Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.
1975 · 157 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 88 av 157 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:35, Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition nr 35 år 1975 Prop. 1975: 35
Nr 35
Regeringens
proposition om ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m.;
beslutad
den 20 februari 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om utlämning för
brott, I fråga om utlämning till utomnordisk stat föreslås att utlämning i
princip skall få ske också när brottet har begåtts inom Sverige. Enligt
förslaget skall utlämning vidare få beviljas även för mindre allvarliga brott,
om utlämning samtidigt begärs för flera brott och åtminstone ett av dem
uppfyller särskilda krav på svårhetsgrad, I vissa fall när enligt gällande
bestämmelser utländsk brottmålsdom utgör hinder mot lagföring här i landet
skall enligt förslaget inte heller utlämning få ske. Vidare föreslås
förenklingar i utlämningsförfarandet och en ändrad reglering på vissa punkter
när det gäller användning av tvångsmedel och transitering. Beträffande
utlämning till annat nordiskt land läggs förslag fram som syftar till att
förenkla myndigheternas handläggning av utlämningsärenden.
Det
gäller här främst en begränsning av antalet fall då medgivande av regeringen
krävs för att en person som har utlämnats skall få dömas i det andra landet för
andra brott som har begåtts före utlämningen än det som har föranlett denna.
I
syfte att undanröja vissa hinder som f.n, kan möta mot att från svensk sida
begära uflämning för eller verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom
föreslås att domstol skall ges möjlighet att dela upp en för flera brott
gemensamt ådömd påföljd.
Slutligen
föreslås att en ny lag införs som ger möjlighet att under vissa förutsättningar
besluta om beslag och husrannsakan på begäran av främmande stat även utan
samband med utlämning.
1
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 35
Prop. 1975: 35 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning förbrott
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1957: 668) om utlämning för brotl
dels
att 3 § skall upphöra att gälla,
dels
att nuvarande 25 och 26 §§ skaU betecknas 26 respektive 27 §,
dels
att i 1, 11, 2022 och 24 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels
att i 20 § orden "i statsrådet" skaU bytas ut mot "för regeringen",
dels
att 4, 9, 10, 12, 1417 och 23 §§ samt den nya 26 § skall ha nedan angivna
lydelse,
dels
att i lagen skaU införas en ny paragraf, 25 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4 §2 Ej må någon
utlämnas, med mindre den gärning för vilken utlämning begäres motsvarar brott,
för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Har personen
i den främmande staten dömts för gärningen, må han utiämnas allenast om
påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande
på anstalt under motsvarande tid.
Skall utlämning till främmande stat ske för gärning som avses i första
stycket, må utlämning till den staten samtidigt medgivas fämväl för annan
gärning som motsvarar brott enligt svensk lag.
Har personen i den främmande staten dömts till gemensam påföljd för
gärning som avses i första stycket första punkten och för annan gärning som
motsvarar brott enligt svensk lag, må utlämning för gärningarna äga rum, om den
gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat
omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.
9
§ Har den som begäres utiämnad dömts för gärningen i den främmande staten, må
utlämning ej bevUjas, med mindre domen stödjes av utredningen och ej heller
eljest föranleder allvariig erinran.
>
Senaste lydelse av 3 § 1962: 82
11
§ 1964: 176
26
§ 1959:255 "- Senaste lydelse 1964:176,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Om dom angående gärningen ej meddelats i den främmande
staten, skall framställningen om utiämning grundas på beslut om häktning, som
meddelats av behörig myndighet i den främmande staten. Framställnmgen må ej
bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen.
Föreslagen lydelse
Om dom angående gärningen ej meddelats i den
främmande staten, skall framställningen om utlämning grundas på beslut om
häktning, som meddelats av behörig myndighet i den främmande staten, / fråga
om gärning, för vilken utlämning kan ske enligt 4 § andra stycket, må dock
framställningen grundas på annan utredning. Framställningen må ej
bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen.
Genom överenskommelse med fränunande stat må bestämmas, att i förhållande till
den staten fäUande dom eUer sådant beslut om häktning som meddelats av domstol
eller domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall framgår, att domslutet
eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 §
Är den
person som avses med framställningen här i riket åtalad för det uppgivna
brottet, eller har här i riket meddelats doi7i eller beslut om eftergift av
åtal beträffande samma brott, må utlämning för det brottet ej äga rum.
Har i fråga om den person som avses med framställnmgen här
i riket meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller med stöd av 20
kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning
meddelats beslut att icke tala å brottet, må utlämning för det brottet ej äga
rum. Ej heller må utiänming beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet
enligt svensk lag.
Har fråga om ansvar för brottet prövats genom lagakraftägande
dom, meddelad i annan främmande stat än den som gjort framställning om
utlämning, och är brottet förövat i den först nämnda staten eller har denna
stat tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957, den
europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella
rättsverkningar eller den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om
överförande av lagföring i brottmål eller har den staten slutit särskilt
avtal med Sverige om utlämning för brott, må den tilltalade ej utlämnas för det
brottet.
Prop.
1975: 35 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
om han
har frikänts från ansvar,
2.
om han
har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
3.
om ådömd
påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställig-lieten pågår, eller
4.
om ådömd
påföljd har bortfallit enligt lagen i den stat där domen meddelats.
Tredje stycket gäller ej i fråga om brott, som har
förövats i den stat som gjort framställning om utlämning eller mot denna stat
eller menighet eller allmän inrättning i den staten, eller brott, som avses i 2
kap. 3 § 5 eller 6 brottsbalken, såvida ej lagföringen har skett på begäran av
den stat som gjort framställning om utlämning.
12 § Vid bevUjande av utiämning skola i tiUämpliga delar
uppställas följande viUkor:
1.
Den som
utlämnas må icke, utan särskUt medgivande enligt 24 §, i den främmande staten
åtalas eUer straffas för annat brott som begåtts före utiämmingen eller, utom i
faU som avses i 13 § andra stycket, utlämnas tiU annan stat, med mindre han
underlåtit att, oaktat hinder ej mött, länma landet inom fyrtiofem dagar efter
rättegång och undergående av straff eller aiman påföljd som må hava ådömts
honom för brott, varför uflämning ägt rum, eUer återvänt dit sedan han lämnat
landet.
2.
Den som
utlämnas må icke under den tid av fyrtiofem dagar som under 1 sägs på något
sätt hindras att lämna landet, såframt han icke gör sig skyldig till nytt
brott.
3.
Den som
utlämnas må icke 2. Den som utiämnas må icke för brottet åtalas vid domstol,
som för brottet åtalas vid domstol, som endast för tUlfället eller för sär-
endast för tUlfället eller för särskU-skilda undantagsförhållanden er- da
undantagsförhållanden erhållit håUit befogenhet att pröva mål av befogenhet att
pröva mål av sådan sådan beskaffenhet. Konungen beskaffenhet. Regeringen äger
äger dock medgiva undantag från dock medgiva undantag från vad var nu sagts, om
det finnes för- nu sagts, om det finnes förenligt enUgt med rättssäkerheten. med rättssäkerheten,
4.
Den som utlämnas
må ej för 3. Den som utiämnas må ej för brottet straffas med döden. brottet straffas med döden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:35
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
I
fall som avses i 5 eller 6 § skaU särskUt angivas, att den som utlämnas icke
må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman eller såsom för
politiskt brott.
I
övrigt uppställer Konungen de I övrigt uppställer regeringen de
villkor
som prövas erforderliga. vUlkor som prövas erforderliga.
14 § FramstäUning
om utlämning skall göras på diplomatisk väg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid framstäUningen skall
fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas och, om det ej framgår
av beslutet eller domen, uppgift om personens nationalitet och hemvist,
brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i dep främmande staten tUlämpliga
straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt företes.
Vid framställnmgen skall
fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas eller, i fall som
avses i 4 § andra stycket, annan utredning på vilken framställningen grundas.
I den mån det ej framgår av nämnda handlingar, skall uppgift lämnas om
personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för
brottet samt i den främmande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement
skall om möjUgt företes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Framgår av inkomna
handlingar, att framställningen icke lagliken kan bifallas, eller finner Konungen
eljest anledning föreligga att icke villfara framställningen, skall den
omedelbart avslås.
Innan regeringen
meddelar beslut i anledning av framställningen, skall yttrande avgivas av
riksåklagaren och ärendet prövas av högsta domstolen. Är det uppenbart att
framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 §
Därest
framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till
riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om
förundersökning i brottmål är stadgat.
Om
tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäller tills vidare inlUl dess högsta domstolen prövat ärendet
enligt vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas.
Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl
högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.
Riksåklagaren
skall till grund för sitt yttrande verkställa erforderlig utredning enligt vad
om förundersökning i brottmål är stadgat.
Om
tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäller tills vidare intUl dess högsta domstolen prövat ärendet och,
om utlämning enligt dess beslut kan lagligen bevUjas, regeringen avgjort ärendet.
Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl högsta domstolen utan
inskränkning till viss tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975: 35
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den
som häktats äger påförda, att ny förhandling skall äga rum
inom tre veckor från det beslut senast meddelats.
17 §
Sedan
utredningen avslutats. Sedan utredningen avslutats,
överlämnar
riksåklagarämbetet överlämnar riksåklagaren ärendet
ärendet
jämte eget yttrande tUl jämte sitt yttrande tUl högsta dom-
högsta
domstolen. stolen.
23 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
som i främmande stat är efterlyst för brott, vilket enligt denna lag kan
föranleda utiämning, må { avvaktan på begäran därom omedelbart anhållas eller åläggas
reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller
om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.
Beslut
om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som
skyndsamt efter förhandling eiUigt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden
samt, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast underrättar chefen
för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utlämning
föreligger eller att utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka Konungens
förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande
staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om åtgärden. Därvid skaU
angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vilken
framställning om utlämning skall göras.
Den
som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket
enligt denna lag kan föratdeda utlämning, må på begäran av behörig myndighet i
den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlys-ning
omedelbart anhållas eller å-läggas reseförbud av åklagare enligt vad som i
allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.
Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos
rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat
prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skaU bestå, genast
underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot
utiänming föreligger eUer att utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka
regeringens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skaU den
främmande staten genom utrikesdepartementets försorg imderrättas om åtgärden.
Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid,
inom vUkea framstäUning om utlämning skall göras. Denna tid får icke vara längre
än fyrtio dagar från den dag personen anhölls eller reseförbud meddelades
enligt första stycket. När framställning om utlämning inkommer, skall utrikesdepartementet
genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om åtgärden. Sådan
under-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prc. 1975:
35 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rättelse skall jämväl lämnas, därest framställning om
utlämning ej inkommer inom utsatt tid.
Mot rättens beslut må talan ej föras. Den som anhållits
eller underkastats reseförbud äger dock för prövning, om åtgärden skall bestå,
påfordra ny förhandling inom tre veckor från det beslut senast meddelats.
Har
framställning om utlämning
av den som är anhållen eller underkastad reseförbud ej
gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden, skall den anhållne
frigivas eller meddelat reseförbud hävas. Detsamma gäller när framställning
avslås enligt 15 §. Om anhållen i annat fall ej frigives, skall framställning
om hans häktande avlåtas till rätten sist å åttonde dagen efter den, då
riksåklagaren fick del av utlåmningsfram-ställningen. Göres ej framställning,
som nu sagts, skall den anhållne omedelbart frigivas.
25 § Sedan framställning om utlämning gjorts, må ej åtal
för det uppgivna brottet väckas, såvida icke framställningen avslagits.
Beviljas utlämning sedan åtal väckts, skall detta
förhållande anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.
25 § 26 §
Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, att den som
av främmande stat utlämnas tUl annan stat må föras genom riket, såframt denne
icke är svensk medborgare och ej heUer eljesf synnerliga skäl äro däremot.
Framställning härom göres på diplomatisk väg.
Sker utlämningen till Danmark, Finland, Island eller Norge
må medgivas, att även svensk medborgare föres genom riket, om hinder ej skulle
ha förelegat för utlämning av honom till den mottagande staten enligt 2 eller
4 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
Prop.
1975: 35 8
Bestämmelser i överenskommelse méd främmande stat, som för
Sveriges del är gäUande vid lagens ikraftträdande, skall lända till efterrättelse
även om de avviker från vad lagen föreskriver.
2 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken, dels att 38
kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i balken skall
införas en ny paragraf, 34 kap. 18 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 kap. 18 §
Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för
verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse
eller internering som gemensam påföljd för två år eller flera brott, och kan
utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten,
skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda
påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan
äga rum.
Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då
fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott,
skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och hinder mot
verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt
avser något eller några av brotten.
38 kap. 4 § Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 eller 15 § göres
hos första domstol i något av målen.
Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först
avgjort det mål vari dömts tiU internering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anmälan
jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nämnd skall deltaga vid
underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap, 9
§, 30 kap, 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 §
såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket. Detsamma skall gälla i fråga
om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt
medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §,
åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller
annan åtgärd enligt 34 kap, 8 eller 9 g.
Nämnd skall deltaga vid
underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §,
30 kap, 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tUlämpning
av 10 § andra stycket, eller 18 §. Del-sanuna skall gälla i fråga om undanröjande
av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet
eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34
kap. 8 eller 9 §,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28 kap, 11 §,
är underrätt domför med en lagfaren domare.
8 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
I mål om åtgärd enligt 2
§ eller 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap, 8 § eller
34 kap, 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår
tillämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tUlfälle
alt yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tUlfälle därtUl
beredas honom. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
I mål om åtgärd enligt 2 §
eller
27
kap. 5 § andra stycket eller 6 §,
28
kap, 9 §, 30 kap, 8 § eller 34
kap, 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tUl-lämpning av
10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfäUe att yttra sig.
Begär han att bliva muntiigen hörd skall tillfälle därtUI beredas honom, / mål
om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig
där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
Åtgärd
enligt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra
sig.
9
§2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättens beslut om åtgärd
enligt 27 kap, 5 § andra stycket, 28 kap, 11 § eUer 34 kap. 10 § andra stycket,
12 eller 13 § eller 15 § sä-
Rättens beslut om åtgärd
enligt 27 kap, 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eUer 34 kap. 10 § andra stycket,
12 §, 13 §, 15 § såvitt angår
opaginerad Kontrollera mot PDF
>
Senaste lydelse 1969: 259,
"
Senaste lydelse 1973: 918 (första stycket) och 1974: 205 (andra stycket).
Prop. 1975: 35 10
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
vitt
angår tiUämpning av 10 § and- tUlämpning av 10 § andra stycket,
ra stycket länder omedelbart till eller 18 § länder omedelbart tUl
efterrättelse, om ej annorlunda efterrättelse om ej annorlunda för
förordnas. Detsamma gäller avgö- ordnas. Detsamma gäller avgöran-
randen enligt 27 kap, 6 §, 28 kap. den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §
9 § eller 34 kap, 4, 5, 6 eUer 8 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eUer 8 § an-
angående föreskrifter, prövotid el- gående föreskrifter, prövotid eller
ler tid för ungdomsfängelse, tid för ungdomsfängelse.
Avser
beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap, 6 § att någon skall
undergå behandling varom stadgas i 28 kap, 3 §, äger rätten, om förhållandena
påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av
att det ej vimnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om
beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den söm undergår
ungdomsfängelse.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark,
Finland, Island och Norge,
dels
att 20 § skall upphöra att gäUa,
dels
att i 9 § ordet "riksåklagarämbetet" skall bytas ut mot
"riksåklagaren",
dels
att i 15 och 18 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege--ringen".
dels
att 5, 7 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Utlämning må ej äga rum, om Utlämning må ej äga rum, om
här
i riket meddelats dom angå- här i riket meddelats dom angå
ende det uppgivna brottet eUer be- ende brottet eller beslut med stöd
slut om eftergift av åtal för bröt- av 20 kap. 7 § rättegångsbalken el-
tel, ler motsvarande bestämmelse i an-
nan
författning att icke tala å brottet,
7 §
Vid
utlämning skall såsom vill- Vid utlämning skall i tillämpliga
kor
gälla, att den som utlämnas delar följande villkor gälla:
icke
må i den främmande staten 1. Den som utlämnas må icke i
åtalas
eller straffas för annat brott den främmande staten åtalas eller
som
begåtis före utiämningen med straffas för annat före utlämning-
mindre en begånget brott, om här i riket
meddelats dom
angående brottet
opaginerad Kontrollera mot PDF
utlämningen.
I samband med bevUjande av utlämning må uppställas de
ytterligare villkor, som prövas erforderliga.
Nuvarande
lydelse
särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;
han själv inför domstol samtyckt därtUI;
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet
inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd
som må hava ådömts honom för brott, varför utiämning ägt rum; eller
han återvänt dit sedan han lämnat landet.
Därjämte skall gälla, att den som utlämnas allenast må i
fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt 18 § utiämnas till tredje
stat för brott, som han förövat före
Föreslagen lydelse
eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken
eller motsvarande bestämmelse i annan författning att icke tala å brottet.
2. Svensk medborgare som ut
lämnas må i den främmande sta
ten ej heller åtalas eller straffas
för annat brott som begåtts före
utiämningen med mindre
särskilt medgivande lämnats enUgt 18 §;
han själv inför domstol samtyckt därtUI;
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet
inom en månad efter rättegång och undergående av straff eUer annan påföljd
som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller
han återvänt dit sedan han lämnat landet,
3.
Vad som föreskrives
under 2 skall i fråga om politiskt brott gälla även när den som utlämnas icke
är svensk medborgare.
4.
Den som
utlämnas må allenast i fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt 18
§ utiämnas till tredje stat för brott, som han förövat före utlämningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som är
efterlyst för brott, vUket enligt denna lag kan föranleda utiämnmg, må,
såframt för gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk
lag är stadgat fängelse, /' avvaktan på begäran om utlämning omedelbart
anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad
som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum,
» Senaste lydelse 1964: 212,
Den som är
misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vUket enligt denna lag kan föranleda
utlämning, må, såframt för gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet
enligt svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av polis-eller
åklagarmyndighet i den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning
omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av åklagare enligt vad som i
allmänhet gäller om brottmål.
Prop. 1975: 35 12
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Beslag
må ock i sådant fall äga rurti.
Beslut
om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf skall på begäran av den som
beslutet avser prövas av rätten, som i ärendet skyndsamt skall hålla
förhandling enligt vad om brottmål är stadgat. Mot rättens beslut må talan ej
föras.
Polis-
eller åklagarmyndighet. i Polis- eUer åklagarmyndighet i
den främmande staten skall oför- den främmande staten skall oför-
dröjligen underrättas, då beslut dröjligen underrättas, då
beslut
fattats om användning av tvångs- fattats om användning av tvångs
medel enligt denna paragraf. Har medel enligt denna paragraf. Har
icke framställning om utlämning icke framställning om utlämning
mottagits mom två veckor från det mottagits inom två veckor från det
underrättelsen avsändes, skall be- underrättelsen avsändes, skall be
slutet omedelbart hävas, slutet omedelbart hävas. Om an
hållen i annat fall ej frigives, skall
framställning om hans häktande
avlåtas till rätten sist å femte da
gen från den dag anhållningsmyn-
digheten fick del av utlämnings-
f ramställningen.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
4
Förslag till
Lag
om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat
Härigenom
föreskrives följande.
Villkor
för användningen av tvångsmedel
1
§ Är någon i främmande stat
misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärnmg, får enligt vad som
föreskrives i denna lag föremål eller skriftlig handling, som finns här i
riket, efter framställning tagas i beslag och överlämnas till den främmande
staten,
2
§ Egendom som avses i 1 § får
tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om
gärningen eUer vara någon från-händ genom denna. Bestämmelserna i 27 kap, 2 och
3 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.
För
eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företagas
enligt vad som föreskrives i 28 kap, 1 och 3 §§ rättegångsbalken.
3 §
Med anledning av framställning från annan stat än Danmark,
Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 1 § ej vidtagas, om hinder
mot utlämning för brottet skuUe ha förelegat enligt 4 § första stycket
första punkten, 5 §, 6 § eller 10 § lagen (1957: 668) om utlämning för
brott.
Prop. 1975: 35 13
När
fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får
åtgärden ej vidtagas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat
enligt 3 § första stycket, 4 § eller 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för
brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
4 §
I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom tiU den främ
mande staten får föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn
till enskild rätt eller från allmän synpunkt.
Förfarandet
vid framställning från utomnordisk stat
5 §
Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller
Norge skall göras på diplomatisk väg.
Framställningen
skall iimehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den
egendom som avses, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den
främmande staten tiUämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den
främmande staten, skall avskrift därav fogas vid framställningen. I annat fall
skall uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken
eller åtalet och, i förekommande fall, det enskUda anspråk varom är fråga,
6
§ FramstäUningen och övriga
inkomna handlingar skall genast överlämnas till riksåklagaren. Är det
uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås
av regeringen.
7
§ Riksåklagaren skall låta
företaga de åtgärder som påkallas av framstäUningen. Bestämmelserna i 27 kap,
913 §§ samt 28 kap. 4 10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande
tillämpning,
8
§ VerkstäUt beslag skall
skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen
grundat och följaktiigen skall bestå samt om det är påkallat att vid egendomens
överlämnande till den främmande staten föreskriva förbehåll som avses i 4 §,
Rätten
skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller
i tUlämpliga delar bestämmelserna i 24 kap, 17 § andra stycket
rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
9 §
Sedan de åtgärder som avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar
riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande tUl regeringen.
Har
rätten funnit verkstäUt beslag ej vara lagligen grundat, skall regeringen avslå
framställningen. I annat fall prövar regeringen, om den beslagtagna egendomen
skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifaU till framstäUningen
skall föreskrivas de förbehåll enligt 4 § som rätten funnit påkallade eUer som regermgen
eljest finner erforderliga.
Förfarandet
vid framställning från nordisk stat
10 §
Framställnujg från Danmark, FiiUand, Island eller Norge skall
göras av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet antmgen hos riks
åklagaren eller, om det är känt var egendomen fmns, hos stats- eller
distriktsåklagare.
Angående
framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket,
11 §
Fmner åklagaren att hinder mot bifall tUl framställnmgen före
ligger enligt denna lag eller att bifall eljest bör vägras, skall han genast
opaginerad Kontrollera mot PDF
avslå
framställningen. I annat fall skall han företaga de åtgärder som påkallas av
framställningen. Därvid äger bestämmelserna i 27 kap, 9 13 §§ samt 28 kap.
410 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning.
12
§ Verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna prövar om
beslaget är lagligen grundat och avgör om egendomen skall överlämnas till den
främmande staten. Bifalles framställningen, skall rätten föreskriva de förbehåll
enligt 4 § som finnes erforderliga,
I
fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 §
andra stycket.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
Härigenom föreskrives
att 3 § lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § i
Nuvarande hdelse
I
registret skall anteckning ske
1, om för den som dömts tUl påföljd av beskaffenhet
att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras
skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras
skola träda i stället för annan påföljd;
2, om villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad;
3, om för den som dömts lill skyddstillsyn förordnande
meddelas om behandling enligt 28 kap, 3 § brottsbalken;
4, om för den som dömts tUl ungdomsfängelse domstol
förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå eUer föreskriver, att
överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss tidpunkt;
5, om
för den som dömts till
internering domstol medgiver för
längning av tiden för vård i anstalt
eller bestämmer ny minsta tid för
anstaltsvården;
1
Senaste lydelse 1964: 549.
Föreslagen lydelse
I
registret skall anteckning ske
1,
om för den som dömts tUl
påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges
eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller
ock påföljd förklaras skola träda i stäUet för annan påföljd;
2,
om villkorligt medgiven frihet
förklaras förverkad;
3,
om för den som dömts till
skyddstillsyn förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken;
4,
om för den som dömts till
ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå
eller föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss
tidpunkt;
5, om
för den som dömts till
internering domstol medgiver för
längning av tiden för vård i an
stalt eUer bestämmer ny minsta
tid för anstaltsvården;.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
6,
om beslut meddelas jämlikt 34
kap, 10 § brottsbalken; samt
7,
om för den som erhållit anstånd
med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller
anståndet förklaras förverkat.
Föreslagen lydelse
6, om
beslut meddelas jämlikt
34 kap, 10 eller 18 § broUsbal-
ken; samt
7. om för den som
erhållit an
stånd med verkställigheten av för
vandlingsstraff prövotiden för
länges eller anståndet förklaras
förverkat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
Prop. 1975: 35 16
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 15 november 1974.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN,
GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,
Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, amnäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändringar i lagstiftningen om
utlämning för brott m. m. och anför.
1
Inledning
Den
svenska lagstiftningen om utlämning för brott från Sverige till annat land
utgörs av lagen (1957: 668) om utlämning för brott (den allmänna utlämningslagen)
och lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och
Norge (den nordiska utlämningslagen). Lagarna innehåller bestämmelser om
förutsättningar för utlämning och om förfarandet i utlämnuigsärenden. Den
allmänna utlämningslagen gäller inte i förhållande till de övriga nordiska
länderna. Utlämning till sådant land regleras enbart genom den nordiska utlämningslagen.
Utlämningslagarna innehåller inte några bestämmelser om utlämning för brott
från annat land tiU Sverige. Däremot finns i 2 kap. 8 § andra stycket
brottsbalken (BrB) en bestämmelse som anger att villkor, som uppställs vid utiämning
från främmande stat tUl Sverige, skall lända tUl efterrättelse här i riket,
I
utiämningslagarna föreskrivs vissa minimiviUkor som i varje särskilt fall måste
vara uppfyUda för att utlämning skall få ske. Av utlämningslagarna följer
sålunda inte att Sverige är skyldigt att bevilja utlämning, när de i resp. utlämningslag
angivna villkoren är uppfyllda. Genom avtal med annan stat kan Sverige dock ha
förpliktat sig att under vissa be-tuigelser till den andra avtalsslutande
staten utlämna personer som uppehåller sig här. Sverige är i dag bundet av ett
mindre antal sådana traktater. Anledningen tUl att sådana avtal har ingåtts är
främst att en del främmande staters Interna lagstiftning kräver en ömsesidigt
förpliktande traktat som ett oeftergivligt viUkor för att utiänming över huvud
skall kunna komma till stånd. För att Sverige skall kunna ingå ett sådant av-
Prop. 1975: 35 17
tal
om utlämning med annan stal krävs att avtalet som vUlkor för utlämning från
Sverige innehåller åtminstone de minimiviUkor för utlämning som uppställs i utiämningslagarna.
Under
senare tid har inom Danmark, Finland och Norge pågått arbete med ändring av
dessa länders utlämningslagstiftning. Detta arbete har hittills lett tUl alt
det i Danmark, som förut inte har haft någon allmän utlämningslag, har
utfärdals en sådan lag med ikraftträdande den 1 juli 1967 och aU det i Finland
har antagils en ny aUmän iitiämningslag, som trätt i kraft den 1 januari 1971,
I Norge, som har en aUmän utiäm-ningslag från år 1908, har utarbetats utkast
till en ny sådan lag. Under detla lagstiftningsarbete har överläggningar
hållits mellan företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland, Norge
och Sverige i syfte att få till stånd så likartade regler som möjligt inom de
nordiska länderna. I samband därmed har fråga uppkommit att i några avseenden
ändra den svenska allmänna utiämningslagen.
I
anslutning till översynen av den aUmänna utiämningslagen har vidare
aktualiserats frågan om införande av möjlighet för domstol att i vissa fall
dela upp en för flera brott gemensamt ådömd påföljd för att utlämning skall
kunna ske till Sverige för någon del av brottsligheten eller den svenska domen
tiU någon del skall kunna verkställas utomlands. En sådan ordning förutsätter
ändringar i BrB,
Den
svenska nordiska utlämningslagen motsvaras i de övriga nordiska länderna av
lagar med i huvudsak samma innehåll som den svenska. Dessa lagar tiUkom efter
nordiskt samarbete. Vid de förut nämnda nordiska departementsöverläggningarna
har också diskuterats fråga om ändring i de nordiska utiämningslagarna i syfte
all undanröja vissa olägenheter som visat sig vara förenade med den nuvarande
lagstiftningen.
Enligt
såväl den allmänna som den nordiska utlämningslagen kan vissa tvångsmedel, bl.
a. beslag, användas både i a-waktan på atl begäran om utlämning skall göras
och sedan sådan framställning har kommit in. Däremot saknas i stort sett
möjlighet att utan samband med utläm-ningsförfarande verkställa beslag för
utländsk myndighets räkning. Denna brist har vållat vissa praktiska
olägenheter.
De
sålunda angivna frågorna har tagits upp till behandling i en inom
justitiedepartementet i juni 1974 upprättad promemoria (Ds Ju 1974: 8) med
förslag till ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m,
1 promemorian
föreslås, förutom ändringar i den allmänna utiämnings
lagen och den nordiska utiämningslagen, vissa ändringar i BrB samt in
förande av en lag om användning av tvångsmedel på begäran av främ
mande stat. Lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekans-lern (JK),
riksåklagaren (RA), Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
statens invandrarverk, Sveriges domareförbund, Sveriges
2 Riksdagen
1975. 1 saml Nr 35
Prop. 1975:35 18
advokatsamfund.
Föreningen Sveriges statsåklagare och Föreningen Sveriges åklagare.
RA
har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt
samt från länsåklagarna i Älvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs län.
2
Gällande rätt
2.1
Den allmänna utlämningslagen
Den allmäima
uflämoingslagen (ändrad senast 1973: 124) innehåller regler om villkoren för OCh
förfarandet vid utlämning från Sverige till annan stat än Danmark, Island,
Finland och Norge. Villkoren är upptagna i 113 §§, reglerna om förfarandet i
1422 §§ och övriga bestämmelser i 2326 §§.
Enligt
1 § får Kungl. Maj:t besluta om utlämning av den som i främmande stat är
misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig
här i riket. Därvid skall iakttas de vUlkor och det förfarande som lagen
föreskriver. Det har inte ansetts nödvändigt att i själva lagtexten sanktionera
möjligheten att inom lagens ram ingå ömsesidigt förpliktande överenskommelser
med annan stat om utlämning för brott. I 2 § anges att svensk medborgare inte
får utlämnas. Avgörande är här medborgarskapet vid den tidpunkt då utiämning
skall ske. I avtal om utiämning kan göras förbehåll om att även andra än
svenska medborgare inte utiämnas eller att utlämning i sådana fall sker efter särskUd
prövning. I 3 § första stycket finns en regel om att utiämning får bevUjas
endast för gärning, som helt eller delvis har förövats utom riket eller ombord
på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för medverkan till sådan gärning.
Regeln vilar på uppfattningen att det ankommer på en stat att själv bestraffa
brott som har begåtts inom dess eget område. Frågan var ett brott skall anses
begånget får för Sveriges del besvaras med ledning av bestämmelserna i 2 kap. 4
§ BrB. Från huvudregeln i 3 § första stycket aUmänna utiämningslagen görs
visst undantag i andra stycket tillagt år 1962. Undantaget avser gärnmg förövad
i Sverige av den som var ämbets- eller tjänsteman hos den ansökande staten och
medborgare i samma stat.
I
4 § uppställs vissa krav beträffande svårhetsgraden av den gärning för vilken
utlämning begärs. Gärningen måste motsvara brott, för vilket enUgt svensk lag
är stadgat fängelse i mer än ett år. Har dom meddelats i den främmande staten
för gärningen, måste därjämte påföljden utgöra minst frihetsstraff i fyra
månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid. Genom
dessa regler, sammanställda med det i 1 § angivna villkoret att gärningen skall
vara straffbelagd i den
Prop. 1975: 35 19
främmande
staten, föreligger ett krav på dubbel straffbarhet. Om en ut-lämnlngsbegäran avser
flera brott, av vilka endast något har den föreskrivna svårhetsgraden medan
övriga brott är av mmdre allvarlig beskaffenhet, kan utlämning ske endast för
det svårare brottet.
Regler som begränsar
möjligheterna att utiämna då fråga är om militära och politiska brott har
tagits m i 5 och 6 §§. Utiämning får enligt 7 § inte heller ske om åtgärden kan
medföra risk för att den utlämnade på grund av bl, a, sin härstamning eller
religiösa eller politiska uppfattning bUr utsatt för förföljelse av svår
beskaffenhet, Bestänunelsen korresponderar med 2 och 53 §§ utiänningslagen
(1954:193), som gäller den s. k. asylrätten. Utlämning får enligt 8 § allmänna utlämningslagen
inte heUer bevUjas, om åtgärden i särskUt fall på grund av den avsedda personens
ungdom, hälsotUlstånd eUer personliga förhållanden i övrigt, med beaktande
jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, skuUe
vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav.
I
syfte att ytterligare tillgodose intresset av rättsskydd för den som begärs
utlämnad har i 9 § uppställts vissa krav på bevisning i skuldfrågan. I princip
fordras dom eller häktningsbeslut från myndighet i den stat som ansöker om
utlämning. I 10 § första stycket föreskrivs förbud mot utlämning när åtal för
det uppgivna brottet redan har väckts här i landet. Förbudet gäller också när
dom eller beslut om eftergift av åtal beträffande brottet har meddelats. Enbart
ett här meddelat beslut om häktning eller reseförbud med anledning av brottet
utgör däremot inte hinder mot utlämning, I 10 § andra stycket uppställs vidare
förbud mot utiämning, när straff för brottet skulle vara förfallet enligt
svensk lag. Enligt 11 § utgör också inledd förundersökning, väckt åtal eller
meddelad dom här i landet för annat brott än del som utiämnings-begäran avser i
vissa fall hinder mot utlämning.
När
utlämning beviljas skall vissa villkor ställas upp (12 § första stycket).
Villkoren, som är avsedda till skydd för den utlämnade, är följande. Den
utlämnade får inte, utan medgivande av Kungl. Maj:t i del särskilda fallet,
åtalas eller straffas i den främmande staten för annat brott som har begåtts
före utlämningen eller vidareutlämnas till annan stat, innan 45 dagar har
förflutit efter rättegång och avslutad verkställighet av påföljd för det brott
varför utiämning har ägt rum (p. 1), Under denna tid om 45 dagar får den
utlämnade inte hindras att lämna landet, såvida han inte gör sig skyldig till
nytt brott (p. 2). Rättegång inför extraordinär domstol får inte äga rum (p.
3), Från detta vUlkor kan Kungl, Maj:t dock medge undantag i vissa fall. Den
som utlämnas skall inte få straffas med döden (p, 4), Utöver dessa
obligatoriska viUkor kan Kungl. Maj:t ställa upp de ytterligare villkor som
anses nödvändiga (12 § tredje stycket).
Vid
konkurrens mellan två eller flera stater, som begär utlämning av
Prop. 1975: 35 20
samma
person, uppkommer frågan till vilken stat utlämning bör ske och om vidareutiämning
bör tUlåtas. I 13 § finns vissa bestämmelser härom.
Det
formella förfarandet vid uflämning regleras i 1422 §§, Framställning om
utlämning skaU göras på diplomatisk väg. Kungl. Maj :t kan omedelbart avslå
framställningen, om det framgår av inkomna handlingar att den inte lagligen
kan bifallas eller om Kungl, Maj:t eljest finner aidedning att inte bifalla
framställningen. I annat fall överlämnas framstäUnuigen av Kungl, Maj:t tUl RA
för utredning enligt reglerna om förundersökning i brottmål. Det förutsätts att
lokal åklagarmyndighet kan anlitas att biträda med utredningsarbetet. Vanliga straffproces-sueUa
tvångsmedel kan användas, men därvid gäller i några avseenden särskilda regler.
Efter avslutad utredning överlämnar RA ärendet jämte eget yttrande tUl högsta
domstolen för prövning om utlämning lagligen kan bevUjas. Sedan domstolen har
meddelat beslut, skall ärendet avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Iimebär
beslutet att högsta domstolen har funnit hinder mot utlämning möta enligt 110 §§
utlämningslagen, får framställningen inte bifallas, I vissa fall kan frågan
dock hänskjutas till internationell skUjedom. Bifaller Kungl. Maj:t
framställningen, skall viss tid utsättas inom vilken den ansökande staten skall
hämta den som skall utlämnas.
Övriga
bestämmelser i den allmänna utlämningslagen, införda i 23 26 §§ reglerar bl,
a, användningen av tvångsmedel mot efterlyst, medgivande tUl vidareutiämning
och transitering. Enligt 23 § kan den som i främmande stat är efterlyst för utlämnmgsbart
brott anhållas eller åläggas reseförbud i awaktan på framstäUnmg om utlämning.
Beslut fattas av polis- eller åklagarmyndighet, som också kan förordna om
beslag. Beslutet skall utan uppskov anmälas hos rätten för prövning av åtgärden.
Rättens beslut kan inte överklagas, men den som har anhållits eller ålagts
reseförbud kan begära omprövning av åtgärden uiom tre veckor från det beslut
senast meddelades. Skall anhållande eller reseförbud bestå, skall rätten
genast underrätta chefen för justitiedepartementet, Kungl. Maj:t kan upphäva
åtgärden, om hinder föreligger mot utlämning eller utlämning av annat skäl
inte bör ske. Om åtgärden inte upphävs, underrättas den främmande staten om
åtgärden och anges viss tid inom vilken framställning om utlämning skall göras.
I
24 § har Kungl. Maj:t getts möjlighet att utan hinder av vUlkor som uppställts för utlämning enligt 12
§ medge att den utlämnade får ställas till
ansvar i den främmande staten för annan före utlämningen förövad gärning än den
för vUken utiämning skett eller vidareutlämnas från den begärande staten tiU
tredje stat. Paragrafen innehåUer vidare vissa bestämmelser om förfarandet i
sådana ärenden.
EnUgt
25 § får chefen för justitiedepartementet medge att den som av främmande stat utlämnas
tUl annan stat förs genom Sverige, om han
Prop. 1975: 35 21
inte
är svensk medborgare eller eljest synnerliga skäl föreligger mot transiteringen.
2.2
Den nordiska utlämningslagen
Den
nordiska utiämningslagen (ändrad senast 1973:126) innehåller liksom den
allmänna utlämningslagen huvudsakligen regler om villkoren för utlämning och om
förfarandet. I båda dessa hänseenden innebär regleringen i den nordiska lagen
på flera punkter en uppmjukning i förhållande till motsvarande bestämmelser i
den allmänna utiämningslagen beroende på den rättslikhet som råder meUan de
nordiska länderna,
118 §§ fmns bestämmelser
om vUlkoren för utiämning från Sverige tiU övriga nordiska länder. För utiänming
fordras att gärningen är straffbar enligt lagen i den stat som begär utlämning.
För andra brott än politiska brott krävs däremot inte straffbarhet enligt
svensk lag. Här upprätthåUs aUtså inte principen om den dubbla straffbarheten.
Till skUlnad från vad som gäller enligt den allmänna utlämningslagen kan också
svensk medborgare utlämnas, dock endast under vissa förutsättningar som anges
i 2 §. I fråga om politiskt brott gäUer emellertid enligt 4 § förbud mot
utlämning av svensk medborgare. I 3 § uppställs som huvudregel att utlämning
inte får ske, om i den begärande staten endast böter kan ådömas för gärningen
eller om en redan ådömd påföljd inte utgör frihetsstraff eller annat
omhändertagande på anstalt. Härifrån ges dock möjlighet till undantag, om
utlämning samtidigt äger rum för annat brott som uppfyller förutsättningarna
för att utlämning skall få ske.
Enligt
5 § får utlämning inte äga rum, om i Sverige har meddelats dom eller beslut om
eftergift av åtal angående det uppgivna brottet, I den nordiska utlämningslagen
saknas motsvarighet till 10 § andra stycket allmänna utlämningslagen, enligt vUket
hinder för utlämning föreligger om straff för det uppgivna brottet skulle vara
preskriberat enligt svensk lag. Att den nordiska lagen inte uttryckligen
förbjuder utlämning i sådant fall ligger i linje med ståndpunkten att utlämning
tUl annat nordiskt land inte förutsätter att gärningen är straffbar enligt
svensk lag. Inte heller föreligger enligt den nordiska lagen hinder mol utlämning,
när den som avses med framställningen är åtalad här i riket för det uppgivna
brottet. Däremot utgör enligt 6 § första stycket inledd förundersökning eller
åtal för annat brott av viss svårhetsgrad hinder mot utiämning, liksom
förestående verkställighet av fängelse eller annat omhändertagande på anstalt.
För rättegång kan dock enligt andra stycket i samma paragraf utlämning medges
på det viUkoret att den utlämnade senare överlämnas tUl svensk myndighet,
I
7 § första och andra styckena anges de obligatoriska viUkor som skall gälla vid
utlämning till annan nordisk stat. Dessa villkor skyddar den utlämnade från att
åtalas eller straffas för annat brott som har be-
Prop. 1975: 35 22
gåtts
före utlämningen än det som föranlett utlämningen och från att bli vidareotlunnad
till tredje stat för sådant brott. Enligt 7 § tredje stycket kan de ytterligare
vUlkor ställas upp som anses nödvändiga i det särskilda fallet.
Det idcydd
som 7 § den s. k. specialitetsregeln sålunda bereder den som har utlämnats
kan, utom såvitt gäUer skyddet mot vidareutiämning, upphöra som en följd av
hans egna åtgärder, nämligen
a)
om han själv inför domstol
samtycker tiU åtal eller bestraffning för brott begånget före utlämningen,
b)
om han inte, trots att han haft
möjlighet till det, har lämnat verkställighetslandet inom en månad efter
rättegång och verkställighet av den påföljd, vård eller behandling för vUken
han utlämnats dit, eller
c) om
han återvänt till verkställighetslandet sedan han lämnat det.
Med stöd av 18 § kan dispens ges från de vUlkor som gäller enligt 7 §.
På
framställning av myndighet i det land tiU vilket utiämning har skett kan Kungl.
Maj:t medge att den utlämnade stäUs tUl ansvar eller vidareutlämnas tiU annan
stat för brott begånget före utlämningen. Ett sådant ärende handläggs, såvitt
gäller framställning från annat nordiskt land enligt reglerna i den nordiska utlämningslagen
och i annat fall enligt bestämmelserna i 24 § allmänna utiämningslagen.
Utlämningsförfarandet
regleras i 916 §§. I stället för att anlita den diplomatiska vägen skall de
berörda ländernas myndigheter ta direkt kontakt med varandra. Polis- eUer
åklagarmyndighet i den stat som önskar uflämning skall göra framställning
därom antingen hos RÅ eller, om gärningsmannens uppehållsort i Sverige är känd,
direkt hos vederbörande stats- eller distriktsåklagare. Framställningen skall
grundas på fällande dom eller annat domstolsbeslut, enligt vUket sannolika
skäl föreligger tUl misstanke att det uppgivna brottet har begåtts av den som
begärs utlämnad. Dom eller beslut krävs dock inte om den som önskas utlämnad
samtycker till utlämning eller erkänner gärningen. Åklagaren skaU verkstäUa
utredning och är behörig att mottaga samtycke tUl utlämning. Vid samtycke kan
åklagaren själv meddela beslut om utiämning, om inte faU som avses i 4, 6
eller 8 § är för handen och inte heller annat hinder eller skäl mot utlämning föreUgger.
Om åklagaren inte meddelar beslut om utlämning, skall han efter avslutad
utredning sända handlingarna i ärendet tUl justitiedepartementet för Kungl. Maj:ts
avgörande. Om den som önskas utiämnad så begär, skall högsta domstolen pröva
om utlämning lagUgen kan bevUjas. Finner högsta domstolen hinder föreligga mot
utlämning, får Kungl. Maj:t inte bifalla framställningen.
Enligt
17 § kan vissa tvångsmedel användas mot den som är efterlyst för brott som kan
föranleda uflämning enligt den nordiska utiämningslagen imder förutsättning
att svensk lag stadgar fängelse för brottet. De tvångsmedel som här kommer i
fråga är anhållande, reseförbud och be-
Prop. 1975: 35 23
slag.
Beslut om använding av sådant tvångsmedel skall på begäran av den som beslutet
avser prövas av domstol. Polis- eller åklagarmyndighet i den fränunande staten
skall ofördröjligen underrättas när beslut om användning av tvångsmedel har
fattats. Om inte framställning om utlämning har mottagits inom två veckor efter
det alt underrättelsen avsänts, skall beslutet omedelbart hävas.
Enligt 19 § får den som uflämnas
från en nordisk stat till en annan sådan stat utan särskilt tillstånd föras
genom Sverige.
Det
ankommer enligt 20 § på Kungl. Maj:t att förordna om tillämpning av den
nordiska utlämningslagen i förhållande tUl stat som lagen avser. Enligt
kungörelse (1960: 472) har Kungl. Maj:t förordnat att lagen fr, o, m. den 1
september 1960 skall vinna tiUämpning i förhållande till samtliga nordiska
länder. Kungl. Maj:t får enligt berörda lagrum också i övrigt meddela de
föreskrifter som erfordras för tillämpning av lagen. Med stöd av sistnämnda
bestämmelse har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse (1960: 473) med vissa
föreskrifter rörande tillämpningen av den nordiska utlämningslagen. I kimgörelsen
regleras vissa frågor om underrättelse tUl den som önskas utiämnad angående
rätten att påkalla högsta domstolens prövning och om upptagande av samtycke.
2.3
Utlämnlngsavtal
Som
redan har nämnts kompletteras utlämningslagstiftningen i vissa fall av de avtal
och konventioner om utiämning för brott, genom vilka Sverige i förhållande tUl
viss eUer vissa främmande stater har åtagit sig att under närmare angivna
förutsättningar bevilja utlämning.
Sverige är f. n. inte
bundet av andra bilaterala utlämningsavtal än dem som har ingåtts med Belgien
år 1870 (SFS 1870: 37), Amerikas Förenta Stater år 1961 (SÖ 1963: 17),
Storbritannien och Nordiriand år 1963 (SÖ 1965: 19) samt Australien (prop.
1973: 78).
Vidare har Sverige år 1959
tUlträtt den inom Europarådet utarbetade och den 13 december 1957 dagtecknade
europeiska utlämningskonventionen (SÖ 1959: 65). Till konventionen har
förutom Sverige hittiUs anslutit sig Cypern, Danmark, Finland, Grekland,
Irland, Israel, Italien, Liechtenstein, Nederländerna, Norge, Schweiz, Turkiet
och Österrike. Konventionen gäUer dock inte vid utiänming mellan de nordiska länderna.
Beträffande vissa artiklar i konventionen som står i strid med den aUmänna utlämningslagen
har Sverige gjort förbehåll.
I detta sammanhang bör
särskilt nämnas att enligt artikel 7 punkt 1 i den europeiska
utlämningskonventionen utlämning får vägras beträffande brott vUket enligt den
anmodade statens lagstiftning är att anse som helt eller delvis begånget på
dess territorium eller på en plats som är likställd med dess territorium.
Enligt artikel 9 skall utlämning inte
Prop. 1975:35 24
medges
om den eftersökte av den anmodade statens behöriga myndigheter slutligt har
dömts för det eUer de brott för vilka utiämning begärs. Utlämning får också
vägras när den anmodade siatens behöriga myndigheter har beslutat antingen att
inte väcka åtal eller att efterge åtalet för samma brott.
Europarådets
kommitté för brottslighelsfrågor (ECCP) beslöt i maj 1974 att för sin del anta
ett förslag till resolution angående tillämpningen av den europeiska
utlämningskonventionen. Enligt resolutionsförslaget skall stater som har
anslutit sig tUl konventionen rekommenderas att inte utnyttja den rätt att
vägra utlämning, som enligt artikel 7 punkt 1 i konventionen tillkommer den
anmodade staten, i sådana faU där lagföring i den ansökande staten klart ligger
i rättvisans intresse ("clearly in the interest of justice"). Vidare
innehåller resolutionsförslaget en rekommendation att utvidga
tillämpningsområdet för artUcel 9 tiU att avse även domar som meddelats i
tredje land. Förslaget skall nu närmast underställas ministerkommitténs ställföreträdare.
2.4
Andra former för internationellt samarbete rörande lagföring och verkställighet
Den
ökade internationella rörligheten och den alltmer internationella karaktär som
viss brottslighet fått under senare lid har föranlett en ökad samverkan meUan
olika stater på brottsbekämpningens område. Denna samverkan har tagit sig
uttryck i bl. a, överenskommelser om överförande av lagföring eller
verkställighet av straff från ett land till ett amiat.
Såvitt
gäller verkstäUighet av straff regleras det nordiska samarbetet liksom
beträffande utlämning genom ensartad lagstiftning i de olika nordiska länderna.
För Sveriges del fiims bestämmelser i lagen (1963: 193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
(ändrad senast 1973: 629). En europeisk konvention om brottmålsdoms intemationella
rättsverkningar (brotlmålsdomskonventionen) har tillträtts av Sverige och
bestämmelser i detla ämne har i anledning därav tagits in i lagen (1972: 260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av broltmålsdom (ändrad senast
1973: 136), Enligt nämnda lagar kan utländsk broltmålsdom på begäran
verkställas här i landet liksom det är möjligt att från svensk sida begära verkstäUighet
i främmande stat av svensk brottmålsdom.
Lagföring
för brott kan med stöd av etl av de högsta åklagarmyndigheterna i de nordiska
länderna den 6 februari 1970 träffat samarbetsavtal flyttas över till annat
nordiskt land där den misstänkte är bosatt eller, i vissa fall, till land där
han uppehåUer sig. Inom Europarådet har utarbetats en konvention om överförande
av lagföring i brottmål (lagfö-ringskonventionen). Frågan om Sveriges tillträde
till denna konvention
Prop. 1975:35 25
och
om lagstiftning som föranleds därav behandlas i departementspromemorian (Ds Ju
1973:12) InternationeUt samarbete rörande överförande av lagföring i brottmål.
Enligt
5 § 7 lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
får europeisk brottmålsdom inte verkställas här i landet, om den dömde genom lagakraftägande
dom, som meddelats i annan främmande stat än den stat som gjort framställning
om verkställighet, för gärning som påföljden avser har frikänts från ansvar
eller dömts till påföljd, som har verkställts i sin helhet eller håller på att
verkställas eller har bortfallit till följd av preskription eller på grund av
att nåd eller amnesti beviljats i nämnda siat, eller om den dömde genom sådan
dom förklarats skyldig till brottet utan att påföljd ådömts. Mot denna bestämmelse
svarar en år 1972 i BrB införd ny paragraf, 2 kap, 5 a §. Enligt där givna
bestämmelser får under vissa närmare angivna förutsättningar lagföring inte
ske i Sverige för gärning beträffande vUken fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande
dom som har meddelats i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande
stal som har tillträtt den europeiska brotlmålsdomskonventionen, I promemorian
Ds Ju 1973:12 föreslås att motsvarande skall gälla när fråga om ansvar för
gärningen har prövats genom lagakraftägande dom meddelad i främmande stat som
har tUlträtt den europeiska konventionen om överförande av lagföring i
brottmål.
3
Departementspromemorian
3.1
Ändringar i den allmänna utlämningslagen
3.1.1
Platsen för brottet
I
promemorian (Ds Ju 1974: 8) redogörs inledningsvis för vad som gäller eller
avses komma att gäUa enUgt de nordiska ländemas aUmänna ullämningslagar i fråga
om utiämnmg för brott som har begåtts inom det egna landet. Därvid konstateras
att den finska lagen (3 §) föreskriver att utlämning för brott, förövat i
Finland eller ombord på finskt fartyg eller luftfartyg, får ske om lagföring
för brottet i den ansökande staten befinns ändamålsenlig och det straff som i
den främmande staten skulle kunna följa på brottet inte väsentligt avviker från
påföljd som kunde följa på brottet enligt finsk lag. Har straff ådömts för
brottet, får utlämning ske endast om straffpåföljden inte väsentligt avviker
från vad som i Finland hade kunnat följa på brottet. Enligt det norska utkastet
till ny lag om utlämning (3 §) kan utiämning ske också för gärning, som helt
har begåtts inom det egna landet, dock endast om del inle kan antas att gärnmgen
bör åtalas i Norge, Den danska lagen saknar helt bestämmelser i dessa
hänseenden.
Den
svenska bestämmelsen i 3 § allmänna utlämningslagen om alt ut-
Prop. 1975: 35 26
lämning
i princip får beviljas endast för gärning som helt eller delvis har förövats
utom Sverige eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg eller för
medverkan till sådan gärning bygger, konstateras det i promemorian, på
uppfattningen att ett brott bör lagforas och bestraffas i det land där det har
begåtts. I promemorian framhålls vidare att det i praktiken emeUertid kan
förekomma fall där det framstår som lämpligt och praktiskt att brottet beivras
i annat land än gärningslandet även om gärningsmannen uppehåller sig där.
Sålunda kan det ibland vara önskvärt att lagföring sker i ett sammanhang för
likartad brottslighet som har förövats i flera stater. Som exempel nämns
systematiska checkbedrägerier i ett flertal länder. Som regel torde det i ett
sådant faU innebära en fördel för gärningsmannen att hela brottsligheten kan
bedömas i ett sammanhang. Endast en rättegång behöver äga rum. Den därvid utmätta
påföljden torde i regel inte heller bli svårare än den sammanlagda effekten av
de separata påföljdsbestämningar som annars skulle bli nödvändiga. Från
rättssäkerhetssynpunkt synes det därför inte möta betänkligheter att i dessa
fall göra det möjligt att utlämna för brott begångna i Sverige. Möjlighet bör
därför finnas att i sådana och liknande fall bevilja utlämning även för brott
som har begåtts här i landet. Detta bör gälla oavsett om brottet omfattas av
den ursprungliga utlämningsfram-ställnmgen eller om det först under utlämningsärendets
handläggning upptäcks att den som begärs utlämnad har begått sådant brott och
det anmodande landet i anledning därav förklarar sig viUigt att överta lagföringen.
Det bör också vara möjligt att lämna medgivande enligt 24 § beträffande sådant
i Sverige förövat brott som uppdagas efter verkställd utlämning.
Enligt
promemorian kan det vidare sättas i fråga om inte utlämning bör kunna medges
för brott som har begåtts i Sverige även om annan, utomlands förövad
brottslighet inte föreligger. Ibland framstår det nämligen som ändamålsenligt
att utiämning kan bevUjas i sådan situation. Så kan t. ex, vara fallet när en
utländsk medborgare här i landet har begått brott mot en landsman som därefter
återvänt tiU sitt hemland. Det kan därvid vara mera ändamålsenligt och
praktiskt, t. ex. från bevissynpunkt, att målet handläggs i gärningsmannens
hemland. Resocialiseringsmöj-lighelerna kan också tänkas vara större, om
påföljden får verkställas i hemlandet.
I
promemorian framhålls att önskemålet om rättslikhet mellan de nordiska ländemas
allmänna ullämningslagar bäst skulle tillgodoses om 3 § i den svenska lagen
slopas så att utlämning också skall kunna beviljas för brott som har förövats
uteslutande i Sverige, En lagändring av anfört slag skulle därtUI stå i god
överensstämmelse med aktuella strävanden att ytterligare förbättra det
europeiska samarbetet för att hindra och beivra brott. Det hänvisas här tUl den
rekommendation som utarbetats inom Europarådet.
Prop. 1975: 35 27
Att
medge utlämning och därmed lagföring utomlands för brott begånget i Sverige kan
enligt promemorian sägas innebära ett avsteg från principen om absolut
åtalsplikt. I promemorian erinras emellertid om att ett betydelsefullt undantag
från denna princip redan har gjorts i den nordiska uflämnmgslagen, som medger
att utiämning bevUjas också för brott som har begåtts i Sverige. Ett upphävande
av 3 § i den allmänna uUämnmgslagen innebär därför mgen principiell nyhet inom utlämningslagstiftningen.
Vidare
framhålls i promemorian att det i allt större omfattning torde komma att inträffa
att uflänningar som har dömts i Sverige efter att ha begått brott här kommer
att avtjäna straffet i hemlandet. En sådan utveckling kan väntas bli följden
bl. a, av ett ökat europeiskt samarbete på detta område inom ramen för
europakonventionen om brottmålsdoms internatonella rättskraft. Det är vidare
sannolikt att den europeiska konventionen om överförande av lagföring i
brottmål kommer att få till följd att åklagarmyndigheterna i andra länder i
allt större utsträckning på framställning från svensk åklagarmyndighet kommer
att överta lagföringen för brott som deras egna medborgare har begått under
vistelse i Sverige. Ett upphävande av 3 § utlämningslagen utgör enligt promemorian
sett mot denna bakgnmd en konsekvens av det ökande internationella samarbetet
på det rättsliga området.
I
promemorian föreslås under åberopande av det anförda att 3 § utlämningslagen
upphävs. Det understryks därvid att en sådan åtgärd givelvis inte får till
följd att det uppkommer någon som helst skyldighet att uflämna för brott som
har begåtts i Sverige, övriga utiämningsviUkor gäller också för sådant brott,
t. ex. hindret enligt 10 § första stycket på grund av att åtal har väckts här
för brottet. Även i sådant fall då det visserligen inte föreligger något i utlämningslagen
angivet hinder för utiämnmg men där det likväl framstår som olämpligt att uflämning
för brottet äger rum kan utiämnmg alltid vägras med stöd av Kungl, Maj:ts
diskretionära prövningsrätt.
3.1.2
Utlämning för flera gärningar
I
promemorian påpekas att det enligt de danska och finska lagarna samt det norska
utkastet är möjligt att utlämna även för brott som inte uppfyller de i lagen uppstäUda
kraven på svårhetsgrad, nämligen när det är fråga om flera gärningar och
åtminstone en av dessa uppfyller kraven. I anslutning till en redogörelse för
de överväganden i denna fråga som gjordes vid den svenska utlämningslagens
tillkomst nämns i promemorian att en Uknande regel föreslogs av lagrådet (prop.
1957:156 s, 114 och 119). Vidare hänvisas tUl att möjlighet tiU uflämning i nu
avsedda fall finns enligt de nordiska utiänmingslagaraa (se 3 § i den svenska
lagen). I anslutning härtill framhålls i promemorian att ett införande av en
motsvarande bestämmelse i den svenska allmänna utläm-
Prop. 1975: 35 28
ningslagen
skulle innebära att större enhetlighet i de nordiska ländernas lagstiftning
uppnås. Vidare erinras om att den europeiska utlämningskonventionen (artikel 2
punkt 2) innehåller en regel av innebörd att den anmodade staten skall äga rätt
att medge utlämning även för sådana ac-cessoriska brott som inte uppfyller
villkoren beträffande straffskalan.
Både
sakliga skäl och intresset av nordisk rättslikhet talar således enligt
promemorian för att bestämmelsen i 4 § allmänna utlämningslagen bör
kompletteras med en föreskrift som gör det möjligt atl, när en person begärs
utlämnad för två eller flera brott av vilka något eller några är lindrigare än
som anges i denna bestämmelse, bevilja utlämning även för brott av sådan
lindrigare beskaffenhet. I promemorian diskuteras därefter om det för sådana
lindrigare brott likväl skall krävas viss minsta svårhetsgrad, exempelvis att
det skall ingå fängelse i straffskalan. Härvid framhålls att det enligt den
finska lagen och det norska utkastet fordras endast att gärningen är straffbar
enligt finsk resp, norsk rätt. Några särskilda skäl att för svensk del inta en
annan ståndpunkt torde enligt promemorian inte föreligga. Konsekvensen av en
motsvarande regel blir å andra sidan bl. a. att utlämning kan bevUjas även fÖr
sådana gärningar som enligt svensk rätt bedöms som rena ordningsförseelser och
kan medföra endast penningböter. Mot en sådan ordning kan invändas att
resultatet i undantagsfall kan bli alt den som har utlämnats för lagföring i
den ansökande staten sedermera frikänns för det grova brottet och fälls till
ansvar endast för den gärning som enligt svensk rätt kan medföra enbart böter.
En sådan konsekvens synes dock enligt promemorian inte behöva anses som
stötande annat än om den tilltalade därvid skulle dömas till en frihelsberövande
påföljd. Vissa möjligheter alt förhindra uppkomsten av sådana situationer torde
emellertid föreligga genom den fria prövningsrätt som Kungl. Maj:t alltid har
i utlämningsärenden. Det bör därför förutsättas att Sverige i utlämningsavtal
inte kommer att ålägga sig en skyldighet utan endast medge en möjlighet att i
förevarande fall bevilja utlämning för gärningar, för vilka enligt svensk rätt
är stadgal endast böter,
I
promemorian förordas att bestämmelsen tas in som ett andra stycke av 4 § och
utformas så att den ger Kungl, Maj:t möjlighet att med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet avgöra om utlämning bör beviljas även
för lindrigare brott. Härigenom kommer den prövning av utlämningsbegäran som
högsta domstolen har att göra att omfatta även den föreslagna bestämmelsens
tillämplighet.
3.1.3
Dom i tredje land som hinder mot utlämning
I
promemorian hänvisas till den utvidgning av tillämpningsområdet för artikel 9 i
den europeiska utlämiungskonventionen som rekommenderats inom Europarådet,
Artikeln, som föreskriver att utlämning inte skall medges om den eftersökte av
den anmodade statens behöriga myndighe-
Prop. 1975: 35 29
ter
slutiigt har dömts för det brott för vilket utiämning begärts, bör enligt
rekommendationen tUlämpas också om dom har meddelats i tredje land. Vidare
erinras om de hinder för straffverkstäUighet respektive lagföring i Sverige
som föreligger enligt bestämmelserna i 5 § 7 lagen om internationeUt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom och 2 kap. 5 a § BrB, I sammanhanget framhåUs
också att det i promemorian Ds Ju 1973:12 har föreslagits en utvidgning av
sistnämnda lagrum till att avse även faU då fråga om ansvar för gärning prövats
genom lagakraftägande dom i främmande stat som har tiUträtt den europeiska konventionen
om överförande av lagföring i brottmål, I de fall då enligt de angivna bestänunelserna
verkstäUighet och lagföring mte får ske i Sverige synes enligt promemorian
inte heller utlämning för lagföring i annat land böra komma i fråga. Det
föreslås därför alt en mot 5 § 7 internationeUa verkställighetslagen och 2
kap, 5 a § brottsbalken svarande bestämmelse tas in i 10 § allmänna utiämningslagen.
I
promemorian konstateras att den sålunda föreslagna bestämmelsen iimebär att ett
nytt absolut utiämningshinder tillkommer. Detla hinder kan i vissa fall strida
mot internationella överenskommelser som Sverige tidigare har ingått. Det torde
därför vara nödvändigt att förse den föreslagna nya bestämmelsen med en
övergångsbestämmelse som gör det möjligt att tillämpa sådana överenskommelser
även om de avviker från utlämningslagens regler i deras nya lydelse. Enligt
promemorian bör man emellertid från svensk sida under hand försöka få tUl stånd
en an-passnmg av ifrågavarande överenskommelser till de nya bestämmelserna,
3.1.4
Villkor vid utlämning
Under
detta avsnitt behandlas i promemorian den s, k, immunitetsregeln i 12 § första
stycket 2 allmänna utiämningslagen. Enligt detta lagrum skall som villkor för
utlämning gälla att den utlämnade under 45 dagar närmast efter rättegång och
avtjänande av därvid bestämd påföljd inte får på något sätt hindras att lämna
det land till vilket han har utlämnats såvida han inte gör sig skyldig till
nytt brott. Det konstateras atl varken de danska och finska lagarna eller det
norska utkastet innehåller någon motsvarande bestämmelse. Inte heUer mnehåller
den europeiska utlämningskonventionen någon motsvarighet till förevarande
svenska bestämmelse. Något förbehåll i detta hänseende gjordes mte från svensk sida
vid tillträdet tUl konventionen. Också utiänmmgsavtalen med Ame-rUcas Förenta
Stater och Storbritannien saknar motsvarighet tUl nu ifrågavarande bestämmelse
(jfr prop, 1962: 40 s. 7 och 1963:174 s. 7).
Den
nuvarande immunitetsregeln framstår enligt promemorian som aUtfÖr långt gående
genom att den begränsar det utlämningsbegärande landets befogenheter att vidta
åtgärder med anledning av den uHämna-des eget handlande till att gälla endast lagföring
för brott, begånget eftei
Prop. 1975: 35 30
utlämningen.
Sålunda kommer en person, som utlämnas till det land där han är medborgare,
efter avtjänande av straffet i förhållande till sina landsmän att försättas i
en för honom gynnsam särställning som kan anses stötande för rättskänslan. För
den främmande staten kan det därvid synas särskilt egendomligt att den
utlämnade inte ens får omhändertas i administrativ ordning eller meddelas avflyttningsförbud
med anledning av omständighet som har inträffat efter utlämningen.
De
nu anförda skälen jämte angelägenheten att nå större enhetiighet i de nordiska
ländernas lagstiftning på detta område och en bättre överensstämmelse mellan
den allmänna utlämningslagen och de utlämningsavtal som Sverige under senare
år har ingått anses i promemorian ha en sådan tyngd att immunitetsregeln i den
svenska lagen bör upphävas. Det framhålls därvid att en sådan ändring knappast
kan sägas medföra någon beaktansvärd försämring av den utlämnades ställning.
Det föreslås därför att bestänunelsen i 12 § första stycket 2 skall utgå,
3.1.5
Förfarandet
I
promemorian konstateras att en framställning om utlämning enligt gällande
ordning handläggs först i utrikesdepartementet och därefter i
justitiedepartementet. För att ärendet skall kimna överlämnas tUl RA för vidare
utredning krävs beslut av Kungl. Maj:t i statsrådet. Beslutet innehåller endast
ett förordnande enligt 16 § att ärendet skall överlämnas tUl RA. Beslut enligt
15 §, som innebär att framställningen omedelbart avslås, förekommer ytterst
sällan. Kungl. Maj:ts beslut om överlämnande av ärendet till RA utgör därför
enligt promemorian i praktiken en onödig omgång som inte oväsentligt fördröjer
handläggningen. Eftersom den som begärs utlämnad inte sällan är anhållen medför
det tUlämpade förfarandet också en förlängning av anhållningstiderna.
I
syfte alt förenkla förfarandet och vinna tid i handläggningen föreslås i
promemorian en ordning som innebär att framställning om utlämning i
fortsättningen skall överlämnas direkt från utrikesdepartementet till RA.
Chefen för justitiedepartementet torde dock böra hållas underrättad om
samtliga framställningar. Därigenom möjliggörs bl. a. en kontroll av att det
inte samtidigt föreligger någon sådan konkurrerande framställning från annat
nordiskt land, om vilken Kungl, Maj:t har att fatta beslut enligt 15 § andra
stycket nordiska utlämningslagen.
Den
möjlighet till omedelbart beslut om avslag som 15 § aUmänna utlämningslagen
ger lorde enligt promemorian kunna behållas även om handläggningsordningen
ändras. Motsvarande möjlighet finns i de övriga nordiska ländernas
lagstiftning. Vidare är det önskvärt att utredning inte verkställs i fall som
överlämnats tUl RÅ och som, innan någon egentiig utredning hunnit verkställas,
bedöms som ett uppenbart avslags-faU. Det föreslås därför att RA i sådant fall
genast övelämnar ärendet jämte eget yttrande till chefen för
justitiedepartementet. Kungl. Maj:t
Prop. 1975: 35 31
prövar
därefter om framställnmgen omedelbart skall avslås. I annat fall, dvs, om RA
inte genast överiämnar ärendet till Kungl. Maj:t eller om framställningen inte
avslås omedelbart, skall nödvändig utrednkig verkställas genom RA:s försorg.
Förfarandet skall sedan fortsätta enligt samma ordning som nu gäller. Dessa
förslag till ändringar i nuvarande handläggningsordning medför ändringar i 15
och 16 §§ aUmänna utlämningslagen,
3-1.6
Tvångsmedel
Promemorian
behandlar under detta avsnitt reglerna i 23 § första stycket allmänna utlämningslagen
om befogenhet för polis- eller åklagarmyndighet att besluta om användning av
tvångsmedel mot den som i annan stat är efterlyst för brott som kan föranleda
utlämning. De tvångsmedel som i sådant fall kan tillgripas i awaktan på en
begäran om utiämning är anhållande, reseförbud och beslag.
I
promemorian påpekas att det i de danska och finska utlämningsla-gama och det
norska utkastet tiU ny lag om utlämning finns bestämmelser som anger att den
som har anhålUts provisoriskt skall friges, om han inte begärs utlämnad inom
viss tid. Vidare hänvisas till att det i den europeiska utlämningskonventionen
(artikel 16 pimkt 4) föreskrivs, att den som anhållits provisoriskt får friges,
om den anmodade parten inte mottagit begäran om uflämning inom 18 dagar efter
anhållandet, och att an-hållningstiden under inga förhållanden får överskrida
40 dagar från dagen för anhållandet. Enligt de med Amerikas Förenta Stater och
Storbritannien ingångna utlämningsfördragen (artikel XII punkt 2 resp. artikel
11 punkt 2) skall den som anhållits provisoriskt friges, om utläm-ningsframställning
inte mottagits inom 40 resp. 30 dagar efter anhållandet. I utlämningsfördraget
med AustraUen (artikel XVII punkt 3) stadgas att den anhåUne får försättas på
fri fot om utiämningsframstäUning inte görs inom skälig tid efter anhållandet.
Det
konstateras i promemorian att den svenska utiämningslagen saknar en regel om frigivning
av den som har anhållits provisoriskt för det faUet att han inte begärs
utlämnad inom viss tid. Det framhåUs vidare att en sådan bestämmelse fanns i
det tiU lagrådet remitterade förslaget till utlämningslag men att den senare
uteslöts i propositionen i samband med att man på lagrådets hemställan slopade
en likaledes föreslagen föreskrift om en maxunitid på två månader för
framställning om uflämning av den som är anhållen. Såväl Sveriges därefter
gjorda internationella åtaganden som önskemålet om nordisk rättslikhet på
detta område synes emellertid enligt promemorian tala för att en särskild regel
om den allra längsta tid under vilken någon skall kunna vara anhållen i avvaktan
på en formell framstäUnmg om utiämning bör tas in i lagen. Det föreslås därför
att 23 § kompletteras med en bestäounelse om frigivning av den som har
anhållits provisoriskt, om inte framställning om utiäm-
Prop. 1975: 35 32
ning
har gjorts inom viss tid. Det konstateras därvid att en liknande tidsfrist har
tagits in i 17 § lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom. Utgångspunkten för tidsberäkningen bör i förevarande fall vara
dagen för anhållandet, dvs, den dag då an-hållningsbeslutet verkstäUdes, och
fristen bör bestämmas till 30 dagar. Därigenom uppnås överensstämmelse med
motsvarande bestämmelse i avtalet mellan Sverige och Storbritannien, Det är
emellertid enligt promemorian nödvändigt alt göra undantag för sådana fall där
framställningen om utlämning grundas på överenskommelse med främmande stat
vari längre frist stadgats (t. ex, konventionen mellan Sverige och Amerikas
Förenta Stater), I promemorian understryks slutligen all det inte är avsikten
med den föreslagna regeln att den tid som där anges skall bli normerande i
annat avseende än som en absolut övre gräns vid den fortsatta praktiska tUlämpningen
av bestämmelserna i 23 § andra stycket.
Härefter
behandlas i promemorian förhåUandet mellan 16 och 23 §§. Enligt 16 § andra
stycket skall, sedan framställning om utiämning gjorts, beträffande tvångsmedel
gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Det framhålls i
promemorian att det däremot inle klart framgår av utlämningslagen hur
användningen av tvångsmedel enligt 16 § som förutsätter ett häktningsförfarande
enligt rättegångsbalken (RB), skall samordnas med anhållningsförfarandet enligt
23 §. Promemorian hänvisar tUl att problemet har berörts i ett av dåvarande
ställföreträdande justitieombudsmannen (JO) Wennergren genom beslut den 26
mars 1971 avgjort ärende (JO:s ämbetsberättelse 1972 s, 496 ff), JO har där
uttalat bl. a. att den omständigheten att en utiämningsframstäUning anländer
bör förarUeda åtgärd för att få det anhållnlngsbeslut som meddelats i avbidan
på denna framställning ersatt med ett ordinärt häktningsbeslut enligt 16 § utlämningslagen.
Inom vilken tid åtgärden skall vidtas är oreglerat. Den i 24 kap. 12 § RB
stadgade femdagarsfris-len är enligt JO:s mening uppenbarligen otillämplig. JO
anser därför alt mer inte kan sägas än alt åtgärd för häktning skall vidtas
utan uppskov. JO har till justitiedepartementet överlämnat en avskrift av
beslutet att tas under övervägande vid en översyn av utlämningslagen.
Enligt
promemorian kan det inte råda någon tvekan om att avsikten har varit att
anhållandet inle bör utsträckas längre än som är oundgängligen nödvändigt och
att det vid behov så snart som möjligt bör ersättas av ett omhändertagande i
mindre provisorisk form. Förfarandets nära anknytning tUl det vanliga
rättegångsförfarandet i brottmål gör det naturligt att anhållandet i så fall i
princip skall följas av häktning. En förutsättning är givetvis att den för
häktningsfrågans bedömning nödvändiga utredningen kan förebringas inför
rätten. Detta torde sällan vara fallet innan en formell framstäUning om
utlämning av den anhållne har gjorts. I praktiken har det sålunda visat sig att
de handlingar på vilka en fullständig utredning kan gmnda sig i regel företes
först i samband med
Prop. 1975:35 33
utlämnmgsframställningen.
Praktisk möjlighet att avlåta häktnings-framstäUning torde aUtså inte finnas
förrän vetskap föreligger om att utlämning har begärts och utlämningsframställningen
med därvid fogade handlingar har kommit åklagarmyndigheten tillhanda. En
förtydligande föreskrift om skyldighet att avlåta häktriingsframslällning eller
att frige den anhållne bör därför enligt promemorian knyta an till tidpunkten
för begäran om utlämning.
Promemorian
förordar alt skyldighet att göra häktningsframstäUning skall åvila anhållningsmyndigheten,
dvs. RÅ eller den lokala åklagarmyndighet som handlägger ärendet. Med den
ändrade ordning i fråga om förfarandet som tidigare föreslagits kommer
handlingarna i ärendet att överlämnas från utrikesdepartementet direkt till RA.
Anhållningsmyndigheten kommer på så sätt att i nära anslutning till utlämningsfram-ställningens
avlämnande få möjUghet att bedöma om häktningsframstäUning bör avlåtas. För
att undanröja den oklarhet som JO har påtalat bör det i 23 § införas en bestänunelse
om skyldighet att i detta skede av förfarandet föranstalta om framställning om
häktning av den som har an-håUits enligt 23 §, om den anhållne inte friges.
Skyldigheten att vidta sådan åtgärd åvilar enUgt vanliga straffprocessuella
regler anhållningsmyndigheten, som därför i förekommande fall av RA omedelbart
bör underrättas om att utlämningsbegäran har inkommit och få del av därvid
överlämnade handlingar,
I
promemorian hänvisas till att enligt utlämningsfördragen med Amerikas Förenta
Stater, Storbritannien och Australien de handlingar varpå framställning om utiämning
grundas skall vara åtföljda av översättning till den anmodade statens språk.
Den europeiska utlämningskonventionen innehåller föreskrift om att handlingar i
utlämningsärende skall vara avfattade på den begärande eller den anmodade
statens språk men att den anmodade staten kan kräva översättning till elt av
Europarådets officiella språk enligt eget val. Delta innebär att utiämningsframstäUning
som grundas på europakonventionen inte behöver vara åtföljd av översättning tUl
svenska språket av de handlingar som åberopas i ärendet. Eftersom dom eUer
sådant häktningsbeslut som meddelats av domstol eller domare enUgt 9 § tredje
stycket allmänna utiämningslagen i regel skall godtagas i sådana fall, behöver
emellertid översättningen till svenska inte medföra någon nämnvärd fördröjning
av handläggningen, I fråga om uflämningsframstäUningar sdbi varken grundar sig
på europakonventionen eller på något av de bilaterala utlämningsfördragen kan
Sverige alltid begära att handlingarna skall vara översatta till svenska språket.
Mot
bakgrund av vad som nu sagts bör det enligt promemorian kunna förutsättas att
häktningsframställning alltid skall kunna avlåtas lill rätten inom samma tidsfrist
som enligt 24 kap. 12 § RB gäller vid anhållande, dvs. inom fem dagar. Med
hänsyn tiU den fördröjning som i 3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 35
Prop. 1975: 35 34
vissa
fall kan orsakas av att handlingarna i utlämningsärendet måsle översältas innan
de kan överlämnas från utrikesdepartementet till RA, synes emellertid i
förevarande sammanhang utgångspunkten för nämnda frist böra räknas först från
det RA får del av uflämningsframställningen. Det föreslås att en bestämmelse
med denna innebörd tas in i 23 §.
I
promemorian framhålls slutligen att de föreslagna ändringarna i 23 § avser även
fall då i stället för anhållande reseförbud åläggs i avvaktan på en begäran om
utlämning.
3.1.7
Transitering
I
promemorian påpekas att det i de danska och finska lagarna samt i det norska
lagutkastet i motsats till den svenska lagen finns en särskild reglering vad
gäller genomtransport från främmande stat till annat nordiskt land. Reglerna
innebär bl. a. att genomtransport i sådant fall kan ske också såvitt gäller
medborgare i transiteringslandet i samma utsträckning som utiämnmg till det
mottagande nordiska landet skulle ha kunnat äga rum enUgt den inlernordiska utlämningslagstiftningen.
Promemorian
hänvisar till att det från de övriga nordiska länderna har framförts önskemål
om ett förtydligande av transiteringsregeln i den svenska allmänna utlämningslagen
för fall som nu har nämnts. För att avhjälpa den brist som på denna punkt finns
i den svenska utlämningslagen och få en likartad reglering av denna fråga i de
fyra ländernas lagstiftning bör enUgt promemorian den svenska transiteringsregeln
kompletteras. Förslag till ändring av 25 § läggs därför fram. Ändrigsförsla-
get bygger närmast på texten i den danska lagen och det norska utkastet.
3.2
Uppdelning av gemensam påföljd
I
promemorian hänvisas inledningsvis till vad som där tidigare (avsnitt
3.1,2) sagts om det fallet att utlämning begärs från Sverige för verkstäl
lighet av påföljd som avser både utlämningsbara och icke utlänmings-
bara brott. Utlämning beviljas då endast med avseende på förstnämnda
brott och det förutsätts att den gemensamma påföljden i det främmande
landet till följd härav kommer att delas upp på de olika brotten och att
verkställighet sker i enlighet med de villkor som uppställts från svensk
sida. {r
Motsvarande
problem uppkommer enligt promemorian ibland i det spegelvända fallet, dvs, när
man från svensk sida begär utlämning från annan stat för verkställighet av
redan ådömd gemensam påföljd för flera brott och hinder mot utiänming enligt
den främmande statens lagstiftning möter i fråga om något av brotten. Brottet
uppfyller kanske inte uppställda krav på gärningens svårhetsgrad eller är över
huvud taget inte straffbart enligt den främmande statens strafflagstiftning
eller också
Prop. 1975:35 35
har
preskription mträtt enligt denna lagstiftning. I sådana faU måste man från
svensk sida återkalla utiämnmgsframstälhiingen, eftersom det f. n, inte finns
någon laglig möjlighet att dela upp den gemensamma påföljden på olika brott,
I
promemorian framhålls vidare att en motsvarande situation kan uppkomma, om det
med stöd av den europeiska brottmålsdomskonven-tionen begärs verkstäUighet
utomlands av svensk brottmålsdom som avser två eller flera brott och hinder
mot verkställighet enligt den främmande statens lagstiftning föreUgger såvitt
avser något eUer några av brotten. Problemet har uppmärksammats av RA i
remissyttrande över den inom justitiedepartementet upprättade promemorian (Ds
Ju 1972: 4) angående lagstiftning om verkstälUghet av utiändsk brottmålsdom m. m.
(se prop. 1972: 98 s. 62 och 85). RA ifrågasätter därvid om inte svensk domstol,
i första hand domstol som har dömt i målet, bör ges möjlighet att dela upp den ådömda
påföljden med avseende på de olika brott som ingår i domen, när en sådan
uppdelning behövs för att verkställighet skall kunna ske i främmande stat.
En
bestämmelse av det slag som RA avsett synes enUgt promemorian lämpligen böra
utformas efter mönster av stadgandet i 34 kap. 10 § första stycket BrB, där det
föreskrivs bl, a. att, om det genom lagakraflvunnen dom förordnats att påföljd
som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott och den tidigare ådömda
påföljden av högre rätt ändras genom dom som vinner laga kraft, frågan om
påföljd för nämnda brott efter anmälan av åklagare ånyo skall prövas av
domstol. Den nya bestämmelsen om möjlighet för domstol att dela upp en för
flera brott gemensamt bestämd påföljd bör avse både det fallet att fråga är om
utlämning till Sverige för verkstälUghet av endast en del av en svensk dom och
den situationen att det övervägs att begära verkstäUighet utomlands beträffande
någon del av en här meddelad dom (jfr artikel 4 punkt 2 i den europeiska
konventionen om brottmåls-doms internationella rättsverkningar och 7 § lagen om
internationeUt samarbete rörande verkställighet av broltmålsdom), I promemorian
läggs fram förslag tiU en ny paragraf i 34 kap. BrB av denna innebörd. Vidare
föreslås en följdändring i 38 kap, samma balk.
3.3
Ändringar i den nordiska utlämningslagen
3.3.1
Förbudet mot åtal för annat brott m. m.
I
promemorian hänvisas tUl att det vid de nordiska departementsöver-läggnmgarna
angående ändringar i utlämningslagstiftnmgen från dansk sida har lagts fram
förslag till ändringar i vissa av reglerna i de nordiska utiämningslagarna.
Syftet med förslaget är att åstadkomma en begränsning av antalet fall i vUka
medgivande krävs för att den uflämnade skall kunna ställas till ansvar i
verkställighetslandet för gärning som begåtts
Prop. 1975:35 36
före
utlämningen. Medgivande skall enUgt förslaget behöva ges bara när gärningen
innefattar politiskt brott eller när den utlämnade är medborgare i det land
från vilket han har utlämnats. Därjämte skall ett absolut hinder mot åtal och
bestraffning gälla, när den utlämnade i sistnämnda land har dömts eller
frikänts eller meddelats åtalsunderlåtelse för gärningen.
Som
motivering för förslaget har vid överläggnmgarna angetts att dess genomförande
skulle innebära en väsentlig förenkling av myndighetemas handläggning av dessa
ärenden utan åsidosättande av rättsskyddssynpunkter. Därvid hänvisades tUl
rättslikheten i de nordiska länderna och det förtroende man har för varandras
rättssystem. Under överläggningarna nåddes enighet om att man borde genomföra
de föreslagna ändringarna.
Ett
förslag tUl ändrmg av 7 och 18 §§ nordiska utiämningslagen, byggt på det danska
ändringsförslaget, läggs fram i promemorian. Förslaget innebär i huvudsak
följande.
17 §
första stycket 1 tas in en bestämmelse som anger att det i fall då den uflämnade
i Sverige dömts eller frikänts eller meddelats åtalsunderlåtelse för brott,
som begåtts före utlämningen, föreligger absolut hinder mot att i
verkställighetslandet åtala eller straffa honom för samma brott. Enligt
gällande regler kan medgivande enligt 18 § inte lämnas i sådant fall, eftersom
hinder mot utlämning för brott föreligger enligt 5 §, Däremot kan den
utlämnade åtalas eller straffas, om han själv samtycker till det eller annat
undantagsfall enligt 7 § föreligger. I detla hänseende innebär ändringsförslaget
ett ökat skydd för den utlämnade. Från handläggningssynpunkt medför den
föreslagna regeln att myndighetema i det nordiska land till vUket utlämningen
skett måste undersöka om dom eller åtalsunderlåtelse beträffande den tidigare
gärningen har meddelats i Sverige. Med hänsyn tUl det samarbete som finns
mellan polis- och åklagarmyndigheterna i de nordiska länderna synes detta inte
behöva vålla några problem. Den myndighet som har att ta ställning till frågan
om åtal eUer verkställighet av viss åtgärd kan vända sig direkt till vederbörande
myndighet i det andra landet och inhämta upplysning huruvida dom eUer åtalsunderlåtelse
hindrar lagföring eller verkställighet. Har beslut att inte tala å brottet
meddelats kommer beslutet att hindra lagföring och verkställighet så länge det
inte ändras.
De
i 7 första stycket 2 föreslagna bestämmelserna är tillämpliga endast vid
utlämning av svensk medborgare. De upptar de hinder som enligt 7 § nu gäller
beträffande alla som utlämnas från Sverige tUl annat nordiskt land. För
medborgare i annat land än Sverige medför ändringsförslaget sålunda att han
kan åtalas eller straffas för tidigare brott utan att medgivande behöver
inhämtas från Sverige och utan att hans eget samtycke eller annan imdantagssituation
föreligger. 1 7 § första stycket 3 tas in en undantagsbstänunelse för annan än
Prop. 1975: 35 37
svensk
medborgare. Är det tidigare brottet av politisk natur, måste enligt förslaget
medgivande enligt 18 § inhämtas från Sverige eUer också de.o utiämnades
samtycke eller annat i första stycket 2 nämnt undantagsfall föreligga,
7
§ första stycket 4. Bestämmelsen motsvarar 7 § andra stycket i gällande lag.
Den innebär ingen saklig ändring. I fråga om vidareutiämning skall således
gälla samma ordning som f. n,
3.3.2 Tvångsmedel
Som
förutsättning för användande av tvångsmedel enligt 17 § gäller att den som
avses med åtgärden är efterlyst för brott som kan föranleda utiänming. Vid de
förut berörda departementsöverläggningarna angående ändringar i utlämningslagstiftningen
framkom enligt promemorian att denna bestämmelse i praxis har föranlett
tveksamhet i sådan fall då främmande stat begär exempelvis provisoriskt
omhändertagande av en person med känd adress utan att någon formeU efterlysning
föreligger. Under överläggningarna nåddes enighet om att tvångsmedel borde
kunna användas provisoriskt även i dessa fall och att erforderliga justeringar
i lagtexten borde göras för att undanröja föreliggande tveksamhet. Det
föreslås därför i promemorian att 17 § första stycket ändras så att den, som i
främmande stat är misstänkt, tiUtalad eller dömd för brott som kan föranleda
utlämning, på begäran av den främmande staten eller med anledning av där
utfärdad efterlysning omedelbart får anhållas eller åläggas reseförbud.
3.3.3 Tillämpningsföreskrifter
Enligt
20 § första stycket ankommer det på Konungen att förordna om tillämpning av
lagen i förhållande till stat som nämns i 1 § och enligt andra stycket
meddelar Konungen i övrigt de närmare föreskrifter som erfordras för lagens tUlämpning.
I promemorian erinras att det av 8 kap. 13 § första stycket i den nya
regeringsformen framgår att regermgen direkt på grund av regeringsformen är
behörig att besluta föreskrifter om verkställighet av lag. Bestämmelsen i 20 §
andra stycket nordiska utiänmingslagen är sålunda överflödig och bör därför
enligt promemorian utgå (jfr prop, 1974: 35 s, 92),
3.4
Användning av tvångsmedel utan samband med utlämning
I
promemorian erinras inlednmgsvis om att vissa tvångsmeael, bl, a, beslag, kan
användas både i a-waktan på att begäran om utlämning skall göras och sedan
sådan framställning inkommit. Om utlämning bevUjas kan föremål som tagils i
beslag överlämnas till den främmande staten, varvid de förbehåll som av hänsyn
till enskild rätt eller ur allmän syn-
Prop. 1975: 35 38
punkt
finnes påkallade får föreskrivas (21 § allmänna utlämningslagen, 15 § tredje
stycket nordiska utlämningslagen).
Det
konstateras därefter i promemorian att det enligt svensk rätt inte finns
möjlighet att utan samband med uflämningsförfarande verkställa beslag för
utländsk myndighets räkning. Vid Sveriges anslutning till den europeiska
konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål gjorde man därför förbehåll om
att sådan rättshjälp som avser husrannsakan och beslag inte skulle lämnas från
svensk sida (se prop. 1961: 48 s, 7), Eftersom intemationell rättshjälp i
regel bygger på ömsesidighet medför detta att svensk myndighet inte kan påräkna
bistånd från utländsk myndighet med åtgärder i utlandet för säkrande av bevis
eller av målsägandes rätt alt återfå egendom som frånhänts honom genom brott.
Detta förhållande har i flera fall våUat praktiska olägenheter. Olägenheterna
kan antas i framtiden bli ännu mer framträdande på grund av kriminalitetens
tilllagande internationalisering.
Enligt
vad som anförs i promemorian uppmärksammades även frågan om användning av
tvångsmedel ulan samband med utlämning vid departementsöverläggningarna
angående ändringar i utlämningslagstiftningen, I Danmark sades beslag och
husrannsakan kunna verkställas även på utländsk myndighets begäran enligt de
allmänna reglerna härom i relsple-jeloven. På finskt håll hade man ännu inte
haft anledning att ta ställning i frågan. Från norsk sida framhöUs att den
allmänna utlämningslagen av år 1908 innehåller regler om intemationell
rättshjälp av förevarande slag och att motsvarande bestämmelser intagits i
utkastet till ny allmän utiämningslag. Någon enighet om tUlskapande av enhetiiga
regler i de nordiska länderna på detta område kunde emellertid inte nås under
överläggningarna.
För
svenskt vidkonunande torde det enligt promemorian yara påkallat att införa
bestämmelser som gör det möjligt att använda tvångsmedel för utländsk
myndighets räkning även utan samband med uflämningsförfarande.
De
tvångsmedel som i och för sig kan komma i fråga är, sägs det i promemorian,
kvarstad, skingringsförbud, beslag och husrannsakan. I promemorian lämnas en
redogörelse för gällande bestämmelser i RB om användningen av dessa
tvångsmedel. Det konstateras att medan beslag används i utredningssyfte eUer
för att återskaffa konkreta föremål som avhänts målsäganden genom brott eller
som kan antas ha förverkats på grund av brott tvångsmedlen kvarstad och skingringsförbud
avser att sä-kerstäUa målsägandens eller det allmännas rätt tiU skadestånd
eller annan ersättning i pengar på grund av brott. Sistnämnda tvångsmedel skiljer
sig således inte princpiellt och i fråga om den lagtekniska utformningen
endast obetydligt från motsvarande civilprocessuella institut, som för övrigt
har sina direkta motsvarigheter på det exekutionsrättsliga området i form av
tvångsmedel för att säkra verkställigheten av redan
Prop. 1975: 35 39
meddelade
avgöranden rörande penningprestationer. Frågan om införande av möjlighet att
använda de straffprocessuella tvångsmedlen kvarstad och skmgringsförbud på
begäran av utiändsk myndighet synes därför enligt promemorian böra behandlas i
ett större sammanhang, lämpligen i samband med utformandet av regler om
erkännande och verkställighet av utländska domar i förmögenhetsrättsliga mål.
Instituten beslag och
husrannsakan lämpar sig enligt promemorian bättre för en särreglering på grund
av sin karaktär av ordinära hjälpmedel vid utredning av brott ulan direkta
motsvarigheter i civilprocessen. Dessutom torde det praktiska behovet av internationllt
samarbete vara störst när det gäller dessa typer av tvångsmedel.
Beträffande den närmare
utformningen av bestämmelser om användning av beslag och husrannsakan för utiändsk
myndighets räkning synes det enligt vad som sägs i promemorian av såväl
principiella som praktiska skäl knappast vara möjligt att utan modifiering
kopiera eller hänvisa till reglerna i 27 och 28 kap. RB. Vissa begränsningar
med hänsyn till beskaffenheten och svårhetsgraden av det brott som ligger till
grund för framställningen torde sålunda böra föreskrivas. Vidare förefaller det
ändamålsenligt att i synnerhet såvitt gäller framställningar från utomnordiska
stater bereda utrymme för en diskretionär prövning av lämpligheten att länma
begärt bistånd. Slutligen bör det finnas möjlighet att på samma satt som vid
överlämnande av beslagtagna föremål i samband med utlämning förskriva de
förbehåll som av hänsyn till enskilds rätt eller ur allmän synpunkt finnes
påkallade.
Sammanfattningsvis sägs i
promemorian att bestämmelserna lämpligen torde böra utformas med utiämningslagstiftningen
som förebild men med de skUlnader som motiveras av de olika syften som utiäm-ningsinstitutet
å ena och förevarande tvångsmedel å andra sidan avser att tjäna.
Det är enligt promemorian
mera tveksamt om ifrågavarande regler om tvångsmedel, såsom fallet är i norsk
rätt, bör tas in i utiämningslagarna eller samlas i en särskild författning.
Till stöd för det senare alternativet anförs att beslämmelsema är avsedda alt
tillämpas utan samband med utiämnmg och att det därför i viss mån skulle vara vUseledande
att införa dem i utlämningslagstiftningen. Vidare torde den reglering som
erfordras bli alltför omfattande för att rymmas i en enda paragraf,
övervägande skäl synes alltså enligt promemorian tala för att hithörande
bestämmelser tas in i en särskild författning.
En första förutsättning
för att bistånd av förevarande slag skall lämnas bör enUgt promemorian vara
att någon i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där
straffbelagd gärning. De i praktiken viktigaste fallen torde vata de där
föremål eftersöks för att tjäna som bevisning under pågående lagföring av
gärningsmannen i den främmande staten. Av hänsyn till målsägandeinlressen bör
man dock inte utesluta
Prop. 1975: 35 40
de
fall då lagföringen avslutals med fällande dom. Eftersom beslag under pågående
brottsutredning och lagföring kan företas även för att säkra målsägandens
intressen, skuUe det sålunda förefalla inkonsekvent att avböja en begäran om
rättshjälp bara därför att lagföringen utmynnat i en fällande dom. En
förutsättning är givetvis att talan om förverkande eller utfående av föremålet
i fråga förts och bifaUits i målet,
I
promemorian hänvisas tUl att det av såväl principiella som praktiska skäl lär
vara nödvändigt att begränsa rättshjälpen med hänsyn till beskaffenhet och svårhetsgrad
av det brott som ligger tiU grund för framstäUningen, Det förefaUer naturligt
att härvid göra skillnad mellan fram-stäUningar från nordiska och andra
främmande stater. Lämpligen kan förutsättningarna för bifall anknytas till de i
resp. utiänmingslagar stadgade viUkoren.
För
bifall till framställning från nordisk stat skulle således enligt promemorian
endast fordras att frihetsstraff eller annat omhändertagande på anstalt kan
följa på det brott som ligger tUl gmnd för framställningen, att om delta
brott är av politisk beskaffenhet gärningen eller gärning av motsvarande
beskaffenhet är i svensk lag belagd med straff och gärningsmannen inte är
svensk medborgare samt att här i riket inte meddelats dom eUer beslut om åtalsunderlåtelse
beträffande brottet. Någon anledning att i andra fall än det nyss nämnda
utesluta bifall när den misstänkte, tUltalade eller dömde är svensk medborgare
synes enligt promemorian inte föreligga.
När
det gäller framställning om rättshjälp från utomnordisk stat bör, sägs det i
promemorian, förutsättningarna för bifall vara snävare. Sålunda bör det krävas
att den gärning som ligger till grund för framställningen motsvarar brott för vilkel
enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Bifall till
framställningen bör vara uteslutet om den gärning som ligger till grund för
framställningen utgör militärt eller politiskt brott eller om gärningsmannen
på grund av politiska förhållanden löper risk att i den främmande staten
utsättas för svårare förföljelse. Framställningen bör inte heller kunna
bifallas om gärningsmannen här i riket är åtalad för brottet i fråga eller om i
Sverige eUer,,under vissa tidigare under 3.1.3 angivna förutsättningar, i
tredje stat meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande
brottet. Däremot synes det liksom när det gäller framställning från nordisk
stat saknas anledning att i princip utesluta bifall därför att gärningsmannen
är svensk medborgare.
Framställning
om användning av tvångsmedel bör enligt promemorian innehålla uppgift om
gärningsmannens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses med framstäUningen,
brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den främmande staten tiUämpliga
straffbestämmelser. Om dom meddelats i den främmande staten, bör givelvis
avskrift av denna fogas vid framställningen. Om dom ännu inte medde-
lats,
synes det inte finnas anledning att kräva mer än uppgift om de omständigheter
som styrker misstanken eller åtalet. Att såsom fallet är vid utlämning
uppställa krav på beslut om häktning av gärningmannen torde sålunda inte vara
motiverat.
Även
när det gäller förfarandet vid prövning av begäran om rättshjälp anses i
promemorian att skUlnad bör göras mellan framställning från nordisk och utomnordisk
stat. Framställning från nordisk stat bör, liksom begäran om utiämning, kunna
göras av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet direkt hos svensk åklagarmyndighet.
Denna bör först pröva om lagliga förutsättningar för bifall till
framställningen föreligger enligt såväl den föreslagna lagen som RB:s
bestämmelser om tvångsmedel av ifrågavarande slag. Om åklagaren finner alt fömtsättningarna
är uppfyllda bör han göra en avvägning meUan å ena sidan vikten av det intresse
som skall tillgodoses genom den begärda åtgärden och å andra sidan det intrång
i tredje mans intresse som åtgärden kan innebära. Det torde enligt promemorian
kunna förutsättas att RA kommer att verka för en enhetlig praxis i delta
hänseende. Om åklagaren med bifall till framställningen förordnar om beslag,
bör detta alltid underställas domstols prövning. Rätten bör därvid även pröva
om hinder mol överlämnande av beslagtagen egendom föreligger och i
förekommande fall föreskriva erforderliga förbehåll. Mot avgörandet bör talan
kunna fullföljas enligt RB:s regler. Beslut om överlämnande av beslagtagen
egendom bör kunna verkställas så snart del vunnit laga kraft.
Enligt
promemorian bör framställning från utomnordisk stat göras på diplomatisk väg
och till en början handläggas på samma sätt som en utlämningsbegäran. Om det
inte redan av handlingarna framgår att hinder mot bifall till framställningen
föreligger, bör denna alltså överlämnas till RA. Om denne fmner att
framställningen inte lagligen kan bifallas, bör han genast överlämna ärendet
till chefen för justitiedepartementet så att regeringen får möjlighet att
omedelbart pröva om framställningen skall avslås. Om något lagUgt hinder mot
bifall tiU framställningen inte anses föreligga, bör RA låta företa de åtgärder
som föranleds av framställningen. Han bör därvid ha möjlighet atl delegera
handläggningen till lägre åklagarmyndighet, RB:s bestämmelser bör gäUa i tUlämpliga
delar. Förordnande om beslag bör dock alltid meddelas av åklagare och underställas
domstols prövning. Rätten bör därvid också pröva om hinder mot överlämnande av
beslagtagen egendom till den främmande staten föreligger och vilka förbehåU som
i händelse av sådant överiämnande är påkallade av hänsyn llU enskilds rätt
eller från allmän synpunkt. Talan mot rättens beslut bör kunna föras i enlighet
med RB:s bestämmelser. Enligt promemorian synes det vid sådant förhåUande inte
finnas anledning föreskriva att frågan om lagligheten av att överlämna
egendomen till den främmande staten efter mönster av allmäna utiämningslagens
bestämmelser alllid skall prövas av högsta domstolen. Däremot bör det an-
Prop. 1975: 35 42
komma
på regeringen alt besluta i frågan om egendomen skall överlämnas. Det ligger i
sakens natur att regeringen därvid bör vara bunden av den bedömning som framgår
av lagakraftvimnet domstolsbeslut i ärendet, I promemorian läggs fram elt i enUghet
med anförda riktlinjer utformat förslag lUl lag om användning av tvångsmedel
på begäran av främmande stat.
4
Remissyttrandena
4.1
Ändringar i den allmänna utlämningslagen
Promemorians
förslag om upphävande av förbudet i 3 § mot utlämning för brott som begåtts i Sverige
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. De enda
principiella betänkligheter som riktats mot förslaget har framställts av
överåklagaren i Stockholm och Föreningen Sveriges statsåklagare. Dessa
remissinstanser påpekar sålunda att man genom utlämning av en person som gjort
sig skyldig till brott i Sverige frånhänder sig rätten att förvisa honom ur
riket. Denna invändning anses dock i yttrandena inte vara av avgörande
betydelse.
I
några yttranden görs gällande att ett upphävande av 3 § bör få till följd att
man slopar eller mjukar upp också andra utiämningshinder än det som avses i
denna paragraf. Svea hovrätt anser sålunda alt det kan ifrågasättas om inte den
föreslagna ändringen bör föranleda upphävande även av stadgandet i 10 § första
stycket att i Sverige väckt åtal utgör hinder mot utlämning för brottet.
Hovrätten knyter an till det i promemorian nämnda exemplet om systematiska
checkbedrägerier i ett flertal länder och anser det föga meningsfidll alt här i
riket väckt åtal för ett sådant brott skall hindra en gemensam lagföring för
hela brottsligheten i en främmande stal. Härtill kommer att stadgandet torde
vila på samma princip, som genom upphävande av 3 § ej längre kommer att
upprätthållas, eUer att det ankommer på vederbörande stal alt själv beivra
brott inom dess områden. Hovrätten erinrar vidare om att i det förslag till
lagstiftning (Ds Ju 1973: 12), som föranletts av Sveriges anslutning tUl den
europeiska lagföringskonventionen, väckt åtal inte har ansetts utgöra hinder
mot överförande av lagföring till annan stat. Överåklagaren i Stockholm, tUl
vilken RÅ har anslutit sig, anser att bestämmelsen i 11 § alt förundersökning,
åtal eller dom i Sverige för. annat brott i vissa fall utgör hinder mot
utlämning bör revideras i samband med att 3 § utgår ur lagtexten.
När
det gäller de räitstekniska konsekvenserna av ett upphävande av
utlämningsförbudet i 3 § framhåUer Svea hovrätt att möjligheten att bevilja utiämning
för brott som har förövats i Sverige aktualiserar frågor om åklagarens
åtalsplikt, målsägandens subsidiära ålalsrätt och sätt för realiserande av målsägandens
skadeståndsanspråk på grund av brottet.
Prop.
1975: 35 43
EnUgt
hovrättens mening bör dessa frågor regleras och ha sin plats i RB. En sådan
reglering kan dock anstå i awaktan på resultat av åtalsrätls-kommitténs arbete.
Särskilda bestämmelser utanför RB bör emellertid redan nu meddelas angående målsägandens
ställnmg samt om åtalsunderlåtelse och nedläggnmg av åtal vid bifaU till framstäUnmg
om utlämning för brott förövat här i riket. BibehåUs ordningen som innebär att
väckt åtal utgör absolut hinder för utiänming, bör bestämmelser meddelas om
förbud mol åtal i a-waktan på prövning av gjord framställning om utlämning.
Enligt hovrätten bör det vidare övervägas om inte åtalsförbud bör gälla redan
från tiden för ingripande enligt 23 § allmänna utiämningslagen i det fallet atl
förundersökning här har inletts angående brott av samma art som föranlett efterlysning
i främmande stat.
Frågan om införande av
en regel om åtalsunderlåtelse berörs även av överåklagaren i Stockholm som
föreslår att i allmänna utlämningslagen förs in en bestämmelse, liknande den
som har tagits in i 3 § första stycket i förslaget tUl lag om intemationellt
samarbete rörande lagföring av brott. Regeln torde enligt överåklagaren kunna
utformas så att, sedan framstäUning om uflämning gjorts för brott begånget i
Sverige, åtal ej får väckas eUer strafföreläggande eller föreläggande av
ordningsbot utfärdas för brottet, såvida ej begäran om uflämning avslagits. Av redovisnmgs-skäl
anser överåklagaren det även vara önskvärt med en regel av innebörd att åklagaren,
sedan utiämning beviljats, under hänvisning därtill har atl besluta att ej
väcka åtal för brottet. Ett liknande förslag framförs av Föreningen Sveriges
statsåklagare.
Det av Svea hovrätt
berörda spörsmålet om målsägandens ställning tas upp också av länsåklagaren i
Älvsborgs län. Enligt länsåklagaren får del fömtsättas att vid prövningen av
framställning om utlämning för brott som har begåtts i Sverige hänsyn tas till
om svenskt målsägande-intresse föreligger. Samma synpunkt förs fram av Föreningen
Sveriges statsåklagare.
Samtliga remissinstanser tUlstyrker
i princip eller lämnar utan erinran promemorians förslag att bestämmelsen i 4 §
kompletteras med en föreskrift som gör det möjligt atl utlämna även för gärning
som inte uppfyller kraven på svårhetsgrad när det är fråga om flera brott och
åtminstone elt av dessa uppfyller kraven, Sveriges advokatsamfund framhåller
dock angelägenheten av att man i det särskUda faUet i samband med bestämmande
av utlämningsvillko-ren ägnar uppmärksamhet åt de i promemorian nämnda mindre
önsk värda konsekvenser som en tillämpning av bestämmelsen skulle kunna få
När
det gäUer avfattningen av del föreslagna tillägget framhåller RA att detta inte
i tUlräcklig grad löser de problem som uppstår vid utläm ning av en person som
i främmande stat dömts till gemensamt straff föt en brottslighet som omfattar
både etl jämförelsevis grovt brott och lindrigare brott. Härvid erinrar RA om
det krav som uppställts i 4 § på att påföljden skall utgöra minst frihetsstraff
i fyra månader, RA tar upp det
Prop. 1975: 35 44
fallet
alt någon i främmande stat har fällts till ansvar för dels ett brott,
exempelvis stöld, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett
år, dels lindrigare brott, för vilka enligt svensk lag är stadgat böter eller
fängelse i högst sex månader. Om då ett gemensamt straff har bestämts till
frihetsstraff i fyra månader eller något däröver, så kan del inte med någon
säkerhet uttalas alt påföljden för stölden utgjort minst fyra månaders
frihetsstraff. Inte ens vid mycket långa frihetsstraff kan en sådan bedömning
göras med säkerhet, om de lindrigare brotten som påverkat straffmätningen är
många till antalet. Utlämning kan då inte ske för gärning som avses i första
stycket. RA föreslår därför att kravet i fråga om ådömd påföljd ändras så att
det får den innebörden att påföljden för gärningen och de övriga gärningar för
vilka gemensamt straff må ha bestämts skall utgöra minst frihetsstraff i fyra
månader.
Frågan
vilka krav på bevisning i skuldfrågan som bör uppställas för de lindrigare
brotten tas upp av RÅ och länsåklagaren i Älvsborgs län. Enligt RA:s mening bör
en utlämningsframställnmg vara grundad på ett beslut om häktning för någon av
de gärningar som avses med framställningen medan de sannolika skälen för atl
personen begått de övriga gärningarna bör få visas på annat sätt än genom
häktningsbeslut.
Promemorians
förslag i fråga om dom i tredje land som hinder mot utlämning har lämnats utan
erinran av remissinstanserna.
Flertalet
remissinstanser däribland Svea hovrätt, invandrarverket och Sveriges
advokatsamfund godtar att immunitetsregeln i 12 § första stycket 2 upphävs.
Förslaget
att slopa immunitetsregeln avstyrks av RÅ som anser ätt ett hävande av regeln
skulle innebära en påtaglig försämring av rättsskyddet för den enskilde. På
liknande skäl avstyrks förslaget även av överåklagaren i Stockholm och
länsåklagaren i Skaraborgs län. De sistnämnda båda remissinstanserna
framhåller särskilt att den föreslagna ändringen kan leda till att en utlämnad
person utsätts för administrativa frihetsberövanden som strider mot svensk
rättsuppfattning, I sammanhanget pekas också på 45-dagarsregeln i 12 § första
stycket 1 somi promemorian inte föreslås ändrad, RA anser att ett slopande av
immunitetsregeln drar med sig en ändring även av bestämmelserna i denna punkt.
Även Föreningen Sveriges statsåklagare förordar alt immunitetsregeln i 12 §
första stycket 2 behålls men anser att tidsfristen enligt regeln möjligen kan
förkortas något.
Promemorians
förslag till förenklingar i handläggningen av utlämningsärenden lämnas i
princip utan erinran av samtHga remissinstanser.
Frågan
om en allmän tidsbegränsning i utlämningsärenden tas i detta sammanhang upp av
överåklagaren i Göteborg. Överåklagaren ser det som en brist att promemorian
inte innehåller något förslag om begränsning av den längsta tid som får
förflyta från det att begäran om utlämning kommer in tiU dess beslut om
utlämning skall föreligga.
Prop. 1975: 35 45
Förslaget
i promemorian om införande av en bestämmelse om frigivning av anhållen i det
fallet att framställning om uflämning inte görs inom 30 dagar från anhållningsbeslutet
har mötts av erinringar från några håll,
RÅ
säger sig hysa viss tvekan vad gäUer maximeringen av tiden tUl 30 dagar. Om det
gäller mycket grova brott, där vidlyftigt material bedöms erforderligt, kan det
enligt RA te sig stötande om den misstänkte måste sättas på fri fot och det
kanske kort tid därefter inkommer en mycket väldokumenterad utiämnmgsframställnmg,
som inte kan bifallas till följd av att den misstänkte lämnat landet eller gått
under jorden. Det kunde vara lämpligare att chefen för justitiedepartementet
bestämmer fristen från fall till fall. En alternativ lösning kan enligt RA vara
atl en lagsladgad frist i särskilda fall skall kunna förlängas.
Överåklagaren
i Stockholm anser det motiverat att inte ha en tidsfrist av förevarande slag
inskriven i lagen-1 överåklagarens yttrande påpekas alt man i så fall inte
skulle beträffande redan ingångna traktater och vid nya överenskommelser med
andra stater behöva stadga undantag från lagregeln, om överenskonunelsen
innefattar annan maximitid eller saknar bestämmelse härom. Vidare torde det
kunna inträffa fall där det på gnmd av brottets karaktär och
kommunikationssvårigheter ej går att inkomma med de handlingar som krävs inom
tidsfristen. Man skulle därvid vara nödgad frige den anhållne eller upphäva
meddelat reseförbud, vUket mången gång skuUe te sig otUlfredsställande. EnUgt
överåklagaren synes inte invändningar från rättssäkerhetssynpunkt föreligga,
eftersom man kan utgå från alt chefen för justitiedepartementet inte utsätter
längre frist än vad i det särskilda fallet är motiverat.
Föreningen
Sveriges åklagare hänvisar tiU atl tidsfristen enligt den eu ropeiska utiämningskonventionen
är maximerad till 40 dagar och till att samma tidsfrist återfinns i utlämningsfördraget
med Amerikas Förenta Stater. Föreningen anser det olämpligt att i lag stadga en
kortare tidsfrist än den som godtagits genom undertecknande av konventionen
eller fördrag.
Föreningen
Sveriges statsåklagare ifrågasätter visserligen om inte den gällande ordningen
kan bestå men finner likväl inte skäl tUl erinran mot att främst till
åstadkommande av rättslikhet en maximifrist förs in i lagen.
Från
några håU påpekas att den i promemorian föreslagna regeln att
utrikesdepartementet skaU underrätta den myndighet som meddelat beslut om
tvångsmedel när framställning om utlämning har gjorts bör kompletteras med en
underrättelseskyldighet även för de fall då ufläm-ningsbegäran inte konuner m
mom föreskriven tid. Det framhålls också att anhållningsmyndigheten bör få kännedom
om den tidsfrist som chefen för justitiedepartementet bestämmer.
överåklagaren
i Göteborg tar upp frågan om förhållandet mellan å ena sidan ett provisoriskt
anhållande enligt 23 § och å andra sidan an-
Prop. 1975: 35 46
hållande
och häktning enligt 16 § andra stycket. Överåklagaren anser det tveksamt på vUken
grund en person skall kunna vara anhållen under tiden från det begäran om
utlämning kommit in tUl utrikesdepartementet tills den överlämnas till RA och
under den tid RA prövar framställningen. Även RÅ anser att formerna för
övergången mellan provisoriskt anhållande saml anhållande och häktning enligt
16 § första stycket behöver övervägas ytterligare.
Promemorians
förslag att, sedan begäran om utlämning kommit in, häktningsframstäUning skall
göras inom samma tidsfrist som enUgt 24 kap. 12 § RB gäUer vid anhållande, dvs,
fem dagar, och att utgångspunkten för fristen skall räknas från det att RA får
del av utiämnings-framställningen har föranlett mvändningar från flera håll. Svea
hovrätt, Sveriges domareförbund och överåklagaren i Malmö anser att lidsfristen
blir alltför kort. Därvid hänvisas bl. a. tUl att utrednmgen med hänsyn till
språksvårigheter och ärendets speciella natur inte kan undgå att bli
tidsödande. Svea hovrätt liksom överåklagaren i Göteborg, rikspolisstyrelsen
och Föreningen Sveriges åklagare föreslår att tidsfristen i stället skall
räknas från det att utlämningsframställningen har kommit den lokala
åklagarmyndigheten till hända.
RÅ
godtar promemorians lösning att fristen skall räknas från det att utlämningsframställningen
har kommit in till RA men hyser viss tvekan om den i 24 kap. 12 § RB stadgade
frislen är tillräckligt lång för utläm-ningsärendena. Av hänsyn lill den
enskildes rättssäkerhet anser RA sig dock inle böra föreslå en längre frist.
Hänvisningen till nämnda lagrum synes emellertid något oegentiig med hänsyn
till att situationen i utlämningsärenden är en helt annan än i vanliga
brottmål. Det kan därför enligt RA övervägas om man inle i stäUet bör i utlämningslagen
ange en bestämd frist. Som ytterligare ett skäl härför anges atl den pågående
utredningen om de processuella frihetsberövandena kan resultera i bestämmelser
som i ännu mindre grad är lämpade för utlämningsärenden.
En
särskild fråga när det gäller användningen av provisoriska tvångsmedel tas upp
av rikspolisstyrelsen. Styrelsen säger sig i några fall ha erfarit alt åklagare
förklarat sig inte kunna med stöd av 23 § allmänna utlämningslagen besluta om
provisoriskt omhändertagande av i Sverige anträffad utiänning när det av
telegrammet med begäran härom inte har framgått att vederbörande varit
efterlyst i den främmande staten. Styrelsen hänvisar till promemorians förslag
om ändring i 17 § nordiska utlämningslagen i syfte att göra det möjligt att på
begäran av annan nordisk stat besluta om anhållande eller reseförbud utan att
formell efterlysning föreligger. Enligt styrelsen talar samma skäl som
åberopats till stöd för promemorians förslag i denna del för en motsvarande
ändring i 23 § första stycket allmänna utlämningslagen.
Promemorians
förslag ifråga om ändring av bestämmelserna om transitering har inte mötts av
erinran från något hålL
Prop.
1975: 35 47
4.2 Uppdelning
av gemensam påföljd
Ingen
av remissinstansema har gjort någon principiell erinran mot förslaget att
domstol i vissa fall skall kimna dela upp en för flera brott gemensamt bestämd
påföljd. Svea hovrätt finner det dock ogörligt att bestämma till vilken del de
till tiden obestämda påföljderna ungdomsfängelse och internering skall avse
sådan brottslighet för vilken utlämning kan äga rum. Även andra fall kan
enligt hovrätten tänkas förekomma, då en uppdelning av påföljden inte kan
göras, t. ex. om i ett frihetsstraff ingår ej utlämningsbara brott för vUka
endast böter kan följa. Påföljderna ungdomsfängelse och internering torde
vidare inle kunna verkställas utomlands. Hovrätten föreslår därför att det
föreslagna nya lagrummet ges det innehållet alt domstol, efter anmälan av
åklagare, skall bestämma påföljden för den brottslighet, för vilken utlämning
kan äga rum. Etl liknande förslag framställs av JK. Vidare anser såväl
hov-rätlen som Sveriges domareförbund alt särskilda processuella bestämmelser
bör meddelas for handläggning av mål av denna typ, lämpligen utformade på samma
sätt som i 38 kap. 6 och 8 §§ BrB.
Kriminalvårdsstyrelsen
framhåller att den föreslagna domstolsprövningen kan leda tUl att förfarandet
drar ut på tiden. EnUgt styrelsens mening är det därför önskvärt atl domstolens
beslut om uppdelning av gemensam påföljd får lända till efterrättelse
omedelbart, om ej annorlunda förordnas.
4.3 Ändringar
i den nordiska utlämningslagen
Svea
hovrätt förelår att även den nordiska verkställighetslagen kompletteras med en
föreskrift om att häktningsframställning i fall av provisoriskt anhållande
skall göras inom viss tid efter det alt framställning om utiämning har kommit
in.
I
övrigt har promemorians förslag i denna del föranlett endast vissa formella
erinringar.
4.4 Användnmg
av tvångsmedel utan samband med utiämnmg
Ingen
av remissmstansema har motsatt sig att bestämmelser införs som ger möjlighet
att utan samband med utiämning besluta om beslag och husrannsakan på begäran av
utländsk stal. Från flera håll understryks att bestämmelserna fyller ett stort
praktiskt behov.
Frågan
om bestämmelserna bör meddelas i form av en särskild lag tas upp av några
remissinstanser. Föreningen Sveriges åklagare fmner det lämpligast atl bestänunelserna
tas in i utlämningslagama. Bl. a. RÅ anser det emellertid rUrtigast att en särskUd
lag införs i ämnet. På längre sikt kan det enligt RA möjligen vara lämpligare
att sammanföra de båda
Prop. 1975: 35 48
utiämningslagarna
och den nya lagen tUl en författning, som också kunde omfatta vissa övriga
bestämmelser om internationell rättshjälp.
När
det gäller den nya lagens omfattnmg anser länsåklagaren i Skaraborgs län att
lagen bör innehåUa regler även om kvarstad och skingringsförbud. Samma förslag
framförs av rikspolisstyrelsen som också ifrågasätter om inte vissa praktiska
svårigheter vid inbördes rättshjälp lämpligen skulle kunna elimineras genom att
regler om kroppsbesiktning och personell husrannsakan tas in i lagen, RÅ säger
sig dela promemorians uppfattning att man f, n. bör begränsa sig tUl beslag
och husrannsakan men understryker angelägenheten av alt frågan om införande av
möjlighet att använda kvarstad och skingringsförbud tas upp utan dröjsmål.
Uttalanden i samma riktning görs av överåklagaren i Stockholm och Föreningen
Sveriges åklagare. RA påpekar vidare i sammanhanget att tUlämpningen kan bli
vansklig när del gäller beslag av föremål som kan antas vara förverkat på grund
av brott enligt bestämmelserna i den främmande staten.
Frågan
om i enlighet med vad som förordas i promemorian beslag skall kunna verkställas
även sedan dom har meddelats i den främmande staten tas upp av JK. Enligt JK är
del tveksamt om inte etl utnyttjande av beslagsinstitutet efter utländsk
fällande dom i realiteten innebär alt man tillägger utländsk brottsmålsdom exigibilitet
i Sverige såvitt avser förverkande och utlämnande tUl målsägande av egendom. JK
motsätter sig inle förslaget men ifrågasätter om inle regleringen av frågan bör
göras i form av en bestämmelse atl utländsk dom i angivet avseende kan verkställas
i Sverige,
När
det gäller själva förfarandet enligt den föreslagna lagen konstaterar
rikspolisstyrelsen att förslaget medför viss tidsvinst genom att framställning
från utomnordisk stat överlämnas av utrikesdepartementet direkt till RA,
Emellertid kan enligt styrelsen etl ännu snabbare förfarande vara påkallat då
fara är i dröjsmål. För sådana fall föreslår styrelsen atl brådskande
kontakter mellan berörda länders åklagarmyndigheter förmedlas via
interpolbyråerna i stater som tillhör den Internationella
Kriminalpolisorganisationen (Interpol),
Några
remissinstanser diskuterar förutsättningarna för domstolsprövning av beslag
som har lagts av åklagare, RÅ, länsåklagaren i Älvsborgs län och Föreningen
Sveriges statsåklagare anser att en uttrycklig föreskrift bör meddelas om att
åklagaren skall underställa rätten beslagsfrågan eller hos rätten begära fastställelse
av verkstäUt beslag, överåklagaren i Göteborg anser däremot att
domstolsprövning är onödig i de fall då den drabbade inte har något att invända
mot åtgärden och att det därför räcker om fullföljdshänvisning meddelas.
Föreningen Sveriges statsåklagare ifrågasätter vidare om inte åklagarens
diskretionära prövning av framställning från nordisk stat bör komma till
klarare uttryck i lagtexten.
Prop.
1975: 35 49
5
Departementschefen
Genom
den ökade internationeUa rörligheten, som bl, a, har sin grund i livligare
kommunikationer mellan länderna, har brottsligheten fått en alltmera
internationell karaktär. Som framhållits i många sammanhang har denna
utveckling skapat behov av ett mtensifierat samarbete mellan olika stater när
det gäller brottsbekämpningen. Strävandena efter en vidgad internationell
samverkan på detta område har lagit sig uttryck i olika former. Här kan bl. a.
pekas på det arbete som under senare år pågått mom Europarådet för atl
åstadkomma ett samarbete i fråga om verkställighet av brottmålsdomar. Detta
arbete fick som ett av sina första resultat 1964 års konvention om straff för
vägtrafikbrott, vilken för Sveriges del har lett till anlagandel av en särskUd
lag (1971: 965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands. Ar 1970
öppnades konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brotlmålsdomskonventionen)
för undertecknande. Med anledning av Sveriges tillträde tUl denna konvention
har utfärdats lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottsmålsdom (internationella verkställighetslagen). Vidare
har inom Europarådet utarbetats en konvention om överförande av lagföring i
brottmål (lagföringskonventionen) som öppnades för undertecknande år 1972 och
som har undertecknats av bl. a. Sverige, Frågan om Sveriges tillträde tUl
denna konvention och om därav föranledd lagstiftning avser jag atl inom kort
anmäla för Kungl, Maj:l,
Mellan
de nordiska länderna har etablerats etl ännu längre gående samarbete. Genom enhetiig
lagstiftning har man sålunda gjort det möjligt att inom Norden verkställa
domar och beslut i brottmål i annat land än domslandet. För Sveriges del är
dessa frågor reglerade i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m, m. Vidare kan lagföring
för brott med stöd av det s. k, nordiska samarbelsavtalet flyttas över till
annat nordiskt land där den misstänkte är bosatt eller, i vissa fall, där han
uppehåller sig.
En
viktig del av del internationella samarbetet i fråga om brottsbekämpningen är
reglerad i skUda bestämmelser och konventioner om utlämning för brott från en
stat till en annan. För Sveriges del utgörs lag-stifttiingen på detta område av
lagen (1957: 668) om utiämning för brott (den allmänna utiämningslagen) och
lagen (1959: 254) om uflämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge (den nordiska utlämningslagen). Lagarna innehåller bestämmelser bl. a.
om de minimiviUkor som i varje särskilt fall måste vara uppfyllda för att
utlämning skall få ske och om förfarandet i utiämningsärenden. Utlämningslagstiftningen
kompletteras av de avtal och konventioner genom vilka Sverige i förhållande
till viss eller vissa främmande stater har åtagit sig att under när-
4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 35
Prop. 1975: 35 50
mare
angivna förutsättningar bevilja utlämning. Den allmänna utlämningslagen bygger
på den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 som har
ratificerats av Sverige. Sverige är vidare bundet av särskilda utlämningsavtal
med Belgien, Amerikas Förenta Stater, Storbritannien och Nordirland samt
Australien.
I en
inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1974: 8) har förslag
lagts fram som syftar tUl att på vissa punkter anpassa bestämmelserna om
utlämning för brott lill kraven på en ökad intemationell samverkan på
brottsbekämpningens område och att skapa möjlighet för viss internationell
rättshjälp även utan samband med uflämning. Vidare har eftersträvats att få tUl
stånd en bättre överensstämmelse mellan de svenska bestämmelserna på området
och de regler som gäller eller kommer att gälla i de nordiska grannländerna.
Promemorian
har vid remissbehandlingen i stort setl fått ett gynnsamt mottagande. De
lagförslag som har framlagts har i aUt väsentligt tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. Från flera håll har understrukils att de föreslagna
lagstiftningsåtgärderna kommer att undanröja många av de svårigheter som under
årens lopp har mött vid tUlämpning av gällande bestämmelser om utlämning för
brott. Även jag anser atl förslagen i promemorian i huvudsak är ägnade att
ligga till grund för lagstiftning på de områden som nu är i fråga.
I
det följande behandlar jag huvudpunkterna i den föreslagna lagstiftningen.
Bestämmelsernas närmare utformning och vissa särskilda frågor avser jag att
återkomma till i specialmotiveringen.
När
det gäller den allmänna utlämningslagen har i promemorian lill en början
tagils upp frågan om utlämning för brott som har begåtts i Sverige. I delta
avseende gäller f, n, att utlämning bortsett från elt undantagsfall får
beviljas bara för brott som helt eller delvis har förövats utom riket eller
ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg eller för medverkan tUl sådant
brott. I promemorian föreslås att del sålunda uppställda kravet för utlämning
tas bort och all det alltså skall bli möjligt att utlämna också för brott som
har begåtts i Sverige. Förslaget står i överensstämmelse med en rekommendation
som har antagits av Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor. Vid remissbehandlingen
av promemorian har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
instanser. För min del anser jag att ett slopande av ifrågavarande viUkor för
utlämning är en naturlig följd av det vidgade internationella samarbetet på
brottsbekämpningens område. Det finns sålunda anledning räkna med att det med
hänsyn tiU den ökade rörligheten över gränsema kommer att i allt större
utsträckning framstå som ändamålsenligt att ett brott lagfors i annat land än
gärningslandet. Jag ansluter mig alltså i denna del tUl promemorians förslag.
Jag -vill emellertid understryka att etl upphävande av det principiella kravet
på att brottet skall ha begåtts utom Sverige inte innebär att det uppstår nå-
Prop. 1975:35 51
gon
skyldighet att ullänma för gärning som har förövats här i landet. Om utlämning
i ett sådant fall skall beviljas eller inte får bedömas mom ramen för den
diskretionära prövningsrätt som enligt lagen alltid föreligger i dessa
ärenden. Det är givet atl vid denna bedömning hänsyn i förekommande fall bl. a.
kan tas till målsägandens intressen, exempelvis om en utiämning skulle avsevärt
försvåra möjligheten för denne alt föra skadeståndstalan på grund av det brott
som är i fråga.
Som
framhållits vid remissbehandlingen av promemorian aktualiseras i detta
sammanhang frågan om uflämning skall få ske även i fall då åtal för brottet
redan har väckts här i riket. F, n. föreligger hinder mol utlämning i detta
fall. Något motsvarande utlänmingshinder har inte tagits upp i den nordiska utlämningslagen.
Redan under förarbetena tUl den allmänna utlämningslagen övervägdes om väckt
åtal för brottet i vissa fall inte skulle behöva hindra utlämning, men det
ansågs då tillräckligt att utlämning i förekommande fall kunde komma till stånd
genom beslut av Kungl. Maj:t om nedläggande av åtalet (prop. 1957:156 s. 66
67). För min del anser jag att de ändamålssynpunkler som talar för all
utlämning skaU kunna äga rum för brott som har begåtts här i landet kan göra
sig gällande med samma styrka också i ett fall då åtal redan har väckts innan
framställning om utlämning gjorts. Jag förordar därför att den omständigheten
att åtal i Sverige har väckts för brottet inte längre skall utgöra något hinder
mol utlämning. Det blir med denna utgångspunkt i stället en fråga som faller
under regeringens fria prövningsrätt, om utiänming skall beviljas trots att
åtal för brottet har väckts i Sverige. Bifall till framställningen synes böra
vägras om det i elt enskilt fall skulle te sig stötande att utlämning sker
eller om utlämning framstår som olämplig med hänsyn till att huvudförhandling
har påbörjats i Sverige eller kostnader och arbete här har nedlagts på förundersökningen.
För alt förebygga de komplikationer som kan uppslå, om åtal väcks medan en
framställning om utlämning är beroende på prövning, anser jag vidare,
likaledes i enlighet med förslag som framförts vid remissbehandlingen, atl det
sedan framställning om utlämning har gjorts bör gälla förbud mot åtal för det
eller de brott som avses med framställningen. Avslås framställningen, bör
givetvis åtalsförbudel inte längre beslå. På motsvarande sätt bör bifall lUl
en framställning om utlämning anses utgöra rättegångshinder i brottmålet. Vad
nu sagts om förbud mol åtal bör gäUa även utfärdande av strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot.
F,
n. föreUgger i princip hinder mot utlämning även när den person som avses med
framställningen är åtalad eller föremål för förundersök-nuig för annat brott
för vUket fängelse är stadgat eller om han skall undergå fängelsestraff eller
annan anstaltsvistelse i Sverige. Utlämning får i ett sådant fall mte ske så
länge hindret beslår. Hindret är alltså av övergående natur. Utlämning får dock
ske för rättegång i den fram-
Prop. 1975: 35 52
mande
staten på det villkoret, att den ullänmade senare överlämnas till svensk
myndighet, och del torde i detta fall föreligga befogenhet för regeringen atl
medge att ett kortare straff verkställs innan den utlämnade återförs (jfr prop.
1957:156 s. 121). Jag finner, i motsats till vissa remissinstanser, inte tUlräckliga
skäl att förorda någon ändring av vad som sålunda gäller. Jag vill dock erinra
om atl, i den mån utlämning begärs av den som här i landet är åtalad eller dömd
för annat brott, lagföring eller straffverkställighet beteäffande det andra
brottet i vissa fall kan tänkas komma att överflyttas med tUlämpning av
bestämmelserna i lag-förings- eUer brotlmålsdomskonventionerna.
Utiänming
får enligt gällande bestämmelser ske endast för gäming som motsvarar brott för vUket
enUgt svensk lag är stadgal fängelse i mer än ett år. I promemorian föreslås
att utlämning skall kunna bevUjas även för lindrigare brott, förutsatt att
utlämning samtidigt sker för brott som uppfyller den föreskrivna svårhetsgraden.
Förslaget har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Även jag anser att en
ändring av gällande regler bör ske i det hänseende som förordats i
promemorian. Till bestämmelsemas närmare utformning återkommer jag i
specialmotiveringen.
Enligt
vad som föreslås i promemorian skall dom i annan främmande stat än den som
gjort framställning om utlämning i vissa fall utgöra hinder mot bifall till utlämningsframställningen.
Sådant hinder skall enligt förslaget under vissa fömtsättningar föreligga när
fråga om ansvar för det aktuella brottet har prövats i den stat där brottet
begåtts eller i stat som har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen, brotlmålsdomskonventionen
eller lagföringskonventionen. Även på denna punkt står förslaget i
överensstämmelse med en rekommendation som nyligen antagits av Europarådets
kommitté för brottslighetsfrågor. Jag ansluter mig i likhet med
remissinstanserna tUl promemorians förslag i delta hänseende.
Vid
utlämning enligt den allmänna utiämningslagen måste f, n, från svensk sida
uppställas det viUkorel alt den utlämnade under 45 dagar närmast efter
rättegång och avtjänande av därvid bestämd påföljd inte får på något sätt
hindras att lämna det land till vUket han har utlämnats, såvida han inte begår
nytt brott. Denna immunitetsregel saknar motsvarighet i de nordiska
grannländernas lagstiftaing och någon bestämmelse av angiven innebörd har inte
heller tagits upp vare sig i den europeiska utlämningskonventionen eller i de utlämningsavtal
som Sverige har ingått med Amerikas Förenta Stater och Storbritannien. Enligt
promemorians förslag skall den ifrågavarande immunitetsregeln slopas. I denna
fråga har delade meningar yppats bland remissinstanserna.
Jag
vill erinra om alt en immunitelsregel av motsvarande slag fanns redan i den lag
(1913: 68) angående utiämning av förbrytare som föregick gäUande allmänna utlämningslag.
Gmnden till bestämmelsen angavs vara att den främmande staten inte borde få
begagna sig av den makt som den genom utlänmingen fått över den utlämnade tUl
att företa andra frUietsinskränkande åtgärder, exempelvis av administrativ art.
Prop. 1975: 35 53
Den
ullänmade ansågs böra äga anspråk på att fritt få avlägsna sig ur landet, sedan
ändamålet med hans utlämnande hade uppfyUts. Även i 1913 års lag gjordes dock
undantag för ingripanden på gmnd av nytt brott.
När
förslaget tUl allmän uflämnmgslag remitterades tUl lagrådet yttrade dåvarande
chefen för justitiedepartementet (prop. 1957:156 s. 72) att den grundsats som
föreskriften uttryckte syntes riktig. Han satte dock i fråga om inte regeln
alltför snävt begränsade den utlämningssökande statens befogenheter. Denna stat
kunde ha ett berättigat intresse av alt hålla kvar den utlämnade också i andra
fall än när han hade begått nya brott. Som exempel anfördes att den utlämnade
hade ådragit sig gäld som enligt den andra statens lagstiftning kunde föranleda
förbud alt lämna riket. Departementschefen ansåg att den utlämnade i varje fall
inte borde på grund av utlämningen sättas i särsläUning när det gällde åtgärder
som han hade vidtagit efter utiämningen, I lagrådsremissen föreslogs därför en
sådan ändring av villkoret att den utlämnade inte fick hindras att lämna landet
på gmnd av förhållande som låg honom till last före utlämningen. I sitt
yttrande över lagförslaget ansåg lagrådet (prop, s. 121) emellertid alt från
den utlämnades synpunkt försUtlighe-ten bjöd alt man återgick till den tidigare
lydelsen. Departementschefen accepterade lagrådets ändringsförslag utan
närmare kommentar.
Jag
vill inte bestrida att skäl fortfarande kan anföras tiU förmån för den gmndsats
som den nuvarande inomunitelsregeln ger uttryck ål. Det synes emeUertid vara
tveksamt om regeln, i de fall den skuUe kunna få betydelse, i praktiken är
ägnad att utgöra ett verksamt skydd för den utlämnade. Enligt min mening talar
därför önskemålet om en bättre överensstämmelse mellan den allmänna utlämningslagen
och de bestämmelser som gäller i andra länder på delta område för atl regeln
bör upphävas i samband med den nu aktuella översynen av utlämningsbestämmel-serna.
Jag vUl understryka att det intresse som regeln avser att skydda torde kunna tUlgodoses
inom ramen för den diskretionära prövning som sker i utlämnmgsärendena och atl
utlämning givetvis inte får medges i fall där den person som avses med uflämningsframställningen
löper risk för alt utsättas för förföljelse som riktar sig mol hans liv eller
frihet eller för andra allvarliga övergrepp eller om utlämning av andra skäl
uppenbart skulle strida mot humanitetens krav. Jag förordar således alt den
berörda bestämmelsen utgår.
Vad sedan angår själva
förfarandet i utiämningsärenden innebär promemorieförslaget den förenklingen i
förhållande lill nuvarande ordning att en utiämningsframstäUning regelmässigt
skall kunna remUte-ras till riksåklagaren (RA) ulan föregående regeringsbeslut.
Jag biträder liksom remissinstanserna promemorieförslaget i denna del. Från
något håll har i delta sammanhang framförts tanken att införa en allmän begränsning
av den tid inom vilken etl utlämningsärende skall avgöras. Ett förslag i denna
riktning diskuterades redan i samband med tiUkoms-
Prop. 1975: 35 54
ten
av gällande allmänna utlämningslag men avvisades därvid (prop, 1957:156 s, 84),
Jag finner inte skäl till ett ändrat ställningslagande på denna punkt.
I
promemorian läggs vidare fram förslag om begränsning av tiden för provisoriskt
anhållande och om en närmare reglering av övergången mellan sådant anhållande
och häktning. Förslagen är enligt min mening i huvudsak ägnade att ligga tUl gmnd
för lagstiftning i dessa frågor. Med hänsyn till vad som anförts vid
remissbehandlingen bör dock vissa jämkningar företas av promemorieförslagen i
denna del. Jag återkommer härtUl i specialmotiveringen.
När
det gäller transitering innebär promemorieförslaget att även svensk medborgare
som utlämnas från utomnordiskt land till Danmark, Finland, Island eller Norge
skall få föras genom Sverige under den för-utsättnmgen alt hinder inte skulle
ha förelegat för utlämning av honom till den mottagande staten. Förslaget
syftar tUl att undanröja en brist i den svenska lagstiftningen som har påtalats
från de övriga nordiska ländernas sida. Erinran mot förslaget har inte
framställts vid remissbehandlingen. Även jag godtar promemorieförslaget i
detta avseende.
I
fråga om brottsbalken (BrB) har i promemorian lagts fram förslag tUl en ny
regel som öppnar möjlighet att i vissa fall dela upp en för flera brott
gemensamt ådömd påföljd. Avsikten är att detta skall kunna ske i två
situationer. Den ena avser det fallet att någon skall begäras utiämnad till
Sverige för verkställighet av dom varigenom fängelse, ungdomsfängelse eller
internering ådömts som gemensam påföljd för flera brott och den främmande
statens lagstiftning lägger hinder i vägen för utlämning beträffande något
eller några av brotten. Den andra situationen är den då fråga uppkommer om verkställighet
utomlands av svensk dom som avser två eller flera brott och det på motsvarande
sätt enligt den främmande statens lagstiftning möter hinder för verkställighet
beträffande något eller några av brotten. Någon principiell invändning mot
promemorieförslaget har inte framställts av remissinstansema. Jag finner för
egen del bestämmelser av den föreslagna innebörden påkaUade och ansluter mig
alltså i princip till vad som förordats i promemorian. Med hänsyn till vissa
erinringar som gjorts vid remissbehandlingen bör dock de föreslagna
bestämmelserna jämkas något, I enlighet med vad som också har påpekats av vissa
remissinstanser bör domstolsförfarandet vid handläggning av mål av denna typ
regleras utförligare än som skett i promemorieförslaget. Dessa frågor
behandlas närmare i specialmotiveringen där också en följdändring i lagen
(1963: 197) om alhnänt krimmalregister behandlas.
Vad
som i promemorian föreslagits beträffande den nordiska utlämningslagen syftar i
huvudsak tUl att begränsa antalet fall i vUka särskUt medgivande från svensk
sida behövs för att den mottagande staten skall få åtala eller straffa den
utlämnade för andra brott som har begåtts före utlämningen. Medgivande skall
enligt förslaget be-
Prop. 1975:35 55
hövas
bara när den utlämnade är svensk medborgare eller när det är fråga om politiskt
brott. Dessutom skall ett absolut förbud mot åtal och bestraffning gälla i det
fallet att dom eller beslut om åtalsunderiåtelse har meddelats i Sverige
beträffande brottet. Promemorian utgår i denna del från ett förslag som har
framställts från dansk sida Vid de nordiska departementsöverläggningar som har
ägt rum angående ändringar i utlämningslagstiftningen. Vid dessa överläggningar
har enighet nåtts om att förslaget bör genomföras. Vid remissbehandlingen av
promemorian har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. Inte heller jag hyser någon betänklighet mot förslagets
genomförande. Med hänsyn till den nära samhörighet som inte minst i rättsligt
avseende råder mellan Sverige och dess grannländer är det angeläget att varje
möjlighet att förenkla myndigheternas handläggning av utlämningsärenden utan
att åsidosätta rättsskyddssynpunkter las tillvara. Jag biträder alltså
promemorieförslaget i detta hänseende.
Jag
övergår nu till att behandla frågan om införande av bestämmelser om användning
av tvångsmedel på begäran av främmande stat utan samband med utlämning.
Enligt
gällande föreskrifter kan vissa tvångsmedel, bl. a. beslag, användas både i awaktan
på att begäran om utlämning skall göras och sedan sådan framställning har
mottagits. Har framstäUnmg om verkställighet av utländsk brottmålsdom gjorts,
kan enligt internationeUa verkställighetslagen under vissa förutsättningar
egendom som genom domen förklarats förverkad också tas i beslag här i landet.
På begäran av utländsk tullmyndighet får vidare svensk tullmyndighet enligt
lagen (1973: 431) om utredning angående brott mot utiändsk tullag under vissa
förutsättningar tillgripa bl, a, beslag, I övrigt finns det f. n. ingen möjlighet
alt verkställa beslag för utländsk myndighets räkning. Som påpekats i
promemorian medför detta atl svensk myndighet i allmänhet inte heller kan få
hjälp av utländsk myndighet med åtgärder i utlandet för säkerställande av bevis
eller av målsägandes rätt att återfå egendom som frånhänts honom genom brott,
eftersom intemationell rättshjälp oftast bygger på ömsesidighel. Vid Sveriges tiUträde
tUl den europeiska konventionen av den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i
brottmål nödgades man från svensk sida också göra ett förbehåll av innebörd
att sådan rättshjälp som avser husrannsakan och beslag inte skulle lämnas från
svensk sida (se prop, 1961: 48 s, 7),
I
promemorian har lagts fram förslag till lag om användning av tvångsmedel på
begäran av främmande stal. Lagförslaget syftar till att göra det möjligt att
under vissa förutsättningar använda institutet beslag på framstäUnmg av främmande
stat i de fall då någon är misstänkt, tUlta-lad eller dömd i den främmande
staten för där straffbelagd gärning. Vidare skall husrannsakan få företas för
eftersökande av föremål som är underkastat beslag. Förslaget bygger på att,
liksom enligt utiämningslagarna, en diskretionär prövning av den utländska
statens framställning
Prop. 1975: 35 56
skall
kunna göras. Vissa begränsningar med hänsyn tUl beskaffenheten och svårhetsgraden
av det brott som det är fråga om har ställts upp. Förutsättningarna för bifall
till en framställning om tvångsmedel har enligt promemorian gjorts snävare när
det gäller begäran från utomnordisk stat än när det är fråga om en
framställning från något av de nordiska grannländerna. Både när det gäller fömtsättningarna
för beslut om tvångsmedel och beträffande förfarandet i ärenden av denna typ
knyter förslaget an till bestämmelserna i den allmänna resp. den nordiska utlämningslagen.
När de särskUda förutsättningarna är uppfyllda, skall enligt förslaget beslag
i princip kunna användas i de fall som anges i 27 kap, 1 § rättegångsbalken (RB).
För att ett föremål skall kunna tas i beslag skall det alltså skäligen kimna
antas att det har betydelse för utredning om brott, att det har avhänts någon
genom brott eUer att det är förverkat på grund av brott. Beslagtagen egendom
skall enligt promemorieförslaget överlämnas tUl den främmande staten, varvid
särskilda villkor skall kunna föreskrivas.
Ingen
av remissinstanserna har motsatt sig att bestämmelser införs som ger möjlighet atl
ulan samband med utiämning besluta om beslag och husrannsakan på begäran av
främmande stat. Från flera håll har understrukits att bestämmelserna fyller ett
stort praktiskt behov. Även jag anser det påkallat att föreskrifter av det slag
som avses i promemorian införs, I likhet med vad som anförts i promemorian och
av flertalet remissinstanser fuiner jag det vidare lämpligast alt föreskrifter
meddelas i form av en särskild lag i ämnet.
Angående
den nya lagens omfattning har olika meningar yppats vid remissbehandlingen.
Från några håll har gjorts gällande att föreskrifter även om användning av
kvarstad och skingringsförbud på begäran av främmande stat bör tas in i lagen.
Jag är medveten om att etl behov finns av bestämmelser i dessa avseenden.
Enligt min mening skulle det emellertid föra för långt att i samband med den
begränsade reglering som nu åsyftas införa föreskrifter om användning av
kvarstad och skingringsförbud för utländsk myndighets räkning. Frågan om
införande av sådana föreskrifter har nära samband med del övergripande spörsmålet
om förutsättningarna för verkställighet i Sverige av utländska domar som
innebär betalningsförpliktelser. Frågan bör därför behandlas i annat sammanhang
än det nu förevarande. Jag anser också att det skulle föra för långt att som
rikspolisstyrelsen föreslagit låta den nya lagen omfatta även sådana ingripande
åtgärder som kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
Promemorieförslaget
innebär att ett föremål på begäran av främmande stat i princip skall kimna tas
i beslag inte bara när föremålet behövs för utredningsändamål i den stat som
gjort framstälhimgen eller har frånhänts någon på grund av brott utan också när
det kan antas vara förverkat på grund av brott. Vid remissbehandlingen av promemo-
Prop. 1975: 35 57
rian
har RA uttalat att tillämpningen kan bli vansklig när det gäller beslag av
föremål som kan antas vara förverkat enligt reglerna i en främmande stat. För
egen del stäUer jag mig också tveksam till promemorians förslag i denna del.
En utländsk broltmålsdom som går ut på förverkande kan som förut sagts under
vissa förutsättningar verkställas i Sverige enligt bestämmelserna i intemationella
verkställighetslagen. Denna lag medger också (18 §) att egendom som omfattas av
en förver-kandeförklaring tas i beslag, sedan framställning om verkställighet
här i landet har gjorts. Även om promemorieförslaget går längre än den internationella
verkställighetslagen och öppnar möjlighet för beslag redan innan lagakraftägande
dom har meddelats i den främmande staten, synes det olämpligt att reglera
frågan om beslag för annan stats räkning av egendom som kan antas vara
förverkad vid sidan av de bestämmelser som finns i nyssnämnda lag. Frågan om
bestämmelserna i den internationella verkställighetslagen bör utvidgas till
att avse också beslag innan dom har meddelats i den främmande staten kan inte
tas upp i detta sanunanhang. Jag förordar således att den lag om användning av
tvångs medel som det nu är fråga om begränsas till att avse beslag av föremål
som behövs for utredningen i den främmande staten eller som har avhänts någon
genom brott.
Vid
remissbehandlingen av promemorian har justitiekanslern (JK), utan att i och för
sig motsätta sig promemorieförslaget, ifrågasatt om inte ett utnyttjande av
beslagsinstitutet efter utiändsk fällande dom i reaUteten innebär att man
tillägger utiändsk brottmålsdom exigibilitet såvitt avser utiämnande till målsägande
av egendom. JK har mol bakgrund härav övervägt om inte regleringen borde göras
i annan form än som föreslagits. Om man emeUertid över huvud taget vill öppna
möjlighet att på begäran av främmande stat ta i beslag egendom som frånhänls
målsägande genom brott, skulle det enligt min mening vara föga ändamålsenligt
att begränsa möjligheten för en sådan åtgärd till de fall då dom inte har
hunnit meddelas i utlandet. Någon verkställighet i vanlig mening av den
utländska domen blir det inte heller fråga om enligt det förfarande som
förutsätts i promemorian. Den beslagtagna egendomen skall från svensk sida
endast överlämnas till den främmande staten, varvid förbehåll kan uppställas
från svensk sida. De egentliga verkställig-hetsålgärderna, i den mån sådana
äger rum, ankommer på den främmande siatens myndigheter. Jag vill också
understryka alt det enligt promemorians ståndpunkt som jag delar inte skaU
föreligga någon som helst skyldighet att bifalla den främmande statens begäran
utan att man här liksom när det gäller utlämning skall ha en rätt lill fri
prövning av framställningen. Mot bakgrund av del anförda anser jag inte hinder föreligga
mot att den nya lagen i princip får tillämplighet också när dom har meddelats
utomlands.
Prop. 1975: 35 58
Sammanfattningsvis
förordar jag således atl en lag om användning av tvångsmedel på begäran av
främmande stat införs av huvudsakligen det innehåll som har föreslagits i
promemorian med den skillnaden att lagen enligt mitt förslag inte får
tillämpning på egendom som har förverkats eller kan antas vara förverkad genom
brott.
6
Lagförslag
1
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tiU
1.
lag om ändring i lagen (1957:
668) om utlämning för brott,
2.
lag om ändring i brottsbalken,
3.
lag om ändring i lagen (1959:
254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
4.
lag om användning av
tvångsmedel på begäran av främmande stat,
5. lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister.
Förslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
7
Specialmotivering
7.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott
I
överensstämmelse med den nya regeringsformen har i förslaget orden
"Konungen" och "statsrådet" bytts ut mot ordet
"regeringen" (jfr prop. 1974: 35 s. 65). Vidare har i förekommande
fall "riksåklagarämbetet" ändrats till "riksåklagaren".
I 3 § föreskrivs f, n, att
utlämning får frånsett visst undantagsfall bevUjas endast för gärning, som
helt eller delvis har förövats utom riket eller ombord på utländskt fartyg
eller luftfartyg, eller för medverkan därtill. Enligt förslaget skall 3 §
upphävas, I denna fråga hänvisas till vad som har anförts i den allmänna
motiveringen.
4
§
I
denna paragrafs första stycke, som inte föreslås ändrat, föreskrivs som villkor
för att utlämning skall få ske att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar
brott för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än etl år. Har
personen dömts för gämingen i den främmande staten, gäller vidare som villkor
för utlämning atl den ådömda påföljden skall utgöra minst frihetsstraff i fyra
månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.
I
departementspromemorian har föreslagits ett nytt andra stycke med det
innehållet att om utlämning sker för gärning som avses i första styc-
Prop. 1975: 35 59
ket,
uflämning samtidigt får medges också för gärning som motsvarar brott för vUket
enligt svensk lag är stadgat Imdrigare straff än fängelse i mer än ett år.
Avsikten med förslaget har varit att göra det möjligt att utlämna även för brott
som mte uppfyUer kraven på svårhetsgrad, när det är fråga om flera brott och
åtminstone ett av dem fyller kraven. Vid remissbehandlingen har promemorians
förslag utsatts för viss kritik av RA som har framhållit att den föreslagna a-vfatlnmgen
inte i tillräcklig grad löser de svårigheter som uppstår vid fråga om utlämning
av en person som i främmande stat har dömts till gemensamt straff för ett
jämförelsevis grovt brott och för lindrigare brott. Med anledning härav har
promemorians förslag omarbetats. Enligt departementsförslagets avfatt-nmg har
möjligheten tiU utlämning när det är fråga om flera brott utvidgats till att
avse även andra fall än dem som avsågs i RA:s remissyttrande.
I
andra stycket enligt departementsförslaget föreskrivs att om utlämning skall
ske tUl främmande stat för gäming som avses i första stycket, utlämning får
medges även för annan gäming som motsvarar brott enligt svensk lag. Härigenom
blir det möjligt att, om utlämning begärs exempelvis för två brott varav ett
uppfyller kraven enligt första stycket, bevUja utlämning också för det andra
brottet, även om detla enligt svensk lag inle kan föranleda fängelse i mer än
ett år eller den som avses med utlämningsframställningen har dömts för brottet
till lindrigare påföljd än frihetsstraff i fyra månader. Föreskriften får
sålunda aktualitet i flera olika situationer. Om någon i den främmande staten
misstänks dels för ett brott som i Sverige skulle ha kunnat föranleda fängelse
i mer än ett år och dels för ett lindrigare brott, kan med stöd av andra
stycket utlämning bevUjas även för det lindrigare brottet. Motsvarande gäller
om personen redan har dömts för det lindrigare brottet, oavsett om påföljden
är av sådan beskaffenhet som fömtsätts i första stycket andra punkten eller ej.
Föreligger i stället del fallet att personen har dömts för det grövre brottet tUl
frUietsberövande i minst fyra månader, kan på samma sätt utlämning ske även för
ett lindrigare brott, vare sig utlämningsframställningen beträffande
sistnämnda brott grundar sig på dom eller endast på misstanke. En förutsättning
är i samtliga fall att även det lindrigare brottet är straffbart enligt svensk
lag. Givetvis får inle något annat utiämningshinder föreligga, såsom att
brottet enligt svensk lag skulle ha varit preskriberat.
Bestämmelsen
i tredje stycket avser det fallet att den som begärs utlämnad har dömts tUl
gemensam påföljd som innebär frihelsberövande i minst fyra månader dels för en
eller flera gärningar som enligt svensk lag motsvarar brott för vilket är
stadgat fängelse i mer än ett år, dels för lindrigare brott. I denna situation
kan det i regel inte avgöras hur stor del av den gemensamma påföljden som
belöper på vart och ett av brotten. För att skapa möjlighet tiU uflämning även
i sådana fall föreskrivs
Prop. 1975: 35 60
enligt
förslaget att utlämning får äga rum, om den gemensamma påföljden utgör minst
frihetsstraff i fyra. månader eller annat omhändertagande under motsvarande
tid. Det förutsätts att utlämning begärs för samtliga brott som avses med den
gemensamma påföljden. En förutsättning är vidare att samtliga dessa brott i
och för sig kan föranleda utlämning med hänsyn till de övriga bestämmelserna i
lagen. Stycket avser alltså inte det faUet alt gemensam påföljd har ådömts dels
för ett brott för vilket svensk lag stadgar fängelse i mer än etl år och dels
för en lindrigare gärning som äger övervägande karaktär av politiskt brott
eller för vUken straff skuUe vara förfallet enligt svensk lag, I detta fall kan
såväl enligt gällande rätt som enligt förslaget utlämning beviljas enbart för
det grövre brottet och delta endast om det med hänsyn till påföljdens längd
och övriga omständigheter framgår att frihetsstraff i minst fyra månader
belöper på det grövre brottet.
Om uflämning
begärs för verkställighet av straff som delvis har verkställts bör, som
anfördes i lagens förarbeten (prop, 1957:156 s. 46), regeln i förevarande
paragraf tillämpas så att den kvarstående delen skall vara av den angivna
tidslängden fyra månader; Anledning all, som från något håll föreslagits,
uttryckligen ange detta i lagtexten anser jag inte föreUgga.
9
§
I
andra stycket av denna paragraf föreskrivs f. n. att framställning om utlämning
skall gmndas på häktningsbeslut i den främmande staten i det fall att dom inte
har meddelats där. Med hänsyn till den möjlighet som i 4 § andra stycket enligt
den föreslagna bestämmelsen öppnas alt i samband med utlämning för grövre brott
bevUja uflämning även för brott, som i Sverige inte kan bestraffas med fängelse
i mer än ett år, synes ett ovUlkorligt krav av delta slag inte längre kunna
bibehållas. Man får nämligen räkna med att del i utländsk lagstiftning, liksom
enligt svensk rätt, kan finnas vissa begränsningar i möjligheten att använda
häktning när det gäller lindrigare brott. I överensstämmelse med önskemål som
framförts vid remissbehandlingen har paragrafen i förslaget därför ändrats så
att utiämningsframstäUning i fall som avses i 4 § andra stycket kan grunda sig
på annan utredning än häktningsbeslut. Om utiänming samtidigt begärs för en
gärning som motsvarar brott för vilket svensk lag stadgar fängelse i mer än ett
år och för lindrigare brott, måste utlämningsframstäUningen således gmndas på
häktningsbeslut såvitt gäller det grövre brottet, medan de sannolika skälen
alt personen begått det lindrigare brottet får visas på annat sätt, exempelvis
genom utdrag av fömndersökningsprotokoll eller liknande.
10
§
I
överensstämmelse med vad som anförts i den aUmänna motiveringen har enligt
förslaget första stycket ändrats på det sättet att den omständigheten att åtal
för det uppgivna brottet har väckts här i landet inte längre skall utgöra hmder
mot utiänming. Utiämningshinder föreligger sålunda inte heller i det fallet
att åtal har väckts av målsägande. Som fömt anförts kan emellertid målsägandens
intressen beaktas vid den diskretionära prövningen av ärendet,
I
gällande lydelse av första stycket las vidare som utiämningshinder upp det
fallet att beslut om eftergift av åtal har meddelats i Sverige, Som anmärkts av
några remissinstanser används termen åtalseftergift inte längre i lagtext.
Huvudregeln om åtalseftergift fanns tidigare i 20 kap, 7 § RB, där det
föreskrevs att åklagare under närmare angivna förutsättningar fick efterge
åtal, I samband med BrB:s tillkomst ändrades terminologm i detta lagrum genom
lag (1964:166) om ändring i rättegångsbalken. Enligt bestämmelsens nuvarande
lydelse föreskrivs alt åklagare under de angivna fömtsättningarna "må
besluta att icke tala å brott". Termen åtalseftergift torde tidigare ha
avsett, förutom beslut enligt 20 kap. 7 § RB, sådana beslut att inte väcka
åtal som i övrigt meddelades med stöd av allmän bestämmelse såsom 1 och 2 §§
lagen (1944: 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga, 69 § barnavårdslagen
(1960: 97) och 57 § lagen (1954: 579) om nyklerhetsvård. Beslämmelsema i 1 och
2 §§ lagen om eftergift av åtal mot vissa imderåriga har ersatts med
föreskrifter av samma innebörd i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare, medan beslämmelsema i de båda andra lagarna behållits méd
i sak oförändrad lydelse. En motsvarande regel fmns numera också i 21 § lagen
(1964: 450) om ålgärder vid samhällsfarUg asocialitel (jfr prop. 1964: 128 s,
98 och 116),
Termen
åtalseftergift användes däremot inte för att beteckna beslut att underlåta åtal
som meddelades med stöd av sådana särskilda åtals-prövningsregler som fanns i
strafflagen beträffande flera av de där upptagna brotten och som i princip fömtsatte
en prövning från åklagarens sida endast om åtal i det särskilda fallet var påkallat
"ur allmän synpunkt". Systemet med särskUda åtalspröyningsregler av
denna typ har överförts till BrB (se t. ex, 3 kap, 11 §, 4 kap. 11 § och 6 kap.
11 §).
Vid
remissbehandlingen av promemorian har förslag från några håll väckts om en
ändring av lagtexten på det sättet att utlämningsförbudet skulle konuna att
omfatta alla faU då åklagaren beslutat att inte väcka åtal, oavsett gmnden för
beslutet. Jag anser mig emellertid mte kunna tilhnötesgå det sålunda väckta
förslaget. Vad till en början avser det fallet att åklagare i Sverige har
beslutat alt inte väcka åtal på grund av bristande bevisning, synes det mte
finnas anledning att låta ett sådant beslut utgöra ett absolut hinder mot utiämning.
Den främmande staten kan ju förfoga över annat utrednmgsmaterial som i högre
grad än det
Prop. 1975: 35 62
material
som var tillgängligt för den svenska åklagaren styrker misstanken att personen
i fråga har gjort sig skyldig tUl det uppgivna brottet. Med större fog skulle
man kunna överväga att låta förbudet utvidgas till att avse fall då åtal
underlåtils med stöd av särskild åtalsprövningsregel i BrB. Enligt min mening
skulle emellertid även en sådan utvidgning av del absoluta utlämningsförbudet
kunna föra för långt. Ett beslut att inte väcka åtal som meddelats med stöd av
särskild åtalsprövningsregel är visserligen tUl sin innebörd likartad med ett
beslut enligt 20 kap, 7 § RB, men reglerna skiljer sig både när det gäller förutsättningama
för och den rättsliga betydelsen av besluten i fråga. Jag anser därför att ufläm-ningsförbudet
bör begränsas till att avse fall, då beslut atl inte väcka åtal har meddelats
med stöd av 20 kap. 7 § RB eller motsvarande bestänunelse i annan särskild
författning, dvs. sådana fall då enligt tidigare terminologi åtalseftergift
meddelades. Härunder ryms även det fallet att regeringen med stöd av 11 kap.
13 § andra stycket nya regeringsformen har meddelat beslut om s. k. abolition.
Det anförda hindrar inte att ett beslut att underlåta åtal på annan grund kan
beaktas vid regeringens prövning i utlämningsärendet.
Genom
tredje stycket hav i överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna
motiveringen införts elt nytt hinder mot utlämning. Hindret avser det fallet
att lagakraftägande dom har meddelats i annan stat än den stat som har gjort
framställning om utlämning. Föreskriften knyter an till bestämmelsen i 2 kap.
5 a § BrB som föreskriver all när fråga om ansvar för gärning har prövats genom
lagakraftägande dom meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i
stat som tillträtt brotlmålsdomskonventionen, lagföring inte får ske här i
riket för samma gärning, om den tilltalade har frikänts från ansvar eller
förklarats skyldig till brottet utan att påföljd ådömts eller om ådömd påföljd
har verkställts i sin helhet, håller på att verkstäUas eUer har fallit bort
enligt lagen i den främmande staten. Förslaget innebär alt i de fall då lagföring
sålunda inte får ske i Sverige inte heller utlämning till annat land än del där
domen meddelats får medges. Jag avser som tidigare nämnts att inom kort anmäla
frågan om Sveriges tillträde till den europeiska lagföringskonventionen, och
jag ämnar i samband härmed föreslå atl 2 kap. 5 a § BrB görs tillämplig också
på domar som meddelats i stal som har tillträtt denna konvention. På grund
härav har i tredje stycket av förevarande paragraf enligt förslaget
föreskrivits utiämningsför-bud också när dom har meddelats i stat som tiUträtt lagföringskonventionen.
Med hänsyn till den rekommendation som, enligt vad som anförts i det
föregående, har utarbetats inom Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor
har enligt förslaget utiämningsförbudet vidare gjorts tillämpligt när det
gäller dom i stat som har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen.
Eftersom Sverige är bundet även av vissa bilaterala utiämningsavtal, föreslås utlänmingsförbudet
utsträckt också tUl fall där dom har meddelats i stat med vilken Sverige slutit
sådant avtal.
Prop. 1975: 35 63
De
undanlag från huvudregeln om utlämningsförbud som föreskrivs i fjärde stycket
enligt förslaget stämmer överens med motsvarande undantag i 2 kap. 5 a § andra
stycket BrB.
12
§
I förslaget
har beträffande denna paragraf inte gjorts någon annan saklig ändring än att
den s. k. immunitetsregeln i punkt 2 har tagits bort, I denna fråga hänvisas
till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.
Med
anledning av vissa uttalanden som har gjorts under remissbehandlingen vill jag
understryka atl regeln i punkt 1 inte berörs av ändringsförslaget. Enligt
denna regel får den som utlämnas inte utan särskilt medgivande åtalas eller
straffas i den främmande staten för annat brott som begåtts före uflämningen
och i prmcip inte heller vidareutlämnas, såvida han inte underlåtit att,
oaktat hmder ej mött, lämna landet inom 45 dagar efter rättegång och
avtjänandet av därvid bestämd påföljd eller återvänt dit sedan han lämnat
landet.
Regler
av motsvarande innehåll finns i motsats till vad fallet är beträffande den
nuvarande bestämmelsen i punkt 2 såväl i den europeiska
utlämningskonventionen (art. 14) som i utlämningsavtalen med Amerikas Förenta
Stater och Storbritannien (art. 9 i vardera konventionen). Upphävandet av
regeln i punkt 2 innebär alltså att det land till vilket utlämning sker
visserligen inle är skyldigt atl under 45 dagar efter rättegång och undergående
av påföljd bereda den uflämnade tillfälle all lämna landet men att, om så inte
sker, lagföring, verkställighet eller vidareutiämning inte får äga rum för
annat brott som begåtts före utlämningen.
15
§
Ändringen
i denna paragraf syftar till att förenkla förfarandet i utlämningsärenden på
det sättet att en utiämningsframstäUning regelmässigt skall överlämnas från
utrikesdepartementet till justitiedepartementet och vidare tUl RA utan
föregående regeringsbeslut. Endast om utlämningsframställningen och övriga
handlingar ger anledning till antagande atl framställningen mte lagUgen kan
bifallas, skall enligt förslaget ärendet omedelbart anmälas för regeringen,
som då har att pröva om framställningen skall avslås på denna gmnd. Med hänsyn
tUl att den preliminära bedömningen av framställningen enligt förslaget alltså
skall göras av justitiedepartementet och inte av regeringen, har det inte
ansetts lämpligt att behålla den nuvarande föreskriften om omedelbart avslag
efter diskretionär prövning. Atl regeringen i och för sig har befogenhet atl
avslå en framställning av diskretionära skäl på vilket stadium som helst torde
vara klart utan särskild föreskrift.
Prop. 1975: 35 64
16
§
Denna
paragraf reglerar RA:s förfarande sedan utlämningsframställningen remitterats
till honom. Enligt förslaget skall RA genast överlämna ärendet tiU regeringen,
om han anser att framställningen inte bör bifallas, vare sig ställningstagandet
grundar sig på en laglighels-prövning eller på diskretionära skäl. Regeringen
har då möjlighet att meddela avslagsbeslut. Om regeringen inte gör delta, skall
ärendet återlämnas till RA. Såväl i det fallet att RA inte funnit skäl alt
anmäla ärendet hos regeringen för avslag som då regeringen har återlämnat ett
ärende liU RA, åligger det RA att föranstalta om förundersökning.
23
§
I
första stycket av denna paragraf föreskrivs f. n. att den som i främmande stal
är efterlyst för brott som kan föranleda utlämning får anhållas eller åläggas
reseförbud i avvaktan på en framställning om utlämning. Enligt vad som
upplysts vid remissbehandlingen har avfattningen av denna föreskrift lett till
praktiska svårigheter i fall då det av handlingarna i samband med en begäran
från främmande stal om provisoriskt omhändertagande av en person inte framgår
huruvida någon formell efterlysning föreligger. Bestämmelsen har med anledning
härav i förslaget jämkats på det sättet att något krav på formell efterlysning
ett begrepp som i och för sig knappast torde vara entydigt inte längre
ställs upp. En motsvarande ändring föreslås i enlighet med vad som förordats i
departementspromemorian beträffande 17 § nordiska utlämningslagen.
Enligt
lagtexten kan beslut om tvångsmedel liksom enligt RB i princip meddelas fömtom
av åklagare även av polismyndighet. Frågan om användning av tvångsmedel på
begäran av främmande stat eller med anledning av där utfärdad efterlysning är
emellertid av så grann-laga natur atl beslutanderätten enligt min mening bör
förbehållas åklagare. Det kan f. ö. erinras om att av RA och rikspolisstyrelsen
gemensamt utarbetade anvisningar angående vissa frågor rörande ledningen av
förundersökningen i brottmål innehåller föreskrift om att åklagaren skall
inträda som förundersökningsledare när fråga uppslår om användande av tvångsmedel
och det ankommer på undersökningsledaren att besluta därom enligt 2428 kap. RB.
Jag
förordar alltså att, som föreslagits av bl, a. RA, lagtextens uttryck "polis-
eller åklagarmyndighet" ersätts med "åklagarmyndighet",
EnUgt
vad som f. n. föreskrivs i andra stycket skall beslut om användning av
tvångsmedel utan uppskov anmälas hos rätlen som har att pröva åtgärden. Om
tvångsmedlet skall bestå, åligger,det rätten att underrätta chefen för
justitiedepartementet. Om denne inte finner något lagligt eller diskretionärl
hinder mot utlämning, skall den främmande staten underrättas om åtgärden. I
samband härmed skall departementschefen ange en viss frist inom vUken framstäUning
om utiämning skall göras.
Prop.
1975: 35 65
Någon
maximitid för denna frist finns inte angiven i lagen, I departementspromemorian
har föreslaghs att fristen skall maximeras till 30 dagar från den dag den
efterlyste anhölls eller meddelades reseförbud. Detta motsvarar vad som gäller
eller kommer atl gälla enligt de nordiska grannländernas lagstiftning. Vissa
remissinstanser har ifrågasatt om en bestämmelse angående maximitid behöver
skrivas in i lagen. Det har därvid hänvisats till att man kan utgå från att en
längre frist inte utsätts i del särskilda fallet än vad som är motiverat. Jag
anser emellertid för min del att det skulle vara en fördel, om man vid
förhandlingar i utlämningsärenden kunde hänvisa till att den svenska lagen
innehåller en ovillkorlig bestänunelse om en tidsfrist av nu förevarande slag.
På grund härav och med hänsyn till önskemålet att såvitt möjligt uppnå nordisk
rättslikhet har i departementsförslaget tagits in en bestämmelse om en sådan
maximitid som avses i promemorian. Med hänsyn till atl den ifrågavarande
maximitiden såväl i den europeiska utlämningskonventionen som i utlämningsavtalet
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater har beslämts till 40 dagar, bör dock
fristen i den svenska lagen bestämmas till motsvarande tid. Utgångspunkten för
tidsberäkningen skall enligt förslaget vara den dag då anhållnlngsbeslut
verkställts eller reseförbud meddelats. Jag vill understryka att den angivna
tidsfristen är avsedd endast som en absolut övre gräns och att det givetvis
ofta kan finnas skäl alt i del särskilda fallet bestämma en kortare frist.
Enligt
förslaget skall vidare införas en skyldighet för utrikesdepartementet att
genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om tvångsmedel dvs.
i allmänhet lokal åklagarmyndighet när framställning om utlämning konuner in.
Underrättelse skall lämnas också i det fallet att den främmande staten
underlåter att begära utlämning inom utsatt tid. Däremot har jag inte funnit
skäl all, som förordats från något håll, föreslå införande av en föreskrift om
att anhållningsmyndigheten skall underrättas om den tidsfrist som chefen för
justitiedepartementet i det enskilda fallet bestämmer.
I
fjärde stycket, som saknar motsvarighet i gällande rätt, har tagits in
bestämmelser som närmare reglerar förfarandet sedan ett provisoriskt
tvångsmedel har beslutats. Det föreligger i detta avseende en brist i det
gällande regelsystemet som har vållat praktiska svårigheter och som har
påtalats bl. a. av JO (se JO:s ämbetsberättelse 1972 s. 496 ff). Enligt förslaget
tas i första punkten upp det fallet att utiämningsframstäUning inte kommer in
inom den tid som chefen för justitiedepartementet har bestämt. I detta fall skaU
enligt förslaget tvångsmedlet hävas. Att tvångsmedlet skall hävas även när utiämnmgsframställningen
avslås enligt 15 § eller enligt 16 § i dess föreslagna nya lydelse torde vara
uppenbart. Föreskrift härom meddelas i andra punkten. I sakens natur ligger att
beslut om hävande av tvångsmedel enligt dessa föreskrifter regelmässigt ankommer
på den myndighet som först beslutat om tvångsmedlet.
För
det fallet att en utiämningsframstäUning kommer in inom före- 5 Riksdagen 1975.1 saml Nr 35
Prop. 1975: 35 66
skriven
tid och inte avslås omedelbart anges i 16 § andra stycket (tredje stycket
enligt förslaget) att vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål skall gäUa
i fråga om tvångsmedel. Om den som avses med framställningen är provisoriskt
anhållen enligt förevarande paragraf, förutsätts således att anhållandet
regelmässigt skall kunna ersättas med häktning efter häktningsförfarande
enligt RB, Någon föreskrift som reglerar inom vilken tid framställning om
häktning skall göras finns emellertid inte f. n, I syfte att avhjälpa denna
brist har i departementspromemorian föreslagits en regel i tredje punkten av
den innebörden att häktningsframställning skall göras inom samma tid som
enligt 24 kap. 12 § RB gäller för häktningsframställning i allmänhet
beträffande anhållen. Som utgångspunkt för fristens beräkning skall enligt
promemorian räknas den dag då RA fick del av utlämningsframstäUningen. Enligt
promemorian skaU alltså framställningen ges in sist å femte dagen efter
sistnämnda dag.
Promemorians
förslag har på denna punkt föranlett en hel del kritik under
remissbehandlingen. Kritiken har riktat sig både mol den föreslagna
utgångspunkten för tidsberäkningen och mot fristens längd. När det gäller den
första frågan har från flera håU föreslagits alt tiden i stället skall räloias
från den dag då utlämningsframställningen har kommit den lokala
åklagarmyndigheten till hända. För egen del anser jag mig inte kunna biträda
denna ståndpunkt. Att låta fristen börja löpa först den dag då framställningen
överlämnats tUl lokal åklagarmyndighet skulle enligt min mening vara
principiellt olUlfredsstäUande eftersom det här gäller att understryka behovet
av stor skyndsamhet i hela proceduren. I likhet med bl, a. RA godtar jag
sålunda promemorians lösning i fråga om utgångspunkten för frislens beräkning.
Vad
däremot angår fristens längd finner jag att de synpunkter som framförts vid
remissbehandlingen bör leda till att promemorians förslag jämkas något. Med
hänsyn till de komplikationer av olika slag som kan uppstå vid handläggningen
av utlämningsärenden synes sålunda den i promemorian föreslagna tiden vara för
kort. I deparlementsförslaget har tiden därför beslämts till åtta dagar räknat
från den dag då RA fått del av utlämningsframställningen. Någon särskUd
bestämmelse för det fallet att RA skulle finna att utlämningsframstäUningen
inte skall bifallas men regeringen inte delar denna uppfattning utan återlämnar
ärendet till honom har jag inte ansett behövas. Är frågan tveksam, torde RÅ få
föranstalta om häktning för tiden tills regeringen prövat ärendet.
Den
nu aktuella fristen berör inle faU då provisoriskt reseförbud har meddelats.
Enligt de allmänna bestämmelserna i 25 kap. RB överprövas reseförbud som
meddelats av annan än rätten bara i det fallet att den misstänkte begär rättens
prövning av förbudet. En sådan överprövning är i fall av provisoriskt
reseförbud enligt 23 § första stycket allmänna utlämningslagen obligatorisk
med hänsyn till föreskrifterna i samma paragrafs andra stycke.
StäUer
man samman de föreslagna ändringarna i 16 och 23 §§ kommer gången av ett
ärende om utlämning av den som anhållits provisoriskt i regel att bli
följande. Sedan chefen för justitiedepartementet fått rättens underrättelse om
att ett beslut om anhållande skall bestå och inte funnit skäl att utverka
regeringens förordnande om att upphäva åtgärden, underrättas
utrikesdepartementet därom och anges viss dag, när framställning om utlämning
senast skall göras. Den aktuella tidsfristen bestäms så kort som möjligt och
får inte i något fall ulgå senare än 40 dagar från anhållandet. Har utiämningsframstäUning
mte inkommit till utrikesdepartementet inom den bestämda fristen, skall utrikesdepartementet
genast underrätta anhållningsmyndigheten, som har att frige den anhållne. Om
framställning görs inom utsatt tid, överlämnas handlingarna i ärendet i
förekommande fall efter skyndsam översättning till svenska språket från
utrikesdepartementet via justitiedepartementet till RA, samtidigt som anhåUningsmyndigheten
underrättas om framstäUningen. Om inte RA omedelbart finner att avslag bör
meddelas, verkställs utredning i ärendet. Enligt praxis remitterar RÄ ärendet
för utredning och yttrande till lokal åklagarmyndighet, vanligen den åklagare
som har meddelat anhållningsbeslutet. Denne får då underlag för
bedömning av frågan om anhållandet bör övergå i häktning. Om den anhållne inte
friges, skall häktningsframstäUning avlåtas senast på åttonde dagen efter den
då RA fick del av framstäUningen om utlämning.
24 a
§
I
överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås i
denna nya paragraf, att sedan framställning om utlämning har gjorts, åtal inte
får väckas eller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas
beträffande det uppgivna brottet, såvida inte framställningen har avslagits.
Om förundersökning redan har inletts skall denna således nedläggas i händelse
av bifall till framställningen om utlämning. Från något håll har framförts
tanken att det dessutom borde uttryckligen föreskrivas alt elt väckt åtal skall
läggas ned om utlämning sker för det brott som åtalet avser. Jag delar
uppfattningen att en bestämmelse rörande detta faU är påkaUad. Bestämmelsen
bör dock ha den innebörden att bifall tUl utlämningsframställningen sedan åtal
har väckts skall anses utgöra rätlegångshinder i det aiUiängiggjorda målet.
Hindret gäller även mot målsäganden såvitt avser ansvarsfrågan. Några bestämmelser
för åklagarens handlande behövs inte. Han har endast atl anmäla
rättegångshindret tUl domstolen.
25 §
Beträffande
det föreslagna nya andra stycket i denna paragraf, vilket avser transitering av
svensk medborgare från utomnordiskt land till något av de andra nordiska
länderna, hänvisas tUl vad som har anförts i den allmänna motiveringen.
Prop. 1975: 35 68
7.2
Förslaget tiU lag om ändring i brottsbalken
34
kap.
18
§ Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Första stycket avser att
undanröja de svårigheter som uppslår, när man från svensk sida begär utlämning
från annan stat för verkstäUighet av en påföljd som ådömts gemensamt för flera
brott och hinder mot utlämning enligt den främmande statens lagstiftning möter
beträffande något av brotten. Hindret kan i ett sådant fall bestå i alt något
av brotten inte är straffbart eller är preskriberat enligt den främmande
statens lagstiftning eller att brottet inle uppfyller de krav som enligt denna
gäller i fråga om svårhetsgrad för alt utlämning skall få beviljas. I sådana
fall måste man f. n. återkalla ullämningsframställningen. Om en svensk begäran
om utlämning för verkställighet av en gemensamt ådömd påföljd bifalles endast
med avseende på något eller några av brotten kan nämligen domen efter genomförd
utlämning inte verkställas i Sverige, eftersom laglig möjlighet hittills
saknats att dela upp påföljden på de olika brotten.
Enligt
förslaget skall domstol undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till
påföljd för den brottslighet för vilken uflämning kan äga mm i det fall att
fråga uppkommer om utlämning till Sverige av någon som har dömts tUl fängelse,
ungdomsfängelse eller internering som gemensam påföljd och hinder mot utiämning
enligt den främmande statens lagstiftning möter mot utlämning för något av
brotten. Frågan skall tas upp efter anmälan av åklagare. En uppdelning av
påföljden i egentiig mening kommer därvid i fråga närmast i det fallet att den
som skall utlänmas har dömts tUl fängelse som gemensamt straff. I detta fall
kommer domstolens avgörande i allmänhet atl gå ut på en beräkning av vad som av
det sammanlagda straffet belöper på den brottslighet för vUken utiämnmg kan ske.
Är den tidigare påföljden ungdomsfängelse eUer internering och sålunda
obestämd till tiden, bör någon motsvarande beräkning i regel inte göras.
Domstolen har i ett sådant fall aUtid möjlighet att fastställa ett
tidsbegränsat fängelsestraff för den brottslighet för vilken uflämning kan ske.
Om den tidigare bestämda påföljden är exempelvis internermg med en bestämd mmsta
tid för anstaltsvården som ger utrymme för en uppdelnmg, kan det emeUertid
framstå som mest ändamålsenligt att bestämma påföljden till mterne-ring även
för den brottslighet som kan föranleda utiämning.
Ett
avgörande enligt första stycket innebär att den därvid bestämda påföljden
träder i stäUet för den som ådömts genom den tidigare domen. Någon
verkställighet av sistnämnda dom kan därför inte längre komma i fråga.
Prop. 1975: 35 69
Andra
stycket avser det fallet att fråga uppkommer om verkställighet utomlands av en
gemensamt ådömd påföljd enligt internationella verkställighetslagen och hinder
mot verkställighet möter beträffande något eller några av brotten enligt
lagstiftningen i den främmande staten. Enligt förslaget ges domstolen i detla
fall en motsvarande möjlighet att bestämma påföljden för den brottslighet
beträffande vilken verkställighet kan ske i den främmande staten. Med anledning
av vissa uttalanden som gjorts vid remissbehandlingen vill jag erinra om att
internationella verk-stälhghetslagen omfattar varje påföljd enligt BrB som
innebär frihelsberövande utom överlämnande till särskild vård. Det finns
därför i princip inte något hinder mot att påföljd vid tillämpning av andra
stycket bestäms till ungdomsfängelse eller internering. Praktiska skäl och
hänsynen tUl det förhållandet atl ifrågavarande påföljder numera i realiteten
förlorat mycket av sin tidigare tidsobestämda karaktär talar dock för att det i
förevarande sammanhang kan vara en fördel alt ersätta sådan påföljd med
fängelse. Eftersom verkstäUighet enligt internationella verkställighetslagen
kan anförtros annan stat också när det gäller bötespå-följd, kan fråga om tUlämpnmg
av andra stycket i princip komma upp även i fråga om ett gemensamt ådöml
bötesstraff, om hinder för begärd verkställighet utomlands föreligger
beträffande något av brotten.
38
kap.
4,6,8
och 9 §§
Genom
de föreslagna ändringarna i dessa paragrafer görs vissa rälte-gångsbestämmelser
som avser likartade situationer tUlämpliga på förfarande enUgt 34 kap. 18 §.
Förslaget innebär att vid sådant förfarande enUgt 38 kap. 4 § tredje stycket
anmälan skall göras hos den domstol som först har dömt i målet. Enligt 6 §
första stycket skall nämnd delta i handläggningen vid underrätt. I 8 § första
stycket föreskrivs att den dömde i mål av förevarande slag skall beredas tiUfälle
att yttra sig, om detta är möjligt. Rättens avgörande skall enligt samma lagmm
ske genom beslut. Slutligen innebär 9 § första stycket enligt förslaget atl
rättens beslut skaU lända tUl omedelbar efterrättelse om inte annorlunda
förordnas. Förslaget har i sistnämnda del föranletts av en erinran från
kriminalvårdsstyrelsen och avser alt motverka att utlämningsförfarandet i fall
av det slag som nu avses drar ut på tiden längre än nödvändigt.
De
nya bestämmelserna avses bli tillämpliga även på domar som meddelats före den
nya lagstiftningens ikraftträdande.
Prop. 1975: 35 70
7.3
Förslaget till lag om ändrmg i lagen (1959: 254) om uflämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge
Liksom
i den allmänna utlämningslagen har i denna lag enligt förslaget ordet
"Konungen" bytts ut mot ordet "regeruigen" och
"riksåklagarämbetet" ändrats till "riksåklagaren".
I 20
§ första stycket föreskrivs f.n. alt det ankommer på Kungl, Maj:t att förordna
om tillämpning av den nordiska utlämningslagen i förhåUande tiU stat som avses
i 1 §. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t genom kungörelse
(1960:472) förordnal om tUlämpning av lagen i förhållande till samtliga dessa
stater. Föreskriften innebär också att Kungl. Maj:t kan sätta lagen ur tUlämpning
på gmnd av ändrade förhållanden. Bemyndigandet är inte förenligt med 8 kap. 10
§ nya regeringsformen. Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till nya regeringsformen
kan bemyndigandet visserligen utnyttjas även efter ingången av år 1975 tills
riksdagen bestämmmer annorlunda. När emellertid nu andra ändringar görs i
lagen, bör bemyndigandet las bort. Del ankommer då på riksdagen att fatta
beslut, om fråga skulle uppstå om att sälta lagen helt eller delvis ur tUlämpning.
I andra stycket av 20 § i gällande lydelse föreskrivs att Kungl. Maj:! får
meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för tUlämpning av lagen. Detta
stadgande är obehövligt, eftersom regeringen har befogenhet direkt på grund av
regeringsformen att besluta om verkställighet av lag (8 kap, 13 § nya
regeringsformen). På grund av det anförda föreslås att 20 § skall upphävas i
sin helhet,
5
§
I
denna paragraf görs enligt förslaget den ändringen att termen "beslut om
eftergift av åtal" byts ut mot "beslut med stöd av 20 kap, 7 §
rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskUd författning att
icke tala å brottet". Någon saklig ändring är inte åsyftad. Angående
innebörden av uttrycket "motsvarande bestämmelse i annan särskild
författning" hänvisas lill vad som anförts vid 10 § första stycket
allmänna utlämningslagen.
7
§
Som
anförts i den allmänna motiveringen bygger de föreslagna ändringarna i denna
paragraf på ett förslag som från dansk sida har lagis fram vid de nordiska
departementsöverläggningarna angående ändringar i utiämningslagstiftningen. I
två hänseenden innefattar förslaget sakliga ändringar i förhållande till vad
som f. n. gäller. För det första föreskrivs i första stycket punkt 1 att vid
utlämning det villkoret skall ställas upp att den som utlämnas inte i något
fall får åtalas eller dömas i den främmande staten för annat före uflämningen
begånget brott, om det i Sve-
Prop. 1975: 35 71
rige
har meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 §
rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskild författning
att inte tala å detta. F. n, kan den utlämnade i elt sådant fall åtalas eUer straffas
i den främmande staten, om han själv inför domstol har samtyckt därtUI, om han
har underlåtit att lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående
av därvid bestämd påföljd eUer om han har återvänt dit sedan han lämnat
landet. Enligt förslaget blir emeUertid förbudet mot åtal eUer bestraffning
absolut i de faU som nu avses.
Den andra sakliga
ändringen framgår av punkt 2. Den går ut på att de viUkor som f. n. enUgt 7 §
skall gälla i samtiiga utlämningsfall i fortsättningen avser endast svensk
medborgare. För medborgare i annat land än Sverige medför ändringsförslaget
sålunda alt han kan åtalas eller straffas för tidigare brott ulan att
medgivande behöver inhämtas från Sverige och utan att hans eget samtycke eller
annan undantagssitualion föreligger, om inte dom eller beslut om åtalsunderlåtelse
beträffande brottet har meddelats i Sverige. Ett undanlag har dock i punkt 3
gjorts i fråga om politiskt brott. Beträffande sådant brott skall vad som föreskrivs
i punkt 2 gälla även utländsk medborgare. Om en medborgare i annan stat än
Sverige utlämnas till något av de nordiska grannländerna, måste sålunda enligt
förslaget medgivande inhämtas från Sverige eller också den utlämnades samtycke
eller annat i punkt 2 nämnt undantagsfall föreligga för att den utlämnade
skall kunna åtalas eUer straffas för tidigare brott som är av poUtisk natur.
17
§
Angående
den föreslagna ändringen i första stycket hänvisas till vad som har anförts vid
23 § första stycket allmänna utlämningslagen. Begäran om provisoriskt
tvångsmedel enligt förevarande paragraf kan givetvis göras av polis- eller
åklagarmyndighet i den främmande staten.
Den ändring som har
föreslagils i tredje stycket avser att reglera tiden för ingivande av häktningsframstäUning
i det fallet att utlämningsbegäran kommer in beträffande den som har anhållits
provisoriskt. Föreskriften motsvarar 23 § fjärde stycket tredje punkten aUmänna
utlämningslagen i nu föreslagen lydelse med de a-wikelserna att utgångspunkten
för tidsberäkningen i förevarande fall skall vara den dag då anhållningsmyndigheten
har fått del av utlämningsframställningen och att fristen har satts tiU fem
dagar. Att tiden i detta faU enligt förslaget skall räknas från det alt
framställningen har kommit anhåUningsmyndigheten till hända beror på atl framstäUningen
enligt nordiska utlämningslagen i normalfallet görs direkt hos denna myndighet.
Fristen har ansetts kunna bestämmas kortare än i motsvarande fall enligt aUmänna
utlämningslagen, eftersom någon tidsutdräkt i samband med översändande av handlingar
och översättning av dessa i allmänhet inte uppkommer i fall som avses i
nordiska utlämningslagen.
Prop. 1975: 35 72
7.4
Förslaget till lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat
1
§
I
denna paragraf anges de aUmänna fömtsättningarna för att beslag skall få
verkställas på utländsk stats begäran. Grundförutsättningen är enligt
förslaget, liksom enligt utiämningslagarna, att någon i den främmande staten
är misstänkt, tiUtalad eller dömd för där straffbelagd gärning. För att beslag
skall få äga mm förutsätts vidare att det skäligen kan antas att den egendom
som avses med framställningen har betydelse för utredning om gärningen eller
att den har frånhänts någon genom denna. De nu angivna fömtsättningarna stämmer
överens med de krav som i 27 kap. 1 § RB har ställts upp beträffande beslag i
allmänhet med den avvikelsen att beslag enligt förevarande lag inte skaU få ske
med avseende på egendom som kan antas vara förverkad genom brott. Angående de
skäl som har föranlett alt sistnämnda beslagsfall inte har tagits upp i deparlementsförslaget
hänvisas tUl den allmänna motiveringen.
Beslagsförfarande
avses enligt förslaget kunna tUlämpas såväl när den misstänkte eller dömde
befinner sig i Sverige som i det fallet att han inte uppehåUer sig här i
landet. Liksom när det gäller beslag enligt RB avses vidare åtgärden i princip
kunna företas vare sig egendomens innehavare samtycker till dess utlämnande
eller motsätter sig detta. Om beslag begärs under åberopande av att egendomen
har frånhänts annan genom brott, kan emellertid beslag uppenbarligen inle ske i
den situationen att egendomen innehas av tredje man och denne visar att han förvärvat
egendomen i god tro. Beslag på den nu angivna grunden syftar till att
säkerställa målsägandens anspråk på att få tillbaka egendom som har frånhänts
honom, och åtgärden är därför ändamålslös, om tredje man har en mot målsäganden
gällande rätt till egendomen.
Beslag
kan enligt förslaget användas även när lagakraftägande dom har meddelats i den
främmande staten. I denna fråga hänvisas till vad som har anförts i den
allmänna motiveringen.
Liksom
utiämningslagarna bygger förevarande lag enligt förslaget på den principen att
förfarandet skall föregås av en diskretionär prövning inom den ram som lagen
anger. Vid denna prövning bör beaktas om ett beslag med hänsyn tUl
omständigheterna i det ifrågavarande fallet är en lämpUg åtgärd. Det intresse som
ligger bakom den främmande statens framställning får därvid vägas mot åtgärdens
mer eller mindre ingripande verkan från den enskildes synpunkt och dennes
anspråk på berättigat rättsskydd. SärskUd uppmärksamhet påkallar det fallet
att beslag begärs av egendom som har frånhänts någon genom brott och som i
Prop. 1975: 35 73
Sverige
innehas av en person som gör gällande godtrosförvärv av egendomen eller rätt
till denna på annan gmnd men som inom ramen för beslagsförfarandet likväl inte
förmått styrka denna påstådda rätt. Beslag enligt förevarande lag innebär
visserligen ingen verkslälUghetsåtgärd i vanlig mening eftersom det ankommer på
den främmande staten att sörja för en eventuell domsverkstäUighet. Men
innehavarens möjlighet att i utlandet bevaka sina intressen och hävda den rätt
som han kan ha till egendomen i fråga kan givetvis bli starkt begränsade, inte
minst av rent praktiska skäl. Med hänsyn härtUl bör framställning från utomnordisk
stat i allmänhet avslås, om tredje man som innehar egendomen gör gällande
exempelvis godtrosförvärv och visar sannolika skäl för sitt påstående, såvida
man inte i det särskilda fallet finner att tiUfredsställande rättsskydd för
denne kan skapas genom att förbehåll ställs upp när egendomen lämnas ut tUl
den främmande staten. Större möjlighet att bifalla den främmande statens
framställning i de fall tredje man påstår sig ha rätt tUl egendomen föreligger,
när framställningen avser endast att säkerställa bevisning för rättegång. I
sådana fall torde nämUgen oftast tredje mans intresse kunna tillgodoses genom
att man vid utlämnandet av egendomen gör förbehåll om att den skall
återställas, när rättegången har slutförts.
2
§
I
denna paragraf föreskrivs alt egendom som har tagils i beslag får överlämnas
till den främmande staten och att de förbehåll som är påkallade med hänsyn
till enskilds rätt eller från allmän synpunkt därvid får föreskrivas.
Paragrafen knyter an tiU bestämmelserna i 21 § allmänna utiämningslagen och 15
§ tredje stycket nordiska utiämningslagen. Som framgår av de följande beslämmelsema
skaU emellertid elt verkställt beslag kunna hävas av domstol, om åtgärden inte befinnes
lagligen grundad eller, såvitt rör framstäUning från nordisk stat, om domstolen
efter en diskretionär prövning finner all den i beslag tagna egendomen inte bör
överlämnas. I fråga om framställning från annan än nordisk stal skall
regeringen kunna avslå framställnmgen även om domstolen har förordnal atl
beslaget skall bestå. En erinran om att egendomen inte skall överlämnas i dessa
fall har gjorts vid avfattningen av förevarande bestämmelse.
Angående
uppstäUandet av förbehåll vid egendomens utlämnande har förut berörts det
fallet alt tvångsmedel från den främmande statens sida begärs för
säkerställande av bevisning i rättegång och egendomen i Sverige mnehas av
tredje man som gör gällande rätt till denna. Som förbehåll kan i ett sådant
fall föreskrivas t. ex. att föremålet efter avslutad rättegång i den främmande
staten skall återställas till svensk myndighet.
Prop. 1975: 35 74
lämpligen
den åklagarmyndighet som först har förordnal om beslag. Förbehåll av detta slag
har fömtsätts kunna föreskrivas vid utlämnande av beslagtagen egendom enligt utiämningslagarna.
3 §
I
denna paragraf lämnas föreskrifter i fråga om innehållet i en framställning
från främmande stat om användning av tvångsmedel. Paragrafen knyter an till
motsvarande bestämmelse i 14 § andra stycket allmänna utlämningslagen.
4 §
Paragrafen
avser fall då framställning om tvångsmedel görs av myndighet i Danmark,
Finland, Island eller Norge, På motsvarande sätt som enligt nordiska utlämningslagen
skall enligt första stycket framställning från någon av dessa stater kunna
göras direkt av polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten till RA
eller, om egendomens förvaringsplats är känd, tUl lokal åklagare.
Genom
hänvisning tiU nordiska utlämningslagen föreskrivs i andra stycket vissa hinder
mot bifall till framställningen om tvångsmedel. Hänvisningarna till 3 § första
stycket och 4 § i nämnda lag avser de faUen att brottet kan bestraffas endast
med böter eller är av politisk natur. Genom hänvisningen tUl 5 § föreskrivs elt
absolut förbud mot tvångsmedelsförfarande när dom eller beslut att ej tala å
brottet har meddelats enligt 20 kap. 7 § RB eller motsvarande bestämmelse i
annan särskild författning,
I
tredje stycket anges att åklagaren efter prövning av framställningen får företa
de åtgärder som påkallas därav. Avsikten är att de aktuella bestämmelserna om
beslag i 27 kap. RB därvid skall äga motsvarande tillämpning. Genom hänvisning
även till vissa bestämmelser i 28 kap. samma balk öppnas dessutom möjlighet att
företa husrannsakan för eftersökande av föremål som skall tas i beslag.
Vid
åklagarens prövning av framställningen måste först avgöras om de lagliga
förutsättningarna för bifall lUl denna är för handen. Åklagaren har alltså att
ta ställning till frågan om det skäligen kan antas att den ifrågavarande
egendomen har betydelse för brottsutredningen i den främmande staten eller att
den har frånhänts någon genom brott. Vidare måste tUlses att inte något av de
hinder mot bifall tUl framställningen möter som anges i andra stycket genom
hänvisning tUl de angivna paragraferna i nordiska utlämningslagen. Även om
åklagaren finner att det inte finns något lagligt hinder mot bifall till den
främmande siatens begäran, har han emellertid enligt den föreslagna avfattningen
inte absolut skyldighet att verkställa den begärda åtgärden. Avsikten är alt
åklagaren
Prop. 1975: 35 75
skall
kunna underlåta att bifalla framställningen, om han av särskild anledning
finner att beslag inte bör äga rum. Att sålunda även underordnad åklagare har anförtrotls
en fri prövningsrätt när det är fråga om framställning från annan nordisk stal,
har inte ansetts vara ägnat att väcka betänkligheter. En motsvarande befogenhet
till diskretionär prövning för stals- eller distriktsåklagare föreligger
enligt 15 § första stycket nordiska utlämningslagen (jfr prop. 1959: 72 s. 43),
I allmänhet bör dock en lagligen grundad framställning efterkommas. Del torde
kunna förutsättas att RA kommer alt verka för en enhetlig praxis.
I
fjärde stycket ges regler för domstolsprövningen. Ett verkställt beslag skall
enligt förslaget obligatoriskt anmälas hos domstol. Domstolens prövning skall i
första hand avse frågan om beslaget är lagligen gmndat. Domstolen har därvid
att beakta samtliga de i lagen uppställda förutsättningarna för att beslag
skall få äga rum, således även de hinder mot sådan åtgärd som föreskrivs i
andra stycket genom hänvisningen till 3 § första stycket samt 4 och 5 §§ nordiska
utlämningslagen.
Om
domstolen inte finner beslaget lagUgen grundat, skall detta givetvis hävas.
Föreligger inte något lagligt hinder mot beslaget, har domstolen att göra en diskretionär
prövning av lämpligheten att överlämna den beslagtagna egendomen till den
främmande staten. Beträffande denna prövning må hänvisas till vad jag förut
anfört om åklagarens motsvarande prövningsrätt.
Skall
beslaget beslå, åligger det domstolen att föreskriva de förbehåll som anses
påkallade av hänsyn lill enskilds rätt eller från allmän synpunkt.
Domstolsförfarandet
regleras enligt förslaget genom en hänvisning till 27 kap, 5 § RB. Härav följer
alt domstolen har alt sätta ut förhandling så snart del kan ske. Med hänsyn
till att det i fall av förevarande slag kan bli fråga om delgivning av kallelse
och andra handlingar i utlandet och eventueUt också om inställelse vid
domstolen av utomlands bosatt person, har det inte ansetts lämpligt att
föreskriva en så kort frist som den fyradagarsfrist för prövning av fråga om
beslag som anges i 27 kap. 6 § RB. I föreskriften om att förhandligen skall äga
mm så snart det kan ske ligger emeUertid ett krav på att domstolen skaU iaktta
största möjliga skyndsamhet.
Genom
hänvisningen tiU 27 kap. 5 § RB och den där gjorda hänvisningen tUl 24 kap.
samma balk får vidare vissa bestämmelser i sistnämnda kapitel motsvarande tUlämpning
på förfarandet. Härav följej bl. a. att förhandling i vissa fall kan äga mm,
trots att den som hai drabbats av beslaget inle är närvarande. Så kan, i
överensstämmelse med 24 kap. 14 §, ske om han har berövats friheten i den
främmande staten och synnerligt hinder möter mot hans inställande vid svensk
domstol. Inte heller när han har kallats tUl förhandlingen utan att själv eller
genom ombud inställa sig eller när anledning förekommer att han
Prop. 1975: 35 76
har
avvikt eller eljest håller sig undan föreligger hinder mot att förhandlingen
hålls i hans utevaro (24 kap. 17 § andra stycket).
Slutligen
föreskrivs enligt förslaget att rättens avgörande skall ske genom beslut.
Beslutet är alt anse som slutligt och kan givetvis överklagas enligt vanliga
regler.
5
§
Paragrafen
avser framställning om tvångsmedel från utomnordiskt land. Förfarandet har
enligt förslaget byggts upp i nära anslutning tiU förfarandet enligt aUmänna utiämningslagen.
I överensstämmelse härmed anges i första stycket att framställning skaU göras
på diplomatisk väg.
I
andra stycket föreskrivs genom en hänvisning tUl 4 § första stycket första pimkten
samt 5, 6 och 10 §§ allmänna utiämningslagen vissa hinder mot bifall till den
främmande statens begäran. Hinder skall enligt vad som följer av hänvisningama
föreligga, om den ifrågavarande gärningen inte motsvarar brott för vUket i
svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år, om det är fråga om brott av
krigsman eller brott av övervägande politisk beskaffenhet, om det i Sverige
har meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande brottet eller
preskription inträtt enligt våra regler och i vissa fall om dom har meddelats i
tredje land.
I
sakens natur ligger att någon formell hänvisning tUl 7 eller 8 § allmänna utlämningslagen
inte har kunnat göras. Dessa lagrum förbjuder utlämning vid risk för politisk
eller liknande förföljelse, som riktar sig mot liv eUer frihet eller eljest är
av svår beskaffenhet, och uflämning som är oförenlig med humanitetens krav. Det
är emeUertid utan särskUd föreskrift uppenbart att en framställning om
användning av tvångsmedel enligt förevarande lag skaU avslås, om den har
karaktären av politisk förföljelse mot den avsedda personen eller skulle strida
mol de krav som kan ställas upp av humanitetsskäl.
Förfarandet
sedan en framställning om tvångsmedel kommit in regleras närmare i tredje
stycket som helt ansluter tUl 15 § aUmänna utlämningslagen i dess nu förslagna
lydelse.
6
§
Första
stycket överensstämmer med 16 § allmänna utlämningslagen i dess föreslagna nya
lydelse. Av dess avfattning följer att RA vid sin prövning av framställningen
har att beakta både om lagligt hinder mot bifaU tUl framställningen föreligger
och om den bör avslås av lämplighetsskäl. På samma sätt som enUgt allmänna utiämningslagen
är det emeUertid regeringen som enligt förslaget har att göra den slutiiga diskretionära
prövningen. Underordnad åklagare får enUgt förslaget inte någon fri
prövningsrätt i detta faU.
I
andra stycket föreskrivs att RA skaU låta företa de åtgärder som på-
Prop. 1975: 35 77
kallas
av framställningen, om denna inte avslås, samt att aktuella bestämmelser om
beslag i 27 kap. RB och om husrannsakan i 28 kap. samma balk skall äga
motsvarande tUlämpnmg. Liksom i ärenden enligt aUmänna utlämningslagen torde RA
vanligen komma att överlämna åt underordnad åklagare att företa erforderliga ålgärder.
I
tredje stycket, som avser domstolsprövningen, anges att vad som föreskrivs i 4
§ fjärde stycket skall ha motsvarande tUlämpning. Jag hänvisar alltså i denna
del till vad som har anförts vid 4 §. Liksom enligt sistnämnda lagram har
domstolen att pröva beslagets laglighet och, om åtgärden inte anses vara lagligen
gmndad, häva beslaget. Med hänsyn till att det när framställningen har gjorts
av utomnordisk stat enligt förslaget är regeringen som har det slutiiga
avgörandet om framställningen skall bifallas, föreligger dock vissa avvikelser
från vad som har föreskrivits i 4 § fjärde stycket. Eftersom domstolens
avgörande inte är slutgUtigt, har sålunda domstolen inte tillagts någon diskretionär
prövningsrätt och inte heller har angetts att domstolen skall föreskriva förbehåll
som avses i 2 § utan i stället att den skall pröva om sådana förbehåll bör
föreskrivas. Vidare har, i nära anslutning tUl 16 § tredje stycket andra
punkten allmänna utlämningslagen angetts att beslut av rätten gäller fram till
dess regeringen har avgjort ärendet. Regeringen kan nämligen enligt förslaget
avslå framställningen även när det genom lagakraftägande beslut har fastslagits
att beslagsåtgärden är lagligen gmndad.
Fjärde
stycket avser regeringens slutliga prövning. Det motsvaras i allmänna utlämningslagen
av 20 § första stycket. Enligt förslaget skall regeringen vara bunden av lagakraftägande
beslut av domstol så tUl vida alt regeringen inte får bifalla framstäUningen,
om domstolen har funnit beslaget ej vara lagligen gmndat. Även om domstolen
inte funnit laga hinder mot åtgärden föreligga, har emellertid regeringen
befogenhet att avslå framställningen av diskretionära skäl. Om regeringen
bifaller framstäUningen, skall vidare de förbehåU ställas upp som domstolen har
funnit påkallade. I sakens natur ligger att regeringen också äger föreskriva
ytterligare förbehåU, om det skuUe anses behövas.
7.5
Förslaget till lag om ändrmg i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
Enligt
3 § lagen om allmänt kriminalregister skall i det hos rikspolisstyrelsen förda
allmänna kriminalregistret antecknmg ske bl. a. om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 § BrB. Som tidigare berörts föreslås att i samma kapitel skaU införas
en ny paragraf, 18 §, som ger domstol möjlighet att i vissa fall då gemensam
påföljd har ådömts för två eller flera brott bestänuna påföljden för en del av
denna brottslighet. Även sådant beslut bör antecknas i det aUmänna krimmalregistret.
En bestämmelse härom föreslås därför införd i 3 § lagen om allmänt
kriminalregister.
Prop. 1975: 35 78
7.6
Iluraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.
De
nya beslämmelsema torde utan komplikationer kunna tUlämpas även beträffande
framställningar om utlämning som ingivils före ikraftträdandet. Detta gäller
både de materiella reglema om förutsättningar för utlämning och stadgandena om
förfarandet. Några särskUda övergångsbestämmelser behövs därför inte i dessa
hänseenden.
Beträffande
ändringarna i den allmänna utlämningslagen bör emellertid liksom vid lagens
tillkomst föreskrivas alt bestämmelser i överenskommelse med främmande stat
som gäller vid ikraftträdandet skall lända till efterrättelse även om de
avviker från lagen. Övergångsbestämmelsen får aktualitet exempelvis i fråga om
det nya utiämningshinder som föreslås infört i 10 § tredje stycket. I övrigt lorde
särskUda övergångsbestämmelser inte behövas.
8
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till
1,
lag om ändring i lagen (1957:
668) om utlämning för brott,
2,
lag om ändring i brottsbalken,
3,
lag om ändring i lagen (1959:
254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
4,
lag om användning av
tvångsmedel på begäran av främmande stat,
5,
lag om ändring i lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt
bifaller Hans Maj:t Konungen,
Ur
protokollet: Brita Gyllensten
Prop. 1975: 35 79
Bilaga
1 (Promemorieförslaget)
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1957: 668) om utiämning för brott
dels
att 3 § skaU upphöra atl gälla,
dels
att i 1, 11, 21, 22 och 24 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",
dels
alt 4, 10, 12, 1517, 20, 23 och 25 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4
§ Ej må någon utiämnas, med mindre den gäming för vilken utiämning begäres
motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett
år. Har personen i den främmande staten dömts för gärningen, må han utlämnas aUenast
om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat
omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.
Sker
utlämning till främmande stat för gärning som avses i första stycket, må
utlämning till den staten samtidigt medgivas jämväl för gärning som motsvarar
brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat lindrigare straff än fängelse i
mer än ett år.
10
§
Är
den person som avses med framställningen här i riket åtalad för det uppgivna
brottet, eller har här i riket meddelats dom eller beslut om eftergift av åtal
beträffande samma brott, må utlämning för det brottet ej äga mm.
Ej
heller må utlämning beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet
enligt svensk lag.
Har
fråga om ansvar för brottet prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i annan
främmande stat än den som gjort framställning om utlämning, och är brottet
förövat i den först nämnda staten eller har denna stat tillträtt den europeiska
utlämningskonventionen den 13 december 1957, den europeiska konventionen den
28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller den
europeiska konventionen den
Prop. 1975: 35 80
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål, må den tilltalade
ej utlämnas för det brottet,
1.
om han har frikänts från
ansvar,
2.
om han har förklarats
skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
3.
om ådömd påföljd har
verkställts i sin helhet, eller
4.
om ådömd påföljd har
bortfallit enligt lagen i den främmande staten.
Tredje
stycket gäller ej i fråga om brott, som förövats i den stat som begärt
utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän inrättning i den
staten.
12
§ Vid beviljande av utiämning skola i tiUämpliga delar uppställas följande
villkor:
1.
Den som utlämnas må icke, utan
särskilt medgivande enligt 24 §, i den främmande staten åtalas eller straffas
för annat brott som begåtts före utlämningen eller, utom i faU som avses i 13 §
andra stycket, utlämnas tUl annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat
hinder ej mött, länma landet inom fyrtiofem dagar efter rättegång och
undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott,
varför utlämning ägt rum, eller återvänt dit sedan han lämnat landet.
2.
Den som utlämnas må icke
under den tid av fyrtiofem dagar som under 1 sägs på något sätt hindras att
lämna landet, såframt han icke gör sig skyldig till nytt brott.
3.
Den som utlämnas må icke 2. Den
som utlämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som för
brottet åtalas vid domstol, som endast för tiUfället eller för sär- endast
för tillfället eUer för särskilda undantagsförhållanden er- skilda
undantagsförhållanden erhållit befogenhet att pröva mål av hållit
befogenhet att pröva mål av sådan beskaffenhet. Konungen sådan
beskaffenhet. Regeringen äger
dock medgiva undantag från äger- dock
medgiva undantag från vad nu sagts, om
det finnes fören- vad nu sagts, om det finnes förenligt med
rättssäkerheten. ligt med rättssäkerheten.
4.
Den som utlämnas må ej för 3. Den
som utlämnas må ej för brottet straffas med döden. brottet
straffas med döden.
I
fall som avses i 5 eller 6 § skall särskUt angivas, att den som utlämnas icke
må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman eller såsom för
politiskt brott.
I
övrigt uppställer Konungen de I övrigt uppställer regeringen de
villkor
som prövas erforderliga. vUlkor som prövas erforderliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §
Framgår
av inkomna handlingar, att framställningen icke lagligen kan bifallas, eller
finner Konungen eljest anledning, föreligga att icke villfara framställningen,
skall den omedelbart avslås.
Framgår av inkomna handlingar,
att framställningen icke lagligen kan bifallas, skall den omedelbart avslås av
regeringen. I annat fall överlämnas de inkomna handlingarna genast från utrikesdepartementet
till riksåklagaren. Chefen för justitiedepartementet skall samtidigt
underrättas om framställningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därest
framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till
riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om
förundersökning i brottmål är stadgat.
Om
tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäller tUls vidare inlUl dess högsta domstolen prövat ärendet enUgt
vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas.
Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär till
högsta domstolen utan inskränkning tiU viss tid.
Finner
riksåklagaren av de till honom enligt 15 § överlämnade handlingarna, att
framställningen icke kan bifallas, skall han genast överlämna ärendet jämte
eget yttrande till regeringen. Finner regeringen anledning föreligga att icke
bifalla framställningen, skall den avslås. I annat fall skall ärendet återlämnas
till riksåklagaren.
I
ärende, som icke avslås efter vad i första stycket sägs, skall riksåklagaren
verkställa erforderlig utredning enligt vad om föran-dcrsökning i brottmål är
stadgat.
Om
tvångsmedel skall gäUa vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäller tiUs vidare intill dess högsta domstolen prövat ärendet
enligt vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas,
regeringen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl
högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
som häktats äger påfordra, att ny förhandling skall äga nmi inom tre veckor
från det beslut senast meddelats.
17 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan utrednmgen
avslutats, överlämnar riksåklagarämbetet ärendet jämte eget yttrande tiU högsta
domstolen.
6
Riksdagen 1975.1 saml Nr 35
Sedan utredningen
avslutals, överlämnar riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande lill högsta
domstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan högsta domstolens
beslut meddelats, anmäles ärendet för regeringen. Om högsta domstolen funnit
hinder mot uflämning möta enligt 110 §§, må framstäUningen icke bifallas.
Genom överenskommelse med främmande stat må dock bestämmas att, om hinder
ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan skall kunna hänskjutas till internationell
skiljedom.
20
§ Sedan högsta domstolens beslut meddelats, anmäles ärendet / statsrådet. Om
högsta domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 110 §§, må
framställningen icke bifallas. Genom överenskommelse med främmande stat må
dock bestämmas att, om hinder ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan skall
kunna hänskjutas lill internationell skiljedom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därest utlämning bevUjas,
skall utsättas tid, inom vilken den främmande staten skall hämta den som
utlämnas. Tiden må icke utan synnerliga skäl överstiga en månad från det
nämnda stal erhållit del av beslutet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen äger förordna,
att den, som enligt beslut skall utlämnas, i avbidan på verkställigheten skaU
tagas i förvar eller ställas under uppsikt.
Regeringen äger förordna, atl
den, som enligt beslut skall utlämnas, i avbidan på verkstäUigheten skall
lagas i förvar eller ställas under uppsikt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
§ Den som i främmande stat är efterlyst för brott, vUket enligt denna lag kan
föranleda utlämning, må i avvaktan på begäran därom omedelbart anhållas eller
åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet
gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.
Beslut om användning
av tvångsmedel skall ulan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter
förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om
anhållande eller reseförbud skall beslå, genast iinder-rältar chefen för
justitiedepartementet därom. Finner denne, atl hinder mot utlämning
föreligger eller alt utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka
regeringens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den
främmande staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om
åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet
bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall göras. Denna
tid får inte
Beslut
om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som
skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden
samt, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast underrättar chefen
för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utiämning
föreligger eller atl utlämning eljesi ej bör ske, har han att utverka Konungens
förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande staten
genom utrikesdepartementels försorg underrättas om åtgärden. Därvid skall angivas
viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vilken framstäUning
om utlämning skall göras.
Prop. 1975: 35 83
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
vara längre än trettio dagar från den dag den efterlyste anhölls eller
meddelades reseförbud enligt första stycket. När framställning om utlämning
inkommer skall utrikesdepartementet genast underrätta den myndighet som först
meddelat beslut om åtgärden.
Mot
rättens beslut må talan ej föras. Den som anhållits eller underkastats
reseförbud äger dock för prövning, om åtgärden skall bestå, påfordra ny
förhandling inom tre veckor från det beslut senast meddelats.
Har framställning Om utlämning av den som är anhållen eller underkastad
reseförbud ej gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden eller, om
längre frist bestämts genom överenskommelse med främmande stat, inom den
sålunda bestämda fristen, skall den anhållne frigivas eller meddelat
reseförbud hävas. Detsamma gäller när framställning avslås enligt 15 eller 16 §.
Om anhållen i aimat fall ej frigives skall framställning om hans häktande avlåtas
till rätten enligt vad som stadgas i 24 kap. rättegångsbalken. Som
utgångspunkt för den i 12 § sagda kapitel stadgade fristen skall räknas den dag
riksåklagaren fick del av utlämningsframställningen.
25 §
Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, att den som av främmande stat
utlämnas tUl annan stat må föras genom riket, såframt denne icke är svensk
medborgare och ej heller eljest synnerliga skäl äro däremot. FramstäUning
härom göres på diplomatisk väg.
Sker
utlämningen till Danmark, Finland, Island eller Norge får även svensk
medborgare föras genom riket, om hinder ej föreligger för utlämning av honom
till den mottagande staten enligt 2 eller 4 § lagen (1959:254) om utlämning
för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.
Denna
lag träder i kraft den
Bestämmelser
i överenskommelse med främmande stat, som för Sveriges del är gällande vid nya
lagens ikraftträdande, skall lända till efter rättelse även om de avviker från
vad lagen stadgar.
Prop. 1975: 35 84
2
Förslag till
Lag
om ändring i brottsbalken
Härigenom
förordnas i fråga om brottsbalken,
dels
att i 34 kap. skall införas en ny paragraf, 18 §, av nedan angivna lydelse,
dels
att 38 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
34
kap.
18 §
Uppkommer
fråga att begära någon utlämnad till Sverige för verkställighet av dom,
varigenom dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering som gemensam
påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande
statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av
åklagare, bestämma vilken del av påföljden som avser den brottslighet för
vilken utlämning kan äga rum.
Motsvarande skall gälla för det fall att fråga uppkommer om
verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom, som avser två eller flera
brott, i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom och hinder mot verkställighet föreligger enligt
den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.
38
kap.
4 §
Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 Anmälan jämlikt 34 kap. 10,12,
eller 15 § göres hos första domstol 15 eller 18 § göres hos första
i något av målen. domstol i något av målen.
Ansökan
jämlikt 34 kap. 13 § gÖres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts tiU
internering.
Denna
lag träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge
Härigenom förordnas i
fråga om lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island
och Norge, att 7, 9, 17, 18 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Vid
utiämning skaU såsom villkor gälla, att den som utlämnas icke må i den
främmande staten åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen
med mindre
särskilt
medgivande lämnats enligt 18 §;
han
själv inför domstol samtyckt därtill;
han underlåtit att,
oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående
av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför
utlämning ägt mm; eUer
han
återvänt dit sedan han lämnat landet.
Därjämte
skall gälla, att den som utlämnas allenast må i fall som avses i 8 § eller
efter medgivande enligt 18 § utlämnas till tredje stal för brott, som han
förövat före utlämningen.
Vid
utiämning skall / tillämpliga delar följande villkor gälla:
1.
Den som utlämnas må icke
i den främmande staten åtalas eller straffas för annat före utlämningen begånget
brott, om här i riket meddelats dom angående brottet eller beslut om eftergift
av åtal för brottet.
2.
Svensk medborgare som utlämnas
må i den främmande staten ej heller åtalas eller straffas för annat brott som
begåtts före utlämningen med mindre
särskilt
medgivande lämnats enligt 18 §;
han
själv inför domstol samtyckt därtill;
han
underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter
rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts
honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller
han
återvänt dit sedan han lämnat landet.
3. Vad
som föreskrives under 2
skall i fråga om politiskt brott gäl
la även när den som utlämnas icke
är svensk medborgare.
4. Den
som utlämnas må icke
utlämnas tiU tredje stat för brott,
som han förövat före utläm
ningen, med mindre särskilt med
givande därtill lämnas i beslutet
, om utlämning eller enligt 18 §.
I
samband med bevUjande av utlämning må uppställas de ytterligare viUkor, som
prövas erforderliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Framställning om utlämning
skall av polis- eller åklagarmyndighet i den stat som önskar utlämningen
göras antingen hos riksåklagarämbetet eller, om gärningsmannens uppehållsort i
riket är känd, direkt hos stats- eller distriktsåklagare.
Framställning om utlämning
skall av polis- eller åklagarmyndighet i den stat som önskar utlämningen
göras antingen hos riksåklagaren eller, om gärningsmannens uppehållsort i
riket är känd, direkt hos stats- eUer distriktsåklagare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
icke den, som begäres utlämnad, enligt vad i 10 § sägs samtycker till utlämning
eller erkänner den gäming för vilken utlämning begäres eller, om
framställningen avser flera gärningar, någon av dessa, skall framstäUnmgen
grundas på en av domstol i den stat, från vUken framställningen inkommit,
meddelad fällande dom eller ock annat av domstol i nämnda stat meddelat
beslut, varav framgår, att domstolen funnit sannolika skäl föreligga tiU
misstanke att den som begäres utlämnad begått det uppgivna brottet. Begäres
någon utlämnad för att lagforas för flera brott är det tillfyllest att tiU gmnd
för framställningen föreligger sådant beslut beträffande allenast något av
brotten.
Vid
framstäUningen skall, om det i förekommande fall ej framgår av domen eller
beslutet, fogas uppgift om personens nationalitet och hemvist, brottets
beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den främmande staten tUlämpliga
straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt företes.
17
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som är efterlyst för
brott, vilkel enligt denna lag kan föranleda utlämning, må, såframt för
gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är
stadgat fängelse, i avvaktan på begäran om utlämning omedelbart anhållas eUer
åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i
allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga mm.
Den
som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan
föranleda utlämning, må, såframt för gämingen eller gärning av motsvarande beskaffenhet
enligt svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av den främmande staten eller
med anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas
reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller
om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga ram.
Beslut
om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf skall på begäran av den som
beslutet avser prövas av rätten, som i ärendet skyndsamt skaU hålla förhandling
enligt vad om brottmål är stadgat. Mot rättens beslut må talan ej föras.
Polis- eUer
åklagarmyndighet i den främmande staten skaU ofördröjligen underrättas, då
beslut fattats om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke
framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen
avsändes, skall beslutet omedelbart hävas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 §
Utan
hinder av villkor som uppställts för utlämning äger Konungen på framställning
medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar för annan före utiämningen
förövad gärning än den, för vUken utiämning skett, eller utiämnas till annan av
de i 1 § omförmälda statema. I fråga om sådan framstäUning skall i tilllämpliga
delar gäUa vad i denna lag är stadgat angående framställning om utlämning.
Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för
gärningen kunnat lagligen äga rum.
Framgår
av inkomna handlingar, alt framställningen icke kan lagligen bifallas, eller
finner Konungen eljest anledning atl icke villfara framställningen, skall den
omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, dock endast
om det begäres av den som avses med framställningen. Finner högsta domstolen
att hinder möter, må framställningen icke bifaUas.
Utan hinder av vUlkor som
enligt 7 § första stycket 24 eller andra stycket uppställts för utlämning
äger regeringen på framställning medgiva, att den som utlämnats må ställas
till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den, för vilket
utlämning skett, eller utlämnas till annan av de i 1 § omförmälda staterna. I
fråga om sådan framställning skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är
stadgat angående framställning om utiämning. Medgivande må lämnas allenast om,
såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat lagligen äga rum.
Framgår av inkomna handlingar,
att framställningen icke kan lagligen bifaUas, eller finner regeringen eljest
anledning alt icke villfara framställningen, skall den omedelbart avslås, I
annat fall prövas frågan av högsta domstolen, dock endast om det begäres av
den som avses med framstäUningen, Finner högsta domstolen att hinder möter, må
framställningen icke bifallas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande
tillstånd till utiämning tiU annan än de i 1 § omförmälda staterna skola
bestämmelserna i 24 § lagen om utlämning för brott äga tillämpning.
20 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Del ankommer på Konungen
att förordna om tUlämpning av denna lag i förhållande tUl stat, som omförmäles
i 1 §.
Konungen meddelar i övrigt
de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag.
Det
ankommer på regeringen att förordna om tiUämpning av denna lag i förhållande tiU
stat, som omförmäles i 1 §,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:35
4
Förslag tUI
Lag
om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat
Härigenom
förordnas som följer,
1
§ Är någon i främmande stat
misstänkt, tiUtalad eller dömd för där straffbelagd gärning, får efter
framställning av den främmande staten beslag läggas på här i riket befintiig
egendom enligt vad i denna lag sägs,
2
§ Egendom som enligt 1 §
belagts med beslag skaU överlämnas till den främmande staten. Därvid får
föreskrivas de förbehåU som av hänsyn tUl enskilds rätt eUer från allmän
synpunkt finns påkallade,
3
§ Framställning om användning
av tvångsmedel skall innehålla uppgift om den misstänktes, tiUtalades eller
dömdes namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses med
framställningen, brottets beskaffenhet, tid och plats för delta, i den
främmande staten tillämpliga straffbestämmelser samt, om dom inle meddelats i
den främmande staten, de omständigheter som styrker misstanken eller åtalet.
4
§ Framställning från Danmark,
Finland, Island eller Norge skall av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet
göras antingen hos riksåklagaren eller, om egendomens förvaringsplats är känd,
direkt hos stats- eller distriktsåklagare.
FramstäUningen
skall avslås om hinder mot utiämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3 §
första stycket, 4 § eller 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge.
Finner
åklagaren framställnmgen lagligen gmndad kan han företaga de åtgärder som påkallas
därav. Beslämmelsema i 27 kap. 113 §§ samt 28 kap. 1 och 310 §§
rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.
Rätten
skall pröva huruvida hinder mot utlämnande av egendom som tagits i beslag möter
enligt andra stycket samt i förekommande fall föreskriva förbehåll som avses i
2 §.
5 §
Framställning från annan stat än som nämnts i 4 § skall göras på
diplomatisk väg.
Framställningen
skall avslås om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 4 §
första punkten, 5 §, 6 §, 7 § eller 10 § lagen (1957: 668) om utiämnmg för
brott.
Framgår
av inkomna handlingar, att framstäUningen icke lagligen kan bifallas, skall den
omedelbart avslås. I annat fall överlämnas de inkomna handlingarna genast från
utrikesdepartementet till riksåklagaren. Chefen för justitiedepartementet skall
samtidigt underrättas om framställningen.
Finner
riksåklagaren av de till honom överlämnade handUngarna, att framställningen
icke lagligen kan bifallas, skall han genast överlämna
Prop. 1975: 35 89
ärendet
jämte eget yttrande till regeringen. Finner regeringen anledning föreligga att
icke bifalla framställningen, skall den avslås. I annat fall skall ärendet
återlämnas tUl riksåklagaren,
I ärende, som icke avslås,
skall riksåklagaren låta företaga de åtgärder som påkallas av framställningen.
Bestämmelserna i 27 kap. 113 §§ saml 28 kap. 1 och 310 §§ rättegångsbalken
äger därvid motsvarande tillämpning.
Rätten
skaU pröva humvida hinder mot utlämnande av egendom som tagits i beslag möter
enligt andra stycket saml i förekommande fall huruvida förbehåU som avses i 2
§ bör stadgas.
Sedan
rättens beslut meddelats, skaU ärendet av riksåklagaren anmälas hos
regeringen. Om rätten funnit hinder mol den begärda åtgärden möta enligt andra
stycket, får framställningen icke bifallas. I annat fall skall, därest
framställningen bifalles, de förbehåll stadgas som rätten funnit erforderliga.
Denna
lag träder i kraft den
Prop. 1975: 35 90
Bilaga
2 (De remitterade förslagen)
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1957: 668) om utiämning för brolti
dels
att 3 § skall upphöra att gälla,
dels
att i 1, 11, 2022 och 24 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot
"regeringen",
dels
alt i 17 § ordet "riksåklagarämbetet" skall bytas ut mot "riksåklagaren",
dels
att i 20 § orden "i statsrådet" skall bytas ut mot "för regeringen",
dels
att 4, 9, 10, 12, 15, 16, 23 och 25 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4
§ Ej må någon utlämnas, med mindre den gärning för vilken utlämning begäres
motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett
år. Har personen i den främmande staten dömts för gämingen, må han utlämnas
allenast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat
omhändertagande på anstalt under motsvarande lid.
Skall
utlämning till främmande stat ske för gärning som avses i första stycket, må
utlämning till den staten samtidigt medgivas jämväl för annan gärning som motsvarar
brott enligt svensk lag.
Har personen i den främmande staten dömts till gemensam påföljd för
gärning som avses i första stycket första punkten och för annan gärning som
motsvarar brott enligt svensk lag må utlämning för gärningarna äga rum, om den
gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat
omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.
»
Senaste lydelse av 3§ 1962: 82, av 11§ 1964: 176.
Prop. 1975:35 91
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Har
den som begäres utlämnad dömts för gärningen i den främmande staten, må
utlämning ej bevUjas, med mindre domen stödjes av utredningen och ej heller
eljest föranleder allvarlig erinran.
Om
dom angående gärningen ej Om dom angående gärningen ej
meddelats i den främmande
sta- meddelats i den främmande sta
ten, skall framställningen om ul- ten, skall framställningen om ut
lämning grundas på beslut om lämning grundas på beslut om
häktning, som meddelats av behö- häktning, som meddelats av behö
rig myndighet i den främmande rig myndighet i den främmande
staten. Framställningen må ej bi- staten samt, såvitt gäller gärning
fallas, med mindre sannolika skäl som avses i 4 § andra stycket, an-
äro, att personen begått gär- nan utredning. Framställningen må
ningen. ej bifallas, med mindre sannolika
skäl
äro, att personen begått gärningen.
Genom
överenskommelse med främmande stal må bestämmas, att i förhållande tiU den
staten fällande dom eller sådant beslut om häktning som meddelats av domstol
eller domare skall godtagas, om det ej i särskUt fall framgår, alt domslutet
eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.
10 §
Är
den person som avses med Har i fråga om den person som
framställningen här i riket åtalad avses med framställningen här i
för det uppgivna brottet, eller har riket meddelats dom beträffande
här i riket meddelats dom eller be- det uppgivna brottet eller med
slut om eftergift av åtal beträf- stöd av 20 kap. 7 § rättegångs-
fande samma brott, må utlämning balken eller motsvarande bestäm-
för det brottet ej äga mm. melse i annan särskild författning
meddelats
beslut att icke tala å brottet, må utlämning för det brottet ej äga rum.
Ej
heller må utiämning bevUjas, om straff för brottet skulle vara förfallet
enligt svensk lag.
Har
fråga om ansvar för brottet prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i annan
främmande stat än den som gjort framställning om utlämning, och är brottet
förövat i den först nämnda staten eller har denna stat tillträtt den europeiska
utlämningskonventionen den 13 december 1957, den europeiska konventionen den
28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller den
europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av
Prop. 1975: 35 92
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
lagföring i brottmål eller har den staten slutit utlämningsavtal med
Sverige, må den tilltalade ej utlämnas för det brottet,
1.
om han liar frikänts
från ansvar,
2.
om han förklarats
skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
3.
om ådömd påföljd har
verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
4.
om ådömd påföljd har
bortfallit enligt lagen i den främmande staten.
Tredje
stycket gäller ej i fråga om brott, som förövats i den stat som gjort
framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän
inrättning i den staten, eller brott, som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6 brottsballien,
såvida ej lagföringen skett på begäran av den stat som gjort framställning om
utlämning.
12
§ Vid beviljande av utlämning skola i tillämpliga delar uppställas följande vUlkor:
1.
Den som utlämnas må icke, utan särskUt
medgivande enligt 24 §, i den främmande staten åtalas eUer straffas för annat
brott som begåtts före utlämningen eller, utom i faU som avses i 13 § andra
stycket, utlämnas till annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat
hinder ej mött, lämna landet inom fyrtiofem dagar efter rättegång och undergående
av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför uflämning
ägt mm, eller återvänt dit sedan han lämnat landet.
2.
Den som utlämnas må icke
under den tid av fyrtiofem dagar som under 1 sägs på något sätt ftindras att
lämna landet, såframt lian icke gör sig skyldig till nytt brott.
3.
Den som uflämnas må icke 2. Den
som utlämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som för brottet åtalas vid
domstol, som endast för tillfället eller för sär- endast för tiUfället eller
för särskilda undantagsförhållanden- er- skilda undantagsförhållanden erhållit
befogenhet att pröva mål av hållit befogenhet att pröva mål av sådan
beskaffenhet. Konungen sådan beskaffenhet. Regeringen äger dock medgiva
undantag från äger dock medgiva undantag från
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
vad
nu sagts, om det finnes förenligt med rättssäkerheten.
4. den som utlämnas må ej
för brottet straffas med döden.
Föreslagen lydelse
vad
nu sagts, om det finnes förenligt med rättssäkerheten.
3. Den som utiämnas må ej
för brottet straffas med döden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
fall som avses i 5 eller 6 § skall särskUt angivas, att den som uflämnas icke
må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman eller såsom för
politiskt brott.
I
övrigt uppställer Komingsn de I övrigt uppställer regeringen de
villkor som prövas erforderliga. vUlkor
som prövas erforderliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §
Framgår
av inkomna hand-Imgar, att framställningen icke lagligen kan bifallas, eller
finner Konungen eljest anledning föreligga att icke villfara framställningen,
skall den omedelbart avslås.
Framgår av inkomna handlingar,
att framställningen icke lagUgen kan bifallas, skall den omedelbart avslås av
regeringen. I annat fall överlämnas de inkomna handlingarna genast från
justitiedepartementet till riksåklagaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därest
framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till
riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om fömndersök-ning
i brottmål är stadgat.
Om
tvångsmedel skall gäUa vad som i aUmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätlen gäUer tills vidare iatUl dess högsta domstolen prövat ärendet enligt
vad nedan sägs och, om utiänming enligt dess beslut kan lagligen bevUjas,
Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl
högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.
Anser riksåklagaren att
framställningen icke bör bifallas, skall han genast överlämna ärendet jämte
eget yttrande till regeringen. Finner regeringen anledning föreligga att icke
bifalla framställningen, skall den avslås. I annat fall skall ärendet
återlämnas till riksåklagaren.
Avslås
icke framställningen, skall riksåklagaren verkställa erforderlig utredning
enligt vad om fömndersökning i brottmål är stadgat.
Om
tvångsmedel skaU gäUa vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäUer tills vidare inliU dess högsta domstolen prövat ärendet enligt
vad nedan sägs och, om utiämning enligt dess beslut kan lagligen bevUjas,
regeringen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär till
högsta domstolen utan inskränkning tiU viss tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
som häktats äger påfordra, att ny förhandling skall äga rum inom tre veckor
från det beslut senast meddelats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som i främmande stat
är efterlyst för brott, vilkel enligt denna lag kan föranleda utiämning, må j
avvaktan på begäran därom omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av
polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål.
Beslag må ock i sådant fall äga rum.
Den
som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vUket enligt
denna lag kan föranleda utlämning, må på begäran av den främmande staten eller
med anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller, åläggas
reseförbud av åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål.
Beslag må ock i sådant fall äga rum.
Beslut om användning av
tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter
förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om
anhållande eller reseförbud skall beslå, genast underrättar chefen för
justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utlämning
föreligger eller att utlämning eljest ej bör ske, har han atl utverka Konungens
förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skaU den främmande staten
genom utrikesdepartementels försorg underrättas om åtgärden. Därvid skall
angivas viss av chefen för juslitiede-partementel bestämd tid, inom vilken
framställning om utiämning skall göras.
Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos
rätlen, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat
prövar åtgärden saml, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast
underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, alt hinder
mot utiämning föreligger eller alt utlämning eljesi ej bör ske, har han att
utverka regeringens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall
den främmande staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om
åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet
bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall göras. Denna tid får
inte vara längre än fyrtio dagar från den dag personen anhölls eller meddelades
reseförbud enligt första stycket. När framställning om utlämning inkommer,
skall utri kesdepartementet genast underrätta den myndighet som först
meddelat beslut om åtgärden. Sådan underrättelse skall jämväl lämnas, därest
framställning om utlämning ej inkommer inom utsatt tid.
Mot
rättens beslut må talan ej föras. Den som anhållits eUer underkastats
reseförbud äger dock för prövning, om åtgärden skaU bestå, påfordra ny
förhandling inom tre veckor från det beslut senast meddelats.
Har
framställning om utlämning av den som är anhållen eller
Prop.
1975: 35 95
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
underkastad reseförbud ej gjorts inom den enligt andra
stycket bestämda tiden, skall den anhållne frigivas eller meddelat reseförbud
hävas. Detsamma gäller när framställning avslås enligt 15 eller 16 §. Om
anhållen i annat fall ej frigives, skall framställning om hans häktande
avlåtas till rätten sist å åttonde dagen efter den, då riksåklagaren fick del
av utlämningsframställningen. Göres ej framställning, som nu sagts, skall den
anhållne omedelbart frigivas.
24a §
Sedan framställning om utlämning gjorts, må ej åtal
väckas eller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas
beträffande det uppgivna brottet, såvida icke framställningen avslagits.
Beviljas utlämning sedan åtal väckts, skall detta
förhållande anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.
25 § Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, alt
den som av främmande stat utlämnas till annan stat må föras genom riket,
såframt denne icke är svensk medborgare och ej heller eljest synnerliga skäl äro
däremot. Framställning härom göres på diplomatisk väg.
Sker utlämningen till Danmark, Finland, Island eller Norge
må medgivas, att även svensk medborgare föres genom riket, om hinder ej skulle
ha förelegat för utlämning av honom till den mottagande staten enligt 2 eller
4 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island
och Norge.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
Bestämmelser i överenskommelse med främmande stat, som för
Sveriges del är gällande vid lagens ikraftträdande, skall lända tUl
efterrättelse även om de avviker från vad lagen föreskriver,
Prop. 1975: 35 96
2
Förslag till
Lag
om ändring i brottsbalken
Härigenom
förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 34 kap.
18 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
34
kap. 18 §
Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom,
varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering som
gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den
främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter
anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till
påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.
Motsvarande skall gälla för det fall att fråga uppkommer om verkställighet
utomlands av svensk brottmålsdom, som avser tvä eller flera brott, i enlighet
med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande
statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.
38
kap.
4 §
Anmälan
jämlikt 34 kap. 10, 12 eUer 15 § göres hos första domstol i något av målen.
Ansökan
jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts tUl
internering.
Anmälan
jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §1
Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga,
som avses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap,
9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 §
andra stycket, 12 eller 13 § eller
15 § såvitt angår tiUämpning av
10 § andra stycket. Detsamma
skall gälla i fråga om undanrö
jande av påföljd enligt 34 kap. 1 §
3, förverkande av villkorligt med
given frihet eller annan åtgärd en
ligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34
kap. 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap. 6 § samt återintag
ning i anstalt eller annan åtgärd
enligt 34 kap. 8 eller 9 §,
Nämnd skall dellaga vid underrätts avgörande av fråga,
som avses i 2 § eUer i 27 kap, 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10
§ andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tiUämpning av 10 .§ andra
stycket eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd
enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av vUlkor-ligt medgiven frihet eller annan
åtgärd enligt 34 kap, 4 §, åtgärd enligt 34 kap, 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap, 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34
kap. 8 eller 9 §,
Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap, 5 § andra
stycket eller 28 kap, 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I mål om åtgärd enligt 2 § eller
27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,
28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tUl-lämpning
av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tiUfälle att yttra sig.
Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tUlfälle därtUI beredas honom.
Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
I mål om åtgärd enligt 2 § eUer
27
kap. 5 § andra
stycket eUer 6 §,
28
kap, 9 §, 30
kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eUer 15 § såvitt angår
lill-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tUlfälle
att yttra sig. Begär han atl bliva muntiigen hörd skall tUlfälle därtUI beredas
honom, / mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall deri dömde lämnas tillfälle
att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tUlfälle beredes
den dömde att yttra sig.
9 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättens
beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap.
10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 §
andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöran-
1 Senaste lydelse 1969: 259. ' Senaste lydelse 1974: 205.
7 Riksdagen 1975.1 saml Nr 35
Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket,
28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår
tillämpning av 10 § andra stycket eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse,
öm ej annorlunda förördnas. Detsamma gäller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
avgöranden
enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eUer 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående
föreskrifter, prövotid eUer tid för ungdomsfängelse.
Nuvarande
lydelse
den
enligt 27 kap. 6 §, 28 kap, 9 § eller 34 kap, 4, 5, 6 eller 8 § angående
föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.
Avser
beslut jämlikt 28 kap, 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall
undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena
påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkstäUighet utan hinder av att
det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut
jämlikt 34 kap, 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår
ungdomsfängelse.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1959: 254) om utiämning för brott tUl Danmark,
Finland, Island och Norge,
dels
att 20 § skall upphöra att gäUa,
dels
alt i 9 § ordet "riksåklagarämbetet" skall bytas ul mot
"riksåklagaren",
dels
att i 15 och 18 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 5, 7 och 17 §§
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utlämning må ej äga
rum, om här i riket meddelats dom angående det uppgivna brottet eller beslut
om eftergift av åtal för brottet.
Utlämning må ej äga
rum, om här i riket meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20
kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskild
författning att icke tala å detta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid utlämning skall såsom
villkor gälla, att den som utlämnas icke må i den främmande staten åtalas
eller straffas för annat brott som begåtts före utiämningen med mindre
Vid
utlämning skall / tillämpliga delar följande villkor gälla:
1. Den som utlämnas må
icke i den främmande staten åtalas eller straffas för annat före utlämningen
begånget brott, om här i ri-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
särskUt
medgivande lämnats enUgt 18 §;
han
själv inför domstol samtyckt därtill;
han
underlåtit atl, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter
rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts
honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller
han
återvänt dit sedan han lämnat landet.
Därjämte
skall gälla, att den som utlämnas allenast må i fall som avses i 8 § eller
efter medgivande enligt 18 § uflämnas till tredje stat för brott, som han förövat
före utlämningen.
Föreslagen lydelse
ket
meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 §
rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskild författning att
icke tala å detta.
2. Svensk
medborgare som ut
lämnas må i den främmande staten
ej heller åtalas
eller straffas för
annat brott som begåtts före ut
lämningen med mindre
särskilt
medgivande lämnats enligt 18 §;
han
själv inför domstol samtyckt därtill;
han
underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter
rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts
honom för brott, varför utlämning ägt rum eller
han
återvänt dit sedan han lämnat landet.
3. Vad som föreskrives
under 2
skall i fråga om politiskt brott
gälla även när den som utlämnas
icke är svensk medborgare.
4. Den
som utiämnas må alle
nast i fall som avses i 8 § eller ef
ter medgivande enligt 18 § utläm
nas till tredje stat för brott, som
han förövat före utlämningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
samband med beviljande av utlämning må uppställas de ytterligare villkor, som
prövas erforderliga.
17 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som är efterlyst för
brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, må, såframt för gämingen
eller gäming av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat
fängelse, i avvaktan på begäran om utlämning omedelbart anhållas eller åläggas
reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäl-
>
Senaste lydelse 1964:212.
Den som är misstänkt,
tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning,
må, såframt för gämingen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt
svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av den främmande staten eller med
anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ler
om brottmål. Beslag må ock i åläggas reseförbud av åklagar-
sådant faU äga mm. myndighet enligt vad som i all-
mänhet
gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.
Beslut om användning
av tvångsmedel enligt denna paragraf skall på begäran av den som beslutet avser
prövas av rätten, som i ärendet skyndsamt skall hålla förhandling enligt vad om
brottmål är stadgat. Mot rätlens beslut må talan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Polis- eller
åklagarmyndighet i den främmande staten skall ofördröjligen underrättas då
beslut faltals om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke
framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen
avsändes, skall beslutet omedelbart hävas.
Polis- eller
åklagarmyndighet i den främmande staten skall ofördröjligen underrättas då
beslut fatlats om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke
framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen
avsändes, skall beslutet omedelbart hävas. Om anhållen i annat fall ej frigives,
skall framställning om hans häktande avlåtas till rätten sist å femte dagen
från den dag anhållningsmyndigheten fick del av utlämningsframställningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
4
Förslag till
Lag
om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Är någon i främmande stat
misstänkt, tUltalad eller dömd för där straffbelagd gärning, får efter
framställning av den främmande staten här i riket befintlig egendom tagas i
beslag, om egendomen skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om gämingen
eller vara någon från-händ genom denna.
2
§ Egendom som enUgt 1 § tagits
i beslag får, såvida ej annat följer av vad nedan stadgas, överlämnas tUl den
främmande staten. Därvid får föreskrivas de förbehåll, som av hänsyn till enskUds
rätt eUer från allmän synpunkt finnes påkaUade.
3
§ FramstäUning om beslag skall
innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som
avses med framställningen, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt
i den främmande staten tiUämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den
främmande staten, skall avskrift därav fogas vid framstäUningen. I
Prop. 1975: 35 101
annat
fall skall uppgift lämnas om de omständigheter som styrker misstanken eller
åtalet och, i förekommande faU, det enskilda anspråk varom är fråga.
4
§ Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall av vederbörande
polis- eller åklagarmyndighet göras antingen hos riksåklagaren eller, om
egendomens förvaringsplats är känd, direkt hos stats- eller distriktsåklagare.
FramstäUningen
får ej bifaUas, om hmder mot uflämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3
§ första stycket, 4 § eUer 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott tiU
Danmark, Finland, Island och Norge.
Fmner
åklagaren icke hinder enligt denna lag föreligga mot bifaU till
framställningen, får han företaga de åtgärder som påkaUas därav. Bestämmelserna
i 27 kap. 2, 3 och 913 §§ samt 28 kap. 1 och 310 §§ rättegångsbalken äger
därvid motsvarande tiUämpning.
Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten, som har att pröva om åtgärden är lagligen
gmndad och om den i beslag tagna egendomen skall överlämnas till den främmande
staten. Skall egendomen överlämnas har rätten att i förekommande fall
föreskriva förbehåll som avses i 2 §. Om rättens handläggning av målet gäller i
tillämpliga delar vad som föreskrives i 27 kap. 5 § rättegångsbalken. Rättens
avgörande av saken sker genom beslut.
5 §
FramstäUning från annan stat än som nämnts i 4 § skall göras på
diplomatisk väg.
Framställningen
får ej bifallas, om hinder mot utiämning för brottet skuUe ha förelegat enligt
4 § första stycket första punkten, 5 §, 6 § eUer 10 § lagen (1957: 668) om utiämning
för brott.
Framgår
av inkomna handlingar, att framstäUningen icke lagligen kan bifallas, skall den
omedelbart avslås av regeringen. I annat fall överlämnas de inkomna
handlingarna genast från justitiedepartementet tiU riksåklagaren.
6 §
Anser riksåldagaren alt framställning enligt 5 § icke bör bifallas,
skaU han genast överlämna ärendet jämte eget yttrande tUl regeringen.
Finner regeringen anledning föreligga atl icke bifalla framställnmgen,
skaU den avslås. I aimat fall skall ärendet återlämnas tUl riksåklagaren.
Avslås
icke framställningen, skall riksåklagaren låta företaga de åtgärder som
påkallas därav. Bestämmelserna i 27 kap. 2, 3 och 913 §§ samt 28 kap. 1 och
310 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.
Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten, som har att pröva om åtgärden är lagligen
gnmdad samt i förekommande fall om förbehåll som avses i 2 § bör föreskrivas. I
övrigt äger 4 § fjärde stycket motsvarande tillämpning. Beslut av rätten
gäller tiUs vidare till dess regeringen avgjort ärendet.
Sedan
rättens beslut vunnit laga kraft, skall ärendet av riksåklagaren anmälas för
regeringen. Om rätten funnit beslaget ej vara lagligen gmndat, får framställningen
icke bifallas. I annat fall skall, om framstäUningen bifalles, de förbehåU
föreskrivas som rätten funnit påkallade eUer regeringen eljest anser
erforderliga.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
Härigenom
förordnas att 3 § lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan
angivna lydelse.
3 § 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
I
registret skall anteckning ske
1.
om för den som dömts tiU påföljd
av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller
påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock
påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;
2.
om villkorligt medgiven frihet
förklaras förverkad;
3.
om för den som dömts till skyddstillsyn
förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 § brottsbalken;
4.
om för den som dömts till
ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå
eller före-skiver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss
tidpunkt;
5.
om för den som dömts tUl internering
domstol medgiver förlängning av tiden för vård i anstalt eller bestämmer ny
minsta tid för anstaltsvården;
6.
om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 § brottsbalken; samt
7.
om för den som erhållit anstånd
med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller
anståndet förklaras förverkat.
Föreslagen lydelse
I
registret skall anteckning ske
1.
om för den som dömts till
påföljd av beskaffenhet all skola antecknas i registret prövotid förlänges
eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller
ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;
2.
om vUlkorligl medgiven frihet
förklaras förverkad;
3.
om för den som dömts tUl skyddstillsyn
förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 § brottsbalken;
4.
om för den som dömts till
ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå
eller föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss
tidpunkt;
5. om
för den som dömts tUl in
ternering domstol medgiver för
längning av tiden för vård i an
stalt eller bestämmer ny minsta tid
för anstaltsvården;
6.
om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt
7.
om för den som erhållit anstånd
med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller
anståndet förklaras förverkat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
1
Senaste lydelse 1964: 549.
Prop. 1975: 35 103
Utdrag
ur protokoll, hållet i lagrådet den 28 januari 1975.
Närvarande:
justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck, justitie-rådel Höglund, justitierådet
Brundin.
Enligt
lagrådet den 8 januari 1975 tillhandakommel utdrag av protokollet över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 november 1974, har Kungl.
Maj:l förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag
till
1,
lag om ändring i lagen (1957:
668) om utiämning för brott,
2,
lag om ändring i brottsbalken,
3,
lag om ändring i lagen (1959:
254) om utiämning för brott lUl Danmark, Finland, Island och Norge,
4,
lag om användning av
tvångsmedel på begäran av främmande stat,
5, lag
om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister.
Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, har inför lagrådet
föredragits
av byråchefen Thorslen Cars,
Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget
till lag om ändring i lagen om utlämning för brott
3 §
Enligt
förslaget skall derma paragraf, som nu uppställer det principiella kravet för utiänming
all brottet begåtts utom riket, upphävas. Föredragande departementschefen
uttalar, att delta inte innebär att det uppstår någon skyldighet att utiämna
för gärning som har förövats här i landet, utan att frågan får bedömas inom
ramen för den diskretionära prövningsrätt som enligt lagen alltid föreligger.
Av uttalandet kan slutas att det är förutsatt att Sverige vid träffande av utlämningsavtal
med främmande stat aUtid skall göra förbehåll om prö-vnings-rätt beträffande
utlämning för gärning begången i Sverige, Det kan ifrågasättas om inte den diskrelionära
prövningsrätt som avses borde såsom skett i den finska utlämningslagen och i
det norska utkastet till ny utlämningslag få stöd i lagtexten genom en regel
som anger att särskilda skäl krävs för att uflämning skall få ske för sådan
gärning.
*
Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är intagna på s.
90102.
Prop. 1975: 35 104
10
§
I
redaktionellt avseende anmärkes, att i första stycket uttrycket "annan
särskild författning" torde böra utbytas mot "annan författnmg".
14 §
I
lagrådsremissen föreslås ingen ändring i denna paragraf. Emellertid bör
paragrafen kompletteras med anledning av de nya regler som föreslås i 4 § andra
stycket och 9 § andra stycket. Sålunda bör i andra stycket av förevarande
paragraf infogas en bestämmelse av innebörd att i fall som avses i 4 § andra
stycket vid framställningen om utlämning alternativt skall fogas "annan
utredning på vilken framställningen grundas".
15 och
16 §§
När
främmande stat gör framstäUning om utiämning från Sverige, blir ärendet anhängigt
hos regeringen. Ett sådant ärende skall, liksom övriga regeringsärenden,
beredas inom regeringskansliet (7 kap, 1 § regeringsformen). Hur beredningen
närmare skall gå till bestäms av regeringen och behöver inte föreskrivas i lag.
Beredningen av ett utlämningsärende syftar i första hand tUl att införskaffa
den särskilda utredning som lagen närmast av hänsyn tiU den enskUdes
rättsskydd kräver. Sålunda skall RA yttra sig och högsta domstolen pröva
framställningen. Beslut alt inhämta behövliga yttranden och upplysningar under
beredningen av regeringsärenden kan i regel träffas inom vederbörande
departement på departementschefens ansvar (7 kap, 2 § regeringsformen och 17 §
instruktionen för regeringskansliet, se SFS 1974: 834), Anledning lorde inte
föreligga att tUlämpa annan ordning i utlämningsärenden. Enligt nuvarande
lydelse av 15 § utiämningslagen skall emellertid regeringen alltid företa viss
omedelbar prövning av inkommen utiämningsframstäUning, och för överlämnande av
handlingarna till RA har regeringsbeslut ansetts erforderligt. Med den ändring
av 15 § som nu föreslås avses att införa den ordningen att handlingarna, om
inte anledning lill omedelbart avslag förekommer, skall kunna sändas till RA
utan formellt regeringsbeslut.
Den
föreslagna ändringen synes välgrundad. Lagrådet vill dock förorda viss
jämkning av lydelsen på så sätt att paragrafen får innehålla att, innan
regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen, yttrande skall avges
av RA och ärendet prövas av högsta domstolen samt att, om det är uppenbart att
framställningen ej skall bifallas, den omedelbart skall avslås.
Någon
regel som tar sikte på en prövning av RA i uppenbara avslagsfall synes inte
behövas. Första stycket i 16 § i det remitterade förslaget torde därför kunna
utgå. Som en följd härav bör den föreslagna bestäm-
Prop. 1975: 35 105
melsen
i 16 § andra stycket, vilken i stället får bilda ett första stycke i
paragrafen, jämkas och ges det innehållet att RA skall till grund för sitt
yttrande verkställa erforderlig utredning enligt vad om förundersökning i
brottmål är stadgal. Vidare kan orden "enligt vad nedan sägs" i andra
punkten i tredje stycket i 16 § ulgå.
Om
15 och 16 §§ avfallas enligt det anförda, torde ordet "eget" i 17 §
som enligt det remitterade förslaget lämnas oförändrad böra ersättas med
"sitt".
23 §
Det
är tydligtvis avsett alt framställning om åtgärd enligt paragrafen ej skall
behöva göras på diplomatisk väg. För klargörande av detta kan lämpligen i
första stycket före "den främmande staten" inskjutas orden
"behörig myndighet i".
Ordet
"åklagarmyndighet" bör i anslutning till rättegångsbalkens terminologi
bytas ul mol "åklagare".
24 a
§
Genom
det remitterade förslaget införs möjlighet att utiämna också för brott som har
begåtts i Sverige. Därmed uppkommer inte bara fråga, om utlämning skaU få ske
när åtal redan har väckts här i riket för brottet, ulan också fråga, om åtal
skall få väckas sedan framställning om utiämning har gjorts. Den förra frågan
besvaras genom den föreslagna ändringen av 10 § första stycket. Den senare
frågan behandlas i förevarande 24 a §. Denna föreskriver i första stycket atl,
sedan framställning om uflämning gjorts, åtal ej må väckas och inte heller
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas beträffande del
uppgivna brottet, såvida inle framställningen avslagils. I elt andra stycke av
paragrafen föreskrivs att, om utlämning beviljas sedan åtal väckts, detta
förhållande skaU anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.
Vad
sålunda föreslagits ger ej anledning lUl erinran i sak. Invändning kan dock
riktas mot atl i paragrafen särskilt nämns strafföreläggande och föreläggande
av ordningsbot. Detta är nämligen onödigt och dessutom ägnat att framkaUa
missförstånd rörande dessa båda speciella former av förenklat straffprocessuellt
förfarande. Båda följer nämligen i prmcip de vUlkor som gäller för åtal. I
fråga om strafföreläggande stadgas sålunda i 48 kap. 5 § rättegångsbalken, att
strafföreläggande mte får utfärdas, om förutsättningar för aUmänt åtal ej föreUgger.
Samma princip kommer tUl uttryck i fråga om föreläggande av ordningsbot i 48
kap. 13 § andra stycket samma balk, som föreskriver att bestämmelsema om
föreläggande av ordningsbot inte är tUlämpliga, om särskilt villkor är stadgat
för allmänt åtal. Lagrådet hemställer där-
Prop. 1975: 35 106
för
att orden "eller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot
utfärdas" får utgå ur första stycket.
För
undvikande av a-beteckning synes förevarande paragraf böra få beteckningen 25 §,
varvid nuvarande 25 och 26 §§ kommer att betecknas 26 och 27 §§.
Förslaget
till lag om ändring i lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge
I
5 och 7 §§ bör vidtas samma redaktionella jämkning som lagrådet förordat
beträffande 10 § allmänna utlämningslagen. Vidare bör av samma skäl som anförts
vid 23 § allmänna utlämningslagen i första stycket av 17 § före "den
främmande staten" inskjutas "polis- eller åklagarmyndighet i"
samt "åklagarmyndighet" ändras tiU "åklagare".
Förslaget
till lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat
Detta
lagförslag syftar till att möjliggöra att egendom las i beslag och överlämnas
till främmande stal, då någon är misstänkt, tilltalad eller dömd i den staten
för gärning som är straffbelagd där.
Förslaget
föranleder i sakligt hänseende inga väsentliga invändningar från lagrådels
sida. Hänvisningen i 4 § fjärde stycket till 27 kap. 5 § rättegångsbalken torde
dock kunna utgå och ersättas med en hänvisning direkt till 24 kap. 17 § andra
stycket samma balk. Behov av interimistiskt beslut som avses i 27 kap. 5 §
tredje stycket sista punkten rättegångsbalken synes ej föreligga.
Bestämmelserna i 6 § första stycket i förslaget bör kunna utgå i
överensstämmelse med vad lagrådet anmärkt vid 15 och 16 §§ allmänna utiämningslagen.
Vidare kan enligt lagrådets mening föreskriften i 6 § tredje stycket sista
punkten, att beslut av rätten gäller tills vidare till dess regeringen avgjort
ärendet, undvaras. Föreskriften fyller ingen funktion för det fall att rätten
funnit verkställt beslag ej vara lagligen grundat. Beslut av rätten som innebär
all beslaget skall bestå, skall självfallet gälla i avbidan på regeringens
prövning av ärendet. Vid avslag på framställningen förfaller det, och om
regeringen beslutar att den beslagtagna egendomen skall överiämnas till den
främmande staten, ersätts beslaget av erforderliga åtgärder för verkställighet
av beslutet.
Vad
angår den redaktionella utformningen av förslaget blir enligt lagrådets mening
lagtexten mera överskådlig, om viUkoren för användningen av tvångsmedel samlas
i ett avsnitt, som i så fall bör inleda lagen. I delta avsnitt bör då fömtom
den inledande 1 § upptas regler motsvarande 4 § andra stycket och 5 § andra
stycket samt dessutom regler motsvarande 4 § tredje stycket andra punkten och 6
§
Prop.
1975: 35 107
andra
stycket andra punkten såvitt angår de där upptagna hänvisningarna till 27 kap.
2 och 3 §§ och 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken. Vidare bör där ingå 2 § i
förslaget. Att beslaglagen egendom kan överlämnas till den främmande staten
bör framgå redan av 1 §. Bestämmelserna om förfarandet torde sedan få bilda
två särskilda avsnitt i lagen, det första avseende framställning från utomnordisk
stat och det andra framställning från nordisk stat. När det gäller
framställning från nordisk stat synes reglerna om åklagarens handläggning av
ärendet böra förtydligas så, att det uttryckligen anges att han genast skall
avslå framställningen, om han finner att hinder mot bifall lill
framställningen föreligger eller att bifall eljest bör vägras.
I
lagens rubrik bör ordet "vissa" inskjutas före
"tvångsmedel".
Efter omarbetning enligt
det anförda och med vissa redaktionella jämkningar i övrigt kan lagen avfattas
förslagsvis på sätt som framgår av bilaga till lagrådets protokoll.
Övriga
lagförslag
Förslagen
lämnas utan erinran.
Prop. 1975: 35 108
Bilaga
till lagrådets protokoll
Lag
om användnmg av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat
Härigenom
föreskrives följande.
Villkor
för aitvändningen av tvångsmedel
1
§ Är någon i främmande stat
misstänkt, tUltalad eUer dömd för där straffbelagd gäming, får enUgt vad som föreskrives
i denna lag föremål eller skriftiig handling, som finns här i riket, efter
framställning tagas i beslag och överlämnas tUl den främmande staten.
2
§ Egendom som avses i 1 § får
tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om
gärningen eller vara någon från-händ genom denna. Beslämmelsema i 27 kap. 2 och
3 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tiUämpning.
För
eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företagas enUgl
vad som föreskrives i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.
3 §
Med anledning av framställning från annan stat än Danmark,
Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 1 § ej vidtagas, om hinder
mot utlämning för brottet skulle ha förelegal enligt 4 § första stycket
första punkten, 5 §, 6 § eller 10 § lagen (1957: 668) om utiämning för
brott.
När
fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får
åtgärden ej vidtagas, om hinder mol utiänming för brottet skulle ha förelegat
enligt 3 § första stycket, 4 § eller 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för
brott till Danmark, Finland, Island och Norge.
4 §
I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom tUl den främ
mande staten får stadgas de förbehåll som är påkallade av hänsyn till
enskild rätt eller från allmän synpunkt.
Förfarandet
vid framställning från utomnordisk stat
5 §
Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller
Norge skall göras på diplomatisk väg.
Framställningen
skall innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den
egendom som avses, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den
främmande staten tUlämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den
främmande staten, skaU avskrift därav fogas vid framställningen. I annat fall
skall uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken
eller åtalet och, i förekonmiande fall, det enskUda anspråk varom är fråga.
6 §
Framställningen och övriga inkomna handlingar skaU genast över
lämnas till riksåklagaren. Är det uppenbart att framställningen ej skall
bifallas, skall den dock omedelbart avslås av regeringen.
Prop. 1975: 35 109
7
§ Riksåklagaren skaU låta
företaga de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna i 27 kap.
913 §§ saml 28 kap. 410 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tUlämpning.
8
§ Verkställt beslag skall
skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen gmndat
och följaktiigen skall bestå samt om det är påkallat att vid egendomens överlämnande
tUl den främmande staten stadga förbehåU som avses i 4 §.
Rätten
skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna i 24 kap. 17 § andra stycket
rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
9 §
Sedan de åtgärder som avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar
riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande till regeringen.
Har
rätten funnit verkstäUt beslag ej vara lagligen grundat, skall regeringen avslå
framställningen, I annat fall prövar regeringen, om den beslagtagna egendomen
skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifall till framställningen
stadgas de förbehåll enligt 4 § som rätten funnit påkallade eller som
regeringen eljesi finner erforderliga.
Förfarandet
vid framställning från nordisk stat
10 §
Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall
av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet göras antingen hos riks
åklagaren eller, om del är känt var egendomen finns, hos stals- eller
distriktsåklagare.
Angående
framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket.
11
§ Finner åklagaren att hinder
mot bifall till framställningen föreligger enligt denna lag eller att bifall
eljest bör vägras, skall han genast avslå framställningen. I annat fall skall
han företaga de åtgärder som påkallas av framstäUningen. Därvid äger
bestämmelserna i 27 kap. 913 §§ samt 28 kap. 410 §§ rättegångsbalken
motsvarande till-lämpning.
12
§ Verkställt beslag skall
skyndsamt anmälas hos rätten. Denna prövar om beslaget är lagUgen gmndat och
avgör om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Bifalles framstäUningen,
skall rätten stadga de förbehåll enligt 4 § som finnes erforderliga.
I
fråga om rätlens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 §
andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:35 HO
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-02-20
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén
Föredragande:
statsrådet Geijer
Proposition
om ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till
1.
lag om ändring i lagen (1957:
668) om utlämning för brott,
2.
lag om ändring i brottsbalken,
3.
lag om ändring i lagen (1959:
254) om uflämning för brott liU Danmark, Finland, Island och Norge,
4.
lag om användning av
tvångsmedel på begäran av främmande stat samt
5. lag
om ändring i lagen (1963: 197) om aUmänt krunmalregister.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Enligt
del remitterade förslaget skall 3 § allmänna utlämningslagen, som f. n. ställer
upp det principieUa kravet för utlämning att brottet har begåtts utom riket,
upphävas. I motiveringen tiU förslaget i denna del yttrade jag i
remissprotokollet bl. a. att ett upphävande av det berörda kravet för utlämning
inte innebär atl det uppstår någon skyldighet att utlämna för gärning som har
förövats här i landet utan att frågan om utlämning i ett sådant fall skall bevUjas
får bedömas inom ramen för den diskretionära prövningsrätt som föreligger i
dessa ärenden. I enlighet med vad som påpekats av lagrådet förutsätter detta
att det i utlämningsavtal med främmande stat görs förbehåll om prövningsrätt
beträffande utiänming för gärning begången i Sverige. Lagrådet har i anslutning
härtill ifrågasatt om inte den diskretionära prövningsrätt som avses borde få
stöd i lagtexten genom en regel som anger att särskUda skäl krävs för att
utlämning skall få ske för sådan gärning. Med hänsyn tUl de uttalanden angående
tUlämpnmgen som har gjorts i remissprotokollet anser jag emellertid för min
del inte att en regel av detta inne-
»
Beslut om lagrådsremiss fattat av Kungl. Maj:t den 15 november 1974.
Prop. 1975: 35 111
håll
behövs. En sådan regel skulle knappast få någon självständig betydelse,
eftersom det ligger i sakens natur att särskilda skäl måste föreligga för att
utlämning för brott som har begåtts här i landet skall kunna komma i fråga. Jag
är alltså inte beredd att tillmötesgå lagrådet på denna punkt.
Jag
godtar i allt väsentiigt de jämkningar som lagrådet i övrigt har föreslagit i
fråga om förslagen till ändringar i allmänna utlämningslagen och nordiska utlämningslagen.
Jämkningarna är endast av formell art och innebär ingen ändring i sak i
förhållande lill de remitterade förslagen.
Utöver
vad som sagts nu bör vissa redaktionella ändringar vidtas beträffande
förslagen till ändringar i de båda utiämningslagarna och förslaget lUl ändring
i brottsbalken.
I
fråga om förslaget till lag om användning av tvångsmedel på begäran av
främmande stat har lagrådet förordat vissa formella ändringar i utformningen av
lagtexten samt en mindre justering av lagens rubrik. Jag kan bortsett från
några redaktionella jämkningar ansluta mig till lagrådets förslag i dessa
avseenden. Inte heller i denna del innebär lagrådets förslag någon ändring i
sak i förhållande till det remitterade förslaget. De uttalanden i tUlämpningsfrågor
som jag gjort i remissprotokollet har sålunda alltjämt giltighet.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar.
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 7S0H9
Doktrin (2)
- Utlämning för brott från Sverige till Danmark, Finland, Island och Norge, SvJT 1984 s. 597, på s. 598, 604, 612 · Fritt tillgänglig
- Hans Danelius, Om utlämning av brottslingar från och till Sverige, SvJT 1982 s. 621, på s. 631 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
78 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (46)
46 kopplingar i 23 dokument.
- Prop. 2023/24:37 Ändringar i regelverket om överlämnande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder s. 46 om s. 62 i texten
- Ds 2023:1 Ändringar i regelverket om överlämnande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder s. 71 i texten
- Bet. 2013/14:JuU4 Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål – tillträde till det andra tilläggsprotokollet i texten
- SOU 2011:71 Utlämning, del 1 om s. 19 · om s. 28 · om s. 30 · om s. 32 · och 12 till i texten
- Prop. 2010/11:158 Överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder s. 69 om s. 62 · s. 70 om s. 62 · s. 73 om s. 50 i texten
Rättsfall (9)
9 kopplingar i 6 dokument.
- Högsta domstolen, mål B 3232-26 om s. 58 i texten
- NJA 2013 s. 867 om s. 41 · om s. 55 · om s. 72 · om s. 75 i texten
- NJA 2005 s. 897 om s. 34 i texten
- NJA 2003 s. 133 om s. 52 i texten
- NJA 1988 s. 471 om s. 77 i texten
Doktrin (23)
23 kopplingar i 4 dokument.
- Påle, Villkor för utlämning, 2003 s. 45 · s. 56 om s. 16 · s. 84 · s. 168 om s. 60 · och 12 till i texten · dokumentnivå
- SvJT 1984 s. 597 Utlämning för brott från Sverige till Danmark, Finland, Island och Norge s. 598 · s. 604 · s. 612 i texten
- Falk, Straffrätt och territorium, 1976 s. 321 · s. 322 · s. 323 i texten
- SvJT 1982 s. 621 Hans Danelius, Om utlämning av brottslingar från och till Sverige s. 631 i texten