliga delproblem
och principfrågor. Beträffande samarbete med EG inom fusionsområdet är
förutsättningarna följande. Den svenska verksamheten inom området är väl känd
utomlands och utgör från EG:s utgångspunkt ett intressant komplement till
EG-programmet. Under år 1972 och 1973 ägde informella diskussioner rum meUan
Sverige och EG-kommissionen om möjligheten av en svensk associering till
Euratoms program. Sverige begärde den 20 mars 1974 att förhandlingar skulle
inledas rörande de möjliga formerna för och omfattningen av ett samarbete.
Förhandlingarna inleddes den 31 januari 1975.

Enligt min mening är det önskvärt att inordna det
fusionsforskningsarbete som bedrivs i Sverige i ett handlingsprogram av sådant
omfång att det på ett effektivt sätt kan inriktas på utveckling av en
elkraft-producerande fusionsreaktor. EG-programmet har, liksom det amerikanska
fusionsarbetet, detta som mål. Ett samarbete mellan dessa båda program har
aktualiserats inom ramen för lEA-samarbetet.

Jag återkommer strax till frågan om medelsberäkning för
detta och följande delprogram.

s. 455 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 455

Geotermisk
energi

EPK
anger att några detaljerade studier av värmefördelningen i den svenska
berggrunden inte har gjorts. Sådana studier föreslås därför som underlag för
ställningstagande till ett eventuellt mer omfattande forskningsprogram.

1
ett särskilt expertyttrande till EPK:s betänkande har framförts klar misstro
mot möjligheterna att för svenskt vidkommande nyttiggöra den geotemiiska
energin. Flera viktiga remissinstanser, däribland universiteten i Stockholm
och Umeå, ansluter sig till denna skepsis. Även statens naturvetenskapliga
forskningsråd, Sveriges geologiska undersökning och STU anger klar tveksamhet
men menar att temperaturförbållandena i den svenska berggrunden bör undersökas
närmare.

Jag
finner det väsentligt att vi snabbt söker utröna vilka möjligheter som finns
att i Sverige utnyttja den geotermiska energin. Insatserna bör inledningsvis
innefatta en snabbt genomförd kartiäggning av temperatur-förhålladena i
berggrunden och försök m.ed värmeutvinning i anknytning därtill samt
översiktlig uppföljning av den internationella utvecklingen.

Vindenergi

Utnyttjandet
av vindenergin har i många sammanhang, bl. a. i en av statens vattenfalisverk
utförd studie, angetts vara alltför dyrbart för atl kunna bli ett realistiskt
inslag i vår energiförsörjning. EPK:s förslag inom området begränsar sig till
en kartläggning av vindförhållandena och lill uppföljning av den
internationella utvecklingen.

I
en av STU efter det att EPK:s programarbete avslutats utgiven rapport (Ny vindenergiteknik.
Sammanfattning av förstudie angående vindkraftens framtida möjligheter i
Sverige) föreslås dock avsevärt större svenska insatser för
vindenergiutveckling. Med hänvisning till den genomförda förstudien anmäler STU
i sitt remissvar över EPK:s betänkande alt man avser att fortsätta satsningen
med att ta fram underlag för beslut om eventuell storskalig introduktion av
vindenergiteknik för elproduktion.

Saab-Scania AB bedömer i
sitt remissyttrande att genomförbarheten för ett vindenergiprogram är hög i
jämförelse med andra outtömliga energikällor och förelaget anser att kostnaden
bör kunna bli klart lägre än vad som angivits av EPK.

Med
hänsyn till att teknisk kompetens bl. a. på det aerodynamiska området finns
tillgänglig för svenska insatser på vindkraflutveckling anser jag att det, med
det underlag som kommit fram efter att EPK:s programarbete slutfördes, finns
anledning att göra större svenska insatser inom området än vad EPK har
föreslagit. En kartläggning av vindförhållanden m. m. bör kompletteras
med modell- och system-

s. 456 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Indiistriöepartcmentet 456

studier som kan möjliggöra en god uppskattning av
vindenergianläggningars prestanda och kostnader samt av deras driflmässiga
uppträdande, omgivningseffekter och riskförhållanden.

Övriga energiformer

EPK anger att solenergi för direkt industriell
elproduktion f. n. inte har förutsättningar att kunna utnyttjas i Sverige.
Kommittén föreslår därför medel endast för atl översiktiigt följa den
internationella utvecklingen inom området.

Bara ett fåtal remissinstanser har berört dessa frågor.
CDL anser atl en svensk forskningsgrupp bör ges möjlighet att följa något
internationellt utvecklingsprojekt.

Utnyttjandet av solenergi för elproduktion i stor skala är
f. n. alltför dyrbart för att kunna tillämpas för annat än mycket speciella
ändamål där andra energikällor inte går att utnyttja och där energikostnaden är
av underordnad betydelse. Förslag om självständiga svenska forskningsprogram
inom solenergiområdet har inte framförts. Jag anser att de svenska insatserna
t. v. i första hand bör inriktas på översiktlig uppföljning av de omfattande
utländska program som pågår inom området.

Solenergi kan vidare utnyttjas för bl. a.
bostadsuppvärmning. Förslag rörande tillvaralagande av solenergin för sådana
ändamål m. m. har jag liksom EPK hänfört till lokalkomfortområdet.

Medelsberäkning för delprogrammen Fusionsenergi, Geotermisk
energi, Vindenergi och Övriga energiformer.

Det av mig nu förordade forsknings- och utvecklingsarbetet
inom dessa delprogram inrymmer områden med begränsade möjligheter att med
större säkerhet bedöma utvecklingspotential och resursbehov. Det omfattar
likaså områden där genuin osäkerhet idag råder om vilka åtgärder som bör
vidtas under den närmaste tiden. Med hänsyn härtill har jag funnit det lämpligt
att beräkna medelsbehovet i form av en för dessa fyra delprogram gemensam ram.
Jag beräknar härför för budgetåret 1975/76 16,8 milj. kr. och för
treårsperioden preliminärt 50 milj. kr.

Program 6. Allmänna energisystcinstudier m.m.

EPK har vall att samla sådan forskning och utveckling som
avser energiförsörjningssystemet i dess helhet i ett särskUt program. Hit hör
bl. a. samhällsplanerings- och lokaUseringsfrågor analyserade från energisynpunkt.
EPK betonar särskilt vikten av forskning med ekonomisk, samhällsvetenskaplig
och beteendevetenskaplig inriktning som komplement till och i många fall som
förutsättning för övriga föreslagna program.

s. 457 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 457

Sådana insatser bör enligt EPK kunna ge dels förbättrat
beslutsunderlag vad gäller de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av
avvägning mellan satsningar pä ä ena sidan nya encrgiproduktionssystcm och ä
andra sidan effektiva åtgärder för ökade energibesparingar, dels underlag för
social cvaluering av olika energiteknologiska satsningar. På kort sikt bör
tonvikten enligt EPK läggas på analyser av olika energisystems flexibilitet och
de samhälleliga konsekvenserna vid brist på olika energislag.

För att närmare klarlägga arbetets uppläggning och
organisation har EPK föreslagit att medel anslås till en förstudie med 2 milj.
kr. per är under en tväärsperiod.

EPK föreslär vidare åtgärder för att förbättra
energistatisliken samt för att förbättra erfarenhetsåterföringen inom
energiområdet.

Remissinstanserna understryker systemstudiernas betydelse.
Även jag anser att forslmingsinsalser inom delta område är väsentliga som underlag
för bl, a. framtida energipolitiska beslut.

EPK har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utarbeta
ett förslag till plan för en sådan tvåårig förstudie som angivits i dess
betänkande. Förslaget skall redovisas senast den 1 juni 1975.

Jag anser att ett särskilt program för allmänna
energisystcmstudier bör ingå i huvudprogrammet Energiforskning. I avvaktan på
EPK:s förslag har jag nu beräknat 2 milj. kr. per år under treårsperioden
1975/761977/78.

Förslag om förbättrad energistalistik har lämnats i annat
sammanhang.

För samordnings- och planeringsuppgifter kommer jag strax
att vid min behandling av organisationen av forsknings- och utvecklingsarbete
inom huvudprogrammet Energiforskning förorda att en särskild delegation för
energiforskning inrättas. Jag har tidigare angivit att kostnader för
administration m. m. av forsknings- och utvecklingsarbetet bör rymmas inom
respektive programramar. I anslutning härtill finner jag att kostnaderna för
delegationen bör tas upp inom program 6. Jag beräknar för budgetåret 1975/76
1,5 milj. kr. För hela treårsperioden beräknar jag preliminärt 6 milj. kr.

Sammanfattning

Av mig beräknade medelsbehov framgår av sammanställningen
i tabell 12.7.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

453

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 12.7 Beräknat medelsbehov för forskning och
utveckling inom energiområdet

Beräknade medel (milj. kr.)

Första Totalt för

året tre år

Huvudprogram
Energiforskning

1.
Energianvändning i industriella

processer m. m.

10

36

2.
Energianvändning för transporter

och samfärdsel

8

2S

varav

Transportsystemets utveckling

->

6

Energianvändning i drivsystem

6

22

3.
Encrgiamändning för lokalkomfort

16

53

\'arav

Klimathygien

1

Byggnaden och Installations- och

apparatteknik

11

Entreprenader

1

Systemfrågor

i.

4.
Återvinning av energi i varor ni. in.

3

9

5.'Energiproduktion

66,S

205

varav inom delprogrammet

Fissionsenergi

28

81

härav

säkerhet m. ni.

11.5

35

små reaktorer

4

9

framtida reaktortyper

4

10

uranutvinning

0,4

1,5

iirananrikning

5

15

piutoniumåterföring

2.1

7

upparbetning och hantering

av radioaktivt avfall

1

3,5

varav övriga delprogram

Spillvärmeutnyttjande

9

30

Organiska bränslen etc.

9

30

Nya bränslesystem

4

14

Fusionsenergi, Geotermisk energi,

Vindenergi och Övriga energiformer

16,8

50

6.
Allmänna energisystemstudier m. m.

3,5

12

varav

Allmänna energisystemstudier

-

6

Delegationen för energiforstaing

hS

6

Summa
för huvudprogrammet

107,3

343

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med huvudproprammet sammanhängande insatser

Internationellt atomenergisamarbete

samt viss verksamhet vid

AB Atomenergi 6,9

Total beräknad ram 114,2

17 360

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.5.3 Stöd till grundläggande forskning för energiområdet
m. m.

I EPK:s uppdrag har som kommittén själv framhållit inte
ingått att studera den grundläggande forskningens betydelse för framtida målinriktad
energiforskning. EPK:s förslag innefattar därför inte stöd till

s. 459 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 459

grundläggande
forskning. Kommittén finner emellertid alt en satsning på ett mer långsiktigt
forskningsprogram för energiområdet oundgängligen måste vara förknippad med
motsvarande satsning på en allmänt kunskapsutvidgande forskning. Denna
uppfattning delas av flertalet forskningsinriktade remissinstanser. Flera
remissinstanser framhåller alt denna grundforskning måste inkludera forskning
om de ekologiska och globala effekterna av energiutnyttjandet.

Behovet
av ökade medel för grundforskning inom energiområdet uppskattas av UKÄ till
1015 % av den årliga ökningen på målinriktad energiforskning. Statens
naturvetenskapliga forskningsråd anger som riktvärde ca 10 % av den totala forsknings-
och utvecklingsinsatsen att användas inom rådets verksamhetsfält.

Jag delar kommitténs och
remissinstansernas uppfattning att satsningarna på ett forsknings- och
utvecklingsprogram för energiområdet måste kompletteras med satsningar på
allmänt kunskapsvidgande grundforskning. Den av mig under programmet
Energiproduktion förordade satsningen på fusionsforskning har sålunda i hög
grad karaktär av grandforskning. Jag beräknar därutöver på grundval av remissinstansernas
förslag och efter samråd med chefen för utbUdningsdeparte-mentet behovet av
särskilda medel för grundforskning till 5 milj. kr. under budgetåret 1975/76.
Jag återkommer härtiU i det följande vid min behandling av anslagsfrågor.

Svensk
grundforskning som berör energiområdet finansieras idag över dels
universitetens och högskolornas anslag, dels forksningsrådens och STU:s anslag,
dels även över anslaget till AB Atomenergi. Det ankommer på regeringen att
fördela medlen mellan dessa organ.

Det ökade forskningsstödet
kommer att medföra ett ökat behov av utrustning. Medel till den mer
kostnadskrävande utrustningen bör enligt min mening anvisas över ett
utrustningsanslag, lämpligen anslaget Styrelsen för teknisk utveckling:
Utrustning. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1975/76 tUI 1,5 milj. kr.

Jag
avser atl beträffande sistnämnda medelsbehov återkomma till regeringen med
förslag i frågan i samband med tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1975/76.

12.5.4
Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

Som
jag tidigare anfört blir forskning och utvecklingsarbete ett väsentligt
instrument då samhällets långsiktiga energipolitik skall förverkligas.
KraftfuUa ekonomiska insatser föreslås nu från samhällets sida. För att dessa
skall bli effektiva och resultaten i överensstämmelse med energipolitiken i
stort krävs en målmedveten planering och styrning av FoU-verksamheten och även
en systematisk uppföljning av genomförd verksamhet. EPK har å ena sidan
betonat behovet av samordning, analys och översikt. A andra sidan har EPK
funnit att beställaransvaret för

s. 460 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 460

FoU-verksamhcten inte lämpligen kan läggas på ett enda
organ. Vad EPK anfört i dessa stycken har fått allmänt stöd i remissyttrandena.
Förslagen i departementspromemorian om organisation av forskning och utveckling
inom energiområdet har haft sin utgångspunkt i samma bedömningar som EPK gjort.
Jag kan även för egen del helt ansluta mig lill dem.

Jag biträder därför förslaget att en delegation för energiforskning
inrättas för den övergripande analysen av FoU-insatser på energiområdet och
för uppföljning av dem. Delegationens uppgifter bör i huvudsak vara de som
angivits i nyssnämnda departementspromemoria. Den bör sålunda bl. a. la fram
underlag för planering av energi-FoU i ett mera långsiktigt perspektiv. Den bör
även följa upp, analysera och utvärdera FoU-program.

Delegationen bör knytas till industridepartementet. Den
bör påbörja sin verksamhet den 1 juli 1975 och organiseras som en kommitté. För
att genomföra sina uppgifter behöver den redan i ett inledningsskede lill sitt
förfogande få kvalificerad personal. Kostnaderna för delegationens verksamhet
bör bestridas från trettonde huvudtitelns anslag Kommittéer m. m. Till
medelsbehovet under detta anslag avser jag att återkomma i annat sammanhang.

Vad gäller organisationen för genomförandet av FoU-arbetet
delar jag EPK:s och flertalet remissinstansers uppfattning att ansvaret för å
ena sidan de FoU-planerande och FoU-beställande funktionerna och å andra sidan
de FoU-utförande funktionerna bör vila på skilda organisatoriska enheter. I
det följande kommer jag att uppehåUa mig främst vid ansvaret för de
forskningsbeställande funktionerna. I departementspromemorian framhålls att
inget befintligt organ har kompetens att ta på sig ansvaret för hela det
föreslagna huvudprogrammet. Enligt promemorian bör ansvaret därför så långt
möjligt delas upp på befintliga organ. Mot detta förslag har inga invändningar
rests. Jag biträder för egen del förslaget. Samordningen mellan de organ pä
vilka nu berörda funktioner läggs bör närmast under regeringen falla på den
nämnda delegationen. Det bör få ankomma på dessa organ att, inom ramen för de
program de får ansvar för, lägga uppdrag att genomföra FoU-projekt på de institutioner
som har erforderlig kompetens och nödvändiga resurser, inom eUer utom landet.

Jag vill något beröra den närmare innebörden av
programansvaret i detta sammanhang. Det bör enligt min mening innebära ett
åliggande att med avseende på respektive program genomföra en översiktlig planering
av den verksamhet som bör genomföras inom de av statsmakterna givna allmänna
ramarna. Denna planering bör avse storleken av insatserna pä olika delprogram
och i förekommande fall programelement. Det ankommer på regeringen att avgöra
i vad mån denna planering skall underställas regeringen för
godkännande. Program-

s. 461 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Biäaga 1 Industridepartementet 461

ansvaret kan vidare avse utarbetande av konkreta planer
för den verksamhet som avses genomföras, i tenner av mål, lidsplaner och kostnader
fördelade på delprogram, programelement och projekt. Den nu nämnda planeringen
skall kunna ligga lill grund för beställningar av FoU-arbetc. Denna uppgift bör
som regel läggas på samma organ som direkt imder regeringen får det
översiktliga planeringsansvaret för varje program. I vissa fall kan det
emellertid vara lämpligt att uppgiften att genomföra den konkreta planeringen
delegeras och att befogenheten atl beställa FoU-arbete enligt sådan planering samtidigt
förs över.

Jag övergår nu till fördelningen av programansvar på
skilda organ.

Samhäilets organisatoriska resurser för det
industripolitiskt motiverade stödet till tekniskt forsknings- och
utvecklingsarbete har byggts upp inom STU. På STU har därtill lagts uppgiften
att övergångsvis svara för den tekniska utvecklingen inom vissa
samhällssektorer såsom miljövård och transporlforskning. I den takt dessa
sektorer byggt upp egna resurser för planering och genomförande av stöd till
teknisk FoU-verksamhet, har STUis ansvar avvecklats. Dessa principer bör
tillämpas även pä energiforskningen.

Vad beträffar den del av STU;s samlade verksamhet som har
energi-teknisk inriktning har jag i statsverksproposilionerna till de närmast
föregående riksdagarna betonat det industripolitiska inslaget. Jag har sålunda
anfört att STU:s stöd borde koncentreras lill projekt avseende dels utveckling
av utrustning, dels effektivare energiutnyttjande. Stödet till energiteknisk
FoU-vcrksamhet omsluter f. n. omkring 10 milj. kr. per år.

Inom det föreslagna Huvudprogram Energiforskning har STU:s
nuvarande verksamhet enligt statsmakternas beslut samband med dels programmen
Energianvändning i industriella processer och Återvinning, dels vissa delar
främst avseende komponentulveckling inom programmen Energianvändning för
transporter och samfärdsel. Energianvändning för lokalkomfort och
Energiproduktion. Inom dessa områden har också viss kompetens byggts upp. Del
är därför naturligt all på STU lägga ansvaret för de omfattande satsningarna pä
energianvändning i industriella processer och återvinning som nu föreslås.
STU:s kompetens och administrativa resurser bör därutöver enligt min mening så
långt möjligt utnyttjas av de organ på vilka ansvaret för övriga program
läggs. Sådant utnyttjande bör särskilt avse planering, genomförande och
uppföljning av stöd lill komponentulveckling inom ifrågavarande program.
Enligt de förslag jag nu framlagt kommer att på STU vila ansvaret för ett
forskningsprogram som omsluter ca 70 milj. kr. under en treårsperiod.

I departementspromemorian föreslås att ansvaret för
genomförandet av programmet Energiproduktion läggs på en särskild nämnd knuten
till siatens industriverk. Remissopinionen i denna fråga är splittrad. Fler-

s. 462 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 462

talet av remissinstanserna har inte riktat någon erinran
mot förslaget att ett särskilt organ bildas för dessa uppgifter. Industriverket
har i sitt yttrande betonat behovet av en fast anknytning till en myndighet med
bred kunskap om såväl näringspolitiska som energipolitiska mål. Samma synsätt
har lett statskontoret till uppfattningen att ansvaret för programmet
Energiproduktion bör läggas direkt pä industriverket. AB Atomenergi riktar för
sin del ingen erinran mot promemorians förslag. STU anser liksom IVA och
Sveriges industriförbund att ansvaret bör läggas pä STU.

Det är enligt m.in mening väsentligt att programmet
Energiproduktion kan genomföras i nära överensstämmelse med de energipolitiska
riktlinjer statsmakterna fastställer. Myndighetsansvaret lör energipolitiken
vilar pä statens industriverk. Då dessutom enligt min mening inget existerande
organ har tillräcklig kompetens eller administrativa resurser att ta pä sig
ansvaret för hela programmet Energiproduktion måste under alla omständigheter
nya administrativa resurser skapas.

Med de förslag jag nyss har framlagt rörande fördelningen
av ansvaret för vissa program inom huvudprogrammet Energiforskning kommer
anspråken på STU:s administrativa resurser att öka kraftigt. Den pågående
utredningen (I 1974: 06) om STU:s organisation och verksamhetsformer talar i
och för sig mot att f. n. lägga ytterligare uppgifter på STU. Jag anser
emellertid likväl alt det ligger väsentliga effektivitetsvinster i att redan
nu utnyttja STU:s erfarenheter och organisation inom de områden där STU nu har
kompetens. Det gäller särskUt de delar av det e;iergipolitiska FoU-programmet
som har samband med STU:s nuvarande industripolitiska uppgifter. Jag är däremot
inte beredd att förorda att STU får ytterligare uppgifter utöver sitt nuvarande
kompetensområde. När STU:s framlida uppgifter preciserats och erfarenheter
vunnits av den nu föreslagna, kraftiga satsningen på energiforskning, kan
statsmakterna återigen överväga fördelningen av uppgifter mellan skilda organ.
Därvid bör hänsyn även tas till resultaten av den översyn av verksamheten vid
AB Atomenergi som jag senare avser föreslå regeringen att låta göra. Att i
enlighet med exempelvis Sveriges industriförbunds förslag lägga ansvaret för programmet
Energiproduktion direkt på STU skulle vara att föregripa denna översyn.
Ansvaret för en betydande del av verksamheten vid AB Atomenergi skulle komma
att vila på STU. En så kraftig vidgning av STU:s kompetensområde är jag inte
nu beredd att förorda.

Jag biträder departementspromemorians förslag och förordar
att en nämnd för energiproduktionsforskning inrättas den 1 juli 1975 i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som anförts i promemorian. Nämnden bör sålunda få
ansvaret för programmet Energiproduktion med undantag för den forskning
rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor som i enlighet med vad jag senare kommer
att föreslå bör vUa på statens kärn-

s. 463 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 463

kraftinspektion.
Såsom föreslagits i departementspromemorian bör nän';nden adrniiustrativt
knytas till statens industriverk. Vad beträffar den de! av programmet som har
anknytning ti!l verksamhet som stöds 2v siatens rad för atomforskning bör
nämnden vid sin närmare planering samräda med rådet och utnyttja den kompetens
som finns där. Jag delar vidare den i departementspromemorian framförda uppfattningen
att nämnden t. v. inte bör överta programansvaret för AB Atomenergis
verksamhet inom huvudprogrammets ram ulan ges cn rådgivande ställning härvidlag.

I
detta sammanhang vill jag även något beröra det stöd till A3 Atomenergis
långsiktiga energitelcniska forskningsverksamhet som hittills enligt Kungl.
Maj:ts beslut förmedlats av STU. Motsvarande medel bör fortsättningsvis ställas
direkt till AB Atomenergis förfogande.

Kostnadema
för den föreslagna nämndens verksamhet bör täckas inom ramen för de medel som
har beräknats för motsvarande program. Det ankommer i övrigt på regeringen att
utfärda de närmare föreskrifter som behövs för nämndens verksamhet.

Ansvaret
för programmet Energianvändning för lokalkomforl bör i enlighet med
departementspromemorians förslag läggas på statens råd för byggnadsforskning.

Ansvaret
för den översiktliga planeringen av programmet Energianvändning för
transporter och samfärdsel liksom för den mer konkreta plf.neringen av
forsknings- och utvecklingsverksamheten i vad avser transportsystem och därmed
sammanhängande transportekonomiska och transporttekniska problem bör ankomma på
transportforskningsdelega-lionen. Vad gäller de delar av detta program som
avser industriellt inriktat utvecklingsarbete bör ansvaret för den konkreta
planeringen och för beställning av FoU-arbete falla på STU.

I
nyssnämnda frågor har jag samrått med cheferna för kommunikationsdepartementet
och bostadsdepartementet.

Vad
slutligen gäller programmet Allmänna energisystcmstudier m. m. bitiäder jag
förslaget att ansvaret bör vila på den föreslagna delegationen för
energiforskning.

Jag
övergår nu lill att behandla organisationen av forskningen rörande kärnkraftens
särskilda säkerhetsfrågor.

Som
jag tidigare har redovisat bedrivs forskningen på kärnsäkerhetsområdet
huvudsakligen vid AB Atomenergi. Den finansieras dels över ett särskilt anslag,
dels genom medel som ställs tUl förfogande av Kärnsäkforsk. Kärnsäkforsks
program omfattar FoU av betydelse för bedömning av kämkraftreaktorers, främst
lättvattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser radioaktiva
utsläpp, I programmet ingår även frågor rörande bl, a. kraftstationernas
tillgänglighet. Statens vattenfalisverk, Oskaxshamnsverkets kraftgrupp och
Sydsvenska kraftaktiebolaget har beslutat att stäUa 20 mUj, kr. tUl förfogande
för finan-

s. 464 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 464

siering av forskningsarbeten som sätts i gäng av
Kärnsäkforsk fram till den 31 december 1976.

I den tidigare nämnda departementspromemorian om
organisation av forskning och utveckling inom energiområdet har lagts fram
förslag även till ändrad organisation av kärnsäkerhetsforskningen. I promemorian
föreslås att ansvaret för större delen av den forskning som nu sker på uppdrag
av Kärnsäkforsk skall föras över till kärnkraftinspektionen, överförandet
föresläs ske den 1 juli 1975. Kärnsäkforsk bör dock enligt piorr.emorian
övergångsvis finnas kvar till utgången av är 1975.

En mindre del av den forskning som Kärnsäkforsk svarar för
hör inte till de uppgifter som naturiigt faller under kämkraftinspektionens
ansvar. Viss forskning, t. ex. radioekologiska undersökningar, hör snarast
samman med verksamheten inom statens strålskyddsinstitut. Eftersom
verksarnlieten inom institutet f. n. utreds föreslås i promemorian att ansvaret
för detta arbete under ett övergångsskede förs över till kärnkraft
inspektionen.

Flertalet av de rem.issinstanser som yttrat sig över
promemorians förslag i den nu aktuella delen tillstyrker förslaget i dess
huvuddelar. Även kritiska synpunkter har emellertid kommit till uttryck.
Kärnsäkforsk framhåller att flera skäl talar för ett bibehållande av ett frän
siatens kärnkraftkraftinspektion frislående organ. Svenska
kraftverks-föreningen redovisar en liknande inställning. Kärnsäkforsk och
statens vattenfallsverk anför att det inte är möjligt att genomföra en ändrad
ansvarsfördelning redan från den 1 juli 1975. Denna bör enligt deras mening
anstå till den 1 januari 1976. Några av remissinstanserna har invändningar mot
att forskningen på miljöområdet förs över till kämkraftinspektionen.
Strålskyddsinstitutet finner en sådan ordning olämplig från principiell
synpunkt. Fiera remissinstanser pekar på viklen av alt den
kärnsäkerhetsforskning som nu bedrivs kan fortgå utan avbrott.

För egen del vill jag anföra följande.

FoU rörande kärnkraftens säkerhet har ett nära samband med
kämkraftinspektionens verksamhet. Kärnsäkforsk inrättades som ett tUlfäl-ligt
organ i avbidan på att resurser byggdes upp på annat håll. Jag anser atl tiden
nu är mogen att ge kärnkraftinspektionen ett ökat ansvar för FoU rörande
säkerheten hos den typ av kämkraftreaktorer som nu är i drift eller under
uppförande i Sverige. Kämsäkforsk bör således avvecklas. Som några av
remissinstanserna anfört kan det dock stöta på praktiska svårigheter att
genomföra en ändrad ansvarsfördelning redan den 1 juli 1975. Jag förordar
därför att Kärnsäkforsk avvecklas vid årsskiftet 19751976 och att dess
verksamhet i princip tas över av kämkraftinspektionen vid samma tidpunkt.

Program- och finansieringsansvaret för viss del av den
forskning som under innevarande budgetår finansieras över anslaget Särskilda
säker-

s. 465 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 465

hetsarbeten inom kärnenergiområdet bör redan den 1 juli
1975 kunna föras över till kärnkraftinspektionen.

Forskningen rörande kärnreaktorers inverkan på miljön
såvitt avser radioaktiva utsläpp har hittills svarat bara för en mindre del av
Kärnsäkforsks verksamhet. Kärnsäkforsks befattning med dessa frågor bör
upphöra redan den 1 juli 1975. Var ansvaret för denna forskning slutligt skall
läggas kan inte nu bedömas. Jag delar emellertid strålskydds-instjtiftefs uppfattning
att det inte är lämpligt att ge kärnkraftinspektionen ansvaret. Jag avser att
senare ta de initiativ som behövs för att övergångsvis få till stånd en lämplig
ordning för beredning av frågor som rör forskning angående strälningsrisker i
samband med energiproduktion samt radioekologi.

Det är självfallet angeläget att de ändringar i
ansvarsförhållandena som jag nu har berört sker på ett sådant sätt att pågående
forskning kan fullföljas ulan störningar. Jag avser alt senare föreslå att kärnkraftinspektionen
och Kämsäkforsk får i uppdrag att utarbeta förslag till närmare former för en
avlösning.

30 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 466 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 466

13
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

godkänna
de riktlinjer för

1.
energihushållning m. m. som jag
har förordat,

2.
inriktningen av
forsknings- och utvecklingsverksamheten på energiområdet som jag har
förordat,

3.
organisationen av
forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet som jag har
förordat.

s. 467 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 467

14
Anslagsfrågor för budgetåret 1975/76

DRIFTBUDGETEN
Trettonde hiivudtitehi D. ENERGI

D
2. Energibesparande åtgärder inom näringslivet ni. m.

Nytt
anslag (förslag) 80 000 000

Jag
har tidigare under avsnitt 12.2.5 förordat att statliga bidrag under viss tid
skall utgå för energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader och
industriella processer m. m. Jag har också förordat att statligt stöd skall
utgå till framtagandet av prototyper och demonstrationsanläggningar för
industriell energianvändning och för viss energiproduktion. Samtidigt har jag
angivit de villkor som bör gälla för bidragsgivningen. För dessa ändamål bör
ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Energibesparande åtgärder inom
näringslivet m. m., tas upp på statsbudgeten fr. o. m. budgetåret 1975/76.
Medelsbehovel för dessa ändamål har jag för nästa budgetår beräknat till
sammanlagt 80 milj. kr.

Som
jag redan har nämnt, har jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
beräknat att 2 milj. kr. av detta belopp avsätts för energibesparande åtgärder
i trädgårdsnäringens byggnader.

Återstoden av beloppet, 78
milj. kr., avser åtgärder inom näringsgrenarna industri, jordbruk, handel,
hotell och restauranger, service m. m. Av dessa 78 milj. kr. har jag, som jag
tidigare nämnt, beräknat 18 milj. kr. för stöd till åtgärder i näringslivels
byggnader, 40 milj. kr. för åtgärder inom industriella processer och 20 milj.
kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar. Vid medelsberäkningen har
jag tagit hänsyn också till kostnaderna för information och administration av
verksamheten. För stödet bör gälla de villkor som jag tidigare har förordat.

Beträffande
stödåtgärderna för prototyper och demonslrationsanläggningar erfordras ofta
möjlighet att göra åtaganden som sträcker sig över flera år. Regeringen bör
därför inhämta riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1975/76 fatta
beslut om bidrag tUl nämnda ändam.ål som innebär åtaganden om högst 10 mUj. kr.
under budgetåret 1976/77 och högst 5 milj. kr. under budgetåret 1977/78.

F.
n. utgår, som jag tidigare nämnt, enligt statsmakternas beslut (prop. 1974: 69,
CU 1974: 21, rskr 1974: 180) bidrag för energibesparande åtgärder i
näringslivets byggnader m. m. inom en ram av 35 mUj. kr. från det på tolfte
huvudtiteln uppförda anslaget Vissa energibesparande åtgärder. Inom denna ram
har vidare högst 1 mUj. kr. tagits upp för

s. 468 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 468

särskilda
utbildnings- och informationsinsatser inom det uppvärmningstekniska området.
Kvarstående medel inom den nämnda ramen vid utgången av juni 1975 bör föras
över till detta anslag.

Likaså
utgår enligt samma beslut f. n. bidrag för energibesparande åtgärder i
trädgårdsnäringens byggnader m.m. inom en ram av 2 milj. kr. Även kvarstående
medel den 30 juni 1975 inom denna ram bör föras över från tolfte huvudtitelns
anslag till detta anslag.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
grunderna för bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet,

2.
bemyndiga regermgen att under
budgetåret 1975/76 i enlighet med vad jag har anfört ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med bidrag till framtagandet av prototyper och demonstrationsanläggningar
för industriell energianvändning och för energiproduktion, vilken inberäknat
löpande beslut innebär åtagande om högst 10 000 000 kr. under budgetåret
1976/77 och högst 5 000 000 kr. under budgetåret 1977/78,

3.
till Energibesparande
åtgärder inom näringslivet m. in. för budgetåret 1975/76 anvisa ett
reservationsanslag av 80 000 000 kr.

D
3. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte

Nytt
anslag (förslag) 2 750 000

Jag
har tidigare under avsnitt 12.2.6 förordnat bl.a. åtgärder som möjliggör
intensifierade utbUningsinsatser inom de uppvärmnings- och ventilationstekniska
områdena och rådgivningsverksamhet hos mindre och medelstora företag. Vidare
avses industriverket på grandval av en plan med kursprogram rörande
industriprocessinriktade energifrågor, som verket skaU utarbeta, inleda
kursverksamhet med sikte på att minska energiförbrukningen inom olika
industriprocesser. Jag har härvid även angivit vissa riktlinjer för dessa
verksamheter.

Kostnadema
för dessa åtgärder har jag beräknat till sammanlagt 2 750000 kr. under nästa
budgetår. För ändamålet bör fr. o. m. nästa budgetår ett särskilt
reservationsanslag, rubricerat Vissa ulbUdnings-åtgärder m. m. i
energibesparande syfte, föras upp på statsbudgeten.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag alt regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade riktiinjerna för vissa utbUdnings- och
rådgivningsåtgärder i energibesparande syfte.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 469

2. till Vissa utbildningsåtgärder m. in. i
energibesparande syfte för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av
2 750 000 kr.

D 4. Främjande av landsbygdens elektrifiering

1973/74 Utgift 5 593 555 Reservation 4 784 905

1974/75
Anslag 9 000 000

1975/76
Förslag 8 000 000

Från anslaget bestrids utgifter enligt kungörelsen (1959:
369) om statiigt stöd åt landsbygdens elförsörjning. Stöd kan beviljas till
nyanläggning och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden i
form av bidrag och lånegarantier. Beslut om sådant stöd fattas av statens
industriverk.

Av den 1 juli 1974 disponibla medel under anslaget får 150
000 kr. användas för industriverkets verksamhet på området. Övriga medel har
släUts tiU länsstyrelsernas förfogande för att disponeras för utbetalning av
beviljade bidrag. För budgetåret 1974/75 har industriverket bemyndigats
bevilja upprustningsbidrag och bidrag tiU nyanläggning med sammanlagt 10 milj.
kr. Vidare får industriverket bevilja statiig garanti för lån lill dessa
ändamål med sammanlagt 10 milj. kr.

Statens industriverk

Utbetalningarna under 1974/75 beräknas uppgå till 13 milj.
kr. ocb under 1975/76 tUl 9 milj. kr. Vid ingången av 1975/76 beräknas reserverade
medel uppgå tUl ca 1 milj. kr. Statens industriverk föreslår därför ett anslag
om 8 milj. kr. nästa budgetår.

Vid början av budgetåret 1974/75 fanns inneliggande hes
verket ansökningar om bidrag med sammanlagt 34,3 milj. kr., varav omkring 33,6
milj. kr. till upprustning och resten till nyanläggning.

Verket begär att få bemyndigande alt under budgetåret
1975/76 meddela beslut om bidrag med 7 milj. kr. för upprustning och nyanläggning
av elektriska distributionsnät på landsbygden. Vidare bör alltjämt ett belopp
om 10 milj. kr. tas upp för lånegarantier.

Föredraganden

Sedan riksdagen år 1958 (prop. 1958: 116, JoU 1958: 17,
rskr 1958: 278) beslöt att statliga bidrag skulle kunna utgå för upprastning
och nyanläggning av elnät på landsbygden har t. o. m. innevarande budgetår
sammanlagt 111,5 mUj. kr. anvisats för främjande av landsbygdens
elektrifiering.

Riksdagen uttalade sig vid behandlingen av 1971 års
statsverksproposition (prop. 1971: 1 bU. 15 s. 77, NU 1971: 13 s. 26, rskr
1971: 120)

s. 470 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 470

för ett fortsatt stöd inom en total ram av 40 milj. kr. I
prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 49) framhöll jag att en riktpunkt för planeringen på
området borde vara att medgivandet att bevilja bidrag hölls pä en nivå av 8
milj. kr. under budgetaret 1972/73 och de fyra därefter följande budgetåren.
Riksdagen har sedermera i enlighet härmed medgivit ett belopp av 8 milj. kr.
för vartdera budgetåren 1972/73 och 1973/74.

Med hänsyn till storleken av de ansökningar om bidrag som
fanns inneliggande hos industriverket ökades bemyndigandet för budgetåret
1974/75 från 8 till 10 milj. kr. Jag framhöll i anledning härav i prop. 1974; 1
(bil. 15 s. 108) att bemyndigandena för återstoden av femårsperioden fick
minskas i motsvarande män. Bemyndigandet för 1975/76 bör i enlighet härmed
fastställas lill 7 milj. kr. Liksom innevarande budgetår bör 10 milj. kr. tas
upp för länegarantier.

Jag godtar industriverkets bedömning av medelsbehovel för
nästa budgetår. Anslaget bör således föras upp med 8 mUj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1.
medge att under
budgetåret 1975/76 bidrag för upprustning och nyanläggning av elektriska
distributionsnät på landsbygden bevUjas intill ett belopp av sammanlagt 7 000 000
kr.,

2.
medge att under
budgetåret 1975/76 statlig garanti för lån till upprustnings- och
nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens elnät beviljas intill ett belopp
av 10 000 000 kr.,

3.
till Främjande
av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1975/76 anvisa ett
reservationsanslag av 8 000 000 kr.

D 5. Statens kärnkiaftinspektion: Förvaltningskostnader

1973/74 Utgift H 884 440

1974/75 Anslag 1 000

1975/76 Förslag 1000

1 Anslaget Delegationen for atomenergifrågor "
Anslaget Statens kärnkraftinspektion

Statens kärnkraftinspektion har enligt sin instruktion
(1974: 427) till uppgift att vara tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen
(1956: 306, ändrad senast 1972: 179), att som central förvaltningsmyndighet
följa utvecklingen på kämenergiområdet, särskilt beträffande säkerhetsfrågor,
att handha sådana uppgifter med avseende på kontroll av atområbränsle och
särskilt klyvbart material som följer av Sveriges internationella åtaganden,
att pröva behovet av forskning och utveckling rörande säkerheten hos nukleära
anläggningar och vid transport av klyvbart material och ta initiativ till
sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos de nukleära anläggningar
för vilka koncession bevU-jats eller ansökan ingivits, i den mån sådana
uppgifter inte ankommer på annan myndighet.

s. 471 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet

471

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inspektionen
leds av en styrelse. Chef för inspektionen är en föreståndare. Till
inspektionen är knutna tre rådgivande nämnder, av vilka en för frågor rörande
säkerhetsnormer och reaktorsäkerhet i övrigt, en för frågor om kontroll av
klyvbart material och en för forskning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet.

Inspektionens
verksamhet finansieras med avgifter enligt en av Kungl. Maj:t senast den 25
oktober 1974 fastställd taxa, som avses medföra full kostnadstäcknint;.

1974/75

Beräknad
ä

ndring 1975/76

Inspek-

Före-

tionen

draganden

Personal

Handläggande
personal

18

-f 1

-f 1

Övrig
personal

6

- 1

24

-f
1

+ 2

Anslag

Utgifter

Lönekostnader

2 599 000

-1-495 000

4-675
000

Sjukvård

3 000

of.

of.

Reseersättningar

(även
utrikes resor)

110 000

+ 40 000

-F 55
000

Lokalkostnader

170 000

-f 10 000

-f 35
000

E-xpenser

100 000

4- 75 000

-1-100
000

(därav engångsutgifter)

(20 000)

(+ 15 000)

(-t- 28 000)

2 982 000

-f 620 000

-f
865 000

Uppbördsmedel

Tillsyn
av atomenergi-

anläggningar
m. m.

2 981000

J-620 000

-f 865
000

Nettoutgift

1000

of.

of.

Statens
kärnkraftinspektion

1.
Lone- och prisomräkning 286 000
kr., varav 86 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.

2.
En tjänst som byråingenjör bör
inrättas för kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material (-f68
000 kr.). Medlen för arvode till konsulter m. m. bör ökas med 161 000 kr.

3.
Ökade medel erfordras till
reseersättningar på grund av dels ökat antal inspektionsresor, dels behov av
kontakter med säkerhelsmyndig-heter i utlandet, främst Förenta staterna och
Förbundsrepubliken Tyskland (+35 000 kr.).

4.
Expenser behöver ökas med 70
000 kr., varav 35 000 kr. avser engångsutgifter för dels ny telefonväxel, dels
kamerautrustning för materialkontroll. Medelsbehovet i övrigt hänför sig till
ökade kostnader för litteratur, publikationsverksamhet och telefon samt
databehandling i System S.

s. 472 Kontrollera mot PDF

Pro».
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 472

I särskild skrivelse den 18 november 1974 har inspektionen
hemställt om alt en tjänst som överingenjör i F 24 inrättas vid inspektionen
för samordnings- och informationsuppgifter.

Föredraganden

Statens kärnkraftinspektions resurser har för innevarande
budgetår kraftigt förstärkts, främst i form av en betydande
personalförstärkning, för att inspektionen skall kunna bättre svara mot de krav
på ökade insatser på säkerhetsområdet som kärnkraftutbyggnaden ställer.

Inspektionens arbete med kontroll av atområbränsle och
särskilt klyvbart material kommer atl öka i och med alt Sverige under våren
1975 träffar avtal med Internationella atomenergiorganet i Wien (lAEA) om
kontroll enligt fördraget om förhindrande av spridning av kämvapen. Jag
beräknar därför i enlighet med inspektionens förslag medel för ytterligare en
tjänst för denna verksamhet nästa budgetär.

Inspektionen har vidare utöver beslutad
personalförstärkning men inom ram.en för anvisade medel beretts möjlighet att
anställa en tjänsteman med uppgift att direkt under föreståndaren svara för bl.
a. centrala samordnande funktioner samt planerings- och informationsfrågor vid
inspektionen. Jag beräknar nu medel för ytterligare en biträdes-tjänst.

Jag kommer i det följande att förorda att ett särskilt
reservationsanslag tas upp för den kärnsäkerhetsforskning som inspektionen
skall svara för. Med anledning härav bör benämningen på detta anslag fr. o. m.
nästa budgetår ändras til! Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader.

Med hänvisning till sammanställningen och under åberopande
av vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 1
000 kr.

D 6. Statens kämkraftinspektion: Kärnsäkcrhetsforskning

Nytt anslag (förslag) 1 000

Jag har under avsnittet 12.5.4 förordat att ansvaret för
huvuddelen av den forskning som delegationen för forskning rörande kärnkraftens
säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk) nu svarar för förs över till statens
kärnkraftinspektion den 1 januari 1976. Detta innebär att Kärnsäkforsks
verksamhet upphör. Jag har vidare förordat att beställaransvaret för en del av
den säkerhetsforskning som f. n. bekostas från anslaget Särskilda
säkerhetsarbeten inom käraenergiområdet skall föras över tiU inspektionen den I
juli 1975.

Kostnaderna för forskning rörande kärnsäkerhet vid statens
kärnkraftinspektion har jag för budgetåret 1975/76 beräknat till 7 milj. kr.

s. 473 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 473

på
följande sätt. Kostnaderna för ett fortsatt program inom Kärnsäkforsk kan
beräknas till 10 milj. kr. per. år. Av detta belopp avser 8 milj. kr. sådan
forskning som kärnki-aftinspektionen bör ansvara för. För budgetåret 1975/76
beräknar jag 4 milj. kr. för detta ändamål, eftersom ansvaret för verksamheten
först den 1 januari 1976 överförs till inspektionen. För den del av
kärnsäkerhetsforskningen vid AB Atomenergi som innevarande budgetår
finansieras från anslaget Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet och
för vilken enligt vad jag har nämnt ansvaret den 1 juli 1975 överförs till
inspektionen beräknar jag 3 milj. kr. nästa budgetår.

I samband med att
inspektionen har föreslagits la över större deien av den forskning som
Kärnsäkforsk nu svarar för, uppstår fråga huruvida även denna verksamhet bör
avgiftsfinansieras liksom inspektionens övriga verksamhet.

I
departementspromemorian Organisation av forskning och utveckling inom
energiområdet har föreslagits atl forskningen inom inspektionens ansvarsområde
skall finansieras med avgifter som utgår årligen med lika stort belopp per
reaktor.

Ett par remissinstanser
avstyrker förslaget, medan några ifrågasätter principerna för avgiftsuttag.

Forskningsuppdrag som
utgår från kärnkraftinspektionen har enligt min mening så starkt samband med
inspektionens övriga uppgifter att jag vill förorda alt de finansieras med
avgifter som tas ut av kärnkraftföretagen. Avgift bör, såsom föreslagits i
promemorian, utgå med ett fast årligt belopp för varje reaktor, för vilken
koncession har beviljats, oberoende av reaktoreffekten.

Med hänsyn till
regleringen i 8 kap. 9 § regeringsformen har regeringen av riksdagen begärt
bemyndigande att besluta om bl. a. de avgifter som redan nu tas ut av siatens
kämkraftinspektion (prop. 1975: 8 s. 47). Eftersom de nu förordade avgifterna
inte kan anses omfattas av detta bemyndigande bör regeringen inhämta riksdagens
bemyndigande alt ta ut avgifter för verksamheten vid statens
kämkraftinspektion. Detta bemyndigande bör också omfatta medgivande för
regeringen att efter prövning i varje särskUt faU överiåta beslutanderätten om
dessa avgifter till förvaltningsmyndighet.

Med hänsyn tUl
verksamhetens karaktär, som innebär att beslutade bidrag inte omgående tas i
anspråk i sin helhet, samtidigt som avgifterna avses flyta in vid bestämda
tidpunkter, bör möjlighet föreligga att reservera medel till kommande budgetår.
För ändamålet bör därför ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Statens
kämkraftinspektion: Kärn-säkerhetsforskning, föras upp på statsbudgeten fr. o.
m. nästa budgetår. Eftersom verksamheten helt skall fmansieras med särskilda
avgifter och inte erfordra något tillskott av statsmedel, bör avgifterna
tUlföras anslaget, som därför bör föras upp med ett formeUt belopp av 1 000
kr. Anslaget bör inte få belastas.

s. 474 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 474

Behållningen på anslaget Särskilda säkerhetsarbeten inom
kärnenergiområdet vid utgången av juni 1975 bör tillföras detta nya anslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga
regeringen att besluta om föreskrifter rörande avgifter vid statens
kärnkraftinspektion i enlighet med vad jag har förordat samt medge att
regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet atl meddela bestämmelser om
sådana avgifter,

2.
till Statens
kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1975/76 anvisa ett
reservationsanslag av 1 000 kr.

D 7. Kostnader för vissa nämnder

1973/74 Utgift 38 431

1974/75 Anslag 43 000

1975/76 Förslag 43 000

Under anslaget redovisas arvoden och expenser för statens
prisregleringsnämnd för elektrisk ström och krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
Prisregleringsnämnden tar upp de prisfrågor rörande slrömleveranser som av statens
industriverk överlämnas till nämnden. Krigsskyddsnämnden behandlar frågor bl.
a. rörande kraftanläggningars skydd mot brand- och bombskador samt rörande
skydd ål personal som är sysselsatt vid kraftanläggningar.

För budgetåret 1973/74 uppgick kostnaderna för
prisregleringsnämnden till 15 141 kr. och för krigsskyddsnämnden till 23 389
kr.

Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström och
krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar beräknar för budgetåret 1975/76
kostnaderna till oförändrat belopp.

Föredraganden

Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrat
belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 43 000 kr.

D 8. Garanti för oljeutvinning m. m.

Under avsnittet 12.4.2 har jag vidare förordat att som ett
medel för att främja den långsiktiga försörjningen med bränslen möjlighet bör
finnas för staten alt ställa garanti i samband med åtaganden för utvinning,
transport och lagring av olja, naturgas och kol. Jag har vidare redogjort för
de förutsättningar som bör gälla för att statlig garanti skall få tas i anspråk
och formerna för dess utnyttjande. Ramen för

s. 475 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 475

garantierna
har jag beräknat till 2 000 milj. kr. Garanti bör kunna ställas även i utländsk
valuta. Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om
användningen av garantierna.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet med vad jag har
förordat ikläda staten garanti med sammanlagt högst 2 000 000 000 kr. i samband
med åtaganden för utvinning m. m. av olja, naturgas och kol.

E.
TEKNISK UTVECKLING M.!VI.

E
13. Energiforskning

Nytt
anslag (förslag) 102 800 000

Som
framgått av min redogörelse under avsnitt 12.5.1 har jag för huvudprogrammet
Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insatser beräknat en total ram
av 360 milj. kr. under treårsperioden 1975/761977/78. För nästa budgetår har
jag för dessa ändamål beräknat ett sammanlagt medelsbehov av 114,2 milj. kr.
(jfr 12.5.2. Sammanfattning). Huvuddelen av delta belopp bör anvisas över ett
särskilt anslag Energiforskning, som bör föras upp på statsbudgeten fr. o. m.
budgetåret 1975/76.

Inom
den angivna ramen har jag, som jag har nämnt i avsnitt 12.5.1, inbegripit
kostnaderna för den verksamhet som nu finansieras från anslaget
Internationellt atomenergisamarbete. Från detta anslag bestrids under
innevarande budgetår främst Sveriges kostnader för deltagande i verksamheten
inom det Internationella atomenergiorganet (lAEA), Halden- och Dragonprojeklen
inom OECD:s atomenergiorgan (NEA), nordiskt samarbete på kärnenergiområdet och
internationellt samarbete beträffande snabba reaktorer och urananrikning samt
vissa rese- och konferenskostnader. Utgifterna under anslaget har för
budgetåret 1973/ 74 uppgått till 5 691 000 kr. och beräknas för innevarande
budgetår bli 5 180 000 kr. AB Atomenergi har i särskild anslagsframställning
för budgetåret 1975/76 beräknat medelsbehovet under anslaget tUl 5 030 000 kr.

Av
den beräknade totala medelsramen av 114,2 milj. kr. för nästa budgetår bör
102,8 milj. kr. tas upp under det nya anslaget Energiforskning. Vidare avses
1,5 milj. kr. utgå från trettonde huvudtitelns kom-miltéanslag för att täcka
kostnadema för den föreslagna delegationen för energiforskning i enlighet med
vad jag har anfört under avsnitten 12.5.2 och 4. Jag kommer också i det
följande under anslaget till AB

s. 476 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 476

Atomenergis
övriga verksamhet att beräkna 1,9 milj. kr. för långsiktig kärnteknisk
forskning, vilka är inräknade i den totala medelsramen. Återstående medel inom
ramen avses som chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att
anmäla utgå från fonden för byggnadsforskning för att delvis finansiera
programmet Energianvändning för lokalkomfort.

Under
anslaget Energiforskning har jag för de ändamål som nu finansieras över
anslaget Internationellt atomenergisamarbete, beräknat 5 milj. kr.

För
att möjliggöra erforderlig planering och organisation av insatserna har de
programansvariga organen behov av att kunna göra fleråriga åtaganden. Jag
beräknar behovet därför under budgetåret 1975/76 till 75 milj. kr. för
åtaganden avseende budgetåret 1976/77 och till 50 milj. kr. avseende budgetåret
1977/78,

Det
ankommer på regeringen att i anslutning till de riktlinjer jag tidigare har
angivit besluta om fördelning av medel mellan olika program och delprogram.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1975/76, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet som innebär åtaganden om 75 000 000 kr. för budgetåret 1976/77
och 50 000 000 kr. för budgetåret 1977/78,

2.
till Energiforskning för
budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 102 800 000 kr.

E
14. Grundläggande forskning för energiområdet

Nytt
anslag (förslag) 5 000 000

Som
framgått av min redovisning under avsnitt 12.5.3 anser jag att satsningarna på
ett forsknings- och utvecklingsprogram för energiområdet måste kompletteras
med insatser även på allmänt kunskapsvidgande gmndforskning. Efter samråd med
chefen för utbildningsdepartementet har jag beräknat medelsbehovet för
budgetåret 1975/76 tUl 5 milj. kr. För ändamålet bör ett särskilt
reservationsanslag, rubricerat Grundläggande forskning för energiområdet, föras
upp på statsbudgeten. Som jag redan har framhåUit, ankommer det på regeringen
att fördela medlen mellan olika forskningsstödjande och forskningsutförande
organ.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Grundläggande forskning för energiområdet för budgetåret 1975/76 anvisa
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

s. 477 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 477

Verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi

AB Atomenergi bildades är 1947 med huvudsaklig uppgift att
handha det målbundna forsknings- och utvecklingsarbetet på kärnensrgiom-rådct.
Aktiekapitalet i bolaget uppgår till 14 milj. kr. Staten är sedan år 1969 ensam
aktieägare.

Riksdagen
godkände år 1956 (prop, 1956: 176, 3 LU 1956: 22, rskr 1956: 344) allmänna
riktlinjer för bolagets verksamhet. Dessa riktlinjer har vid flera tillfällen
modifierats i samband med riksdagens prövning av anslag till bolaget.

Till följd av ett konsortialavtal år 1968 mellan staten
och Allmänna svenska elektriska aktiebolaget (ASEA) överfördes Atomenergis
resurser för tillverkning av bränsleelement och för viss projektering den 1
januari 1969 till ett av staten och ASEA samägt företag, AB Asea-Atom (prop.
1968: 169, SU 1968: 199, rskr 1968:408). Enligt detta kon-iortialavtal åtar sig
staten alt verka för att forsknings- och utvecklingsresurserna hos Atomenergi
kan stödja svensk industris kommersiella verksamhet på kämenergiområdet.

Riksdagen
godkände år 1970 (prop. 1970: 1 bil. 15 s. 97, SU 1970: 13, rskr 1970: 13)
särskilda riktlinjer för bolagets kärncnergiverksamhet under femårsperioden 1970/711974/75.

Dessa
riktlinjer innebar bl. a. att bolaget skulle utgå från en anslagsram om 290
milj. kr., inräknat kostnadsökningar, för femårsperioden 1970/711974/75.

I samband
med utbyte av vissa skuldförbindelser har bolagets ränteutgifter till staten
minskats. Den förutsedda anslagsramen har med hänsyn härtUI reducerats (prop.
1971: 1 bil. 15 s. 114, NU 1971: 13, rskr 1971: 120).

Bolagets
verksamhet är koncentrerad till Studsvik. Här ligger bolagets huvudkontor och
forskningsstalion med bl. a. reaktorerna R2, R2-0, Kritz och olika
laboratorier. I Stockholm har bolaget ett kontor. Utvecklingsarbete rörande
utvinning av uran ur skiffer har bedrivits vid uranverket i Ranstad. Antalet
anställda i bolaget var den 1 juli 1974 ca 1 000.

Bolagets
verksamhet omfattar förutom kärntekniskt forsknings- och utvecklingsarbete
också utredningsuppdrag från myndigheter, konsultuppdrag från industri och
kraftproducenter, utvecklingsarbete i samarbete med industrin och direkta
kommersiella uppdrag.

Atomenergis verksamhet finansieras till väsentlig del
genom statsanslag. Medel för utvecklingsarbete rörande utvinning av uran och
för vissa säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet har anvisats under särskilt
anslag. Huvuddelen av bolagets verksamhet finansieras dels från det nuvarande
anslaget Atomenergiverksamhel inom Aktiebolaget .Atom-

s. 478 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 478

energi, dels i betydande utsträckning även genom
forskningsbidrag och egna inkomster av uppdrag.

Atomenergis styrelse har utsett ett särskilt programråd,
som skall ge synpunkter på utformningen av bolagets utvecklingsprogram på
reaktor-och bränsleområdet. I detta programråd ingår bl. a. företrädare för
Asea-Atom, andra tillverkande företag och kraftindustrin.

AB Atomenergi

Atomenergi framhåUer i sin anslagsframställning
inledningsvis atl Europa mer än andra delar av världen är beroende av
importerade bränslen för sin energiförsörjning. Det gångna årets erfarenheter
har därför lett till en omprövning av energipolitiken i en rad europeiska
länder, liksom inom den europeiska gemensamma marknadens organ och har bl. a.
resulterat i nya högre mål för installationen av kärnkraft. I Förenta Statema
har strävandena att uppnå oberoende på energiområdet inneburit en kraftig
satsning på kämkraften. Strävandena går ut på att inte bara genomföra det
omfattande utbyggnadsprogrammet utan förseningar utan att därutöver forcera
utbyggnaden så mycket som industriell kapacitet och råvamtillgångar medger.

Lättvattenreaktorer dominerar fortfarande helt den
industrieUa exploateringen. Den gaskylda högtemperaturreaktorn tilldrar sig
ett ökande intresse. På snabbreaktorområdet fortsätter en utveckling som kan
möjliggöra kommersiell exploatering av natriumkylda bridreaktorer.

De med kämkraften förbundna säkerhets- och miljöfrågorna
har hög prioritet. Ett betydande internationellt samarbete pågår.

De stora industriella kärnkraflprogram som nu förverkligas
i de flesta industriländer medför att frågor som rör kärnkraftens bränsle-cykel
får allt större betydelse, bl. a. avseende prospektering och br>'t-ning av
uran och upparbetning av förbrukat reaktorbränsle. I Frankrike byggs en
anrikningsanläggning, men för att tillfredsställa det totala behovet av anrikat
bränsle kommer en ökad kapacitet på detta område att erfordras redan tidigt
under 1980-talet.

Utvecklingen i Sverige innebär bl. a. ett fortsatt arbete
på de beslutade kärnkraftverken i Oskarshamn, Ringhals, Barsebäck och
Fors-mark.

Atomenergi anger som sin huvudmålsättning att bidra till
att det pågående utbyggnadsprogrammet kan genomföras och att kämkraften därigenom
kan införas som en säker, tillförlitlig och ekonomisk energikälla. Bolagets
arbetsprogram under de närmaste åren är tUl sin helt dominerande del knutet tUl
den redan beslutade kärnkraftutbyggaden.

Bolaget framlägger i särskild skrivelse förslag till
ändrade fömtsättningar för finansiering av bolagets verksamhet och därmed
sammanhängande frågor beträffande bolagets aktiekapital m. m.

s. 479 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartemenfet 479

För
den i Studsvik bedrivna forsknings- och utvecklingsverksamheten föreslår
bolaget i denna skrivelse följande beskrivning av ekonomiska mål.

Bolaget skall inom sitt
arbetsområde bedriva verksamheten till lägsta kostnad som är förenlig med sund
driftsekonomi och gott arbetsresultat.

Bolaget skall bedriva sitt
arbete på basis av specificerade uppdrag med redovisning av fulla kostnader för
dessa.

Realvärdet av bolagets rörelse-
och anläggningskapital skall tryggas.

Verksamheten skaU bedrivas utan
uldelningskrav på aktiekapitalet.

De
angivna målen bör enligt bolagets uppfattning nås på följande sätt.

Avskrivningarna skall beräknas
på nyanskaffningsvärdet av anläggningstillgångarna i syfte att bibehålla
realvärdet av dessa. Priset på bolagets tjänster skall innefatta fulla
kostnader för kapitalet.

I de fall statsmaktemas
riktlinjer eller beslut inte medger alt bolaget debiterar beställaren fulla
kostnaden för ett utfört arbete, skall i princip mellanskillnaden löpande
debiteras staten.

Bolagets redovisningssystem
skaU utformas så att det löpande driftresultatet kan avläsas. Över- eller
underskoll skall regleras genom bokslutsdeposilioner och ej genom statliga
programanslag.

Bolaget
föreslår på grund val av detta följande.

Bolagels öppet redovisade egna
kapital ökas till 90 milj. kr. för att bättre stå i relation tiU bolagets
omsättning och kapitalstruktur, varav 70 milj. kr. utgör aktiekapitalet, 14
milj. kr. reservfond och 6 milj. kr. dispositionsfond i bolaget.

Bolaget föreslår att ökningen
av det egna kapitalet bör ske genom nyemission att betalas genom kvittning helt
eUer delvis av statslån.

Realvärdet av rörelsekapitalet,
varmed här förslås omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder, tryggas
genom pålägg i bolagets prissättning.

1 bmk varande anläggningar, med
undantag för sådana engångsin-vesleringar som sammanhänger med speciella
program, beräknas ha ett bruksvärde av ca 150 mUj. kr. samt ett
nyanskaffningsvärde av ca 300 milj. kr. De tryggas genom att ersättning för
årlig värdeminskning inräknas i bolagets priser. Detta belopp motsvarar även
det av bolaget beräknade genomsnittliga investeringsbehovet under de när-m.aste
åren.

Ränta på lånat kapital inräknas
i priset på bolagets produkter.

Bolaget
har bedömt atl ett schablontUlägg på 25 % på programkostnaderna enligt
tidigare tillämpade beräkningsmetoder skulle täcka även kapitalkostnadema. I
bolagels anslagsframställningar för budgetåret 1975/76 har denna nya
beräkningsmetod tillämpats.

s. 480 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 480

Atomen c rgi verksam het inom Aktiebolaget Atomenergi

Atomenergi hemställer för budgetåret 1975/76 om ett bidrag
av statsmedel pä S5,3 milj. kr. för atomenergivcrksamhetcn vid bolaget.

Följande sammanställning visar fördelningen av anvisade
och fö.-e-siagna statsmedel under detta anslag på arbetsområden enligt bolagets
beräkning (i milj. kr.). Incm parentes anges beräknade belopp utan det nya kapi
tal kostnadspålägget.

Utfall

Prognos

Beräknar
Atomenergi

1973/74

1974/75

1975/76

.A.rbetsprogriim
heit eller deKis

iäiansicrat
med statsn-.edc!

Bränslccykeln

6.5

4.4

6,0

( ,0

Säker.ncts verksamhet

7,6

8,S

14.7

(10,9)

Läuvattenreaklorcr

18,1

20,0

30,6

(2:,6)

Andra rcaktorsysieni

2,4

2,4

8,9

( 6,9)

Övrig forskning ocli utveckling

7,2

6,2

12,0

( 8,3)

Med
statsmedel fina.nsierat

inulerslvott
i den kommersiella

vcrksamhetsp.

S,0

6,1

13,1

( 7,5)

Summa

49,8

47,9

85,3

(60,2)

Vid bolagets anläggning i Ranstad pågår ett
utvecklingsarbete med uranutvinning, samfinansierat med statens vattenfalisverk
och i samarbete med Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden AB.
Programmet, som löper till den 1 juli 1975, avser att ange förutsättningarna
för en anläggning för produktion av ca 1 200 ton uran per år baserat pä det
mycket stora men låghaltiga uranförekomsteraa i Bil-lingen. En rapport
beträffande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna har utarbetats och
överlämnats till chefen för industridepartementet. Resultatet innebär enligt
bolagets bedömning att betingelserna för en ejplcaiering av fyndigheter utan
dröjsmål bör klarläggas. Förhandlingar i frågan pågår med olika intressenter.
Bolaget avser att fortsätta sina studier av förutsättningar för svenska
engagemang i tillkommande anrikningskapacitet.

Bolagets insatser, när det gäUer bränslecykeln avser,
förutom utvecklingsarbete rörande utvinning av uran, även utredningar rörande
anrikning och viss forskning kring gascentrifugmetoden samt arbeten på
plutoniumberikat bränsle.

Ino.m bolagets ordinarie program har tagits upp
säkerhetsverksamhet som sammantiänger med verksamheten i Studsvik och de
allmänna utvecklingsarbeten beträffande strålskydd m. m. vid kärntekniska anläggningar
scm aktualiseras vid normal drift och underhåll. Bolagets kunnande på
miljöområdet utnyttjas i ökande omfattning även utanför

s. 481 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 481

kärnenergiområdet
av kommuner och industrier, där bolaget engageras för uppdrag som avser
mätningar och kartläggning av förorenande utsläpp. Bolaget medverkar vidare i
utveckling av en metod för märkning av olja i tankfartyg för att möjliggöra
identifiering av oljeutsläpp.

Arbetet
rörande lättvattenreaktorer, vars volym bolaget beräknar skall vara i huvudsak
oförändrad budgetåret 1975/76 jämfört med 1974/75, fördelar sig på sex
verksamhetsområden, nämligen konstruktionsmaterial, bränsleelement,
reaktorfysik, korrosion och vattenkemi, reglering och instrument samt
värmeteknik och komponenter.

Arbetena
rörande konstruktionsmaterials hållbarhet avser bl. a. tryckkärlsstål och
zirkoniumlegeringar för bränslekapsling.

På
bränsleområdet läggs huvudvikten på studium av funktions- och
livslängdsbegränsningar för bränslestavar. Inom reaktorfysiken inriktas
insatserna liksom hittUls på datorprogram för dimensionering och drift av
reaktorer. Arbetet utförs delvis i samarbete med kraftföretagen. Bränslecykler
med piutoniumåterföring studeras. Korrosion analyseras hos rostfritt stål samt
hos nickel- och zirkoniumlegeringar.

Inom
reglerlekniken utförs på bolagets hybriddatoranläggning studier av dynamiska
förlopp och reglering av kokar- och tryckvattemeaktorer med hjälp av modeller
som tas fram i samarbete med kraftföretagen. Nya reglermetoder studeras liksom
samköming av kämkraft med konventionell kraft.

Bolagets värmelaboratorium
utnyttjas i ökande omfattning för säker-hetslekniska experiment. Bl. a.
simuleras händelseförloppet vid kylme-delsförlust i en reaktor och nödkylnmg av
härden. Experimenten utförs dels på uppdrag av delegationen för forskning
rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk), dels i
samarbete med Asea-Atom.

Bolaget anser det vara en
angelägen uppgift att i samarbete med kärnenergins parter i landet studera
förutsättningarna för en framtida introduktion av andra reaktorsystem.
Utvecklingen och industrielable-ringen utomlands av den snabba bridreaktorn bör
följas uppmärksamt. Den gaskylda högtemperaturreaktorn är också ett system av
intresse, särskilt för processvärmetillämpningar. Då tillgängliga resurser även
under de närmaste åren kommer att vara hårt engagerade genom ovannämnda
arbeten inom lättvattenleknologin, föreslår bolaget dock endast en begränsad
insats beträffande andra reaktorer under de kommande åren. Målet är att till
budgetåret 1977/78 utarbeta en rekommendation för en framtida handlingslinje.

För
långsiktig övrig forskning och utveckling föreslår bolaget ett i förhållande
till föregående budgetår i stort sett oförändrat statsanslag. Bolaget kommer
att eftersträva att få ökade anslag ur andra källor, men kan inte utesluta
möjligheten av en ytterligare minskning av verksamhetens volym.
Forskningsprogrammet innebär väsentiigen en fortsätt-

31
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

s. 482 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 482

ning av redan etablerade arbetsuppgifter inom områdena det
fasta tillståndets fysik, neutronfysik och slrålningskemi. Bolaget föreslår
vidare fortsatt arbete på området lågtemperaturvärme och vissa undersökningar
på fusionsområdet.

Inom ramen för sin kommersiella verksamhet säljer bolaget
varor och tjänster vars värde beräknas uppgå lill 42 milj. kr. resp. drygt 47
milj. kr. budgetåren 1974/75 och 1975/76. Av denna volym uppgår den andel som
enligt statsmakternas beslut skall stödfinansieras till omkring 19 milj. kr.
resp. 25 mUj. kr. De belopp som inte direkt debileras uppdragsgivarna utgör
för resp. budgetår 6,1 milj. kr. och 13,1 milj. kr., varvid för budgetåret
1975/76, som nyss nämnts, inräknats ett kapitalkostnadspålägg. De omfattande
utvecklingsuppdrag som bolaget genomför åt de svenska kärnkraflinlressenterna
har sedan flera år skett inom ramen för samarbets- och konsultationsavtal för
vilka debileringsprin-ciper har fastställts av riksdagen. Ersättningen för
bolagets insatser inom dessa avtal ger inte full täckning för bolagets
kostnader.

Förutom medel över anslaget Atomenergiverksamhet inom AB
Atomenergi hemställer bolaget om följande bidrag av statsmedel för budgetåret
1975/76.

Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet

Statsmakterna har beslutat att för budgetåren 1973/74 och
1974/75 arbetsuppgifter på kärnkraftens mUjö- och säkerhetsområden skall genomföras
till en kostnad av 2,5 resp. 9,2 milj. kr. (prop. 1974: 2 s. 22, NU 1974: 1,
rskr 1974: 30 och prop. 1974: 1 bU. 15 s. 151, NU 1974: 26, rskr 1974: 198).
Medlen har som inledningsvis nämnts anvisats under ett särskilt
reservationsanslag.

Av dessa medel har Atomenergi för förberedande arbeten med
internationella säkerhetsprojekt i Marviken-anläggningen och bränsleundersökningar
under budgetåret 1973/74 erhållit 2,5 milj. kr. I en skrivelse den 5 juli 1974
har bolaget föreslagit ett program inom en ram av 9,2 mUj. kr. för fortsatta
säkerhetsarbeten hos bolaget under budgetåret 1974/75.

För nästa budgetår föreslår Atomenergi ett anslag av 17,1
milj. kr.

En översikt över den av bolaget beräknade och föreslagna
fördelningen på huvudområden lämnas i följande sammanställning (i 1 000-tal
kr.). I föreslagna belopp för budgetåret 1975/76 har kapitalkostnader räknats
in. Siffrorna inom parentes anger föreslagna belopp utan kapitalkoslnadspålägg.

s. 483 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 483

1973/74 1974/75 1975/76

Beräknat Beräknat Förslag

Internationella
säkerhetsprojekt 2 090 3 547 5 106 (4 085)

Bränsleundersökningar
410 3 013 5 544 (4435)

OmgivningsetTekter
917 2 058 ( 1646)

Kraftreaktorers
säkerhet 1723 4 405 ( 3 524)

Summa
2 500 9 200 17113 (13 690)

Bolaget
förutsätter att begränsade förskjutningar mellan programområdena kan ske inom
den angivna medelsramen. Detta kan vara påkallat av tekniska erfarenheter
eller av utvecklingen inom det internationella samarbetet. En förutsättning
för en sådan programrevision bör dock vara att statens kärnkraftinspektion
finner den motiverad.

De
internationeUa säkerhetsprojeklen som utförs i Marviken föreslås främst omfatta
fortsatta s. k. nedblåsningsförsök. Vidare planeras arbeten rörande
härdnödkylning, provning av stora ventiler och s. k. ul-strömningsprov.

När
det gäller bränsleundersökningar föreslår bolaget främst arbeten rörande
undersökning av zircalloy med hänsyn till förhållandena vid kylmedelsbortfall i
härden och studier av bränslemodeller för att klarlägga bränslets beteende
under normala och onormala driftförhållanden. Även mätningar av resleffekter i
bestrålat uran och analys av fis-sionsproduktläckage från defekta
bränslepatroner planeras. En stor del av bolagets förslag är en direkt
fortsättning av det pågående arbetet under 1974/75.

Bolagets
förslag lill arbetsplan rörande omgivningseffekter avser fortsalt analys av
aktivitetsutsläpp vid hypotetiska haverier och normal drift, atmosfäriska
spridningsförlopp samt dos-effektsamband för aktiv jod.

För
arbetena rörande kraftreaktorers säkerhet under budgetåret 1975/76 är flertalet
projekt planerade alt påbörjas under 1974/75. TiUkommande projekt avser bl. a.
att utveckla datorprogram för nödkyl-ningsföriopp samt alt experimentellt
verifiera beräkningar av ström-ningsföriopp under nedbiåsning i
lättvattenreaktorer av kokarlyp.

Arbeten
rörande kärnkraftens högaktiva avfall

Atomenergi
anser alt visst forsknings- och utveckUngsarbele omedelbart bör startas inom
detta område. Bl. a. skapas härigenom initialresurser att snabbt kunna
verkställa de åtgärder, som utredningen (I 1972: 08) om radioaktivt avfall,
Aka-utredningen, kan komma att föreslå. Bolaget vill i det här föreslagna
forskningsprogrammet mer i detalj studera möjligheterna att realisera ett
specieUt system för det högaktiva avfallets behandling snarare än att täcka in
alla olika tänkbara förfaranden. Bolaget föreslår att för detta arbete anvisas
1,5 milj. kr. budgetåret 1974/75 och 2,5 milj. kr. budgetåret 1975/76.
Sistnämnda belopp inkluderar kapitalkostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 4S4

Aka-utredningen
anser i yttrande över Atomenergis anslagsframställning i denna fråga att det
inte är möjligt att nu förorda ett visst sätt för finansiering av denna
verksamhet. Utredningen avser emellertid att ta initiativ till ett samråd med
Atomenergi och Svensk kärnbränsleförsörjning AB för att finna former för
finansiering av ett inledande forsknings- och utvecklingsprogram för
Atomenergi.

Täckande
av driftkostnader för Forskningsrådens laboratorium i
Studsvik

AB
Atomenergi och styrelsen för Forskningsrådens laboratorium anser att den
nuvarande finansieringen av laboratoriets verksamhet genom driftsanslag från
statens råd för atomforskning och styrelsen för teknisk utveckling är
otillfredsställande. Bl.a. hävdas att verksamheten fått en mer permanent prägel
än vad som från början förutsågs och att svårigheterna ökat att få anslag som
täcker de fulla kostnadema. Bolaget föreslår därför att laboratorielokalerna
överförs från statens allmänna fastighetsfond till bolaget och att ett särskUt
anslag av 1 450 000 kr. anvisas för täckande av driftkostnader för laboratoriet
m. m.

Atomenergi
har vidare hemställt om anslag på tilläggsstat för budgetåret 1974/75 av 3
milj. kr. avseende utvecklingsarbete på alternativa reaktorsystem.

Föredraganden

Huvuddelen
av verksamheten vid Atomenergi avser forskning och utveckling inom det
kärntekniska området. På gmnd av verksamhetens energipolitiska och
industripolitiska betydelse finansieras den till betydande omfattning med
statsmedel. Atomenergi har föreslagit en viss ökning av statsanslaget.

Jag
har tidigare under avsnittet 12.5.2 Huvudprogram Energiforskning behandlat den
forskning och utveckling på energiproduktionsområdet som är energipolitiskt
motiverad. En del av den verksamhet som faUer inom detta program bedrivs f. n.
vid Atomenergi. Bolaget utför därutöver bl. a. ett betydande utvecklingsarbete
på lättvattenreaktorområdet som huvudsakligen är industripolitiskt motiverat.
Mot denna bakgrund har jag funnit det ändamålsenligt att göra en ny indelning
av Atomenergis verksamhet. Jag har därför tagit del av bolagets
projektplanering och efter kontakt med bolaget gjort en beräkning av bolagets
statsfinansierade verksamhet för innevarande budgetår och bolagets förslag för
nästa budgetår. Beräkningen redovisas i följande sammanställning (i milj. kr.).

Den
energipolitiska forsknings- och utvecklingsverksamheten vid Atomenergi bör inte
som tidigare finansieras med statsanslag direkt tUl bolaget utan utgöra en del
av energiforskningsprogrammet. Indelning-

s. 485 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

485

opaginerad Kontrollera mot PDF

1974/75

1975/76

Stats-

anslag

Atom-

Föredra-

energi

ganden

1.
Energiforskning

a)
Fissionsenergi

lättvattenreaktorers säkerhet

8,4

16,3

radioekologi m. m.

0,5

1,0

studier av framtida reaktorsystem

3,7

9,3

utvinning och anrikning av uran

1,4

2,3

övriga kärnbränslecykeln

2,0

5,1

b)
Spillvärme

0,9

1,6

c)
Övriga energislag

0,1

0,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. Stöd
till svensk kärnkraftindustri

lättvattenreaktorer,
teknisk utveckling

samarbetsprojekt

stödfinansierad
försäljning

3. Övrig verksamhet

underskott,
kommersiell försäljning

underskott,
isotoptillverkning

foskningstjänster,
innovationer

långsiktig
kärnteknisk forskning

Totalt

15,7

11,2

0,3

16,5

11,5

0,8

27,2

28,8

24,1

1,5 4,9 5,3 1,9 13,6

6,7

6,4

1,9

15,0

13,1

57,8'

79,7

66,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Varav 47,9 milj. kr. från anslaget Atomenergiverksamhet
inom AB Atomenergi, ca 8 milj. kr. som utbetalats från anslaget Särskilda
säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet och 1,9 milj. kr. från STU för
långsiktig kärnteknisk forskning. " Beräknat belopp under programmet
Energiproduktion 26 milj. kr. och beräknade uppdrag för 3 milj. kr. från
statens kämkraftinspektion för sådan verksamhet som nu finansieras direkt från
statsanslag till Atomenergi.

en av denna verksamhet i sammanställningen motsvarar
programstrukturen hos huvudprogrammet Energiforskning. För bolagets övriga
statsfinansierade verksamhet bör på statsbudgeten fr. o. m. nästa budgetår två
nya anslag tas upp dels för stöd till svensk kärnkraftindustri, dels för övrig
verksamhet.

Jag har tidigare beräknat en ram av 66,8 mUj. kr. för
programmet Energiproduktion under nästa budgetår. Jag beräknar att Atomenergi
kommer att ulföra arbeten för ca 26 milj. kr. inom detta program. Härav
beräknas ca 22,5 milj. kr. avse arbeten inom delprogrammet Fissionsenergi, ca 2
mUj. kr. delprogrammet Spillvärmeutnyttjande och ca 1,5 milj. kr. delprogrammen
Fusionsenergi och Övriga energiformer. Inom delprogrammet Fissionsenergi
beräknar jag, jämfört med innevarande budgetår, i stort sett oförändrade medel
för studier av framtida reaktorsystem, medan jag för lättvattenreaktorers
säkerhet, utvinning och anrikning av uran och övriga kärnbränslecykeln räknar
med betydande ökningar. Därutöver förutser jag att Atomenergi kommer att få
uppdrag för visst utredningsarbete rörande kärnvärmeverk. Det

s. 486 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 486

ankommer
på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om Atomenergis arbeten inom
programmet Energiproduktion.

Utvecklingsarbetena
vid Atomenergi rörande lättvattenreaktorers säkerhet finansieras under
innevarande budgetår i huvudsak dels från anslaget Särskilda säkerhetsarbeten
på kämenergiområdet, dels genom uppdrag från Kärnsäkforsk. Vid min behandling
av anslagsfrågor rörande statens kämkraftinspektion har jag förordat att
ansvaret för en betydande del av denna verksamhet skall överföras till
inspektionen. Jag har med hänsyn härtill beräknat att uppdrag för ca 6 mUj. kr.
kommer att läggas på Atomenergi från statens kämkraftinspektion. Härav
motsvarar 3 milj. kr. kostnaden för sådana arbeten som för innevarande budgetår
finansieras med anslag direkt tiU Atomenergi, medan övriga 3 milj. kr. avser
sådan verksamhet som inspektionen den 1 januari 1976 föreslås överta från
Kärnsäkforsk.

Atomenergi
har under en följd av år verkat huvudsakligen inom kärnkraftområdet. Till följd
av senare års utveckling på kärnkraftområdet och på energiområdet i allmänhet
har efterfrågan på bolagets tjänster förändrats. Denna utveckling kan förväntas
fortsätta. Vidare utlöper år 1979 konsortialavtalet mellan staten och ASEA som
har betydelse för Atomenergis arbeten för svensk kämkraftindustri. Bl. a. mot
denna bakgmnd avser jag att i annat sammanhang föreslå regeringen alt låta
göra en översyn av Atomenergis verksamhet och arbetsformer. Härvid bör särskUt
prövas möjligheterna att använda Atomenergis personal och övriga resurser i
större utsträckning utanför kärnenergiområdet.

I
avvaktan på resultatet av en sådan översyn är jag inte beredd att ta stäUning
till bolagets förslag beträffande beräkning av kapitalkostnader. För bolagets
fortsatta investeringar i anläggningar och utmstning bör i huvudsak de
riktlinjer gälla som jag redovisade vid min anmälan av anslaget
Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi i prop. 1974: 1 (bil. 15 s.
148). Den nettointäkt som erhålls för bolagets fastigheter på Liljeholmen i
Stockholm och de medel som frigörs genom nedläggningen av Agestaverket bör
kunna användas för utrustnings- och anläggningsinvesteringar i Studsvik. Vad
gäUer Agestamedlen skall bolaget lämna räntebärande skuldförbindelser till
kammarkoUegiet på belopp som motsvarar investeringarnas storlek.

Nu
löpande räkenskapsår för Atomenergi har förlängts tiU att omfatta 18 månader.
Fr. o. m. den 1 juli 1975 kommer bolagets räkenskapsår att sammanfalla med det
statliga budgetåret.

s. 487 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 487

E
15. Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraftindustri

Nytt
anslag (förslag) 24 100 000

Enligt
konsortialavtalet mellan staten och ASEA åtar sig staten att verka för att
forsknings- och utvecklingsresurserna hos Atomenergi kan stödja svensk
industris kommersiella verksamhet på kärnenergiområdet. Bolagets forsknings-
och utvecklingsarbete med detta syfte utförs i huvudsak i två former, dels
inom ramen för samarbetsavlal med Asea-Atom och med annan industri på
kärnkraftområdet, dels genom helt slalsfinansierat utvecklingsarbete med mer
långsiktig inriktning. I viss utsträckning tillhandahåller bolaget dessutom
tjänster till svensk kärnkraftindustri med en av det fömt nämnda
konsortialavtalet reglerad prissättning, som inte medger full kostnadstäckning.
Som jag tidigare har nämnt bör ett särskilt reservationsanslag tas upp för de
statsmedel som anvisas till Atomenergi för stöd till svensk kärnkraftindustri.

Arbeten
inom samarbetsavtalet med Asea-Atom finansieras till en del av Atomenergi och
en del av Asea-Atom. Huvuddelen av arbetet utförs vid Atomenergi. Likartade
avtal finns med annan svensk industri som tillverkar komponenter på
kärnkraftomrädet och med kraftindustrin. Enligt min mening är arbetena inom
dessa avtal av väsentlig betydelse för svensk kärnkraftindustri och jag anser
all del tekniska utvecklingsarbete på lättvattenreaktorområdet som inte är
direkt säkerhetsinriklat bör ske inom ramen för samarbetsavlal.

Medelsbehovel
under detta anslag beräknar jag till 24,1 milj. kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
till Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraftindustri för
budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 24 100 000 kr.

£
16. Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet

Nytt
anslag (förslag) 13 100 000

Som
jag har nämnt bör för sådan övrig verksamhet inom Atomenergi till vilken bidrag
bör utgå av statsmedel ett särskilt reservationsanslag tas upp på statsbudgeten
nästa budgetår.

Atomenergis
kommersiella försäljning utvecklas i huvudsak positivt. Med undantag för
tillverkningen av radioaktiva isotoper förutser bolaget att underskott inte
skaU uppkomma under nästa budgetår, med nuvarande principer för beräkning av
kapitalkostnader. Jag anser att bolaget i sin prissättning i den kommersiella
verksamheten bör eftersträva att få full täckning av samtliga kalkylmässiga
kapitalkostnader.

Atomenergis
tillverkning av radioakliva isotoper fortsätter att upp-

s. 488 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 488

visa
betydande underskott. Vad gäller medicinska isotoper har en arbetsgrupp inom
socialdepartementet utrett behovet av en inhemsk tillverkning och funnit att
en sådan är av väsentlig betydelse för svensk sjukvård. Efter samråd med
chefen för socialdepartementet anser jag för egen del att tillverkningen bör
fortsätta, om ett tUlfredsställande resultat kan uppnås inom de närmaste åren,
vUket jag bedömer vara möjligt. Särskilt bör möjligheten till samarbete med
andra intressenter på läkemedelsområdet prövas. För det kommande budgetåret
beräknas ett underskott för tiUverkningen av radioaktiva isotoper som får täckas
från förevarande anslag.

Vissa
myndigheter och forskningsråd utnyttjar Atomenergis resurser i Studsvik. Jag
har beräknat medel för att täcka vissa omkostnader i samband därmed.

Jag
har under detta anslag beräknat vissa medel även för utveckling av sådana
innovationer som kommit fram i bolagets verksamhet och som på sikt bedöms kurma
bli ekonomiskt lönsamma. För flertalet projekt erhålls bidrag även från STU.

Atomenergi
erhåller under innevarande budgetår ett bidrag från STU på 1,9 milj. kr. för
långsUctig kärntekniskt forskningsarbete. Jag beräknar att dessa medel under
nästa budgetår skall utgå under förevarande anslag.

Sammanlagt
beräknar jag medelsbehovet under detta anslag till 13100 000 kr. Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att
tUl Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet för budgetåret 1975/76 anvisa
ett reservationsanslag av 13 100000 kr.

E
20. Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom

1974/75
Anslag 15 000 000 1975/76 Förslag 20 000 000

I
november 1968 träffade staten och Allmänna svenska elektriska aktiebolaget
(ASEA) ett konsortialavtal om samarbete på reaktor- och bränsleområdet.
Avtalet, som gäller tiU utgången av år 1979, innebär bl. a. att parterna skall
samarbeta inom ramen för ett självständigt bolag, AB Asea-Atom.
Konsortialavtalet har godkänts av riksdagen (prop. 1968: 169, SU 1968: 199,
rskr 1968: 408).

Asea-Atom
har till uppgift att bedriva utveckling, tUlverkning och försäljning av
kärnreaktorer och reaktorbränsle. Bolaget har övertagit vissa
tillverkningsresurser m. m., som tidigare fanns hos ASEA och AB Atomenergi.

Aktiekapitalet
i Asea-Atom har förra året ökats med 40 milj. kr. lill

s. 489 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 489

100
milj. kr. (prop. 1974: 1 bU. 15, s. 156, NU 1974: 26, rskr 1974: 198). Staten
och ASEA äger lika stora delar.

På gmnd av Asea-Atoms
begränsade möjligheter att ställa realsäkerhet för åtaganden i samband med
leveranser har staten och ASEA ställt garantier av f. n. 185 milj. kr. vardera.
Garantm har formen av en förbindelse att intUl ett belopp av 370 milj. kr.
tillskjuta medel som kan visa sig vara erforderliga utöver bolagets egna
tillgångar för att bolagen skall kunna fullgöra sina förpliktelser.
Garantibeloppet som ur-sprangligen var 500 milj. kr., (prop. 1969:101, SU 1969:
99, rskr 1969: 245) har reducerats tUl följd av dels den nyssnämnda ökningen av
aktiekapitalet, dels lämnade medelstUlskott år 1972 (prop. 1972:52, NU 1972:
34, rskr 1972: 197) och år 1974 (prop. 1974: 1 bil. 15 s. 154, NU 1974: 26,
rskr 1974: 198) om sammanlagt 45 milj. kr. från var och en av aklieägama.

Begäran
om medelstillskott under år 1975

Asea-Atoms
orderingång under den senaste sexårsperioden har varit följande:

1969
ca 485 mUj. kr.

1970
ca 34mUj. kr.

1971
ca 466 milj. kr.

1972
ca 342mUj. kr.

1973
ca 1 691 milj. kr.

1974
ca 1 010 mUj. kr.

Teollisuuden
Voima Oy Industrms Kraft AB (TVO) i Finland har under år 1974 utnyttjat den
option för ett andra kämkraftaggregat i Olkiluoto, som bolaget lämnade hösten
1973. Bolagets åtagande omfattar komplett leverans och idrifttagnmg av
reaktor- och turbinanlägg-ning samt den första bränsleladdningen.

Den
1 december 1973 hade bolaget inneliggande order tUl ett värde av ca 2 800 milj.
kr. och den 31 december 1974 till ca 4 030 milj. kr.

Faktureringen
har under de sex första verksamhetsåren uppgått till sammanlagt 1 056,6 milj.
kr., varav 688,4 mUj. kr. faUer på år 1974.

Asea-Atom har den 29
januari 1975 gjort framställning till bolagels aktieägare om ytterligare
medelstUlskott.

Bolaget föreslår att aktieägama
lämnar ett medelstillskott av totalt 40 milj. kr. under år 1975. Staten och
ASEA skuUe härvid vardera svara för hälften av tillskottet. Asea-Atom hänvisar
till den motivering som bolaget anförde för begäran om medelstillskott åren
1972 och 1974 och som redovisats senast i prop. 1974:1 (bU. 15 s. 155). Denna
motivering anser bolaget alltjämt vara giltig. Som ytterligare skäl för sin
begäran nämner bolaget att faktureringen under de närmaste åren kommer att
avse kämkraftverk som priskalkylerats och sålts i ett tidigare

s. 490 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 490

rådande pressat konkurrensläge med låga priser. De
gentemot bolagets kunder tecknade prisjusteringsklausulema ger dessutom i vissa
fall inte full täckning för kostnadsökningar med avseende på material och arbete.

ASEA har i skrivelse till Asea-Atom förklarat sig villigt
att skjuta lill 20 milj. kr. under år 1975 under förutsättning bl. a. att
staten lämnar motsvarande tUlskott.

Föredraganden

Asea-Atom har hittills förmått att hävda sig väl trots den
hårda internationella konkurrensen på kärnkraftområdet. Verksamheten är av avgörande
betydelse för utbyggnaden av kärnkraftförsörjningen i Sverige.

En del
inneliggande order har tagits under en period med pressad prisnivå. Bolaget har
därför under de närmaste åren ett visst behov av medelstillskott. Medel behövs
även för ett fortsatt utvecklingsarbete.

Under år
1975 behöver Asea-Atom ett medelstUlskott av 40 milj. kr. Av detta bör staten
och ASEA svara för hälften vardera. ASEA har förklarat sig villigt att bidra
med 20 milj. kr. i medelstillskott under år 1975 under föralsättning bl. a. att
de av staten och ASEA utställda garantierna reduceras med summan av de
aktuella tillskotten från ägarna. Som följd härav bör statens förbindelse att
tiU Asea-Atom tillskjuta högst 185 milj. kr. reduceras med 20 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom för
budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

s. 491 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 491

KAPITALBUDGETEN I. Statens affärsverksfonder

F.
Statens vattenfallsverk

1.
Kraftstationer m. m.

1973/74
Utgift 1 384 992 955 Behållning 161 626 347

1974/75
Anslag 11480 000 000 1975/76 Förslag 1 747 500 000

1
Härutöver har anvisats 168 900 000 kr. pä tilläggsstat I

Statens
vattenfallsverk inrättades som affärsdrivande verk år 1909 och fick sin
nuvarande organisation efter beslut av 1961 och 1974 års riksdagar (prop.
1961:168, SU 1961; 162, rskr 1961:368 och prop. 1974: 1 bU. 15 s. 211, NU 1974:
26, rskr 1974: 198).

Vattenfallsverket handhar
enligt sin instruktion (1974: 798) statens kraftverksrörelse och kanalrörelsen
vid Trollhätte kanalverk samt verkar för en rationell elenergiförsörjning inom
riket. Verket ombesörjer också beredskapsplanläggning av rikets
elenergiförsörjning.

Vattenfallsverket
beslutar om leverans av elenergi från verkets anläggningar och fastställer
avgifter för sådan leverans. Anläggningar och byggnader som fordras för
verksamheten uppförs av verket.

Utgifterna för verkets
investeringar bestrids från investeringsanslaget till kraftstationer m. m. dels
genom inkomstmedel som uppbärs och redovisas av verket, dels genom medel som i
övrigt ställs tUl verkets förfogande.

VattenfaUsverket förvallar
statens aktier i produktionsbolagen Bastusels kraft AB, Bergeforsens kraft AB,
Bråvallakraft AB, Forsmarks kraftgrupp AB, Fyriskraft AB, AB Grytforsen, AB
Kattstrupeforsen, Rebnis kraft AB, Stockholms kraftgrupp AB och AB Umeforsen, i
distributionsbolagen AB Alebygdens elverk, AB Boxholms elverk, AB Finspångs
elverk, Motala Ströms kraft AB, Piteortens eldistributions AB, Rönninge
elektriska AB, AB Skillingaryds elverk, AB Stenungsunds elverk, Umeå elektriska
distributions AB, Vikbolandets elektriska kraft AB, Vingåkers elverk AB,
Viskans kraft AB och AB Värmdö elverk samt i Kolbäcks belysnings AB, AB
Kärnkraftutbildning, Luleå energiverk AB, Oljeprospektering AB, Petroswede AB,
Svensk kärnbränsleförsörjning AB och Östgas AB.

s. 492 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

492

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ekonomisk
översikt m. m.

Tillgångarna
i statens vattenfallsverks fond uppgick den 30 juni 1974 till sammanlagt 13 761
mUj. kr., varav 12 176 milj. kr. hänförde sig till naturtillgångar och
anläggningar, 745 milj. kr. tUl inventarier och förråd och återstoden till
poster av finansiell natur. Sedan skulderna frånräknats var fondens
kapitalbehållning 8 351 milj. kr. inkl. balanserade överskottsmedel.

Vattenfallsverkets
resultaträkningar för de tre senaste budgetåren framgår av följande
sammanställning (i 1 000-tal kr.).

1971/72

1972/73

1973/74

Rörelseintäkter Driftkostnader

1426 210 617418

1 565 415 657 818

2068 156
-1 118086

Rörelseresultat
före avskrivningar

808 792

907 597

950
070

Avskrivningar

352
350

403
006

-
436163

Rörelseresultat

456 442

504 591

513
907

Finansiella och extraordinära intäkter och kostnader,
netto

872

14 657

3 717

Resultat före bokslutsdispositioner och skatter

455 570

519 248

510190

Bokslutsdisposilioner m. m. Kommunalskatter

17 558

19 641

4000

23
074

51000

-
25173

Överskott

418 401

492174

536
017

Överskott i medeltal av disponerat statskapital

7,0 %

7.2 %

7.0 %

Verksamheten
under budgetåret 1973/74 kom att präglas av oljekrisen och av en ogynnsam
kraftbalans med en mindre andel vattenkraft än som hade förutsatts.
Försäljningen av fast kraft påverkades av konsumtionsbegränsningar och
frivilligt elsparande. Trots detta steg intäkterna från verkets fasta
kraftförsäljning med 351 milj. kr. Detta förklaras av att de höga oljepriserna
utlöste leveransavtalens bränsleprisklausuler och av att de tillägg till
taxorna som är beroende av konsumentprisindex ökade. Även kostnaderna blev
väsentligt högre än under budgetåret 1972/73. Bl. a. steg kostnaderna för
bränsle och inköpt kraft efter avdrag för tillfällig kraftförsäljning med 315
milj. kr. Verksamhetens övriga kostnader steg kraftigt på gmnd av avtalsenliga
löne- och för-månsförbätlringar och väsentligt högre materialpriser. Efter
avskrivningar och finansiella poster men före bokslutsdispositioner och kommunala
skatter visade verksamheten ett resultat av 510 milj. kr., vUket är 9 milj. kr.
sämre än föregående budgetår. En del av den lagerreserv som skapats under
budgetåret genom uppskrivning av inneliggande oljelager till
återanskaffningspris måste upplösas för att det av Kungl. Maj:t fastställda
förräntningskravet skulle uppnås. Efter skatter åter-

s. 493 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 493

stod
ett nettoöverskott om 536 milj. kr., vilket svarar mot en förräntning med 7,0
% av det disponerade statskapitalet.

Antalet
anställda i tjänst hos vattenfallsverket under budgetåret 1973/74 var i
medeltal 10 699 mot 10 221 budgetåret 1972/73 och 9 684 budgetåret 1971/72. Den
omfattande investeringsverksamheten och tillkomsten av nya
värmekraftanläggningar har krävt personal-förstärkningar inom såväl byggande
som drift- och administrationsavdelningar samt för planerings- och
projekteringsuppgifter.

Den
för vattenfallsverket totala belastningen och totalt disponibla energin under
de tre senaste budgetåren framgår av följande sammanställning.

1971/72 1972/73 1973/74

9 390

10 040

10 480

1400

1400

1470

16 810

18 350

19 870

1650

1780

1890

320

390

430

2190

2 480

2 580

Belastning
(i GWh) Fasta leveranser: Industri

Konununikationer
Kraftföretag Egen detaljdistribution Övriga konsumenter överföringsförluster

Summa
fasta leveranser 31760 34 440 36 720

3 370

4 360

3 570

35130

38 800

40290

25 390 3 180 3 500 3 060

30 960

2 960

3 470

1410

30 300

3 810

4 030

2150

35130

38 800

40 290

Leverans
av tiUfällig kraft inom och utom landet inkl. överföringsförluster

Total
belasming

Disponibel
energi (i GWh)

Vattenkraft

Värmekraft

Import

Inköpt kraft frän svenska
leverantörer

Totalt
disponibel energi ' 1 GWh (gigawattimme) = 1 milj. kilowattimmar

Vattenfallsverkets
leveranser under budgetåret 1973/74 av fast kraft exkl. överföringsförluster
ökade med 6,8 %. Ökningstakten var lägre än under närmast föregående budgetår,
vilket tUl stor del beror på den milda väderlek som rådde och de
konsumtionsbegränsande åtgärder som vidtogs förra vintern. Den lägre
ökningstakten blev särskilt påtaglig beträffande leveranserna tUl inhemska
återdistributörer, tiU vilka försäljningen ökade med endast 2,5 % mot 8,8%
under budgetåret 1972/73. Verkets egen detaljdistribution uppvisar en på
motsvarande sätt minskad förbrukningstillväxt. Leveranserna till industrin
ökade med 4,3 % mot 6,8 % budgetåret innan. Ökningstakten var lägre än under
budgetåret 1972/73 för flertalet industrigrupper, speciellt för massa- och pappersindustri
samt stålverk.

Produktionen
av vattenkraft under budgetåret 1973/74 minskade

s. 494 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 494

trots tillkomsten av nya anläggningar med en
medelårsproduktion av ca 700 GWh med 660 GWh i förhållande till budgetåret
1972/73, då tiUgången på vatten var synnerligen riklig. Genom avsänkning av
regleringsmagasinen med ca 9 % kom produktionen av vattenkraft ändå att
översliga medelårsproduktionen. Vattenkraftproduktionen under budgetåret
1973/74 motsvarade således 104 % av produktionen under ett medelår mot 112 %
budgetåret 1972/73 och 94 % budgetåret 1971/72.

Den högre
belastningen under budgetåret 1973/74 kunde tiUgodoses med en ökad
värmekraftproduktion samt ökade inköp från kraftföretag inom och utom landet.

Vattenfallsverkets
investeringsanslag och medelsförbrukning under budgetåren 1971/721973/74
redovisas i följande sammanställning (i 1 000-tal kr.).

Ingående Anslag Medelsför- Utgående

behållning förbrukning behållning

1971/72 65367 1140000 1147044 58 323

1972/73 58 323 1328 000 1257 704 128 619

1973/74 128 619 1418 000 1384 993 161626

Från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. hade för
budgetåret 1973/74 anvisats sammanlagt 1 418 mUj. kr., varav 61 mUj. kr. på
tiU-läggsstat I (prop. 1973: 170, NU 1973: 71, rskr 1973: 384) och 39 milj. kr.
på tilläggsstat II (prop.
1974: 2, NU 1974: 1, rskr 1974: 30). Anslagshöjningarna motiverades av dels
kostnadsökningar för det tidigare beslutade investeringsprogrammet, dels köp
av aktierna i Viskans kraft AB. Den för samma budgetår fastställda
investeringsramen var 1 378 milj. kr. Vattenfallsverket tog dessutom i anspråk
7 milj. kr. av anslagsreserven. Medlen hade ställts till verkets förfogande
för tidigareläggning av vissa investeringsobjekt.

Staten; vattenfalisverk Allmänna energifrågor

I anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 redovisar
statens vattenfallsverk inledningsvis sin syn på nuvarande och framtida
förhållanden på energiområdet. Vad särskilt gäller förbrukningen av och
försörjningen med elektrisk energi framhåUer verket i korthet följande.

Sveriges
totala förbrukning av primärenergi år 1973 var 430 TWh, varav 290 TWh
tillgodosågs med importerade oljeprodukter. Den totala produktionen av
elektrisk energi i landet uppgick samma år till 76,4 TWh. Härav producerades
19,7 % i anläggningar som företrädesvis utnyttjade olja som bränsle, 2,5 % i
kämkraftanläggningar och återstoden

1 TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar

s. 495 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 495

i
vattenkraftanläggningar. Även om elproduktionen således endast till en mindre
del är baserad på olja, är oljans andel av landets totala energiförsörjning
hög. Sveriges energiförsörjning är därför beroende av en säker oljetillförsel.

Prisstegringarna
på olja har varit betydande och en hög prisnivå förutses bli bestående. Till
följd härav och med hänsyn till risken för störningar i oljeproduktionen av
det slag som inträffade hösten 1973 har flertalet länder intensifierat sina
strävanden all minska beroendet av importerad olja.

Utbyggnad
av energianläggningar sker med utgångspunkt från konsumenternas behov av
energi i olika former. Producenterna av elektrisk energi måste på grund av
långa utbyggnadstider för sina anläggningar söka förutsäga konsumenternas
elbehov långt fram i tiden.

Möjligheterna
att minska energikonsumtionens ökningslakt har under senare år uppmärksammats i
allt högre grad. Alla möjligheter att hushålla med energi bör enligt
vattenfallsverkets mening tas till vara och strävanden i en sådan riktning bör
stödjas. Verket stöder arbeten som syftar till effektivare användning av
elektrisk energi hos såväl industii-som detaljabonnenter. Verket lämnar bl. a.
bidrag till uppförande av ett antal försöksanläggningar för utnyttjande av
värmepumpar.

Erfarenheterna
från vintern 1973/74 visar att viss begränsning av elkonsumtionen temporärt
kan uppnås genom ökad information och frivilligt sparande i förening med
måttUga restriktioner. Besparingarna skedde under en begränsad tidsperiod i ett
krisläge och kunde åstadkommas genom cii intensiv informationskampanj.

I ett längre
tidsperspektiv är utsikterna alt nedbringa konsumtionens tillväxt väsentligen
beroende på möjligheterna att med nya tekniska lösningar hushålla med energi.
Ny teknik kan påverka utformningen av framtida industriprocesser och leda till
ett minskat behov av energi. Ett ändrat utnyttjande av induslriresursema
däremot, t. ex. lägre inhemsk förädlingsgrad, kan visserligen reducera svensk
industris behov av energi, men detta innebär endast alt konsumtionen av energi
flyttas över till andra länder.

Sveriges framtida behov av
energi beror på de krav på levnadsstandard som samhället och dess medborgare
ställer. Ökad förädlingsgrad inom industrin, krav på återcirkulation av
råvaror, förbättrad arbels-och bostadsmiljö etc. medför ökad efterfrågan på
förädlade energiformer. Nya prioriteringar i samhället kan visserligen påverka
energianvändningen och därmed också energiproduktionen, men mer betydande
förändringar kräver omställningar som det torde la avsevärd tid att
förverkliga. Även om tillväxttakten i energikonsumtionen i stort skulle kunna
dämpas, är det emellertid starkt motiverat att räkna med ett fortsatt ökat
behov av elenergi genom övergäng till el från andra energiformer.

s. 496 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 496

Prissättningen
har framhållits som ett medel att påverka energikonsumtionens tillväxttakt.
Kännedomen om sambandet meUan energipris och förbrukning är emellertid
bristfällig. Priskänsligheten kan dock väntas vara låg inom flertalet områden,
eftersom energikostnaden för de flesta konsumenter är måttiig i förhåUande tUl
energins betydelse. I Sverige tillämpas på elområdet tariffer som är baserade
på självkostnader beräknade ur kraftsystemets långsiktiga marginalkostnader. En
sådan prissättning ger upplysning om elenergins långsiktiga prisutveckling och
underlag för konsumenternas planering av sin energiförsörjning på ett
samhällsekonomiskt riktigt sätt.

Flertalet industriländer
har under senare år satsat på en successivt stigande kärnkraftbaserad
elproduktion bl. a. för att minska beroendet av oljeimport. Antalet
kommersiella kärnkraftaggregat i stationer om minst 100 MWi i drift i väriden
väntas under år 1974 öka från 116 tUl 152. Antalet beställningar av nya
aggregat har ökat markant till följd av oljekrisen. Det har exempelvis
rapporterats att Frankrike fördubblar sina beställningar av reaktorer tUl
sammanlagt 13 enheter under åren 1974 och 1975. Enbart i Västeuropa väntas år
1980 ca 135 aggregat med en sammanlagd eleffekt av ca 85 000 MW vara i drift i
stationer om minst 100 MW.

Produktion av kärnkraft är
i likhet med all arman teknisk verksamhet förenad med säkerhetsmässigt och
miljömässigt risktagande. Risktagandet har i samband med tillståndsgivning och
i andra sammanhang sannolikt anlyserats mer ingående i fråga om kämkraft än
beträffande någon annan gren av industriell verksamhet. Bl. a. av detta skäl
har underlag skapats för en debatt som i vissa länder, främst Förenta statema
och Sverige, blivit mycket livlig.

Vattenfallsverkets
sammanfattande bedömning av kämkraften från säkerhets- och mUjösynpunkt bl.
a. mot bakgrund av de utredningar och annat material i fråga om haveririsker,
avfallshantering och användning av reaktorplutonium för framställning av
kämladdningar är, att den inte har nackdelar av sådan tyngd och omfattning
som det har hävdats i den svenska debatten. Den introducerar inte risker som är
oacceptabla för industrisamhället. Kämkraftens fördelar är större än dess
nackdelar. Det behöver därför inte råda någon tveksamhet inför en fortsatt
utbyggnad av kämkraft.

Alternativa
energikällor ägnas stort intresse i Sverige liksom i flertalet andra länder.
Det närmast till hands liggande alternativet till kärnkraft är oljebaserad
elproduktion. Elenergi från oljebaserade värmekraftanläggningar är emeUertid
f. n. nästan dubbelt så dyr som elenergi producerad i kärnkraftverk. Enligt vattenfallsverkets
uppfattning är oljebaserad värmekraft dessutom ett mUjömässigt sämre
alternativ än kämkraft och skulle ytterligare kraftigt öka Sveriges beroende av
olja. Kostnads-bUden för oljebaserad mottryckskraft är bättre än för värmekraft
base-

' 1
MW (megawatt) = 1 000 kilowatt

s. 497 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 497

rad
på olja, men utgör inte heller den en fullgod ersättning för kärnkraft.

Svårigheterna
att tillgodose ett stigande oljebehov stimulerar till ett bättre utnyttjande av
väridens kolliUgångar. Energi från koleldade anläggningar beräknas emellertid
bli dyrare än från oljebaserade anläggningar och medför dessutom större
miljömässiga olägenheter. Del torde behövas avsevärd tid för omställning till
ökad kolanvändning i världen. Möjligheterna alt utnyttja kol i betydande
utsträckning är därför begränsade även i vårt land.

Vattenkraften
förmår i framtiden täcka endast en mindre andel av det stigande behovet av
elektrisk energi. I den utsträckning återstående vattenkrafttillgångar ca 35
TWh/år med hänsyn till andra samhällsintressen tillåts bli tagna i anspråk
erhålls ett tillskott av lätt reglerbar elenergi, som är av utomordentlig
betydelse i det framtida kraftsystemet som komplement till annan produktion.

Ved
och skogsavfall utnyttjas i viss utsträckning för produktion av elektrisk
energi inom skogsindustrin men kommer troligen att successivt minska i
betydelse från energisynpunkt på grand av framtida knapphet på skogsråvara.
Vissa förhoppningar knyts ibland även till Sveriges totalt sett relativt
betydande energitillgångar torv. Rationell användning av torv som bränsle är
förenad med problem, som kräver ett betydande utvecklingsarbete beträffande
tekniskt/ekonomiska lösningar och ett klarläggande av inverkan på miljön.
Utnyttjande av torv i energiförsörjningen torde i första hand kunna komma i
fråga för lokal produktion av värme.

Vattenfallsverket
har också studerat möjligheterna till produktion av vindkraft. Vindkraft
framstår inte trots tilltalande egenskaper som en rationeU produktionskälla
för elektrisk energi som är lämplig att infogas i utbyggnadsprogrammet.

Inom
det nordiska samarbetsorganet Nordels ram prövas fortlöpande möjligheterna att
samordna planerna för utbyggnad av kraftverk i och samkörningsförbindelser
mellan de nordiska länderna.

Nya
energikällor såsom fusionskraft och solenergi kommer knappast att få någon
betydelse för världens energiförsörjning före år 2000. TUl-varatagandet av
jordvärme kan få avsevärd betydelse i vissa områden, men i Sverige saknas helt
förutsättningar härför.

VattenfaUsverkets
prövning av tänkbara alternativ under överskådlig framtid för att tillgodose
behovet av elektrisk energi ger vid handen alt kärnkraft kompletterad med
vattenkraft är det bästa alternativet för elproduktion från såväl
försörjningsmässig som miljömässig och ekonomisk synpunkt. Det är verkets
uppfattning att energiförsörjningen i landet kräver ett fullföljande av
kraftindustrins planer för kärnkraftens utbyggnad och att kärnkraftens
säkerhetsfrågor är lösta på ett betryggande sätt.

32
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 30

s. 498 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 498

Elförsörjningen

Nederbörden
i landet uppgick under budgetåret 1973/74 lill 92 % av den normala mol resp. 97
% och 98 % under budgetåren 1971/72 och 1972/73. Den 1 juli 1973 var
regleringsmagasinen fyllda tUl 77 %, vilket är sex procentenheter under
medianvärdet för den senaste tioårsperioden. TUlrinningen var riklig i början
av budgetåret men från mitten av augusti och fem månader framåt var den
betydligt lägre än normalt. Även vårfloden 1974 blev under den normala. Vid
budgetårets slut fanns i landets regleringsmagasin en lagrad energimängd av 17
900 GWhi motsvarande en fyllnadsgrad av 63 %. Regleringsmagasinen avsänktes
således med inte mindre än 14 procentenheter under budgetåret 1973/74.

Kraflsituationen
i Sverige försämrades markant i oktober 1973 framför allt på grund av
oroligheter på oljemarknaden. Ett minskat utbud av olja i världen gjorde att
priset steg kraftigt. Under senare delen av november startades en
energibesparingskampanj i syfte att spara olja. Senare infördes även vissa
restriktioner i fråga om elanvändning. Effekten av dessa åtgärder blev god och
tack vare elsparandet kunde värmekraftproduktionen reduceras. Den milda vintem
bidrog också till att minska behovet.

Produktionen
av elektrisk energi i landet samt import budgetåret 1973/74 uppgick till 81 700
GWh, vilket innebär en ökning med 2 300 GWh jämfört med närmast föregående
budgetår. På grund av lägre till-rinning minskade produktionen av vattenkraft
med 700 GWh tiU 57 200 GWh, trots tillkomsten av nya anläggningar med en
produktionskapacitet under ett medelvattenår om ca 1 500 GWh. Eftersom
regleringsmagasinen avsänkles kraftigt kom den totala tillgången på
vattenkraft ändå att överstiga produktionen under ett medelvattenår.
Värmekraftproduk-tioncn ökade budgetåret 1973/74 med närmare 2 400 GWh till 18
300 GWh, varav 2 200 GWh utgjorde kärnkraft, ökningen av värmekraftproduktionen
blev trots elsparandet något större än väntat beroende på att oljekrisen
begränsade möjligheterna till elimport. Denna ökade dock något jämfört med
budgetåret 1972/73 och uppgick till 6 200 GWh, varav 5 400 GWh från Norge och
400 GWh från vardera Danmark och Finland.

Elkonsumtionen
i landet ökade med 2,3 % under budgetåret 1973/74 tUl totalt 76 000 GWh. Den
svaga ökningen berodde väsentligen på sparande och restriktioner under första
halvåret 1974. Exporten exkl. överföringsförluster uppgick tUl 5 200 GWh, varav
huvuddelen levererades till Finland.

Centrala
driftledningen (CDL) lade våren 1970 fram en prognos över elkonsumtionen i
Sverige under 1970-talet. Elförbrukningens årliga till-

1
GWh (gigawattimme) = 1 milj. kilowattimmar

s. 499 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 499

växt
beräknades enligt denna bli 8,1 % jämfört med 7,1 % under 1960-talet. Prognosen
byggde i anslutning tiU 1970 års långtidsutredning på fortsatt snabb tillväxt i
den svenska ekonomin och på en förhållandevis kraftig ökning av antalet elvärmda
bostäder. Elkonsumtionsutvecklingen har de senaste åren företett ett mer dämpat
förlopp. Förbrukningen år 1973 av elektrisk energi inkl. överföringsförluster
var således nära 7 000 GWh lägre än den antogs bli enligt 1970 års prognos.
Skillnaden motsvarar konsumtionsökningen under ca 15 månader. Inom CDL pågår
f. n. en undersökning av elkonsumtionens utveckling i landet t. o. m. 1985. Den
nya prognosen väntas bU klar i slutet av 1974. Oavsett vilken framtidsbedömning
som därvid kommer att redovisas, är det uppenbart alt hänsyn måste tas tUl den
konstaterade avvikelsen mellan verklig förbrukning och 1970 års prognosvärden.

Den
förändrade och ännu ovissa situationen på energimarknaden gör det
utomordentligt svårt att bedöma efterfrågeutvecklingen på längre sikt. Ett av
osäkerhetsmomenten är på vad sätt den höjda energiprisnivån inverkar på den
allmänna ekonomiska utvecklingen och på industriproduktionen. Stor betydelse
får också de beslut på det energipolitiska området som väntas under de
närmaste åren.

Oljeförbrukarna
torde få räkna med att dagens höga oljepris kommer att bestå, dvs. ett pris som
är två till tre gånger högre än tidigare. Detta har bl. a. radikalt förändrat
konkurrensförhållandet mellan elvärme och oljebaserad uppvärmning. Det råder emellertid
osäkerhet om relationen på längre sikt mellan elpriser och oljepriser och om
effekterna av större prisförändringar.

Mot
bakgrund av de här redovisade allmänna förutsättningarna har vattenfallsverket
under våren 1974 sett över prognosen för belastningsutvecklingen t. o. m. år
1983 inom sitt distributionsområde. Tillgängligt material rörande den
ekonomiska utvecklingen har utnyttjats liksom vissa delresultat från det
pågående arbetet med en ny CDL-prognos.

Vid
bedömningen av försäljningsutvecklingen har förutsatts att det kommer att vara
möjligt att tillgodose elabormenternas spontana efterfrågan. Begränsningar i
fråga om elanvändning skall således inte behöva tillgripas. Vidare har antagits
att elenergins prismässiga fördel kommer att bestå. Prognosen avser som vanligt
försäljningen av elektrisk- energi under medelårsförhållanden beträffande
valtenkrafttillgången.

Prognosen
har i första hand anpassats till nuläget beträffande förbrukningen, vartill
beaktats kända eller mycket sannolika förändringar i fråga om de mera betydande
abonnenternas förbrukning. Tidigare framtidsbedömning vad gäller de mindre
abonnenterna har t. v. i allmänhet behållits.

Översynen
har såvitt avser vattenfallsverkets leveranser till industriabonnenter inte
lett tUl någon större förändring av de tidigare prognosvärdena t. o. m. år
1978, men har för tiden därefter resulterat i en upp-

s. 500 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 500

räkning,
som år 1982 uppgår tUl drygt 1 000 GWh. Industrins elförbrak-ning beräknas öka
med 7,5 % per år under perioden 19731978 och med 6,9 % per år under perioden
19781983.

Förra årets prognos för
elförbrukningen mom samfärdselseklom, som domineras helt av siatens järnvägar,
har behållits. Förbrukningen väntas öka med i genomsnitt 2 % per år.

Vad gäller leveranserna
till konsumentgruppen ki-aftföretag m. m., som beslår av större och mindre
kraftföretag, tätorts- och landsbygdsdistributörer inkl. verkets egen
detaljdistribution samt export, har vattenfallsverket räknat med en något lägre
ökningstakt under prognosperiodens fem första år och därefter med ungefär
samma ökningstakt som antogs i föregående års prognos. Detta innebär att
prognosvärdet för år 1982 för denna abonnentgrupp har sänkts med ca 2 900 GWh.
Förbrakningen beräknas nu öka med 8,3 % per år under perioden 19731978 och
med 9,3 % under perioden 19781983. Bakom prognosen ligger bl. a. den tidigare
redovisade bedömningen att kostnaderna för elvärme kommer att utvecklas
gynnsamt i förhållande till andra uppvärmningsformer. En analys av de
kommunala bostadsprogrammen pekar dessutom på en väsentligt större
nybyggnadsaktivitet särskilt beträffande småhusbyggande inom verkets
distributionsområde än i landet i övrigt.

På grundval av preliminära
utredningar sänktes i förra årets prognos pålägget för överföringsförluster
från 10 % tUl 9 % av de fasta elleve-ranserna. Fortsatta utredningar har visat
att även denna nivå är för hög, varför vattenfallsverket nu räknar med ett
förlustpålägg av 8 % under hela prognosperioden.

Resultatet av översynen
har gett en prognos för den totala belastningen inom vattenfallsverkets
distributionsområde år 1978 på 50 000 GWh inkl. tillägg för oförutsett och
överföringsförluster och på 74 700 GWh år 1983. Detta motsvarar en årlig
belastningsökning med 8,2 % under perioden 19741983. Jämfört med förra årets
prognos har översynen lett till en sänkning av belastningsnivån år 1982 med
sammanlagt 2 800 GWh.

Leveranssäkerheten
i det statliga kraftsystemet

Leveranssäkerheten
är en viktig fråga i samarbetet mellan olika kraftföretag och är därför
föremål för ständig uppmärksamhet inom såväl CDL som Nordel.

Kravet på leveranssäkerhet
iimebär i korthet att kraftsystemet skall fylla två villkor. Dels skall behovet
av elenergi kunna tillgodoses i de flesta situationer under året
(energibalans). Dels skall det med viss sannolikhet finnas tiUräcklig
maskinkapacitet i driftdugligt skick för att

s. 501 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 501

täcka
belastningen (effektbalans). Den sistnämnda frågan kan t. v. lämnas åt sidan,
eftersom kravet på effekt f. n. inte påverkar utbyggnadsbehovet.
Framställningen begränsas därför till en kortfattad beskrivning av
energibalansproblemet.

Vid
planeringen av kraftsystemet är det numera nödvändigt att beakta avvikelser
från medelvärdena hos såväl vattenkraftproduktion som värmekraflproduktion och
belastning. Avvikelse hos vattenkraftproduktionen är en följd av nederbördens
variationer mellan åren (torra år och våta år). Avvikelse hos
värmekraftproduktionen beror på att reparationstiderna och antalet
maskinhaverier varierar meUan åren. Avvikelse från den sannolika belastningen
följer av variationer i konjunktur, temperatur m. m.

Så
länge behovet av elektrisk energi tillgodosågs huvudsakligen med vattenkraft
utgjorde variationerna i vattentillgången den största källan till osäkerhet.
Det var därför lämpligt att uttrycka ett kriterium för leveranssäkerheten i
form av ett "torrårskrilerium". Det villkor som skulle uppfyllas var
alt produktionsresurserna skulle vara tillräckliga för att med normal
tillgänglighet hos värmekraftanläggningarna klara den sannolika belastningen
ett exceptionellt torrår. Därvid har eftersträvats en leveranssäkerhet av lägst
97 %, dvs. brist skulle kunna uppstå högst tre år av hundra.

Fortsatta
studier av leveranssäkerhelen har visat att det är nödvändigt att frångå nämnda
utformning av energibalanskriteriet och framdeles räkna med avvikelse också
från medelvärdet hos värmekraftproduktionen. Orsaken härtill är att
belastningsökningen i framtiden kommer att tillgodoses huvudsakligen med
värmekraft.

Vattenfallsverket
har funnit att planeringen även för den nu aktuella prognosperioden bör
inriktas på en leveranssäkerhet av ca 97 %. Detta villkor blir uppfyllt om
summan av 80 % av valtenkraftproduktionen under ett medelvattenår och 90 % av
värmekraftproduktionen vid normal tillgänglighet är större än eller lika stor
som belastningen enligt mest sannolika prognos. Detta kriterium för
leveranssäkerheten kommer att bli bestämmande för utbyggnaden av
produktionsanläggningarna. Det har dock inte påverkat de förslag som
presenteras i anslagsframställningen för budgetåret 1975/76.

Utbyggnadsprogram

Under
budgetåret 1973/74 togs vallenkraftstationen Akkats i Lilla Lule älv och ett
tredje vattenkraflaggregat i Nämforsens kraftstation i Angermanälven i drift.
Vidare togs i drift en gasturbin i Göteborg och ett delägt kraftvärmeverk i
Uppsala.

Tidigare
beslutade och nu föreslagna produktionsanläggningar framgår av följande
sammanställning.

s. 502 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

502

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utbyggnadsobjekt

Älv/förläggningsort

Planerad

idrifttagning

budgetår

Tidigare beslutade

Vittjärv

Luleälven

1974/75

Kärakraft,
aggregat 1

Ringhals

1974/75

Oljekondens
(ombyggnad)

Marviken

1974/75

Kämkraft,
aggregat 2

Ringhals

1974/75

Rebnis

Skellefteälven

1974/75

Porjus
(ombyggnad)

Luleälven

1974/75

Gasturbiner,
aggregat 3 och 4

Hallstavik

1974/75

Gasturbiner,
aggregat 3 och 4

Lahall

1975/76

Gasturbiner,
aggregat 1 och 2

Stallbacka

J 975/76

Gasturbiner,
aggregat 1 och 2

Gunnars
bo

1975/76

Randi

Lilla
Lule älv

1975/76

Torpshammar
jaggregat 2

Gimån

1975/76

Ritsem

Luleälven

1977/78

Kämkraft,
aggregat 3

Ringhals

1977/78

Harsprånget,
aggregat 4

Luleälven

1977/78

Juktan

Umeälven

1977/78

Asele

Angermanälven

1977/78

Kämkraft,
aggregat 1

Forsmark

1978/79

Stenkullafors

Ångermanälven

1978/79

Kämkraft,
aggregat 4

Ringhals

1979/80

Kämkraft, aggregat 2

Forsmark

1980/81

Nu föreslagna

Harsprånget, aggregat 5

Luleälven

1978/79

Porjus, aggregat 12

Luleälven

1978/79

Ligga, aggregat 3

Luleälven

1980/81

Kärnkraft, aggregat 3

Forsmark

1982/83

För
alt efterfrågan på elektrisk energi i början av 1980-talet skaU kunna
tillgodoses behövs betydande krafttillskott. Det billigaste alternativet som
därvid står tUl buds är kärnkraft. Med de oljepriser som enligt
vattenfallsverkets bedömning kommer att gälla i framtiden vore det från
ekonomisk synpunkt motiverat att till budgetåret 1982/83 öka installationen av
kärnkraft i det statiiga kraftsystemet med ca 1 800 MW. Detta skulle vid
normala vattenförhållanden minska oljeförbrukningen nämnda budgetår i
befintliga fossileldade produktionsanläggningar med ca 1,7 milj. m.

Vattenfallsverket
har i sin långsiktiga planering för kärnkraften inriktat sig på fortsatt utbyggnad
i Forsmark, där två aggregat f. n. är under uppförande. Denna utbyggnad sker i
samarbete med Mellansvensk kraftgmpp AB genom Forsmarks kraftgrupp AB, i vilket
verket förvaltar 74,5 % av aktierna. En preliminär överenskommelse har
träffats mellan intressenterna att bolaget skall bygga och driva även ett
tredje och ett fjärde aggregat om vardera 900 MW i Forsmark. Avsikten är därvid
att färdigställa det tredje aggregatet till budgetåret 1982/83. Genom denna
utbyggnad erhåller vattenfallsverket ett tillskott av kämkraft om ca 670 MW.
Begynnelseanslag behövs under budgetåret 1975/76.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
1 Industridepartementet 503

Del
är enligt vad vattenfallsverket nyss har anfört motiverat att installera
ytteriigare ett kärnkraftaggregat budgetåret 1982/83. Verket avstår emellertid
från alt nu föreslå utbyggnad av mer kärnkraft i avvaktan bl. a. på att
förslag om nya lägen för kärnkraftanläggningar skall föreläggas riksdagen.

Ett produktionssystem som
i stor utsträckning baseras på kärnkraft behöver kompletteras med toppeffekt.
Vattenkraften har stora fördelar som toppeffekt och vattenfallsverket har
möjligheter att installera betydande effekttillskott i Lule älv. Dessa
installationer är ekonomiskt gynnsamma beroende bl. a. på fördelarna av ökade
möjligheter till korttidsreglering och till utnyttjande av de stora
långtidsmagasin som redan finns i älven. För att verket skall kunna
tillgodogöra sig effekttillskotten måste utbyggnad av samkörande kraftstationer
ske i så snabb takt som möjligt, vilket också är gynnsamt för den lokala
sysselsättningen. Vattenfallsverket föreslår således installation av ett femte
aggregat i Harsprånget och ett tolfte aggregat i Porjus båda budgetåret
1978/79 samt ett tredje aggregat i Ligga budgetåret 1980/81. Aggregaten ger
sammanlagt ett effekltillskolt om 830 MW. Begynnelseanslag behövs under
budgetåret 1975/76 för att aggregaten skall kunna färdigställas enligt planen.

Som ett led i det
etablerade samarbetet mellan Boliden AB, Skellefteå kommun och vattenfallsverket
om vattenkraftutbyggnader i Skellefteälven har parterna gemensamt påbörjat
projekteringen av Sädva kraftstation och Sädvajaure utökade reglering. Vidare
har AB Kattstrupeforsen, i vilket vattenfallsverket förvaltar 55 % av aktierna,
inlett en undersökning om utbyggnad av Granboforsen i Indalsälven. Eventuella
förslag om utbyggnad av dessa projekt väntas kunna föreläggas regeringen hösten
1975.

I förra årets
anslagsframställning lämnade vattenfallsverket en redovisning rörande
utbyggnaden av två oljekondensaggregat om vardera 320 MW, som tidigare godkänts
av riksdagen dock utan ställningstagande till lokaliseringen.

Med hänsyn till dagens
höga oljepriser och deras troliga utveckling i framliden anser
vattenfallsverket att utbyggnad av anläggningar för fossileldad
värmekraftproduktion inte är aktuell. Verket har emellertid funnit det
angeläget att fullfölja tidigare påbörjade förhandlingar i syfte att
säkerställa en förläggningsplats för en sådan anläggning därest en utbyggnad
skulle bli motiverad senare. De numera slutförda förhandlingarna har lett till
ett avtal med innebörd att vattenfallsverket från Rederi AB Nordstiernan
förvärvar ett markområde vid Nynäshamn, servitutsrätter och vissa tjänster.
Köpet gäller med reservation för att bl. a. behövliga byggnadstillstånd
erhåUs.

Vattenfallsverkets
samarbete och förhandlingar med vissa kommuner beträffande gemensam utbyggnad
och drift av kraftvärmeanläggningar fortsätter. I Göteborg undersöker kommunen
f. n. lämplig föriäggnings-

s. 504 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

504

opaginerad Kontrollera mot PDF

plats för ett olje- eller koleldat kraftvärmeverk. Inom
ramen för samarbetet med Stockholms kommun fortsätter projekteringen av ett
kämkraftvärmeverk i Haninge söder om Stockholm. Med Eskilstuna kommun har
träffats ett förberedande avtal om värmeleverans tUl kommunen från ett
oljeeldat kraflvärmeverk som skall ägas av vattenfallsverket. De tiUstånd som
behövs för utbyggnaden beräknas kunna bli klara under första kvartalet 1975 och
anläggningen skulle kunna tas i drift under budgetåret 1979/80. Innan verket
lägger fram något förslag om utbyggnad skall dock tidsplanen för och den
tekniska utformningen av anläggningen undersökas ytterligare, och en definitiv
överenskommelse med kommunen utformas. Med de betydande mängder gas som väntas
bli tillgängliga om några år från Norrbottens Järnverks AB ombyggda stålverk,
har utbyggnad av ett kraftvärmeverk blivit aktuell även i Luleå.
Vattenfallsverket har tagit upp diskussioner härom med Luleå energiverk AB, som
ägs av Luleå kommun och staten genom vattenfallsverket. Förhandlingama med bl.
a. Södertälje, Huddinge och Botkyrka kommuner om gemensamma oljeeldade
kraftvärmeverk har t. v. uppskjulits för närmare överväganden om projektens
ekonomi.

Med de produktionstillskott som vattenfaUsverket nu
föreslår utöver tidigare beslutade anläggningar erhålls följande energi- och
effektbalanser i det statliga kraftsystemet.

Energibalans budgetåren 1976/771982/83 (i TWh)

1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81
1981/82 ]982;83

opaginerad Kontrollera mot PDF

Primaförbrukning enl. normalårsprognosen inkl. tiUkommande
primaförbrukning (0,5 TWh) vid exceptionella torrårsförhållanden

Försäljning till andra kraft-företag inkl. export

Summa förbrukning

KrafttUlgång från egna befintliga och beslutade
vattenkraftanläggningar, medelår

Krafttillgång från föreslagna nya vattenkraftanläggningar,
medelår

Krafttillgång från egna befintliga och beslutade
värmekraftanläggningar, medellillgänglighet

Krafttillgång frän föreslagna nya värmekraftanläggningar,
medeltillgänglighet

Köp från andra kraftföretag inkl. import

Brist enligt kriteriet för leveranssäkerhet

44,6

48,5

52,8

57,7

62,2

67,1

72,4

3,4

2,7

3,1

2,2

1,3

2,5

2,9

48,0

51,2

55,9

59,7

63,5

69.6

75,3

29,0

29,5

29,9

29,9

29,9

29,9

29,9

__

__

__

0,1

0,2

0,2

0,2

23,6

43,5

39,0

44,3

0.3

4,1

-3,1

28,3

33,8

44,9

3,4

5,3

5,7

5,9

5,1

4,1

4,1

-5,5

s. 505 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

505

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effektbalans budgetåren 1976/771982/83 (i MW)

1976/77
1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 19S2/83

opaginerad Kontrollera mot PDF

Primaförbrukningens maximala timeffekt

Försäljning till andra kraftföretag inkl. export

Summa förbrukning

Installerad effekt i egna befintliga och beslutade
vatfenkraftanläggningar

Installerad effekt i föreslagna nya
vattenkraft-anläggningar

Installerad effekt i egna befintliga och beslutade
värmekraftanläggningar

Installerad effekt i föreslagna nya värmekraftanläggningar

Köp från
andra kraftföretag

Summa installerad effekt

Effektreserv

D:o i % av primaförbrukning-ens maximala timeffekt

8 790

193 8 983

9 610

258 9 868

8 050

293 8 343

10 520 11430 12 330 13 310

200 25 300 300

10 720 11455 12 630 13 610

6 741

6 106

6 946

6 946 6 946 6 946 6 946

830

830

830

660

4 048

5 633

4 048

6548 7218 7218 7218

_ -

--

__

__

-------

_____

670

393

543

406

256

106

106

106

10
547

11332

12 985

14 410

15 100

15100

15 770

2 204

2 349

3117

3 690

3 645

2 470

2 160

27,4

26,7

32,4

35,1

31,9

20,0

16,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Energibalansen visar att det med det föreslagna utbyggnadsprogrammet
är möjligt att med önskad leveranssäkerhet tUlgodose den förutsedda
förbrukningen av elektrisk energi t.o.m. budgetåret 1980/81. Bristen budgetåren
1981/82 och 1982/83 kan enligt vatienfallsverkets bedömning klaras med
åtgärder, som inte kräver begynnelseanslag under budgetåret 1975/76.

Från effektsynpunkt synes leveranssäkerheten
tiUfredsställande under samtliga budgetår utom 1982/83. De åtgärder som
planeras för att klara energibalansen under senare delen av den redovisade
perioden väntas tillgodose även behovet av effekt sistnämnda budgetår.

I vattenfallsverkets projektreserv kvarstår två
gasturbiner om tillsammans ca 150 MW. Från elförsörjningssynpunkt
ändamålsenliga reservprojekt, som vid behov skall kunna sättas igång med kort
varsel, saknas f. n. nästan helt. Verket föreslår emellertid alt
projektreserven utökas med oljelagringsanläggningar. Bearbetade projekt väntas
föreligga i mitten av år 1975. Kostnadema för oljelagringsutrymmen om 750 000
m uppskattas till 75 milj. kr.

Medelsförbrukning

VaUenfallsverkets investeringsram för budgetåret 1974/75
är fastställd till 1 467 milj. kr. Härutöver disponerar verket enligt Kungl.
Maj:ts särskilda beslut 2,1 milj. kr. av konjunkturreservmedel.
Sammanlagt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

506

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
469,1 milj. kr. står därmed till verkets förfogande under budgetåret 1974/75.
Medelsbehovet inkl. nämnda konjunkturreservmedel beräknas nu lill 1 638 milj.
kr., vilket överstiger investeringsramen med 168,9 milj. kr. Större delen av
det ökade medelsbehovet beror på löne- och prisstegringar.

För
budgetåret 1975/76 har vattenfallsverket beräknat ett medelsbehov av 1 750
milj. kr. Fördelningen på olika typer av investeringsobjekt framgår av följande
sammanställning, som också utvisar den verkliga medelsförbmkningen och det
beräknade medelsbehovet för resp. budgetåren 1973/74 och 1974/75 (i milj.
kr.).

Verklig medelsförbrukning

Beräknad brukning

medelsför-

1973/74

1974/75

1975/76

Vattenkraftanläggningar Värmekiaftanläggningar
Kärnbränsle

Dislributionsanläggningar övriga ändamål

271,6 661,2

22,1 357,1

53,3

334,8 877,3

374,5 27,3

381,2 829,1

74,0 393,6

66,5

1 365,3

1 613,9

1744,4

Kanalanläggningar

19,7

24,1

5,6

1 385,0

1 638,0

1 750,0

För
vattenkraftanläggningar föreslår vattenfallsverket följande
investeringsprogram (i 1000-tal kr.).

Totalkostnad

Faktisk
ut-

Beräknad
utgift

beräknad

gift t.
0. m.

1974

1974-06-30

1974/75

1975/76

/. Företag påbörjade före

1974-07-01

Porjus kraftstation.

ombyggnad, med Lule-

jaure reglering

200 000

119 900

72 300

5 700

Vittjärvs kraftstation

jämte reglerings-

åtgärder

124 000

88 300

32 100

3 100

Rilsems kraftstation med

Sitasjaure reglering

333 000

118 900

76 500

89 100

Torpshammars kraftsta-

tion, aggregat 2, jämte

utökad korttidsregle-

ring

25 000

5 500

12 300

6 100

Randi kraftstation med

Randijaure reglering

130 000

32 600

37 800

52 400

Juktans pumpkraft-

staiion

285 000

32 300

59 600

64 800

Kapitaltillskott för er-

sättningskraft m. m.

1900

1 100

Anläggningsmedel till

regleringsföretag

7 500

8 100

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

507

opaginerad Kontrollera mot PDF

Totalkostnad

Faktisk
ut-

Beräknad

utgift

beräknad

gift t.
o. m.

1974

1974-06-30

1974/75

1975/76

Efterarbetcn och skade-

regleringar för idrift-

tagna vattenkraft-

anläggningar

12 700 308 900

8 000 236 200

//.
Företag som påbörjas

1974175

Harsprångets kraft-

station, aggregat 4

47 000

15 400

17 200

Äsele kraftstation

78 000

__

7 300

32 400

Stenkullafors kraft-

station

120 000

3 200 25 900

36 100 85 700

///.
Företag avsedda att

påbörjas 1975(76

Porjus kraftstation.

aggregat 12

104 000

14 100

Harsprångets kraft-

station, aggregat 5

195 000

44 100

Ligga kraftstation,

aggregat 3

111000

334
800

1 100

59
300

381
200

Redogörelse
för Porjus kraftstation med Lulejaure reglering har lämnats i prop. 1971:1
(bil. 15 s. 146). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 167 milj.
kr., beräknas nu bli 200 milj. kr. Redogörelse för Vittjärvs kraftstation jämte
regleringsåtgärder har lämnats i prop. 1971:1 (bil. 15 s. 146).
Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 109 milj. kr., beräknas nu
bli 124 milj. kr. Redogörelse för Ritsems kraftstation med Sitasjaure reglering
har lämnats i prop. 1971: 1 (bil. 15 s. 147) och i prop. 1972:1 (bU. 15 s.
113). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 250 mUj. kr.,
beräknas nu bli 333 milj. kr. Färdigställandet av anläggningen har senarelagts
åtta månader och stationen planeras nu bli tagen i drift hösten 1977.
Redogörelse för utbyggnad av Torpshammars kraftstation med ett andra aggregat
jämte utökad korttidsreglering har lämnats i prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 114).
Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 20,7 milj. kr., beräknas
nu bli 25 milj. kr. Redogörelse för Randi kraftstation med Randijaure reglering
har lämnats i prop. 1973:1 (bU. 15 s. 125). Anläggningskostnaden, som tidigare
har angeUs tUl 107 mUj. kr., beräknas nu bli 130 milj. kr. Redogörelse för
Juktans pumpkraftstation har lämnats i prop. 1973: 1 (bU. 15 s. 125).
Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 215 milj. kr., beräknas nu
bli 285 milj. kr. Kapitaltillskott för ersättningskraft m. m. avser
återbetalning av tidigare lämnade delägarlån till AB Grytforsen, Bastusels
kraft AB och Rebnis kraft AB efter avdrag för delägarlån till Bergeforsens
kraft AB och AB Kattstrupeforsen för fi-

s. 508 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 508

nansering av återstående regleringskoslnader och mindre
komplette-ringsålgärder. Anläggningsmedel till regleringsföretag avser medel
huvudsakligen skadeersättningar för anläggningar som tagits i drift inom Dalälvens,
Indalsälvens, Angermanälvens, Umeälvens och Skellef-teälvens flodområden.
Efterarbetcn och skaderegleringar för idrifttagna vattenkraftanläggningar avser
huvudsakligen kvarvarande skaderegleringar. Redogörelse för utbyggnad av
Harsprångets kraftstation med ett fjärde aggregat har lämnats i prop. 1974: 1
(bU. 15 s. 192). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts tUl 40 mUj.
kr., beräknas nu bli 47 mUj. kr. Med hänsyn till övriga arbeten i Luleälven har
idrifttagnings-tidpunkten för aggregatet tidigarelagts med tio månader.
Byggnadsarbetena avses nu bli påbörjade under hösten 1974 och aggregatet
planeras bli taget i drift under år 1978. Redogörelse för Åsele kraftstation
har lämnats i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 192). Anläggningskostnaden, som tidigare
har angetts till 60 milj. kr., beräknas nu bli 78 milj. kr. Arbetena på
anläggningen avses bli påbörjade under våren 1975 och stationen planeras bli
tagen i drift hösten 1977. Redogörelse för Stenkullafors kraftstation har
lämnats i prop. 1974:1 (bU. 15 s. 192). Anläggningskostnaden, som tidigare har
angetts till 95 milj. kr., beräknas nu bli 120 mUj. kr. Arbetena på
anläggningen avses bli påbörjade under sommaren 1975 och stationen planeras bli
tagen i drift hösten 1978.

Porjus
kraftstation byggs f. n. om och utökas med ett aggregat. Stationen förbereds
därvid för utbyggnad med ytterligare ett aggregat. Detta aggregat får en
maximivattenföring av 470 mVs och en effekt av 240 MW. Från aggregatet
utsprängs en ca 0,6 km lång avloppstunnel som förbinds med två av de gamla
avloppstunnlama. En av dessa vidgas på en sträcka av 1,1 km. EffekttUlskottet i
stationen blir 219 MW. Anläggningskostnaden beräknas bli 104 milj. kr.
Byggnadsarbetena avses bli påbörjade i början av år 1976 och aggregatet planeras
bli taget i drift under år 1979.

Harsprångets
kraftstation byggs f. n. ut med ett fjärde aggregat. Stationen avses bli
utökad med ytterligare ett aggregat jämte en höjning av dämningsgränsen med en
meter. Detta aggregat får en maximivattenföring av 485 mVs och en effekt av
444 MW. Från aggregatet utsprängs en tre km lång avloppstunnel. En
sänknmgskanal utförs i älvfåran nedströms avloppstunnelns utlopp.
EffekttUlskottet i stationen blir 442 MW och produktionstillskottet 194 GWh/år.
Anläggningskostnaden beräknas bli 195 milj. kr. Byggnadsarbetena avses bli
påbörjade under sommaren 1975 och aggregatet planeras bli taget i drift under
år 1979.

Ligga kraftstation logs i drift i början av 1950-talet.
Stationen är f. n. utrustad med två aggregat. Stationen avses bli utökad med
ytterligare ett aggregat jämte en höjning av dänmingsgränsen med 0,8 m. Detta
aggregat får en maximivattenföring av 520 m/s. Från aggregatet utsprängs en
0,9 km lång avloppstunnel. EffekttUlskottet i stationen blir 170 MW.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

509

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anläggningskostnaden
beräknas bli 111 milj. kr. Maskineriet avses bli upphandlat under våren 1976.
Byggnadsarbetena avses bU påbörjade våren 1977 och aggregatet planeras bli
taget i drift under hösten 1980.

För
värmekraftanläggningar föreslår vattenfaUsverket följande
investeringsprogram (i 1 000-tal kr.).

Totalkostnad
beräknad 1974

Faktisk utgift t.o.m. 1974-06-30

Beräknad

utgift

1974/75

1975/76

I. Företag påbörjade före 1974-07-01

Ringhals kraftstation: Aggregat 1 och 2 Aggregat 3
Aggregat 4

1 593 000 1 346 000 I 189 000

1 482 100

392 100

60 000

100 900 403 300 123 300

10 000 364 000 209 000

Marvikens kraftstation, ombyggnad

89 000

61600

26 500

900

Gasturbinanläggningar: HaUstavik, aggregat 3

och 4 66 000
Gunnarsbo, aggregat 1 och 2 52 000 Lahall, aggregat 3

och 4 72 000
Stallbacka, aggregat 1 och 2 87 000

53 100 24 000

24 800 41000

12 900 21 100

39 500 27 100

6 900

7 700

18 900

KapitaltiUskotttiU:
Forsmarks kraftgmpp AB

aggregat
1 och 2 FynsKraft AB Stockholms kraftgmpp AB AB Kämkraftutbildning

109 000 7 700 1500 2 500

191000

- 100

1500

Efterarbetcn
för idrifttagna värmekraftanläggningar

2 000 877300

2 000 811800

II.
Förelag avsedda att
påbörjas 1975176 Kapitaltillskott till: Forsmarks kraftgrupp AB, aggregat 3

877300

17 300 829100

Redogörelse
för utbyggnad av de två första aggregaten i Ringhals kraftstation har lämnats i
prop. 1968: 1 (bU. 9 s. 131), prop. 1968: 155 (s. 26) och i prop. 1969: 1 (bU.
15 s. 91). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts tUl 1 578 milj. kr.,
beräknas nu bli 1 593 mUj. kr. Slutkostnaden beräknas motsvara ca 1 000 kr./kW
installerad effekt. De båda aggregaten beräknas bli tagna i kommersiell drift
mot slutet av år 1974. Redogörelse för utbyggnad av Ringhals kraftstation med
ett tredje aggregat har lämnats i prop. 1972:1 (bil. 15 s. 117 och 124). Anläggningskostnaden,
som tidigare har angetts tUl 1 200 mUj. kr., beräknas nu bli 1 346 milj. kr.
Redogörelse för utbyggnad av Ringhals kraftstation

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 510

med
ett fjärde aggregat har lämnats i prop. 1973: 1 (bU. 15 s. 129). Anläggningskostnaden,
som tidigare har angetts tiU 1 045 mUj. kr., beräknas nu bli 1 189 milj. kr.
Redogörelse för ombyggnaden av Marvikens kraftstation lill oljeeldad
kondenskraftstation har lämnats i prop. 1971: 1 (bil. 15 s. 150).
Anläggningskostnaden beräknas oförändrat tUl 89 milj. kr. Redogörelse för
gasturbinaggregaten i Hallstavik har lämnats i prop. 1973: 1 (bU. 15 s. 129).
Anläggningskostnaden beräknas oförändrat till 66 milj. kr. Redogörelse för
gasturbinaggregaten i Gunnarsbo har lämnats i prop. 1972: 1 (bU. 15 s. 116).
Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 45 mUj. kr., beräknas nu
bli 52 milj. kr. Redogörelse för gasturbinaggregaten i Lahall har lämnats i
prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 130). Anläggningskostnaden beräknas oförändrat tUl 72
milj. kr. Redogörelse för gasturbinaggregaten i Stallbacka har lämnats i prop.
1973: 1 (bil. 15 s. 130). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till
75 milj. kr., beräknas nu bli 87 mUj. kr. Redogörelse för Forsmarks kraftgrupp
AB, som verket har bUdat tillsammans med Mellansvensk kraftgrupp AB för
uppförande och drift av två kärnkraftaggregat i Forsmark, har lämnats i prop.
1971:145 (s. 51 och 55) och i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 137). Anläggningen
avses liU viss del bli finansierad med lån på den allmänna kapitalmarknaden.
Härutöver behövs lån från delägarna. Redogörelse för Fyriskraft AB, som verket
har bildat tiUsammans med Uppsala kommun för uppförande av ett kraftvärmeverk,
har lämnats i prop. 1970:105 (s. 35). Medelsbehovet under budgetåret 1974/75
avser verkets andel av erforderliga lån från delägarna för finansieringen av
slutlikvider. Under nästa budgetår väntas bolaget till viss del kunna
återbetala tidigare erhållna lån. Redogörelse för Stockholms kraftgrupp AB, som
verket har bildat tillsammans med Stockholms kommun för uppförande, förvärv och
drift av energianläggningar i Slorstockholmsområdet, har lämnat i prop. 1971:
101. Bolaget bedriver t. v. undersöknings- och projekteringsverksamhet avseende
ett kämkraftvärmeverk i Haninge, vilket kräver medel från delägarna. Konsekvenserna
för Haningeprojektets del av närförläggningsutredningen och av pågående
utredningar om bergförläggning förutsätts bli klarlagda innan det blir möjligt
alt utforma en lokaliseringsansökan. Samarbetet med de kommuner till vilka
värmeleveranser från kraftvärmeverket skall ske förbereds. Underlag för ett
ställningstagande till utbyggnaden väntas föreligga tidigast om ett år.
Redogörelse för AB Kärnkraftutbildning, som verket har bildat tillsanmians med
Sydsvenska kraft AB och Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB för utbildning och
träning av driftpersonal för kämkraftstationer, har lämnats i prop. 1972: 85
(s. 55). Medelsbehovet avser verkets andel av erforderliga lån från delägarna
för finansiering av en simulatoranläggning. Efterarbetcn för idrifttagna värmekraftanläggningar
avser främst färdigställda gasturbinaggregat. Forsmarks kraftgrupp AB bygger f.
n. ut Forsmarks kraftstation med

s. 511 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

511

opaginerad Kontrollera mot PDF

två kärnkraftaggregat. Stationen avses bli utökad med
ytterligare två aggregat om vardera ca 900 MW. Kapitaltillskott behövs därför
från delägarna för finansieringen av byggnadsarbetena, som avses bli påbörjade
under budgetåret 1975/76, VattenfaUsverket bör således medges att lämna
delägarlån till bolaget för dess utvidgade verksamhet, sedan definitiv
överenskommelse härom träffats och godkänts av statsmakterna. Det tredje
aggregatet planeras bli taget i drift budgetåret 1982/83.

Medelsbehovet för kärnbränsle avser intialladdning till
det tredje aggregatet i Ringhals kraftstation. Av det totala beloppet om 74
milj. kr. utgör 36 milj. kr. ersättning för natururan, 17 milj. kr. ersättning
för anrikningstjänsler och 21 milj. kr. ersättning för tillverkning av
bränsleelement.

Vattenfallsverket
har lämnat en särskild redogörelse för investeringar avseende
dislributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten. Medelsbehovet
beräknas tUl 393,6 milj. kr., varav 34 milj. kr. för
driftövervakningsanläggningar, 208,6 mUj. kr. för slamnätsanläggningar, 115
milj. kr. för regionala nät, 35 milj. kr. för lokala nät och 1 milj. kr. för
diverse distributionsanläggningar. Av den totala medelsförbrukningen hänför
sig 309,4 milj. kr. tUl påbörjade och tidigare redovisade arbeten.
Medelsbehovet för tidigare ej redovisade men nu föreslagna arbeten framgår av
följande sammanställning (i 1 000-tal kr.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Totalkostnad
beräknad 1974

Beräknad

utgift

1975/76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Driflövervakningsanläggningar Regionala driftcentraler

Slam- och primärnät

400 kV ledning Messaurefinska gränsen 400 kV ledning
HarsprångetLetsi 400 kV ledning Ritsemnorska gränsen Ombyggnad av 400 kV
ställverk i Storfinnforsen och

Ramsele Förstärkning av Sundsvallsområdets matning 220 kV
ledning HällbyÅseleStenkullafors 400/220 kV transformering i Masmo
Transformatorstation i Jordbroområdet 400 kV ställverk i Örebroområdet 400/130
kV transformering i Kolstad Byte av 400/130 kV transformator i Borgvik
Ombyggnad av 400 kV ställverk i Helsingborg Ospecificerade stamnätsanläggningar

Regionala nät

Ny 40 kV ledning KaresuandoTuollovaara Ombyggnad av 40
och 20 kV ställverk i Porjus Ny 130 kV ledning PorjusGällivare Ombyggnad av
ställverk och nytt kondensatorbatteri i Kalix Utbyte av 130 kV ställverk och
ombyggnad av kontrollanläggning i Vännäs

20 000

49 300

3 600

20 700

200

28 500

100

4 200

700

15900

300

11300

400

30 500

400

47 800

1000

17 900

1500

21 300

100

7 500

2 000

4 100

2 500

2 600

4 400

300

2 600

800

3 300

100

4 100

3 900

4 000

1500

s. 512 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 512

opaginerad Kontrollera mot PDF

Totalkost-

Beräknad

nad
beräk-

utgift

nad 1974

1975/76

7 900

1500

7 200

900

2100

300

3 700

1 100

2 700

1000

2 800

1 600

3 500

1 300

2 300

____

2100

1100

2 200

200

5 400

700

3 300

900

3 200

500

4 700

2 700

14 600

Utökning av transformatoreffekten i Vaple

Utbyggnad av 130 kV ställverk och byte av transformator i
Stornorrfors

Utbyggnad av 220/50 kV transformering i Stalon

Utbyggnad av 220/130 kV transformering i Midskog

Ny 130 kV ledning HarrseleVännäsStornorrfors

Utbyte av relä- och kontrollutrustning i Sköldinge

Ny 130 kV ledning EksundLoddby-Malmön

Ny 130 kV ledning LinghemLinköping

Utbyggnad av 70/20 kV transformatorstation i Ösmo

Installation av 220/70 kV transformator i Danderyd

Utbyte av 220/70 kV transformator och ombyggnad av kontrollbyggnad
i Krylbo

Ny 130/40 kV station på Orust

Ny 130/40 kV station i Lysekil

Utbyte av 130/40 kV transformatorer, installation av
mellantransformator och nytt 40 kV ställverk i Gislaved

Ospecificerade regionala nät

Lokala nät

Ospecificerade lokala nät 20 000

Diverse distributionsanläggningar

Vissa anskaffningar för försvarsberedskap 3 000 1000

84 200

Utformningen av storkraftnätet är beroende av
produktionsutbyggna-derna och lokaliseringen av kämkraftverken. Utförda
utredningar pekar på att ett spänningssystem för 800 kV kan bli ett altemativ
till fortsatt utbyggnad av 400 kVnätet. Detta gäller i synnerhet för det fall
kärnkraftutbyggnaderna koncentreras till ett fåtal mycket stora anläggningar.

Med
utgångspunkt från att behovet av elektrisk energi under överskådlig tid
väsentligen kommer att tillgodoses med kärnkraft och med hänsyn till den
osäkerhet som råder beträffande den framtida lokaliseringen av
elproduktionsanläggnmgar är det enligt verkets uppfattning nödvändigt att nu
planera för en övergång till 800 kV systemspänning i början av 1980-talet.
Verket inriktar sig därvid i första hand på en 800 kV förbindelse
Forsmarknorra Stockholmsödra StockholmSödermanlandOskarshamn för anslutnmg
av det andra aggregatet i Forsmark och det tredje aggregatet i Oskarshamn.
Definitivt beslut att övergå till den högre systemspänningen behöver emellertid
inte fattas förrän våren 1975. Något medelsbehov uppstår inte förrän budgetåret
1976/77.

I och med
införandet av det totalintegrerade datasystem som nu är under utbyggnad
erhåller verket ett tidsenligt driftövervakningssystem på nationeU nivå (prop.
1973: 1 bU. 15 s. 143 och 144). Den lämpliga principiella uppbyggnaden av
driftövervakningen på regional och lokal

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 513

nivå
har utretts under det senaste året. Utredningen har visat att också regionala
driftcentraler med underställda distriktscentraler bör inrättas. Den nationella
centralen får därvid ansvar för produktions- och driftledning för
storkrafmätet, medan de regionala centralema får ansvar för driftiedning för
regionala ledningsnät och avses dessutom bli utnyttjade för manövrer och
regleringrepp i de viktigaste kraftanläggningarna inom regionen. De regionala
centralema avses få tUlgång till omfattande automatisk insamling och behandlmg
av data i relativt stora processdatorer och skaU successivt ersätta nuvarande
konventionella fjärrkontrollanläggningar.

Den
detaljerade utformnmgen av driftövervaknmgssystemen på regional nivå har inte
fastlagts, varför det totala anslagsbehovet för an-läggningama ännu inte kan
bedömas. Anslagsbehovet under budgetåret 1975/76 har vattenfaUsverket
uppskattat tiU 20 milj. kr.

Vattenfallsverket
hemställer om medel för omedelbar avskrivning av anskaffningama för
försvarsberedskap. Anskaffningarna avser bl. a. utrustning för
telekommunikationer.

Medelsbehovet
för kanalanläggningar avser kostnader för fördjupning av Trollhätte kanal.
Redogörelse härför har lämnats i prop. 1971:126. Kostnaderna som tidigare har
angetts tUl 65 milj. kr., beräknas nu bli 68 milj. kr. Arbetena beräknas bli
färdigställda så långt att trafik med fartyg med 5,3 m djupgående kan medges
från slutet av år 1974.

Medelsbehovet
för övriga ändamål har vattenfaUsverket beräknat till sammanlagt 66,5 mUj.
kr., varav 31 mUj. kr. för diverse kompletteringar av produktionsanläggningar
bl. a. en ny dammbyggnad vid Näs kraftstation, ett oljelager i Norrköping, en
datorbyggnad i Råcksta och ombyggnad av Olidestationens ställverk 25,5 milj.
kr. för inköp av vattenfall och fastigheter huvudsakligen markanskaffning
för transformatorstationer och produktionsanläggningar bl. a. i Nynäshamn
samt 10 milj. kr. för förvärv och finansiering av företag för distribution av
elektrisk energi. Verket har lämnat redogörelse för gjorda anskaffningar,
förvärv m. m. under budgetåret 1973/74.

Vattenfallsverket
anmäler också behov av en ökad rörlig kredit för finansiering av
rörelsetillgångar. Till verkets rörelsetillgångar räknas inventarier och
maskiner för drift- och anläggningsverksamhet samt omsättningstUlgångar såsom
likvida medel, kundfordringar och lager av kärnbränsle, olja och övrigt
material.

För
fmansiering av rörelsetUlgångama exkl. kärnbränslelager disponerar
vattenfallsverket dels ett äldre investeringsanslag av sammanlagt 93,4 milj.
kr., dels en rörlig kredit som under budgetåret 1974/75 uppgår tUl 300 mUj. kr.
Kortfristiga skulder, lagerreserver och icke inlevererade överskottsmedel ger
också visst bidrag. Kämbränslela-ger finansieras med medel som anvisas för
anskaffning av initiaUadd-ningar från investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

33 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet

514

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalbindningen
i rörelsetillgångar ökar med stigande omsättning och priser. Den ökade
faktureringen under första halvåret 1974 till följd av bränsletillägg har
medfört att kundfordrmgarnas belopp ökat mer än väntat. Fordringarna varierar
dessutom under löpande budgetår beroende på säsongmässiga fluktuationer i
elförbrukningen och på att åt-skUliga högspänningsleveranser avräknas
kvartalvis. En successiv omläggning till månatlig avräkning pågår.

Även
oljelagrets storlek varierar imder löpande budgetår. Lagringsbehovet är
normalt störst omkring december månad och minskar sedan efter hand. Högre
oljepriser och uppskrivnmg mot lagerreserven av inneliggande lager till
återanskaffningspris har ökat värdet på verkets oljelager. Lagret har dessutom
ökat kvantitativt beroende på tillkommande lagringsbehov för nya anläggningar.
Vid bedönmingen av kapitalbehovet för olja t. o. m. budgetåret 1975/76 har
verket räknat med fortsatt höga oljepriser och i stort sett oförändrad
lagerberedskap.

Lager
av kämbränsle har hittUls främst utgjorts av initialladdnmgar, som finansieras
med anslagsmedel. Ersättningsbränsle kommer att finansieras med medel som
frigörs vid kraftproduktion. TUlfäUiga behov av rörelsemedel kan emellertid
uppkomma under löpande budgetår bl. a. därför att uranråvara och
anrikningstjänster ibland måste anskaffas iiman däremot svarande medel har
hunnit frigöras.

övrigt
lager avser material för drift- och anläggningsverksamhet och väntas öka främst
tUl följd av att verksamheten expanderar.

De
ökande beståndsvärdena för inventarier och maskiner beror i första hand på
tUlkommande reservutrastning vid nya produktionsanläggningar och på utbyte av
verkets aUmäima dator.

Kapitalbehovet
för och finansieringen av VattenfaUsverkets rörelsetillgångar den 30 juni
resp. budgetåren 1973/74, 1974/75 och 1975/76 framgår av följande sammanställning
(i milj. kr.).

1973/74

1974/75

1975/76

UtfaU

Prognos

Prognos

Kundfordringar
och likvida medel

465

470

510

Lager,
olja

200

200

200

Lager,
kämbränsle

301

280

340

Lager,
övrigt

60

75

90

Maskiner
o. inventarier

184

240

260

Summa
kapitalbehov

1210

1265

1400

Kortfristiga
skulder

343

250

270

Balanserat
överskott

143

218

240

Lagerreserv

91

90

90

Rörlig
kredit

250

324

343

Anslag,
kämbränsle

290

290

364

Anslag,
inventarier m. m.

93

93

93

Summa
finansiering

1210

1265

1400

s. 515 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 515

Av
sammanställningen framgår att full finansiering av rörelsetillgångarna inte
kan uppnås under budgetåren 1974/75 och 1975/76 med den rörliga kredit som
vattenfallsverket f. n. disponerar. Verket har därvid utgått från att likvida
medel och kortfristiga fordringar skall finansieras i första hand med
kortfristiga skulder och balanserade överskottsmedel, medan övrigt
rörelsemedelbehov skall tUlgodoses förutom med tidigare erhållna
anslagsmedel för kärnbränsle, maskiner och inventarier med rörlig kredit.
Härvid bör även beaktas att en viss margmal bör finnas för tUlfäUiga
variationer i rörelsemedelsbehovet under löpande budgetår och för oföratsebara
behov. Verket anser med hänvisning härtill att det är nödvändigt att öka den
rörliga krediten med 100 mUj. kr. tUl sammanlagt 400 mUj. kr. för budgetåret
1974/75 och för budgetåret 1975/76 med ytterligare 50 milj. kr. eller 100 milj.
kr. beroende på vid vilken tidpunkt slutiig inleverans av överskott skaU ske.

Därest
vattenfallsverkets stadigvarande behov av kapital för inventarier, material m.
m. i fortsättningen skaU täckas med medel från investeringsanslaget, ökar
verkets anslagsbehov för budgetåret 1975/76 med 300 milj. kr. Den rörliga
krediten kan med denna föralsättning räknas ner till 200 milj. kr. alternativt
till 150 mUj. kr.

Borgen

I
skrivelse den 27 november 1974 har vattenfallsverket vidare hemställt om
medgivande att teckna borgen för åtaganden i anslutning till verksamheten inom
Petroswede AB. Borgensteckningen skall därvid för vattenfallsverkets del svara
mot verkets andel av akliema i bolaget.

Petroswede AB bildades år
1973 för prospektering efter olja och naturgas utomlands (prop. 1973: 112, NU
1973: 49, rskr 1973: 184). Vattenfallsverket förvaltar 25 % av aktierna i
bolaget. Bolaget har träffat ett avtal med Egyptian General Petroleum
Corporation om prospektering i Egypten och måste i anslutning härtill ställa
en bankgaranti som säkerhet för fullgörandet av sina åtaganden. Detta sker
genom National Bank of Egypt sedan Post- och Kreditbanken utställt en
motförbmdelse gentemot förstnämnda bank. Post- och Kreditbanken kräver i sin
tur borgen för sina förplUctelser från delägama i Petroswede AB. Denna borgen
skall fördelas meUan delägarna i proportion tiU deras andelar i bolaget. Den
aktuella garantin avser ett belopp av 4,5 milj. dollar (ca 20 milj. kr.), varav
VattenfaUsverkets andel utgör 1 125 000 dollar (ca 5 milj. kr.).

Med hänsyn till arten av
den verksamhet som Petroswede AB bedriver är det enligt vattenfallsverket
troligt att borgensåtaganden av förevarande slag kommer att behöva göras för
ytterUgare prospeklerings-uppdrag.

s. 516 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 516

Remissyttranden

Riksrevisionsverket
erimar om att verket i ett tidigare remissyttrande (prop. 1974:1 bil. 15 s.
199) framfört vissa synpunkter på finansieringen av vattenfallsverkets behov av
rörelsemedel. Innebörden av vattenfalls-verkets förslag är bl. a. att likvida
medel och kortfristiga fordringar skall finansieras med kortfristiga skulder
och balanserade överskottsmedel. Enligt riksrevisionsverkets mening bör
möjUghetema att använda balanserat överskott som finansieringskälla begränsas.
I avvaktan på ställningstagandena till budgetutredningens förslag anser
riksrevisionsverket emellertid att de former som f. n. tillämpas för
finansieringen av vattenfallsverkets rörelsekapital kan godtas.

Enligt
statens industriverk synes riskerna för kraftiga förseningar i
VattenfaUsverkets kärnkraftprogram motivera en något mer positiv inställning
tUl fossileldade kraftvärmeverk än den som kommer tUl uttryck i
vattenfallsverkets anslagsframställning. Såvida kämkraftvärmeverk i Stockholms-
eller Göteborgsområdet inte bedömas komma i drift under 1980-talet, anser
industriverket det också önskvärt att möjligheterna utreds att överföra
fjärrvärme från kärnkraftverket i Ringhals tUl Göteborgsområdet och från
kämkraftverket i Forsmark tUl Mälarregionen.

Industriverket
biträder vattenfallsverkets synpunkter beträffande motiven för ett 800 kV system.
Industriverket anser att den fortsatta utbyggnaden av storkraftnätet, planema
på ett 800 kV system och pro-duktionsanläggningamas lokalisering och fördelning
på olika energislag bör bedömas i ett sanunanhang.

Föredraganden

Statens
vattenfallsverk svarade för 45,9 % av de totala elleveranserna i landet under
budgetåret 1973/74. Verkets fasta leveranser inkl. överföringsförluster ökade
jämfört med föregående budgetår från 34,5 TWh till 36,7 TWh eller med 6,4 % mot
8,4 % under budgetåret 1972/73 och 5,4 % under budgetåret 1971/72. Tillfälliga
leveranser inkl. tUlfäUig export uppgick tUl 3,6 TWh.

Av
de sammanlagt 40,3 TWh som vattenfallsverket således levererade under
budgetåret 1973/74 producerades 30,3 TWh eller drygt 75 % i verkets egna
vattenkraftstationer. Produktionen av vattenkraft var dock

trots
alt nya anläggningar togs i drift lägre än under föregående

budgetår, beroende på att tUlrinningsförhållandena var sämre än nor

malt. 3,8 TWh producerades i verkets egna värmekraftanläggningar.

4 TWh importerades från de nordiska grannländerna och återstoden

2,2
TWh köptes från andra kraftföretag inom landet.

Vattenfallsverket har sett över sin långsiktiga prognos för be-

laslningsutvecklingen
konsumtion inkl. överföringsförluster inom verkets distributionsområde.
Prognosen har skrivits fram till 1983 och

s. 517 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30
Bilagal Industridepartementet 517

baserar
sig vad gäller de allmänna förutsättningarna på samma grundmaterial som CDL
har använt vid utarbetandet av prognosen för elkonsumtionens utveckling i
Sverige t. o. m. 1985.

Med reservation för
svårigheterna att med de osäkra förhållanden som f. n. råder på energiområdet
bedöma utvecklingen räknar vattenfalls-verket med en något lägre elförbrukning
under den aktuella perioden an som förutsågs i föregående prognos. Det beror i
första hand på att verkels leveranser till återdistributörer inte har ökat i
förutsedd omfattning, vilket har gett elt lägre utgångsvärde för den nya
prognosen. Försäljningen till denna abonnentgmpp svarar för över 45 % av verkets
fasta eUeveranser. Det har också visat sig motiverat att sänka pålägget för
överföringsförluster frän tidigare preliminärt beräknade 9 % tU18%.

Prognosen avser som
vanligt avsättningen av elektrisk energi vid normal tUlgång på vattenkraft och
utgår från att vattenfallsverket kommer att svara för inemot hälften av
eUeveranserna i landet. Verket har förutsatt att konsumenternas spontana
efterfrågan på elektrisk energi kommer atl kunna tillgodoses, utan alt
restriktioner i fråga om användningen skall behöva tillgripas.

Konsumtionen
av elektrisk energi inom VattenfaUsverkets distributionsområde beräknas enligt
den nya prognosen inkl. överföringsförlusler bli 50 TWh år 1978 och 74,7 TWh år
1983. Detta svarar mot en åriig belaslningsökning med i genomsnitt 8,2 % under
perioden 19741983. I jämförelse med föregående prognos har belastningsnivån år
1982 sänkts med 2,8 TWh.

VattenfaUsverket räknar
således med en snabbare konsumtionsutveckling än som förutses i något av de
prognosaltemativ som EPU och CDL har redovisat. Förklaringen till detta är
enligt verket bl. a. att nybyggnadsaktiviteten är större inom verkets
distributionsområde än i övriga delar av landet.

VattenfaUsverket har
redovisat energi- och effektbalanser för det statliga kraftsystemet under
perioden 1976/771982/83. Dessa ingriper i likhet med de kraflbalanser för hela
landet som jag tidigare har redogjort för befintliga och beslutade
produktionsanläggningar men därutöver endast sådana nya anläggningar som
kräver begynnelseanslag under nästa budgetår. Bland dessa tiUkommande
anläggningar ingår två kärnkraftaggregat i Forsmark, av vilka det ena väntas ge
ett produktionstillskott av 3,4 TV/h under budgetåret 1982/83.

Med det utbyggnadsprogram
som vattenfallsverket t. v. har föreslagit kan såvitt gäller energibalanserna
belastningen täckas även under onormala produktionsförhållanden t.o.m.
budgetåret 1980/81. De brister beräknade tUl 3,1 TWh och 5,5 TWh som i
besvärUga fall kan uppstå under budgetåren 1981/82 och 1982/83 kan enligt
verket undan-

34
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet 51g

röjas
bl. a. genom utbyggnad av ytterligare produktionsanläggningar, som dock
inte behöver påbörjas nästa budgetår.

Effektbalansema
anser vattenfallsverket vara tillfredsställande utom under budgetåret 1982/83.
De ytterligare produktionsanläggningar som enligt vad jag nyss har sagt behövs
från energibalanssynpunkt mot slutet av den aktuella perioden kommer emellertid
att ge även de effekttUl-skott som behövs.

I
sitt prognos- och planeringsarbete har vattenfallsverket som nämnts utgått från
att utbyggnaden av kraftproduklionssystemet skall anpassas till den spontana
efterfrågan på elektrisk energi. Verket anser det troligt att elenergin även
framgent kommer att erbjuda sådana prismässiga fördelar att konsumenterna
medvetet går över från bränslen lill el. Detta kommer enligt verket alt leda
till en förhållandevis snabb belastningsutveckling under den närmaste
tioårsperioden.

Mot
bakgrand av de riktiinjer för energiförsörjningen som jag har förordat tidigare
denna dag ter sig den av vattenfaUsverket beräknade spontana utvecklingen på
elområdet inte möjlig. I den totala energibalansen för är 1985 har jag räknat
med 160 TWh elektrisk energi. Detta motsvarar en ökning av elförbrakningen med
ca 6 % per år. Inom VattenfaUsverkets distributionsområde är emellertid, som
verket har påpekat, tillväxttakten högre än som svarar mot genomsnittet för
hela landet. Med ledning av vattenfallsverkets troliga andel av de totala
el-leveransema under 1980-talet inemot 50 % kan primaförbrukningen av
elektrisk energi inom verkets distributionsområde budgetåret 1982/83 beräknas
tUl ca 66,5 TWh i stäUet för ca 72 TWh enligt verkets prognos. Med tUlägg för
förutsedda leveranser till andra kraftföretag inom och utom landet och för
sådan prima förbrukning som tillkommer under svåra torrår kan verkets totala
belastning uppskattas till ca 70 TWh. Mot detta skall ställas den beräknade
krafllillgången mom VattenfaUsverkets befintiiga och redan beslutade
produktionssystem inkl. import och köp från andra kraftföretag inom landet,
vilken med beaktande av kravet på leveranssäkerhet kan uppskattas till ca
66,5 TWh. Verkels energibalans för budgetåret 1982/83 beräknad på detta sätt
visar således en brist på i runt tal 3,5 TWh.

De
krafttUlskott som behövs i början av 1980-talet bör enligt vattenfallsverket
i beaktande av de höga oljepriserna och den restriktiva instäUningen till
vidare utbyggnad av vattenkraften i huvudsak produceras i nya
kärnkraftanläggningar. Verket har sålunda med utgångspunkt från sin egen
prognos för belastningsutvecklingen räknat ut, att det från ekonomisk synpunkt
skulle vara motiverat att redan tUl budgetåret 1982/83 installera ytterligare
ca 1 800 MW kärnkraft. Härigenom skulle den i annat fall nödvändiga
produktionen av oljebaserad kraft kunna dras ner och förbrukningen av olja
reduceras med ca 1,8 mUj. lon. Verket har med hänsyn tUl pågående överväganden
med anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilagal
Industridepartementet .. 519

av
de av riksdagen beslutade riktiinjerna för hushållningen med mark och vatten i
första hand inriktat sin planering på en fortsatt utbyggnad av
kärnkraftstationen i Forsmark men understryker, att det är önskvärt att ett
nytt kärnkraftläge snarast öppnas på ostkusten söder om Stockholm.

Som
jag har framhållit redan vid min redovisning av energibalansen för år 1985 bör
det svenska kraftproduklionssystemet byggas ut med ytterligare några
kämkraftaggregat. lag räknar t. v. med att utbyggnaden av dessa skall kunna ske
på de platser som redan har tagits i anspråk för kämkraftutbyggnad. Något nytt
kärnkraftläge är således inte aktuellt f. n.

Mina
överväganden i anslutning till energibalansen för år 1985 har vidare gett vid
handen, att en relativt stor del av elproduktionen kommer alt behöva ske i
fossileldade anläggningar. Denna produktion bör i möjligaste mån koncentreras
tUl anläggningar som medger elt högt utnyttjande av bränslets energiinnehåll,
dvs. industriella mottrycksanläggningar och kraftvärmeverk.

Produktionskapaciteten
hos befintliga och redan beslutade kraftvärmeverk uppgår till ca 2 000 MW.
Enligt CDL och Svenska värmeverksföreningen bör ytterligare 1 000 å 1 500 MW
kunna installeras i nya anläggningar fram till mitten av 1980-talet.

Kraftvärmeverken
ägs och drivs i allmänhet av kommuner. Vattenfallsverket har delägarintresse i
två större anläggningar i Norrköping och Uppsala. Verket har anmält alt
överläggningar om liknande samarbete sedan flera år har förts med vissa andra
kommuner. Verket framhåller emellertid att de ekonomiska fömtsättningarna för
fossileldad kraftvärme beroende på höjda oljepriser överlag har utvecklats
ogynnsamt under senare år jämfört med andra baskraflalternativ i första hand
kärnkraft. Flera samarbetsprojekt, bl. a. i Södertälje, Huddinge och Botkyrka,
har av denna anledning skjutits på framtiden. Med Eskilstuna kommun har
vattenfallsverket träffat ett förberedande avtal om värmeleverans till kommunen
från ett av verket ägt kraftvärmeverk. Även i detta fall krävs emeUertid
ytterligare överväganden, innan förslag om utbyggnad kan läggas fram.
TiUsammans med Luleå kommun förhandlar vattenfallsverket med Norrbottens
järnverk AB om eventuellt utnyttjande i ett kraftvärmeverk av de betydande
mängder överskottsgas som väntas bli tUlgängliga i järnverkets anläggningar om
några år.

Jag
finner det angeläget att utbyggnaden av kraftvärmeverk kan forceras. Härigenom
skulle under vissa föratsättningar produktionen av elektrisk energi i sådana
anläggningar kunna fördubblas.

Jag
går nu över till att redovisa mina ställningstaganden till VattenfaUsverkets
utbyggnadsprogram, medelsbehov m. m. under nästa budgetår.

s. 520 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30
Bilaga 1 Industridepartementet

520

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
innevarande budgetår har från investeringsanslaget Kraftstationer m.m. anvisats
1 648,9 milj. kr., varav 168,9 milj. kr. på tilläggsstat I (prop. 1974: 170, NU
1974: 56, rskr 1974: 396). Beloppen är på sedvanligt sätt beräknade med
beaktande av att en marginal utöver investeringsramen bör finnas för att
möjliggöra en sådan ökning av vattenfallsverkets investeringar under löpande
budgetår som kan påkallas av konjunkturmässiga skäl eller annars från
kraftförsörjningssynpunkt. Investeringsramen uppgår till ca 1 638,6 milj. kr.
inkl. 2,7 milj. kr., vilka genom särskilda beslut har ställts tUl verkets
förfogande för arbeten som igångsatts under år 1974 av sysselsättningsskäl.

För
nästa budgetår förordar jag en investeringsram av 1 747,5 milj. kr. Av följande
sammanställning framgår hur VattenfaUsverkets medelsförbrukning ungefärligen
torde komma att fördela sig på olika objektsgrupper. För jämförelse redovisas
också utfallet budgetåret 1973/74 och den beräknade medelsförbrukningen
budgetåret 1974/75 (i milj. kr.).

1973/74 Utfall

1974/75 Beräknad

1975/76 Verket

Föredraganden

Vattenkraftanläggningar Värmekraftanläggningar
Kämbränsle

Distributionsanläggningar Övriga ändamål

271,6 661,2

22,1 357,1

53,3

334,8 877,3

374,5 27,9

381,2 829,1

74,0 393,6

66,5

381,2 827,6

74,0 392,6

66,5

1 365,3

1 614,5

1 744,4

1 741,9

Kanalanläggningar

19,7

24,1

5,6

5,6

1 385,0

1 638,6

1 750.0

1 747,5

Medelsförbrukningen
för vattenkraftanläggningar beräknar jag tiU sammanlagt 381,2 mUj. kr. Ett
bifall till mitt förslag skulle betyda att vattenfallsverket under nästa
budgetår kan färdigställa kraftstationen vid Vittjärv 3,1 milj. kr. och
forisätta arbetena vid Porjus, Ritsem, Torpshammar, Randi, Juktan och
Harsprånget 235,3 mUj. kr. För utbyggnaderna vid Asele och Stenkullafors i
Angermanälven har jag tagit upp tillsammans 68,5 mUj. kr. Tillåtligheten av
dessa förelag prövas f. n. Vidare ingår 8,1 mUj. kr. avseende anläggningsmedel
till regleringsföretag och 8 milj. kr. som hänför sig till efterarbetcn och
skaderegleringar för idrifttagna vattenkraftanläggningar. Vid beräkningen av
medelsbehovet för vattenkraftanläggningar har jag också tagit hänsyn till alt
tidigare lämnade lån tiU delägda vatlenkraflbolag delvis kommer att
återbetalas nästa budgetår. Det reducerar medelsbehovet med 1,1 milj. kr.

Ett
kraftproduktionssystem med stort inslag av käriJiraft behöver med hänsyn liU
belastningens dygnsvariationer kompletteras med andra mera reglerbara
kraftslag. Vattenkraften har stora fördelar som sådan

s. 521 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 521

toppeffekt.
I vattenfallsverkets långsiktiga utbyggnadsplaner ingår därför att öka
maskineffeklen i flera av de befintliga stationerna i Luleälven. Det ger
billiga krafttillskott och förbättrar samtidigt regleringsmöjligheterna i
älven. Installationen av nya aggregat i samkörande stationer bör därvid ske så
snabbt som möjligt för att verket skall kunna ta vara på den tillkommande
effekten.

Kraftstationerna i Porjus
och Harsprånget byggs f. n. ut med ett nytt aggregat vardera. Vattenfallsverket
har föreslagit att var och en av dessa båda stationer saml den nedströms
Harsprånget belägna Ligga kraftstation skall förses med ytterligare ett
aggregat. De tre aggregaten, som ger ett effekttillskott av sammanlagt 830 MW
och ett mindre energitillskott av 0,2 TWh per år, bör enligt verket
färdigställas till åren 1979 och 1980. Med hänsyn till kraftbalansema skulle
utbyggnaden kunna läggas något eller några år senare än verket nu har planerat.
Med de oljepriser som förutses blir det emeUertid ekonomiskt sett fördelaktigare
att producera energi i de här föreslagna aggregaten även under tid då de inte
behövs från kraftbalanssynpunkt jämfört med att producera motsvarande
energikvantileter i oljebaserade aiUäggningar. När de tre aggregaten tas i
drift kan ca 200 000 ton olja tUl elt värde i nuvarande prisnivå av ca 70
milj. kr. sparas årligen. Igångsättningen av arbetena i överensstämmelse med
verkets planer ger också gynnsammast möjliga sysselsättningsutveckling för den
arbetsstyrka som verket håller i Luleälvsområdet. Jag vill vidare erinra om att
det här aktuella projekten faller in under den kategori av utbyggnadsobjekt
som i enlighet med vad jag tidigare har anfört under avsnittet 12.4.5
Vattenkraft i första hand kan komma ifråga. Jag har mot denna bakgrand inte
något att erinra mot att kraftstationerna Porjus, Harsprånget och Ligga byggs
ut med ytterligare ett aggregat vardera med början nästa budgetår. Jag förordar
därför att erforderliga medel sammanlagt 59,3 milj. kr. av de totalt 410
milj. kr. som projekten beräknas kosta ställs tUl vattenfalls-verkets
förfogande under budgetåret 1975/76.

Medelsförbrukningen för
värmekraftanläggningar beräknar jag tiU sammanlagt 827,6 milj. kr. Större
delen av beloppet 583 milj. kr. avser pågående utbyggnad av fyra
kärnkraftaggreat i Ringhals. Idrifttagningen av de två första aggregaten är nu
inne i sitt slutskede. Vidare har jag räknat med 3-,4 milj. kr. för
färdigställandet av det oljebaserade kondenskraftverket i Marviken och tidigare
beslutade gasturbiner i Hallstavik, Lahall och StaUbacka och 2 milj. kr. för
efterarbetcn för idrifttagna värmekraftanläggningar. Vid beräkningen av
medelsbehovet har jag också tagit hänsyn till att tidigare lämnade lån till del
med Uppsala kommun samägda kraftvärmeverksbolaget Fyriskraft AB lill en mindre
del kommer alt återbetalas nästa budgetår. Det reducerar medelsbehovet med 0,1
milj. kr.

VattenfaUsverket
har också begärt 1,5 milj. kr. för kapitaltillskott

s. 522 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 522

till
Stockholms kraftgrupp AB, som verket har bildal tillsammans med Stockholms
kommun för uppförande, förvärv och drift av energianläggningar i
Slorstockholmsområdet (jfr prop. 1971; 101). Medelsbehovet avser fortsatt
undersöknings- och projekteringsverksamhet i samband med planeringen av ett
kämkraftvärmeverk i Haninge. Som jag nyss har framhåUit bör den vidare
utbyggnad av kärnkraften som stals-maktema f. n. behöver ta ställning lill ske
vid något av de redan etablerade kärnkraftlägena. Bolaget kan därför inte
räkna med koncession för det tillämnade kärnkraflvärmeverket under de närmaste
åren. Särskilda medel för bolagets verksamhet i Haninge behöver enligt min
mening inte anvisas för nästa budgetår.

I
Forsmark uppförs f. n. en kärnkraftstation med två aggregat om vartdera ca 900
MW. Vattenfallsverket svarar för byggnadsarbeten m. m. enligt särskilt avtal.
Det första aggregatet beräknas bli taget i drift budgetåret 1978/79 och det
andra budgetåret 1980/81. Utbyggnaden sker i samarbete mellan
vattenfallsverket och Mellansvensk kraftgrupp AB (Gullspångs kraft AB, Krångede
AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, AB Svarthålsforsen och
Värmlandskraft-Forsmarksdel-ägarna AB) genom det samägda Forsmarks kraftgmpp
AB. Staten äger genom vattenfallsverket 74,5 % av aktierna i bolaget. Bolagets
kostnader för uppförande av de båda aggregaten och första bränsleladdning
till dessa finansieras förutom med aktiekapitalet dels med lån som tas upp
på den allmänna kapitalmarknaden, dels genom kapitaltillskott från delägarna.
Behovet av medel för kapitaltillskott till Forsmarks kraftgrupp AB för
finansieringen under nästa budgetår av de här berörda aggregaten har jag
beräknat till 191 milj. kr.

Samarbetet
inom Forsmarks kraftgrupp AB baserar sig på elt konsortialavtal, som i
enlighet med riksdagens bemyndigande har godkänts av Kungl. Maj:t såvitt gäUer
de två aggregat som nu är under uppförande (prop. 1971:145 s. 51 och 55, NU
1971:55, rskr 1971:358). VattenfaUsverket har anmält alt intressenterna i
bolaget preliminärt har kommit överens om att bolaget skall bygga och driva
också ett tredje och fjärde aggregat om vartdera ca 900 MW i Forsmark. Förhandlingarna
pågår fortfarande. Avsikten är att det tredje aggregatet skall kunna
färdigställas tUl budgetåret 1982/83, varigenom verket skulle erhålla ett
nödvändigt kraftillskott om ca 670 MW nämnda budgetår. För den utökade
verksamheten inom bolaget behövs enligt verket ytterligare kapitaltiUskott
från delägarna under budgetåret 1975/76.

Med
hänvisning till vad jag tidigare har anfört beträffande kärnkraften och dess
vidare utbyggnad samt beträffande behovet av kraft-tillskott i det statiiga
kraftsystemet förordar jag, att medel ställs tiU VattenfaUsverkets förfogande
under nästa budgetår för vissa förberedande åtgärder för utbyggnad av
ytterligare två kämkraftaggregat med sikte på att det ena aggregatet skall
kunna tas i drift budgetåret 1982/83

s. 523 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 523

och det andra något eller några år senare. Jag har inte
något att erinra mot alt planeringen för dessa nya aggregat i första hand
inriktas på en utbyggnad i Forsmark. Slutlig ställning till de frågor som
hänger samman med en utbyggnad kan tas först i samband med en eventuell
prövning enligt 136 a § byggnadslagen och koncessionsprövning enligt
atomenergilagen. Medelsbehovet har jag t. v. beräknat till 17,3 milj. kr. i
överensstämmelse med VattenfaUsverkets förslag.

Frågan huruvida vattenfallsverket ensamt eller inom ramen
för ett samarbete mellan verket och andra kraftföretag skall svara för den
kämkraftutbyggnad som jag anser bör komma till stånd torde få anmälas i annat
sammanhang.

Medelsförbrukningen för kärnbränsle avser enligt
vattenfalls-verket inköp av första bränsleladdning till det tredje aggregatet i
Ringhals. Jag beräknar 74 milj. kr. för detta ändamål i enUghet med verkels
förslag.

Det investeringsprogram för distributionsanläggningar som
vattenfaUsverket har föreslagit omfattar förstärkningar och utökningar av
stam-, primär-, regionala och lokala nät samt anskaffning av utrustning för
automatisk driftövervakning. I investeringsprogrammet ingår också vissa
anskaffningar för försvarsändamål, bl.a. utrustning för telekommunikationer.
Verket har hemställt att utgifterna härför 1 milj. kr. under budgetåret
1975/76 får avskrivas omedelbart.

Investeringarna i stamlinje- och primärsystemen avser bl.
a. 400 kV ledningar Messaure finska gränsen, Harsprånget Letsi och Ritsem
norska gränsen, 220 kV ledning Hällby Asele StenkuUafors, förstärkning av
Sundsvallsområdets matning, 400/220 kV transformering i Masmo,
transformalorslation i Jordbroområdet, 400 kV ställverk i Örebroområdet och
400/130 kV transformering i Kolstad.

Vattenfallsverket
har genom tidigare beslut (prop. 1973: 2, NU 1973: 1, rskr 1973: 17)
bemyndigats att anskaffa utrustning till ett da-torbaserat informationssystem
för övervakning och ledning på central nivå av kraftproduktion, stamlinjenät
och samköming. Verket har nu också utrett på vad sätt den framtida
driftövervakningen på regional och lokal nivå i princip bör utformas.
Utredningen har visat att övervakning och ledning av de regionala
distributionsnäten bör ske från regionala driftcentraler och dem underställda
distriktscentraler. De regionala centralema skall även utnyttjas för manövrer
och regleringrepp i de viktigaste kraflproduktionsanläggningarna inom berörda
regioner. Det regionala driflövervakningssyslemet bör enligt verket byggas upp
successivt i nära anslutning till utbyggnaden av det centrala övervakningssystemet
och med samma teknik som detta. Den detaljerade utfornmingen av
regioncentralerna har ännu inte fastiagts. Den totala utrustningskostnaden kan
därför inte anges. Medelsbehovet under budgetåret 1975/76 har verket bedömt
till 20 milj. kr.

s. 524 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 524

Vattenfallsverkets
medelsbehov för investeringar i distributionsanläggningar imder nästa budgetår
beräknar jag till sammanlagt 392,6 milj. kr., varav 208,6 milj. kr. för stam-
och primärnät, 115 milj. kr. för regionala nät och 35 milj. kr. för lokala nät.
Vidare beräknar jag sammanlagt 34 milj. kr. för driftövervakningsanläggningar.
Jag har därvid också räknat in medel för anskaffning av utrustning till
regionala driftcentraler. Verkets begäran om medel för vissa anskaffningar för
försvarsändamål kan jag däremot inte biträda.

Posten
övriga ändamål avser diverse kompletteringar och ombyggnad av
produktionsanläggningar och andra investeringsobjekt, inköp av vattenfall och
fastigheter samt förvärv och finansiering av företag för distribution av
elektrisk energi. Medelsbehovet under nästa budgetär beräknar jag till
sammanlagt 66,5 milj. kr.

I
nämnda belopp ingår bl. a. medel för markinköp m. m. i Nynäshamn. Vid min
anmälan av förevarande anslag i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 207) informerade jag
om att vattenfallsverket hade förhandlat med Rederi AB Nordstiernan om bl. a.
förvärv av mark för ett fossileldat kondenskraftaggregat och gasturbiner i
Nynäshamnsområdet. Enligt verket skulle ett kondenskraftaggregat behövas
tidigast 1980/81. Förhandlingarna hade resulterat i ett förslag tUl ramavtal,
som skulle bli gUtigt under förutsättning att för lokaliseringen erforderliga
tUlstånd förelåg inom viss tid efter avtalets undertecknande. Jag räknade med
alt verket kunde behöva ca 13 milj. kr. till sitt förfogande för anskaffningen
av mark, servitutsrätter m. m., därest nämnda tillstånd skulle erhållas under
budgetåret 1974/75. Riksdagen hade inte något att erinra mot detta.

Enligt
vattenfallsverkets nuvarande bedömning är det inte aktuellt atl bygga ut
fossileldade kondenskraftaggregat. Verket har dock slutfört förhandlingama med
Rederi AB Nordstiernan i syfte att säkerställa en plats för en sådan
anläggning, om en utbyggnad framdeles skulle visa sig motiverad. Ansökan om
tUlstånd för lokaliseringen har ingetts och remissbehandlas f. n. Enligt vad
jag har inhämtat kommer verket inte att behöva la i anspråk medel för ett
eventuellt markförvärv under innevarande budgetår. De 13 milj. kr. som har
anvisats för ändamålet kommer därför att kvarstå som medelsreserv under
anslaget per den 1 juli 1975.

Jas
har tidigare redovisat mina synpunkter vad gäller tillkommande utbyggnader av
fossileldade kraftproduktionsanläggningar. I likhet med vattenfallsverket anser
jag således att installation av ny kondenskraft om möjligt bör undvikas. Jag
finner det emellertid vara riktiga åtgärder från verkets sida att genom
lämpliga markförvärv och tidig lokaliseringsprövning möjliggöra en snabb
utbyggnad av en kondenskraftanläggning om en sådan skuUe visa sig nödvändig.

För
avslutande arbeten och betalningar i samband med utbyggnaden av Trollhätte
kanal för trafik med fartyg med 5,3 m djupgående beräknar jag 5,6 milj. kr.
under nästa budgetår.

s. 525 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 525

Med
hänvisning till mina nu gjorda ställningstaganden förordar jag att
investeringsanslaget Kraftstationer m.m. tas upp med 1747,5 milj. kr. Beloppet
har beräknats med beaktande av att en marginal utöver investeringsramen bör
finnas för att möjliggöra en sådan ökning av VattenfaUsverkets investeringar
under löpande budgetår som kan påkallas av konjunkturmässiga skäl eUer annars
från kraftförsörjningssynpunkt. Medelsreserven under anslaget uppgår nu lill ca
170 milj. kr. Någon uppräkning härav behövs t. v. inte.

Vattenfallsverkets
projektreserv består f. n. enbart av två gasturbiner om tillsammans ca 150 MW.
Del maskinaggregat i Porjus kraftstation som tidigare funnits med som
reseivprojekt har förts över till verkets ordinarie utbyggnadsprogram och
föreslås i enlighet med vad jag tidigare har förordat bli utbyggt fr. o. m.
nästa budgetår. Reservprojekt av detta slag kan om det är påkallat från
kraftförsörjningssynpunkt eller av konjunkturmässiga skäl (prop. 1974: 2, NU
1972: 1, rskr 1972: 14) tas in i verkets utbyggnadsprogram även under löpande
budgetår med utnyttjande av den medelsreserv som finns under anslaget. Verket
saknar f. n. nästan helt produktionsreserver. Verket har föreslagit att
projektreserven i stället skall utökas med oljelagringsutrymmen om sammanlagt
750 000 m och tUl en beräknad kostnad av 75 milj. kr. Konkreta projekt väntas
föreligga vid mitten av detta år. Jag biträder verkets förslag.

VattenfaUsverkets
rörelsetillgångar, dvs. likvida medel, kundfordringar, lager, maskiner och
inventarier, finansieras f. n. med balanserade överskottsmedel, lagerreserver,
kortfristiga skulder och vissa anslagsmedel tillsammans ca 940 milj. kr.
samt med rörlig kredit. Verket disponerar fr. o. m. innevarande budgetåret en
rörlig kredit om 400 milj. kr., sedan riksdagen hösten 1974 på Kungl. Maj:ts
förslag beslutat höja krediten med 100 milj. kr. (prop. 1974: 170, NU 1974:
56, rskr 1974: 396). Höjningen motiverades av att det kapital som binds i
verkets rörelselillgångar på grund av i första hand drastiska förändringar i
oljeprisnivån blivit större än verket tidigare hade beräknat och därför inte
kunde täckas med de rörelsemedel som stod till förfogande. Med nuvarande
principer för finansiering av rörelsetillgångar behöver den rörliga krediten
höjas ytterligare under nästa budgetår.

Vid min anmälan av
förevarande anslag i prop 1974: 1 (bil. 15 s. 209, NU 1974: 26, rskr 1974: 198)
anförde jag att vattenfallsverket hade lämnat förslag till principer för hur
rörelsemedelsbehov av skilda slag skall fördelas på olika finansieringskällor.
Verket föreslog bl. a. att stadigva-lande behov av inventarier, fordon,
byggnadsmaskiner och vissa bränslen skulle finansieras med anslagsmedel. Jag
hade emellertid efter samråd med chefen för finansdepartementet kommit till
uppfattningen att formerna för finansiering av verkets rörelsekapital borde
bestämmas först efter ställningstagandena till budgetuturedningens förslag
(SOU

s. 526 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 526

1973:4346).
Dessa bereds f.n. inom regeringens kansli. Jag är därför inte heller nu beredd
att föreslå någon ändring av de principer enligt vilka vattenfallsverkets
rörelsetillgångar har finansierats under senare år. I överensstämmelse härmed
bör verkets tillkommande behov av rörelsemedel tUlgodoses genom en höjning av
den rörliga krediten. Verkets behov av rörlig kredit fr. o. m. nästa budgetår
beräknar jag till 420 milj. kr.

Jag
vill slutligen ta upp viss fråga om borgensåtaganden från vattenfallsverkets
sida i samband med Petroswede AB:s verksamhet.

Petroswede
AB bUdades år 1973 (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973: 184) och har till
uppgift att bedriva prospektering efter olja och naturgas i utlandet, främst
Nordsjön och angränsande havsområden. Staten är genom statens vattenfallsverk
och LKAB hälftendelägare i bolaget. Vattenfallsverket förvaltar 25 % av
aktierna.

VattenfaUsverket
har anmält att Petroswede AB har träffat avtal om prospektering i Egypten.
Bolaget har i anslutning härtill genom National Bank of Egypt ställt en
bankgaranti på 4,5 milj. US $ för sina åtaganden. Post- och Kreditbanken har
samtidigt ställt en motförbindelse gentemot den egyptiska banken på samma
belopp mot att delägama i Petroswede AB iklätt sig borgensansvar härför i
proportion tUl sina aktieinnehav i bolaget. LKAB har t. v. tecknat borgen även
för vattenfalls-verkets andel. Verket har med anledning härav hemställt, att
verket framdeles skall få göra sådana borgensåtaganden som kan komma att
avkrävas verket lill följd av Petroswede AB:s verksamhet.

Som
ett av instrumenten att främja den långsiktiga försörjningen med olja, kol och
naturgas har jag tidigare förordat införandet av ett nytt statligt
garantisystem. Avsikten är att härigenom underlätta sådana investeringar och
andra åtaganden i samband med utvinning, transport och lagring av fossila
bränslen som bedöms värdefulla från svensk för-sörjningssynpunkl. Jag har
således förordat att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att, efter
beslut av regeringen i varje särskilt fall, ställa garantier intill 2 000 milj.
kr. för sådana ändamål. Enligt min mening faller det här aktuella
borgensåtagandet för Petroswede AB:s verksamhet i Egypten in under den
föreslagna garantins tUlämpnings-område. Något särskilt bemyndigande för vattenfallsverket
att ställa sådan borgen behövs därför inte.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen alt

1. medge
att statens vattenfalisverk får disponera en från

400 000 000 kr. lill 420 000 000 kr. ökad röriig kredit i

riksgäldskontoret,

2. till
Kraftstationer m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett in

vesteringsanslag av 1 747 500 000 kr.

s. 527 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 527

V. Fonden för låneunderstöd

V: 12 Lån till projektering av raffinaderi

Nytt anslag (förslag) 36 000 000

Under avsnillet 12.4.2 har jag redogjort för Statsföretags
raffinaderiprojekt. En inledande förprojektering har nu genomförts. Nästa
etapp i projekteringen skall kunna medge den slutiiga företagsekonomiska bedömningen
av projektet inför ett investeringsbeslut. Kostnaderna för denna etapp beräknas
till 36 milj. kr. för perioden till den 1 april 1976. Den fortsatta
projekteringen bör finansieras med medel över statsbudgeten. Elt
investeringsanslag av 36 milj. kr. bör därför anvisas för alt lämnas till
Statsföretag AB som lån till projektering av raffinaderi vid Brofjorden. I
händelse av att projektet inte kommer till stånd, bör lånet helt skrivas av.
Det ankommer på regeringen att föreskriva villkor för lånet.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till projektering av raffinaderi för
budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 36 000 000 kr.

V: 13 Lån till projektering av Ranstadsverket

Nytt anslag (förslag) 15 000 000

Jag har tidigare under avsnittet 12.4.7 redovisat det
utvecklingsarbete som har ägt rum vid AB Atomenergis anläggning i Ranstad vid
Billingen för att främst klargöra de tekniska, ekonomiska och miljömässiga
fömtsättningarna för utvinning i stor skala av uran ur skiffer.
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har såsom företrädare för producentintressena
åtagit sig alt leda den fortsatta projekteringen av elt utbyggt Ranstadsverk
under vissa förutsättningar, bl. a. att staten lämnar bidrag till
projekteringen.

Jag har tidigare redogjort för förutsättningarna för
projekteringen och förordat en fortsalt projektering. Ett investeringsanslag av
15 milj. kr. bör därför anvisas under budgetåret 1975/76 för att lämnas tUl
LKAB som lån till projektering. Om projektet inte skuUe komma tUl stånd, bör
detta lån helt skrivas av. Det ankommer på regeringen all föreskriva villkor
för lånet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till projektering av Ranstadsverket för
budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

s. 528 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 528

Innehåll SU

1
Inledning ...................................................................... .... 1

2
Internationell
översikt ................................................... .. 10

2.1 Inledning................................................................. 10

2.2 Vissa allmänna uppgifter om de
globala energiflödena m. m. 10

2.3 Långsiktig energistudie inom
organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling 15

2.3.1 Inledning...................................................... 15

2.3.2 Efterfrågan och tillförsel olika
prognosalternativ.. 15

2.3.3 Energibesparande åtgärder ........................ .. 20

2.3.4 Oljeimport.................................................... .. 21

2.3.5 Energipolitiska synpunkter .......................... .. 22

2.4 Energipolitiken i vissa andra länder........................ .. 23

2.4.1 Inledning...................................................... .. 23

2.4.2 Canada ....................................................... .. 23

2.4.3 Förenta staterna ......................................... .. 24

2.4.4 Japan............................................................ .. 26

2.4.5 Kina.............................................................. .. 27

2.4.6 Sovjetunionen.............................................. .. 27

2.4.7 Europeiska gemenskapen............................ .. 27

2.4.8 De nordiska länderna .................................. 30

2.5 Nordiskt energisamarbete .................................... .. 31

3..................................................................................... Översikt
beträffande statlig verksamhet och organisation på energi

området ...................................................................... .. 36

3.1 Bakgrund ............................................................. .. 36

3.2 Nuläge.................................................................... .. 38

4 Energikonsumtionens utveckling.................................... .. 41

4.1 Hittillsvarande utveckling och nuläge...................... .. 41

4.2 Energiprognosutredningens betänkande ............ .. 45

4.2.1 Utredningens inriktning................................ .. 45

4.2.2 Allmänna förutsättningar och
utgångspunkter för prognoserna 46

4.2.3 Energikonsumtionens utveckling
sektorvis... 48

4.2.4 Produktion och tillförsel ............................... 61

4.2.5 Energibalanser ............................................ .. 63

4.2.6 Miljö- och beredskapssynpunkler ................ 71

4.2.7 Möjligheter till ytterligare
dämpning av förbrukningen 71

4.2.8 Utredningens bedömningar ....................... 72

4.2.9 Särskilt yttrande........................................... 76

4.3 Remissyttranden över energiprognosutredningens
betänkande 77

4.3.1 Allmänna synpunkter ................................. 77

4.3.2 Prognosalternaliven .................................. 79

4.3.3 Prognosresultaten ..................................... 80

4.3.4 Besparingsmöjligheter.................................. .. 86

4.3.5 Energiproduktionen ................................... .. 90

4.3.6 Övrigt ........................................................ 103

4.4 Energisparundersökning......................................... 105

s. 529 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 529

4.4.1 [ Bakgrund och förutsättningar......................
105

4.4.2 i Möjligheter till energibesparing....................
106

4.4.3 Föreslagna energibesparingsätgärder ..... 112

4.5 Energisparkampanj................................................
120

4.6 Encrgiin.fonnation ................................................. 121

5 Forskning och utveckling inom energiområdet...............
123

5.1 Studie inom OECD .................................................. 123

5.2 Energiprogramkommitténs betänkande..................
124

5.2.1 Inledning...................................................... 124

5.2.2 Forskning och utveckling inom
energiområdet verksamhet, planer och organisation 125

5.2.3 Internationell forskning och
utveckling på energiområdet 130

5.2.4 Allmänt om energiprogramkommitténs
förslag 131

5.2.5 Energiproduktion ....................................... 132

5.2.6 Näringslivets energianvändning................... . 137

5.2.7 Energianvändning för transporter
och samfärdsel 138

5.2.8 Energianvändning för lokalkomfort
boende och arbetsmiljö 139

5.2.9 Återvinning av energi i varor........................ 141

5.2.10 Allmänna energisystemstudier..................... 141

5.2.11 Sammanfattning av
energiprogramkommitténs förslag 143

5.2.12 Organisation av forskning och
utveckling inom energi-omi-ådet 143

5.2.13 Reservationer och särskilda
yttranden ....... . 144

5.3 Remissyttranden över energiprogramkommitténs
betänkande 145

5.3.1 Målfrågor och allmänna
energipolitiska synpunkter 145

5.3.2 Allmänt om energiprogramkommitténs
arbete 148

5.3.3 Programförslagets allmänna
inriktning, avvägning och stmktur 150

5.3.4 Energiproduktion ...................................... . 153

5.3.5 Näringslivets energianvändning .................. 163

5.3.6 Energianvändning för transporter
och samfärdsel ... 165

5.3.7 Energianvädning för lokalkomfort
boende och arbetsmiljö 167

5.3.8 Återvinning av energi i varor........................ 171

5.3.9 Allmänna energisystemstudier..................... . 172

5.3.10 Åtgärder utanför
energiprogramkommitténs programram 173

5.3.11 Organisation av forskning och utveckling
inom energiområdet 176

5.4.......................................................................... Departementspromemoria
angående organisation av forskning

och utveckling inom energiområdet........................ . 179

5.4.1 Promemorians allmänna överväganden...... . 179

5.4.2 Delegationens uppgifter och
organisation... 181

5.4.3 Programansvariga organ............................. . 182

5.4.4 Programansvar för
kärnsäkerhetsforskningen 183

5.5.......................................................................... Remissyttranden
beträffande promemorian Organisation av

forskning och utveckling inom energiområdet........ . 184

5.5.1 Delegationen för energiforskning................
184

5.5.2 Programansvariga organ.............................
186

5.5.3 Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen
190

s. 530 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 530

5.6.......................................................................... Energiprogramkommittés
promemoria angående prototyper

och demonstrationsanläggningar inom energiområdet 192

5.6.1 Kommitténs förslag lill statligt
finansiellt stöd 192

5.6.2 Energiproduktion ...................................... 193

5.6.3 Energianvändning i industriella
processer och för transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande
varor och energi ur avfall.... 194

5.6.4 Energianvändning för lokalkomfort
boende och arbetsmiljö 194

5.7 Övriga frågor ......................................................... 195

5.7.1 Urananrikning..............................................
195

5.7.2 Kärnvärmeverk ........................................... 195

6 Olja................................................................................
198

6.1 Allmänt................................................................... 198

6.2 Rapport från Oljeprospektering AB......................... 199

6.3 Rapport från Petroswede AB.................................. 200

6.4 Rapporter från
petroindustriutredningen .............. 203

6.4.1 Lägesrapporten Petroindustrin i
Sverige..... 203

6.4.2 Delrapporten Alternativa raffinaderilägen
... 207

7 Övriga bränslen ........................................................... 212

7.1 Allmänt................................................................... 212

7.2 Kol.......................................................................... 212

7.3 Naturgas ............................................................... . 213

7.4 Övriga bränslen ..................................................... . 215

7.5 Metanol.................................................................. . 216

8 Elektrisk energi och värme ............................................ . 219

8.1 1972 års CDL-sludie .............................................. 219

8.2 Energikommitténs betänkande .............................. 220

8.3 Värmeanläggningsutredningens
betänkande......... 221

8.3.1 Belänkandet ................................................ 222

8.3.2 Remissinstanserna m. m..............................
223

8.4 Centrala driftledningens och
Svenska värmeverksföreningens gemensamma utredning om kraftvärmeverkens roll............................................
223

8.5 Utredningar om
långdistansöverföring av hetvatten från kärnkraftstationer 225

8.5.1 Värmeöverföring från
Barsebäcksverket lill Lund och Malmö 225

8.5.2 Kärnkraftvärme för
Stockholmsområdet....... 226

8.5.3 Värmeöverföring från Ringhals till
Göteborgsområdet 228

8.5.4 Lågtemperaturfjärrvärme från
kärnkraftverk 228

8.6 Utredning om det svenska storkrafmätet...............
229

9 Vattenkraft m.m.............................................................
231

9.1 Vattenkraft ............................................................ 231

9.1.1 Inledning......................................................
231

9.1.2 Vattenkraftutbyggnader i Klarälven,
Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven 232

9.1.3 Vattenkraftutbyggnader i norra
Norrland..... 233

9.2 Vindkraft.................................................................
237

10 Kärnenergi....................................................................
239

10.1 Allmänt...................................................................
239

10.2 Rapport angående Ranstadsprojektet .................. 242

10.3 Redogörelse för försörjningsläget
beträffande kärnbränsle ... 246

s. 531 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilagal Industridepartementet 531

11 Kärnenergins
särskilda säkerhetsfrågor 253

11.1............................................................................... Internationellt
kärnsäkerhetssamarbele 253

11.2............................................................................... Närförläggningsutredningens
betänkande 257

11.3 Remissyttranden över
närförläggningsutredningens betänkande 263

11.4 Lägesrapport från utredningen om
radioaktivt avfall 280

11.4.1 Allmänna uppgifter.......................................
280

11.4.2 Upparbetning av använt kärnbränsle
och hantering av högaktivt avfall 281

11.4.3 Allmänt
om strälningsrisker 283

] 1.4.4 Kärnkraftdebatten....................................
283

11.4.5 Upparbetning av bränsle från
svenska kärnkraftverk . 284

11.4.6 Sammansättningen av det högakliva
avfallet 285

11.4.7 Utbyggnaden av kärnkraft i världen
samt produktion

av plutonium och högaktivt avfall................. 285

11.4.8 Strålrisker från högaktivt avfall....................
287

11.4.9 Hantering av högaktivt avfall.......................
290

11.4.10 Utvecklingsarbeten för högaktivt
avfall........ 291

11.4.11 Geologiska synpunkter på
långtidsförvaring av högaktivt avfall i Sveriges berggrund 291

11.4.12 Utredningens slutsatser..............................
292

11.5........................................................................ Rapporter
från delegationen för forskning rörande kärnkraf

tens säkerhets- och miljöfrågor ........................... 292

11.6............................................................................... Rapporter
om bergförläggning 297

1 ] .7 Rapporter om kvalitetskontroll.............................
300

11.8.............................................................................. Kontroll
av klyvbart material 302

11.8.1 Internationellt handhavande av
klyvbart material ... 302

11.8.2 Rapport om nationell kontroll av
klyvbart material 317

11.9 Rapporter om sabotage och fysiskt skydd av
klyvbart material 319

12 Föredraganden
323

12.1 Inledning................................................................
323

12.2 Energikonsumtion .................................................. 326

12.2.1 Energikonsumtionens utveckling.................. 326

12.2.2 Planering...................................................... . 335

12.2.3 Forskning och utveckling.............................. . 342

12.2.4 Energiskatt m.m........................................... 343

12.2.5 Stödåtgärder............................................... . 345

12.2.6 Information och utbildning i
energifrågor m. m 349

12.3.............................................................................. Energibalanser 357

12.3.1 Inledning....................................................... 357

12.3.2 Energibalanser för åren 1973 och
1974........ 358

12.3.3 Fördelningen mellan el och bränslen............. 358

12.3.4 Elproduktionen år 1985................................. 360

12.3.5 Energibalans för år 1985 .............................. 362

12.4.............................................................................. Energiproduktion 363

12.4.1 Förutsättningar och val av
produktionsstruktur 363

12.4.2 Olja ............................................................ . 374

12.4.3 Övriga bränslen ........................................... . 389

12.4.4 Elektrisk energi ........................................... 394

12.4.5 Vattenkraft................................................... . 399

12.4.6 Värmekraft.................................................... 406

12.4.7 Kärnbränsle ................................................. 413

12.4.8 Kärnsäkerhet ............................................... 419

s. 532 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 30 Bilaga
1 Industridepartementet 532

12.5
Forskning och utveckling inom energiområdet.. 431

12.5.1
Inledning...........................................
431

12.5.2
Huvudprogram Energiforskning............... 437

12.5.3
Stöd till grundläggande
forskning för energiområdet m.m 458

12.5.4
Organisation av forskning och
utveckling inom energiområdet 459

13
Hemställan.......................................................
466

14
Anslagsfrågor för budgetåret
1975/76................... 467

DRIFTBUDGETEN
Trettonde huvudtiteln................. 467

D.
Energi......................................................... 467

D
2. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m 467

D
3. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte 468

D
4. Främjande av lansdbygdens elektrifiering . 469

D
5. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ... 470

D
6. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning .. 472

D
7. Kostnader för vissa nänmder................... 474

D
8. Garanti för oljeutvinning m.m................... 474

E.'j
Teknisk utveckling m.m................................. 475

E
13. Energiforskning ................................... 475

E
14. Grundläggande forskning för energiområdet. 476

Verksamheten
vid Aktiebolaget Atomenergi 477

E
15. Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraft-

industri ............................................. 487

E
16. Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet 487

E
20. MedelstUlskott till Aktiebolaget Asea-Atom 488

KAPITALBUDGETEN............................................ 491

I
Statens affärsverksfonder........................... 491

F
Statens vattenfallsverk ............................ 491

1.
Kraftstationer m.m................................ 491

V
Fonden för låneunderstöd............................ 527

12.
Lån lill projektering av
raffinaderi ............ 527

13.
Lån lill projektering av
Ranstadsverket ...... 527

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 197S J50091

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition

1975:30

BQagal Bostadsdepartementet

Energi hush å llning m.m.

s å vitt
avser

bostadsdepartementets
verksamhetsomr å de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 till regeringens proposition nr 30 år 1975 '"''8132

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Föredragande:
statsrådet Carisson

Anmälan
till proposition om energihushållning m. m. såvitt avser bostadsdepartementets
verksamhetsområde

1.
Inledning

Som
framgår av chefens för industridepartementet redogörelse tidigare denna dag har
olika myndigheter i anslutning till remissbehandlingen av
energiprognosutredningens betänkande (SOU 1974:64) Energi 1985 2000 undersökt
möjligheterna till energibesparingar (energisparundersökningen). Inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde har statens planverk, bostadsstyrelsen,
statens råd för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning
haft i uppdrag att för resp. ansvarsområde bedöma två sparalternativ och ange
tänkbara åtgärder för att uppnå dessa. Det ena sparalternativet svarar mot
energiprognosutredningens lägre alternativ. Det andra sparalternativet är 0,4
% lägre än detta. För bostadssektorn innebär de båda alternativen en
genomsnittlig minskning av energiförbrukningen fram till år 1985 med 0,5 resp.
0,9 96/år. Även andra myndigheter har i energisparundersökningen behandlat
frågor som rör energiförbrukningen inom bostads- och lokalsektorn.

Myndighetema
har redovisat en rad förslag som avser dels åtgärder i energibesparande syfte,
dels styr- och stimulansmedel för åtgärdernas genomförande. Jag kommer i det
följande all närmare behandla sådana förslag som har speciell betydelse för
byggnadsbeståndet, främst bostäder samt för planläggning och byggande. Jag
kommer sålunda att förorda åtgärder som syftar till att stimulera
energisparande åtgärder i fråga om främst bostäder saml ändringar i
byggnadsstadgan (1959:612) (BS) i syfte att förbättra möjligheterna att beakta
frågor om god energihushållning i samband med planläggning och god
värmehushållning i byggnader.

1
anslutning lill dessa förslag i energibesparande syfte tar jag upp frågor som
rör forsknings- och utvecklingsverksamhet beträffande energianvändning för
lokalkomfort.

I
samband med energisparundersökningen har föreslagits att utbyggnad av
energikrävande industri skall prövas av regeringen. Jag kommer att förorda
ändring av 136 a § byggnadslagen (1947:385) (BL) i detta syfte.

Vattenkraftutbyggnader
i södra Norriand och norra Svealand har behandlats i betänkandet (SOU 1974:22)
Vattenkraft och miljö. Betänkandet har

1 Riksdagen 1975. I saml. Nr 30. Bilaga 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 2

remissbehandlats.
Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland har avlämnat
lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2. Jag lämnar i del följande
en sammanfattning av föreliggande utredningsmaterial och redogör mot bakgrund
härav för de överväganden som nu kan göras om utnyttjandet av våra älvar.

2.
Förbättrad energihushållning 2.1 Allmänt om energibesparing

De
myndigheter som i energisparundersökningen tar upp energikonsumtionen för
bostads-och lokalsektorn bedömer möjligheterna till besparingar som goda.
Enligt bostadsstyrelsen synes sålunda den totala bruttoenergiförbrukningen år
1974 för bostadsvärme saml hushålls- och fastighetsel, 110,8 TWh (miljard
kilowattimmar) genom byggnads- och installationstekniska åtgärder m. m. kunna
minska till 102,6 TWh fram till år 1985 eller med totalt 8,2 TWh. På angivet
sätt skulle alltså bostadssektorns energibehov kunna minska med ca 0,75 % per
år under den aktuella prognosperioden, inbegripet förändringar genom avgång och
nybyggnad. Siatens insiiiiii för byggnadsforskning anser att det är möjligt att
göra stora energibesparingar i den befintliga bostadsbebyggelsen genom relativt
enkla åtgärder. Statens råd för byggnadsforskning anser atl de två
besparingsaliernativ som angavs som förutsättningar i energisparundersökningen
kan uppnås. En av rådet gjord prognos antyder att ännu större energibesparingar
kan vara möjliga.

Åtgärder
som påverkar användningen av energi i bostäder och lokaler av olika slag kan
enligt bygforskningsrådet i stort indelas i följande grupper:

bebyggelse-
och samhällsplaneringsåtgärder, dvs. åtgärder som förändrar bebyggelsens
utformning och omfattning genom ny- eller ombyggnad, nya tekniska system för
energiförsörjning m. m.;

byggnadstekniska
åtgärder, dvs. åtgärder som förändrar byggnadens termiska egenskaper genom
utbyte av byggnadsdelar eller genom ny- eller ombyggnad;

installalionstekniska
åtgärder, dvs. åtgärder som innebär förändring av byggnadens installationer för
värme, vatten, ventilation, belysning, elförsörjning, kyla m. m.;

drift-
och förvaltningsåtgärder dvs. andra åtgärder än mer omfattande byggnadstekniska
och installationstekniska åtgärder som påverkar effektiviteten i
energianvändningen i bebyggelsen;

bmkaråtgärder,
dvs. åtgärder som vidtas av eller direkt påverkar de enskilda brukarna
(hushåll, hyresgäster, anställda) och som påverkar energianvändningen för
lokalkomfort-, boende- och arbetsmiljö.

Flera
myndigheter pekar på alt dessa åtgärdstyper skiljer sig betydligt vad gäller
tidpunkten då resp. åtgärdstyp får effekt. Bebyggelse- och planåtgärder
påverkar transportsystem, distributionssystem för energi, lokalklimat, den
enskilda byggnadens utformning m. m. och får därigenom inflytande på
energikonsumtionen. Fram till år 1985 beräknas sådana åtgärder

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 3

emellertid
få begränsad effekt. Flera myndigheter framhåller dock vikten av att
samhällsplaneringen beaktas och att åtgärder bör vidtas snarast för att
energibesparande effekter skall erhållas på längre sikt. Även när det gäller
byggnadstekniska och installationsiekniska åtgärder blir effekten av naturliga
skäl begränsad i ett kort tidsperspektiv. Under tiden fram lill år 1985
beräknas sådana åtgärder dock hinna få effekt. Det gäller såväl nyproduktion
som ombyggnad. Under denna period kommer det omfattande bostadsbestånd som
uppfördes under 30-, 40- och 50-talen alt successivt bli moget för ombyggnad. 1
samband därmed kan energibesparande åtgärder genomföras till begränsade extra
kostnader.

När
det gäller valet av lämpliga insatser framhåller bostadsstyrelsen vikten av alt
prioritera sådana sparåtgärder inom bostadssektorn som kan förväntas
långsiktigt stabilisera både det specifika värmebehovet i husen och
effekt-behovet i produktionssystemet för energi till byggnadsuppvärmning.
Enligt styrelsen blir därvid byggnadstekniska och installationstekniska
åtgärder i huvudsak aktuella. Däremot anser styrelsen att många drift- och
bruknings-tekniska sparåtgärder endast tilirälligt eller kortsiktigt kan påverka
värme-förbrukningsnivån marginellt. Sparresultaten blir enligt styrelsen i
sådana fall beroende av osäkra individuella aktiviteter med åtföljande
periodvis instabila energikonsumtionsnivåer.

Bostadsstyrelsen
behandlar följande energibesparande åtgärder med anknytning till det
befintliga bostadsbeståndet: tilläggsisolering av vindsbjälklag,
tilläggsisolering av ytterväggar, insättning av 3-glasfönster, reglering av
värmetillförsel, reglering av luftomsättning, varmvattenmätning i lägenheter,
varmvaitengenerering med nattuttag av elström och övergång lill fjärrvärme.

Enligt
approximativa beräkningar finns inom det befintliga bostadsbeståndet för
närvarande ca 75 milj. m' vindsbjälklag i hus byggda före 1960.
Tilläggsisolering av vinds bjälklag med 10 cm mineralull. A-kvalitet, skulle
enligt bostadsstyrelsen minska värmeförlusterna i betydande omfattning och
teoretiskt kunna spara ca 3,4 TWh/år Tilläggsisolering av ytterväggar synes
enligt styrelsen kunna aktualiseras främst för ombyggnadsprojekt inom småhussektorn
där genomgripande fasadrenovering ändå utförs. Styrelsen anför att denna
sektor representerar ca 73 milj. m'åtgärdsmotiverade ytterväggar (hus byggda
före 1960). Teoretiskt skulle värmeförlusterna genom dessa transmissionsytor
kunna minskas med ca 0,55 W/nVC. Vid åtgärdstäckning till 100 % skulle energibesparingen
totalt kunna uppgå till ca 4,0 TWh/år. Bostadsbeståndet år 1974 omfattar enligt
approximativa kalkyler en total fönsteryta av ca 47 milj. m', varav högst 2
milj. m' enligt styrelsen torde utgöra 3-glasfönster. Av bl. a. anläggnings-
och förvaltningstekniska skäl synes installation av 3-glasfönster kunna
aktualiseras endast med avseende på bostadshus byggda före 1946. Dessa
representerar enligt styrelsen ca 13 milj. m' fönsteryta (efter 100%
åtgärdsinsats) och en maximal teoretisk ener-gisparpotential om ca 1,2 TWh/år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 4

En
relativt god besparing kan enligt bostadsstyrelsen vidare erhållas genom
installation av termostatstyrda radiaiorventiler så att basenergi utnyttjas
effektivt och övertemperaturer elimineras. Härigenom kan energibespanngar
möjliggöras i storleksordningen 10 ä 15 % av transmissions- och
ventilationsförlusterna, vilka i den del av bostadsbeståndet år 1974 som
omfattar åtgärdsmotiverade projekt kan uppskattas lill totalt ca 44 TWh, dvs.
4,4-6,6 TWh. Även reglering av luftomsättningen kan enligt styrelsen hänföras
lill sådana åtgärder som har låg svårighetsgrad och hög besparingspotential.
Åtgärden är emellertid begränsad till projekt inom bostadsbeståndet där
fläktventilation ingår, dvs. endast ca 900 000 lägenheter i flerfamiljshus. Vid
mekanisk luftflödesreglering inom lämpliga gränser samt 100 % åtgärdsläckning
beräknar styrelsen att besparingsresultatet kommer att stanna vid ca 1,3
TWh/år.

Varmvattenmälning
i lägen heter synes enligt bostadsstyrelsen kunna leda till hög
energibesparing men torde samtidigt innebära betydligt högre svårighetsgrad i
installationstekniskt hänseende än de båda sistnämnda åtgärdema. Ivled ledning
av tidigare undersökningar vid individuell mätning torde vid 100 %
åtgärdstäckning ungefär 2,5 TWh/år kunna sparas.

Betydande besparingar av
importerad primärenergi skulle enligt bostadsstyrelsen sannolikt kunna
åstadkommas genom varmvaitengenerering med nattuttag av elström. Vid ett
hypotetiskt antagande (baserat på EPU:s alt. 2 eller alt. 4) att ca 1 milj.
småhus år 1985 skulle kunna utnyttja elvärme enligt delackumuleringsprincipen i
samband med ny- eller ombyggnad - i viss omfattning kombinerad med konventionell
eldning i individuell värmepanna samt vattenradiatorsystem -samt att
genomsnittligt ca 30 % av det då aktuella energibehovet för uppvärmning inom
delta bestånd skulle kunna tillgodoses genom vattenkraft-baserad låglastenergi,
skulle enligt styrelsen omkring 6 TWh/år eljest oljebaserad nettoenergi kunna
elimineras från importberoende energiförsörjning. Detta skulle motsvara
ungefär 8 TWh bruttoenergi (vid 25 % omvandlingsförluster) eller ca 0,75 milj.
m' eldningsolja per år.

Utifrån
EPU:s prognosalternativ 3 och 4 kan enligt bostadsstyrelsen antas alt
ytterligare omkring 700000 lägenheter i flerfamiljshus skulle komma att
anslutas till fjärrvärme fram till år 1985. Vid förutsättningen att allmänna
värmesystem i en nära framtid kommer att kunna etableras med stöd av
lagstiftning och övergripande energipolitiska insatser skulle i princip hälften
av det nu decentraliserat värmeförsörjda bostadsbeståndet i flerfamiljshus,
dvs. 600 000 lägenheter, kunna tänkas anslutet till fjärrvärme fram till år
1985. Om det vore möjligt atl ansluta hela detta bestånd, skulle det vid 100 %
åtgärdstäckning teoretiskt innebära besparing av primärenergi i
storleksordningen 0,5 milj. m' eldningsolja eller ca 5,25 TWh bruttoenergi per
år.

Flera
myndigheter framhåller att betydande besparingseffekter kan uppnås genom
reglering och justering av värme- och venti-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 5

lationssystem.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) anför alt varje grads sänkning av
rumstemperaturen medför en besparing på 5 % av oljeförbrukningen.

Samtliga
myndigheter framhåller vikten av utbildning i frågor om energihushållning av
bl. a. förvaltningspersonal. Byggforskningsrådet och statens institut för
byggnadsforskning har utvecklat sin syn på utbildningsfrågan och anför att i en
betydande del av byggnadsbeståndet driften av uppvärmnings- och
ventilationssystem sköts av hyresvärden och inte av brukarna. 1 de flesta fall
finns dock särskild driftspersonal. Deras skicklighet att hanlera den tekniska
utrustningen är enligt rådet av lika stor betydelse som den tekniska
utrustningens och byggnadens konstruktion. Byggforskningsrådet bedömer att det
här finns stora behov av information och utbildning att tillgodose. Information
kan väntas ge snabba effekter i många fall. För att även i ett längre
perspektiv få successivt ökad driftseffektivitet krävs sannolikt en grundlig
översyn av driftsorganisationernas ställning, dimensionering m. m. och en
kraftig satsning inom utbildningssystemet. En sådan satsning bör enligt rådet
omfatta tillskapandet av särskilda utbildningslinjer även på gymnasie-och
högskolenivå.

En
annan fråga som samtliga myndigheter finner väsentlig är information om
energifrågor till hushåll, lokalbrukare och berörda personalkategorier. Bl. a.
konsumentverket och byggforskningsrådet anser att information till hushåll
behövs dels som underlag för köp av hushållsutrustning, dels för det löpande
hushållsarbetet. Dessutom är ett stort antal hushåll också fastighetsförvaltare
i enfamiljshus med ansvar för drift av värmesystem. De kan inte nås av
yrkesutbildning. Lättfattlig och lätt tillgänglig information är därför av stor
vikt. ÖEF m.fl. framhåller vikten av alt sparkampanjer upprepas med lämpliga
tidsmellanrum för att säkerställa att besparingseffekterna vidmakthålls.
Konsumentverket förväntar sig informationsåtgärder i stor skala från
myndigheter, massmedia och folkrörelserna inriktade på frivillig
energibesparing. Verket, som förordaratt dessa åtgärder samordnas och görs
permanenta, är för sin del berett all göra en betydande insats inom ramen för
sina resurser.

Flertalet
myndigheter diskuterar behovet av en regional eller kommunal
rådgivningsverksamhet. Konsumentverket och byggforskningsrådet anser att ett
landsomfattande nät av "värmekonsulenier", skulle kunna vara till
stor nytta både för enskilda och för samhället. Bostadsstyrelsen förordar en
utbyggd regional rådgivnings- och serviceverksamhet (teknisk och ekonomisk)
för atl önskade resultat skall uppnås. Enligt siatens planverk är det
väsentligt att en sakkunnig rådgivning i värmehushållningsfrågor för i första
hand småhusägare men även andra fastighetsägare kommer till stånd. Verket
väcker frågan om inte samhället borde vara berett att tillhandahålla sådan rådgivning
och förordar att dessa uppgifter anförtros byggnadsnämnderna.

Kommunal
energiplanering som styrmedel tas upp av byggforskningsrådet,
byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen. Kommunala energi-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 6

planer
bör enligt rådet vara etl viktigt instrument. Rådet an.ser att kommunala
energiplaner bör göras till verkliga styrmedel. Det förutsätter att målen för
planeringen definieras i termer av energibesparing och atl upprättande av
energiplan blir obligatoriskt för kommunerna. Utveckling av metoder för
energiplanering blir enligt rådet då också etl viktigt forskningsområde.

Byggnadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen anför att en reduktion av nettoenergiförbrukningen i
byggnader torde behöva kompletteras med eflektivise-ring inom
energiomvandlingsledet så att primärenergin utnyttjas bättre. Styrning genom
kommunal energiplanering kan bl. a. innebära en återgång till Ijärrvärme.
Anslutning till kraflvärmeverk av motlryckstyp ger därvid en god total
energihushållning.

Flertalet
myndigheter framhåller viklen av forsknings- och utvecklingsverksamhet inom
energiområdet bl. a. som underlag för statsmakternas beslut, för normer,
offentlig planering m. m. 1 flera fall framhålls att genomförande av
energiprogramkommiiténs (EPK) programförslag aren förutsättning för atl
besparingsalternativen skall kunna uppnås på sikt.

Vad gäller konse k vense
rna av föreslagna åtgärder påverkar en del av åtgärderna klimatstandard
inomhus och sanitära förhållanden. Del råder enighet bland myndigheterna om
att övertemeperaturer bör sänkas, att ventilationen i vissa fall kan minskas
eller slängas av och att allmän sparsamhet med varmvatten bör iakttas.
Myndigheterna anser dock att standarden inte får sänkas under vad som i dag
betraktas som godtagbart.

De
samhällsekonomiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder tas upp endast av ett
mindre antal remissinstanser. Bygg/örskningsrådei anser sig sakna
möjligheteratt beräknade investerings-och andra kostnader som genomförandet av
besparingsalternativen medför och hur myckel energikostnaderna måste öka för
att kostnaderna skall uppvägas. Om man antar att stigande energipriser
kombineras med hög inflationstakt torde emellertid, enligt rådet, även tämligen
höga investeringskostnader i energibesparande åtgärder bli lönsamma.
Genomförandet blir då i första hand ett finansiellt problem. Rådet finner del
troligt att kostnadsskäl i det enskilda fallet kan komma alt begränsa de mest
långtgående investeringarna i besparingsåtgärder. Rådet framhåller emellertid
atl de tekniska åtgärder som diskuteras - bättre isolering, bättre
verkningsgrad, bättre drift osv. - är av den arten all de också medför minskade
effektbehov. Med detta följer att ökade investeringar i byggnader
samhällsekonomiskt balanseras av minskade investeringar i energiproducerande
anläggningar. För driftsåtgärder anser rådet alt den samhällsekonomiska
lönsamheten torde vara myckel hög, då de kan tillgodoräknas räntan på de
inbesparade investeringarna.

För
de tidigare redovisade av bostadsstyrelsen diskuterade energibesparande
åtgärderna, som gäller enbart bostäder, beräknas kostnaden fram till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 7

år
1985 uppgå till ca 13 miljarder kr. Subventioneringsbehovet för eljest
olönsamma åtgärder beräknas lill ca 3,8 miljarder kr. Följdkostnader förorsakade
av åtgärderna, t.ex. fasadbeklädnader ingår inte i denna summa. Kostnadernas
fördelning framgår av följande tabell.

Ätgiird Miljarder kr.

Tilläggsisolering
av vindsbjiilklag 1,7

Tilläggsisolering
av ytterväggar 3,0

Insiittning
av S-glaslonster 2,8

Reglering
av viirmetillförsel 1,4

Reglering
av luftomsättning 0,4

Varmvaltenmiilning
i lägenheier 0,6

Varmvatlengcnerering
med natlström 1,0

Övergång
till (järrvämie 2,2

Den
av bostadsstyrelsen beräknade faslighetsekonomiska lönsamheten varierar för
olika åtgärder mellan 5 och 28 %.

Kostnadsberäkningar
görs även i yttrandena från byggnadsstyrelsen, överbefälhavaren och
universiieiskanslersämbetet. De nödvändiga investeringarna enligt dessa
yttranden uppgår till väsentligt lägre belopp än de av bostadsstyrelsen
diskuterade åtgärderna.

Verkningarna
på sysselsättningen tas upp av bl. a. byggforskningsrådet som anser att
begränsningen av energianvändningen inom lokalkomfortsektorn inte medför några
problem för byggnadsverksamheten som sådan. Tvärtom ger etl besparingsprogram
ökad sysselsättning inom byggsektorn och i för-valtningsverksamhel. För ett
långt gående besparingsprogram anser rådet att arbetskraftsbrist kan bli ett
besvärande hinder. Inte heller socialstyrelsen eller konsumentverket befarar
någon negativ inverkan på sysselsättningen. Bostadsstyrelsen anger i konkreta
siffror konsekvenserna för sysselsättningen av föreslagna
energibesparingsåtgärder Arbetskraftsbehovet för att kunna genomföra angivna
åtgärder inom bostadssektorn uppskattas av styrelsen till 50 000 årsarbetare.
Häri ingår inte arbetskraftsbehovet vid övergång lill fjärrvärme och för
utförande av ytskikt vid tilläggsisolering av ytterväggar.

2.2
Lån och bidrag till energibesparande åtgärder i bostäder m. m.

Det
statliga stödel till energibesparande åtgärder såvitt gäller det befintliga
bostadsbeståndet utgår i form av dels särskilda lån och bidrag enligt kungörelsen
(1974:252) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus, dels
bostadslån till ombyggnad enligt bosiadsfinansieringsförordningen
(1974:946),(/e/sförbättringslånenligt kungörelsen (1962:538)om
förbättrings-lån. De åtgärder som kan stödjas skall ha påbörjats före utgången
av år 1975.

Riksdagen
beslöt (prop. 1974:69, CU 1974:21, FiU 1974:29, rskr 1974:180 och 286) våren
1974 att pä tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1973/74

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 8

lill
Vissa energibesparande åtgärder anvisa ett reservationsanslag av 248 milj. kr.
För dispositionen av anslaget för olika ändamål gällde vissa ramar för beslut
om lån och bidrag m. m. under åren 1974 och 1975. Vidare har i anslutning till
att ytterligare 120 milj. kr. har ställts till förfogande för ändamålet på
lilläggsstal I lill riksstaten för budgetåret 1974/75 (prop. 1974:170, CU
1974:37, rskr 1974:373) vissa av delramarna vidgats. Fördelningen av ramarna
på olika ändamål har ändrats genom beslut av regeringen under åren 1974 och
1975. De ursprungliga ramarna för olika ändamål samt nuvarande ramar anges i
det följande.

Ursprunglig ram Nuvarande ram

Särskilda lån och bo

stadslån för energibespa

rande åtgärder inom bo

stadsbeståndet 75 milj. kr. 153,7 milj. kr.

Särskilda bidrag för ener

gibesparande åtgärder

inom bostadsbeståndet 40 milj. kr. 95 milj. kr

Förbättringslån for energi

besparande åtgärder inom

bostadsbeståndet 25 milj. kr. 10 milj. kr.

Bidrag för energibesparan

de åtgärder i statliga bygg

nader 20 milj. kr. 20 milj. kr.

Bidrag för energibesparande åtgärder i kommunala och
landstingskommunala byggnader

50 milj.

kr.

50 milj. kr.

Bidrag för energibesparande åtgärder i näringslivets
byggnader m.m.

35 milj.

kr.

35 milj. kr.

Bidrag för energibesparande åtgärder i trädgårdsnäringens
byggnader

2 milj.

kr.

2 milj. kr.

Information

1 milj.

kr.

1 milj. kr.

248
milj.

kr.

366,7 milj. kr.

Av
totalt anvisat anslag om 368 milj. kr. har 1,3 milj. kr. ställts till förfogande
för tillfällig personalförstärkning vid länsbostadsnämnderna.

Statsbidrag,
energisparlån m. m. som styrmedel för energihushållning framhålls i
energisparundersökningen av flertalet myndigheter. Byggforskningsrådet anser
att de speciella stimulansanslagen till energibesparande åtgärder som hittills
har beviljats bör gälla även framdeles. Rådet anför vidare - med hänvisning
till lokalbeståndets stora andel av energiförbrukningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 9

inom
uppvärmningssektorn - atl statsbidrag och energisparlån i högre utsträckning
bör riktas mot lokalsektorn.

1
särskilda skrivelser den 16 och 30 januari 1975 har bostadsstyrelsen framfört
förslag i fråga om medelsanvisning under år 1975 och förslag om inriktning av
stödåtgärderna inom ramen för en Ibrtsall lån- och bidrags-givning.

Bostadsstyrelsen
framhåller alt erfarenheterna under den gångna hösten har visat att efterfrågan
på lån och bidrag vida har överstigit tidigare bedömningar.

Grovt
räknat torde efterfrågan under andra halvåret 1974 - i form av ansökningar som
har inkommit lill länsbostadsnämnderna - ha omfattat, i fråga om särskilda lån
och bostadslån ca 125 milj. kr., särskilda bidrag ca 85 milj. kr. och särskilda
förbältringslån ca 5 milj. kr., eller tillhopa ca 215 milj. kr. Några
möjligheter atl säkert bedöma efterfrågan under år 1975 finns enligt styrelsen
inte. Vid samma efterfrågan som i genomsnitt under månaderna september-november
1974 blir behovet av medel i runt tal 450 milj. kr. Härtill kommer - till följd
av ändrade föreskrifter - ett ökat behov av medel för utbyte av värmepannor i
flerfamiljshus.

Bostadsstyrelsen
finner del angeläget att verksamheten för atl stimulera till energibesparing
inom bostadsbeståndet fortgår i enlighet med de ursprungliga intentionerna i
fråga om åtgärder som påbörjas intill utgången av år 1975. Av de stödberäitigade
åtgärderna utgör enligt styrelsens mening utbyte av värmepanna - i såväl småhus
som flerfamiljshus - i många fall den minst energibesparande åtgärden.
Samtidigt utgör åtgärden den mest vanliga av dem för vilka lån och bidrag har
utgått. En möjlighet all inom ramen för givna resurser få ett så effektivt
utnyttjande av stödet som möjligt är därför att undanta pannbyten från stöd.

Bostadsstyrelsen
anför vidare att de medel som har ställts till förfogande för
energisparfrämjande åtgärder är uppdelade på tre olika ramar, nämligen
särskilda lån samt bostadslån, särskilda bidrag och särskilda förbättringslån.
Denna uppdelning på tre delramar har olägenheter och styrelsen föreslår därför
atl fortsatt medelsanvisning skall avse en total ram för de ifrågavarande
särskilda lånen och bidragen. Även anslaget bör omfatta alla ändamålen.
Styrelsen hemställer vidare om en vidgning av nu gällande totala ram med 450
milj. kr. samt en däremot svarande vidgning av anslaget.

Bostadsstyrelsen
har därefter i skrivelse den 30 januari 1975 lagt fram förslag till åtgärder
för atl främja energibesparing. Under hänvisning till de i föregående avsnitt
(2.1) redovisade möjligheterna lill energibesparingar inom bostadssektorn
framhåller styrelsen att avsevärda besparingar torde kunna göras. Styrelsen
anser därför att ett särskilt statligt stöd till energibesparande åtgärder
inom det befintliga bostadsbeståndet bör uLsiräckas till att omfatta även
åtgärder som påbörjas efter utgången av år 1975. De åtgärder som enligt
bostadsstyrelsens mening bör stödjas är värmeisolering, centraliserad
värmeproduktion, värmemängdsmälning, värmereglering och

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 10

veniilationsreglering.
Dessa åtgärder kännetecknas av att de långsiktigt påverkar energiförbrukningen
under hela varaktighetstiden utan nämnvärda underhållsarbeten. Samtidigt
påverkas långsiktigt även bostadsbeståndels effekibehov. Anslutning till
fjärrvärmeverk bör dessutom kunna förbättra utnyttjandet av primärenergin.
Utöver dessa åtgärder anser styrelsen atl stöd bör utgå även till
installationer för varmvattenmälning i bostadslägenheter saml för
naitackumulering av varmvatten i elvärmda småhus. Förutsättningarna för
varmvattenmälning är all enkla och tillförlitliga registrerings- och debiteringssystem
kan ordnas och att lägenheterna är utrustade med individuella elmätare. 1
samband med ombyggnad kan dessa krav vanligen uppfyllas, men även i befintliga
anläggningar bör enligt styrelsen individuell mätning i många fall kunna
genomföras..

Bostadsstyrelsen
förordar samtidig! att byte av värmepannor och brännare bör utgå ur
stödverksamheten. Dessa åtgärder får anses utgöra normalt underhåll som inte
längre behöver stimuleras. Byte kan också försvåra planmässig övergång lill
allmänna värmesystem. Stöd til! anskaffande av eldningsautomatik (automatisk
temperatur- och dragreglering, automatisk inkoppling av pannenheier m. m.) kan
enligt styrelsen dock i vissa fall vara befogal.

Stödet
lill energibesparande åtgärder gäller f. n. endast åtgärder avseende bosläder.
Bostadsstyrelsen anser alt stödel bör avse även lokaler av den art som kan ingå
i låneunderlaget. En förutsättning härför bör dock vara att åtgärden i första
hand avser bostäder och atl samtidigt härmed åtgärder även vidtas beträffande
lokaler. Vid faslsiällelse av panlvärdeiillägg för lokaler bör även kostnader
för energibesparande åtgärder beaktas.

Såvitt
gäller bostadslån till nybyggnads fö retag beaktas sedan mitten av år 1974 vid
beräkning av låneunderlag vissa särskilda energibesparande anordningar som t.
ex. ökad värmeisolering inkl. 3-glasfönster, värme-mängdsmätning vid
fjärrvärmeleverans till småhus, värmereglering och veniilationsreglering.
Detta bör alltfort gälla, men härutöver bör enligt styrelsens mening vara
möjligt alt beakta även installationer för varmvattenmätning i
bostadslägenheter samt för naitackumulering av varmvatten i elvärmda småhus.

Energiprogramkommittén
(EPK) har som chefen för industridepartementet tidigare har anfört, den 15
januari 1975, avlämnat promemorian (Ds 1 1975:1) med en första redovisning av
behov av och kostnader för f ö r s ö k s -och demonslrationsanläggningar inom
energiområdet. Promemorian har inte remissbehandlats.

På
grundval av redovisade behovsuppskattningar föreslår kommittén atl 50 milj. kr.
reserveras för statligt finansiellt stöd under budgetåret 1975/76. Det
förhållandet att kommittén i avvaktan på noggrannare utredningsunderlag har
begränsat sill förslag till atl omfatta elt år innebär enligt kommittén inte
att initieringen av projekt bör begränsas lill denna summa. Totalt bör dock
projekt inte sältas igång i större utsträckning än vad som har angivils

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet I

som behov för de tre första åren (totalkostnad ca 275
milj. kr.).

Kommittén föreslår följande fördelning av belopp inom
området lokalkomfort, boende- och arbetsmiljö, vilkel i huvudsak faller inom
bostadsde-partemenlels verksamhetområde (angivna belopp i milj. kr.).

Totalt tre år Första året

Planering med nya byggnormer 2 1.5

Samverkan med energiplanering i kommun,

inkl. sådana åtgärder i byggnader och försörj

ningssystem som förorsakas av demonstrations

programmet 7 3

Trimning och sanering av befintliga små och

medelstora värmeanläggningar 6 6

Nya metoder och konstruktioner i byggande

och drift, inkl. utbyggnad av mätcentra 14 4,5

Införmation och samverkan med utbildnings

enheter, framställning av utbildningsmaterial

m. m. 6 3

Totalt 35

Kommittén framhåller att detta område har en från övriga
energiforskningsområden avvikande karaktär. Fullskaleförsök ingår i viss
utsträckning i det normala FoU-arbetet, och har i denna omfattning beaktats i
tidigare förslag från kommittén. De byggnader som behövs för försöks- och
de-monstrationsverksamhel är som regel i normalt bruk och kräver särskild
finansiering endast i fråga om kostander för mätanordningar, i vissa fall
ersättning för förlorade hyresinkomster, och liknande merkostnader som orsakas
av försöks- och demonstralionsverksamheten. Kommitténs förslag inom detta
område avser därför enbart sådana kostnader som motiveras av att landets
energisituaiion kräver dels att fullskaleförsök genomförs i större utsträckning
än i den normala FoU-verksamheten, dels ati informationen kring denna
verksamhet måste intensifieras.

Det statliga slödet har av kommittén därför bedömts behöva
utgå med 100 % av projektkostnaderna.

Kommittén har bedömt att verksamheterna inom några av
delområdena bör kunna ingå i den statliga energisparkampanjen och att
motsvarande belopp då inräknas i kampanjkostnaderna.

2.3 Bestämmelser i byggnadsstadgan om energihushållning

1 9 § BS ges allmänna bestämmelser angående planläggning.
Enligt delta stadgande skall hänsyn tas till bl. a. den allmänna samfärdselns,
del militära försvarels, civilförsvarets och andra för riket gemensamma behov.
I fråga

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 12

om
enskilda byggnader ger BS inte något stöd för krav som tar sikte på alt
begränsa värmeförbrukningen i byggnader. Styrningseffekten av den med stöd av
BS utfärdade Svensk byggnorm blir därför huvudsakligen begränsad till att ange
hygieniskt betingade gränsvärden vad gäller byggnaders inneklimat.

Bygglaguiredningen
har i betänkandet (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande framhåUit all
insikten om behovet av sträng hushållning med energitillgångarna väsentligt
ökat på senare lid. Eftersom en betydande del av den totala energiförbrukningen
avser uppvärmning av hus och andra byggnader måste åtgärder med sikte på alt
begränsa energiförbrukningen enligt utredningen innefatta även
byggnadsverksamheten. Utredningen har härvid pekat på alt en god värmeisolering
av husen i väsentlig mån kan bidra till att hålla energiförbrukningen nere och
atl även åtgärder som möjliggör återanvändning av värme i inomhuslufi och
-vatten kan tjäna samma syfte. De nu berörda omständigheterna motiverar enligt
utredningen all bland de i lag upptagna grundläggande kraven i fråga om
byggnads egenskaper medlas ett krav på alt byggnad skall ulföras så att den
möjliggör god värmehushållning.

Inte
någon av de remissinstanser som har yttrat sig över bygglagulred-ningens
betänkande har haft något att invända mol det föreslagna kravet avseende god
värmehushållning. Några remissinstanser, bl. a. ÖEF, har uttryckligen
förklarat sig positivt inställda till förslaget.

Statens
planverk har i samband med energisparundersökningen föreslagit att i
byggnadslagstiftningen införs bestämmelser i syfte att tillgodose god
energihushållning vad avser bl. a. planläggning och byggande. Enligt planverket
är det önskvärt atl det i 9 § BS införs ett klart uttalande atl hänsyn skall
tas till övergripande behov av hushållning med energi. Härigenom skulle också
ett bättre underlag kunna erhållas för en samordning mellan fysisk planläggning
enligt BL och sådana värmeplaner som har föreslagits i
värmeanläggningsutredningens betänkande (SOU 1974:77) Värmeförsörjning enligt
värmeplan. För bebyggelse som föreslås lokaliserad på ett sådant sätt att
onormal energikonsumtion kan förväntas, t. ex. för resor av olika slag, skulle
ett sådant stadgande ge möjlighet atl väga in även energiekonomiska
konsekvenser.

Byggnadslagstiftningen
bör enligt planverket vidare kompletteras med elt grundläggande krav på sådant
utförande av byggnader som möjliggör god värmehushållning. Planverket föreslår
atl en sådan bestämmelse införs i BS utan att pågående utredningsarbete med en
ny byggnadslag avvaktas. Därvid blir det möjligt all också i Svensk byggnorm
snabbare föra in bestämmelser om att byggnad skall anordnas så atl god
värmehushållning möjliggörs.

Planverket
framhåller att sådana bestämmelser kan byggas upp enligt två olika principer.
Den ena innebär att man genom en serie delkrav på byggnadens och dess
installationers egenskaper åstadkommer en bättre värmehushållning än vad de
nuvarande minimikraven medför. Den andra ptin-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 13

cipen
lar sikte på atl begränsa byggnadens värmeförbrukning genom vissa mer generellt
utformade krav. Bestämmelser enligt den förstnämnda principen kan gälla
rumstemperatur, lufifiöden och återlufianvändning av ven-lilalionslufl samt
storlek, placering och isolering av fönster liksom isolering av väggar, tak och
bjälklag. Del är vidare möjligt all införa krav på vär-meålervinning. Vid
tillämpning av den andra principen skulle bestämmelserna utformas med krav på
högsta tillåten specifik värmeförbrukning för olika typer av byggnader. Den
byggande får därigenom större möjlighet att inom denna ram utforma byggnadens
olika delar och installationer.

Vid
en jämförelse mellan de båda principerna konstaterar planverket att den
förstnämnda medför en sene detaljbestämmelser som kan innebära en låsning av
den tekniska utvecklingen. Utformas bestämmelserna enligt det senare
alternativet undviker man detta och en mer nyanserad redovisning av effekten av
de i det aktuella fallet fömlsatta åtgärderna kan uppnås. Tänkbart är också att
utnyttja en kombination av båda typerna av normkrav, åtminstone under en
övergångsperiod.

Planverket
föreslår alt i BS införs en bestämmelse med följande lydelse: Byggnad skall
utföras så att den möjliggör god värmehushållning.

Den
föreslagna bestämmelsen i BS om värmehushållning avses bli tilllämplig även
vid ombyggnad. På grund av bestämmelsen i 49 vj BS kommer den föreslagna nya
bestämmelsen atl gälla även vid sådan ändring av byggnad som inte är hänförlig
till nybyggnad.

Planverket
påpekar all en bestämmelse med syfte att åstadkomma god värmehushållning måste
förenas med tillsyn och kontroll av bestämmelsens efterlevnad. Denna uppgift
föreslås åvila byggnadsnämnderna. F. n. är emellertid nämndernas tillgång på
egen sakkunskap enligt planverket otillräcklig i förhållande till de uppgifter
som ålagts dem enligt byggnadslagstiftningen. En väsentlig förstärkning av
deras resurser anses nödvändig om de skall kunna fullgöra nya uppgifter av del
slag som nu avses. 1 stor utsträckning torde enligt planverket ökade kostnader
kunna täckas med avgifter, särskilt då det är fråga om byggnadslovspliktiga
åtgärder.

3.
Vidgad tillståndsplikt enligt 136 a § byggnadslagen

1
samband med all statsmakterna år 1972 antog riktlinjer för hushållningen med
mark och vallen infördes också lagstiftning angående lokaliseringsprövning av
viss indusin (prop. 1972:111 bil. 2 och 3, CU 1972:35, rskr 1972:348). Reglerna
om lokaliseringsprövning logs in i 136 a § BL och i kungörelsen (1972:781) om
lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136a §
byggnadslagen (1947:385)m. m. Syftet med denna lagstiftning var alt styra
lokaliseringen av sådan industriell eller liknande verksamhet som tar i anspråk
eller förändrar karaktären hos naturresurser, vilka det råder särskild knapphet
på och som är eller kan väntas bli föremål för konkurrerande anspråk.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 14

Enligt
bestämmelserna i 136 a § BL skall regeringen i vissa fall pröva om industriell
eller liknande verksamhet får förläggas lill viss plats. Lokaliseringen av
verksamheten skall prövas, om valet av plats är av väsentlig betydelse för
hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Bestämmelserna är
tillämpliga på både nyanläggning och utvidgning av sådan verksamhet. Det
ankommer på regeringen att föreskriva vilka slag av sådan verksamhet som skall
underkastas regeringens prövning. Enligt 1 § kungörelsen om lokaliseringsprövning
skall nyanläggning av följande slag av verksamhet prövas av regeringen,
nämligen järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk, iräsliperi,
pappersbruk och cellulosafabrik, fabrik för framställning av petrokemiska
produkter, fabrik för raffinering av råoljor, atomkrafianläggning, anläggning
för upparbetning av atombränsle, ångkraftanläggning och annan anläggning för
eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW, fabrik för
framställning av gödselmedel och cementfabrik. Om regeringen i ett särskilt
fall finner atl en sådan pröv-ningspliktig nyanläggning inte är av väsentlig
betydelse för mark- och vattenhushållningen kan regeringen medge undantag från
prövningsskyldigheten.

Regeringen
kan beträffande annan verksamhet som anges i 136 a § BL i visst fall föreskriva
att prövning skall ske.

Enligt
2 § kungörelsen om lokaliseringsprövning skall ansökan om tillstånd till
lokalisering göras skriftligen hos regeringen. 1 3 § finns bestämmelser om
tystnadsplikt för den som har tagit befattning med lokaliseringsärende.

Som
chefen för industridepartementet tidigare denna dag har redovisat har
planverket i samband med energisparundersökningen föreslagit alt bestämmelserna
i 136 a § BL skall omfatta prövning också från energihushållningssynpunkt.
Enligt planverket är det uppenbart atl själva tillkomsten av anläggningar med
hög energiförbrukning kan påverka landets samlade energikonsumtion var de än
förläggs. Prövning enligt 136 a § bör enligt planverket omfatta inte bara lokaliseringen
av de verksamheter som där avses utan även själva tillkomsten av sådan
verksamhet.

4.
Vattenkraftutbyggnad 4.1 Inledning

Vattenkraftens
roll i den framlida energiförsörjningen har behandlats i
energiprognosutredningens och energiprogramkommitténs betänkanden (SOU 1974:64
och SOU 1974:72). 1 fråga om innehållet i dessa betänkanden och däröver
avlämnade remissyttranden saml vissa andra framställningar angående
utnyttjandet av landets vatlenkrafttillgångar hänvisar jag till den redogörelse
som chefen för industridepartementet har lämnat.

1
december 1972 lade riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts prop. 1972:111 (CU
1972:35, rskr 1972:348), fast vissa riktlinjer för hushållningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 15

med
mark och vatten. 1 samband med detta beslut tillsattes en sakkunnig' för alt
studera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnader i
Indalsälven. Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven. Utredningsmannen
avlämnade i maj 1974 sitt betänkande (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö, som
därefter remissbehandlades.

Under
år 1974 presenterades också en utredning rörande Kalixälven, som hade utförts
av statens vattenfalisverk på uppdrag av Kungl.Maj:t, och en översiktiig
inventering av utbyggnadsmöjligheter norr om Indalsälven, utförd av Svenska
krafiverksföreningen i samarbete med vallenfallsverket. För att komplettera
detta material med övergripande kraftekonomiska bedömningar och med material
om motstående intressen tillkallades den 31 maj 1974 en sakkunnig' (B 1974:01)
med uppdrag att studera möjliga vattenkraftutbyggnader i norra Norrland, dvs i
vattendragen norr om Indalsälven. Från utredningsuppdraget undantogs Torne
älv, Pite älv och Vindelälven.

Utredningsmannen
avlämnade i oktober 1974 lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2,
med översiktliga bedömningar av möjligheterna till ytterligare utbyggnader vid
olika antaganden om vilka intrång på motstående intressen som kan accepteras.
Lägesrapporten har inte formellt remissbehandlats men överlämnades till de
remissinstanser som hade atl behandla Vattenkraft och miljö resp. Energi 1985
2000. Ett slutbetänkande från utredningsmannen väntas i början av år 1976.

Remissyttranden
över Vattenkraft och miljö, i vissa fall även över lägesrapporten Vattenkraft
och miljö 2, haravgelts av överbefälhavaren (ÖB), statens vägverk, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet,
riksantikvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens
industriverk, siatens vattenfalisverk, Sveriges geologiska undersökning,
domänverket, länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt av vattenlagsutredningen,
vidare av Centrala driftiedningen (CDL), Landsorganisationen (LO),
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Norrlands naturvärn. Sjösportens
samarbetsdelegation, Skid- och friluftsfrämjandet. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska kanolförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
krafiverksföreningen. Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Svenska samernas
riksförbund, Svenska turistföreningen (STF), Sveriges fiskares riksförbund,
Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Sveriges fältbiologiska ungdomsförening
(Fältbiologerna), Sveriges hantverks-och industriorganisation, Sveriges
industriförbund, Vatlenvärnet och Älvräddarnas samorganisalion.

'
F landshövdingen Ossian Sehlstedt ' Redaktören Sören Ekström

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 16

Flera
centrala myndigheter har bifogat yttranden från respektive regionala organ,
liksom även SNF och LRF. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från sammanlagt
28 kommuner samt från vissa regionala organ, företag, organisationer och
enskilda. 1 flera fall förekommer reservationer mot beslut i såväl
länsstyrelser som kommuner.

1
del följande lämnar jag en sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
beträffande bl. a. behovet av fortsatt vattenkraftutbyggnad, lämplig
utbyggnadsnivå och enskilda aktualiserade utbyggnadsprojekl. Vissa remissinstanser
har därutöver i sina yttranden tagit upp frågan om lokalbefolkningens och
berörda kommuners möjlighet alt påverka beslut om vatien-krafiutbyggnader.
Dessa frågor torde få behandlas i annat sammanhang.

4.2
Utredningsförslag

Av
den tekniskt utbyggbara vattenkraften på omkring 130 TWh/år utnyttjas ca 61
TWh/år i befintliga anläggningar, inberäknai sådana anläggningar som inte har
tagils i drift men som är tillåtna enligt lagakraflvunnen vattendom. F. n.
beräknas ytterligare minst 34 TWh/år vara ekonomiskt utbyggnadsvärt, varav ca
25 TWh/år i norra Norrland, ca 9 TWh/år i södra Norrland och norra Svealand
saml mindre än 1 TWh/år i södra Sverige. Ett undantagande av Torne älv, Pite
älv och Vindelälven reducerar tillskottet med ca 12 TWh/år.

4.2.1
Betänkandet Vattenkraft och miljö

I
betänkandet Vattenkraft och miljö behandlas frågan om vattenkraftutbyggnad i
Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan saml Indalsälven med biflöden. 1
belänkandet redovisas en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av
ytterligare utbyggnad i de nämnda älvarna. Vidare lämnas förslag till
rangordning av olika eventuella vattenkraftutbyggnader med hänsyn till deras
värde från kraftekonomisk synpunkt och lill deras inverkan på motstående
intressen.

Kraffmduslrin
har till utredningen redovisats 52 förslag till nya kraftverk eller tänkbara
utbyggnader. Dessutom har 20 tillbyggnadsobjekl lagts fram. Härtill kommer
totalt 35 regleringsprojekt. Dessa förslag till ytterligare utbyggnad i de fem
älvarna representerar ett sammanlagt energitillskoti av 7 TWh/år - en ökning av
den nuvarande kapaciteten i de aktuella älvarna med en tredjedel och i
förhållande lill den totala produktionen av vattenkraft i landet med ca 12 %.
Inom regionen har enligt senare bedömningar ytterligare närmare 2 TWh/år
ansetts vara ekonomiskt utbyggnadsvärt.

De
redovisade projekten har klassificerats från lönsamhetssynpunkl. Förutom till
kraflmängden har härvid tagits hänsyn till kraftens reglerbarhet samt
anläggningens läge i förhållande lill avsättningsområdena. Som särskilt
värdefulla från kraftsynpunkt har angetts projekten Strängsforsen i Klar-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 17

älven,
Broforsen-Linsellborren med Vikarsjösystemels reglering i härjedals-delen av
Ljusnan, projekten i Mellanljusnan, Handöl med Blåhammar-myrens reglering i
Åreälven samt Ammeråns överledning till Gesunden i Indalsälven. Dessa projekt
representerar den högsta klassen i en fyragradig skala, om- och
tillbyggnadsprojekt inte inräknade.

För
atl få underlag för bedömning av berörda älvsträckors värde från miljö- och
nalurvårdssynpunkier har utredningen genomfört eller låtit genomföra ett
betydande antal experiundersökningar. Så har t. ex. statens naturvårdsverk
svarat för undersökningar på det naturvetenskapliga området samt
underlagsmaterial rörande fiske och rekreation. Riksantikvarieämbetet har
belyst konsekvenserna från kulturminnesvårdens synpunkt, och sysselsättningseffekter
och kommunal ekonomi har behandlats av geografiska institutionen vid Umeå
universitet.

1
belänkandet sammanfattas och diskuteras resultaten av de sakkunnig-utredningar
och inventeringar som genomförts. Vidare ges en utförlig beskrivning av
förutsättningarna för och konsekvenserna av de enskilda föreslagna
utbyggnaderna. Av avgörande betydelse för utredningens överväganden har varit
älvens eller områdets orördhet och möjligheten att bevara större sammanhängande
områden. Vidare har närheten lill befolkning och projektens inverkan på
kulturlandskap liksom påverkan av betingelserna för friluftsliv, särskilt
fiske, tillmätts stor betydelse.

Projekten
har klassificerats med hänsyn lill sina effekter på bevarande-intressena. Från
bevarandesynpunkt har gjorts en samlad bedömning i form av en rangordning med
fyra klasser. Därvid har i den högsta klassen placerats övre Klarälven,
Hällaområdet, nedre Dalälven, härjedalsdelen av Ljusnan, delar av Mellanljusnan
samt Åreälven, Ammerån och Hosjö med Damman.

Enligt
direktiven har en avvägning gjorts i syfte att få fram en slutlig rangordning,
där hänsyn tagits lill såväl bevarande- som kraftintressen. Utgångspunkten för
utredningen har därvid varit den sammanvägda bevarandevärderingen, eftersom
den slutliga rangordningen främst förutsatts komma alt ligga lill grund för
beslut av regenng och riksdag om undantagande från utbyggnad av vissa
älvsträckor. Bevarandevärderingen har ställts mot den värdering som gjorts från
kraflsynpunkt, och därvid har bedömningar gjorts av vilka förskjutningar i
förhållande till bevaran-delisian som kan anses motiverade med hänsyn till
ulbyggnadsintresset. Hänsyn har då tagits även till möjligheterna att modifiera
projekten eller föreskriva särskilda villkor för dem. Projektens olika
lönsamhet har inte bedömts böra påverka rangordningen i de fall där mycket
stora bevarandeintressen redovisats. Detta förfaringssätt har ansetts
motiverat med tanke på bl. a. den knapphet på orörda och värdefulla älvsträckor
som råder inom här aktuella delar av landet. Sålunda har exempelvis beträffande
Handöl i Åreälven projektets goda lönsamhet inte påverkat dess placering i den
högsta klassen i den slutliga rangordningen.

Projekten
har slutligt rangordnats i fem klasser. De om- och tillbygg-

2 Riksdagen 1975. I saml. Nr 30. Bilaga 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 18

nadsprojekt
som lagts fram men inte bedömts av utredningsmannen har placerats i en särskild
klass 0. De båda ylterklasserna - klass 1, där obetydliga hinder mot utbyggnad
kan noteras, och klass 4, där bevarandevärdel är så högt att inte ens en stor
kraftnylta kunnat påverka slutresultatet - har kunnat bestämmas ulan alltför
stora svårigheter. De mellanliggande projekten har indelats i två klasser med
relativt väl markerad skillnad från bevarandesynpunkt. De olika klasserna har
definierats på följande sätt.

4.
Projekten berör större sammanhängande älvsträckor där flera riksintressen
samverkar. Dessa älvsträckor har såväl nu som för framtida generationer sådant
värde i outbyggt skick att inie ens myckel stor nytta från kraftsynpunkt kunnat
motivera placering i annan klass. Utredningsmannen rekommenderar bestämt atl
de älvsträckor som berörs av projekten undantas från utbyggnad.

3.
Älvsträckor eller områden med redovisade bevarandevärden, i ett betydande
antal fall även i form av samverkande riksintressen, berörs av projekten. 1
många fall finns också en konflikt mellan utbyggnadsönskemålen och olika lokalt
förankrade intressen. Inom denna klass återfinns många av de stora och myckel
kontroversiella projekten. Klassen måsie betecknas som i hög grad bevarande
värd, men om man trots detta finner en utbyggnad upp lill denna nivå nödvändig
bör sådana projekt inom klassen som förts till en undergrupp 3a i forsla hand
väljas. Det främsta kriteriet vid delningen av klass 3 i undergrupperna 3a och
3b har varit den betydande kraftnylta som kan redovisas beträffande de projekt
som föris till 3a.

2.
Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs, dock inie i sådan omfattning
all projekten ansetts böra föras lill klass 3. I några fall finns visserligen
mer betydande bevarandevärden, men projekten har placerats i denna klass med
hänsyn till att skadeverkningarna ansetts möjliga atl begränsa genom
inskränkningar i projekten.

1.
Projekt som vid genomförande skulle komma alt skada måttliga bevarandevärden
och därför bedöms kunna handläggas i vanlig ordning. Kungl. Maj:t lorde i
flertalet fall enligt utredningsmannens uppfattning inte behöva pröva dessa
projekt.

0.
För utredningen presenterade om- och tillbyggnadsprojeki. Dessa projekt har
inte närmare undersökts eller värderats, vare sig från utbyggnads-eller
bevarandesynpunkt. Projekten berör inte - annat än i undanlagsfall och då i
mycket begränsad omfattning - outbyggda eller orörda älvsträckor.

Den
slutliga rangordningen redovisas i följande labell.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klass 4

Hällaområdet

Tyttbo-Gysinge

Äreälven i
sin helhet

Ammerån ovan
överledningen

Hosjö med reglering av Anasjön-Brcdsjön

Klass 3 grupp 3b

Klarabro

Ivlalungsfors
il

Malung I

Malungll

Äppelbo

Broforsen med Vikarsjösystemets reglering

Linsellborren

Havern-Kölsillre

Ulen-Rengen reglering

Toskströmmen
med Valsjön reglering

Edsoxforsen

Ammeråns
överledning till Gesunden

Klass 3 grupp 3a

Strängsforsen

Kvarnholsforsen med Bysjön reglering

Fänforsen

Mellanljusnan

Klass 2

Värsjö

Djurforsen

Hamreskans reglering

Härjeåsjön reglering

Vemån reglering

Sölvbacka, befintlig reglerad damm

utnyttjas

Matlmar

L å ngforsen

Litsnäsei

Äbcrvaltnet reglering Kingarna reglering Hägg.sjön
reglering (Hårkan) Högfors

Klass 1

Malungsförs I

Eld forsen

Skivsforsen

Mockfiärd tillbyggnad

Avesta Lillfors

Halvfari

Smedjemorasjön
reglering

Olingsjön
reglering

Viforsen,
Marmen reglering

Torrön
Juveln Anjan, befintlig

reglerad
dammar utnyttjas

Granboforsen

Korsvattenån, befintlig reglerad

damm utnyttjas

Rönnöforsen,
ersätter damm

Klass O

Edsforsen
tillbyggnad Letten tillbyggnad Forshuvud-Domnarvet tillbyggnad Avesta Slorhrs
tillbyggnad Näs tillbyggnad Untra, Älvkarleby tillbyggnad Nederede-Skallböle
tillbyggnad Matfors, bef kraftverk utrivs ev Storsjötunneln med
Hissmofors-Kattstrupeforsen tillbyggnad Krångede-Sladsforsen tillbyggnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det
har inte varit utredningsmannens uppgift alt föreslå lämplig utbyggnadsnivå
beträffande de fem älvar utredningen haft att arbeta med. Utredningsmannen
erinrar som bakgrund till sina ställningstaganden om vad som sades i
direktiven, nämligen atl samtliga huvudvallendrag i södra Norrland och norra
Svealand i varierande grad är påverkade av vattenkraftutbyggnad och atl bara
ett litet antal outbyggda källflöden och älvsträckor finns kvar. Restriktivitet
är således befogad vid bedömningen av ytterligare vattenkraftutbyggnad i dessa
områden. Utredningsmannen har under sitt arbete inte funnit motiv för någon
annan uppfattning än den som redovisas i direktiven. Mol denna bakgmnd skall
också förslaget till rangordning ses, liksom den bestämda rekommendationen
beträffande projekt och älvsträckor i klass 4.

Inom
uiredningsområdet finns källflöden och biflöden som är helt orörda av
kraflverksutbyggnader och regleringar. Vidare finns etl antal outbyggda
älvsträckor som dock är berörda av årsregleringar och i många fall också av
korttidsregleringar från ovanförliggande kraftverk. Utredningsmannens

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 20

klassificering
innebär att de orörda vallendrag för vilka ulbyggnadsinlresse anmälts i de
flesta fall hänförts till klass 4. Om klass 4 undantas från utbyggnad kommer
alltså de helt orörda vattendragen atl i stort sett förbli intakta och
eventuella nya kraftverksutbyggnader lierör i huvudsak enbart tidigare av
vattenkraftutbyggnader mer eller mindre påverkade älvsträckor av vilka många
dock ofla upplevs som orörda.

Av
följande tabell framgår vilket energitillskoti som erhålls vid olika val av
utbyggnadsnivå.

Klasser
i utred-

TWh/ å r i

TWh/ å r vid
utbyggnads-

ningsmannens

varje

klass

niva

1. 0. m.
angiven klass

rangordning

(om-inr ä k

och tillbyggnader nas)

4

2,1

7,1

3b

1,1

5,0

3a

1,1

3,9

2

1

0.9 0,8

2.8 2,0

0

1,2

1.2

Utredningsmannen
betonar bestämt att också en utbyggnadsnivå omfattande samtliga klasser i den
av honom föreslagna rangordningen utom klass 4 skulle innebära en för bevarandeintressena
ytterst allvarlig utbyggnad. Målsättningen bör därför enligt utredningsmannen
vara en betydligt lägre utbyggnadsnivå i de fem älvarna.

4.2.2
Lägesrapporten Vattenkraft och miljö 2

Utredningen
rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland har i uppdrag att för
vattendragen norr om Indalsälven, med undanlag för Torne älv, Pite älv och
Vindelälven, söka få fram ett material som möjliggör jämförelser med
vattendragen i södra Norrland och norra Svealand, så att möjliga utbyggnadsprojekt
kan bedömas i ett sammanhang för hela landet. Utredningen skall sålunda
inventera de möjligheter lill ytterligare vattenkraftutbyggnader som finns,
beskriva konsekvenserna för motstående intressen av föreslagna utbyggnader och
rangordna projekten med hänsyn lill deras effekter på motstående intressen och
med hänsyn lil! deras kraftekonomiska förtjänster. Utredningen skall enligt
direktiven också belysa de arbetsmarknads- och regionalpoliliska
konsekvenserna av vattenkraftutbyggnaderna men inte väga in dem i den slutliga
rangordningen.

Utredningens
lägesrapport grundar sig på preliminära bedömningar från ansvariga myndigheter
av skadorna i olika fall. Siatens naturvårdsverk har bedömt hur den
vetenskapliga och sociala naturvården skulle påverkas. Riksantikvarieämbetet
har studerat vilka kulturhistoriskt värdefulla miljöer som kan komma i
farozonen. Lantbruksstyrelsen har studerat länkbara ulbygg-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 21

nåders
effekter på jordbruk och rennäring och skogsstyrelsen har bedömt följderna för
skogsbruket. Fiskeristyrelsen har bedömt konsekvenserna för i första hand
fritidsfisket.

Alla
dessa rapporter - liksom även statens industriverks rapport om vattenkraftens
energipolitiska roll - är preliminära och delvis ofullständiga. Redan de
preliminära rapporterna ger emellertid stöd för uppfattningen alt
restriktivitet är befogad vid beslut om fortsatt utbyggnad av vattenkraft.
Slutliga redovisningar skall lämnas till utredningen senast den 1 oktober 1975.

Utredningen
har haft i uppdrag all i lägesrapporten belysa hur mycket ytterligare elkrafl
som kan utvinnas i uiredningsområdet under förutsättning i ena fallet att
endast obetydliga intrång på motstående intressen kan tolereras, i andra fallet
atl endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda
bevarandeintressen kan karakteriseras som omistliga undantas från
vattenkraftutbyggnad.

Den
lägre nivån utgår från atl statsmakterna i fortsättningen endast ger tillstånd
lill sädana utbyggnader som förorsakar obetydliga eller lättkompenserade
skador på andra verksamheter. Det blir i första hand fråga om till- och
nybyggnader i redan kraftigt utnyttjade älvsträckor. Vattenkraftens sammanlagda
uibyggnadsnivå för hela landet skulle i så fall bli ca 65-67 TWh/år, dvs etl
tillskott på 4-6 TWh/år. Ungefär halva lillskoliet skulle kunna utvinnas i
området söder om Ångermanälven.

Den
högre nivån utgår från all nyttan av vattenkraften värderas så högt atl
statsmakterna tillåter alla utbyggnadsprojekt, utom sådana som drabbar de allra
mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna. Utbyggnadsnivån för hela landet
skulle bli ca 75-77 TWh/år, om man beslutar sig för atl bevara de i direktiven
undantagna älvarna (Torne älv, Pite älv och Vindelälven), outbyggda källflöden
till de stora älvarna i eller i anslutning till nationalparkerna, ett
begränsat antal andra objekt i norra Norrland samt för området söder om
Ångermanälven den högsta klassen enligt betänkandet Vattenkraft och miljö.
Tillskottet skulle alltså bli 14-16 TWh/år, varav något mer än hälften i norra
Norrland. Detta skulle innebära åtminstone en partiell utbyggnad av Kalix älv.

För en bedömning av vilken
utbyggnad som ger mesta möjliga kraft . med minsta möjliga skador krävs etl
betydligt bättre underlag än det som f n. föreligger. Lägesrapporten innehåller
därför ingen värdering av enskilda utbyggnadsprojekt eller älvsträckor.
Utredningen har inte heller i något enskilt fall tagit ställning för eller
emot utbyggnad. Elt sådant ställningstagande förutsätter hänsyn lill en rad
förhållanden som det inte ingår i utredningsuppdraget all behandla, t. ex
energikonsumtionens framtida storlek, olika kraftslags miljöeffekter,
regionalpolitiska möjligheter atl skapa alternativ sysselsättning etc.
Utredningens huvudbetänkande, som väntas i början av 1976, kommer därför inte
heller att föreslå någon bestämd uibyggnadsnivå. Däremot kommer betänkandet att
innehålla en rangordning av olika utbyggnadsprojekl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 22

4.3 Remissyttrandena

Ett stort antal, närmare tre fjärdedelar av
remissinstanserna, har tagit ställning till frågan om fortsatt
vattenkraftutbyggnad. Av dessa har ett tjugotal en positiv inställning lill en
fortsatt utbyggnad, medan ett fyrtiotal instanser anser att framställningar om
en sådan utbyggnad bör behandlas restriktivt.

Vikten av en fortsatt vattenkraftutbyggnad hävdas bl.a. av
de remissinstanser som företräder kraftinduslrin, dvs. i första hand statens
vattenfalisverk, Centrala driftledningen (CDL) och Svenska kraftverksföreningen.
Samma synsätt återspeglas i yttranden från statens Industriverk,
skogsstyrelsen, domänverket, vissa kommuner (främst i Jämtlands län), Sveriges
industriförbund, överbefälhavaren, överstyrelsen for ekonomiskt försvar,
länsstyrelserna i Kopparbetgs och Gavleborgs län saml LO.

Kraftindustrins företrädare framhåller i en gemensam
promemoria atl el-kraflbehovet varierar starkt under dygnet, veckan och året.
Under dagen är behovet 40 ä 50 % högre än under natten. Störst är elbehovet på
dagen under vinterhalvårets vardagar. Av ekonomiska och driftsmässiga skäl är
det i praktiken uteslutet att bygga kärnkraftverk som hålls i beredskap för
drift endast under sådan högbelastningstid. För att tillgodose detta
kraft-behov måste utnyttjas antingen reglerbar vattenkraft eller kraft baserad
på fossila bränslen, i första hand olja.

Begränsning av oljeimporten framstår idag, enligt
kraftindustrins promemoria, som än mer angelägen än när utredningen avgav sitt
betänkande. Statsmakterna har numera funnit det nödvändigt att uppmana till
stor sparsamhet vid energianvändningen för att begränsa oljeförbrukningen, som
trots förväntat sparande beräknas öka med 1/2 å 1 milj. lon årligen.
Spar-samheien har bedömts nödvändig för att industrin skall kunna ges den ökade
tillgång till olja, som behövs för atl med ökade exportinkomster betala den
starkt stegrade kostnaden för oljeimporten. Ett ökat utnyttjande av inhemska
energitillgångar, däribland vattenkraft, är enligt kraftindustrins företrädare
därför av stor betydelse.

Den övervägande andelen av remissinstanserna anser
emellertid alt framställningar om fortsatt utbyggnad bör behandlas
restriktivt. Därvid anförs ofla alt sådan utbyggnad endast skulle ge marginella
tillskott till landels energiförsörjning. Denna inställning hävdas av bl. a.
naiuivdrdsverket. planverket, fiskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen,
vetenskapsakademin, kammarkollegiet, ett flertal kommuner, länsstyrelserna i
Värmlands och Västernoirlands län. Svenska naturskyddsföreningen, LRF, Svenska
samernas riksförbund. Svenska turistföreningen. Svenska kommunförbundet och
Älvräddarnas samorganisation.

Naturvårdsverket anCör i sitt remissyttrande att den
återstående ekonomiskt utbyggbara vattenkraften i de av utredningen berörda
älvarna utgör en mycket liten andel av den ådiga energikonsumtionen, eller
mindre än ett års konsumtionsökning, vilken f n. är ca 3,3 %/år. Den
återstående vatten-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 23

kraften
har sålunda ingen avgörande betydelse för energiförsörjningen. Dess värde
ligger i dess reglerbarhet och användbarhet som loppkrafl, dvs som komplement
lill den baskraft som produceras i kärnkraftverk och oljekraftverk.
Naturvårdsverket konstaterar vidare alt de flesta av de från olika
be-varandesynpunkier värdefullaste områdena redan har gått förlorade. Kraftintresset
har sålunda hittills otvivelaktigt prioriterats på bekostnad av naturvårds-
och friluftsinlressena. Med den ringa tillgång på älvsträckor med naturligt
strömmande vallen och vattenfall av någon betydelse som återstår i landet och
de relativt marginella kraflvinster som står att få, anser naturvårdsverket,
alt det i fortsättningen är motiverat att låta naturvårdens och friluftslivets
intressen komma i första hand.

Ungefär
en tredjedel av remissinstanserna har uttalat sig om vilken utbyggnadsnivå som
är lämplig eller acceptabel. Ett tiotal förordar utbyggnad av allt utom klass
4. Bland dessa remissinstanser finns representanterna för kraftindustrin samt
statens industriverk, Sveriges industriförbund och LO. Dessa remissinstanser
uttalar sig också mera allmänt och tar även upp lägesrapporten Vattenkraft och
miljö 2. Vallenfallsverket anger för år 1990 som lämplig uibyggnadsnivå 70
TWh/år. Svenska kraftverksföreningen anger som målsättning all hälften av den
återstående ekonomiskt utbyggbara vattenkraften bör vara utbyggd år 1990.
Sveriges industriförbund ansetaU målet i en ny energipolitik bör vara att bygga
ut vattenkraflen med 25 TWh/år lill nivån 86 TWh/år. Även LO talar för en
mycket hög utbyggnadsnivå.

Omkring
femton remissinstanser talar för en mer återhållsam utbyggnad av vattenkraften.
En utbyggnad t. o. m. klass 2 i Vattenkraft och miljö med undanlag för vissa
projekt förefaller vara den högsta utbyggnadsnivå som accepteras av dessa
instanser. 1 denna grupp återfinns bl. a. naturvårdsverket, planverket,
kammarkollegiet, vetenskapsakademien, länsstyrelserna i Värmlands och
Väsiernorrlands län, elt par kommuner samt Skid- och friluftsfrämjandet. Vad
gäller utbyggnadsnivån för landet som helhet anger bl. a. kammarkollegiet alt
det lägre alternativet i lägesrapporten Vattenkraft och miljö 2 (65-67 TWh/år)
är acceptabelt. Kollegiet anför i sitt yttrande:

Enligt
kollegiets mening bör samtliga projekt inom bevarandeklasserna 3 och 4 i
princip unaantas från utbyggnad. Utbyggnad av projekt inom dessa klasser bör i
vart fall tills vidare ej ifrågakomma. Denna avgränsning mellan å ena sidan
projekt tillhörande klasserna 3 och 4 och å andra sidan projekt av lägre klass
innebär inte all man får räkna med att varje projekt tillhörande lägre klass
skall komma att tillåtas. Fall kan förekomma när vid utredning i anslutning
till vatlendomstolsprövning projekt som tillhör klass 1 eller 2 befinns få
sådana verkningar t. ex på de närboendes irev-nadsförhållanden atl det ej bör
komma till utförande.

En
ännu lägre utbyggnadsnivå förespråkas bl.,a. av naturhistoiiska riksmuseet.
Svenska naturskyddsföreningen. Fältbiologerna, Svenska lurlsiförenlng-en och
.Alvräddarnas samorganisation. 1 stort sett accepterar dessa remissinstanser
endasl om- och tillbyggnader av kraftverk. Svenska naturskyddsföreningen anför
t. ex. att vad som återstår av älvarna i södra Norrland och norra Svealand,
liksom av övriga älvar, måste bevaras intakt. Enligt för-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 24

eningens
mening måste alla projekt/älvsträckor som rangordnats i klasserna 2, 3 och 4
undantas från vidare utbyggnad.

Ett
drygt tjugotal remissinstanser har synpunkter på vilken vikt man ska tillmäta
sysselsätiningsef fe klema vid beslut om vattenkraftutbyggnad. Av dessa har
mer än hälften ansett alt sysselsättningsfrågan inte är avgörande vid beslut om
utbyggnad. Man anser alt vattenkrafl-utbyggnad inte ger någon långsiktig
lösning på sysselsättningsproblemen. Sådana åsikter framförs av planverket,
fiskeristyrelsen, vissa av länsarbetsnämnderna, flera kommuner. Svenska
naturskyddsföreningen, SAF, LRF. Svenska kommunförbundet, Vatlenvärnet och
Alvräddarnas samorganisalion.

Ett
tiotal remissinstanser anser atl sysselsättningsaspekterna bör tillmätas stor
betydelse. Denna åsikt hävdas av bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Jämtlands län, vissa kommuner samt LO.

Endasl
en mindre del av remissvaren lar upp enskilda projekl i södra Norrland och
norra Svealand. Remissutfallet ger därför knappast grund för omfattande
ändringar i rangordningen.

Synpunkterna
på rangordningen och ulbyggnadsfrågan i de enskilda fallen har tagit sig något
olika uttryck i remissyttrandena. En huvudgrupp är sådana som föreslår
projektets placering i en annan, preciserad klass eller som förordar en inte
närmare preciserad flyttning inom rangordningen. En annan huvudgrupp är sådana
som tar ställning för eller emot utbyggnad i enskilda fall ulan att direkt
kommentera rangordningen. Den tredje huvudgruppen är sådana som godtar en
utbyggnad på vissa villkor för projektets utformning med hänsyn till
bevarandeintressena.

Det
finns en klar tendens för bevarande av övre Klarälven (Strängsforsen och
Klarabro). 1 Väsierdalälven bedöms Hällaprojekiei böra utföras endast om andra
realistiska lösningar på översvämningsproblemen saknas. Projekten i mellersta
Väsierdalälven inkl Malungsfors I bör enligt de remissinstanser som berört
frågorna ses som en helhet. Del finns en tendens till höjning av dessa projekl
från klass 3 till klass 4. 1 nedre Västerdalälven framstår Kvarnholsforsen,
Fänforsen och Djurforsen som kontroversiella.

Det
råder enighet om vikten av alt bevara Tyttbo och Gysinge i Dalälven.
Beträffande Söderfors, for vilken finVis lagakraflvunnen vaitendom, förekommer
krav på omprövning. 1 övrigt bedöms utbyggnaderna i Dalälven kunna accepteras.
För Ljusnan med biflöden finns en klar tendens för bevarande av
Härjedalsljusnan (Broforsen-Linsellborren) och en tendens till förskjutning i
samma riktning i förhållande till utredningsmannens klassificering för
Mellanljusnan. Ett fåtal projekl, bland dem Smedjemorasjön och Olingsjön,
framstår som relativt okontroversiella. 1 Ljungan finns flera projekt mol vilka
det finns etl uttalat motstånd, i första hand Sölvbacka, Havern-Kölsillre och
Viforsen. Inle ens ombyggnadsprojekten är invänd-ningsfria. 1 Indalsälven
förefaller projekl i klasserna O och 1 vara okonlro-versiella, medan enighet om
bevarande i stort sett föreligger om Hosjö,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 25

Ammerån och Åreälven i klass 4. Det finns en tendens lill
understrykande av bevarandeaspeklerna för outbyggda älvsträckor i Hårkan,
särskilt beträffande projekten Edsoxforsen, Ulen-Rengen och Toskströmmen.
Beträf fande Ammeråns överledning till Gesunden råder myckel delade meningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 26

5.
Föredraganden

5.1
Förbättrad energihushållning

5.1.1
Allmänt om energibesparing

Myndigheternas
bedömningar i energisparuhdersökningen visar entydigt atl möjligheterna ärgoda
atl genom olika ålgärder sänka energiförbrukningen för bostäder utan all detta
kommer atl medföra standardsänkningar vad gäller inomhusklimat och sanitära
förhållanden. De redovisade bedömningarna ger vid handen atl det finns goda
förutsättningar att inom delta område uppnå det lägre av de båda för
undersökningen angivna sparallernativen. För bostadssektorn innebär detta
alternativ en genomsnittlig minskning av energiförbrukningen fram till år 1985
med 0,9 %/år. Med hänsyn till att energiförbrukningen för enbart bosläder utgör
närmare 30 % av den totala energiförbrukningen i landet synes det således
finnas stora potentiella möjligheter att göra totalt sett betydande
energibesparingar inom detta område. Långtgående energibesparingar torde dock
komma att medföra betydande kostnader för olika byggnads- och
installalionstekniska investeringar. Bl. a. byggforskningsrådet framhåller
också behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser.

Del
är inte möjligt atl på föreliggande underlag göra någon samlad bedömning av
den absoluta storleken på de besparingar som kan göras och därmed
sammanhängande investeringskostnader för olika åtgärder. Del material som
myndigheterna har redovisat ger emellertid enligt min mening underlag för ett
allmänt konstaterande alt det finns grund för att genomföra ett omfattande
åtgärdsprogram i energibesparande syfte beträffande bostäder för att härigenom
i väsentlig omfattning begränsa ökningen av landets totala energiförbrukning.

För
alt de redovisade besparingsmöjligheterna skall kunna realiseras krävs enligt
myndigheterna att en rad åtgärder vidtas med avseende på existerande
byggnadsbestånd men också med avseende på nybebyggelse. Byggnadsbeståndet
förändras mycket långsamt. Energibesparande åtgärder i samband med nybyggnad
och ombyggnad kommer därför först på längre sikt att medföra någon mer påtaglig
sänkning av energiförbrukningen. För att på kort sikt påverka landets totala
energiförbrukning måste energibesparande ålgärder vidtas med avseende på det befintliga
byggnadsbeståndet.

De
redovisningar som har lämnats i energisparundersökningen tyder på att det är
möjligt att göra stora energibesparingar i den befintliga bebyggelsen genom
relativt enkla åtgärder. Som exempel på sådana åtgärder nämns injustering av
värme-och ventilationsanläggningar. Kostnaderna för denna typ av ålgärder är
förhållandevis blygsamma. Jämfört med de energibesparingar som görs torde de i
allmänhet bli lönsamma på kort sikt och således bidra till en positiv
utveckling av boendekostnaderna.

Besparingseffekterna
av vissa föreslagna mera genomgripande installalionstekniska och
byggnadstekniska ålgärder är osäkra. Detta beror dels på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 27

bristfälliga
kunskaper om byggnadsbeståndets standard, drifl och användning, dels på
bristande erfarenheter av olika åtgärder. Myndigheterna har vidare haft
begränsade möjligheter att bedöma de finansiella och samhällsekonomiska
konsekvenserna av de lämnade förslagen. Den slutliga bedömningen av lämplig
omfattning av olika investeringar i energibesparande syfte bör så långt möjligt
göras med hänsyn lagen till de samlade samhällsekonomiska konsekvenserna.
Härvid måste jämsides med de direkta anläggnings- och driftkostnaderna för en
viss energibesparande åtgärd beaktas effekterna på t. ex. energiproduktions-
och distributionsapparaten och sysselsättningen. Som exempel kan nämnas att
investeringskostnader för energibesparande åtgärder bör ställas i relation
lill minskade investeringar i energiproducerande anläggningar. Enligt min
bedömning behövs fördjupade studier av dessa frågor innan man kan göra en mer
detaljerad prioritering mellan olika energibesparande investeringar. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att till energipolitiska delegationen har knutits en
arbetsgrupp med uppgift att pröva förutsättningarna och föreslå åtgärder för
rationellare energianvändning i bosläder och andra inte industriella lokaler.
Som framgår av vad chefen för industridepartementet tidigare har anfört bör
vidare ytterligare resurser ges till forsknings- och utvecklingsverksamhet
beträffande energianvändning för bosläder m. m.

De
förslag om styr- och stimulansmedel för att åstadkomma åsyftade
energibesparingar som har framförts i samband med energisparundersökningen lar
vad avser bostadsdepartementets verksamhetsområde främst sikte på åtgärder inom
följande områden, nämligen lån och bidrag, skatter, information och
utbildning, rådgivning, hyresavtal, byggnadslagstifning och kommunal
energiplanering. Frågorna om skatter, information och utbildning samt kommunal
energiplanering har mer allmän räckvidd inom hela energiområdet och har
tidigare behandlats av chefen för industridepartementet. Jag begränsar mig
därför till alt behandla styr- och siimulansmedel av särskild betydelse vad
avser bebyggelse och byggnadslagstiftning.

Mot
bakgrund av vad jag tidigare har sagt om möjligheterna atl inom bostadsområdet
uppnå betydande energibesparingar anser jag del angeläget atl redan nu
genomföra vissa av de framförda förslagen med syfte all underlätta
genomförandet av energibesparande åtgärder. Jag kommer alt närmare behandla
frågor om fortsatt lån- och bidragsgivning till energibesparande ålgärder i
bostadshus och vissa andra delar av byggnadsbeståndet och kompletterande bestämmelser
i byggnadsstadgan (1959:612) (BS) om krav på god energihushållning i
planläggningen och krav på god värmehushållning i byggnader.

Innan
jag går in på dessa frågor vill jag i korthet beröra ytterligare två frågor av
betydelse för atl minska uppvärmningskoslnaderna inom bostadssektorn.

1
olika sammanhang har de negativa effekterna från energisparsynpunkt av vissa s.
k. bränsleklausuler i samband med hyresavtal påtalats. Vissa

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 28

av
dessa bränsleklausuler anses inte innebära någoi incitament för vare sig
fastighetsägare eller hyresgäster att minska bränslekoslnaderna. De bränsleklausuler
som har kritiserats har sitt ursprung i ett äldre hyresregleringssystem och
infördes när prisförhållandena på bränsicmarknaden var väsentligt annorlunda
än de är idag. Det är därför enligt min mening uppenbart att vissa iiv de ännu
tillämpade bränsleklausulerna är otidsenliga.

Avvecklingen
av hyresregleringen och de nya prisförhållandena på bränslemarknaden skapar
nya förulsätlningar för bränsleklausuler som ger incitament lill
bränslebesparingar. Del är i första hand en fråga för hyresmarknadens parter
att komma fram till en lämplig ordning i fråga om bränslekostnadernas
behandling i samband med hyressättningen. Enligt vad jag har erfarit har också
parterna påbörjat överläggningar i frågan.

I
samband med energisparundersökningen har flera myndigheter framhållit viklen
av att ägare av bostadsfastigheter informeras om möjligheterna lill och
angelägenheten av att vidta energibesparande åtgärder. Chefen för
industridepartementet har redan behandlat sådana informations- och utbildningsfrågor.
Också i samband med den fortsatta verksamheten med lån och bidrag i
energibesparande syfte, som jag kommer atl förorda i del följande, behövs viss
information om det fortsatta energisparstödet.

Vid
sidan av den allmänna informations- och utbildningsverksamheten behövs också en
uppsökande verksamhet som tar sikte på information och rådgivning i det
enskilda fallet. Denna verksamhet faller naturligen på kommunerna. På försök
har viss begränsad verksamhet av detta slag redan påbörjats under år 1974. De
närmare riktlinjerna för denna verksamhet har dragits upp av Svenska
kommunförbundet i samarbete med statens planverk. Kommunerna har emellertid f
n. begränsade möjligheter alt klara av detta arbete. För undersökning av
bostädernas värmeisolering samt av befintliga värme- och
ventilationsanläggningar behövs personal med viss teknisk sakkunskap. 1 den
män sådan personal inte finns tillgänglig på arbetsmarknaden i tillräcklig
utsträckning börden nödvändiga kapaciteten relalivi lätt kunna uppnås genom
användning av arbetslösa tekniker. Eventuellt kan härvid uppkomma behov av
kortare kompletterande utbildning. Delta bör kunna tillgodoses inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Efter samråd med chefen for
arbetsmarknadsdepartementet vill jag här anmäla att stöd lill kommunerna för
temporär sysselsättning av arbetslösa tekniker för angivet ändamål bör kunna
utgå inom ramen för arbetsmarknadsverkels syssel-sättningsskapande verksamhet i
form av beredskapsarbete och enligt de villkor som gäller för denna verksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 29

5.1.2
Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Som
framgått av redogörelsen under avsnittet 2.2 har lån och bidrag för
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet rönt stor efterfrågan. De 115
milj. kr. som ursprungligen ställdes lill förfogande för dessa ändamål har
ökats till 248,7 milj. kr. genom omfördelningar mellan olika delramar och genom
att ytterligare 120 milj. kr. ställts till förfogande. Efterfrågan på
förbättringslån för energibesparande åtgärder har däremot varit mindre än
beräknat. Förbättringslåneramen har därför genom att en del av den tagits i
anspråk för särskilda bidrag minskats till 10 milj. kr.

Inom
delramen för bidragsgivningen till statliga byggnader har avsatta medel
förbrukats. Bidragsgivningen inom delramarna för bidrag till näringslivets
byggnader och till kommunala och landstingskommunala byggnader har legat på en
i jämförelse med tillgängliga ramar relativt låg nivå. Tillgängliga uppgifter
tyder dock på all intresset för bidrag för dessa ändamål successivt kommer att
öka.

Även
om erfarenheterna av lån- och bidragsgivningen ännu inte möjliggör en slutlig
utvärdering av effekterna i fråga om energibesparing, finns enligt min mening
tillräckligt underiag för vissa slutsatser och beslut i fråga om den fortsatta
verksamheten. Av de yttranden, som har kommit in med anledning av
energisparundersökningen framgåratt det råder allmän enighet om värdet av
fortsatta insatser för energibesparande åtgärder inom byggnadsbeståndet.
Avsevärda besparingar anses sålunda vara både möjliga och med hänsyn till
önskemålen att uppnå lägre energiförbrukning än den som skulle uppkomma vid en
fortsalt ökning i hittillsvarande takt.

Stödverksamheten
är nu begränsad till åtgärder som påbörjas VöTe utgången av år 1975. Stödel
till energibesparande åtgärder inom byggnadsbeståndet bör föriängas för att
möjliggöra en väsentlig minskning av energiförbrukningen inom
byggnadsbeståndet. Någon lid för avveckling av stödet bör därför nu inte
uppställas. Med hänsyn lill denna mera långsikliga inriktning av åtgärderna bör
det nuvarande anslaget Vissa energibesparande ålgärder ersättas av två anslag
som bättre än det nuvarande svarar mot de i flera avseenden olika ändamål som
omfattats av det hittillsvarande stödet. Chefen för industridepartementet har
som nämnts redan inledningsvis förordat att elt nytt anslag Energibesparande
åtgärder inom näringslivet m. m. förs upp under trettonde huvudtiteln fr. o. m.
budgetåret 1975/76. Till delta anslag bör föras bidragsgivningen till
näringslivels och trädgårdsnäringens byggnader som nu ingår i det nuvarande
anslaget under tolfte huvudtiteln.

Också
under tolfte huvudtiteln bör på motsvarande sätt, för de övriga ändamål som nu
omfattas av lån- och bidragsgivningen inom det nuvarande anslaget Vissa
energibesparande ålgärder, ett nytt anslag, rubricerat Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. inrättas fr. o. m. budgetåret 1975/76.
Innan jag går närmare in på behovet av atl i vissa avseenden ändra reglerna
beträffande åtgärder som i framtiden bör berättiga lill lån och bidrag saml
behovet av anslag och ramar för nästa budgetår, vill jag

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 30

ta
upp frågan om behovet av lån och bidrag för energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet för innevarande budgetår.

Bostadsstyrelsen
har med ledning av uppgifter om inneliggande ansökningar och på grundval av
medelsåtgången under år 1974 beräknat behovet av medel för särskilda lån,
bostadslån, bidrag och förbältringslån för energibesparande åtgärder lill
sammanlagt 450 milj. kr. under år 1975 utöver de sammanlagt 258,7 milj. kr. som
redan avdelats för dessa ändamål. Med hänsyn till att energisparstödet i
enlighet med vad jag nyss förordat bör ges en mera långsiktig inriktning än
till utgången av år 1975 anser jag atl behovet av medel inie behöver
tillgodoses i den omfattning som styrelsen beräknat. Viss osäkerhet råder också
om möjligheterna atl bevilja lån och bidrag under innevarande budgelår i den
takt som styrelsen beräknat. Enligt styrelsens beräkningar skulle det behövas
ytteriigare 225 milj. kr. under innevarande budgetår. Med hänsyn till den
förordade föriängningen av energisparstödet efter år 1975 och med hänsyn till
nyss nämnda osäkerhet beräknar jag att 50 milj. kr. bör anvisas lill Vissa
energibesparande ålgärder på lilläggsstal 111 lill riksstalen för innevarande
budgelår. Vid bedömningen av anslagsbehovet bör också hänsyn tas till att de
olika delramar som står till lånemyndigheternas förfogande numera omfördelats
så atl de slår i elt bättre avvägt förhållande lill varandra. Medlen bör avse
särskilda lån, bostadslån, särskilda bidrag och förbältringslån för
energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet. 1 fråga om ramarna för beslut
om lån och bidrag för olika ändamål har bostadsstyrelsen hemställt att
medelsanvisningen skall avse en total ram för både lån och bidrag. Med hänsyn
till au fördelningen mellan lån och bidrag är reglerad i det enskilda fallet
genom särskilda regler och eftersom uppdelningen på olika ramar medför onödig
administrativ omgång vid uppkommande behov av omfördelning mellan ramarna
biträder jag styrelsens förslag. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan
om förslag lill riksdagen beträffande anvisande av anslag för ändamålet.

För
budgetåret 1975/76 bör som jag nyss förordat etl nytt anslag inrättas. 1
anslutning härtill bör vissa ändringar av reglerna för vilka energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet som berättigar till lån och bidrag göras.
Bestämmelserna om lån och bidrag för energibesparande ålgärder i
bostadsbeståndet finns i kungörelsen (1974:252, ändrad 1974:953) om statligt
stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus, i
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) samt i kungörelsen (1962:538,
ändrad senast 1974:950) om förbättringslån. Bestämmelserna, som syftar till
all främja bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än
olja vid uppvärmning av bostadshus, innebär beträffande åtgärder som kan komma
i fråga för stöd alt stöd kan utgå för förbättring eller utbyte av värme- och
ventilationssystem, anslutning av fastighet till fjärrvärmeanläggning saml förbättring
av värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag. Bidrag utgår med 35 % av
godkänd kostnad, dock högst 2 000 kr. för varje bostadslägenhet som berörs. Lån
utgår med 65 % av kostnaden, dock högst med 4 000 kr.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 31

för
varje berörd lägenhet.

Genom
atl slödet f n. är begränsat till bostadshus faller vissa instilu-lionsbostäder
och t. ex. bostäder i anslutning till kursgårdar utanför lån- och
bidragsgivningen. Det finns enligt min mening ingen anledning att utesluta
sådana bostäder från möjligheten atl erhålla stöd. Jag förordar därför atl alla
bosläder som utan alt vara årsbosiad används och uppvärms under vinterhalvåret
bör omfattas av energisparstödet. Av det sagda framgår att fritidsbostäder inie
bör omfattas av stödel. Också kursgårdar och folkhögskolor bör, som jag
behandlar i del följande, omfattas av stödet lill kommunala och
landslingskommunala byggnader. Vidgningen av energisparstödet lill nu angivna
bostäder bör träda i kraft den 1 juli 1975.

Den
av mig förordade ändringen av reglerna innebär all tillämpningsområdet för
energisparstödet vidgas. Det finns enligt min mening också behov av att i vissa
avseenden begränsa omfattningen av de åtgärder som bör berättiga lill lån och
bidrag. Bostadsstyrelsen har i sin förut nämnda skrivelse anfört atl utbyte av
värmepanna i många fall torde vara den minst energibesparande åtgärden av de
åtgärder som kan omfattas av energisparstödet.Styrelsen anför vidare att stöd
för pannbyte på sikt i många fall kan komma atl motverka den lämpligaste
lösningen från energiförsörjningssynpunkt, nämligen att ansluta fasligheten
till fjärrvärmeanläggning eller annan större värmeproducerande anläggning. Mol
denna bakgmnd har styrelsen föreslagit all pannbyten och byte av oljebrännare
undantas från stöd. Stöd till anskaffande av eldningsauiomaiik och liknande
åtgärder bör dock enligt styrelsen i vissa fall kunna utgå.

Jag
har funnit skälen för bostadsstyrelsens förslag vara bärande och ansluter mig
därför till styrelsens förslag. Med hänsyn till alt pannbyten förutsatts vara
stödberäitigade under hela år 1975 bör ändringen av reglerna träda i kraft den
1 januari 1976. Redan under det andra halvåret 1975 bör emellertid andra
stödberäitigade ålgärder ges prioritet. Stöd för pannbyten bör därför utgå
endast i den mån det finns utrymme inom tilldelade ramar.

Flera
av de myndigheter, som har yttrat sig med anledning av energisparundersökningen
har framhållit betydelsen av all fastigheter ansluts till fjärrvärmeanläggningar
och atl tillkomsten av sådana anläggningar stimuleras. Jag vill med anledning
härav peka på att den förordade föriängningen av energisparstödet innebär en
stimulans för fastighetsägare att ansluta fastigheterna lill befintliga Oärrvärmeanläggningar
Föriängningen av stödel bör också innebära en stimulans till utbyggnad av
sådana anläggningar i redan byggda områden där en utbyggnad är motiverad frän
allmänna energipolitiska synpunkter. Energisparstödet skapar nämligen
förulsätlningar för alt fastighetsägare får ekonomiska möjligheter atl ansluta
sig till elt utbyggt Ijärrvärmenät. Med hänvisning till vad chefen för
industridepartementet tidigare denna dag har anfört vill jag understryka
angelägenheten av alt möjligheterna alt utnyttja fjärrvärme från kraftvärme och
industriellt mottryck tas till vara.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 32

Innan
jag går in på anslags- och ramfrågorna för budgetåret 1975/76 vill jag ta upp
en fråga av betydelse för en förbättrad energihushållning i såväl befintliga
som nyproducerade bostadshus. Bostadsstyrelsen har föreslagit att
installationer för varmvattenmätning i bostadslägenheter och för naitackumulering
av varmvallen i elvärmda småhus får beaktas både inom den ordinarie bostadslångivningen
och inom energisparslödets ram.

Frågan
om ålgärder för atl stimulera lill individuell varmvattenmälning inrymmer
enligt min mening vissa problem. Sålunda kan t.ex. familjer med flera barn, som
har behov av större mängd varmvallen än andra familjer, drabbas av i viss mån
ökade boendekostnader genom en övergång till individuell varmvattenmälning. En
sådan övergång medför emellertid otvivelaktigt också incitament till betydande
besparingar i fråga om varmvattenförbrukning. Med hänsyn härtill och mot
bakgrund av all bosladstill-läggssystemet i betydande utsträckning kan
kompensera eventuellt ökade boendekostnader för barnfamiljer med låga inkomster
tillstyrker jag styrelsens förslag att anordningar för individuell
varmvattenmälning får beaktas vid beviljande av energisparstöd. Också
styrelsens förslag alt göra anordningar för naitackumulering av varmvatten
stödberälligade är jag beredd atl tillstyrka med hänsyn till de positiva
effekter sådan ackumulering kan ha när del gäller alt utjämna effektuttagen
från kraftkällorna. De här förordade ändringarna i grunderna för
energisparstödet bör träda i kraft den 1 januari 1976.

Det
ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om vilka ålgärder som får
beaktas vid bostadslångivningen. Om riksdagen godtar den av mig nu förordade
vidgningen av tillämpningsområdet för energisparstödet, avser jag atl föreslå
regeringen att besluta om motsvarande erforderiiga ändringar beträffande
bostadslångivningen.

Jag
övergår nu till frågan om ramar och anslag för lån och bidrag till energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet for budgetåret 1975/76. I fråga om ramarna
förordar jag all lån- och bidragsgivningen, avseende särskilda lån, bostadslån,
särskilda bidrag och förbältringslån för energibesparande ålgärder inom
bostadsbeståndet får ske inom en ram av 300 milj. kr. under budgetåret 1975/76.
Med hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna av energisparstödet bör lån-
och bidragsgivningen fördelas jämt under budgetåret. Del bör ankomma på
regeringen alt utfärda närmare föreskrifter härom. Under anslaget Vissa
energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. bör för budgetåret
1975/76 tas upp 300 milj. kr. för de angivna ändamålen. Vid utgången av juni
1975 kvarstående medel på anslaget Vissa energibesparande ålgärder, som inte
avser bidrag för energibesparande åtgärder i näringslivets och
trädgårdsnäringens byggnader, bör föras över till detta nya anslag.

Riksdagen
(CU 1974:37, rskr 1974:373) har med anledning av en motion beträffande
energisparstöd till allmänna samlingslokaler gett regeringen lill känna atl lån
och bidrag för energibesparande ålgärder bör kunna utgå inte bara lill
kommunägda samlingslokaler utan också lill andra samlingslokaler.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 33

Bakgrunden
till riksdagens uttalande är atl stöd enligt nuvarande regler kan utgå bara
till kommunägda samlingslokaler inom den särskilda ramen för energibesparande
åtgärder inom kommunala byggnader.

Jag
förordar att stödmöjligheierna i enlighet med riksdagens uttalande bör vidgas
till all omfatta alla allmänna samlingslokaler som fått del.av eller kan få del
av samlingslokalslödei. Med hänsyn till att bostadsstyrelsen genom en till
styrelsen knuten särskild delegation, samlingslokaldelegationen, ombesörjer den
ordinarie lån- och bidragsgivningen lill allmänna samlingslokaler bör
verksamheten med energisparstöd till allmänna samlingslokaler skötas av
bostadsstyrelsen. En särskild ram om 5 milj. kr. för stöd lill energibesparande
åtgärder i allmänna samlingslokaler bör avdelas för budgetåret 1975/76. Medlen
bör utbetalas från det av mig förordade anslaget Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. Det bör ankomma på regeringen atl meddela
närmare föreskrifter om verksamheten.

Jag
övergår nu till frågan om ändrade regler för bidragsgivningen I energibesparande
syfte beträffande kommunala och landslingskommunala byggnader i vilket ämne jag
samrått med chefen för kommundepartementel.

Statligt
stöd lill kommunernas och landstingskommunernas insatser i energibesparande
syfte utgår enligt kungörelsen (1974:407) om statsbidrag till energibesparande
ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader Gfr. prop. 1974:69, CU
1974:21, rskr 1974:180). Bidrag kan utgå inom en ram av 50 milj. kr. Bidragsbeloppet
är 35 % av de i varje särskilt fall godkända kostnaderna för energibesparande
åtgärder. Beloppet är dock maximerat till 100 000 kr. för varje projekt.
Syftet med denna begränsning är att energibesparande åtgärder skall kunna
vidtas i så många byggnader som möjligt (prop. s. 12). En förutsättning för att
bidrag skall kunna utgå är all åtgärderna har påbörjats före utgången av år
1975. Ansökningar om bidrag prövas f n. av regeringen.

Under
tiden t. o. m. den 6 februari 1975 har bidrag beviljats med sammanlagt ca 4
170 000 kr. Enligt ansökningarna kan de ålgärder till vilka bidrag har
beviljats väntas medföra en årlig minskning av oljeförbrukningen med ca 7 700
kubikmeter. Det är naluriigtvis inle möjligt att redan nu med säkerhet bedöma
effekterna av det statliga stödet till kommunernas och landstingskommunernas
insatser i energibesparande syfte. De erfarenheter som hittills har vunnits ger
dock anledning att i några avseenden överväga en utvidgning av det statliga
stödet.

Det
helt övervägande antalet bidragsansökningar avser byggnader som ägs av
kommuner, medan ansökningar som avser landstingskommunala byggnader har varit
förhållandevis få. Flera orsaker kan ha bidragit till delta. Många av
landstingskommunernas anläggningar, t. ex. sjukhusen, omfattar stora
byggnadskomplex och de ekonomiska insatser som måste göras i energibesparande
syfte blir därför i regel betydligt större än vad som är vanligt inom den
kommunala sektorn. Del kan förmodas att bidragels maximering till högst 100 000
kr. har medfört alt del statliga stödel i vissa fall inte har fått rikligt den
stimulerande effekt som var avsedd. De energibespa-

3
Riksdagen 175. I saml. Nr .W. Bilaga 2.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 34

ringseffekter
som uppnås inom t. ex. sjukhusen är emellertid, att döma av de hittills
behandlad ansökningarna, myckel stora. Erfarenheterna av de hittills prövade
bidragsansökningarna tyder på att en höjning av maximibeloppet inle behöver
innebära någon allvarlig fara för atl stödel inte skall kunna få den avsedda
spridningen. Jag vill därför förorda alt gränsen höjs till 150 000 kr. för både
kommunala och landslingskommunala byggnader.

Antalet
kommunala och landslingskommunala byggnader i vilka energibesparande åtgärder
är möjliga och angelägna är myckel stort. På grund av den bundenhet som den
årsvis fastställda budgeten och den ekonomiska långtidsplaneringen medför för
kommunernas och landstingskommunernas ekonomi begränsas möjligheterna att
snabbt ställa medel till förfogande för energibesparande ålgärder. För atl
kommunerna och landstingskommunerna skall få bättre möjligheter all utnyttja
det statliga stödel förordar jag att bidrag skall kunna ulgå även för ålgärder
som påbörjas efter år 1975.

Många
kommuner och landstingskommuner driver i bolags- eller stiftelseform
verksamheter som på andra håll ombesörjs av kommunen eller landstingskommunen i
egen regi. På grund av den nuvarande begränsningen lill åtgärder i kommunala
och landslingskommunala byggnader kan statligt stöd inte lämnas till åtgärder i
byggnader som ägs av kommunala eller landslingskommunala bolag eller
stiftelser. Det finns enligt min mening ingen anledning att uteslänga sådana
bolag eller stiftelser från möjligheten att erhålla stöd efter samma grunder
som kommuner och landstingskommuner. Jag förordar därför atl statligt stöd
skall kunna ulgå även lill energibesparande ålgärder i byggnader som ägs av
kommunala eller landstingskommunala bolag eller stiftelser. En förutsättning
bör dock vara att bolaget eller stiftelsen helt ägs av kommun eller
landstingskommun driver verksamhet som enligt lag eller annan författning är en
kommunal eller landstingskommunal uppgift. Del ankommer på regeringen all
meddela närmare föreskrifter härom. Stöd bör självfallet inte kunna ulgå för
byggnader som omfattas av stödet till näringslivets byggnader.

Statligt
stöd, enligt de grunder som redovisats i det föregående, bör enligt min mening
också kunna utgå lill energibesparande åtgärder i vissa andra byggnader, som
inte omfattas av de nuvarande stödformerna, men som används i en verksamhet som
är snarlik eller jämförbar med verksamhet som också kan drivas av kommun eller
landstingskommun eller som annars är särskilt angelägen från allmän synpunkt.
Jag avser då folkhögskolor och kursgårdar som ägs eller drivs av ideella
organisationer.

1
fråga om medel för energibesparande åtgärder i statliga byggnader förordar jag
efter samråd med chefen för finansdepartementet atl medel ställs till
byggnadsstyrelsens förfogande inom en ram av 15 milj. kr. under budgetåret
1975/76.

Jag
går nu över till att behandla energiprogramkommitténs (EPK) förslag angående
prototyper och demonstrationsanläggningar, som vad gäller bostadsdepartementets
verksamhetsområde bör anslagsmässigt knytas lill stö-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 35

det
lill energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. Jag hänvisar därvid
dels till vad chefen för industridepartementet har anfört om den nu aktuella
verksamheten i stort, dels till den redovisning som jag förut har lämnat
(avslutningen av avsnitt 2.2) angående EPK:s förslag.

EPK
föreslår inom lokalkomfortområdet att insatserna fördelas på följande fem
delaklivileier:

1)
planering med nya byggnormer, 2) energiplanering i kommun m. m. 3)
demonstration av värmeanläggningar, 4) nya metoder och konstruktioner i
byggande och drift samt 5) information och samverkan med utbildningsenheter m.
m.

Vid
bedömningen av EPK:s förslag i denna del bör man enligt min mening utgå från
alt energipolitiskt motiverade insatser av ren forskningskaraktär bör prövas
inom ramen för avdelade medel för forskningsändamål. De-monstralionsobjekl m.
m. avseende projekl som beräknas bli självbärande bör finansieras på annat
sätt, t. ex. inom ramen för statens utvecklingsfond.

Mot
denna bakgrund har chefen för industridepartementet efter samråd med mig
hänfört de av EPK föreslagna insatserna i fråga om nya metoder och
konstruktioner i byggande och drift till programmet Energianvändning för
lokalkomforl inom huvudprogrammet Energiforskning. Delakliviielerna planering
med nya byggnormer samt information och samverkan med utbildningsenheter,
framställning av utbildningsmaterial m. m. bör vidare i viss utsträckning kunna
finansieras med anslag inom ramen förden statliga energisparkampanjen.

De
av EPK föreslagna åtgärderna för att demonstrera effektiv drift av små och
medelstora värmeanläggningar - vilka svarar för uppvärmning av 67 % av
lägenheterna i flerfamiljshus och 85 % av småhusen - skulle enligt min mening
kunna bli av betydande värde som inslag i åtgärderna för att spara energi. EPK
har framhållit atl dessa verksamheter måste spridas över landet och få en lokal
anknytning. Också verksamheten med att samordna energiplaneringen i några
kommuner med den fysiska samhällsplaneringen i kommunerna skulle vara av stort
värde som förebild för kommunernas fortsatta verksamhet med energibesparande
åtgärder.

Med
hänsyn till atl de nyss beskrivna demonstrations- och utvecklingsverksamheterna
inte kan komma lill stånd i erforderlig utsträckning ulan särskilt stöd anser
jag all resurser bör avsättas för dessa ändamål. Jag beräknar behovet av medel
härför till 6 milj. kr. under budgetåret 1975/76. Beloppet bör inom ramen för
del samlade anslaget lill energibesparande ålgärder i bosläder m. m. ställas
till förfogande för statens råd för byggnadsforskning och i samråd med statens
planverk och bostadsstyrelsen utnyttjas för bidrag lill nyss nämnda
verksamheter.

Vad
jag nu har föreslagit bör vidare ses mot bakgrund av den avsevärda förbättring
av betingelserna för forsknings-och utvecklingsarbetet vid statens institut för
byggnadsforskning som inträder i samband med att institutet sommaren 1976 tar i
bruk de nybyggnader som f n. uppförs i Gävle. Institutet

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 36

får
därvid tillgång till starkt utökade lokaler för bl. a. försöks- och informationsverksamhet.
Chefen för finansdepartementet kommer senare alt föreslå atl medel anvisas på
lilläggsstal III lill riksstalen för innevarande budgelår för anskaffning av
ny basuirustning för forsknings-och utvecklingsarbete vid institutet bl. a.
inom området klimat och installationer - ca 1 milj. kr. för institutets
luftströmningstekniska laboratorium och 500 000 kr. som bidrag till en av
institutet planerad vindtunnel. Under delta och nästa budgetår kommer därmed
sammanlagt ca 20 milj. kr. att investeras i byggnader, inredning och
utrustning för institutet.

Anslaget
till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret
1975/76 bör föras upp med samma belopp som de förordade ramarna m. m. för olika
ändamål, dvs. med 326 milj. kr.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 37

5.1.3
Bestämmelser i byggnadsstadgan om energihushållning

Planverket
har som jag har redovisat i det föregående med anledning av
energisparundersökningen framfört förslag hur man med stöd av bestämmelser i
byggnadslagstiftningen skall kunna åstadkomma bättre energihushållning i
samband med planläggning och byggande. Förslaget går bl. a. ut på all 9 >!
BS kompletteras med ett krav på atl hänsyn skall tas lill behovet av energi
samt atl i BS införs en ny paragraf enligt vilken byggnad skall ulföras så att
den möjliggör god värmehushållning.

Energikonsumtionen
påverkas i betydande omfattning av den planlösning som väljs för bebyggelsen.
Det är önskvärt alt dessa konsekvenser beaktas i högre grad än vad som hittills
lorde ha skell. För atl markera detta bör enligt min mening
byggnadslagstiftningen kompletteras med en bestämmelse om att vid planläggning
hänsyn skall las till hushållningen med energi. Den naturliga platsen för en
sådan kompletterande bestämmelse är 9 !; BS.

Uppvärmning
av hus och andra byggnader svarar för en stor del av landels energiförbrukning.
Som jag tidigare har framhållit är det angeläget all man lar lill vara de
möjligheter som finns att begränsa energiåtgången på delta område. Även om det
är svårt alt ange de besparingseffekter som kan uppnås synes del uppenbart atl
väsentliga besparingar bör kunna göras genom en från värmehushållningssynpunkt
rationell utformning av byggnader och installationer i dessa. För att
samhället skall kunna ställa krav på ålgärder i värmebesparande syfte krävs
lagstöd. 1 byggnadslagstiftningen bör därför införas en bestämmelse om krav på
god värmehushållning. Denna bestämmelse bör avse såväl ny- som ombyggnader.
Bestämmelsen bör lämpligen föras in efter BS:s brandskyddsbestämmelser i en ny
paragraf 44 a !;. Med den utformning 49 !; BS har kommer den föreslagna
bestämmelsen all omfatta även sådan ändring av byggnad som inle är att hänföra
till nybyggnad. Enligt 48 a ?; gäller att vid sådan ändring av byggnad som
enligt 75 i; b)-r)äratt hänföra till nybyggnad.skall bestämmelserna i 38 !;
första stycket, 40 och 42-48 §§ om byggnads utformning tillämpas endast
beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den
omfattning som erfordras för atl dessa delar av byggnaden skall uppfylla
skäliga anspråk på säkerhet, god hygien och trevnad. Då del är angelägel alt
kravet på god värmehushållning får genomslagskraft även vid dylika ändringar
bör 48 a >? ändras.

För
atl den nya bestämmelsen skall kunna tillämpas på ett meningsfullt sätt krävs
att den kompletteras med föreskrifter och anvisningar från planverket. Hur
dessa skall utformas är jag inte beredd alt ta ställning till i detla
sammanhang.

Fastställande
av kravnivåer och rekommendationer förutsätter ingående överväganden angående
tekniska förulsätlningar och praktiska konsekvenser av olika värmebesparande
meloder. De ekonomiska konsekvenserna av olika värmebesparande åtgärder måste
speciellt beaktas. Enligt planverket behövs bättre kunskaper i dessa hänseenden
innan man har möjlighet alt utforma 4 Riksda:.;cn I97y / saml. Nr .W. Bilaga J.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 38

lillämpningsbestämmelser.
Då del är angeläget alt sådana bestämmelser utfärdas i så nära anslutning som
möjligt lill ändringarna i byggnadslagstiftningen bör den föreslagna 44 a 5;
och ändringen i 48 a -j BS inte träda i kraft förrän planverket har utfört de
undersökningar som behövs för atl lillämpningsbestämmelser och rekommendationer
skall kunna utformas. Det bedöms med hänsyn härtill inle meningsfullt atl låta
de föreslagna ändringarna i BS iräda i kraft förrän den 1 januari 1976.

När
del gäller ändringen i 9 !j BS möteringa hinder mot att den genomförs så snart
som möjligt. Denna bör träda i kraft den 1 juli 1975.

Som
planverket har föreslagit bör tillsyn och kontroll av all bestämmelserna om
god värmehushållning tillämpas åvila byggnadsnämnden. Den tillsyn och kontroll
som den föreslagna nya bestämmelsen angående byggnads egenskaper kommer all
kräva kommer att ske inom ramen för behandlingen av ärenden som ändå måste
prövas från andra byggnadsiekniska synpunkter. De nytillkommande uppgifterna
blir därför åtminstone kvantitativt sett inte alltför tyngande. Prövningen
enligt den nya bestämmelsen kommer visseriigen atl kräva kunskaper som
nuvarande personal inom byggnadsnämnderna inle alltid besitter. Personalen i
byggnadsnämnderna bör dock utan större svårigheter kunna tillägna sig de
kunskaper som krävs för prövningen.

1
motsats till planverket bedömer jag att den ökade arbetsbelastningen blir
relativt obetydlig i förhållande lill nuvarande uppgifter och all resursfrågan
inle behöver lägga hinder i vägen för atl i lagstiftningen införa det
föreslagna kravet beträffande byggnads egenskaper.

De
föreslagna ändringarna i BS är av sådan karaktär alt de i den
norm-givningssitualion som råder efter tillkomsten av nuvarande regeringsform
(RF) bör ske i lagform.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 39

5.1.4
Byggnadsforskning

Chefen
för industridepartementet har tidigare, i samband med sin föredragning
angående huvudprogrammet Energiforskning, för delprogrammet Energianvändning
för lokalkomforl (program 3) beräknat 16 milj. kr. för budgetåret 1975/76 och
vidare preliminärt för de tre närmaste budgetåren 53 milj. kr. Programansvaret
för detta delprogram skall enligt vad chefen för indusiridepartementet har
anfört åvila statens råd för byggnadsforskning. Resurstilldelningen lill detla
delprogram bör enligt min mening sättas in i den speciella
finansieringssitualion som gäller på byggforskningsområdet och som innebär att
byggnadsforskningen finansieras dels genom en avgift på byggnadsverksamheten,
dels genom anslag. Byggnadsforskningsavgiften utgör huvuddelen av
finansieringen. Jag finner inte anledning atl i samband med all ökade insatser
görs på energiforskningens område frångå finansieringsprinciperna för
byggnadsforskningen. För huvuddelen av forskningsprogrammet Energianvändning
för lokalkomfort bör alltså gälla atl det skall finansieras enligt de principer
som gäller för byggnadsforskningen.

Jag
har vid min anmälan av medelsfrågorna för byggforskningsrädet i årets
budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 14s. 33),då underiag för bedömning av
energifrågorna inte förelåg, förordat ett anslag av 9 milj. kr. Vid en samlad
bedömning, varvid jag även har beaktat de insatser som redan har inletts eller
planerats inom ramen för nu tillgängliga resurser inom byggforskningsrädet, har
jag funnit det skäligt att föreslå alt byggnadsforskningsavgiften höjs med 0,1
96, dvs. från nuvarande 0,60 % till 0,70 % av lönesumman inom
byggnadsindustrin. Höjningen bör ske den 1 januari 1976. Den kan för ett helt
år beräknas ge ett tillskott av omkring 8 milj. kr. Parallellt härmed bör, för
alt relationerna mellan finansieringskällorna skall bibehållas, det direkta
statsanslaget lill byggforskningsrädet räknas upp från 9 till II milj. kr.

Effekten
av atl den höjda byggforskningsavgiften för första budgetåret kommer atl ge
endast 4 milj. kr. bör i viss utsträckning kunna kompenseras genom omfördelning
av medel som redan är tillgängliga för byggforsknings-rådet. En sådan
omfördelning till förmån för insatser på energiområdet bör enligt min mening
eftersträvas även på längre sikt. En procentuellt sett relativt begränsad
omdisposilion av rådels medel frigör betydande resurser. Den eftersläpning i
avgiftsintäkterna som inte kan kompenseras på detla sätt bör kunna accepteras
med hänsyn lill atl en successiv utbyggnad av forskningen blir nödvändig, bl.
a. med hänsyn till tillgången på kom.peienia forskare.

De
verksamheter som jag nu har redogjort för och vad jag förut har anfört om
rådets verksamhet när det gäller prototyper och demonstrations-anläggningar
kommer att medföra en betydande ökning av byggforsknings-rådets
arbetsuppgifter. Jag bedömer det därför nödvändigt att byggforsk-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 40

ningsrådet
får förstärka sitt kansli. Det ankommer på regeringen att länma närmare
föreskrifter om detla inom ramen för anvisade medel.

Den
av mig förordade höjningen av byggnadsforskningsavgiften föranleder ändring i
lagen (1960:77) om byggnadslbrskningsavgift.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 41

5.2
Vidgad tillståndsplikt enligt 136 a § byggnadslagen

Som
tidigare har anförts av chefen för industridepartementet är del angeläget alt
samhället får möjlighet att pröva frågan om utbyggnad av industri av väsentlig
betydelse från energihushållningssynpunkt. Det finns således ett behov av atl
med hänsyn lill landels energihushållning kunna pröva industriutbyggnader som
innebär omfattande ökning av vårt energibehov.

Enligt
den tillslåndsplikt som den I januari 1973 infördes i 136 a §
bygg-nadslagen(1947:385)(BL)och i kungörelsen(1972:781)om lokaliseringsprövning
beträffande industriell verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) m.m.
skall regeringen pröva lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet,
som tar i anspråk eller förändrar karaktären hos naturresurser som det råder
särskild knapphet på och som är eller kan väntas bli föremål för konkurrerande
anspråk. Prövning har hittills motiverats av all valet av plats för denna
verksamhet är av väsentlig betydelse för hushållningen med landels samlade
mark- och vallentillgångar. De verksamheter som nu är underkastade
lokaliseringsprövning enligt 136 a § BL har ofta stora energibehov och är
därför av betydelse också med hänsyn till hushållningen med landets
energiresurser. Enligt nu gällande bestämmelser skall nyanläggning av bl. a.
järn-, stål- och metallindustri, pappers-och massaindustri, cementindustri,
raffinaderier och petrokemisk industri prövas. Dessa industribranscher inkl.
kemisk industri, vilken inte helt omfattas av den generellt föreskrivna
prövningen, svarar f n. för över 50 % av förbrukningen av till industrin
levererad energi.

1
likhet med chefen för industridepartementet finner jag mol denna bakgrund all
136 a § BL bör ändras så alt även en verksamhels betydelse från energihushållningssynpunkl
görs till prövningsgrund. Tillståndsplikt enligt denna paragraf bör sålunda i
fortsättningen föreligga också för industriell eller liknande verksamhet, som
är av väsentlig betydelse från energihushållningssynpunkl. Vid sådan prövning
är, som chefen för industridepartementet tidigare har framhållit, inle bara
lokaliseringen av verksamheten av betydelse. Själva det förhållandet att
verksamheten kommer till stånd här i landet påverkar vår energihushållning.
Prövningen enligt 136a§ BL bör därför inte längre avse bara valet av plats för
verksamheten. Bestämmelsen bör ges det innehållet alt prövningen skall avse
också tillkomsten som sådan av verksamheten. Prövning enbart på grund av
energihushållningsaspekten bör begränsas till sådana elableringar vars
energiförbrukning totalt setl kan antas bli betydande. Vid prövning av frågan
om en anläggnings tillkomst måste givetvis sysselsättningspolitiska och
näringspolitiska bedömningar spela en stor roll.

Som
redan har nämnts står vissa delar av den kemiska industrin utanför den
generellt föreskrivna prövningen. Såsom chefen för industridepartementet har
förordat bör nyanläggning av all industri för framställning av oorganiska eller
organiska kemikalier omfattas av det generella lillsiånds-kravet. Dessa
anläggningar är nämligen ofta av väsentlig betydelse såväl

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 42

för
hushållningen med mark och vallen som från energihushållningssynpunkt.

När
det gäller kretsen av nyanläggningar som generellt skall vara underkastade
prövning vill jag vidare förorda alt även större sågverksanläggningar hänförs
lill denna krets. De sågverk som i dag byggs är ofta stora anläggningar som
kräver tillgång till betydande mark- och vattenresurser, inte minst för lagerhållning.
Större sågverk anläggs vidare vanligen i omedelbar anslutning till massa- och
pappersindustrier som redan nu är underkastade del generella tillståndskravei.
Enligt min mening är det med hänsyn till hushållningen med landets samlade
mark- och vattentillgångar angeläget alt sågverk av detta slag blir föremål för
prövning enligt 136 a § BL. Del generella tillståndskravei bör emellertid
omfatta endast nyanläggning av sågverk vars årsproduktion överstiger 50 000 m'
sågade trävaror.

I
detla sammanhang vill jag också ta upp frågan om anpassning av den nu aktuella
lagstiftningen till de nya reglerna om normgivningsmaklen i RF.

Som
har framgått av min redogörelse för gällande rätt innehåller 136 a § BL i
nuvarande lydelse ett bemyndigande för regeringen atl föreskriva vilka slag av
i paragrafen angiven verksamhet som skall prövas av regeringen. Kungörelsen om
lokaliseringsprövning har utfärdals med stöd av detta bemyndigande.

Enligt
8 kap. 3 § RF skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och del allmänna,
som gäller åliggande för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Ulan hinder av bl.
a. 3 § kan riksdagen enligt 8 kap. 7 § bemyndiga regeringen att meddela
föreskrifter i vissa ämnen som anges i paragrafen. De föreskrifter som nu finns
i 1 § kungörelsen om lokaliseringsprövning lorde falla utanför det
delegeringsbara området. Med hänsyn härtill och till prövningsfrågans vikt
föreslår jag all bestämmelserna i 1 § kungörelsen jämte de tillägg jag här har
förordat tas in i 136a§ BL.

Om
föreskrifterna i 1 § kungörelsen förs över till BL kommer kungörelsen all
innehålla dels en föreskrift om att ansökan om lokaliseringstillstånd skall
göras skriftligen, dels en bestämmelse om tystnadsplikt för den som hos
myndighet tagit befattning med lokaliseringsärende som avses i 136 a § BL. Av
sakens natur följer att annan ansökan än skriftlig inte kan komma i fråga.
Förstnämnda bestämmelse kan därför enligt min mening ulgå. Vad gäller tystnadspliktsbestämmelsen
är följande atl beakta. 1 prop. 1975:8 har föreslagits atl riksdagen bemyndigar
regeringen all meddela föreskrifter om offentliga funktionärers tystnadsplikt.
1 lagförslaget föreskrivs i 5 !j att den som uppsåtligen bryter mol föreskrift som
har meddelais med stöd av lagen kan dömas lill fängelse i högst ett år eller
böter. Genomförs den föreslagna lagstiftningen, som f n. prövas av riksdagen,
skulle bestämmelserna om tystnadsplikt i 3 J; första stycket kungörelsen i och
för sig kunna stå kvar.

Tystnadspliktsbeslämmelserna
i 3 § kungörelsen om lokaliseringspröv-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 43

ning
innehåller emellertid också i paragrafens andra stycke ansvars- och
åialsreglermed frihetsstraff! straffskalan. Straffstadgandel i 5 j ovannämnda
lagförslag kan inte ersätta denna ansvarsregel, eftersom sistnämnda stadgande
även innehåller straffsanktion mot oaktsamheisbrott. Mot bakgrund härav och med
hänsyn lill alt övriga bestämmelser i kungörelsen enligt vad jag har föreslagit
bör föras över till 136 a >; eller utgå anser jag all hela 3 S i kungörelsen
bör föras över lill BL.

På
grundval av ämbelsansvarskommitléns betänkanden (SOU 1969:20 och 1972:1) har
inom justitiedepanementet utarbetats förslag lill lagstiftning om ansvar för
arbets- och uppdragstagare i offentlig verksamhet m. m. Bl. a. föreslås atl en
ny strafföeslämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken (BrB) skall ersätta de ansvars-
och åtalsregler angående brott mot tystnadsplikt som finns i skilda
specialförfattningar. Förslaget remitterades till lagrådet den 6 februari 1975
och avses inom kort föreläggas riksdagen. Lagstiftningen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1976. 1 vart fall fram lill dess behövs således särskilda
ansvars- och åtalsregler angående tystnadsplikt i BL. Om det remitterade
förslaget godtas kan dessa regler därefter upphävas.

Om
de lagändringar jag nu har förordat godtas avser jag att föreslå regeringen
alt kungörelsen om lokaliseringsprövning upphävs samtidigt med att ändringarna
i BL träder i kraft. Vad jag nu har anfört bör föranleda följande ändringar i
den aktuella lagstiftningen.

1
136 a § första stycket BL införs såsom en ny prövningsgrund att verksamheten
är av väsentlig betydelse "för hushållningen med energi". Prövningen
anges till atl avse även tillkomsten av viss industriell eller liknande
verksamhet. Bemyndigandet för regeringen atl föreskriva vilka slag av sådan
verksamhet som skall prövas tas bort. 1 stället för denna bestämmelse hänvisas
beträffande prövningens närmare omfattning till vad som sägs i paragrafens
följande stycken.

En
uppräkning görs således i det andra stycket av det slags nyanläggningar som
regelmässigt skall prövas av regeringen. Till den nu gällande uppräkningen av
verksamheter, som skall prövas av regeringen, läggs även "sågverk med en
åriig produktionskapacitet överstigande 50 000 m' sågade trävaror" samt
"fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier".

1
del nya tredje stycket görs endast ändringar av redaktionell natur i förhållande
till lydelsen av motsvarande bestämmelse i kungörelsen.

Den
nuvarande möjligheten för regeringen alt förbehålla sig prövning i visst fall
bibehålls. Bestämmelser härom tas in i nya fjärde och femte styckena. 1 dessa
anges att regeringen kan i visst fall besluta att pröva dels utvidgning av det
slags verksamhet som anges i del nya andra stycket, dels nyanläggning och
utvidgning av annan sådan verksamhet som det talas om i första stycket. Den nya
och mera preciserade beskrivningen av förbehållsfallen är inte ämnad alt
innebära någon ändring i sak.

Sjätte
stycket motsvarar nuvarande andra stycket och sjunde stycket nu-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 44

varande
tredje och fjärde styckena. 1 dessa stycken görs endast ändringar av
redaktionell natur.

Till
en ny 147 a § BL förs över nuvarande bestämmelser om tystnadsplikt i 3§
kungörelsen om lokaliseringsprövning.

1
147 § BL görs en ändring av redaktionell natur. Vissa följdändringar bör också
göras i 2 § andra stycket, 6 § tredje stycket och 9 § andra stycket
miljöskyddslagen (1969:387) (ML).

1
detta sammanhang bör även vissa andra av den nya RF föranledda ändringar göras
i BL och ML. Sålunda byts orden "Konungen" och "kronan" i
olika böjningsformer ul mol "regeringen" resp. "staten" i
motsvarande form. Vidare upphävs 8 § BL och 52 § ML som bara innehåller bemyndiganden
för regeringen atl meddela verkställighelsföreskrifter. En sådan rätt för
regeringen följer direkt av 8 kap. 13; första stycket 1 RF.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 45

5.3
Vattenkraftutbyggnad

Genom
beslut år 1972 har riksdagen lagt fast vissa riktlinjer för hushållningen med
landets mark- och vattenresurser (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348).
Riktlinjerna innebär bl. a. att Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven
samt opåverkade källflöden i de övriga huvud-älvarna i övre Norriand, dvs. Lule
älv, Skellefte älv, Ume älv och Ångermanälven helt bör undantas från
vattenkraftutbyggnad. Beträffande huvudälvarna i södra Norriand och norra
Svealand - Indalsälven, Ljungan. Ljusnan, Dalälven och Klarälven -och deras
biflöden inleddes i samband med riksdagens nyss nämnda beslut elt
utredningsarbete för alt belysa dels förutsättningarna för ytterligare
utbyggnad och dels bevarandeönskemålen.

Riktlinjerna
innebär vidare att tyngre exploatering, som t. ex. vägbyggnad och
vattenkraftutbyggnad, inte bör ske inom vissti tills vidare preliminärt
avgränsade vildmarksområden i fjällväriden.

Ulredningsarbetei
beträffande huvudälvarna i södra Norriand och norra Svealand har i maj 1974
redovisats i betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö. 1 betänkandet
redovisas en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av yiterligare
utbyggnad av älvarna inom området samt förslag lill rangordning av eventuella
vattenkraftutbyggnader. Betänkandet har remissbehandlats. Beträffande
innehållet i betänkandet och remissyttrandena får jag hänvisa till vad jag
tidigare har anfört.

För
atl få etl bedömningsunderiag likvärdigt med vad som har tagits fram för södra
Norrland och norra Svealand tillkallade jag den 3! maj 1974 en särskild
sakkunnig för att utreda frågor om fortsatt vattenkraftutbyggnad i norra
Norrland, dock med undantag av Torne älv, Pite älv och Vindelälven. 1
utredningsuppdraget innefattas således de s. k. skogsälvarna, de delvis
utbyggda huvudälvarna - Lule älv, Skellefte älv, Ume älv och Ångermanälven -
samt Kalix älv.

Utredningsmannen
presenterade i oktober 1974 lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö
2. Denna tillställdes de remissinstanser som skulle yttra sig över betänkandet
om vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand för alt utgöra
etl bakgrundsmaterial i remissarbetet. Motsvarande gällde för dem som hade fått
energiprognosutredningens betänkande på remiss. Beträffande innehållet i
lägesrapporten och i remissyttrandena hänvisar jag till den redogörelse som
jag förut har lämnat.

1
det föreliggande utredningsmaterialet bedöms den totala mängd vattenkraft i
landet som, vid nu förutsebara prisnivåer, är ekonomiskt möjligt atl utnyttja,
motsvara en åriig produktion av ca 95 TWh (miljard kilowattimmar). Även om
denna siffra torde vara något för låg, bör den kunna tjäna som utgångspunkt för
översiktliga överväganden om framtida realistiska utbyggnadsmöjligheter. Av
dessa 95 TWh är 61 TWh redan nyttiggjorda i befintliga anläggningar eller
tillåtna i vatiendom. Den återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften
skulle således motsvara en åriig produktion av omkring 34 TWh. Härav faller
drygt 16 TWh på de fyra Riksdagen I97.\ I saml. Nr 30. Hilaga 2.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 46

huvudälvar
i norra Norriand som riksdagen har undantagit från utbyggnad. Med utgångspunkt
från delta skulle den möjliga utbyggnadsnivån för vattenkraften motsvara en
åriig produktion av 79 TWh, dvs. 18 TWh mer än nuvarande lovgivna 61 TWh. Av
detta beräknas drygt 8 TWh kunna utvinnas i området norr om Indalsälven medan 9
TWh faller på södra Norrland och norra Svealand.

Inom
denna ram skall den produktionsökning fram till år 1985 med ca 5 TWh lill ca 66
TWh/år åstadkommas som enligt stalsminisierns och chefens för
industridepartementet föredragningar har bedömts nödvändig inom
vatlenkraftsektorn. Som också redan har framgått av dessa föredragningar bör
frågan om utbyggnad av sådana vallendrag där bevarandein-tressena är mycket
starka inte las upp nu.

Jag
går nu över till att ange min syn på hur valtenkraftfrågorna mol denna bakgrund
bör handläggas i avvaktan på etl samlat utredningsmaterial och hur de frågor
som det ankommer på riksdagen att ta ställning til! bör behandlas. Utöver del
bakgrundsmaterial som jag själv har redogjort för hänvisar jag till de
sammanfattningar av utredningsmaterial och remissyttranden - bl. a. över
energiprognosutredningens betänkande - samt de överväganden som har redovisats
av chefen för industridepartementet, vilken jag har samrått med i dessa
frågor.

Ställningstaganden från
riksdagens sida angående utnyttjande av våra vattendrag torde, i enlighet med
del synsätt som ligger lill grund för den fysiska riksplaneringen, i första
hand avse hela, hittills orörda älvar eller relativt omfattande älvsträckor av
nationell betydelse från bevarandesynpunkt. De riksplaneriktlinjer som hittills
har lagts fast beträffande våra vattendrag är av översiktlig karaktär. Nu
angivet synsätt utgjorde också utgångspunkt för regeringens, i samband med
beslutet om den fysiska riksplaneringen år 1972, uttalade avsikt att när
tillräckligt utredningsmaterial förelåg underställa frågan om utnyttjandet av
Ljusnan riksdagens prövning. Det präglade vidare riksdagens ställningstagande
när frågan om Ljusnan på nytt behandlades därpå följande år (CU 1973:5, rskr
1973:76).

Vattenkraftutbyggnad
som inte är av sådan art alt den bör bedömas i den fysiska riksplaneringen
handläggs enligt vallenlagen ulan någon förhandsbedömning från statsmakternas
sida. 1 dessa fal! kan den slutliga prövningen ankomma på regeringen, antingen
på grund av utbyggnadens omfattning eller genom all regeringen förbehåller sig
prövningen. Genomfört eller pågående utredningsarbete och härtill anslutande
remissbehandling får i sådant sammanhang tjäna som en del av erforderiigt
underiag för regeringens ställningstaganden.

Beslut
om riktlinjer för våri samlade utnyttjande av vattendragen bör som jag redan
har framhållit anstå till dess del pågående utredningsarbetet har fullföljts
och remissbehandling har skett också av slutbetänkandet från utredningen
rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norriand. Vissa beslut om utbyggnad bör
emellertid, som har framhållits av såväl statsministern

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 47

som
chefen för industridepartemenlet, kunna fattas redan dessförinnan. Jag skall
därför ange de älvsträckor beträffande vilka full handlingsfrihet enligt min
mening bör bibehållas inför en senare samlad prövning saml vilka områden som i
konsekvens härmed bör betraktas som öppna lör prövning i vanlig ordning.

Mol
bakgrund av utredningsmannens förslag och vad som har framförts i
remissyttrandena bör enligt min mening tills vidare inga beslut fallas om
utbyggnad beträffande projekten i följande älvsträckor inom det södra uiredningsområdet.

Övre
Klarälven (Strängforsen och Klarabro)

Övre och mellersta
Väsierdalälven (Hälla-Äppelbo)

Nedre Västerdalälven
(Kvarnholsforsen och Fänforsen)

Nedre
Dalälven (Tyttbo och Gysinge)

Härjedalsljusnan
(Broforsen och Linsellborren)

Mellanljusnan-(Kasieln-Edänge)

Mellersta
Ljungan (Havern och Kölsillre)

1
Indalsälven:

Åreälven

Hosjö
och Damman

Övre
Hårkan (Ulen-Rengen och Torskströmmen)

Nedre
Hårkan utom Högfors

Ammerån

Återstående
projekt som har redovisats i samband med utredningsarbetet beträffande södra
Norriand och norra Svealand bör betraktas som öppna för prövning i vanlig
ordning. Jag vill på nytt understryka atl detta inle innebär - och inte kan
innebära - något ställningstagande till de enskilda projektens tillåtlighet.
Denna projektgrupp sammanfaller med elt undanlag med klasserna O, 1 och 2 i
utredningsmannens gradering. Undantaget är Malungsfors I, som jag anser bör ses
i sitt sammanhang med vissa andra projekt i Västerdalälven. Projekten
representerar alltså enligt föreliggande material relativt sett begränsade
konflikter med motstående intressen, vilket inle innebär att projekten är okontroversiella.

Del
bör i detta sammanhang påpekas alt grunden för utredningsmannens gradering har
varit en viss angiven utformning av varje projekl. Om utformningen i ett
senare skede förändras kan utredningsmannens gradering givetvis inle ulan
vidare läggas til! grund för bedömningen av projektet i fråga. Problem av denna
art, som i remissyttrandena har nämnts i samband med projektet Viforsen i
Ljungan, lorde i förekommande fall få särskilt uppmärksammas av regeringen.

1
anslutning till vad jag nu har sagt vill jag erinra om att chefen för
jordbruksdepartementet senare i dag begär regeringens bemyndigande alt
tillkalla en särskild sakkunnig för fortsalt utredning om alternativa åtgärder

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
2 Bostadsdepartementet 48

till
utbyggnad av Hälladammen för atl begränsa översvämningsriskerna i
Väsierdalälven.

Jag
vill vidare peka på att den handläggning av frågan om utbyggnad i
Härjedalsljusnan och Mellanljusnan som jag nu har förordat innebär en
lidsförskjutning i förhållande lill vad riksdagen tidigare har förutsatt. Vad
jag har anfört innebär vidare en precisering av atl det är de nu nämnda två
avsnitten av Ljusnan som bör komma under riksdagens prövning, medan vissa andra
projekl (Halvfari. Smedjemorasjön, Olingsjön, Hamreskans. Härjeåsjön och
Vemån) bör ingå bland dem som får prövas i vanlig ordning.

Sammanfattningsvis innebär
vad jag nu har sagt beträffande det södra uiredningsområdet att en möjlig
utbyggnadsvolym när det gäller kända projekt av ca 2,7 TWh/år skulle vara
öppen för prövning under de närmaste åren. Härtill bör under tiden fram lill år
1985 även kunna komma i fråga en del av det tillskott på ca 2 TWh/år i älvarna
i södra Norriand och norra Svealand som har aktualiserats efter det att
utredningsarbetet avslutats.

Beträffande
del norra uiredningsområdet kan med hänsyn lill det pågående utredningsarbetet
någon så detaljerad bedömning f n. inte göras som jag nu har redovisat
beträffande del södra området. Jag bedömer del emellertid mot bakgrund av bl.
a. lägesrapporten från del pågående utredningsarbetet möjligt all även inom
detta område, på motsvarande sätt som i det södra området, ställning skall
kunna tas till elt antal projekt som inte tillhör de från motstående intressen
högst värderade, bl. a. om- och tillbyggnader saml utnyttjande av befintliga
regleringsdammar. Det pågående utredningsarbetet, som bedrivs med sikte på att
vara slutfört i början av år 1976, bör kunna lämna underiag som ger stöd för
sådana ställningstaganden.

Jag
bedömer med hänsyn lill vad jag har anfört att det, även med de begränsningar
som jag har förordat, finns goda möjligheter atl genomföra en ytterligare
vattenkraftutbyggnad med ca 5 TWh lill nivån 66 TWh/år. Jag har vid denna
bedömning samrått med chefen för jordbruksdepartementet. Beslut i konkreta
fall bör kunna fattas under de närmaste åren i sådan utsträckning atl den
angivna nivån kan nås år 1985. De utbyggnader som blir aktuella bör kunna få en
geografiskt sett relativt god spridning, vilket kan vara fördelaktigt med
hänsyn till sysselsättningen.

Jag
vill avslutningsvis betona att den förnyade prövning av de framlida
vaiienkraftutbyggnaderna som bör ske på grundval av det pågående utredningsarbetet
och den därpå följande remissbehandlingen i tillämpliga delar bör omfatta även
de planer som vid denna tidpunkt finns för tiden fram till år 1985. En sådan
prövning är angelägen med hänsyn lill önskvärdheten av alt också de närmast
liggande planerna anpassas till de mera långsiktiga målen. Bl. a. talar
sysselsättningsaspekterna och kraven på rationell utbyggnadsplanering för en
sådan anpassning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 49

6.
Upprättade lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats
förslag lill

1.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385),

2.
lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387),

3.
lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612),

4.
lag om ändring i lagen
(1960:77) angående byggnadsforskningsavgift.

Det
under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Lidbom.

Förslagen
bör fogas till regeringsprolokollet i delta ärende som bihang I.

1. Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

dels
att antaga förslagen lil)

1.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385),

2.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),

3.
lag om ändring i
byggnadsstadgan (1959:612),

4.
lag om ändring i lagen
(1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

dels
att

5. godkänna de av mig förordade ändringarna av
grunderna för energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet,

6. medge att bidrag och lån för energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet får, utöver tidigare medgiven ram för år 1975
och vad jag i annat sammanhang förordar för innevarande budgetår, beviljas
intill elt belopp av 300 000 000 kr. under budgetåret 1975/76,

7. godkänna den av mig förordade grunden för
energisparstöd till allmänna samlingslokaler,

8. medge alt bidrag och lån för energibesparande
åtgärder i allmänna samlingslokaler får beviljas intill ett belopp av 5 000 000
kr. under budgetåret 1975/76,

9. medge alt, utöver tidigare medgiven ram för år
1975, medel för energibesparande åtgärder inom statliga byggnader ställs till
byggnadsstyrelsens förfogande inom en ram av 15 000 000 kr under budgetåret
1975/76,

10. godkänna de av mig förordade ändringarna av
grunderna för energibesparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala
byggnader,

11. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för siöd
till prototyp- och demonstralionsverksamhel.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 50

12. medge alt bidrag till prototyp- och
demonstrationsverksamhet lär beviljas intill ett belopp av 6 000 000 kr under
budgetåret 1975/76,

13.
lill Vissa
energibesparande åtgärder Inom bosiadsbeständci m. m. för budgelårel 1975/76
under lolflc huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 326 000 000 kr.,

14.
till
Byggnadsforskning for budgetåret 1975/76 under tolfte huvudtiteln anvisa
ytteriigare 2 000000 kr.,

15.
godkänna den av
mig förordade handläggningen av frågorna rörande ytteriigare riktlinjer för
utnyttjandet av landets vatlenkrafttillgångar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet

BIhaiig I

1.
Förslag till

Lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadslagen (1947:385)'

dels att 8 !; skall upphöra att gälla,

dels att i I. 10-11,
13-16, 26, 27, 34, 36-38, 45, 53, 55, 59, 62, 67, 70, 73, 77, 79, 87, 108-110,
113, 115, 127-133, 136, 149, 150, 158 och 168 sS ordet "Konungen" i
olika böjningsformer skall bytas ul mot "regeringen" i motsvarande
form och i 55, 57, 74 och 118 iJS ordet "kronan" skall bytas ul mol
"staten",

dels alt 136 a och 147 Jv; skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas en ny paragraf !47a!! av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

136 År valet av plats för industriell eller liknande verksamhet
av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar,
skall verksamhetens lokalisering prövas av Konungen. Konungen föreskriver
vilka slag av sådan verksamhet som skall underkastas Konungens prövning och
kan även föreskriva sådan prövning hcirällände viss verksamhet som avses i
första punkten.

Föreslagen lydelse

a;?

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller
liknande verksamhet,som rt/av väsentlig betydelse lör hushållningen med energi
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas av
regeringen I den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande .slag av verksamhet skall prövas,
nämligen

1.
järn-
och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2.
sågverk
med en årlig prodiik-lionskapacltci överstigande 50 000 m' sågade trävaror,
iräsliperi, pappersbruk och ccllulosafabrik,

3.
fabrik
för fiainsiällniiig av oorganiska eller organiska kemikalier eller av
petrokemiska produkter I övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet

S2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillstånd enligt första stycket lill lokalisering får
meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

Konungen kan föreskriva villkor för tillgodoseende av
allmänna intressen.

Tillstånd
kan göras beroende av atl saken inom viss tid fullföljes genom ansökan lill
koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

4.
fabrik f ö r raffinering av r å oljor,

5.
aiumkrajianläggning,

6.
anläggning
för upparbetning av aiombränsle,

7.
ångkraftanläggning
och annan anläggning for eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt
överstigande 500 megawatt,

(V. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. eemenifabrik.

Finner
regeringen för vissi fall au verksamhet som avses i andra stycket ej är av den
betydelse som I första stycket .säges. kan regeringen medgiva undantag från
prövningsskyldigheten.

Utvidgning av sådan verksamhet som anges i andra stycket
skall prövas om regeringen I visst fall beslutar härom.

Nyanläggning
eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i lörsia stycket, skall i
annat fall än som onges i andra och fjärde styckena prövas om regeringen i
visst fäll beslutar härom.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om
kommunen tillstyrkt detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av
allmänna intressen och göras beroende av att saken inom viss lid fullföljes
genom ansökan till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som
föreskrives i miljöskyddslagen (1969:387).

opaginerad Kontrollera mot PDF

147!} Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i
strid mot förbud som meddelats i denna lag eller med stöd av lagen döms till
böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må lill fängelse i högst
sex månader dömas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet

53

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Den som uppsåtligen ellerav oakt-samhel åsidosätter
villkor som Körningen meddeliu med svöd av 136 a !? tredje stycket, så atl
allmän rätt kan kränkas, dömes lill böler eller fängelse i högst etl år.

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen ellerav oakt-samhet åsidosätter
villkor som regeringen meddelat med stöd av 136 a l; sfundc stycket, så att
allmän riilt kan kränkas, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

147a5;

Den som hos myndighet lagit befattning med ärende som
avses i 136 a får ej obchörigen yppa yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd
lör honom, eller driftanordning, affärsförhållande eller förhållande av
betydelse for landets försvar varom han därigenom fått kännedom.

Den som uppsåtligen eller av oaki-samhei bryter mot
bestämmelserna I första stycket dömes till böter eller fängelse i högst etl år.
.Allmänt åtal får väckas endast om målsägandcn anger brottet till åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 54

2. Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen
(1969:387)' dels atl 52 >; skall upphöra atl gälla,

f/c/s all i 7, 8, 10, 11, 14,16, 17, 19, 20, 28,45 och 48
S ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ul mol
"regeringen" i motsvarande form, dels att 2, 6 och 9 5;!; skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2s

Utöver bestämmelserna i denna lag gällerom miljöfadig
verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och
naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. 1 fråga om viss miljöfariig
verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning
av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland.

Har Konungen enligt 136 a vj bygg- Har regeringen enligt 136 a 5;
bygg-

nadslagen (1947:385) prövat frågan nadslagen (1947:385)
prövat frågan

om lokalisering av viss verksamhet, om tillkomst eller lokalisering av viss

är beslutet bindande vid prövning verksamhet, är beslutet bindande

enligt denna lag. vid prövning enligt denna lag.

1 fråga om byggande i vatten för atl motverka
vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller annan
anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Konungen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som

Konungen bestämmer äger meddela regeringen bestämmer äger
meddela

särskilda bestämmelser till förebyg- särskilda bestämmelser till förebyg

gande av vattenförorening genom gande av vattenförorening genom

fast avfall. fast avfiill.

6s

Kan miljöfariig verksamhet befaras föranleda olägenhet av
väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5 >? iaktiages,
får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenhe- Innebär den befarade
olägenheten len att elt stort antal människor får att etl stort antal människor
får sina sina levnadsförhållanden väsentligt levnadsförhållanden väsentligt
för-

' Lagen omtryckt 1972:782 Senaste lydelse av 45 ;;
1973.927 48 x 1973:927

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartehientet

55

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

försämrade eller alt betydande förlust från
naturvärdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas
avsevärt, far verksamheten ej utövas. Konungen kan dock lämna tillstånd enligt
denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller
för orten eller eljesi från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej
verksamhet, vars lokalisering prövats enligt 136 a S byggnadslagen (1947:385).
Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej alt sådan flygplats,
väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för
avsett ändamål.

Föreslagen lydelse

sämrade eller atl betydande förlust från
naturvårdssynpunki uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas
avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt
denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller
för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej
verksitmhet, vars tillkomst eller lokalisering prövats enligt 136 a i; byggnadslagen
(1947:385). Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att
sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning,
användes för avsett ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller
ämnar utöva miljöfariig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter
prövning enligt denna lag.

Skall
frågan om lokalisering av viss verksamhet enligt 136 a !; byggnadslagen
(1947:385) prövas av Konungen, lår ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden,
innan sådan prövning skett.

Skall
frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet enligt 136a S
byggnadslagen (1947:385) prövas av regeringen, lar ansökan ej upptagas av
koncessionsnämnden, innan sådan prövning skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 56

3.
Förslag till

Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom
föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels all 9 och 48 a >jv;
skall ha nedan angivna lydelse, dels all i stadgan skall införas en ny
paragraf, 44 a !;, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9

Planläggning skall ske så, atl den Planläggning skall ske så, all den

främjaren ur allmän synpunkt lämp- främjar en urallmän synpunkt lämp

lig utveckling inom det område, som lig utveckling inom det område, som

planen skall avse. Tillböriig hänsyn planen skall avse. Tillböriig hänsyn

skall tagas lill förhållandena inom skall tagas till förhållandena inom

angränsande områden samt till den angränsande områden samt lill den

allmänna samfärdselns, det militära allmänna samfärdselns, eneigihiis-

försvarets, civilförsvarets och andra hållningens, del militära försvarets,

för riket gemensamma behov. Även civilförsvarets och andra för riket ge-

enskildas intressen skola tillbörligen mensamma behov. Även enskildas

beaktas. intressen skola tillböriigen beaktas.

Där
ej särskilda förhållanden föranleda annat, skall mark avses för del ändamål,
vartill den är mest lämpad med hänsyn lill läge, terräng- och grundförhållanden
saml övriga omständigheter. Till bebyggelse må ej avses mark, som ur
sundheissynpunkt, med hänsyn lill samfärdseln, möjligheterna att ordna
vattenförsörjning och avlopp, faran för vattenförorening eller eljest ur allmän
synpunkt ej är lämpad för sådant ändamål. Områden med särskild naturskönhet
eller säregna naturförhållanden, bebyggelse med särskilt värde ur historisk
eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt samt områden som äro
lämpade och behövliga för friluftsliv skola såvitt möjligt bevaras. Om
skyldighet alt bevara fasta fornlämningar är särskilt stadgat.

Plan
må ej göras mera detaljerad än som är nödvändigt för att nå det därmed avsedda
syftet.

44
a 5;

Byggnad skall utföras så all den möjliggör god värmehushållning.

'Omtrvckt 1972:776

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet

57

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

48 a Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 ;? b)-0
är atl hänföra till nybyggnad, skola bestämmelserna i 38!; första stycket, 40
och 42-48 5;i; tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som beröras
av ändringen och endasl i den omfattning som erfordras för all dessa delar av
byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, god hygien och trevnad.

Föreslagen lydelse

Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 !; b)-f) är
all hänföra till nybyggntid, skola bestämmelserna i 38 ij lörsla stycket, 40
och 42-48 ijvj tilliimpas endasl beträffande de delar av byggnaden som beröras
av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av
byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, ,i,'or/
vär-melnishållnlng, god hygien och trevnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 byggnadens övriga delar skola sådana brister som avse
hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebära sä
avsevärda olägenheter alt de icke skäligen kunna godtagas undanröjas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975 såvitt avser
ändringen av 9 ;? och den 1 januari 1976 såvitt avser införandet av 44 a och
ändringen av 48 a ;;.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga 2
Bostadsdepartementet 58

4.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom
föreskrives atl 2 !j lagen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift ' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
i'

Byggnadsforskningsavgift utgår Byggnadsforskningsavgift utgår

för kalenderår med se.x tiondels pro- för kalenderår med sju tiondels pro

cent av den lön i penningar eller na- cent av den lön i penningar eller na

turaförmåner i form av kost eller bo- luraförmåner i form av kost eller bo

stad, som arbetsgivare under året ul- stad, som arbetsgivare under året ut

givit lill arbetstagare, för vilken ar- givit till arbetstagare, för vilken ar

betsgivarenskall påföras avgift enligt betsgivaren skall påföras avgift enligt

lagen oin yrkesskadeförsäkring och lagen om yrkesskadeförsäkring och

vilken är atl hänföra till näringsgre- vilken är atl hänföra till näringsgre

nen byggnadsindustri i näringsgrens- nen byggnadsindustri i näringsgrens

indelningen för yrkesskadeslatislik. indelningen för yrkesskadestatistik.

Vid
beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke lagas lill
arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra
kronor, och ej heller lill arbetstagares lön i vad lönen för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 i; lagen (1962:381) om allmän
försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16!; lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Angående
debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgat.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i
fråga om avgift som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

'Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:793. Lagen omtryckt 1962:134. 'Senaste lydelse
1974:793.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 59

Innehåll.sförteckning -

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Inledning
.

2
Förbäiirad energihushållning........................ .......... 2

-)

2.1
Allmänt om energibesparing......................

2.2
Lån och bidrag till
energibesparande ålgärder i bosläder

m. m............................................................................... ''

2.3 Bestämmelser
i byggnadsstadgan om energihushållning. 11

3
Vidgad tillslåndsplikt enligt
136 a !; byggnadslagen 13

4
Vattenkraftutbyggnad................................. 14

4.1
Inledning............................................... 14

4.2
Utredningsförslag.................................... 16

4.2.1 Betänkandet
Vattenkraft och miljö..... 16

4.2.2 Lägesrapporten
Vattenkraft och miljö 2 20

4.3 Remissyttrandena................................... 22

5 Föredraganden.......................................... 26

5.1 Förbättrad
energihushållning..................... 26

5.1.1
Allmänt om energibesparing.............. 26

5.1.2
Vissa energibesparande åtgärder
inom bostadsbeståndet m. m 29

5.1.3
Bestämmelser i byggnadsstadgan
om energihushållning 37

5.1.4
Byggnadsforskning.......................... ........ 39

5.2
Vidgad tillslåndsplikt enligt
136a ;j byggnadslagen 41

5.3
Vattenkraftutbyggnad............................. 45

6
Upprättade lagförslag................................. ........ 49

7
Hemställan................................................ ........ 49

Bihang
I Propositionens förfaltningsförslag såvitt avser bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOT
.AB 7S%0S Slockholm ]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition

1975:30

Bilaga 3 Handelsdepartementet

Energihush å llning m. m.

s å vitt
avser

handelsdepartementets
verksamhetsomr å de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
3 till regeringens proposition nr 30 år 1975 Prop. 1975:30

Bilaga 3

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Föredragande:
statsrådet Feldt

Anmälan
till proposition om energihushållning m. m. såvitt avser handelsdepartementets
verksamhetsområde

1. Inledning

Statsministern
har tidigare denna dag redovisat regeringens syn på den framtida
energipolitiken.

Chefen
för industridepartementet har lämnat en redovisning för den väntade
utvecklingen av oljeförbrukningen fram lill år 1985. Därav framgår all, trots
olika åtgärder för att dämpa energikonsumtionen och i viss utsträckning
ersätta olja med andra energislag, vår totala förbrukning av olja kommer att
öka under perioden.

Det
ankommer på mig alt mol bakgrund härav särskilt granska behovet av en ökad
beredskapslagring av råolja och oljeprodukter.

Inledningsvis
redovisar jag de åtgärder som inom handelsdepartementets verksamhetsområde
hittills vidtagits i fråga om försörjningsberedskapen för olja och därefter
kommer jag atl lämna förslag lill åtgärder för att öka försörjningsberedskapen
på oljeområdei.

2. Tidigare
och löpande oljelagringsprogram

2.1 Tidigare oljelagringsprogram

Skyldighet
atl för beredskapsändamål lagra olja infördes redan år 1938. Den snabba
ökningen av konsumtionen av ftytande drivmedel och bränslen som inträdde efter
del andra världskriget medförde krav på förstärkt beredskapslagring. Efter ett
utredningsförslag (SOU 1957:4) Oljelagring antog 1957 års riksdag (prop.
1957:144, BeU 1957:45, 2 LU 1957:34, rskr 1957:322 och 1957:329) ett program
för lagring av mineraloljor under femårsperioden 1958-1962. De totala
anläggningskostnaderna beräknades lill 350 milj. kr. och varukosinaderna till
omkring 250 milj. kr. Staten bidrog med ränte-och amorleringsfria lån till ett
belopp av 360 milj. kr. Övriga kostnader finansierades av de lagringsskyldiga
och bestreds genom prissättningen på oljeprodukter. Programmet fullföljdes i
avsedd omfattning.

En
ny oljelagringskommilié lade år 1962 fram betänkandet (SOU 1962:40)
Beredskapslagring av olja 1963-1969 med förslag om fortsatt lagring av ol-

I Riksdagen 1975. I saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
3 Handelsdepartementet 2

jeprodukter
efter utgången av år 1962. Riksdagen beslöt (prop. 1962:194, BeU 1962:68, 2 LU
1962:45, rskr 1962:418 och 1962:420) anta ett lagringsprogram för perioden
1963-1969. Den genomsnittliga åriiga investeringskostnaden för
beredskapslagring under perioden 1963-1969 uppgick lill 112 milj. kr. i 1961
års prisläge. Statliga ränte-och amorleringsfria, indexreglerade lån utgick med
59 milj. kr. per år medan återstående 53 milj. kr. per år finansierades
prisvägen. För atl läcka dessa kostnader förband sig flertalet lagringsskyldiga
oljehandelsföretag all till Stiftelsen Petroleumindusiriens Beredskapsfond
betala in avgifter som beräknades efter företagens leveranser till sådana
köpare som inle var lagringsskyldiga. Även detta program fullföljdes i avsedd
omfattning.

2.2
1970-1976 års oljelagringsprogram

1968
års oljelagringskommilié lade år 1969 efter överläggningar med företrädare för
oljebranschen och övriga berörda grenar av näringslivet fram betänkandet (SOV
1969:31) Olja i beredskap med förslag om lagring av oljeprodukter efter
utgången av år 1969.

Kommittén
konstaterade all Sverige för sin energiförsörjning i utomordentligt hög grad
är beroende av importerad energi. På kort sikt förutsågs ingen ändring i denna
situation. Beroendet av importerad energi medför alt Sverige är särskilt
känsligt för avbrott i tillförseln. Utan en konlinueriig tillgång på energi
förutsågs starka störningar inom samhällslivet. Till detla kom att en tryggad
försörjning med energi bedömdes ha avgörande betydelse för totalförsvarets
möjligheter atl fungera effektivt. Kommittén ansåg också att Sveriges beroende
av energiimporl från den ena parlen i en konflikt skulle kunna binda Sverige
vid denna part lika mycket som en allians. Elt hoi om avbrolt i
oljeleveranserna skulle kunna bli etl effektivt medel atl tvinga fram en sådan
bundenhet. Enligt kommitténs mening förutsatte den alliansfria utrikespolitiken
lämpliga åtgärder för all förebygga atl Sveriges beroende av oljeimport
användes som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel.

Beredskapslagring
av importerade drivmedel och bränslen ansågs nödvändig under en överblickbar
framtid. Några principiella avvikelser från de dittills gällande målen för
beredskapslagringen föreslogs inte. Planeringen borde även i fortsättningen
avse två skilda planeringsfall, krigsfallet och avspärrningsfallet.
Uthålligheten föreslogs i princip vara densamma som dittills. Krigsreserven
skulle helt reserveras för behoven i händelse av krig och inte få tillgripas i
andra lägen. Avspärrningsreserven skulle som tidigare kunna tillgripas även vid
störningar i försörjningen förorsakade av exempelvis oroligheter utomlands
eller av isläggning.

Vid
bestämmandet av både krigs- och avspärrningsreservernas sloriek förutsatles att
förbrukningen skulle nedbringas till lägsta möjliga nivå genom ransoneringar.
Vid beräkningen av de nya lagringsmålen tog kommittén även hänsyn till vissa i
en kris tillgängliga lager, de s. k. avdragsposierna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 3

Kommittén
ansåg atl den fortsatta uppbyggnaden av krigsreserven för drivmedel liksom
tidigare borde ske i skyddade anläggningar. När det gällde eldningsoljor ansågs
del påkallat med en viss styrning av lokaliseringen av det cislernbestånd, som
byggs för den fortsatta beredskapslagringen av eldningsolja, s. k. lokaliserad
lagring. En del av krigsreserven av sådan olja borde därför förvaras i utrymmen
som är lokaliserade på ett från beredskapssynpunkt godtagbart sätt.

Inför
den nya oljelagringsperioden föreslog kommittén all lagringsskyl-dighei också skulle
införas för stadsgasinduslrins råvaror samt för gasol.

Den
totala investeringskostnaden beräknades i 1969 års priser till ca 760 milj. kr.
Härtill skulle komma en driftkostnad på 300 milj. kr. per är. Merkostnader för
den skyddade och lokaliserade lagringen uppskattades till sammanlagt ca 80
milj. kr. eller ca 11,5 milj. kr. per år. Investeringskostnader för
stadsgasindustrin beräknades lill 18,7 milj. kr. Gasollagringen skulle medföra
en investeringskostnad på totalt 27,5 milj. kr.

Kommittén
fann det möjligt att gå över till finansiering prisvägen. Merkostnader för den
skyddade och lokaliserade lagringen borde dock bäras av staten och utgå i form
av ränle- och amorleringsfria lån som skrivs av under en ljugoårsperiod.

Elt
sjuårsprogram av den föreslagna modellen borde enligt kommittén i begränsad
omfattning omprövas vid en s. k. kontrollstation ungefär i mitten av perioden.
En sådan omprövning skulle inle gälla lagringssyslemels principiella
uppbyggnad ulan vara begränsad till prognoserna över fredskon-sumlionen av
olja, krigs- och avspärrningsbehovens storlek samt de s. k. avdragsposternas
sloriek. De beslut i fråga om skyddad och lokaliserad lagring som hade fattats
vid lagringsperiodens början borde inte ändras under perioden. Omprövningar
borde inle heller avse programmets finansiering. Det borde ankomma på Kungl.
Maj:i att besluta om de ändringar som kunde föranledas av den begränsade
prövningen.

Riksdagen
godkände efter förslag av Kungl. Maj:t de av kommitién förordade riktlinjerna
för utbyggnad av beredskapslagringen av oljeprodukter under sjuårsperioden
1970-1976 (prop. 1969:136,BeU 1969:66,2 LU 1969:86, rskr 1969:375 och
1969:398).

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF) är tillsynsmyndighet beträffande
beredskapslagringen av oljeprodukter.

Kostnaderna
för lagringen täcks genom en beredskapslagringsavgift, som administreras av
Svenska Petroleum Institutet. Som nämnts svarar dock staten för merkostnaderna
för viss lagring.

3.
OECD:s lagringsrekommendation

3.1
OECD och oljeförsörjningen

Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), tidigare OEEC, har behandlat
energifrågor, särskilt frågor om Västeuropas oljeför- ]* Riksdagfil 1975. I saml. Nr 30

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 4

sörjning,
sedan 1940-talet. Under Suezkrisen år 1956 - 1957 arbetade man med att mellan
länderna i Västeuropa fördela den begränsade mängd olja som stod till
förfogande. De slutsatser man drog av erfarenheterna från Suezkrisen var bl. a.
all man borde ha en bättre oljeberedskap genom utökad lagring hos
medlemsländerna samt atl man borde kunna enas om rättvisa regler för fördelning
av olja i händelse av kris.

År
1958 fattade OECD beslut om all rekommendera medlemsländerna en oljelagring
motsvarande minsi 60 dagars löpande konsumtion. Är 1962 ändrades
rekommendationen till alt avse etl beredskapslager av olja motsvarande minst
65 dagar av den inom landet genomsnittliga förbrukningen under senast förftutna
kalenderår.

Under
hela 1960-talet ökade Västeuropas beroende av importerade drivmedel och
bränslen. Oljans andel av de europeiska OECD-ländernas energiförsörjning steg
från 39 % år 1962 till 56 96 år 1969. De västeuropeiska länderna importerar den
övervägande delen av sin olja från Mellersta Östern och Nordafrika.

Mot
denna bakgrund rekommenderade OECD:s råd den 29 juni 1971 alla europeiska
medlemsländer (utom Finland) all så snart som möjligt bygga upp sina lager av
vissa oljeprodukter till atl motsvara minst 90 dagar av föregående års
förbrukning.

Såsom
lagerlillgångar räknas de tillgångar som medlemsländernas regeringar kan
kontrollera i händelse av en försörjningskris. De produktkategorier, som
rekommendationen omfattar, är motorbensin, flyg- och reabensin, fotogen inkl.
Hygfotogen, motorbrännolja, tunn eldningsolja samt ijock eldningsolja.

Medlemsländerna
skall till OECD rapportera lageriägei vid utgången av varje kvartal. 1
rekommendationen betonas att medlemsländerna i händelse av försörjningskris
inle kan göra anspråk pä lager som har byggts upp av annat land före krisen. Underiålenhet
att lagra i enlighet med rekommendationen berättigar inte till någon extra
tilldelning.

Rådet
lämnade också vissa rekommendationer beträffande behovet av nationell
lagstiftning och finansieringshjälp lill lageruppbyggnaden.

OECD:s
råd fattade senast den 14 november 1972 beslut om planering och åtgärder för
fördelning av oljetillgångar i händelse av försörjningskris i OECD:s europeiska
område.

Den
lill de europeiska OECD-länderna importerade oljan fördelas huvudsakligen i
proportion till ländernas andel av den totala, normala förbrukningen i det
europeiska OECD-området. En mindre del av oljan kan bli föremål för särskild
fördelning, där man t. ex. kan ta hänsyn till klimatiska svårigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
3 Handelsdepartementet 5

3.2
Sverige och OECD:s rekommendation

Sveriges
stora beroende av importerade ftytande bränslen och drivmedel saml risken för
avbrott i tillförseln av dessa har motiverat ett starkt engagemang från svensk
sida i OECD:s arbete med alt förbättra försörj-ningslryggheten för de
europeiska medlemsländerna. Sverige biträdde också rådets rekommendation om
uppbyggnad av ett 90-dagarslager.

Sverige
har vid planeringen av sin försörjningsberedskap på bränsle- och
drivmedelsområdena i möjlig utsträckning tagit hänsyn lill OECD:s rekommendation
t. ex. beträffande förberedande av effektiva ransoneringssystem.

4.
Beredskapslagring av råolja, m. m.

1
januari 1973 tillkallade jag fyra sakkunniga med uppgift alt pröva del löpande
oljelagringsprogrammet år 1970-1976. Arbetet borde enligt direktiven till de
sakkunniga bedrivas så all resultatet av prövningen kunde redovisas före
utgången av år 1973 och i stort enligt riktlinjerna i prop. 1969:136 med
förslag rörande beredskapslagring av olja. Dessutom borde de sakkunniga mol
bakgrund av OECD:s rekommendation om ett 90-dagarslager beräkna den
lagerhållning som behövdes för att Sverige skulle uppnå det rekommenderade
målet i fråga om beredskapslagring av olja. Om delta mål inle kunde nås inom
ramen för det löpande oljelagringsprogrammet, skulle de sakkunniga föreslå
åtgärder för alt det skulle kunna förverkligas.

De
sakkunniga som antog namnet Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet,
avlämnade den 5 juli 1973 betänkandet (DsH 1973:2) Råolja i beredskap - Förslag
om utökad beredskapslagring inom oljelagringsprogrammet 1970/76. Betänkandet
innehöll förslag om att en beredskapslagring av 3 milj. m' råolja borde
övervägas. Genom en sådan lagring beräknades det av OECD rekommenderade
lagringsmålel kunna uppfyllas under hela 1970-lalei. Lagringen motiverades
huvudsakligen av behovet av oljeprodukter för all möta sådana störningar i
oljelillförseln som beror pä andra händelser än krig inom eller vid Sveriges
gränser, en s. k. fredskris. ÖEF föreslogs administrera råoljelagringen.

De sakkunniga redovisade i
sitt betänkande en prognos över fredskonsumtionen av olja för år 1977. Man
utnyttjade härvid material som tagils fram av energiprognosutredningen (EPU).
Del konstaterades all de prognoser som ligger lill grund för del löpande oljelagringsprogrammet
stämde väl överens med EPU:s prognoser. Andelen importerad energi, av totalt
tillförd energi, angavs under perioden 1965-1970 ha ökat från 72 % lill 77 96.
Ökningen hade helt täckts med olja.

1
prop. 1973:194 behandlades frågan om beredskapslagring av råolja, m. m. Därvid
anfördes att alla de ålgärder bör vidtas som är praktiskt möjliga och
ekonomiskt rimliga för att skydda samhället mot skadeverkningar som beror på
avbrott i oljelillförseln. Inte minst gäller det möjligheterna alt hålla

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 6

sysselsättning
och produktion i gäng ulan störningar. Alla prognoser pekade på ett fortsatt
starkt beroende av importerade ftytande drivmedel och bränslen. Vid beslut om
program för beredskapslagring av oljeprodukter hade man dittills huvudsakligen
koncentrerat sig på krigs- och avspärrningsfallen. Med avspärrning hade man då
menat en situation när importen till Sverige har avbrutits till följd av
krigshandlingar i vår nära omvärld.

Del
framhölls alt sådana störningar i oljelillförseln som beror på andra händelser
än krig inom eller vid Sveriges gränser också måste beaktas. Det kan gälla
störningar på grund av såväl mer avlägsna krigshandlingar som utförsel hinder
från oljeexporterande områden. Tidigare erfarenheter av denna typ av
imporlsvårigheler i samband med Suezkrisen år 1956-1957, del s. k.
sexdagarskrigel år 1967 och händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 visade
på risken för sådana störningar.

1
prop. 1973:194 anfördes vidare alt en tryggad försörjning med energi är av
avgörande betydelse för samhällets möjligheter atl fungera effektivt. De
nuvarande beredskapslagren för krigs- och avspärrningsfallen är inte
dimensionerade för fredskriser. Om dessa lager helt skulle disponeras i en fredskris,
skulle trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik minska. Det påpekades all man
inte kan utesluta atl en oljekris av fredskriskaraktär utvidgas lill en
internationell konflikt vid vilken beredskapslagren för krigs- och avspärrningsfallen
i sin helhet skulle behöva utnyttjas.

Det
betonades atl OECD-rekommendationen avsåg försörjningen i en fredskris.
Samhället skall då kunna verka under i stort setl normala förhållanden. 1 en
sådan situation är det svårt att lika hårt begränsa förbrukningen som i ett
krigs- eller avspärrningsläge. Del är t.ex. i högsta grad angelägel alt den
svenska exportindustrin kan fortsätta atl sälja på utlandsmarknaderna. Sverige
skulle inte heller i en sådan kris kunna räkna med atl erhålla särskild
tilldelning på grund av bristande egna tillgångar. Därför bedömdes OECD:s råds
rekommendation om ett 90-dagarslager som ett minimum.

Mol
bakgrund av vad som anförts föreslogs i propositionen en statlig
beredskapslagring om 3 milj. m' råolja. Kostnaderna härför beräknades lill 485
milj. kr. som skulle läckas genom en särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.
Förslaget härom innebar, att en avgift om 2 öre/I för bensin och 3 kr/m' för
motorbrännolja och eldningsolja skulle utgå under tiden den 1 juli 1974 - den
30 juni 1977.

Riksdagen
godkände i december 1973 Kungl. Maj:ts förslag (FöU 1973:27, rskr 1973:366).
Beredskapsavgiften är reglerad i SFS 1973:1216.

1
ÖEF:s regi utbyggs f n. elt antal lagringsanläggningar. Inlagring av råolja
beräknas börja under första kvartalet år 1978.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 7

5.
Övriga vidtagna viktigare åtgärder

Mol
bakgrund av händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 och im-porlsvårigheterna
i samband därmed vidtogs vissa beredskapshöjande ålgärder.

Bl.a.
ställde Kungl. Maj:t i december 1973 till ÖEF:s förfogande sammanlagt 300
milj. kr. av den röriiga kredit i riksgäldskontorel på sammanlagt 350 milj. kr
som då fick disponeras bl.a. i situationer av synneriig vikt för rikets
försvarsberedskap. Kreditbeloppet på 300 milj. kr. skulle användas för köp av
råolja och oljeprodukter för vidare försäljning på den svenska marknaden.
Kungl. Maj:t föreslog riksdagen i prop. 1974:8 angående röriig kredit för
oljeköp m. m., att den röriiga krediten skulle ökas till 1 000 milj. kr. varav
650 milj. kr. för köp av råolja och oljeprodukter. Riksdagen biföll förslaget
(FöU 1974:8, rskr 1974:34). ÖEF har inom ramen för 300 milj. kr. med anlitande
av krediten under första kvartalet 1974 köpt eller förmedlat köp av totalt över
800 000 m' oljeprodukter, huvudsakligen eldningsolja.

1
prop. 1974:85 anmäldes atl ÖEF:s erfarenheter från denna inköpsverksamhet gav
vid handen att den som ett led i vår försörjningspolitik borde kunna bedrivas
ännu effektivare om ÖEF disponerade vissa egna lagringsutrymmen. Dessa
utrymmen skulle utnyttjas som depåer för en vidare distribution av produkterna
på den svenska marknaden med anpassning till försörjningslägets utveckling. Mot
bakgrund av erfarenheterna från den försörjningskris som inträdde under hösten
1973 undersökte ÖEF möjligheten att snabbi utöka den statliga
lagringskapaciteten.

1
nämnda proposition anfördes atl en möjlighet borde öppnas att tillförsäkra ÖEF
vissa lagringsutrymmen för eldningsoljor i detla syfte. Möjlighet fanns
nämligen till en gemensam utbyggnad med enskilda förelag och kommuner av
berganläggningar för eldningsoljelagring som företagen och kommunerna redan
tidigare projekterat. ÖEF skulle kunna disponera etl antal lagringsutrymmen om
100 000-200 000 m' vardera på väsl-, syd-och ostkusten. Kostnaderna för de
ifrågavarande anläggningarna borde enligt gällande riktlinjer bestridas av
förbrukarna. Övergångsvis borde en finansiering över statsbudgeten kunna ske.
Riksdagen godkände förslaget (FöU 1974:17, rskr 1974:142). F.n. pågår utbyggnad
av tre sådana anläggningar som beräknas vara klara atl tas i bruk år 1975 och
år 1976 och avtal har nyligen slutils om en fjärde.

För
alt klara det omedelbara behovet av lagring av oljeprodukter tills dessa
bergrum har färdigställts erfordras att andra lagringsutrymmen kan disponeras.
ÖEF har med utnyttjande av den röriiga krediten hyrt cistern-utrymmen om ca 275
000 m'. Köp och inlagring av eldningsolja pågår.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:30 Bilaga
3 Handelsdepartementet 8

6.
Det internationella energiprogrammets krav

Jag
kommer senare denna dag atl anmäla frågan om godkännande av Sveriges anslutning
till avtalet om ett internationellt energiprogram (lEP) inom OECD:s ram.

En
av huvudbeståndsdelarna i lEP är inrättandet av etl syslem för krissituationer.

lEP
förutsätter alt varje land ålar sig att upprätta en försörjningsberedskap
motsvarande 60 dagars normal konsumtion. Senast den 1 juli 1975 skall bestämmas
när försörjningsberedskapen skall uppgå lill 90 dagars normal konsumtion.
Försörjningsberedskapen uppnås genom beredskapslagring (krigsreserver inräknas
inte), genom produklionsberedskap eller genom möjlighet att övergå lill andra
bränslen än olja. För svenskt vidkommande kan avtalad försörjningsberedskap
uppnås i huvudsak endast genom lagring av råolja och oljeprodukter.

7.
Föredraganden

Vårt
stora oljeberoende gör den svenska energiförsörjningen känslig för olika slag
av störningar. En av de viktigaste energipoiitiska uppgifterna blir därför att
genom olika ålgärder söka begränsa denna sårbarhet. Chefen för
industridepartementet har tidigare denna dag föreslagit vissa åtgärder i detta
syfte. Vi har trots detla alt räkna med atl den totala svenska oljeförbrukningen
kommer alt öka från ca 28 Mtoe' år 1973 lill ca 33 Mtoe år 1985, inkl.
oljeprodukter för användning inom den petrokemiska industrin m. m.

Beredskapslagringen
av oljeprodukter har hittills huvudsakligen inriktats på krigs- och
avspärrningsfallen. Med avspärrning avses en situation när importen lill
Sverige har avbrutits till följd av krigshandlingar i vår nära omvärid.
Lagringen har skett främsl i form av oljeprodukter hos oljehandeln och vissa
storförbrukare. År 1973 beslöt riksdagen (FoU 1973:27, rskr 1973:366) att denna
lagring skulle utvidgas med en beredskapslagring av 3 milj. m' råolja i statlig
regi. Råoljelagringen har främst tillkommit för alt möta sådana störningar i
oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges
gränser, s. k. fredskriser. Det kan gälla störningar på grund av såväl mer
avlägsna krigshandlingar som utförselhinder från oljeexporterande områden.

Oljekrisen
vintern 1973-1974 kom all på elt påtagligt sätt belysa behovet av ålgärder för
alt möta fredskriser.

Jag
har i det föregående redovisat de viktigaste lagringsåtgärder som har beslutats
mot bakgrund av erfarenheterna från oljekrisen vintern 1973-1974. 1 detla
sammanhang vill jag erinra om den i mars förra året tillsatta energiberedskapsutredningen
(EBU) som skall lämna förslag bl. a. till ett in-

'Mtoe
= milj. ton ekvivalent olja

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 9

tegreral
syslem för ransonering på hela energiområdet atl användas vid oljekriser av fredskriskaraktär.
1 direktiven lill utredningen betonas särskilt att systemet skall utformas så atl
det värnar om produktion, sysselsättning och viktiga samhällsfunktioner. Elt
belänkande kan väntas senare i år.

Chefen
för industridepartementet har framhållit all man måsle räkna med möjligheten av
framlida fredskriser som kan innebära störningar på den internationella
oljemarknaden. Jag delar denna åsikt. Denna typ av fredskris är svårbemästrad
bl. a. på grund av atl den primärt berör vår tillförsel av olja, utan att det -
som fallet är i krig eller under avspärrning - sker någon omedelbar minskning
av energibehoven genom minskad förbrukning. De internationella oljeföretagens
möjligheter att upprätthålla sina leveranser i krissituationer torde nu vara
avsevärt mindre än tidigare till följd av att producentländema i ökad
utsträckning övertagit kontrollen över råoljekällorna.

Riksdagen
har som tidigare nämnts beslutat om en lagring av 3 milj. m' råolja för i
första hand fredskrisbehov. Församma ändamål har riksdagen även öppnat
möjlighet till utbyggnad av vissa lagringsutrymmen för eldningsoljor (FöU
1974:17, rskr 1974:142) i ÖEF:s regi.

Nu
utgående beredskapsavgift är otillräcklig för finansiering av dessa lagringsprogram
på grund av atl oljepriserna har flerdubblats sedan beslutet om den särskilda
beredskapsavgiften fattades. Enligt nu gjorda kostnadsberäkningar behövs en
ökad avgiftsfinansiering om drygt 1 100 milj. kr. Chefen för
finansdepartementet kommer senare atl lägga fram förslag om den höjning av den
särskilda beredskapsavgiflen för oljeprodukter som krävs för finansiering av de
redan beslutade lagringsprogrammen.

Lagring
enligt dessa program tillsammans med nuvarande beredskapslager för avspärrning
(avspärrningsreserven) kommer år 1980 att ge en uthållighet på drygt 3 månader.
Man måsle emellertid, som jag tidigare har framhållit, räkna med möjligheten av
framlida fredskriser som kan innebära störningar på den internationella
oljemarknaden.

Vi
bör därför sträva efter alt i den män del är praktiskt möjligt och ekonomiskt
rimligt förbättra vår uthållighet vid störningar i oljelillförseln. Målet bör
vara atl uthålligheten senast år 1985 skall ha ökats med ytterligare en månad.

För
att erhålla en månads ökad uthållighet vid en oljekris av fredskriskaraktär
krävs en ökad beredskapslagring av råolja och oljeprodukter motsvarande ca 3
milj. m' råolja. Finansiering av en sådan utökad lagring bör ske enligt nu
gällande principer. Om lagringen genomförs med råolja blir kostnaderna i dagens
priser ca 1 200 milj. kr.

Det
är i dag för tidigt all i detalj ange lagerstoriek och avvägning mellan råolja
och oljeprodukter liksom mellan olika slag av oljeprodukter för den ökade
oljelagring som erfordras. Detta är bl.a. beroende av när underlag föreligger
för ställningstagande lill en utbyggnad av raffinaderikapaciteten.

Chefen
för industridepartementet har pekat på alt man i framliden får

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 10

räkna
med en betydande förskjutning i konsumtionen mellan olika slag av
oljeprodukter, främsl från lält lill tung eldningsolja. Jag delar denna
uppfattning. Man lr även räkna med en snabbare ökning av efterfrågan på
oljeprodukter som råvara i industrin än för energiändamål bl. a. beroende på
den förutsedda snabba expansionen inom den petrokemiska industrin. Hur en
framtida beredskapslagring för fredskriser i detalj skall utformas påverkas av
denna utveckling. Även de övriga förslag till ålgärder inom den statliga
oljepolitiken m. m. som nu läggs fram och det första utfallet av dessa åtgärder
inverkar på hur en förstärkt beredskapslagring för fredskriser i detalj bör
utformas.

Med
hänsyn till dels den långa lid del erfarenhetsmässigt tar alt projektera och
bygga lagringsanläggningar av detta slag, dels de stora ekonomiska insatser
som krävs främsl för uppfyllnad av anläggningarna är del nödvändigt all planera
på lång sikt. Principbeslut om en utökad lagring av råolja och oljeprodukter
bör därför fattas redan nu.

Jag
kommer senare denna dag att begära regeringens bemyndigande alt tillkalla
särskilda sakkunniga med uppgift att lägga fram förslag lill program för
beredskapslagring av oljeprodukter, m. m. efter utgången av år 1976. Uppdraget lill
de sakkunniga avses även omfatta fördelningen mellan råolja och oljeprodukter
liksom mellan olika slag av oljeprodukter för den ökade oljelagring som jag nu
förordat.

8. Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att godkänna

all
pågående utbyggnad av beredskapslager av råolja och eldningsolja för främst fredskrisbehov
senast till år 1985 utökas med en lagring av råolja och oljeprodukter
motsvarande 3 milj. m' råolja.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 11

Innehåll

1 Inledning............................................................................ 1

2
Tidigare och löpande oljelagringsprogram............ ...... 1

2.1
Tidigare oljelagringsprogram........................ ...... 1

2.2
1970-1976 års oljelagringsprogram............... ...... 2

3 OECD:s
lagringsrekommendation........................ ...... 3

3.1
OECD och oljeförsörjningen......................... ...... 3

3.2
Sverige och OECD:s
rekommendation............ ...... 5

4
Beredskapslagring av råolja, m.m...................... ...... 6

5
Övriga vidtagna viktigare
åtgärder.................... ...... 7

6
Det internationella energiprogrammeis
krav......... ...... 8

7
Föredraganden.............................................. ...... 8

8
Hemställan ................................................... .... 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

(;OTAB 75
8936 S .k| ,|.M975

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

264 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (254)

254 kopplingar i 114 dokument.

  1. Ds 2018:15 Direktivet om ett ökat aktieägarengagemang s. 444 · s. 590 i texten · dokumentnivå
  2. Prop. 2016/17:66 Forskning och innovation på energiområdet för ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet s. 11 i texten
  3. Skr. 2010/11:162 Riksrevisionens rapport 2011:10 Biodrivmedel för bättre klimat - Hur används skattebefrielsen? s. 109 · s. 110 · s. 129 i texten
  4. Prop. 2009/10:172 Kärnkraften - förutsättningar för generationsskifte s. 16 i texten
  5. SOU 2009:88 Kärnkraft - nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar s. 91 i texten

Visa alla 114

Doktrin (10)

10 kopplingar i 2 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 34 · s. 91 · s. 104 · s. 112 · och 4 till i texten · dokumentnivå
  2. Påle, Villkor för utlämning, 2003 s. 176 · s. 266 om s. 66 i texten · dokumentnivå