Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall

1975 · 321 sidor, varav 276 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 276 av 321 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:32, Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 32 år 1975 Prop. 1975: 32

Nr32

Regeringens
proposition om återvinning och omhändertagande av avfall;

beslutad
den 27 februari 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de föfslag sorn har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag som syftar till ökad återvinning och bättre
omhändertagande av avfall.

Statsbidrag
föreslås kunna ulgå till kostnader för investering i anläggningar vari
hushållsavfall separeras, återvinns eller behandlas på annat sätt.

I
syfte att möjliggöra ökad återvinning av pappersavfall föreslås att insamling
av sådant avfall i framtiden väsentiigen skall ske i kommunernas regi inom
ramen för det kommunala renhållningsmonopolet. Genom bestämmelse i kommunala
renhållningslagen (1970:892) föreslås regeringen få bemyndigande att meddela
härför behövliga föreskrifter. Dessa skall bl.a. kunna avse att papper skall
hållas skilt från annat avfall i avvaktan på borttransport. För hushållens del
föreslås separeringsskyldigheten endast avse tidningar och tidskrifter.

Vidare
föreslås att även sådant kemiskt avfall som kan anses miljöfarligt skall
omfattas av det kommunala renhållningsmonopolet. Regeringen föreslås få
bemyndigande att ålägga företag hos vilka miljöfarligt avfall uppkommer att
ärligen lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering.
Tillståndsplikt införs för företag som transporterar miljöfarligt avfall på
väg. Sådant avfall skall inte få föras ut ur landet ulan tillstånd. Etl
behandlingsföretag vari staten har inflytande föreslås inrättat. Företaget
avses i princip få ensamrätt till behandling och långtidsförvaring av
miljöfarligt avfall.

Utvidgningen
av renhållningsmonopolet till att omfatta pappersavfall och miljöfarligt avfall
föreslås ske allteftersom de olika kommunerna

1 Riksdagen 1975. 1 .saml. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 2

hinner
vidta behövliga förberedelser. Reformerna förutsätts vara helt genomförda inom
en femårsperiod.

För
bättre omhändertagande av skrotbilar läggs fram förslag till en
bilskrotningslag med bestämmelser om auktorisation av bilskrotare,
skrotningspremier och skrotningsavgifter. Endast auktoriserad bilskro-' tare
samt kommun som inrättar mottagningsställe för skrotbilar skall få utfärda
sådant skrotningsintyg som enligt förslaget skall krävas för av-registrering.
Ägare av bil som avregistreras efter företeende av skrotningsintyg skall
erhålla en skrotningspremie. Premierna skall finansieras genom att avgifter tas
ut av tillverkare och importörer för varje bil samtidigt med den s.k.
bilaccisen. Avgifterna föreslås tillföras en fond, ur vilken förutom premierna
även skall kunna utgå bidrag till kommuner för undanskaffande av övergivna
bilvrak.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 3

1
Förslag till

Lag
om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892)

Härigenom
föreskrives i fråga om kommunala renhållningslagen (1970:892)

dels
att 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 och 6 §§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Kommun
är skyldig att till all- Kommun är skyldig att till be-

män
avstjälpningsplats eller all- handlingsanläggning eller upplagsmän
destruktionsanlåggning fors- plats forsla orenlighet som härrör la orenlighet
som härrör från hus- från hushåll samt hushållsavfall håll samt hushållsavfall
och där- och därmed jämförligt avfall, om med jämförligt avfall, om ej rege- ej
regeringen eller myndighet som ringen eller myndighet som rege- regeringen
bestämmer föreskriver ringen bestämmer föreskriver an- annat, nat.

/ lokal hälsovårdsordniiig kan Regeringen bemyndigas före-

föreskrivas,
att vid bebyggelse fö- skriva, att vid bebyggelse förekom-

rekommande annan orenlighet och mande annan Orenlighet och an-

annat avfall än som avses i för- nat avfall än som avses i första

sta stycket skall forslas bort ge- stycket skall forslas bort genom

nom kommunens försorg. kommunens försorg. Regeringen

får
överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana
föreskrifter.

När
orenlighet och avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, får annan
person än den kommunen anlitar for detta ändamål ej taga befattning därmed.

5 § 2

Är
det av särskild betydelse från återvinningssynpunkt, får regeringen föreskriva
att visst slag av avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skall
förvaras skilt från annat avfall och orenlighet i avvaktan på borttransport
och meddela de bestämmelser som behövs för ändamålet. Regeringen får överlåta
åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

1
Senaste lydelse 1974:1023.

-
Förutvarande 5 § upphävd genom 1974:1023.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
§

Den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning samlar in och
forslar bort orenlighet eller avfall i strid med 4 § tredje stycket dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975. Föreskriften i 6 § träder dock i kraft
först den 1 januari 1976.

2
Förslag tUl

Lag
om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom
föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663)

dels
att i 12, 14, 35 67, 68 och 86 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",

dels
att i 36 § ordet "förste provinsialläkaren" skall bytas ut mot
"länsläkaren",

dels
att 51 och 53 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

51 §1

Orenlighet
och avfall skall bort- Orenlighet och avfall skall bort

forslas till allmän avstjälpnings- forslas till behandlingsanläggning

plats eller allmän destruktionsan- eller upplagsplats eller på annat

läggning eller på annat sätt så sätt så omhändertagas, ätt sani-'

omhändertagas, att sanitär olägen- tär olägenhet ej uppstår.

het ej uppstår.

53 §

Allmän
avstjälpningsplats och Beftandlingsanläggning och upp-

allmän
destruktionsanlåggning lagsplats skola vara så belägna och skola vara så
belägna och anord- anordnade samt skola så underhål-nade samt skola så-,underhållas
las och skötas,,att sanitär olägen-och skötas, att sanitär olägenhet het ej
uppstår, ej uppstår.

Vid
allmän avstjälpningsplats \i,.Mpplagsplats inom hälso-

inom hälsovårdstätort skall anord- .vårdstätort skall,, anordnas fortiö-

nas fortlöpande tillsyn, över,. av-, v pande tillsyn över platsens begag-

stjälpningsplatsens begagnandp. nandc..

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975. 1 Senaste lydelse 1970:896.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

dels att i 1, 48, 10, 11,
14, 15 och 19 §§ samt i övergångsbestämmelserna ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen", dels att 7 och 9 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är det av särskild
betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förbjuda hantering eller import av hälso-och
miljöfarlig vara av visst slag.

Är
det av särskild, betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller
import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag.

Om det är påkallat från
hälso-eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen föreskriva att återvinning,
oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat därmed jämförligt förfarande
för slutligt omliänderta-gande av visst slag av avfall på vilket denna lag är
tillämplig får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person vari staten
har inflytande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Myndighet som Konungen
be-bestämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar
hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om denna verksamhet.

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar
eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om denna
verksamhet samt årligen lämna uppgift om varans art, sammansättning, mängd och
liante-ring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 6

4
Förslag tUi

Lag
om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom
föreskrives att 14 § läkemedelsförordnitigen (1962:701) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14
§

Läkemedel
som icke längre är Läkemedel som icke längre är

avsett att användas skall oskadlig- avsett att användas skall oskadlig

göras, göras enligt bestämmelser som

meddelas
av regeringen eller myn

dighet som regeringen bestämmer.

Emballage, vari läkemedel varit Emballage, vari läkemedel varit

inneslutet, och redskap, som an- iimeslutet, och redskap, som an

vänts till läkemedel, skall handha- vänts till läkemedel, skall handha

vas så, att kvarvarande rester av vas så, att kvarvarande rester av

medlet icke kunna förorsaka ska- medlet icke kunna förorsaka ska

da, da. Regeringen eller myndighet

som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådant handhavande.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.

5
Förslag till

Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom
föreskrives att 47 § miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

47
§

Har
någon begått gärning som avses i 45 § första stycket 13, kan överexekutor
meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning
gäller samma regler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Berörs
allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens naturvårdsverk
eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes
ej föreläggande Efterkommes ej föreläggande

enligt 40 § första eller andra styc- enligt 40 § första
eller andra styc

ket, skall utmätningsmannen på ket, skall utmätningsmannen på

anmodan av länsstyrelsen ombe- anmodan av länsstyrelsen ombe

sörja att åtgärd vidtages. sörja att åtgärd vidtages på den

försumliges bekostnad.

1
Lagen omtryckt 1972: 782.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 7

Det
åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande
av tillsyn enligt denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.

6
Förslag tiU Bilskrotningslag

Härigenom
föreskrives följande.

1 §
I denna lag förstås med

bilskrotare:
fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra bilskrotning,

bilskrotning:
yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar för slutskrotning eller för
tillvaratagande av delar av sådana bilar för försäljning,

skrotbil:
utrangerad bil som enligt vad regeringen föreskriver skall anses som skrotbil,

skrotningsintyg:
intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning och som utfärdas
för avregistrering enligt bilregisterkungörel-sen (1972:599).

Beteckning
på fordon har i denna lag samma betydelse som i bilregisterkungörelsen
(1972:599).

2
§ Regeringen eller
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
auktorisation av bilskrotare.

3
§ Skrotningsintyg får utfärdas
endast av auktoriserad bilskrotare eller av kommun som inrättat upplag eller
annat mottagningsställe för skrotbilar.

4
§ Skrotningspremie utgår för
personbil och sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil, vars Ijänstevikl ej överstiger 1 800 kilogram, om bilen
avregistreras enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på grund av
skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i 3 §
denna lag.

5
§ Regeringen bemyndigas alt
meddela föreskrifter om skrotningspremiens storlek och villkoren i övrigt för
utbetalning av premien. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att
meddela föreskrifter för utbetalning av premien.

6
§ Bilskrotningsfonden bildas av
de skrotningsavgifter som skall erläggas enligt 9 §.

Om
fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller av
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 8

7 §
Ur bilskrotningsfonden bestrides ,

1.
kostnad för skrotningspremier,

2.
bidrag till kostnad för åtgärd
som vidtages av kommun för alt ställa i ordning på plats där vrak av
motordrivet fordon eller upplag av sådana vrak medför olägenhet från miljö-
eller naturvårdssynpunkt.

Bidrag
enligt första stycket 2 utgår endast i den mån bilskrotnings-fondens medel ej
tages i anspråk för ändamål som avses i första stycket 1.

8
§ Fråga om bidrag som avses i 7
§ första stycket 2 prövas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som
regeringen bestämmer.

9
§ Skrotningsavgift skall
erläggas för personbil och lastbil i de fall omsättningsskatt skall erläggas
för sådan bil enligt lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon.

10
§ Skrolningsavgiftens
storlek bestämmes av regeringen.

11
§ Bestämmelserna i lagen
(1956:545) om omsättningsskatt pä motorfordon med undantag av 4 och 6 §§ samt
15 § andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om skrotningsavgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975. Dock träder föreskrifterna i 9 och II §§
i kraft först den I oktober 1975 och föreskrifterna i 3 och 4 §§ först den 1
januari 1976.

Bestämmelserna
i denna lag gäller ej i den mån regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, förvaltningsmyndighet med hänsyn till övergångssvårigheter för
näringslivet meddelar föreskrifter som avviker frän lagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Asphng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson,
Noriing, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om återvinning och omhändertagande av avfall

1 Inledning

Under senare år har vid åtskilliga tillfällen och i olika
sammanhang, bl. a. i riksdagen, aktualiserats frågor om återvinning och
omhändertagande av avfall.

I januari 1974 tillsatte jag en särskild arbetsgrupp för
att utreda vissa frågor på avfallsområdet. I november 1974 avlämnade
arbetsgruppen betänkandet (Ds Jo 1974: 10 och 11) Avfall, ökad återvinning
bättre omhändertagande Del I och II. Frågor om hushållsavfall och
industriav fall m. m. behandlas i del I, medan frågan om skrotbilar behandlas
i del II.
Betänkandets
två delar bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp.
bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av
hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk
efter hörande av produktkontrollnämnden, koncessionsnämnden för miljöskydd,
näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, statens pris- och kartellnämnd,
statens planverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens industriverk,
styrelsen för teknisk utveckling, lantbrukshögskolan, samtliga länsstyrelser,
sakkunniga för översyn av hälsovårdsstadgan,

' Kanslirådet Ulf Lönnqvist, ordförande,
departementssekreteraren Lars Hjorth, docenten Hans O. Bouveng, sekreteraren
Bengt Backman, civilingenjören Göran Adolfsson och avdelningsdirektören Olov
von Heidenstam.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 10

Göteborgs,
Malmö och Stockholms kommuner, Hyresgästernas riksförbund, HSB,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning
(IVL), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Riksförbundet
för allmän hälsovård. Stiftelsen Svensk återvinning. Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska cellulosa- och pap-persbruksföreningen. Svenska
järn- och metallskrothandlareföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska renhållningsverksföreningen. Svenska
utvecklingsaktiebolaget, Sveriges civilingenjörsförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges grossist-förbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska
industrikontor, Tekniska nomenklaturcentralen och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Över del II av betänkandet har
yttranden dessutom avgetts av rikspolisstyrelsen, statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, bilregisternämnden, försäkringsinspektionen,
riksskatteverket, Bilfragmentering AB, Föreningen Järn-skrotgrossistema, Kungl.
automobil klubben (KAK), Motorbranschens riksförbund. Motorförarnas
helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M), AB Svensk
bilprovning, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges
bilskrotares riksförbund och Trafikförsäkringsföreningen. Vissa
remissinstanser har bilagt yttranden av andra som hörts över förslagen. Bl.a.
har vissa länsstyrelser ingett yttranden från kommuner och länsläkare och LO
har bilagt yttranden från Fastighets-anställdas förbund, Svenska
kommunalarbetareförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet och Svenska
pappersindustriarbetareförbundet. Yttranden över betänkandet har också inkommit
från A. Z. Sell-bergs AB, Sveriges renhållningsenlreprenörers riksförbund.
Svenska åkeriförbundet och Föreningen Vattenvärnet.

2
Arbetsgruppens betänkande

Med
hänsyn till att betänkandets båda delar som nyss sagts fogats till detta
protokoll som bilagor avser jag att i det följande endast lämna en kortfattad
redogörelse för huvuddragen i arbetsgruppens förslag.

Arbetsgruppen
uttalar sig för att synen på avfall bör ändras. Enligt det principiella synsätt
som arbetsgruppen rekommenderar bör avfall betraktas som en resurs som i
största möjliga utsträckning skall användas på nytt. Sådant avfall som inte
kan återanvändas bör enligt arbetsgruppen successivt minskas. I betänkandet
analyseras aktuella problem på avfallsområdet, och arbetsgruppen lämnar förslag
till konkreta ålgärder för en förbättrad avfallshantering och en ökad
återvinning.

För
att återanvändning av hushållsavfall skall främjas föreslår arbetsgruppen att
statsbidrag med upp till 50 % av anläggningskostnaden skall kunna utgå lill
försöksanläggningar för separering av sådant avfall och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 11

till
anläggningar för återvinning. Enligt arbetsgruppen bör statligt stöd, dock med
en lägre bidragsprocent, kunna lämnas också till sådana behandlingsanläggningar
som utan att vara direkt inriktade på separering eller återviiming medför en
förbättrad hantering av hushållsavfallet. I fråga om pappersavfall är det
enligt arbetsgruppen möjligt och önskvärt att kraftigt öka återvinningen. I
sådant syfte föreslår arbetsgruppen dels att insamlingen av återvinningsbart
pappersavfall framdeles i huvudsak skall ske inom ramen för det kommunala
renhållningsmonopolet, dels att pappersavfallet skall separeras från annat
avfall av den som lämnar avfallet. När kommun byggt upp behövlig insamlingsorganisation,
bör föreskrifter om renhållningsmonopol och separeringsskyldighet enligt
arbetsgruppen meddelas av regeringen med stöd av bemyndiganden som förs in i
kommimala renhållningslagen (1970: 892). För hushållens del innebär förslaget
att tidningar och tidskrifter skall förvaras skilt från övrigt hushållsavfall i
avvaktan på borttransport.

I
renhållningslagen bör vidare enligt förslaget föras in en bestämmelse,
varigenom det blir straffbart att yrkesmässigt eller annars i större omfattning
samla in och forsla bort pappersavfall eller annat avfall som omfattas av
renhållningsmonopol utan att kommunen lämnat sitt medgivande.

Vad
gäller kemiskt avfall föreslår arbetsgruppen att kommunall renhållningsmonopol
skall införas för sådant kemiskt avfall som bedöms medföra hälso- och
miljörisker vid hanteringen (miljöfarligt avfall). Till sådant avfall räknas
bl. a. olje- och lösningsmedelsavfall, avfall innehållande cyanider och vissa
metallföreningar från elektrokemisk ytbehandling samt PCB-haltigt avfall. I likhet
med vad som föreslagits beträffande pappersavfall avses att regeringen, när
kommun byggt upp den insamlingsorganisation som behövs, skall meddela
föreskrift om renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall med stöd av
bemyndigande som tas upp i renhållningslagen. Arbetsgruppen anser att sådant
monopol bör kunna vara infört i alla kommuner senast inom fem år.

Vägtransporter
av miljöfarligt avfall skall enligt arbetsgruppen få utföras endast av företag
som fått länsstyrelsens tillstånd.

När
det gäller slutligt omhändertagande återvinning, oskadliggörande eller
långtidsförvaring av miljöfarligt avfall förordar arbetsgruppen att
samhället skall ta ansvar för att det finns tillfredsställande resurser for
sådant omhändertagande. Därför föreslås att behandling och långtidsförvaring av
miljöfarligt avfall i princip skall ankomma på ett enda företag som ägs
gemensamt av staten, kommunerna och näringslivet (behandlingsföretaget).
Enligt arbetsgruppen bör regeringen meddela erforderliga föreskrifter om ensamrätt
för behandlingsföretaget med stöd av bemyndigande som förs in i lagen (1973:
329) om hälso-och miljöfarliga varor. Arbetsgruppen förordar att förhandlingar
som syftar till ett samgående tas upp med nu etablerade behandlingsföretag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 12

Efter
reformens genomförande kan sådana företag enligt förslaget få fortsätta att
driva verksamhet efter särskilt tillstånd av regeringen.

Arbetsgruppens
förslag avser inte att hindra företagens interna behandling av miljöfarligt
avfall. När miljöfarligt avfall kan behandlas i anslutning till den anläggning
där avfallet uppkommer, skall varken renhållningsmonopol eller ensamrätt för
behandlingsföretaget gälla.

Företag
som vill sända sitt miljöfarliga avfall utomlands, måste enligt arbetsgruppens
förslag ha särskilt tillstånd av naturvårdsverket.

Arbetsgruppen
föreslår dessutom att visst förtydligande görs i miljöskyddslagen (1969: 387)
för att underlätta för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot avfallslager som
ägaren inte kan förmås att oskadliggöra.

Beträffande
skrot bilar konstaterar arbetsgruppen , att förekomsten av vanskötta
skrotbilsupplag och av bilvrak som har övergivits i naturen eller på allmänna
platser medför allvarliga olägenheter främst frän natur- och miljövårdssynpunkt
men också från trafiksäkerhetssynpunkt. För att dessa olägenheter skall kunna
förebyggas och avhjälpas föreslår arbetsgruppen att ett auktorisationssystem
för bilskrotare införs. Endast auktoriserad bilskrotare får utfärda
skrotningsintyg avseende personbil. Sådant intyg skall krävas för att personbil
skall få avregistreras och därmed befrias från fortsatt skatteplikt.

Arbetsgruppen
föreslår vidare att det skall tillskapas ett skrotnings-premiesystem för
personbilar. En skrotningspremie på 500 kr. skall enligt förslaget betalas ut
till bilägaren i samband med att bilen avregistrerats efter det den lämnats in
till skrotning. Premiesystemet föreslås finansieras genom att en
skrotaingsavgift på 400 kr. för varje bil tas ut av inhemsk tillverkare och
importör. Avgifterna skall tillföras en särskild fond, som föreslås bli benämnd
bilskrotningsfonden; Kommunerna föreslås kunna få bidrag av fondmedlen för att
ta bort övergivna bilvrak eller upplag av bilvrak som utgör olägenhet från
miljö- eller naturvårds-synpunkt.

För
genomförande av sitt förslag i skrotbilsfrågan har arbetsgruppen utarbetat
förslag till en särskild bilskrotningslag med därtill hörande
tillämpningsförfattning.

I
fråga om den närmare innebörden av arbetsgruppens olika förslag och
betänkandets innehåll i övrigt vill jag hänvisa till bilagorna 1 och 2.

3
Remissyttrandena

3.1
Hushållsavfall

Arbetsgruppens
syn på hushållsavfallet som en tillgång och resurs som i ökad utsträckning bör
tas tillvara delas av remissinstanserna. Många pekar också på behovet av återvinning
i stort med hänsyn till miljövård och begränsade naturresurstillgångar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 13

Enligt
Svenska naturskyddsföreningen mkste åtgärder också sättas in för att minska
avfallsmängderna. Föreningen menar att én övergång till returförpackningar
verksamt skulle bidra härtill. Likaså anser LO att en övergång från engångsglas
och plåtburkar till returglas bör prövas eftersom det bl.a. kan medföra minskat
renhållningsarbeté och resursbesparingar. Liknande synpunkter förs också fram
av länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens län liksom av Föreningen
Vattenvärnet.

Flertalet
remissinstanser anser i likhctmed arbetsgruppen att separering av
hushållsavfall i princip bör ske i senare hanteringsled med undantag för
pappersavfall där separering i hushällen förordas.

Enligt
konsumentverket torde bristande förvaringsmöjhgheter inom enskilda hushåll, i
hyreshus och i bostadsområden försvåra en långt driven särskiljning och
särförvaring av olika typer av hushållsavfall vid källan. Liknande synpunkter framförs
också av länsstyrelser och kommuner som yttrat sig i frågan. Konsumentverket
aiiser vidare att en långt driven avfallsseparering också kan innebära en
alltför stor ökning av arbetsbördan i hushållen. Länsstyrelsen i Jönköpings län
förordar dock separering även av glas och plåt i hushållen, åtminstone i
avvaktan på metoder för central separering.

Örebro
kommun hävdar, på grundval av egna erfarenheter, att kostnadema för
utrustniitg, administration och information är så stora att det inte är lönsamt
att i hushållen separera annat än pappersavfall.

Ett
stort antal remissinstanser, efterlyser en utvärdering av pågående
försöksverksamhet med separering av olika komponenter av hushållsavfallet.

Malmö
kommun hävdar dock att en utvärdering av dessa försök knappast kan ligga till
grund för en allmän bedömning av återvinningsverksamheten eftersom försöken
framför allt utförts inom bostadgområ-den som varit speciellt lämpade för
verksamheten.

Statens
pris- och kartellnämnd framhåller att konsumenterna kan löpa risk för höjning
av renhållningsavgifterna om ett system med separering i hushållen införs
eftersom taxesättning idag sker efter bl.a. -antalet avfallskärl.

Stiftelsen
Svensk återvinning, som medverkat till atl organisera nämnda försöksverksamhet,
anmäler i sitt yttrande att en rapport inom kort kommer att färdigställas' där
hittills vunna erfarenheter skall redovisas. Sveriges industriförbund
framhåller att industrin i stigande utsträckning har intresse av att ta hand
om återvunna avfallsråvaror.

Naturvårdsverket
förordar separerirtgsplikt även beträffande kemikalierester i hushållen.
Enligt Verket strider nuvarande hantering mot de allmänna principer om
aktsamhet söm är ledande för miljöskydds- och produktkontrollagstiftning.
Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelsen i Stockholms län.

Förslagen
till statsbidrag för ökad återvinning och bättre behandling

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 14

av
hushållsavfallet godtas överlag. LO anser dock att frågan om behov och storlek
av statsbidrag bör utredas närmare. Ett villkor för bidrag bör enligt LO vara
att samhället får inflytande över försöksverksamheten eftersom starka
ekonomiska intressen styr hela avfallscykeln. Behovet av statsbidrag även till
förbättring av nuvarande metoder vitsordas av ett stort antal länsstyrelser.
Några remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Värmlands län och Svenska
renhållningsverksföreningen anser att statsbidrag helt bör täcka kostnader för
försöksanläggningar. Vad gäller återvinningsanläggningar hävdar
riksrevisionsverket att bidragsprocenten bör graderas efter återvinningsgrad.
Liknande tankar förs fram från några länsstyrelser som gör jämförelser med de
principer som nu gäller för statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att statsbidrag också bör kunna
utgå till åtgärder för separering av hushållsavfall i bostadsområden.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller dock att anläggningar för
separering inte bör uppföras innan erfarenheter vinnes från försöksanläggningar.

Ett
flertal länsstyrelser understryker angelägenheten av regionala lösningar för
behandling av hushållsavfallet. I detta instämmer också statens industriverk
och styrelsen för teknisk utveckling.

Enligt
länsstyrelsen i Örebro län bör även glesbygdskommuner med många tätorter ges
möjlighet att erhålla bidrag när anslutning till en regional anläggning av
praktiska skäl inte kan ske. Landstingsförbundet stöder likaså tanken på
regionala lösningar. Förbundet påpekar att arbetsgruppen inte närmare studerat
de juridiska förutsättningarna för landstingen att delta i avfallshanteringen
eller fungera som sammanhållande organ.

Flera
länsstyrelser vitsordar att nuvarande hantering av hushållsavfall inte är
tillfredsställande så länge deponering är den förhärskande behandlingsmetoden.
Planverket framhåller i sammanhanget vikten av en bättre planering eftersom
olämplig lokalisering av en avfallsanläggning kan få svåröverskådliga
konsekvenser. Svenska naturskyddsföreningen är av den meningen att det nu
finns anledning att ta avstånd från deponering som behandlingsmetod. Föreningen
Vattenvärnet vill fästa uppmärksamhet på att det runt om i landet finns ett
stort antal nedlagda soptippar som kan vara en källa till föroreningar av olika
slag i miljön.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om att ersätta
beteckningen "alhnän avstjälpningsplats" och "allmän
destruktionsanlåggning" i renhållningslagen resp. hälsovårdsstadgan med
uttrycken "upplagsplats" och "behandlingsanläggning". Några
länsstyrelser, bl.a. länsstyrelsen i Gotlands län, hävdar dock att nuvarande
beteckningar är adekvata och bör kvarstå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 15

3.2
Fappersavfall

.Arbetsgruppens
grundsyn atl avfall skall betraktas som en tillgång som i största möjliga
utsträckning skall återanvändas och dess förslag att insamling av
återvinningsbart pappersavfall i huvudsak skall ske inom ramen för det
kommunala renhållningsmonopolet har fått ett positivt bemötande av de flesta
remissinstanserna. Svenska kommunförbundet framhåller att ett kommunalt ansvar
på oinrådet är särskilt motiverat mot bakgrund av papperets varierande värde
med därav följande växlande intresse från enskilda organisationers och företags
sida att bedriva insamlingsverksamhet. Det kommunala ansvaret utgör enligt förbundet
en garanti för nödvändig kontinuitet i verksamheten, vilket är väsentligt från
de enskilda hushållens synpunkt. Det är enligt förbundet naturligt att
pappersavfall betraktas som avfall i renhållningslagens mening och faller
under kommunens dispositionsrätt. Ett sådant betraktelsesätt utgör den
grundläggande förutsättningen för organiserande av ett seriöst omhändertagande
av pappersavfall för återvinning. En minoritet i förbundets styrelse hävdar
dock att det är för tidigt att betrakta hushållens papper som avfall, innan
utvärdering av pågående återvinnings försök skett. Stiftelsen Svensk
återvinning betonar vikten av att åtgärder för återvinning utformas som en
reguljär och permanent kommunal angelägenhet. Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen
understryker industrins växande behov av returpapper. När pappersinsamling
sätts i gång bör det ske i samverkan mellan kommunerna, pappersindustrin och
den insamlande handeln. Insamling i kommunal regi i hushållen bör inte påbörjas
förrän det står helt klart att avsättningen kan garanteras under en längre
period. Med hänsyn till de omfattande och dyrbara investeringar i
maskinutrustning m.m. som behövs för att ta hand om returpapper måste givetvis
också industrin ställa krav på en garanterad och långsiktig försörjning.
Landstingsförbundet förordar att pappersinsamlingen i avbidan på utvärdering
av pågående försök inte görs obligatorisk utan att kommunerna i stället bereds
möjlighet att frivilligt åta sig hanteringen i fråga. Liknande synpunkter och
krav på längre förberedelsetid för kommunerna framförs också av bl.a.
socialstyrelsen, lantbrukshögskolan, länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands
och Västerbottens län. Ingenjörsvetenskapsakademien, Riksförbundet för allmän
hälsovård och Svenska renhållningsverksföreningen.

Svenska
järn- och metallskrothandlareföreningen avstyrker att ansvaret för insamlandet
överlämnas till kommunerna och föreslår att all återvinning från hushållen av
pappersavfall, som enligt föreningen bör anses som råvara, skall ombesörjas av
återvinningsindustrin.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens förslag att insamlingsarbetet skall
baseras på en separering vid källan av det återvinningsbara avfallet. Svenska
cellulosa- och pappersbruksföreningen framhåller

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 16

vikten
härav och uttalar att man härigenom får en renare fiber och likaså möjlighet
att ordna returpapperet i olika sortiment.

HSB
och Ingenjörsvetenskapsakademien avstyrker regler om skyldig

het för hushållen att från liushållsavfallét avskilja pappersavfall och for-

ordar i stället att kommunerna genorii återkommande införmation och

propaganda intresserar och stimulerar till frivillig insamling av pappers

avfall från hushållen. Sanima Inställning redovisar Hyresgästernas riks

förbund. Förbundet hävdar att förslagets genomförande skulle medföra

väsentlig standardsänkning för bostadskonsUmentema. Riksrevisionsver

ket och socialstyrelsen ställer sig tveksamma till införande av en obliga

torisk separering, främst méd hänsyn till svårigheterna att kontrollera

efterlevnaden. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det frän prak

tisk och ekonomisk synpVmkt kan bli svårt för hilshållen att genoniföra

separering av pappersavfalL och menar att det under alla förhållanden

behövs en väl tilltagen övergångstid innan ett nytt system införs. Läns

styrelserna i Östergötlands och Västerbottens län, Koniimunförbundet,

Ingenjörsvetenskapsakadémien, Riksförbundet för allmän hälsovård och

Stiftelsen Svensk ätervinhing avstyrker straff för brott niot separerings-

bestämmelsen. Hovrätten för Nedre Norrland a.tiset ätt straffbestämmel

sen bör inskränkas till fall då separeringsskyldigheten åsidosatts i vä

sentlig mån. ' :

Krav
på ytterligare utredning om de ekonomiska konsekvenserna av förslagets
genomförande framförs h\ statens prli-öch kartellnämnd, länsstyrelserna i
Blekinge och. Älvsborgs län, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska
renhållnirigsverksföreningén och Malmö kömniun. Pris- och kartellnämnden anför
att det på grund aV marknadsstrukturen och ägandeförhållandena inom
pappersinsamlirigsbrärischeB finns risk för att konsumenterna irité
tillgodoförs dé intäkter söm de rimligen borde få genom separeringen,
samtidigt-som förbrukarna får tillgång till billig råvara utan ätt behöva
garantei-a att de färdiga produkterna förbilligas i motsvarande grad. Det är
enligt rtänihden möt denna bakgrund väsentiigt med en'noggrann övervakning av
effekterna av den marknadsstruktur och dé'konkurrensbegränsningar som gäller
inom.pap-persinsamlingsbranschén. Näringsfrilietsombudsmannén anför att det
kommunala monopolet kan bidra till att köpare samverkar för att pressa priserna
på returpapper. Öm koifimunéfnå är uppniärfcsamma på deniia fara, bör
emellertid risken för skadliga verkningar inte bli så ste*.

Flera
remissinstanser, bland dein länsstyrelserna i Södermanlands och Kronobergs län,
betonär vikten av att avsättningen av insamlat papper-tryggas, dvs. att
pappersindustrin garanterar ömhäiidértagandet av hela" den kvantitet
pappersavfall som komtVver att insamlas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför
att möjligheterna för kommunen att få ut fullt pris för pappcrsavfallet
minSkär, om det inte infors en skyldighet för pappersbruken att ta emot
papperet. Även länsstyrelsen i Jämtlands län

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 17

ifrågasätter,
om inte viss central dirigering behövs för att avsättningsfrågan skall kunna
lösas. Länsstyrelsen i Stockholms län samt Stockholms, Göteborgs och Malmö
kommuner anför att kommunen måste garanteras full täckning för insamlingskostnaden.
LO föreslår ätt det bildas ett samhälleligt bolag som får monopol på uppköp av
det i kommunerna insamlade papperet. För att underlätta den kommunala planeringen
borde uppköpsföretaget kunna hålla garantipriser, så att kommunerna inte behöver
spekulera i pappersavfallsprisernas utveckling.'LO anser alt företaget på sikt
kan klara garantipriset genom fonderingar från tider med hög prisnivå men att
staten under ett inledande skede bör stå garant för dessa uppköpspriser.

Arbetsgruppens
förslag att kommunerna även i fortsättningen skall kunna ge skilda ideella
organisationer rätt att bedriva pappersinsamlingar avstyrks av LO, eftersom
enligt LO de enskilda organisationernas insamlingsverksamhet inte är av den
stabila och kontinuerliga karaktär som behövs för att tillgodose kravet på en
säker försörjning av avfallspapper. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelsen i Södermanlands län, Göteborgs kommun och Kommunförbundet som
menar att i vart fall viss restriktivitet måste iakttas beträffande tillstånd
för enskilda organisationer att bedriva pappersinsamling. Däremot ställer sig
förbundet välvilligt till förslaget att meddela undantag från renhållningsmonopolet
i fall där företag, affärer eller kontor på ett tillfredsställande sätt
omhändertar pappersavfall för återanvändning. Enligt Sveriges industriförbund
bör kommunerna i nu angivna fall vara skyldiga att bevilja undantag.

Arbetsgruppens
förslag att föreskrifter om separering och renhållningsmonopol för
pappersavfall skall gälla från och med tidpunkt som regeringen fastställer i
samråd med varje kommun har godtagits av flertalet Tcm\s%ir\sXanscT.
Länsstyrelserim i Kristianstads och Hallands län anser att det bör kunna
ankomma på. länsstyrelsen att meddela föreskrifter om separering. Liknande
synpunkter anförs av naturvårdsverket: Länsstyrelsen i Örebro län och Malmö
kommun anser att det bör ankomma på kommunen själv alt bestämma när separering
skall införas. Kommunförbundet anser alt den av arbetsgruppen föreslagna
författ-ningstekniska lösningen atl sorteringstvång blir gällande i en kommun
först när kommunen tagits in i en till renhållningskungörelsen hörande bilaga
ger möjlighet till en successiv utvidgning av den skärpta regleringen av
pappersinsamling. En anpassning kan sålunda ske till den takt i vilken
kommunerna hinner organisera upp själva insamlingsverksamheten och vidta
arrangemang för att bli av med papperet. Enligt uppgifter som förbundet fått
från pappersindustrin kommer det att dröja några år innan pågående och
projekterade utbyggnader nått sådan kapacitet all industrin kan ta emof allt
tidningspapper från hushållen. Trots att den tilltänkta lagstiftningen därför
inte omedelbart kan beräk-

2
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 18

nas
leda till ett vidgat kommunalt engagemang enligt de skäi'pta bestämmelserna är
det dock enligt förbundet viktigt att den genomförs snarast såsom en allmän
beredskapsåtgärd. För den enskilda kommunen är det viktigt att den kan utverka
långsiktiga garantier om avsättningsmöjligheten för det insamlade papperet
innan den fattar beslut om obligatorisk pappersinsamling. Bl.a. av detta skäl
bör enligt förbundet kommunernas anslutning till sådan insamling vara helt
frivillig. Kommunen bör enligt förbundet få meddela sådana undantagsföreskrifter
som behövs även för andra fall än glesbygd. Fastigheter i tätort kan t.ex. vara
så byggda och så belägna att det inte fiims praktiska möjlig-. heter att på ett
tillfredsställande sätt ordna obligatorisk insamling.

Planverket
anmärker att tillämpningsföreskrifterna till byggnadsstadgan behöver
kompletteras, om förslaget genomförs.

Naturvårdsverket
framhåller vikten av att allmänheten ges god information innan den
obligatoriska pappersinsamlingen genomförs. Liknande synpunkter framförs av
konsumentverket och socialstyrelsen.

3.3
Kemiskt avfall

Arbetsgruppens
förslag i fråga om kemiskt avfall har fått ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Huvudlinjerna i förslaget tillstyrks eller lämnas utan
erinran av det övervägande flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att ett bibehållande av nuvarande förhållanden
i fråga om miljöfarligt avfall inger allvarliga betänkligheter och att därför
genomgripande åtgärder är nödvändiga. De hälso- och miljörisker som är förenade
med ifrågavarande avfallstyp kräver enligt Riksförbundet för allmän hälsovård
ett samordnat ansvarstagande från samhällets sida. Detta krav kan enligt
förbundet endast förverkligas genom åtgärder i den riktning som arbetsgruppen
föreslagit. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är arbetsgruppens förslag väl
motiverat mot bakgrund av de brister som i dag vidlåder hanteringen av
miljöfarligt avfall.

Förslaget
att miljöfarligt avfall skall föras in under det kommunala
renhållningsmonopolet genom föreskrift som meddelas av regeringen godtas i
allmänhet av remissinstanserna. Enligt Kommunförbundet är ett kommunalt ansvar
på detta område av grundläggande betydelse för samhällets möjligheter att
förebygga och avhjälpa olägenheter och risker som följer av hanteringen av
sådant avfall. Förbundet förutsätter att det ankommer på varje kommun att själv
bestämma när utvidgningen av renhållningsmonopolet skall ske. Det måste enligt
förbundet finnas garanti för att det avfall som kommunerna samlar upp kan omhändertas
vid behandlingsanläggning eller långtidslager. Länsstyrelsen i Jönköpings län
betonar att det är angeläget att tidpunkten för införande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 19

av
monopol samordnas med utbyggnad av behandlingsanläggningar så att kommunerna
inte tvingas lagra miljöfarligt avfall.

Enligt
länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska renhållningsverksföreningen bör
förslaget om renhållningsmonopol f.n. inte genomföras med hänsyn till att
flertalet kommuner i dag saknar personella, tekniska och ekonomiska resurser för
att ta på sig insamlingen av miljöfarligt avfall. Länsstyrelsen i Västerbottens
län anser inte heller att förslaget bör genomföras nu utan framhåller att man
bör avvakta erfarenheterna av gällande lagstiftning och ge kommunerna tillfälle
att genom införande av frivilligt renhållningsmonopol skaffa sig den kontroll
av avfallet som kommunerna själva bedömer vara erforderlig. Svenska
arbetsgivareföreningen avstyrker bestämt att det kommunala
renhållningsmonopolet byggs ut till att omfatta miljöfarligt avfall.

Naturvårdsverket
anser att en tidsram på fem år för att införa renhållningsmonopol i samtiiga
kommuner är rimlig. Enligt länsstyrelsen i Örebro län bör renhållningsmonopol
snarast genomföras för sådant avfallsslag för vilka det redan finns behandlingsresurser
såsom olje- och lösningsmedelsavfall. Också länsstyrelsen i Östergötlands län
framhåller att skyndsamma åtgärder är angelägna. Länsstyrelsen anser dock att
förberedelsearbetet i flertalet kommuner kommer att bli så omfattande att
monopolet inte kommer att kunna genomföras på kortare tid än som föreslagits.
Socialstyrelsen ifrågasätter om fem år är en tillräcklig tidsrymd med hänsyn
till att insamlingsverksamhet av ifrågavarande slag kräver omfattande
förberedelser i form av inventeringar och klassificering av förekommande
avfall. Liknande uppfattning hyser länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen
i Kalmar län menar att det i många mindre kommuner knappast kan vara rationellt
att ha renhållningsmonopol på miljöfarligt avfall. Enligt länsstyrelsen i
Östergötlands län förefaller det i många fall vara lämpligt med samarbete
mellan flera kommuner för att tillskapandet av resurser för hanteringen av
ifrågavarande avfall inte skall bli alltför betungande. Också länsstyrelsen i
Malmöhus län pekar på behovet av interkommunal samverkan.

Enligt
länsstyrelsen i Kristianstads län bör det ankomma på länsstyrelserna att pröva
när och hur kommunernas skyldighet att samla in miljöfarligt avfall skall
genomföras.

Med
anledning av arbetsgruppens förslag att företag efter föreskrift av
hälsovårdsnämnden skall vara skyldiga att anmäla sin verksamhet och däri
uppkommande miljöfarligt avfall anför Kommunförbundet att det vore en bättre
lösning om företagen genom en generell föreskrift åläggs en obligatorisk och
fortiöpande deklarationsplikt avseende art, omfattning och behandling av
kemiskt avfall. Svenska naturskyddsföreningen anser att en skyndsam inventering
av företagens kemiska avfall bör göras i hela landet och att rapportering
beträffande ifrågavarande avfall

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 20

sedan
bör ske med jämna mellamoim till länsstyrelse eller hälsovårdsnämnd.
Statskontoret pekar på att det är möjligt och praktiskt att behandla
företagens uppgifter om avfall inom miljövårdens informationssystem (Ml).
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. LO
föreslår ätt det från hälsovårdsnämndens sida bedrivs en aktiv kartläggning av
produktion där miljöfarligt avfall uppkommer och att ett kommunalt register
upprättas över sådana arbetsplatser i samarbete med de lokala fackliga
organisationerna och yrkesinspektionen.

Förslaget
om införande av tillståndsplikt för företag som sysslar med vägtransporter av
miljöfarligt avfall tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser.
Kommimförbiindet anser att förslaget inte är tillräckligt långtgående och menar
att reglering också krävs av frågor som hänger samman med det praktiska
genomförandet av ifrågavarande transporter såsom frågor rörande emballage,
säkerhetsåtgärder och rådgivning. Arbetarskyddsstyrelsen uttalar sig på
liknande sätt och framhåller angelägenheten av att företag som utför
transporter av miljöfarligt avfall får kännedom om sammansättningen av och
riskerna med avfallet. Lånsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län förordar att
det införs anmälningsplikt för alla sådana transporter. Länsstyrelsen i Örebro
län anför att generella transportbestämmelser för hälso- och miljöfarliga varor
av alla slag är att föredra framför den föreslagna tillståndsplikten. Förslaget
tillstyrks dock som en temporär lösning i avvaktan på sådana bestämmelser.

Kommunförbundet
stöder arbetsgruppens förslag ätt kommunala transportföretag skall vara
undantagna från tillståndstvånget. Motsatt uppfattning i denna fråga har
socialstyrelsen, Kemikontoret och Svenska utvecklingsaktiebolaget.

Länsstyrelsen
i Västmanlands /ä« förutsätter att riktlinjer för bedömningen av
transportföretags lämplighet kommer att utfärdas av central myndighet.
Länsstyrelsemas organisationsnämnd ahför att ifrågavarande tillståndsprövning
företer påtagliga likheter med prövning av fråga om tillstånd till yrkesmässig
trafik. Enligt nämndens mening bör föreslagen tillståndsprövning regleras på
sätt som motsvarar den reglering sorti gäller för tillstånd till yrkesmässig
trafik.

De
allra flesta remissinstanser stöder arbetsgruppens förslag att samhället bör
ta över det organisatoriska ansvaret för behandling och långtidsförvaring
det slutiiga omhändertagandet av miljöfariigt avfall genom att inrätta ett
företag med principiell ensamrätt till sådant omhändertagande. Planverket
anser att förslaget är synnerligen välmotiverat. Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller att det är mycket angeläget att behandlingsföretaget inrättas.
Statskontoret betonar att det är väsentligt att även avfall som dét inte är
lönsamt att ta hand om behandlas på ett tillfredsställande sätt och att det
hittills visat sig svårt att få fram

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 21

resurser
till behandling av sådant avfall. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att
det är särskilt viktigt att det utvecklas behandlingsmetoder för
långtidsförvarat avfall och att samhället bör svara för detta såsom föreslagits
genom inrättande av behandlingsföretaget. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands
län måste möjligheterna att lösa behandlingsproblem beträffande svårbehandlat
avfall bli väsentligt större genom tillskapandet av behandlingsföretaget.
Också flera andra remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Kristianstads län
och. Kommunförbundet, framhåller att nuvarande behandlingsresurser är
otillräckliga. Länsstyrelsen anser att detta förhållande i hög grad.är orsak
till att i;ådande situation beträffande omhändertagande av miljöfarligt avfall
är klart otillfredsställande. Enligt Kommunförbundet kommer bristen att bli
mer markerad, om renhållningsmonopol genomförs mera allmänt. Förbundet uppger
vidare att det särskilt från kommunerna framförts farhågor för att rådande och
på i huvudsak kommersiella intressen byggda hantering inte sker på betryggande
sätt och i former som garanterar verksamhetens allsidighet och fortbestånd.
Socialstyrelsen anser att omhändertagandet av miljöfarligt avfall är en så
viktig samhällsangelägenhet att behandlingsmonopol bör införas, även,om det
finns risk för att ett monopol kan bromsa initiativ från privata företag.
Nuvarande förhållanden med konkurrens mellan privata företag om sådant avfall
som är lönsamt att behandla är enligt styrelsen otillfredsställande.
Näringsfrihetsombudsmannen anför att han inte har någon erinran mot att
behandlingsmonopol inrättas med hänsyn till de speciella förhållanden som
föreligger beträffande hanteringen av avfall som det här gäller. Länsstyrelsen
i Hallands och Gotlands län framhåller att behandlingsföretaget bör inrättas
skyndsamt.

Statens
industriverk, som instämmer i arbetsgruppens bedömning att det inom den privata
sektorn f.n. inte finns tillräckligt incitament för en ökad
behandlingsverksamhet, finner förslaget om behandlingsföretaget intressant.
Enligt verket kräver emellertid ett slutiigt ställningstagande till förslaget
ett mer konkret underlag beträffande det tilltänkta företagets organisatoriska
och finansiella uppbyggnad. Också länsstyrelsen i Västerbottens län anser att
det krävs ytterligare utredning. Länsstyrelsen pekar på att företagets
imättande kommer att medföra en centralisering av behandlingsresurserna, vilket
kommer att leda till onödigt höga transportkostnader.

Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien
och Kemikontoret avstyrker förslaget om att inrätta behandlingsföretaget.
Industriförbundet och Kemikontoret framhåller att monopolsituationen innebär
att marknadsanpassade lösningar av avfallsfrågorna inte kommer att utvecklas i
takt med de snabba förändringarna i industriprocesserna. Dessa båda remissinstanser
föreslår att man i stället för behandlingsföretaget inrättar en beredning för
mil-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 22

jöfarligt
avfall inom jordbruksdepartementet. Den tänkta beredningen skulle vara ett
organ för samverkan mellan staten, kommunerna och industrin på detta
avfallsområde. Beredningen skulle bl.a. ha till uppgift att med olika åtgärder
medverka till att befintliga behandlingsföretag kan fullfölja sin verksamhet.
Enligt Ingenjörsvetenskapsakademien bör de av dessa behandlmgsföretag som
fyller vissa krav kunna auktoriseras, och statliga investeringsbidrag bör
användas som styrmedel.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran arbetsgruppens förslag
att SAKAB bör ingå i det tänkta behandlingsföretaget. Kommunförbundet
understryker att den betydande kapacitet och erfarenhet som numera finns hos
SAKAB självfallet bör tas till vara i detta sammanhang.

Flera
remissinstanser, bland dem Kommunförbundet och Göteborgs kommun, betonar att en
viktig uppgift för behandlingsföretaget är att samordna nuvarande
behandlingsresurser. Styrelsen för teknisk utveckling stryker under att frågan
om samgående med existerande behandlingsföretag måste lösas. Kemikontoret och
IVL instämmer i arbetsgruppens uttalande att lagringsresurserna bör prioriteras
i inledningsskedet. Enligt IVL erhålls därigenom en bättre översikt över de
kvantiteter för vilka behandlingskapacitet måste ordnas. Länsstyrelsen i Örebro
län framhåller i denna fråga att det är en felaktig princip att uppföra lagerbyggnader
för att lösa akuta kvittblivningsbehov. Länsstyrelsen i Östergötlands län
framför liknande synpunkter och anser att prioritet i stället bör ges åt
resurser för att åstadkomma en tekniskt och ekonomiskt genomförbar lösning av
aktuella behandlingsproblem.

Statskontoret
och Sveriges civilingenjörsförbund framhåller att behandlingsföretaget bör få
egna resurser för forsknings- och utvecklingsarbete.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser att den tillståndsprövning som enligt arbetsgruppens
förslag lagts på länsstyrelserna i de fall då ett industriföretag nyttjar en
mindre del av kapaciteten i egen anläggning för att behandla ett annat företags
miljöfarliga avfall innebär en onödig dubbelprövning, när prövning enligt
miljöskyddslagen redan ägt rum. Länsstyrelserna i Södermanlands och
Östergötlands län ifrågasätter om tillståndsplikt över huvud taget behövs i
dessa fall. Kemikontoret förordar att anmälningsplikt införs i stället. Därmed
skulle man enligt kontoret uppnå en välkommen administrativ förenkling utan
att man fördenskull utesluter möjligheten till inskridande från
tillsynsmyndighetens sida.

Arbetsgruppens
förslag om ändring i läkemedelsförordningen och miljöskyddslagen godtas av
remissinstanserna. Sistnämnda förslag hälsas med särskild tillfredsställelse av
länsstyrelsen i Kristianstads län.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför att det varit värdefullt om arbetsgruppen klart hade utsagt att gruppens
förslag i fråga om kemiskt avfall inte

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 23

medför
att arbetarskyddsmyndigheternas befattning med hithörande frågor kommer att
inskränkas.

3.4
SkrotbUar

Arbetsgruppens
förslag att auktorisation av bilskrotare skall införas och att för
avregistrering skall krävas skrotningsintyg av auktoriserad bilskrotare
tillstyrks genomgående av remissinstanserna. I många yttranden framhålls
därvid atl auktorisationen inte bör få karaktären av etablerjngskontroll. Helt
negativ till auktorisationssystemet är näringsfrihetsombudsmannen som
förklarar att gällande lagar och förordningar i och för sig räcker att i
avgörande utsträckning komma till rätta med bilvraksproblemet.
Näringsfrihetsombudsmannen framhåller vidare att det inte gjorts sannolikt att
del föreslagna systemet tillgodoser allmänna säkerhets- eller Uknande intressen
av sådan styrka att auktorisation är motiverad. Systemet medför risker för
negativa verkningar bl.a. på prisbildningen. Enligt näringsfrihetsombudsmannen
bör inlämnandet till skrotning i princip vara kostnadsfritt för den enskilde.
Såsom huvudregel bör därvid gälla att kommunerna utan särskild avgift tar hand
om sådana skrotbilar som inte genom ägarens försorg överlåts till skrotningsföretag.
För sina kostnader för fordonsvrakshanteringen bör kommunerna enligt
näringsfrihetsombudsmannen kunna få kompensation av bilskattemedel.

Arbetsgruppens
förslag när det gäller den närmare utformningen av auklorisationsvillkoren
godtas i allmänhet av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
förklarar att auktorisationssystemet kan antas leda till ett färre antal större
skrotningsanläggningar vars lokalisering kräver större beaktande från miljö-
och naturvårdssynpunkt. Det kan därför vara motiverat att ändra nuvarande krav
på anmälan enligt miljöskyddslagen till ett krav på tillstånd eller dispens.
Motsvarande synpunkter förs också fram av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Arbetsgruppens
förslag att möjlighet skall införas för prövningsmyndighet att kräva säkerhet
för kostnaderna för iordningställande av platsen för bilskrotningen avstyrks
av Sveriges bilskrotares riksförbimd. Bilfragmentering Aktiebolag betonar
angelägenheten av entydiga föreskrifter i syfte atl få tillstånd likartade
förhållanden för auktoriserade bilskrotare över hela landet. Bolaget förklarar
vidare att det bör klargöras hur mycket av en skrotbil som skall lämnas in till
en auktoriserad bilskrotare för att skrotningsintyg skall få utfärdas. Enligt
bolaget krävs också föreskrifter om högsta antalet skrotbilar som får lagras
hos bilskrotare.

Enligt
arbetsgruppen är det nödvändigt att de nuvarande möjligheterna att hålla personbil
avställd begränsas för att auktorisationssystemet skall bli effektivt.
Förslaget tillstyrks av bl.a. Motorförarnas helnykter-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 24

lietsförbund. Trafiksäkerhetsverket efterlyser närmare
tillämpningsanvisningar i detta sammanhang.

Risker för negativa effekter av den konkurrensbegränsning
som kan följa av auklorisalionssyslemets genomförande tas upp av några remissinstanser
bl.a. statens pris- och kartellnämnd som framhåller att nämnden inte helt
delar arbetsgruppens uppfattning att överläggningar med branschen om
"riktpriser" är en lämplig åtgärd för att motverka prisstegringar.
Nämnden förklarar att en fri och individuell prissättning främjar konkurrensen
och gynnar konsumenterna. Prisbildningen måste å andra sidan noga följas av samhället,
varvid med stöd av allmänna prisregleringslagen prisreglerande åtgärder
exempelvis prisstopp kan tillämpas om andra åtgärder för att påverka
prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning inte ger avsett
resultat. En sådan prisövervakning som här avses har nämnden enligt sin
instruktion alt svara för.

Arbetsgruppens förslag om kommunala mottagningsanordningar
biträds av flertalet remissinstanser som uttalar sig i frågan. I vissa yttranden
tas upp frågan om skyldighet för kommuner att inrätta skrotbilsupplag.
Länsstyrelsen I Kronobergs län som pekar på de höga transportkostnaderna för
bilägare i glesbygd anser det nödvändigt att kommunala mottagningsplatser
inrättas i de kommuner där det inte finns någon auktoriserad bilskrotare. Konsumentverket
tillstyrker förslaget att kommuner skall kunna få behörighet all utfärda
skrotningsintyg och förklarar att denna lösning torde vara den enda möjliga i
glesbygdsområden. Enligt verket bör en förutsättning därför dock vara att
kommunerna tecknar varaktiga och bindande kontrakt med auktoriserade bilskrotare
så att garantier för en definitiv slutskrotning skapas.

Arbetsgruppens förslag om ett skrotningspremiesystem
biträds eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Mot förslaget atl
nu införa ett premiesystem uttalar sig statskontoret, naturvårdsverket, näringsfrihetsombudsmannen,
vägverket, länsstyrelserna i Blekinge och Kristianstads län, Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund, Motorbranscliens riksförbund och
Sveriges biliixdustri- och bilgrossistförening, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, Bilfragmentering Aktiebolag samt Motormännens
riksförbund. Motorförarnas helnykterhetsförbund och KAK. Flera av de nu nämnda
remissinstanserna bl.a. naturvårdsverket anser att auktorisationssystemet först
bör prövas innan ställning tas till om ytterligare åtgärder t.ex. en
skrotningspremie är nödvändig. Enligt försäkringsinspektionen bör i stället för
del av arbetsgruppen föreslagna premiesystemet övervägas ett system med direkt
avräkning mellan skrothandeln och bilägarna. Riksrevisionsverket, som förklarar
sig i princip inte ha något emot ett skrotningspremiesystem, anser att frågan
om det ökade administrativa arbete som systemet medför bör klariäggas innan
slutiig ställning tas till förslaget.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 25

Motorbranschens
riksförtiund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening förklarar att
avgifts- och premiesystemet är onödigt. Enligt dessa organisationer kan det
vara motiverat att under en viss tidsbegränsad period koncentrera samhällets
insatser på bilskrotningsområdet. I det sammanhanget bör frågan tas upp om att
i varje fall under en tidsbegränsad städperiod öka inköpspriset på bilskrot
till världsmarknadsnivå och därigenom minska behovet av importskrot. Vidare bör
en informationskampanj om vad bilägaren skall göra av bilvraken och om påföljder
vid övergivande av bilvrak i naturen sättas i gång; Problemet med en
upprensning av den befintiiga bilvraksparken bör enligt organisationerna till
resterande del kunna finansieras med bilskattemedel. Om ett
auktorisationsförfarande i kombination med en informationsdrive och en bättre
skatte- och försäkringsuppföljning av icke skrotade bilar skulle visa sig
otillräckligt bör enligt dessa remissinstanser överläggningar tas upp med
bilbranschens organisationer rörande bilskrotningens organisation och andra
problem i sammanhanget,

Flera
av de remissinstanser som avstyrker premiesystemet förklarar att det
förhållandet att kostnader tas,ut för bilskrotning i viss utsträckning beror
på det exportförbud som gäller för järnskrot.-,En närmare anpassning av
prisnivån till världsmarknadspriset skulle enligt dessa remissinstanser
indirekt medverka till skrptbilsproblemens lösning.

De
remissinstanser som tillstyrker arbetsgruppens, förslag om skrotningspremier
ansluter sig i regel utan närmare egna motiveringar till arbetsgruppens
bedömning alt auktorisationssystemet behöver kompletteras med ett premiesyslem
för alt problemet med privatskrotningen skall elimineras. Trafiksäkerhetsverket
framhåller att premiesystemet, förutom att ytterligare minska riskerna för att
bilvrak hamnar i. naturen, också verkar i den riktningen att det påskyndar
skrotning av bilar som börjar utgöra trafikrisker.

Rikspolisstyrelsen,
som ställer sig positiv till arbetsgruppens förslag, pekar samtidigt på
problemet med de höga skrotningskostnaderna i glesbygderna, t.ex. de inre
delarna av övre Norrland, vilket kan medföra att vissa bilägare också i
fortsättningen överger sina bilar ute i naturen. Enligt styrelsen kan
problemet lösas på det sättet att. bilägare får möjlighet att lämna sin bil
till skrotning utan att erlägga skrotningskostnaderna i förskott.
Bilskrotningsföretagen skulle därvid få sin ersättning genom att avdrag görs
på den skrotningspremie som tillkommer bilägaren. Styrelsen förklarar vidare
att kommunerna i glesbygderna kan bidra till att undanröja föreliggande
svårigheter genom att ställa i ordning särskilda mottagningsplatser där
bilägarna i kommunen får lämna utrangerade personbilar. De särskilda
svårigheterna att lösa bil-vraksfrågorna i glesbygdsområden tas upp också av
andra remissinstanser bl.a. länsstyrelsen i Västerbotteits län som förordar
någon form av transportutjämning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 26

Enligt
arbetsgruppen bör det föreslagna systemet till en början endast omfatta
personbilar. Frågan om att utvidga systemet till att omfatta också andra fordon
bör enligt gruppen prövas först när närmare erfarenheter av reformen
erhållits. Flera remissinstanser däribland länsstyrelserna i Örebro län och
Västmanlands län samt riksskatteverket framhåller emellertid att systemet bör
omfatta också andra registreringspliktiga fordon. Enligt riksskatteverket bör
sålunda ingå bl.a. sådana lätta lastbilar som är försedda med karosserier av
personbilstyp och som har en tjänstevikt av högst 1 800 kg. Därigenom skulle
tillämpningsområdet för skrotningsavgiften bli detsamma som för omsättningsskatten.
Också i vissa andra avseenden, bl.a. när det gäller återbäring av skatt för
brandbilar, bör enligt riksskatteverket bestämmelserna för skrotningsavgiften
motsvara dem som gäller för omsättningsskatt. Enligt Sveriges bilskrotares
riksförbund och AB Svensk bilprovning bör tillämpningsområdet för
bestämmelserna om skrotningsavgift m. m. anges till bilar vars totalvikt inte
överstiger 3,5 ton. Bl. a. med hänsyn därtill ifrågasätter AB Svensk
bilprovning kopplingen till den särskilda omsättningsskatten på motorfordon.
Enligt bolaget bör övervägas om inte en eventuell skrotningsavgift bör tas ut
av ägaren då fordonet registreras.

Malmö
kommun anser att avgifts- och premiebeloppen är tilltagna i överkant.
Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
motsätter sig arbetsgruppens förslag att influtna avgifter med relativt god
marginal bör överstiga beräknade premieutbetalningar.

Enligt
arbetsgruppen skall premien inte betalas ut förrän kontroll skett av att
vederbörliga skatter och avgifter betalts för den aktuella bilen. Flera
remissinstanser, bl.a. försäkringsinspektionen, Malmö kommun och
Bilfragmentering AB pekar på att stimulanseffekten skulle bli större om premien
kunde betalas ut direkt dä bilen lämnades in för skrotning. Om ett system med
avräkning ändock väljs är det enligt försäkringsinspektionen konsekvent att
göra avdrag också för trafikförsäkringspremier. Bilfragmentering AB förklarar
att ett förhindrande av nyregistrering av fordon på person eller företag som
häftar i skatteskuld skulle ha större verkan än det föreslagna premiesystemet.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan det med hänsyn till skrotningspremiens
syfte ifrågasättas om det kan anses riktigt att premien används till tvångsvis
skattebetalning. Också Sveriges bilskrotares riksförbund avstyrker förslaget
att obetalda fordonsskatter skall avräknas vid utbetalning av premien. När det
gäller finansieringen av skrotningsprc mierna förklarar några remissinstanser
bl.a. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och
bilgrossistförening att en årlig avgitt på hela personbilsbeståndet är att
föredra framför den av arbetsgruppen föreslagna engångsavgiften vid
nyregistrering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 27

Riksrevisionsverket
förklarar sig inte kunna tillstyrka att medlen spe-cialdestineras genom en
särskild fond. Enligt verket bör inflytande avgifter redovisas över en
inkomsttitel i budgeten och utbetalade premier ses som en form av restitution
som avräknas på inkomsttiteln eller som utbetalas över särskilt anslag.

Förslaget
att medel från bilskrotningsfonden skall kunna användas för bidrag till
kommunens kostnader för att ta bort övergivna bilvrak eller upplag av bilvrak
tillstyrks av de remissinstanser som yttrar sig i frågan. Kommunförbundet
förklarar att det av lagen klart bör framgå att full kostnadstäckning skall
utgå för åtgärder som vidtagits av kommunen. Medel bör enligt förbundet också
kunna utgå för upptagning av bilvrak ur vattenområden samt för transport av
skrotbilar från auktoriserad bil-skrotningsanläggning eller kommunal
mottagningsanläggning till frag-menteringsanlaggning eller järnbruk.

Arbetsgruppens
förslag att de bestämmelser som behövs för att genomföra reformen skall tas
upp i en särskild lag med därtill anknytande förordning kommenteras av
hovrätten för Nedre Norrland som ifrågasätter om inte en del i den föreslagna
lagen intagna detaljföreskrifter kan flyttas över till den föreslagna
bilskrotningsförordningen.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län förklarar att tidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna
om skrotningsintyg och premiesystem bör flyttas fram till den 1 juli 1976.
Också länsstyrelsen i Östergötlands län anser att tiden till ikraftträdandet av
arbetsgruppens förslag är väl kort. Enligt riksskatteverket bör bestämmelserna
om skrotningsavgift träda i kraft minst tre månader före bestämmelserna om
premie för att premierna redan från början skall kunna betalas av medel som
flutit in som skrotningsavgifter. Verket anför vidare att premie endast bör
utgå för personbil som godkänts vid kontrollbesiktning efter den 31 december
1974.

4
Föredraganden

Under
det senaste århundradet har vi genom utnyttjande av teknik och vetenskap på ett
tidigare oanat sätt lärt oss bruka naturen och förfoga över dess tillgångar.
Detta har i grunden förändrat människornas tillvaro. Det tidigare på
naturahushållningens grund byggda samhället har ersatts av industrisamhället
med hög varuproduktion. För flertalet människor i vårt land har det betytt
välstånd och frigörelse frän nöd och fattigdom.

Denna
utveckling har emellertid i många fall inneburit ett hårt utnyttjande av
naturtillgångar. Vi vet nu att dessa inte är obegränsade. Utvecklingen har
också medfört svåra olägenheter från miljöskyddssynpunkt. Därför kan vi inte
utan allvarliga följder för framtiden fortsätta på samma sätt.

Kraven
på en rättvisare fördelning, internationellt och nationellt, av

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 28

jordens
tillgångar skärper behovet av att hushålla med begränsade resurser.

I
det perspektivet är det nödvändigt att på olika områden hejda slöseri med
råvaror och på nytt ta tillvara det som en gång använts.

Detta
gäller på energiområdet men det gäller också i fråga om råvaror i övrigt.
Produktionsmetoderna måste utvecklas från utgångspunkten sparsamhet med råvaror
och återvinning av en gång använt material.

All
produktion ger upphov till avfall. Hittills har avfall i alltför stor
utsträckning betraktats som en oanvändbar restprodukt. Detsamma har gällt för
det avfall som uppkommer i hushållen,, Använda varor,har betraktats som
slutgiltigt förbrukade. Avfallet har i stor omfattning fått belasta miljön.

Det
synsättet måste förändras. Avfall är en resurs som i största möjliga
utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste vara en ledande
princip vid omhändertagande och behandling av avfall.

Sparsamhet,
hushållning och återanvändning bör alltså vara grundläggande för vårt
utnyttjande av naturresurser och. för inriktningen av . vår varuproduktion.

I
dag har en stor del av industrins avfall en komplicerad sammansättning. I
vissa fall är metoder för behandling och oskadhggörande av avfallet inte kända.
Detta är ett oacceptabelt förhållande med hänsyn , till att hanteringen av
avfallet i många fall medför risker från hälso- och miljösynpunkt.

Ansvaret
för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett ur
miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt måste i första hand åvila producenten.
Innan produktionen av en vara påbörjas bör det vara känt hur det avfall som är
en följd av själva produktionsprocessen skall behandlas liksom hur den färdiga
varan skall omhändertas sedan den använts.

En
av mig tillsatt arbetsgrupp har med utgångspunkt i den nyss redovisade
grundsynen på avfallsfrågan gjort en bred översyn över förhållandena på
avfallsområdet och lagt fram konkreta förslag i skilda frågor i betänkandet (Ds
Jo 1974:10 och 11) Avfall, ökad återvinning bättre omhändertagande.
Betänkandet har remissbehandlats. I det följande tar jag upp arbetsgruppens
förslag i sådana frågor som bör föreläggas riksdagen,

4.1
Hushållsavfall

Under
den senaste 20-årsperioden har mängden avfall från hushållen fördubblats.
Avfallsmängden per person är nu ca 270 kg/år. Bl.a. har den ökade användningen
av förpackningar av olika slag medfört en betydande ökning av mängden
hushållsavfall. Avfallets sammansättning har också förändrats genom tillkomsten
av nya material och vissa kemiska medel.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 29

Enligt
4 § första stycket kommunala rerihållningslagen (1970:892) är kommunen skyldig
att till allmän avstjälpningsplats eller allmän destruktionsanlåggning forsla
orenlighet som härrör-från hushåll samt hushållsavfall och därmed jämförUgt
avfall, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver
annat (obligatoriskt kommunalt renhållningsmonopol). Bestämmelser om allmän
avstjälpningsplats och allmän destruktionsanlåggning finns i 51 och 53 §§
hälsovårdsstadgan (1958:663). Enligt 1 § kungörelsen (1972:280) om statiigt
stöd till avfallsbehandling lämnas statligt stöd till behandlingsanläggning
som framstår som angelägen från allmän synpunkt. Stöd utgår dock inte till anläggning
avsedd att enbart behandla hushållsavfall. F.n. betalas stöd ut från
reservationsanslaget Bidrag till miiljövårdande åtgärder inom industrin m.m.
under nionde huvudtiteln. I 1975 års budgetproposition föreslås att stödet
till industrin skall upphöra vid utgången av juni 1975 och att anslaget
därefter skall benämnas Stöd till avfallsbehandling m.m. (prop. 1975:1 bil. 11
s. 153).

Den
vanligaste hanteringsmetoden för hushållsavfall som insamlas genom kommunens
försorg är fortfarande uppläggning (deponering). Denna metod används i fråga
om nära 80 % av avfallet. Förbränning till-lämpas för större delen av
resterande andelen. I mindre omfattning till-lämpas vissa andra metoder, främst
kompostering. Nya metoder är dock under utveckling, t. ex. pyrolys och mekanisk
separering av blandat hushållsavfall. Dessutom har en omfattande
försöksverksainhet igångsatts för separering av papper, glas och plåt från
annat avfall i hushållen. Denna verksamhet pågår f.n. och avses bli utvärderad
under det närmaste året.

Enligt
arbetsgruppen bör hushållsavfallet i ökad utsträckning ses som en tillgång och
resurs. Avfallet bör därför i ökad omfattning återvinnas och metoder utvecklas
för att ta tillvara olika komponenter i avfallet.

Första
ledet i återvinningsprocessen är att skilja ut de användbara komponenterna från
annat avfall. Detta kan ske antingen vid källan, dvs. i hushållen, eller vid
avfallsanläggningen. Som redovisas i det följande föreslår arbetsgruppen att
pappersavfall skall skiljas från övrigt avfall separeras i hushållen. När
det gäller glas och plåt anser inte arbetsgruppen att tillräckligt starka skäl
finns för att nu ålägga hushållen att separera även dessa produkter från annat
avfall. Separeringen bör i stället ske i samband med behandlingen av avfaUet.

Såväl
utomlands som i Sverige pågår f.n. utvecklingsarbete i fråga om anläggningar
för separering av hushållsavfall i senare hanteringsled. Flera
försöksanläggningar behöver komma till stånd. För att stimulera tillkomsten av
sådana föreslår arbetsgruppen att statsbidrag med 50 % av kostnadema skall
kunna utgå.

Även
för slutbehandling av hushållsavfall utarbetas och prövas f.n. nya metoder. Av
särskilt intresse är dels en nyligen startad anläggning för samkompostering av
hushållsavfall och slam i Laxå, dels en pyrolys-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 30

anläggning
som inom ett år kommer att vara i drift i Gislaved. Samkompostering och
pyrolys är former för äteranvändande av avfall som enligt arbetsgruppen kan
vara av framtida intresse varför ytterligare försöksanläggningar bör
övervägas.

Arbetsgruppen
framhåller att slutbehandlingen av hushållsavfall i många fall inte är
tillfredsställande från miljövårdssynpunkt och att det är angeläget att en
förbättring sker. Arbetsgruppen föreslår därför att statsbidrag skall kunna utgå
till sådana anläggningar som innebär återvinning och nyttiggörande av
avfallet. Statsbidraget föreslås utgå med högst 50 % av aidäggningskostnaderna.
Samtidigt påpekar arbetsgruppen att man inte kan bortse från att det behövs
förbättringar även av den nuvarande konventionella behandlingen av avfallet.
Detta gäller främst metoderna för uppläggning av avfall. Med hänsyn härtill
förordar arbetsgruppen att statsbidrag bör kunna utgå också till sådana anläggningar
som medför förbättrad hantering av avfallet och som samtidigt kan medföra att
framtida återvinning underlättas. Bidrag till sådana anläggningar föreslås
dock böra utgå med en lägre bidragsprocent. Enligt arbetsgruppens uppfattning
bör man vid bidragsprövningen främja regionala lösningar. Därigenom ökas
förutsättningarna för en rationell och miljöriktig hantering av avfallet.

Arbetsgruppen
förordar att bidragsbeloppet maximeras till 5 milj. kr. per anläggning med
möjlighet för regeringen att under särskilda omständigheter besluta om ett
högre belopp. För en 5-årsperiod kan behovet av statsbidrag för anläggningar
som nu avses enligt arbetsgruppen beräknas till 1520 milj. kr. per år.

Enligt
arbetsgruppens mening bör beteckningarna "allmän avstjälpningsplats"
och "allmän destruktionsanlåggning" i 4 § renhållningslagen och i 51
och 53 §§ hälsovårdsstadgan ersättas med uttrycken "upplagsplats"
resp. "behandlingsanläggning". Därigenom kommer dessa författningsbestämmelser
enligt gruppen att stå i bättre överensstämmelse med den av gruppen förordade
synen på hushållsavfallet som en tillgång och resurs som i ökad omfattning bör
återvinnas.

Arbetsgruppens
förslag om separering av hushållsavfall först i senare hanteringsled stöds av
remissinstanserna. Samtidigt påpekas i flera yttranden att nu pågående
separeringsförsök snarast bör utvärderas. Flera remissinstanser betonar att man
måste sträva efter att minska avfallsmängderna. Man pekar därvid särskilt på
den betydelse en övergång till returglas som dryckesförpackning skulle ha.
Förslagen om statsbidrag till avfallshantering tillstyrks. Från flera
länsstyrelser understryks särskilt att det behövs statsbidrag till förbättring
av nuvarande hanteringsmetoder och att statsbidragen bör främja regionala
lösningar för avfallshanteringen. Några remissinstanser menar att
försöksanläggningar helt bör bekostas med statsbidrag samt att statsbidragen i
övrigt bör graderas efter återvinningsgrad.

För
egen del vill jag i likhet med arbetsgruppen se hushållsavfallet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 31

som
en tillgång och resurs som i ökad omfattning bör utnyttjas för återvinning.
Detta synsätt får också ett kraftigt stöd från remissinstanserna. Utskiljandet
av de komponenter i avfallet som kan återvinnas sker med undanlag för tidnings-
och kontorspapper enligt min mening bäst i samband med behandlingen av
avfallet. Som redovisas i det följande stöder jag, liksom flertalet
remissinstanser, förslaget om separering av avfallspapper i form av tidningar
och tidskrifter i hushållen. Jag vill i sammanhanget dock framhålla att den försöksverksamhet
som pågår med utsortering av papper, glas och plåt ur avfallet redan i
hushållen bör fortsätta. Resultaten av verksamheten bör så snart som möjligt
utvärderas.

Förpackningarna
spelar idag en betydande roll vid hanteringen av varor i vårt samhälle,
ökningen av förpackningar har också medfört en kraftig ökning av
hushållsavfallet under senare år. I likhet med några remissinstanser anser jag
att användningen av vissa förpackningar innebär ett slöseri med begränsade
naturresurser. Frågan är f.n. föremål för granskning av
miljökostnadsutredningen. Innan utredningens förslag föreligger är jag inte
beredd att föreslå några särskilda åtgärder.

En
förutsättning for en ökad återvinning av nyttigheter ur hushållsavfallet är
att lämpliga och rationella separermgsanläggningar finns atf tillgå.
Utvecklingsarbete för att ta fram sådana anläggningar har redan påbörjats.
Detta arbete måste dock intensifieras. Detsamma bör gälla arbete för utveckling
av anläggningar för nyttiggörande av hushållsavfall. Jag förordar därför att
statsbidrag bör kunna utgå med högst 50 % av investeringskostnaderna
beträffande försöksanläggningar för nyttiggörande av hushållsavfall eller
enbart för separering av hushållsavfall.

Jag
biträder arbetsgruppens förslag om statsbidrag med högst 50 % av
investeringskostnaden också till andra anläggningar för återvinning eller annat
nyttiggörande av hushållsavfall än försöksanläggningar.

I
likhet med ett flertal remissinstanser ansluter jag mig till arbetsgruppens
uppfattning att de metoder för omhändertagande av hushållsavfall som tillämpas
i dag i många fall inte är tillfredsställande från miljövårdssynpunkt. En snar
förbättring av förhållandena är nödvändig. För att påskynda utvecklingen bör
övergångsvis statsbidrag, dock med lägre bidragsprocent än 50, kunna utgå också
till anläggningar för konventionell avfallsbehandling, om särskilda skäl
föreligger. En förutsättning för bidrag i detta fall bör vara att behandlingen
vid den planerade anläggningen medför att avfallet hanteras på ett bättre sätt
än f.n. och att möjlighet till framtida återvinning underlättas.

Statsbidrag
som nu har nämnts bör i princip maximeras till 5 milj. kr. per anläggning.
Särskilda omständigheter bör kunna föranleda undantag. Fråga om bidrag bör
prövas av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

Jag
delar arbetsgruppens och ett flertal länsstyrelsers uppfattning att regionala
lösningar bör främjas vid statsbidragsprövningen. Enligt min

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 32

mening
talar flera skäl för att en rationell och miljöriktig hantering av avfallet
kräver att framtida behandlingsanläggningar är av den storleksordningen att
flera kommuner kan betjänas av en och samma anläggning. Tidpunkten för
igångsättning av arbete med anläggningar för vilka statsbidrag skall utgå bör
av sysselsättningspolitiska skäl bestämmas efter samråd med
arbetsmarknadsverket.

I
årets budgetproposition föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett
reservationsanslag av 15 milj. kr. till Stöd till avfallsbehahdling m.m. för
budgetåret 1975,76. De förslag till statsbidrag för förbättrad hantering av
hushållsavfall som jag nyss har redovisat torde rymmas inom denna anslagsram.

I
sammanhanget vill jag också fästa uppmärksamhet på det förhållandet att många
soptippar idag inte kah sägas vara acceptabla från miljövårdssynpunkt. Detta
gäller också nedlagda soptippar. Risker för föroreningar av ytvatten och
grundvatten föreligger i många fall. Jag förutsätter att tillsynsmyndigheterna
noga följer detta problem och vidtar de åtgärder som behövs för att desSa
risker skall kunna elimineras.

Naturvårdsverket
har föreslagit att skyldighet införs för hushållen att separera kemikalierester
och liknande avfall. Arbetsgruppen har inte funnit att delta avfall normalt
utgör något problem. Jag är fn. inte be redd att biträda naturvårdsverkets
förslag. Frågan öm kemikalier i hushållsavfallet bör dock hållas under
uppsikt. Jag har anledning att Utgå ifrån att naturvårdsverket ger kommunerna
råd och anvisningar i den mån en förbättrad insamling kan anses påkallad.

Jag
tillstyrker slutligen arbetsgruppens förslag att beteckningarna "allmän
avstjälpningsplats" och "allmän destruktionsanlåggning" i 4 §
renhållningslagen och 51 och 53 §§ hälsovårdsstadgan bör ersättas med
"upplagsplats" resp. "behandlingsanläggning". I stadgan bör
vidare med anledning av nya regeringsformen ordet "Konungen"
genomgående bytas ut mot "regeringen". Därjämte bör viss annan
ändring av formell natur vidtas.

4.2
Pappersavfall

Tidningar
och tidskrifter och andra pappersprodukter som hushållen regelmässigt behöver
göra sig av med räknas till hushållsavfall enligt 4 § första stycket
renhållningslagen och omfattas således av det obligatoriska kommunala
renhållningsmonopolet. Pappersavfall från industri-, affärs- eller kontorsverksamhet
faller däremot i princip inte under det obligatoriska renhållningsmonopolet.
Enligt 4 § andra stycket renhållningslagen kan emellertid kommun genom
föreskrift i lokal hälsovårdsordning bestämma att pappersavfall från sådan
verksamhet skall forslas bort genom kommunens försorg (frivilligt kommunalt
renhållningsmonopol). I 4 § tredje stycket renhållningslagen föreskrivs att
när orenlighet och avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, dvs. när
kom-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 33

munalt
renhållningsmonopol gäller, får annan person än den kommunen anlitar för detta
ändamål inte ta befattning därmed. Detta förbud är dock inte
straffsanktionerat. Ingripande kan sålunda inte med stöd av renhållningslagen
ske t.ex. mot insamlingsföretag, som inte anlitas av kommunen.

Hälsovårdsstadgan
och lokala hälsovårdsordningar innehåller av hygieniska skäl betingade
föreskrifter om hantering av avfall. Beslut om antagande av lokal
hälsovårdsordning och ändring däri fattas av kommunfullmäktige och fastställs
av länsstyrelsen (67 och 68 §§ hälsovårdsstadgan). Lokal hälsovårdsordning
utarbetas med ledning av en normal-hälsovårdsordning som fastställs av
regeringen (67 § stadgan). Gällande normalhälsovårdsordning återfinns i
kungörelsen (1971:761) om fast-ställelse av normalhälsovårdsordning enligt
hälsovårdsstadgan (1958: 663).

Kommunerna
har rätt att ta ut avgifter för renhållningen enligt lagen (1965:54) om
kommunala renhållningsavgifter. Enligt 1 § äger kommun besluta att avgift skall
utgå för bortforsling, omhändertagande och oskadliggörande av orenlighet och
avfall som har uppsamlats inom kommunen enhgt renhållningslagen eller
hälsovårdsstadgan. I 2 § finns föreskrifter som innebär att avgiften skall
bestämmas enligt självkostnadsprincipen. Utförs renhållningen av entreprenör,
får avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, i den mån
detta inte medför väsentligt högre kostnad än om kommunen själv utfört
renhållningen. Enligt 3 § skall avgiften utgå enligt taxa som fastställs av
kommunens fullmäktige.

Enligt
arbetsgruppens betänkande insamlades år 1973 415 000 ton pappersavfall och
returpapper för återvinning. Denna mängd motsvarar enligt arbetsgruppen ungefär
en tredjedel av det pappersavfall som över huvud kan komma i fråga för
återvinning. Pappersavfall används som råvara främst vid tillverkning av papp
och kartong av olika slag samt vissa kvaliteter mjukpapper. I betänkandet
redovisas att flera pappersbruk planerar att utnyttja avfallspapper i form av
gamla tidningar och tidskrifter som råvara vid tillverkning av tidningspapper
och att man inom branschen beräknar att förbrukningen av pappersavfall som basråvara
kommer att fördubblas under de närmaste fem åren.

Av
det pappersavfall som återvinns härstammar enligt arbetsgruppen endast 5 % från
hushållen. Enligt beräkningar som redovisas i betänkandet bör det vara möjligt
att samla in ytterligare nära 300 000 ton pappersavfall. Huvuddelen därav eller
ca 200 000 ton skulle kunna komma från hushållen i form av tidningar och
tidskrifter, medan återstoden skulle kunna samlas in främst från affärer och
kontor.

Arbetsgruppen
anser att det med hänsyn till främst bristen på skogsråvara och behovet av att
spara energi är angeläget att insamlingen av pappersavfall i samhället görs
effektivare så att sådant avfall i större omfattning än hittills kommer till
användning som råvara vid framställ-

3 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 34

ning
av papper och papp. För att pappersbruken skall investera i sådan teknisk
utrustning som gör det möjligt för dem att basera tillverkningen på
pappersavfall som råvara måste brukeri enligt betänkandet garanteras tillgång
på pappersavfall på lång sikt. Det är därför enligt arbetsgruppen angeläget
att insamlingen av papper framdeles, till skillnad mot vad som f.n. är fallet,
bedrivs kontinuerligt oberoende av priset på pappersavfall. Med hänsyn härtill
och till att kommunerna redan har en uppbyggd organisation för att ta hand om
avfall från hushållen och i många fall också avfall från affärer och kontor föreslår
arbetsgruppen att pappersinsamlingen fortsättningsvis i huvudsak skall ske
inom ramen för det kommunala renhållningsmonopolet. Enligt arbetsgruppens
förslag är det främst av återvinningsskäl men också för att nå en bättre täckning
av insamlingskostnaden angeläget att allt inom en kommun förekommande
pappersavfall som bör återvinnas omfattas av renhållningsmonopol, oavsett om
avfallet härrör från hushåll, kontor eller företag av skilda slag. I
betänkandet understryks att kommun dock bör medge de undantag från
renhållningsmonopolet som behövs av praktiska eller andra skäl. Det är enligt
arbetsgruppen särskilt angeläget att kontor, affärer och andra företag, som
redan nu på ett effektivt sätt samlar upp och till återanvändning levererar
eget pappersavfall också fortsättningsvis får göra detta. Också ideella
organisationer som genom pappersinsamlingar finansierar en del av sin
verksamhet bör enligt arbetsgruppen fä fortsätta med sådan insamling.

Om
pappersavfall över huvud skall kunna återvinnas, måste det separeras från
annat avfall. Av främst produktionstekniska och arbetsmiljömässiga skäl anser
arbetsgruppen att det pappersavfall som skall återvinnas bör separeras vid
"källan". Med hänsyn härtill föreslår arbetsgruppen att hushållen
och andra som lämnar avfallspapper skall vara skyldiga att sortera ut det
papper som skall återvinnas från övrigt avfall.

Allt
slags pappersavfall kan inte komma i fråga för återvinning. Arbetsgruppen
föreslår att separering och insamling skall avse pappersavfall som utgörs av
tidningar, tidskrifter och emballage ävensom utgallrade arkivhandlingar och
liknande avfall från kontorsverksamhet. Hushållen bör dock enligt
arbetsgruppen vara skyldiga att separera enbart tidningar och tidskrifter.

Enligt
arbetsgruppen kan kommuns intäkter från försäljning av pappersavfall komma att
medföra att renhållningsavgiften sänks. Arbetsgruppen framhåller vidare att
kommun enligt lagen om kommunala renhållningsavgifter torde ha möjlighet att
differentiera avgiften beroende på om pappersavfall lämnas separat eller inte.

För
genomförande av nu redovisade förslag föreslår arbetsgruppen att
renhållningslagen kompletteras med en bestämmelse som straffbelägger
överträdelser av det i 4 § tredje stycket upptagna förbudet för annan än den kommunen
anlitar för ändamålet att ta befattning med avfall som skall forslas bort genom
kommunens försorg. Vad som-bör motver-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 35

kas
med straffbestämmelsen är enligt arbetsgruppen den mer eller mindre
organiserade insamling av pappersavfall som hittills har legat utanför
kommunens kontroll. Med hänsyn härtill föreslås straffbestämmelsen bli
tillämplig endast på den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning
insamlar och forslar bort avfall i strid med ifrågavarande förbud. Bestämmelsen
bör enligt arbetsgruppen kunna tillämpas inte bara i fråga om pappersavfall
utan i fråga om allt avfall som omfattas av kommunalt renhållningsmonopol.

Vidare
föreslår arbetsgruppen att en bestämmelse om skyldighet att separera avfall tas
in i renhållningslagen och utformas som ett bemyndigande för regeringen att,
om det är av särskild betydelse från återvinningssynpunkt, föreskriva att
visst slag av avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skall
förvaras skilt från orenlighet och annat avfall i avvaktan på borttransport.
Överträdelse av sådan föreskrift föreslås bli straffbar. Separeringsverksamhet
bör enligt betänkandet inte sättas igång förrän kommunen vidtagit de ålgärder
som krävs för att insamling och avsättning av det separerade avfallet till
återvinningsändamål skall kunna ske. Bl.a. behöver långsiktiga kontrakt upprättas
mellan vederbörande kommuner, å ena sidan, och pappersbruk eller
insamlingsföretag, å andra sidan, för att garantera avsättning resp. tillförsel
av insamlat pappersavfall. Den obligatoriska pappersinsamlingen kommer inte
att kunna påbörjas samtidigt i alla kommuner. Enligt arbetsgruppen kan vidare
tänkas att viss kommun med hänsyn till transportkostnader eller av annat skäl
inte bör särskilt insamla pappersavfall för återvinning. Med hänsyn härtill
föreslår arbetsgruppen att föreskrift om separering skall tillämpas enbart i
kommuner beträffande vilka regeringen har bestämt att så skall ske. Inom
glesbygdsområden föreslås kommunen själv få besluta om undantag från meddelad
separeringsföreskrift.

För
att renhållningsmonopol skall omfatta pappersavfall som lämnas av andra än
hushållen krävs enligt gällande ordning att varje kommun för sig utsträcker
monopolet genom föreskrift i sin lokala hälsovårdsordning. Ett sådant
förfarande skulle enligt arbetsgruppen innebära en onödig omgång i nu
ifrågavarande sammanhang. Arbetsgruppen anser det vara lämpligare att
regeringen i fråga om de kommuner, där det föreslagna systemet skall tillämpas,
samtidigt med separeringsföreskrift meddelar föreskrift som innebär att
pappersavfall som utgörs av tidningar, tidskrifter och emballage ävensom
iitgallrade arkivhandlingar och liknande avfall skall forslas bort genom
kommunens försorg, även om sådan skyldighet inte åligger kommunen enligt 4 §
första stycket renhållningslagen eller enligt föreskrift i lokal
hälsovårdsordning. Arbetsgruppen föreslår att regeringen eller myndighet soiri
regeringen bestämmer bemyndigas meddela sådan föreskrift genom ett tillägg i 4
§ andra stycket i renhållningslagen. Kommun föreslås få befogenhet att besluta
om undantag från tillämpningen av föreskrift om renhållnings-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 36

monopol
beträffande viss fastighet, om det kan anses säkerställt att det pappersavfall
som annars skulle ha hämtats genom kommunens försorg kommer att återvinnas utan
att sådan hämtning sker. Talan mot kommuns beslut om undantag skall enligt
förslaget få föras hos länsstyrelsen genom förvaltningsbesvär.

Enligt
betänkandet bör föreslagna ändringar i renhållningslagen träda i kraft den 1
juli 1975.

Arbetsgruppens
förslag har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Några remissinstanser förordar dock att man avvaktar ytterligare utredning och
erfarenheter av försöksverksamhet innan insamling och separering av
pappersavfall görs obligatorisk eller att kommunerna ges tillfälle att
förbereda reformen under en lång övergångstid. Förslaget om straff för brott
mot separeringsskyldighet avstyrks av flera remissinstanser, bland dem
Kommunförbundet och Hyresgästernas riksförbund. Angelägenheten av att
avsättningen av insamlat pappersavfall tryggas understryks i åtskilliga
remissvar.

För
egen del vill jag anföra följande. Ökad återanvändning av avfall är nödvändig
för att minska slöseriet med naturresurser och utgör även ett viktigt led i
strävandena att förbättra miljön. 1 likhet med det övervägande flertalet
remissinstanser ansluter jag mig till arbetsgruppens uppfattning att det är
angeläget att pappersavfall tillvaratas i större omfattning än hittills för att
användas som råvara vid framställning av papper och papp. Detta gäller främst
sådant pappersavfall från hushållen som utgörs av gamla tidningar och
tidskrifter men också återvinningsbart pappersavfall från affärer och kontor.

Den
väntade bristen på skogsråvaror talar för att efterfrågan på returpapper
kommer att öka i framtiden. De inhemska pappersbruken är enligt uppgifter från
pappersindustrin beredda att successivt göra de investeringar i teknisk
utrustning som behövs för att ta hand om de ökade kvantiteter returpapper som
kommer att insamlas, om arbetsgruppens förslag genomförs. Som arbetsgruppen
framhåller kräver de stora investeringar det här är fråga om att industrin kan
räkna med en jämn och säker tillförsel av avfallsråvara. Jag ansluter mig till
arbetsgruppens bedömning att det lämpligaste sättet att uppnå behövlig stabilitet
i insamlingsverksamheten är att denna bedrivs inom ramen för det kommunala
renhållningsmonopolet med stöd av en författningsmäs-sig reglering och att
pappersavfallet därvid separeras vid källan. För hushållens del innebär detta
att tidningar och tidskrifter måste förvaras skilt från övrigt hushållsavfall i
avvaktan på borttransport och inte får blandas samman med sådant avfall.

Av
flera skäl kan insamlingsverksamheten inte sättas i gång i full skala samtidigt
i alla kommuner. Det kommer att dröja några år innan pågående och projekterade
utbyggnader inom pappersmdustrin nått sådan kapacitet att denna kan ta emot
allt papper som kan insamlas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 37

För
att trygga avsättnmgen av insamlat papper måste långsiktiga överenskommelser
ingås med pappersbruken. Avtal kan också behöva ingås med entreprenörer om
medverkan vid insamlingsarbetet och erforderliga transporter av avfall.
Kommunerna behöver tid för att utarbeta praktiska lösningar, när det gäller
anordningar för separering och insamling av pappersavfall. Det kan även tänkas
att viss kommun av hänsyn till transportkostnader eller av annat skäl t.v. inte
bör särskilt insamla pappersavfall för återvinning. Med hänsyn härtill bör som
arbetsgruppen har föreslagit föreskrifter om utvidgat renhållningsmonopol och
separering träda i tillämpning i en kommun först när de förberedande praktiska
arrangemangen blivit klara för kommunens del. Beslut om tillämpning bör
meddelas av regeringen efterhand som nämnda förutsättningar uppfylls
beträffande de olika kommunerna. Regeringen kan bl.a. antas ha överblick över
kapacitetsutvecklingen inom industrin. Genom en sådan ordning bör kommunerna få
tillräckligt rådrum för organise' ring av insamlingsverksamheten.

Inte
minst med hänsyn till den medverkan från fastighetsägares och hyresgästers sida
som fordras för ett framgångsrikt genomförande av insamlingsverksamheten är det
önskvärt att denna ger ett sådant ekonomiskt resultat att
renhållningskostnadema för den enskilde kan nedbringas. Under alla
omständigheter bör krävas att kommunerna får full täckning för
insamlingskostnadema vid avyttringen av pappersavfallet. Bl.a. med hänsyn till
att detta till följd av kommunemas leveranskapacitet i framtiden kan utnyttjas
som basråvara vid pappersframställning bör det enligt min mening finnas
förutsättningar för att kommunerna skall kunna teckna för längre tidsperioder
bindande leveransavtal med pappersbruk till priser som ger god
kostnadstäckning. Det bör ankomma på kommunerna att sluta sådana avtal. Skulle
svårigheter uppkomma får andra åtgärder övervägas.

Jag
förordar sålunda att bestämmelser införs om insamling och separering av
pappersavfall i kommunernas regi i huvudsaklig överensstämmelse med
arbetsgruppens förslag. I enlighet härmed bör genom tillägg i 4 § andra stycket
renhållningslagen regeringen bemyndigas att utvidga det kommunala
renhållningsmonopolet till att omfatta även annat avfall än hushållsavfall och
därmed jämförligt avfall. Därigenom kan återvinningsbart pappersavfall från
affärer och kontor föras in under renhållningsmonopolet. Som kommer att beröras
i det följande (avsnitt 4.3) avses att bemyndigandet också skall kunna
utnyttjas i fråga om visst kemiskt avfall. Regeringen bör kunna överlåta åt
förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela föreskrifter om utvidgning av
renhållningsmonopolet. För att kommunen skall kunna upprätthålla renhållningsmonopolet
i fråga om insamling av papper och annat som hör under detta föreslår jag
vidare att renhållningslagen i enlighet med arbetsgruppens förslag
kompletteras med en bestämmelse om ansvar för den som

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 38

yrkesmässigt
eller annars i större omfattning samlar in och forslar bort avfall i strid med
det förut nämnda förbudet i. 4 § tredje stycket. Ansvarsbestämmelsen bör
upptas i en ny paragraf, betecknad 6 §. I lagen bör slutiigen tas in en
bestämmelse, betecknad 5 §, av innehåll att regeringen skall, om det är av
särskild betydelse från återvinningssynpunkt, kunna föreskriva att visst slag
av avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skall förvaras skilt
från annat avfall och orenlighet i avvaktan på borttransport och meddela de
bestämmelser som behövs för ändamålet. Därigenom blir hushållen skyldiga att
skilja ut tidningar och tidskrifter från övrigt avfall. Det föreslagna bemyndigandet
öppnar möjlighet att föreskriva separering också beträffande t. ex. glas och
plåt, även om detta inte är aktuellt f. n. Regeringen bör kunna överlåta åt
förvaltningsmyndighet eller konunun att meddela föreskrifter om separering.

För
genomförande av den föreslagna separeringen av pappersavfall från hushållen
krävs i första hand att särskilda utrymmen eller behållare iordningställs på
fastigheterna för förvaring av papper. För hushållens del kommer
separeringsskyldigheten att innebära att gamla tidningar och tidskrifter inte
får blandas samman med vanliga sopor eller kastas i sopnedkast. Papperet måste
i stället bäras till härför anvisade utrymmen på fastigheten. Enligt min
mening kan man räkna med att det stora flertalet medborgare har en sådan
positiv inställning till återvinning av pappersavfall att de lojalt kommer att
rätta sig efter de behövliga föreskrifterna, även om dessa i motsats till vad
arbetsgruppen har föreslagit lämnas utan straffsanktion. Jag anser det med
hänsyn därtill utgöra tillräckligt påtryckningsmedel för genomförande av separeringen,
om kommunerna får befogenhet att medelst vitesföreläggande förmå i första hand
fastighetsägare att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om
anordnande av särskilda behållare m.m. som kan komma att utfärdas. I
sammanhanget kan även nämnas att kommunen som arbetsgruppen har påpekat har
laglig möjlighet att differentiera renhållningsavgifterna beroende på om
pappersavfall lämnas separat eller inte (prop: 1965:21 s. 30). Det ankommer på
regeringen att meddela föreskrifter om vite.

Jag
utgår från att behovet av särskilda utr}'mmen och tekniska anordningar för
hushållens avfallsseparering kommer att beaktas i planverkets
byggnadsföreskrifter för nybyggen.

För
riksdagens information vill jag nämna att jag avser att föreslå regeringen att
utnyttja de bemyndiganden som enligt vad jag nyss har förordat bör tas in i
renhållningslagen i huvudsak på det sätt som arbetsgruppen har föreslagit. I
det följande ämnar jag i detta hänseende uppehålla mig närmare vid vissa
frågor som aktualiserats under remissbehandlingen eller aimars är av särskilt
intresse.

Som
har framgått av det föregående är avsikten att den obligatoriska

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:32 39

pappersinsamUngen
skall byggas ut successivt. De;tta,bör ske genom att regeringen beslutar att
föreskrifter om titvidgning av renhållningsmonopolet och separering av
pappersavfall skall träda i, tillämpning i de olika kommunerna allteftersom
pappersindustrins kapacitet byggs ut och kommunerna hinner organisera
insamlingsverksamheten och. vidta arrangemang för avsättning av papperet. I
anslutning till uUalande av kommun förbundet och vissa andra remissinstanser
vill jag betona att dylika beslut av regeringen givetvis kommer att föregås av
samråd med berörda kommuner.

Det
bör ankomma på kommunerna att besluta om formerna för och omfattningen av
insamlingsverksamheten. Kommun bör alltså, som arbetsgruppen föreslagit, kunna
besluta att separeringsföreskrift inte skall tillämpas i t.ex.
glesbygdsområden. Inom sådana områden kan utbytet i många fall antas bli så
ringa att insamling inte kan anses motiverad med hänsyn till
transportkostnaderna. Kommunen bör också få bemyndigande att meddela närmare
bestämmelser för tillämpning av föreskrifter om utvidgat renhållningsmonopol
och separering. Härvid bör kommunen bl.a. kunna föreskriva att pappersavfall
skall avlämnas på annan plats än förvaringsplats på enskild fastighet, t.ex. i
en container. I samr band med meddelande av föreskrifter om separering måste
självfallet . beaktas att förvaring av pappersavfall kan medföra olägenheter
från bl.a brandskydds- och miljövårdssynpunkter.

Det
bör också ankomma på kommun alt medge undantag från till-lämpningen av
renhållningsmonopolet i särskilda fall. Som arbetsgruppen har framhållit bör
kommunen kunna medge sådant undantag i fråga om kontor, affärer och andra
företag som på ett seriöst och rationellt sätt själva sköter insamlingen av
pappersavfall. Då frågan om undantag i nu nämnda fall kan ha stor ekonomisk
betydelse för dylika företag med hänsyn till investeringar som gjorts i
maskinella anordningar för bunt-ning av pappersavfall m.m. bör talan mot
kommuns beslut få föras hos länsstyrelsen såsom förvaltningsbesvär.

Jag
vill i likhet med arbetsgruppen understryka vikten av att ideella
organisationer som bedriver seriös insamlingsverksamhet ges möjlighet att också
i fortsättningen göra detta. På samma sätt som en kommun kan anlita utomstående
för att ombesörja borttransport av avfall kan kommunen träffa avtal med ideella
organisationer om medverkan i insamlingsarbetet på särskilda villkor. Som
bl.a. kommunförbundet har framhållit kan dock kommunernas ansvar för att
insamlingsverksamheten bedrivs så rationellt som möjligt i vissa fall leda
till en viss restriktivitet i detta hänseende.

Jag
förordar att de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1975
utom såvitt avser ansvarsbestämmelsen i 6 §. Denna bör träda i kraft först den
1 januari 1976 för att bereda företag och organisationer som nu sysslar med
insamlingsverksamhet på vilken bestäm-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 40

melsen
är tillämplig skälig tid att inrätta sig efter de nya förhållandena. Som
framgått av det föregående avses att de genom de föreslagna lagändringarna
givna bemyndigandena för regeringen skall utnyttjas i den takt som
kapacitetsutbyggnaden inom pappersindustrin och förberedelsearbetet i de olika
kommunerna medger. Obligatorisk pappersinsamling bör enligt min uppfattning
kunna vara fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan
insamling är praktiskt genomförbar och motiverad.

Till
frågan om information till allmänheten om förslagets innehåll återkommer jag i
det följande (avsnitt 4.5).

4.3
Kemiskt avfall

Lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor är tillämplig på ämne eller
beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska egenskaper
och hanteringen kan befaras medföra skada på människor eller i miljön (1 §
första stycket). Till hälso- och miljöfarlig vara räknas också vara som
innehåller eller behandlats med ämne eller beredning som nu sagts, om varan
därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på
människor eller i miljön. Med hälso- och miljöfarlig vara avses även avfall som
med hänsyn till angivna egenskaper och hanteringen kan befaras medföra hälso-
och miljörisker. När det är av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, får regeringen enligt paragrafens andra stycke föreskriva
att vad som i lagen sägs om hälso- och miljöfarlig vara skall gälla även i
fråga om annan vara än sådan som avses i första stycket. I 2 § anges att lagen
är tillämplig på all slags hantering såsom tillverkning, transport, förvaring
och destruktion.

Den
som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara är skyldig vidta de
åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra
eller motverka skada på människor eller i miljön (5 §). Om det är påkallat från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer enligt 6 § föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara av visst slag
får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för
hantering eller import av sådan vara skall gälla särskilt villkor. Myndighet
som regeringen bestämmer får enligt 9 § föreskriva att den som yrkesmässigt
hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om
denna verksamhet. Centrala bedömningar som kan vara aktuella i fråga om hälso-
och miljöfarliga varor görs av ett särskilt organ, produktkontrollnämnden, som
i administrativt hänseende är knutet till naturvårdsverket. Enligt 50 §
kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfariiga varor kan produktkontrollnämnden
meddela ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått m.m. enligt 5 § lagen.
Tillsyn över lagens efterievnad

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 41

utövas
av naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelsen, yrkesinspektionen
och hälsovårdsnämnden.

Miljöskyddslagen
(1969:387) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening,
luftförorening, buller och andra störningar, som uppkommer genom användning av
mark, byggnad eller anläggning. Åtgärd eller verksamhet som faller inom lagens
tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. Den som utövar eller ämnar
utöva miljöfarlig verksamhet kan hos koncessionsnämnden för miljöskydd ansöka
om tillstånd till verksamheten (9 §). Regeringen har med stöd av bemyndigande
i 10 § miljöskyddslagen i stor utsträckning föreskrivit skyldighet att inhämta
tillstånd (koncessionsplikt). Från koncessionsplikt kan naturvårdsverket
enligt 10 § andra stycket miljöskyddslagen medge undantag (dispens) efter
prövning i varje särskilt fall. Till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan
medföra fara för allmänna intressen skall enligt 38 § miljöskyddslagen tillsyn
utövas av naturvårdsverket och länsstyrelserna. Om tillstånd inte givits
enligt lagen, kan länsstyrelsen enligt 40 § första stycket meddela föreläggande
om sådant försiktighetsmått eller förbud som är uppenbart behövligt för att
lagens bestämmelser skall efterlevas. I 47 § miljöskyddslagen finns
bestämmelser om handräckning. Där föreskrivs bl.a. att utmätningsmannen på
anmodan av länsstyrelsen skall ombesörja att åtgärd vidtas, om länsstyrelsens
föreläggande om försiktighetsmått eller förbud inte efterkoms.

Bestämmelser
om oskadliggörande av läkemedel finns i 14 § läkemedelsförordningen
(1962:701).

Som
tidigare har anförts kan statligt stöd i form av bidrag med högst 50% av
kostnaden utgå till behandlingsanläggning som framstår som angelägen från
allmän synpunkt enligt kungörelsen om statligt stöd till avfallsbehandling.
Statligt stöd kan också utgå i form av garanti för ekonomiska förluster som kan
uppkomma vid lagring av kemiskt avfall eller annat avfall som är miljöfarligt.

Enligt
arbetsgruppens betänkande uppkommer årligen ansenliga mängder kemiskt avfall av
skilda slag i vårt land. Största delen av detta avfall uppkommer som
processavfall hos industrin. Många industriföretag har möjligheter att
oskadliggöra avfall internt, dvs. i anslutning till den anläggning där det har
uppkommit. Relativt stora mängder kemiskt avfall uppkommer emellertid under
sådana förhållanden att avfallet måste transporteras bort för att oskadliggöras
på annat håll.. Nuvarande resurser för att ta hand om det kemiska avfallet är
enligt arbetsgruppen otillräckliga, vilket antas vara en bidragande orsak till
att endast några få kommuner har utvidgat det kommunala renhållningsmonopolet
till att omfatta även industrins kemiska avfall. Arbetsgruppen understryker att
samhället i dag beträffande det kemiska avfallet saknar tillfredsställande
kunskaper om mängd, art och sätt på vilket det slutliga omhändertagandet sker.
Bl.a. med hänsyn härtill är samhällets faktiska möjligheter att

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 42

utöva
tillsyn och kontroll i fråga om hanteringen av kemiskt avfall f.n. påtagligt
begränsade. Mot bakgrund av att olämplig hantering av kemiskt avfall i
allmänhet får antas,innebära risk för skada på människor eller i miljön måste
ett bibehållaiide av nuvarande förhållanden enligt arbetsgruppen anses inge
allvarliga betänkligheter. Det är nödvändigt att få till stånd en förbättring
av förhållandena på detta område. Gruppens överväganden och förslag inriktas
på sådant kemiskt avfall som bedöms medföra hälso- eller miljörisker vid
hanteringen (miljöfarligt . avfall). Till sådant avfall, vill gruppen främst
hänföra olje- och lösningsmedelsavfall, koncentrerat surt eller alkaliskt
avfall, metallhaltigt resp. cyanidhaltigt avfall från. ytbehandlingsverksamhet
ävensom bekämpningsmedelsavfall .och ayfall som innehåller PCB.

Målet
bör enligt arbetsgruppen vara att skaffa samhället insyn i och kontroll av
samtliga led i hanteringen av miljöfarligt avfall. I sådant syfte föreslår
arbetsgruppen att kommunalt renhållningsmonopol i fråga om miljöfarligt avfall
införs i hela landet. Detta bör enligt arbetsgruppen ske på motsvarande sätt
som gruppen har förordat beträffande visst pappersavfall. Arbetsgruppen föreslår
sålunda att regeringen med stöd av den föreslagna bemyndigandebestämirielsen i
renhållningslagen skall meddela föreskrifter om införande av kommunalt renhållningsmonopol
för miljöfarligt avfall i de ohka kommunerna efterhand som dessa hunnit vidta nödvändiga
förberedelser för insamlingen av det miljöfarliga avfallet. Enligt gruppens
uppfattning bör sådant monopol kunna vara infört i alla kommuner senast inom
fem år.

För
att skaffa sig ett tillräckligt underlag för beslut rörande den renhållningsorganisation
som behövs till följd av det föreslagna renhållningsmonopolet måste kommunerna
enligt arbetsgruppen som en första åtgärd inventera omfattningen och arten av
industrins miljöfarliga avfall. Företag som driver verksamhet vari
miljöfarligt avfall uppkommer skall enligt förslaget efter föreskrift av
hälsovårdsnämnden vara skyldiga att anmäla verksamheten och däri uppkommande
avfall till nämnden. Om det behövs, bör företagen enligt arbetsgruppen också
vara skyldiga att efter anmodan i varje särskilt fall lämna närmare uppgifter
om avfallets innehåll.

De
nuvarande förhållandena i fråga om vägtransporter av miljöfarligt avfall är
enligt arbetsgruppen inte tillfredsställande. Även om renhållningsmonopol
innebär en viss samhällskontroll också av transporterna, är det enligt
arbetsgruppen motiverat att införa tillståndsplikt fÖr den som yrkesmässigt
vill transportera miljöfarligt avfall på väg. Länsstyrelsen föreslås vara
tillståndsmyndighet. För att sökanden skall få tillstånd beviljat bör han
enligt förslaget kunna visa att han har per-, sonella, tekniska och ekonomiska
förutsättningar att transportera miljö farligt avfall på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt tillfredsställan-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 43

de
sätt och att han har de tillstånd som kan fordras för verksamheten enligt
gällande annan lagstiftning. Av sökanden bör enligt arbetsgmppen dessutom
krävas att han ställer godtagbar säkerhet för behandlingskostnaderna för
sådant avfall som han, temporärt lagrar. Länsstyrelsen bör vidare enligt förslaget
kunna meddela föreskrift om den största mängd miljöfarligt avfall som samtidigt
får förvaras hos transportföretaget. Företag som drivs av kommun föreslås vara
undantagna från skyldig-, het att söka tillstånd.

I
vårt land finns enligt betänkandet f.n. sju anläggningar för extern behandling
av miljöfarligt avfall. Den huvudsakliga verksainheten vid fyra av dessa
anläggningar avser behandling av oljeavfall. Industride-stillation AB som är
elt helägt dotterbolag till Svensk Avfallskonverte-ring AB (SAKAB) behandlar
vid sin anläggning i Lövsta utanför Stockholm utöver oljeavfall också
lösningsmedelsavfall och förbränner dessutom en del fast avfall. SAKAB ägs
till hälften av det statliga företaget Svenska Utvecklings AB, medan den andra
hälften till lika delar ägs av Svenska kommunförbundet. Kooperativa förbundet
och Alfa Laval AB.

Arbetsgruppen
anser det vara nödvändigt att en utbyggnad av behandlingsresurserna för
miljöfarligt avfall kommer till stånd främst för att fler avfallstyper skall
kunna behandlas samt för att en bättre regional täckning skall erhållas.
Enligt arbetsgruppen måste det också finnas en viss beredskap för att klara av
behandlingsbehov som i dag inte är kända. Införs kommunalt renhållningsmonopol
mera allmänt i fråga om miljöfarligt avfall kommer behovet av
behandlingsresurser att öka. Utbyggnaden härav bör enligt arbetsgruppen ske
stegvis i takt med de behov som föranleds av monopolets införande. Den
framtida behandlingsverksamheten, som enligt arbetsgruppen också bör inbegripa
långtidsförvaring av sådant avfall som av tekniska eller ekonomiska skäl f.n.
inte kan återvinnas eller oskadliggöras, bör ha sådan bredd att i princip alla
slag av miljöfarligt avfall skall kunna tas om hand. Med hänsyn till att det
råder osäkerhet om den mängd och de slag av avfall som måste omhändertas är det
enligt arbetsgruppen motiverat att i inledningsskedet prioritera utbyggnad av
lagringsresurser. Arbetsgruppen anser att det från samhällets sida måste
krävas att behandlingsverksamhet av ifrågavarande slag bedrivs uthålligt under
samhällsansvar. Det måste finnas garanti för att allt miljöfarligt avfall
verkligen blir omhändertaget och att detta sker på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Med hänsyn till att den avfallsbehandling
som det här gäller av flera skäl inte kan i sin helhet bli företagsekonomiskt
lönsam kan man enligt arbetsgruppen inte räkna med att satsning på detta
område från privata företag kommer att ske i sådan takt och omfattning att
föreliggande och kommande behandlingsbehov verkligen blir

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 44

tillgodosedda
eller att därvid tillräcklig hänsyn tas till lämpligaste lokalisering ur
avfallsproducentemas synvinkel. Mot bakgnmd härav anser arbetsgruppen att
garanti för att allt mUjöfarligt avfall blir omhändertaget på ett
tillfredsställande sätt kan vinnas endast genom att samhället tar över hela det
organisatoriska ansvaret för det slutliga omhändertagandet av sådant avfall.
Detta bör enligt arbetsgruppen ske genom att det tillskapas ett av staten,
kommunerna och näringslivet gemensamt ägt behandlingsföretag som i princip får
ensamrätt att behandla miljöfarligt avfall. Allt avfall behöver, sägs det i
betänkandet, inte tas om hand vid behandlingsföretagets egna anläggningar. Det
kan vara rationellt att utnyttja kapacitet som finns på annat håll inom eller
utom landet. Arbetsgruppen finner det naturligt att SAKAB kommer att ingå som
en del i det tänkta behandlingsföretaget. Enligt arbetsgruppen bör
förhandlingar som syftar till ett samgående med behandlingsföretaget tas upp
med de företag som nu driver särskild rörelse för att behandla miljöfarligt
avfall. Därigenom kan en lämplig samordning av nuvarande resurser ske. Även
efter reformens genomförande bör det enligt förslaget i viss omfattning vara
möjligt för andra behandlingsföretag att driva verksamhet som nu avses efter
särskilt tillstånd.

Enligt
arbetsgruppens mening bör industriföretagen i princip ges möjlighet att
behandla sitt avfall på det mest rationella och ekonomiskt fördelaktiga sättet
under fömtsättning att den avsedda behandlingen står i överensstämmelse med de
krav som ställs i miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor.
Det måste anses önskvärt att företagen i första hand strävar efter interna
lösningar på sina avfallsproblem. För att intern behandling av det avfall som
det här gäller skall få ske enligt gällande bestämmelser torde normalt krävas
att verksamheten prövats enligt miljöskyddslagen. Det finns därför enligt
arbetsgruppen inte anledning att renhållningsmonopol eller ensamrätt för
behandlingsföretaget skall gälla i de fall då miljöfarligt avfall behandlas i
anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer. Från samhällets sida
bör man enligt arbetsgmppen också se positivt på att industriföretag
samarbetar när det gäller behandling av miljöfarligt avfall. Om ett
tillverkningsföretag har kapacitet att i sina anläggnmgar återvinna eller
oskadliggöra också viss mängd miljöfarligt avfall från annat sådant företag,
framstår det enligt arbetsgmppen som naturligt att företagen samverkar. Under
förutsättning att behandlingen av avfallet sker i enlighet med
miljöskyddslagstiftningens krav bör den form av samarbete som nu beskrivits
inte hindras eller onödigtvis försvåras genom behandlingsföretagets inrättande.
Samhället bör emellertid enligt arbetsgruppen beredas möjlighet att
kontrollera att angivna krav uppfylls. Med hänsyn härtill föreslår gruppen att
det företag som skall behandla avfallet skall vara skyldigt att söka särskilt
tillstånd till den avsedda behandlingen. Tillstånd som här avses skall alltid
beviljas, om det visas att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 45

behandlingen
kommer att ske i överensstämmelse med tillstånd eller dispens enligt
miljöskyddslagen. Fråga om tillstånd bör enligt förslaget prövas av
länsstyrelsen.

Samarbete
mellan industriföretag för att behandla miljöfarligt avfall kan enligt
arbetsgmppen också iimebära att två eller flera företag går ihop om att bygga
upp en gemensam anläggning för återvinning eller oskadliggörande av avfall. Med
hänsyn till sitt förslag om inrättande av behandlingsföretaget anser
arbetsgmppen att det inte utan vidare bör vara tillåtet att etablera och driva
särskild behandlingsrörelse vid sidan av behandlingsföretaget. I likhet med vad
arbetsgruppen föreslagit i fråga om befintliga behandlingsföretag bör det
enligt gruppen vara möjligt att efter särskilt tillstånd etablera
behandlingsrörelse efter reformens ikraftträdande. Frågan humvida sådan
behandlingsrörelse skall få inrättas måste enligt gmppen bedömas såväl från
miljöskyddssynpunkt som från samhällsekonomiska synpunkter. Prövningen av
frågan om särskilt behandlingstillstånd i nu avsedda fall är av sådan karaktär
att den föreslås ankomma på regeringen. Särskilt tillstånd bör enligt
arbetsgruppen inte få avse långtidsförvaring med hänsyn till att lagringsresurserna
lämpligen bör koncentreras till behandlingsföretaget. Arbetsgruppen föreslår
att särskilt behandlingstillstånd bör kunna förenas med föreskrift om att
företaget skall ställa godtagbar säkerhet för behandlingskostnaderna för
temporärt lagrat avfall. Det finns annars en risk, menar arbetsgruppen, att
dessa kostnader drabbar det allmänna, om tillståndet återkallas eller företaget
av annan orsak upphör med verksamheten.

Kostnaderna
för behandlingsföretagets verksamhet skall enligt betänkandet i princip
betalas av dem som utnyttjar företagets tjänster. De avgifter som tas ut skall
utöver rörliga kostnader täcka också kalkylmässiga avskrivningar och ränta på
allt arbetande kapital. Enligt arbetsgmppen bör inflytande avgifter däremot
inte ge vinst i företagsekonomisk mening. Av flera skäl kan det emellertid
vara svårt att nå full täckning för kapitalkostnaderna. Intäkterna kan vara
svåra att kalkylera på grund av avfallsmarknadens föränderliga karaktär.
Detsamma gäller när resurserna är under uppbyggnad. Arbetsgruppen framhåller
att avgift för transport och behandling av avfallet skall fastställas och tas
ut av kommunerna med stöd av lagen om kommunala renhållningsavgifter.

Med
hänsyn till att det är uttalade samhälleliga intressen som ligger bakom
förslaget att inrätta behandlingsföretaget och bygga ut nuvarande
behandlingsresurser för miljöfarligt avfall finner arbetsgruppen det naturligt
att staten på lämpligt sätt garanterar finansieringen av företagets fasta
investeringar. Också den risk som enligt vad förut sagts finns för att full
täckning för kapitalkostnaderna inte alltid erhålls talar enligt gmppen för
att staten bör garantera finansieringen av dessa inves-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.1975: 32 46

teringar.
När reformen genomförts, bör enligt arbetsgruppens inening statligt stöd till
avfallsbehandling varom nu är fråga endast undantagsvis utgå till annat
företag än behandlingsföretaget.

Behandlingsföretagets
investeringar bör enligt arbetsgruppen avse anläggningar som skall tillämpa
etablerad teknik. Om det är påkallat bör företaget dock kunna delta i visst
angeläget utvecklingsarbete.

Enligt
arbetsgruppens förslag bör företag som har miljöfarligt avfall ha rätt att för
slutligt omhändertagande anlita behandlingsanläggning utomlands. Emellertid bör
svensk myndighet ha möjlighet att kontrollera att omhändertagandet i det andra
landet kommer att ske på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt
tillfredsställande sätt. Med hänsyn härtill föreslår arbetsgruppen alt det
införs krav på särskilt tillstånd för att utförsel av miljöfarligt avfall ska
få ske. Behandlingsföretaget föreslås dock vara undantaget från skyldighet att
söka tillstånd. Tillståndsprövningen bör enligt förslaget ankomma på
naturvårdsverket.

Såsom
antytts inledningsvis är lagen om hälso- och miljöfarliga varor i princip
tillämplig på sådant avfall som avses med arbetsgruppens nu redovisade förslag.
Också vissa bestämmelser av allmän karaktär i kungörelsen om hälso- och
miljöfarliga varor äger tillämpning på miljöfarligt avfall. Mot bakgmnd härav
anser arbetsgruppen det vara både naturligt och lämpligt att de grundläggande
författningsbestämmelserna för nu ifrågavarande reform upptas i nämnda lag. Vad
gäller den föreslagna ensamrätten för behandlingsföretaget föreslår
arbetsgruppen att i lagen tas in en ny paragraf, som innehåller bemyndigande
för regeringen att, om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
föreskriva att återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat
därmed jämförligt förfarande för slutligt omhändertagande av miljöfarligt
avfall får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person vari staten har
inflytande. Arbetsgruppen föreslår vidare att bestämmelser om
behandlingsföretaget och om särskilt tillstånd att vid sidan av företaget
bedriva avfallsbehandling meddelas av regeringen i en särskild författning,
kallad förordningen om miljöfarligt avfall. Enligt arbetsgruppen kan
erforderliga föreskrifter för att genomföra vad gruppen föreslagit i fråga om anmälningsskyldighet
för verksamhet vari miljöfarligt avfall uppkommer och i fråga om tillstånd
till yrkesmässig transport av miljöfarligt avfall meddelas av regeringen i
samma författning med stöd av 9 § resp. 6 § lagen om hälso- och miljöfarliga
varor. För att undvika tillämpningssvårigheter är det enligt arbetsgmppens
mening nödvändigt att i den föreslagna förordningen räkna upp de avfallsslag
som skall anses miljöfariiga och för vilka den föreslagna regleringen skall
gälla. I det konkreta fallet kan det förhålla sig så att visst avfall som
enligt den angivna uppräkningen skall omfattas av den tänkta förordningen inte
kan anses falla under definitionen på hälso- och miljöfarlig vara i 1 § första
stycket lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 47

Med
anledning härav föreslår arbetsgruppen alt regeringen med stöd , av 1 § andra
stycket nämnda lag skall föreskriva att vad i lagen sägs skall gälla i fråga om
de i förordningen uppräknade ävfallsslagen.

Arbetsgruppen
framhåller att särskilda ansvars- och tillsynsbestämmelser inte behöver
meddelas. Bestämmelser i dessa ämnen i lagen om hälso- och miljöfarliga varor
blir tillämpliga också på den reglering av miljöfarligt avfall som föreslagits.

När
det gäller läkemedel och läkemedelsavfall anser arbetsgruppen att den
föreslagna förordningen inte bör vara tillämplig. Oskadliggörande av läkemedel
regleras uteslutande i läkemedelsförordningen. Arbetsgruppen, som anser att en
skärpning av bestämmelserna på detta område bör ske, föreslår att socialstyrelsen
åläggs att meddela föreskrifter om oskadliggörande av läkemedel.

Föreläggande
enligt 40 § miljöskyddslagen kan enligt arbetsgruppen avse t.ex.
oskadliggörande av visst miljöfarligt avfall som lagrats. Efterkoms inte
sådant föreläggande, skall utmätningsmannen som förut sagts enligt 47 § tredje
stycket miljöskyddslagen ombesörja att åtgärden vidtas. I fråga om tolkningen
av handräckningsbestämmelsen konstaterar arbetsgruppen att effekten av
förelägganden som det här är fråga om skulle försämras avsevärt, om den
försumlige inte behövde betala kostnaden för handräckningen. Arbetsgruppen
anser för sin del att lagstiftaren torde utgått från att den försumlige även
utan uttrycklig föreskrift skulle svara för handräckningskostriaden. Vid
tillkomsten av väglagen (1971:948) gjordes emellertid ett uttalande som enligt
arbetsgruppens mening kan föranleda osäkerhet om innebörden av gällande rätt i
förevarande hänseende. För att undanröja den osäkerhet som kan råda i frågan
föreslår arbetsgmppen att det genom ett tillägg i 47 § tredje stycket
miljöskyddslagen klart utsägs att åtgärden skall vidtas på den försumliges
bekostnad. Arbetsgruppen framhåller också att de medel som behövs för att
förskottera handräckningskostnad bör ställas till länsstyrelsernas förfogande
från anslaget Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m.m. Det bör
enligt arbetsgmppen ankomma på regeringen att besluta om medel till
vederbörande länsstyrelse efter framställning i varje särskilt fall.

Föreslagna
lagändringar bör enligt arbetsgmppen kunna träda i kraft den 1 juli 1975. Av de
föreskrifter som avses komma att meddelas av regeringen bör enligt
arbetsgruppen föreskrifterna om renhållningsmonopol, såvitt gäller de kommuner
där monopol då kan införas, tillståndsplikt för transportföretag och
föreskrifter om behandlingsföretaget träda i kraft den 1 januari 1976. övriga
föreskrifter föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

Under
remissbehandlingen har de förslag som jag nu redovisat i huvudsak godtagits
eller lämnats utan erinran. Många remissinstanser har uttalat
tillfredsställelse över skilda delar av förslagen. Några remissin-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 48

stanser
har dock avstyrkt eller ställt sig tveksamma till införande av kommunalt
renhållningsmonopol för miljöfarhgt avfall. Även inrättandet av det föreslagna
behandlingsföretaget har avstyrkts av några remissinstanser.

Som
framgår av arbetsgruppens redovisning hanteras f.n. icke obetydliga
kvantiteter kemiskt avfall på ett från hälso- och miljösynpunkt oacceptabelt
sätt. Samhällets faktiska möjligheter att utöva kontroll och tillsyn över denna
hantering är påtagligt begränsade. Resurserna att omhänderta hälso- och
miljöfariigt avfall är klart otillräckliga. Enligt min mening är det en
angelägen samhällsuppgift att åstadkomma en förbättring av förhållandena på
detta område. I likhet med det övervägande flertalet remissinstanser anser jag
att detta bör ske genom åtgärder i den riktning arbetsgruppen förordat.

Jag
tillstyrker alltså att kommunalt renhållningsmonopol successivt införs för
miljöfarligt avfall i samtliga kommuner på det sätt arbetsgruppen föreslagit.
Därigenom bör bättre betingelser för kontroll och omhändertagande av
miljöfarligt avfall skapas. Det bör ankomma på regeringen att meddela
föreskrift att monopol skall gälla i viss kommun. Sådan föreskrift bör meddelas
efter samråd med berörd kommun när kommunen vidtagit erforderliga förberedelser
för monopolets införande. Jag delar arbetsgruppens bedömning att kommunalt
renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall bör kunna vara infört i samtliga
kommuner senast fem år efter reformens ikraftträdande. Jag vill också i likhet
med flera remissinstanser framhålla att det i många fall kan vara lämpligt att
kommuner inom samma region samverkar när det gäller insamling av miljöfarligt
avfall. Det behandlingsföretag vars inrättande jag föreslår i det följande
avses få resurser att ta emot allt insamlat avfall för behandling eller
långtidslagring. Den enskilda kommunen kommer sålunda alltid att ha möjlighet
att lämna allt insamlat miljöfarhgt avfall till detta företag.

Jag
vill upplysningsvis nämna att jag ämnar föreslå regeringen att i en särskild
förordning om miljöfarhgt avfall ange de slag av avfall som skall föras in
under det kommunala renhållningsmonopolet. Dit bör i första hand hänföras de
avfallstyper som nämnts av arbetsgmppen. Miljöfarligt avfall som omhändertas i
den anläggning där avfallet uppkommer bör i enlighet med arbetsgmppens förslag
inte omfattas av renhållningsmonopolet.

Jag
biträder arbetsgruppens uppfattning att företagen skall vara skyldiga att till
myndighet lämna uppgifter om det miljöfarliga avfall som uppkommer i
verksamheten. Enligt min mening bör dock, som bl. a. Kommunförbundet har
föreslagit, införas en obUgatorisk deklarationsplikt för företagen i detta
hänseende. Uppgifter om företagens miljöfarliga avfall är betydelsefulla inte
bara som underlag för beslut om insamlingsorganisation utan också för
tillsynsverksamheten enligt både miljö-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 49

skyddslagen
och lagen om hälso- och miljöfarliga varor.' Då såväl mängd

som sammansättning av miljöfarligt avfall hos ett och'samma företag

snabbt kan förändras, behövs enligt' min mening" en fortlöpande rap

portering från företagen. I likhet nied Svenska naturskyddsföreningen

anser jag därför att deklaratiorisplikten bör fullgöras med jämna mel

lanrum, lämpligen en gång om året. Rapporteringsskyldigheten bör i

första hand avse avfallets art, sammansättning, mängd och hantering.

Som förordats av statskontoret bör den information som företagens

deklarationer innehåller tas om hand och behandlas inom ramen för

miljövårdens informationssystem (Ml). Pågående projekt inom detta

system berör bl.a. information från tillsynsverksamhet enligt miljö

skyddslagen samt infoririation om hälso- och miljöfarliga varor och lä

kemedel. Ml bör enligt mlrt mening i framtiden kunna användas för att

sammanställa uppgifter om avfallshantering på ett sätt som hälsovårds

nämnderna, länsstyrelserna, naturvårdsverket och arbetarskyddsmyndig

heterna har nytta av i sin verksamhet. Det är därför naturligt att upp

gifterna från företagens årliga avfallsdeklarationer ingår i Ml. Under

den fortsatta utvecklingen'av Ml bör särskilt utredas hur dessa uppgif

ter bör sammanställas för att tillgodose skilda intressenters behov. Jag

föreslår att regeringen eller inyndighet som regeringen bestämmer ge

nom ett tillägg i 9 § lagen om hälso- och miljöfarliga varor ges bemyn

digande att föreskriva ätt den som yrkesmässigt hanterar eller impor

terar hälso- och miljöfarlig vara årligen skall lämna' uppgift om varans

art, sammansättning, mängd och hantering. 1 de falL uppkoihmande

miljöfarligt avfall sänds iväg'till annan plåts bör självfallet sådan upp

gift inbegripa upplysning öm plats och sätt för omhändertagandet. Upp

lysningsvis vill jag meddelåatf jag äirinar föreslå att deklarationer om

miljöfarligt avfall skall avges på formulär, som fastställs under medver

kan av bl.a. miljödatanämnden." Jag'hyser Samma lippfattniifg somi LO

om betydelsen av kommunala register över arbetsplatser med miljöfar

ligt avfall. LO:s förslag om upprättande av sådana register bör enhgt

min mening tas upp i samband med ätt ställning tas till utnyttjandet av

den information som erhålls genom'företagens deklarationer av miljö

farligt avfall. '

Under
remissbehandlingen har allmänt vitsordats att dét är påkallat att införa
kontroll av kompetens och kvalifikationer hos företag som utför vägtransporter
av miljöfarligt avfall. Arbetsgmppens föirslag om införande av tillståndsplikt
för sådana företag tillstyrks av flertalet remissinstanser. Kommunförbundet
anser att förslaget inte är tillräckligt långtgående och menar att reglering
även krävs av frågor som hänger samman med det praktiska genomförandet av
ifrågavarande transporter. Anmälningsplikt för alla sådana transporter föreslås
av ett par remissinstanser. En länsstyrelse anför att generella
transportbestämmelser för hälso- och miljöfarliga varor av alla slag är att
föredra framför den 4 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 50

föreslagna
tillståndsplikten men tillstyrker förslaget såsom en temporär lösning. Ett par
remissinstanser föreslår att även kommunala transportföretag skall omfattas av
tillståndsplikt. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller angelägenheten av att
företag som sysslar med transport av miljöfarligt avfall får kännedom om
sammansättningen av och riskema med avfallet.

För
egen del kan jag med hänsyn till nuvarande förhållanden på området ansluta mig
till arbetsgruppens bedömning att det är motiverat att införa tillståndspUkt
för den som vill yrkesmässigt syssla med transporter av hälso- och miljöfarligt
avfall. EnUgt min mening finns åtminstone tills vidare behov av en sådan
kontroll vid sidan av de generella föreskrifter för transport på väg av hälso-
och miljöfarliga varor som f.n. håller på att utarbetas av
produktkontrollnämnden. Jag utgår från att Kommunförbundets och
arbetarskyddsstyrelsens synpunkter kommer att tillgodoses genom nämnda
föreskrifter.

Skäl
att införa tillståndsplikt för inrättning eller företag som drivs av kommun
föreligger inte enligt min mening. Det bör ankomma på regeringen att meddela
föreskrifter om tillståndsplikt med stöd av bemyndigandet i 6 § lagen om
hälso- och mUjöfarliga varor.

Förslaget
att tillskapa ett samhällsägt behandlingsföretag med ensamrätt att behandla
och långtidsförvara miljöfarligt avfall har fått omfattande stöd vid
remissbehandlingen. Från flera håll understryks att förslaget bör genomföras
skyndsamt. Sveriges industriförbund och några andra remissinstanser har dock
avstyrkt förslaget under framhållande att monopolsituationen skulle göra det
svårare att utveckla marknads-anpassade lösningar av avfallsfrågorna i takt med
de snabba förändringarna i industriprocesserna. Vissa remissinstanser har
föreslagit uppskov med ställningstagande i frågan.

Som
jag ser det utgör dagens otillfredsställande situation på avfallsområdet i sig
själv ett påtagligt vittnesbörd om att man inte genom att förlita sig enbart på
marknadskrafterna kommer till rätta med avfallsfrågorna. De nu befintiiga
behandlingsföretagen har inriktat sig på behandling av relativt lättbehandlat
avfall som gett någorlunda lönsamma återvinningsprodukter, medan intresset att
omhänderta avfall som inte kan behandlas med lönsamhet varit mindre. I likhet
med det stora flertalet remissinstanser anser jag det nödvändigt att samhället
nu tar över det organisatoriska ansvaret för det slutiiga omhändertagandet av
miljöfariigt avfall genom att inrätta det av arbetsgruppen föreslagna behandlingsföretaget.
Endast härigenom kan, enligt min mening garantier skapas för att allt
miljöfarligt avfall bhr omhändertaget och att detta sker på ett från hälso- och
miljösynpunkt tillfredsställande sätt. Jag föreslår sålunda att regeringen
bemyndigas meddela de föreskrifter som behövs för att tillförsäkra
behandlingsföretaget en principiell ensamrätt att behandla och långtidsförvara
miljöfarligt avfall. Bemyndigandet bör utfor-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 51

mas
i enlighet med arbetsgruppens förslag och föras in som ett nytt andra stycke i
7 § lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

För
riksdagens information vill jag nämna att jag avser att föreslå regeringen att
utnyttja nämnda bemyndigande i huvudsak i överensstämmelse med vad
arbetsgruppen föreslagit. Nu verksamma företag som inte går samman med
behandlingsföretaget bör få tillstånd att tills vidare fortsätta verksamheten.
Särskilt tillstånd till nyetablering av behandlingsrörelse kan exempelvis
konuna i fråga i fall då industrierna i viss bransch gemensamt vill uppföra en
anläggning för hehandling av visst för branschen specifikt avfall. Eftersom
behandlingsmonopolet endast bör upprätthållas mot den som avser att etablera
särskild rörelse för behandling av miljöfarligt avfall, anser jag i likhet med
vissa remissinstanser att det är onödigt att kräva särskilt
behandlingstillstånd i de fall då ett industriföretag nyttjar en mindre del av
kapaciteten i egen anläggning till att behandla avfall som härrör från annat
företag. Tillräcklig kontroll av att behandlingen i sådana fall sker i överensstämmelse
med miljöskyddslagstiftningens krav och att den inte strider mot bestämmelserna
om behandlingsföretagets ensamrätt bör enligt min mening kunna åstadkommas
genom att de företag som utför behandlingen åläggs att göra anmälan härom till
länsstyrelsen.

Arbetsgruppens
uttalande att utbyggnaden av lagringsresurser bör prioriteras i
inledningsskedet får uttryckligt stöd av Kemikontoret och Institutet för
vatten- och luftvårdsforskning. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller däremot
att uppförande av lagerbyggnader för att lösa akuta kvittblivningsbehov är en
felaktig princip. På samma linje går länsstyrelsen i Östergötiands län som
understryker att prioritet i stället ges åt resurser för att åstadkomma en
tekniskt och ekonomiskt genomförbar lösning av aktuella behandlingsproblem. I
fråga om långtidsförvaring av miljöfarligt avfall ansluter jag mig till de båda
länsstyrelsemas principiella syn. Sådan förvaring bör tillgripas endast om
tvingande skäl föreligger. Avgiften för förvaringen bör bestämmas så att den
inbegriper kostnad för framtida behandling. A andra sidan kommer man inte från
att det torde vara nödvändigt att i inledningsskedet tillskapa en del
lagringsresurser i avvaktan på att behandlmgskapaciteten byggs ut. Att
omedelbart uppföra dyrbara behandlingsanläggningar kan visa sig vara en
felinvestering med hänsyn till den osäkerhet som i dag råder om de mängder och
slag av avfall som behöver tas om hand framdeles. För min del har jag den
uppfattningen att behandlingsföretaget bör byggas upp successivt och anpassas
till de behov av omhändertagande som skapas genom införandet av kommunalt
renhällningsmonopol. Det torde redan i dag stå klart att en
behandlingsanläggning måste inrättas i västra Sverige inom kommande
femårsperiod. Vilka ytterligare behandlingsanläggningar som kan behöva
uppföras kan inte bedömas nu. Behandlingen behöver inte enbart ske i egna
anläggningar utan företaget kan genom avtal anlita tillgänglig kapacitet såväl
inom

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 52

som
utom landet. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att alla möjligheter
till nordiskt samarbete på detta område tas till vara. Bl.a. bör företaget
samverka med den av de nordiska industriförbiinden inrättade nordiska
avfallsbörsen. Det ankommer i första hand på företagets styrelse att ta
ställning till i vilken form och takt utbyggnaden av företagets resurser bör
ske.

De
avgifter som tas ut av behandhngsföi-etaget bör som arbetsgruppen har
framhållit vara beräknade så att de skall täcka utöver rörliga kostnader även
kalkylmässiga avskrivningar och ränta på allt arbetande kapital. Jag delar
emellertid arbetsgmppens uppfattning att det sannolikt inte går att anlägga
strikt företagsekonomiska principer på behandlingsföretagets verksamhet. Det
torde därför bli nödvändigt att Staten i lämpliga former garanterar
finansieringen av företagets fasta investeringar. En naturlig följd av att det
statiiga stödet till behandhng av miljöfarligt avfall komnier att vara
koncentrerat till behandlihgsföre-taget måste enligt min mening bli att stöd till
andra företag ges enbart i undantagsfall.

Jag
anser att behandlingsförétagetmed härisyn till den dominerande ställning
företaget kommer att få bör i större utsträckning än vad arbetsgmppen fömtsatt
delta i forsknings- och utvecklingsarbete på behandlingsområdet.

För
att behandlingsföretaget skall kunna bildas krävs förhandlingar mellan
företrädare för staten, kommunerna och näringslivet. Staten bör ha
majoritetsinflytande i företaget. Enligt min mening är det betydelsefullt att
behandlingsföretaget genOm delat ägarskap förankras hos de nämnda
intressenterna. Att så sker bör dock inte vara en nödvändig förutsättning för
företagets bildande. SAKAB bör bilda stommen i det nya företaget. Innan SAKAB
kan övertas av behandlingsföretaget torde en uppgörelse behöva träffas mellan
staten och övriga delägare i SAKAB. Förhandlingar om samgående med
behandlingsföretaget måste också föras med företrädare för nu verksamma
behandlingsföretag. Vid förhandlingarna måste självfallet överenskommelse
träffas om finansieringen av behandlingsföretagets investeringar och andra
ekonoriiiska frågor som hänger samman med företagets bildande och kommande
verksamhet.

När
de överenskomirielser som behövs för att inrätta behandlingsföretaget träffats
avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med de
anslagsfrågor m.m. som kan aktualiseras i anledning av ingångna avtal.

Som
arbetsgmppen förordat bör dét ankomma på regeringen att meddela föreslagna
föreskrifter om utförsel av miljöfarligt avfall. Regeringen, som f.n. saknar
befogenhet härtill, har nyligen begärt riksdagens bemyndigande att meddela
sådana föreskrifter. Detta har skett i prop. 1975:8 om följdlagstiftnmg med
anledning av den nya regeringsformens

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 53

bestämmelser
om normgivning genom förslag till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter
om in- eller utförsel av varor.

Med
anledning av påpekande från arbetarskyddsstyrelsen vill jag betona att den
reglering jag nu förordat i fråga om hanteringen av miljöfarligt avfall på
intet sätt inskränker arbetarskyddsmyndigheternas befattning med hithörande
frågor. Regleringen innefattar inte heller ställningstaganden beträffande de
åtgärder som kan behöva vidtas med anledning av Sveriges tillträde till 1973
års havsföroreningskonvention och konventionen om skydd av Östersjöområdets
marina miljö. Denna fråga torde få prövas i samband med att frågan om
ratificering av kon ven-, tionerna underställs riksdagen.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit eller lämnat utan erinran arbetsgmppens förslag till
ändringar i läkemedelsförordningen och miljöskyddslagen. Inte heller jag
finner anledning till erinran mot vad arbetsgruppen anfört och föreslagit i
dessa delar. Jag tillstyrker således i sak arbetsgruppens förslag i detta
avseende.

Jag
biträder vidare arbetsgmppens förslag att kostnader för handräckning som avses
i 47 § miljöskyddslagen skall, när de skall förskjutas av allmänna medel,
bestridas från det i årets budgetproposition begärda anslaget Stöd till
avfallsbehandling m.m.

De i
detta avsnitt föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli
1975.

4.4
Skrotbilar

Varje
år överges ett stort antal utrangerade bilar i naturen, vid vägar eller på
andra allmänna eller enskilda platser. Övergivna bilvrak ger upphov till
olägenheter från bl.a. miljövårds- och trafiksäkerhetssynpunkter. Betydande
olägenheter är också förknippade med vanskötta upplag av skrotbilar.

Frågan
hur man skall få till stånd en effektivare organisation för omhändertagande och
skrotning av utrangerade bilar har under de senaste åren behandlats i olika
sammanhang. Statskontoret avlämnade år 1971 rapporten Auktoriserad
bilskrotning. Arbetsgmppen för avfallsfrågor har på gmndval av statskontorets
rapport och däröver avgivna remissyttranden lagt fram förslag i
bilskrotningsfrågan.

Bestämmelser
av betydelse i ämnet finns på flera håll i lagstiftningen. Har utrangerat
fordon övergivits på plats utomhus, åligger det i vissa fall kommunen enligt 3
§ renhållningslagen att återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till
ortsförhållandena, platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser
skäliga anspråk. Enligt byggnadsstadgan (1959:612) får upplag inte inrättas
utan byggnadslov (54 § 1 mom.). I 8 § miljöskyddskungörelsen föreskrivs att
skrotupplag och anläggning för skrothantering inte får anläggas utan att
anmälan görs till

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 54

länsstyrelse
i god tid innan verksamheten påbörjas. Förordningen (1949: 723) angående handel
med skrot, lump och annat begagnat gods (skrot-handelsförordningen) är
tillämplig på yrkesmässig handel med järn- och annat metallskrot och lump samt
begagnat gods av vissa slag, bl.a. mopeder, cyklar, kameror och smycken (1 §).
För rätt att idka handel enligt förordningen krävs särskilt tillstånd av
polismyndigheten (3 och 4 §§). Fast handlande får inte för rörelsens utövande
eller för förvaring av gods använda annat ställe än sådant som godkänts av
polismyndigheten (10 §). Förordningen ses f. n. över av utredningen (H 1974:
04) rörande översyn av skrothandelsförordningen.

I
bilregisterkungörelsen (1972:599) finns bestämmelser om registrering av
motordrivna fordon, släpfordon och terrängsläp i ett för landet gemensamt
bilregister och om kontroll av sådana fordon genom registret (1 §). Central
registreringsmyndighet är bilregistemämnden och lokala registreringsmyndigheter
är länsstyrelserna (2 §). Bil, varmed förstås personbil,lastbil eller buss,får
inte brukas utan att vara registrerad (8 |). Anmäler bilägare skriftligen till
länsstyrelsen att han under viss tid inte kommer att bmka bilen, avställs bilen
(33, 34 §§). Enligt 59 § avregistreras fordon efter skriftlig anmälan av
ägaren bl.a. i det fall ägaren visar att fordonet har förstörts eller att annan
åtgärd vidtagits, som gör sannolikt att fordonet ej mera kommer att brukas i
trafik. Skrotningsintyg torde vara det bevismedel som åberopas i de allra
flesta fall vid avregistrering enligt denna bestämmelse. Bilregistret förs av
bilregistemämnden genom automatisk databehandling (70 §). Bilregistemämnden
upphör som särskild myndighet vid utgången av juni 1975. Nämndens uppgifter tas
därefter över av statens traflksäkerhetsverk. Enligt 2 § vägtrafikskattelagen
(1973:601) utgår fordonsskatt för bl.a. motorfordon, om fordonet är eller bör
vara registrerat och inte är avställt. Skattskyldig för visst fordon är vid
varje tillfälle den som är eller bör vara antecknad som ägare av fordonet i
bilregistret (7 §). Enligt 1 § lagen (1956:545) om omsättningsskatt på
motorfordon skall omsättningsskatt erläggas till staten för vissa
skattepliktiga motorfordon, bl.a. personbilar samt vissa lastbilar vars tjänstevikt
inte överstiger 1 800 kg, om fordonet inte är eller tidigare har varit upptaget
i bilregister. För bilar som tillverkas i landet eller hit införs av
registrerad importör inträder skattskyldighet för tillverkaren resp.
importören, när fordonet levereras till köpare eller ut-tas från rörelsen utan
samband med försäljning (2 och 3 §§). I nu angivna fall är riksskatteverket
beskattningsmyndighet (5 §).

Enligt
arbetsgruppens betänkande kan totala antalet skrotbilsupplag uppskattas till
mellan 2 000 och 3 000. Om en utrangerad bil inte har värdefulla reservdelar
som kan säljas av bUskrotaren, får bilägaren i allmänhet betala för att få
bilen omhändertagen för skrotning. Skrotningskostnaden för en bil som helt
saknar värdefulla reservdelar uppges i betänkandet normalt ligga mellan 75 och
175 kr. För att slippa skrotnings-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 55

kostnaden
överger många bilägare sina bilar i naturen. De företag som är verksamma som
bilskrotare kan enligt betänkandet indelas i bildelsparker, bildemonterare och
skrothandlare. De två förstnämnda säljer reservdelar och uppskattas i antal
till 1 000 resp. 400. Skrothandlarna utvinner och bearbetar järn och
metallskrot ur bilvrak och andra avfallsprodukter. Antalet skrothandlare
uppgår till ca 400, Bilskrotets slutliga avnämare är järnverken. När det
gäller uppköp av järnskrot råder konkurrensbegränsande samverkan, vilken enligt
betänkandet har nära samband med det exportförbud i fråga om järnskrot som
gäller sedan år 1927.

De
metoder som används för att göra bilvrak till järnråvara är klippning,
pressning och fragmentering. Enligt betänkandet finns i Sverige ett tiotal
skrotsaxar, ett hundratal pressar av olika storlekar, ca 25
tillplatt-ningsmaskiner samt en fragmenteringsanläggning. Den senare, som drivs
av Bilfragmentering AB i vilket staten genom Statsföretag AB är delägare,
startades år 1971 och svarar numera för en betydande del av bilskrotningen i
landet.

Enligt
arbetsgmppens mening är det påkallat att nu vidta särskilda åtgärder för att
förebygga och avhjälpa de olägenheter som orsakas av vanskötta skrotbilsupplag
och av övergivna bilvrak. Arbetsgmppen anser att det i sådant hänseende är en
både lämplig och angelägen åtgärd att införa ett auktorisationssystem för
bilskrotare i huvudsaklig överensstämmelse med vad statskontoret har
föreslagit i sin rapport. Systemet, som enligt arbetsgruppen bör utformas så
att det inte i nämnvärd mån blir till förfång för näringsfrihets- och
konsumentintressena, bör bygga på skrotningsintyget. Grundprincipen i systemet
bör vara att auktoriserade bilskrotare har ensamrätt att utfärda
skrotningsintyg. Principen bör enligt arbetsgmppen förverldigas genom att den
ordningen tillskapas att endast skrotningsintyg som utfärdas av bilskrotare som
är auktoriserad godtas för att avregistrera personbil på gmnd av skrotning. Så
länge personbil inte avregistrerats består ägarens skattskyldighet för bilen.
På grund härav kommer flertalet bilägare att lämna sina utrangerade bilar till
auktoriserad bilskrotare. För att bli effektivt fömtsätter auktorisationssystemet
enligt arbetsgmppen att nuvarande möjligheter att hålla personbil avställd
begränsas.

I
motsats till statskontoret och flertalet av de remissinstanser som yttrat sig
över statskontorets rapport anser arbetsgmppen att införandet av det föreslagna
auktorisationssystemet inte är en tillräcklig åtgärd för att lösa
bilskrotningsfrågan i hela dess vidd. På goda gmnder kan nämligen enligt
arbetsgmppen antas att privatskrotriing kommer att ske i en omfattning som
inte kan godtas även efter det auktorisationssystemet genomförts.
Arbetsgruppen instämmer därför med de remissinstanser bl.a.
rikspolisstyrelsen, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd
och Kommunförbundet som i yttrande över nämnda rapport

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 , 56

ansett
att auktorisationssystemet bör kompletteras med ett skrotningspremiesystem av
det slag som statskontoret utrett isin rapport. En skrotningspremie är enligt
arbetsgruppens mening nödvändig som stimulans för att alla bilägare skall lämna
sin utrangerade bil till auktoriserad bilskrotare. Först därigenom kommer
problemet med privatskrotningen att elimineras. Ett ytterligare skäl för att
införa ett skrotningspremiesystem är enligt arbetsgmppen att de tillgångar som
skapas, genom skrotningsavgifterna lämpligen kan användas också till att
bestrida en del av kommunernas kostnader för att ordna slutskrotning av sådana
bilvrak,som privatskrotats före reformens genomförande eller som finns i upplag
som har nedlagts eller av miljövårdsskäl bör nedläggas men där innehavaren
inte kan förmås att forsla bort vraken.

Enligt
arbetsgruppen bör den föreslagna reformen från starten inte omfatta andra
fordon än personbilar.

Auktorisationsprövningen
bör enUgt arbetsgruppens mening inte syfta till etableringskontroll av
bilskrotare i den meningen att auktorisation enbart beviljas företag som anses
behövliga. För att handeln med begagnade bildelar inte skall försvåras bör
villkoren för auktorisation vara sådana att inte bara företag som sysslar med
slutskrotning utaa också företag som sysslar med demontering av bildelar kan
erhålla auktorisation. Auktorisationsprövningen bör enligt förslaget ligga hos
länsstyrelsen.

Vad
gäller den närmare utformningen av villkoren för auktorisation ansluter sig
arbetsgruppen i huvudsak till det av statskontoret tidigare framlagda
förslaget. Arbetsgruppen föreslår sålunda att det som viHkor för att erhålla
auktorisation i första hand krävs att bilskrotaren har tillstånd till fast
handel enligt skrothandelsförordningen. Vidare bör krävas att bilskrotaren
innehar, byggnadslov enligt byggnadsstadgan, tillstånd enligt naturvårdslagen
och miljöskyddslagen eller dispens enligt sistnämnda lag, om sådant lov,
tillstånd eller dispens behövs för upplag, byggnad eller annan anläggning som
hör till verksamheten. Ett ytterligare krav som samhället enligt
arbetsgruppens uppfattning har anledning ställa på den som vill bli
auktoriserad är att de bilar,som omhändertas verkligen blir slutskrptade,
Bilskrotare med egen maskinell anläggning för omvandling av skrotbil till
metallskrot synes ha lättast att uppfylla ett sådant krav. Men då
demonteringsföretag också bör kunna auktoriseras bör krav på, sådan mainell
aiiläggning inte gälla oinskränkt. Arbetsgruppen föreslår att auktorisation
skall kunna beviljas skrotningsföretag, om det med hänsyn till avtal mellan
bildemonterare och auktoriserad bilskrotare med maskinell anläggning eller på
annat sätt kan anses säkerställt att av demonteraren mottagna skrotbilar kommer
att bli slutskrotade. Om det finns anledning till antagande, att
skrot-handelstillstånd bör omprövas eller att sökanden handlar i strid med vad
som åligger honom i fråga om verksamheten enligt gällande lagstiftning

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 57

om
bebyggelse, naturvård eller miljövård, bör auktorisation enligt arbetsgruppens
mening kunna vägras. Skulle auktoriserad bilskrotare inte längre uppfylla
auktorisationskraven, skall auktorisationen enligt förslaget kunna
återkallas.. .

Arbetsgruppen
föreslår att länsstyrelsen i samband med auktorisation skall kunna föreskriva
att bilskrotare skall vara skyldig att avhämta skrotbilar inom visst närmare
angivet område och att ställa godtagbar säkerhet för fullgörandet av nödvändiga
åtgärder i syfte att ställa i ordning skrotningsplatsen i, händelse
verksamheten upphör.

Förmånen
av att vara auktoriserade bör, enhgt arbetsgruppen medföra vissa skyldigheter i
förhållande till bilskrotare som inte är auktoriserad. Den auktoriserade
bilskrotaren föreslås sålunda bli skyldig att ta emot skrotbil som lämnas vid
hans anläggning, om begärd avgift för omhändertagandet samtidigt erläggs.
Annars skulle det enligt arbetsgruppens mening i vissa fall kunna uppstå
svårigheter för bilägare att bli av med skrotbilar. För att motverka att bilar
som tjänat ut av ålder eller på grund av skador återförs till trafiken och att
krockskadade bilar får låna sin identitet till stulna bUar föreslår
arbetsgruppen att det införs förbud för den som innehar auktorisation att
överlåta avregistrerad skrotbil till annan än auktoriserad bilskrotare. Om
särskilda skäl föreligger, bör länsstyrelsen kunna medge undantag från
förbudet.

Bilskrotare
som blir auktoriserad kan enligt betänkandet i vissa fall

förutses i praktiken komma att få lokalt monopol på bilskrotning på

grund av avsaknad av konkurrens. Enligt arbetsgruppens mening bör

man kunna komma till rätta med befarade olägenheter från konsu

mentsynpunkt av sådant lokalt monopol genom att överläggningar tas

upp med branschen angående riktpriser för transport och skrotning av

utrangerade personbilar. Skulle prisutvecklmgen ändå bli alltför ogynn

sam för konsumenterna, bör regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer äga meddela föreskrift om prisstopp. Arbetsgruppen fram

håller vidare att övervakning av priser och konkurrensförhållanden in

om bilskrotningsbranschen faller inom ramen för pris- och kartellnämn

dens verksamhetsområde. .. , ,

Vad
gäller frågan om auktorisationssystemets verkningar för landets glesbygder,
främst Norrlands inland, uttalades under remissbehandlingen av statskontorets
rapport farhågor för att företag som får auktorisation kommer att vara
etablerade i de mera tättbefolkade områdena av Norrlands kustland, varför
transportkostnaderna skulle komma att bli betydande för bilägare i inlandet som
vill lämna sin bil till ett auktoriserat företag. Det förelåg därför risk för
privatskrotning. Enligt arbetsgruppens mening kan man inte bortse från dessa
farhågor. Även om det är rimligt att anta att transportkostnadernas negativa
verkningar kommer att starkt begränsas genom skrotningspremien anser
arbetsgruppen att det finns anledning ta fasta på ett förslag från
riksrevisionsverket

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 58

enligt
vilket kommun skall kunna anordna mottagnmgsplats för skrotbilar. Arbetsgmppen
framhåller att kommunens kostnader för omhändertagande och transport
självfallet bör täckas av en avgift som betalas av bilägaren. Eftersom
personbil som lämnas till kommunal mottagningsplats bör kunna avregistreras
utan dröjsmål, föreslås att kommun som inrättat upplag eller annat
mottagningsställe för skrotbilar får befogenhet att utfärda skrotningsintyg.

I
fråga om skrotningsintyg skall enligt arbetsgruppens förslag gälla att
auktoriserad bilskrotare skall vara skyldig utfärda sådant intyg, när han
mottar skrotbil. En förutsättning för denna skyldighet är dock att bilen finns
i bilregistret.

Som
tidigare sagts föreslår arbetsgmppen att auktorisationssystemet kompletteras
med ett skrotningspremiesystem. De båda systemen knyts samman genom att
skrotningspremie föreslås utgå endast för personbil som avregistrerats på grund
av skrotningsintyg som har utfärdats av auktoriserad skrotare eller av kommun
som har inrättat mottagningsställe för skrotbilar. Utbetalning av premie
föreslås ske genom automatisk databehandling i samband med avregistreringen.
Arbetsgruppen anser att premiebeloppet bör fastställas med beaktande av att
premien skall vara ett verkningsfullt incitament för bilägare som står i
begrepp att skrota sin bil att lämna bilen till auktoriserad bilskrotare. Premien
bör därför ge bilägaren ett ordentligt överskott sedan kostnaderna för
skrotningen betalts. Ett premiebelopp på 300 kr. såsom statskontoret har
föreslagit i sin rapport är enligt arbetsgmppen för lågt. I dagens läge torde
500 kr. utgöra ett lämpligare premiebelopp. Enligt arbetsgruppen talar rättviseskäl
för att den bilägare som inte har fullgjort sina skyldigheter i fråga om
bilskatten inte skall tillgodoföras premien förrän skatten har betalts. Därför
föreslås att länsstyrelsen skall avräkna vad som kan utestå obetalt av
fordonsskatt eller kilometerskatt enligt vägtrafikskattelagen, innan
utbetalning av premien sker.

Vad
gäller finansieringen av skrotningspremiema ansluter sig arbetsgruppen till
statskontorets uppfattning att kostnaderna för skrotningspremierna bör belasta
bilismen så att ett belopp i stort motsvarande utbetalda skrotningspremier
årligen tas ut i form av skrotningsavgifter. I motsats till statskontoret som
ansett att finansieringen av premiesystemet bör ske med årliga avgifter föreslår
arbetsgmppen att finansieringen sker med engångsavgifter som tas ut på nya
bilar. Avgifterna kommer sålunda att belasta produktionen respektive importen
av personbilar och skall erläggas av producent respektive importör.
Avgiftsuttaget skall enligt förslaget samordnas med uttag av omsättningsskatt
för personbil enligt lagen om omsättningsskatt på motorfordon. Influtna
skrotningsavgifter bör enligt arbetsgmppen föras till en särskild fond som benämns
bilskrotningsfonden. Ur denna bör kommunerna enligt förslaget

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 59

kunna
erhålla bidrag för att ta bort övergivna bilvrak eller upplag av bilvrak som
utgör olägenhet från miljö- eller naturvårdssynpunkt.

För att kunna ta ställning
till hur stor skrotningsavgift som behöver tas ut har arbetsgruppen gjort vissa
beräkningar med utgångspunkt i befintiiga prognoser rörande nyregistrering och
skrotning av personbilar. Med en skrotningsavgift på 500 kr. skulle
bilskrotningsfondens intäkter år 1975 uppgå till 119 milj. kr. och med den
föreslagna premien på 500 kr. blir fondens utgifter 75 milj. kr. Ett ungefär
lika stort överskott, ca 45 milj. kr., uppkommer därefter årligen fram till
och med år 1985. Sätts avgiften till 400 kr. blir det ett överskott på 1820
milj. kr. åriigen under tiden 19751980 och 13 milj. kr. år 1985. En avgift på
300 kr. ger däremot årliga underskott i fonden under hela den aktuella tiden.
Med hänsyn till prognosernas osäkerhet och med beaktande av att fondmedlen bör
räcka till bidrag åt kommunerna bör skrotningsavgiftens storlek enligt
arbetsgruppen bestämmas så att influtna avgifter med relativt god marginal
överstiger beräknade premieutbetalningar. Avgiften föreslås bli fastställd
till 400 kr. Utvecklingen i fråga om nyregistrering och skrotning av
personbilar kan redan efter något eller några år föranleda att avgiftsbeloppet
behöver justeras. Detsamma torde enligt arbetsgmppen också gälla
premiebeloppet. Enligt förslaget bör det därför ankomma på regeringen att
besluta om sådana justeringar.

Enligt arbetsgruppen
kommer förslagen, om de genomförs, att försvåra men inte omöjliggöra att den
bilskrotare som inte får auktorisation fortsätter sin verksamhet. Denne kan
nämligen köpa upp utrangerade bilar och betala skrotningspremien till ägaren,
varefter bilskrotaren anmäler äganderättsövergången till bilregistret. Sedan
värdefulla delar plockats bort från skrotbilen, kan han överlåta vraket till
auktoriserad bilskrotare och erhåller på så sätt skrotningsintyg och
skrotningspremie. Skrotningspremien har sålunda, påpekar arbetsgruppen, i
detta fall den förtjänsten att den icke auktoriserade bilskrotaren av
ekonomiska skäl tvingas att lämna sina bilvrak till auktoriserad bilskrotare.
Till följd därav anser arbetsgruppen att det inte kommer att uppstå
skrotbilsupplag som inte är önskvärda.

Arbetsgruppen har
utarbetat förslag till författningsbestämmelser som behövs för att genomföra
gmppens förslag i bilskrotningsfrågan. Med undantag av att viss ändring görs i
bilregisterkungörelsen skall bestämmelserna enhgt förslaget tas upp i en
särskild lag med därtill hörande dll-lämpningsförfattning. Arbetsgmppen
föreslår att författningarna kallas bilskrotningslagen resp.
bilskrotningsförordningen.

Lagen
bör enligt arbetsgmppen i princip kunna träda i kraft den 1 juli 1975. Bestämmelserna
om skrotningsintyg och skrotningspremiesys-temet föreslås dock gälla först från
och med den 1 januari 1976. Ar-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 60

betsgruppen
föreslår sluthgen att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas föreskriva de avvikelser som behövs med hänsyn till
övergångssvårigheter för näringslivet.

Remissinstansema
instämmer allniänt i arbetsgmppeiis uppfattning att särskilda åtgärder är
påkallade för att förebygga och avhjälpa olägenheter som orsakas av vanskötta
skrotbilsupplag och övergivna bilvrak. Förslaget om ett auktorisationssystem
för bilskrotare tillstyrks nästan genomgående av remissinstanserna. Det
övervägande flertalet remissinstanser tillstyrker också eller lämnar utan
erinran förslaget om ett, skrotningspremiesystem. Bland dessa remissinstanser
kan nämnas rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverket, bilregistemämnden, så
gott som alla länsstyrelser, Kommunförbundet och AB Svensk bilprovning. Förslaget
om skrotningspremier avstyrks dock av flera remissinstanser, bland dem
statskontoret, naturvårdsverket, Sveriges industriförbund och Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening. Som motiv härför anförs bl.a. att man
först bör pröva auktorisationssystemet innan ställning tas tiU behovet av
ytterligare åtgärder.

För
egen del vill jag anföra följande. I likhet med praktiskt taget samthga
remissinstanser anser jag det motiverat att ett auktorisationssystem som i
princip är utformat enligt arbetsgruppens förslag införs för att rätta till de
missförhållanden som obestridligen råder i fråga om bilskrotningen.
Bilskrotare bör alltså genom auktorisationen tillförsäkras ensamrätt att
utfärda skrotningsintyg och företeende av sådant intyg bör utgöra villkor för
avregistrering av skrotbil. Skatte- och försäkringsplikten för sådan bil
kommer således i princip inte att upphöra förrän skrotningsintyg har företetts.

Införandet
av ett auktorisationssystem av nu nämnt slag kan antas leda till att
privatskrotningen minskar. Med hänsyn till att bilägare normalt kommer att
åsamkas kostnader för att få sin bil omhändertagen av en auktoriserad
bilskrotare anser jag dock, i likhet med arbetsgmppen och flertalet
remissinstanser, att det finns anledning räkna med att privatskrotning även i
fortsättningen skulle komma att ske i en omfattning som inte kan godtas. Mot
bakgmnd härav är det enligt min mening befogat att införa någon form av
ekonomisk stimulans för att få till stånd en tillfredsställande skrotning Som
trafiksäkerhetsverket påpekar torde härigenom också vinnas att utskrotningen av
trafikfarUga bilar påskyndas. Jag tillstyrker därför att
auktorisationssystemet kombineras med ett skrotningspremiesystem. Detta bör i
sina huvuddrag utformas i överensstämmelse med arbetsgmppens förslag. Jag
anser också att skrotningsavgifterna bör kunna användas även för att bestrida
kostnader som kommunerna kan ha för att undanskaffa bilvrak som har övergetts i
naturen eller finns uppställda på illa skötta skrotupplag.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 61

I
fråga om auklorisationsvillkoren kan jag i stort sett ansluta mig till:
arbetsgruppens förslag. Auktorisationsprövningen kommer sålunda inte att
innebära någon etableringskontroll utan enbart en kontroll av att bilskrotaren
har för skrotningsverksamheten behövliga tillstånd och bedriver verksamheten
på ett sätt som är förenligt med dessa och méd gällande lagstiftning om
bebyggelse, naturvård och miljöskydd samt har tillgång till nödvändig
maskinell utrustning. Bildemonteringsföretag som inte utför slulskrotning bör
också enligt min uppfattning ha möjlighet att erhålla auktorisation med hänsyn
till den betydelse sådana företag kan ha för handeln med begagnade bildelar.
Jag tillstyrker därför att man inte i alla fall som villkor för auktorisation
kräver att bilskrotare skall ha egen maskinell anläggning för slutskrotningen.
Givetvis bör inte heller tillstånd enligt skrothandelsförordningen krävas i
fråga om sådana bildemonteringsföretag på vilka förordningen inte är
tillämplig.

Fråga
om auktorisation bör prövas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör kunna meddela
föreskrifter av det Slag som arbetsgruppen föreslagit. Som några
remissinstanser har framhållit bör länsstyrelsen också kunna ge föreskrift om
det högsta antal skrotbilar som samtidigt får finnas'i lager hos bilskrotare
sorn är auktoriserad.

Auktoriserad
bilskrotare skall ha skyldighet att ta emot skrotbil för ' vilken begärd
mottagningsavgift erVåggs.

Som
statens pris- och kartellnämnd framhållit'bör negativa effekter av den
konkurrensbegränsning som kan följa av auktorisationssystemets genomförande
främst motverkas genom en fortlöpande och systematisk övervakning från
nämridéns sida. Visar det sig att prisutvecklingen inger. betänkligheter
ankommer det på nämnden att i enlighet med sin in--struktion söka påverka
bilskrotarnas prissättning i en för konsumenterna gynnsam riktning genom
överiäggningar med vederbörande företag.,. Skulle sådana överläggningar inte
leda till avsett resultat, börehligl min mening prisreglerande åtgärder
tillgripas. De åtgärder söm i sådant hänseende står till buds enhgt allmänria
prisregleringslagen (1956:236) torde vara fullt tillräckliga för att hindra
oskälig prissättning. Jag anser därför att den av arbetsgruppen föreslagna
bestämmelsen om prisstopp är obehövlig.

Förslaget
att kommun som inrättar upplag eller annat mottagningsställe för skrotbilar
skall få befogénhet'att utfärda skrotningsintyg godtas av flertalet
remissinstanser. Några länsstyrelser föreslår att skyldighet införs för
kommunerna att inrätta-sådant mottagningsställe. Jag är inte beredd att
tillstyrka detta förslag, men jag vill understryka att jag anser det angeläget
att främst glesbygdskommunerna ordnar med uppsamling av utrangerade bilar för
kommunens invånare om det inte finns auktoriserad bilskrotare på rimligt
avstånd.

Flera
remissinstanser, bland dem AB Svensk bilprovning och Sveriges bilskrotares
riksförbund, anser att det är lämpligt att auktorisations-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 62

systemet
omfattar inte bara personbilar såsom föreslås i betänkandet utan också sådana
lätta lastbilar och mindre bussar som är försedda med karosserier av
personbilstyp. Jag ansluter mig till denna uppfattning och förordar således
att det för avregistrering av lastbilar och bussar av nämnda typ med anledning
av skrotning ställs krav på företeende av skrotningsintyg från auktoriserad
bilskrotare eller kommun som får utfärda sådant intyg.

Kostnaderna för
skrotningspremiesystemet bör såsom arbetsgruppen förordat bäras av bilismen och
tas ut genom särskilda avgifter. Som betonats vid remissbehandlingen är det
angeläget att uppbörden sker på ett administrativt lätthanterligt sätt. Främst
med hänsyn härtill tillstyrker jag förslaget att finansieringen skall ske genom
att engångsavgifter tas ut av tillverkare och importörer samtidigt med
omsättningsskatt enligt lagen om omsättningsskatt på motorfordon. Av
administrativa skäl förordar jag att premiesystemet skall omfatta alla sådana
bilar för vilka gäller skatteplikt enligt nämnda lag. Premiesystemet kommer
därigenom att utöver personbilar omfatta också vissa lastbilar med en
tjänstevikt som inte överstiger 1 800 kg.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit de premie- och avgiftsbelopp som har föreslagits i
betänkandet. Malmö kommun anser dock att beloppen är tilltagna i överkant. För
egen del anser jag också att de av arbetsgruppen föreslagna beloppen är väl
höga. Jag förordar att premien och avgiften tills vidare sätts till 300 kr.
resp. 250 kr. Dessa belopp bör vara tillräckliga för att den avsedda
stimulanseffekten skall uppnås.

Som
anförts i betänkandet kan beloppen behöva justeras efter någon tid. Enligt de
prognoser rörande nyregistrering och skrotning av personbilar som arbetsgmppen
använt vid sina beräkningar skulle inflytande avgifter med de belopp jag nu
förordat årligen överstiga utbetalda premier med 1315 milj. kr. under åren
19761980 och med 11 milj. kr. år 1985. De överskott som sålunda beräknas
uppkomma bedömer jag vara så pass betryggande att det kan fömtses att
kommimerna kommer att kunna få bidrag till undanskaffande av övergivna bilvrak
och bil-vraksupplag i enlighet med vad jag förordat i det föregående.

Enligt
min mening bör inflytande avgifter såsom arbetsgruppen förordat tillföras en
fond varifrån premierna betalas ut.

Enligt
betänkandet föreslås kopplingen mellan auktorisationssystemet och
skrotningspremiesystemet ske genom att det för utbetalning av premien för
skrotbil krävs att bilen har avregistrerats på grund av skrotningsintyg från
auktoriserad bilskrotare eller kommun. Jag har ingen erinran mot förslaget i
denna del. Som framhållits av arbetsgmppen bör utbetalningarna ske genom
automatisk databehandling, och premien bör tillställas den som är antecknad som
ägare i bilregistret.

Arbetsgmppens
förslag att länsstyrelsen vid utbetalning av premie skall avräkna vad som kan
utestå obetalt av fordonsskatt eller kilome-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 63

terskatt
har kritiserats under remissbehandlingen. Flera remissinstanser, bland dem
riksskatteverket och Industriförbundet, menar att en del av premiesystemets
stimulanseffekt går förlorad, om avräkning för obetalda skatter skall ske.
Även om vissa skäl talar för detta kan det enligt min mening inte godtas från
rättvisesynpunkt att den som inte har fullgjort de skyldigheter gentemot
samhället som är förenade med innehav av bil skall kunna erhålla lika stor
skrotningspremie som den bilägare som fullgjort sina skyldigheter. Jag finner
därför inte anledning att frångå arbetsgruppens förslag i denna del.

Jag
tillstyrker arbetsgmppens förslag att de bestämmelser som behövs för att
genomföra ifrågavarande reform tas upp i en särskild lag med därtill anknytande
förordning. Författningarna bör såsom föreslagits benämnas bilskrotningslagen
och bilskrotningsförordningen. Därjämte behöver bilregisterkungörelsen ändras
i vissa avseenden. I fråga om lagförslagets utformning ifrågasätter hovrätten
för Nedre Norrland om inte de bestämmelser av detalj karaktär som tagits upp i
förslaget bör flyttas över till förordningen. Jag delar denna uppfattning och
vill i övrigt beträffande lagens utformning anföra följande.

Lagens
1 § föreslås innehålla vissa definitioner. Det auktorisationssystem som jag nu
har föreslagit har sådan innebörd att de föreskrifter som behövs för att
genomföra förslaget faller inom det primära lagom-rådet. Enligt 8 kap. 7 §
regeringsformen kan emellertid befogenhet att meddela föreskrifterna i fråga
delegeras till regeringen. Jag föreslår att regeringen eller
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer genom föreskrift i
bilskrotningslagen får bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation
av bilskrotare. I övrigt bör lagen i fråga om auktorisationssystemet endast
uppta en bestämmelse som anger den gmndläggande principen att skrotningsintyg
får utfärdas endast av auktoriserad bilskrotare och sådan kommun som har
inrättat mottagningsställe för skrotbilar. Nu avsedda bestämmelser föreslås
bli intagna som 2 resp. 3 §. Jag avser att föreslå regeringen att meddela de
föreskrifter rörande auktorisationssystemet som föranleds av vad jag anfört i
det föregående. Regeringen bör vara oförhindrad att göra avvikelse som inte är
av principiell natur eller annars av väsentiig betydelse.

De
förordade reglerna om skrotningspremier föreslås bli upptagna i 4 §. Genom
bestämmelse i 5 § föreslås regeringen få bemyndigande att meddela föreskrifter
om premiens storlek och övriga villkor för utbetalningen. Regeringen bör kunna
delegera till förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter om utbetalningar.
Enligt min mening bör regeringen vara oförhindrad att göra avvikelser från de
belopp och villkor som har redovisats i det föregående, om detta påkallas av
utveckUngen. 68 §§ föreslås innehålla bestämmelser om bilskrotningsfonden. Fonden
skall som har nämnts tidigare bildas av de skrotningsavgifter som skall
erläggas enligt lagen. Bestämmelser om fondens förvaltning bör

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 64

meddelas
av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer. Om
användning av medel ur fonden till skrotningspremier och bidrag till kommun bör
ges regler i enlighet med vad jag sagt förut. Fråga om sådant bidrag bör prövas
av regeringen,eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer. Lagens 9 §
föreslås innehålla att skrotningsavgift skall erläggas för personbil och
lastbil i de fall omsättningsskatt skall erläggas för sådan bil enligt lagen
Om omsättningsskatt-på motorfordon. 10 § föreslås innehålla bemyndigande för
regeringen att bestämma skrotningsavgiftens storlek. Slutligen bör i 11 § anges
att bestämmelserna i lagen om omsättningsskatt med vissa undantag skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om skrotningsavgift.

Lagen
bör träda i kraft den 1 juli 1975. Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om
skrotningsintyg och skrotningspremie bör dock av administrativa skäl gälla
först från och med den 1 januari 1976. Då premierna såsom riksskatteverket
förordat redan från början bör kunna betalas med influtna skrotningsavgifter,
föreslås att bestämmelserna om dessa avgifter i 9 och 11 §§ skall träda i kraft
den 1 oktober 1975.

Jag
föreslår slutligen att regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer genom en övergångsbestämmelse får bertiyndigan-de att föreskriva de
avvikelser från lagen som behövs med hänsyn till övergångssvårigheter för
näringslivet. Med stöd härav bör t.ex. i-syfte alt motverka spekulativ lagring
av skrotbilar till skåda bl.a. för järnverkens skrotförsörjning kunna ges
föreskrifter om att skrotningspremie i princip skall betalas ut endast
för-skrotbil som godkänts vid kontrollbesiktning senast viss tid före lagens
ikraftträdande. Föreskrifter kan också behöva meddelas för alt avhjälpa sådana
övergångssvårigheter främst inom bilskrotningsbranschen som nu inle kan
förutses i detalj.

4.5
Information

De
åtgärder som jag har föreslagit i det föregående får sådan betydelse för
medborgarna alt stat och kommun bör ta på sig ett betydande ansvar för nödvändiga
informationsinsatser. Detta understryks också av flera remissinstanser. Den
föreslagna separationen av papper från övrigt avfall berör samtliga hushåll i
landet. Den föreslagna ordningen vid skrotning av bilar berör alla de hushåll
som innehar biL Främst på dessa två områden är informationsinsatser nödvändiga
gentemot alhnänheten. Även förslagen rörande kemiskt avfall fordrar vissa
informationsåtgärder.

Tidpunkten
för informationsinsatserna bör anpassas till den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Beträffande separering av papper innebär detta att
informationen bör ske successivt allt efter det föreskrift om separering träder
i tillämpning i olika delar av landet. Informationen får därigenom en starkt
lokal betoning. Den föreslagna ordningen vid

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 65

skrotning
av bilar genomförs vid ett och samma tillfälle över hela landet, varför i
detta fall tyngdpunkten bör läggas på en mer generell och samlad information
från centrala myndigheter.

För
att genomföra behövliga centrala informationsinsatser krävs i initialskedet
ganska omfattande åtgärder. Differentierade åtgärder måste vidtas för
information till de skilda grupper, som berörs av de nya reglerna. Dit hör
t.ex. annonsering i all dagspress, viss vecko- och folkrörelsepress,
invandrarpress och viss övergripande fackpress samt information i TV och
radio. Vidare behövs basinformation i foldrar sorn skall finnas tillgängliga
när informationen behövs i de olika kommunerna.

För de statliga centrala
informationsåtgärderna bör för budgetåret 1975/76 anvisas 1 milj. kr. Jag
förordar sålunda att i statsbudgeten för budgetåret 1975/76 förs upp ett
reservationsanslag av 1 milj. kr. benämnt Information om reformer på
avfallsområdet. Av praktiska skäl bör dock kostnaden för verksamheten bestridas
från anslaget Miljövårdsinformation. Detta anslag kommer härigenom att
belastas med ett högre belopp än vad som beräknats i budgetpropositionen. Det
av mig förordade anslaget kommer således att fungera som s.k. täckningsanslag.

5
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i kommunala
renhållningslagen (1970:892),

2.
lag om ändring i
hälsovårdsstadgan (1958:663),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor,

4.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),

5.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),

6.
bilskrotningslag.

I
fråga om förslagen under 2 och 4 har samråd ägt rum med chefen för
socialdepartementet och i fråga om förslaget under 5 med statsrådet Lidbom.

6
Specialmotivering

6.1
Förstaget till lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970: 892)

4 §
Ändringen i första stycket är i huvudsak av formell karaktär och har

kommenterats i allmäima motiveringen. 5 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 66

1
andra stycket har som första punkt införts det i den allmänna motiveringen
föreslagna bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrift om utvidgning
av det kommunala renhållningsmonopolet. För eventuella framtida behov har det
ansetts lämpligt att låta bemyndigandet täcka även orenlighet och annat avfall
än pappersavfall och miljöfarligt avfall. Aktuella föreskrifter om utvidgning
av renhållningsmonopolet avses bli införda i renhålhiingskungörelsen
(1974:1024). Enligt andra punkten i andra stycket av förevarande paragraf får
regeringen överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela
föreskrift-ter om utvidgning av monopolet. Nuvarande bestämmelse i andra
stycket om utvidgning av monopolet genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning
har tagits bort med hänsyn till att riksdagen enligt nya regeringsformen inte
kan delegera normgivningskompetens direkt till kommun. Sådan kompetens avseende
utvidgning av monopolet får i stället delegeras till kommun genom föreskrift av
regeringen.

Av
regeringen meddelad föreskrift om utvidgat renhållningsmonopol får anses ta
över föreskrift i lokal hälsovårdsordning som har samma innebörd. Detla innebär
bl.a. att prövning av fråga om undantag inte skall ske enligt bestämmelser i
lokal hälsovårdsordning utan i förekommande fall enligt bestämmelse i
renhållningskungörelsen.

5
§

I
föievarande paragraf, som är ny, har tagits upp bemyndigandet för regeringen
eller förvaltningsmyndighet eller kommun som regeringen bestämmer att
föreskriva att visst avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg
skall förvaras skilt från annat avfall och orenlighet i avvaktan på
borttransport och meddela de bestämmelser som behövs för ändamålet. Av
praktiska skäl bör, som sagts i den allmänna motiveringen, överlåtas åt
kommunen att meddela kompletterande och konkreta föreskrifter om hur
pappersavfallet skall förvaras för att sammanblandning inte skall ske. I fråga
om flerfamiljshus bör sådan föreskrift i första hand gå ut på att såväl
hyresvärd som hyresgäst skall se till att tidningar och tidskrifter inte
blandas med orenlighet eller annat avfall. Hyresvärd kan alltså åläggas att
ordna så att det inom fastigheten finns ett särskilt ställe att förvara
pappersavfallet på. Detsamma gäller i fråga om innehavare av villafastighet.
Föreskrift som nu avses får självfallet inte innefatta krav på ändring av
befintiig byggnads utformning. Hyresgäst får inte blanda tidningar med övrigt
hushållsavfall och alltså inte kasta tidningar i sopnedkast, som är avsett för
vanliga sopor.

Föreskrift
om separering innebär givetvis inte att hushållen är förhindrade alt använda
tidningar till bränsle eller omslag eller liknande ändamål.

Av
paragrafens ordalydelse framgår att föreskrift om separering enbart kan rikta
sig till hyresgäster och fastighetsägare som skall lämna

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 67

pappersavfall
för bortforsling. Bemyndigandet kan sålunda inte utnyttjas för att ålägga
kommun skyldighet att separera avfall vid sopstation eller liknande anläggning.

6
§

Enligt
denna paragraf som också är ny döms den som yrkesmässigt eller annars i större
omfattning samlar in och forslar bort avfall i strid med 4 § tredje stycket
till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som forslar bort eget avfall
kan inte anses syssla med insamling. Det blir alltså även i fortsättningen
tillåtet för enskilda hushåll som har pappersavfall att själva forsla bort
detta för alt exempelvis sälja det. Ansvar inträder inte heller för den som
vid enstaka tillfälle, t.ex. vid en vindsröjning, åt annan transporterar bort
också sådant som får anses utgöra avfall. Även om transporten i detta fall
sker yrkesmässigt, kan det inte anses vara fråga om att samla in avfall. Sådan
insamling får däremot anses föreligga, när avfall hämtas regelbundet hos en
och samme avfallslämnare eller när t.ex. pappersavfall hämtas hos flera
avfallsläm-nare vid samma tillfälle. 1 förstnämnda fall torde verksamheten så
gott som alltid kunna betraktas som yrkesmässig och på grund därav falla under
straffbestämmelsen i denna paragraf. Har pappersinsamlingen i det senare fallet
varit av större omfattning, inträder ansvar enligt bestämmelsen även om
insamlingen inte skett yrkesmässigt.

6.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga
varor

I
anledning av nya regeringsformen har ordet "Konungen" genomgående
bytts ut mot "regeringen".

7 §

I
andra stycket av denna paragraf har tagits upp det bemyndigande som regeringen
behöver för att införa ensamrätt för ett visst företag att behandla
miljöfarligt avfall. Det ligger i regeringens hand att avgöra om och i vilken
omfattning bemyndigandet skall användas. Regeringen kan inskränka
behandlingsföretagets ensamrätt genom att ge annat företag särskilt tillstånd
att behandla miljöfarligt avfall i enlighet med vad som föreslagits i den
allmänna motiveringen.

Den
behandlingsverksamhet varom fråga är har i paragrafen beskrivits med uttrycket
"återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat därmed
jämförUgt förfarande för slutiigt omhändertagande". Ensamrätt kan följaktUgen
inte införas i fråga om transporter och s.k. mellanlagring av miljöfarligt
avfall.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 68

7
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att antaga förslagen till

1.
lag om ändring i kommunala
renhållningslagen (1970:892),

2.
lag om ändring i
hälsovårdsstadgan (1958:663),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor,

4.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),

5.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),

6. bilskrotningslag,

dels att

7.
godkänna de grunder för
statiigt stöd till förbättrad hantering av hushållsavfall som jag har förordat,

8.
godkänna vad jag har anfört i
fråga om inrättande av ett företag för att behandla miljöfarligt avfaU,

9.
till Information om reformer på
avfallsområdet för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 1 000 000 kr.

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

Bilaga
1

AVFALL

ökad återvinning - bättre omhändertagande

Del 1

Hushållsavfall, industriavfall m. m.

Betänkande
avgivet av arbetsgruppen för avfallsfrågor

Jordbmksdepartementet
Ds Jo 1974:10

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

Till
Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet

I
januari 1974 tillsatte chefen för jordbmksdepartementet, statsrådet Lundkvist,
en särskild arbetsgrupp för att utreda vissa frågor på avfallsområdet. Till
ledamöter i arbetsgruppen utsågs kanslirådet Ulf Lönnqvist, jordbmksdepartementet,
tillika ordförande, departementssekreteraren Lars Hjorth,
industridepartementet, docenten Hans O. Bouveng, Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning, sekreteraren Bengt Backman och civilingenjören Göran
Adolfsson, Svenska kommunförbundet, samt avdelningsdirektören Olov von
Heidenstam, statens naturvårdsverk. Till arbetsgmppens sekreterare utsågs
departementssekreteraren Lennart Lindgren, jordbruksdepartementet.

I
delar av gruppens arbete har också deltagit direktören Nils Holmberg och
sekreteraren Eric Olerud, båda från Svenska kommunförbundet.

Hovrättsassessorn
Arne Kardell, jordbruksdepartementet, har biträtt med utarbetande av gmppens
författningsförslag.

Arbetsgruppen
har den 26 juni 1974 avgivit rapporten Avfall som energikälla (Ds Jo 1974: 5).
Efter föredragning och diskussion i arbetsgruppen överlämnades den 26 juni
1974 också PM med förslag till renhållningskungörelse (Ds Jo 1974: 4).

Sedan
arbetsgmppen nu slutfört sitt arbete, får gruppen härmed överlämna sitt betänkande
AVFALL, ökad återvinning bättre omhändertagande Del I och II. Arbetsgruppens förslag är enhälligt.

Stockholm
den 19 november 1974.

Ulf
Lönnqvist

Lars
Hjorth Hans O. Bouveng

Bengt
Backman Göran Adolfsson

Olov
von Heidenstam /Lennart Lindgren

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32

Innehåll

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet . . 2

Sammanfattning .............................................................. ...... 6

1.
Utredningsuppdraget
och arbetets genomförande ... ...... 9

2.
Terminologi
och avfallsmängder ............................... ...... 9

2.1 Terminologi ...................................................... 9

2.2 Avfallsmängder .............................................. 11

3.
Gällande
lagstiftning ................................................ 12

4.
Myndigheter
och organisationer .............................. 20

4.1 Myndigheter ...................................................... ... 20

4.2 Organisationer m. m............................................ 23

5.
FoU Forskning
och utveckling.................................... ... 24

6.
Statliga
utredningar ..................................................... ... 26

7.
Regional
avfallshantering ......................................... 27

8.
Internationellt
........................................................... 29

8.1 Internationella konventioner .......................... 29

8.2 Internationella organisationer ........................... 30

8.3 Enskilda länder.................................................... 32

9. Riksdagsbehandling 19681973 ............................. ... 37

10. Arbetsgruppens principiella
överväganden ................ ... 41

11. Hushållsavfall ............................................................ 42

11.1 AUmänt ............................................................. 42

11.2 Mängd och sammansättning ........................... 42

11.3 Förpackningar ................................................... 44

11.4 Hantering ......................................................... ... 48

11.5 Återvinning ...................................................... ... 52

11.6 Arbetsgruppens överväganden och
förslag......... ... 60

12. Pappersavfall ........................................................... ... 63

12.1 Översiktlig beskrivning......................................... ... 63

12.2 Synpunkter på tillämpningen av
gällande författningar 70

12.3 Arbetsgruppens överväganden och
förslag......... ... 71

13. Industriavfall ............................................................ 77

13.1 Allmänt .............................................................. ... 77

13.2 Skogsindustrin ................................................. 78

13.3 Järn- och stålindustrin m. m................................. 80

13.3.1.................................................................. Järn-
och stålskrot 80

13.3.2 Gjutjärnsskrot
81

13.3.3.................................................................. Metallskrot
81

13.4 Verkstadsindustrin .......................................... 82

13.5 Glasindustrin ..................................................... .. 82

13.6 Plastavfall .......................................................... .. 83

13.7 Gummiavfall ....................................................... .. 83

13.8 Gruvavfall .......................................................... .. 84

13.9 Texlilavfall............................................................. 84

13.10 Livsmedelsindustrin ........................................... 85

13.11 Jordbmksavfall ................................................... .. 87

13.12 Planerad sorteringsanläggning för
industriavfall .. 89

13.13 Arbetsgruppens synpunkter ................................ 89

14. Kemiskt
avfall 90

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 4

14.1
Allmänt; avfallsmängder ........................... . 90

14.2
Insamling ............................................. . 92

14.3
Behandlmg; allmänt .................................. . 93

14.4
Behandlingsanläggningar .......................... 95

14.4.1
Behandlingsanläggningar i
Sverige ........ 95

14.4.2
Behandlingsanläggningar i
övriga Norden .... 97

14.5 Nordiskt
samarbete för behandling av kemiskt avfall .. 98

14.5.1
Nordisk avfallsbörs .......................... .. 98

14.5.2
Nordisk arbetsgmpp för
avfallsfrågor .... 99

14.6
Behandling av avfall från vissa
industrier........ 99

14.7
Behandling av vissa
avfallstyper................... 102

14.8
Övrigt kemiskt avfall ............................... 106

14.9
Behandlingskostnader ............................. 106

14.10
Lagring ............................................... 107

14.11
Statsbidrag ............................................. 107

14.12
Deponering ......................................... 108

14.13
Kommunal hantering av kemiskt
avfall........... 108

14.13.1
Göteborgs kommun ....................... . 108

14.13.2
Stockholms kommun ...................... 110

14.14
UKA-utredningen om kemiskt
avfall............... . 111

14.15
Arbetsgruppens överväganden och
förslag ... 114

15..................................................................... Slam
från kommunala avloppsreningsverk 125

15.1
ÖversiktUg beskrivning .......................... 125

15.2
Arbetsgruppens överväganden och
förslag ... 131

16..................................................................... Övrigt
avfall 132

16.1
Sjukhusavfall ........................................... 132

16.2
ByggnadsavfaU ...................................... 134

16.3
Övrigt .................................................... 136

16.4
Arbetsgruppens överväganden och
förslag..... 136

17..................................................................... Avfall
som energikälla 137

17.1
Sammanfattning av
arbetsgruppens delrapport 137

17.2
Arbetsgruppens synpunkter ....................... 140

18.
Upprättade
författningsförslag ........................ 141

19.
Specialmotivering tiU
författningsförslagen ........... 141

19.1
Förslaget till lag om ändring i
kommunala renhållningslagen (1970: 892) 141

19.2
Förslaget till lag om ändring i
hälsovårdsstadgan (1958: 663) 143

19.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor 143

19.4
Förslaget till ändrmg i det
förslag till renhållningskungörelse som lagts fram i promemorian Ds Jo 1974: 4
.. 144

19.5
Förslaget till förordning om
miljöfarligt avfall... 147

19.6
Förslaget till förordning om
ändring i miljöskyddskungörelsen (1969: 388) 152

19.7
Övriga författningsförslag ........................ 153

Litteratur............................................................
154

Bilagor

A. Lag
om ändring i kommunala renhållningslagen (1970: 892)

B. Lag
om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 5

C. Lag
om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor

D. Lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962: 701)

E. Lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387)

F. Ändring
i det förslag till renhållningskungörelse som lagts fram i

promemorian Ds Jo 1974: 4

G. Förordning om
miljöfarligt avfall

H.
Förordning om ändring i miljöskyddskungörelsen (1969: 388)

Del II Skrotbilar
Ds Jo 1974: 11

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 6

Sammanfattning

Hushållsavfall

1.
Enligt arbetsgruppen är
hushållsavfallet en tillgång och resurs, vars innehåll i största möjliga
utsträckning skall återanvändas.

2.
För att öka äteranvändningen av
hushållsavfall förordar arbetsgruppen att olika nylligheter huvudsakUgen
skiljs ut i samband med behandlingen av avfallet. Tidningar och tidskrifter
föreslås dock sk'iljas ut i hushåUen.

3. Gruppen
föreslår atl statsbidrag med upp lill 50 % av anläggnings

kostnaden skall kunna utgå liU försöksanläggningar för avfallssepare

ring.

Arbetsgruppen
förslår vidare att statsbidrag med upp till 50 % av anläggningskostnaden skall
utgå till anläggningar för återvinning av avfall.

Av
miljöskäl är det vidare nödvändigt alt behandlingen av avfall förbättras.
Arbetsgmppen förordar därför statsbidrag också lill sådana anläggningar dock
med lägre bidragsprocent.

Vid
statsbidragsgivning bör enligt arbetsgruppen regionala lösningar främjas om
förutsättningarna för en rationeU och miljöriklig hantering därigenom
förbättras.

4. Arbetsgruppen
föreslår dessutom alt i gällande lagstiftning beteck

ningarna "avstjälpningsplats" och "destmklionsanläggning"
ersätts med

"upplagsplats" resp. "behandlingsanläggning" för att bättre
svara mot

gruppens syn på avfall som en nytiighet.

Pappersavfall

1.
Arbetsgruppen föreslår att
insamling av återvinningsbart pappersavfall i huvudsak skall ske inom ramen
för det kommunala renhållnings-monopolet. För att nå bästa effekt skall
insamlingen baseras på en separering vid källan av det återvinningsbara
avfallet. Detta innebär för hus-håUens del att tidningar och tidskrifter skaU
förvaras skilt från övrigt hushållsavfall i avvaktan på borttransport.

2.
Föreskrift om
renhållningsmonopol och separering meddelas av regeringen med stöd av
bemyndigande som förs in i kommunala renhållningslagen (1970: 892).
Bemyndigandena täcker även annat avfall än pappersavfall såsom plåt och glas.
Regeringen har härigenom möjlighet att meddela föreskrift om utvidgad
separering cm detta befinns vara av betydelse från återvinningssynpunkt.

3.
Det föreslås bli straffbart att
yrkesmässigt eller annars i större omfattning samla och forsla bort
pappersavfall och annat avfaU ulan alt ha kommunens medgivande.

4.
Arbetsgmppen fömtsätter alt
kommunerna i alla de fall där företag, affärer och kontor på elt tillfredsställande
sätt omhändertar pap-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 7

persavfall
för återanvändning skall meddela undantag från renhållnings-monopolet. Gmppen
förutsätter vidare att kommunen ger möjlighet för idrottsförening eller annan
ideell organisation alt fortsätta med pappersinsamling som hittills.

5.
Föreskrifter om separering och renhållningsmonopol för pappersavfall förslås
gälla fr. o. m. tidpunkt som regeringen fastställer i samråd med varje kommun.

Kemiskt avfall

1.
I betänkandet föreslår arbetsgruppen att kommunalt renhållningsmonopol skall
införas för sådant kemiskt avfall som bedöms medföra hälso- och miljörisker vid
hanteringen (miljöfarligt kemiskt avfaU). Till sådant avfall räknas bl. a.
olje- och lösningsmedelsavfall, avfall innehållande cyanider och vissa melallföreningar
från elektrokemisk ytbehandling samt PCB-haltigt avfall. Regeringen skall
enligt förslaget meddela föreskrift om renhållningsmonopol med stöd av
bemyndigande i renhållningslagen. I kungörelse anges tidpunkt för
ikraftträdande för varje kommun. Monopolet bör kunna vara infört i hela landet
senast inom 5 år.

2.1
fråga om vägtransporter av miljöfarligt avfall föreslår arbetsgruppen att
sådana transporter endast får ulföras av företag som fått länsstyrelsens
tiUstånd. För alt få tillstånd måste ett förelag enligt förslaget visa att det
har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera
mUjöfarligt avfall på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt
tillfredsstäUande sätt.

3. När
det gäller slutiigt omhändertagande återvinning, oskadliggö

rande eller långtidsförvaring av mUjöfarligt avfall föreslår arbets

gmppen att samhället skall ta ansvar för att det finns tUlfredsställande

resurser för sådant omhändertagande.

Därför
föreslås att behandling och långtidsförvaring av miljöfarligt avfall i princip
skall ankomma på elt enda företag som ägs gemensamt av staten, kommunerna och
näringslivet (behandlingsföretaget). EnUgt förslaget bör regeringen med stöd av
bemyndigande som förs in i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor
meddela föreskrift om sådan ensamrätt för behandlingsförelaget att slutiigt
omhänderta miljöfarligt avfall.

4. Arbetsgmppen
förordar att förhandlingar som syftar tUl ett sam

gående tas upp med nu etablerade behandlingsföretag. Efter reformens

genomförande kan sådana företag enligt förslaget få fortsätta alt driva

verksamhet efter särskilt tiUstånd av regeringen. Gruppens förslag om

införande av renhållningsmonopol och inrättande av behandlingsföreta

get kommer inte alt hindra företagens interna behandling av mUjöfarligt

avfall. När miljöfarligt avfall kan behandlas i anslutning till den anlägg

ning där avfallet uppkommer, skall nämligen vare sig renhållningsmono-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 8

pol
eller ensamrätt för behandlingsföretaget gäUa. Skall ett industriföretag
behandla ett annat företags mUjöfarliga avfall, krävs dock enligt förslaget
särskUt tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd skall emellertid enligt
förslaget alltid beviljas, om det visas att den avsedda behandlingen kommer att
ske i överensstämmelse med tUlstånd eller dispens som meddelats eiUigt
miljöskyddslagen.

5.
Förelag som vUl sända sitt
mUjöfarliga avfaU utomlands, måste enligt arbetsgruppens förslag ha särskilt
tillstånd av naturvårdsverket.

6.
I fråga om oskadliggörande av
läkemedel föreslås att socialstyrelsen skall meddela behövliga bestämmelser.

7. Gmppen
föreslår visst förtydligande av miljöskyddslagens bestäm

melser för alt underlätta för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot av

fallslager som ägaren inte kan förmås att oskadliggöra.

Industriavfall
(övrigt)

Enligt
arbetsgruppens mening krävs f. n. inga särskilda åtgärder. Detta industriavfall
regleras liksom andra mUjöstörningar från industrin av miljöskyddslagen.
Gruppen understryker nödvändigheten av att berörda myndigheter ägnar särskild
och fortlöpande uppmärksamhet åt industrins avfallsfrågor.

Övrigt
avfall

1.
Enligt arbetsgmppen torde
sjukvårdens avfallsfrågor idag inle vara helt tillfredsställande lösta från
mUjövårdssynpunkt. Arbetsgruppen förordar därför att sjukhusavfallet blir
föremål för en bred översyn av särskilt sakkunniga.

2.
Vad gäller byggnadsavfaUet
lämnar arbetsgruppen inga särskilda förslag. Efter de utredningar som nu
genomförts beträffande detta avfall utgår gruppen från att byggföretag och
kommuner tillsammans kan komma fram till en förbättrad avfallshantering med
bättre tillvaratagande av dessa avfallsråvaror.

Slam
från kommunala avloppsreningsverk

Enhgt
arbetsgruppens mening har myndigheterna numera en tillfredsställande överblick
över slamhanteringen. Råd och anvisningar har utarbetats och en målinriktad
forskningsverksamhet pågår.

Målsättningen
måste vara att på olika sätt återanvända slammet så långt detta är praktiskt
möjligt. Mot bakgrund av de stora investeringar som kommunerna tvingas göra för
slamhantering och den långsiktiga planering som krävs är det vidare angeläget
att ansvariga myndigheter mot bakgrund av såväl fortsatta praktiska
erfarenheter som forskningsresultat så långt som möjligt kan anvisa lämpUga
hanteringsmetoder.

Gmppen
föreslår att regeringen ger socialstyrelsen och naturvårdsver-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 9

ket
i uppdrag att utarbeta praktiskt orienterade anvisningar rörande metoder för
slutlig behandling och disponering av slam från avloppsreningsverk.

1
Utredningsuppdraget och arbetets genomförande

Den
28 januari 1974 tUlsatte jordbruksminister Svante Lundkvist en särskUd
arbetsgmpp för översyn av avfallsfrågorna. I gruppen har ingått representanter
för jordbmksdepartementet, industridepartementet. Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning, Svenska kommunförbundet och statens naturvårdsverk.

Arbetsgruppen
har under sitt arbete granskat tillgängligt material och analyserat olika
problemområden. Arbetsgruppen har särskilt granskat möjligheterna att spara och
utvinna energi i samband med avfallshanteringen. Dessutom har en översyn av
renhållningslagens tiUämpning gjorts.

Utredningsarbetet
skulle enligt uppdraget bedrivas så att en slutrapport kunde framläggas under
hösten 1974.

Arbetsgruppen
har i sitt arbete strävat efter att på olika områden möjliggöra största möjliga
återvinning av avfall. Förutom en bred översyn och redovisning av
avfallsområdet lämnar gmppen förslag till åtgärder som bör leda tUl en
förbättrad hantering av avfallet och en ökad återviiming.

Arbetsgmppen
har haft 14 sammanträden. Vid några sammanträden har information lärrmats från
företrädare för K-konsult, naturvårdsverket och RE Cl. Arbetsgruppen har
vidare fått information av företrädare för renhållningsverket i Göteborg
angående hanteringen av kemiskt avfall.

Från
enskilda och organisationer har till arbetsgruppen överlämnats skrivelser som
berör utredningsuppdraget.

Arbetsgruppen
har i juni 1974 överlämnat rapporten Avfall som energikälla (Ds Jo 1974: 5).
Efter föredragning och diskussion i arbetsgmppen överlämnades i juni 1974
också PM med förslag tUl renhållningskungörelse (Ds Jo 1974: 4).

2
Terminologi och avfallsmängder 2.1 Terminologi

I
samband med produktion och konsumtion uppstår vissa restprodukter, som kan
utgöras av t. ex. råvamspill, processavfall, konsumtionsrester.

En
del av dessa restprodukter är så värdefulla att de under ordnade former normalt
återförs i produktionskedjan för att där omvandlas i ny

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 10

råvara
eUer i oförändrat skick nyttjas som råvara för annan tillverkning eller som ny
konsumtionsvara.

En
annan del av restprodukterna saknar sådant värde och betecknas då som avfall
och omhändertas såsom sådant. I gällande renhållningslagstiftning har härvid
förutsatts en viss samhällsövervakning. AvfaUs-hanteringen kan också omfatta
olika former av återvinning varigenom vissa nyttigheter kan tillvaratas (t. ex.
tidningar, plåt och glas från hushållen).

Själva
definitionen av begreppet avfall är en viktig fråga. De kriterier som en
produkt skall uppfylla för att klassificeras som avfall är betydelsefulla om
t. ex. det kommunala renhållningsmonopolet skall utvidgas. Såväl
hälsovårdsstadgan som den kommunala renhållningslagen knyter vissa
rättsverkningar till avfallsbegreppet. Det är därför viktigt att kunna avgöra
när elt föremål är alt anse som avfall.

IVA-STF:si
ledningsgmpp för avfallsanvändning har i utredningar definierat avfall på
följande sätt:

material och produkter som nått
ett sådant stadium i användningen alt den avsedda huvudsakliga funktionen ej
längre uppfylls tillfredsställande.

material och produkter som i
koncentrerad form uppstår som biprodukter vid olika processer i samhället och
som ej utan viss behandling kan nyttiggöras.

Även
med denna definition finns en rad gränsfall, där det är svårt att klassificera
material som avfall eller icke avfall. Exempelvis faller
mine-ralberedningsavfall utanför denna definition.

Del
är vidare viktigt att klargöra för vem något är ett avfall.

Ytterligare
exempel på definitioner ges nedan.

Avfall
är sådant material som förekommer i en viss verksamhet och som ej anses
användbart i denna eller har inget eller ringa värde för verksamheten och som
den därför viU bli kvitt (K-konsult).

När
restprodukter av material och/eller energi lämnas bort i stället för att
utnyttjas i intern cirkulation eller återanvändning kan det karaktäriseras som
avfall. (UKA-utredningen)

Någon
har också definierat avfall som en naturresurs som kommit på fel plats.

Gränsdragningen
för vad som är avfall kan ibland ges en alltför vid innebörd. Exempelvis lämnar ca
hälften av allt stålavfall inte stålverken. Avfall skulle mot denna bakgrund i stället definieras som material som
förs till avfallsbehandlingsanläggning.

I
såväl Sverige som i utlandet har mer eller mindre omfattande försök gjorts att
klassificera avfall i karaktäristiska grupper. Mycket heterogena
indelningsgrunder förekommer dock.

'
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska Teknologföreningen (STF).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 11

Man
kan indela avfall efter endera av tre indelningsgrunder.

1)
Ursprung

2)
Allmänna egenskaper

3)
Egenskaper av betydelse för
behandling eller utnyttjande

Med
hänsyn tiU avfallets ursprung kan följande större avfallsgrupper utpekas:

Hushållsavfall Byggnadsavfall

Handels- och kontorsavfall Sjukhusavfall

Industriavfall Galuavfall

Övrigt
avfall

Vid
behandling av avfallet är en indelning med hänsyn till olika behandlingsmetoder
nödvändig. Vid förbränning talar man om brännbart och icke brännbart avfaU, vid
deponermg eller kompostering används benämningen biologiskt nedbrytbart resp.
biologiskt ej nedbrytbart avfall.

En
indelning som utgår från avfallets sammansättning eller innehåll av olika ämnen
kan också göras.

Pappersavfall Slam från reningsverk

Träavfall Oljeavfall

Metallskrot Kemikalieavfall, gifter o. dyl.

Schaktmassor Läkemedelsrester

Latrin etc.

En
indelning efter miljöfarlighet skulle också vara tänkbar.

Diskussioner
har sedan hösten 1972 förts mellan statens naturvårdsverk. Tekniska
nomenklaturcentralen (TNO) och Svenska konsulterande ingenjörers förening
(SKIF) för atl finna ett enhetligt system för klassificering och benämning av
avfaU. På uppdrag av naturvårdsverket utför Tekniska nomeiUdaturcentralen nu en
särskild nomenklaturutredning inom avfallsområdet.

Terminologifrågorna
var också föremål för omfattande behandling vid Elmiakonferensen 1973. Bl. a.
framfördes där behov av internationalisering av terminologien.

Mot
bakgrund av avsaknaden av en enhetUg definhion och klassificering inom
avfallsområdet vill arbetsgmppen undvika att bidra ytterligare till
begreppsfloran. Pågående utredningsarbete bör under de närmaste åren kunna
leda till klarhet beträffande terminologin.

2.2
Avfallsmängder

Mängden
hushållsavfall är i dag ca 270 (250300) kg per person och år. Detla är nära
nog en fördubbling sedan 1960. För de närmaste åren förutses en fortsatt ökning
med ca 23 procent per år. Mängden industriavfall beräknas till ca 700800 kg
per person och år.

Något
säkert underlag för beräkning av den totala årliga avfallsmäng-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 12

den
i Sverige saknas. Översiktliga regionala utredningar har utförts men dessa har
i huvudsak avsett hushållsavfall. I vissa län har även industriavfallet
inventerats på olika sätt. För att belysa storleken av avfallsmängderna kan
följande uppskatlningstal lämnas:

Avfall
från hushåll och kontor 2,5 milj. ton per år

Handels-och
industriavfall 1,5" " " "

Skogsindustriavfall 3 " " " "

Övrigt
industriavfall 3 " " " "

Slam från kommunala avloppsreningsverk

vid
10 % TS 2 " " " "

Avfall
och biprodukter frän jordbruk (exkl. halm) 2,5 " " " "

EnUgt
denna uppskattning uppgår den totala avfallsmängden således till nära 15 milj.
ton per år.

3
Gällande lagstiftning

Kommunala
renhållningslagen (1970: 892)

I
1 och 2 §§ kommunala renhållningslagen finns bestämmelser om ga-turenhållning.
I 3 § föreskrivs viss skyldighet för kommun all städa i naturen. I 4 §
regleras sophämtningen från fastigheterna i kommunen, det s. k. kommunala
renhållningsmonopolet. Lagens sista paragraf, 5 §, upptar en
besvärsbestämmelse.

Enligt
4 § första stycket är kommunen skyldig alt till allmän avstjälpningsplats
eller allmän destruktionsanlåggning forsla orenlighet som härrör från hushåll
samt hushållsavfall och därmed jämförligt avfall (obligatoriskt
renhållningsmonopol). I prop. 1970: 157, vari förslag tUl renhållningslagen
lades fram, anförde departementschefen (s. 88) att till hushållsavfall bör
hänföras i första hand sopor, köksavfall och annan dylik orerUighet samt
latrin. Till hushållsavfall bör vidare räknas sådant skrymmande avfall som t.
ex. utrangerade möbler och cyklar. Delsamma bör gälla även oljerester,
metallföremål och plaslarliklar m. m. i de små kvantiteter som kan uppkomma i
hushållssammanhang. Det är väsentligt, fortsatte departementschefen, att
begreppet hushållsavfall ges en sådan omfattning att det svarar mot det behov
av borttransport som regelmässigt uppkommer vid nyttjande av mark och byggnad
för bostadsändamål. Till hushållsavfall kan med hänsyn härtill komma all
hänföras även sådant avfall som traditionellt inte har betraktats som hushållsavfall.
Till avfall som skall anses jämförUgt med hushållsavfall räknade
departementschefen sådant avfall från industrier, affärsrörelser eUer liknande
verksamhet som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål
och verksamhet uppehåller sig i en lokal eller anläggning, t. ex.
toalettavfaU, avfaU från personalmatsalar och restaurangavfall.

Enligt
4 § andra stycket renhållningslagen får kommunen genom föreskrift i lokal
hälsovårdsordning utvidga reidiållningsmonopolet till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:
32 13

att omfatta vid bebyggelse förekommande annan orenlighet
eller annat avfall än som avses i paragrafens första stycke (frivilligt
renhållningsmonopol). I prop. 1970: 157 (s. 88 och 89) anförde
departementschefen att utvidgning av monopolet genom föreskrift i lokal
hälsovårdsordning kan avse orenlighet och avfall som kommunen anser lämpligt
att själv låta ta hand om oavsett om omhändertagandet bör ske av rent sanitära
eUer andra skäl. Renhållningsmonopol kan sålunda införas i fråga om t. ex.
industriavfall.

I 4 § tredje stycket föreskrivs att när orenlighet och
avfall skall forslas bort genom kommunens försorg får annan person än den
kommunen anlitar för detta ändamål inte ta befattning därmed. Föreskriften är
inte straffsanktionerad.

I 4 § fjärde stycket sägs alt länsstyrelsen får befria
kommunen från skyldighet enligt första stycket, när särskUda skäl föreligger.

Anm. I prop. 1974: 163 har lagts fram förslag till ändring
i 4 § renhållningslagen i överensstämmelse med vad som föreslogs i arbetsgruppens
promemoria (Ds Jo 1974: 4) med förslag till renhållningskungörelse. 1 n-ämnda
proposition har vidare föreslagits att 5 § renhållningslagen upphävs.

Hälsovårdsstadgan (1958: 663)

1 4753 §§ hälsovårdsstadgan finns bestämmelser om
renhåUning. Enligt 47 § skall vid bebyggelse förekommande orenlighet och avfall
uppsamlas och omedelbart bortforslas eller förvaras så att sanitär olägenhet
inte uppstår. 48 och 49 §§ innehåller föreskrifter om hur uppsamling och
förvaring av oreiUighet och avfall skall ske. I 50 § finns bestämmelser om
renhållning av gård, portgång och liknande utrymmen i fastighet. I 51 §
föreskrivs att orenlighet och avfall skall bortforslas till allmän
avstjälpningsplats eUer allmän destruktionsanlåggning eller på annat sätt
omhändertagas så att sanitär olägenhet inte uppslår. 52 § innehåller
bestämmelser om hur bortforsling skall ske. I 53 § sägs atl allmän
avstjälpningsplats och allmän destruklionsanläggning skall vara så belägna och
anordnade samt skall underhåUas och skötas så att sanitär olägenhet inte
uppslår. Där föreskrivs vidare alt fortiöpande tillsyn skall ordnas över
avstjälpningsplats inom hälsovårdstätort.

Enligt 65 § hälsovårdsstadgan meddelas i lokal
hälsovårdsordning de ytterligare föreskrifter avseende allmänna hälsovården som
behövs utöver stadgan. Enligt 67 § skall lokal hälsovårdsordning, som antas av
kommunfullmäktige på förslag av hälsovårdsnämnden eller efter dess hörande,
utarbetas med ledning av en normalhälsovårdsordning som faststäUs av
regeringen. Föreskrift i lokal hälsovårdsordning får inte utan särskilda skäl
innebära väsentlig avvikelse från motsvarande bestämmelse i
normalhälsovårdsordnlngen. Kommuns beslut om antagande av eller ändring i
lokal hälsovårdsordning skall enligt 68 § underställas länsstyrelsen för
prövning.

6 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 14

Den som bryter mol föreskrift i lokal
h"ålsovårdsordning kan enligt 84 § hälsovårdsstadgan i vissa fall dömas
liU böter.

Kungörelsen (1971: 761) om fastställelse av
normalhälsovårdsordning enligt hälsovårdsstadgan (1958: 663)

Kungörelsen upptar gällande normalhälsovårdsordning. I 14
§ föreskrivs att orenlighet och avfall som det åligger kommunen att forsla
bort enligt renhållningslagen eUer enligt lokal h'älsovårdsordning inte får användas
vid gödsling, grävas ned, komposteras, brännas eller på annat sätt slutligt
behandlas av fastighetsägaren. Ifrågavarande förbud är straffsanktionerat (28
§). I 14 § föreskrivs vidare att upplag eller anläggning för behandhng av
orenlighet och avfall inte får anordnas utan tillstånd av hälsovårdsnämnden
såvida inte prövnings- eUer anmälningsskyldighet som avses i
miljöskyddskungörelsen föreligger.

Enligt 15 § får hälsovårdsn'ämnden meddela närmare
föreskrifter om hur orenlighet och avfall skall förvaras inom fastigheten i
avvaktan på borttransport. Nämnden får bestämma hur behållare och anordning för
förvaring skall vara beskaffade.

Enligt 19 § får hälsovårdsnämnden ålägga den som utövar
verksamhet, i vUken kan uppkomma annat avfall än som avses i 4 § första stycket
renhållningslagen, all till nämnden anmäla art och mängd av avfallet samt hur
därmed förfarits. Nämnden meddelar närmare föreskrifter om hur
uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.

Enligt 27 § får hälsovårdsnämnden i särskilda fall medge undantag
från föreskrifterna i lokal hälsovårdsordning, om det är påkallat av lokala
förhållanden eller andra omständigheter och det kan ske utan väsentlig
olägenhet från sanitär synpunkt. Innehavare av fastighet kan alltså få
tillåtelse att själv behandla sitt bushållsavfaU. I sådant fall finns inte
anledning för kommunen all ordna med hämtning från fastigheten av avfallet.
Kommunens skyldighet att hämta lorde dock kvarstå i och för sig, varför
hämtning måste ske om fastighetens innehavare påkallar det.

Lagen (1965: 54) om kommunala renhållningsavgifter

Kommunens rätt att ta ut avgifter för renhållningen
regleras i lagen, om kommunala renhållningsavgifter. Regleringen innebär i
huvudsak följande. Enligt 1 § äger kommun besluta att avgift skaU utgå för bortforsling,
omhändertagande och oskadliggörande av orenlighet och avfall som uppsamlats
inom kommunen enligt renhållningslagen eller hälsovårdsstadgan. I 2 §
föreskrivs att avgiften skaU vara årlig eller på aimat sätt periodisk och att
den skall bestämmas till högst det belopp som motsvarar nödvändiga kostnader
för förräntning av använda medel, för förnyelse och underhåll av anläggningar
och utrustning samt för driften. Från kostnaderna skall dras vad som kan
beräknas belöpa på använd-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 15

ning
av anläggning eller utmstning för annat ändamål än renhållning, såsom
framställning av värme eller elektrisk kraft. Utförs renhållningen av
entreprenör, får avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften
i den mån delta inle medför väsentiigt högre kostnad än om kommunen själv
utfört renhållningen. Enligt 3 § skaU avgiften utgå enligt taxa som fastställs
av kommimens fullmäktige. I taxan skall anges hur avgift faststäUs, när taxan
saknar tUlämpUg bestämmelse tiU följd av att avfallets mängd eller
sammansättning föranleder att bortforsling, omhändertagande eUer
oskadliggörande måste ske i särskUd ordning.

Miljöskyddslagen
(1969: 387) och miljöskyddskungörelsen (1969: 388)

MUjöskyddslagen
innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening,
buller och andra störningar, som uppkommer genom användning av mark, byggnad
eller anläggning. Åtgärd eller verksamhet som faller inom lagens
tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet.

Enligt
2 § första stycket miljöskyddslagen gäller om miljöfarUg verksamhet utöver
bestämmelserna i lagen vad som föreskrivs i hälsovårds-, byggnads- och
naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. Stadgandet innebär dels att
de prövningsmyndigheler som finns på miljöskyddsområdet skall beakta
bestämmelser i annan lagstiftning som är av intresse för miljöskyddet, dels alt
de särskUda organ som skall tillämpa den andra lagstiftningen skall beakta de
regler i denna, som är av betydelse från mUjöskyddssynpunkt.

För
mUjöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med
minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 §). För att motverka
olägenheter av miljöfarlig verksamhet skaU vidtas försiktighetsmått i den
utsträckning som är skälig. Med försiktighetsmått avses t. ex.
reningsanordningar och andra skyddsåtgärder. Till försiktighetsmått räknas
också begränsning av den mUjöfarliga verksamheten (5 §). Om miljöfarlig
verksamhet kan befaras medföra väsentiig olägenhet trots alt alla skäliga
försiktighetsmått iakttas får verksamheten utövas bara om det föreligger
särskilda skäl (6 § första stycket).

Den
som utövar eller änrnar utöva miljöfarlig verksamhet kan hos koncessionsnämnden
för mUjöskydd ansöka om tillstånd tUl verksamheten (9 §). Regeruigen har med
stöd av bemyndigande i 10 § miljöskyddslagen i stor utsträckning föreskrivit
skyldighet att inhämta tillstånd (koncessionsplikt). 2 §
miljöskyddskungörelsen innehåller en uppräkning i 38 punkter av olika slag av
fabriker eller andra inrättningar som inte får anläggas utan tiUstånd. Enligt 3
§ miljöskyddskungörelsen gäller koncessionsplikt även vid ändring av de
uppräknade anläggningarna. I tUlståndsbeslut skall enligt 18 §
miljöskyddslagen noggrant anges den miljöfarliga verksamhet som tillståndet
avser och de vUlkor som skall gälla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 16

Från
koncessionsplikt kan naturvårdsverket enligt 10 § andra stycket
miljöskyddslagen medge undantag (dispens) efter prövning i varje särskilt
fall. Dispensbeslut skall förenas med viUkor om försiktighetsmått. Även
länsstyrelsen kan i vissa fall medge dispens (12 § miljöskyddskungörelsen).

Till
skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna intressen
skall enligt 38 § miljöskyddslagen tillsyn utövas av naturvårdsverket och
länsstyrelserna. I 39 § sägs att tillsynsmyndigheterna skall meddela råd och
anvisningar om lämpliga ålgärder för alt motverka olägenheter av miljöfarUg
verksamhet. Om tillstånd inte givits enligt lagen, kan länsstyrelsen enligt 40
§ första stycket meddela föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud
som är uppenbart behövligt för all lagens bestämmelser skall efterlevas. I
paragrafens andra stycke sägs att tillståndsbeslut inte hindrar länsstyrelsen
från att meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig till följd av
särskUda omständigheter.

I 47
§ miljöskyddslagen finns bestämmelser om handräckning. 1 paragrafens tredje
stycke stadgas alt utmätningsmannen på anmodan av länsstyrelsen skall ombesörja
att åtgärd vidtas, om föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket inte
efterkommes.

Enligt
2 § miljöskyddskungörelsen gäller koncessionsplikt för upplag eller anläggning
för behandling av avfall såsom slam, bark eller avfall från fabrik eller
hushåll, om den tillförda avfallsmängden överstiger 50 ton om året, eller
upplag eller anläggning för behandling av oljeavfall, kemiskt avfall eUer annat
specialavfall (punkt 36). Länsstyrelsen får enligt 12 § kungörelsen pröva
fråga om dispens beträffande upplag eller anläggning som nu sagts, om den
tillförda avfallsmängden inte överstiger 10 000 ton om året.

Enligt
8 § miljöskyddskungörelsen får anläggning för central uppsamling av
oljeavfall, kemiskt avfall eUer annat specialavfall inte inrättas utan att i
god tid dessförinnan anmälan gjorts hos Vänsstyrelsen (punkt 25).
Anmälningsskyldighet föreligger även vid ändring av sådan anläggning (9 §). I
anmälningsärende skall länsstyrelsen enligt 27 § kungörelsen meddela råd eller
anvisningar eller meddela föreläggande om åtgärd eller förbud enligt 40 §
första stycket mUjöskyddslagen eller lämna besked om att anmälan inte
föranleder någon åtgärd. I 28 § miljöskyddskungörelsen föreskrivs att
länsstyrelsen skall samråda med naturvårdsverket, innan länsstyrelsen meddelar
råd och anvisningar eller föreläggande. Vad nu sagts gäller inte, om saken är
så brådskande att samråd inte hinner ske.

Lagen
(1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

Enligt
1 § är det förbjudet att inom landets sjöterritorium dumpa avfall, vare sig
fast ämne, vätska eller gas. Svenskt fartyg eller luftfartyg

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 17

får
inte heUer dumpa avfall i det fria havet. Vidare föreskrivs att avfall som är
avsett att dumpas i det fria havet inte får föras ut ur landet.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan enligt 3 § medge undantag för
dumpningsförbudet i 1 §, om dumpningen kan ske utan olägenhet från
miljöskyddssynpunkt.

Den
som bryter mot föreskrifterna i 1 § kan enligt 5 § dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.

Lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

I
lagens inledande bestämmelser (1 § första stycket) definieras hälso-och
mUjöfarlig vara som ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller
fysikalisk-kemiska egenskaper och hanteringen kan befaras medföra skada på
människor eller i miljön. TUl miljöfarlig vara räknas också vara som innehåUer
eller behandlats med ämne eller beredning som nu sagts, om varan därigenom och
med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människa eller i
miljön. Beteckningen "vara" har i sammanhanget en juridisk-teknisk
funktion och innebär inte detsamma som "vara" i kommersieU mening.
Med hälso- och miljöfarlig vara avses således även avfall som med hänsyn till
angivna egenskaper och hanteringen kan befaras medföra hälso- och miljörisker.
När det är av särskUd betydelse från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt, får
regeringen enligt paragrafens andra stycke föreskriva att vad som i lagen sUgs
om hälso- och mUjöfarUg vara skall gälla även i fråga om annan vara än sådan
som avses i första stycket.

I 2
§ anges att lagen är tillämplig på all slags hantering såsom tillverkning,
transport, förvaring och destruktion.

Enligt
3 § gäller inte lagen vara som är att anse som läkemedel enligt
läkemedelsförordningen (1962: 701).

5 §
innehåUer bestämmelser om försiktighetsmått. Enligt första stycket skall den
som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara vidta de åtgärder och
iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka
skada på människor eller i mUjön. Härvid skall särskilt den som tiUverkar eller
importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i
övrigt från hälso-eller miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med
uppgifter av betydelse från hälso- eller mUjöskyddssynpunkt. Enligt andra
stycket kan regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer meddela
särskilda föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller
märkningsskyldighet enligt första stycket.

Om
det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen eUer
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att hälso-och mUjöfarlig vara av
visst slag får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eUer
att för hantering eller import av sådan vara skall gälla särskUt vUlkor. Fråga om
tillstånd som nu sagts prövas av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 18

myndighet
som regeringen bestämmer (6 §). Enligt 7 § kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av hälso- och miljöfarlig
vara av visst slag. Den som yrkesmässigt hanterar eUer importerar ämne,
beredning eller annan vara är enligt 8 § skyldig att lUl myndighet som
regeringen bestämmer och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna de
uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är
nödvändiga för utredning om varans hälso- eller miljöfarlighet. Myndighet som
regeringen bestämmer får enligt 9 § föreskriva att den som yrkesmässigt
hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om
denna verksamhet.

I
fråga om tillsynen föreskriver lagen att tillsynsmyndighet har rätt alt efter
anfordran erhålla upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt
lagen (12 §). Tillsynsmyndighet får vidare enligt 13 § meddela föreläggande
eUer förbud som uppenbart behövs för alt lagen eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas. Underlåter någon att vidta åtgärd som
åligger honom enligt lagen eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats
med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får
myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

För
tillsynen äger tillsynsmyndighet enligt 14 § tUllräde till område, lokal eller
annat utrymme som användes i samband med hantering av hälso- och miljöfarlig
vara och får där göra undersökning eller ta prov. För uttaget prov utgår inte
ersättning.

Beträffande
ansvar stadgas i 16 § att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift, förbud eller villkor som meddelats med stöd av 5 § andra stycket
eller 68 § döms till böler eller fängelse i högst ett år. Till samma straff
döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot
aktsamhetsbestämmelsen i 5 § första stycket.

Kungörelsen
(1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor

För
att göra centrala bedömningar som kan vara aktuella i fråga om hälso- och
miljöfarliga varor har inrättats ett särskilt organ, produktkontrollnämnden,
som i administrativt hänseende är knutet till naturvårdsverket.

Enligt
50 § kan produktkontrollnämnden meddela ytterligare föreskrifter om
försiktighetsmått och undersöknings- eller märkningsskyldighet enligt 5 §
lagen. Produktkontrollnämnden eller efter bemyndigande av nämnden
polismyndighet kan föreskriva att transport på väg av hälso- och mUjöfarlig
vara får ske endast efter särskilt tillstånd eller, om det är av särskild
betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, förbjuda sådan transport (51
§). Enligt 52 § kan produktkontrollnämnden föreskriva att hälso- och
miljöfarlig vara eller avfallsprodukt av sådan vara får destmeras, konverteras
eller på aimat sätt omhändertagas en-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 19

dast
efter särskilt tiUstånd av nämnden. Med stöd av 53 § kan produktkontrollnämnden
meddela ytterligare föreskrifter enligt 6 § första stycket lagen, såvitt avser
annat särskilt villkor för hantering eller import av hälso- och miljöfarlig
vara än förbud atl hanlera eller importera sådan vara utan särskilt tillstånd.

Enligt
55 § första stycket skall produktkontrollnämnden på begäran av den som saken
angår meddela beslut humvida viss vara med hänsyn tUl sina egenskaper och
uppgivna eller troliga hantering är att anse som hälsofarlig. När det är av
stor betydelse från allmän synpunkt och fÖr-håUandena medger del, får nämnden
enligt andra stycket även meddela beslut huruvida viss vara är att anse som
miljöfarlig.

Vad
gäller tiUsynen föreskrivs i 58 § alt naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen
utövar denna. Dock att arbetarskyddsstyrelsen svarar för tillsynen inom sitt
verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen
utövas den närmare tiUsynen av yrkesinspektionen. I övrigt utövar, med visst
undantag, länsstyrelsen den närmare tUlsynen inom länet och hälsovårdsnämnden
den omedelbara tiUsynen inom kommunen.

Uppkommer
vid tillsyn enligt 58 § fråga huruvida viss vara är att anse som hälso- eller
miljöfarlig, skall frågan underställas produktkontrollnämnden för prövning (59
§).

I 60
§ sägs att tUlsynsmyndighets kostnader för provlagning och undersökning av
prov skall i den utsträckning och enUgt de villkor pro-duktkontroUnämnden
föreskriver ersättas av den i fråga om vars verksamhet provtagningen och
undersökningen utförts. Framgår genom undersökning av prov att brott mot lagen
eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter har blivit begånget, skall den
ansvarige ersätta kostnadema för provtagning och undersökning.

Läkemedelsförordningen
(1962: 701)

Beträffande
oskadliggörande av läkemedel finns bestämmelser i 14 § läkemedelsförordningen.
Enligt denna paragraf skall läkemedel som inte längre är avsett att användas
oskadliggöras. Emballage, vari läkemedel varit inneslutet, och redskap, som
använts tiU läkemedel, skall handhas så, att kvarvarande rester av medlet inte
kan förorsaka skada.

Strålskyddslagen
(1958:110) och förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor

Bestämmelserna
i strålskyddslagen och förordningen om brandfarliga varor är tiUämpliga i fråga
om avfall som utgör radioaktivt ämne resp. brandfarlig vara. Hanteringen av
sådant ämne och sådan vara är underkastad sträng kontroll och i flera avseenden
föreligger tillståndstvång.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 20

Kungörelsen
(1972: 280) om statligt stöd till avfallsbehandling

Enligt
1 § lämnas statligt stöd till behandlingsanläggning som framstår som angelägen
från allmän synpunkt. Stöd utgår dock inte till anläggning avsedd att enbart
behandla hushåUsavfall. I 3 och 4 §§ sägs att stödet till anläggning utgår i
form av bidrag med högst 50 procent av kostnaden för aiUäggningen och de
anordningar som hör tUl denna. Bidrag utgår inle om anläggningen bedöms bli
lönsam från företagsekonomisk synpunkt utan statligt stöd.

Statligt
stöd enligt kungörelsen utgår också till kostnad för lagring tills vidare eller
under viss tid av kemiskt avfall eUer annat avfall som är miljöfarligt (1 §).
Enligt 7 § lämnas sådant stöd i form av statlig garanti för förluster vid
lagringen.

Fråga
om stöd enligt kungörelsen prövas av regeringen, men ansökan om stöd inges till
naturvårdsverket, som inhämtar länsstyrelsens yttrande och sedan med eget
yttrande överlämnar ansökan till regeringen (8§).

Kungörelsen
(1974: 35) om internationell vägtransport av farligt gods

Enligt
1 § skall artiklarna 1 och 2 i den europeiska överenskommelsen om
internationell transport av farligt gods på väg (ADR) och bestämmelserna i
bilagorna A och B lill överenskommelsen lända till efterrättelse i fråga om
sådan här i landet utförd internationell vägtransport som avses i
överenskommelsen. Med farligt gods avses eiUigt artikel 1 i överenskommelsen de
ämnen eller föremål som enligt bilaga A eller B inte får transporteras i
internationell vägtrafik eller som får transporteras endast efter särskilt
tUlstånd. Enligt artikel 2 får gods som inte är uteslutet från transport mottas
tUl transport endast under förutsättning att tUlämpliga villkor i bilagorna A
och B uppfyllts. BUagorna innehåller detaljerade tekniska föreskrifter om bl.
a. förpackning, märkning och transport av de olika ämnen och föremål som
omfattas av överenskommelsen. Föreskrifterna är avsedda att såvitt möjligt
eUminera risken för olyckor.

Anm.
I del II av arbetsgruppens betänkande har lämnats en
redogörelse för gällande bestämmelser med anknytning till bilskrotningsfrågan.

4
Myndigheter och organisationer

4.1
Myndigheter

Statens
naturvårdsverk

Naturvårdsverket
är central förvaltningsmyndighet för ärenden om bl. a. renhållning utomhus. Det
är vidare verkets uppgift att skapa överblick över hela arbetsområdet rörande
såväl renhållning som avfallsbehandling. Verket skall fortiöpande följa
utvecklingen och utarbeta

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 21

råd
och anvisningar för renhållning och avfallshantering. Inom verket finns en
särskild arbetsenhet för renhållnings- och avfallsfrågor (RA-en-heten).
RA-enheten har omfattande planerings- och utredningsuppgifter, som fordrar
samverkan mellan olika myndigheter, institutioner och organisationer.
Naturvårdsverket har därför tillsatt en särskild referensgrupp för
renhållnings- och avfallsfrågor. Gmppen har till uppgift att ge råd och förslag
beträffande verkets arbete och att främja information och samordning inom arbetsområdet.
Till referensgruppen har knutits två arbetsgrupper för kommunalt resp.
industrieUt avfall. Arbetsgruppen för kommunalt avfall har till uppgift att
följa utvecklingen vad gäller behandlingsmetoder för avfall. Målsättningen är
att åstadkomma underlag för riktlinjer beträffande hanteringen. Arbetsgmppen
för industriellt avfall skall följa utvecklingen vad gäller industriellt avfall
och deltas hantering bland annat genom kartering av industriavfallet,
förmedling av material av avfallskaraktär och tjänster avseende behandling eUer
tillvaratagande av sådant m. m.

Dispensansökningar
enligt miljöskyddskungörelsen prövas av bl. a. naturvårdsverket. De ärenden som
gäller avfallshantering har under senare tid visat markant ökning och enligt
verkets bedömning kommer de att öka än mer i framtiden.

Till
naturvårdsverket är vidare knutet en särskild produktkontrollbyrå som har att
handlägga ärenden enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Koncessionsnämnden
för miljöskydd

Koncessionsnämnden
lämnar tillstånd till miljöfarlig verksamhet efter prövning enligt
miljöskyddslagen. Anläggning för behandling eller deponering av avfall, om den
tillförda avfallsmängden överstiger 50 ton om året eller anläggning för
behandling av oljeavfall eller annat specialavfall, får inte anläggas utan
tillstånd eller dispens.

Vid
prövning av koncessionsansökningar ingår bedömning av hur avfall från
verksamheten hanteras.

Övriga
centrala myndigheter

Central
förvaltningsmyndighet rörande hälsovård och hygien är s o-cialstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen
är central förvaltningsmyndighet för bl. a. arbetarskyddsfrågor och skall
tillsammans med naturvårdsverket utöva tillsyn rörande lagen om hälso- och

'
Gruppen består av representanter för naturvärdsverket, en person med erfarenhet
från länsstyrelsernas naturvårdsverksamhet och ytterligare åtta medlemmar som
utsetts på förslag av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen. Svenska
kommunförbundet, Sveriges industriförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien,
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning och Svenska renhållningsverksföreningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 22

miljöfariiga
varor. Under arbetarskyddsstyrelsen sorterar yrkesinspektionen som på regional
nivå har tUlsynsuppgifter enligt lagen om hälso- och mUjöfarliga varor. Till
arbetarskyddsstyrelsen är vidare knutet arbets medicinska institutet som
bedriver utredning, forskning m. m. inom arbetsmedicin, yrkeshygien m. fl.
områden. Statens strålskyddsinstitut är tillsynsmyndighet enligt
strålskyddslagen.

Vidare
kan nämnas styrelsen för teknisk utveckling (STU) och det nyligen inr'ättade
industriverket. Genom STU anslås en stor del av medlen för forsknings- och
utvecklingsarbete inom avfallshanteringsområdet. Industriverket har bl. a. alt
meddela föreskrifter rörande hantering av brandfarliga och explosiva varor.
Den närmare tUlsynen över efterlevnaden av författningen rörande brandfarliga
och explosiva varor utövas av statens brandinspektion.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna
är tiUsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och har befogenhet atl ingripa i
sådana fall då det uppenbart krävs för att lagens bestämmelser skall
efterlevas. Framställning om dispens från det lagstadgade
renhållningsmonopolet görs av kommunerna till länsstyrelsen. Besvär över
kommunal myndighets beslut enUgt kommunala renhållningslagen eller
hälsovårdsstadgan anförs hos vederbörande länsstyrelse. Även efterlevnaden av
den kommunala renhållningslagen bevakas av länsstyrelserna.

Hälsovårdsfrågor
och hygieniska aspekter som rör avfallshanteringen handläggs och övervakas av
länshälsovårdskonsulenter och länsläkaror-ganisationerna.

Kommunerna

Enligt
kommunala renhållningslagen har kommunen skyldighet att ta hand om allt
hushållsavfall. Kommunen har också det yttersta ansvaret för renhållningen i
naturen. Kommunen har även möjlighet att utvidga renhållningsmonopolet till att
omfatta t. ex. industriavfall.

I
kommunen handläggs och bevakas avfallsfrågorna av hälsovårdsnämnd och
byggnadsnämnd. Hälsovårdsnämndernas uppgifter regleras av hälsovårdsstadgan och
kommunala renhållningslageii. Byggnadsnämnden har att svara för efterlevnaden
av bl. a. förordningen om brandfarliga varor.

För
exempelvis Stockholmsregionens del handläggs en del planerings-och
samordningsfrågor av regionalplanekontoret vid Stockholms läns landsting som
nyligen framlagt en skiss tiU plan för avfallshantering i Stockholmsregionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 23

4.2
Organisationer m. m.

Rådgivnings-,
utrednings- och kartläggningsverksamhet inom avfallsområdet bedrivs av ett
stort antal organ.

Vissa
landsting har tillsatt särskUda arbetsgrupper eller delegationer för
avfallsfrågor och bl. a. låtit utreda hanteringen av sjukhusavfall.
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (S p r
i) har utarbetat praktiska råd till socialstyrelsens råd och anvisningar
beträffande hantering av sjukhusavfall. Spri arbetar vidare med specifikationer
för förbränningsugnar för sjukhusavfall (se vidare kapitel 16).

Svenska
kommunförbundet ger råd till kommunerna i renhållnings- och hälsovårdsfrågor,
t. ex. beträffande taxor och entreprenadavtal, återviiming,
renhållningsplanering, ackordsfrågor och tolkning av lagstiftning. Inom
förbundet handläggs dessa frågor av hälsovårdssektionen och
organisationsavdelningen.

Sveriges
Industriförbund och dess branschorganisationer sysslar i viss utsträckning med
avfallsfrågor. Bl. a. finns en särskild re-cycling-grupp som diskussionsforum
för återvinningsfrågor. Denna gmpp sorlerar under förbundets
miljövårdskommitté. I detta sammanhang bör också nämnas konferensen Industrins
återvinningsdag i januari 1973 och fackmässan Elmia i Jönköping som 1973 hade
temat renhållning och avfallshantering. Industriförbundets livsmedelsgrupp har
en speciell miljövårdskommitté, där bl. a. avfallsfrågor behandlas.

Vid
Sveriges mekanförbund, branschorganisation för verkstadsindustrin, finns en
miljövårdskommitté med representanter från forskningsutskotlen inom avdelningen
för verkstadsteknik, Sveriges mekanförbunds slandardcentral (SMS), Svenska
gjuteriföreningen samt en representant från Sveriges verkstadsförening. Bl. a.
behandlas avfallshantering.

Även
inom andra branschföreningar bedrivs utredningsarbeten rörande avfall, t. ex.
inom Svenska gjuteriföreningen. Svenska gmvföreningen, Jernkontoret och
Sveriges plastförbund.

Kommunernas
konsultbyrå, K-k o n s u 11, är ett av Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet ägt konsultförelag. Byrån har en speciell avdelning för
avfallshantering.

Konsultföretaget
Vattenbyggnadsbyrån AB har en speciell avfallsgrupp.

Angpanneföreningen
arbetar med frågor som gäUer bl. a. värme- och kraftutvinning vid förbräiming
av avfall.

S
e 11 b e r g Engineering AB är ett nyligen startat företag för internationeU
konsulterande verksamhet framför allt inom avfallshanteringsområdet.

Vid
Ingenjörsvetenskapsakademien (I V A) bedrivs bl. a. viss utredningsverksamhet
på avfallsområdet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 24

Svenska
teknologföreningen (STF) har sedan länge behandlat avfallsproblem. En under
åren 19691971 verkande slamkom-mitté och en under 19711972 fungerande
avfallsgrupp har följts av deltagande i de utredningar som bedrivs vid IVA.

Svenska
utvecklings AB (SU) studerar vissa frågor på avfallsområdet,

Inom
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (I V L) pågår sedan år 1972 ett
forsknings- och utvecklingsprogram rörande avfall från hushåll, industriell
verksamhet m. m. Institutet drivs enligt avtal gemensamt av staten och
Stiftelsen Industrins vatten- och luftvårdsforskning.

Vidare
kan nämnas Stiftelsen Svensk återvinning och Återvinnings-system AB (A S A B)
och SAKAB vars verksamhet beskrivs närmare i senare avsnitt i betänkandet.

I en
rapport från IVA-STF Underlagsmaterial nr 1 lämnas en bred redovisning av
bl. a. myndigheter och organisationer som på ett eller annat sätt har
verksamhet på avfallsområdet. Arbetsgmppen hänvisar för ytterligare
information tUl denna rapport.

5
FoU - Forskning och utveckling

Naturvårdsverket

Under
budgetåret 1973/74 har forskningsnämnden anslagit drygt 1 milj. kr. till
forskning inom avfallshanteringsområdet. Huvudsakligen berör denna forskning
slamhanteringen. I samarbete med STU har verket startat ett flerårigt projekt i
stor skala med samkompostering av slam och hushållssopor. En
komposteringsanläggning har byggts i Laxå kommun. Forskningsarbetet bekostas av
naturvårdsverket med 1,65 milj. kr. under en 3-årsperiod,
anläggningskostnaderna av STU och driftskostnaderna av kommunen.

Vid
verkets R A-e n h e t genomförs karteringar av avfall av olika slag. Resultat
har redovisats beträffande baskemikalieinduslrin, järn, stål- och
ferrolegeringsverk samt oljeraffinaderier. För närvarande utreds frågan om
avfall från användning av härdsalter.

Även
inom verkets undersökningslaboratorium bedrivs forskning på avfallsområdet.

Styrelsen
för teknisk utveckling (STU)

STU:s
nämnd för miljövårdsteknik har ett särskilt program för avfallsområdet. Vissa
medel anslås dessutom genom STU:s nämnder för livsmedelsteknik och
verkstadsteknik.

Under
budgetåret 1973/74 anslås ca 3,5 milj. kr. till avfallsforskning fördelade på
ett tjugotal projekt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 25

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA)

IVA
har tillsammans med Teknologföreningen tillsatt en ledningsgrupp för
avfallsanvändning, som arbetar med flera utredningar.

Flera
av dessa utredningar har avslutats och redovisats i rapporter. Bl. a. har
livsmedelsindustrins och jordbrukets avfallshantering special-studerats, liksom
aluminium- och PVC-omsätlningen i Sverige. I ett antal rapporter ges
översikter över avfallshantering och återvinning i vissa länder (England,
Frankrike, Västtyskland, Nederländerna, USA, Sovjet och Japan). IVA har också i
en publikation behandlat frågan om materialomsättningen i samh"ället.

IVL

Genom
ett mellan staten och Stiftelsen Industrins vatten- och luftvårdsforskning
träffat avtal om gemensam finansiering av ett program för FoU-verksamhet på
miljövårdsområdet inbegrips även avfallsfrågor. För budgetåret 1974/75
disponeras 1,4 milj. kr. för denna forskning. Med anledning av den ökade
satsningen på avfallsområdet har inom IVL utarbetats en särskild PM betr.
forskningsbehovet inom avfallsområdet till vUken hänvisas.

övrigt

Statens
råd för byggnadsforskning anslog för budgetåret 1972/73 ca 320 000 kr. för två
projekl inom avfaUsområdet. Det ena behandlar transporter från
byggarbetsplatser och det andra materialomsättningen i samhället.

Forskning
om avfall sker i viss omfattning även vid AB Atomenergi i Studsvik och vid
FOA. Dessutom lämnar statens råd för skogs- och jordbruksforskning vissa
anslag.

Stiftelsen
Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning har sedan 1971 genomfört ett
stort utvecklingsprojekt i syfte att minska utsläpp från
tillverkningsprocesser. Totalt satsas 24 mUj. kr. varav 6 milj. kr. utgör
statsbidrag. Detla projekl har nu avslutats.

Svenska
Förpackningforskningsinstilutet, som tillkom genom ett avtal 1970 mellan STU
och Stiftelsen Svensk Förpackningsforskning, bedriver forskning liksom
dokumentation och viss utbildning inom förpackningsområdet.

Vid
universitet och högskolor bedriver ett flertal institutioner FoU inom eller i
anslutning till avfallshanteringsområdet. Som exempel kan nämnas att en
forskningskatalog rörande miljövårds-forskning vid högskolor och
forskningsinstitut i Stockholm upptar 37 olika projekt under rubriken
avfallshantering. I en motsvarande katalog från Lunds universitet är 5 projekt
upptagna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 26

Totalt
torde omkring 6 mUj. kr. i statliga bidrag nu utgå till avfallsforskning.

Även
industrier och branschföreningar finansierar FoU. Omfattningen av denna
forskning är svår att i dag uppskatta.

En
översikt över FoU beträffande olika avfallskategorier har redovisats i
jordbruksutskottets belänkande 1973: 31 samt i underlagsmaterial nr 1 från
IVA-STF:s utredning om avfallshantering och åter\'inning.

6
Statliga utredningar

Utredningen
rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfall (UKA)

I
mars 1971 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande
omhändertagande och behandling av kemiskt avfall in. m. Utredningen har
hittills överlämnat följande betänkanden.

1. Kemiskt
avfall uppgifter och organisation (Ds 1971: 8). Utred

ningsförslagen resulterade bl. a. i (prop. 1972: 1):

50 % -igt statsbidrag tUl
behandlingsanläggningar för kemiskt avfall

lagringsgaranti för kemiskt
avfaU där godtagbara behandlingsmetoder saknas

ökade resurser till
naturvårdsverkets RA-enhet

IVL:s forskningsprogram har
kompletterats med särskilda medel för avfallsforskning (efter kompletterande
betänkande från UKA, Ds Jo 1972: 2).

2. Kemiskt
avfaU uppgifter och organisation, del II (Ds Jo
1973: 1).

Förslagen
redovisas i kapitel 14, avsnitt 14, och tas upp till behandling i anslutning
till arbetsgruppens överväganden och förslag (avsnitt 14.15).

3. Anläggningar
för mottagning av oljeblandat barlastvatlen (Ds K

1973: 4).

Utredningen
föreslår att huvudmannen för den anläggning varifrån olja och oljeprodukter
utlastas skall vara skyldig atl inrätta och driva anläggning för mottagande av
oljerester. Sjöfartsverket föreslås få i uppdrag att i samråd med
oljebranschen och rederinäringen samt med naturvårdsverket lägga fram förslag
om i vilka hamnar sådana anläggningar skall finnas.

4. UKA
har nu kvar uppdraget om omhändertagande av alla slags ke

mikalier och kemikalieresler från fartyg. Betänkande väntas under 1974.

Miljökostnadsutredningen

Miljökostnadsutredningen,
som tUlkaUades i oktober 1971, har tiU uppgift att kartiägga vilka kostnader
som är förenade med olika åtgärder inom miljövårdens område. Även frågan om
kostnadsfördelningen mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda skall prövas
liksom även

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 27

frågor rörande vilka metoder som skall användas för atl en
riktig kostnadsfördelning skall uppnås.

Två av utredningens fem delutredningar behandlar
avfallsfrågor.

1. Effekterna av den särskilda avgiften på förpackningar
(uppdrag

från riksdagen).

Utredningen har i ett delbetänkande (SOU 1974: 44)
redovisat effekterna hittills av denna avgift och därvid bl. a. konstaterat
att avgiften inte haft någon mer betydande inverkan på kostnader,
sysselsättning och miljö. Man har dock kunnat konstatera att returglasets andel
av den totala konsumtionen ökat. Nästa delstudie från utredningen avses utmynna
i elt ställningstagande till behovet av miljöpolitiska styrmedel inom
dryckesförpackningssektorn och hur sådana styrmedel skall utformas. I en
tredje etapp avses diskussionerna vidgas för alt anpassa förslagen tiU alt
omfatta hela förpackningssortimenlel.

Nästa delrapport väntas omkring årsskiftet 1974/75.
Slutrapport beräknas till omkring 1/7 1975.

2. Renhållningslagens tillämpning och kostnader.

Slutbetänkande tidigast omkring 1/7 1975.

Miljöforskningsiitredningen

Miljöforskningsutredningen tillkallades i maj 1972. Den
har till uppgift att pröva hur en bättre samordning av miljövårdsforskningen
skall kunna ske. Vidare skall utredningen bl. a. föreslå ålgärder i syfte dels
all förbättra avnämarnas inflytande över forskningsmedlens användning dels att
snabbare ställa forskningsresultaten till avnämarnas förfogande. Utredningen
skall också pröva frågan om hur den svenska miljövårdsforskningen skall
samordnas med forskningen i andra länder och inom internationella organ.

Utredningen väntas lägga fram sitt slutbetänkande under
november 1974.

A ka-utredningen

Utredningen tUlkaUades i början av 1973. Uppdraget är atl
på olika sätt belysa frågan om hanteringen av kärnkraftens högaktiva avfall.

Utredningen överlämnade i juni 1974 en lägesrapport
Kärnkraftens högaktiva avfall (Ds 11974: 6).

Genom tilläggsdirektiv skall utredningen fortsättningsvis
även belysa frågan om det låg- och mellanaktiva avfallet.

7 Regional avfallshantering

Avfallshanteringen torde i många fall kutma göras mera
rationell om kommun- och länsgränser kan brytas. Miljöriktiga hanteringsmetodei
torde också lättare kunna bli möjliga vid regional samverkan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 28

I
en storstadsregion med hård konkurrens om markutnyttjandel och med stora
avfaUsmängder krävs lämpliga markområden för avfallshanteringen. Regional
samverkan kan bli nödvändig.

Svenska
kommunförbundet tog i mitten på 60-lalet initiativ lill en utredning för att
närmare undersöka de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett
interkommunalt samarbete rörande avfallshantering. Som undersökningsområde
valdes nordvästra Skåne. Utredningen (K-Konsult 1966) visade atl samarbetsidén
ur ekonomisk-teknisk synpunkt var bärkraftig. Med statliga medel igångsattes
därefter, på initiativ av länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län, de
första översiktliga länsulredningarna (K-Konsult 1967). Ytterligare
länsulredningar följde med länsstyrelserna som initiativtagare och huvudmän.

De
första utredningarna visade att ett interkommunalt samarbete erbjöd många
fördelar. Kommunförbundet påtog sig därför huvudmannaskapet för utredningar
rörande övriga delar av landet. Utredningsarbetet igångsattes 1967 genom
K-Konsult.

Utanför
utredningen kom att ligga kemiskt avfall, slam från avloppsreningsverken samt
skrotbilar.

Huvuduppgiften
i dessa översiktliga utredningar har varit alt finna ett ekonomiskt optimum
meUan ökande transportkostnad och den med större anläggningar sjunkande
behandlingskostnaden. Resultatet av en sådan optimering visar inom vUka
geografiska gränser ett samgående i renhållningsfrågan är lämplig.

Utredningarna
är nu färdigställda och redovisade.

I
anslutning till dessa översiktliga utredningar bUdades Interkomm.u-nal
Avfallsbehandling AB (INTERKAB) med staten och kommunförbundet som gemensamma
ägare, för att driva på utvecklingen. Arbetet gick främst ut på att skapa en
samverkan och en gemensam planering av avfallshanteringen inom större regioner.
Bolaget är numera helägt av utvecklingsbolaget men funktionen ligger i
kommunförbundet.

De
översiktliga utredningarna var tänkta som underlag för fortsatta diskussioner
om samarbete. Kommunerna själva fattar dock besluten om elt fortsatt arbete.

Den
totala planeringen har indelats i tre utredningsetapper, varav översikten utgör
den första. Den andra skall utgöra en uppföljning och en mera detaljerad
påbyggnad, med bl. a. noggrann inventering av avfallsmängder,
behandlingsmetoder, placering och utformning av behandlingsanläggningar med
hänsyn lill exempelvis föroreningsrisker samt preliminära kostnadskalkyler.

Den
tredje etappen omfattar detaljprojektering samt plan för insamlings- och
transportrutiner.

Omkring
1970 planerade kommunförbundet också en riksomfattande inventering av
industriavfall. I vissa län och kommuner har den översiktliga planeringen
följts av fortsatt planering.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 29

Länsutredningarna
har dock ännu inte lett fram tUl någon större regional samverkan och tUlgång
tiU billiga soptippar spelar sannolikt in här. Eventuellt kan den kommunala
renhållningslagen innebära en viss osäkerhet i kommunerna beträffande regionalt
samarbete.

Kommunförbundet bearbetar
nu materialet från utredningarna inom sin hälsovårdsbyrå. Förbundet avser dock
inte ännu att gå ut aktivt för genomförande av åtgärdsprogram. Dessutom torde
utredningarna nu behöva kompletteras.

För Stockholmsregionens
del har Stockholms läns landsting nyligen lagt fram en skiss till plan för
avfallshantering i Stockholm. Skissen, som föregåtts av en utredning om
avfallshantering i Stockholmsregionen, är utförd av Storstockholms
renhållningsutredning (STRUT). Utredningen har diskuterat mål för
avfallshanteringen i stockholmstrakten och skisserat ett handUngsprogram i tre
etapper.

I
den första etappen föreslår utrednmgen snabbast möjliga avveckling av de
nuvarande öppna tipparna och täcktipparna i närheten av bebyggelse eller i de
områden som i Regionplan 73 anvisas för rekreation. I dag finns ett 30-tal
tippar över hela regionen, vilka föreslås avvecklade till ett fåtal större
deponeringsområden vid Hagbytippen i norr ochSofie-lundstippen i söder, som de
sista stora deponeringsområdena.

I
etapp 2 skall mark reserveras för ett fåtal regionala storlippar belägna så
att de inte stör bebyggelse och rekreationsområden eller orsakar
vattenföroreningar.

I
den tredje etappen skall avfallshanteringen kunna övergå till etl system med
höggradig återvitming exempelvis genom pyrolys.

Utredningen
föreslår vidare att altemativa markområden undersöks vidare. I det fortsatta
regionplanearbetet bestäms antal och läge för nödvändiga deponeringsplatser.
Dessutom rekommenderas fortsatta utredningar.

I Göteborgs kommun har en
utredning genomförts för att belysa hur ett regionalt omhändertagande av
kemiskt avfall m. m. kan organiseras och praktiskt genomföras inom regionen på
ett från miljö- och säkerhetssynpunkt tiUfredsställande sätt. I första hand
skall befintliga och på kort tid etablerbara kommunala, interkommunala och
privata resurser utnyttjas och samordnas så att en snabbt fungerande verksamhet
kan åstadkommas. Ett särskiU bolag för behandling av avfall har bildats,
Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, GRAAB.

8
Internationellt

8.1
Intemationella konventioner

Dumpning
i haven av avfaU av olika slag regleras numera av två konventioner O s I o-k
onventionen och L o n d o n-k o n v e n-t ionen.

7
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 30

Oslo-konventionen,
som omfattar Nordostatianten inkl. de svenska Västkustvattnen, undertecknades
den 15 febmari 1972. Konventionen har nu trätt i kraft och ett första möte
hållits i kommissionen. Londonkonventionen, som är global, öppnades för
undertecknande den 29 december 1972. Hittills har ett trettiotal stater
(däribland Sverige) anslutit sig tUl konventionen.

Båda
konventionerna är uppbyggda på principiellt samma sätt med én s. k.
"svartUsta" omfattande bl. a. klorkolväten, kvicksUver och kadmium.
En s. k. "grålista" reglerar dumpningen av större mängder avfall
innehållande bl. a. arsenik, bly, cyanider och fluorider. Reglerna för
handhavandet av högaktivt radioaktivt avfall skaU utformas av lAEA i Wien.

Förhandlmgar
om en heltäckande konvention till skydd av Östersjön avslutades med
undertecknanden i Helsingfors den 22 mars 1974, då Danmark, Finland, de två
tyska statema. Polen, Sovjet och Sverige signerade Helsingfors-konventionen.
Denna omfattar dumpning, landbaserade utsläpp samt regler för sjöfartens
miljöeffekter. På den svarta listan, annex I, står DDT och PCB. Giftiga substanser
såsom kvicksUver, kadmium, antimon, arsenik, fenoler, cyanider och radioaktiva
ämnen förekonuner i annex II.

Den
5 april imdertecknade miljöministrarna i Danmark och Sverige en överenskommelse
för skydd mot föroreningar i Öresund, överenskommelsen reglerar i första hand
tätorternas avloppsutsläpp men föreskriver också effektiva åtgärder för att
minska utsläppen av föroreningar från industrierna i Öresunds-området.

Det
bmkar anges att 1/1 O-del av havens föroreningar kommer via dumpning och 9/10-delar
från landbaserade utsläpp. För att komma tillrätta med detta inbjöd den
franska regeringen Oslo-konventionens stater till överläggningar om en
konvention för att reglera landbaserade utsläpp tUl haven. På det tredje mötet
i Paris den 1921 febmari 1974 kunde man enas om en konventionstext
Paris-konventionen. I konventionen förbinder sig staterna att vidta långtgående
åtgärder för att förhindra marina föroreningar. På den svarta listan står bl.
a. klor-kolväten, kvicksilver, kadmium och vissa oljeprodidcter. Gråhstan omfattar
ett stort antal ämnen. De radioaktiva utsläppen regleras i ett särskilt annex.

8.2
Intemationella organisationer

WHO

WHO:s
europakontor arbetar f. n. med att ta fram en handbok rörande avfallshantering
("Manual on Solid Waste Management"). Denna ingår som en del i ett
långsiktigt program rörande föroreningskontroll. I handboken behandlas bl. a.
kemiskt avfall ("toxic and other hazardous

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 31

waste").
En arbetsgmpp har dessutom avlämnat en rapport med slutsatser och
rekommendationer beträffande hantering av kemiskt avfall.

Under
1978 beräknas handboken vara helt färdigställd.

WHO:s
europakontor har även i andra sammanhang genom olika arbetsgmpper behandlat
avfallsfrågorna.

Dessutom
har man i Zurich skapat ett referenscentrum för frågor om avfall (International
Reference Centre for Waste Disposal). Detta organ som började sin verksamhet
1968, har en stab på sju personer och avser att verka genom i huvudsak tre
aktiviteter dokumentation, utbildning och FoU.

OECD

Under
1973 arbetade en arbetsgrupp för avfallsfrågor (Joint Policy Is-sues Group on
Waste Disposal), gemensamt tillsatt av miljökommittén, jordbmkskommUtén, och
industrikonunittén.

Som
en följd av gmppens slutrapport tillsatte miljökommittén 1974 en avfaUsgrupp
(Waste Management Policy Group), vUken fick i uppdrag att inom en tvåårsperiod
i huvudsak genomföra det av den första poUcygmppen föreslagna programmet, som
innebär:

att göra ett antal studier som
visar vilken policy de olika medlemsstaterna har och föreslå lösningar för
framtiden med avseende på teknik, lagstiftning och ekonomi

på gmndval av dessa studier
utvärdera och föreslå en övergripande policy beträffande avfallshantering.
Denna poUcy skall bl. a. ha som mål att minska den totala avfaUsproduktionen,
öka återanvänd-ningen av avfall samt minska mUjöriskema vid hanteringen av avfall.

ECE

FN:s
ekonomiska europakommission avser att under 1975 genomföra ett seminarium om
avfallsfrågor (Collection, Disposal, Treatment and Recycling of Solid Wastes).
Inför detta seminarium har en enkät utsänts som skall klarlägga den nuvarande
situationen på avfallshanteringsområdet i medlemsländerna. Seminariet avser
att med avseende på såväl kommunala som industriella avfall arbeta med tre
teman

Minskning och behandling vid
källan

Planering och
hanteringsförfaranden

Återvinning och återanvändning.

Dessutom
har ECE påbörjat ett arbete för att dra upp riktiinjer för ECE:s verksamhet
betr. bl. a. giftigt avfaU (Discharges of Toxic Chemicals and Toxic Wastes)
efter samråd med andra internationella organisationer.

Vidare
planeras ett expertmöte imder januari 1975 för att diskutera uppläggningen av
ett seminarium för att belysa möjligheterna att få

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 32

fram
en teknologi som ger små avfallsmängder (Principles, Concepls and Praclices of
non-vfaste technology).

EG

EG-kommissionen
har nyUgen antagit ett utkast tUl direktiv rörande hanteringen av avfallsoljor.
Kommissionen föreslår bl. a. ett licensgiv-ningsförfarande beträffande företag
som insamlar eller behandlar avfallsolja. Den insamlade avfallsoljan föreslås
brännas under värmeåtervinning eller regenereras till smörjolja.

Vidare
studeras frågan om hantering av miljöfarligt avfall (toxic and other hazardous
waste) med syfte att utveckla ett optimalt system för denna hantering i
medlemsländerna.

EG-kommissionen
har dessutom startat studier beträffande förpackningsavfall.

Sedan
tidigare pågår dessutom inom det s. k. "COST"-programmet verksamhet
beträffande frågor om slam från kommunala avloppsreningsverk.

Nordiska
ämbetsmannakommittén för miljövårdsfrågor

Ämbetsmannakommittén
har tillsatt en särskild nordisk arbetsgrupp rörande avfallsfrågor. Gmppen har
i juli 1974 avlämnat sin slutrapport, som redovisas i kapitel 14.

ISWA

ISWA
(International Solid Wastes and Public Cleansing Association) är en ideell
organisation som arbetar med frågor om renhållning och av--fallshantering,
huvudsakligen genom utgivande av tidskriften ISWA Information Bulletin och
genom att arrangera kongresser (bl. a. i Prag 1972 och Montreal 1974).

8.3
Enskilda länder

I
detta avsnitt ges en mycket kort beskrivning av avfallssituationen i några
enskilda länder. Sammanställningen bygger främst på material som samlats in av
OECD:s avfallsgrupp. För en fylligare beskrivning hänvisas till rapporter från
IVA-STF :s utredning om avfallshantering och återvinning där bl. a. olika
länders avfallshantering och avfallssituation beskrivs.

Väst-Tyskland
Följande avfallsmängder anges för år 1970 i milj. ton.

Hushåll 918

Industri 4

Olja
och kemiskt avfall 2

Slam
från reningsverk 18

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 33

Ett
omfattande program har nu startats för att studera bl. a. reduktion av
avfallsmängder, återvinning, bättre deponeringsmetoder samt utredning av
deponeringskostnader. Huvudprincipen är att den som förorenar skall betala.

10
arbetsgrupper har tiUsatts för att studera olika industrityper: papper, glas,
plast, gummi, metaller, metallslam och aska, kemiskt avfall, jordbmksavfall,
djuravfall samt organiskt slam. Preliminär utvärdering och förslag beräknas ske
inom det närmaste halvåret.

Ny
lag om farligt avfall förbereds som bl. a. kommer att kräva bättre kontroll,
ökat ansvar för producenten och tillstånd för transporter.

För
uppmstning och modernisering av avfallssektorn under en 10-årsperiod har beräknats
2,8 miljarder DM (1972).

Inom
ramen för regeringens miljövårdsprogram satsas under en 10-årsperiod 45 mUj. DM
för forskning inom avfallsområdet (bl. a. kemiskt avfall, pyrolys och
separering för återanvändning).

Frankrike

Följande
avfallsmängder anges för år 1972 i mUj. ton.

HushåU 1011

Industri 11

Gravbrytning
och mineralberedning 117

För
hushållsavfall är den dominerande behandlingsmetoden deponering. Dock fiims
idag 85 förbränningsanläggningar och 65 anläggningar för kompostering.

Vad
gäller industrins avfall förekommer en viss återvinnmg. Följande
återvinningsprocent anges: papper 33, jäm och stål 25, koppar 57, aluminium
34.

Statsbidrag
tUl behandlingsanläggningar (2050 %) finns för kommunalt avfall, liksom lån
med låg ränta. I vissa fall har statsbidrag även utgått till anläggningar för
industriavfall,

I
ett aktuellt förslag tUl avfallslag slås producenternas ansvar fast. Dessutom
regleras skyldigheterna för industrier och kommunala entreprenörer vad gäller
avfallshantering.

Innevarande
år satsas ca 10 milj. Francs på avfallsforskning. Bl. a. har startats en
försöksanläggning för pyrolys.

Storbritannien

Den
totala mängden industriavfaU uppskattas tiU 11 milj. ton/år (1972).

Flera
arbetsgrupper har utrett olika avfallsfrågor, såväl hushållsavfall som kemiskt
avfall. Detta arbete har legat tiU gmnd för ny lagstiftning, där främst det
kemiska avfallet kommer att regleras. I september 1974 överlämnades från
mUjövårds- och industriministerierna en policy-för-klaring på avfallsområdet
War on Waste.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 34

Av
det kemiska avfallet deponeras idag ca 90 % tillsammans med annat avfall.
Endast en liten del återanvänds. Antalet behandlingsanläggningar är få.

Forskning
och undersökning pågår för att finna lämpliga deponeringsplatser för olika
typer av avfall. Totalt satsas ca 2 milj. pund varav ca 1 milj. på
återanvändning. Bland forskningsprojekten ingår frågor om avfallslagring,
insamling och deponering av avfall, pyrolys samt se-parationsmetoder.

Nederländerna

Följande
avfaUsmängder anges för år 1970 i milj. ton.

Hushåll 4

Industri 1

Kemiskt
avfall 1,31,5

Slam 0,7

En
lag om kemiskt avfall och olja finns sedan 1973, som bl. a. kräver tUlstånd för
hantermg av kemiskt avfall och bokföringsskyldighet för den som behandlar
avfallet. Kostnaderna för hanteringen skall betalas av avfallsproducenten.

Sedan
1972 finns arbetsgrupper inom olika återvinningsområden. Bl. a. studeras
möjUghetema för återvinning av giftigt avfaU, t. ex. kvicksUver- och
kromhaltigt avfall.

Förslag
finns tiU en förbränningsanläggning för fast kemiskt avfall på en konstgjord ö
i Nordsjön. Resursema för deponering av kemiskt avfall på land är f. n.
otUlräckliga. Ett mindre antal privata hehandlingsföretag finns idag för
behandlmg av kemiskt avfaU.

Japan

Följande
avfaUsmängder anges

Hushållsavfall
(1975) 44 000 000 ton/år

Industriavfall
(1972) 2 000 000 ton/dag

(700
000 000 ton/år)

Ar
1969 behandlades hushållsavfallet enligt följande:

förbränning tippning kompost div.

51
% 35 % 1 % 13 %

Ett
informationscentram för avfallsfrågor har startats inom det ansvariga
ministeriet för att ge bl. a. anvisningar om avfallshantering och behandling.

Principer
för avfallsbehandling finns i lagen "Waste Disposal and Public Cleansing
Law" från 1971. Enligt denna lag gäller i princip kommunalt ansvar för
hushållsavfall och producentansvar för industriavfall.

Möjlighet
tUl statsbidrag finns i dag till behaiiclljngsanlägsningar.

Två
5-årsprogram för avloppsvattenbehandling och deponering av av-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 35

faU
(196367, 196771) har genomförts. Ett nytt program gäller för 19711975 för
vUket anslås 26 mUjarder yen.

För
att öka återvinning från avfaU har bildats ett särskilt Clean Japan Center med
följande aktiviteter:

databank för resursåtervinning

undersökning, forskning och
förslag till återvinning för att spara energi och naturresurser.

USA

Följande
avfallsmängder anges för 1970 i mUj. ton.

Hushåll 120

Industri 110

Gmvor 1700

1973
uppskattades mängden kemiskt avfall till 10 milj. ton/år och visar en
tillväxttakt på 510 %/år.

Lagstiftningen
anses bristfällig och mycket varierande mellan olika delstater.

Vissa
privata företag finns för behandling av avfall. Kapaciteten är f. n. 2,5 mUj.
ton/år för kemiskt avfall vUket är ca 25 % av behövlig kapacitet. Ändå
utnyttjas denna kapacitet ej helt.

Enligt
gjorda undersökningar skulle 5 större och 15 mindre anläggningar erfordras
till en kostnad av 940 mUj. dollar och en driftskostnad på 620 milj. dollar/år
för att kunna ta hand om det miljöfarliga avfaUet. Vissa möjligheter tiU
statsbidrag finns.

Följande
återvinning i procent anges för olika metaller m. m.:

aluminium 48

koppar 61

bly 42

zink 14

nickel 40

stål 26

rostfritt
stål 88

papper 24

textUier 17

smörjolja 25

Ar
1973 satsades meUan 200 och 300 milj. kr. på FoU. Innevarande år har detta anslag
skurits ned då man anser att det numera finns metoder och att delstaterna bör
ta över ansvaret i ökad utsträckning.

Australien

Den
totala avfallsmängden från hushåll, handel och industri beräknas f. n. tUl 8
milj. ton/år.

Avfallshanteringen
regleras av såväl federala lagar som delstatslagar.

Avfallet
behandlas huvudsakligen enligt konventionella metoder deponering, förbränning
och målning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Jämförelse mellan olika länders lagstiftning
beträffande kemiskt avfall: Jämförelse mellan svensk och utländsk lagstiftning
m. m. beträffande kemiskt avfall

36

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jämförelsepunkt

England
Tyskland USA Japan Danmark Norge Finland Sverige

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nej Nej

Nej

Ja

Nej

Nej

Ja, men bara för flytande avfall Ja

Ja

Nej

Nej

Ja

Nej

Nej
Ja

Nej

Nej

Nej

Nej

(En anläggning
anses räcka i Danmark)

1. Särskild lagstift

ning om avfall

2.
Särskild
lagstiftning om kemiskt avfall

3.
Uppgiftsskyldighet
till myndigheter för avfallsproducenter, insamlare/trans-portörer och behandlare

4.
Bokföringsskyldighet
för behandlare

5.
Krav på
auktorisation för insamling/ transport och behandling

7.

Kommunalt ansvar för miljöriktigt omhändertagande Förbud
mot okontrollerad införsel Riksomfattande plan för behandl.-och
deponerings-anläggningar Straffsatser enklare

fall för brott

mot lag- svårare

fall stiftningen

10.

Krav på "följesedlar" vid omhändertagande

11. Statiiga investe

ringsbidrag för

behandlingsan

läggningar

14 15,

12. Statliga drift bidrag för behandlingsanläggningar

13. Statliga ekonomiska garantier vid
tillfällig lagring Statsbidrag för FoU

16

Bidrag till försöks- och demonslrationsanläggningar
Statligt institut för avfallshantering

Ja

Nej

Ja

Ja

Lagförslag finns

Ja

Ja Kan åläg-

gas av myndighet

Omnämns Ja

i "Gode of

Practice"

Införs ev. Frivilligt 1974

- Ja

Ja

Införs ev. Ja 1974

Böter
till £400 Fängelse högst 6 mån Böter Fängelse högst 5 är

Ja

Böter till 100 000 DM Fängelse högst 3 år

Böter Fängelse högst 5 år

Nej

Nej

Nej

Ja, i varje fall i Hamburg

Ja

Ja Ja

Ja (beslut)

Nej

Ja

Nej

Nej

Nej

Ja, betr. avfalls-producenter

Nej

Nej

Nej (ev.
Nej (för ja betr. behandl. träns- anl. krävs port) dock kon-

Nej

cession
el.

dispens)

Frivilligt

Nej

Nej

Nej

Nej

Böter

Böter

Fängelse

Fängelse

högst 1
år

högst 6 mån

Kommer
att införas

Nej

Nej

Nej

Vissa

Nej

"Vissa
bi'

Nej

Ja

stöd-

drags-

möjlig-

möjlig-

heter

heter

finns

fiims

Nej

Nej

Nej

Nej

_

Nej

Nej

Nej

Ja

Ja Möjlighet Möjlighet Ja

finns finns

Möjlighet Möjlig- - Ev. från

fiims het finns STU

finns eller SNV

Nej Nej
Nej Nej

opaginerad Kontrollera mot PDF

I övrigt kan tilläggas, att engelska staten har krävt att
kommunerna skall inventera alla anläggningar och tippar för slutligt
omhändertagande av avfall. I Tyskland kan myndigheterna k räva att avfall får
deponeras i nedlagda gruvor. I Danmark har ett kommunförbundsägt bolag för
behandling av kemiskt avfall bildals.

Källa: Bodin och Peterson, Teknik för miljön.
Ingenjörsföriaget 1973.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 37

Ca
60 % av spUloljan återvinns. Resten deponeras i speciella avfalls-sumpar.
Avfallsfrågorna inom pappersindustrin studeras f. n. av en speciell
kommission. Järn och stålindustrin producerar ca 840 000 ton avfall/år. Inga
detaljer om hanteringen är kända. Kunskapen om mängder och hantering av kemiskt
avfall är otUlräcklig. Av hushållsavfallet återvinns 26 % papper och 45 %
glas.

9
Riksdagsbehandling 19681973

Under
de senaste åren har åtskiUiga frågor angående avfall och avfallshantering
blivit föremål för riksdagsbehandlmg. I det följande ges en sammanfattning för
perioden 19681973.

1968

Vid
1968 års riksdag väcktes en motion med yrkande om utredning och förslag tUl
åtgärder för att av hushållsavfall och industriellt avfall framställa
gödningsmedel och byggnadsmaterial. Enligt allmänna beredningsutskottet (ABU
1968: 20) uppmärksammades de upptagna frågorna redan av vederbörande
myndigheter, varför en särskild utredning avvisades.

1969

1
två likalydande motioner angående ett miljöpolitiskt program togs bl. a. frågan
om miljöavgifter upp beträffande engångsglas, sophantering och renings- och destmktionsprocesser.
Tredje lagutskottet (3LU 1969: 37) behandlade motionerna i samband med prop.
1969: 28 med förslag tUl miljöskyddslag m. m. Motionsyrkandena avstyrktes.

Vid
samma års riksdag framställdes i två likalydande motioner krav om statsbidrag tUl
utrednings- och projekteringskostnader för centraliserade anläggnmgar för
uppvärmning och sopdestmktion. Jordbruksutskottet (JoU 1969: 44) ansåg att
frågan berörde kostnadsfördelningen mellan stat och kommun på
miljövårdsområdet. Utskottet utgick från att Kungl. Maj:t och berörda
myndigheter med uppmärksamhet följde frågor om kostnadsfördelningen på
miljövårdens område och vidtog lämpliga åtgärder.

I
ytterligare två likalydande motioner hemställdes att riksdagen skulle ta
initiativ för att upprätta ett institut för forskning angående kommunala
föroreningsfrågor. Jordbmksutskottet (JoU 1969: 52) underströk vikten av
forskning men ansåg inte det vara ändamålsenligt med ett nytt institut för
denna forskning.

1970

Vid
1970 års riksdag väcktes två likalydande motioner med yrkanden om inrättande
av ett institut för avfallsforskning. Utskottet (JoU

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 38

1970:
25) underströk vikten av ökad uppmärksamhet om avfallsfrågor. Enligt utskottet
bedrevs redan en omfattande a-vfallsforskning på olika håll, bl. a. vid
naturvårdsverket. Någon särskild institution ansågs ej motiverad. Den
nödvändiga samordningen torde enligt utskottet naturvårdsverket svara för.

Även
allmänna beredningsutskottet behandlade motioner om avfall. I två likalydande
motioner yrkades om skyndsamt uppbyggande av ett landsomfattande system av
containertyp för uppsamling samt uppförande av anläggningar för destmktion
eller återvinning av industri- och hushållsavfall samt gift- och
läkemedelsrester. Utskottet (ABU 1970: 68) hänvisade tUl prop. 1970: 157
angående kommunal renhållningslag.

I
ytterUgare två likalydande motioner hemställdes om en utredning med uppgift att
utarbeta ett miljövårdsprogram tUl ledning för forskning, lagstiftning och
åtgärder i övrigt på mUjövårdens område. Enligt motionärerna borde i ett sådant
program bl. a. ingå försök i större skala med kompostering av avfall. Utskottet
(ABU 1970: 69) hänvisade till frågans behandling i jordbmksutskottet (JoU 1970:
25).

I
aidedning av propositionen 1970:157 med förslag tUl kommunal renhållningslag
väcktes vid 1970 års riksdag ett flertal motioner som syftade till förbud mot
eller inskränkning i användningen av engångsför-packningar, främst engångsglas
för öl och läskedrycker. I motionerna anfördes bl. a. att användningen av
engångsförpackningar ökade avfallsmängderna och att förekomsten av engångsglas
medförde problem vid hanteringen av avfall. Tredje lagutskottet (3LU 1970: 90)
anförde i sin tur att betydande svårigheter var förenade med införandet av ett
allmänt förbud mot engångsförpackningar och ansåg att ett förbud ej borde
genomföras förrän man prövat andra vägar för att komma till rätta med
problemet. Utskottet pekade bl. a. på att genom det i propositionen framlagda
förslaget till kommunal renhållningslag åtgärder vidtagits för att förbättra
människors möjligheter att göra sig av med emballage på ett riktigt sätt. Även
motionsförslag om pantsystem avslogs. Utskottet vUle däremot inte avvisa ett
förslag om en miljövårdsnämnd för konsumentförpackningar men ansåg att
miljökontrollutredningens arbete borde avvaktas innan frågan om inrättande av
en miljövårdsnämnd togs upp med uppgift att följa utvecklingen i fråga om
mUjöfarliga produkter, bl. a. olika typer av engångsembaUage.

1971

I en
motion hemställdes om inrättande av en institution för avfalls-forskning vid
lantbmkshögskolan. Motionen blev föremål för en omfattande remissbehandling.
Utskottet (JoU 1971:55) hänvisade bl.a. tiU beredningen av betänkandet Kemiskt
avfall uppgifter och organisation (Jo 1971: 8). Utskottet betonade särskilt
att stora forskningsinsatser

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 39

krävs
och att dessa ges en tvärvetenskaplig inriktning. Man underströk också
angelägenheten av återvinning av avfall.

Jordbmksutskottet
behandlade 1971 ytterligare ett antal motioner om avfall. Bl. a. yrkades om
avgifter för att begränsa avfallsflödet, forskning angående återvinning och om
en enhetUg organisation av avfallshanteringen. Dessutom togs frågan om rötslam
som gödningsmedel upp. Utskottet (JoU 1971:65) hänvisade bl.a. tUl den tUlsatta
utredningen rörande kostnadema för miljövården. Man hänvisade också till
tidigare behandling av liknande frågor i riksdagen.

1972

Två
motioner väcktes angående individuella lösningar om tillvaratagande av avfall.
Bl. a. förordades den s. k. multrumsmetoden. Utskottet (JoU 1972: 1 p. 37)
förordade att motionerna skulle överlämnas tiU miljökostnad sutredn ingen.

Även
näringsutskottet behandlade en motion om avfallshantering. I motionen yrkades
att försöksanläggningar för avfallsdestmktion skulle anläggas i enlighet med
återvinningsprincipen och att visst belopp skulle anvisas för detta ändamål. I
motionen krävdes vidare en prioritering av forskningsinsatser på området och
förordades upprättandet av ett program för hur återvinning på aUa områden
skulle kunna ökas. Utskottet (1972:15) hänvisade tUl prop. 1972: 39 angående
förslag tUl statiigt stöd tUl kollektiv forskning rörande avfall enligt vilken
naturvårdsverket och STU förväntades göra insatser. Enligt utskottet borde
ställningstaganden därför inte tas från riksdagen med aidedning av motionen.

Vid
utskottets behandling (JoU 1972:19) av nämnda proposition behandlades också
motionsyrkanden dels om inrättandet av en institution för avfaUsforskning, dels
om inrättandet av ett miljöforskningsråd, liksom tUlskapandet av ett
fristående programorgan för koUektiv forskning inom mUjövårdsområdet före
förnyade förhandlingar mellan staten och Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning. Utskottet tillstyrkte dock propositionen. I fråga om
inrättande av ett miljöforskningsråd ansåg utskottet att det med hänsyn till
att forskningsverksamheten på miljövårdsområdet var splittrad på ett stort
antal institutioner och organ kunde vara motiverat med en samlad översyn av
samordningsproblemen. Utskottet föreslog att en fömtsättningslös utredning i
äirmet skulle komma tiU stånd. Någon särskild åtgärd ansågs dock i övrigt inte
påkallad.

Frågan
om engångsförpackningar, i första hand engångsglas, behandlades av
vårriksdagen 1972 (JoU 1972: 32). I motioner krävdes bl. a. förbud mot
försäljning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar. Utskottet underströk
starkt vikten av att åtgärder vidtogs för alt minska olägenheterna med
engångsembaUage. Utskottet ansåg dock alt behandlingen av miljökontrollutredningens
förslag först borde avvaktas innan

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 40

någon
särskild åtgärd vidtogs av riksdagen. Vid voteringen i kammaren blev
röstsiffrorna 157134. Minoriteten (fp-c-vpk) önskade förbud mot
engångsförpackningar (engångsglas).

I en
arman motion framfördes krav om obligatorisk deklarationsplikt av industriellt
avfall och förekommande hantering. Utskottet (JoU 1972: 58) framhöll vikten av
att industriavfall omhändertas på ett så effektivt sätt som möjligt, inte
minst från miljövårdssynpunkt, samt att därvid närmare uppgifter kan erhållas
angående avfallets omfattning, art och behandling. Utskottet fann det lämpligt
att motionen överlämnades tUl utredningen rörande omhändertagande och
behandling av kemiskt avfall.

1973

I
skatteutskottet (SkU 1973: 3) behandlades den s.k. trepartiöverens-kommelsen om
sättet för finansiering av prisstoppet på vissa livsmedel genom bl. a. avgift
på engångsförpackningar. Med hänsyn till bl. a. att en sådan avgifts
mUjöpolitiska värde starkt ifrågasatts av den närmast ansvariga myndigheten
fann utskottet det lämpligt att i stället föreslå en avgift på såväl engångs-
som returförpackningar inom dryckesområdet. Utskottet framhöll att en avgift på
returförpackningar gjorde det möjligt att höja panten för sådana förpackningar
vilket kunde medverka till en ökad användning av returförpacknmgar. Enligt
utskottet borde avgiften betraktas som ett provisorium. Om avgiften skulle
bestå borde det vara mera av mUjöpolitisk natur än skattemässig. Utskottet
förutsatte därför att utredningen rörande kostnaderna för miljövården skyndsamt
fick i uppdrag att utreda verkningarna av den föreslagna avgiften samt överväga
det framtida behovet och utformningen av en särskUd embaUageavgift. Enligt
utskottet borde utredningen därvid vara oförhindrad att även pröva möjligheten
att differentiera avgiften för att tillgodose miljövårdsaspektema, däri
inbegripet också fullständig avgiftsbefrielse för särskilt miljövänliga
förpackningar.

I
flera motioner togs frågan upp om pantsystem för engångsförpackningar för att
stimulera ökad återlämning. Jordbmksutskottet (1973: 32) behandlade motionerna
i anslutning tUl prop. 1973: 17 med förslag till lag om hälso- och mUjöfarliga
varor m. m. Utskottet hänvisade också tUl tidigare behandling av liknande
frågor i riksdagen. Utskottet framhöll att förslaget till lag om hälso- och
miljöfarliga varor innebär att det blir möjligt att, om det är av särskUd
betydelse från hälso- eller mUjöskyddssynpunkt, ingripa med olika åtgärder som
tillgodoser syftet med motionsyrkandena. Utskottet erinrade också om vad
skatteutskottet tidigare uttalat.

I
betänkandet 1973: 31 behandlade jordbruksutskottet en lång rad motioner
angående avfallshantering. I anslutning tUl utskottets behandling uppdrogs åt
utskottskansliet att göra en översiktlig kartläggning av

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 41

den
aktuella situationen på avfallsområdet. Denna redovisning fogades tUl
utskottsbetänkandet som bilaga. Utskottet underströk att återvinningsprincipen
ägnas ingående uppmärksamhet av Kungl. Maj:t och berörda myndigheter och
organ, liksom angelägenheten av att så långt möjligt eliminera
avfallshanteringens miljöförstörande effekter. Däremot ansåg utskottet inte
att det var motiverat med nya utredningar eller speciella ålgärder som
föreslagits i flertalet av de behandlade motionerna. Utskottet fann dock att
verksamheten på avfallsområdet var splittrad och att de olika insatserna borde
samordnas. Utskottet förutsatte att denna fråga skulle beaktas av Kungl. Maj:t
och berörda organ.

10
Arbetsgruppens principiella överväganden

Etl
omfattande arbete pågår i dag på olika nivåer i samhället för att bidra tiU
lösningar på avfallsfrågorna. Detta gäller såväl stat och kommun som industrin.
Etl omfattande utrednings- och utvecklingsarbete bedrivs inom bl. a. industrin
och olika organisationer. Dessutom har avfallsfrågan helt eller delvis
behandlats i flera statliga utredningar.

Arbetsgmppen
för avfallsfrågor har som främsta uppgift haft att dels göra en översikt över
situationen på avfallsområdet och redovisa aktuellt material, dels analysera
oUka problemområden och komma med förslag till konkreta åtgärder på centrala
delar av avfallsområdet. I de följande kapitien görs en sådan redovisning för
de olika avfallsområdena.

Gruppen
har i sitt arbete utgått från att synsättet på avfallet måste förändras. Avfall
bör betraktas som en resurs som i största möjUga utsträckning skaU användas på
nytt. Därför måste återanvändning av avfall vara en ledande princip när olika
metoder utarbetas för avfallets omhändertagande.

Idag
finns emellertid avfall med sådan sammansättning att man inte känner metoder
för dess återanvändning i produktionsprocessen. Sådant avfall måste därför
oskadliggöras eller i vissa fall lagras i a-waktan på utarbetandet av lämpliga
behandlingsmetoder. Målsättningen måste dock vara att delta avfall successivt
minskas. Enligt arbetsgruppen är det emellertid oacceptabelt på sikt att sådant
avfall som inte kan omhändertas på ett tUlfredsställande sätt överhuvudtaget
uppkommer.

Ansvaret
för det avfall som uppkommer vid framställningen av en vara måste enligt
arbetsgruppen ligga hos producenten. Innan en vara produceras bör man vara
medveten om hur det avfall som uppkommer vid produktionen skall behandlas
liksom hur slutprodukten efter användningen skall omhändertas. Det kravet bör
ställas på producenterna. Vidare måste man sträva efter att materialbesparande
teknik utvecklas samt att material som är mindre resurskrävande och förorenande
an-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 42

vänds.
Likaså bör det vid planering för en ny produkt eller en ny industri skapas
fömtsättningar för en effektiv återvinning i slutleden.

Framför
allt måste enligt arbetsgruppen strävan vara att minska mängden avfall i
samhället och så långt möjligt återanvända det avfall som uppkommer.

I de
följande kapitlen (1117) gör arbetsgmppen en genomgång av olika avfallsområden
och lämnar konkreta förslag till åtgärder för en förbättrad avfallshantering
och en ökad återvinning.

11
Hushållsavfall 11.1 Allmänt

I
den kommunala renhållningslagen föreskrivs ett obligatoriskt kom-mtmalt
renhållningsmonopol för hela kommunens geografiska område. Monopolet omfattar
hushållsavfall och med hushållsavfall jämförligt avfaU.

Till
hushållsavfallet räknas sopor, köksavfall och liknande samt latrin, men också
skrymmande avfall som t. ex. kasserade möbler och cyklar.

Även
gifter, läkemedelsrester, olje- och färgrester etc. som kan uppkomma i
hushåUen hänförs tUl hushåUsavfaU och omfattas av renhåll-ningsmonopolet.
Begreppet hushållsavfall innefattar också sådant avfall som i stort sett
sammanfaller med hushållsavfallet tUl innehåU och sammansättning, exempelvis
avfall från affärer, hotell och restauranger.

11.2
Mängd och sammansättning

I
Sverige torde det inte föreligga några större avvikelser mellan olika landsdelar
beträffande den producerade avfallsmängden. Viss skillnad finns dock meUan
större tätorter och mindre tätorter.

Ett
stort antal vägningar och imdersökningår av hushållsavfall har gjorts under
senare år. I de större tätortema (t. ex. Stockholm, Malmö och Helsingborg) har
mängden uppgått tUl ca 300 kg per person och år, i de mmdre tätortema tUl ca
250. Ett medelvärde för hela landet torde idag ligga på ca 270 kg per person
och år.

Utvecklingen
beträffande hushållsavfallet är svår att förutspå eftersom många faktorer
spelar in. Enligt vissa beräkningar skulle mängden år 1980 kunna uppgå tiU 330
kg/person och 1990 tiU 400 kg/person. Vissa mättnadstendenser har redan kunnat
iakttas och den årliga ökningen väntas i fortsättningen begränsas tiU ca 2 %.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Or-

o_ o o,
o, o_ o_ o, o_ oo"
oC rn" oo" ct" r- cn" ö "

opaginerad Kontrollera mot PDF

ra r-

o_ o_
o_ o__ o_ o_, o_ o__ r-'rvrod"f-m'"fs"cr

opaginerad Kontrollera mot PDF

E

m t-

3CN

=.r-

oooo_o,o_o

1
o"'o"

OO is"
o"

rToT-TiXrvoor

0,0 3,9

15,1

3 179

ncsvomrfSTfv
vo"w-rTt"or

vo

o r-
vo vo

o"
*

tN(S

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

« o ut-

" fN_ 0_ "1 _ CN_ O PT

o w vo oVrfoo

« S CN

ca o

opaginerad Kontrollera mot PDF

5)

E!S

o vo

Orn » nOvt-OVOvo

o » ]" a\ vo"
vo* cn"

r- oo vo vo IN 00 « s

o'

VO
00_IO

crcs"w-r

CN

oo_CN_

ca

"ca

I !ca

Ul

ca x:

opaginerad Kontrollera mot PDF

o vo

vo r-
ri CN ov

m CN_

r-o

S

opaginerad Kontrollera mot PDF

c-~
ov

:0
Q

O 3

O ;S

» j 60.

U Ul

60 "

ta H

E

I

1

-s:

>?

I

1

?

>

I

m

VO

O vo

o

T3 u-i

c*l r* f-i 00 00 . t

w-l O CN oo vo O "

r-- CN CN oo vo r-

VOCNcnOO . CN

oCvo"ov
Tr"r4" c~f

vo

« i- i»

w

Q, u. tS « o

n u u =
-~ ka -; 9" ta (u >

00

cn"

> :o =a

c

ca X)

c c

ca .

,:ca

tti
*-*.

oo

oo o

13 o

i4

fc? =a

a :

C u

w S

ca :ca ä P9>>

00

SS

i5 - «

-s-

ca-oo o CO -3 o » o ca

3 60 '"

ca
>-vo ä ca

*j -IB .

0\CN l; v

I -D'

> o

Ul

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 44

Som
jämförelse redovisas nedan hushåUsavfallsmängder i några andra europeiska
länder uttryckt i kg per person och år (1971):

Norge 200

Danmark 230

Frankrike 290

Tyskland 200

Italien 200

Luxemburg 400

Holland 270

Schweiz 150

England 272

Endasl
i fråga om hushållsavfall finns mer mgående undersökningar av sammansättningen
vilka omspänner en så lång tidsperiod att de hittillsvarande förändringarna i
sammansättningen kan redovisas klart. Tabellen på s. 43 ger en viss
uppfattning om utveckUngen sedan slutet av 1950-talet. Andelen papper har
tydligt minskat medan glas och plast visar en ökande tendens, vilket har en
naturlig förklaring i utvecklmgen av förpackningar inom detaljhandeln.

Hushållsavfallets
sammansättning idag kan anges med följande ungefärliga procenttal:

Papper 45 %

Matrester 20 %

Glas 12 %

Plast 5 %

MetaU 5 %

Övrigt 13 % (bl. a. textilier, läder, gummi)

11.3
Förpackningar

Förpackningarna
utgör en relativt stor andel av hushållsavfallet. I detta avsnitt ges därför en
mera detaljerad redovisning av utvecklingen på förpackningsområdet.

TUlväxten
för totala förbrukningen av förpackningar framgår av nedanstående tabeller.

1960

1970

1975

Papper,
papp

Metall

Glas

Plast

övrigt

68 %

7 20

4

1

58 %

9 19

9

5

58%

11

15

12

4

Totalt i
lon

400 000

1 050 000

1 300 000

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 45

Förpackningsproduktionen
i Sverige 19501970. Värdeindex:

År

Förpacknings-

Industri-

BNP

produktion

produktion

1950

100

100

100

1955

175

155

155

1960

255

230

220

1965

430

345

335

1970

625

430

425

Tillväxttakten
under 60-talet var enligt Svenska Förpackningsföreningen 11,2 % per år.
Motsvarande tiUväxttakt under perioden 1970 1975 beräknas till endast 3,5 %
per år. Förklaringen är den långt gående rationaliseringen inom vamdistribution
och detaljhandel som skedde under 60-talet. Självbetjäningshandelns andel av
livsmedelshandelns omsättning ökade imder perioden 19601965 från 30 tUl 75 %.
1970 var motsvarande siffra 85 %.

Pappers-
och kartongförpackningar utgörs tUl drygt hälften av konsumentförpackningar.
Trots kraftig ökning har marknadsandelen minskat något. Wellpappförpackningar
dominerar med försäljningsvärde av uppemot 325 milj. kr. Försäljiimgsvärdet av
kapslar och övriga kartongförpackningar beräknas uppgå till ca 240 mUj. kr. Motsvarande
för påsförpackningar är drygt 125 milj. kr., varav hälften bärpåsar.
Produktionen av papperssäckar är beräknad tUl motsvarande närmare 100 mUj. kr.

Papper
och kartong kombineras ofta med plast och användnmgsom-rådet för dessa
materialkombinationer har utvecklats snabbt, Totala produktionen av deima
materialkombination kan beräknas till ca 200 milj. kr. och väntas kraftigt
stiga. Materialkombinationen används främst till mjölkförpackningar men även
inom djupfrysningsindustrin.

Huvuddelen
av metallförpackningar utgörs av plåtförpackningar. Försäljningsvärdet för
konsumentförpackningar av plåt beräknas till ca 230 milj. kr., varav ca 80 %
förbmkas inom livsmedelsindustrin. De dominerande användningsområdena är som
konservförpackningar samt kaffe- och ölburkar. För aluminiumförpackningar
beräknas motsvarande till ca 50 milj. kr.

Plastförpackningar
har ökat kraftigt under senare år. Den fortsatta öknmgstakten är dock något
osäker, bl. a. mot bakgmnd av utvecklingen på oljemarknaden.
Försäljningsvärdet för plastpåsar beräknas uppgå tUl över 70 milj. kr.
Bärpåsar av plast har fått en snabbt ökad användning och värdet uppgår tUl över
50 mUj. kr. Styva och halvstyva plastförpackningar i form av flaskor, burkar,
tuber, askar etc. har ökat kraftigt och uppgår idag tUl över 85 mUj. kr.
Dessutom förekommer plastsäckar (20 mUj. kr.), plastdunkar (10 milj. kr.) och
krympfilm (15 milj. kr.).

Glasförpackningar
används nästan uteslutande som konsu- 8 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 46

mentförpackningar och har ett försäljningsvärde som
beräknas uppgå till 140 milj. kr. Förbrukningen domineras helt av
dryckesmarknaden.

Beträffande öl- och läskförpackningar har under den senaste
5-årsperioden andelen biukar ökat kraftigt från 1 % till 30 %. Konsumtionen
av ölburkar var 1972 ca 345 milj. st. vUket motsvarar en materialförbrukning på
drygt 20 000 ton (järn, aluminium och tenn). Motsvarande förbrukning av
engångsglas var knappt 300 milj. st. Förpackningar i plast (Rigello) och
plast-f papper (pure-pae) har tiUkommit under de senaste åren och kvantiteten
var för dessa år 1972 55 resp. 95 milj. st.

Förbrukningen i Sverige av olika förpackningstyper för öl
klass I III, kolsyrad läsk, stilldrinks och juicer framgår av nedanstående
tabell (milj. enheter):

1966

1968

1970

1971

1972

Returglas
miljoner

stycken
tappningar

1 500

1440

I 245

1 260

1330

Returglas
miljoner

styck

80

84

73

76

75

Engångsglas

273

340

310

320

285

Burk

18

160

300

310

345

Plast
(Rigello)

n

15

55

Papper/plast

60

?

95

Ca 50 % av totalkonsumtionen av öl sker dock fortfarande i
returglas. Motsvarande siffra för läskedryckskonsumtionen är 75 %.

Konsumtionen av glasförpackningar för vin och sprit torde
uppgå till ca 130 milj./år varav ca 85 milj. utgörs av returförpackningar.

Totalt torde antalet övriga engångsförpackningar av metall
eller glas uppgå till 1 miljard.

Av följande tabell, som visar produktionen av
dryckesförpackiiingar och deras användning för olika drycker år 1972, framgår
att förpackningstyperna varierar mellan olika drycker. Krav på exempelvis
gastäthet och skydd mot ljus påverkar valet av förpackning.

Dryck

Produktion av

förpackningar,
milj.

styck

Burk En-

Ri-

Retur-

Papper/ Djup-

Summa

gängs

-
gello

glas

plast

fryst

glas

Öl

330 85

50

30

495

Kolsyrad

läsk

5 115

5

40

165

Stilldrink

45

a

55

100

Juice

10 40

40

20

110

Vin

30

35

65

Sprit

25

55

80

Summa

345 340

55

160

95

20

1015

a Stilldrinks har under senare tid i ökad utsträckning
börjat tappas på

returglas, ,

Källa: Förpackningar, Näringslivsgruppens basfakta samt
Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 47

Antalet
trippar (dvs. det antal gånger en returflaska används iiman den försvinner) för
en öl- och läskedrycksflaska i detaljhandeln är nu ca 8. Tripptalet varierar
dock kraftigt mellan olika drycker och olika konsumenter. Totalt är
trippantalet så högt som 15 beroende på främst restaurangernas höga
återlämning. Antalet trippar för en returflaska från Systembolaget är endast ca
1,5.

Tripptalet
påverkas också av panten, som under det senaste året har ökat kraftigt, vilket
framgår av nedanstående tabell.

(öre
per förpackning)

Förpackning

Före den

19febr 1973-

Efter
den

19 febr 1973

31jan 1974

1 febr
1974

33 cl
öl, läsk

15

25

30

60 cl
öl, läsk

30

40

45

100 cl
läsk

60

70

80

vin och
sprit samtliga

storlekar

15

25

30

back öl,
läsk

500

600

800

Källa:
miljökostnadsutredningen

I
sanunanhanget kan det också vara av intresse att belysa framställningskostnaden
för olika förpackningar (1973):

ölburk
(45 cl) 33 öre

Rigelloflaska
(45 cl) 20 "

Returglas
(33 cl) 19 "

Engångsglas
(45 cl) 14 "

(33 cl) 13 "

(28
cl) 11"

Intresset
för returförpackningar tycks också ha ökat hos såväl konsumenter som i
handelsledet. Exempelvis har Konsum Stockholm (315 000 medl.) upphört med
försäljning av engångsglas. Burk finns dock fortfarande kvar. EnUgt Konsum
Stockholm innebär detta inte några större problem i butiksarbetet.

Ett
utvecklingsarbete pågår dessutom att göra returflaskorna lättare och därmed
attraktivare. Vikten på ölreturflaskor har sänkts från 415 gram år 1900 till
300 gram idag. Returflaskor som väger ca 200 gram har testats och visat sig väl
så starka som dagens returflaska.

Sedan
våren 1973 finns en särskild avgift på 10 öre per förpackning för såväl
engångs- som returförpackningar, med undantag för de minsta
portionsförpackningarna på högst 20 cl. MUjökostnadsutredningen har i uppdrag
att utreda effekterna av denna avgift. I en första delrapport (SOU 1974:44) ges
en beskrivning av de effekter förpackningsavgiften hittUls haft. Förändringarna
i det samlade förpackningssortimentet sammanfattas på följande sätt. Den
aluminiumfolierade enUtersförpack-ningen för juice har ökat kraftigt. Burken
och Rigelloflaskan har behållit sin marknadsandel. Engångsglasets andel av den
totala konsumtionen

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 48

har
minskat. Returglasets andel har ökat. Utredningens slutsats är att avgiften
hittUls inte haft någon mer betydande inverkan på kostnader, sysselsättning och
miljö.

11.4
Hantering

Avfallshanteringen
kan indelas i följande moment:

Insamling
Transport Behandling

Insamling
och transport av hushåUsavfaU utförs av kommunerna dels i egen regi och dels
med hjälp av entreprenör. Enligt en nyligen företagen undersökning betjänas 53
% av befolkningen genom entreprenörer och 47 % direkt genom kommunen.

Den
gängse metoden för hantering av avfaU inom fastighet är att avfallet uppsamlas
i behållare av engångs- eller returtyp som renhållningsföretagen hämtar med
avtalat intervall. Hämtningsintervallen bör av hygieniska skäl inte vara
längre än en vecka tio dagar. För latrinhämtning är dock tvåveckors
intervall vanligt.

Beträffande
transport av fast avfall finns ett altemativ i det s. k. sug-transportsystemet.
Metoden har utarbetats av AB Centralsug. Även Svenska Fläktfabriken har
utvecklat ett liknande system. Systemet torde f. n. endast vara aktuellt inom
nybyggnadsområden där avfallsproduktionen är hög inom ett relativt begränsat
område. I bl. a. Sundbyberg finns sedan flera år en sådan anläggning i drift
och andra är under byggnad eller projekteras. Även för latrin har utvecklats
särskilt vakuumsystem som börjar komma tUl användning i kombination med
snålspolande toaletter på passagerarbåtar, persontåg och inom vissa bostadsområden.

Kostnaden
för hämtning av sopor är i regel den största posten i den totala
hanteringskostnaden, ofta av storleksordningen 5070 %

Det
slutliga hanteringsmomentet behandlingen räknas enligt
miljöskyddskungörelsen till miljöfarlig verksamhet, dvs. anläggandet av en
behandlingsanläggning skaU prövas av koncessionsnämnden, naturvårdsverket
eller länsstyrelsen.

Den
vanligaste metoden för omhändertagande av hushåUsavfaU är uppläggning
(deponering) med eUer utan föregående homogenisering som förekommer i 75 % av
faUen. I mindre omfattning (ca 25 %) förekommer förbränning och kompostering.
Liknande siffror redovisas från bl. a. USA, England och Västtyskland. En
anläggnmg för pyrolys är nu också under utveckling (se vidare sid. 51). I
sammanhanget bör också nämnas separering av hushåUsavfall vid källan eUer vid
behandlingsanläggning (se avsnitt 11.5),

För
avfallsupplag gäller alltid att valet av plats har stor betydelse. En

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 49

olämplig
lokaUsering kan leda tiU förorening av såväl ytvatten som grundvatten. Hänsyn
måste också tas till lukt, buller, insynsskydd och angränsande områdens
utnyttjande. Skötseln av en anläggning är av stor betydelse för att minska
störningarna. Exempelvis innebär dålig täckning av avfallet att detta blir
lättåtkomligt för smittospridande djur såsom råttor och måsfåglar.

Avfallsupplag
utan förbehandling ("soptipp") har varit och är alltjämt det
vanligaste förfarandet, främst beroende på att detta sätt att hantera avfallet
betraktas som relativt biUigt på kort sikt.

Avfallsupplag
med förbehandling. För att minska markbehovet och samtidigt förbättra
förutsättningama för nedbrytningen av avfaUet kan detta före uppläggningen
homogeniseras genom mal-nmg. Härmed minskar brandrisken och smittospridande
djur får mindre möjlighet att komma åt avfallet. Kravet på täckmassor minskar
avsevärt. Möjlighet till kontroll av inkommande avfall förbättras. Sambehandling
med awattnat slam från kommunala avloppsreningsverk kan också genomföras.
Målning är dessutom en grundfömtsättning för separering och återvinning av
komponenter ur blandat avfall såsom hushållsavfall.

Målning
av avfaUet sker i hammarkvarnar, impaktorkvamar, raspar eller roterande tmmmor.
Hammarkvarnen kan vara försedd med utmstning för automatisk avskiljning av ej
malbara produkter. I Sverige finns för närvarande endast ett fåtal
homogeniseringsanläggningar i drift, bl. a. i Malmö, Gustavsberg, Uppsala och
Växjö.

Sammanfattningsvis
kan sägas att det är tveksamt om uppläggning av avfaU utan förbehandling
fortsättningsvis bör accepteras för anläggningar av den storlek som numera
ofta är aktuell.

Vid
kompostering eftersträvas en snabb biologisk nedbrytning av det organiska
avfallet tUl en produkt, som kan återföras tiU jorden eller deponeras med små
olägenheter. Nedbrytningen kan ske i upplag eller i torn, roterande behållare
etc. där betingelserna för de verksamma mikroorganismerna görs optimalt
gynnsamma. Avloppsslam och latrin kan med fördel inblandas. Slutprodukten blir
en jordliknande produkt. För att det färdiga kompostmaterialet skall kunna
användas som jordförbättringsmedel måste i flertalet faU dock metallföremål,
större plastbitar o. dyl. frånskiljas.

Två
huvudtyper av kompostermg kan urskiljas, öppen respektive sluten kompostering.
Vid öppen kompostering läggs avfaUet ut i strängar eUer stackar i det fria och
syrebehovet tiUfredsstäUs oih så behövs genom luftinblåsning. Sluten
kompostering innebär att nedbrytningsförloppet påskyndas i reaktorer, tom,
roterande trummor eller Uknande. I dessa skapas gynnsamma betingelser genom att
syretillförsel, vattenhalt, temperatur m. m. ständigt håUs på optimal nivå.

Från
miljösynpunkt är kompostering av avfaU fördelaktigare och

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 50

lämpligare
än deponering. Metoden är mer kostnadskrävande än deponering men ej så dyr som
förbränning. Möjligheterna att avsätta komposten bör förberedas i varje
enskilt fall eftersom det inte är självklart att allt går att avyttra. Den
största kostnadsreduktion som kan bli aktuell är motsvarande priset för
matjord. För tiUverkning av 1 ton kompost åtgår emellertid ca 1,8 ton avfall,
vilket innebär att sänkningen per ton behandlat avfall är av samma
storleksordning som merkostnaden för kompostering relativt homogenisering.

I
mitten av år 1974 startades ett fullskaleförsök i Laxå med samkompostering av
slam och hushållssopor. Forskningsarbetet bekostas av naturvårdsverket (1,65
milj. kr. under en 3-årsperiod), anläggningskostnaderna av styrelsen för
teknisk utveckling och driftskostnaderna av kommunen. Samkomposteringsmetoden
innebär att awattnat slam från avloppsreningsverk blandas med hushållssopor,
som sedan komposteras. Slutprodukten får en relativt enhetUg konsistens och är
nästan helt luktfri. Bland fördelarna med en sådan kontrollerad kompostering
är bl. a. bättre hygien, minskad volym och minskad risk för gmndvattenskador.
Slutprodukten skall kunna användas som jordförbättringsmedel.

HushållsavfaUets
höga värmevärde (ca 2 500 kcal/kg) gör att det kan förbrännas utan
tiUsatsbränsle. Det ställs dock stora krav på förbränningsanordningarnas
utformning, eftersom avfallets sammansättning och värmevärde kan vara mycket
skiftande.

Vid
fullständig förbränning med syreöverskott blir slutprodukterna i huvudsak
koldioxid och vattenånga. Dessutom förekommer föroreningar i form av stoft och
icke önskvärda gaser bl. a. svaveldioxid och saltsyra. Rökgaserna måste därför
renas innan de släpps ut. Ofta används filter som avskiljer endast fasta
föroreningar (t. ex. cyklonrenare, elektrofUter). För borttagande av även
gasformiga föroreningar krävs någon form av rökgastvätt. Temperaturen i
förbränningsgaserna är 9001 000° C och måste före reningen sänkas till under
350° C för att inte reningsutrustningen skall skadas. Värmeöverskottet kan
utnyttjas för fjärrvärmeförsörjning eller kraftproduktion med en verkningsgrad
på ca 60 %

Den
erforderliga utrustningen för stoftavskiljning utgör vid val av el-filter eller
motsvarande höga kvalitet omkring 5 % av anläggningens totalkostnad, fömtsatt
att värmeåtervinnmg sker och att denna belastas med kostnaderna för
nedbringande av rökgasernas temperatur. Utmst-nmg för borttagande av gasformiga
föroreningar och därmed sammanhängande sekundär utmstning är mycket
kostnadskrävande.

Vid
förbränning minskar avfaUsvolymen till 510 % och vikten till 2540 % av
urspmngliga värden. För dessa rester, liksom för övrigt icke brännbart avfall,
erfordras en kompletterande deponeringsanlägg-ning. Förbränning tUlämpas i flera
kommuner. Totalt finns drygt 40 ugnar med en kapacitet av minst 2 ton/tim. och
fördelade på ett 20-tal an-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 51

läggningar.
De största finns i Stockholm (Högdalen och Lövsta) och Göteborg (Sävenäs).

Förutom
dessa beprövade metoder finns ett flertal metoder under utveckling. TUl de
mest intressanta hör pyrolys eller torrdestillation. Pyrolys innebär en
upphettning (ca 1 000° C) av avfallet utan tillträde eller i begränsad närvaro
av syre. Avfallet sönderdelas därmed och ger som slutprodukter en gasblandning
(kolmonoxid, koloxid och vätgas) samt lätta oljor, tjära och en fast återstod.
Gasen kan sedan användas för uppvärmning eller som råvara för framställning av
olika kemiska produkter. Vid högre temperatur ökar utbytet av gas på oljefraktionens
bekostnad. I jämförelse med förbränning anses pyrolys ge mindre mängder
luftföroreningar.

Med
stöd av medel från STU har en särskild utredningsgrupp gjort en utvärdering av
pyrolysmetodens möjligheter och problem. Bl. a. har en jämförelse gjorts med
andra metoder för avfallsbehandling. Gruppens sammanfattande bedömning visar
att pyrolys som behandlingsmetod för avfall har god potential beträffande
miljö, lokalisering, teknik och ekonomi. För att få ett säkrare
bedömningsunderlag förordas en svensk försöksanläggning.

I
augusti i år beviljades Gislaveds Gummifabrik ett statsbidrag på 2,6 milj. kr.
för att bygga en pyrolysanläggning. Vid denna anläggning kommer att behandlas
såväl gummiavfall från fabriken som hushållsavfall från kommunen. Anläggningen
beräknas vara klar inom ett år.

I en
prognos för Västeuropa räknar man med följande utveckling beträffande
behandlingsmetoder för hushållsavfall (ISWA-bullentinen nr 8, oktober 1972)

1971

1980

%

%

Tippning

75

30

Deponering

10

.45

Förbräiming

12

22

Kompostermg

3

3

Enligt
denna prognos skulle således förbränningen öka under den närmaste
10-årsperioden till ungefär det dubbla. Komposteringen skulle däremot ligga
kvar på samma nivå. En kraftig förskjutning från tippning mot deponering
förutses.

Hämtning
av skrymmande avfall (utrangerade möbler, barnvagnar, redskap etc.) sker på
olika sätt runt om i landet. EnUgt nyligen genomförd inventering i
naturvårdsverkets regi är förhållandena relativt ordnade. I ett stort antal
kommuner sker hämtning 12 gånger om året, som regel under höst och vår. I
vissa kommuner tas det skrymmande avfallet om hand samtidigt med det ordinarie
hushållsavfallet. Andra alternativ är uppställning av container eUer hämtning
efter budning. I ett antal kommuner saknas dock all organiserad uppsanilihg!

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 52

Beträffande
omhändertagande av läkemedel och gifter som hänförs till det kommunala
renhållningsmonopolet har vissa kommuner på olika sätt sökt lösa detta.
Stockholms kommun har för sin del träffat avtal med Apoteksbolaget att
hushållen kostnadsfritt skall få lämna avfall av detta slag till apoteken.
Avtal har vidare träffats med Sveriges Färg-handlares Riksförbund att
lösningsmedel, färgrester och liknande preparat från hushållen kostnadsfritt
skall få mlämnas till färghandelsaffä-rema. Beträffande oljor och övriga
petroleumprodukter, som kan förekomma i hushållssammanhang, tar gatukontoret
kostnadsfritt emot sådant avfall vid Bromma och Fmängens
renhållningsstationer. Östra renhållningsstationen samt Lövsta och
Högdalens förbränningsanläggningar. Från apotek, färghandlare och från
gatukontorets egna mottagningsstationer transporteras sedan avfaUet till AB
Industridestillation för omhändertagande. Under 1972 insamlades ca 50 ton av
dessa avfallstyper inom ramen för det kommunala renhållningsmonopolet. I augusti
i år bevUjades tiU Apoteksbolaget, Astra och Kabi ett gemensamt statsbidrag på
375 000 kr. för uppförande av en förbränningsugn för läkemedelsavfall.
Anläggningen kommer att byggas i Åkers Styckebmk. En regional samordning av
hanteringen av hushållsavfallet till större behandlingsanläggningar kan väntas
ske på längre sikt. Fördelama med en samordning i större regioner kommer att
bli alltmer påtaglig aUt eftersom tekniken för behandling och även återvinning
blir mer avancerad. Frågan om regional avfallshanteruig behandlas ytterligare
i kapitel 7.

I
anslutning till regionala anläggningar kan det bli nödvändigt med
omlastningsstationer. Sådana stationer finns för närvarande endast i Göteborgs-området.
I omlastningsstationer kan man fömtse en viss sortering och förbehandling av
avfaUet. Avfallshanteringen torde successivt komma att bli tekniskt och
systemmässigt mer avancerad i framtiden.

Kostnaden
för hantering av hushållsavfallet ligger idag på ca 150 200 kr. per hushåll
och år, dvs. ungefär 60 kr. per person. Av den totala kostnaden för
avfallshanteringen faller ca 65 % på insamlingen, 25 % på behandlmgen och 10 %
på transporten. Mot bakgmnd av att behandling och slutligt omhändertagande av
kommunalt avfall i åtskilliga faU ej sker under tiUfredsställande former,
kommer kostnaderna för kommunerna att bU högre än vad som hittiUs varit fallet.
Rationalisering av insamling och transport bör kunna motverka merkostnaderna
för en kvalitetshöjning beträffande behandlingen. Återvinning kan knappast göra
avfallshanteringen lönande men kan bidra till att sänka kostnadema.

11.5
Återvinning

Under
senare år har intresset för återvinning successivt breddats. Från såväl
statligt som kommunalt och industriellt håll är man numera

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 53

enig
om att en mer planenlig återvinning av material ur avfall kommer att bli
nödvändig i framtiden. Pådrivande faktorer är miljövårdsaspekter, hänsyn till
begränsade naturresurstUlgångar och i vissa fall ren lönsamhet.

Inom
industrin förekommer redan idag en omfattande återvinningsverksamhet. Genom
bl. a. stigande råvampriser har på senare tid även återvinning ur
hushållsavfall börjat bli intressant.

Ur
hushållsavfaUet är det möjligt att ta tillvara papper (tidningar, tidskrifter),
glas, plåt, växtnäring/humus (kompost), energi (förbränning), gas och
petroleumprodukter (pyrolys).

De
tidigare behandlade hanteringsmetoderna kompostering och förbränning kan i
viss utsträckning betraktas som återvinning, liksom också pyrolys.

Tillverkning
av kompost ur hushållsavfall och slam från avloppsreningsverk har i vårt land
inte fått någon större spridning beroende dels på att kostnaderna för
framställning av kompost varit för höga och dels på att intresset för det
framställda kompostmaterialet hittUls varit ringa. Under senare år har dock
intresset för kompostering ökat beroende framför allt på de stora mängder slam
som nu produceras vid våra avloppsreningsverk. Samkompostering av slam och
hushållsavfall är en tänkbar lösning, som nu är föremål för undersökning bl. a.
i naturvårdsverkets s. k. Laxåprojekt.

Förbränning
av avfall i samband med värme- eller kraftutvinning förekommer i ett begränsat
antal fall. De största anläggningarna finns i Stockholm och Göteborg. De
stegrade oljepriserna har medfört ett ökat intresse för denna typ av
anläggningar. Förbränning torde dock i ett fåtal fall kunna bli ett
konkurrensmässigt alternativ till den vanligaste förekommande
behandlingsmetoden deponering.

Att
ur den potentiella råvamkällan hushållsavfallet (22,5 miljoner ton per år)
söka utvinna "råvaror" såsoni papper, plåt, glas etc. på annat sätt
än genom manuell utsortering kräver utveckling av ny teknik för
materialseparering. Visst utvecklingsarbete erfordras också för att förfina
metoderna för processteknisk bearbetning av det utsorterade materialet, framför
allt cellulosafibrer. Den erforderliga utvecklingstiden kan uppskattas tUl 5 a
10 år.

Var
i hanteringskedjan återvinning av hushållsavfall skall sättas in är ännu oklart
vid källan, dvs. i hushållen, i anslutning till omlastningsstationer eller
vid behandlingsanläggning.

En
fömtsättnmg för en 'sorteringsverksamhet är att avsättningsmöjUg-hetema för de
utsorterade materialen är goda liksom att materialen kan levereras
kontinuerligt.

För
kommunernas del innebär återvinningsverksamheten på sikt en minskad belastning
på renbållningsverksamheten och för landets del en besparing av råvamresiuer.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 54

Enligt
en uppskattning konsumeras i hushållen;

250
000 ton glas/år

80
000 ton plåt/år

20
000 ton textil/år 400 000 ton tidnings- och journalpapper/år

Värdet
fritt fabrik av detta avfall konverterat till råvara kan uppskattas tUl
storleksordningen 100 mkr. I praktiken kan möjligen halva mängden återanvändas.
En viss energibesparing kan dessutom göras. Följande siffror visar ungefärlig
besparing om återvunnet material används som råvara:

Avfallspapper 0,10,2
ton olja per ton papper

Plåt 0,30,5" " " " stål

Aluminium ca 2,9 " " " " aluminium

Glas 2025 % energibesparing

Beträffande
glas, plåt och textilier anses industrin idag kunna ta hand om så gott som hela
den kvantitet som i praktiken kan utsorteras. För papperets del kompletteras
den inhemska avsättningen med export. Exporten får dock betraktas som något
osäker. Ett par svenska pappersbruk planerar emellertid särskilda
avsvärtningsanläggningar för tidningspapper, varför avsättningsmöjligheterna
för tidnings- och journalpappersreturer är gynnsamma på såväl kort som lång
sikt.

Idag
förekommer inte någon separering av hushållsavfall vid omlastningsstationer
eller behandlingsanläggningar. Beträffande papper och textUier bedrivs
insamling sedan länge från hushållen genom t. ex. vissa ideella organisationer.
Denna typ av insamlingar är dock sporadisk och helt beroende av det ekonomiska
utbytet (se vidare kapitel 12 om pappersavfall).

En
ny typ av återvinning genom separering av olika komponenter i hushållsavfallet
har startats genom Stiftelsen Svensk Återvinning. I stiftelsen, som bildades
1972, ingår Svenska kommunförbundet. Persöner Återvinnings AB, PLM, Supra och
Stora Kopparbergs Bergslags AB. Verksamheten bedrivs dels av stiftelsen själv,
dels genom elt av stiftelsen ägt bolag Återvinnings System AB, ASAB.
Målsättningen är att genom återanvändning minska sopvolymerna och därmed
belastningen på renhållningsväsendet. Stiftelsen skall främja forskning, ge
konsultation och svara för information. Stiftelsen inriktar huvudsakligen
verksamheten på återvinning av hushållssopor. Ett första försök startades i
Örebro (Vivallaområdet) för separering av hushållssopor. För närvarande pågår
försök med kontinuerlig separering av avfaUet i ca 86 000 hushåll på olika håU
i landet. Motsvarande omfattning för ett halvt år sedan var 58 000 hushåll. De
material som separeras är torrt papper (tidningar, tidskrifter, wellpapp,
kartonger, påsar), glas (flaskor, burkar) och plåt (burkar). Insamlingen gäller
såväl flerfamiljshus som vUlaområden,: Omfattningen av denna verksamhet
framgår av tabeU på de följande sidorna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pågående
försök med återvinning av papper och glas/plåt ur hushållssopor; ASAB

Kommun

Områden

Antal hushåll

System

Hanterare

Försöket påbörjat

Askersund

Villaområde

'40

Containers

Villaför.

1974.02.15

Avesta

Villa/radhusområde

'410

Bilhämtning

Lindor
Strand

1974.01.02

Kommunal Stiftelse

'330

Soprum

i Falun
AB

3 Bostadsrättsför.

'800

Borlänge

HSÉ, Kommunal stif-

'2 200

Containers

Persöner
Åter-

1973.04.09

telse 0. Riksbyggen

+
Bilhämtning

vinning
AB

Villaområden

'1 300

Gotland

Gotlandshem Riksbyggen

'3 000

Soprum

Persöner Återvinning AB

1974.02.01

Villaområden

'250

Container

Göteborg

Kortedala (HSB,

'7 200

Bilhämtn.

Kommunens
ren-

1973.04.16

Familjebostäder,

plåttunnor/

hållningsverk

Göteborgshem,

containers

Bostadsbolaget o.

Riksbyggen)

Hedemora

Riksbyggen m. fl.

'800

Lindor Strand i Falun AB

1974.04.01

Helsingborg

Helsingborgshem

1400

Containers

Persöner Återvinning AB

1972.12.20

Huddinge

Allm.nyttiga bost. företag

=1200

Soprum/contain.

Södertörns renhållnings-

1974.03.15

Villor

400

tjänst

Hudiksvall

Kooperativa/ Allm.nyttiga bostadsföretag

=3 000

Soprum Container

AB Industrilev.

1974.01.15

Jönköping

12 villaområden

'15 600

Bilhämtning 4-containers

AB Glasåtervinning S Lyck

1972.11.18

Bostadsrättsför.

'186

Plåttunnor -f bilhämtning

»>

1973.02.15

öxnehaga

'2 330

Bilhämtn./

1973.04.02

Österängen

plåttunaor

Råslätt

2 680

1974.05.10

Ekhagen

'300

"

1974.05.31

Gränna

'1 100

bilhämtning

"

1974.05.15

Karlstad

Karlstadshus

2 700

Soprum/bil-

Persöner Åter-

1973.10.31

Karlstads bostads AB

hämtning

vinning AB

Riksbyggen

Lindesberg

Kommunal Stiftelse, HSB, Riksbyggen

Containers på vissa

'6 000

Containers

AB Industrilev.

1973.05.07

ställen villaomr.

Lund

2 HSB-föreningar i Klostergården

'990

Containers

Kommunens
renhållningsverk

1973.12.18

Furulund, villor

'180

lastbil

Lars Andersson

1973.12.05

Malmö

12 HSB-föreningar 3 HSB-föreningar

»5 800 '1000

Containers

Södermans
metall & textil AB

1972.09.01

MOBILIA

Återvinnings-center
för allmänheten

Återvinnings-central

>>

1973.03.15

Villaområden Belle-

'2 500

Bilhämtaing

Persöner Åter-

1973.03.21

vue

vinning AB

Augustenborg

'80

Lastbil

Kronprinsen

'800

5»

>i

Rest. Översten 0.

glas

"

»»

1974.08,26

Rest. Kroiiprinsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:

32

56

Kommun

Områden

Antal hushåll

System

Hanterare

Försöket påbörjat

Nässjö

Linden

1600

Lastbil

Gotthard Nilsson i Älmhult AB

1974.04.15

Solna

Bergshamra

'450

Soprum

AB Industrilev.

1973.10.01

Stockholm

Container på 6

Allmän-

Containers/

AB Industrilev.

1973.03.01

stationer

heten

Bilhämtning

AB Hans Andersson

Kv. Fältöversten

530

Bilhämtning

Sellbergs

1973.04.01

Trollhättan

2 villaområden

'1200

Bilhämtning

Kommunens ren-

1 HSB-område

350

"

hållningsverk

1 Riksbyggen

'250

»»

1974.02.01

Täby

Villaområde

'300

Containers

Sellbergs renhållningstjänst

1974.05.01

Uddevalla

HSB, Riksbyggen

'3 086

Soprum/

Kommunens ren-

1974.02.01

Kommunal Stiftelse

Containers

hållningsverk

Örebro

Vivalla Summa

2 546 85 688

Sep. soprum

AB Industrilev.

1972.04.08

Beslutade ätervinningsförsök

Försöket

beräknas

starta

Mark

Riksbyggen, HSB Kommunal stiftelse Villaområden

'3 000

Bilhämtning

Kommunens renhållning

1974.11.15

Stockholm

områden söder Nynäsvägen

'20 000

Bilhämtning

Kommunens renhållningsverk -1-AB Industrilev.

1974.10.15

Ulricehamn

Riksbyggen, HSB

3000

Bilhämtning

Kommunala ren-

1974.12.15

Kommunal stiftelse

Containers

hållningsentr.

villaföreningar

26 000

'
omfattar även plåt

'
omfattar endast papper.

En
av grundförutsättningarna är att denna hantering inte får vålla sådana besvär
för lägenhetsinnehavama och fastighetsskötarna att de upplever sorteringen som
alltför stor belastning. Principen är att man i hushållet samlar det
utsorterade avfallet under ca en vecka glas och plåt för sig och papper för
sig samt därefter forslar avfallet till anvisade utrynunen. Hela ekonomin i
hanteringen Ugger i att lokalt kunna samla de utsorterade materialen tiU för
transportekonomien lämpliga lass. Systemen för insamling och transport är
därför beroende på arten av bebyggelse. I hyresfastighet med tUlräckliga
utrymmen utställs dels behållare för papper och dels behållare för glas och
plåt. Lämpligt ut-rynune kan vara vanligt sopmm, storsopmm, garage och
eventuellt cykelgarage och skyddsmm. I vissa faU utnyttjas container. Inom
vUlaområden sker regelbunden hämtning vid grinden.

Inom
ca ett år räknar man med att ha tUlräckligt underlag för att kunna göra en
första större utvärdering av försöken.

Enligt
en enkät (3 000 personer) som Rikskommittén Håll Sverige

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 57

Rent
genomfört har drygt 80 % förklarat sig villiga att sortera soporna hemma.

Tillgängliga
uppgifter tyder också på positiva resultat av försöken. I VivaUaområdet i
Örebro, som är ett radhusområde med 7 500 boende, insamlas ca 2 000 kg
glas/vecka och 1 500 kg papper/vecka. Detta innebär att ungefär 80 % av glaset
tUlvaratas. En stickprovsundersökning har visat att det finns mycket litet
användbart papper och glas kvar i sopsäckarna.

Beräkning
kan göras på hur mycket avfallsmängden i genomsnitt skulle minska i ett hushåll
om allt torrt papper, glas, plåt och alla textilier utsorteras. Varje person
läser i medeltal 2545 kg tidskrifter per år, använder imgefär lika mycket glas
och plåt samt slänger ca 3 kg textilier dvs. sammanlagt ca 90 kg. En sådan
separering skulle innebära atl 2030 viktsprocent av avfallet aldrig skulle nå
behandlingsanläggning. Om man vidare räknar med att sorteringen endast sker i
70 % av hushållen skulle avfallsmängden minska med 1520 %.

Priserna
för de olika återvinningsmaterialen var i september 1974 följande:

Glas,
färgat

110

-/ton
fritt bruk

Glas,
vitt

130

/ton
"

Glas/plåt
i mix

110

-/ton
" FRANS (se s. 59)

Textilier

ca 200

-/ton
" depå

Papper

från 145

/ton
och uppåt

Prisema
på papper

varierar
enligt up

pgift
starkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
hittillsvarande erfarenheter har kunnat utläsas att de återvuima mängderna
varierar kraftigt mellan olika områden. Skälen till variationerna kan vara
flera. Ett par skäl kan vara t. ex. olikheter i konsumtion och skiftande
attityd till återvirmingsverksamheten. I ett storstadsområde itmehåller t. ex.
de dagliga tidningarna betydligt mera papper (flera sidor) än tidningarna i ett
mindre samhälle. Ävpn förbrukningen av glas- och plåtförpackningar kan variera
från område till område. Som medelvärden på kvantiteter per lägenhet och år
anges från försöksområden i Göteborg, Jönköping och Örebro följande värden.

Plats Antal lägenheter Insamlad mängd omräknad

till
kg/lägenhet och år

Hyreshus Villor Papper Glas och plåt

53

14*

69 99*»

33 32* *

29

17*

Göteborg 7
380 -

Jönköping 2
654 360

Örebro 2
546 -

Enbart glas; för Göteborg glas under hela försöksperioden, plåt under en mindre
del av perioden

Värdena är hänförliga till villor

I
samband med ifrågasatt separering har också vissa problem anförts, som t. ex.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 58

Möjligheterna att finna
särskUda utrymmen för separerat avfall är normalt begränsade såväl inne i
fastigheten som utanför.

Hygieniska olägenheter kan
tänkas uppstå såväl i lägenheten som på uppsamlingsplatsen.

Sämre transport- och
arbetsförhållanden för hämtningspersonal.

Utsorterat avfallspapper kan
innebära brandrisk. Detta gäller särskUt om pappersinsamlingen sker sporadiskt
och papper därmed kan bli liggande.

En
beskrivning av möjligheter och problem att återvinna olika komponenter av
hushållsavfallet (papper, glas, metaU och plast) har lämnats i en utredning som
Stockholms kommun genomfört Återvinning av hushållsavfall.

Pappersavfallet
behandlas särskilt i kapitel 12.

Metallavfallet
består i hushållen huvudsakligen av bleckplåt. Blandningen av olika metaller
(jäm, aluminium, tenn) försvårar äteranvändningen. Numera accepteras
bleckplåtskrot med viss tenninblandning vid tUlverkning av vissa kvaliteter, t.
ex. armeringsjäm. Ett ökat intresse har under senare tid visats från järnbmken
för att ta emot plåtskrot från hushållen.

Glas
upptar en relativt stor volym i hushållsavfallet. Ett motiv för separering
skulle därför kunna vara utrymmesskäl. Glasavfall kan efter krossning blandas
in i övrig glasmassa. 2025 % inblandning är vanlig vid nyproduktion.
Möjligheter lär också firmas till ca 80 % inblandning. Råvaror tUl
glasframstälhiing är dock rikligt förekommande (t. ex. sand och soda). Dock
antyds att sodatillgångarna i världen nu minskar oroväckande.

Mängden
plast i hushållsavfallet är i genomsnitt 5 %. 1972 konsumerades i Sverige ca
500 000 ton plast och tillväxttakten har under senare år varit mycket hög 1520
% per år. Inom den plastbearbetande industrin sker återvinning i hög grad.
Teknik för separering av plast ur hushåUsavfallet har ännu inte utvecklats och
dessutom är mängderna som kan återvinnas f. n. mycket små.

På
marknaden konkurrerar återvunnet material ofta med jungfruliga råvaror.
Karakteristiskt för återvinningsbranschen är att många av de material som går
att återvinna ej tål att belastas av höga hanterings-och transportkostnader. I
ett land som Sverige med en relativt gles befolkningstäthet är
transportkostnaderna många gånger avgörande för återvinningsverksamhetens
lönsamhet.

Att
återvinning ibland anses olönsam kan bero på ett för snävt betraktelsesätt.
Att ett enskilt företag med de kalkylramar som står tUl buds finner återvinning
av ett visst material lönsamt är inte alltid givet. Men för många material är
en ökad återvinning samhällsekonomiskt lönsam. Detta förhållande belyses av
exemplet med telefonkatalogerna. När televerket under våren 1972 skulle
distribuera nya telefonkataloger till hushållen meddelades abonnenterna att
verket inte skulle återta de

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 59

gamla
katalogerna, som tidigare skett. En undersökning visade dock senare följande.
Under 1971 fick televerket ett erbjudande av en returpap-persfirma vilket
skulle ha irmeburit en förlust på 25 kr. ton papper för verket. För ett
allmännyttigt bostadsföretag i Stockholm resulterade emellertid
arbetsinsatserna i en kostnad för hanteringen av katalogerna på 375 kr. per ton
papper. Televerkets handlande år 1972 kan sålunda sägas vara företagsekonomiskt
riktigt men medförde en totalekonomiskt sett sämre lösning.

Vissa
försök med separering av pappersavfall på kontor har startats under det senaste
året. Vid industriförbundet omfattar försöket ca 100 anställda. Drygt 95 % av allt
avfall har visat sig vara papper och insamlingen har hittills gett ca 5
ton/månad. Enligt uppgift har sophämtningskostnaderna därmed kunnat reduceras
med nära 80 %.

Liknande
försöksverksamhet har startats inom Stockholms kommunala förvaltning där försöken
nu omfattar drygt 1 000 anställda. Även i Kanslihuset startas hösten 1974 en
sådan verksamhet.

Vad
gäller möjligheterna för en maskinell separering av råvaror, (t. ex. papper,
glas, plåt och ev. textil) ur hushållsavfallet torde en omfattande utvecklingsverksamhet
komma att erfordras innan en praktiskt och ekonomiskt användbar teknik finns
tillgänglig. Detta gäller speciellt för separering av det "råa"
hushållsavfallet. Enklare kan det tänkas vara att ur slagg och aska från en
förbränningsanläggning utvinna t. ex. glas och plåt och att använda övrig del
av askan och slaggen som delråvara vid tUlverkning av kompost. Forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom området pågår runt om i världen; framför allt i USA
och England men även i"vårt land. Om uppskattningsvis 5 å 10 år bör
anläggningar av det här slaget kunna finnas i drift.

I
Franklin (ca 10 000 inv.) Ohio i USA har en försöksanläggning med en kapacitet
på 150 ton/dygn byggts där avfallet mottas utan försortering. Avfallet mals
vått och defibreras i en s. k. hydropulper. Genom sil-ning, centrifugering,
magnetseparering, flotation etc. separeras pappersfiber, glas, metaller m. m.
Restprodukterna förbränns i virvelbäddsugn tillsammans med awattnat kommunalt
avloppsslam. Nettokostnaden för behandlingen uppgår tiU drygt 2 doUar per ton
avfall.

I Sverige har PLM
utvecklat en anläggning som automatiskt sorterar blandade plåt- och
glasförpackningar i tre kategorier glas, plåt och aluminium. Anläggningen går
under namnet FRANS. Anläggningen premiärvisades vid Elmia-utstäUningen 1973.
För närvarande finns tre anläggningar i bmk i Malmö, Jönköping och Surte.
Vidare har STU beviljat Svenska Fläktfabriken och Sellbergs bidrag för att
pröva metoder att genom sortering återvmna material ur osorterat hushåUsavfall.
Fläkt-fabrikens projekt innebär luftseparering av avfallet med en beräknad kapacitet
av 5 ton avfall per timma. Sellbergs försök siktar på en sorteringsmaskin som
skall kunna behandla 30 ton hushållsavfall per timma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 60

Helsingborgs
kommun uppför i samarbete med Persöner Återvinning AB en
sopsorteringsanläggnuig där i en första etapp blandat industriavfall kommer
att sorteras i olika komponenter.

Försök
pågår också att återviima metall och glas ur slagg från förbränningsanläggningar
för hushåUsavfall. En försöksanläggning är för närvarande under uppförande vid
Högdalens förbränningsanläggning i Stockholm.

En
expertgmpp inom Stockholms kommun har gjort en ingående utredning om
möjligheterna till återvinning av hushållsavfall. I en delrapport föreslås bl.
a. försöksverksamhet med regelbunden pappersinsamling inom en del av kommunen
omfattande drygt 40 000 personer. Beträffande metaller och glas föreslås
försöksverksamhet med återvinning ur slagg efter förbränning. Vidare söker man
utveckling av metoder för maskinell sortering före förbränning.

11.6
Arbetsgruppens överväganden och förslag

Mängden
avfall från hushållen har under senare år ökat kraftigt. Under den senaste
20-årsperioden har en fördubbling skett. Avfallsmängden per person är nu ca
270 kg/år. Den ökade användningen av förpackningar av olika slag har länmat
ett kraftigt tillskott till avfallsmängden i våra hushåll. Enbart
förpackningarna har tUl följd av förändringar inom vamdistributionen ökat från
400 000 ton år 1960 tiU 1,2 mUj. ton i dag. Avfallels sammansättrung har också
komplicerats genom tUlkoms-ten av nya material och vissa kemiska medel.

Genom
den kommunala renhållningslagen insamlas numera hushållsavfallet under ordnade
former på ett likartat sätt över hela landet. Den vanligaste hanteringsmetoden
för det insamlade hushållsavfallet är fortfarande uppläggning (deponering) som
tUlämpas till nära 80 %. Förbränning tillämpas för större delen av den
resterande andelen. I mindre omfattning tillämpas vissa andra metoder, främst
kompostering. Nya metoder är dock under utveckling, t. ex. pyrolys och mekanisk
separering av blandat hushållsavfall.

Återvinning
har under de senaste åren alltmer kommit att diskuteras i samband med hantering
av hushållsavfallet. Ur hushållsavfallet är det möjligt att återvinna papper,
glas och plåt genom sortering i något led av hanteringen, växtnäring/hiunus
(kompostering), energi (förbränning) samt gas- och petroleumprodukter
(pyrolys).

En
typ av återvinning genom separering av olika avfallskomponenter i hushållen har
startats av Atervmnings System AB, ASAB i kommunal regi i olika delar av
landet. Ca 86 000 hushåll omfattas nu av denna verksamhet. Såväl hyreshus som
vUlabebyggelse ingår i försöken. Försöksverksamheten har dock ännu inte
utvärderats.

Den
lagstiftning som reglerar hanteringen av hushåUsavfallet är den

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 61

kommunala
renhållningslagen och hälsovårdsstadgan. Sedan 1972 gäller ett obligatoriskt
kommunalt renhållningsmonopol. Se vidare kapitel 3 (gäUande lagstiftning),
liksom arbetsgmppens tidigare rapport "PM med förslag tUl
renhållningskungörelse". Detta senare förslag innebär en smidigare
tUlämpning av renhållningslagen genom att kommunen ges möjligheter att i ökad
utsträckning själv bestämma om renhållningsverksamheten.

Enligt
arbetsgmppen bör hushållsavfallet i ökad utsträckning ses som en tillgång och
resurs. Utnyttjande för återvinning bör därför tillämpas i ökad omfattning, och
metoder utvecklas för att ta tUlvara olika komponenter i avfallet. Främst beträffande
fiberråvaror har detta betydelse för naturresurshushåUningen, men har betydelse
också för utnyttjandetiden för kommunala behandlingsanläggningar. Dessutom bör
återvinningsverksamheten åtminstone på sikt kunna ge en dämpning av kostnadsutvecklingen
inom avfallshanteruigen.

Återvinning
kan ske antingen vid källan, dvs. i hushållet, eller vid avfallsanläggning. En
relativt omfattande försöksverksamhet bedrivs f. n. och där ASAB:s
sortermgsverksamhet nu ät den mest omfattande. Separering av råvaror ur
hushållsavfallet medför också en del problem, som måste lösas samtidigt med
separeringstekniken. Exempel på sådana följdproblem är: vilka kvalitetskrav
måste ställas på det utsorterade materialet, hur skall det transporteras,
vilken förbehandling erfordras innan det kan tas in i produktionsprocessen,
vUka kvalitetskrav måste ställas på de produkter som helt eller delvis
framställs av återvunnet material?

I
nästa kapitel där gmppen behandlar pappersavfallet särskilt, förs fram förslag
som också omfattar hushållsavfallet. Enligt gmppen är det från allmän synpunkt
angeläget att insamling av pappersavfall görs effektivare och att
avfallspapper därför företrädesvis används som råvara och inte för
energiproduktion. I anslutning tUl detta föreslår gruppen vissa
författningsändringar för att möjliggöra en effektiv insamling av
avfallspapper, bl. a. från hushåUen.

Beträffande
övriga komponenter i hushållsavfallet anser gruppen tiden ännu inte vara mogen
för lika långtgående åtgärder som för pappersavfallet.

Den
pågående försöksverksamheten med sortering i hushållen av bl. a. papper, glas
och plåt är av stort intresse och bör därför så snart som möjUgt utvärderas för
att ge underlag för stäUningstaganden. I sammanhanget vill gmppen påpeka att
de författningsförslag som lagts fram beträffande pappersavfall också kan göras
tUlämpliga för exempelvis utsortering av glas och plåt i hushållen.

Separering
av glas i hushåUen kan enligt gmppen knappast motiveras från resurssynpunkt
även om vissa mindre energivinster kan göras. Av-faUets volym kan dock påverkas
och eventueUt ge minskade kostnader

9
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 62

för
avfallsproducenten. Beträffande plåtburkar innebär inblandningen av vissa
icke-jämmetaller en begränsning för återvinning. Ett utvecklmgsarbete pågår
dock från såväl förpackningsindustrin som från motta-garindustrin för att
underlätta återvinning.

Frågan
om separering av hushållsavfall i senare hanteringsled är föremål för visst
utvecklingsarbete såväl utomlands som i Sverige. Resultaten av dessa
utredningar bör följas för senare ställningstagande tUl lämpliga metoder.

Mot
bakgrand av nu kända erfarenheter förordar arbetsgruppen separering av
hushållsavfall i senare hanteringsled med undantag för den separering i hushållen
av tidningar och tidskrifter som gruppen tidigare nämnt. Detta bor ge
möjligheter att rationellt ta tillvara större mängder råvaror. Gmppen vill
därmed också förorda uppbyggnad av försöksanläggningar för att ytterligare
belysa denna fråga. För sådana anläggningar bör statsbidrag med 50 % av
kostnaderna utgå.

Även
för slutbehandling av hushållsavfall utarbetas och prövas f. n. nya metoder. Av
särskUt intresse i Sverige är dels den nyligen startade anläggningen för
samkompostering av hushållsavfall och slam i Laxå, dels den pyrolysanläggning
som inom ett år kommer att vara i drift i Gislaved. I enlighet med den
återvinningsprincip arbetsgruppen satt upp bör så långt som möjligt det avfall
som måste slutligt tas omband behandlas på sådant sätt att återvinning är
möjlig. Pyrolys och samkompostering kan bli intressanta alternativ tUl
förbränning och deponering. Ytterligare försöksanläggningar bör övervägas.

TUl
anläggningar för omhändertagande av sådant avfall som faller under det
kommunala renhållningsansvaret utgår f. n. inga statsbidrag. Av det föregående
har framgått att slutbehandlingen av hushållsavfall i många fall inte är
tillfredsställande från miljösynpunkt. Enligt arbetsgmppen är det angeläget
att en förbättring successivt kan ske. Mot bakgmnd av arbetsgmppens
gmndläggande syn på avfallet som en resurs, som så långt möjligt skall
utnyttjas, föreslår gruppen att statsbidrag skall kunna utgå till sådana
anläggningar som innebär återvinning och nyttiggörande av avfallet.
Statsbidraget bör utgå med högst 50 %. Arbetsgruppen kan dock inte bortse från
behovet av förbättringar av den nuvarande konventionella behandlingen av
avfallet, i första hand då uppläggning av avfall. Arbetsgruppen föreslår
därför att statsbidrag bör kunna utgå även till anläggningar som medför
förbättrad hantering av avfallet och bör kunna underlätta framtida återvinning.
Till sådana anläggningar bör dock en lägre bidragsprocent tUlämpas. Enligt
arbetsgmppens uppfattning bör vid statsbidragsgivning regionala lösningar
främjas för att på så sätt öka fömtsättningarna för en rationell och
mU-jöriktig hantering av avfallet.

Vid
statsbidragsgivning bör enhgt gmppen beloppet maximeras tiU 5 milj. kr. per
anläggnmg med möjUghet för regermgen att under särskilda

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 63

omständigheter
besluta om ett högre belopp. För en 5 -årsperiod kan behovet av statsbidrag
beräknas till 1520 milj. kr. per år.

Beträffande
förekomsten av miljöfarliga rester i hushållsavfallet (vissa kemikaUer) har
gmppen funnit att detta normalt inte utgör något problem. Arbetsgruppen lägger
därför inte nu fram något särskilt förslag i denna fråga. Frågan bör dock
hållas under uppsikt av naturvårdsverket. Det kan inte uteslutas att en
förbättrad insamling kan behövas.

Enligt
4 § renhållningslagen föreskrivs att kommunen skall forsla hushållsavfall till
allmän avstjälpningsplats eller aUmän destmklionsanläggning. Enligt
arbetsgruppens mening bör beteckningarna "avstjälpningsplats" och
"destruklionsanläggning" ersättas med lämpligare ullryck.
"Avstjälpningsplats" antyder oordnad tippning eller liknande verksamhet
som knappast svarar mot det sätt på vilket avfallet i dag normalt tas omhand.
Gruppen anser att "upplagsplats" är ett bättre uttryck. Beteckningen
"destmklionsanläggning" har enligt gmppen en alltför begränsad
innebörd och torde inte täcka anläggningar för kompostering, pyrolys, sortering
eller återvinning i övrigt. "Destruklionsanläggning" bör därför
lämpUgen ersättas med "behandlingsanläggning". Gmppen anser vidare
att ordet "allmän" bör utgå eftersom anläggningar för omhändertagande
av vissa avfall inte alltid behöver vara i allmän ägo. Vad som här sagts bör
också gälla 51 och 53 §§ hälsovårdsstadgan. Dessa ändringar får anses stå i
överensstämmelse med arbetsgmppens syn på hushållsavfaUet som en tillgång och
resurs som i ökad omfattnmg bör bli föremål för återvinning.
Författningsändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 1975.

12
Pappersavfall

12.1
översiktlig beskrivning

Pappersavfallet
beskrivs här under egen huvudrubrik och ej i anslutning tUl hushåUsavfaU eller
industriavfall eftersom det intar något av en mellanställning mellan dessa båda
avfallstyper.

Sverige
har den största förbrukningen per capita i Europa av pappei och papp, men
ligger relativt långt efter USA (181 mot 257 kg/person åi 1971). Är 1980
beräknas konsumtionen i Sverige ha stigit till 285 kg och år 1990 tUl 345
kg/person. Råvamtillgång och konsumtionsmönster kan dock påverka prognosen.

Användningen
av avfaUspapper som fiberråvara vid pappers- och papptillverkning är av stor
betydelse i de flesta pappersproducerande länder. I Västeiuropa har
användningen av avfallspapper ökat kraftigt sedan början av 1960-talet. Den
totala förbrukningen av avfallspapper inom detta område uppgick tUl ca 4,9
milj. ton 1960. Den steg tUl 6,6 milj. ton 1965 och överskred 9,1 milj. ton
1970. Efter en mindre nedgång 1971 steg förbmkningen åter och uppgick 1972 tUl
ungefär 9,7 mUj. ton.

s. 64 Kontrollera mot PDF

I
en studie som publicerades 1969 gjordes prognoser på bl. a. förbrukningen av
avfallspapper fram till 1980. Av dessa prognoser framgår att förbruknmgen 1974
skulle stiga till 10 milj. ton och 1980 tUl 11,4 mUj. ton. Redan 1972 uppgick
dock konsumtionen tiU ca 10 milj. ton. Även om således användningen av
returpapper har ökat kraftigt har dock dess andel av den totala
fiberförbrukningen varit mycket stabU. Förskjut-nmgen mellan respektive andelar
har imder en lång följd av år totalt för Västeuropa varierat mellan 1 och 2
procentenheter. Även i USA råder liknande förhållanden, där andelen
avfallspapper i förhåUande till den totala fiberkonsumtionen legat nära nog
konstant sedan 1969.

Betydelsen
av avfallspapper som råvara varierar kraftigt meUan olika länder. Totalt för
Västeuropa utgör avfallspapperet 28 procent av den totala fiberkonsumtionen.
Flera länder har dock andelar som betydligt överstiger genomsnittet. Se
nedanstående tabell.

Land

Konsumtionsökning

Konsumtion
av

. av avfallspapper

avfallspapper i förhållande till total fiberkonsumtion
1972

%

%

Danmark

73,3

48,5

Västtyskland

5,3

45,9

England

-0,2

42,4

Nederländerna

0,3

38,2

Spanien

59,8

35,8

Frankrike

8,6

35,2

Italien

22,5

33,2

Österrike

12,8

26,4

Sverige

13,4

6,8

USA

6,4

22,4

Canada

5,7

6.0

Av
tabellen framgår den mycket kraftiga ökningen av avfallspappersr konsumtion i
Danmark, Spanien och Italien samt den relativt stora ökningen i Sverige och
Österrike två länder med förhållandevis stora inhemska skogstUlgångar.

Den
insamlade kvantiteten avfallspapper är i genomsnitt omkring 26 procent av den
totala konsumtionen av papper och papp för länderna i Västeuropa. Variationerna
länderna emellan är inte så stora som när det gäller avfallspapperets andel av
fiberförbrukningen. Några länder, såsom Nederländerna och Västtyskland med hög
papperskonsumtion per capita och ett stort antal betydande befolkningscentra,
uppvisar också här höga insamlingsandelar betydligt över genomsnittet. En
kraftig ökning beträffande insamlingsandelen kan noteras (1972) för länder som
Danmark och Spanien. I dessa länder ökade insamlingen mellan 1971 och 1972 med
40,7 resp. 59,1 procent. Även i Belgien och Luxemburg noterades en kraftig
uppgång ca 20 procent. Av intresse är även att

'
Demand and supply of wood, paper and pulp. Arne Sundelin, Stockholm 1969.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 65

insamlingen
i Sverige ökade betydligt 1972. Efter de ovan nämnda länderna kommer nämligen
Sverige med en ökning i insamlingsandelen på 14,3 procent. Insamlingsandelarna
i USA och Canada ligger betydligt under genomsnittet för Västeuropa. Både USA
och Canada har under de senaste åren haft insamlingsandelar på ca 20 procent,
vilka sedan 1969 varierat uppåt och nedåt med endast delar av en procent.

Större
delen av returpapperet används vid tillverkning av papp och kartong av oUka
slag samt även till vissa kvaliteter mjukpapper. För produktion av
tidningspapper har avfallspapper ännu liten betydelse i hela Europa.

I
Sverige har pappersåterviimingen gamla anor. Redan i början av 1900-talet
utgjorde returpapper en del av råvarorna vid tillverkningen. Den tidigaste
uppgiften om totala återvinningen i landet är från år 1937 och lyder på 40 000
ton. 1950 insamlades 120 000 ton och 1972 var insamlingen uppe i 385 000 ton.
För år 1973 beräknas insamUngen tiU ca 415 000 ton.

Totala
förbrukningen av papper och papp i Sverige var 1973 ca 1,7 milj. ton. Av denna
förbrukning insamlades således ca 415 000 ton eller 28,1 procent av
återanvändbart papper. Papper och papp som ej kan återvinnas är bl. a. tapeter,
takpapp, hygienpapper och hårdpapp. Den insamlade mängden avfallspapper
motsvarar en råvaruförbrukning av ca 1,7 milj. msk eller ca 45 mUj.
normalstora skogsträd per år.

Insamling
av returpapper bedrevs tidigare av skrothandeln men har numera övertagits av
specialiserade insamlings- och inköpsföretag. Det största är AB IndustrUeveranser
i Norrköping, som svarar för ca 70 procent av pappersbmkens behov av
avfallspapper.

Den
insamlade mängden avfallspapper kan delas upp i tre kategorier:

Spill från
konverteringsindustri, wellpapp- och kartongfabriker, tryckerier, bokbinderier
etc. Större delen av detta pappersspUl tas tillvara. Avhämtnmgen ombesörjs som
regel av returpappershandeln.

Handels-, industri- och
kontorsavfall. Minst 50 % av tiUgängligt returpapper insamlas. En viss ökning
är här möjlig.

Hushållsavfall, främst tidningar
och tidskrifter.

Av
returpappersmängden kom 1973 ca 60 procent från konverterings-industrin
(wellpapp kartongfabriker, tryckerier etc.) ca 35 procent insamlades inom
sektorn handel, industri och kontor saml resterande 5 procent från hushåUen.

Metoderna
för insamlingen från handels- och butiksledet varierar avsevärt från de
enklaste där den mindre butiken buntar sina kartonger och kör dem tUl
returpapperscentralen till de mer invecklade där det stora vamhuset pressar
ihop emballaget maskinellt. Endast i medelstora och större tätorter har
butikerna kunnat erbjudas reguljär hämtning. Ett nytt insamlingssystem för
butiker i mindre tätorter är att butikerna får skicka sitt utplanade emballage
tiUbaka till vamdistributionscentralen med tompallarna. Emballaget tömmes sedan
i större containers för vi-

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 66

dåre
befordran tUl en returpapperscentral. En kontinuerlig utbyggnad av detta
transportsystem fortgår.

Hushållsavfallet
innehåller en stor andel papper ca 50 % i vikt och ca 70 % i volymprocent. En
kraftig ökning av återvinningen anses vara möjUg. Totalmängden har beräknats
till 800 000 ton (10 % fukthalt) med följande fördelnmg (i ton):

Tidningar
och tidskrifter 300 000

Konsumentförpackningar

(karlongkapslar,
bärkassar,

påsar,
emballagepapper etc.) 175 000

Sopsäckar 25 000

Köksrullar,
servetter, lakan 60 000

Papperskorgsavfall 60 000

WeU-
och solidpapp 60 000

Icke
återvinnbart 100 000

Totalt 780 000

I
hushållsavfallet ingår således f. n. ca 300 000 ton tidnings- och journalpapper
per år. Det är denna del av hushållens pappersavfall som är mest intressant för
återvinning.

Konsumtionen
av tidnings- och journalpapper inom Sverige utgör ca 400 000 ton (300 000 ton
tidnings- och 100 000 ton journalpapper). Av detta återvinns inom första sektorn
konverteringsspUl och returer ca 75 000 ton. Av resten 325 000 ton
återvinns ca 25 000 ton genom insamling från hushåll. 300 000 ton blir således
hushållsavfall.

ökad
återvinning är möjUg endast om hushållen vill åta sig besväret att avskilja
papper från övrigt avfall. Endast tidningar, tidskrifter och visst
emballagepapper kan för närvarande komma ifråga. Så småningom är det tänkbart
att sortimentet kan utökas till att omfatta även vissa sammansatta pappers- och
pappemballage, t. ex. mjölkförpackningar.

Man
beräknar i dag att ytterligare totalt ca 280 000 ton avfaUspapper skulle kunna
tas tUlvara utöver vad som för närvarande insamlas. Huvuddelen av detta skulle
komma från hushållen (ca 200 000 ton) och resterande 80 000 ton från kontors-
och affärsavfall.

För
insamling av avfallspapper finns ett flertal bolag. Störst är som tidigare
nämnts AB Industrileveranser. Ytterligare två bolag har under 1972 bildats för
att förse vissa pappersbmk med avfaUspapper. I det ena bolaget Pappersåtervinningsaktiebolaget,
Påab samarbetar AB Klippans Finpappersbruk, Munksjö AB, Skogsägarnas Industri
AB och Holmens Bmk. I det andra bolaget samarbetar bl. a. Industrileveranser
och Stora Kopparberg.

Returpapper
är användbart som råvara i de fall man inte ställer höga krav på det slutiiga
papperets styrka eUer vithet. I första hand används det för:

material för
wellpapptUlverkning

kartong för emballage och
gipsskivekartong

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 67

vissa kvaliteter mjukpapper

tidningspapper (planeras)

Huvuddelen
av det insamlade papperet användes för inhemsk pappers-produktion. Sverige
exporterar dock betydande mängder avfallspapper. Exporten uppgick 1973 tUl ca
121 000 ton eUer ca 29 procent av totalt insamlad mängd. Exporten 1973 medförde
en ökning i förhållande lill

1972 med
31000 ton, Importen uppgick 1973 tUl totalt något över

43 000 ton, vilket var en dryg fördubbling jämfört med föregående år.

Exporten
av avfallspapper går i första hand tUl Västtyskland och Italien. Dessa båda
länder tog 1973 ungefär 34 resp. 23 procent av den svenska exporten. Andra
vUrtiga mottagarländer är Norge och Österrike med 16 resp. 9 procent. Således
går 82 procent av den totala exporten av avfallspapper från Sverige till fyra
länder. Även när det gäller import av avfaUspapper sker huvuddelen av denna
från ett fåtal länder, 29 000 ton eller 68 procent importeras från Västtyskland
och Damnark medan resterande mängd i huvudsak kommer från Nederländerna och
Norge med 14 resp. 16 procent.

Förbmkningen
inom svensk pappersindustri av returpapper som fiberråvara uppgick 1972 tUl
301 000 ton. Förbmkningen ökade under

1973 tUl
327 000 ton, en ökning med ca 8 procent. Omkring 150 000 ton

eller 45 procent av förbrukningen utgjordes av avfallspapper från solid-

och wellpappindustrin medan tidningar, journaler och telefonkataloger

totalt svarade för 84 000 ton. För närvarande fiims det i landet 4 pap

persbmk som använder eller planerar att använda avfallspapper som rå

vara under de närmast kommande åren. På nästa sida lämnas en för

teckning över dessa pappersbruk.

Svenska
Cellulosa- och Pappersbmksföreningen (SCPF) har beräknat förbrukningen av
returpapper vid tillverkning av papper och papp fram t. o. m. 1979 enligt
följande tabell.

1
000-tal ton

1974

1975

1976

1977

1978

1979

Blandat
returpapper

23

27

28

30

31

32

Tryckeriretur

8

13

22

25

28

29

Kartongretur

15

18

19

19

22

24

Well-
och solidpappretur

168

209

271

321

340

357

Returkraftpapper

14

13

12

13

13

13

Tidningar,
olästa och

rensorterade

31

33

34

35

36

37

Journaler,
olästa och

rensorterade

27

29

33

33

34

34

övriga
tidningar och

journaler
samt telefon-

kat.
exkl. tidnings-

pappersbruk

49

58

59

66

75

84

Övrigt
returpapper

41

43

45

55

61

64

Summa
exkl. tidnings-

pappersbruk

376

443

523

597

640

674

Ökning i
förhållande till

1973

15%

35%

59%

82%

95%

105 %

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32

68

Pappersbruk
som

:
använder returpapper under 1974

Bruk

Ort

Returpapper

Huvudsakliga

användes vid

kvaliteter

tillverkning

returpapper

av (varierande

inblandnings-

procent)

Billingsfors

Billingsfors

Papper för dränkning, spolar, well-pappmal. m.m.

Well/journaler

Esseltewell

Norrahammar

Wellpappmaterial

Well

Figeholm Fiskeby: Fiskeby Bruk

Figeholm

Hårdpapp

Kraft

Fiskeby

Kartong

Well/tidningar/

journaler

Katrinefors

Mariestad

Mjukppr, well-

Well/olästa

pappmat. (fluting)

tidningar

Forsså

Näsviken

Kartong

Well/tidningar, journaler

Holmen:

Hallsta

Hallstavik

Tidningspapper

Tidn./journaler (start 1975)

Hylte

Hyltebruk

Tidningspapper

Tidn./journaler (start 1975)

Inland

Lilla Edet

Kartong

Well/tidn./ journaler

Klippan:

Nyboholm

Kvillsfors

Mjukpapper

TF-kvaliteter

Lagerfors/

Alstermo

Alstermo

Hårdpapp

Blandat/journaler

Lilla Edet Munksjö: Jönköping

Lilla Edet

Mjukpapper

Olästa journaler

Jönköping

Kartong, wellpapp-Well/övrigt

mat. m.m.

Timsfors

Markaryd

Kartong, wellpapp-Blandat/well

mat. m.m.

Obbola Liner-

Obbola

Wellpappmat.

Well (start 3:e

board

(kraftliner)

kv. 1975)

SIAB:

Fridafors

Fridafors

Kartong

Well/övrigt

Strömsnäs

Strömsnäs

Kartong

Well/tidningar

Stat. Skogsind:

Lövholmen

Piteå

Wellpappmat.

Well (start 4:e

(kraftliner)

kv. 1974)

Örebro

Örebro

Kartong

Well/tidn- och journaler

Stora Kopparb.

Kvarnsveden

Borlänge

Tidningspapper

Tidn./journaler (start 1975)

Sv. Cellulosa:

Munksund

Piteå

Wellpappmat. (kraftliner)

Well

Matfors

Matfors

Div. omslagspapper m.m.

Well

Kramfors

Kramfors

Div. omslags-

Well (stopp

papper m.m.

31.12.74)

Sävedalen

Göteborg

Papper
för spolar

Well/tidn. o. jornaler

Westervik

Västervik

Wellpappmat.

Blandat/well

(testliner)

Anm. Några mindre förbrukare som använder returpapper i
form av spiU från egen konvertering har ej medtagits.

De största förbrukarna av returpapper 1973 var Fiskeby
Bruk, Katrinefors (Fiskeby), Forsså, Inland, Lilla Edet, Munksjö, Fridafors
(SIAB), Örebro (ASSI), Munksund (SCA) och Westervik.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 69

SCPF
har vidare angett att om tUlfredsställande teknisk-ekonomiska möjligheter
föreligger och om samarbete med kommunerna kan komma tiU stånd väntas
förbrukningen hos tidningspappersbruk av sortimenten tidningar och journaler
ytterligare komma att öka med ca 40 000 ton 1975, 75 000 ton 1976, 110 000 ton
1977, 140 000 ton 1978 och närmare 200 000 ton 1979.

I en
mera långsiktig prognos anges följande värden för insamling av pappersavfall
(ton). Procenttalen anger andelen av totalförbrukningen av papper.

1980 1990

Tänkbar
nettoinsamling 650 000 (27 %) 1 000 000 (33 %)

Optimistisk
nettoinsamling 900 000 (38 %) 1 500 000 (50 %)

Teoretisk
nettoinsamling 1 400 000 (58 %) 2 100 000 (70 %)

Förbmkningen
under innevarande år förväntas öka med närmare 50 000 ton eller 15 procent till
totalt 375 000 ton. Detta i kombination med en stor efterfrågan på export och
ökade svårigheter att importera avfallspapper kan medföra svårigheter för de
pappersbruk där i dag av fallspapper är basråvara. Den under senare år
kraftiga ökningen i efterfrågan på avfaUspapper kan illustreras av
prisutvecklingen för insamlingsvara av tidningar och journaler.

År Kr./ton

196768 75:

1969 85

1970 100

1971 95

1972 73 (b ö rjan) 85

1973 (slutet) 100

1974
Januari 140
Februari 160 Maj 210

Priset
på insanUingsvara av tidningar och joumaler har således stigit från 75 kr. per
ton 1967 till 210 kr. per ton maj 1974. Prisuppgången har varit särskilt hög
1973 och de första månaderna 1974. Denna kraftiga ökning kan sannolikt tiU
stor del förklaras med den extremt stora efterfrågan på papper under 1973 och
1974, samt den knapphet som undan för undan gjort sig gällande på
virkesmarknaden inte bara i Sverige utan även för andra stora producenter av
massa och papper i Europa. F. n. är dock priset åter sjunkande.

I
Sverige finns idag planer på att använda viss andel returpapper vid flera
tidningspappersbruk. Kapaciteten inom pappersindustrin kommer sannolikt att öka
kraftigt de närmaste åren. Denna ökning är till viss del planerad att försörjas
med returpapper.

För
tillverkning av tidningspapper och mjukpapper från returpap-persråvara krävs
dock viss teknisk utmstning, i första hand avsvärtning

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 70

(de-inking)
av returpapper med trycksvärta. Kostnaderna för avsvärtning är förhållandevis
höga bl. a. beroende dels på det slutresultat man förväntar sig av den färdiga
produkten, dels kvaliteten på returfibern. Med dagens snabbgående maskiner inom
tidningspappersindustrin krävs hög rening eftersom rester av trycksvärta kan
minska effektiviteten på en tidiungspappersmaskin. Som exempel kan nämnas att
ett tidningspap-persbmk angivit den ungefärliga kostnaden per ton massa till ca
kr. 200: exkl. kapitalkostnad, varav kr. 80100 utgörs av kemikaliekostnader.
Teknisk utveckling av avsvärtningsprocessen torde dock vara möjlig och i första
hand anses kemikaliekostnaderna kunna minskas. Avsvärtningsprocessen medför f.
n. vissa miljöproblem vad gäller främst tillvaratagande av den avskUda
trycksvärtan.

Om
de tekniska svårigheter som således tiU viss del fortfarande är förknippade
med användning av avfallspapper vid framställning av tidningspapper kan lösas,
kommer efterfrågan på avfallspapper eiUigt beräknmgar att öka från ca 327 000
ton 1973 till ca 875 000 ton 1979. Till stor del måste en ökning av denna
storleksordning baseras på insamling av tidningar och journaler och då främst
inom hushållssektorn där de största kvantiteterna av tidningar och journaler
finns att hämta.

12.2
Synpunkter på tillämpningen av gällande författningar

I
kapitel 3 redovisas gällande lagstiftning på avfallsområdet. Mot denna bakgrund
ges nedan vissa synpunkter på tillämpningen av bestämmelser av betydelse för
frågan om återvinning av pappersavfall.

Eldigt
uttalande av departementschefen i prop. 1970: 157 skall gamla tidningar och
tidskrifter, förpackningar av papper eller papp samt andra pappersprodukter som
hushållen regelmässigt har behov av att göra sig kvitt räknas till
hushållsavfall enligt 4 § första stycket renhållningslagen. Det obligatoriska
kommunala renhållningsmonopolet omfattar således även pappersavfaU från
hushållen.

Däremot
torde pappersavfall från t. ex. företag inom affärs- eller kontorsverksamhet
som lämnar större mängder sådant avfall knappast kunna anses jämförligt med
hushållsavfall och på grund därav falla under det obligatoriska
renhållningsmonopolet. Uppkomsten av sådant avfall beror i huvudsak på
verksamhetens art och omfattning och endast i mindre utsträckning på att
människor uppehåller sig i viss lokal eller anläggning. Om pappersavfall
blandas med städsopor eller Uknande, får det dock anses naturligt att betrakta
allt det blandade avfallet som jämförligt med hushållsavfall. Kommun som så
önskar torde med stöd av 4 § andra stycket renhållningslagen kunna införa s. k.
frivUligt renhållningsmonopol beträffande pappersavfall från t. ex. affärs-
eller kontors-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 71

verksamhet.
Stockholms kommun har exempelvis i sin lokala hälsovårdsordning tagit in en
föreskrift som torde innebära att pappersavfall från affärs- eller
kontorsverksamhet skall forslas bort genom kommunens försorg.

Även om kommunalt
renhållningsmonopol kan tillämpas i fråga om det pappersavfall som tUldrar sig
störst intresse från ålervinningssyn-punkt, föreUgger inte garanti för att
msamlingen av pappersavfall kommer att ske genom kommunens försorg. Den
enskilde behöver nämligen inte anlita kommunens renhållningsorganisation, när
han vill göra sig kvitt pappersavfall. Visserligen anförde departementschefen i
den allmäima motiveringen till förslaget tiU renhållningslag (prop. 1970: 157,
s. 82) att kommunens ansvar för renhåUningen bör för att vara effektiv innefatta
inte bara en skyldighet för kommunen att fullgöra denna uppgift utan även en
skyldighet för den enskUde att låta kommunen ta bort avfaUet. Men denna
princip har inte kommit till direkt uttryck i lagen. Den bestämmelse i lagen
som närmast anknyter tiU principen återfinns i 4 § tredje stycket. Där
föreskrivs enUgt vad som tidigare sagts att när orenUghet och avfall skall
forslas bort genom kommunens försorg, dvs. när kommunalt renhållningsmonopol
gäller, får annan person än den kommunen anlitar för detta ändamål inte ta
befattning därmed. Förbudet torde rikta sig mot både fastighetsägare och
insamlingsföretag som i konkurrens med kommunen vill transportera bort avfall.
Då emellertid ifrågavarande förbud kan överträdas utan att överträdelsen
föranleder påföljd av något slag, föreligger i verkligheten ingen skyldighet
för den enskilde att låta kommunen ta bort avfaUet. Inte heller kan ingripande
mot insamlingsföretag, som inte anlitas av kommunen, ske med tillämpning av
renhåUningslagen.

Det
i 14 § normalhälsovårdsordnlngen intagna förbudet att slutbehandla avfall får
vad gäller pappersavfall inte förstås så att det skulle vara straffbart att
elda med papper inomhus i öppen spis eller värmepanna. I lokala
hälsovårdsordningen för Stockholm har detla förhållande särskilt påpekats.

12.3
Arbetsgruppens överväganden och förslag

Som
nämnts i föregående avsnitt insamlas i vårt land f. n. ca 415 000 ton
pappersavfall för återvinning varje år. Den insamlade mängden motsvarar ungefär
en tredjedel av det pappersavfall som kan komma i fråga för
återvinningsändamål. En jämförelse med vissa andra västeuropeiska länder visar
att det går att återvinna en betydligt större andel. I vårt land insamlas de
största mängderna pappersavfall från industri-, handels- och kontorsverksamhet.
Endast ca 5 % av det pappersavfall som återvinns kommer från hushållen. Enligt
gjorda beräkningar bör ytterligare nära 300 000 ton pappersavfaU kunna samlas
in i vårt land.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 72

Huvuddelen
därav eUer ca 200 000 ton, skulle komma från hushållen i form av tidningar och
tidskrifter, medan återstoden skulle samlas in främst från affärer och kontor.

F.
n. är intresset för pappersinsamling mycket stort främst på grund av de höga
priserna på pappersavfall drygt 200 kr./ton jämfört med ca 100 kr./ton för
ett år sedan.

Som
framgått av kapitel 11 angående hushållsavfallet förekommer en relativt
omfattande försöksverksamhet genom ASAB i kommunernas regi för separering i
hushållen av olika avfallskomponenter, bl. a. tidningar. Dessutom förekommer
en mer eller mindre regelbunden pappersinsamling genom ideella föreningar,
organisationer samt privatföretag.

Pappersavfall
är i dag en betydande basråvara vid många pappersbmk. Under de närmaste 5 åren
väntas förbmkningen enligt branschens uppfattnmg komma att fördubblas. För att
detta skall kunna ske krävs dock ett samarbete mellan kommunerna och de större
förbrukarna. Ett utnyttjande av t. ex. hushållens tidningar kräver stora
investeringar i teknisk utrustning i pappersbmken. Innan sådana investeringar
görs måste enligt branschen en säker och kontinuerlig försörjning av avfallspapper
vara tryggad.

Flera
skäl talar enligt arbetsgmppens menmg för en ökad återanvändning av
pappersavfall. Bland dessa skäl kan främst nämnas:

Råvarusynpunkt.
Bristen på skogsråvara gör att pappersavfall bUr allt värdefullare som råvara
för pappersbmken. För varje ton nytt papper åtgår 1015 normalstora träd.

Energisynpunkt.
Enligt gmppens tidigare publicerade rapport Avfall som energikälla (Ds Jo 1974:
5) ger returpappersanvändning en energibesparing i papperstillverkningen
motsvarande ca 60 (KK) m' olja.

Kostnadssynpunkt.
En ökad insamling av pappersavfall bör medföra reducering av
renhållningskostnaden för den enskUde samt lägre kostnader för investeringar i
deponerings- och förbränningsanläggningar för kommunen.

Enligt
arbetsgruppen är det således angeläget från bl. a. allmän resurssynpunkt att
insamlingen av pappersavfall i samhället görs effektivare så att sådant avfall
i större omfattning än hittUls kommer till användning som råvara vid
framställningen av papper och papp. Avfallspapper bör därför företrädesvis
användas som råvara och inte för energiproduktion (t. ex. förbränning).
Långtgående åtgärder bör vidtas för att få till stånd ökad återanvändning.

I
första hand måste insamlingen av pappersavfall från hushållen nu
effektiviseras.

I
det hushållsavfall som årligen destmeras finns som tidigare nämnts ca 300 000
ton tidnings- och journalpapper. Det får anses både önskvärt och möjligt att
återvinna huvuddelen av detta avfall. Men också från affärs- och
kontorssektorn bör insamlingen av pappersavfall kunna ökas.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 73

En
ytterligare förutsättning för att återvinningen av papper skall kunna öka är
att pappersbruken i större utsträckning än f. n. baserar sin tUlverkning på
pappersavfall som råvara. Detta fömtsätter i sin tur att bruken kan garanteras
tUlgång på returpapper även på lång sikt. Genom långsiktiga kontrakt torde en
jämn tUlförsel av returpapper kunna garanteras.

Det är därför nödvändigt
att insamlingen av papper framdeles inte, såsom f. n. är fallet, görs beroende
av priset på pappersavfall. Med hänsyn härtill och till att kommunerna redan
har en uppbyggd organisation för att ta hand om avfall från hushållen och i
många fall också avfall från affärer och kontor framstår det enligt
arbetsgruppen som naturligt att den önskvärda pappersinsamlingen
fortsättningsvis i huvudsak sker inom ramen för det kommunala
renhållningsmonopolet. Gmppen vill dock starkt understryka att kommun bör medge
de undanlag från renhållningsmonopolet som av praktiska och andra skäl bedöms
erforderliga. Det är särskilt angeläget att kontor, affärer och andra företag,
som redan nu på ett effektivt sätt samlar upp och till återanvändning levererar
eget pappersavfall också fortsättningsvis får göra detta. Detsamma gäller för
de ileella organisationer som genom pappersinsamlingar finansierar en del av
sin verksamhet. Denna möjlighet bör kommunerna också fortsättningsvis ge
organisationerna.

Den
organisatoriska åtgärd som här föreslås är emellertid inte ensam tUlräcklig för
att uppnå den av gruppen önskade ökningen av returpappersmängden. Om visst
avfall över huvud skall kunna återvinnas måste avfallet separeras från annat
avfall.

Enligt
uttalande från Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen föredrar
pappersbruken beträffande hushållens avfaUspapper separering vid käUan, dvs. i
hushållen. Man erhåUer då en renare fiber och får dessutom möjlighet till
uppdelning på olika sortiment. I framtiden kan separering vid centrala
behandlingsanläggningar eventuellt komma att utgöra ett komplement till
separering i hushållen. Om fiber tas ut från ett blandat hushållsavfall kan
dock detta komma att medföra försämrad arbetsmUjö för bl. a. anställda vid
pappersbruken. Dessutom finns risk för bakteriell förorening av det färdiga
papperet. Sådan fiber torde därför inle kunna användas för tillverkning av
papper och papp som kommer i beröring med livsmedel.

Med
hänsyn till vad som här anförts anser arbetsgmppen att en ökad återanvändnmg av
papper bör åstadkommas framförallt genom separering av papper från övrigt
avfall i hushållen. Gruppen förordar därför att bestämmelser utfärdas som
framtvingar obligatorisk sortering av avfallspapper vid källan.

För
ett genomförande av arbetsgruppens förslag krävs vissa författningsändringar,
som redovisas i det följande.

Om
insamlingen av pappersavfall sålunda skall ske inom ramen för

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 74

det
kommunala renhållningsmonopolet, måste den som vill göra sig kvitt
pappersavfall i största möjliga utsträckning lämna avfaUet till sådan
insamling som ordnas av kommunen eller av den som erhållit kommunens uppdrag.
Den lagstiftningsåtgärd som enligt gmppen i första hand förefaller nödvändig i
sammanhanget är att i renhållningslagen införa en bestämmelse som
straffbelägger överträdelser av det i 4 § tredje stycket upptagna förbudet för
annan än den kommunen anlitar för ändamålet att ta befattning med avfall som
skall forslas bort genom kommunens försorg. Det kan dock inte anses erforderligt
att låta alla överträdelser av förbudet bli straffbara. Vad som bör motverkas
med straffbestämmelsen är endast den mer eller mindre organiserade insamUngen
av pappersavfall som hittills legat utanför kommunens kontroll. Med hänsyn
härtill bör straffbestämmelsen lämpligen begränsas och göras tUlämpUg endast på
den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning insamlar och forslar
bort avfall i strid med ifrågavarande förbud.

I
fråga om idrottsförening eller annan ideell organisation som sysslar med
pappersinsamling betyder den föreslagna bestämmelsen att organisationen i
fortsättningen måste ha konununens uppdrag eller tillstånd att samla in papper
för att ej riskera straff. Som tidigare nämnts förutsätter arbetsgmppen att
kommun lämnar sådant tillstånd till ideella föreningar som bedriver seriös
insamlingsverksamhet.

Även
om ifrågavarande straffbestämmelse f. n. får betydelse enbart för insamlingen
av pappersavfall, bör bestämmelsen kunna tillämpas i fråga om aUt avfall som
omfattas av kommunalt renhållningsmonopol bl. a. med hänsyn tUl att det i
framliden kan bli aktuellt med särskild insamling av annat återvinningsbart
avfall än papper.

Vad
gäller separering har gmppen av skäl som tidigare redovisats för sin del
stannat för att merparten av den önskade returpappersökningen bör åstadkommas
genom separering vid källan. Även om det vore en fördel för hushållen att
slippa separera avfall, kan man således inte räkna med att maskinell separering
vid sopstation inom överskådlig framtid kommer att göra det obehövligt alt
separera pappersavfall vid källan. Arbetsgmppen föreslår således att en
bestämmelse om skyldighet att separera avfall bör tas in i renhållningslagen.
Bestämmelsen bör utformas som ett bemyndigande för regeringen att, om det är
av särskild betydelse från återvinningssynpunkt, föreskriva att visst slag av
avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skall förvaras skilt från
orenUghet och annat avfall i avvaktan på borttransport. Brott mot föreskrift
som nu avses bör straffbeläggas genom särskild bestämmelse i lagen. Undantag
bör dock göras för gärningar som är ringa.

Föreskrift
om separering bör avse pappersavfall som utgörs av tidningar, tidskrifter och
emballage. Vidare bör separering ske av utgallrade arkivhandlingar och liknande
avfall från kontorsverksamhet. Hushållen bör dock, såvitt nu kan bedömas, vara
skyldiga att separera en-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 75

bart
tidningar och tidskrifter. Separeringsverksamhet bör självfallet inte sättas
igång förrän kommunen vidtagit de åtgärder som krävs för att insamling och
avsättning av det separerade avfaUet till återvinningsändamål kan ske. Den
obUgatoriska pappersinsamlingen kommer därför mte att påbörjas samtidigt i alla
kommuner. Det kan vidare tänkas att viss kommun med hänsyn tUl transportkostnader
eller av annat skäl inte bör särskilt insamla pappersavfall för återvinning.
Därför bör i föreskrift om separering särskUt anges inom vilka kommuner
separering skall ske. Efter hand som insamlingen och avsättningen av
pappersavfall organiseras får föreskriften ändras genom att nya kommuner läggs
till förteckningen av kommuner inom vilka separering skall ske. Arbetsgruppen
fömtsätter dock att insamling av papper bör vara igång i de kommuner i landet
där insamling bör ske senast inom ett år efter lagändringens ikraftträdande.

När
det gäller insamlingen av pappersavfall i glesbygd kan utbytet i många faU
antas bli så litet att insamUngen med hänsyn tUl transportkostnaderna inte kan
anses motiverad. För sådana fall bör kommunen själv få besluta om undantag från
gällande separeringsföreskrift.

Av
främst återvinningsskäl men också för att nå en bättre täckning av
insamlingskostnaden är det angeläget att aUt inom en kommun förekommande
pappersavfaU av det slag som anges i föreskrift om separering i princip kommer
att omfattas av kommunalt renhållningsmonopol. Pappersavfall av aktuellt slag
bör således enligt gmppen omfattas av renhållningsmonopol, oavsett om avfallet
härrör från hushåll, kontor eller företag av skilda slag.

För
att detta skall ske måste enligt gällande ordning varje berörd kommun utsträcka
monopolet genom föreskrift i sin lokala hälsovårds-ordning. Ett sådant
förfarande förefaller enligt gmppen innebära en onödig omgång. Det torde vara
lämpligare att låta regermgen samtidigt med separeringsföreskrift meddela
föreskrift om att pappersavfall från hushåll, kontor, företag m. m. skall
forslas bort genom kommunens försorg, även om sådan skyldighet inte tidigare
ålegat kommimen enligt 4 § första stycket renhåUningslagen eller enligt föreskrift
i lokal hälsovårdsordning. Regeringen bör genom bestämmelse i renhållnmgslagen
bemyndigas meddela sådan föreskrift.

Om
återvinning av pappersavfall redan fungerar rationellt, såsom regelmässigt
torde vara faUet hos t. ex. sådana företag inom handel och industri som
installerat särskilda maskinella anordningar för buntnmg av pappersavfaU, finns
från återvinningssynpunkt dock inte anledning att upprätthålla föreskrift om
renhållningsmonopol. Med hänsyn till dessa och liknande fall bör kommunen ha möjlighet
att medge undantag från sådan föreskrift. Eftersom beslut om vägrat undantag
kan ha stor ekonomisk betydelse bör talan mot sådant beslut få föras hos
länsstyrelsen genom förvaltningsbesvär.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 76

Kommun
bör vidare få besluta alt hämtning av pappersavfall som skall återvinnas skall
ske från annan plats än förvaringsplatsen på fastigheten t. ex. från en
container. Detta kan gälla såväl i glesbygd som tätort. Kommun bör också ha
möjlighet att utfärda närmare bestämmelser för tUlämpningen av föreskrifter om
separering och utvidgat renhållningsmonopol. Nu föreslagna föreskrifter kan
lämpligen tas in i den till-lämpningsförfattning till kommunala
renhållningslagen som enligt gruppens tidigare överlämnade PM med förslag tUl
renhållningskungörelse (Ds Jo 1974: 4) bör utfärdas av regeringen bl. a. för
att ändra nuvarande reglering av dispensgivningen.

Meddelas
föreskrift om utvidgning av renhåUningsmonopolet och om separering i fråga om
visst pappersavfall i enlighet med vad som nu föreslagits, innebär det att
regeringen funnit att avfallet skall återvinnas i stället för att destmeras. Om
därför avfall, som i ett aktuellt fall separerats enligt föreskrift, kan
återvinnas, får återvinningen inte hindras genom att kommunen bränner avfallet.
Principen får anses så självklar att en uttrycklig bestämmelse med denna
iimebörd inte kan anses erforderlig.

När
det gäller avsättnmgen av det pappersavfall som kommer att samlas in får det,
som tidigare nämnts, förutsättas att vederbörande kommuner med
insamlingsföretag eller pappersbmk ingår för längre tidsperioder bindande
överenskommelser som garanterar att insamlade mängder kan avsättas. Inom den
framtid som med någorlunda säkerhet kan överblickas bör det finnas goda
möjligheter att få avsättning för allt det pappersavfall som kan insamlas. F.n.
fmns därför inte anledning överväga att med lagstiftning eUer andra medel förmå
pappersbruken att i den för samhället önskvärda omfattningen använda
avfallspapper som råvara.

Som
framgått av .tidigare lämnad redogörelse för innehåUet i lagen (1965: 54) om
kommunala renhållningsavgifter har i lagen inte fömt-setts att kommunen kan ha
intäkter från försäljning av pappersavfall eller annat återvinningsbart
material. Sådana intäkter bör enligt arbetsgmppen med tUlämpning av grunderna
för stadgandet om avgiftens bestämmande i 2 § anses minska de kostnader vilka
kommunen skall ha täckta genom avgiften. Denna bör således i motsvarande mån
kunna sänkas. Ett uttalande av departementschefen vid lagens tillkomst (prop.
1965: 21, s. 30) torde innebära att kommunen får anses ha laglig möjlighet att
differentiera avgiften beroende på om pappersavfaU lämnas separat eUer inte.

I
motiveringen till 3 § uttalade nämUgen departementschefen att taxeavgifteraa
givetvis kan behöva differentieras. Som exempel på skäl för differentiering
angavs bl. a. de omhändertagna produkternas beskaf fenhet. Vidare påpekade
departementschefen att det i vissa faU kunde bli nödvändigt med individueU
avgiftsberäkning t. ex. om avfaUet från

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 77

en
industri hade sådan omfattning eller sammansättning att bortforsling eller
oskadliggörande måste ske i särskild ordning. Enligt arbetsgruppens mening
torde sålunda bestämmelserna i denna lag utan ändring kunna tillämpas på ett
ändamålsenligt sätt i fråga om nyss framlagda förslag om återvinning av
pappersavfall.

Vad
arbetsgruppen föreslagit i detta avsnitt bör kunna träda i kraft den 1 juli
1975. Upprättade författningsförslag redovisas i kapitel 18.

13
IndustriavfaU 13.1 Allmänt

Vid
varje tillverkning erhålls restprodukter i form av råvaruspill och
processavfall. I den mån restprodukterna har så ringa värde att intern eller
extern återvinning ej är attraktiv kan de karakteriseras soiii avfall.

Begreppet
industriavfall omfattar praktiskt taget alla material papper, trä, sågspån,
bark, sprängsten och annat fyllnadsmaterial, metaller, oljor, plast, kemikalier
m. m. De totala mängderna i landet ät svåra att uppskatta, men de inventeringar
som gjorts tyder på att per invånare och år produceras 700800 kg
industriavfall. Totalt skulle i Sverige produceras ca 6 milj. ton
industriavfall varje år exklusive avfall från gmv- och
mineralberedningsindustri. Av denna mängd svarar skogs-och sågverksindustrin
för drygt hälften.

Det
finns inte några generella metoder för behandling av industriavfall, men i
allmänhet kan behandlingsmetoderna inordnas under någon av huvudmbrikerna
återvinning, omvandling, uppläggning eller utspädning.

Industriavfallet
omfattas inte direkt av del kommunala renhållnings-monopolet. Däremot innebär
miljöskyddslagen att industrin successivt ändrar tillverkningsprocesser och
minskar sina utsläpp och avfallsmängder. Detta kan bl. a. leda till
återanvändning i olika former.

Med
stöd av bestämmelser i lokal hälsovårdsordning kan kommunen genomföra
inventering av industriavfallet. I Stockholm och Göteborg har sådana
inventeringar nu genomförts (se vidare nästa kapitel). Kommunen har även
möjlighet att i lokal hälsovårdsordning ta in bestäm-' melser som utvidgar det
kommunala renhållningsansvaret tUl att omfatta även industriavfall.

Kännedomen
om industriavfallets sammansättning är begränsad. Vid Sofielunds sopstation i
Huddinge utanför Stockholm lät dåvarande AB Huddinge reningsverk under
19711972 genomföra en undersökning av s.k. grovt avfall. Härmed avsågs
handels-, kontors-, industri- och byggnadsavfaU samt grovsopor. Det grova
avfallets sammansättning i viktprocent var:

10
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

Avfallsslag

Viktsprocent

Trä

4142

Sten,
betong, tegel och jord

1718

Papper

1112

Plåt, smide, gjutjärn

8
9

Glas

56

Plast

11,5

Metaller

0,20,4

Hushållsavfall

34

Övrigt

1011

78

opaginerad Kontrollera mot PDF

Återvinning
är inom många industribranscher redan långt driven. 1970 uppskattades
återvinningen ur industriavfall till följande kvantiteter i ton/år:

Smidbart jäm

900 000

Gjutjärnsskrot

150 000

Metallskrot

90 000

Textilavfall

40 000

Gummi

15 000

Plaster

5 000

De
i Sverige återvunna produkterna per år representerar ett värde av ca 3(K) milj.
kr., varav 135 milj. kr. för järn- och stålskrot.

Detaljkännedomen
om olika typer av industriavfall är idag bristfällig. Naturvårdsverket genomför
f. n. en systematisk inventering av avfaU inom några branscher. Resultaten från
tre industrigrenar har publicerats baskemikalieindustrin, jäm-, stål och
ferrolegeringsverk samt oljeraffinaderier. Inventeringen av industriavfall har
också genomförts i bl. a. Stockholm och Göteborg. Dessa inventeringar redovisas
kortfattat i nästa kapitel.

Arbetsgmppen
har i sin beskrivning av industriavfallet valt att behandla det s. k. kemiska
avfaUet för sig i kapitel 13. Här, i .kapitel 12, lämnar gmppen en översiktiig
redovisning av industriavfallet i övrigt.

13.2
Skogsindustrin

Skogsindustrin
karakteriseras av relativt få men stora enheter. Utvecklingen pekar mot ännu
större enheter. Vid dessa har i tUlvérknings-processen återviimingstekniken
numera drivits mycket långt.

Inom
skogsindustrin uppstår restprodukter från råvaror (bark, klenved, grenar,
stubbar, barr), processer (slam m. m. från återviiming av processkemikalier,
fiber- och barkslam, biologiskt slam från rökgasrening) och produkter
(byggnadsavfaU, papper och papp med eller utan fömtsättningar för återvinning).

Volymen
avfall av detta slag har beräknats tUl drygt 30 milj. m, varav ca 6 milj. m
utgörs av bark. Ungefär hälften av allt skogsavfaU förbränns med olika grad av
värmeutnyttjande. En del utnyttjas för

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 79

framställning
av fiber- och spånplattor. De mängder som produceras vid mindre industrier
utgör ofta ett stort problem eftersom möjligheterna till återvinning där är
mindre. Från branschorganisationen har aktualiserats en utredning om olika
skogsavfall, främst då helvedsavfall och bark.

Hanteringen
och behandlingen av processavfallet medför ofta risk för vatten- och
luftförorening. Skogsindustrin har dock under senare år kraftigt minskat sitt
processavfall genom att utveckla och tillämpa nya metoder. Som exempel kan
nämnas att massaindustrin utvecklat och förfinat processerna för att återvinna
kokkemikalierna. Numera strävar man också efter att återföra från
avloppsvattnet avskiljda fibrer till processen. Genom att separat behandla
avloppsvattnet från barkningen och i övrigt hålla avloppsvattnet fritt från
föroreningar kan slammet återföras tUl primamassasystemet vid ett flertal
anläggningar. Råvam- och produktavfallet tar normalt betydande markområden i
anspråk och kan vara nedskräpande.

Enligt
branschen är möjligheterna tUl utnyttjande och återvinning av fiberråvara,
kemikalier och energi från processerna nära nog fullt uttagna ur ekonomisk
utnyttjandesynpunkt. Eventuella ytterligare förbättringar har därför betydelse
i huvudsak endast i vatten- och luftvårdande avseende.

Försök
att utnyttja byggnadsavfall för massaframställning har inte givit uppmuntrande
resultat. Materialets spridning och föroreningar (spik, sand och betong)
försvårar hanteringen.

Av
pappersavfallet nyttiggörs som tidigare nänrnts ca 28 %.

Av
hyggesavfallet utnyttjas endast 5060 % industriellt. Ett tiUvara-tagande av
stubbveden skulle kunna öka råvamtillgången med 810 % från skog utan rotröta.
1520 % finns tillgängligt i klenved och grenar. En teknisk utveckling krävs
dock för att klara bearbetningsproblem vid grenvirkesbehandling. Användning för
spånskivetillverkning torde ligga närmast tUl hands för dessa kategorier.

Bark
utgör ca 10 % av stamvirket. Ärligen faller ca 20 milj. m' löst mått (6 mUj. m
fast mått). Hälften ger energi vid bränning och hälften deponeras. Enligt vissa
beräkningar motsvarar den f. n. eldade barkmängden ca 400 000 m eldningsolja.
Den främsta anledningen tUl att mte mera bark bränns är att den vid sågverk
faUer i för små poster för att investeringar i förbränningsutmstning skall vara
lockande.

Av
en enkät från naturvårdsverket har visats att barkmäögderna vid massa- och
wallboardindustriema uppgår tiU drygt 9 mUj. m per år. Av denna mängd bränns
7,9 mUj. m* medan ca 1,5 mUj. m deponeras. Vid förbränningen utnyttjas vanligen
rökgasemas värmeinnehåll. Vid isåg-verken bränns ca 3,2 milj. m per år medan
2,2 mUj. m* deponeras. Sågverken utnyttjar värmeiimehållet i rökgaserna endast
i 60 av fallen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 80

Inom
fiberskiveindustrin har försök gjorts att använda bark som råvara. Den
ekonomiskt optimala andelen bark har hittiUs visat sig vara 30 %. Genom
användning av bark som råvara för framställning av fiberskivor enligt den s.
k. våta metoden ökar dock föroreningsmängden i avloppsvattnet avsevärt. På
grund av detta har barkandelen måst minskas. Inblandning av bark vid andra
typer av skivtillverkning eller i byggnadsmaterial har också prövats.

Mo
och Domsjö AB har under en följd av år studerat möjligheterna att genom
kompostering av bark framställa ett muUmaterial av hög kvalitet. Detta kan
dock inte ta emot de stora kvantiteterna bark. SUPRA:s dotterföretag Ferterra
marknadsför numera anläggnmgsjord baserad på samkompostering av bark och
rötslam.

Exempel
på nuvarande avsättningsmöjligheter för bark är riven rå-bark som täckmaterial
och jordförbättringsmedel inom fmkt- och bärodling, barkkompost som ersättning
för torv och matjord. Sambehandling av bark och kommimalt avloppsslam,
eventuellt med inblandning av hushållssopor, är en annan möjlighet. Denna
möjlighet kommer att belysas i naturvårdsverkets samkomposteringsprojekt i
Laxå.

Försök
har även gjorts med bark som fyllnadsmaterial i vägar. Bark har en god
isolerande förmåga och minskar risken för tjälskador men samtidigt föreligger
risk för föroreningar av yt- och grundvatten. De största mängderna läggs dock
upp i högar i anslutning till de producerande industrierna eller används för
utfyllnad. Även här är risken för vattenföroreningar stor.

13.3
Järn- och stålindustri m. m.

13.3.1
Järn- och stålskrot

I
Sverige insamlas årUgen 1 mUj. ton smidbart järnskrot och gjutjärnsskrot.
Stålskrotet är av stor betydelse vid järnframställning. Råvarorna för den
totala svenska stålproduktionen består till 50 % av skrot eget och köpt.
Drygt 50 % av den totalt förbrukade stålskrotkvalite-ten, som 1970 uppgick till
drygt 3 milj. ton, faller vid järnverken. Resten kommer huvudsakligen från
skrothandeln (köpskrot). För närvarande framställs ca 800 000 ton inhemskt
köpskrot. Stålskrotet är en bristvara i flera industrialiserade länder.
Importen i Sverige uppgår vissa år till 300 000400 000 ton (huvudsakligen, från
öststaterna).

För
export av skrot gäller särskilda bestämmelser. Sedan 1927 råder i princip
exportförbud. Genom avtal har den svenska stålindustrin åtagit sig att ta hand
om hela den kvantitet den organiserade skrothandeln ställer tiU industrins
förfogande under fömtsättning bl. a. att skrotet är sorterat och rengjort på
visst sätt. Vidare måste skrotet vara nedklippt tiU visst format.
Prissättningen för olika kvaliteter faststäUs av AB Järn-bmksförnödenheter som
är ett mköpsorgan för järnverken. Leveranser

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 81

av
stålskrot tUl stålverken sker genom sju företag organiserade i Föreningen
Jämgrossistema.

Skrotbranschen
är uppdelad i tre handelsled nämligen uppköpare, partihandlare inklusive
bilskrotningsfirmor och grossister. De registrerade uppköparna uppgår till ca
1 500. Uppsamling sker främst från hantverk, mindre industrier och
avfallsupplag. Varan avlämnas hos partihandlare eller grossist mot kontant
betalning. Antalet partihandlare, inklusive bilskrotningsföretagen är ca 400,
med spridning över hela landet. Leverantörer tUl partihandlarna är främst
uppköpare och enskUda skrotproducenter. Partihandlarna tjänstgör som
underleverantörer till grossisterna, som är ca 20, huvudsakligen lokaliserade
till Götaland och Svealand.

Det
inhemska köpskrotet utgörs av verkstadsskrot och uppsamlingsskrot. Den del av
köpskrotet som är lättast tillgänglig faller vid bearbetning av stål i
verkstadsindustrin, varvsindustrin och inom byggnadsindustrin. Ca 15 % av
stålförbrukningen inom dessa verksamheter faller som skrot.

Uppsamlmgsskrot
erhålls genom utrangering av gamla maskiner, rivning av byggnader etc.
Exempelvis levererar SJ årUgen ca 45 000 50 000 ton stålskrot av olika
kvaliteter.

Tunnplåtsskrot
t. ex. skrotbilar, tomfat, kylskåp, frysboxar, diskmaskiner etc. tas till vara
i viss utsträckning bl. a. vid en fragmenteringsanläggning i Halmstad,
Bilfragmentering AB, som ägs av Statsföretag AB och tre stora företag inom
skrothanteringsbranschen. Vid anläggningen behandlas huvudsakligen bUskrot.
Företaget har slutit avtal med ett 70-tal bUskrotningsföretag.
Fragmenteringsanläggningen omhändertar 80 000 av de ca 120 000 bilar som
skrotas varje år. Genom att införa tvåskiftsdrift kan kapaciteten ytterligare
ökas. Det fragmenterade skrotet säljs till järnverk. BUskrotningen i landet
svarar för ca 10 % av det inhemska köpskrotet.

Beträffande
bUskrotet hänvisas till del II
av arbetsgmppens betänkande (Ds Jo
1974:11).

13.3.2
Gjutjärnsskrot

Gjutjärnsskrot
utnyttjas huvudsakligen som råmaterial för gjutjärnsprodukter. F. n. faller ca
140 000150 000 ton gjutjärnsskrot per år. Stålverken tar hand om ca 10 % medan
resten går tillbaka tiU gjute-riema. Allt gjutjärnsskrot kan tUlvaratas och
finna avsättning på den svenska marknaden.

13.3
J Metallskrot

Den
grupp avfallsråvaror som betingar det högsta värdet är metallskrot, som kan
sorteras i 140ISO olika kvaliteter. Eftersom metallskrotet betingar ett högt
värde är insamlingen effektiv. Efter sortering

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 82

går
det tillbaka som halvfabrikat tiU omsmältning. Avsättningen är i dag
obegränsad. En del av det material som är förorenat renas med olika metoder vid
vissa företag. Hit hänföres metaller som är blandade med järn, varvid kostnaden
för skrotning bUr för hög. Vidare hör till samma grupp förorenat metallspån,
askor, aluminiumbronsspån etc. Det kop-parhaltiga raffineringsmaterialet
skickas till bl. a. Boliden AB för rening och utvinning av värdefulla
beståndsdelar.

En
viktig råvara vid metallomsmältning är metaller som kommer från destmerad
kabel. Uppskattningsvis 18 00020 000 ton per år återgår tUl omsmältning.
Fortsättningsvis räknar man med en 10-procentig årlig öknmg av kabelavfaU.
Materialet uppköps till ca 80 % av 15 större skrotfirmor. Resterande köps och
bearbetas av ett hundratal mindre firmor. En begränsad import förekommer.
Bränning är ännu den vanligaste metoden att skilja metall och isolering.

Metallåtervuming
AB i Halmstad behandlar metallskrot. Genom maskinell utmstning söndermals
förorenade metaller och vid en särskUd process skiljs olika kvaliteter ut. Bl.
a. skall företaget kunna ta hand om det blandade metallavfall som uppkommer vid
exempelvis bUfragmente-ring.

För
återvinning av tenn och stål av ölburkar har nyligen planerats ett företag i
Hammenhög.

13.4
Verkstadsindustrin

Verkstadsindustrins
avfall behandlas under kapitlet om kemiskt avfaU.

13.5
Glasindustrin

Glasavfall
har redan delvis behandlats under avsnittet om hushållsavfall.

Förbrukningen
av förpackningsglas (flaskor, burkar etc.) uppgår till 250 000300 000 ton per
år.

Returförpackningar
förekommer för öl, läskedrycker, vin och sprit. Tripptalet (dvs. det antal
gånger en returflaska används innan den försvinner) är idag för en öl- och
läskflaska ca 15 gånger. Restaurangernas höga återlämnmg bidrar i hög grad tiU
detta. I början av 1960-talet var tripptalet drygt 30. För vin- och
spritflaskor är tripptalet endast 1,5, men tenderar nu att öka.

Ca
2025 % av råvarorna för förpackningsglas utgörs i dag av krossglas. Av detta
produceras ca hälften av glasbruken själva. Resten av krossglaset kommer från
bryggerier och livsmedelsindustrier samt från exempelvis tUlverkare av bUmtor.
Var tionde flaska som nu produceras är tillverkad av återvunnet glaskross.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 83

Allt
glasavfall kan teoretiskt användas av glasbmken för omsmältning. Glasbmken
betalar ca 35 kr. per ton. Glasvärdet för en ölflaska är av storleksordningen 1
öre. Transport och hanteringskostnaderna är dock ofta så höga att det inte
alltid är lönande med en omsmältning. Vissa experiment pågår med glas för andra
användningsområden t. ex. i byggnadsmaterial och i vägbeläggningar (krossat
glas + asfalt = glas-falt).

13.6 Plastavfall

Återvinning
av plastavfall sker endast i begränsad omfattning. Huvudsakligen är det fråga
om spUl av termoplaster från produktion av plastvaror. Vidare sker vid de stora
vamdistributionscentralerna en utsortering av förpackningsfolier, säckar,
påsar m. m. av polyeten. Materialet sänds till en anläggning som efter
fragmentering och tvättning återför det tUl produktion av ny förpackningsfolie
för mindre kvalificerade ändamål som exempelvis sopsäckar. Den årliga
insamlingen av plastavfall beräknas till ca 5 000 ton vid en totalförbrukning
av ca 30 000 ton polyeten per år. De totala investeringarna för denna återvinning
ligger på ca 1 milj. kr.

Enligt
branschuppgift kan plastavfall för närvarande tas om hand endast på två sätt
uppläggning eller förbränning.

Rökgaserna
är dock ett problem vid förbränning. Pyrolys kan eventuellt vara en användbar
metod för behandling av plastavfall.

Plast
i hushållsavfall uppgår f. n. till ca 80 000 ton per år. Denna kvantitet har
beräknats öka tiU 150 000 ton per år om tio år; Utvecklingen på oljemarknaden
kan dock innebära att denna utvecklingstrend bryts. Plastindustrin uppges studera
olika återvinningsmetoder som f. n. tillämpas i olika delar av världen. Bl. a.
finns en försöksanläggning i Japan. I Japan har man bl. a. lyckats framställa
bensin ur plastavfall.

13.7 Gummiavfall

Gummiavfall
består tUl övervägande del av begagnade däck. 1973 skrotades ca 3,2 milj.
personbUsdäck. Motsvarande siffra för lastbUs-däck från 14" var 392 000
och för ti-aktordäck 80 000. Omkrmg 50 % av alla fordonsdäck i Sverige är
föremål för någon form av återanvändning. En del av skrotdäcken regummeras
eller går tUl tillverkningen av gummiregenerat. En mindre del används vid
kajer, som sprängmattor etc. I viss utsträckning används också gummiskrot som
beläggning på lekplatser och idrottsplatser. Det finns också en typ av
vägbeläggning som iimehåUer krossat gummiskrot.

Nedan
ges en översikt över olika möjligheter till utnyttjande av begagnade
fordonsdäck.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32

84

Princip

Exempel

Grad av nedbrytning eller omvandling

Återanvändning
med bibe-

Regummering

INGEN

hållen
produktidentitet

Återanvändning
som annan

Skrotdäck som

gummiprodukt

fendrar

Fiskrev

Återanvändning
i gummi-

Regenering

VISS

produkt
efter modifiering

av
materialet

TUlsals
till annat

Tillsats i

VISS

material/produkt

asfalt för vägbeläggning

Användning
av nedbryt-

Pyrolys

ningsprodukter

Kimrök

Bränslekälla

Ånggenerering

Förbränning

TOTAL

Destruktion/Tippning

Tippning

LÅNGSAM

13.8
Gruvavfall

Avfall
från gmv- och mineralberedningsindustrin utgörs till största delen av
mineralavfall som läggs upp i högar i anslutning till den producerande
industrin eller används för återfyllning i gruvor. Eftersom avfallet är
skrymmande kan upplag bli störande för landskapsbilden. Även andra miljöproblem
kan uppstå. Som exempel kan nämnas slagghögarna i Kvarntorp rester efter
utvinning av olja ur oljeskiffer vilka flera år efter nedläggningen av
driften brinner och orsakar luftföroreningar.

Ett
problem utgör också de stora mängder arsenik som finns i viss-malm bl.a. i
Boliden. Arseniken har deponerats,i gamla gmvhål eller gjutits in i betongblock
före sänkning i havet. Dumpningslagen förbjuder numera den senare
deponeringsmetoden.

13.9
Textilavfall

Skrotbranschens
hantering av textU för återanvändnmg uppgår till 40 000 ton. Efter sortering
och i vissa fall rivning avsätts avfallet på många olika områden. Nytt textUavfaU
i form av klipp från konfektionsindustrin säljs efter sortering till i första
hand textUindustrin, finpap-persbmk och råpappersbruk, (takpappsfabrikation).
Avfall från spinnerier, väverier och liknande går efter behandhng uteslutande
till textilindustrin, under senare år till non-woven-industrin.

Av
det msamlade textilavfallet går ungefär 25 % till råpappersbru- ken, 25 % till
textUindustrin och ungefär 25 % används som putstrasor. Omkring 10 % av
materialet måste kasseras. En mindre del exporteras.

Från
hushållen insamlas textUavfaU i viss utsträckning av ideella organisationer i
samarbete med avfallsråvamföretag. Avsikten är att det insamlade materialet
skall kunna ge ett kontant utbyte tUl de ideella or ganisationerna. Det
insamlade materialet genomgår sedan en enkel sortering hos det företag som
åtagit sig insamlingen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 85

13.10
Livsmedelsindustrin

Den
totala mängden avfall samt restprodukter som återvinns inom
livsmedelsindustrin, uppgår till minst ca 3,4 milj. ton våt vikt. Torrsubstansmängden
uppgår tiU ca 0,5 mUj. ton. Drygt hälften utgörs av "våta"
biprodukter och avfaU av typ blod, vassle, smörsköljvatten, dränk och liknande.

I
livsmedelsindustrin föreligger tre huvudtyper av avfallsproblem. Den första är
de s. k. "fasta" avfallen som utgöres av kasserade råvaror,
bortskurna delar från produkten (bl. a. skal) samt blast, halm, jord, sand m.
m. som följer med produkten in i fabriken. Den andra är flytande avfall som
utgörs av vätska med upplöst organisk substans från råvarorna och som uppstår
vid förädlingen. Den tredje typen är avloppsvatten med upplöst och suspenderad
organisk och oorganisk substans som uppstår vid transport och tvättning av
råvaror och produkter samt vid rengöring av den utmstning som används. I
tabellen ges en översikt av de olika avfallsslagen.

Biprodukter och

avfall
frän

livsmedelsindustrin

Bransch

Fasta

Flytande'

Avlopps-

ton/år

ton/år

vatten 1000 ton/år

Slakteri-
och

charkuteriindustri

193 500

21000

8 800

Fjäderfäslakterier

14 500

2 500

850

Mejeriindustri

1090 500

5 700

Frukt-
och grönsaks-

konservindustri

46 000

9000

Fisk-
och fiskkonserv-

industri

30 000

_

1000

Olje-
och fettindustri

124 300

_

7

Kvamindustri

170 500

7 ,

Bageriindustri

24 000

7

Sockerindustri

'660 000

2 500

Choklad-
och konfekt-

industri

600

'
_

7

Stärkelseindustri

8___

600 000

200

Potatisbrännerier

och
vinindustri

300

136 500

M 000

Bryggerier,
läskedrycks-

fabriker

3000

66 000

»3 700

'
Torrsubstanshalt (TS) 15 ä 20 %

'
Dessutom ca 200 000 ton sand, jord och sten

'Ca
15 000 ton jord

* Endast
potatisbrännerier . .

' Endast bryggerier

Varav
gödsel från slaktdjursstallar m.m. 87 000 ton

' Uppgifter saknas

'
Livsmedelsindustrins och jordbrukets avfall och avfallshantering har nyligen
belysts i två rapporter från Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) IVA-rapport
52 och IVA-meddelande 185. Gruppens beskrivning här i avsnitt 13.10 och 13.11
bygger på material från dessa rapporter.

s. 86 Kontrollera mot PDF

En
stor del av restprodukterna från livsmedelsindustrin används i dag för olika
ändamål t.ex. som foder, jordförbättrmgs- eller gödselmedel, livsmedel etc. Av
nedanstående tabell framgår användningssätten för de olika biprodukterna och
avfaUen.

Användning;

ssätt

Bransch

Livs-

Djur-

Utvinning

Jordförb.

medel

foder

av spec.

medel

t/år

t/år

komponent

t/år

t/år

Slakteri-
och

charkuteri

8000

75 500

Fjäderfäslakteri

14 000

1 500

Mejerier

195 000

162 000

180 000

Frukt-
och

grönsaksindustri

1 500

Fiskindustri

25 500

4 500

Olje-
och fettindustri

110000

10 000

Kvarn-
och bageri-

industri

5000

166 500

Sockerindustri

465 000

10000

80 000

Choklad-
och kon-

fektindustri

500

Stärkelseindustri

50 000

200 000

Potatisbränneri
och

vinindustri

137 000

Bryggerier
och

läskedrycksfabriker

69 000

övriga
livsmedels-

industrier

Fördelningen
på de olika sätten för omhändertagande framgår av nedanstående tabell.

Användnings-

Fasta

Flytande

Summa

sätt

avfall

avfall

1 000 t/år

1 000 t/år

Livsmedel
eller kompo-

nenter i
livsmedel

7

290

297

Djurfoder

'965

505

'1470

Jordförb.
medel

85

200

285

Deponering

185

185

Förbränning

20

3

23

Till
avlopp

915

915

För
framställning

eller
utvinning av

spec.
komponenter

21

21

Totalt

1263

1 913

3 176

»Härav
från sockerindustrin ca 465 000 ton.

En
mycket liten del av de totala biprodukts- och avfallsmängderna från
livsmedelsindustrin används således för framställning av Uvsmedel. Den helt
övervägande delen används direkt eller efter bearbetning tUl

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 87

framställning
av djurfoder. Förhållandevis stora mängder släpps ut i avlopp, sprids på åkrar
som jordförbättringsmedel eUer deponeras. Varje år går 444 000 ton avfall tUl
upplag medan 23 000 ton bränns. Endast ca 9 % av restprodukterna kan sägas vara
helt outnyttjade.

1
det följande ges några exempel på avfallshantering inom Uvsmedels-industrin.

Inom
fiskberedningsindustrin uppgår sillavfallet till ca 10 000 ton och fiskavfaUet
från industrier till ca 15 000 ton. Därtill kommer en troligen stor
fiskavfallsmängd från företag med mindre än fem anställda. Romavfallet
beräknas till ca 500 ton. På västkusten tar tre fabriker hand om sillavfall för
tillverkning av fisk- och sillmjöl och sillolja.

Ärligen
slaktas ca 35 000 ton broiler. Ungefär en tredjedel utgörs av avfall. Merparten
av avfallet säljs som minkfoder. Det finns emellertid tekniskt utarbetade
metoder att omvandla broileravfallet till foder. I USA finns flera anläggningar
i drift.

För
att en fodermjölanläggning skall bli ekonomiskt bärkraftig fordras emellertid
avfall från minst 100 000 djur per dag. Inget svenskt broilerslakteri har f. n.
en så stor kapacitet. En centralt placerad avfallsfabrik skulle enligt uppgift
kunna tUlvarata broileravfallet betydligt bättre än som sker i dag.

I
Skåne planeras f. n. en anläggning för framställning av protein ur
fjäderavfall. 80 % av fjäderavfallet från landets slakterier skulle kunna tas
om hand. Ca 3 000 ton per år skulle på så sätt kunna framställas.

Vid
Felix fabriker i Eslöv renas avloppsvatten från stora mängder stärkelse som
uppkommer vid framställning av potatisprodukter genom den s. k.
Symbajästmetoden som utvecklats av Sockerbolaget. I anläggningen omvandlas
stärkelse till en protein- och B-vitaminrik foderjäst samtidigt som vattnet
renas till ca 85 % avseende BS 5 och till 50 % avseende närsalter.

13.11
Jordbruksavfall

Jordbmkets
avfall är av två slag dels fast avfall från vegetabUiepro-duktionen, dels fasta
och flytande avfall från animalieproduktionen.

Mängden
betblast, halm och liknande restprodukter från vegetabilie-produktion uppgår
tUl ca 9 mUj. ton per år. Av detta utnyttjas i dag en relativt liten del som
foder. Större delen bränns eUer plöjs ned på fälten. En del betblast och
ärtgrönmassa används emellertid antingen färska eller ensilerade tUl
nötkreatursfoder.

Den
största mängden restprodukter från jordbruket utgörs av gödsel

opaginerad Kontrollera mot PDF

från
nötkreatur, svin och höns, totalt ca 16 milj. ton per år (vid ea 10 %
torrsubstanshalt). Dessa avfallsmängder används i regel duekt som
jordförbättringsmedel. För att trygga avsättningen för all gödsel krävs ca 1
milj. ha. Vid koncentrerad djurhållning av främst höns och slaktsvin kan
gödselhanteringen orsaka betydande problem, om avsättningen av avfallet ej kan
tryggas i närheten av uppfödningsplatsema. Genom miljöskyddslagen förhindras
uppkomsten av nya- olämpligt placerade anläggningar. Försök pågår både i
Sverige och i andra länder att torka gödsel (främst hönsgödsel) för återanvändning
av protein.

I
en krissituation med knapphet på handelsgödsel eller kraftigt höjda priser kan
den naturliga gödseln liksom övriga restprodukter från jordbruket få ett
väsentligt högre värde.

Den
svenska sockerbetsodlingen frambringar f. n. åriigen 1 500 000 ton sockerbetor
och 1 400 000 ton blast. Hälften av blasten plöjs ner och resten används för
foderändamål. Större delen av foderblasten ensileras, varvid 20 % rinner bort
som pressvätska. För att bättre utnyttja blasten, vars torrsubstans (1012 %)
till nästan en femtedel utgörs av råprotein, pågår vid Svenska
sockerfabriksaktiebolagets laboratorier försök att av betblast framställa torrt
proteinrikt foder. Försöken betecknas soin mycket lovande.

Karlshamns
oljefabrik har utarbetat en metod att framställa proteinkoncentrat ur
restprodukter efter avskiljningen av rapsolja ur rapsfrön.

I
följande två tabeller ges en uppskattning av jordbruksavfaUet.

Uppskattning
av restprodukter från vegetabilieproduktionen

Gröda

Medelareal

Biprodukter

ha

Fe/kg

Sa fe

1971

ton/ha

totalt i 1 000 ton

i milj.

Höstvete
(halm)

210 000

6,0

1260

0,15

189

Vårvete
(halm)

45 000

3,5

158

0,15

24

Råg
(halm)

80 000

6.4

512

0,16

82

Korn
(halm)

650 000

3,2

2 080

0,21

437

Havre
(halm)

550 000

3,3

1815

0,22

399

Blandsäd
(halm)

75 000

2,8

210

0,21

44

Baljväxter
(halm)

7000

2,0

14

0,27

4

Oljeväxter
(halm)

100 000

(2,8)

(280)

(0,10)

(28)

Frövall
(halm)

15 000

3,5

53

0,28

15

Potatis
(blast)

60 000

(20,0)

(1 200)

0,10.

(120)

Sockerbetor
(blast)

40 000

30,0

1200

0,15

180

Ärter
(rev)

5000

30,0

150

Sa fe i milj.

0,15

23 1 545

Fe =
foderenheter

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32

89

Uppskattning
av

totala
mängden

gödsel
1972

Djurslag

Antal djur

Producerad

Reduc.

Total-

1972-03-01

gödselmängd

1 mängd
gen.-

mängd
att

ton/djur/är

avdunst.
komp.betesdrift ton/år

hantera

milj.

ton/år

Kor'

764 000

16,5

10,0

7,65

Övr.
nöt'

1097 000

7,3

4,0

4,10

Svin'

2 437 000

1,5

1,5

3,65

Höns'

5 211000

0,06

0,05

0,26

Unghöns»

Broiler

2 560 000

0,015

0,015

0,04

Kyckling

Hästar'

53 000

9,5

4,0

0,21 16,20

'
Summa mängd träck och urin. Mer fast gödsel i golvströ.

13.12
Planerad sorteringsanläggning för industriavfall

Helsingborgs
kommun och Persöner Återvinnings AB kommer att uppföra en sorteringsanläggning
för industriavfall i Helsingborg. Kostnaden för anläggningen har beräknats
till ca 3,6 milj. kr. Statsbidrag utgår med 1,6 milj. kr.

Av
de 2 000 m industriavfall som varje dag tillförs deponeringsplat-sen i
Helsmgborg skulle denna anläggning kunna ta hand om 600 m (ej kemiskt avfall),
varav ca 50 % efter sortering skulle kunna återföras som råvaror till olika
industrier.

Sorteringen
avses ske dels manuellt och dels med hjälp av magnelav-skiljare. Utsortering
skall kunna ske av följande råvaror: papper och papp, järn, andra metaller, glas,
textil, ti-ä, gummi, plast, kromplåt. Den årliga intäkten av återvunnet
material har beräknats till ca 470 000 kr.

13.13
Arbetsgruppens synpunkter

Som
framgått tidigare i detta kapitel har arbetsgruppen valt att dela upp det
industriella avfallet i två huvudgmpper, kemiskt avfall och övrigt avfall.
Gruppens överväganden och förslag beträffande kemiskt avfall redovisas i nästa
kapitel.

I
detta kapitel har industriavfallet i övrigt inom olika branscher kortfattat
beskrivits. Av denna beskrivning framgår att det finns betydande mängder avfall
inom flera branscher, främst inom järn- och stålindustrin, skogsindustrin samt
jordbmk och livsmedelsindustri.

Merparten
av detta avfall är av den karaktären att det tas om hand inom resp. bransch.
Ofta är det inte fråga om avfall utan om produktionsrester som omedelbart
återgår som produktionsråvara. Några särskUda åtgärder för omhändertagande och
behandling av detta krävs inte från samhällets sida.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 90

För
mdustriavfallet gäller att hanteringen och omhändertagandet av det regleras i
redan befintlig lagstiftning. Sålunda regleras industriavfallet liksom andra
miljöstörningar från industrin av miljöskyddslagen och miljöskyddskungörelsen.

HittiUs
vunna erfarenheter av tUlämpningen av denna lagstiftning i fråga om avfall är
sådana att förslag om ytterligare åtgärder inte bedömts erforderliga.
Arbetsgmppen har därför inte ansett det motiverat att nu föreslå sådana.
Däremot vill arbetsgmppen starkt understryka nödvändigheten av att berörda
myndigheter ägnar särskild och fortiöpande uppmärksamhet åt industrins
avfallsfrågor,

14
Kemiskt avfall

14.1
Allmänt; avfallsmängder

Med
begreppet kemiskt avfall förstås avfalls- och restprodukter som uppkommer vid
sådana industriella processer som är att anse som kemiska tiU sin karaktär
samt vid efterföljande konvertering respektive förbmkning av de i dessa
processer avsiktiigt framställda produkterna. Av praktiska skäl kan också
begreppet avgränsas storleksmässigt på så sätt att det i aUmänhet inte åsyftar
andra avfalls- och restprodukter än de som uppkommer i sådana mängder att ett
omhändertagande för oskadliggörande behandling i annans regi och anläggning än
upphovsmannens inte möter transporttekniska eller ekonomiska hinder. Begreppet
utesluter därigenom material som uppkommer i avsevärda mängder och som enligt
gängse praxis bmkar hänföras till kategorin processavfall, t. ex. sulfitiut,
gips från fosforsyratUlverkning, slagg från ståltUlverk-ning etc. I likhet med
vad som gäller för åtskilliga typer av avfall är denna begreppsbeskrivning inte
helt entydig, och flera slag av gränsfall förekommer.

Kemiskt
avfall kan förväntas uppkomma överallt där kemiska produkter i någon form
kommer tUl användning. Fömtom uppenbara källor som grafisk industri,
färgindustri, kemtvättinrättningar, laboratorier av olika slag osv. kan kemiskt
avfall även förekomma inom tung processindustri såsom järn- och stålverk och
cellulosafabriker samt inom manufakturindustri av olika slag. Det inom den
kemiska industrin uppkomna avfallet erhåUs vanligen i sådan mängd att en
behandling som processavfall oftast ter sig mer ändamålsenligt.

Hanteringen
av processavfall beaktas, som nämnts i föregående kapitel, normalt i samband
med prövning enligt miljöskyddslagen. För kemiskt avfall är detta inte alltid
fallet. Det bör också noteras att kemiskt avfaU inte kan anses som generellt
mUjöfarligt. Många avfallsslag kräver en kvalificerad behandling för undvikande
av skador på miljö eller människors hälsa medan andra slag kan vara mer eller mindre
harmlösa.

Praktiska
och tekniska svårigheter har medfört att de uppgifter sömt vid olika
inventeringar tagits fram om mängden kemiskt avfall av olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

art är relativt osäkra. Nedan ges en aktuell översikt över
mängden av vissa typer av kemiskt avfall i Norden. Tabellen ingår i en
utredning som utförts av en särskUd arbetsgmpp på uppdrag av nordiska ministerrådet
(se vidare avsnitt 14.5.2).

Mängd per

år
(1973)

Avfallstyp

Sverige

Norge

Danmark

Finland

Summa

Oljeavfall,
m'

100 000

55 000

60 000

60 000

275 000

Lösningsmedelsavfall,
m»

40 000

17000

20 000

23 000

100 000

Rester
av läkemedel och

bekämpningsmedel,
ton

650

150

400

300

1500

Div.
brännbart org. avfall.

ton

50 000

10 000

20 000

25 000

105 000

Hydroxidslam
från

ytbehandling (TS 30 %),

m'

6000

1000

2000

1000

10 000

Härdslagg
(cyanid), ton

300

15

100

50

450

Div.
oorganiskt kemiskt

avfall (arsenik), ton

50

15

20

15

100

I tabellen ges ytterligare ett exempel på mängd av kemiskt
avfall hämtat från UKA-utredningens första betänkande. Vissa mängduppgifter
lämnas också i avsnitt 14.6 och 14.13.

Flera slag av kemiskt avfall kan bearbetas för
återvinning. Förutsättningama i det enskilda fallet är dock ofta beroende av
en rad tekniska, ekonomiska och organisatoriska problem. För några typer är
återvinningspotentialen så god att benämningen avfall L o. m. kan vara missvisande.
Detta gäller främst förorenade men annars väldefinierade organiska
lösningsmedel från färgtillverkning som kan återanvändas för kvalificerat
ändamål efter redestillering. Av dessa och andra skäl är det därför svårt att
ge säkra och rättvisande kvalitetsuppgifter för kemiskt avfall.

Årlig
avfallsmängd av kemiskt avfall 1971 (enl. UKA I)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Typ av
kemiskt avfall

Mängd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mineraloljor

Oljeskadade
jordmassor

Lösniagsmedelsavfall
från färgfabriker

Lösningsmedelsavfall
frän läkemedelsindustrin

Organiska
avfallsbad (trikloretylen)

Alkalier
utan tungmetallföroreningar

Syror utan
tungmetallföroreningar

Alkalier
med tungmetallföroreningar

Syror med
tungmetallföroreningai:

Bekämpningsmedel

Läkemedelsavfall

Härdslagger från metallbehandlingsindustrin

Ytbehandlingsbad
med tungmetaller

Ytbehandlingsslam
frän industri med egna

reningsanläggningar

Organiska halogenföreningar

Ofarliga organiska föreningar

Arsenikhaltigt avfall

Slam från bensintankar

200 000 m» 100-500 000 m* 10-50 000 m» 50 000 m»

30-100 000 ton 30-100 000 ton 10-50 000 ton 10-50 000 ton
2--7 000 ton 50-100 ton 300-1 000 ton 500-1 000 ton

10-50 000 ton

8-T7l0 000ton

5-20 000 ton

30-100 ton

10-50 000 ton

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 92

14.2
Insamling

Om
kemiskt avfall inte kan tas om hand inom den egna verksamheten uppstår behov av
transport till en extern anläggning för behandling, deponering eller lagring.
För att utföra sådan insamlings- och transportverksamhet har i dag flera
insamlingsföretag etablerats. Dessa företag är dock huvudsakligen inriktade på
insamling av olja.

Det
mest framträdande av de företag som svarar för insamling av kemiskt avfall är
RECI. Detta företag ägs numera av SUPRA och Persöner Återvinnings AB.
Företaget sysslar endast med insamling och har inga egna behandlingsresurser.
RECI insamlar idag huvudsakligen avfallsolja, men har som målsättning att ta
hand om alla slag av kemiskt avfall.

Insamlingsorganisationen
bygger på lokala insamlingsstationer, i regel anordnade vid kommunala
avfallsanläggningar; RECI träffar avtal med kommunerna (f. n. ett 20-tal) som
ställer plats tiU förfogande. Mottagningsstationen som skall vara bemannad
beslår av en eller flera behållare, vardera med en volym av 24 m. Ett 15-tal
sådana stationer finns nu runt om i landet. Kommunen skall svara för alt marken
hård-görs och i övrigt iordningställs enligt särskilda anvisningar. RECI svarar
sedan för transporten från stationen genom bl. a. ett ramavtal med Svenska
Äkeribolaget. Kommunen får erlägga en hyreskostnad för cisternerna samt
dessutom en aygift, beräknad per m avfall. Kommunerna tar i sin tur ut en
avgift från dem som avlämnar avfallet. RECI har också avtal med enskilda industrier.

Ett
annat insamlingsföretag är Slamsugnlngs AB, som är ett dotterbolag till GRAAB
(Göteborgs-regionens Avfalls AB). Göteborgs kommun, som infört ett totalt
renhållningsansvar, utnyttjar Slamsugnlngs AB som entreprenör för
omhändertagande av kemiskt avfall inom kommunen. Slamsugnlngs AB har inrättat
en mottagnmgsstation för lagring av avfallsolja och övrigt kemiskt avfall i
avvaktan på transport till lämplig behandlingsanläggning. Här lagras även
sådant avfall för vilket det f. n. saknas behandlingsresurser.

Från
samhällets sida har ännu inte ställts några speciella krav på den personal som
i insamlingsledet hanterar det kemiska avfallet. Av okunnighet blandas därför
ofta kemiskt ayfall på olämpligt sätt, dels hos avfallsproducenten, dels hos
transportören. Fömtom direkta säkerhetsrisker medför detta att avfallet kan
bli mer svårbehandlat än om det sänds till behandlingsanläggningen i oblandat
skick.

För
att förhindra sådan sammanblandning strävar behandlingsföretagen numera efter
att få direktkontakt med avfallsproducenteraa så att riktlinjer och anvisningar
kan utarbetas för hantering hos avfallsproducenten och för transporten tUl
behandlingsanläggningen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 93

14.3
Behandling; allmänt

Begreppet
kemiskt avfall omfattar material med stora olikheter i egenskaper (bl. a.
beträffande miljöpåverkan) och urspmng. Det är därför inte möjligt att ange
några enhetiiga behandlingsprinciper- och metoder. Valet av förfaringssätt blir
därför helt beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. I detta
avsnitt ges en allmän översikt beträffande behandling av det kemiska avfallet.

Behandling
av kemiskt avfall utförs med ett eller flera av följande syften:

oskadliggöra farUga
beståndsdelar

överföra avfallet i mindre
miljöfarUg form

återvinna material eller energi

Återvinning
fordrar i aUmänhet behandhng i någon industriell process. I en del fall har
behandlingen karaktär av raffinering och lämnar då i sin tur ett avfall.
Petroleumavfall och förorenade lösningsmedel är exempel på avfall som ger goda
fömtsättningar för sådan behandling.

I andra
fall sätts avfallet in direkt och utan särskilda ålgärder i en åter

vinnande process. Detta sker vanligen då återvinningen är begränsad till

utvinning av energi.

Oskadliggörande
används koUektivt för processer som förbränning, kalcinering etc. som har till
syfte att överföra avfallet till en i förhållande till omgivningen så ofarlig
form som möjligt. Processerna kan vara såväl kemiska som mikrobiella. För
orgaliiskt avfall är såväl oxidations (förbränning, mikrobiell nedbrytning)
som reduktions (pyrolys) processer tänkbara. Vid förbränning fordras ibland
utrustning som medger högre behandlingstemperatur än som normalt går atl uppnå
i konventionella sopförbränningsugnar.

Deponering
kan användas för "slutbehandling" av tUlfredsställande StabUa
organiska och oorganiska avfall och avser en uppläggning av avfallet med eller
utan övertäckning på utvald och för ändamålet ofta särskilt förberedd mark.

Lagring
avser tidsbegränsad, kontrollerad uppläggning av avfall i lös eller emballerad
form i avvaktan på vidarebefordran till anläggning för återvinning eller
oskadliggörande.

Behandlingsmetoderna
för kemiskt avfall indelas vanligen i

fysikaliska

kemiska

termiska

biologiska
metoder

I
många fall ger de olika behandlingsstegen upphov till rester som måste lagras
eller deponeras under kontrollerade betingelser. Om behandlingsresurser saknas
för någon avfallstyp måsle den lagras i avvaktan på att resurser skapas.

II Riksdagen
1975. 1 saml Nr 32

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 94

För
en riktig hantering av kemiskt avfall och inte minst vid lagring och extern
behandling måste bl. a. en tUlfredsställande klassificering och karaktärisering
ske. Denna kan t. ex. utföras med avseende på

källa (typ av företag eller
verksamhet)

aggregalionstillstånd (fast,
flytande, gasformigt)

kemisk sammansättning

farlighetsgrad (giftighet,
lättantändlighet etc.)

lämplig behandlingsmetod

Klassificeringen
av olika typer av avfall är fortfarande inte enhetlig. Även i föreliggande
betänkande visas flera uppdelningar av del kemiska avfallet. Två exempel ges i
föregående tabeller över avfallsmängder, ett annat i författningstexten i bUaga
G.

Tekniska
nomenklaturcentralen (TNC) arbetar för närvarande på naturvårdsverkets uppdrag
med frågor om terminologi för avfallstyper och avfallsteknik. SannoUkt kommer
också ett nordiskt projekt att startas för att få fram en enhetUg terminologi.

Kännedom
om avfallets kemiska sammansättning och egenskaper i olika avseenden är
gmndläggande för beslut om erforderliga åtgärder vid lagring, transport och
övrig hantering. Möjligheterna tUl återvinning och sättet för slutlig
behandling beror också av avfallets sammansättning. Därför krävs ett intimt
samråd mellan avfallsproducent, insamlings- och transportföretag samt behåndlingsanläggning.

Såväl
intern som extern återvinning torde komma att ske i ökad omfattning allt
eftersom lagstiftning och tillsyn skärps. Vidare kommer återvinning att bli än
mer betydelsefull i framtiden beroende på den tilltagande knappheten på
råvaror, såsom råolja och malmer. Höjda råvarupriser har redan haft en
påtaglig effekt.

I en
rapport från den nordiska arbetsgruppen för avfallsfrågor berörs de regler som
i dag finns och som kan komma ifråga vid hantering av kemiskt avfall.

Vad
de enskilda företagen eller industribranscherna kan göra för att lösa eller
minska sina avfallsproblem kan sammanfattas i följande grupper.

Interna
metoder

a)
ändra eller trimma
tillverkningsprocessen så att mängden kemiskt avfall blir mindre eller helt
bortfaller

b)
använda andra råvaror som ger
mindre kemiskt avfall

c)
komplettera
tillverkningsprocessen med en behandlingsdel som möjliggör ökad recirkulation
och/eller oskadliggörande av kemiskt avfall

d) kombinationer
av metoderna ac

Om
ingen av dessa metoder är möjliga ur teknisk- eller företagsekonomisk synpunkt
måste det kemiska avfallet omhändertas externt. I detta fall kan följande
gmpper förekomma:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 95

Externt
omhändertagande

a)
avfallet kan utgöra råvaror för
tUlverkningsprocesser ipom andra företag

b) avfallet kan omhändertagas vid speciella
behandlingsanläggnmgar för kemiskt avfall eller inom anläggning vid andra
industriföretag som har motsvarande behandlingsresurser för den aktuella
avfallstypen eller, i vissa faU, vid kommunala avfallsanläggningar

c)
om behandlingsresurser helt
saknas för någon avfallstyp måste denna lagras i avvaktan på att resursema
skapas

För
att avfall skall kunna utnyttjas som råvara i annan industriell process enligt
a) eller behandlas vid industriföretag enligt b) krävs ofta en central organisation
som kan ha överblick över behov och resurser och därigenom kan ge råd och
förmedla kontakter mellan avfallsproducent och den industri som kan ta emot
avfallet ifråga. Försök i den riktningen har gjorts genom inrättande av den
nordiska avfallsbörsen (se sid 103).

14.4
Behandlingsanläggningar

14.4.1
Behandlingsanläggningar i Sverige Skandinaviska Oljecentralen, Jönköping

Raffinering
av smörjoljor (ca 2 500 mVår) och rening av spillolja (67 000 mVår) vilket
ungefär motsvarar anläggningens nuvarande kapacitet.

Statsbidrag
har utgått med 300 000 kr. till vissa kompletterande investeringar om 1,2
milj. kr.

SUPRA,
Kvarntorp

Använder
avfallsolja för produktion av syntetsgas, kan även destmera t. ex. PCB i mindre
mängder inblandad i avfallsoljan. Utnyttjar idag ca 10 000 m3 renad olja ur
avfallsolja samt ca 10 000 m renad olja från Industridestillation. Hela
anläggningens behov av olja är ca 60 000 mVår.

Jan
Hemberg AB, Halmstad

Behandling
av avfallsolja från in- och utlandet tUl eldningsolja för leverans tUl
Halmstad Järnverk och Hyltebmk med flera mottagare. TUlstånd att producera 40
000 m* renad olja/år. Av denna kvantitet torde ca 6 000 m komma från den
svenska marknaden. Anläggningens kapacitet är ca 60 000 mVår med hänsyn till
den låga vatten- och sediment-halt som den utländska oljan håller (23 %).

Statsbidrag
har utgått med 480 000 kr. till investermgar om 1,45 milj. kr.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 96

Stora
Kopparbergs Bergslags AB, Söderfors

Intern
återvinning av syra och metall ur sura betbad efter betning av rostfritt stål
(AX-process). Kapaciteten torde uppgå till några tusen ton/år och utnyttjas
troUgen i sådan omfattning att endast mindre kvantiteter kan tas emot från
utomstående.

Ferriklor
AB, Närkes Kvarntorp

TUlverkning
av fällningsmedel för kommunal avloppsvattenrening genom klorering av betbad
från järn- och stålverk. TUlverkar ca 25 000 ton/år, vUket motsvarar ett
inflöde av 1015 000 ton betbad. Anläggningen torde för närvarande utnyttjas
tUl 50 % av sin kapacitet. Om nödvändigt kan kapaciteten praktiskt taget
fördubblas. Vid anläggningen mottages även jämsulfat från stålbetning i mindre
industrianläggningar.

Terra
Bona, Närkes Kvarntorp

Vid
anläggningen finns för närvarande följande behandlingslinjer:

Behandling av oorganiska och
organiska kvicksilveravfall. Anläggningen som har en kapacitet av 200 ton/år
är under intrinming.

Awattning av hydroxidslam.
Kapacitet 3 000 ton/år, vilket utnyttjas. Järnhaltiga hydroxidslam deponeras,
övriga skall enligt dispensvillkoren lagras i betongbassänger eller kärl i
avvaktan på vidare upparbetning.

Behandling av oljiga jordmassor
med kalk. Kapacitet 2 000 ton/år som utnyttjas till ca hälften.

En process för behandling av
cyanidhaltiga härdslagger förbereds.

AB
Industridestillation, ID, Lövsta

ID
är ett helägt dotterbolag lill Svensk Avfallskonvertering AB, SAKAB, som i sin
tur ägs till 50 % av Svenska Utvecklings AB (SU), medan återstoden innehas till
lika delar av Svenska Kommunförbundet, Kooperativa Förbundet och Alfa-Laval AB.

ID
redestillerar förorenade, men i övrigt väldefinierade lösningsmedel och
behandlar avfallsolja till eldningsolja samt förbränner fast och pumpbart
kemiskt avfall. ArUg kapacitet för avfallsolja är 50 000 m, vUket ger ca 27 000
m renad olja; renade lösningsmedel ca 8 000 m; förbränning av fast avfall ca 3
000 ton; förbränning av pumbart avfall ca 12 000 ton. Om sökt koncession
beviljas kommer även halogenhaltiga avfall såsom DDT och PCB att kunna
förbrännas.

Statsbidrag
har utgått med 4,1 mUj. kr. tUl investeringar om ca 12,3 milj. kr.

Uddeliolm
AB, Skoghall

Avdrivning
och återanvändning av tri- och perkloretylen ur tri- och per-haltigt
oljeavfall. Kapacitet ca 700 ton förorenad produkt per år.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Nedan
ges i tabellform en översikt över den behandlingskapacitet som idag i huvudsak
finns för kemiskt avfall i Sverige.

a

3

E

a

m

B

tÄg

n

0

B

c o

m

ä2

E 3

a

5

Exempel på behandling av

X a

D

2

c8

.c

s

"O

SL

00

-.0

avfall i
tunga poster

C8

-1

Q

O

£

p

>

0

Konvertering
av avfallsolja

X

X

X

X

Omraffinering
av smörjolja

X

Slambehandling

X

X

v

X

X

Behandling
av emulsioner

X

X

Behandling
av oljiga jordmassor

x

Redestillation
av lösningsmedel

X

X

Dispergering
av PCB

X»

Förbränning
av kemiskt avfall

X'

Förbränning
av PCB, DDT m. m.

X»

x«.

Behandling
av betbad

X»

X

Lagring
av kemiskt avfall

X

X

X

'
Ej halogenhaltigt.

-
Om koncession erhålles.

'
Förbehandling.

'
Potentiell möjlighet.

14.4.2
Behandling.sanläggningar i övriga Norden

I
den tidigare näronda nordiska avfallsrapporten ges en översikt för Norden som
nedan kort sammanfattas.

Behandlingskapaciteten
i Sverige och Danmark är f. n. större än i Finland och Norge.

En
stor anläggning är under uppbyggnad i Danmark Kommunekemi A/S i Nyborg.
Anläggningen beräknas kosta 5065 milj. Dkr. Enligt uppgift är kapaciteten: behandlmg
av avfallsolja 40 000 ton/år, redestillation av lösningsmedelsavfall 10 000
mVår, förbränningsanläggning 25 000 ton/år. Dessutom planeras en anläggning
för behandling eller lagring av oorganiskt kemiskt avfall (15 000 ton/år) och
organiskt kemiskt avfall (10 000 ton/år) samt diverse förorenat fast avfall
(15 000 ton/år).

I
Danmark finns dessutom ett par anläggningar för behandling av oljeavfall.

I
Finland finns två företag som behandlar kemiskt avfall. Kao-meri Oy utanför
Tammerfors raffinerar avfallsolja till smörjolja (3 000 ton/år). En utbyggnad
tiU 15 000 ton/år planeras. Vid Va-Ho Oy i Helsingfors redestilleras organiska
lösnmgsmedel (700 ton/år) och förbränns fast och flytande avfall (400 ton/år).
En ökning av kapaciteten planeras liksom en anläggning för behandling av
avfallsolja.

I
Norge har Oslo kommuns renhållningsverk en provisorisk för-

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 98

brännmgsanläggning
för pumpbart avfall. Roterugn för förbränning av fast och flytande kemiskt
a-vfall planeras. Norsk Oljeraffinaderi Regional i Oslo raffmerar smörjoljor
(ca 10 000 ton/år). Vid Redest A/S i R0yken behandlas koncentrerade galvaniska
bad och metallhaltigt slam.

I
den nordiska avfallsrapporten redovisas också vissa behandlingsresurser i
några utomnordiska länder (England, Nederiändema, Schweiz och Västtyskland).

14.5
Nordiskt samarbete för behandling av kemiskt avfall

14.5.1.
Nordisk avfallsbörs

Under
det senaste året har begreppet avfallsbörs diskuterats i anslutning till det
industriella avfallet. Med avfallsbörs avses en centralt bedriven
informations- och förmedlingstjänst rörande industriavfall.

I
Holland och Tyskland finns sedan ca ett år avfallsbörser. Båda har tills vidare
formen av en rent kansUbetonad försöksverksamhet, men har hittills rönt mycket
positivt gensvar.

Sedan
hösten 1973 finns också en nordisk avfaUsbörs. De nordiska industriförbundens
miljökommitté står bakom projektet som utarbetats av IVL, dit börsens centrala
verksamhet också är förlagd.

Den nordiska fonden för
teknologi och industriellt samarbete har beviljat 255 000 kr. för att under en
3-årig försöksperiod täcka vissa av börsens driftkostnader.

Förmedlingstjänsten
kommer att få formen av meddelanden som i Sverige kommer att publiceras i
Sveriges Industriförbunds tidskrift Vår Industri, men andra organisationer är
oförhindrade att ta in börsens meddelanden.

Rådgivningen
skall vara aktiv och skall dessutom sprida teknisk information med anknytning
tUl industrins avfallsproblem i stort. Den kommer dock inte att omfatta sådant
avfall som redan intresserar den etablerade återvinningsindustrin (skrot,
pappersavfall etc). Börsen tar inte heller befattning med prissättning.

Den
aktivt rådgivande delen av verksamheten kommer enligt beskrivning av börsen
att inriktas på sådant avfall som inte kan användas för återvinning utan
särskilda åtgärder. Det kan vara avfall som innehåUer vissa föroreningar, som
gör bearbetningen tekniskt eller ekonomiskt svår. Mängderna kan vara så små att
särskild lagring måste tUl för att skapa ekonomiskt acceptabla kvantiteter.

Det
allmänna syftet sägs vara att medverka tUl att triviala praktiska
omständigheter inte ska stå i vägen för en breddning av återvinningssektorn.
Avfallet skall så långt möjligt återvinnas och inte deponeras på soptipp.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 99

14.5.2
Nordisk arbetsgrupp för avfallsfrågor

Nordiska
ämbetsmannakommittén för mUjöfrågor upprättade i januari 1972 en arbetsgrupp
för avfallsfrågor. Arbetsgruppen har i juli. 1974 avlänmat sin slutrapport
Avfallsdisponering i Norden. Gruppen har främst behandlat frågor om kemiskt
avfall.

Visst
material från rapporten har redovisats i det föregående (avfallsmängder och
behandlingsanläggningar).

Arbetsgruppens
rekommendationer och förslag avser bl. a. viss har-monisering av
lagstiftningen, administrativ samverkan t. ex. i fråga om utredningar och
analyser i anslutning till produktkontroll.

Arbetsgruppen
framlägger förslag till detaljerade regler för hantering av kemiskt avfaU. Det
rekommenderas att dessa regler läggs till grund för nationella bestäm.melser.
Gruppen förordar en nära kontakt mellan miljövårdsmyndigheterna i syfte att
samordna tillgänglig och tUlkommande kapacitet vid anläggning för behandling
av kemiskt avfall.

Gruppen
konstaterar att det finns ett behov av centraliserad information i Norden om
behandlingskapacitet, priser, tullfrågor, transportföreskrifter etc.
beträffande detta avfall. Gmppen hänvisar till den nordiska avfallsbörsen som
ett värdefullt inslag i det nordiska samarbetet.

Ett
internationellt samarbete anses särskilt angeläget beträffande vissa
miljöfarliga avfall som ofta föreligger i små mängder, t. ex. bekämpningsmedelsrester,
PCB, härdslagg som innehåller cyanider eller barium. Ett nordiskt samarbete
skulle här ge en säkrare behandling ur miljösynpunkt cch även minska behandlingskostnaderna.
För övriga och vanligare typer av kemiskt avfall anses nordiskt samarbete i
första hand kunna komma ifråga vid långvariga driftstopp och liknande
situationer.

Arbetsgruppens
rekommendationer och förslag i övrigt avser bl. a. avfallsproblem vid kemisk
ytbehandling av metaller, förbränning av oljeavfall, återvinningsfrågor och
internationellt samarbete.

Efter
nationell remissbehandling skall rapporten tas upp till behandling i
ämbetsmannakommittén vid nästa möte i februari 1975. Dessförinnan kommer tre
nordiska projekt att startas avseende högtemperatur-påverkat avfall,
avfallsproblem inom färg- och lackindustrin samt en nordisk ordlista över
avfallstermer.

14.6
Behandling av avfaU från vissa industrier

Naturvårdsverket
genomförde under 1972 en inventering avseende avfallshantering inom några
industrier baskemikalieindustrin, oljeraffinaderier samt järn-, stål- och
ferrolegeringsverk. Sammanlagt ingick 66 företag med 110 arbetsställen varav
baskemikalleindustrier med 32 resp. 56, järn-, stål- och ferrolegeringsverk med
27 resp. 45 samt oljeraffinaderier m. m. med 7 företag resp. 9 arbetsställen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 100

Nedan
länmas en sammanfattning av resultaten som omfattar verksamhetsåret 1971.

Inom
baskemikalieindustrin produceras sammanlagt ca 43 000 ton kemiskt avfall. Detta
avfall bestod av följande typer av kemiskt avfall.

org. välskor

org. fasta kemikalier

org. slamavfall

plast

harts

laminat

lim

lack

fenolhaltigl vatten

feltavfall

kemiskt förorenat trä, spån

slam och aktivt kol från
gasreningsanläggningar

avfall innehållande kvicksUver

oorganiskt slam och slam från
vattenrening

För
ifrågavarande avfaU tillämpades följande behandlingsmetoder:

förbränning .
26 000 ton

tippning 11
000 "

temporär lagring 4 000
"

Av
avfallet logs 30 000 ton om hand vid anläggningar som drevs av
avfallsproducenten själv. 9 000 ton togs om hand vid kommunala anläggningar
och 2 500 ton vid andra anläggningar. Av de 4,000 ton som temporärt lagrades
var 2 600 ton klorerade blandningar, 40 ton andra organiska blandningar, 400
ton var avfall innehållande kvicksUver och ] 000 toii annat kemiskt avfall.
Ungefär 13 000 ton avfall angavs som temporärt lagrat från tidigare år.

Oljeraffinaderierna,
inkl. spilloljeraffinaderier, producerade 16 500 ton avfall.

Följande
typer av avfall har rapporterats:

oljeslam

-r- blekjordsavfall

syraslam

färgslam

fast avfall förorenat med olja

asfalt

tomma fat

Följande
behandlingsmetoder har tillämpats:

tippning, 9 600 ton

förbränning, 5 900 ton

återanvändning, 1 300 ton

Av
avfallet har 10 100 ton tagits om hand vid anläggningar som drivits av
producenterna, 1 500 ton vid anläggningar som drivs av kommunala myndigheter
och 5 200 ton vid andra anläggningar.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 101

Vad
beträffar järn-, stål- och ferrolegeringsindu-s t r i n skiljer inte
naturvårdsverket mellan kemiskt avfall och annat industriavfall. Av en total
avfallsproduktion av 1 425 000 ton rapporteras 1 200 000 lon vara slagg, smter,
glödskal och tegelskrol. Återstående 225 000 ton anges bestå av följande
avfallstyper:

stoft från rökgasanläggningar

gjutsand

neutraliserade betbad

betbad och
andra syror

baser och lutar

fasta cyanidsalter

fast avfall från
ytbehandlingsindustri

lösningsmedel

färg

olja och oljeemulsioner

emballage, papper, sopor
(rapporteras uppgå lUl 45 000 ton)

Följande
behandlingsmetoder har tUlämpats:

tippning 1 375 000 ton

förbränning 23 000"

återanvändning 18
000 "

temporär lagring 3
100 "

Av
avfallet har 1 350 000 ton behandlats vid anläggningar som drivs av
avfallsproducenten, 51 000 ton har tagits om hand vid kommunala anläggningar
och 24 000 ton vid andra anläggningar, inkluderande 18 000 ton för
återanvändning. Tillfälligt lagrade produkter består av fasta oorganiska
kemikaliska avfall innehållande cyanidsalter och annat avfall från ytbehandlingsindustrin.
Återanvända avfall består av lösningsmedel, oljor, lutar, lösningar och
emballage.

Inom
verkstadsindustrin faller varje år relativt stora kvantiteter kemiskt avfall
av många olika kategorier, t. ex. kasserade cyanid-och nitralbaserade salter,
metallkoldioxidslam, betsyror från ytbehandling, oljeavfall, gjuterisand,
plastavfall.

De
vanligaste ytbehandlingsmetallerna är zink, nickel, krom och koppar, men
därutöver används även bl. a. guld, silver, bly, kadmium och krom. Normalt rör
det sig om små mängder jämfört med andra användningsområden för metaller.
Ytbehandlingsindustrin använder exempelvis 5001 000 ton nickel per år, och
avfallsmängden uppskattas till 2050 ton. Stålindustrin använder 30 00040 000
ton av vilket merparten återanvänds efter en tid i konsumentledet.

Enligt
naturvårdsverket kasseras i Sverige uppskattningsvis 35 000 m förbrukade
avfettningsbad från ytbehandlingsindustrin per år. De innehåller totalt ca 1
000 m* olja och fett. Man beräknar att det kasseras 150 000 ton betbad per år,
därav 60 % svavelsyra, 6 % saltsyra och resten biandsyror.

De
fyra alternativa hanteringsmeloder som står tiU buds beträffande
verkstadsindustrins avfaU är

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 102

a)
renodlad destruktion utan
utvirming av nyttigheter;

b)
deponering eller lagring
(kombineras ofta med a);

c)
utvinning av användbara
material utan egentligt marknadsvärde;

d) mer
eller mindre lönsam återvinning av nyttigheter.

Vissa
avfallsslag är föremål för organiserad återvinning som skrot. Oljeavfall renas
och omraffineras eller går in i annan fabrikation. Kemikalier och metaller i
ytbehandlingsindustrin regenereras och återvinns i viss utsträckning.

Priset
på ytbehandlingsmetaller gör återvinning av dessa, framför allt av nickel och
koppar, ekonomiskt attraktiv under fömtsättning att avfallet kan erhållas i
tillfredsställande metallren form. Ännu framkommer emellertid avfallet i de
flesta fall i blandad form som förhindrar återvinning till kostnader som är
ekonomiskt attraktiva, så länge det för industrierna ges billigare sätt att
göra sig kvitt avfallet.

Naturvårdsverket
har i en nyligen utgiven rapport (PM 494) redovisat en av K-konsult genomförd
undersökning om kemiskt avfall inom olika branscher. Undersökningen har
omfattat intervjuer med 126 olika organisationer varifrån kemiskt avfall kan
komma. Resultatet är en allmän översikt och karaktäristik av de olika
branscherna. Mängduppgifter och problem i samband med omhändertagande anges
dock endast i undantagsfall.

14.7
Behandling av vissa avfallstyper

Några
typer av kemiskt avfall och dess behandling beskrivs nedan i korthet.

A
v fallsol ja

Landets
totala oljeförbrukning är omkring 35 milj. ton/år. Enligt tidigare
uppskattningar skulle oljeavfallet uppgå till ca 1 %, men senare erfarenheter
tyder på att den verkliga siffran är omkring eller mindre än 0,5 , dvs. mellan
100 000 och 180 000 ton/år. Avfallsoljan är därmed det kvantitativt största
kemiska avfallet.

Avfallsoljan
består av en mångfald olika substanser, såsom

använda smörjoljor

emulsioner

hydrauloljor, isoleroljor etc.

rester från cisternrengöringar

rester från övrig oljehantering

Kapacitet
och produktion vid olika anläggningar för avfaUsolja framgår av tabell på
nästa sida. Dessa uppgifter tyder på att den uppgivna kapaciteten endast
utnyttjas tiU en del.

Skillnaden
mellan den beräknade tillgängliga mängden och den i praktiken behandlade
mängden kan delvis förklaras av viss intern återvinning hos större förbrukare
samt lokalt organiserad extern återvinning. Dessutom tillkommer en viss
förlust genom läckage.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kapacitet
och produktion vid behandlingsanläggningar för avfallsolja i Sverige

Installerad, kapacitet

Nuvarande utnyttjning

Behandlingsställe

,
Avfallsolja Nettoolja

Nettoolja

brutto, m/är m/år

m"/år

Industridestillation,
Lövsta

50 000 27 500

14 000

Skandinaviska
Oljecentralen,

10000 -7000

6000

Jönköping

3 000 smörj- 2 300 olja

2
500

Jan
Hemberg AB, Halmstad

60 000 36 000

'30 000

SUPRA,
Kvarntorp

20 000 10 000

5000

Västsvenska
Oljeraffinaderiet främst smörjoljor Lissnave-fartyg, Göteborgs Hamn
slop-ballastvatten ' huvudsakligen frän importerad avfallsolja

Det
senaste årets prishöjningar på råolja och oljeprodukter har i hög grad påverkat
förutsättningarna för hanteringen av avfallsolja. De kvantiteter som nu är
möjliga att samla in visar en klar tendens att minska. Dessutom kan man
konstatera en försämring av avfallsoljans kvalitet. Utvecklingen tycks nu peka
mot att den okontrollerade hanteringen av avfallsolja ökar. Genom det
förändrade kostnadsläget lär avfallsolja i viss utsträckning toppsugas och
inblandas i vanlig eldningsolja i stället för att som tidigare levereras in
till etablerade behandUngsföretag. Vissa kvantiteter utnyttjas också av
trädgårdsmästerier. Från miljösynpunkt är detta en oroande utveckling, mot
bakgrund av de föroreningar som finns i en del av sortimentet.

De
insamlade avfallsoljorna återanvänds huvudsakligen på tre sätt:

som råvara vid
eldningsoljetillverkning

som råvara vid
smörjoljetillverkning

som råvara vid
ammoniaktlllverkning (syntetgas)

Rening
av avfaUsolja för framställning av eldningsolja sker hos Industridestillation
och Jan Hemberg AB. Processen är i stort sett densamma i båda anläggningarna
och innebär avskiljning av sediment och vatten samt justering av flampunkten i
överensstämmelse med vissa specifikationer. Den i Lövsta framställda
eldningsoljan levereras tiU SUPRA och den i Halmstad framstäUda oljan levereras
till industrier i Västsverige.

Smörjolja
ur förorenad molorspUlolja framställes vid Skandinaviska Oljecentralen i
Jönköping. Efter vattenavdrivning och behandling med konc. svavelsyra blandas
oljan med blekjord och filtreras, varefter vissa s. k. additiver tillsätts.

Ammoniaktillverkning
ur avfallsolja sker vid SUPRA:s anläggning i Kvarntorp. .Avfallsoljan ersätter
i processen till en mindre del råolja. I ett första behandlingssteg avskiljs
vatten och sediment som alltid förekommer i höga halter i den insamlade
avfallsoljan (4555 %). Efter

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 104

förvärmning
förgasas oljan i tryckreaktorer enligt den s. k. Texaco-me-toden. Metoden har
visat sig vara lämplig för den starkt uppblandade avfallsoljan. Den höga
temperaturen och närvaron av syre gör att alla svårförstör bara föroreningar i
olja (t. ex. PCB) kemiskt omvandlas till substanser, som lätt avlägsnas ur
gasen i de efterföljande reningsstegen. Från processteknisk synpunkt är det
dock ej önskvärt att behandla klor-hallig olja.

Altemativa
mer eller mindre lämpliga kvittblivningssätt finns också för avfallsoljan.
Dessa består i bränning i öppen grop, bränning i egen ångcentral eller bränning
i speciell destruktionsugn. Bränning av olja i öppen grop innebär oftast svåra
luftföroreningsproblem. Bränning i egen ångcentral har många gånger visat sig
ge upphov till driftsstörningar. Om oljan innehåller klorhaltiga substanser
som ofta är fallet

kan
förbränningsgasen komma att innehålla korrosiva eller ofullstän

digt förbrända substanser. Bränning i speciell destmktionsugn kräver

särskilda investeringar och driftskostnaderna blir relativt höga.

Cyanidhaltiga
härdsaltavfall Härdsaltavfallets cyanidinnehåll kan exempelvis destrueras
genom:

upplösning och kemisk oxidation
med t. ex. hypoklorit

upplösning och elektrokemisk
oxidation

upplösning, avdrivning av
cyanväte genom tillsats av svavelsyra samt katalytisk förbränning av
cyanvätel

förbränning av härdsalter i
fast form, ensamt eller tillsammans med annat avfall

hydrolys med ånga under tryck

Det
finns inte några externa anläggningar i landet för behandling av härdsalter
innehållande cyanider. Vissa företag har dock fått sända använda salter
tillbaka till tillverkarna. Härdsaltsavfall som levererats till SAKAB har
hittiUs sänts till företag utomlands med betryggande des-tmktionsresurser.

För
närvarande pågår en specialutredning av hanteringen här i landet av cyanider
och cyanidavfall, speciellt härdsaltavfall. Den genomförs av naturvårdsverkets
industriavfallsgrupp i samarbete med bl. a. IVL. Utrednmgen tar dock ej enbart
sikte på problemen i samband med cyanidhanteringen, utan även på de problem
som härrör ur de stora mängder barium och strontium som ofta ingår i
härdsalter. Vidare har IVF (institutet för verkstadsteknisk forsknmg) utrett
frågan om cyanid- och nit-rathaltigt avfall vid värmebehandling.

Lösningsmedelsavfall

Den
största externa återvinningsanläggningen för lösningsmedelsavfall från
färgindustri och farmacevtisk industri (förtunningar, metanol, eta-nol, aceton
etc.) drivs av AB Industridestillation. Den huvudsakliga des-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Jillationen
utförs som legoarbete åt vissa fasta kunder. Även försäljnmg på öppna marknaden
förekommer.

Uddeholm
AB, som säljer utrustning och lösningsmedel för avfett-ning, erbjuder sig att
ta hand om kundemas avfall. Ur dessa återvinns lösnmgsmedel, varefter
återstoden mest mineraloljor och fetter sänds tUl SUPRA:s anläggning i
Kvarntorp för slutbehandling.

Marknaden
för lösningsmedelsavfall har i Sverige uppskattats till ca 5 000 ton/år, men
denna kan troligen ökas avsevärt genom en intensifierad upplysning om
möjligheterna till redestiUation av lösningsmedel.

Tungmetaller
och syror

Vid
Chalmers Tekniska Högskola har utvecklats vätskeextraklions-processer som
skulle kunna utnyttjas för denna typ av kemiskt avfall.

En
av dessa processer avser utvinning av jäm, kobolt och nickel ur skrot och
legerat Stål. En process har utvecklats för regenerering av de speciella
syrabad som används för behandling av rostfritt stål. I en annan process för
samma ändamål återvinns syra genom en elektrolytisk process.

För
återvinning av metaller ur hydroxidslam från galvanoteknisk industri planeras
en s. k. MAR-anläggning i Göteborg. I denna process lakas en blandning av
metallhydroxidslam med svavelsyra varefter extraktion sker i en serie av steg
där koppar, zink, järn och nickel utvinnes. Ett deponeringsbehov kvarstår dock
efter denna process.

Gipsavfall
vid fosforsyratillverkning

Fosforsyra
är en basprodukt inom tung oorganisk kemisk industri och gödselmedelsindustri.
Vid Bolidens kemiska anläggningar i Helsingborg (Reymersholmsverken) används
fosforsyra vid framställning av dels mineralfodermedel och gödselmedel, dels
s. k. industriella fosfater. För varje ton producerad fosforsyra erhålls 45
ton grips beroende på vilket råfosfat som används. HittUls har endast två
utvägar funnits att bli av med gipsen, antingen alt lösa upp den och sprida ut
i en lämplig vat-tenrecipient eller att lagra den på lämpliga markområden. Den
gipsmängd som erhåUs vid den nya fosforsyrafabriken i Helsingborg (400 000500
000 ton/år) skulle på fem år kunna bygga upp en hög lika stor som
Cheopspyramiden!

I
samband med koncessionsprövningen fick dock bolaget tUlstånd att pumpa ut
gipsavfallet i Öresund, trots att avfallet innehöll en viss kvantitet (0,20,4
ppm) kvicksilver.

En
tredje möjlighet har under senare år visat sig genom användning som
byggnadsmaterial, t. ex, gipsplattor och vid cementtillverkning.

Av
den planerade gipskvantiteten (ca 400 000 ton/år) har redan kontrakt tecknats
för leverans av 200 000300 000 ton/år till byggnadsma-terialmdustrin.
Ytterligare kvantiteter beräknas kunna avyttras tUl bl. a.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 106

Danmark
och Norge. Marknadspriset på gips är dock sådant att hanteringen för
närvarande ej är helt lönsam.

14.8 övrigt
kemiskt avfall

Avfall
som innehåller organiska föreningar kan ofta omvandlas till ofarliga ämnen
genom förbränning. En förbränningsanläggning producerar vanligen en stor mängd
överskottsvärme som kan nyttiggöras, om förbränningsanläggningen förläggs i
närheten av t. ex. des-tillations-, torknings- eller indunstningsanläggningar.

Fullskaleförsök
att destmera PCB har under medverkan av naturvårdsverket först gjorts vid
Industridestillation och senare vid SUPRA :s anläggning i Kvarntorp.

Industridestillation
har byggt upp en anläggning för förbränning av avfall innehållande
halogenföroreningar (t.ex. klor). Anläggningen som fyller ett stort behov kan
tås i bruk så snart koncession erhålles. Sådana anläggningar finns i dag i bl.
a. Storbritannien.

Försök
att biologiskt bryta ner vissa fasta organiska/kemiska avfall till ofarliga
ämnen har i Sverige ännu endast genomförts i liten skala.

14.9 Behandlingskostnader

För
att ge en uppfattning om prisema för behandling av kemiskt avfall ges i
nedanstående tabell några exempel. I dessa priser ingår ej transport-,
insamlings- och eventuella särskilda lagringskostnader. Som jämförelse kan
nämnas att förbränning av ett ton hushållsavfall kostar 85 kr. vid den nya
förbränningsanläggningen i Göteborg (vid en kapacitet av ca 210 000 ton/år).

Avfallstyp Pris kr.jton

0

200

250 1 000

200

500

150

400 1 500

2 000 3 000

Avfallsoljor
(vanligen återvinning) Lösningsmedelsavfall (vanligen återvinning) Förbränning
av kemiskt avfall (ej halogenhaltigt) Behandling av VCM-tjäror vid AKZO
(återvinning av

klorinnehåll)
PCB (återvinning eller destruktion) Härdsalter innehållande cyanid
(destruktion)

Den
nordiska avfallsgmppen har i sin slutrapport redovisat kostnader för
förbränning av kemiskt avfall enligt nedanstående tabell, som bygger på
följande förutsättningar. Kostnadema har överslagsmässigt beräknats för
förbränning av 40 000 ton kemiskt avfall per år vid fyra alternativa
ungsslorlekar och lokaliseringar. Avfallet har fömtsätts uppkomma på 8 olika
orter med vardera 5 000 ton avfall. Avståndet mellan orterna har satts tUl 500
km. Om orterna går samman två och två om en förbränningsanläggning blir
således den genomsnittliga transportsträckan 250 km, oavsett om anläggningen
förläggs till en av de två orterna eller till någon plats på vägen mellan
ortema osv.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Alternal

iv

Investering i förbrän-

Kostnader

ningsanl.

Omlastn.

Transport

Förbränn.

Total

h

1

c o

d o

c o

c o

a O

a o

o

' ix

zl

1

Z

Z

z.

V3

Z

8

Ugnar

ä 5 000 ton

880

704

0

0

0

0

228

182

228

182

4

ugnar

ä 10 000
ton

710

568

15

12

75

60

165

132

255

204

2

ugnar

ä 20 000
ton

560

448

22

17

111

89

126

101

259

207

1

ugn ä

40 000
ton

450

360

26

21

132

105

96

77

254

203

14.10
Lagring

I
avvaktan på bättre behandUngsresurser lagras för närvarande tillfälligt vissa
mängder av kemiskt avfall, t. ex. DDT, härdsalter innehållande cyanid samt slam
från vissa ytbehandlingsanläggningar. Statsbidrag utgår i vissa fall till
sådan lagring, för att garantera eventuella förluster i avvaktan på lämpliga
behandlingsmetoder. Vissa äldre lager har av oUka skäl visat sig svåra att
komma tiU rätta med. Främst har lagstiftningen visat sig svårtolkad för ett
snabbt samhällsingripande. Ett exempel på detta är de nu beryktade gifttunnorna
i Nöbbelöv utanför Kristianstad.

14.11
Statsbidrag

Statsbidrag
med högst 50 % av investeringskostnaderna kan utgå till anläggningar för
behandling av kemiskt avfall. Bidrag kan också utgå tiU anläggningar för
behandling av andra slag av avfall där det är av särskilt intresse för
samhället att a-vfallet tas om hand. Bidrag utgår inte om anläggningen bedöms
bli företagsekonomiskt lönsam utan statligt stöd.

Vid
beräkning av bidrag tas hänsyn till de slag av avfall som avses bli behandlade
vid anläggningen och till värdet av substanser som vid behandlingen kan
återvinnas för att användas på nytt. Tillkomsten av anläggningar som kan ta
emot flera typer av avfall stimuleras i första hand.

Hittills
har 14 företag och en kommun fått sammanlagt 10,5 milj. kr. i statsbidrag. 25
eller 50 procent har utgått i bidrag. Exempel på anläggningar som fått sådant
statiigt stöd är SAKAB (4,54 milj. kr.) för destil-lation-återvinning av
organiska lösningsmedel, för separering-återvinning av eldningsolja och för förbränning
av kemiskt avfall. Götaverken (1,37 milj. kr.) till sin "Renare Hav"
-anläggning som tar hand om oljeförore-nat vatten från fartyg för återvinning.
Ferriklor AB i Kvarntorp har fått

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 108

drygt
en mUjon kr. för atl kunna tillvarata betbad från stålindustrin och av dessa
tillverka fällningskemikalier.

Statligt
stöd kan, som nämnts i föregående avsnitt, lämnas till kostnad för 1 a g r i n
g tills vidare eller under viss tid, av kemiskt avfall eller annat avfall som
är mUjöfarligt. Sådant stöd utgår i form av statlig garanti för förluster vid
lagring. Denna stödform kan komma ifråga för sådana typer av kemiskt avfall för
vUka det för närvarande inte finns från miljövårdssynpunkt godtagbara
behandlingsmetoder. Garanti kan då lämnas för förluster som kan uppstå på grund
av svårigheterna att bestämma storleken på mottagningsavgifterna så att dessa
täcker både lagringskostnaderna och de framtida behandlingskostnaderna. I samband
med att lagringsgaranti lämnas föreskrivs villkor för verksamheten bl. a.
mottagningsavgifternas storlek, platsen för lagring och vilka avfallstyper som
skall lagras.

14.12 Deponering

Ett
i Sverige mindre uppmärksammat problem är deponering/långtidslagring av vissa
farliga kemiska avfall som inte kan omvandlas till ofarlig form. Här avses bl.
a. sådant avfall vars farlighet beror på närvaron i viss lägsta koncentration
av gmndämhen såsom kvicksilver, kadmium och arsenik. STU uppdrog 1972/73 åt
institutionen för kulturteknik vid tekniska högskolan i Stockholm att dels
sammanfatta och analysera utiändska erfarenheter rörande utformningen av
deponeringsan-läggningar för giftiga och vådliga specialavfall och dels
undersöka möjligheterna alt använda uttömda gruvor för deponering av sådant
avfall.

Enligt
den rapport som numera föreligger sägs bl. a. alt svenska övergivna gruvor är
svårt att utnyttja eftersom de normalt är vatten-fyllda. Iordningställande av
dessa gruvhål anses bli dyrbart. I stället menar man i rapporten att
sprängning av särskilda bergrum troligen är bUli-gare och det deponerade
avfallet lättare att kontrollera. Frågan utreds nu vidare av institutionen för
kulturteknik och AB Atomenergi. Under senare tid har också ifrågasatts
möjligheter att deponera detta avfall i övergivna saltgruvor i Tyskland som
skulle vara speciellt lämpade för denna form av långtidslagring.

14.13 Kommunal
hantering av kemiskt avfall

14.13.1
Göteborgs kommun

Göteborgs
kommun har, som första kommun i landet, infört totalt renhållningsmonopol.
Delta gäller fr. o. m. den 1 januari 1973. Som underlag för delta beslut låg
bl. a. en av Göteborgs hälsovårdsnämnd genomförd inventering av kemiskt avfall
inom kommunen. Renhållningsverksstyrelsen uppdrogs att göra en inventering av
befintliga behand-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 109

lingsresurser
i kommunen och föreslå eventueUa nyinvesteringar. Målsättningen skulle vara
att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintliga
behandlingsresurser.

Totalt
inventerades 1 012 företag och inrättningar. Ytterligare ca 500 företag har
undersökts men befunnits sakna intresse i sammanhanget.

I
redovisningen uppdelas avfallet i fast avfall och specialavfall.

Till
det fasta avfallet har sammanförts sådant industriavfall som inte medför
nämnvärda risker vid hanteringen och som kan omhändertas vid konventionella
anläggningar för deponering eller förbränning.

mVår ton/år

Brännbart
avfall som tippas i renhållnings

verkets regi 480
000 75 000

Brännbart avfall som
behandlas inom industrin 85 000 13 000

Ej
brännbart avfall som tippas i renhållnings

verkets regi (bl. a. betongslam) 29 000 .
36 000

Till
gruppen specialavfall har sammanförts sådant industriavfall som kan medföra
vissa risker eller kräver speciell behandling vid hanteringen. Specialavfallet
har indelats i 18 olika grupper. Bl. a. omfat- tar oljeavfallet 9 400
mVår och lösningsmedelsavfall 1 050 m/år. Totalmängden utgjorde drygt 30 000
ton/år.

När
det gäller beräkningen av de framtida avfallsmängderna gjorde kommunen den
bedömningen att den skärpta offentliga regleringen dels i form av lagen om
hälso- och miljöfarliga varor, dels det kommunala renhållningsmonopolet skulle
komma att väsentligt reducera möjligheterna att på olaglig väg bli av med
kemiskt avfall. Då kommunen skall ha full kostnadstäckning för omhändertagande
av allt avfall inom monopolet, antogs detta medföra att industrin söker
begränsa kostnaderna och i stället försöka reducera avfallsmängderna. Detta kan
medföra alt mängderna kemiskt avfall minskar. Kommunen avser därför inle i nuläget
att nyinvestera i någon större behandlingsanläggning för kemiskt avfall förrän
mängderna med större säkerhet kan beräknas. I första hand skall befintliga och
på kort tid etablerade kommunala, interkommunala och privata resurser utnyttjas
och samordnas så att en snabbt fungerande verksamhet kan åstadkommas.

Under
första verksamhetsåret omhändertogs drygt 7 000 ton kemiskt avfall. Största
mängderna kom från avfallsolja. I övrigt dominerade lösningsmedel samt färg
och färgslam.

Representanter
för renhållningsverket har till arbetsgruppen framfört följande planer/önskemål
betr. behandlingsresurser i Göteborgs-regionen.

Förbränningsresurser för
flytande, fasta och halvfasta kemiska avfall som även skall kunna vara
klorhaltiga, dvs. våttvättutruslning för rökgaser erfordras.

Resurser för våtkemisk
behandling.

12
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 32

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 HO

Anläggning för återvinning av
metaller ur tungmetallavfall.

Eventuellt återvinningsanläggning
för eldningsolja.

Eventuellt
återvinningsanläggning för lösningsmedel.

Eventuellt anläggning för
återvinning av fett.

Deponeringsplats för
kontrollerad deponering av kemiskt avfall.

Plats för uppläggning och
behandling av oljeskadad jord, fenolhal-tiga massor o. dyl.

Plats för destmktion av
pyrotekniskt och explosivt avfall.

"Akulplats" (med
cisterner, containers etc.) för tUlfällig, kontrollerad lagring av produkter i
samband med katastrof- och saneringsverksamhet.

14.13.2
Stockholms kommun

I
en rapport från MUjöbcredningen (Arbetsgruppen för kemiskt avfall; 1973)
redovisas en inventering av kemiskt avfall i Stockholms kommun samt befintliga
resurser för behandling av sådant avfall. I utredningsrapporten föreslås att
kommunen inför renhållningsmonopol även för kemiskt avfall. Kommunfullmäktige
har efter remissbehandling av rapporten beslutat att införa kommunalt
renhåUningsansvar för kemiskt avfall från den 1 januari 1976.

Inventeringen
har genomförts av hälsovårdsnämnden under första halvåret 1973. Samråd skedde
med naturvårdsverket, giftnämnden. Industriförbundet, Kommunförbundet, IVL och
IVA. Totalt omfattades 5 212 företag. Svarsfrekvensen var ca 90 %. Drygt 100
branscher berördes.

Den
totala mängden kemiskt avfall uppgår till drygt 1 milj. m*/år. Vatteninnehållet
i vissa avfall kan dock vara mycket högt. Enligt annan beräkningsgmnd var den
totala avfallsmängden 16 000 ton. Oljeavfallet uppgick till ca 7 500 m.

Behandlingsmöjligheterna
redovisas enligt följande:

Återvinning 13 %

Oskadliggörande
(destruktion etc.) 87 %

Tillfällig lagring 1 %

För
detaljer hänvisas tUl bilagor i inventeringsrapporten Kemiskt avfall i
Stockholm,

I
anslutning tUl utredningen gjordes en särskild bearbetning av kemiskt avfall
från företag med mindre än 5 anstäUda. Resultatet har redovisats av
naturvårdsverket (PM 486). Bl. a. kunde konstateras att dessa små företag
svarar för ca 7 % av den totala mängden kemiskt avfaU.

Kommunen
har avtal med Industridestillation för omhändertagande av samtliga från kommunen
ankommande spilloljor, lösningsmedel, färger samt avfall från kemiska
industrier och liknande. Företaget har erbjudit sig att inom ramen för
gällande avtal fungera som huvudman för omhändertagande av kemiskt avfall inom
kommunen.

I
Stockholm har under det senaste året vid två tillfällen gjorts under-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 111

sökningar
om förekomsten av kemiskt avfall som omhändertas i förbränningsanläggningarna
i Högdalen och Lövsta. Undersökningarna omfattade kemiskt avfall i
industriavfall och hushåUsavfall. Av undersökningarna framgår att
relativt-många typer av kemiskt avfall ingår i såväl industriavfallet som i
hushållsavfallet. Exempel på ämnen som påträffats är trikloretylen,
koltetraklorid, tjära, oljefärger, spiUolja, transformatorolja, fotogen,
fetter av olika slag, ogräsmedel, oUka typer av lim, denaturerad sprit,
blymönja och olika typer av förtunningsvätskor. Mängderna kemiskt avfall är
inte särskilt stora men kan ändå bidra till korrosionsskador i
förbränoingsugnamas ångpannor. Det kan heller inte uteslutas att det vid
förbränning av kemiskt avfall kan uppkomma luftföroreningar.

Hälsovårdsförvaltningen
har under 1972 mottagit 40 anmälningar om olägenheter orsakade av olja och
kemikalier. Av dessa avsåg 12 anmälningar verksamheter där fortlöpande
hantering sker av olja eUer kemikalier. 15 anmälningar avsåg direkta
olyckshändelser (överfyllnad eller läckage från cistern). Tömning av olja eller
kemikalier direkt p& marken i uppenbar avsikt att göra sig av med
substansen kunde konstateras i 6 fall.

Stockholms
kommun har i anslutning till Lövsta förbränningsanläggning haft en så kallad
slamgrop avsedd för mottagning av slam från rening av gatubmnnar m. m. Denna
slamgrop utnyttjades dock otiUbörligt för tömning av avloppsslam, spUloljor,
bottenslam från oljecisterner samt för diverse kemiska avfallsprodukter. Då
stor risk förelåg för läckage till Mälaren stängde gatukontoret den 15 oktober
1971 slamgropen vid Lövsta och hänvisade avfallslämnama till bl, a. ID.

14.14
UKA-utredningen om kemiskt avfall

Utredningen
rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfall m. m. (UKA) avlämnade
i febmari 1973 betänkandet Kemiskt avfall uppgifter och organisation, del II (Ds
Jo 1973:1).

I
betänkandet ges vissa allmänna riktiinjer för hanteringen av kemiska avfall
och utredningen pekar på olika åtgärder som i samverkan mellan myndigheter och
berörda industribranscher bör vidtas för att reducera avfallsmängderna. Bl. a.
anser utredningen att utbyggnad av in-samUngs- och behandlingsresurser bör ske
stegvis och i anslutning till branschvisa inventeringar. Utredningen har därvid
också pekat pi behovet av en enhetlig terminologi och klassificering av
avfall.

Dessutom
betonas länsstyrelsemas och hälsovårdsnämndemas stora betydelse när det gäller
att åstadkomma en tillfredsställande avfaUshan-lering. Bl. a. bör, enligt
utredningen, nänmderna inhämta uppgifter om hur avfallet inom olUca industrier
hanteras och även i övrigt vidta sådana åtgärder som främjar en helt lämplig
avfallshantering.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 112

Ett
av huvudförslagen i betänkandet är att 4 § kommunala renhållningslagen ändras
så att möjlighet skapas för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer alt
besluta om kommunalt monopol på annat avfall än hushållsavfall. Enligt
utredningen är det av olika skäl ännu inte möjligt att införa ett generellt
kommunalt monopol på allt kemiskt avfall, möjligen med undantag för oljeavfall.
Utredningen framhåUer också att en utvidgning av monopolet bör föregås av
överläggningar med kommunförbundet och andra berörda. En förutsättning är också
att möjUgheter firms alt ta hand om avfallet.

Vidare
föreslår utredningen en ändring av 14 § läkemedelsförordningen som bemyndigar
socialstyrelsen att meddela särskilda bestämmelser för oskadliggörande av
läkemedelsrester och läkemedelsemballage. Enligt utredningen bör erforderliga
tillämpningsföreskrifter utfärdas i samråd med naturvårdsverket.

Vad
gäller organisatoriska frågor föreslås att en särskild ledningsgrupp knyts
till naturvårdsverket. Denna grupp skall enligt utredningen "verka för att
de frågor av oUka karaktär som har samband med kemiskt avfaU skall få en så
tUlfredsställande lösning som möjUgt". Enligt utredningen bör
naturvårdsverket, industriverket, kommunförbundet, industriförbundet och IVL i
första hand vara representerade. Vidare bör en samordnande tjänsteman knytas
till gmppen. Gmppens uppgift blir att först göra en ÖversiktUg genomgång av
hela det aktuella området och utarbeta en bestämd lids- och prioriteringsplan.
Därefter avses avfallsfrågorna inom olika branscher tas upp tUl behandling
enligt en särskild plan. Utredningen förutsatte att kostnaderna för varje
branschundersökning skulle kunna fördelas mellan stat, kommun och berörda
branscher.

Utredningen
föreslår dessutom att nu gällande statliga stöd tUl av-faUsbehandling utvidgas
till att även avse bidrag till anskaffande av lokaler för lagring.
Statsbidraget skulle enligt förslaget utgå med högst 50 %.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, giftnämnden,
statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i Stockholms län efter hörande av
Stockholms, Södertälje, Nynäshamns, Huddinge, Sundbybergs, Upplands-Väsby och
Järfälla kommuner, länsstyrelsen i Jönköpings län efter hörande av Jönköpmgs
kommun, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Örebro län
efter hörande av Örebro och Hallsbergs kommuner, miljökostnadsutredningen,
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Svenska kommunförbundet
samt Sveriges industriförbund efter hörande av kemUcontoret.

Utredningens
förslag tUl ändring av 4 § kommunala renhållningslagen har fått ett blandat
mottagande. Förslaget tillstyrks av naturvårdsverket och länsstyrelsen i
Stockholms län. Enligt verket är det viktigt att samråd först sker med
kommunförbundet och andra berörda organ. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelsen som särskilt pekar på beho-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 113

vet
av kostnadsuppskattningar för kommunernas del. Från övriga länsstyrelser
anförs tveksamhet tUl förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hävdar
att ett utvidgat monopol ännu inle torde vara aktuellt att mföra med hänsyn tUl
den bristande kännedomen om avfallsproblemets storlek och art även om man inte
motsätter sig att de rättsliga möjligheterna nu införs. Länsstyrelsen i Örebro
län anser atl den föreslagna ändringen kan vara ändamålsenlig men betonar
samtidigt att bristen på behandlingsresurser gör att denna lagändring inte
får.någon.reell innebörd. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län finns det
anledning att avvakta för atl se vad kommunerna och industrin själva kan
åstadkomma. I lik-hel med flera andra remissmyndigheter anser länsstyrelsen att
tillgång till behandUngsresurser är en förutsättning för den föreslagna
lagändringen. Stockholms kommun hävdar alt tillräckliga skäl inte anförts för
att staten skaU ges denna bestämmanderätt över kommunerna. Man påminner om att
redan gällande bestämmelser ger kommunerna möjlighet att på eget initiativ
införa monopol för det kemiska avfallet. Socialstyrelsen avstyrker förslaget och
menar att ett frivilligt kommunalt monopol bör eftersträvas. Styrelsen hävdar
också att kommunerna måste anses som för små enheter för att ta emot och bygga
upp behandlingsanläggningar för olika typer av specialavfall. Svenska
kommunförbundet avstyrker med liknande motiveringar som de som anförts av
Stockholms kommun och socialstyrelsen. Det föreslagna monopolet kan enligt
kommunförbundet också leda till att på kommunerna överförs det ansvar som
ligger på de avfallsproducerande industrierna liksom på staten som ytterst
ansvarig för miljövården i landet.

Förslaget
till ändring av 14 § läkemedelsförordningen tillstyrks av socialstyrelsen och
länsstyrelsen i Örebro län, men lämnas i övrigt ulan erinran.

Den
föreslagna ledningsgruppen knuten till naturvårdsverkets renhållnings- och
avfallsenhet, avstyrks av naturvårdsverket. Verket anser att den föreslagna
organisationsförändringen inte innebär någon fördel ur effektivitetssynpunkt. I
stället befaras att en sådan organisation skulle försvåra en effektiv
handläggning och eventuellt innebära etl orationellt dubbelarbete. Verket
förordar i stället en personeU förstärkning tUl den befintliga
organisationsformen. Verket hänvisade också tUl den då pågående översynen av
verkets organisation. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan närmare kommentar. Socialstyrelsen framhåller dock att det är
angeläget alt även medicinsk och ekologisk sakkunskap bUr representerad i
ledningsgruppen. Enligt länsstyrelserna bör i ledningsgruppen även ingå en
representant för länsstyrelserna för att bl. a. praktiska och regionala
synpunkter skall bli belysta. IVL ser i ledningsgruppen ett värdefullt
komplement till de befintliga resurserna för praktiskt inriktat arbete inom
avfallsområdet. Industriförbundet hävdar alt erfarenheten visar att en grupp
av det slag som före-

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 114

slås
får goda möjUgheter att prioritera och pröva de olika lösningar som kan bli
aktuella beträffande olika former av kemiskt avfall.

Vad
slutiigen gäller förslaget om en utvidgning av statsbidraget avstyrks det
endast av länsstyrelsen i Örebro län. Länsstyrelsen anser att lagring endast
bör tillgripas i mycket speciella fall och menar vidare att lagringsverksamhet
utan behandlingsanknytning kan bli en alltför bekväm kvittblivnmgsmetod.
övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan avseende.
Kommunförbundet och länsstyrelsen i Jönköpings län anser dock att
statsbidragsmöjligheten också skall utsträckas till att omfatta även kommunala
mottagningsstationer för kemiskt avfall.

14.15
Arbetsgmppens överväganden och förslag

Enligt
de uppskattningar som redovisats i föregående avsnitt uppkommer årligen
ansenliga mängder kemiskt avfall av skilda slag i vårt land. Största delen av
detta avfaH uppstår som processavfall hos industrin. Många industriföretag har
möjligheter att oskadliggöra avfall internt dvs. i anslutning tUl den
anläggning där det uppkommit. Sådant oskadliggörande har inte sällan inslag av
återvinning.

Relativt
stora mängder kemiskt avfall uppkommer emellertid under sådana förhållanden att
avfallet måste transporteras bort för att oskadliggöras på annat håll. Trots
att landets resurser att behandla eUer på atmat sätt slutligt omhänderta
kemiskt avfaU ökat under senare år, ger det utredningsmaterial som redovisats i
tidigare avsnitt enligt arbetsgruppens mening vid handen att nuvarande
resurser är otillräckliga. Detta förhållande får antas vara en bidragande orsak
till att enbart några kommuner utvidgat det kommunala renhållningsmonopolet tUl
att omfatta även industrins kemiska avfall.

Beträffande
det kemiska avfallet saknas i dag från samhällets sida tUlfredsställande
kunskaper om mängd, art och sätt på vilket det slutliga omhändertagandet sker.
Bl. a. med hänsyn härtill är samhällets faktiska möjligheter att utöva tiUsyn
och kontroll i fråga om hanteringen av kemiskt avfall f. n. påtagligt
begränsade. Enligt arbetsgruppens uppfattning är detta allvarligt, eftersom
det inte kan uteslutas att en hel del kemiskt avfall hanteras på ett sätt som
inte kan godtas från hälso- och mUjöskyddssynpunkt. Det kan enligt
arbetsgmppen antas att olämplig hantering av kemiskt avfaU är vanligare i
mindre än i större företag. Detta torde i många fall förklaras av att de mindre
företagen ofta inte förfogar över den kompetens och de kunskaper som behövs
för att anpassa den egna avfallshanteringen till gällande regler.

Mot
bakgrund av att olämplig hantering av kemiskt avfall i allmänhet får antas
innebära risk för skada på människor eller i miljön måste ett bibehållande av
nuvarande förhållanden anses inge allvarliga betänklig-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 115

heter.
Arbetsgruppen anser därför att det från hälso- och miljöskyddssynpunkter är
nödvändigt alt få till stånd en förbättring av förhållandena på ifrågavarande
avfallsområde. Gruppens överväganden och förslag inriktas på sådant kemiskt
avfall som bedöms medföra hälso- eller miljörisker vid hantermgen (miljöfariigt
avfall). Till sådant avfall vUl gmppen främst hänföra olje- och
lösningsmedelsavfall, koncentrerat surt eller alkaliskt avfall, metallhaltigt
resp. cyanidhaltigt avfall från ytbehandlingsverksamhet ävensom
bekämpningsmedelsavfall. Vidare bör tUl miljöfarligt avfall räknas avfall som
innehåller PCB. Om man undantar olje- och lösningsmedelsavfall, kan antas att
övriga slag av miljöfarligt avfall förekommer i ganska begränsade mängder. Även
en mindre mängd avfall kan emellertid vid oriktig hantering medföra risk eller
skada av betydelse. I vissa faU kan avfallet ha sådan sammansättnmg eUer
sådana egenskaper att omhändertagande och oskadliggörande av även små mängder
blir förenat med svårigheter och höga kostnader.

Målet
bör enligt arbetsgruppen vara att skaffa samhället insyn i och kontroU av
samtiiga led i hanteringen av miljöfarligt avfall. För att detta mål skall
uppnås måste samhällets möjligheter och befogenheter kraftigt förstärkas.
Arbetsgruppen föreslår i likhet med UKA att kommunalt renhållningsmonopol i
fråga om miljöfarligt avfall införs över hela landet. Innan sådant monopol kan
införas måste givetvis erforderlig organisation för insamlingen av avfallet
byggas upp. Vidare måste tillräckliga resurser för behandling eller lagring av
avfallet tillskapas.

Mot
bakgmnd av detta måste man räkna med att det kommer att ta en viss tid att
genomföra förslaget. I överensstämmelse med vad arbetsgruppen anfört och
föreslagit i fråga om befogenhet för regeringen att införa kommunalt
renhållningsmonopol beträffande visst pappersavfall bör regeringen med stöd av
bemyndigande i renhållningslagen också kunna föreskriva i vilka kommuner
renhållningsmonopol skall gälla för miljöfarligt a-vfall. Det får förutsättas
att sådan föreskrift inte meddelas förrän kommunen hunnit vidta erforderliga
förberedelser för insamlingen av det miljöfarliga avfallet. Föreskrift som nu
avses bör lämpligen tas in i den tidigare nämnda renhållningskungörelsen.

För
att skaffa sig etl tillräckligt underlag för beslut rörande den renhållningsorganisation
som behövs till följd av det föreslagna renhållningsmonopolet måste kommunerna
som en första åtgärd inventera omfattningen och arten av industrins
miljöfariiga avfall. Kommunerna måste därvid ha tillgång till detaljerade
uppgifter om avfallens mängd, art och urspmng. Vidare bör kommunen ha uppgift
om hur avfallet tas om hand. Företag som driver verksamhet vari miljöfarligt
avfall uppkommer bör således enligt arbetsgruppens uppfattning vara skyldiga
att anmäla verksamheten och däri uppkommande avfall till hälsovårdsnämnden. Om
det behövs, bör företagen också vara skyldiga att lämna

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 116

närmare
uppgifter om avfallets innehåU. Kostnaden för att ta fram behövliga uppgifter
skall åvila vederbörande företag.

Arbetsgruppen
anser att kommunerna bör vidta skyndsamma ålgärder i syfte alt utvidga
renhåUningsmonopolet till miljöfarligt avfall. Enligt gruppens uppfattning bör
sådant monopol kunna vara infört i alla kommuner senast inom fem år.

Betydelsefulla
led i hanteringen av miljöfarligt avfaU är insamlingen och den därefter
följande transporten till behandlingsanläggning. Det är viktigt atl såväl
insamlingen däri inbegripet den tillfälliga lagring som kan behöva förekomma
som transporten sker på elt kompetent sätt och med ändamålsenlig utrustning.
De nuvarande förhållandena i fråga om vägtransporter av miljöfarligt avfall är
inte tillfredsställande. Också beträffande vägtransporter är det därför
nödvändigt med ökad insyn och kontroll från samhällets sida. Även om
renhållningsmonopol innebär en viss kontroll också av transporterna, är det
enligt arbetsgruppen motiverat att införa tillslåndsplikt för den som
yrkesmässigt vill transportera miljöfarligt avfall på väg. Kommun bör
beträffande egen transportverksamhet vara undantagen från skyldighet alt söka
tUlstånd. Länsstyrelsen bör vara tillsfåndsmyndighet. För att få tillstånd beviljat
bör sökanden kunna visa alt han har personella, tekniska och ekonomiska
förutsättningar alt transportera miljöfarligt avfall på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt tiUfredsställande sätt. Endast den som har de tillstånd som
kan erfordras för verksamheten enligt gällande lagstiftning bör bevUjas
tUlstånd att transportera miljöfarUgt avfall. Av sökanden bör dessutom krävas
att han ställer godtagbar säkerhet för be-handUngskoslnaderna för sådant avfall
som han temporärt lagrar. Länsstyrelsen bör kunna meddela föreskrift om den
största mängd miljöfarligt avfall som samtidigt får förvaras hos
transportföretaget i avvaktan på transport till behandlingsanläggning.

Tillstånd
som nu avses måste självfallet kunna återkallas, om till-ståndshavaren åsidosätter
vad som åligger honom enligt de bestämmelser som gäller för den aktuella
transportverksamheten. Därutöver bör återkaUelse kunna ske, om det inträffar
sådan omständighet som skulle medfört alt tillstånd inte skuUe ha meddelats.

För
förelag som i likhet med RECI sysslar med insamling och Iransport av
miljöfarligt avfall och därvid nyttjar enbart kontrakterade resurser synes det
enligt arbetsgruppen inte finnas anledning införa tillståndsplikt. När
kommunalt renhållningsmonopol utvidgas tiU att omfatta också sådant
miljöfarligt avfall som dessa företag f. n. samlar in, får företagens fortsatta
verksamhet grundas på avtal med vederbörande kommun.

Om
arbetsgruppens hittills framlagda förslag om miljöfarligt avfall genomförs,
kommer en påtaglig förbättring på ifrågavarande avfallsområde att inträda. Så
länge behandlingsresurserna för sådant avfall som

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 117

nyss
konstaterats är otillräckliga kommer emellertid den avgörande förbättringen
inte att ske. Arbetsgruppen anser det vara nödvändigt alt en utbyggnad av
behandlingsresurserna för miljöfarligt avfaU kommer till stånd främst för att
fler avfallstyper skall kunna behandlas saml för alt få en bättre regional
täckning. Enligt arbetsgruppen måsle del också finnas en viss beredskap för alt
klara av behandlingsbehov som i dag inte är kända. Införs kommunalt
renhållningsmonopol mera allmänt i fråga om mUjöfarligt avfall kommer behovet
av behandlingsresurser att öka. En utbyggnad torde f. ö. såsom nyss påpekats
kunna anses vara en av förutsättningarna för att renhållningsmonopolet skall
kunna sträckas ut till att omfatta mUjöfarligt avfaU i alla kommuner.- Det
förefaller lämpligt att låta utbyggnaden ske stegvis i takt med det behov som
skapas genom att ifrågavarande renhåUningsmonopol införs i aUt fler kommuner.
Den framtida behandlingsverksamhetenj som också bör inbegripa långtidsförvaring
av sådant avfall som av tekniska' eller ekonomiska skäl ' f.n. inte kan
återvinnas eller oskadliggöras, bör ha sådan bredd alt i princip alla slag av mUjöfarligt
avfaU skaU kunna tas om hand. Med hänsyn tiU att det råder osäkerhet om de
mängder och de olika slag av miljöfariigt avfall som måste omhändertas framstår
det som motiverat ati i inledningsskedet prioritera utbyggnad av
lagringsresurser.

Arbetsgruppen
anser att det från samhällets sida måste krävas atl behandlingsverksamhet av
ifrågavarande slag måste bedrivas uthålligt under samhällsansvar. Det måste
finnas garanti för att allt miljöfarligt avfall verkligen blir omhändertaget
och atl detta sker på etl från hälso-och miljöskyddssynpunkt tillfredsstäUande
sätt.

Produkt-
och processutveckling inom industrin, råvaruknapphet och konjunkturväxlingar är
några faktorer som orsakar snabba förändringar på avfallsmarknaden. Den
osäkerhet om marknadens utveckling som sålunda råder har lett till alt
behandlingsresurser i första hand skapats för sådant avfall som är relativt
lättbehandlat och ensartat och som samtidigt innehållit återvinningsbara
produkter med visst marknadsvärde. Möjligheterna till kommersiellt utnyttjande
av de återvunna produkterna har uppenbarligen varit en drivfjäder för
etablering av verksamhet med inriktning på sådant avfall. Som exempel på här
avsett avfall kan nämnas avfallsolja. Emellertid har på senare lid framkommit
eller planerats resurser även för avfall för vilka återvinningsmöjUgheter helt
saknas eller där värdet av återvinningsprodukten är så osäkert atl mottagningen
måste bygga på avgifter som täcker hela kostnaden för omhän dertagande och
behandling. Även om intresset varit störst för behandlingsverksamhet för att
få fram säljbara produkter har sålunda initiativ till annan
behandlmgsverksamhet inte saknats. Enligt arbetsgruppen kan man emellertid inte
räkna med att satsning på detla område från privata företag kommer alt ske i
sådan takt och omfattning all föreliggande och kommande behandlingsbehov
verkligen blir tillgodosedda och all till-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 118

räcklig
hänsyn tas till lämpligaste lokalisering ur avfallsproducentemas synvinkel.
Visserligen kommer en utvidgning av det kommunala renhållningsansvaret även
till miljöfarligt avfall att medföra ett bättre och säkrare marknadsunderlag
med därav följande ökad stabUitet för behandlingsverksamhet avseende sådant
avfall av aUa slag. A andra sidan kan inte bortses från att avfallsmarknaden
beträffande nu aktuella produkter kännetecknas av stor föränderlighet i behovet
av behandlingsresurser. Med den utveckling som skett på det tekniska området
bl. a. under trycket av ökade insatser inom mUjövårdsområdet i allmänhet och
tUlfällig eller mer långvarig knapphet på råvaror måste man bl. a. räkna med
att nya eller effektivare behandlingsmetoder slår igenom med risk för att redan
etablerade resurser kommer i underläge eller blir onyttiga.

Mot
bakgrund av ovan redovisade skäl anser arbetsgruppen att ett genomförande av
UKA:s förslag om en särskild ledningsgmpp för att utarbeta planer för olika
industribranschers behandling av sitt avfall med all sannolikhet inte kommer
att leda till det resultat arbetsgruppen eftersträvar. Arbetsgmppen anser att
enda garantin för att allt miljöfarligt avfall blir omhändertaget på ett
tiUfredsställande sätt är att samhäUet tar över hela det organisatoriska
ansvaret för det slutliga omhändertagandet av sådant avfall. Detla bör ske genom
att det tUlskapas ett av staten, kommunerna och näringslivet gemensamt ägt
behandlingsföretag som i princip får ensamrätt att behandla miljöfarligt
avfall. Kommun bör dock även i fortsättningen ha möjlighet att anordna
långtidsförvaring av mUjöfarligt avfall. Arbetsgmppen finner det naturligt att
SAKAB kommer att utgöra del av det tänkta behandlingsföretaget.

Arbetsgmppen
anser alt tUlskapandet av ett företag med organisatoriskt ansvar för
behandlingen av miljöfarligt avfall ger en del ytterligare fördelar. Bl. a.
ökar möjligheterna att få en god beläggning i behand-lingsanläggningama och det
blir lättare att planera framtida investeringar. På gmnd av att kostnaderna
för behandling till övervägande del är fasta är det viktigt att få en god
beläggning. Annars kan företaget råka i ekonomiska svårigheter. Allt avfall
behöver givetvis inte tas om hand vid behandlingsföretagets egna anläggningar.
Det kan vara rationellt att utnyttja kapacitet som finns på annat håll inom
eller utom landet.

Enligt
arbetsgmppen bör förhandlingar som syftar till ett samgående med
behandlingsföretaget tas upp med de företag som nu driver särskild rörelse för
att behandla mUjöfarligt avfall. Därigenom kan en lämplig samordning av
nuvarande resurser ske. Även efter reformens genomförande bör det i viss
omfattning vara möjligt för andra behandlingsföretag att driva verksamhet som
nu avses efter särskUt tUlstånd.

Det
är enligt arbetsgruppens mening viktigt att betingelserna för tillverkningsindustrin
inte i onödan försvåras genom hittiUs framlagda förslag om kommunalt
renhållningsmonopol och behandlingsansvar. I prin-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 119

cip
bör industriföretagen ges möjlighet behandla sitt avfall på det mest rationella
och ekonomiskt fördelaktiga sättet under fömtsättning att den avsedda
behandlingen står i överensstämmelse med de krav som ställs i miljöskyddslagen
och lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Det måste anses önskvärt att
företagen i första hand strävar efter interna lösningar på sina avfallsproblem.
För att intern behandling av det avfall som det här gäller skall få ske enligt
gällande bestämmelser, torde krävas att verksamheten prövats enligt
mUjöskyddslagen. Det finns därför enligt arbetsgruppen inte anledning att ha en
ordning enligt vilken renhållningsmonopol eller ensamrätt för
behandlingsföretaget gäller i de fall då miljöfarligt avfall behandlas i
anslutning tUl den anläggning där avfallet uppkommer. Företag med intern
behandling bör dock inte vara undantaget från tidigare föreslagen skyldighet
att till hälsovårdsnämnden anmäla verksamheten och däri uppkommande avfall.

Från
samhällets sida bör man enligt arbetsgmppen också se positivt på att
industriföretag samarbetar när det gäUer behandling av miljöfarligt avfall. Om
ett tUlverkningsföretag har kapacitet att i sina anläggningar återvinna eUer
oskadliggöra också viss mängd mUjöfarligt avfall från annat sådant företag,
framstår det som naturligt att företagen samverkar. För det behandlande
företaget kan sålunda det miljöfarliga avfallet i dessa fall utgöra antingen
en råvaruresurs som jämte andra råvaror sätts in i produktionen eller ett
avfall som man har kapacitet att oskadliggöra. Oskadliggörandet torde kunna ske
såväl i anläggning som är avsedd för att ta om hand det behandlande företagets
eget avfall som i anläggning som i huvudsak är avsedd för annat ändamål. I
sammanhanget bör påpekas att nordiska avfallsbörsen har till uppgift att
främja sådan samverkan som här åsyftas.

Under
fömtsättning att behandlingen av avfallet sker i enlighet med miljöskyddslagstiftningens
krav bör den form av samarbete som nu beskrivits inte hindras eller onödigtvis
försvåras genom behandlingsföretagets inrättande. Samhället bör emellertid
beredas möjlighet att kontrollera att angivna krav uppfylls. Med hänsyn härtUl
bör det företag som skall behandla avfallet vara skyldigt att söka särskUt
tillstånd till den avsedda behandlmgen. Detta bör gälla oavsett om det
behandlande företaget i juridisk mening är samma företag som det som lämnar
avfallet. Behovet av särskild kontroll inträder enligt arbetsgmppen så snart
miljöfarligt avfall måste transporteras bort för behandling. Sådant tillstånd
som här avses skall beviljas, om det visas att behandlingen kommer alt ske i
överensstämmelse med tillstånd eller dispens enligt miljöskyddslagen. Fråga om
särskilt behandlingstillstånd bör lämpligen prövas av länsstyrelsen.

Samarbete
meUan industriföretag för att behandla miljöfarligt avfall kan också innebära
att två eller flera företag går ihop om att bygga upp en gemensam anläggning
för återvinning eller oskadliggörande. Även

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 120

om
man som nyss framhållits bör se positivt på den typ av samarbete som det här
gäller, kan det med hänsyn till nyss gjort ställningstagande för inrättandet av
behandlingsföretaget uppenbarligen inte få vara en rättighet att etablera och
driva särskild behandlingsrörelse vid sidan av behandlingsföretaget. I likhet
med vad arbetsgmppen nyss föreslagit i fråga om befintliga behandlmgsföretag
bör det dock med särskilt tUlstånd vara möjligt att etablera särskUd
behandlingsrörelse efter reformens ikraftträdande. Frågan humvida sådan
behandlingsrörelse skall få inrättas måste bedömas såväl från
mUjöskyddssynpunkt som från samhällsekonomiska synpunkter. Prövningen av
frågan om särskilt behand-lingstUlstånd i nu avsedda fall är av sådan karaktär
att den bör ankomma på regeringen.

Arbetsgruppens
förslag i fråga om särskilt tillstånd atl yrkesmässigt behandla miljöfarligt
avfall vid sidan av behandlingsföretaget innebär sammanfattningsvis att dylikt
tUlstånd kan avse sådan avfallsbehandling som sker dels hos företag vars
huvudsakliga verksamhet är inriktad på annat än återvinning eller
oskadliggörande av miljöfarligt avfall, dels hos företag som vid reformens
ikraftträdande driver eller därefter inrättar särskild behandlingsrörelse.
TiUståndsfrågan prövas i det först nämnda fallet av länsstyrelsen och i det
senare fallet av regeringen. Särskilt tillstånd bör enligt arbetsgruppen inle
få avse långtidsförvaring med hänsyn till att lagringsresurserna lämpligen bör
koncentreras till behandlingsföretaget.

Bl.
a. med tanke på den nordiska avfallsbörsens verksamhet bör företag som har
miljöfarligt avfall också ha rätt att för slutligt omhändertagande anlita
behandlingsanläggning utomlands. EmeUertid bör svensk myndighet ha möjlighet
att kontrollera alt omhändertagandet i det andra landet kommer att ske på ett
från hälso- och miljöskyddssynpunkt tUlfredsställande sätt. Annars finns risk
för att svenska företag for att undgå den kostnad som en miljöriklig behandling
drar med sig sänder sitt avfall till utiändskt företag som inte driver seriös
behandlingsverksamhet. Enligt arbetsgruppens uppfattning finhs inte anledning
att tillåta svenska företag att medverka i sådan avfallshantering. SärskUt
tillstånd bör därför krävas för alt utförsel av miljöfarligt avfall skall få
ske. Behandlingsföretaget bör dock vara undantaget från skyldighet alt söka
tillstånd. Med hänsyn tUl att det vid prövning av fråga om tillstånd inte så
sällan torde bli nödvändigt att samråda med miljömyndighet i mottagarlandet
bör prövningen ankomma på naturvårdsverket.

När
miljöfarligt avfall skall behandlas hos företag som erhållit särskilt tUlstånd
till behandling förefaller det vara opraktiskt att i de fall renhållningsmonopol
gäller ha en ordning enligt vilken avfallet skall transporteras bort genom
kommunens försorg. Detsamma torde gälla när miljöfarligt avfall efter särskilt
tillstånd skall sändas utomlands. Arbetsgruppen föreslår all en anmälan till
kommunen i nu avsedda fall bör

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 121

medföra
att bestämmelsen om renhållningsmonopol inle är tillämplig. Behövliga
föreskrifter om anmälningsförfarandet bör meddelas av naturvårdsverket.

Behandlingsföretaget bör
ha samarbete med behandlingsföretag i de övriga nordiska länderna för att få
tiU stånd en lämplig nordisk samordning av resurser på förevarande område.
Samarbete bör också etableras med den nordiska avfallsbörsen;

Kostnaderna för
behandlingsföretagels verksamhet skall i princip betalas av dem som utnyttjar
företagets tjänster. Pe avgifter som tas ut skall sålunda täcka utöver rörliga
kostnader också kalkylmässiga avskrivningar och ränta på allt arbetande
kapital. Enligt arbetsgruppen bör inflytande avgifter däremot inte ge vinst i
företagsekonomisk mening. Av flera skäl kan det emellertid vara svårt att nå
full täckning för kapitalkostnadema. Intäkterna kan vara svåra att kalkylera på
grund av avfallsmarknadens föränderliga karaktär. Detsamma gäller när resurserna
är under uppbyggnad.

Arbetsgruppen vill framhålla
att avgift för, transport och behandling av avfallet skaU av kommunema
fastställas och tas ut med stöd av lagen om kommunala renhållningsavgifter. Av
behandlingsföretaget tillämpade avgifter kommer sålunda att ligga till gmnd
för kommunens renhållningstaxa. Arbetsgmppen förutsätter att kommuner och
behandlingsföretaget kommer att reglera sina mellanhavanden genom avtal.
Avgifterna kommer också att få betydelse för industrin när det gäller att
avgöra frågan om miljöfarUgt avfall skall behandlas hos behandlingsföretaget
eller genom utnyttjande av apnan resurs.

De avgifter som tas ut för
omhändertagande av miljöfarligt avfall som skall långtidsförvaras bör vara
satta så att de täcker inte bara för-varingskostnaderna utan även förväntade
framtida behandlingskostnader. Behandlingsföretaget bör vara skyldigt att
särskilt fondera medel som är avsedda för framtida behandlingskostnader. Även
om företag med särskilt tillstånd att behandla miljöfarligt avfall inte tillåts
att långtidsförvara sådant avfaU, kommer temporär förvaring av avfall att äga
rum hos sådant företag. EnUgt arbetsgruppen bör tUlstånd som nu avses kunna
förenas med föreskrift om att företagel skall stäUa godtagbar säkerhet för
behandlingskostnaderna för temporärt lagrat avfall. Det finns annars risk för
att dessa kostnader drabbar det allmänna, om tillståndet återkallas eller
företaget av annan orsak upphör med verksamheten.

Med
hänsyn tUl att det är uttalade sanihälleliga intressen som ligger bakom
förslaget att inrätta behandUngsföretaget och bygga ut nuvarande
behandlingsresurser för miljöfarUgt avfall förefaller det naturligt att staten
på lämpligt sätt garanterar finansieringen av företagets fasta investeringar.
Också den risk som enligt vad förut sagts finns för att full täckning för
kapitalkostnadema inte alltid erhålls talar för att staten bör garantera
finansieringen av dessa investeringar. Finansieringen av nöd-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 122

vändiga
investeringar kan tänkas ske med utnyttjande av befintiiga stat

liga stödformer t. ex. enligt kungörelsen om statUgt stöd till avfallsbc-

handling. Men även andra former kan tänkas. Formerna för finansie

ringen bör avgöras vid förhandlingar mellan behandlingsföretagets; in

tressenter. -

Om
reformen genomförs, bör enligt arbetsgmppens mening statligt stöd till
avfallsbehandling varom nu är fråga endast undantagsvis utgå till annat företag
än behandlingsföretaget.

Behandlingsföretagets
investeringar bör avse anläggningar som skall tUlämpa etablerad teknik.
Forsknings- och utvecklingsarbete på behandlingsområdet bör sålunda enligt
arbetsgmppen bedrivas i huvudsak utanför behandlingsföretaget. Det statliga
stödet till forsknings- och utvecklingsarbete i fråga om avfallsbehandling bör
ske i samma former som hittiUs. Om det är påkallat, bör behandUngsföretaget
dock kunna delta i finansieringen av visst angeläget utvecklingsarbete.

Såsom
antytts i avsnittet om gällande bestämmelser är lagen om hälso- och
miljöfarliga varor i prmcip tUlämplig på sådant avfall som avses med
arbetsgmppens nu redovisade förslag. Också vissa bestämmelser av allmän
karaktär i kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor äger tillämpning på
miljöfarligt avfall. Mot bakgrund härav förefaller det både naturligt och
lämpUgt att ha de gmndläggande författningsbestämmelserna för ifrågavarande
reform i nämnda lag. Regeringen torde inte med stöd av gällande
bcmyndigandebestämmelscr i lagens 5 10 §§ kunna införa den föreslagna
ensamrätten för behandlingsföretaget. Arbetsgmppen föreslår därför att det i
lagen skall tas in en ny paragraf, som innehåller bemyndigande för regeringen
att föreskriva att yrkesmässig behandlingsverksamhet endast får bedrivas av
juridisk person vari staten har inflytande. Bestämmelser om
behandlingsföretaget och om särskilt tillstånd att vid sidan av företaget
bedriva avfallsbehandling kan sedan tas in i nyssnämnda tillämpningskungörelse
eller i en särskUd författning. Då det förstnämnda alternativet kräver en
relativt genomgripande omarbeming av kungörelsen i redaktionellt hänseende,
har arbetsgruppen stannat för alternativet med en särskild författning. Enligt
arbetsgruppen kan erforderliga föreskrifter för att genomföra vad gruppen
föreslagit i fråga om anmälningsskyldighet för verksamhet, vari miljöfarligt
avfall uppkommer, och i fråga om tillstånd till yrkesmässig transport av
mUjöfarligt avfall meddelas med stöd av 9 § resp. 6 § lagen om hälso- och
miljöfarliga varor. Enligt 9 § kan regeringen föreskriva sådan
anmälningsskyldighet och enligt 6 § kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att hälso- och mUjöfarlig vara av visst slag
får hanteras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering av sådan
vara skall gälla annat särskilt villkor. De bestämmelser som behövs för att
reglera nu angivna frågor om anmälan och tUlstånd bör tas in i samma
författning som bestämmelserna om behandlingsförc-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 123

taget.
Arbetsgruppen föreslår att författningen kallas förordningen om miljöfariigt
avfaU.

För
att undvika tillämpningssvårigheter är det enligt arbetsgruppens mening
nödvändigt att i den föreslagna förordningen genom en uppräkning peka ut de
avfallsslag som skaU anses miljöfarliga och för vilka den föreslagna
regleringen skall gälla. I huvudsak bör därmed de avfallsslag som inledningsvis
nänmdes komma i fråga dvs. olje- och lösningsmedelsavfall, koncentrerat surt
eller alkaliskt avfaU, metallhaltigt, cyanidhaltigt resp. PCB-haltigt a-vfall
ävensom bekämpningsmedelsavfall. I det konkreta fallet kan det förhålla sig så
att visst avfall som enligt den angivna uppräkningen skall omfattas av den
tänkta förordningen inte kan anses faUa under definitionen på hälso- och
mUjöfarUg vara i 1 § första stycket lagen om hälso- och miljöfarliga varor. I
sådant faU är lagens bestämmelser inte utan vidare tUlämpliga. Inte heller den
föreslagna förordningen kommer att gälla i den utsträckning som den meddelats
med stöd av lagens föreskrifter. Enligt arbetsgmppen torde det från miljöskyddssynpunkt
framstå som angeläget att angivna avfall omfattas av regleringen i den tänkta
förordningen om mUjöfariigt avfall, även om visst avfall i det särskUda fallet
inte skulle anses utgöra hälso- och mUjöfarlig vara. Med hänsyn härtill
föreslår arbetsgmppen att regeringen med stöd av 1 § andra stycket lagen om
hälso- och miljöfarliga varor föreskriver att vad i lagen sägs skall gäUa i
fråga om de i förordningen uppräknade ävfallsslagen. För att förordningens
tUlämpningsområdc inte skall bli för vittomfattande bör naturvårdsverket få
befogenhet att undanta visst slags avfaU.

Naturvårdsverket
bör få bestämma att också annat avfall än som särskilt uppräknats bör omfattas
av regleringen, om avfallet kan anses utgöra hälso- och mUjöfarUg vara enligt
1 § första stycket nämnda lag. Det bör vidare ankomma på naturvårdsverket att
offentliggöra vägledande förtecknmg över miljöfarligt avfall. I en sådan
förteckning kan avfallsslagen anges mera precist än i förordningen.

Genom
den av arbetsgmppen nu förordade lagstiftningsmetoden vinns den fördelen att
särskUda ansvars- och tillsynsbestämmelser inte behöver meddelas. Bestämmelser
i dessa änmen i lagen om hälso- och miljöfarliga varor blir tillämpliga också
på den reglering av miljöfarligt avfall som nu föreslås. I fråga om detta
avfall kommer också tillsynsbe-stämmelsema i kungörelsen om hälso- och
mUjöfarliga varor att vara tilllämpliga. Detsamma gäller vissa andra i
kungörelsen intagna bestämmelser såsom bestämmelser om rätt för
produktkontrollnämnden att meddela föreskrifter i vissa fall samt beslut
humvida viss vara är att anse som hälsofarlig eller miljöfarlig.

Som
fömt antytts bör föreskrifter om renhåUningsmonopol beträffande miljöfarligt
avfall och undantag från sådant monopol tas in i tidigare omtalad
renhållningskungörelse.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 124

När
det gäUer läkemedel och läkemedelsavfall kommer den föreslagna förordningen
inte att vara tillämplig. Oskadliggörande av läkemedel regleras uteslutande i
läkemedelsförordningen. Enligt arbetsgruppen bör en skärpning av dessa
bestämmelser ske genom att socialstyrelsen, i likhet med vad UKA föreslagit,
åläggs att meddela föreskrifter om oskadliggörande av läkemedel.

Enligt
40 § miljöskyddslagen kan länsstyrelsen meddela föreläggande om sådant
försiktighetsmått eller förbud som är uppenbart behövligt för att lagens
bestämmelser skall efterlevas. Sådant föreläggande kan t. ex. gå ul på en
skyldighet att låta oskadliggöra visst miljöfarligt avfall som lagrats.
Efterkommes inte sådant föreläggande, skall utmätningsmannen enligt 47 § tredje
stycket miljöskyddslagen ombesörja att åtgärden vidtas. En bestämmelse med
motsvarande innehåll finns i 39 § andra stycket naturvårdslagen (1964:822). I
fråga om tolkningen av dessa handräckningsbestämmelser kan konstateras alt
effekten av förelägganden som är aktuella skulle försämras avsevärt om den
försumlige inte behövde betala kostnaden för handräckningen. Arbetsgmppen
anser för sin del att lagstiftaren torde utgått från att den försunilige ,även
utan uttrycklig föreskrift skulle svara för handräckningskostnaden. Vid tillkomsten
av väglagen (1971:948) gjordes emellertid ett uttalande (prop. 1971:123 s. 207)
som kan föranleda osäkerhet om innebörden av gällande rätt i förevarande
hänseende. För att undanröja den osäkerhet som kan råda bör enligt
arbetsgruppen i 47 § tredje stycket miljöskyddslagen läggas lill att åtgärden
vidtas på den försumliges bekostnad.

Efter
förebUd av 20 § nalurvårdskungörelsen bör i miljöskyddskungörelsen tas in en
bestämmelse om att kostnaden för handräckning som avses i 47 § miljöskyddslagen
på begäran av utmätningsmannen skall. förskjutas av allmänna medel, när
handräckningen begärs av statlig myndighet. Handräckningskostnad i fall som
avses i 47 § tredje stycket miljöskyddslagen kan i vissa fall t, ex. i fråga om
oskadliggörande av miljöfarligt avfall uppgå tUl betydande belopp. Tyvärr kan
befaras att kostnaden i många fall inte kan uttas av den försumlige. Kostnaden
kommer följaktligen i sådana fall att få bäras av det allmänna. Med hänsyn lill
anförda omständigheter finner arbetsgruppen det vara lämpligt att länsstyrelsen
samråder med naturvårdsverket, innan länsstyrelsen begär handräckningen.
Bestämmelserna om samrådsskyldighet i miljöskyddskungörelsen bör sålunda
kompletteras.

I
sammanhanget vill arbetsgruppen fästa uppmärksamheten på att de medel som
behövs för att förskottera sådan handräckningskostnad som här är aktuell ställs
till länsstyrelsernas förfogande. Med hänsyn till arten av de åtgärder som
handräckningen i förevarande fall kan komma att avse förefaller det gruppen
naturligt atl kostnaderna bestrids från nionde huvudtiteln anslaget Bidrag tUl
miljövårdande ålgärder inom industrin m. m. Det bör ankomma på regeringen alt
betala ut behövliga

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 125

medel
tiU vederbörande länsstyrelse efter framställning i varje särskilt fall.
Arbetsgruppen föreslår sålunda att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
till att få använda nämnda anslag även till ändamål som

nu
sagts.

Bestämmelserna
om renhållningsmonopol, tillslåndsplikt för transportföretag och
bestämmelserna om behandlingsförelaget lorde inte kunna träda i kraft förrän
den 1 januari 1976. övriga delar av förslagen bör kunna träda i kraft den 1
juli 1975.

15
Slam från kommunala avloppsreningsverk

Innehållet
i detta kapitel är främst en sammanfattnmg av ett material som naturvårdsverket
sammanställt och som i sin helhet kommer att ges ut i verkels publikationsserie
i början av år 1975. Socialstyrelsens anvisningar för användning av rötslam
som jordförbättringsmedel redovisas också i delta kapitel.

15.1
Översiktlig beskrivning

Rening
av avloppsvatten innebär att man på olika sätt fångar upp i vatten uppslammade
och lösta föroreningar som sedan avskiljes i form av slam.

Mängden
slam har under den senaste 10-årsperioden ökat kraftigt till följd av den
snabba utbyggnaden av avloppsreningsverk och de successivt skärpta kraven på
effektivare renmg. Det kan här erinras om att drygt 30 % av tätortsbefolkningen
saknade rening för tio år sedan, medan motsvarande siffra i dag är knappt 1 %.
Den högsta reningsgraden kemisk och biologisk-kemisk rening saknades i
stort sett för 10 år sedan; i dag är drygt 50 % av tätortsbefolkningen anslutna
till sådana reningsverk.

Slammängden
beräknas 1974 uppgå tiU närmare 6 milj. m* räknat som slam med 4 %
torrsubstanshalt. Den årliga tillväxten fram till 1980 har beräknats lill
0,51,0 mUj. m. Detta slam måste fortlöpande undanskaffas eftersom
lagringskapaciteten inom reningsverken som regel är mycket begränsad.

I
samarbete med samtiiga länsstyrelser har naturvårdsverket genomfört en
inventering av kommunernas slamhantering. Inventeringen avser förhåUandena den
1 mars 1973 och omfattar samtliga tätorter. I nedanstående tabell redovisas
den årliga avskilda totalmängden slam vid avloppsreningsverken. Den totala
torrsubstansmängden är enligt denna sanunanställning 210 000 ton per år.

13
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 126

Slam
fr;'in Mängd torrsubstans

Avloppsreningsverk 170 000 ton/år

Ansluten
industri 20 000 "

Enskilda
slamavskiljaie 10 000 "

Tillägg för kalkfällning 10 000 "

Sammanlagt 210 000 ton/år

Beroende
på använd reningsmetod uppkommer vid rening av avloppsvatten följande
huvudtyper av slam.

Primärslam (mekaniskt slam)
utgörs av uppslammat m.aterial som medföljer avloppsvattnet och som vanligen
avskiljs i en försedimen-teringsbassäng.

Biologiskt slam (bioslam)
bildas vid biologisk rening i luftningsbas-säng eller biobädd.

Kemiskt slam (kemslam) bildas
vid avloppsvattnets behandling med fällningskemikalier (aluminiumsalter,
järnsaller, kalk).

Dessa
slamtyper skiljer sig från varandra såväl i fråga om sammansättning och
egenskaper som genom den mängd slam per m avloppsvatten, som bildas vid
respektive reningsförfarande. Slammängden ökar avsevärt med effektivare rening
ca 33 kg/person och år vid biologisk-kemisk rening, jämfört med ca 18 kg/person
och år vid mekanisk rening.

Gemensamt
för alla slamtyper är att de innehåller stora mängder vatten. Beroende på typ
av slam och reningsprocess Ugger torrsubstanshalten hos det avskilda slammet
på 0,54 % dvs. slammet innehåller 9699,5 % vatien.

Slam
innehåller nedbrylbara organiska ämnen som vid förvaring ger upphov till
besvärande lukt. I primärt och biologiskt slam utgör organiskt material 6080
% av torrsubstansinnehållet.

Kemiskt
slam består till större delen av oorganiskt material från de använda
fällningsmedlen. Slam innehåller också stora mängder mikroorganismer
bakterier, vii-us, parasiter oorganiska salter, bl. a. växtnäringsämnena
fosfor och kväve samt metallsalter. Av undersölmingar som gjorts vet man att
drygt 80 % av allt råslam och 24 % av allt rotat slam innehåller
salmonellabakterier. Om industriavloppsvatlen tillförs reningsanläggningen kan
metallinnehållet i slammet bli betydande. Bl. a. förekommer en rad metaller som
kan ha skadliga miljöeffekter. Exempel på sådana ämnen är kvicksilver, bly och
kadmium. Även andra skadliga ämnen exempelvis olja och klorerade kolväten
kan på detta sätt tillföras slammet och försvåra dess behandling och/eller slutliga
omhändertagande.

För
att på lämpligt sätt kunna hantera och slutligt omhänderta det avskilda slammet
fordras som regel att det undergår viss behandling vid reningsverket. De
behandlingsmetoder som främst kan komma ifråga är

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 127

förtjockning,
stabUisering och awattning. På så sätt kan t. ex. transportkostnader sänkas
och behovet av områden för upplag minskas. Utöver dessa metoder kan
behandlingen kompletteras med pastörisering, torkning, förbränning eller
kompostering. Nedan ges en kort beskrivning av de olika behandlingsmetoderna.

Genom
förtjockning ökar slammets torrsubstanshalt 23 gånger, varvid slamvolymen
reduceras i motsvarande omfattning. Lukt-problem kan uppstå vid lång
uppehållslid i förtjockningsanläggning.

Stabilisering
är en kontrollerad biologisk omvandlingsprocess, avsedd att minska risken för
luklobehag och smittorisken vid vidare hantering och slutligt omhändertagande
av slammet. Därför måste som regel allt slam främst primärt och biologiskt
genomgå sådan behandling. Stabilisering kan ske genom rötning (anaerob
stabilisering) eller långtidsluftning (aerob stabilisering). Kalkning kan
under begränsad tid ge motsvarande effekter som stabilisering genom att den
biologiska nedbrytningen hämmas och viss avdödning av smittämnen sker.

Genom
awattning ökar slammets torrsubstanshalt, medan slamvolymen reduceras i
motsvarande grad. Avvattningen har stor betydelse från transportekonomisk
synpunkt och reducerar också miljöriskerna vid slammets hantering.

I
stora tätorter, där svårigheter kan uppstå att kontinuerligt borttrans-portera
och slutligt omhänderta slam, trots långt driven mekanisk av-vattning, kan
ytterligare reduktion av slamvolymen ske genom t e r -misk behandling i form av
torkning eller förbränning. Termisk slambehandling kräver relativt stora
investeringar. Även driftkostnaderna kan bli betydande. Värmetorkat slam samt
aska och slagg är in-vändningsfria från hygienisk synpunkt, däremot innehåller
de fortfarande huvuddelen av slammets ursprungliga oorganiska ämnen
(sal-terna). Genom volymmmskning föreligger salter och farliga ämnen i högre
koncentration än i slammet.

Vid
torkning kan också betydande luktolägenheter uppslå. Värmetorkat slam med höga
torrsubstanshalter har något sämre verkan som jord-förbätlringsmedel än
awattnat slam. Det kan också ge upphov lill dammproblem.

Slammets
behandling genom kompostering bygger på förmult-ningsprincipen, som är en
långsamt fortskridande biologisk nedbrytningsprocess. Genom inverkan på olika
mikroorganismer under lufttillträde omvandlas organiskt material tUl en stabil
humusliknande substans. Kompostermgseffekten påverkas gynnsamt av en balanserad
tillsats av porösa kolhydratrika substanser. Förfarandet erbjuder därför en
möjlighet att samtidigt med slam behandla flera andra avfallsprodukter t. ex.
bark eller hushållssopor. Ett projekt avseende sådan samkompostering pågår för
närvarande i samverkan mellan naturvårdsverket, STU och Laxå kommun.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 128

Förutom
en avsevärd vikt-, volym- och luktreduktion uppnås genom kompostering en långt
gående mineralisering av materialet och näringen blir bättre tillgänglig för
växterna. Samtidigt uppnås en reduktion av smittorisken, medan däremot slammets
metallinnehåll inte påverkas.

I
likhet med torkning och förbränning är kompostering en relativt dyr
behandlingsmetod, i synnerhet om man för att påskynda processens förlopp
använder sig av en s. k. reaktoranläggning. Från miljösynpunkt kan dock
kompostering ha många fördelar.

Flera
av de nämnda behandlingsmetoderna medför olika grad av hygienisering av
slammet. Effekten är måttlig i samband med stabilisering, ökar vid kemisk
fällning med släckt kalk, vid torkning eller kompostering, samt är fullständig
-vid förbränning. För att minska de hygieniska riskerna vid hantering av slam
är en kompletterande biologisk, kemisk eller termisk behandling önskvärd.
Omfattningen och graden av behandlingen måsle avgöras med hänsyn till den
epidemiologiska situationen och sättet för slammets slutliga omhändertagande.
Behandlingen kan också kompletteras med särskilda åtgärder. Klorering av slam
är tänkbar men ger inte tillräcklig reduktion av sjukdomsalstrande organismer.
Genom tillsats av bränd kalk uppnås en temperaturstegring (drygt 70° C), som i
förening med högt pH i slammet ger en långtgående hygienisering. Liknande
effekt nås vid pastörisering genom di-rektinblåsning av lågtrycksånga.
Pastöriseringsanläggningar fordrar omfattande tillsyn och kan därför komma
ifråga endast vid större avlopps reningsverk.

Enligt
en sammanställning som gjorts av naturvårdsverket undergår drygt 80 % av
slammet något form av stabilisering. Tas också kalkbehandlingen med i denna
gmpp, stiger procenttalet lill omkring 90. Hygienisering förekommer till ca 30
%, främst i form av torkning och kalkbehandling. Närmare 80 % av slammet
avvattnas, till större delen (60 %) i mekaniska anläggningar. Någon egentlig
skillnad i behandling av slam, som deponeras i upplag respektive sådant som
används för jordbruksändamål, har inte konstaterats. Närmare 70 % av allt slam
för dessa båda ändamål underkastas för närvarande såväl stabilisering som
awattning.

De
metoder för slutligt omhändertagande av slam, som för närvarande tillämpas, är
inle från alla synpunkter helt invändningsfria. Under vissa betingelser och
under fömtsättning att hanteringen sker under betryggande kontroll, har de dock
bedömts medge god säkerhet vid hanteringen och torde medföra obetydliga risker
för människor och miljö.

En
kritisk granskning av de för närvarande aktueUa metoderna för omhändertagande
av slam ger vid handen, att slutligt omhändertagande kan uppnås endast enligt
två huvudprinciper:

Deponering i upplag eller som
utfyllnad.

Agrikulturell användning (för
jordförbättring eller som jordersätl-ning).

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 129

Torkning,
förbränning och kompostering utgör endast led i bearbet-lungen av slammet. Omhändertagandet
av därvid uppkomna produkter fömtsätter i sin lur tillämpningen av endera av de
ovan nämnda huvudprinciperna.

Såväl
vid deponering som vid agrikulturell användning står marken som slutlig
mottagare av slanunet. Problemställningarna blir dock något olika, beroende på
sättet för omhändertagandet. I det ena fallet är det fråga om att förhindra
störningar från punktvisa avfallskoncentrationer. I det senare fallet
understryks nyttoaspekten en form av återvinning, där främst slammets
kvalitet måste ägnas särskild uppmärksamhet.

I
anslutning tiU naturvårdsverkets tidigare nänrnda slaminventering redovisas
också en fördelning på olika former av slutligt omhändertagande av slam enligt
nedanstående tabell.

Form för slutligt omhändertagande

Procent av total slammängd

Ton torrsubstans per är

Upplag

Jordbruk/jordförbättring

Lagun

Förbränning

Övrigt

Totalt

44 40 10

2 4

100

92 000 84 000 21 000 3 000 10 000

210 000

Stora
regionala skillnader visar sig också föreligga i behandlingsmetoderna. I t.
ex. Göteborg och i Västernorrlands län deponeras det mesta på tipp medan i
Stockholms och Östergötlands län endast några procent går tUI tipp. I Stockholm
används slammet i stor utsträckning inom jordbruket som jordförbättringsmedel.
I Jämtlands och Västerbottens län sker huvudsakligen förbränning. I Malmöhus
län laguneras i stället stora mängder slam.

I
del följande ges en närmare beskrivning av de olika formerna av slutiigt
omhändertagande. Denna bygger också på socialstyrelsens anvisningar. Alla
slamtyper, oberoende av kvalitet, måste kunna omhändertas i någon form av
upplag. För slamprodukter som är starkt förorenade genom industriutsläpp,
toxiska substanser eller som av andra orsaker inte kan nyttiggöras, är
deponering i upplag för närvarande den enda metoden för slutligt
omhändertagande.

Med
hänsyn tUl miljömässiga och hygieniska risker måste höga krav ställas på
deponeringsplats. Föroreningsrisk för yt- och grundvatten finns alltid under
mycket lång tid. Därför måste en rad skyddsåtgärder vidtas, som exempelvis
avledning av nederbördsvatten från omgivningarna, uppsamling och
oskadliggörande av avrinnande slamvatten, invall-ning, inhägnad och
kontrollåtgärder. Denna risk kvarstår även sedan den egentliga verksamheten
upphört, varför upplaget under lång tid frahiåt måsle stå under regelbunden
kontroll.

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 130

Beroende
på slammets karaktär kan uppläggning ske i lagun, på torkbädd eller i upplag.
Det är viktigt att såväl lokalisering som markförhållanden övervägs noga före
val av plats.

Användning
av slam och slamprodukter för fyllnadsändamål och markbyggnad måste närmast
jämställas med deponering, även om metoden i praktiken innebär ett visst
nyttiggörande av avfallet. För markbyggnad kan sannolikt i en framtid
jordersättningsprodukter med slam som en väsentiig komponent så småningom i
allt större omfattning komma till användning.

Användning
av slam och slamprodukter som fyllnadsmassa eller för markbyggnadsändamål torde
normalt heller inte behöva omges med samma restriktioner som förekommer vid ordinär
uppläggning av avfall. Vid användning av slam och slamprodukter i anslutning
till bebyggelse och i trädgårdar skall dock av hygieniska skäl vissa
restriktioner iakttas. I de fall då marken endast skall besås med gräs eller
bära vildväxande vegetation (t. ex. vägbankar, idrottsplatser,
återställningsarbeten, skogsplantering), kan även sådana slamprodukter
användas som annars på gmnd av förhöjda metallhalter inte lämpar sig för odling
av livsmedelsprodukter.

Sedan
länge har slam i relativt stor omfattning utnyttjats som gödsel- och
jordförbättringsmedel i jordbruket. Slammets innehåll av organiskt material
inverkar positivt på markens mullhalt. Genom att öka mullhalten kan slammet
gynnsamt påverka markens stmktur och vattenhållande förmåga. Transportkostnaderna
medför dock att slammet blir av relativt liten betydelse för jordbruksnäringen
i stort. För enskilda jordbmk på rimligt avstånd från tätorter kan däremot
fördelarna av slam bli betydande.

Erfarenheter
hittills av slamanvändning inom jordbruket har i huvudsak varit positiva. För
användning vid produktion av födoämnen finns dock vissa riskmoment som i flera
fall ännu inte kunnat kvantifieras. Socialstyrelsen har i en utredning belyst
denna fråga och på grundval därav utfärdat råd och anvisningar för användning
av rötslam som jordförbättringsmedel (Soc.styr. medd. 30: 1973). Användning av
slam i enlighet med socialstyrelsens anvisningar gör det möjligt att utan
olägenheter ta hand om en betydande del av dagens slamproduktion.

För
användning av rötslam som jordförbättringsmedel gäller sammanfattningsvis
följande.

Slam
kan användas till all normal växtodling inom jordbruket om tillförseln sker i
samband med jordbearbetning. Områden nära bebyggelse eller vattentäkter skall
undvikas.

Spridningen
skall planläggas i samråd med hälsovårdsnämnden, som också har att utfärda
föreskrifter med hänsyn till de lokala förhållandena.

Awattnat
slam reducerar riskerna i samband med spridning. Våtslam

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:32 131

skall
spridas nära marken utan onödig finfördeining av vätskan. Slammet skall
nedbrukas i så nära anslutning tUl utspridningen som möjligt.

Spridning bör ske i
samband med vår- och höslbruk samt vid trädes-bmk. Spridning på snötäckt eller
fmsen mark bör ej utföras med våtslam och bör undvikas beträffande annat slam
eUer inskränkas till plana fält på betryggande avstånd från vattendrag. Om risk
för ytavrinning föreligger bör slamgivan delas upp på flera
spridningslUlfällen.

Slamgivans storlek skall
normalt avpassas med hänsyn lill växtnäringsbehovet. Från miljövårdssynpunkt
bör slamgivans storlek på enskilt skifte inte överstiga 5 lon TS per ha.
Innehållsdeklarationen måsle utgöra underlag för denna bedömning. För
bedömning av arealbehovet bör man emellertid räkna med en genomsnittsgiva om 1
ton TS/ha och år, vilket innebär att 5 ton TS per ha kan påföras vart 5:e år på
samma skifte.

Ofullständigt
hygieniserat slam får inte spridas på slätter- och betes-vallar eUer annan
växande gröda. Inte heller får det användas i träd-gårdsodUng för produkter
avsedda för direkt konsumtion (grönsaker, lågväxande bärsorter).

Gödsling med slam i
samband med födoämnesproduktion förutsätter emellertid en mera ingående kontroU
av slammets sammansättning och kvalitet an andra användningsområden. Därför bör
varje slamproducent kunna tUlhandahålla en aktuell innehållsdeklaration för
slam. Särskilt intresse tilldrar sig i detla sammanhang slammets innehåll av
vissa metaUer, såsom exempelvis bly och kadmium. Därför har särskilda normer
fastställts för bedömning av slammets kvalitet.

Frågan
om metallernas farlighet är ännu inte tiUräckligt utredd. Slutlig bedömning av
deras biologiska effekt kan därför ännu inte göras. Begränsning av
metallhalterna i slam genom direkta åtgärder vid källan (främst inom industrin)
är för närvarande en av de mest angelägna åtgärderna för att förbättra
slammets kvalitet och öka dess användbarhet.

15.2
Arbetsgruppens överväganden och förslag

Slam
från kommunala avloppsreningsverk blev mot slutet av 60-talet ett allt större
problem i samband med den mycket snabba utbyggnaden av avloppsreningsverken.
Slamproduktionen ligger f. n. på ca 6 mUj. ton per år räknat som slam' med 4 %
torrsubstans.

Problemen
är flera. De stora mängderna slam leder till problem vid förvaring och slutligt
omhändertagande. Slammets innehåll av smittoämnen och lungmetaUer motiverar
vidare en viss tveksamhet och försiktighet vid hanteringen, främst vid
användning av slammet som jordförbättringsmedel. Olämplig hantering av slammet
kan också leda till miljöstörningar av olika slag.

I
dag återanvänds ca 40 % av slammet i jordbruket. Spridningen av

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 132

rötslam
regleras numera genom anvisningar från socialstyrelsen. Dessutom övervakar
naturvårdsverket slamhanteringen genom olika anvisningar och föreskrifter.

Naturvårdsverket
har också initierat en relativt omfattande forskning rörande slam och
slamhantering. Bl. a. har naturvårdsverket och styrelsen för teknisk
utveckling (STU) i samarbete med Laxå kommun startat ett projekt i full skala
för att belysa möjligheterna till samkompostering av slam och hushållsavfall.
Även andra försök pågår att utnyttja slam som jordförbättringsmedel.

Enligt
arbetsgmppens mening har myndigheterna nu en tillfredsställande överblick över
slamhanteringen. Råd och anvisningar har utarbetats och en målinriktad
forskningsverksamhet pågår.

Gruppen
ser därför ingen anledning att nu föreslå mera omfattande ändringar eller
förbättringar. Gruppen vill dock framföra några synpunkter. Mot bakgrund av
den oro som finns i fråga om smittoämnen och tungmetaller i slam vill gruppen
framhålla angelägenheten av alt forskningsinsatser koncentreras på belysning av
dessa problem. Dessutom bör man genom en fortlöpande kontroll av innehållet av
vissa metaller i kommunalt slam kunna klassificera slammet efter
fastighetsgrad inför olika former av återanvändning. På så sätt skulle
äteranvändningen av slam kunna ökas utan att kraven på miljömässig kontroll
åsidosätts. Enligt arbetsgruppen måste målsättningen vara att på olika sätt
återanvända slammet så långt detta är praktiskt möjligt och att därmed
successivt minska sådana metoder som t. ex. förbränning och deponering.

Mot
bakgrund av de stora investeringar som kommunerna tvingas göra för
slamhantering och den långsiktiga planering som krävs är det vidare angeläget
att ansvariga myndigheter mot bakgrund av såväl fortsatta praktiska
erfarenheter som forskningsresultat så snart som möjligt kan anvisa lämpliga
hanteringsmetoder.

Gruppen
föreslår att regeringen ger socialstyrelsen och naturvårdsverket i uppdrag att
utarbeta praktiskt orienterade anvisningar rörande metoder för slutlig
behandling och disponering av slam från avloppsreningsverk.

16
övrigt avfall 16.1 SjukhusavfaU

Socialstyrelsen
utgav 1970 råd och anvisningar rörande "Omhändertagande av avfaU från
sjukvårds- och liknande inrättningar". Ar 1973 utgav SPRI (sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut) råd om
avfallshantering inom sjukvården som komplement och kommentarer till
socialstyrelsens tidigare utgivna anvisningar.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 133

Sjukvårdsavfallet
kan indelas i konventionellt avfall och riskavfall. Det konventionella avfallet
är i prmcip av samma typ som hushållsavfallet. Beträffande riskavfallet görs
följande uppdelning:

smiltförande avfall

biologiskt material

engångsspmtor

skärande och stickande avfall
(exempelvis knivblad, kanyler, nålar och glasavfall)

radioaktivt avfall

gifter och läkemedelsrester

Underlag
för helt tillfredsställande bedömning av avfallsmängden vid olika
sjukvårdsinrättningar saknas idag. Flera undersökningar har emellertid gjorts
under senare år. Uppmätningar vid ett 10-lal sjukhus under åren 196466 gav
avfallsmängder på 1220 Ut/vårdplats och dygn. 196768 gjordes undersökningar
som uppvisade en relativt kraftig ökning, lill 2530 lit/vårdplats och dygn.
En undersökning vid Allmänna sjukhuset i Malmö 1972 visade en genomsnittlig
avfallsmängd på 36 lit/ vårdplats och dygn.

Avfallsmängden
visar således en successiv ökning. Under första hälften av 1960-talet var den
årliga ökningen 34 %. Den årliga ökningen nu lorde vara minst lika stor.

Enligt
utredningar som gjorts vid ett flertal sjukhus (Akademiska sjukhuset i Uppsala,
Boden, Gällivare och Kristianstad m. fl.) beräknas avfaUsmängden i början av
1980-talet uppgå till 6070 Ut/vårdplats och dygn.

Samtidigt
som avfaUsmängden har ökat har emellertid volymvikten minskat. Undersökningar
vid vissa sjukhus pekar mot en volymvikt 1980 på 7080 kg/m och i en
undersökning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala förväntas volymvikten minska
lill ca 45 kg/m, jämfört med 150 kg/m» 1960.

Ökningen
av avfallsmängderna under 1960-lalet berodde lill stor del på en omfatlnade
övergång från flergångsartiklar till engångsartiklar.

Beträffande
omhändertagande av avfall från sjukvårds- och liknande anläggningar sker
avgörandet om vad som skall behandlas som riskavfall på det enskilda sjukhuset
med ledning av socialstyrelsens anvisningar. Riskavfallets andel kan därför
variera starkt mellan olika inrättningar. Vid vissa sjukhus har man t. ex.
valt alt behandla aUt avfall som riskavfall med hänsyn till befarade
svårigheter att hålla riskavfallet avskilt från det konventionella avfallet.

Riskavfall
kan behandlas på flera sätt för att eliminera riskerna. Det kan t. ex.
behandlas direkt vid produktionsplatsen genom desinfektion, sterilisering eller
för engångsspmtor genom förstöring. Undantagsvis kan riskavfall deponeras i
obehandlat skick på särskUda upplag i sådana fall måste dock vissa miljömässiga
och hygieniska viUkor uppfyllas.

Socialstyrelsen
rekommenderar att riskavfallet slutbehandlas genom

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 134

förbränning.
Om detta skall ske i en speciell förbränningsanläggning eller i en tillgänglig
kommunal anläggning är föremål för diskussion. Det primära är atl riskavfallet
hanteras så att risken för smittspridning undanröjs. Detta fömtsätter att
transporten till behandlingsanläggningen sker på ett tillfredsställande sätt,
genom att avfallet upphettas tillräckligt länge och med tillräckligt hög
temperatur så att smittorisken helt elimineras. I flertalet fall har man
ansett att behandlingen av riskavfall sker säkrast i en separat anläggning.

Enligt
uppgifter från bl. a. naturvårdsverket torde förbränningsutrustningen på många
sjukhus fungera otUlfredsställande. Förbränningen av riskavfall är besvärlig,
eftersom riskavfallet innehåller dels stora mängder plast (högt värmevärde;
brinner hastigt) dels biologiskt material (fuktigt; fordrar upphettning under
relativt lång tid) och sprutor och dylikt som inte förbränns. I ugnar, som
byggs speciellt för sjukhusavfall finns i allmänhet en kremeringsficka.

I
vissa kommuner t. ex. Arjeplog, Hofors, Järfälla, Kiruna, Malmö, Motala, Piteå
och Överkalix har riskavfall från sjukvårdsinrättningar inkluderats i det
kommunala renhållningsmonopolet.

SPRI:s
råd behandlar dessutom hur avfallshanteringen bör organiseras och
administreras för att bli hygieniskt tUlfredsställande. För enhetlig bedömning
inom hela landet om vad som är riskavfall rekommenderas konferenser och kurser
på såväl riksplanet som regionalt. Dessutom ges rekommendationer beträffande
samarbetsformerna mellan berörda organ. Vissa personalfrågor berörs också, t.
ex. utbUdning och skydds-ympning.

I
Stockholms kommun har frågan om riskavfallet från sjukhusen varit föremål för
överläggningar mellan kommunen och landstinget. Gifter och läkemedelsrester
omhändertas i Stockholms kommun och sänds till farmaceutiska centralen vid
Södersjukhuset. Läkemedelsresterna vidarebefordras sedan lill AB
Induslridestillalion i Lövsta. Vacciner sänds lill Siatens Bakteriologiska
Laboratorium i Solna och kvicksilveravfall regenereras hos Kebo AB.

16.2
Byggnadsavfall

Byggnadsavfall
kan hänföras till två kategorier dels avfall från nybyggnation, dels
rivningsavfall. I energiprognosutredningens slutbetänkande uppskattas dessa
mängder tUl 0,5 milj. ton per år respektive 1,2 milj. ton per år. Statens råd
för byggnadsforskning och AB Skånska Ce-mentgjuteriet har i en utredning
studerat byggavfall från nyproduktion och speciellt transport av delta avfall
från byggplatsen. Resultaten behandlas i en rapport från Byggforskningen RI:
1974: "Transporter från byggplatsen. Specialstudier av byggavfallet".

Med
hjälp av föreliggande utredning och befintlig statistik kan den

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 135

totala
avfallsmängden för 1972 vid nyproduktion av bostadslägenheter beräknas till ca
390 000 m fast volym. Den brännbara andelen utgör ungefär 150 000 m eller 90
000 ton. Över 30 000 ton av det brännbara materialet kommer från
förpackningsmaterial och emballage. För närvarande eldar man i stor
utsträcknmg på arbetsplatserna. Någon utsortering av brännbart och inte
brännbart material sker dock sällan innan det körs till soptipp.

Byggavfallets
sammansättning, storlek och hantering har i nämnda utredning studerats genom
stickprovsundersökningar på 7 olika byggplatser i Stockholmsområdet.

Vid
jämförelse av avfallsmängden mellan de olika byggplatserna framgår att de
prefabricerade hustyperna ger de minsta mängderna avfall. Avfallsmängden från
dessa byggplatser är ca 1 fm/lgh (fast m* per lägenhet). För övriga byggplatser
överstiger avfallsmängderna 3 fmVlgh. Fömtom prefabriceringsgraden påverkas
avfallsmängden exempelvis av planering, förpackningsmetoder och redskap.

Kostnaden
för avfallshantering och städning varierar kraftigt mellan olika byggen 5001
400 kr per lägenhet.

Byggnadsavfallets
materialvärde varierade i de olika fallen mellan 462 kr. och 2 508 kr. per
lägenhet.

OnUiändertagandel
av byggnadsavfaUet sker på olika sätt. Till största delen fraktas avfallet till
extern tipp med lastbU eller i container. Resterande avfall eldas upp på olika
sätt.

Om
hela denna mängd transporteras i container eller på lastbil till av-fallstipp,
kostar transporterna från byggplatserna över 25 milj. kr. per år med 1972 års
priser.

Det
torde mot bakgrund av dessa siffror finnas anledning att utveckla bättre
hanteringsmetoder, t. ex. sortering, komprimering och återvinning.

Vid
sortering av byggavfaUet kan följande effekter uppnås:

avfallet tar mindre plats

återvinning kan minska
totalkostnaderna

arbetskostnaden för
avfallshanteringen på byggplatsen kan öka.

Sorteringen
kan drivas olika långt. Den sortering som ligger närmast tUl hands är att
skilja brännbart och icke brännbart avfall. På den byggplats i undersökningen
där en sådan sortering genomfördes blev utnyttjandet i containerbortfrakter
ungefär 3 gånger effektivare än för de övriga byggplatserna. En sortering
skulle göra det möjligt att tillvarata värmeenergi i den brännbara delen och
använda det obrännbara som fyllning. Del brännbara byggavfallet har ett
värmevärde som motsvarar 0,3 TWh (miljarder kilovattimmar) vilket kan jämföras
med den totala energiförbrukningen i landet 1972 som var 481 TWh.

Den
återvinning av byggavfall som är mest intressant redovisas i följande tabell.
Priserna avser början av 1973, fritt mottagaren.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

136

Material

Behandling

Användnings-

Ung. skrotpris

sätt

fritt mottagaren

virke

flisning sällning

fiber råvara

25: -/m» flis

wellpapp

sortering komprimering

fiber råvara

130: -;'ton i bal

papp, papper

sortering komprimering

fiber råvara

90: -/ton i bal

jarn

sortering

nytt järn

60; -/ton

obrännbar

ingen

fyllning pä

12: -/m»

fyllning

täcktipp

Dessutom
torde vissa typer av pallar och transportförpackningar kunna returneras i
större utsträckning än vad som nu sker.

Återvinning
kan i vissa fall försvåras genom förorening av virket i form av t. ex. betong
och spik.

16.3
Övrigt

Bland
övriga avfallsslag kan nämnas avfall från yttre renhållning och radioaktivt
avfall.

Beträffande
avfall från yttre renhållning vill gruppen särskilt peka på snötippning som i
vissa fall kan medföra miljöproblem.

Frågan
om radioaktivt avfall har ej behandlats särskilt av arbetsgruppen. Radioaktivt
avfall uppkommer främst vid kärnkraftverk, men också från t. ex. sjukhus och
vissa vetenskapliga institutioner. Ansvarig myndighet för bedömning av
avfallets farlighet och lämplig behandlingsåtgärd är statens
strålskyddsinstitut. De små mängder radioaktivt avfall som hittills produceras
i Sverige tas om hand av AB Atomenergi i Studsvik eller i vissa faU exporteras
avfallet för lämplig behandlmg.

Det
låg- och mellanaktiva avfallet och dess omhändertagande har utretts av en
särskUd arbetsgrupp som avgav en slutrapport 1972 Förslag till riktiinjer
för omhändertagande av radioaktivt avfall Statens strålskyddsinstitut.

Den
planerade utbyggnaden av kärnkraftverk i landet kommer att innebära kraftigt
ökade mängder av radioaktivt avfall, bl. a. plutoniumavfall. Denna fråga
behandlas nu av en särskild utredning utredningen om radioaktivt avfall,
förkortat Aka-utredningen. Utredningen överlämnade i juni 1974 en lägesrapport
Kärnkraftens högaktiva avfall (Ds I 1974: 6). Genom tilläggsdirektiv skall
utredningen även belysa frågan om det låg- och mellanaktiva avfallet.

16.4
Arbetsgruppens överväganden och förslag

Arbetsgruppen
har under rubriken "övrigt avfaU" främst behandlat sjukhusavfall och
byggnadsavfall.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 137

SjukhusavfaUet
tUlhör de mera svårhanleriiga avfallsslagen och innehåller såväl
konventionellt avfall som riskavfall. Riskavfallet är mångfa-selterat med t.
ex. smiltförande avfaU, radioaktivt avfall samt gifter och läkemedelsrester.
Delta komplicerar hanteringen och slutbehandlingen. Enligt socialstyrelsens råd
och anvisningar 1970 förordas förbränning. SPRI har 1973 kompletterat och
kommenterat dessa råd och anvisningar.

Enligt
arbetsgruppen lorde avfallshanteringen inom sjukvården idag inte vara helt
tUlfredsställande från mUjövårdssynpunkt. Under hand har gruppen fått kännedom
om att det fortfarande bl. a. förekommer deponering på soptipp med de många
risker detta kan föra med sig. Arbetsgruppen förordar därför att sjukhusens
avfall blir föremål för en bred översyn vars resultat skall kunna läggas till
grund för en från miljösynpunkt heh tillfredsställande hantering. En särskUd
utredning med uppdrag alt utföra denna översyn bör snarast tillsättas.

Vad
gäller byggnadsavfall har arbetsgmppen funnit att dessa avfallsmängder är
mycket stora. Från resurssynpunkt är det självfallet angeläget att även detta
avfall kan tas om hand och på lämpUgt sätt nyttiggöras. Den utredning som
siatens råd för byggnadsforskning låtit genomföra har givit en rad intressanta
resultat som torde kunna leda till ett bättre tUlvaratagande av
byggnadsavfallet. Arbetsgruppen lämnar beträffande detta avfall inga särskilda
förslag, utan utgår från att i första hand byggföretag och kommuner tillsammans
kan komma fram till en förbättrad avfallshantering med bättre tillvaralagande
av dessa avfallsråvaror.

Dessutom
har arbetsgruppen pekat på miljörisker av avfall från ytire renhållning,
särskilt snötippning.

Frågan
om radioaktivt avfall har ej behandlats av arbetsgruppen.

17
Avfall som energikälla

17.1
Sammanfattning av arbetsgruppens delrapport

I
juni 1974 avlämnade arbetsgruppen en delrapport Avfall som energikälla (Ds Jo
1974: 5). Rapporten hade utarbetats av K-konsuU på uppdrag av arbetsgruppen. I
detta kapitel lämnas en sammanfattning av rapporten samt vissa synpunkter från
gruppen.

I
rapporten behandlas huvudsakligen hushållsavfall, visst blandat handels- och
industriavfall, returpapper, bark, avfallsolja samt halm. Däremot tog
rapporten inte upp frågan om avfallsvärme (överskottsvärme).

Energiberäkningarna
bygger på nedanstående avfallsmängder för år 1971/72 samt beräkningar av
energiinnehåll:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 133

Milj. ton per år Kcal/kg

Hushållsavfall 2,3 2 500

Handels- och industriavfall 1,5 1 700

SjukhusavfaU 0,1

Papper och papp 1,0 M 500

Bark och spån 20 milj. m "

Avfallsolja 0,1 9 900

Däck 0,03 8 600

Halm 6,0 =3 000

' Gäller utsorterat biandpapper.

= Barkens torrsubstans har relativt högt värmevärde, 4 500
7 000 kcal/kg, men den höga vattenhalten en följd av bl.a. våtbarkning
gör att effektiva värmevärdet är väsentligt lägre. Som ett genomsnitt har
räknats med 420 Mcal/ m-' löst mått.

'Halmens värmevärde är 3 400 3 700 kcal/kg. P.g.a.
osäkerheten om vattenhalten har halmens genomsnittliga värmevärde antagits till
3 000 kcal/kg.

Mot bakgrund av de siffror som redovisats i föregående
tabell kan följande sammanställning göras rörande avfallets totala effektiva
energiinnehåll (brutto).

1971/72

1980

1990

Avfallskategori

10» Gcal

10» Gcal

10« Gcal'

Hushållsavfall,

grovavfall

5,4

8,1

10,1

Sjukhusavfall

0,2

0,2

0,2

Handels-
och industriavfall

2,4

2,9

3,2

Returpapper

1,2

2,1

3,1

Bark och
spån

8,4

8,4

8,4

Avfallsolja

1,8

2,1

2,4

Däck

0,3

0,3

0,3

Halm

18,0

18,0

18,0

Summa

37,7

42,1

45,7

Ekv
oljemängd x

10»

m=

4 030

4 520

4910

Värde
omräknat till Eo 5

lågsvavlig
364 kr.

im'

(Sthlm

1974)
10» kr.

1 470

1 650

1 790

Do vid
10 % ärlig pr

is-

stegring
till 1980=

10*

kr.

2 600

2 900

' 10» Gcal = 107 500 m' eldningsolja. Oljans värmevärde
satt till 9 300 kcal/ liter.

" "Energy, Europé and the 1980's",
Institution of Electrical Engineers, London, Konferensreferat, DN. Råoljepriset
bedöms fortsätta stiga med 10 % per år fram till början av 1980-talet med en
utplåning av priskurvan, därefter möjligen prissänkning. Samma förändring har
här antagits för eldningsoljan.

Samtliga dessa avfallstyper kan förbrännas utan
stödbränsle och värmen i den avgående rökgasen kan utnyttjas för olika ändamål
t. ex. bostadsuppvärmning eller el-generering.

Inom landet finns ett flertal sopförbränningsanläggningar,
i vilka avfallets energiinnehåll nyttiggörs, t. ex. i Göteborg, Stockholm,
Uppsala, Linköping och Borås. En stor del av energiinnehållet i bark- och spån-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 139

avfallet
utnyttjas idag. Samma är fallet med avfallsoljan. Energin i halm och bildäck
utnyttjas däremot inte i nämnvärd utsträckning genom förbränning.

Anläggningar
för förbrännmg med värmeålervinning är kapitalkrävande och ger höga
driftkostnader. För en sopförbränningsanläggning kan undre storleksgränsen
sägas motsvara ett befolkningsunderlag pä ca 50 000 personer. Som alternativ
till konventionell förbränning diskuteras numera också pyrolys.

Av
det effektiva energiinnehållet i de olika avfallsslagen kan av olika skäl
endast en del utnyttjas (potentiell återvinningsmöjlighet). Nedanstående
tabell visar detta samt hur mycket som redan tas tillvara.

Eff. energi-

Potentiell

Åter-

innehåll

återvinnings-möjlighet

vinning av energi

10« Gcal'

10» Gcal

10' Gcal

Hushållsavfall,
grov-

avfall,
sjukhusavfall,

handels-
och industri-

avfall

8,0

"-2,0

0,67

Returpapper

1,2

0,5

0,5

Bark och
spån

8,4

=5,0

3,0

Avfallsolja

1,8

'1,5

1,5

Däck

0,3

0

0

Halm

18,0

0,5

0

Summa

37,7

9,5

5,67

'
10» Gcal = ca 107 500 m= eldningsolja. Oljans värmevärde satt till 9 300 kcal/
liter.

=
Vid 50 % årsverkningsgrad som genomsnitt för samtliga anläggningar. ' Vid 70 %
verkningsgrad. ' Vid 90 °'ö verkningsgrad.

Energiinnehållet
i det avfall som studerats i arbetsgruppens rapport, motsvarar ca 10 % av
landets totala energiomsättning.

Av
avfallels totala energiinnehåll bedöms endast ca 25 % vara praktiskt möjligt
nyttiggöra vid förbränning, vilket motsvarar ca 1 milj. m* olja. Idag är ca 60
% utnyttjat, huvudsakligen inom cellulosa-, pappers-och sågverksmduslrin. Av
den energimängd som är möjlig att utnyttja återstår således 40 %. Huvuddelen av
denna energimängd finns i skogsindustrins barkavfall och i det kommunala
avfaUet. Dessa outnyttjade 40 % motsvarar omkring 1 % av vår totala
energiomsättning.

En
stor del av den ännu outnyttjade energimängden i avfallet väntas bli utnyttjad
relativt snart. Med de ökade oljepriserna har skogsindustrin påskyndat
användningen av alternativa energUiällor till olja och har nu ett omfattande
program för att utnyttja barken som bränsle. Förut sättningarna för att
utnyttja energimängden i avfallet inom den kommunala sektorn är mindre an inom
industrin.

Rapporten
belyser också möjligheterna till återvinning av avfallskomponenter och vilka
effekter den har för energiutnyttjande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 140

Beträffande
pappersavfall ger t. ex. en ökad tidningsinsamling med 150 000 ton/år en
energiföriust (ca 0,1 XIO Gcal) i de befintiiga förbränningsanläggningar där
värmeåtervuining nu förekommer. Detla motsvarar ca 4,4 milj. kr. omräknat som
inköpt olja vid 364 kr./m och 90 % pann verkningsgrad.

Enligt
beräkningar skulle ca 30 000 ton glas kunna återvinnas vid separering i
hushållen. Denna mängd uppskattas ge en reduktion av energiförbrukningen i
glasbruken på ca 0,025X10" Gcal motsvarande ca 2 500 lon olja.

Vad
gäller metaller sägs i rapporten att om hela mängden järn (ca 90 % av
totalmängden eller 110 000 ton) kunde återvinnas i hushållsavfallet skulle
energibesparingen motsvara ca 0,7X10" Gcal eller 70 000 ton olja.
Separering i hushållen i den form den nu bedrivs antas kunna resultera i ca 30
000 ton burkplål och 2 000 ton aluminium per år. Som jämförelse kan nämnas alt
den traditionella skrolhandeln omsätter ca 1,3 milj. ton/år.

Plaslandelen
i hushållsavfallet har som genomsnitt satts tUl ca 7 %, varvid mängden i
hushållsavfallet är omkring 160 000 ton/år. Därtill kommer plast i andra
avfallskategorier och totala mängden uppskattas till 200 000 ton motsvarande
1,7 XlO Gcal i energi. På grund av den blandning av olika plastlyper som
förekommer i avfallet har det idag inte något marknadsvärde annat än möjligen
som bränsle. F. n. utnyttjas ca 0.3X10" Gcal (30 000 ton olja) i
förbränningsanläggningar med värmeåtervinning.

I
rapporten ges också beskrivning av olika behandlingsmetoder med avseende på
energiutvinning.

17.2
Arbetsgruppens synpunkter

Arbetsgruppen
har i en delrapport (Ds Jo 1974: 5) belyst möjligheterna att utnyttja avfall
som energikälla. Av rapporten framgår att energiinnehållet i avfall uppgår tiU
ca 10 % av den totala energiomsättningen i landet. I praktiken kan emellertid
endast ca 60 procent nyttiggöras efter omvandlings- och överföringsförluster.
Detla förutsätter dessutom alt nyttiggörandet kan ske över hela landet, vUket
inte är möjligt. Sammantaget är det därför bara en fjärdedel (25 %) av
avfallets totala energiinnehåll som i praktiken är möjligt att utnyttja. Detta
motsvarar 1 milj. kubikmeter olja. Av denna energimängd utnyttjas i dag omkring
60 procent. Återstår således 40 procent, vilket motsvarar ungefär 400 000
kubikmeter olja. Dessa outnyttjade 40 procent motsvarar inte mer än omkring 1 %
av vår totala energiomsättning.

Sett
från rikssynpunkt är avfallet som energikälla således av liten betydelse.
Arbetsgmppen vill dock framhålla att det i vissa lokala sammanhang kan vara av
större betydelse.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 141

Arbetsgmppen
konstaterar mot bakgrund av i rapporten redovisat material att energiutvinning
ur avfall är ett alternativ för återanvändning av avfall. Samtidigt vill
gruppen understryka att andra åleranvänd-ningssätt kan ge bättre resursutnyttjande.
Detta gäller användningen av t. ex. papper i avfallet som råvara vid
pappersframställning. Enligt arbetsgruppen är det därför angeläget att i varje
särskilt fall söka nå fram till det totalt sett bästa resursutnyttjandet av
avfallet.

18
Upprättade författningsförslag

I
enlighet med de överväganden som redovisats i fråga om hushållsavfall,
pappersavfall och kemiskt avfall (kapitel 11, 12 och 14) har arbetsgruppen
upprättat förslag till

1.
lag om ändring i kommunala
renhåUningslagen (1970: 892),

2.
lag om ändring i
hälsovårdsstadgan (1958: 663),

3.
lag om ändring i lagen (1973:
329) om hälso- och miljöfarliga varor,

4.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962: 701),

5.
lag om ändring i
mUjöskyddslagen (1969: 387),

6.
ändring i det förslag till
renhållningskungörelse som lagts fram i promemorian Ds Jo 1974: 4,

7.
förordning om miljöfarligt
avfall,

8. förordning
om ändring i miljöskyddskungörelsen (1969: 388).

Förslagen bifogas denna rapport som bUagoma AH.

19
Specialmotivering till författningsförslagen

19.1
Förslaget till lag om ändring i kommunala renhåUningslagen (1970: 892)

Med
anledning av nya regeringsformen som träder i kraft den 1 januari 1975 har
begreppet "regeringen" använts genomgående i de föreslagna nya
bestämmelserna i stället för det i lagtext tidigare bmkade begreppet
"Konungen".

4 §

Ändringen
i första stycket har kommenterats i allmänna motiveringen.

I
andra stycket har som första punkt införts det i den allmänna motiveringen
föreslagna bemyndigandet för regeringen alt meddela föreskrifter om utvidgning
av det kommunala renhåUningsmonopolet. Regeringen kan delegera sin befogenhet
tUl underordnad myndighet. För eventuella framtida behov har det ansetts
lämpligt att låta bemyndigandet täcka även orenlighet och annat avfall än pappersavfall
och miljö- 14
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 142

farligt
avfall. Aktuella föreskrifter om utvidgning av renhåUningsmonopolet har
införts i fråga om pappersavfaU i 5 § första stycket 1 och i fråga om
miljöfarligt avfall i 6 § förslaget till ändring i tidigare framlagt förslag
till renhållningskungörelse. Som andra punkt i andra stycket av förevarande
paragraf har upptagits nuvarande bestämmelse om utsträckning av monopolet
genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning.

5 §

Som
framgår av lagförslagets ingress har nuvarande 5 § betecknats 7 § och i
förevarande paragraf av förslaget har i stället tagits upp bemyndigandet för
regeringen all meddela föreskrift om separering. Alt meddela sådan föreskrift
kan enligt förslaget inle delegeras tUl underordnad myndighet. Behov därav
torde inle finnas.

Av
bestämmelsens ordalydelse framgår att föreskrift om separering enbart kan rikta
sig till enskild som skall lämna pappersavfall för bortforsling. Bemyndigandet
kan sålunda inte utnyttjas för att ålägga kommun skyldighet att separera
avfall vid sopstation eller liknande anläggning.

Den
närmare innebörden av en föreskrift om skyldighet att förvara visst avfall skUt
från orenlighet och annat avfall kommenteras nedan under 5 § i förslaget till
ändring i tidigare framlagt förslag tUl renhåU-ningskungörelse.

Bestämmelse
om straff för den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av
förevarande paragraf har tagits upp i 6 § andra stycket av förevarande
lagförslag.

6 §

Enligt
första stycket döms den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning
samlar in och forslar bort avfall i strid med 4 § tredje stycket till böler
eller fängelse i högst sex månader. Såsom framhåUits i den allmänna
motiveringen kan det inte anses erforderligt att låta aUa överträdelser av
ifrågavarande förbud att transportera bort a-vfall vara straffbara.
Straffbestämmelsen har med hänsyn härtill utformats så att endast insamling som
sker yrkesmässigt eller i större omfattning är straffbar.

Den
som forslar bort eget avfall kan inte anses syssla med insamling och går därför
fri från straff. Det blir alltså även i fortsättningen tillåtet för enskilda
hushåll som har pappersavfall att själva forsla bort detta för att exempelvis
sälja det. Ansvar inträder inte heller för den som vid enstaka tillfälle, t.
ex. vid en vindsröjning, åt annan transporterar bort också sådant som får anses
utgöra avfall. Även om transporten i detla fall sker yrkesmässigt, kan det inle
anses vara fråga om alt samla in avfall. Sådan insamling får däremot anses
föreligga, när avfall hämtas regelbundet hos en och samme avfallslämnare eller
när t. ex. pappersavfall

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 143

hämtas
hos flera avfallslämnare vid samma tillfälle. I förstnämnda fall torde
verksamheten så gott som alltid kunna betraktas som yrkesmässig och på grund
därav falla under straffbestämmelsen i första stycket i denna paragraf. Har
pappersinsamUngen i det senare faUet varit av större omfattning, inträder
ansvar enligt samma bestämmelse även om insamlingen inte skett yrkesmässigt.

Det
har ansetts lämpligt att låta straffbestämmelsen i första stycket omfatta också
orenlighet.

För
brott mot föreskrift om separering av avfall har penningböter ansetts som
tillräcklig påföljd. Straffbestämmelsen har upptagits i andra stycket av
förevarande paragraf.

19.2 Förslaget
till lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663)

51
och 53 §§

1
förevarande paragrafer har de nuvarande beteckningarna "avstjälpningsplats"
och "destruktionsanlåggning" ersatts med "upplagsplats"
resp. "behandlingsanläggning" samtidigt som ordningsföljden kastats
om. Dessutom har ordet "allmän" utgått. Ändringarna har kommenterats
i den allmänna motiveringen.

Att
anläggning eller upplag för omhändertagande av orenlighet och avfall skall vara
i allmän ägo torde inte vara av samma betydelse i dag som när stadgan kom tiU
år 1958. Enligt 3 och 8 §§ mUjöskyddskungö-relsen får vissa slag av
anläggningar eller upplag som nu avses inte inrättas ulan tillstånd eller
anmälan. Anläggningar eller upplag för vilka tillstånds- eller anmälningsplikt
enligt miljöskyddskungörelsen inte gäller får inte anordnas utan tillstånd av
hälsovårdsnämnden enligt 14 § normalhälsovårdsordnlngen. Med hänsyn härtill
torde kravet på att anläggning eller upplag skall vara allmän kunna slopas utan
att man för den skull behöver befara alt omhändertagandet kommer att ske i
former som inle kan godtas från hälso- eller miljövårdssynpunkt.

19.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och

miljöfarliga varor

7a §

Denna
paragraf innehåller det bemyndigande som regeringen behöver för att införa
ensamrätt för ett visst förelag att behandla mUjöfarUgt avfall. Det ligger i
regeringens hand att avgöra om och i vUken omfattning bemyndigandet skall
användas. Med hänsyn till bemyndigandets utformning får regeringen utan
uttrycklig föreskrift i lagen anses kunna inskränka behandlingsföretagets
ensamrätt genom att ge annat företag särskilt tillstånd att behandla vissa
kvantiteter miljöfarligt avfall i enlighet med vad som föreslås i 13 § i den
föreslagna förordningen om miljöfar-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 144

ligt
avfall. Del bör vidare vara möjligt för regeringen att utan uttrycklig
föreskrift i lagen uppdra åt underordnad myndighet att avgöra fråga om särskilt
tillstånd. Föreskrift om sådant tUlstånd innebär att det bemyndigande som
finns i denna paragraf inte utnyttjas fullt ut.

Den
behandlingsverksamhet varom fråga är har i paragrafen beskrivits med uttrycket
"återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat därmed
jämförligt förfarande för slutligt omhändertagande". Ensamrätt kan
följaktligen inte införas i fråga om transporter och s.k. mellanlagring av
miljöfarligt avfaU.

19.4
Förslaget till ändring i det förslag till renhållningskungörelse som lagts fram
i promemorian Ds Jo 1974: 4

2 §

Denna
paragraf har behandlats i nyss angiven promemoria. För att kommun såsom anförts
i den allmänna motiveringen skall kunna utan dispens ordna hämtningen av
återvinningsbart pappersavfall från container även i tätort har uttrycket
"pappersavfall som skall återvinnas" lagts till beskrivningen i 2 §
första stycket andra punkten.

5
§

I
första stycket av denna paragraf har upptagits två föreskrifter som båda skall
vara tillämpliga samtidigt inom särskUt angivna kommuner i fråga om
pappersavfall som utgöres av tidningar, tidskrifter och emballage ävensom
utgallrade arkivhandlingar och liknande avfall från kontorsverksamhet. Genom
punkt 1 sträcks renhållningsmonopolet ut till att omfatta allt pappersavfall av
angivet slag, oavsett om det härrör från hushåll eller inte. Härigenom åläggs
kommunen att insamla sådant pappersavfall från bl. a. affärs- och
kontorsverksamhet. Bestämmelse som ger möjlighet till undantag har införts i
nästa paragraf.

Genom
punkt 2 i första stycket föreskrivs separeringsskyldighet beträffande
ifrågavarande pappersavfall. För hushåUens del begränsas dock denna skyldighet
till tidningar och tidskrifter enligt uttrycklig föreskrift i andra stycket. I
fråga om flerfamiljshus får föreskriften om separering anses innebära att
såväl hyresvärd som hyresgäst skall se till att ifrågavarande pappersavfall
inte blandas med orenlighet eller annat avfall. Det åligger således
hyresvärden att ordna så att det inom fastigheten finns ett särskilt ställe
att förvara pappersavfallet på. För hyresgästen gäller att han inte får blanda
tidningar med övrigt hushållsavfall. Han får alltså inte kasta tidningar i
sopnedkast, om dessa därigenom skuUe blandas med annat avfall. Beträffande
innehavare av villafastighet gäller att också denne blir skyldig att förvara
tidningar och tidskrifter på en särskild plats i avvaktan på borttransport.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 145

Föreskrift
om separering hindrar inte hushållen från att använda tidningar till bränsle
eUer omslag eller liknande ändamål.

Förteckningen i bilagan är
endast exempel på hur en sådan kan komma att se ut. Det torde i detta skede
vara för tidigt all ta ställning till vilka kommimer som från början skall
omfattas av föreskrifterna i denna paragraf.

6 §

Enligt
första stycket i denna paragraf införs kommunalt renhållningsmonopol på
miljöfarligt avfall i de kommuner som anges i bilaga 2 lill kungörelsen.
Bestämmelsen är utformad i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse
rörande pappersavfall i 5 §. Genom att det uttryckligen sägs att
renhållningsmonopolet skall gälla avfall på vUket förordningen om miljöfarligt
avfall är tillämplig står det klart alt renhållningsmonopolet inte omfattar
avfall som behandlas internt vid ett industriföretag. Monopolet kommer sålunda
endast alt gälla det avfall som skall forslas bort.

I andra stycket har
intagits den i den allmänna motiveringen föreslagna regleringen alt en anmälan
till kommunen att visst mUjöfarligt avfall skall behandlas hos den som erhållit
särskilt tillstånd enligt 13 § första stycket 2 i den föreslagna förordningen
om miljöfarligt avfall, skall föranleda att renhållningsmonopolet inte
tillämpas på det avfall som avses med anmälan. Anmälan bör innehålla sådana
uppgifter som gör det möjligt att kontrollera att avfaUet kommer tUl den
behandlingsanläggning som uppges. Det ankommer på naturvårdsverket att meddela
närmare bestämmelser om hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras.
Bestämmelserna i detta stycke är också tillämpliga när miljöfarligt avfall
skall sändas utomlands efter särskilt tillstånd enligt 20 § första, stycket 2
nämnda förordning.

7 §

I
denna paragraf regleras kommuns rätt att besluta om undanlag från de i
föregående två paragrafer upptagna föreskrifterna om utvidgat renhållningsmonopol
och separering. Enligt punkt 1 får kommun beträffande viss fastighet besluta
om undanlag från utvidgat renhållningsmonopol, om det kan anses säkerställt
att det pappersavfall som annars skulle ha hämtats genom kommunens försorg
kommer att återvinnas utan att sådan hämtning sker. Härigenom får konununen i
enlighet med vad som sagts i den allmänna motiveringen möjlighet att medge
undantag från föreskrift om renhållningsmonopol i fråga om sådana stora
pappersförbrukare mom affärs-, kontors- eller industriverksamhet som redan nu
har ordnat det så att pappersavfallet levereras till avfallsgrossist eller
direkt tiU pappersbruk. I fråga om sådant spUl som uppkommer vid
pappersframställning hos bmken eller hos tryckerier inbegripet

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 146

returupplagor
av tidningar eller tidskrifter torde frågan om undantag inte bli aktuell med
hänsyn tUl alt dylikt spill knappast kan anses utgöra avfall i
renhållningslagens mening. Genom bestämmelsen i punkt 2 har berörd kommun
tillagts befogenhet att undanta glesbygden från tillämpning av föreskriften om
separering.

Enligt
punkt 3 får kommunen besluta om undantag från monopol som införts genom 6 §.
Det måste vara säkerställt att återvinning eller oskadliggörande kommer alt ske
på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt fullt betryggande sätt, innan
undantag får meddelas. Med hänsyn till bestämmelsen i 6 § andra stycket torde
det knappast finnas något större behov av förevarande undantagsbestämmelse.

Beträffande
undantag från sådan föreskrift om kommunalt renhållningsmonopol som meddelats
i lokal hälsovårdsordning finns bestämmelser i 27 § normalhälsovårdsordnlngen.
Enligt dessa får hälsovårdsnämnden medge undantag, om det är påkallat av
lokala förhållanden eller andra omständigheter och det kan ske utan väsentiig
olägenhet från sanitär synpunkt.

8 §

Första
stycket i denna paragraf innehåller den i allmänna motiveringen föreslagna
besvärsbestämmelsen i fråga om kommuns beslut om undantag från
renhållningsmonopol såvitt gäller pappersavfall. Enligt andra stycket
fullföljes talan mot länsstyrelsens beslut till regeringen.

9 §

Enligt
denna paragraf har kommun möjlighet alt utfärda detaljbestämmelser i fråga om
tillämpningen av 5 §. Bl. a. kan det beträffande andra lämnare av pappersavfall
än hushåll vara påkaUat att föreskriva att olika slags pappersavfall inte får
blandas. Med hänsyn lill att avfallet används som råvara vid framställning av
skilda pappersprodukter kan det vara till fördel om t.ex. wellpapp och
pappersavfall frän kontor skiljs åt.

I
förevarande sammanhang finns anledning erinra om alt enligt 15 §
normalhälsovårdsordnlngen hälsovårdsnämnden får meddela närmare föreskrifter om
hur orenlighet och avfall skall förvaras inom fastighet i awaktan på
borttransport.

Ikraftträdandet

I
promemorian Ds Jo 1974: 4 har föreslagits att renhållningskungörelsen skall
träda i kraft den 1 januari 1975. De bestämmelser i kungörelsen som
föreslagits i förevarande promemoria kan uppenbarligen inte träda i kraft vid
den tidpunkten. Bestämmelserna bör dock kunna träda i kraft den 1 juli 1975 med
undantag för de bestämmelser som avsei mUjöfarligt avfall. I den delen bör som
anförts i den allmänna motive ringen ikraftträdandet ske först den 1 januari
1976.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 147

19.5
Förslaget tiU förordnuig om mUjöfarligt avfall

1 §

Första
stycket av paragrafen innehåller en uppräkning av de olika slags avfall som
förordningen skall vara tillämplig på. Förteckningen gör inle anspråk på att
vara en gång för alla given. Den kan behöva kompletteras bl. a. med hänsyn lUl
utvecklingen inom industrin. Redan i dag finns kanske andra avfall som med
hänsyn till hälso- och miljörisken borde omfattas av förordningen. Tänkbart är
att så borde vara fallet med vissa avfall innehållande gift. Som strax skall
beröras har naturvårdsverket enligt tredje stycket viss befogenhet att utvidga
förordningens tillämpningsområde. Naturvårdsverket kan också inskränka
tiUämp-ningsområdet enligt den bestämmelse som föreslås i 3 §.

I
andra stycket av denna paragraf har förverkligats det i den allmänna
motiveringen framförda förslaget att utnyttja bemyndigandet i 1 § andra stycket
lagen om hälso- och miljöfarliga varor i fråga om det i paragrafen särskilt
angivna avfaUet. Lagens bestämmelser blir aUtså till-lämpliga på allt avfall
som kan hänföras till sådant avfall som särskilt räknas upp, oavsett om
avfallet i det konkreta fallet är att anse som hälso- och miljöfarlig vara
eller inte. Härigenom kommer bestämmelserna om bl. a. ansvar och tUlsyn i
lagen om hälso- och miljöfarliga varor att gälla det avfall varpå denna
förordning är tUlämplig.

I
tredje stycket har upptagits den i det föregående berörda befogenheten för
naturvårdsverket att bestämma att förordningen skall tiUämpas också på annat
avfall än som anges i första stycket. Med hänsyn till att bemyndigandet i 1 §
andra stycket lagen om hälso- och miljöfarliga varor inte kan delegeras till
underordnad myndighet, kan naturvårdsverkets beslut) förevarande hänseende
enbart avse avfall som kan anses utgöra hälso- och miljöfarlig vara enligt 1 §
första stycket i lagen. Naturvårdsverkets beslut innebär inte att det med
bindande verkan slagits fast att det aktuella avfallet verkligen utgör hälso-
och miljöfarlig vara. Behörighet att avgöra huruvida visst avfaU är att anse
som hälsofarligt eller miljöfarligt tillkonmier endast produktkontrollnämnden
enligt 55 § kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor. I tveksamma fall måsle
naturvårdsverket sålunda inhämta produklkontrollnämndens besked, innan beslut
enligt förevarande stycke meddelas.

I
fjärde stycket föreskrivs alt sådant avfall som avses i paragrafen kallas
miljöfarligt avfall. Därigenom har beteckningen miljöfarligt avfall erhållit en
juridisk-teknisk funktion i förevarande förordning.

Författningstexten
har inte ansetts böra tyngas av detaljerade uppgifter om de avfall varpå
förordningen skall vara tUlämplig. För tiUämp-ningen torde det emellertid vara
nödvändigt alt ha tillgång tiU sådana uppgifter. Därför har i 4 § föreslagits
att naturvårdsverket skall offentliggöra vägledande förteckning över
miljöfarligt avfall.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 148

Som
tidigare anmärkts är förordningen inte tillämplig på avfall som utgjort
läkemedel. Utan hinder av läkemedelsförordningen lorde förevarande förordning
dock kunna göras tillämplig på avfall och spill som uppstår vid tUlverkning av
läkemedel.

2 §

I
denna paragraf anges två fall av undantag från förordningens till-lämpning. I
första stycket föreskrivs att förordningen inte skall vara tUl-lämplig i den
mån miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall. Enligt
arbetsgruppen vore del opraktiskt att ha en annan ordning.

I
andra stycket finns förut berört undantag för industrins interna behandlingsverksamhet.
Förordningen är sålunda inte tillämplig, när slutligt omhändertagande av
miljöfarligt avfall sker i anslutning tiU den anläggning där avfallet
uppkommer. Anmälningsskyldighet som införs med stöd av 7 § har dock ansetts
böra gälla även företag med intern hantering.

3 och
4 §§

Enligt
3 § får naturvårdsverket medge att förordningen inte skall till-lämpas i fråga
om visst slag av miljöfarligt avfall, om särskUda skäl föreligger. Behovet av
undantag torde inte komma att vara särskilt stort med hänsyn till alt verket
enligt 4 § utger vägledande förteckning över miljöfarligt avfall. Förteckningen
torde nämligen kunna utformas så att behov av undantag sällan uppkommer. I
realiteten kommer innehållet i förteckningen att vara avgörande för
förordningens tillämpningsområde. Förebild till bestämmelsen i 4 § har hämtats
från 5 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt den bestämmelsen
åligger det produktkontrollnämnden att offentliggöra vägledande förteckning i
fråga om giftiga och vådliga ämnen.

Det
kan förutsättas all naturvårdsverket samråder med produktkontrollnämnden,
innan förteckning över miljöfarligt avfall utfärdas.

5 §

Denna
paragraf innehåller samma definition på slutligt omhändertagande som återfinns
i den föreslagna nya 7 a § i lagen. Dessutom anges att med uttrycket
"behandling" ej avses långtidsförvaring.

6 §

Bestämmelserna
i denna paragraf är av upplysningskaraktär och anger de författningar som i
övrigt reglerar spörsmål om miljöfarligt avfall. Bestämmelserna i de angivna
författningarna gäller vid sidan av bestämmelserna i denna förordning. Att
kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor gäller följer redan av föreskriften
i 1 § andra stycket.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 149

7
§

Enligt
denna paragraf får hälsovårdsnänmden föreskriva alt den som utövar verksamhet
vari miljöfarligt avfall uppkommer skall anmäla verksamheten tUl nämnden. Som
anförts i den allmänna motiveringen är anmälningsskyldigheten ett led i den
inventering som kommunen i regel måste göra, innan renhåUningsmonopol införs.

Bestämmelsen i paragrafen
meddelas som tidigare sagts med stöd av bemyndigande som finns i 9 § lagen om
hälso- och miljöfarliga varor. I prop. 1973: 17 anfördes i specialmotiveringen
till nämnda paragraf att anmälningsskyldigheten främst bör omfatta företagets
namn och adress, tUlverknings- eller importört, namn och beteckning på de varor
som hanteras samt avsedd användning av varorna. En tillämpning av detta
uttalande i fråga om miljöfarligt avfall föranleder arbetsgruppen till
uppfattningen att hälsovårdsnämndens föreskrift bör kunna avse skyldighet för
företag att anmäla förutom namn och adress också det slag av miljöfarligt
avfall som hanteras och den behandling som avfallet underkastas. Nämnden kan
sedan med stöd av tUlsynsbestämmelserna i 12 § lagen om hälso- och mUjöfarliga
varor ålägga företag med miljöfarligt avfall att inkomma med detaljerade
uppgifter om avfallsmängder och avfallets sammansättning. Sådana uppgifter kan
även infordras med stöd av föreskrift i lokal hälsovårdsordning, om däri
intagits föreskrift motsvarande 19 § normalhälsovårdsordnlngen. Som anförts i
den allmänna motiveringen får företaget bära eventuella kostnader för att ta
fram behövliga uppgifter.

812
§§

För
bestämmelserna i dessa paragrafer har utförligt redogjorts i den allmänna
motiveringen.

Den
omständigheten att konamunala transportföretag undantagits från skyldighet att
söka tillstånd innebär givetvis inte att det i något hänseende ställs mindre
krav på dessa företags transporter. Vad som föranlett undantaget är att
länsstyrelsens kontroll av dessa förelag har ansetts obehövlig.

Den
säkerhet som skaU ställas enligt 10 § första stycket 3 kan tas i anspråk bl.
a. när tillsynsmyndighet med stöd av 13 § lagen om hälso- och miljöfarliga
varor förordnar om rättelse på bekostnad av den som åsidosatt vad som åligger
honom enligt lagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter.

I
10 § andra stycket har intagits vissa föreskrifter om vad ansökan om tillstånd
skall innehåUa.

För
internationella transporter av miljöfarligt avfall finns som nämnts
bestämmelser i kungörelsen om internationell vägtransport för farligt gods. För
inhemska transporter pågår arbete med att utarbeta bestämmelser som avses
komma att meddelas av produktkontroUnämnden.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 150

13
§

Paragrafen
innehåller de grundläggande bestämmelserna om rätten all slutligt omhänderta
miljöfarligt a-vfall.

Första
stycket innebär inte att behandlingsföretaget inom egna anläggningar måste
behandla allt avfall som tas emot. Som anmärkts tidigare står del
behandlingsföretaget fritt att anlita annat företag för omhändertagande av
visst slag av avfaU. Behandlingsföretaget har dock alltid ansvaret för att
avfallet blir omhändertaget och oskadliggjort på etl tillfredsslållande sätt. I
den aUmänna motiveringen har också pekats på lämpligheten av nordiskt samarbete
på ifrågavarande område. I specieUa fall kan t. o. m. tänkas att visst avfall
bör sändas till oskadliggörande i land utanför Norden.

Atl
det skall vara fråga om yrkesmässigt omhändertagande får anses betyda bl. a.
att verksamheten skall vara av en viss omfattning för att föreskriften om
behandlingsföretagets ensamrätt skall vara tillämplig. Den som vid enstaka
tillfälle själv oskadliggör en mindre mängd miljöfarligt avfall utan särskilt
tillstånd bryter följaktiigen inte mot första stycket i denna paragraf.

Ansvaret
för att miljöfarUgt avfall över huvud kommer till behandling hos behandlingsförelaget
åvilar primärt kommunen, när renhållningsmonopol införts. Som tidigare anförts
torde kommunerna och behandlingsföretaget ha anledning reglera sina
mellanhavanden genom för längre tidsperioder gällande avtal. Med hänsyn till
att behandUngsföretaget har ansvaret för att det alltid finns resurser för
omhändertagande av miljöfarligt avfall måsle förelaget ha skyldighet att ta
emot miljöfarligt avfall, även om avtal som nu nämnts inte föreligger. Firms
inte behandlingsresurs tillgänglig vid mottagandet, har behandlingsföretaget
alltid möjlighet atl lagra avfallet.

14 §

Enligt
denna paragraf får särskilt tillstånd att vid sidan av behandlingsförelaget
behandla miljöfarligt avfall begränsas till mängd och slag. Vidare föreskrivs
att tillstånd kan förenas med villkor. Denna bestämmelse syftar bl. a. på det
i den allmänna motiveringen upptagna förslaget att företag som villkor för
särskilt tillstånd bör kunna åläggas att ställa godtagbar säkerhet för
behandlingskostnaderna för temporärt lagrat avfall.

15 §

Denna
paragraf upptar bestämmelser om prövningen av fråga om särskUt tillstånd att
behandla mUjöfariigt avfaU. I den allmänna motiveringen har redogjorts för att
särskilt tillstånd kan lämnas dels industriföretag med behandlingsanläggning
som i hu-vudsak används till annat

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop,1975: 32 151

än
återvinning eller oskadliggörande av miljöfarligt avfall som härrör från andra
företag, dels företag som driver särskild behandlingsrörelse.

I
första stycket föreskrivs att regeringen prövar fråga om särskilt tillstånd,
om sökanden avser att bedriva särskild rörelse för behandling av miljöfarligt
avfall. Enligt andra stycket prövar länsstyrelsen fråga om tUlstånd i andra
fall än som avses i första stycket. En särskild behandlingsrörelse föreligger
först och främst i fall då ett företag ägnar sig uteslutande åt behandling av
miljöfarUgt avfall som härrör från annan. Men även i andra fall får det anses
föreligga en särskild behandlingsrörelse. Elt tillverkningsföretag får t. ex.
anses bedriva särskild behandlingsrörelse, om företaget har
behandlingsanläggning som i huvudsak nyttjas för behandling av annat avfall än
sådant som uppkommer inom företaget. Med företag förstås i förvarande
sammanhang även del av vad som i associalionsrältslig mening skall anses som en
företagsenhet.

Det får antas kunna
förekomma gränsfall i vilka det kan vara svårt för sökanden att avgöra huruvida
den med ansökan avsedda behandlingsverksamheten skall anses utgöra särskild
behandlingsrörelse eller inte. Det finns i sådana fall risk för att ansökan
felaktigt kommer att inges tUl länsstyrelsen i stället för regeringen.
Eftersom länsstyrelsen inte är behörig pröva fråga om tillstånd beträffande
särskild behandlingsrörelse, har i tredje stycket föreskrivits att
länsstyrelsen med eget yttrande skall lämna över ett ärende till regeringen för
avgörande, om länsstyrelsen finner att sökandens rörelse måste anses som en
särskild behandlingsrörelse.

16 §

I
denna paragraf ges bestämmelser för länsstyrelsens prövning av fråga om
särskilt tillstånd. Av innehåUet i bestämmelserna framgår att tillstånd som
avses i dessa fall inte kan vägras, om behandlingen kommer atl ske i
överensstämmelse med tUlstånd eller dispens enligt miljöskyddslagen. Om viss
anläggning i något fall kunnat inrättas utan tillstånd eller dispens enligt
mUjöskyddslagen, skall tillstånd till behandlingen lämnas såvida sökanden
visar att behandlingen kommer alt ske på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.

Den
omständigheten att det måste anses vara en rättighet få tiUstånd som nu avses
återverkar på valet av mstans för prövning av besvär över länsstyrelses beslut
i tiUståndsfråga. Enligt 23 § i förevarande förslag fullföljs talan mot sådana
beslut hos kammarrätten.

17 och
18 §§

17
§ innehåller detaljerade
föreskrifter om, vad ansökan om behand-lingstillstånd skall innehålla.

18
§ innehåller den närmast
självklara föreskriften att behandlingstillstånd kan återkallas, om
tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 152

honom
enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor eller miljöskyddslagen eller
enligt föreskrift som meddelats med stöd av endera lagen.

20
och 21 §§

Paragraferna
innehåller den i allmänna motiveringen föreslagna utförselkontrollen av
miljöfarligt avfall.

Med
hänsyn tUl att naturvårdsverket enligt 1 § dumpningskungörelsen (1971:1156)
också prövar fråga om medgivande till dumpning undviks dubbelprövning i fråga
om utförsel av mUjöfarligt avfall, om ansökan om dumpning av sådant avfall
skulle göras.

Naturvårdsverkets
beslut i fråga om utförsel kan överklagas till kammarrätten enligt 23 § första
stycket i detta förslag. Sådant beslut får anses ha samma karaktär som de
beslut av länsstyrelse som anges i nämnda paragrafs andra stycke.

Naturvårdsverket
bör lämpligen med stöd av 25 § i detta författningsförslag meddela
föreskrifter angående ansökan om särskilt tillstånd till utförsel.

2225
§§

22
§ har intagits i upplysande
syfte.

23
§ innehåller
besvärsbestämmelser. Av bestämmelserna i andra och tredje styckena följer att
länsstyrelses beslut att överlämna ärende till regeringen enligt 14 § tredje
stycket inte kan överklagas. Naturvårdsverket har tillagts befogenhet att föra
talan mot länsstyrelses beslut i fråga om tillstånd eller återkaUelse av
tillstånd för att tillvarata allmänna intressen. Förebild till bestämmelsen
har hämtats från 48 § fjärde stycket miljöskyddslagen.

I 24
§ har föreskrivits att länsstyrelse skaU sända beslut i tillstånds-ärende till
naturvårdsverket och hälsovårdsnämnden.

Enligt
25 § får naturvårdsverket meddela ytterligare föreskrifter för tillämpningen av
förordningen.

19.6
Förslaget till förordning om ändring i miljöskyddskungörelsen (1969: 388)

28 §

Paragrafen
innehåller den i allmänna motiveringen föreslagna samrådsskyldigheten för
länsstyrelse, innan handräckning enligt 47 § tredje stycket miljöskyddslagen
begärs.

35
§

Denna
paragraf är ny. Efter mönster av 20 § naturvårdskungörelsen har föreskrivits
att statlig myndighet på begäran av utmätningsmannen

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975: 32 153

får
förskjuta kostnaden för handräckning som avses i 47 § mUjöskyddslagen.

I 6 § andra stycket
exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027) sägs alt staten är befriad från
skyldighet att förskjuta avgifter enligt kungörelsen och att betala sädana
avgifter, om de i utsöknlngsmålet inte kan tas ut av motparten. Med hänsyn tUl
alt detta stadgande knappast torde vara avsett att tillämpas i fråga om kostnad
för sådan handräckningsåtgärd som t. ex. innebär oskadliggörande av
miljöfarligt avfall har bestämmelsen i förevarande paragraf ansetts behövlig.
Utan den föreslagna bestämmelsen skulle kronofogdemyndigheten riskera alt dess
anslag skulle komma att nyttjas tUl betalning av miljöskyddsåtgärder. En sådan
ordning har ansetts olämplig.

19.7
övriga författningsförslag

Innebörden
av dessa författningsförslag får anses tillräckligt belysta i den allmänna
motiveringen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:32 154

Litteratur

1.
Industrins
återvinningsdag Sveriges industriförbund 1973

2.
Kemiskt avfall
uppgifter och organisation Ds Jo 1971: 8

3.
Kemiskt avfall
uppgifter och organisation, del II Ds Jo 1973: 1

4.
Kemiskt avfall
i Stockholm MUjöbcredningen, arbetsgruppen för kemiskt avfall. 1973

5.
Avfall
Svenska naturskyddsföreningen 1973

6.
Elmia. AvfaU
-73 Konferens K 1

7.
Lokalisering av
en behandlingsanläggning för specialavfall J.-E. Gustavsson och L. I. Tenggren, Insl. för kulturteknik,
KTH. 1971

8.
Avfallshanteringen
inom några industrigrenar SNV publikationer 1973:9

9.
Renhållningslagsliflningens
tillämpning SNV publikationer 1972:3

10. Återvinning ur avfall i Sverige
Nordisk arbetsgrupp om avfallsbe-handUng. G. Granath. SNV 1974

11. Inte bara skräp Bo Rosén 1973.
Rabén & Sjögren

12. Nordiskt samarbete angående
behandling av problemavfall K-konsult, G. Adolfsson. 1974

13. Sammanfattning av resultaten från
naturvårdsverkets enkätundersökning 1972 om barkens omhändertagande SNV.
Vattenvårdsbyrån 1973-02-19

14. Toxic and other hazardous waste
status raport from Sweden Alf Petersson 1973. Rapport lill WHO

1518. Miljövårdsberedningen, bakgrundsmaterial och
protokoll:

Avfallshantering
med sikte på återvinning. 7/11 1972

Omhändertagande
av slam från kommunala reningsverk. 12/2 1973

Industrins
avfall och återvinning. 5/4 1973

Avfall och
återvinning. 6/6 1973

19. Lönar sig återvinning? Kommunal
Tidskrift 4/1973. N.-G. Ljung-quist

20. Vi bygger oss allt högre staplar ..
. (Förpackningens roll i samhället). Ekonomen 8/1972. Y. Hammarberg

21. PM beträffande hantering av avfall
i mindre poster H. Bouveng, IVL. 1973

22. Naturvårdsverkets årsbok 1972

23. AvfaUshantering K-Kontur 4/1970

24. Hantering och oskadliggörande av
giftrester och kemikalieavfall E. TennevaU. Praktisk miljökunskap/Miljögifter
1971

25.
Mejeriindustrins
avfallshantering IVA-STF

26. Terra Bona Reci.
Sammanställningar rörande kemiskt avfall. G. Salomonsson 1973

27. Avfall avfallshantering G.
Adolfsson. Väg- och vattenbyggaren 2/1973

28. Förslag till riktiinjer för
omhändertagande av radioaktivt avfall - Arbetsgruppsrapport lill
strålskyddsinstUutet 1972

29. Inventering av industriavfall inom
Göteborgs kommun Hygienisk Revy 2/1972. T. Anden och G. JarUnder

30. Industriavfall översiktlig
inventering avseende industrier och

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 155

vissa
andra inrättningar Utredning för Göteborgs hälsovårdsförvaltning. VIAK AB
1971

31.
Återvinning av hushållsavfall
rapport nr 1 från expertgruppen för återvinning av hushållsavfall Stockholms
kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen, mars 1974

32.
Avfallspapper råvara med
miljöaspekter Svensk papperstidning 8/1973

33.
Återvinning av material
Stadsbyggnad 6/1973. B. Enhörning

34.
Hur bli kvitt kemiskt avfaU?
Modern Kemi 12/1973. G. Salo-monsson

35.
Mineralisering av avfall
Modern Kemi 78/1973

36.
Teknik för miljön
Ingenjörsförlaget 1973

Avfallssituationen i Sverige
G. Adolfsson

Återvinning av avfall det
dagsaktuella läget i Sverige L. Redin

Kemiskt avfall A, Peterson
& I. Bodin

37.
Avfallshanteringen i
Stockholmsregionen Storstockholms renhållningsutredning (STRUT) 1969

38.
Avfall blir råvara PLM-nytt
5/1973. Temanummer om återvinning

39.
Jordbruksutskottels betänkande
1973:31 bilaga: promemoria angående avfallshantering

40.
Auktoriserad bilskrotning
Statskontoret 1971

41.
Användning av rölslam som
jordförbättringsmedel Råd och anvisningar från Socialstyrelsen 1973: 30

42.
Hushållsavfallels
sammansättning och faktorer som påverkar sammansättningen STU-rapport
72-1200

43.
Avfall rest eller resurs?
Modern Kemi 5/1973. H. Bouveng

44.
PM ang. fullskaleförsök med
samkompostering av slam och sopor

SNV
9/6 1972. L. Danielsson

45.
Nu startar nordisk avfaUsbörs
Vår industri 8/73. B. Helmerson

46.
Energi och emballage Vår
industri 4/73. B. Helmerson

47.
Utredning om energibehoven från
råvara till avfallsbehandling för fyra svenska ölförpackningsalternativ G.
Sundström AB för Rigello AB. 1973

48.
Miljöaktuellt nr 1/1974
Slamhantering

49.
PM betr. forskningsbehovet inom
avfallsområdet IVL (Bouveng) sept. 1973

50.
Promemoria angående
förbrukningen av energi vid hanteringen av avfall SNV, Stencil RA 1974: 2

51.
Återvinning ur hushåUsavfaU
med särskild vikt lagd vid separering i hushållen Svenska kommunförbundet.
1974

52.
Avfallsdisponering i Norden
Rapport fra arbeidsgruppe under Nordisk embetsmannskomité for mUj0vernssp0rsmål
Nordisk Ministerråd 1974

53.
Kemiskt avfall från företag med
mindre än 5 anstäUda inom Stockholms kommun Statens naturvårdsverk, PM
486.1974

54.
Sammanställning av inventermgar
rörande kemiskt avfall Siatens naturvårdsverk, PM 487. 1974

55.
Intervju av
branschorganisationer beträffande förekomst av kemiskt avfall Statens
naturvårdsverk, PM 494. 1974

56.
Transporter från byggplatser.
Specialstudier av byggavfallet Byggforskningen R 1: 1974

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:32 156

57.
Avfallshantering inom
sjukvården SPRI-råd 6.8, 1973

58.
Aluminium och PVC
omsättningen i Sverige. IVA-rapport 65, 1974

59.
War on Waste. A policy for
reclamation Miljö- och induslrimi-nisterierna, London sept. 1974

60.
AvfaU som energikälla Rapport
från arbetsgruppen för avfallsfrågor. Jordbruksdepartementet Stencil Jo 1974:
5

61. PM
med förslag liU renhåUningskungörelse Jordbruksdeparte

mentet Ds Jo 1974: 4

62.
Livsmedelsindustrins och
jordbrukets avfallshantering. Del 3 Möjligheter till återvinning förslag tUl
åtgärder IVA meddelande 185

63.
Pyrolys av hushållsavfall
STU-utredning Nr 29: 1974

64.
Förpackningsindustrins
struktur. Konsumentförpackningar av plast, papper, kartong och aluminium.
Statens pris- och kartellnämnd. 1974

65.
Materialomsättningen i
samhället IVA Meddelande 182

66.
Effekter av
förpackningsavgiften Rapport av utredningen om kostnaderna för miljövården.
SOU 1974: 44

6775.
IVA-STFs utredning om avfallshantering och återvinning Underlagsmaterial.
1974

1.
Myndigheter, organisationer,
lagar samt forskning inom området avfallshantering Återvinning i Sverige

2.
Avfallshantering Återvinning
i Nederländerna

3.
Avfallshantering Återvinning
i Japan. Fast och flytande avfall

4.
MUjövård i Sovjetunionen. Myndigheter,
organisationer, lagstiftning

5.
Avfallshantering Återvinning
i USA

6.
Avfallshantering Återvinning
i Tyska Förbundsrepubliken

7.
Avfallshantering Återvinning
i Frankrike

8.
Avfallshantering Återvinning
i England

9.
AvfaUshantering Återvinning
Internationellt samarbete

76.
Undersökning över möjUgheten
att använda uttömda gmvor för deponering av giftiga och vådliga specialavfall
STU. 1973

77.
RenhåUningsavgifler
Kommunförbundet 1973

78.
Översiktiig
renhållningsplanering för Göteborgs och Bohus län K-konsult, 1971

79.
ÖversiktUg
renhållningsplanering för Södermanlands län K-konsult, 1970

80.
AvfaUsutredning för
Södermalands län, Etapp II K-konsult, 1972

81.
Emballage för kemiskt
industriavfall K-konsult, 1971

82.
Hushållsavfall. Mängd och
sammansättning m. m. nu och i framliden K-konsult, 1972

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 157

Bilaga
A

Förslag
till

Lag
om ändring i kommunala renhåUningslagen (1970: 892)

Härigenom
förordnas i fråga om kommunala renhållningslagen (1970: 892)

dels
att nuvarande 5 §i skall betecknas 7 §,

dels
att 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skaU införas två nya paragrafer, 5 och 6 §§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4
§

Kommun är skyldig att till all- Kommun är skyldig att till be-

män
avstjälpningsplats eller all- handlingsanläggning eller upplagsmän
destruktionsanlåggning forsla plats forsla orenlighet som härrör orenlighet
som härrör från hushåll från hushåll samt hushåUsavfall samt
hushållsavfall och därmed och därmed jämförligt avfall, jämförligt
avfall.

/
lokal hälsovårdsordning kan Regeringen eller myndighet som

föreskrivas,
att vid bebyggelse regeringen bestämmer kan före-

förekommande annan orenlighet skriva, att vid bebyggelse före-

och annat avfall än som avses i kommande annan orenlighet och

första stycket skall forslas bort ge- annat avfall än som avses i första

nom kommunens försorg. stycket skall forslas bort genom

kommunens
försorg. Sådan föreskrift kan även meddelas i lokal hälsovårdsordning.

När
orenlighet och avfall skaU forslas bort genom kommunens försorg, får annan
person än den kommunen anlitar för detta ändamål ej taga befattning därmed.

När
särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen befria kommunen från skyldighet
enligt första stycket.

5
§

Är det av särskild betydelse från återvinningssynpunkt, kan regeringen
föreskriva att visst slag av avfall som skall forslas bort genom kommunens
försorg skall förvaras skilt från orenlighet och annat avfall i avvaktan på
borttransport.

'
Paragrafen föreslås upphävd i prop. 1974:163. 15 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 158

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Den som yrkesmässigt eller aftnars i större omfattning
samlar in och forslar bort orenlighet eller avfall i strid med 4 § tredje stycket
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligeix eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift som meddelats med stöd av 5 § dömes till böter, högst femhundra
kronor, om ej gärningen är ringa.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B

Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663)

Härigenom
förordnas att 51 och 53 §§ hälsovårdsstadgan (1958: 663) skaU ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

51 OrenUghet och avfaU skall bortforslas till allmän
avstjälpningsplats eller allmän destruktioixsan-läggning eller på annat sätt
så omhändertagas, att sanitär olägenhet ej uppstår.

Föreslagen lydelse

§1

Orenlighet och avfall skall bortforslas till
behandlingsanläggning eUer upplagsplats eller på annat sätt så omhändertagas,
att sanitär olägenhet ej uppstår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmän
avstjälpningsplats och

allmän destruktionsanlåggning

skola vara så belägna och anordnade samt skola så
underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej uppslår.

Vid allmän avstjälpningsplats inom hälsovårdstälort skall
anordnas fortlöpande tillsyn över av-stjälpningsplatsens begagnande.

Behandlingsanläggning och

upplagsplats
skola vara så belägna och anordnade samt skola så underhållas och skötas, att
sanitär olägenhet ej uppstår.

Vid upplagsplats inom hälsovårdstälort skall anordnas
fortiöpande tiUsyn över platsens begagnande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Senaste lydelse 1970: 896.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
C

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och
miljöfarliga varor

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1973: 329) om hälso- och mUjöfarliga varor

dels
att i 1, 411, 14, 15 och 19 §§ samt i övergångsbestämmelserna ordet
"Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att i lagen skall
införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse 7a §

Om
det är påkallat från hälso-eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen
föreskriva att återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat
därmed jämförligt förfarande för slutligt omhändertagande av visst slag av
avfall på vilket denna lag är tillämplig får bedrivas yrkesmässigt endast av
juridisk person vari staten har inflytande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
D

Förslag
till

Lag
om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701)

Härigenom förordnas
att 14 § läkemedelsförordningen (1962: 701) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Läkemedel som icke längre
är avsett att användas skall oskadliggöras.

Emballage,
vari läkemedel varit inneslutet, och redskap, som använts till läkemedel,
skall handhavas så, att kvarvarande rester av medlet icke kunna förorsaka
skada.

Läkemedel
som icke längre är avsett att användas skall oskadliggöras enligt bestämmelser
som meddelas av socialstyrelsen.

Emballage, vari
läkemedel varit inneslutet, och redskap som använts tUl läkemedel, skall
handhavas så, att kvarvarande rester av medlet icke kunna förorsaka skada.
Socialstyrelsen kan meddela föreskrifter om sådant handhavande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 162

Bilaga
E

Förslag
till

Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom
förordnas att 47 § mUjöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

47
§

Har
någon begått gärning som avses i 45 § första stycket 13, kan överexekutor
meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning
gäller samma regler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Berörs
allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens naturvårdsverk
eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes
ej föreläggande Efterkommes ej föreläggande

enligt
40 § första eller andra styc- enligt 40 § första eller andra styc

ket, skall utmätningsmannen på ket, skall utmätningsmannen på

anmodan av länsstyrelsen ombe- anmodan av länsstyrelsen ombe

sörja att åtgärd vidtages. sörja att åtgärd vidtages på den

försumliges bekostnad.

Det åligger
polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn
enligt denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 163

Bilaga F

Förslag till

ändring i det förslag till renhåUningskungörelse som lagts
fram i promemorian Ds Jo 1974:4

Härigenom förordnas i fråga om förslaget till
renhållningskungörelse dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förslaget till kungörelse skall införas fem nya
paragrafer, 59 §§, av nedan angivna lydelse.

/ promemorian Ds Jo 1974:4 Här föreslagen
lydelse föreslagen lydelse

2 §

Kommunen får besluta att Kommunen får besluta att

hämtning av orenlighet och avfall hämtning av orenlighet
och avfall

som avses i 4 § första stycket som avses i 4 § första stycket

kommunala renhållningslagen kommunala renhåUningslagen

(1970: 892) från fastighet, som ej (1970: 892) från
fastighet, som ej

ingår i tätbebyggelse med mer än ingår i tätbebyggelse med mer än

200 invånare, skall ske från annan 200 invånare, skall ske från annan

plats än förvaringsplatsen på fas- plats än förvaringsplatsen på fas

tigheten, om kostnaden för hämt- tigheten, om kostnaden för hämt

ningen därigenom minskar i vä- ningen därigenom minskar i vä

sentlig mån. I fråga om skrym- senllig mån. I fråga om skrym

mande avfall samt överblivna lä- mande avfall, pappersavfall som

kemedel och rester av olja, kemi- skall återvinnas samt överblivna

kaller och liknande ämnen får så- läkemedel och rester av olja, ke-

dant beslut meddelas även beträf- mikalier och liknande ämnen får

fande tätbebyggelse med mer än sådant beslut meddelas även be-

200 invånare. träffande tätbebyggelse med mer

än 200 invånare.

Beslut som avses i första stycket får meddelas endast om
forsling till och förvaring på hämlningsplatsen kan ske utan olägenhet från
miljövårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt.

Beslut som avses i första stycket första punkten gäller
endast i fråga om fastighet vars innehavare gentemot kommunen åtagit sig att
forsla på fastigheten uppkommande orenlighet och avfall till hämtningsplatsen.
ÅterkaUas sådant åtagande, gäller det ändå under sex månader efter
återkallelsen, om ej kommunen medger annat.

5 § ,

Inom kommun som anges i bilaga 1 till denna kungörelse
skall pappersavfall som utgöres av tidningar, tidskrifter och emballagi
ävensom utgallrade arkivhand lingar och liknande avfall från kontorsverksamhet

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975: 32 164

/ promemorian Ds Jo 1974: 4 Här föreslagen
lydelse föreslagen lydelse

1.
forslas
bort genom kommunens försorg, även om sådan skyldighet ej åligger kommunen
enligt 4 § första stycket kommunala renhållningslagen (1970:892) eller enligt
föreskrift i lokal hälsovårdsordning,

2.
förvaras
skilt från orenlighet och annat avfall i avvaktan på borttransport.

I fråga om pappersavfaU från hushåll gäller första stycket
2 endast tidningar och tidskrifter.

6 §

Inom kommun som anges i bi

laga 2 till denna kungörelse skall

avfall på vilket förordningen

(1975: 000) om miljöfarligt avfall

äger tillämpning forslas bort ge

nom kommunens försorg, även

om sådan skyldighet ej åligger

kommun enligt 4 § första stycket

kommunala renhållningslagen

(1970: 892) eller enligt föreskrift i lokal
hälsovårdsordning.

Anmäls till kommunen att visst miljöfarligt avfall skall
behandlas hos den som erhållit tillstånd enligt 13 § första stycket 2 förordningen
(1975: 000) om miljöfarligt avfall eller utföras ur riket efter tillstånd
enligt 20 § första stycket 2 nämnda förordning, tillämpas första stycket ej på
det avfall som avses med anmälan. Statens naturvårdsverk meddelar närmare bestämmelser
om hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras.

7 §

Kommun får besluta om undantag från tillämpningen av

1. 5 § första stycket 1 i fråga om viss fastighet, om det
kan anses säkerställt att det pappersavfall som annars skulle ha hämtats genom
kommunens försorg kommer att återvinnas utan att sådan hämtning sker.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 165

/
promemorian Ds Jo 1974:4 Här föreslagen lydelse föreslagen lydelse

2.
5 § första stycket 2 i
fråga om bebyggelse som ej ingår i tätort,

3.
6 § första stycket, om
det kan anses säkerställt att återvinning eller oskadliggörande kommer att ske
på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt fullt betryggande sätt i fråga om
det avfall som annars skulle ha hämtats genom kommunens försorg.

8 §

Talan
mot kommunal myndighets beslut enligt 7 § 1 föres hos länsstyrelsen genom
besvär.

Talan
mot länsstyrelsens beslut enligt första stycket föres hos regeringen genom
besvär.

9 §

Kommun får meddela närmare bestämmelser för tillämpningen av 5 och 6
§§.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1975. Bestämmelserna i 6 § och 7 § 3
gäller dock först från och med den 1 januari 1976,

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 166

Bilaga
1

Förteckning
över kommuner inom vilka kommunalt renhåUningsmonopol i fråga om visst
pappersavfall införts genom 5 § renhållningskungörelsen (1974: 000)

Stockholms
län

Stockholm

Nacka

Malmöhus
län

Malmö

Lund

Göteborgs
och Bohus län Göteborg

1
Förteckningen tjänar enbart som exempel.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975:32 167

Bilaga
2

Förteckning
över kommuner inom vilka kommunalt renhåUningsmonopol i fråga om miljöfarligt
avfall införts genom 6 § renhållningskungörelsen (1974: 000)

Stockholms
län

Stockholm
Nacka

Göteborgs
och Bolins län Göteborg

1
Förteckningen tjänar enbart som exempel.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 168

Bilaga G

Förslag
till

Förordning
om miljöfarligt avfall

Härigenom
förordnas följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna förordning är tiUämplig på fast eller flytande avfall av föl

jande slag:

oljeavfaU,

lösningsmedelsavfall,

färg-,
lim- eller lackavfall,

koncentrerat
surt eller alkaliskt avfall,

ytbehandlingsavfall
innehållande föreningar av koppar, nickel, zink, krom, kadmium eller tenn,

kvicksUverhaltigt
avfall,

cyanidhaltigt
avfall,

PCB-haltigt
avfall,

bekämpningsmedelsavfall.

Vad
som sägs i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor gäller i fråga om
avfall som avses i första stycket även om avfallet inte kan anses utgöra hälso-
och miljöfarlig vara enligt 1 § första stycket nänrnda lag.

Statens
naturvårdsverk får bestämma att förordningen skall tUlämpas också på annat
avfaU än som anges i första stycket, om avfallet kan anses utgöra hälso- och
mUjöfarlig vara enligt 1 § första stycket lagen (1973: 329) om hälso- och
miljöfarliga varor.

Avfall
som avses i denna paragraf kallas miljöfarligt avfall.

2 §
Denna förordning tillämpas dock ej i den mån miljöfarUgt avfall

ingår som beståndsdel i orenlighet från hushåll, hushållsavfall eller

därmed jämförligt avfall enligt 4 § första stycket kommunala renhåll

ningslagen (1970: 892).

Ej
heller är förordningen tillämplig, när omhändertagande av miljöfarligt avfall
sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer. 7 § är dock
tUlämplig även i sådant fall.

3
§ Statens naturvårdsverk får
medge att förordningen icke skall tiU-lämpas i fråga om visst slag av
miljöfarligt avfall, om särskilda skäl föreUgger.

4
§ Statens natiuårdsverk
offenthggör vägledande förteckning över nuljöfarligt avfall.

5
§ Med slutiigt omhändertagande
av avfall förstås i denna förordning återvinning, oskadliggörande,
långtidsförvaring eller aimat därmed jämförligt förfarande. Med behandling
avses sådant omhändertagande som ej är långtidsförvaring.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 169

6
§ Bestämmelser om miljöfarligt
avfall finns, också i kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfariiga varor,
miljöskyddslagen (1969: 387), miljöskyddskungörelsen (1969: 388) ävensom i
kommunala renhållnmgslagen (1970: 892) och renhåUningskungörelsen (1974: 000).

7
§ Hälsovårdsnämnden får
föreskriva att den som yrkesmässigt utövar verksamhet där mUjöfarligt avfall
uppkommer skall anmäla verksamheten till nämnden,

Transport

8 §
Miljöfarligt avfall får transporteras på väg yrkesmässigt endast av

1.
inrätming eller företag som
drivs av kommun,

2.
den som erhållit särskUt
tillstånd.

9 §
Fråga om tillstånd enligt 8 § 2 prövas av länsstyrelsen i det län

där sökanden utövar den huvudsakliga delen av sin rörelse.

Tillstånd
kan avse visst slag av miljöfarligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och
meddelas för viss tid eller tUls vidare.

10 §
TUlstånd som avses i 8 § 2 får beviljas endast om sökanden

1.
visar att han har personella,
tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera det avfall som avses
med ansökan på ett från hälso- och mUjöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt,

2.
innehar de tillstånd som kan erfordras
för verksamheten enligt annan lagstiftning,

3.
ställer godtagbar säkerhet som
om tillståndet återkallas kan tas i anspråk för att bekosta slutligt
omhändertagande av miljöfarligt avfall som han dessförinnan samlat in men ej
vidarebefordrat till anläggning för sådant omhändertagande.

Ansökan
om tillstånd skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om de förhåUanden som
avses i första stycket 1 och 2. Vid ansökan skall fogas de handlingar som
sökanden vUl åberopa tUl bevis att han uppfyller de villkor som anges i första
stycket 1 och 2.

11
§ Länsstyrelsen kan meddela
föreskrift om den största mängd miljöfarUgt avfall som tUlståndshavare
samtidigt får förvara i awaktan på transport tUl anläggning för slutiigt
omhändertagande.

12
§ Tillstånd enligt 8 § 2 får
helt eller delvis återkallas, om

1.
beträffande tillståndshavaren
inträder sådan omständighet att han enligt 10 § ej skulle erhåUit tillstånd
eller

2.
tillståndshavaren åsidosätter
vad som åligger honom enligt lagen (1973: 329) om hälso- och mUjöfarliga varor,
den i 6 § nämnda lagstift-nmgen, denna förordning eller med stöd därav
meddelade föreskrifter.

Slutligt
omhändertagande

13
§ MiljöfarUgt avfall får slutligt omhändertagas yrkesmässigt endast av

1.
Aktiebolaget NN,

2.
den som erhållit särskUt
tUlstånd.

TUlstånd
som avses i första stycket 2 kan ej avse långtidsförvaring av miljöfarligt
avfaU.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 170

14
§ TiUstånd enligt 13 § första
stycket 2 kan avse viss årlig mängd av visst slag av miljöfarligt avfall och
meddelas för viss tid eller tills vidare. TiUstånd får förenas med vUlkor.

15
§ Regeringen prövar fråga om
tillstånd enligt 13 § första stycket 2, om sökanden avser att bedriva särskUd
rörelse för behandling av mUjöfarligt avfall.

Länsstyrelsen
prövar fråga om tillstånd i andra fall än som avses i första stycket.

Finner
länsstyrelsen vid prövning av fråga om tUlstånd att sökandens rörelse är av det
slag som avses i första stycket, skaU länsstyrelsen med eget yttrande lämna
över ärendet tUl regeringen för avgörande.

16
§ Länsstyrelsen skall lämna
tiUstånd att behandla miljöfarligt avfall, om sökanden visar alt den
behandling som avses med ansökan kommer alt ske i överensstämmelse med
tillstånd eller dispens som meddelats efter prövning enligt miljöskyddslagen
(1969: 387) av den anläggning vari behandUngen skall äga rum. Erfordras ej
tillstånd eller dispens enligt nämnda lag, skall tUlstånd lämnas om sökanden
visar att behandlingen kommer att ske på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt tUlfredsställande sätt.

17
§ Ansökan om tillstånd enligt
13 § första stycket 2 skall vara skriftlig och innehålla uppgift om

1.
art och mängd av det
miljöfarliga avfall som sökanden avser att behandla,

2.
varifrån avfallet kommer,

3.
var och på vUket sätt avfallet
skall behandlas,

4.
övriga förhållanden av
betydelse för bedömningen av verksamhetens beskaffenhet och omfattning.

Vid
ansökan skall i förekommande fall fogas sådant beslut om tillstånd eller
dispens som avses i 16 § samt de övriga handlingar som sökanden önskar
åberopa.

Ansökan
som skall prövas av regeringen inges till statens naturvårdsverk, som inhämtar
länsstyrelsens yttrande över ansökningen och med eget yttrande överlämnar den
till regeringen.

18 § Tillstånd
enligt 13 § första stycket 2 kan återkallas, om tillstånds

havaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen (1973: 329) om

hälso- och mUjöfarUga varor eller mUjöskyddslagen (1969: 387) eller en

ligt föreskrift som meddelats med stöd av endera lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 § Kommun äger utan
hinder av 13 § bedriva långtidsförvaring miljöfarligt avfall.

av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utförsel

20 §
Miljöfarligt avfall får utföras ur riket endast av

1.
det bolag som avses i 13 §
första stycket 1,

2.
den som erhållit särskilt
tillstånd.

21 §
Fråga om tUlstånd enligt 20 § första stycket 2 prövas av statens

naturvårdsverk.

Tillstånd
som avses i första stycket skall meddelas, om det kan anses säkerställt att det
avfall som avses med ansökan kommer att slutligt ta-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 171

gas
om hand på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt.

Ansvar,
besvär m. m.

22
§ Bestämmelser om ansvar för den
som bryter mot denna förordning eller föreskrift som meddelats med stöd därav
finns i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor. För brott mot 20 §
finns dock bestämmelser om ansvar i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

23
§ Talan mot beslut av statens
naturvårdsverk enligt 1 § tredje stycket föres hos regeringen genom besvär.
Talan mot naturvårdsverkels beslut enligt 20 § första stycket 2 föres hos
kammarrätten genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens
beslut varigenom avgjorts fråga om tUlstånd eller återkaUelse av tillstånd
enligt denna förordning föres hos kammarrätten genom besvär. Statens
naturvårdsverk får föra talan mot beslut som avses i detta stycke för att
tillvarataga allmänna intressen.

Mot annat beslut av
naturvårdsverket eller länsstyrelsen enligt denna förordning får talan ej
föras.

24
§ Sådant beslut av
länsstyrelsen som avses i 23 § andra stycket skall sändas tUl statens
naturvårdsverk och hälsovårdsnämnden.

25
§ Ytterligare föreskrifter för
tUlämpningen av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1975. Bestämmelserna i 8 och 13 §§ gäller
dock först från och med den 1 januari 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
H

Förslag
tm

Förordning
om ändring i miljöskyddskungörelsen (1969:388)

Härigenom
förordnas i fråga om miljöskyddskungörelsen (1969: 388) dels att 28 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i
kungörelsen skall införas en ny paragraf, 35 §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

28
Länsstyrelsen skall samråda med statens naturvårdsverk, innan länsstyrelsen
meddelar råd och anvisningar enligt 39 § miljöskyddslagen eller föreläggande
enligt 40 § miljöskyddslagen. Vad som sagts nu gäller ej, om saken är så
brådskande att samråd ej hinner ske.

Föreslagen
lydelse

§

Länsstyrelsen
skall samråda med statens naturvårdsverk, innan länsstyrelsen meddelar råd och
anvisningar enligt 39 § miljöskyddslagen eller föreläggande enligt 40 §
miljöskyddslagen. Samråd med naturvårdsverket skall också ske, innan
länsstyrelsen begär handräckning enligt 47 § tredje stycket nämnda lag, om det
kan befaras att kostnaden för handräckningen ej kan uttagas av den försumlige.
Vad som sagts nu gäller ej, om saken är så brådskande att samråd ej hinner
ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35 §

Har statlig myndighet sökt handräckning som avses i 47 §
miljöskyddslagen, får kostnaden för handräckningen på begäran av
utmätningsmannen förskjutas av allmänna medel.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVFALL

ökad återvinning - bättre omhändertagande

Del II

Skrotbilar

Betänkande
avgivet av arbetsgmppen för avfaUsfrågor

Jordbruksdepartementet
Ds Jo 1974:11 16 Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32

Innehåll

Sid.

Sammanfattning
................................................ 3

1
Inledning ....................................................... ..... 3

2
Nuvarande förhållanden .................................. 4

3
Vissa bestämmelser av betydelse
för bUskrotningsfrågan 6

4
Statskontorets förslag ................................... ... 12

4.1
Auktorisation av bUskrotare ........................... ... 12

4.2
Skrotningspremie ......................................... 15

5
Remissyttrandena .......................................... 18

6
Arbetsgruppens överväganden och
förslag ............. 25

7
Specialmotivering .......................................... 34

7.1
Förslaget tUl bilskrotningslag........................... ... 34

7.2
Förslaget tiU
bilskrotningsförordning.................. 38

7.3
Förslaget tiU förordning om
ändring i bilregisterkungörelsen (1972: 599) 40

Bilagor

Författningsförslag
..............................................

A
Bilskrotningslagen ........................................... .. 43

B
Bilskrotningsförordningen ................................... .. 47

'C
Bilregisterkungörelsen ..................................... 50

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 3

Sammanfattning

I
detla belänkande föreslår den av jordbruksministern särskilt tillsatta
arbetsgmppen för avfallsfrågor åtgärder för att få till stånd en effektivare
organisation för omhändertagande och skrotning av utrangerade personbilar.
Enligt förslaget införs auktorisation av bUskrotare. För alt en personbil skall
kunna avregistreras och ägaren därmed befrias från fortsatt skatteplikt kommer
normalt att krävas skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare.

För
att stimulera bilägarna att lämna in utrangerade personbilar till skrotning
föreslår gruppen vidare att ett skrotningspremiesystem införs. Enligt förslaget
skall en skrotningspremie på 500 kr. betalas ul lill ägaren i samband med att
bilen lämnas in till skrotning och avregislreras. Premiesyslemet föreslås
finansieras genom att en skrotningsavgift på 400 kr. tas ut för varje ny bU som
tillverkas i landet eller importeras. Avgifterna tillförs en särskild fond,
kallad bilskrotningsfonden, från vilken sedan premien betalas ut. Från fonden
skall också kunna ulgå bidrag till kommunerna för omhändertagande av bilvrak
som i dag finns övergivna t. ex. i naturen eller på illa skötta skrotupplag och
som inle omfattas av det nya premiesystemet, För att storleken av premie eller
avgift smidigt skall kunna anpassas tUl ändrade förhållanden i fråga om
nyregistrering eller ulskrotning av personbilar föreslås regeringen få bemyndigande
att fastställa beloppen för premie och avgift.

När
närmare erfarenheter av reformen vunnits kan det bli aktuellt alt utvidga
reformen till alt omfatta även andra fordonsslag än personbilar.

Reformen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1975. Bestämmelserna om
skrotningspremiesystemet skall dock gälla först fr. o. m. den 1 januari 1976.
För att motverka spekulativ lagring av skrotbUar i avvaktan på reformens
ikraftträdande föreslås att skrotningspremie enbart skall betalas ut
beträffande personbil som godkänts vid kontrollbesiktning efter den 31 december
1974.

1
Inledning

Frågor
om åtgärder för att få tUl stånd en effektivare organisation för
omhändertagande och skrotning av utrangerade bilar har under de senaste åren
behandlats i olika sammanhang. Den 20 november 1970 uppdrog regeringen åt
statskontoret att närmare utreda frågan om att införa ett avgiftssystem för
bilar i syfte att imderlätta omhändertagande och skrotning av bilvrak samt att
tUl regeringen inkomma med därav föranledda förslag. Statskontoret har den 30
juli 1971 avlämnat rapporten Auktoriserad bilskrotning.

Efter
remiss har yttranden över statskontorets förslag avgetts av riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, statens vägverk, statens trafiksäkerhets-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 4

verk,
bUregistemämnden, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket,
riksskatteverket, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, statens pris- och
kartellnämnd, näringsfrihetsombudsmannen, länsstyrelsernas organisationsnämnd,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Älvsborgs och Örebro lan,
bilskatteutredningen, AB Svensk Bilprovning, BUfragmentering AB, Föreningen
Jämskrotgrossisterna, Motorbranschens riksförbund. Motororganisationernas
samarbetsdelegation. Statskonsult AB, Svenska järn- och
metallskrothandlareföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges bilindustri-
och bilgrossistförening, Sveriges bilskrotares riksförbund och
Trafikförsäkringsföreningen. Gemensamt yttrande har avgetts av Motorbranschens
riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening.

2
Nuvarande förhållanden

Varje
år överges ett stort antal utrangerade bilar i naturen, vid vägar eller på
andra allmänna eller enskilda platser. Statskontoret uppger i sin rapport att 2
500 sådana bUar insamlades i Stockholms kommun år 1970. Övergivna bUvrak ger
upphov tUl olägenheter från bl. a. miljövårds- och trafiksäkerhetssynpunkter.
Betydande sådana olägenheter är också förknippade med vanskötta upplag av
skrotbilar. Totala antalet skrotbilsupplag i landet har uppskattals tUl mellan
2 000 och 3 000.

BUägare
får i regel vidkännas vissa kostnader för att få sin bil skrotad av en
bUskrotare. Om en utrangerad bil inte har värdefulla reservdelar som kan säljas
av bilskrotaren, får bilägaren normalt betala för att få bilen omhändertagen
för skrotning. Därjämte kan bilägare få vidkännas kostnader för transport av
bUen till en bUskrotare. Enligt vad statskontoret uppger i sin rapport
beräknar branschen skrotningskostnaden för en bil som helt saknar värdefuUa
reservdelar till normalt mellan 75 och 175 kr. Kostnaden kan emellertid variera
avsevärt beroende på bl. a. biltyp och lokala förhållanden. För att slippa
skrotningskostnaden överger många bUägare sina bilar t. ex. i naturen s. k.
privatskrotning. I en del faU vänder sig vidare bilägaren till företag som
erbjuder förmånligare viUkor än seriösa företag i branschen. Förutsättningen
för sådana erbjudanden är i regel att slutskrotnmg inte sker på godtagbart
sätt. Det förekommer dessutom att mottagna skrotbUar säljs för att användas på
nytt i trafiken.

Statskontoret
lämnar i sin utredning en översiktlig redogörelse för skrotbilsmarknadens
stmktur samt de ekonomiska och tekniska förhållanden som gäller inom
branschen. De företag som är verksamma på skrotbUsmarknaden kan indelas i
bUdelsparker, bUdemonterare, skrothandlare samt grossister. Bildelsparker och
bildemonterare bedriver rörelse med reservdelar. BUdemonteringsföretagen tar
själva ut reservdelar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 5

ur
bilvrak och lagrar för försäljning, medan bildelsparkerna i regel är ordnade
enligt självbetjäningsprincipen där köparen av bildelar själv får plocka dessa
ur vraken. Antalet bUdelsparker uppskattas till ca 1 000 och antalet
bildemonterare till ca 400. Branschorganisation för bildemon terarna är
Sveriges bUskrotares riksförbund. Bildelsparkerna saknar branschorganisation.
Skrothandlarna utvinner och bearbetar järn- och metallskrot ur bilvrak liksom
ur andra avfallsråvaror. Skrothandlarna är ca 400 till antalet.
Branschorganisation är Svenska järn- och metallskrothandlareföreningen.
Bilskrotets slutliga avnämare är järnverken. Enligt avtal tar dessa emot skrot
endast från de sju grossistföretag som är medlemmar i Föreningen
Jämskrotgrossisterna. Grossistföretagen som köper sitt skrot från
bildemonterare, bildelsparker och skrothandlare bedriver egen skrotning på ett
flertal ställen 1 landet.

Av
statskontorets redogörelse framgår att demontering och försäljning av
reservdelar samt av motorer m. m. i och för sig är lönsam. Att ställa i ordning
och frakta bort resterande vrak tUl slutskrotning sänker emellertid lönsamheten
eller gör rörelsen förlustbringande. De företagare som låter bilvraken bli
stående efter demontering eller på annat sätt håller osnygga upplag undandrar
sig kostnader som belastar mer seriösa konkiurrenter. Härigenom kan vissa
företag i skrotbranschen betala mer till alternativt ta mindre betalt av
bUägare som levererar utrangerade bUar. Sådana företag kan också hålla lägre
priser på reservdelar.

Slutskrotning
av bUvrak för försäljning av järnskrot är i och för sig lönsam under
förutsättning alt vraken preparerats på visst sätt och inle belastas med höga
kostnader för intransporter. De metoder som används för att bereda bilvrak till
jämråvara är pressning, klippning eller fragmentering. Pressning innebär att
bilen pressas ihop tUl ett paket, ca en meter långt, 20 cm högt och 4050 cm
brett. Klippning innebär att bilen placeras i en låda försedd med en
giljotinsax som klipper sönder bilen i relativt små delar. Fragmentering
innebär att bilvrak slås sönder av en hammarkvarn tUl knytnävsstora stycken. Av
transportekonomiska skäl brukar bilvrak före fragmentering tUlplattas till en
ca 30 cm hög skiva.

För
att demolera ett bUvrak genom fragmentering krävs i regel bort-tagiung av
motor, växellåda, däck, bensintank, säten, batteri och kylare. För klippning
krävs dessutom bortmontering av kromlister, kopparkablar, instmmentbräda,
ratt, stoppning i taken och glas, under det att bensintanken vid
klippningsaltemativet kan lämnas kvar. För pressning gäller samma krav som för
klippning med tUlägg alt i vissa fall hjulaxlarna skall tas bort. Beträffande
både klippning och pressning gäller atl en föregående bränning ger en
skrotprodukt av högre värde. Vid fragmentering äger bränning inte mm.

Enligt
statskontoret finns i Sverige ett tiotal skrotsaxar, ett hundratal pressar av
olika storlekar, ca 25 tUlplattningsmaskiner samt en fragmenteringsanläggning.
Den senare som drivs av Bilfragmentering AB i vilket

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 6

staten
genom Statsföretag AB är delägare startades år 1971 och svarar numera för en
mycket betydande del av bilskrotningen i landet.

Av
betydelse för förhållandena inom skrotbilsbranschen är del exportförbud som
gäller i fråga om järnskrot. Förbudet infördes år 1927 och föranleddes av
särskilda förhållanden på den europeiska skrolmark-naden vilka då ledde till en
mycket kraftig export från Sverige, Exportförbudet gällde ursprungligen endast
för en kortare tid men har sedan successivt förlängts. Frågan om exportförbudet
har under de senaste åren prövats bl. a. i riksdagen som år 1970 lämnade en
motion med krav på slopande av exportförbudet ulan åtgärd. Frågan har också
tagits upp av näringsfrihetsombudsmannen som år 1967 i skrivelse till chefen
för handelsdepartementet hemställde att frågan skulle tas upp lill prövning.
Skrivelsen har emellertid inle föranlett någon åtgärd. Nära samband med
exportförbudet har den konkurrensbegränsande samverkan som förekommer i fråga
om skrot och som innebär dels att järnverken sinsemellan träffat avtal om
prissättning och kvotering av stålskrot, dels att avtal träffats mellan
järnverken och skrolgrossisterna varigenom skrotleveranserna till järnverken
reglerats. Konkurrensbegränsningens effekter i pris- och straklurhänseende har
prövats av näringsfrihetsombudsmannen som i beslut i april 1971 inte fann
tillräckliga skäl föreligga att bringa frågan under dåvarande marknadsrådets
bedömning. Genom den reglering av marknaden som sålunda finns hålls det
inhemska skrotpriset på en lägre nivå än importpriset.

3
Vissa bestämmelser av betydelse för bilskrotningsfrågan

Om
samhällets möjUgheter att ingripa när fordon övergivits i naturen och på
allmänna platser finns bestämmelser i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon
i vissa fall (ändrad senast 1969: 728) (fordonsflyttnings-lagen),
naturvårdslagen (1964: 822, omtryckt 1972: 779 och ändrad senast 1974: 435)
och kommunala renhållningslagen (1970: 892, ändrad senast 1971: 949).

Enligt
2 § fordonsflyttningslagen finns möjlighet att i tre fall ingripa mot olämpligt
uppställda och övergivna fordon. För det första får flyttning ske av fordon
som utgör trafikfara eller betydande hinder i trafiken. För det andra får
fordon flyttas om det är uppstäUt i strid mot föreskrift om uppställning av
fordon så att renhållning, snöröjning eller annat arbete avsevärt försvåras.
Det tredje flyttningsfallet avser övergivna fordon, däribland bilvrak. I det
första fallet meddelar och verkställer polismyndigheten beslut om flyttningen.
I de två andra fallen meddelas beslut om flyttnmg av polismyndighet, om vägförvaltning
eller kommimal myndighet begär det. Flyttning utförs då av den som påkallat
beslutet. Fordonsvrak som flyttas skaU skrotas så snart det kan ske eUer
skaffas undan på annat sätt (4 §). Annat fordon som flyttas skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 7

ställas
upp i närheten av den plats där det anträffats. Om detla inle lämpligen kan ske
eller om fordonet är atl anse som övergivet, skall det föras tiU särskilt
anordnad uppställningsplats och förvaras där under vårdnadsplikt. För särskild
uppställningsplats svarar kommun, polismyndighet eller vägförvaltning. Om
ägare inte hämtar sill fordon inom viss tidsfrist, tillfaller det staten eller
kommunen (7 § första stycket). Beträffande fordonsvrak gäller enligt 7 § andra
stycket atl det när det flyttats omedelbart tillfaller staten eller kommunen.
Fordonsägaren är i princip skyldig att svara för flyttningskostnaderna och i
förekommande fall även för skrolningskostnaderna (8 §).

Enligt
4 § andra stycket kommunala renhållningslagen får kommun genom föreskrift i
lokal hälsovårdsordning utvidga det kommunala renhåUningsmonopolet till att
omfatta också utrangerade bilar.

I 23
§ naturvårdslagen föreskrivs att envar skall tillse alt han inle skräpar ned
utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas,
papper, avfall eller annat. Den som gjort sig skyldig till sådan nedskräpning
som avses i lagen kan dömas till böter eller fängelse (37 §). Hälsovårdsnämnden
kan vidare förelägga den som vållat nedskräpningen att ställa 1 ordning
platsen samt vidta behövliga förebyggande ålgärder för framtiden (24 §). EnUgt
39 § kan sådant föreläggande förenas med vite. I sista hand äger nämnden vidta
åtgärder på den försumliges bekostnad. Kan rättelse inte nås med hjälp av naturvårdslagen,
åligger det kommunen enligt 3 § kommunala renhållningslagen att återställa
platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena, platsens
belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga anspråk. Nu nämnda
bestämmelser rörande nedskräpning är tUl-lämpUga på bl. a. övergivna bilvrak.
Bestämmelserna har däremot inte ansetts tiUämpliga på sådana bUskrotupplag som
kan anses utgöra arbetsföretag. För sådana upplag kan i stället bestämmelserna
i 19 § naturvårdslagen till skydd för landskapsbilden bli tillämpliga. Enligt
dessa kan länsstyrelse förordna att visst slag av företag t. ex. upplag inte
får ulföras utan länsstyrelsens tillstånd inom visst område, där upplagen kan
antas väsentligt skada landskapsbilden. Även när tillståndstvång inte föreUgger
finns möjlighet att ingripa mot företag som väsentligt kan ändra landskapsbUden
(20 §).

Bestänunelser
som är tillämpliga i fråga om bUskrotupplag finns vidare i bl, a.
byggnadsstadgan (1959: 612, omtryckt 1972: 776 och ändrad senast 1974: 341),
miljöskyddslagen (1969: 387, omtryckt 1972: 782 och ändrad senast 1973: 927),
miljöskyddskungörelsen (1969: 388, ändrad senast 1972: 224), allmänna
ordningsstadgan (1956: 617, ändrad senast 1973:1178) och hälsovårdsstadgan
(1958:663, ändrad senast 1972: 675).

Byggnadsstadgans
5 kap. innehåller bestämmelser om byggande och byggnadslov. I fråga om upplag
föreskrivs att det ej får anordnas så att

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 g

det
orsakar brandfara eller risk för olycksfall, skymmer sikten för trafiken eller
närboende, vanpryder omgivningen eller eljest vållar olägenhet av betydelse (52
§). Upplag får ej inrättas utan byggnadslov (54 § 1 mom.). Före den 1 januari
1972 var dessa bestämmelser i princip tilllämpliga endast inom område med
fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser.
Skrotupplag som inrättades utanför planlagt område var således inte underkastat
krav på byggnadslov. Bestämmelserna gällde emellertid utanför sådant område i
fråga om uppförande av bl. a. industribyggnader. Fr. o. m. den 1 januari 1972
har bestämmelserna om byggnadslov utsträckts till att gälla i princip hela
landet (prop. 1971: 118, CU 1971: 26, rskr 1971: 309).

I 2
§ mUjöskyddskungörelsen föreskrivs att vissa typer av fabriker eller andra
inrättningar inte får anläggas utan tillstånd eller dispens enligt
miljöskyddslagen. I andra fall krävs att anmälan görs till länsstyrelse i god
tid innan verksamheten påbörjas. Skrotupplag och anläggning för skrothantering
hör till denna senare kategori (8 § kungörelsen). Anmälan bereder
länsstyrelsen, som är regional tillsynsmyndighet, tillfäUe att ingripa på sätt
som kan ske också mot pågående verksamhet med stöd av miljöskyddslagens
tillsynsregler. Enligt dessa kan länsstyrelsen eller statens naturvårdsverk som
är central tiUsynsmyndighet meddela råd och anvisningar för att motverka
olägenheter genom miljöfarlig verksamhet (39 §). I sådana faU då tillstånd
enligt lagen inte givits för verksamheten, kan länsstyrelsen vidare meddela
föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som är uppenbarligen
behövligt för att lagens bestämmelser skall efterlevas (40 §). Naturvårdsverket
kan hos koncessionsnämnden begära förbud mot sådan verksamhet som inte är lillållig
enligt lagen eller kräva föreskrifter om särskilda försiktighetsmått (41

§).

Enligt
2 § allmänna ordningsstadgan får allmän plats inom samhälle inte användas för
upplag utan tillstånd av polismyndighet (2 § ändrad senast 1972: 784).

I 62
§ hälsovårdsstadgan föreskrivs att upplag skall anordnas och skötas så att det
ej medför sanitär olägenhet.

Förordningen
(1949: 723) angående handel med skrot, lump och annat begagnat gods (skrothandelsförordningen)
är tillämplig på yrkesmässig handel med järn- och annat metallskrot och lump
samt begagnat gods av vissa slag, bl. a. mopeder, cyklar, kameror och smycken.
Till handeln hänförs även rörelse, i vilken förvärvat gods avyttras efter reparation,
nedsmältnmg eller mindre bearbetning (1 § ändrad 1963: 579). Förordnmgen är
dock inte tillämplig på handel med begagnade bUar eller bildelar.

I
förordningen skiljes i olika avseenden mellan fast handlande varmed förstås
den som för utövande av rörelsen innehar kontors- eller butikslokal eller
upplagsställe och uppköpare, dvs. annan person, som idkar rörelse (2 §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 9

För
rätt att idka handel enligt förordningen krävs särskUt tillstånd av
polismyndigheten i den ort, där rörelsen huvudsakligen bedrivs. TUlstånd kan
beviljas bolag eller ekonomisk förening samt enskild person, som gjort sig känd
för redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses lämplig. TUlstånd skall
omfatta visst eller vissa slag av gods (35 §§, 4 § ändrad senast 1968: 573 och
5 § ändrad 1963: 579).

Rörelse,
som bedrivs av bolag eller ekonomisk förening, skall ha av poUsmyndighet
godkänd föreståndare, vilken är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Såsom
ansvarig föreståndare får endast den godkännas som uppfyller villkoren för
tillstånd alt idka handel (6 § ändrad 1963: 579). Föreståndare skaU i fråga om
rörelsens skötsel anses såsom utövare av rörelsen (8 §).

Tillstånd
till handel samt godkännande av föreståndare kan återkallas, när anmärkningar
mot rörelsens skötsel eller mot vederbörandes lämplighet föranleder detla (9 §).

Fast
handlande får ej för rörelsens utövande eller för förvaring av gods använda
annat ställe än det, som blivit godkänt av polismyndigheten (10 §). Gods får
ej förvärvas från annan än den som är känd för handlanden eller hans personal
eller som kan legitimera sig på ett tillfredsställande sätt. Beträffande
person, som kan antas bedriva yrkesmässig handel med godset, är handlanden
dessutom skyldig att förvissa sig om alt vederbörande innehar tillstånd att
idka sådan handel (11 §).

I
bilregisterkungörelsen (1972: 599, omtryckt 1973: 765 och ändrad senast
1974:104) finns bestämmelser om registrering av motordrivna fordon, släpfordon
och terrängsläp i ett för landet gemensamt bilregister och om kontroU av sådana
fordon genom registret (1 §). Central regisl-reringsmyndighet är bilregistemämnden
och lokala registreringsmyndigheter är länsstyrelserna (2 §). Bil, varmed
förstås personbil, lastbil eller buss, får ej brukas utan att vara registrerad
(8 §). Undantag gäUer dock bl. a. för bil som används uteslutande inom inhägnat
område (9 §).

Anmäler
bUägare skriftligen tUl länsstyrelsen att han under viss tid inte kommer att bmka
bUen, avställes bilen (33, 34 §§). Avställning motsvarar närmast
reservregistrering som kunde ske enligt äldre bestämmelser. Ett avställt
fordon står dock kvar i registret men är inte skattepliktigt. En bil som är avställd
får bmkas endast inom inhägnat område och i vissa detaljerat angivna
undantagsfall t. ex. för färd kortaste lämpliga väg tUl eller från
besiktningsman (37, 40 och 47 §§). Beslut om avställning som sker på
bilägarens anmälan får ej meddelas för längre tid än sex månader. Efter ny
anmälan förlänges avställningstiden med högst sex månader åt gången (35 §).
Innan avställningstiden utgår, erinrar bilregisternämnden ägaren om dagen för avställningens
upphörande och om vad som skall iakttas för att bilen skall få bmkas (77 §).
Också för avställd bil gäller körförbud, om föreskriven kontrollbesiktning inte
sker.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 10

Övergår
registrerad bil till ny ägare skall den nye ägaren anmäla förvärvet till
länsstyrelsen. Vid köp är även förre ägaren skyldig göra sådan anmälan (51 §).
Är nye ägaren fysisk person skall anmälan innehålla bl. a. dennes namn, adress
och personnummer (52 §).

Enligt
59 § avregistreras fordon efter skriftlig anmälan av ägaren i följande fall: 1.
Ägaren visar att fordonet förstörts eUer att annan åtgärd vidtagits, som gör
sannolikt att fordonet ej mera kommer att bmkas i trafik. 2. Fordonet har
ändrats så att det ej längre är att hänföra till fordonsslag, för vUket registreringsplikt
föreligger. 3. Fordonet har registrerats i det militära fordonsregislret. 4.
Det visas att fordonet varaktigt utförts ur landet. 5. Fordonet har frånhänls
ägaren genom brott och ej anträffats inom två år därefter. Skrotningsintyg
torde vara det bevismedel som åberopas i de allra flesta fall vid avregistrering
enligt punkt 1.

Fordon
avregislreras även om anmälan ej gjorts, när länsstyrelsen får kännedom om att
omständighet som avses i punkt 1, 3, 4 eller 5 inträffat. Anmälan om avregistrering
av bU anses ej gjord i vederbörlig ordning, förrän registreringsskyltarna
lämnats in till länsstyrelsen (60 §).

Enligt
61 § skall bil avregistreras, om ägaren under fem år i följd inte kunnat
anträffas för uttagande av skatt för bilen.

Om
bil bmkas i strid med bestämmelsen om registrering eller avställning, döms
ägaren till böter (87 §). TUl samma straff döms den som i anmälan enligt
kungörelsen uppsåtiigen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om inte
gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken (89 §).

Bilregistret
förs av bilregistemämnden genom automatisk databehandling (70 §). Enligt 71 §
skall i bilregistret föras in de uppgifter som anges i bilaga till kungörelsen.
I annan bilaga anges den myndighet som svarar för att uppgift förs in i
registret. Bilregisternämnden upphör som särskUd myndighet vid utgången av juni
1975 och nämndens uppgifter tas därefter över av statens trafiksäkerhetsverk.

Enligt
1 § lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon (lagen ändrad senast
1973: 235) är ägare skyldig att ta och vidmakthålla trafikförsäkring dels på
motorfordon som är registrerat och som inte är avställt, dels på annat
motorfordon som bmkas i trafik. Försäkringsplikt föreligger således inte för
avställt motorfordon i annat fall än när det brukas i trafik. Den som
underlåter att fullgöra sin försäkringsplikt kan enligt 24 § dömas tiU böter. TiU
samma straff döms den som brukar motorfordon med kännedom om att föreskriven
försäkring inte finns. Enligt 25 § kan domstol i samband med ansvarstalan eller
i särskilt mål förelägga ägare att vid vUe fullgöra sin försäkringsplikt.

Enligt
1 § vägtrafikskatteförordningen (1973: 601) utgår vägtrafikskatt i form av
fordonsskatt och kilometerskatt. Fordonsskatt utgår för bl. a. motorfordon, om
fordonet är eller bör vara registrerat och inte är

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975:32 11

avställt.
Kilometerskatt utgår för skattepliktig bil som är inrättad för alt drivas med
annat drivmedel än bensin eller gasol (2 §). Enligt 3 och 4 §§ är länsstyrelsen
beskattningsmyndighet och riksskatteverket central förvaltningsmyndighet i
fråga om vägtrafikskatt.

Skattskyldig
för visst fordon ar vid varje tillfäUe den som är eller bör vara antecknad som
ägare av fordonet i bilregistret (7 §). Upphör skatteplikt för fordon under
tid för vilken fordonsskatt erlagts, återbetalas överskjutande skatt till den
som var upplagen i bilregistret som ägare av fordonet när skatteplikten
upphörde (15 §). Enligt 16 § är det förbjudet att bmka skattepliktigt fordon,
om skatt inte erlagts för det innevarande och det närmast föregående
skatteåret. Med skalteår avses en sammanhängande tid av tolv kalendermånader.
Enligt 18 § utgår kilometerskatt för den körsträcka som fordon tillryggalagt
under tid, då del varit kilo-meterskattepliktigt. Inle heller kilometerskallepliktigt
fordon får brukas, om skatten för innevarande och närmast föregående skatteår
inte betalats (21 §). För överträdelse av förbud att bmka fordon döms tUl böler
enligt 34 §.

Vägtrafikskatt
påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bUregisfret
utan att beslut meddelas av beskaltningsmyn-digheten (22 §).

Enligt
bUaga 1 till väglrafikskatteförordningen utgör fordonsskatten för personbil med
tjänstevikt som inte överstiger 900 kg 165 kr. per skatteår. För personbil med
tjänstevikt däröver uppgår skatten till 207 kr. i gmndbelopp och 42 kr. i
tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över 901 kg.

Enligt
10 § vägtrafikskattekungörelsen (1973: 776) påför bilregisternämnden för
beskattningsmyndighetens räkning fordonsskatt och kilometerskatt och
verkställer uppbörd av sådan skatt. Vad i uppbördsförordningen (1953: 272)
sägs om bl. a. indrivning av skatt skall i tillämpliga delar gälla
fordonsskatt och kilometerskatt. För sådan skatt får införsel enligt införsellagen
(1968: 621) äga mm (28 § vägtrafikskattekungörelsen).

Enligt
1 § förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon (1 § ändrad
senast 1973: 885) skall omsättningsskatt erläggas till staten för vissa
skattepliktiga motorfordon bl. a. personbilar. För personbilar som tillverkas i
landet eller hit införs av registrerad importör inträder skattskyldighet för
tillverkaren resp. importören, när fordonet levereras tUl köpare eller uttas
från rörelsen utan samband med försäljning (2 och 3 §§, ändrade senast 1973:
986). I nu angivna fall är riksskatteverket beskattningsmyndighet (5 §, ändrad
senast 1973: 986). Om personbU förs in i landet av annan än registrerad
importör, erläggs skatten till tullmyndighet och tullagen (1973: 670) är tiUämplig
i fråga om skatten (2 § andra stycket förordningen).

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 12

4
Statskontorets förslag 4.1 Auktorisation av bUskrotare

Enligt
statskontoret är bilskrotupplag som ett led i kommersiell verksamhet med
utrangerade bUar ett större miljöproblem än enskilda bilar som överges i
naturen, på allmän plats eller på privat tomtmark. Man bör därför i första hand
ingripa mot sådant kommersiellt omhändertagande av utrangerade bUar som sker i
former som inte uppfyller rimliga krav från samhällets sida. Olägenheterna med privalskrotning
bör emellertid inte underskattas. Statskontoret anser att miljömässigt
betingade åtgärder mot Hla skötta bilskrotupplag också kan höja
trafiksäkerheten och försvåra kriminell verksamhet med utrangerade bilar. Från
skrotupplag kan nämligen bUdelar och bilar återföras tUl trafiken trots att de
är tekniskt sett uttjänta. Vidare förekommer enligt statskontoret hop-montering
av stulna bilar och krockskadade bilar varvid de förra övertar de senares identitet.

Åtgärder
som riktar sig mot skrotupplagen kan öka allmänhetens benägenhet till
privatskrotning. Det är därför enligt statskontoret fördelaktigt om man kan
samordna lösningen av båda problemen. Statskontoret anser att skrotningsintyget
kan utnyttjas för en sådan lösning. Statskontoret föreslår att kravet på
skrotningsintyg skärps genom att för avregistrering endast får godtas intyg
som är utfärdat av bilskrotare som erhållit offentlig auktorisation. Bilägaren
torde enligt statskontorets uppfattning i princip vara skyldig att betala
försäkring och skatt för ett fordon så länge detta står kvar i registret. Så
länge skrotningsintyg inte företetts kommer således ägarens skyldighet att
hålla fordonet försäkrat och skattat att bestå. Eftersom engångskostnaden för slulskrotning
hos auktoriserad bilskrotare är lägre än de återkommande utgifterna för försäkring
och skatt, kommer enligt statskontoret praktiskt taget alla bilägare att
föredra att lämna bilen tUl sådan bUskrotare, när den inte längre kan
repareras.

För
att erhålla auktorisation bör bilskrotare enligt statskontorets förslag ha
dels tUlstånd enligt skrothandelsförordningen att bedriva fast handel med
utrangerade bUar (skrotbilar och demonteringsobjekt), dels byggnadslov enligt
byggnadsstadgan dels ock dispens enligt miljöskyddskungörelsen. Vad gäller
byggnadslov anser statskontoret att sådant lov alltid skall finnas i fråga om bilskrotarens
upplag. Enligt miljöskyddskungörelsen hör skrotupplag och anläggning för
skrothantering till den kategori inrättningar för vilka endast föreskrivits
anmälningsskyldighet. Enligt statskontoret bör nuvarande bestämmelser skärpas
genom att kravet på anmälan ändras till krav på tillstånd eller dispens.
Enligt statskontoret bör bUskrotare för att erhålla auktorisation ha fått
åtminstone dispens efter prövning av länsstyrelsen, även om anläggning eller
upplag uppförts, innan skyldighet att söka tillstånd införts. Stats-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 13

kontoret
förutsätter att naturvårdsverket kommer att ange de generella vUlkor som skall
åtfölja dispensbeslut rörande verksamhet med skrotbilar. Naturvårdsverket bör
därvid bl. a. pröva lämpligheten av att sådan verksamhet hålls avskild från
annan skrothantering genom stängsel, plank eller på annat tydligt sätt.

Enligt
statskontorets förslag bör vissa ytterligare villkor för auktorisation av bilskrotare
ställas upp. När auktorisation skall beviljas, bör sökanden sålunda antingen
ha egen anläggning för bearbetning av utrangerade bilar till stålskrot eller
ha avtal med ett företag som har sådan anläggning. Vidare bör sökanden ha
avtal med kommunen eller entreprenör angående uppsamling och borttransport av
avfall, t. ex. olja. Aukto-risationsbeslut bör enligt statskontoret kunna
förenas med föreskrifter. Det högsta antal oskrotade bilar som samtidigt får
finnas på området bör sålunda fastställas. Vidare bör föreskrivas att bilskrotaren
skall vara skyldig att inom viss region hämta bilvrak, oavsett var dessa finns
inom regionen eller i vUket skick de befinner sig. Länsstyrelsen och auktorisa-tionssökande
bilskrotare bör i samråd dra upp gränserna för denna region. Därjämte föreslås
att ett visst garantibelopp skall kunna krävas av bilskrotaren. Beloppet skall
kunna tas i anspråk för att ställa i ordning bilskrotningsområdet för den
händelse verksamheten upphör utan att företaget fullgjort denna skyldighet.
Beloppets storlek bör fastställas av den auktorisalionsbeviljande myndigheten.

Länsstyrelsen
bör enligt statskontoret bevilja auktorisation av bilskrotare. Ansökan om auktorisation
skall innehålla erforderliga uppgifter om tUlstånd enligt skrothandelsförordningen,
byggnadslov och dispens enligt miljöskyddskungörelsen. Statskontoret framhåller
att länsstyrelsen vid sin bedömning av en ansökan om auktorisation inte bör
pröva behovet av den ifrågavarande verksamheten ur branschmässig eller konsumentsynpunkt.
Inte heller bör andra rent affärsmässiga bedömningsgrunder användas. Auktorisationssystemet
bör således inte bli en etableringskontroll som förhindrar uppkomsten av
konkurrerande företag. När länsstyrelsen beviljar auktorisation skall den
auktoriserade bilskrotarens firmanamn och nummer anmälas till bilregistret. Auktorisation
bör enligt förslaget beviljas tills vidare och bör kunna bil föremål för
förnyad prövning om förhållanden på vilka auktorisationen bygger ändras.

Enligt
statskontoret innebär det föreslagna auktorisationssystemet ingen reell
förändring av konkurrenssUuationen inom bilskrotningsbranschen vad gäller bUskrotare
som blir auktoriserade. Liksom tidigare kommer service- och priserbjudanden att
vara avgörande konkurrensfaktorer. En risk är emellertid att auktoriserade bilskrotare
i praktiken kan få något av lägesmonopol på gmnd av att kostnaderna för intransport
av skrotbU tiU närmaste konkurrent är höga. Det är sannolikt bara i större
städer som bUägaren lätt kan nå flera auktoriserade bilskrotare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 14

Det
är därför enligt statskontorets uppfattning inte uteslutet att sådana
monopolsituationer missbmkas så att auktoriserad bilskrotare begär oskäligt
höga priser för intransport och skrotning. Man kan enligt statskontoret inte
heller bortse från risken av avtal i konkurrensbegränsande syfte. Auktoriserade
bUskrotares priser bör fortlöpande övervakas av statens pris- och kartellnämnd.
Sådan övervakning underlättas enligt förslaget, om bUskrotarna ålägges att ange
på skrolningsintyget det pris som bilägaren betalt för intransport och slutskrotnmg.

De
olägenheter från konkurrenssynpunkt som monopolprissättning och
prisöverenskommelser föranleder kan enligt statskontoret tämligen lätt
undanröjas genom ett aktivt kommunalt agerande. Kommuner har enligt
statskontorets uppfattning goda möjligheter att konkurrera genom att bilda
kommunala bUskrotningsföretag, Kommunerna har ofla redan lämplig mark för
mottagning och beredning för slutskrotning av utrangerade bilar i anslutning
till kommunala avstjälpningsplatser. Att starta bilskrotningsverksamhet i den
begränsade mening att specialistföretag konlrakteras för bortforsling och
slutskrotning är enligt statskontoret skäligen okomplicerat ur såväl personal-
som investeringssynpunkt.

Att
marknadssituationen framdeles kraftigt förändras för bilskrotare som inte
auktoriseras är enligt statskontoret ett syfte med auktorisationssystemet. Den
fortsatta verksamheten för inte auktoriserade företag omöjliggörs emellertid
inte helt. Uppköpare av utrangerade bilar kan sedan de tagit lill vara
användbara reservdelar låta auktoriserad bilskrotare ta hand om återstoden av
bilvraken och därigenom erhålla skrotningsintyg för avregistrering. Under fömtsättning
att skrotbil registrerats på uppköparen blir denne skyldig betala skatt och
försäkring för bilen. För att slippa dessa utgifter kommer uppköparen enligt
statskontoret att avställa bilen i registret. Statskontoret förutsätter att
länsstyrelsen inle kommer att medge uppköpare av utrangerade bilar förlängd avställning
i registret när första sexmånadersperioden löpt ut. Besvären med äganderättsöverlåtelse
och avställning kommer sannolikt alt minska lönsamheten för uppköpare som inte
är auktoriserad. Denne måste konkurrera med den auktoriserade skrotaren som
också antas ha intresse av och kapacitet att själv demontera bilar och
försälja reservdelar. Auktorisationssystemet kommer därför enligt
statskontorets bedömning att väsentligt reducera antalet bildelsparker och bUdemonteringsföretag
av mindre seriös natur. Därigenom minskar också fömtsättningarna för rent kriminell
verksamhet varigenom utrangerade bilar åter förs ut på marknaden och in i
trafiken. Statskontoret anser emellertid att det är rimligt att ge de
skrotningsföretag som i dagsläget inte uppfyller fordringarna för auktorisation
viss tid för nödvändig omställning.

I
fråga om auktorisationssystemet finner statskontoret slutiigen att det finns
vissa möjligheter för bilägare att trots allt undandra sig skyldigheten att i
vederbörlig ordning ombesörja slutskrotning. Den bilägare som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 15

privatskrolat
sin bU men som i anmälan liU bilregistret uppger sig ha sålt bilen till en
fingerad person blir nämligen fri från försäkrings- och skattskyldighet. För
att motverka sådana förfaranden föreslår statskontoret att bilägare som uppger
sig ha sålt sitt fordon till oidentifierbar person skall vara skyldig att
erlägga 300 kr. i skrotningsavgift till naturvårdsverket. Ett liknande problem
erbjuder enligt statskontorets uppfattning stöldanmälda bUar som inte kommer lill
rätta. I sinom tid uppträder den stulna bilen som ett inte identifierbart
utrangerat fordon vars slutskrotning samhället tvingas ombesörja. I valet
mellan att låta skrotningskostnaden drabba den enskilde bilägaren eller det
allmänna förordar statskontoret det förra alternativet. Därför föreslås att
också för sådana bilar skall erläggas en avgift på 300 kr., innan avregistrering
får ske. En sådan ordning kan enligt statskontoret vidare avhålla bilägare från
falsk stöldanmälan i syfte att undgå kostnader för slutskrotning.

4.2
Skrotningspremie

Oaktat
statskontoret anser att ett genomförande av det föreslagna auktorisationssystemet
är en tiUräcklig åtgärd för att komma till rätta med bilvraksproblemet, lägger
statskontoret med hänsyn till innehållet i utredningsdirektiven fram förslag
till ett premie- och avgiftssystem enligt vilket bUägare genom skrotningspremie
skall stimuleras alt låta skrota utrangerad bil på elt sätt som kan godtas från
samhällets sida. Förslaget innebär alt premiesystemet knyts samman med auktorisationssystemet
genom att skrotnmgspremie kommer alt betalas ut endast om utrangerad bil
lämnas till auktoriserad bUskrotare. Premien bör kompensera bilägaren för
kostnader i samband med intransport och skrotning samt därutöver ge visst
överskott. Med beaktande av skrotningskostnaderna borde en eventuell skrolningspremie
uppgå till 300 kr. enligt statskontoret. Endast i ytterst ogynnsamma fall
kommer en sådan premie inle att läcka den enskilde bilägarens samtliga
skrotningskostnader.

Även
om bilägare i glesbygdsregioner sannolikt vidkänns större kostnader för
intransport än bilägare i tälortsregioner, bör skrotningspremien enligt
statskontoret tUls vidare inle differentieras regionalt. Statskontoret
föreslår att ett system med skrotningspremie tills vidare endast skall omfatta
personbilar med hänsyn till att del I huvudsak är skrotningen av sådana bilar
som föranleder ölägenheter från miljövårdssynpunkt. Naturvårdsverket bör
emellertid med utgångspunkt från framtida erfarenheter av skrotningspremiesystemet
la ställning till humvida också andra fordonstyper bör omfattas av systemet.

När
det gäller administrationen av skrotningspremiesystemet framhåller
statskontoret att det nya bUregistret är väl lämpat att utnyttjas också för
rutinmässig dataadministration av skrotningspremien. Enligt statskontoret
skall fömtsättningen för utbetalning av skrotningspremie vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 16

att
personbilen återfinns i det nya centrala bilregistret, att tidigare omtalat skrolningsintyg
beträffande bUen ingivits till länsstyrelsen samt alt vederbörliga avgifter och
skatt erlagts för bUen.

Införandet
av ett premiesystem medför enUgl statskontoret vissa spekulationsmöjligheter.
Vissa bUägare kan förväntas uppskjuta skrotningen av sina utrangerade bilar i avvaktan
på att skrotningspremiesystemet genomförts. Det är också sannolikt att vissa
företagare försöker hamstra skrotbilar i större skala under perioden som
föregår skrotningspremiesystemet. Denna uppskjutna skrotning skulle enligt
statskontoret kunna få allvarliga följder för skrotbranschen. För alt minska
möjligheterna till spekulation föreslås en övergångsbestämmelse av innebörd
att skrotningspremie under det första året då systemet är i kraft utbetalas
enbart för bil som godkänts vid kontrollbesiktning under föregående år eller
senare. Marknadsmekanismen kommer att gradvis höja värdet på utrangerade bilar
under perioden närmast före premiesystemets införande. Det är realistiskt att
räkna med att inflödet av bUar till skrotning minskar under samma period och
att skrotningen når en topp de första månaderna efter reformens genomförande.
En motvägande faktor kan dock tänkas vara att bilskrotare som söker auktorisation
genomför utrensningar av gamla bilvrakslager dels för att uppfylla myndigheternas
krav på resp. skrotgårdar, dels för att förbereda för inflödet av skrotbl-lar
under det första året.

I
fråga om finansieringen av skrotningspremiesystemet utgår statskontoret från
1963 års trafikpolitiska beslut enligt vUket varje trafikgren i detta fall
bilismen i princip skall svara för sina kostnader. Statskontoret föreslår
således att bilismen årligen belastas med ett belopp som motsvarar under varje
år utbetalda skrotnirigspremier. För den enskUde bilägaren innebär förslaget
att denne betalar elt slags pant fortsättningsvis kallad skrotningsavgift
som återfås vid utskrotningen. Avgiften kan tas ut antingen som engångsavgift
vid första skattedebiteringen för bilen eller som en årlig avgift i samband med
den årliga bilskatten. Statskontoret anser att båda lösningarna är
administrativt enkla.

Statskontoret
framhåller att prognoser beträffande skrotningsavgifter blir mer tillförlitiiga
vid alternativet med årliga avgifter, eftersom effekten av
konjunkturfluktuationer i nyinköp inte slår igenom tillnärmelsevis så kraftigt
som vid alternativet med engångsavgift. Ä andra sidan är både nyinköp och
skrotning föremål för fluktuationer som jämnar ut varandra. När nyinköpen
minskar, minskar också skrotningarna. Under hela 1960-talet har sålunda
nettoökningen av personbilsbeståndet varit ca 100 000 fordon/år.

Statskontoret
har övervägt de två altemativen med avseende på marknadseffekter inom
bilbranschen och rättviseaspekter mellan olika kategorier och generationer
bilägare. Skrotningsavgiftens återverkan på nyinköp och på prisutvecklingen
inom marknaden för begagnade bilar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 17

förefaller
enligt statskontoret vara i det närmaste försumbar. Man kan inte heller finna
att endera alternativet leder till orimliga ekonomiska omfördelningar meUan
bilägare under fömtsättning att vid alternativet med årlig avgift antalet
inbetalningar maximeras till tolv för varje bil. I bedömningen av denna fråga
har avseende fästs vid vUket alternativ som skapar störst flexibUitet. Det är
enligt statskontoret uppenbart att förändringar i fråga om såväl
skrotningspremiens storlek som avgiftsuttaget måste göras på längre sikt. Bl.
a. kommer penningvärdeutvecklingen och destmktionsteknologins utveckUng att
nödvändiggöra sådana förändringar.

Avgiftens
storlek antingen den är av engångskaraktär eller årlig -bör bestämmas
med utgångspunkt från en skrotningsprognos. Då underlaget för sådana prognoser
i allmänhet är ganska bräckligt förordar statskontoret att man fastställer ett
belopp som avses gälla tills vidare och som med god marginal täcker beräknade
utlägg för skrotningspremier. Vid indikationer på kommande väsentliga
förändringar i skrotningsfrekvensen kan detta belopp ändras.

Statskontoret
har undersökt de ekonomiska konsekvenserna av sex olika avgiftsalternativ,
nämligen engångsavgifter på 300 kr., 250 kr. och 200 kr. samt årliga avgifter
på 25 kr., 22 kr. och 20 kr. Det visar sig att sådana beräkningar är ytterst
känsliga för olika prognoser rörande bilskrotningen. Vidare framgår att
engångsavgift på 300 kr. skulle ge ett kraftigt betalningsöverskott i samtliga
prognosfall. En engångsavgift på 250 kr. resp. årliga avgifter på 25 kr.
förefaller med god marginal täcka kostnaderna för skrotningspremien. Ärliga
avgifter på 22 kr. tycks med viss marginal täcka dessa kostnader, medan årliga
avgifter på 20 kr. resp. en engångsavgift på 200 kr. inte ger full kostiladstäckning.

Sannolikt
kommer enligt statskontoret en viss förskjutning av ulskrotning att ske så att
en större mängd bUar skrotas det första året systemet är i bruk. En betydande
marginal första året synes därför motiverad. Mot bakgrund av de resonemang och
siffror som framlagts förordar statskontoret att man väljer alternativet årlig
skrotningsavgift för finansiering av skrotningspremiesystemet och att avgiften
fastställs lUl 25 kr. att gäUa tills vidare. Skyldigheten att erlägga årliga
skrotningsavgifter föreslås upphöra när tolv avgifter erlagts för bilen. Skrolningsavgiften
bör Inbetalas samtidigt som bilskatten. Enligt statskontoret bör det ankomma
på trafiksäkerhetsverket, från vars anslag skrotningspremier bör utbetalas, att
vid behov väcka förslag om förändring av skrotningsavgiftens storlek.

Såsom
inledningsvis i detta avsnitt antytts anser statskontoret att det föreslagna auktorisationssystemet
ensamt är tillräckligt för att lösa bUskrotningsfrågan. Den ytterligare
betydelse som skrotningspremiesystemet skulle få för frågans lösning kan
enligt statskontoret inte motivera att en ny pålaga i form av skrotningsavgift
läggs på allmänheten.

17
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 18

5
Remissyttrandena

Det
övervägande flertalet remissinstanser godtar i princip statskontorets förslag
att auktorisation av bilskrotare införs och att avregistrering av personbU inle
skall kunna ske, om inte skrolningsintyg utfärdat av auktoriserad bilskrotare
uppvisas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och rikspolisstyrelsen anser alt
undantag i vissa fall kan behöva göras från regeln att skrotning genom
auktoriserad bilskrotare skall vara förutsättning för avregistrering.

Flera
remissinstanser som är positiva till förslaget förklarar att auktorisationssystemet
inte räcker för att lösa hela bilvraksproblemet och alt det därför kan behöva
kompletteras med andra ålgärder. Länsstyrelsen i Malmöhus län tar i detta
sammanhang i likhet med några andra remissinstanser upp frågan om befintliga
bilskrotupplag som inte kan antas söka auktorisation och där verksamheten inte
kommer att fortsätta. Det finns då stor risk för att bilvraken blir kvar i
många mindre skrotupplag. Det är enligt länsstyrelsen ofrånkomligt att denna
fråga klarläggs. Också Svenska kommunförbundet, som i och för sig tillstyrker auktorisationssystemet,
förklarar att det inte är tillräckligt. Enligt förbundet kommer kostnaderna
för intransport och avlämning av utrangerade fordon till auktoriserad bilskrotare
av många alt anses som så höga att man hellre lämnar fordonen på allmän plats
eller i naturen vilket kommer att leda till stora kostnader för kommunerna.
Även kostnader för utredningar rörande ägare till övergivet fordon,
identifiering av fordonet, utredning huruvida fordonet stulits, kostnader för
bärgning, städning m. m. kan uppgå till betydande belopp som i sista hand
måste bestridas av samhäUet. Påföljden att få betala skatt och försäkring
torde enligt förbundet inte heller förhindra, att fordonet olagligt lämnas i naturen
av den som inle känner tillräckligt ansvar i detta hänseende och kanske också
saknar utmätningsbara tUlgångar.

Riksrevisionsverket
förklarar att auktorisationssystemet bygger på förutsättningen att
auktoriserade bUskrotare är villiga att etablera sig i landets alla delar. Det
är dock tveksamt om det i utpräglade glesbygder finns underlag för dylika
anläggningar. Den enskilde bilägaren kan därför komma att drabbas av relativt
höga kostnader för transport av fordonet till närmaste anläggning.
Riksrevisionsverket föreslår därför att man närmare överväger alt låta
kommunernas ansvar enligt den nya kommunala renhållningslagen utökas till att
omfatta även bilskrotningsområdet. Varje kommun skulle vara skyldig att svara
för att det inom kommunen finns tillgång antingen till auktoriserad bUskrotare
eller till kommunal mottagningsplals. Också kommunen skulle då kunna utfärda
skrotningsintyg. Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelsernas organisationsnämnd
som förklarar alt en övergång till det av statskontoret föreslagna systemet
ställer krav på en långtgående omstrukturering och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 19

sanering
av bilskrotningsbranschen. Då en rationell och ändamålsenlig
skrotningshantering dessutom förutsätter tämligen stora enheter och betydande
kapitalinsatser är det enligt nämnden knappast realistiskt att annat än på lång
sikt få lill stånd en lösning i enlighet med statskontorets förslag. Det är
tveksamt om ett system på rent kommersiell basis är lämpligt för mera glest
befolkade delar av landet. Nämnden anser därför att statskontoret underskattat
de svårigheter som är förenade med att bygga upp ett ändamålsenligt och
landsomfattande system för bilskrotning. Bl. a. borde frågan om ett ökat
samhälleligt engagemang närmare undersökts. Detta är befogat bl. a. mot
bakgrund av kommunernas ansvar i dag för renhållningen.

Principiella invändningar
mot det föreslagna auktorisationssystemet framförs av
näringsfrihetsombudsmannen som pekar på auktorisatio-nens konkurrensbegränsande
verkningar och riskerna därav från konsumentsynpunkt. Han framhåller att
statsmakterna tidigare genomgående ställt sig negativa tiU krav på auktorisation
om inte särskilda skäl funnits. Sådana skäl har varit t. ex.
säkerhetssynpunkter eller sociala, sanitära eller polisiära skäl. Risk
föreligger i detla fall för att de auktoriserade bUskrotarna får något av ett
lägesmonopol, som kan missbrukas med orimligt höga priser för intransport och
skrotning samt ogynnsamma servicevillkor som följd. Ett genomförande av
utredningens förslag om auktorisering i förening med krav på garantibelopp
skulle i hög grad försvåra eller i många fall omöjliggöra verksamheten för bUskrotningsföretag
som inte blev auktoriserade. Förslaget kan därför också få negativa
konsekvenser från konsumentsynpunkt med hänsyn till den ekonomiska betydelse
handeln med begagnade bildelar har. EnUgt näringsfrihetsombudsmannen är det
osannolikt att införandet av ytterligare en reglering ovanpå de redan
befintliga kommer att få åsyftad effekt och kunna genomföras utan ytterligare
personalkrävande åtgärder från samhällets sida. En lösning av skrotbilsproblemet
måste sökas efter andra linjer. Det alternativa förslaget om ett skrotningspremiesystem
utgör inte heller en godtagbar lösning. Del bör ankomma på samhället alt göra
det möjligt för bilägare att göra sig av med en skrotfärdig bil. Det kommunala
renhållningsmonopolet bör kunna utvidgas tiU att omfatta även skrotbilar. Om
man vill främja miljöskyddssyfiet bör avlämnandet till skrotning för den
enskilde i princip vara kostnadsfritt. För atl motverka tendensen att överge
skrotfärdiga bilar bör därför som en huvudregel gälla att kommunerna utan
särskild avgift omhändertar sådana skrotbilar som ej genom ägarens egen försorg
överlåtes till skrotningsföretag. Kommunens kostnader för omhändertagandet bör
enligt näringsfrihetsombudsmannen täckas genom den kommunala beskattningen.

Behovet
av auktorisation ifrågasätts av Svenska järn- och metallskrothandlareföreningen
som anser att gällande regler i och för sig är till-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 20

räckliga
för att komma till rätta med bilskrotningsproblemet. Föreningen förklarar att
skrotningen till övervägande dels utförs av s.k. fasta handlare vilka erhållit
tillstånd av polismyndighet och vilka redan är skyldiga att ställa sig tiU
efterrättelse de föreskrifter myndigheterna meddelar med hänsyn till hälso- och
miljövården. Det synes därför enligt föreningen inte stå något att vinna med
att förse dessa handlare med något slag av auktorisation.

I
flera remissyttranden berörs frågan om de närmare villkoren för auktorisation.
Naturvårdsverket uttalar sin tveksamhet när det gäller förslaget till ändring
av miljöskyddslagstiftningen. Om en ändring skulle göras bör den gälla hela
skrothanteringen med hänsyn till att ett nära samband råder mellan bilskrotning
och annan skrothantering. Trafiksäkerhetsverket menar alt de transportproblem
som uppstår i glesbygder och då främst i Norrlands inland inte tillräckligt
beaktats. EnUgt verket kommer de uppställda auktorisationskraven att medföra
att auktoriserade skrotningsföretag endast kommer att etableras i mera tätt befolkade
områden i Norrlands kustland. Transportkostnaderna från glesbygderna kan
därvid komma att bli betydande. För att en tätortskoncentration av de
auktoriserade bilskrotningsföretagen skall motverkas bör därför kraven på auktorisation
vara mindre stränga i vissa glesbygdsområden. Också riksrevisionsverket pekar
på de problem som de höga transportkostnaderna i glesbygderna medför.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att det inte synes vara möjligt att föreskriva skyldighet
att söka byggnadslov i fråga om upplag som tUl-kommit innan byggnadslovsplikt
för upplaget infördes. Samma bedömning görs också av länsstyrelsen i Örebro
län. Länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län uttalar att anledning
torde saknas att göra skillnad mellan bilskrotning och annan skrothantering.
Det kan därför ifrågasättas om inte dispens enligt 2 § miljöskyddskungörelsen
bör gälla för all skrotverksamhet av viss omfattning och inte enbart för
bilskrotning. Länsstyrelsen i Örebro län som stöder utredningens förslag om sådan
ändring i mUjöskyddskungörelsen att dispens erfordras för anläggande av bilskrotningsanläggning
anser det dock tveksamt om en sådan lagändring kan ges retroaktiv verkan för
tidigare anlagda upplag. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är en ändring av
miljöskyddslagstiftningen i och för sig inte nödvändig eftersom redan gällande
bestämmelser ger möjlighet att ingripa mot både befintliga och nytillkommande
anläggningar. Länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län ställer sig båda
tveksamma till förslaget om garantibelopp. Andra former av garantiförbindelser
torde vara till fyllest och ur företagsekonomiska synpunkter mera gynnsamma.
Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Uppsala län anser också att
garantibeloppet kan ersättas av borgen för motsvarande belopp.

Att
länsstyrelsen skall vara auktorisationsbeviljande myndighet tUl-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 21

styrks
av de remissmyndigheter som yttrat sig i frågan med undantag av
rikspolisstyrelsen som föreslår att polismyndighet skall vara auktorisa-tionsmyndighet.
Ur tillståndssökandenas synpunkt anges detia vara en enklare, snabbare och
billigare lösning. Vid sin prövning av ansökan om tillstånd tUl handel enligt skrothandelsförordningen
har polismyndighet tillgång till alla fakta som är av betydelse för auktorisationsfrågan.
Prövningen härav torde ej heller behöva medföra vare sig nämnvärd extra
arbetsbelastning eller svårigheter för polismyndigheterna. Riksrevisionsverket
anser att statskontoret underskattat samordningsproblemen när det gäller de
myndigheter som berörs av tillståndsgivning och inspektionsverksamhet och att
ett konkret förslag till lösning av detta problem saknas. Svenska
kommunförbundet framhåller att länsstyrelserna bör samråda med kommunerna vid
beslut om auktorisation.

Statskontorets
förslag att kommunerna skulle starta egna bUskrotningsföretag kritiseras av
pris- och kartellnämnden och 'länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen
uttrycker tveksamhet när det gäller kommunens möjligheter att effektivt
undanröja negativa effekter av monopol och prisöverenskommelser.
Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
förklarar att man allvarligt avråder från elt sådant kommunalt engagemang i
skrotbranschen som statskontoret anvisar för att motverka monopolprissättning.

Frågan om auktorisationssystemets
inverkan på förhållandena inom bilskrotningsbranschen berörs i flera yttranden.
Naturvårdsverket anser att det är väsentligt att de auktoriserade företagen
blir bärkraftiga och att det bl. a. skapas garantier för att materialtillflödet
blir tillräckligt. Det bör därför vid auktorisationen krävas en allsidig
bedömning av ekonomiska och andra förutsättningar att etablera bUskrotningsföretag.
Riksrevisionsverket framhåller däremot att auktorisationen inte får bli en etableringskontroll
och att länsstyrelserna därför inte får företa någon behovsprövning av
verksamheten. Med hänsyn till negativa effekter av tidigare auktorisationssystem
inom olika områden bör denna princip enligt verket uttryckllngen tas In i
lagtexten. Också Motorbranscheris riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
betonar att auktorisationen inte får innebära en etableringskontroll utan
endast bör säkerställa att företagen uppfyller den standard som ur allmän
synpunkt redan krävs. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Järnskrotgrossisterna
som framhåller att auktoriseringen borde bli mera liberal än vad statskontoret
anger så att ett från konkurrenssynpunkt tUlfredsställande antal skrotföretag
kommer att vara behöriga att utfärda skrotningsintyg.

Vad
gäller frågan om prisövervakning av de auktoriserade skrothandlarna förklarar
sig pris- och kartellnämnden beredd att inom ramen för sin instruktion och
tillgängliga resurser utarbeta system för övervakning av prissättningen på
bilskrotning. Om ett system med prisövervakning

s. 22 Kontrollera mot PDF

skall
uppnå avsedd effekt fordras emellertid enligt nämndens uppfattning att
undersökningsresultaten av myndigheterna i påkallade fall kan omsättas i mer
direkt verkande åtgärder. Nämnden anser således alt ett auktoriserat företag
som fortlöpande tillämpar priser som klart överstiger de priser som jämförbara
företag tillämpar skall kunna fråntas sin auktorisation av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Uppsala iän anser att en maximitaxa bör fastställas. Inom ramen
för denna kan konkurrensför-håUandena bidra tUl att priserna pressas. I de fall
lägesmonopol uppstår behöver kunderna inte betala oskäliga priser.

I
några yttranden diskuteras det närmare förfarandet när det gäller bl. a.
skrotningsintygen. Riksåklagaren ifrågasätter om man inte för att försvåra
förfalskning bör standardisera intygsblanketterna samt föreskriva att bilskrotaren
på fordonets besiktningsinstrument skall intyga att skrotning skett samt
därefter skicka instrumentet till länsstyrelsen. Genom sistnämnda föreskrift
skulle man få en viss garanti för att det är rätt fordon som skrotas och att
skrotningen sker med ägarens samtycke. Motororganisationernas samarbetsdelegation
anser att skrotningsintyg skall innehålla uppgift om den kostnad som
skrotningen kräver och att de auktoriserade skrothandlarna skall sända intygen
direkt till länsstyrelserna. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör bilägaren
inte behöva avvakta att slutskrotning skett innan skrotningsintyg utfärdas. För
att motverka skatte- och försäkringsskulder för fordon och stimulera till att
skrotningsintyg anskaffas föreslår Bilfragmentering AB att centrala bilregistret
spärrar nyregistrering av fordon på person eller firma, som häftar i sådana
skulder intUl dessa betalts.

Statskontorets
förslag att bilägare vars bil stöldanmälls och inle återfunnits skall vara
skyldig att betala en skrotningsavgift på 300 kr. innan bilen kan
avregistreras, möter mycket starka invändningar från ett stort antal
remissinstanser. Denna del av bilvraksproblemet bör enligt naturvårdsverkets
mening bli föremål för ytterligare utredning. Också förslaget att bilägare som
uppger sig ha sålt sitt fordon till oidentifierbar person skall vara skyldig
erlägga 300 kr. i skrotningsavgift avstyrks i allmänhet av de remissinstanser
som tar upp frågan. Naturvårdsverket samt länsstyrelserna i Uppsala och Örebro
län ställer sig emellertid positiva till förslaget.

Statskontorets
bedömning att det är överflödigt att komplettera auktorisationssystemet med
ett skrotningspremiesystem delas i huvudsak av riksåklagaren, vägverket,
bilregisternämnden, riksskatteverket, försäkringsinspektionen,
naturvårdsverket, pris- och kartellnämnden, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Malmöhus, Älvsborgs och Örebro län, Bilfragmentering AB,
Motororganisationernas samarbetsdelegation, Motorbranschens riksförbund samt
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening.

För
ett kombinerat auktorisations- och premiesystem uttalar sig riks-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:32 23

polisstyrelsen, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, Föreningen Järnskrotgrossisterna, Statskonsult AB, Svenska bilskrotares
riksförbund och Svenska kommunförbundet.

Bilskatteutredningen och Trafikförsäkringsföreningen anser
sig inte kunna ta ställning till frågan huruvida auktorisationssystemet bör kompletteras
med ett skrotningspremiesystem.

De
remissinstanser som avstyrker del av statskontoret utformade skrotningspremiesystemet
ansluter sig i regel tUl bedömningen att det föreslagna auktorisationssystemet
kommer att vara tillräckligt för att komma till rätta med bilvraksproblemet. I
några fall anser man dock att frågan kan behöva prövas ytterligare.
Bilregisternämnden anser det inte helt klarlagt alt enbart det föreslagna auktorisationssystemet
kommer att leda till en acceptabel slutskrotning av fordonen. Detta förslag bör
dock genomföras som elt första steg och på försök. Om det senare visar sig alt
åtgärderna inte är tillräckliga kan det redovisade premiesystemet med kort
varsel införas. Försäkringsinspektionen anser att man genom auktorisationssystemet
och genom en konsekvent tiUämpning av gällande lagar i huvudsak bör komma lUl
rätta med bUvraksproblemet. Det torde dock inte helt elimineras då en stor del
av bilvraken överges av mindre ansvarsmedvetna personer som sannolikt varken
betalat skatt eller försäkring. Dessa personer torde dock ej heller stimuleras
av det av statskontoret skisserade premiesyslemet med inbyggd fiskalisk
kontroll men däremot möjligtvis om en .skrotningspremie utbetalades direkt av skrolningsföretaget
utan sådan kontroll eller om fri bilskrotning vid auktoriserade
skrotningsförelag erbjöds. En principlösning med direkt avräkning mellan bil-
och skrolhandeln förtjänar därför enligt inspektionen alt närmare övervägas.

De
remissyttranden som förordar ett premiesystem tvivlar i allmänhet på att auktorisationssystemet
kommer att bli effektivt utan ekonomisk stimulans för bilägarna. Rikspolisstyrelsen
framhåller att det f. n. är ett stort antal bilägare som inte fullgör sina
skyldigheter i fråga om bUskatt och bilförsäkring och alt det finns grundad
anledning anta att detta också blir fallet i fortsättningen. Eftersom flertalet
torde sakna utmätningsbara tillgångar blir följden bl. a. att staten måsle
betala skrotningen av fordonet. Länsstyrelsens organisationsnämnd anser att auklorisations-förfarandet
inte blir effektivt om man inte samtidigt inför någon form av
skrotningspremier. Det förhållandet att skatte- och försäkringsplikt fortsätter
att gälla för fordonet torde långt ifrån aUtid medföra att man väljer att lämna
bUen för skrotning och ta de därmed förenade kostnaderna som i varje fall i
glest befolkade områden med hänsyn till intransportkostnaderna kan bli
kännbara nog. Systemet behöver därför kombineras med någon form av
skrotningspremier. Liknande synpunkter framförs av Statskonsult AB, Föreningen
Järnskrotgrossisterna och Sveriges bilskrotares riksförbund, som anser alt ett
ekonomiskt incitament

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 24

bör
tillkomma. Svenska järn- och metallskrothandlareföreningen säger sig inte ha
något att erinra mot systemet med skrotningspremie. Riksrevisionsverket
förklarar att auktorisations- och premiesystemet är överlägset från bl. a.
trafiksäkerhetssynpunkt. Premien kommer i slutet av bilens livslängd att
representera en relativt stor del av bUens totala värde. Premien blir därför
ett betydelsefullt incitament och påskyndar skrotning av bilar som sannolikt ofta
representerar betydande Irafikris-ker.

Svenska
kommunförbundet som anser alt auktorisationssystemet inte kommer att leda till
en definitiv lösning av bilvraksfrågan framhåller att det måsle kompletteras
med ett premiesystem. Därigenom skulle också ägare av fordon med lågt eller
intet värde stimuleras alt avlämna fordonet på ett för samhället acceptabelt
sätt. Statskontorets förslag kommer enligt kommunförbundet inte att leda tUl
någon definitiv lösning av bUvraksproblemet. I vart fall kommer det att lämna
betydande reslproblem som kommunerna får lösa och bekosta. Ett för kommunerna
och samhället acceptabelt system bör syfta tiU att problemet elimineras utan
kostnader för det allmänna. Denna effekt kan knappast nås om man inte är beredd
godta ett system med en i förväg inbetald skrotningspremie som animerar till
laga skrotning och som samtidigt fungerar som ett garantibelopp för
uppkommande kostnader. Det av kommunförbundet förordade systemet innebär att
inbetalningen av skrotningspremier kommer att snabbt skapa en fond av
betydande storlek. Detta förhållande bör föranleda att avkastningen av fonden
skall kunna begagnas för alt bestrida de kostnader som till dess det nya
systemet får fuU effekt uppstår för samhället tiU följd av olagligt avlämnade bUvrak
eller övergivna bilskrolupplag.

Flera
remissinstanser framför synpunkter på frågan om utformningen av elt avgifts-
eller premiesystem. Rikspolisstyrelsen finner den enklaste konstruktionen av
ett avgiftssystem vara, att staten svarar för kostnaderna för bilskrotning och
kompenserar sig för detta genom alt varje år ta ut motsvarande belopp genom
höjning av bilskatten.

Föreningen
Järnskrotgrossisterna ifrågasätter om inte det ekonomiska incitamentet skulle
bil ännu starkare om skrotningspremien betalades ut kontant redan vid bUens
avlämnande till skrotningsföretaget i stället för att skickas på posten någon
lid senare.

AB
Svensk Bilprovning anser att inbetalning av skrotningsavgift bör ske maximalt
sex gånger och med 50 kr. per gång. Bolaget ifrågasätter om den föreslagna
avgiftsnivån och dess fördelning över tiden ger intäkter som motsvarar de
utbetalda skrotningspremierna. Bolaget föreslår en bestämmelse om att
skrotningspremien reduceras med 1/6 för varje gång/år avgift ej hunnit erläggas.
En sådan regel synes motiverad även av det skälet att relativt nya bilar
representerar ett högre skrotnings-värde än äldre fordon. Bolaget framhåller
vidare att elt premiesystem

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 25

inte
bör begränsas tUl enbart personbUar utan kunna omfatta även lastbilar och
bussar. Statskonsult AB anser beträffande finansieringsfrågan alt det finns
flera argument som talar för en engångsavgift. Endast den som sköter sin bil
och sålunda får den att vara användbar under minst 12 år får vid ett system med
årlig avgift betala full avgift. Den som i stället sköter bilen dåligt eller
kör slarvigt får en lägre avgift men sanuna premie. Genom att en engångsavgift
följer bilen under dess livslängd kommer avgiften vid varje försäljning att
diskonteras med utgångspunkt från fordonets allmänna tillstånd och beräknade
återstående livslängd. Varje ägare belastas sålunda med en kostnad som står i
proportion till bilens värde i övrigt. Svenska kommunförbundet anser också alt
skrotningsavgiften bör erläggas som ett engångsbelopp och föreslår att detta
sker i samband med köp av nytt fordon. Riksrevisionsverket förklarar att de
faktorer som ligger bakom bestämningen av avgiftens storlek är bristfälligt
redovisade. Enligt verket talar bl. a. en enklare administration för
engångsavgifter i stället för årliga avgifter.

6
Arbetsgruppens överväganden och förslag

Såsom
statskontoret och praktiskt taget samtliga remissinstanser funnit är nuvarande
förhållanden i fråga om skrotning av utrangerade bilar i hög grad otillfredsställande.
Förekomsten av vanskötta skrotbilsupplag och av bilvrak som övergivits i
naturen eller på allmänna platser medför allvarliga olägenheter främst från
natur- och miljövårdssynpunkt men också från trafiksäkerhetssynpunkt. Enligt
arbetsgruppens mening är det påkallat alt nu vidta särskilda åtgärder för att
förebygga och avhjälpa dessa olägenheter.

Arbetsgruppen
anser i likhet med flertalet remissinstanser att det i sådant hänseende är en
både lämplig och angelägen åtgärd att införa ett auktorisationssystem i
huvudsaklig överensstämmelse med vad statskontoret föreslagit. Systemet bör
utformas så att det inte i nämnvärd mån blir till förfång for näringsfrihets-
och konsumentintressena. Auktorisationssystemet kommer inte bara att avsevärt
förbättra förhållandena inom bilskrotningsbranschen utan också att motverka
privatskrotning av utrangerade bilar, I motsats till statskontoret och
flertalet remissinstanser anser emellertid arbetsgruppen att införande av auktorisationssystemet
inle är en tillräcklig åtgärd för att lösa bilskrotningsfrågan i hela dess
vidd. På goda grunder kan nämligen antas att privatskrotning kommer att ske i
en omfattning som inte kan godtas även efter det auktorisationssystemet
genomförts. Arbetsgmppen instämmer därför med de remissinstanser bl. a.
rikspolisstyrelsen, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd
och Kommunförbundet som anser att auktorisationssystemet bör kompletteras med
ett skrotningspremiesystem av det slag som statskontoret utrett i sin rapport.
En skrotningspremie

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 26

är
enligt arbetsgruppens mening nödvändig som stimulans för atl alla bilägare
skall lämna sin utrangerade bU till auktoriserad bilskrotare. Först därigenom
kommer problemet med privatskrotningen att elimineras. Ett ytterligare skäl
för att införa ett skrotningspremiesystem är att de tillgångar som skapas genom
skrotningsavgifterna lämpligen kan användas också till att bestrida en del av
kommunemas kostnader för att ordna slutskrotning av sådana bUvrak som privatskrotats
före reformens genomförande eller som finns i upplag som nedlagts eller av
miljövårdsskäl bör nedläggas men där innehavaren inte kan förmås att forsla
bort vraken.

Såsom
statskontoret framhållit är det i huvudsak utrangerade personbilar som orsakat
nuvarande ölägenheter. Bl. a. mot bakgrund härav biträder arbetsgruppen
statskontorets förslag att ifrågavarande reform från staten inte bör omfatta
andra fordon än personbilar. Frågan om alt utvidga reformen till andra fordon
bör prövas först när närmare erfarenheter av reformen erhållits.

Det auktorisationssystem
som bör införas bör som statskontoret föreslagit bygga på skrotningsintyget. Gmndprincipen
i systemet bör sålunda vara att auktoriserade bUskrotare har ensamrätt att
utfärda skrotningsintyg. Principen bör i enlighet med statskontorets förslag
förverkligas genom att den ordningen tillskapas att endast skrolningsintyg som
utfärdas av bilskrotare som är auktoriserad godtas för att avregistrera
personbil på grund av skrotning. För att bli effektivt förutsätter auktorisationssystemet
att nuvarande möjligheter att hålla personbil avställd begränsas. Med hänsyn
härtill föreslår arbetsgruppen att gällande bestämmelser om avställning ändras
så att förlängning av avställning efter den första sexmånadersperioden
försvåras. Nu berörda förslag föranleder således ändringar i bUregislerkungörelsen.

Den
kommande auktorisationsprövningen bör enligt arbetsgruppens mening inte syfta
till etableringskontroll av bilskrotare i den meningen att auktorisation enbart
beviljas företag som anses behövliga. Såsom påpekats under remissbehandlingen
är handeln med begagnade bildelar betydelsefull för konsumenterna. För att
denna handel inte skall försvåras bör villkoren för auktorisation vara sådana
att inte bara företag som sysslar med slutskrotning utan också företag som
sysslar med demontering av bildelar kan erhålla auktorisation. Auktorisation
skall självfaUet meddelas oavsett om bilskrotnbgsverksamheten bedrivs av fysisk
eller juridisk person.

I
likhet med statskontoret och flertalet remissinstanser anser arbetsgruppen att
auktorisationsprövningen bör ligga hos länsstyrelsen.

Vad
gäller den närmare utformningen av villkoren för auktorisation kan
arbetsgruppen i huvudsak ansluta sig till statskontorets förslag. Som villkor
för att erhålla auktorisation bör sålunda uppställas i första hand att bilskrotaren
har tillstånd till fast handel enligt skrothandelsförord-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 27

ningen.
Därigenom skapas så långt det är möjligt garanti för att auktorisation enbart
ges till företagare som är kända för att sköta verksamheten med redbarhet och ordenllighet.
Vidare bör krävas att bUskrotaren innehar byggnadslov enligt byggnadsstadgan,
tillstånd enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen eller dispens enligt
sistnämnda lag, om sådant lov, tillstånd eller dispens erfordras för upplag,
byggnad eller annan anläggning som hör till verksamheten. Statskontorets
förslag att med retroaktiv verkan införa skyldighet att söka byggnadslov och
tillstånd enligt miljöskyddslagen i fråga om befintiiga anläggningar bör
sålunda inte följas.

Elt ytterligare krav som
samhället enligt arbetsgruppens uppfattning har anledning ställa på den som
vill bli auktoriserad är att de bilar som omhändertas verkligen blir slutskrotade.
BUskrotare med egen maskinell anläggning för omvandling av skrotbU tiU
metallskrot synes ha lättast att uppfylla etl sådant krav. Men då såsom nyss
anförts demonteringsföretag också bör kunna auktoriseras bör krav på maskinell
anläggning inle gälla oinskränkt. Om det med hänsyn till avtal mellan bildemonterare
och auktoriserad bilskrotare med maskinell anläggning eller på annat sätt kan
anses säkerställt att av demonteraren mottagna skrotbilar kommer alt bil slutskrotade,
skall auktorisation kunna beviljas demonteraren.

I auktorisationsärende bör
länsstyrelsen enligt arbetsgruppens uppfattning inhämta yttrande från kommun
och polismyndighet. Om den utredning som förebringas i sådant ärende ger
anledning till antagande att skrothandelstillstånd bör omprövas eller att
sökanden handlar i strid med vad som åligger honom i fråga om verksamheten
enligt gällande lagstiftning om bebyggelse, naturvård eller miljövård, bör auktorisation
enligt arbetsgmppens mening kunna vägras. Ett tänkbart fall då dylikt
åsidosättande bör föranleda att auktorisation vägras, är det fall att sökanden
inle efterkommit föreläggande som meddelats av tillsynsmyndighet. Auktorisation
bör vidare vägras den som är omyndig eller i konkurstillstånd. Skulle
auktoriserad bilskrotare inte längre uppfylla auktorisationskraven bör
självfallet auktorisationen kunna återkallas.

Arbetsgmppen kan i
huvudsak godta vad statskontoret föreslagit i fråga om föreskrifter som skall
kunna meddelas i samband med auktorisation. Länsstyrelsen bör sålunda kunna
föreskriva att bilskrotare skall vara skyldig att avhämta skrotbUar inom visst
närmare angivet område. Självfallet skall han ha rätt att få betalt för
transport och skrotning. Vad gäller den föreslagna föreskriften om skyldighet
att inbetala ett visst belopp som garanti för att skrotningsplatsen ställes i
ordning i händelse verksamheten upphör, anser arbetsgmppen i likhet med flera
remissinstanser att det är tillräckligt om auktoriserad bUskrotare avkrävs
godtagbar säkerhet för att erforderliga åtgärder kommer att utföras. Antalet
skrotbilar som hålles i lager jämte rörelsens omfattning i övrigt bör inverka
vid fastställandet av storleken på säkerheten. Arbetsgruppen stal-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 28

ler
sig tveksam tUl förslaget att föreskrift om ett högsta antal skrotbilar som får
finnas i upplag skall kunna meddelas. En sådan föreskrift torde vara svår att
tillämpa i fråga om kommersiell verksamhet. Då fördelarna med föreskriften inte
heller synes vara särskilt stora, bör förslaget i den delen inte genomföras.

Förmånen
av auktorisation bör medföra vissa skyldigheter i förhållande till bilskrotare
som inte är auktoriserad. Den auktoriserade bilskrotaren bör S'dlunda vara
skyldig att ta emot skrotbU som lämnas vid hans anläggning, om begärd avgift
för omhändertagandet samtidigt erläggs. Annars skulle det i vissa fall kunna
bli svårigheter för bilägare att bli av med skrotbUar. Det framgår av
statskontorets utredning att bilar som tjänat ut av ålder eller skador i vissa
fall återförts till trafiken och att krockskadade bilar fått låna sin identitet
tUl stulna bilar. För att höja trafiksäkerheten och motverka dylik brottslig
verksamhet bör enligt arbetsgruppens mening införas förbud för den som innehar
auktorisation att överlåta avregistrerad skrotbil till annan än auktoriserad bilskrotare.
Om särskUda skäl föreligger, bör länsstyrelsen kunna medge undantag från
förbudet.

Frågan
om åtgärder för att motverka eventuella olägenheter från konsumentsynpunkt av
att bilskrotare som blir auktoriserad i vissa fall kan få lokalt monopol på
bilskrotning har tagits upp av statskontoret och flera remissinstanser.
Statskontoret föreslår i sådant hänseende prisövervakning och igångsättande av
kommunal bUskrotningsverksamhet. Statskontoret framhåller vidare att
prisövervakningen sannolikt kan göras både enkel och billig, om avgift för
skrotning och eventuell transport tas upp i skrotningsintyget och databehandlas
samtidigt med övriga uppgifter i intyget. Utöver prisövervakning torde det
också vara nödvändigt att undersöka andra förhållanden som kan påverkas av att
konkurrensen begränsas eller bortfaller.

Enligt
arbetsgruppens mening bör frågan i första hand lösas genom att överläggningar
tas upp med branschen angående riktpriser för transport och skrotning av
utrangerade personbilar. Skulle prisutvecklingen ändå bli alltför ogynnsam för
konsumenterna, bör regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äga
meddela föreskrift om prisstopp. Som pris- och kartellnämnden förklarat i sitt
remissyttrande faller övervakning av priser och konkurrensförhållanden inom bUskrotningsbran-schen
inom ramen för nämndens verksamhetsområde. Med stöd av lagen (1956: 245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden torde nämnden
kunna avkräva bilskrotare de uppgifter som krävs för ifrågavarande övervakning.
Om övervakningen skall ske genom bearbetning av uppgifter i skrotningsintyg,
bör nämnden medverka vid utformningen av formulär tUl sådana intyg.

Arbetsgruppen
anser att frågan om kommunal bUskrotningsverksamhet bör bedömas i samband med
spörsmålet om auktorisationssystemets

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 29

verkningar
för landets glesbygder, främst Norrlands inland. Enligt trafiksäkerhetsverket
och riksrevisionsverket kommer företag som får auktorisation att vara
etablerade i de mera tätt befolkade områdena av Norrlands kustland.
Transportkostnaderna kommer därför att bli betydande för den bilägare i
inlandet som vill lämna sin bil till ett auktoriserat företag. Kommunförbundet
befarar att den enskildes kostnader för skrotning i vissa fall blir så stora
att det fmns risk för privatskrotning. Riksrevisionsverket föreslår att varje
kommun skall vara skyldig att svara för att det finns en kommunal
mottagningsplats för utrangerade bilar i de fall det mte finns någon
auktoriserad bUskrotare i kommunen. Kommunen skall då vara behörig att utfärda
skrotningsintyg. Även om man inte kan bortse från de farhågor som uttalats
rörande auktorisationssystemets verkningar för bUägarna i glesbygdsområdena,
är det enligt arbetsgruppens mening rimligt att anta att transportkostnadernas
negativa verkningar kommer att starkt begränsas genom införande av skrotnmgspremien.
Det finns dock anledning ta fasta på riksrevisionsverkets förslag att kommun
skall kunna anordna mottagningsplats för skrotbilar. Kommunerna bör emeUertid
inte åläggas att inrätta sådana mottagningsplatser. Om det inte finns
auktoriserat bUskrotningsföretag på rimligt avstånd för kommunens invånare, bör
det ligga i kommunens eget intresse att ordna med uppsamling av utrangerade
bilar. Uppsamling kan t. ex. ske i anslutning till befintlig
avstjälpningsplats. Kommunen kan avtala med auktoriserad bUskrotare om
hämtning av mottagna skrotbilar.

Kommunens
kostnader för omhändertagande och transport bör självfallet täckas av en
avgift som betalas av bilägaren. Personbil som lämnas till kommunal
mottagningsplats bör enligt arbetsgruppens mening kunna avregistreras utan
dröjsmål. Därför föreslås att kommun som inrättat upplag eller annat
mottagningsställe för skrotbilar får befogenhet att utfärda skrolningsintyg.
Kommun som nu avses bör vara skyldig alt iaktta de bestämmelser som gäller för
auktoriserade bUskrotare.

I
fråga om skrotningsmtyg bör gäUa att auktoriserad bilskrotare skall vara
skyldig utfärda sådant intyg, när han mottar skrotbil. En förutsättning för
denna skyldighet bör dock vara att bilen finns i bUregistret. Endast i sådant
fall är det nämligen meningsfullt att utfärda Intyget. Skrolningsintyget bör
utfärdas på formulär. Huvudansvaret för utformningen av sådant formulär bör
enligt arbetsgruppen vila på trafiksäkerhetsverket. Som statskontoret funnit
behövs det särskilda åtgärder för att förebygga att skrolningsintyg
förfalskas. I sådant hänseende föreslår arbetsgruppen att rätten att
underteckna skrotningsintyg förbehålles bestämda personer om vUka uppgift finns
hos länsstyrelsen. Varje intyg måste före avregistrering granskas bl. a. i
fråga om namnunderskriften, och länsstyrelsen får endast godta intyg som
undertecknats av behörig person. I fråga om juridisk person som erhållit auktorisation
bör firmateckna-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 30

ren
inte automatiskt ha behörighet att skriva under skrotningsintyg. Sådan
behörighet bör i stället tillkomma den person som enligt skrothandelsförordningen
är godkänd som föreståndare för rörelsen. Av praktiska skäl bör länsstyrelsen
på ansökan av auktoriserad bilskrotare kunna besluta att ifrågavarande
behörighet skall tillkomma anställd person som är känd för redbarhet och
ordentlighet. Beträffande kommun som inrättar mottagningsställe för skrotbUar
bör behörighet att skriva under skrolningsintyg tillkomma den eller de personer
kommunen anmäler till länsstyrelsen.

Enligt
arbetsgruppens mening bör trafiksäkerhetsverket upprätta förteckning över
auktoriserade bilskrotare, kommuner som inrättat mottagningsställe och
personer som är behöriga att underteckna skrolningsintyg. Förteckningen och meddelande
om ändringar däri skaU lämnas till varje länsstyrelse. För att förteckningen skaU
kunna hållas aktuell bör föreskrifter meddelas om anmälningsskyldighet i fråga
om förhållanden som kan inverka på behörigheten att utfärda skrotningsintyg.

Statskontoret
uppehåller sig i sin rapport ganska utförligt vid de möjligheter som finns att
undkomma kravet på skrolningsintyg genom att orikligt anmäla att bilen stulits
eller överlåtits. I syfte att motverka sådana förfaranden föreslås en
skrotningsavgift på 300 kronor som skall erläggas både av den som uppger att
bilen stulits och den som anmäler att bilen överlåtits till person som
sedermera visar sig vara oidentifierbar. Förslaget har mött kraftig kritik
under remissbehandlingen. Arbetsgruppen anser i likhet med ett stort antal
remissinstanser att det måste anses stötande att belasta en bilägare som fått
sin bU stulen med en kostnad på 300 kronor. Eftersom det inte finns laglig
skyldighet för säljare av bil att förvissa sig om identiteten hos köparen,
torde man inte heller kunna ålägga den som sålt en personbil till oidentifierbar
person att betala en avgift på 300 kronor. Med hänsyn till skrotningspremien
torde risken för att bilägarna skall försöka slingra sig undan skrotningsskyldigheten
vara ganska liten. Det bör i sammanhanget framhållas att det enligt 89 §
bilregisterkungörelsen är straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet lämna
orikliga uppgifter i anmälan till bilregistret.

För
att få till stånd den bästa tänkbara lösningen av bilvraksproblemet bör det nu
redovisade auktorisationssystemet som inledningsvis framhållits kompletteras
med ett skrotningspremiesystem. De båda systemen knyts samman genom alt skrolningspremie
föreslås utgå endast för personbil som avregislrerats på grund av
skrotningsintyg som utfärdats av auktoriserad skrotare eller av kommun som
inrättat mottagningsställe för skrotbilar. Utbetalning av premie bör kunna ske
genom automatisk databehandling i samband med avregistreringen.
Skrotningspremie bör tillfalla den som i bilregistret står antecknad som ägare
av personbil, när den avregistreras. Arbetsgruppen anser att premiebeloppet bör
fastställas med beaktande av alt premien skall vara elt verkningsfullt incita-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 31

ment
för bilägare som slår i begrepp att skrota sin bil att lämna bilen tiU
auktoriserad bilskrotare. Premien bör därför ge bilägaren ett ordentligt
överskott sedan kostnaderna för skrotningen betalts. Ett premiebelopp på 300
kronor såsom statskontoret föreslagit måste anses för lågt. I dagens läge
torde enligt arbetsgruppens mening 500 kronor utgöra ett lämpligare
premiebelopp. Ett införande av skrotningspremier kommer med all sannolikhet att
föranleda spekulativ lagring av skrotbilar i avvaktan på reformens
ikraftträdande, om inte såsom föreslås i det följande särskilda
övergångsbestämmelser i motverkande syfte meddelas.

Enligt
statskontorets förslag skall utbetalning av skrotningspremie inte få ske, i
fall vederbörliga skatter och avgifter inte betalts för den aktuella bilen.
Enligt arbetsgruppens mening talar rättviseskäl för att den bUägare som inle
fullgjort sina skyldigheter i fråga om bUskatten inle skall tillgodoföras
premien förrän skatten betalts. Innan utbetalning av premien sker, bör
länsstyrelsen därför avräkna vad som kan utestå obetalt av fordonsskatt eller kUometerskatt
enligt väglrafikskatteförordningen. Avräkningen bör gäUa i fråga om skatt som
påförts inte bara för det löpande skatleåret utan också för det närmast
föregående året. Enligt arbetsgruppen bör avräkning ske oavsett om
skattskyldigheten åvilar tidigare ägare. Annars vore det möjligt för bilägare
som resterar med bilskatt alt tillskansa sig en oavkortad premie genom
skenöverlåtelse omedelbart före avregistreringen.

Vad
gäller finansieringen av skrotningspremierna bör som statskontoret framhållit
kostnaderna för skrotningspremierna belasta bilismen så att elt belopp i stort
motsvarande utbetalda skrotningspremier årligen tas ut i form av
skrotningsavgifter. I fråga om avgiftsuttag har statskontoret redovisat två
huvudalternativ, nämligen engångsavgift eller årliga avgifter. Lika med
statskontoret anser arbetsgruppen att båda alternativen kan accepteras med
hänsyn lill marknadseffekter inom bilbranschen och rättviseaspekter mellan
olika kategorier bilägare. Statskontoret har förordat alternativet med årliga
avgifter som betalas av varje bUägare samtidigt som fordonsskatten betalas.
Därvid har statskontoret ansett att årliga avgifter medger större flexibUitet
i avgiftsuttaget och pekat på att penningvärdeutvecklingen och destmktionsteknologins
utveckling kommer att nödvändiggöra ändringar i storleken på både skrolningspremie
och skrotningsavgift. Enligt arbetsgruppens mening ger~utlag genom engångsavgift
tillräckliga möjligheter att anpassa uttaget till ändrade förhållanden.
Arbetsgruppen anser i likhet med Statskonsult AB att det finns flera skäl som
talar för engångsavgift. En sådan avgift följer en bil under hela dess
livslängd och vid varje försäljning av bilen kommer såsom Statskonsult AB
uppgett avgiften att diskonteras och den nya ägaren belastas med en kostnad
som står i proportion tUl bilens värde i övrigt. Engångsavgiften kan vidare
som Kommunförbundet pekat på tas ut på nya bilar hos bilförsäljningsföretagen.
Dessutom är engångsavgift

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 32

som
riksrevisionsverket framhävt enklare att administrera. Arbetsgruppen föreslår
alltså alt skrotningspremiesystemet skall finansieras med engångsavgifter.
Avgiften bör tas ut på nya bilar och belasta produktionen respektive importen
av personbUar. Producenten respektive importören blir alltså skyldig att
erlägga skrotningsavgift. Avgiftsuttaget kan samordnas med uttag av
omsättningsskatt för personbil enligt förordningen (1956: 545) om
omsättningsskatt på motorfordon. Om skrotningsavgiften utgår i de fall
omsättningsskatt skall erläggas, behövs inga särskilda regler för uppbörd av
avgiften utan en hänvisning till bestämmelserna i nämnda förordning torde vara
tillräcklig.

Influtna
skrotningsavgifter bör enligt arbetsgruppen föras till en särskUd fond som
benämns bilskrotningsfonden. Denna bör förvaltas av kammarkollegiet. Ur
fondmedlen bör såsom inledningsvis antyddes kommunerna kunna erhålla bidrag för
att ta bort övergivna bilvrak eller upplag av bilvrak som utgör olägenhet från
miljö- eller naturvårdssynpunki.

För
att kunna ta ställning till hur stor skrotningsavgift som behöver tas ut har
arbetsgruppen gjort vissa beräkningar med utgångspunkt i de prognoser rörande
nyregistrering och skrotning av personbUar som Industrins utredningsinstitut
redovisat i publikationen Bilprognos 1972 1985. Beträffande dessa prognoser
finns tre olika alternativ, nämligen ett huvudalternativ samt ett lågt och ett
högt prognosalternativ. Från institutet har inhämtats att det låga
prognosalternativet f. n. synes vara det mest realistiska. För år 1975 innebär
detta att 238 000 personbilar nyre-gistreras medan 149 000 skrotas. Med en
skrotningsavgift på 500 kronor uppgår bilskrotningsfondens intäkter till 119 miljoner
och med den föreslagna premien på 500 kronor blir fondens utgifter 75
miljoner. Ett överskott på 44 miljoner uppkommer således. Ett ungefär lika
stort överskott uppkommer därefter årligen fram till och med år 1980. För år
1985 blir överskottet 41 miljoner. Sättes avgiften tiU 400 kronor blir det ett
överskott på 1820 mUjoner årligen under tiden 19751980 och 13 miljoner år
1985. En avgift på 300 kronor ger däremot årliga underskott i fonden under
hela den aktuella tiden. Med hänsyn till prognosernas osäkerhet bör
skrotningsavgiftens storlek bestämmas så att influtna avgifter med relativt god
marginal överstiger beräknade premieutbetalningar. Enligt arbetsgmppen är det
från miljövårdssynpunkt angeläget att fondmedlen också räcker till att lämna
kommunerna bidrag tUl nyss angivna ålgärder i fråga om övergivna bilvrak. Med
beaktande av vad nu anförts finner arbetsgruppen att skrotningsavgiften
lämpligen bör fastställas till 400 kronor. Utvecklingen i fråga om
nyregistrering och skrotning av personbilar kan redan efter något eller några
år föranleda att avgiftsbeloppet behöver justeras. Detsamma torde också gälla
premiebeloppet. Det bör ankomma på regeringen att besluta om sådana
justeringar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 33

Ett
genomförande av det förslag som arbetsgmppen nu framlagt kommer enligt
gruppens uppfattning visserligen att försvåra men inte att omöjUggöra att den bilskrotare
som inte får auktorisation fortsätter sin verksamhet. Den inte auktoriserade
skrotaren kan nämligen köpa upp utrangerade bUar och betala skrotningspremien tUl
ägaren, varefter bilskrotaren anmäler äganderättsövergången till bUregistret.
Sedan värdefuUa delar plockats bort från skrotbUen, kan han överiåta vraket
till auktoriserad bilskrotare och erhåller på så sätt skrotningsintyg och
skrotningspremie. Skrotningspremien har sålunda i förevarande fall den stora
förtjänsten att den icke auktoriserade bUskrotaren av ekonomiska skäl tvingas
att lämna sina bilvrak tUl auktoriserad bilskrotare. Till följd därav anser sig
arbetsgmppen ha anledning anta att det hos den typ av bUskrotnmgsföretag som nu
avses framdeles inte kommer att uppstå skrotbilsupplag som inte är önskvärda.

Enligt
arbetsgruppens mening går det knappast att genomföra gruppens förslag i bUskrotningsfrågan
genom ändring i befintliga författningar. Med undantag av vad ovan föreslagits
i fråga om ändring i bilre-gisterkimgörelsen bör erforderliga bestämmelser tas
upp i en särskild lag med därtill hörande tillämpningsförfattning.
Arbetsgruppen vill föreslå att författningarna kallas bilskrotningslagen resp. bilskrotningsförordningen.
Utöver de gnmdläggande bestämmelserna för auktorisationssystemet och skrotningspremiesystemet
bör lagen därjämte innehålla bestämmelser om ansvar, tystnadsplikt och besvär.
Som fömt sagts är prognoser om den framtida nyregistreringen och utskrotningen
av personbilar osäkra. För den skull bör i lagen inte bestämmas storleken på
skrotningspremie resp. skrotningsavgift med hänsyn till att beloppen smidigt
bör kunna anpassas till ändrade förhållanden. Regeringen bör i stället med stöd
av bemyndigande i lagen få bestämma storleken på ifrågavarande belopp.

BUskrotningslagen
och bUskrotningsförordningen bör enligt arbetsgruppen kunna träda i kraft den
1 juli 1975. Med hänsyn till att det vid den tidpunkten inte finns några
auktoriserade bUskrotare kan bestämmelserna om skrotningsintyg och skrotningspremiesystemet
inte samtidigt börja tUlämpas. Arbetsgmppen anser att alla bUskrotare som vill
ha auktorisation bör ha beretts tUlfälle att få auktorisationsansökan prövad, mnan
skrotningspremiesystemet träder i kraft. Auktorisationsprövningen bör i stort
sett kunna vara avklarad uiom ett halvår. Inom samma tid bör också datatekniska
och andra administrativa förberedelser ha hunnit genomföras. Bestämmelserna om
skrotningsintyg och skrotningspremiesystemet jämte ändringen i bUregislerkungörelsen
bör sålunda träda i tUlämpnmg först från och med den 1 januari 1976. För att
bemästra de svårigheter som kan uppkomma i bUskrotningsbranschen behövs vissa
övergångsbestämmelser.

18
Riksdagen 1975.1 saml Nr 32

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 34

I
enlighet med nu redovisade överväganden har arbetsgruppen upprättat förslag
till

1.
bilskrotningslag,

2.
bilskrotningsförordning,

3.
förordning om ändring i
bilregisterkungörelsen (1972: 599). Förslagen bifogas detta belänkande som
bilagorna AC.

7
Specialmotivering

7.1
Förslaget till bilskromingslag

1 §

Paragrafen
innehåller definition av vissa beteckningar som återkommer i förevarande lag
och i bilskrotningsförordningen. Genom hänvisning i 1 § förordningen får
beteckningar samma betydelse i båda författningarna.

En
sammanställning av definitionerna för bilskrotare och bilskrolning ger vid
handen att också bildemonterare skall anses som bilskrotare. Auktorisation
skall såsom i den aUmänna motiveringen anförts också kimna ges till bUdemonterare.

Definitionen
av skrotbU utvisar att tillämpningsområdet i fråga om fordonsslag är begränsat
till personbUar.

I
undantagsfall torde från miljövårdssynpunkt kunna godtas även annan kvittbllvning
av skrotbilar än destruktion till metallskrot. Man kan t. ex. tänka sig att skrotbUar
exporteras. Hänsyn till sådana eventualiteter har tagits vid utformningen av
definitionen av slutskrotning.

2 §

Paragrafens
första stycke innehåller den för hela reformen centrala bestämmelsen att
skrotningsintyg endast får utfärdas av auktoriserad bUskrotare eller sådan
kommun som avses i 12 §. Innebörden av auktorisationen och det som skiljer
auktoriserad bUskrotare från icke auktoriserad är sålimda befogenheten att
utfärda skrotningsintyg. Med hänsyn till att skrotnuigsintyg från aiman bUskrotare
än sådan som har auktorisation inte godtas för avregistrering enligt förslaget
till ändring i 59 § bilregisterkungörelsen får den bUskrotare som utfärdar
skrotningsintyg utan att inneha auktorisation anses obehörigen utge sig för att
vara auktoriserad. Detta är straffbart enligt 21 § första stycket 4
förevarande lag.

3
§

I
denna paragraf upptas de vUlkor som skall vara uppfyllda för att auktorisation skaU
kunna bevUjas. VUlkoren har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen.
Auktorisationsprövningen kommer väsent ligen att iimebära en kontroU av att de
för skrotningsverksamheten er-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 35

forderliga
tillstånden finns och att verksamheten drivs på ett sätt som ar förenligt med
dessa tUlstånd och gällande lagstiftning om bebyggelse, naturvård och
miljövård. Nya krav på bilskrotare införs sålunda inte genom beslämmelsema i
denna paragraf.

Från
näringsfrihetssynpunkt är det angeläget alt understryka att bilskrotare har en
obetingad rätt att erhåUa auktorisation, om han uppfyller de vUlkor som
föreskrivs i förevarande paragraf. Auktorisationsprövningen innebär således
inte någon etableringskontroll av bUskrotningsföretag.

4
§

I
paragrafen anges två olika föreskrifter som kan meddelas auktoriserad bilskrotare
i samband med auktorisationen eller senare. Det i första stycket angivna
uttrycket myndighet som enligt lag får förfoga över bilen avser i första hand vägförvaltning
eller kommunal myndighet som äger förfoga över fordonsvrak enUgt lagen (1967:420)
om flyttning av fordon i vissa fall.

Beträffande
andra stycket är att märka att förevarande kungörelse inte inför någon ny
skyldighet för bUskrotare att ställa i ordning platsen för bilskrotningen, när
verksamheten upphör. Skyldighet att vara verksam i sådant hänseende regleras i
annan lagstiftning bl. a. i byggnadsstadgan (1959: 612) och naturvårdslagen
(1964: 822). Den stäUda säkerheten kommer alltså att avse kostnader för
åtgärder som framdeles eventuellt kan åvila bUskrotaren enligt den nämnda eller
annan lagstiftning. Möjligheten att föreskriva ställande av säkerhet kan med
hänsyn härtiU uppfattas som ett komplement till bestämmelserna i denna lagstiftning
om vitesföreläggande eller handräckning. Föreskrift om säkerhet bör ändras, om
ändring i rörelsens omfattning föranleder det.

5
och 6 §§

Dessa
paragrafer innehåller föreskrifter om att auktoriserad bilskrotare inte får
vägra motta skrotbU som lämnas tiU honom samt att han inte får överlåta
skrotbil, för vilken skrolningsintyg utfärdats, till annan än auktoriserad bUskrotare.
Att överlåtelse får ske tUl auktoriserad kollega är nödvändigt, om bUdemonterare
som inte själv ombesörjer slulskrotning skall kunna vara auktoriserad.

Överträdelse
av föreskrifterna i 5 § och 6 § första stycket är straffbelagt i 21 § första
stycket 2.

7
§

Paragrafen
innehåUer bestämmelser om prisstopp. Det får anses tveksamt om prisstopp som
avses i denna paragraf kan införas med stöd av 1 § aUmänna prisregleringslagen
(1956:236) (1 § ändrad senast 1973: 301). Med hänsyn härtUl har ansetts
erforderligt att i förevarande

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 36

lag
ha en uttryckUg bestämmelse i änmet. Vid utformningen av bestämmelsen bar 2 §
allmänna prisregleringslagen utgjort förebild.

8
och 9 §§

Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om återkaUelse av auktorisation (8 §) och
om auktorisationens upphörande till följd av dödsfall, omyndigförklaring eUer
konkurs (9 §). Bestämmelserna om återkaUelse har kommenterats i den allmänna
motiveringen. 9 § torde inte kräva närmare motivering. Motsvarande reglering
finns i annan lagstiftning bl. a. i 6 § hoteUförordningen (1966: 742).

10
och 11 §§

Förevarande
paragrafer innehåller bestämmelser om skrotningsintyg. 10 § innefattar en
skyldighet för auktoriserad bilskrotare att utfärda skrotningsintyg. Som
framgår av 21 § första stycket 2 är denna skyldighet straffsanktionerad.
Anledningen härtUl är den stora betydelse som skrotningsintyget kommer att ha
för bilägare efter genomförandet av ifrågavarande reform. Genom 11 § får
regeringen eller myndighet som regeringen bestänamer bemyndigande att
föreskriva vem som skall ha behörighet att underteckna skrotningsintyg.
Föreskrifter härom har tagits upp i 5 § förslaget tUl bilskrotningsförordning.

12
§

Genom
denna paragraf erhåller kommun samma rättigheter och skyldigheter i fråga om
skrotningsintyg som auktoriserad bilskrotare har. Fömtsättningen är att
kommunen inrättar upplag eller annat mottagningsställe för skrotbUar.
Bestämmelsen har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen.

Genom
föreskrift i lokal hälsovårdsordning kan kommun införa renhåUningsmonopol i
fråga om utrangerade bilar. Införs sådant monopol, får endast kommunen eller
den kommunen anlitar för ändamålet omhänderta och forsla bort skrotbUar som
kommuninvånarna viU göra sig kvitt. Det torde endast vara ett fåtal kommuner
som har ett så vidsträckt monopol att det även omfattar utrangerade bUar.
Anledningen härtill torde vara att ett sådant monopol bedömts kräva en alltför
omfattande mottagningsapparat. Upplag eller mottagningsställe som avses i
förevarande paragraf kan inrättas, även om kommunalt renhållningsmonopol inte
gäller i fråga om skrotbilar. Bakom förslaget i denna paragraf ligger sålunda mte
någon avsikt att förmå kommunema att införa sådant monopol.

13
och 14 §§

Dessa
paragrafer innehåller föreskrifter om skrotningspremien. Förslaget i denna del
har utförligt kommenterats i den aUmänna motive-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 37

ringen.
Enligt 13 § utgår skrotningspremie för personbU som avregistreras på grund av
skrotningsintyg från auktoriserad bUskrotare eller kommun som avses i 12 §. I
andra fall av avregistrering utgår sålunda ingen premie, även om det för den
aktuella bilen skulle erlagts skrotningsavgift som avses i 18 §.

Enligt
14 § bemyndigas regeringen fastställa premiens storlek och övriga villkor för
utbetalningen. Sådana föreskrifter har meddelats i 10 12 §§ förslaget till bilskrotningsförordning.

1517
§§

I
dessa paragrafer finns bestämmelser om bilskrotningsfonden.

Enligt
16 § kan såsom redovisats i den allmänna motiveringen fondens medel också
användas till att bestrida bidrag till kommuner, om medlen inte behöver tas i
anspråk för utbetalning av skrotningspremier. Sannolikt kommer den föreslagna
engångsavgiften på 400 kronor att ge överskott. Bidrag utgår till åtgärd för
att ställa i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av
sådana vrak utgör olägenhet från miljö- eller naturvårdssynpunkt. I första'hand
bör bidrag utgå till åtgärder varigenom ifrågavarande vrak befordras till
slutskrotning. Det bör observeras att med vrak av motordrivna fordon avses även
vrak av andra fordon än personbilar.

Med
stöd av 17 § har i 14 § förslaget till bilskrotningsförordning stadgats att
ärenden om bidrag skall avgöras av regeringen.

1820
§§

Förevarande
paragrafer innehåller bestämmelser om skrotningsavgiften. Regleringen har i
sina huvuddrag redovisats i föregående avsnitt. Av 18 och 20 §§ följer att
skrotningsavgift för personbil skall betalas samtidigt med att omsättnmgsskatt
för bUen-erläggs enligt förordningen (1956: 545) om omsättningsskatt på
motorfordon. Skyldighet att betala skrotningsavgift inträder sålunda för
personbil som tillverkas i landet fel-ler som införs hit av registrerad
importör, när personbilen levereras till köpare eller uttages från rörelse ulan
samband med försäljning. Införs personbil till landet av annan än registrerad hnportör,
skall skrotningsavgiften erläggas till tulhnyndighet. Skyldiga att erlägga
avgiften är tillverkare, importör och den som skall betala tull för införd bil
till tullmyndighet. I sistnämnda fall kommer skrotningsavgiften att gälla även
begagnade bUar. Också sådana bilar kommer så småningom att behöva skrotas,
varför skäl mot uttag av skrotningsavgift knappast föreligger.

De
bestämmelser i nyss nämnd förordning som enligt 20 § i förevarande lagförslag
inte skall vara tillämpliga på skrotningsavgiften avser beräkning av
omsättningsskatten och återbetalning av omsättningsskatt i vissa fall.

Skrotningsavgiftens
storlek fastställes av regeringen med stöd av be-19 Riksdagen 1975.1 saml Nr
32

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 38

myndigandet
i 19 §. Bemyndigandet utnyttjas genom bestämmelsen i 15 § förslaget tUl bilskrotningsförordning.

21 24 §§

Ansvarsbestämmelserna
i 21 § har kommenterats i det föregående. Bl. a. med hänsyn lill att återkaUelse
av auktorisationen också kan tillgripas mot den som åsidosätter sina
skyldigheter som auktoriserad bUskrotare har böter ansetts vara en
tillräckligt ingripande påföljd för brott enligt 21 §.

I 22
§ finns sedvanliga bestämmelser om tystnadspUkt. Paragrafen torde komma att få
betydelse främsl vid handläggningen av ärenden om auktorisation.

23 §
innehåller bestämmelser om besvär och 24 § upptar gängse föreskrift om
befogenhet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer alt meddela
tUlämpningsbestämmelser.

Övergångsbestämmelserna

Första
stycket innehåller de bestämmelser om ikraftträdandet som redovisats i den
allmänna motiveringen.

Som
antytts i den allmänna motiveringen kan ifrågavarande reforms ikraftträdande
medföra vissa problem. Statskontoret, som uttryckt farhågor för att en
spekulativ lagring av skrotbilar skulle komma att ske och att till följd därav
störningar på skrotmarknaden skulle inträffa, har föreslagit införande av en
övergångsregel som innebär att skrotningspremie enbart skall betalas ut för skrotbU
som godkänts vid kontrollbesikt-ning som ägt rum inom viss tid före
ikraftträdandet. Arbetsgruppen biträder detta förslag. Enligt arbetsgruppens
mening kommer sannolikt andra särskUda föreskrifter också att behöva meddelas
för att avhjälpa övergångssvårigheter främst inom bilskrotningsbranschen.

Dessa
svårigheter torde på det här stadiet inte kunna i detalj förutses. Lagen bör
inte innehålla nämnda övergångsregel eller andra detaljerade övergångsbestämmelser
utan endast ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att föreskriva de avvikelser från lagen som behövs med hänsyn till
övergångssvårigheter för näringslivet. Bemyndigandet har tagits upp i andra
stycket av övergångsbestämmelserna. Med stöd av detta bemyndigande kan
erforderliga övergångsbestämmelser tas in i förordningen.

7.2
Förslaget till bilskrotningsförordning

4 §

Föreskriften
i första stycket att trafiksäkerhetsverket skall samråda med pris- och kartellnämnden,
innan formulär till skrotningsintyg fastställs, beror på den i allmänna
motiveringen föreslagna prisövervakning

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 39

som
skall ombesörjas av nämnden. Om övervakningen såsom föreslagits skall till viss
del ske genom automatisk databehandling, måste intygen utformas så att de i
detta hänseende kan användas för sådan behandling. I andra stycket åläggs
auktoriserad bUskrotare eller kommun skyldighet att sända kopia av
skrotningsintyget till länsstyrelsen. Därigenom kan länsstyrelsens
bilregisterenhet bevaka att ägare anmäler avregistrering. Skulle bUägare trots
skrotningspremien underlåta att anmäla avregistrering, kan länsstyrelsen med
stöd av 59 § andra stycket bilregister-kungörelsen ändå avregistrera bilen på
grundval av kopian av skrot-ningsintyget.

5
§

Denna
paragraf innehåUer bestämmelser om vem som är behörig att underteckna skrolningsintyg.
Bakgrunden till bestämmelserna har redovisats i den allmänna motiveringen.

69§§

Enligt
6 § åligger det auktoriserad bilskrotare, sådan bilskrotares dödsbo, förmyndare
eller konkursförvaltare att till länsstyrelsen anmäla när förändringar i
behörigheten att underskriva skrotningsintyg inträffat.
Anmälningsskyldigheten, som är straffsanktionerad enligt 21 § första stycket 3
förslaget till bilskrotningslag, är nödvändig med hänsyn till vikten av att den
förteckning som skall upprättas enligt 8 § förevarande förordning alltid är
aktuell. Skyldighet för länsstyrelsen att sända uppgifterna i anmälan vidare
till trafiksäkerhetsverket har upptagits i 9 §. Bestämmelserna i 7 § torde inte
behöva särskilt kommenteras.

1012
§§

Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om skrotnmgspremies storlek och
utbetalning. Bestämmelserna har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen.
Vad gäller 12 § kan kanske tyckas att det är orättvist mot den siste bUägaren
att en tidigare bUägares försummelse att betala skatt skall minska
skrotningspremien. Emellertid kan den siste bilägaren inte vara ovetande om
denna försummelse när han förvärvar bilen, eftersom körförbud enligt
vägtrafikskatteförordningen (1973: 601) inträtt till följd av att skatten inte erlagts.
Av denna anledning har inte giltigt kontrollmärke funnits för bilen.

16
§

De
bestämmelser som anges i denna paragraf är tillämpningsbesläm-melser till
förordningen (1956: 545) om omsättningsskatt på motorfordon.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 40

17
§

I
den mån det inte ankommer på särskilt angiven myndighet i andra stycket att
utfärda tillämpningsbestämmelser, ankommer det enligt första stycket på
naturvårdsverket att meddela sådana bestämmelser. Trafiksäkerhetsverket kommer
att fr. o. m. den 1 juli 1975 att ansvara för de uppgifter som f. n. åvilar
bilregisternämnden.

Övergångsbestämmelser

Punkt
1 innehåller ikraftträdandebestämmelser vilka utförligt kommenterats i den
allmänna motiveringen.

Enligt
punkt 2 utgår skrotningspremie endast för personbU som efter den 31 december
1974 godkänts vid kontrollbesiktning enligt fordonskungörelsen (1972: 595).
Som fömt berörts är syftet med denna bestämmelse att motverka spekulativ
lagring av skrotbilar i avvaktan på skrot-ningspremiesystemets ikraftträdande.

I
punkt 3 har det i lagens övergångsbestämmelser upptagna bemyndigandet
utnyttjats för att ge de myndigheter som meddelar tillämpningsföreskrifter
enligt 17 § rätt att föreskriva de avvikelser för förordningen som behövs med
hänsyn till övergångssvårigheter för bUskrotningsbranschen.

7.3
Förslaget till förordning om ändrmg i bilregisterkungörelsen (1972:
599)

Om
syftet med auktorisationssystemet skall nås, måste såsom framhållits i
allmänna motiveringen ställas två krav på regleringen i bilregisterkungörelsen.
För det första skall personbil inte kunna avregistreras på grund av skrotning
utan att skrotningsintyg från auktoriserad bUskrotare företetts. För det andra
skall ägare av utrangerad personbil inte kunna befrias från vissa ekonomiska
skyldigheter i fråga om bilen på annat sätt än genom avregistrering. Båda dessa
krav bör enligt arbetsgruppens mening vara uppfyllda genom här föreslagna
ändringar i 59 § resp. 35 § i kungörelsen.

Vad
gäller frågan om bilägares ekonomiska skyldigheter för bil som privatskrotats
men inte avregistrerats synes flertalet remissinstanser dela statskontorets
uppfattning att såväl skatt- som försäkringsplikten kvarstår för fordonet.
Denna uppfattning om innehållet i gällande rätt är uppenbarligen riktig i fråga
om vägtrafikskatten. Avgörande för frågan huruvida skatteplikt och
skattskyldighet föreligger i fråga om viss personbil är nämligen uppgifter som
är eller bör vara antecknade i bilregistret. EnUgt 2 § väglrafikskatteförordningen
(1973: 601) föreligger skatteplikt för motorfordon, om fordonet är eller bör
vara registrerat och ej är avställt. Enligt 7 § samma förordning är den
skattskyldig som är eller bör vara antecknad som ägare av fordonet i bUregistret.
Den

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 41

som
enligt bilregistret är ägare lill däri upptagen bil som inte avställts torde
därför vara skyldig att betala skatt för bilen, även om bUen övergivits i
naturen eller på annat sätt privatskrotats så att äganderätt i civilrättslig
mening inte kan anses vara för handen.

Det är däremot mycket
tveksamt om motsvarande kan anses gälla i fråga om trafikförsäkringsplUcten.
Skyldigheten att hålla en bil trafikför-säkrad har införts för att ekonomiskt
skydda den som skadas till följd av att bUen brukas i trafik. Skyldigheten
avser alt ingå eller vidmakthålla clvilrättsligt avtal med ett
försäkringsbolag. Försäkringsplikt kan knappast anses föreligga i fråga om en
bil som privatskrotats och som av den anledningen inle finns i sinnevärlden
eller utgör fordonsvrak som är varaktigt obrukbart. Delta torde gälla oavsett
att bilen inle är avregistrerad. Enligt trafikförsäkringslagen kan försäkringsplikten
nämUgen inte anses grundad på förhållanden som antecknats i bilregistret. Arbetsgmppen
anser att det varken från samhällets eller den enskildes sida torde kunna
anföras något förnuftigt motiv till att hålla bilvrak som här avses trafikförsäkrat.
En sådan ordning skulle bara leda till att försäkringsbolagen gjorde oskäliga
och obehöriga vinster. Det torde sålunda med nuvarande reglering i
trafikförsäkringslagen inte vara möjligt alt använda trafikförsäkringsplikten
som påtryckningsmedel eller sanktion i förevarande sammanhang.

35
§

Den
reglering som föreslås i andra stycket av förevarande paragraf överensstämmer i
stort med vad bilregisterutredningen föreslog i detta ämne i sitt förslag till
bilregisterkungörelsen (SOU 1971:11, s. 124, 15 §). Enligt förevarande förslag
får länsstyrelsen i efterhand förelägga personbilsägare som anmält förlängning
av avställningstid att styrka att fordonet finns i behåU i brukbart skick. Om
föreläggandet mte efterkommes får länsstyrelsen besluta att avställningen
omedelbart skall upphöra. Enär den som berövats sitt fordon genom brott
självfallet inte kan styrka att det finns i behåll, har genom särskilt undanlag
stadgats alt beslut om upphörande av avställning inte får meddelas, om ägaren
visar att han till polisen anmält att fordonet frånhänts honom genom brott.
Bakom förslaget ligger bl. a. den tanken att trafiksäkerhelsverket med hjälp av
automatisk databehandling låter plocka ut anmälningar som representerar vissa
typfall, där misstanke om obehörigt utnyttjande av möjUgheten till avställning
kan anses starkast.

För att bestämmelserna om
särskild prövning av anmälan om förlängning av avstäUningstid inte skall kunna
kringgås har bestämmelserna också gjorts tUlämpliga på anmälan om avställning
som görs inom två månader efter det tidigare avställning upphört.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 42

59
§

Också
förslaget till ändring i denna paragraf överensstämmer i stort med den
reglering i ämnet som föreslogs av bilregisterutredningen i nyss nämnt
betänkande. Förevarande förslag skiljer sig emellertid från utredningens genom
att skrotningsintyg eller särskUda skäl skall föreligga även i de faU
länsstyrelsen självmant beslutar om avregistrering av personbil. Som exempel
på vad som avses med särskilda skäl kan nämnas att bil efter nedkörning i
vattendrag inte kan bärgas eller att bil skall omhändertas som museiföremål.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 43

Bilaga
A

Förslag
till Bilskrotningslag

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag förstås med

bUskrotare:
fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra bilskrotning,

bilskrolning:
yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar för slutskrotning eller för
tillvaratagande av delar av sådana bilar för försäljning,

personbil:
bil som enligt bilregisterkungörelsen (1972: 599) betecknas som personbil,

skrotbU:
personbil som utrangerats för att ej mera brukas i trafik eller karosseri eller
chassi till sådant fordon,

skrolningsintyg:
intyg som visar att viss personbU skrotats eller omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering enligt bilregisterkungörelsen (1972: 599),

slutskrotning:
omvandling av skrotbil till metallskrot eller annat från miljöskyddssynpunkt
godtagbart förfarande för slutligt omhändertagande av sådan bU.

Auktorisation
av bilskrotare

2 §
Skrotningsintyg får endast utfärdas av auktoriserad bUskrotare el

ler sådan kommun som avses i 12 §.

Auktorisation
av bilskrotare meddelas av länsstyrelsen i det län där bilskrotningen huvudsakligen
skall ske.

Auktorisation
meddelas för viss tid eller tills vidare.

3 §
Bilskrotare äger efter ansökan erhålla auktorisation, om

1.
han har tillstånd att bedriva
fast handel med skrot enligt förordningen (1949: 723) angående handel med
skrot, lump och begagnat gods,

2.
byggnadslov enligt
byggnadsstadgan (1959: 612), tillstånd enligt naturvårdslagen (1964: 822) eller
miljöskyddslagen (1969: 387) eller dispens enligt sistnämnda lag meddelats för
upplag, byggnad eller annan anläggning som hör till verksamheten i fall där
lov, tillstånd eller dispens som nu sagts erfordras,

3.
han innehar maskinell
anläggning för omvandling av skrotbil till metallskrot eller det genom avtal
som han mgått med auktoriserad bilskrotare med sådan anläggning eller på annat
sätt kan anses säkerställt att mottagna skrotbUar kommer att slutskrotas,

4.
anledning ej finnes till
antagande att tillstånd som avses under 1 bör omprövas eller att sökanden
åsidosätter villkor som gäller för byggnadslov, tillstånd eller dispens som
avses under 2 eUer på annat sätt

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 44

handlar
i strid med vad som åUgger honom i fråga om verksamheten enligt gällande
lagstiftning angående bebyggelse, naturvård eller miljövård. Auktorisation får
ej meddelas den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Åligganden
för auktoriserad bilskrotare

4 §
Länsstyrelsen kan föreskriva att auktoriserad bilskrotare skall vara

skyldig alt inom visst område mot ersättning avhämta skrotbU på begä

ran av ägaren eller myndighet som enligt lag får förfoga över bilen.

Auktoriserad
bUskrotare kan åläggas atl stäUa säkerhet för fuUgöran-det av sådana ålgärder
för att iordningställa platsen för bilskrotningen som kan åligga honom, om
verksamheten upphör.

5
§ Auktoriserad bilskrotare får
ej vägra att ta emot skrotbil som lämnas vid anläggning där han driver sin
verksamhet, om begärd avgift för omhändertagandet samtidigt erlägges.

6
§ Den som innehar auktorisation
får ej överlåta skrolbil, för vilken skrotningsintyg utfärdats, tUl annan än
auktoriserad bilskrotare.

Länsstyrelsen
får medge undantag från första stycket, om särskilda skäl föreligger.

Prisstopp

7 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får före

skriva visst pris att gälla som det högsta pris auktoriserad bilskrotare får

betinga sig för bilskrotning eller avhämtning av skrotbil. Föreskrift om

högstpris kan begränsas till att gälla viss eller vissa kommuner.

Högstpriset
får ej överskridas utan tiUstånd. Den som fastställt högstpriset får bestämma
på vUken myndighet det skall ankomma att bevilja sådant tiUstånd.

ÅterkaUelse
av auktorisation m, m,

8 §
Auktorisation kan återkallas av länsstyrelsen, om

1.
beträffande auktoriserad bilskrotare
inträder sådan omständighet att han enligt 3 § första stycket 1 eller 3 ej skuUe
ha varit berättigad att erhåUa auktorisation,

2.
bilskrotaren i väsentlig mån
åsidosätter sina åligganden enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med
stöd av lagen eller vad som åligger honom i fråga om verksamheten enligt
gällande lagstiftning angående bebyggelse, naturvård eller miljövård, eller

3.
bilskrotaren för att omhänderta
eller avhämta skrolbilar tar ut avgifter som väsentligt överstiger vad
jämförliga företag betingar sig.

9 §
Om auktoriserad bilskrotare avlider, förklaras omyndig eller för

sättes 1 konkurs, förfaller auktorisationen efter ett år.

Skrotningsintyg

10
§ Skrotningsintyg skall utfärdas av auktoriserad bilskrotare, när skrotbU mottages.
Vad nu sagts gäller dock endast om bUen är registrerad enligt
bilregisterkungörelsen (1972: 599).

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975:32 45

11 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om behörighet alt underteckna skrolningsintyg.

Kommunalt
mottagningsställe

12 §
Bestämmelserna i 5, 6, 10 och 11 §§ denna lag äger motsvarande

tillämpning i fråga om kommun som inrättar upplag eller annat mottag

ningsställe för skrotbilar.

Skrotningspremie

13
§ Skrotningspremie utgår för personbU
som avregistreras enligt 59 § första stycket 1 bilregisterkungörelsen (1972:
599) på grund av skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun
som avses i 12 § denna lag.

14
§ Om skrotningspremiens storlek
och villkoren i övrigt för utbetalning av premien meddelas föreskrifter av
regeringen.

Bilskrotningsfonden

15 §
Bilskrotningsfonden bUdas av de skrotningsavgifter som skall er

läggas enligt 18 §.

Om
fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen.

16 §
Ur bilskrotningsfonden bestrides

1.
kostnad för skrotningspremier,

2.
bidrag till kostnad för åtgärd
som vidtages av kommun för alt ställa i ordning på plats där vrak av
motordrivet fordon eller upplag av sådana vrak utgör olägenhet från miljö-
eller naturvårdssynpunki.

Bidrag
enligt första stycket 2 utgår endast i den mån bilskrotningsfondens medel ej
behöver tas i anspråk för ändamål som avses i första stycket 1.

17 §
Fråga om bidrag som avses i 16 § första stycket 2 prövas av re

geringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Slu-otningsavgift

18
§ Skrotningsavgift skall
erläggas för personbil i de fall omsättningsskatt skall erläggas för sådan bil
enligt förordningen (1956: 545) om omsättningsskatt på motorfordon.

19
§ Skrotningsavgiftens
storlek bestämmes av regeringen.

20
§ Bestämmelserna i förordningen
(1956: 545) om omsättningsskatt på motorfordon med undantag av 4 och 6 §§ samt
15 § andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om skrotningsavgift.

Ansvar
och besvär m, m.

21 §
TiU böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
lämnar oriklig uppgift i samband med ansökan eller anmälan, som ingetts till
myndighet enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av
lagen,

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 46

2.
åsidosätter skyldighet som
åvilar honom enligt 5 eller 10 § eller bryter mot 6 § första stycket eller mot
föreskrift som meddelats med stöd av 7 § första stycket,

3.
underlåter att göra anmälan
enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag,

4.
obehörigen utger sig alt vara
auktoriserad bilskrotare.

Ansvar
enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt
brottsbalken.

22
§ Den som tagit befattning med
ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid
erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. AUmänt
åtal får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.

23
§ Talan mot länsstyrelsens
beslut varigenom avgjorts fråga om auktorisation eller återkaUelse av auktorisation
eller meddelats föreskrift enligt 4 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan
mot beslut enligt 7 eller 17 § av annan myndighet än regeringen föres hos
regeringen genom besvär.

Mot
annat beslut som meddelats enligt denna lag får talan ej föras.

24 §
Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas

av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975. Bestämmelserna i 57 och 1020 §§, 21 §
första stycket 2 samt 23 § andra stycket gäller dock först från och med den 1
januari 1976.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de a-wikelser från derma
lag som behövs med hänsyn till övergångssvårigheter för näringslivet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32 47

Bilaga
B

Förslag
till Bilskrotningsförordning

Inledande
bestämmelser

1 §
Beteckning i denna förordning har samma betydelse som i bil

skrotningslagen (1975: 000).

Auktorisationsansökan
m, m,

2 §
Ansökan om auktorisation av bilskrotare skall vara skriftlig och

innehålla uppgift om

1.
sökandens namn, firma och
postadress samt, i fråga om fysisk person, tilldelat personnummer och, i fråga
om juridisk person, tilldelat nummer i länsstyrelsens register över
skattskyldiga eller annat motsvarande nummer,

2.
namn och personnummer på
godkänd föreståndare enligt 6 § förordningen (1949: 723) angående handel med
lump, skrot och begagnat gods, om sådan föreståndare finns,

3.
belägenhet av upplag, byggnad
eller annan anläggning där sökanden bedriver eller avser att bedriva
bilskrotning,

4.
förhållanden som avses i 3 §
första stycket 13 bilskrotningslagen (1975: 000).

Vid
ansökan skall fogas de handlingar som sökanden vill åberopa till bevis alt han
uppfyller de villkor som anges i 3 § första stycket 13 och andra stycket
nämnda lag.

Ansökan
skall inges i det antal exemplar som länsstyrelsen bestämmer.

3 §
I ärende om auktorisation skaU länsstyrelsen inhämta yttrande från

kommunens styrelse och polismyndigheten samt om sökanden avser att

till någon del utföra bilskrotningen vid anläggning i annat län, länssty

relsen i det länet.

Skrotningsintyg

4 §
Skrotningsintyg skall utfärdas enligt formulär som fastställs av

statens trafUcsäkerhetsverk efter samråd med statens pris- och kartell

nämnd.

När
skrotningsintyg utfärdas, skall kopia av intyget sändas till länsstyrelsen.

5 §
Behörighet att underteckna skrotningsintyg tillkommer

1.
auktoriserad bilskrotare som är
fysisk person, om han ej är omyndig eller i konkurstillstånd,

2.
sådan föreståndare för
auktoriserad bilskrotares rörelse som godkänts av polismyndighet enligt 6
eller 7 § förordningen (1949: 723) angående handel med lump, skrot och
begagnat gods,

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 48

3.
annan för redbarhet och ordenllighet
känd person som är anställd hos auktoriserad bilskrotare och av länsstyrelsen
godkänts som behörig att underteckna skrotningsintyg,

4.
förmyndare eller
konkursförvaltare för auktoriserad bilskrotare som förklarats omyndig
respektive försalts i konkurs,

5.
den eUer de personer kommun
anmäler tiU länsstyrelsen i samband med att upplag eller annat mottagningsställe
för skrotbilar inrättas av kommunen.

Godkännande
som avses i första stycket 3 förfaller, om den anställde förklaras omyndig
eller försätts i konkurs eller anställningen upphör. Godkännandet kan
återkallas, om anmärkningar mot vederbörandes lämplighet ger anledning därtill.

Anmälan
m. in.

6
§ Auktoriserad bilskrotare
eller sådan bilskrotares dödsbo, förmyndare eller konkursförvaltare skall skriftiigen
anmäla till länsstyrelsen om föreståndare som avses i 5 § första stycket 2
avgått eller ny föreståndare godkänts eller om person som avses i 5 § första
stycket 3 ej längre får underteckna skrotningsintyg. Förmyndare och förvaltare
skall även göra anmälan om omyndighetsförklaringen respektive egendomsavträdet.
Anmälan enligt delta stycke skall ske utan dröjsmål.

7
§ Auktoriserad bUskrotare som
upphör med sin rörelse skall snarast skriftligen anmäla detta till
länsstyrelsen. Detsamma gäUer om han inte vill utnyttja auktorisationen eller
hinder mot att börja rörelsen uppkommer.

Förteckning
över bilskrotare

8 §
Förteckning över auktoriserade bilskrotare, kommuner som upp

rättat upplag eller annat mottagningsstäUe för skrotbUar och personer

som är behöriga att imderteckna skrotningsintyg upprättas och föres av

siatens trafiksäkerhetsverk.

Förteckningen
tillställes varje länsstyrelse. Trafiksäkerhetsverket skall underrätta
länsstyrelserna om tillägg eUer ändringar som göres i förteckningen.

9 §
För den förteckning som avses i 8 § skall länsstyrelsen till statens

trafiksäkerhetsverk lämna uppgift om

1.
beslut varigenom auktorisation
meddelas eller återkallas,

2.
auktorisation som förfallit
enligt 9 § bilskrotningslagen (1975: 000),

3.
kommun som inrättat upplag
eller annat mottagningsställe för skrotbUar,

4.
vem som är behörig att
underteckna skrotningsintyg enligt 5 §,

5.
ändring i förhållande som avses
i 3 eller 4.

Skrotningspremie

10
§ Skrotningspremien utgör 500
kronor.

11
§ Utbetalning av skrolningspremie
ombesörjes av länsstyrelsen i samband med avregistrering av den personbil för
vilken premien utgår.

Om
ej annat följer av 12 §, sker utbetalningen genom automatisk da-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 32 49

tabehandling
utan att beslut meddelas av länsstyrelsen till den som vid avregistreringen är
antecknad som ägare av personbilen i bUregistret.

12 §
Skrolningspremie användes till betalning av fordonsskatt eller ki-

lomelerskatt enligt vägtrafikskatteförordningen (1973: 601), i den mån

lill betalning förfallen sådan skatt för det innevarande eller det närmast

föregående skatteåret ej erlagts i fråga om personbU för vilken premie

utgår. I förekommande fall betalas överskjutande premiebelopp ut till

ägare som avses i 11 § andra stycket.

Åtgärd
som avses i första stycket beslutas av länsstyrelsen.

BUskrotningsfonden

13
§ Bilskrotningsfonden förvaltas
av kammarkollegiet.

14
§ Ärende rörande bidrag som
avses i 16 § första stycket 2 bilskrotningslagen (1975: 000) avgöres av
regeringen.

Ansökan om bidrag inges
till statens naturvårdsverk som med eget yttrande överlämnar ärendet till
regeringen.

Skrotningsavgift

15
§ Skrotningsavgiften utgör
400 kronor för varje personbil.

16
§ Bestämmelserna i 1 och 2 §§
kungörelsen (1956: 546) om omsättningsskatt på motorfordon äger motsvarande
tillämpning i fråga om skrotningsavgift.

Övriga
bestämmelser

17 §
Ytterligare föreskrifter för tiUämpningen av bUskrotningslagen

(1975: 000) och derma förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Föreskrifter
som avses i första stycket meddelas dock

1.
i fråga om tillämpningen av
föreskrift om stoppris av statens pris-och kartellnämnd,

2.
i fråga om skrotningsintyg,
utbetalning av skrotningspremie och andra spörsmål med anknytning till
bilregistrets förande av statens trafiksäkerhetsverk,

3.
i fråga om skrotnmgsavgift av riksskatteverket.

18 §
Talan mot länsstyrelsens beslut varigenom avgjorts fråga om

godkännande eller återkaUelse av godkännande som avses i 5 § första

stycket 3 eller fråga om åtgärd som avses i 12 § föres hos kammarrätten

genom besvär.

1.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1975. Bestämmelserna i 4, 5, 1016 och 18 §§ gäUer dock först från
och med den 1 januari 1976.

2.
Skrotningspremie utgår endast
för personbil som efter den 31 december 1974 godkänts vid kontrollbesiktning
enligt fordonskungörelsen (1972: 595).

3.
Myndighet som avses i 17 § får
föreskriva de avvikelser från denna förordning som i övrigt behövs med hänsyn
till övergångssvårigheter för näringslivet.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 32 50

Bilaga C

Förslag till

Förordning

om ändring i bilregisterkungörelsen (1972: 599)

Härigenom förordnas att 35 och 59 §§
bilregisterkungörelsen (1972: 599) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 § Beslut om avställning i annat fall än som avses i 34
§ första stycket får ej meddelas för längre tid än sex månader. Efter ny
anmälan förlänges avställningstiden med högst sex månader åt gången. Avställningstiden
räknas från och med den dag anmälan inkom till länsstyrelsen. Avställningen
upphör före den beslutade avställningslidens utgång, om ägaren begär det.

Länsstyrelse får förelägga den som gjort anmälan om
förlängning enligt första stycket i fråga om personbil att styrka att fordonet
finnes i behåll i sådant skick att det sannolikt ånyo kommer att brukas i
trafik. Efterkommes ej föreläggandet, får länsstyrelsen besluta att avställningen
omedelbart skall upphöra. Sådant beslut får dock ej meddelas, om ägaren visar
att han till polismyndighet anmält att fordonet frånhänts honom genom brott.
Bestämmelserna i detta stycke äger motsvarande tillämpning, om anmälan om avställning
gjorts inom två månader efter det att tidigare avställning upphört.

59 § Fordon avregistreras efter skriftiig anmälan av
ägaren till länsstyrelse

1.
om ägaren visar
att fordonet förstörts eller att annan åtgärd vidtagits, som gör sannolikt att
fordonet ej mera kommer att brukas i trafik,

2.
om fordonet
ändrats så att det ej längre är att hänföra till fordonsslag, för vilket
registreringsplikt föreligger,

3.
om fordonet
registrerats i det militära fordonsregistret,

4.
om det visas
alt fordonet varaktigt utförts ur riket,

5.
om fordonet frånhänts
ägaren genom brott och ej anträffats inom två år därefter.

Får länsstyrelse kännedom om att omständighet som avses i
första stycket 1, 3, 4 eller 5 inträffat avregistreras fordonet, även om
anmälan ej gjorts.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975:32 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avregistrering av personbil på grund av omständighet som
avses i första stycket 1 får ske endast om sådant av auktoriserad bilskrotare
eller kommun utfärdat skrotningsintyg som avses i bilskrotningslagen (1975:
000) ingivits till länsstyrelsen eller särskilda skäl föreligger.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 32

INNEHÅLL

Propositionen........................ ,............................ 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.. .................. .... 1

Lagförslag
....................................................... ... 3

1. lag
om ändring i kommunala renhållningslagen

(1970:892)................................................... ... 3

2.
lag om ändring i
hälsovårdsstadgan (1958:663) ... 4

3.
lag om ändring i lagen
(1973:329) om hälso- och mUjöfarliga varor 5

4.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701) 6

5.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387)...... ... 6

6. bUskrotningslag............................................. ... 7

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-27 9

1.
Inledning .................................................. ... 9

2.
Arbetsgruppens betänkande ........................ ... 10

3.
Remissyttrandena.......................................... ... 12

3.1
HushåUsavfaU ...................................... ... 12

3.2
PappersavfaU .......................................... 15

3.3
Kemiskt avfall ....................................... 18

3.4
SkrotbUar ............................................ ... 23

4. Föredraganden
........................................... .. 27

4.1
Hushållsavfall ...................................... 28

4.2
Pappersavfall ........................................... 32

4.3
Kemiskt avfall ....................................... ... 40

4.4
Skrotbilar ............................................. ... 53

4.5
Information .......................................... 64

5.
Upprättade lagförslag ..................................... 65

6.
Specialmotivering........................................... 65

6.1
Förslaget tiU lag om ändring i
kommunala renhåUnmgs-lagen (1970:892) 65

6.2
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor 67

7.
Hemställan .............................................. 68

8.
Regeringens beslut ..................................... 68

Bilagal
Avfall, ökad återvinning bättre omhändertagande, del I (Ds Jo 1974:10)

Bilaga
2 AvfaU, ökad återvinning bättre omhändertagande, del II (Ds
Jo 1974:11)

"CUNCL.BOKTR. STOCKHOLM 197$ 7S0016

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

110 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (105)

105 kopplingar i 70 dokument.

  1. SOU 2018:51 Resurseffektiv användning av byggmaterial s. 311 i texten
  2. SOU 2007:96 Avgifter s. 100 i texten
  3. Prop. 2005/06:76 Kärnsäkerhet och strålskydd s. 17 i texten
  4. SOU 2005:3 Sveriges tillträde till 1995 års Unidroitkonvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål s. 92 om s. 72 i texten
  5. SOU 2003:122 Radioaktivt avfall i säkra händer - del 1 s. 182 i texten

Visa alla 70

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RÅ 1995 ref. 16 ur registret
  2. RÅ 2000 ref. 27 om s. 55 i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 353 · s. 640 i texten · dokumentnivå
  2. Pehrson, Kontraheringsplikt, 1977 s. 37 i texten · dokumentnivå