Sök i Ratio Lex

Regeringens propositon med förslag till lag om tillfällig handel

1975 · 43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:52, Regeringens propositon med förslag till lag om tillfällig handel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 52 år 1975 Prop. 1975: 52

Nr 52

Regeringens
proposition med förslag till lag om tillfällig handel;

beslutad
den 27 februari 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PÄLME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en skärpt reglering av tillfällig handel. Denna handelsform
kommer att starkt begränsas. Den nuvarande rätten att inomhus bedriva handel
utan tillstånd föreslås upphöra. Det föreslås vidare att tillstånd skaU
meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Vid bedömningen skall främst
beaktas om den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. TUlslåndsprövningen
föreslås bli flyttad från polismyndighet till länsstyrelse.

1
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52

Förslag
tiU

Lag
om tillfällig handel

Härigenom
föreskrives följande.

1 §
Med tillfällig handel förstås i denna lag att någon yrkesmässigt

salubjuder medförda varor på etl av honom tUlfälligt begagnat försälj

ningsställe eller under kringföring.

Som
tillfällig handel anses icke

1.
försäljning lill återförsäljare,

2.
torghandel eller handel på
marknad, mässa eller utställning,

3.
handel anordnad i samband med
sådan offentiig tillställning som avses i 9 § allm.änna ordningsstadgan (1956:
617),

4.
kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe
bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes
där,

5.
sedvanlig auklionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

2 §
Vad som i denna lag sägs om svensk medborgare gäller även svensk

juridisk person och vad som sägs om utlänning även utländsk juridisk

person.

För
tillfällig handel gäUer utöver bestämmelserna i denna lag de föreskrifter som
gäller om drivande av handel i allmänhet eller vissa slag av handel.

3 g
Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Svensk medborgare och utlänning som har bosättningstillstånd får

dock
ulan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk
hemslöjd. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som har bosättnin,gstillstånd
ulan tillstånd driva tillfällig handel med tryckt skrift.

4
§ Tillstånd enligt 3 § får
lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eller, i fråga om andra varor,
om särskilda skäl föreligger. I sistnämnda fall skall främst beaktas om den
avsedda handeln är av väsentlig betydelse frän konsumentsynpunkt.

5
§ Fråga om tillstånd för svensk
medborgare och utlänning som har bosättningstillständ prövas av länsstyrelsen i
det län där försäljningen skall äga rum.

Fråga
om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet som har atl pröva
fråga om tillstånd för utlänning att här i riket idka näring i allmänhet.

6 § Den
som ansöker om tillstånd skall lämna uppgift om

1.
de varuslag handeln skall avse
samt om tid och ort för handeln,

2.
försäljningsstället om handeln
är avsedd att helt eller delvis drivas på visst ställe.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 3

Sökanden
skall vidare visa, att han ej är obehörig att driva handel i aUmänhet,

I
fall som avses i 5 § andra stycket inges ansökningshandlingarna till
länsstyrelsen i det län där verksamheten är avsedd att huvudsakligen drivas. Länsstyrelsen
skall med eget yttrande sända handlingarna lill tillslåndsmyndigheten.

7
§ Om tillstånd till tillfällig
handel beviljas juridisk person, skall för verksamheten finnas en föreståndare
som tillståndsmyndigheten har godkänt. Vid ansökan om godkännande av
föreståndare skall beträffande denne förebringas utredning som avses i 6 §
andra stycket.

8
§ Tillstånd skall avse ett
eller flera varuslag samt gälla för bestämt lillfälle eller under viss tid, ej
över tre år. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter.

Tillstånd
kan ålerkallas, när särskilda skäl tUl det föreligger.

9 §
Den som driver tillfäUig handel, för vUken fordras tillstånd enligt

denna lag, skall genom anslag i eller vid försäljningsställe samt i reklam

och på kvitton och emballage tydligt ange sitt namn samt fast adress

och telefonnummer. Tillståndsbeviset skaU i huvudskrift eller styrkt av

skrift medföras vid handelns utövande och visas upp vid anfordran.

Den
som driver tillfällig handel, för vilken ej fordras tillstånd enligt denna lag,
skaU vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Beviset skall visas upp
vid anfordran.

10 §
Den som driver tillfällig handel utan vederbörligt tiUstånd eller

utan att godkänd föreståndare finns eller i strid mot vUlkor eller före

skrift som har meddelats med stöd av denna lag dömes tUl böter. Till

samma straff dömes den som för annans räkning driver eller förestår

sådan olovlig handel.

Den
som bryter mot 9 § dömes till böter, högst femhundra kronor.

11 §
Talan mot tUlslåndsmyndighets beslut enligt denna lag föres hos

regeringen genom besvär.

Beslut
enligt denna lag länder tiU efterrättelse utan hinder av anförda besvär, om ej annal
förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976, då förordningen (1968: 564) om tillfällig
handel skall upphöra att gälla.

Lagen
tiUämpas även i fråga om ansökan som göres före ikraftträdandet och avser tUlstånd
för tid därefter.

Tillstånd
som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller även efter lagens ikraftträdande,
dock längst tUl den 1 januari 1977. Fråga om återkaUelse av sådant tillstånd
prövas av den myndighet som har meddelat tillståndet.

2
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 52

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande:
statsministern Palme, statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, NorUng, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande:
statsrådet Feldt.

Proposition
med förslag till lag om tillfällig handel.

1
Inledning

Den
tiUfäUiga handeln regleras f.n. av 1968 års förordning (1968: 564) om tillfäUig
handel (ändrad 1971: 670).

Sedan
olika krav framstäUts om ändring av förordningen, gjorde handelsdepartementet
under våren 1973 en enkät rörande tillfällighets-försäljningar. Med ledning av
enkätsvaren upprättades därefter en promemoria (Ds H 1973; 3) med förslag att
nuvarande rätt att i vissa fall bedriva tillfällig handel utan tUlstånd tas
bort, att förutsättningarna för sådant tillstånd skärps samt att
tillståndsprövningen flyttas från polismyndighet tUl länsstyrelse.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, kammarrätten i
Göteborg, rikspolisstyrelsen, statens livsmedelsverk, kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), statens pris- och
karteUnämnd (SPK), konsumentverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON),
hemförsäljningskommittén, distributionsutredningen, affärstidsnämnden, Svenska
kommunförbundet. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-och
industriorganisation (SHIO), Svenska företagares riksförbund, Svensk
industriförening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska matthandlareföreningen, Sveriges pälshandlares
riksförening, Sveriges livsmedelshandlareförbund. Blomsterhandlarnas
riksförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareför-bund, Handelsanställdas
förbund samt Folkets husföreningarnas riksorganisation.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 5

Yttranden
har dessutom kommit in från Sveriges körsnärsmästareför-ening, som avgett
gemensamt yttrande med Sveriges pälshandlares riksförening, från Sveriges skohandlarförbund
och Sveriges textilhandlare-förbund, vilka hänvisat till Sveriges
köpmannaförbunds yttrande, och från Sveriges auktionsförbund.

Kommerskollegium
har bifogat yttranden från nio handelskamrar och LON yttranden från
länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands och Kopparbergs län.

2
Gällande bestämmelser

Vid
utgången av år 1968 upphörde 1864 års näringsfrihetsförordning atl gälla. I
samband därmed ersattes näringsfrihetsförordningens bestämmelser om gårdfarihandel
och realisation av förordningen (1968: 564) om tillfällig handel. Med
tillfällig handel förstås enligt 1968 års förordning att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller
under kringföring (1 § första stycket). Som tillfäUig handel anses dock inte
följande former av näringsidkande, nämUgen försäljning till återförsäljare,
torghandel, handel på marknad, mässa eUer utställning samt handel anordnad i
samband med sådana offentliga tillställningar som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956: 617) såsom biograf- och teaterföreställningar, idrottstävlingar och
tivoli- och marknadsnöjen. Som tillfällig handel anses inte heller kringförings-
eller utomhushandel, vilken utgör ett led i en rörelse som annars bedrivs på
stadigvarande driftställe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs
eller framställs där (1 § andra stycket). Utöver bestämmelserna i förordningen
gäller de föreskrifter som finns om drivande av handel i allmänhet eller vissa
slag av handel (2 §).

I 3
§ första stycket föreskrivs att tillfällig handel får drivas endast efter
särskilt tillstånd. Enligt 3 § andra stycket får dock svensk medborgare och
utlänning som har bosättningstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel
med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift samt med
andra varor om handeln drivs i lokal över vilken han förfogar.

Enligt
4 § äger svensk medborgare och utlänning som har bosättningstillstånd erhålla
tillstånd enligt förordningen om det inte föreUgger skäl till antagande att
sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte är lämplig att driva
verksamheten eller att denna kan störa allmän ordning. Fråga om tillstånd
prövas, om handeln skall drivas på visst försäljningsställe, av
polismyndigheten i den ort där försäljningsstället är beläget och i annat fall
av polismyndigheten i den ort där sökanden är bosatt.

Enligt
9 § skall den som utövar tillfällig handel medföra bevis om meddelat tiUstånd.
Den som driver tillfällig handel, för vilken tillstånd

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 6

inte
behövs, skall vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Den som driver tUlfällig
handel i lokal över vilken han förfogar skall genom anslag i eUer vid lokalen
tydligt ange sitt namn och hemvist.

3
Framställda ändringsförslag

Den
gällande ordningen har kritiserats både i motioner i riksdagen och i framställningar
till regeringen. Kritiken har företrädesvis riktats mot de fria former under
vilka inomhusförsäljningar av tillfällig art kan bedrivas. Man har därvid
särskilt pekat på dess verkningar för konsumenterna, den bofasta handeln och
de handelsanställda. Kritik har också riktats mot att vissa slag av varor är
helt undantagna från tillståndsplikt.

3.1
Motioner

I
motion nr 1041 till andra kammaren år 1970 påtalades att tillfällig handel med
bl. a. livsmedel och blommor kunde bedrivas ulan tillstånd. Motionärerna menade
att på dessa områden en i flera avseenden okontrollerad handel börjat florera
och hemställde att även tillfällig handel med de nämnda varorna skulle
underkastas tillståndsprövning. Det framhölls att det varken för konsumenterna
eller det allmänna kunde vara av intresse att undermåliga produkter köptes upp
och såldes på ett okontrollerat sätt.

Tredje
lagutskottet uttalade med anledning av motionen (3LU 1970: 62) all det enligt
utskottels mening inte inträtt ändrade förhållanden av sådan styrka beträffande
den tillfälliga handeln med livsmedel och blommor att det var påkallat att
införa prövning av polisiär och social art rörande näringsutövarnas persoiUiga
lämplighet. Med hänvisning härtiU och till att ett genomförande av
-motionsförslaget skulle kunna medföra risk för att önskemålet om friaste
möjliga konkurrensförhåUanden mellan ohka distributionsformer skulle kunna
motverkas hemsläUde utskottet att motionen inte skulle föraiUeda någon
riksdagens åtgärd.

Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

I
motion 1973: 1492 hemställdes på nytt att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle
anhålla om översyn av de bestämmelser som reglerar den tiUfälliga och
ambulerande handeln med livsmedel och blommor. Motionärerna erinrade om att
undantaget för livsmedel och blommor motiverats av gammal hävd. Enligt
motionärernas uppfattning hade dock förhållandena på detta område så radikalt
förändrats att det var fel att utan urskiljning behålla detta undantag.
Ambulerande försäljare besökte nu tUlfäUigt oUka städer eller större tätorter
och tillhandahöll ofta underhaltiga varor. Även andra avarter förekom i denna
handel. Bl. a.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 7

hade
utebliven eller mycket bristfällig mervärdeskalleredovisning uppdagals.
Försäljarna införskaffade ofta sina varor på kredit och infriade sedan inte
sina skuldförbindelser. För den händelse leverantören inte avskrev fordringarna
gick vederbörande i konkurs och startade i stäUet elt nytt företag i aimat
namn. Denna procedur syntes kutma fortsätta gång efter annan med de
skadeverkningar detta fick. De anförda omständigheterna irriterade vanUg handel
och vatUiga skattebetalare. Motionärerna ansåg att en bättre kontroll och ordrung
skulle kunna skapas om tillstånd krävdes av aUa som bedrev försäljning i annan
kommun, dvs. bodde utanför den kommun där varorna salufördes.

I motion 1973: 833
anfördes att ambulerande företag i ökande utsträckning organiserade s. k.
tillfälliga utförsäljningar. Denna verksamhet medförde eiUigt motionärerna
problem för konsumenter, för anställda och för den etablerade handeln. De tillfälUga
utförsäljningarna fyllde, framhöll motionärerna, sällan de krav på köptrygghet
som konsumenlerna hade rätt att ställa. De ambulerande förelagen utnyttjade
som regel oorganiserad arbetskraft och betalade inte avtalsenliga löner. Genom
att de kunde undvika fasta kostnader för personal och lokaler kunde de ofta
erbjuda vissa varor lill lägre priser än den reguljära handeln. Detta medförde
ett hot mot denna handel som i vissa fall tvingades vidta koslnadspressande
åtgärder, t. ex. personalinskränknmgar och i vissa fall nedläggningar. De
ambulerande företagens verksamhet förorsakade enligt motionärerna också svårigheter
för den konmiunala planeringen av framför allt handelsområden och kunde
medföra minskat skatteunderlag för kommunerna, eftersom dessa företags vinster
av försäljningarna i de olika kommunema torde vara svåra att kontrollera.
Motionärerna föreslog därför att distributionsutredningen (H 1970: 14) skulle
få i uppdrag att närmare utreda frågan om vilka problem som uppstått till följd
av de ambulerande företagens s. k. tUlfälUga utförsäljningar.

Näringsutskotlet
uttalade i sitt betänkande 1973: 33 över de nämnda motionema att det delade
motionärernas uppfattning att de försäljnings-former som motionema behandlade
kunde medföra betydande problem i olika avseenden. Utskottet fann det dock inte
nödvändigt att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhöll om utredningar av det slag
som motionärerna förordat. Utskottet erinrade om att sedan motionerna väcktes,
affärstidsnämnden (H 1971: 03) beslutat göra en undersökiung angående
omfattningen av den ambiUerande handehi och dess effekter på den reguljära
handeln. En kartläggning av detta slag skulle enligt utskottets uppfattning
komma att utgöra ett värdefiUlt underlag för bedömningen av om en lagteknisk
översyn var motiverad. Utskottet ansåg därför att utredningsresultatet borde
avvaktas och hemställde om avslag på motionerna.

RUfsdagen
biföU utskottets hemställan.

3
Riksdagen 1975.1 saml Nr 52

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 8

3.2
Andra förslag

Vid
tillämpningen av marknadsföringslagen (1970: 412) har KO uppmärksammat de
speciella problem som kan uppstå vid s, k. tillfällighetsförsäljning. I syfte
att få hithörande frågor närmare belysta kaUade KO representanter för olika
branschföreningar och andra berörda till överläggningar i januari 1973. Vid
överläggningarna uttalades att problem med tiUfäUig handel gmndade sig på flera
faktorer såsom anonym försäljning, kort säljtid, överdrivna och vUseledande
produkt- och prislöften m.m. För att komma till rätta med problemen föreslogs
en rad åtgärder. Från köpmannahåll förordades viss reglering av tiUfäUighetsförsälj-lUngar,
t. ex, genom avgiftsbelagd registrering, medan andra menade alt den rätta vägen
borde vara att få till stånd överenskommelser mellan KO och dem som bedriver tiUfällighetsförsäljningar.
Från något håll anfördes att man i stäUet borde i politiska instanser
diskutera förbud för sådana tiUfällighetsförsäljare som i hög grad vilseleder
konsumenten och tiUhandahåUer klart undermåliga produkter. Representanterna
enades om att en utredning av förhållandena vid tiUfällig handel borde företas
som grund för fortsatt diskussion.

4
Departementspromemorian

4.1
Inledning

Inledningsvis
anförs i promemorian att några officiella siffror eller prognoser över den tUlfäUiga
handelns totala omfattning f. n. inte finns att tUlgå. De uppgifter som finns
avser endast utomhus- och kring-f öringshandel.

Året
före upphävandet av näringsfrihetsförordningen uppgick det årliga antalet
tillstånd tiU kringföringshandel tiU mellan 100 och 200, medan antalet ärenden
om tiUstånd till realisation, dvs. tiUfäUiga försäljningar på ort där säljaren
inte hade rörelse, uppgick tUl ca 600 per år. Under åren 19691972 handlades
enligt promemorian hos polismyndigheterna i landet årligen omkring hundratalet
ärenden om tiUstånd till kringförings- och utomhushandel enligt 4 §
förordningen om tiUfäUig handel. För tUlfäUig handel i förhyrda lokaler saknas
statistiska uppgifter.

4.2
Tidigare undersökningar

I
departementspromemorian redogörs för två undersökningar beträffande
omfattningen och inriktningen av den tiUfäUiga handeln, som Handelns
utredningsinstitut (HUI) verkstäUt på föranstaltande av affärstidsnämnden
under vintem och våren 1973. Den första utgjorde en förundersökning och omfattade
ca 400 försäljningar. Därvid studerades.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 9

försäljningstider,
branscher, leverantörer, företagens namn och adress, försäljningslokaler samt
ortstyper där försäljningarna förekommit. Den efterföljande undersökningen
avsåg tiden den 19 marsden 4 maj 1973. Nu undersöktes samtiiga tillfälliga
försäljningar som pågått högst sju dagar i följd från samma fÖrsäljningsstäUe.
Totalt observerades då 417 försäljningar, av vilka 378 var annonserade i pressen.
Undersökningen avsåg bl. a. under vilka tider försäljning pågick, vilka vamgmpper
försäljningen avsåg, vUka typer av försäljningslokaler som användes, om försäljningen
bedrevs av företag som också hade försäljning från stationär butik, vUken typ
av personal som användes samt frekvensen och omfattningen av
tillfällighetsförsäljningar.

Undersökningarna
gav vid handen att företagets gatuadress endast fanns angiven i 15 % av
annonserna.

Försäljningstiden
var i båda undersökningarna sällan längre än 23 dagar och i många faU endast
en dag. Undantagsvis förekom en försäljningstid på mer än en vecka. Vid den
senare undersökningen varade 80 % av försäljningarna endast en eller två dagar.
De kortvariga försäljningarna var oftast förlagda till veckosluten och då
endast en försäljningsdag förekom var denna i regel på lördag eller söndag. Vad
gäller frekvensen återkom minst 4050 % av företagen en eller flera gånger om
året till orten i fråga, vissa företag 1520 gånger. De 378 annonserade
försäljningarna bedrevs av 216 olika företag. Av dessa hade en tredjedel mer än
en och i genomsnitt två försäljningar under perioden. Endast två företag hade
fler än tio försäljningar.

Det
stora flertalet av tUlfäUighetsförsäljiungarna berörde framför allt två branscher,
skohandel och textilhandel. Vidare förekom handel med päls, mattor, möbler,
grammofonskivor, konst, glas och porslin samt "övrigt" (6 %). I gmppen
"övrigt" ingick försäljningar av bl. a. hushåUs-kapitalvaror och
blommor. Nära hälften av alla tUlfäUighetsförsäljningar under perioden hänförde
sig till herr- och damkonfektion. Under perioden förekom i genomsnitt inom
branschen 31 tUlfäUighetsförsälj-rungar per vecka. Äv totalantalet tiUfällighetsförsäljningar
nådde ingen annan bransch 10 %.

Äv
de företagskategorier som förekom hade en mycket ringa del stationär butik på
försäljningsorten. Undersökningsmaterialet i övrigt gav inte underlag för några
slutsatser beträffande andelen företag med fast butik utom försäljningsorten
eller utan fast butik.

Leverantörssidan
hade vid fömndersökiungen endast undersökts vad gäUde textilhandel. Därvid
framkom att flertalet svenska fabrikanter avstod från att sälja tUl tiUfäUigbetsförsäljare.
EmeUertid tycktes antalet överskottsvaror öka i de svenska fabrikerna. Främst
sådana varor gick tUl tUlfäUighetsförsäljningar. De fabrikanter som levererade
överskottsvaror för tUlfäUiga försäljningar uppgav sig ha problem att avyttra
dessa och sade sig gärna sälja dem tiU den regiUjära detalj-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 10

handeln
om denna varit intresserad. Vidare uppgavs att tillfällighets-försäljare
införskaffade varupartier genom att från reguljära detaljhandlare med svag
likviditet och/eller soliditet kontant och oftast till underpris köpa upp befmtliga
lager,

TUlfäUighetsförsäljningarna
förekom inom alla ortstyper. Endast ett fåtal försäljningar ägde mm i
Stockholm. Av försäljningarna bedrevs 35 % i mindre orter än städer.

Bland
de försäljningslokaler där tUlfäUighetsförsäljningar förekom dommerade Folkets
hus-lokaler med drygt hälften av försäljningarna. Andra försäljningstyper som
förekom var försäljning från bU, gatuförsäljning, försäljning från tomma
affärslokaler, motell, hoteU, bygdegårdar, lOGT- och NTO-lokaler, travbanor och
kommunala idrottslokaler.

Beträffande
anställd personal gav undersökningen vid handen att närmare hälften av tiUfällighetsförsäljningarna
bedrevs med fast anställd personal som reste med till försäljningsorten, medan
personal-förhållandena uppgavs vara okända för 48 %.

Äv
undersökningsmaterialet kunde företagens omsättning inte utläsas. Av HUI:s
uppgifter framgick dock att omsättningen varierade väsentligt. Exempelvis
förekom företag med en beräknad daglig omsättning på 500 kr. medan ett annat
företag kimde omsätta en halv miljon kr. per dag genom tillfällig handel.

4.3
Enkäten

I
departementspromemorian redovisas vidare den inledningsvis nämnda enkäten.
Denna hade riktats tUl organisationer av de branscher inom vUka enUgt HUI:s
förundersökning tillfälUghetsförsäljtungar förekom samt till
konsumentverket, representanter för de handelsanställda m. fl. Med tiUfäUighetsförsäljningar
avsågs därvid även sådana försäljningar i tiUfäUig form som f. n. faller
utanför förordningen om tiUfäUig handel, t. ex. handel med livsmedel och
blommor.

Enkätsvar
inkom från konsumentverket, Sveriges grossistförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Handelsanställdas förbund. Folkets
husföreningarnas riksorganisation, KF, Sveriges skohandlarförbund, Sveriges textilhandlareförbund.
Svenska matthandlareföreningen, Sveriges orientmatthandlares förening,
Sveriges pälshandlares rUcsförening, Sveriges livsmedelshandlareförbund,
Sveriges konst- och antikhandlareförening, Blomsterhandlarnas riksförbimd och
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Så
gott som samtliga instanser som yttrade sig angående omfattningen av tillfällig
handel uppgav att denna ökat under senare år och att utvecklingen väntades
fortsätta. Anledningarna angavs vara flera och i allmänhet svåra att skUja ut
var för sig. Folkets hus-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:52 11

föreningarna,
Sveriges textilhandlareförbund och Sveriges skohandlarförbund pekade på det
ökade utbudet av lediga och disponibla lokaler. Försäljningsmetodens goda lönsamhet
framhölls av Sveriges köpmannaförbund. Förbundet angav att denna bl, a. berodde
på myndigheternas begränsade kontrollmöjligheter. Pälshandlarnas riksförening
angav att det fanns ett större utbud av varor i fabrikant- och grossistledet
än fast etablerade försäljningskanaler kunde ta hand om. Likaså hade antalet
konkurslager ökat på grund av de senaste årens konjunkturnedgång. Liknande
synpunkter anfördes av konsumentverket, KF, Sveriges köpmannaförbund och
Sveriges grossistförbund. Industriförbimdet, texlU- och skohandlarförbunden
samt KF ansåg att en anledning till expansionen var ett ökat utbud av felaktiga
eller genom det snabbare tempot I modeväxlingarna inaktuella varor. Enligt
textil- och skohandelns företrädare var detta en internationeU företeelse som
den svenska industrin inte hade möjUghet att påverka. KF betonade, att detta
bl. a. skulle sättas i förening med ökad priskänslighet och minskade kvjditets-krav
hos allmänheten.

De praktiska
erfarenheterna av tiUfäUig handel var enligt Folkets husföreningama blandade, Kundreaktionema
var dock övervägande positiva. Man påpekade att den tiUfälUga handeln, som uppskattningsvis
tUl mellan 10 och 15 % av tiUfällighetsförsäljningamas totala volym bedrevs i
Folkets huslokaler, på vissa håU tillförde Folkets husen inte oväsentliga
hyresintäkter, Sveriges köpmannaförbund upplyste att det på gmnd av svårighetema
att renodla försäljiungssitualio-nen från andra påverkansfaktorer visat sig
mycket svårt att direkt finna ett samband mellan dålig försäljningsutveckling
och förekomsten av tUlfällig handel. Många uppgifter om påverkan hade dock
inkommit och som exempel nämndes att en butik i Mellansverige inte funnit det
lönsamt att längre saluföra skinnjackor därför att en tillfällig försäljare av
skinnjackor uppträdde inom butikens försäljningsområde två gånger per år. Konsumentverket
uppgav att undersökningarna angående efterlevnaden av allmänna
reklamationsnämndens utslag belyste svårigheterna för konsumenterna att få
rättelse av företag som bedrev tiUfällig handel. Skälet härtill var ofta att
förelagen bytt firmanamn, gått i konkurs eller på annat sätt upphört med
verksamheten.

Flertalet
instanser framhöll att den tillfälliga handeln hade negativa konsekvenser från konsumentsynpunkt.
Särskilt betonades varornas ofta bristfälUga kvalitet. Konsumentverket
påpekade sålunda att en del undermåliga produkter såsom tvättkiUor kunde finna
avsättning genom försäljningsformen, och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
anförde att konsumenten kunde vilseledas om en kmkväxts egenskaper, specieUt
blomnings- och hållbarhetstid, om t. ex. utblommade krukväxter försåldes genom tiUfäUig
handel. Vidare betonade bl, a. konsumentverket att marknadsföringen vid
tillfällig handel ofta försvårade för kon-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 12

sumenterna
att göra pris-, kvalitets- och servicejämförelser med andra produkter och att
fatta väl avvägda köpbeslut. Liknande synpunkter anförde också Sveriges industi-iförbund.
Från flera håll framhöUs vidare att det var svårt för konsumentema att
reklamera, då säljaren vanligen var anonym och ständigt flyttade till nya
platser. Enligt konsumentverket gällde problemet framför allt företag som helt
saknade fast försäljningsställe. Dessa företag var ofta inte registrerade i
handelsregistret, i register för mervärdeskatt eller på annat sätt.
Konsumenterna saknade möjlighet att identifiera företagen, som underlät att på
kvitton, fakturor, ordersedlar o. d. uppge namn och adress, dit konsumenten
kunde vända sig för reklamation, garantianspråk och andra anmärkningar mot varan.

Vad
gäUer den tiUfälliga handelns betydelse som distributionskanal för industrin framhöU
Sveriges industriförbund att handelsformen bidragit tUl den försiktiga
inköpspolitik hos detaljhandeln, som i sin tur lett tUl en nedgång av industrins
fasta orderstock och därmed till en ac-cenluering av de s. k. säsongskarvproblemen.
Dessa problem måste inte sällan lösas med lagertiUverkning av relativt spekiUativ
art, som kunde leda tUl att varorna måste säljas tiU priser som inte täckte tUlverknings-kostnaderna.
Ofta hamnade dessa partier just hos den tillfälliga handeln. Kosumentverket
anförde att tUlfällighetsförsäljningarna lorde ge industrin möjUgheter att bli
av med felvaror, returpartier och produkter som på gmnd av felspekulation inte
kunnat lanseras via den reguljära handeln. Pälshandlarnas riksförening lämnade
liknande synpunkter men framhöll att det vid föreningens diskussioner med
fabrikantledet framkommit att man gärna skulle avstå från den typen av
försäljningar som uppenbarligen var negativa för fabrikernas normala kundkrets.
EnUgt Blomsterhandlarnas riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
hade tiUfällig handel svåra konsekvenser för den lokala odlingen. Detta
berodde på att handeln med blommor var säsongartad och knuten till vissa helger
samt att de på orten boende odlarna var mycket känsliga för tillfällighetshandel,
eftersom det inte i någon större ut-sträcktung gick att lagra
trädgårdsprodukter eller omdisponera varorna tiU andra orter. Tillfälliga övemlbud
på den lokala marknaden kunde aUtså medföra allvarliga konsekvenser. Handelsanställdas
förbund anförde att den tillfälliga handeln inte torde ha någon större
betydelse som distributionskanal för den inhemska industrin då bl. a. varusortimentet
ofta var av utländskt urspmng.

Många
inslanser yttrade sig kritiskt beträffande den påverkan på bofast handel och
därigenom indirekt för konstmienterna som tillfällig handel ansågs ha. Sveriges
industriförbund och Blomsterhandlarnas riksförbund uttalade till en början,
att alla affärsformer borde få fritt konkurrera med varandra.
Blomsterhandlarnas riksförbund framhöll dock att prognoserna för den lokala
handeln, som ofta etablerats I intim kontakt med de lokala myndigheterna för
att tillgodose berättigade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 13

konsumentkrav
på sortiment, service, gångavstånd etc, kunde kullkastas av
tillfällighetsförsäljningar av omfattande karaktär. Enligt Pälshandlarnas
riksförening var tUlfällighetsförsäljningarna självklart negativa för den
etablerade handeln. Sveriges köpmannaförbund anförde att detaljhandeln hade mjcket
svårt att lägga upp budget och långtidsplaner eftersom den tillfälliga handeln
orsakade kraftiga ekonomiska avbräck under kortare perioder.

Hänsynen
till ds handelsanställda framhölls av bl. a. Handelsanställdas förbund, som
anförde att personalen vid tUlfäUighetsförsäljningar i stor utsträckning
erhöll löner som låg under avtalad nivå och att brister förelåg beträffande
allmänna anställningsförhållanden och sociala förmåner. TillfäUig handel
utgjorde enligt de handelsanstäUda ett visst hot mot den etablerade handeln och
kunde för denna medföra lägre lönsamhet och därigenom ökad arbetslöshet eller
inskränkningar i arbetstider för de butiksanställda. Förbundet ansåg det vidare
förvånande att hälsovårds- och brandmyndigheter, skyddsombud m. fl. inte som
beträffande den bofasta handeln stiUlde några krav på de lokaler, som uthyrdes
för tillfällighetsförsäljningar. Liknande synpunkter anfördes av Sveriges textilhandlareförbund
och Sveriges skohandlarförbund.

Slutligen
behandlades i enkäten frågan om betydelsen av tillfällig handel från samhällsekonomisk
och näringspolitisk synpunkt. SSLF uppgav att tiUfäUig handel inte förekom inom
livsmedelsområdet men att man principieUt ansåg att verksamheten i största
möjliga utsträckning borde begränsas. En verksam service i glesbygden i
framtiden skulle allvarligt försvåras om den stationära handeln måste
konkurrera med olika former av tillfällig handel. Sveriges industriförbund anförde
att priskonkurrensen på kort sikt självfallet verkade positivt för kcnsumenterna,
medan konkurrensen från tillfällig handel på längre sikt torde kunna medföra,
alt konsumenternas permanenta varuförsörjning iiventyrades. Sveriges
köpmannaförbund framhöll, att det inte kunds ligg.a i konsumenternas intresse
att den bofasta detaljhandeln utsattes för störningar som kunde leda till
nedläggning av butiker eller att varusortimenten begränsades. Konsumenterna
påverkades även indirekt genom att de tillfälliga försäljarna inte betalade
skatt i den kommun där försäljningen ägde rum. Likaså var myndigheternas möjligheter
att kontrollera att förelagen erlade skatter och sociala avgifter betydligt
säkrare beträffande den bofasta handeln. Liknande synpunkter anfördes av
Blomsterhandlarnas riksförbund. Svenska matthandlareföreningen, Sveriges textilhandlareförbund,
Sveriges skohandlarförbund, KF, Handelsanställdas förbund och Orienlmatthandlarnas
förening.

Beträffande
behovet av åtgärder var åsikterna delade. Konst- och antikliandlareföreningen
ansåg att man med legala eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 14

andra
kontrollerande åtgärder knappast torde konuna åt tiUfäUig handel utan att man
endast kunde hoppas på att ökad upplysning om riskerna vid dyUk handel kunde
hejda dess utveckling.

Från
några håU framställdes önskemål om en utredning beträffande tiUfäUig handel.
Sveriges industriförbund framböU att det genom marknadsföringslagen faims
möjligheter att avlägsna de moment i den tillfälUga handelns reklam, som kunde
betraktas som vUseledande. Man borde också kunna kräva att den för
försäljningen ansvarige i sin annonsering angav en permanent adress, tUl
vilken konsumentema kunde vända sig i reklamationsärenden. Industriförbundet
ansåg dock att en närmare undersökning av effekterna på den bofasta handelns stmktur
måste göras innan åtgärder övervägdes. Liknande synpunkter anfördes av Sveriges
grossistförbund.

Konsumentverket
ansåg att missförhåUandena vid tiUfäUig handel borde undanröjas genom konsumentpoliliska
åtgärder. Handelsanställdas förbimd, Sveriges textUhandlareförbund och
Sveriges skohandlarförbund förordade särskUda, vUlkor för bedrivande av tiUfäUighetsförsäljningar.
Enligt KF borde försäljningsformen regleras, varvid stor hänsyn borde tas tiU
den reguljära handeln. Vidare borde enligt KF varorna åtminstone fylla vissa
minimikrav för att få säljas och bytesrätt tiUförsäkras konsumenten.

Från
flera håU förespråkades ett tillståndssystem. Folkets husföreningama anförde
att ett system med tillståndsgivning var att föredra framför en ordning som
innebar att samhället med hänvisning tUl näringsfrihetsproblematiken
överlämnade åt folketshusföreståndare och andra lokalhåUare att vid uthyrning
av lokaler både göra kvalitetsbedömningar och näringspolitiska överväganden.
Enligt Orientmatthand-lamas förening måste auktionsbegreppet definieras och
auktionsförfarandet kontroUeras. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
förordade tiUstånd för all tiUfälUg handel utanför den kommun, där försäljaren
var bosatt.

Slutiigen
förordades även totalförbud. Blomsterhandlarnas riksförbund anförde att fri
konkurrens mellan olika företagsformer var stimulerande och att det totalt
sett var till gagn för såväl konsumenterna som företagarna. Dock måste denna
konkurrens ske på lika viUkor, alternativt vara till stort värde för
konsumenterna eller fylla viktiga samhällsekonomiska eller näringspolitiska
krav. Tillfällig handel med blommor och trädgårdsprodukter syntes i dag inte
bedrivas på samma villkor som gäUde för den fast etablerade handeln. Inte heUer
fyUde den berättigade konsumentkrav eller var till gagn för samhället. Eftersom
den tillfälliga handelns karaktär och uppläggning gjorde det mycket svårt att
genom olika samhälleliga förordningar korrigera missförhåUandena ansåg man ett
förbud mot denna form av handel som det mest logiska och riktiga. Liknande
synpunkter anfördes av Pälshandlarnas riksförening.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:52 15

4.4
överväganden

I
departementspromemorian framhålls, att tidigare utredningar särbehandlat
frågan om restriktioner beträffande tillfällig handel såvitt angår kringf
öringshandel och s, k. realisationer. Efter 1968 års lagstiftning görs dock
inte längre skUlnad mellan dessa två former av handel utan avgörande är i
stället om handeln sker huvudsakligen utomhus (eUer under kringföring) eUer
inomhus. Promemorian har främst tillkommit med hänsyn till de problem med den
växande inomhushandeln som aktualiserats på senaste tid.

Ett
av de skäl som åberopats för restriktioner av tUlfällig handel i förhyrd lokal
är, anförs det i promemorian, att denna försäljm"ngsform innebär en
oönskad konkurrens för den fasta handeln. Det betonas att även om tiUfällig
handel innebär konkurrens för den bofasta handeln, försäljningsformerna dock
har sina speciella fördelar. Den fasta handeln står ständigt tiU konsumenternas
förfogande och kan erbjuda ett mera rikhaltigt och varierat sortiment. Den kan
också ge bättre service. Näringsidkaren kan å sin sida räkna med en fast kundkrets.
Tillfällighetsförsäljaren har större möjligheter att utnyttja de bästa
försäljningstiderna under året, månaden och veckan. Han kan också koncentrera
försäljningen tUl de vid varje tidpunkt lämpligaste platserna med hänsyn tUl
avsättningsmöjligheterna. Han kan därigenom ofta hålla sina omkostnader nere, tUl
skiUnad från den fasta handeln som har kontinuerliga kostnader för personal,
lokaler osv. På gmnd av vanligtvis lägre kostnader och ett lågprissortiment kan
han också erbjuda konsumenterna varor tiU låga priser.

Ätt
tillfäUighetsförsäljaren vid en jämförelse har ett förmånligare utgångsläge i
vissa hänseenden kan dock inte, framhålls det i promemorian, anses motivera
restriktioner mot försäljningsformen som sådan eftersom skälet att tillgodose
den fasta handelns egna ekonomiska intressen inte kan anses tiUräckligt.
Däremot kan frågan bedömas annorlunda om något aUmänt intresse talar för att tiUfällighetshandlarnas
konkurrensmöjligheter bör begränsas. Tesen om friaste möjUga konkurrens
grundar sig på antagandet att fri konkurrens främjar rationalisering, varav följer
bUlJgare produktion och distribution tiU gagn för konsumenterna och samhället i
stort. Om däremot fri konkurrens i visst fall inte synes medföra dessa
fördelar utan till och med nackdelar för konsumenterna föreligger enligt promemorian
skäl att frångå principen om fri konkurrens. I promemorian konstateras vidare,
att det vid tUlkomsten av 1968 års förordning, som byggde på ett betänkande (SOU
1962: 15) av 1958 års näringsrättssakkunnige, ansågs att lagstiftnmgen borde
inriktas på att olika distributionsformer skiUle få konkurrera fritt med
varandra. Avgörandet vilken omfattning den ena och den andra formen skuUe erhåUa
fick bU beroende av de olika formemas inneboende ekonomiska betingelser och den
köpande allmänhetens bedömning av vilken han-

4
Riksdagen 1975.1 saml Nr 52

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 16

delsform
den ansåg för sig fördelaktigast. 1958 års näringsrättssakkunnige (SOU 1962:
15 s. 169) framhöU, erinrar promemorian, att det inte kunde vara förenligt med
denna allmänna instäUning att anse värnandet om den fasta handeln såsom ett
sådant allmänt intresse som motiverar alt statsmakterna skall lägga hinder i
vägen för distributionsformer som konkurrerar med denna och som i viss
utsträckning kan ersätta fast handel. Andra handelsformer som också fritt
konkurrerade med den bofasta handeln var postorder- och efterkravshandel,
order-upptagning genom utsända agenter samt telefonackvisition, framhöll den
sakkunnige.

Inställningen
i fråga om konsumentens valmöjligheter och behov av väglediung och skydd har, framhåUs
det i promemorian, emellertid väsentligt förändrats på senare tid. Uppenbart
är att konsumentens möjligheter att överblicka varuutbudet och värdera olika
alternativ är begränsade. Olika åtgärder har vidtagits för att stödja
konsumenterna och förbättra deras stäUning på marknaden. Lagstiftningsvägen har
konsumentskyddet ökat genom bl.a. hemförsäljningslagen (1971:238), marknadsföringslagen
(1970: 412) och a\'talsviUkorslagen (1971: 112). Genom tiUkomsten av
konsumentverket den 1 januari 1973 har verksamheten på det konsumentpolitiska
området byggts ut och förnyats i fråga om utredningar och information om varor
och tjänster.

I
promemorian sägs vidare, att tesen att konsumenternas val av handelsform bör fäUa
utslaget vilken handelsform som i viss ort är att föredra inte längre torde
slå oemotsagd. En sak är att konsumenterna vid en given tidpunkt kan gynna den
som tillfälligtvis tillhandahåller de bUligaste varorna. En annan sak är vilken
distributionsform som föredras i längden. Från konsumentsynpunkt kan
tillfällig handel, som endast förekommer då och då i en ort, i allmänhet inte
utgöra någon fullgod ersättning för den fasta handeln. Det torde därför på
lång sikt vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tiUfäUiga handeln får
sådan omfattning att den slår ut fast handel inom vissa branscher eller
beträffande vissa varor i en ort.

EnUgt
promemorian är omfattningen av utomhus- och kringförings-handeln begränsad och
någon ökning har inte skett sedan näringsfrihetsförordningen upphävdes. De
företagna undersökningarna ger, anförs det i promemorian vidare, inte tiUräckligt
underlag för några säkra slutsatser eller prognoser beträffande den tiUfäUiga inomhushandelns
totala omfattning. Emellertid konstateras, att en markant ökning skett de senaste
åren samt att en betydande strukturomvandUng i detaljhandeln pågår. Huruvida
den planerade nedläggningen av butiker totalt och inom textUbranschen särskUt
till någon del beror på den ökning av tUlfäUig handel som skett kan dock inte
utläsas av något material. Att ett samband kan finnas och att risk för sådant
utkonkurrerande föreUgger bör dock, framhålls det i promemorian, inte lämnas
obeaktat.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 17

I
promemorian behandlas därefter konsumenternas intresse av att den tillfälliga
handeln begränsas. Det framhålls härvid, att de varor som tiUfäUighetsförsäljarna
lillhandahåUer ofta är av mindre god kvalitet och i många fall betingar för
höga priser i förhållande tiU kvaliteten. En begränsning av tiUfäUig handel
torde av endast denna anledning dock inte vara försvarbar så länge
konsumenterna vid andra försäljningsformer själva måste bedöma om varor är
värda åsalt pris. EmeUertid bör, framhåller promemorian, konsumenten ha lika
stor möjlighet tUl rättelse vid fel eUer brist i varan vid tillfäUig handel som
vid köp i etablerad butik.

Det
påpekas vidare i promemorian, att bland andra KO framhållit att gällande regler
inte är tiUräckUga för att i efterhand spåra upp tillfällighetsförsäljare t.
ex. för reklamation. Konsumenten är vid köpet oftast inte uppmärksam på
namnskyltar o. d. En registrering hos myndighet av tillfälUghetsförsäljarna,
så att dessa kan återfinnas i efterhand, är enligt promemorian påkallad.
Härigenom skapas dock ingen garanti för att kunden kommer i kontakt med rätt
säljare och slutligen får den rättelse som begärs. Av försäljningsformen följer
alt ansvaret gentemot kundkretsen känns mindre tungt för en tiUfäUigbetsförsäljare
med ständigt växlande köpare än för en näringsidkare med fasta kunder.

I
promemorian framhålls att den bristande vederhäftigheten i den reklam som
förekommer vid tillfäUig handel ofta påtalats. KO:s ingripanden med
vitesförelägganden mot otillbörliga marknadsföringsmetoder har dock haft effekt
såvitt angår seriösa tillfäUighetsförsäljare. Även om det inte kan anses tillräckUgt
för ett ingripande mot försäljningsformen som sådan att anmärkningar kan
riktas mot de reklammetoder som används och alt svårighet föreligger att
angripa metoderna med marknadsföringslagen, kan man inte, framhåUs det i
promemorian, bortse från att dessa omständigheter talar för en reglering av tiUfällig
handel.

I
promemorian diskuteras vidare de tänkbara sociala och samhällsekonomiska konsekvenserna
av en reglering av den tillfälUga handeln.

Som
skäl för ingripande mot tUlfällig handel har, påpekas det, anförts att
handelsformen underlättar avsättning av stöld- och smuggelgods. Även
försäljning av förfalskningar, exempelvis av konst, antikviteter och mattor,
sker enUgt uppgift i ökad utsträckning genom tillfäUig handel. Enligt
promemorian kan dock med fog hävdas att försäljare som sysslar med sådan
verksamhet inte skulle bekymra sig om att ansöka om tUlstånd eUer att iaktta
övriga regler om tiUfälUg handel, som kimde gäUa. I StäUet borde övervakningen
av lagöverträdelser av typ häleri, olovUg befattning med smuggelgods,
bedrägeri, brukande av falsk signatur m. fl. intensifieras. Det erimras om att
skrothandelsförordningen (1949: 723), som bl. a. reglerar handehi med begagnat
gods av skUda slag, har tiU syfte att tjäna som kontroUinstmment över all
handel som

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 18

bedöms
riskfyUd från angivna utgångspunkter. Även med beaktande av intresset av fri
konkurrens talar dock enUgt promemorian den omständigheten att tUlfällig
handel lättare än fast handel kan utgöra en försäljningskanal för krimineUa
försäljare för en reglering av handeln såväl i samhäUets som i konsumentemas
intresse.

I
debatten har vidare anförts att omsättningen vid tUlfäUighetsförsäljningar är
svår att kontroUera. Som följd härav skuUe mervärdeskatteredovisningen bli
bristfällig och skattskyldigheten även i övrigt nonchaleras av tiUfäUigbetsförsäljare.
I promemorian konstateras, att invändningar av detta slag torde kuima riktas
mot all form av fri företagsamhet. Det torde inte finnas belägg för att
missförhållanden skulle föreligga oftare vid tUlfällig handel än annan handel.
Om så vore faUet kan det enligt promemorian utgöra ett skäl att öka skattekontroUen
av tiUfäUig handel men inte att införa en näringsrättslig reglering. Det är dock
naturUgt att skattesynpunkten beaktas när en reglering av försäljningsformen
övervägs.

Frågan
huruvida den tUlfiilliga handeln genom sin utbredning kommit att utgöra ett
hinder för samhällspolitiska sträv an den av flera slag diskuteras vidare i
promemorian. Det konstateras sålunda, att det gjorts gäUande att de lokaler som
används vid tiUfäUig försäljning i hygieniskt hänseende inte överensstämmer
med vad som på arbetsplatser krävs för personalens vidkommande såsom i fråga
om tvätt-och omklädningsrum, sjukrum, vilmm m. m. Genom att tillstånd tUl inomhushandel
inte fordras kan några särskUda föreskrifter om hygien-förhåUanden inte ges.
Även lokaler som på andra sätt är olämpUga beträffande arbetsmUjön används för
tUlfäUiga försäljningar. Enligt promemorian har även gjorts gällande att de förhåUningsregler
som gäUer med avseende på hygien för lagring och försäljning enligt Uvsmedelslagen
inte iakttas vid tiUfäUig handel.

Vidare
anförs i promemorian, att det hävdats att tUlfäUighetsförsäl-jare anlitar
oorganiserad arbetskraft och därigenom undviker att betala avtalsenUga löner.
Vid kontroll som gjorts år 1973 inom konfektionsbranschen har lönerna för
tillfäUigt anstäUda legat meUan 8 och 10 kr. per timme oavsett dag-, kväUs-
eller söndagstid. För butikspersonal var år 1971 den genomsnittliga timförtjänsten
10:90 kr. EnUgt det avtal som slöts meUan Handelns arbetsgivareorganisation och
Kooperationens förhandlingsorganisation, å ena sidan, och HandelsanstäUdas
förbund, å andra sidan, vid upphörandet av affärstidslagen 1971 utgår
ersättning för arbete på obekväm tid med 50 procent av den avtalsenliga lönen
måndag tiU fredag meUan Id. 18.00 och 20.00, med 70 procent måndag tUl fredag
efter kl. 20.00 och med 100 procent lördagar efter kl. 12.00 samt sön- och
helgdagar. För aU anställd butikspersonal med kontinuer-Ug tjänstgöringstid om
minst 16 timmar i genomsnitt per vecka tiUkom-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 19

mer
dämtöver sociala förmåner i form av avgångsbidragsförsäkring, permitteringslön,
fuU gmpplivförsäkring samt avtalsenliga sjuk- och pensionsförmåner.

Genom
att minska sina kostnader för personalen på angivet sätt kan, konstateras det i
promemorian, tiUfäUiga försäljare håUa nere varapri-serna, så att en snedvriden
konkurrenssituation uppstår för den lokala handeln. Att sänka priserna för
konsumenten genom att imdvika åtaganden som gäUer för den fasta handeln kan
enligt promemorian inte vara ett samhällsintresse.

I
promemorian sägs härefter, att de synpunkter som hittiUs anförts i vissa fall
talat för en reglering av tUlfäUig handel och i vart faU inle tytt på att
negativa konsekvenser av sådan tyngd nödvändigtvis skiUle uppstå vid förbud
eller reglering av handehi att ett ingripande därför bör underlåtas. Emellertid
har, påpekar promemorian, den tUlfäUiga handelns betydelse inom varudistributionen
ännu inte analyserats. Genom försäljoiagsformen kan allmänheten i mindre orter
och på orter som saknar fast handel med vissa varor få tiUgång tiU dem. Distributionsformen
kan vidare fylla en uppgift när det gäUer avsättning av skadade eUer för hastig
förskämning utsatta varor. Likaså är försäljningsformen lämplig för
utförsäljning av varor tUlhöriga konkursbo eUer dödsbo.

Som
ett ytterUgare argument för försäljningsformen har, framhålls det i
promemorian, anförts att industrin härigenom kan få avsättning för ett vamöverskott
inom viss varugmpp, som annars inte skuUe kunna säljas. EnUgt promemorian har
det framgått, att detaljhandeln inte är intresserad av att ta hand om
överskottslager för reguljär försäljning. TiUfäUighetsförsäljarna kan däremot
söka upp lämpUga försäljnings-stäUen för överskottsproduktionen där konsumentema
kan ges tUlgång till varor till låga priser. EmeUertid är det enligt
promemorian inte säkert att det från samhällsekonomisk synpunkt alltid är
fördelaktigt att vamöverskott kommer ut okontrollerat på marknaden med hänsyn
till uppkommande avsättningssvårigheter för nyproduktion av samma vara. Ett
stort och oväntat överskott inom viss bransch kan få krisartade effekter för
både produktionen och detaljhandeln inom branschen och även närUggande
branscher. Det saknas dock underlag för en bedömning av i vUken utsträckning
placering av varuöverskott nu sker genom tillfällig handel men det finns skäl
att anta att man inom vissa branscher kalkylerar in att eventueU
överskottsproduktion kan avsättas genom tiUfälUg handel. Även om tillfällig
handel föll bort som försäljningskanal torde enligt promemorian en ofrånkomlig
överskottsproduktion komma att finna avsättning på andra vägar, exempelvis
genom industrins egna utförsäljningar eUer genom reaUsationer i den fasta handeln.
Därigenom skulle även konsumenter, som i första hand söker bUliga varor utan
krav

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 20

på
varornas kvaUtet och moderiktighet och som nu nyttjar tillfäUig handel som inköpskäUa,
få tillgång till billiga varor.

Sammanfattningsvis
konstateras i promemorian, att det kan hävdas att den tillfälliga handeln
endast i vissa undantagsfall fyller någon egentlig funktion samt att den
kritik, som i olika hänseenden riktats mot att tiUfällig handel bedrivs under i
allt väsentligt okontroUerad form, är berättigad. Enligt promemorian föreligger
därför skäl alt begränsa förekomsten av sådan försäljning och att införa någon
typ av kontroll av den del av handeln som bör få förekomma.

4.5
Förslag till ändrad lagstiftning

Efter
redogörelsen för frågan om behovet av ökad reglering av den tillfälliga handeln
följer i promemorian allmänna synpunkter på en ändrad lagstiftning.

Den
framförda kritiken har, anförs det, berört främst tillfällig handel som
anordnas inomhus i tillfälligt förhyrda lokaler. Rätten att utan tiUstånd driva
handel i sådan lokal bör i enUghet med det anförda inte längre bestå. I
promemorian föreslås i stället att sådan handel bör få drivas när behov av
försäljningsformen föreligger. Hit hör enligt promemorian försäljning av
skadade eller för hastig förskämnmg utsatta varor samt varor som tillhör
konkurs- eUer dödsbo, I övrigt bör särskUda skäl föreligga för att
försäljningsformen skall få användas. Bedömningen av om särskilda skäl
föreligger bör göras på enhetUg grund. Prövningen bör därför läggas på
länsstyrelsen i det län där handeln skall bedrivas. I promemorian föreslås
vidare, att regeringen skaU utfärda riktlinjer för bedömningen, varvid
avgörande bör vara om den tiUfälliga handeln synes vara av väsentlig betydelse
från konsumentsynpunkt. Behovs- och konkurrenssynpunkter måste härvid beaktas.
Som gmndförutsättning bör gälla att sökanden på grund av sina personliga
förhållanden inte är olämpUg att driva verksamheten.

Vad
angår tillståndsprövningen påpekas i promemorian, att kringförings- eller utomhushandel
f. n. fordrar tillstånd av polismyndighet. Med hänsyn till den ringa omfattning
försäljningsformen haft saknas emeUertid anledning att ha tiUståndsprövningen
förlagd till särskild myndighet. TiUstånd bör i stäUet ges av samma myndighet
som beträffande inomhushandeln. I promemorian föreslås därför att tUlståndsmyndighet
även för kringförings- och utomhushandel blir länsstyrelsen i det län där försäljningen
avses bedrivas. Samma regler som för tillstånd tiU inomhushandel bör gälla.

I
promemorian diskuteras vidare den tUlfällighetsförsäljning av vissa varor
(livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd) som kan ske fritt med stöd
av 3 § i 1968 års förordning. Det erinras här om att 1958

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 21

års
näringsrättssakkunnige i sitt betänkande (1962: 15) fann att tillräckliga skäl
inle förelåg att frångå den av ålder gällande ordningen att till-fäUighetsförsäljning
av dessa varor skall vara helt fri. Det erinras vidare om att
departementschefen i prop. 1968: 98 uttalade att han trots beaktansvärda skäl
för ett tillståndstvång inte funnit tillräcklig anledning att ta annan
ståndpunkt än den sakkunnige. Tillfällig handel med dessa varor blev alltså
även i fortsättningen fri.

I
dagens Sverige torde, enligt promemorian, något behov av särreglering av
handeln med livsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd inte föreligga, därför att
handelsformerna förändrats. Ett skäl för att bibehålla undantaget för dessa
produkter kunde dock vara att lantbrukare, trädgårdsmästare, framställare av
hemslöjd m. fl. behöver kunna avsätta egen produktion i fria former. EmeUertid
torde den försäljning av egna produkter som numera förekommer sällan utgöra tillfälUg
handel i förordningens mening. Sammanfattnmgsvis konstateras i promemorian att
samtliga de allmänna aspekter på den tillfälliga handeln som framförts i lika
hög grad gäUer livsmedel, blommor och hemslöjd som övriga produkter. Eftersom
något behov av särreglering för produkterna inte funnits föreUgga, saknas skäl
att vid den utvidgade regleringen av försäljningsformen tillfällig handel göra
undantag för dessa produkter. En ändrad lagstiftning bör därför enligt
promemorian inte uppta undantag för dessa varor.

Beträffande
besvärsordningen anförs i promemorian, att det med hänsyn till att
polismyndighetens funktion som tiUståndsmyndighet enligt förslaget övertas av
länsstyrelsen och att tUlståndsprövningen föreslås bli av delvis annat slag
måste övervägas om gällande besvärsordning bör bestå. Enligt nuvarande
lagstiftning överklagas polismyndighets beslut hos länsstyrelsen och
länsstyrelsens beslut hos kammarrätten som sista instans. Besvärsordningen
tillkom, erinrar promemorian, som följdändring tUl den år 1971 antagna förvallningsrältsliga
lagstiftningen. En avgörande anledrung härtill var alt svenska medborgare och
utlänningar med bosättningstiUslånd var tUlförsäkrade rätt att under viss
förutsättning erhåUa tUlstånd tiU tillfäUig handel och att ingen som helst
behovsprövning fick förekomma i sådana ärenden. Mot bakgmnd av att den
prövning som länsstyrelse enUgt förslaget skall företa i dessa ärenden kommer
att innefatta prövning från näringspolitiska utgångspunkter föreslås i promemorian
att dessa beslut skall överklagas hos regeringen.

I
promemorian framhålls vidare, att den kritik som på senare år framförts mot att
tillfällig handel får bedrivas i huvudsakligen fria former visserligen gällt inomhushandel
men att det genom den verkställda enkäten även framkommit klagomål över att torghandeln
med framför allt blommor och trädgårdsprodukter är undantagen från förordningen
om tiUfäUig handel. Efler redogörelse för

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 22

motiven
tUl undantaget för torghandel i 1 § andra stycket 1968 års förordning och för
omfattningen av torghandeln samt den anförda kritiken konstateras i promemorian
att den beskrivna torghandeln synes äga stora lUdieter med utförsäljningar i tUlfälUgt
förhyrda lokaler. Att defini-tionsmässigt särskUja denna form av torghandel
från annan typ av torghandel låter sig dock svårligen göra. Om restriktioner
införs kommer de därför att drabba torghandeln i sm helhet. Med tanke på
omfattningen av torghandeln skiUle ett tiUståndstvång för torghandel kräva en
alltför omständUg administrativ apparat i förhållande tiU syftet. Problemet torde
emeUertid, betonas det i promemorian, kunna lösas genom att kommunema beaktar
det vid uthyrningen av torgplatser.

Avslutningsvis
behandlas i promemorian det gällande undantaget för viss kompletteringshandel
i 1 § andra stycket i 1968 års förordning. Kringförings- och utomhushandel,
som utgör led i en annars på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och
avser varor som regelmässigt saluförs eUer framstäUs där, är inte att anse som tiUfäUig
handel och berörs därför varken av 1968 års förordning eller av förslaget i
promemorian. Med hänsyn till de restriktioner för tiUfällig handel som
föreslås är det enligt promemorian av vikt att klargöra gränsen mellan tUlfäUig
handel och angivna undantag. I promemorian erinras om att 1958 års näringsrättssakkunnige
som motiv tUl undantaget anförde att försäljningar som fast etablerad näringsidkare
bedrev annorstädes än på sitt stadigvarande driftställe kunde jämstäUas med
fast handel. Därvid borde fordras att försäljningarna verkligen avsåg sådana
varor, som regelmässigt salufördes eUer framställdes på driftstäUet. Annars
blev det möjligt för försäljare att undandra sig den med lagstiftningen
åsyftade kontroUen genom att bara för syns skull upprätta ett fast driftstäUe,
som i verkligheten inte begagnades. Det sagda gäUde enligt den sakkunnige
endast försäljningar som kunde anses utgöra en naturlig komplettering tiU de
distributionsformer, som annars förekom i samband med fast handel. När det
däremot gällde tiUfäUighetsförsäljningar som anordnades inomhus i exempelvis tUlfälUgt
förhyrda butUcer saknades anledning att behandla fast etablerade näringsidkare
annorlunda än andra. Departementschefen instämde i den sakkunniges förslag.

Enligt
promemorian bör undantaget förstås så, att försäljning från butiksfordon är att
anse som kompletteringstrafik och inte tUlfäUig handel under förutsättning att
trafiken ulgår från fabrik, fast butik, fast lager eUer liknande. Någon ändring
härvidlag avses inte med promemorieförslaget. Som skäl mot att behålla
undantaget vid den föreslagna utvidgade regleringen kan, sägs det vidare i
promemorian, anföras att de tiUfällighetsförsäljare med fast försäljningsställe
som hittUls hyrt tUlfäUiga lokaler för sin verksamhet kommer att övergå tUl kringförings-handel
med butiksfordon om inomhushandeln regleras. På grund av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 23

undersökningar
under senare år torde man dock kunna fömtse att kring-föringshandeln av denna
typ bl.a. genom minskad lönsamhet kommer att minska. Om utvecklingen skuUe bli
en annan kan det enligt promemorian dock vara skäl att närmare undersöka om
även försäljningen från fordon bör regleras.

5
Remissyttrandena

Så
gott som samtiiga remissinstanser anser, att det inom den tillfälliga handeln
kan förekomma avarter som gör en vidgad reglering av denna handel befogad.

Promemorians
förslag tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av det stora flertalet
remissinstanser, nämligen rikspolisstyrelsen, statens livsmedelsverk, samtliga
handelskamrar utom en, SPK, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms och
Kopparbergs län, hemförsäljningskommittén, distributionsutredningen. Svenska
kommunförbundet, KF, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund.
Svensk industriförening, TCO, LO, Sveriges skohandlarförbund, Sveriges textilhandlareförbund
samt Handelsanställdas förbund.

Flera
branschorganisationer inom handeln vUl ha regleringen mer omfattande, medan
kommerskollegium, NO, länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges industriförbund.
Svenska företagares riksförbund. Folkets husföreningarnas riksorganisation och
Sveriges auktionsförbund däremot anser promemorians förslag aUtför långt
gående.

Kammarrätten
i Göteborg och KO tillstyrker vissa delar av förslaget men avstyrker andra.

Svea
hovrätt, LON, affärstidsnämnden och SHIO tar ej uttrycklig ställning för eller
mot förslaget i dess helhet.

Svea
hovrätt och kammarrätten i Göteborg framhåller att frågan om behov av skärpning
är av näringspolitisk art. Hovrätten anser att de föreslagna begränsningarna ej
särskilt väl korresponderar med de skäl som ligger bakom lagsliftrungen mot
konkurrensbegränsning och att denna sida av saken borde ha blivit bättre belyst
i promemorian. Kammarrätten finner att ett tillståndstvång beträffande tiUfäUig
försäljning i förhyrda lokaler i och för sig är motiverat men är tveksam tiU om
tiUståndsfrågan bör avgöras efter näringspolitiska grunder. Förslaget innebär,
menar kammarrätten, att man genom en restriktiv tillståndsgivning styr vamdistributionen
bort från tillfällighetsförsäljningen. Kammarrätten anser att det inte finns
något som talar för alt tillfällighetsförsäljning i förhyrd lokal i och för
sig är en från konsumentsynpunkt sämre distributionsform än den bofasta
handeln. De motiv som anförs i promemorian är enligt kammarrätten synnerligen
magra när det gäller

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 24

att
ge riktUnjer för tillståndsprövningen. En liknande uppfattning framförs av kommerskollegium,
som påpekar att de argument som i promemorian åberopas för en hårdare
reglering av den tillfälliga handeln i princip är desamma som de som inför
tillkomsten av 1968 års förordning anfördes som skäl för restriktioner på
området men då inte ansågs tillräckliga för att motivera en reglering.
Kollegiet anser inte att de i promemorian redovisade utredningsresultaten ger
belägg för att ändrade förhållanden av mer avgörande betydelse inträtt
beträffande den tiUfäUiga handeln. NO konstaterar att det föreligger enighet
mellan företrädarna för den enskilda detaljhandelns intresseorganisationer och
vederbörande fackliga organisation om att tiUfällig handel har övervägande
oförmånliga verkningar ur konsumentsynpunkt. Den bofasta handeln vUl skydda sig
mot konkurrensen från tillfäUig handel, och det bästa sättet för detta är
naturligtvis ett förbud. Men också en obligatorisk restriktiv tillståndsgivning
som den som föreslås i promemorian medför ett gott konkurrensskydd menar NO,
KO anför att sådana propåer om generella begränsningar och förbud mot tiUfällig
handel, som kommer från vissa branschorganisationer ofta torde vara betingade
mindre av omsorg om konsumenterna än av hänsyn till medlemsföretagens ekonomiska
intressen.

Några
remissinstanser framhåller i likhet med bl. a. NO, KO och länsstyrelsen i
Värmlands län, att den tillfälliga handeln kan ha många för konsumenterna
positiva effekter, vilka dock inte blivit tillräckligt uppmärksammade i
promemorian. NO påpekar, att den tiUfäUiga handeln ibland kan utgöra inkörsport
för företag som har lägpriskaraklär och som på annat sätt positivt kan påverka strukturutvecldingen
inom respektive bransch. Som exempel nämns IKEA och Kapp-Ähl. Därmed är dock inle
sagt att all tillfällig handel i sig bär frö liU en nyttig struktur-påverkande
konkurrens i detaljhandeln, men om man begränsar tillfällig handel tUl de
varor och situationer som anges i promemorian har man i viss utsträckning frånsagt
sig möjligheten till förnyelse inom berörda branscher, vilket på längre sikt
måste vara till nackdel både för prisbildningen och verkningsförmågan inom
näringslivet om fackhandeln omgärdas med en skyddsmur mot konkurrens från
tillfällig handel, KO anför, alt även om det förekommer avarter har varken
promemorian eller hans egna erfarenheter övertygat honom att tillfäUighelsförsälj-ningen
från konsumentsynpunkt medför sådana negativa effekter att skäl finns att
generellt begränsa den. Däremot anser KO, att det är väl försvarbart att i
större utsträckning än hittUls lägga tillfäUighetshandeln under
tillståndstvång. Liknande synpunkter anförs av bl. a. kommerskollegium.

Från
flera håll understryks i likhet med i Sveriges industriförbunds yttrande att
regleringar bara kan komma i fråga om de positiva konsekvenserna är klart
större än de negativa. Enligt förbundets mening

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 25

framgår
ej av promemorian att så skulle vara fallet, Stockholms handelskammare anför
att fri konkurrens på lika villkor mellan olika distributionssystem främjar
rationaliseringen och därmed blir till gagn för konsument och samhälle och att
krav på särskilda tiUstånd för sådan handel endast kan tänkas om det ej är
möjligt att på annat sätt få till stånd en sådan jämbördig konkurrens. Det bör
dock enligt handelskammaren inte komma i fråga att ingripa mot den tillfälliga
handeln som sådan ulan åtgärderna bör riktas mot de från konsument-, samhälls-
och näringslivssynpunkt tveksamma formerna av denna distributionstyp. LO betonar,
att fri konkurrens mellan olika försäljningsformer i princip är tUl gagn för konsumentema
och att kotUcurrensbegränsande åtgärder så långt som möjUgt måste undvikas och
motarbetas. De fria former under vilka tillfäUig handel i dag bedrivs är dock
inte acceptabla utan LO anser de inskränkningar som föreslås i promemorian
välmotiverade. Liknande synpunkter anförs också av Sveriges grossist förbund
och TCO.

Konsumentverket
förklarar att den enskilde konsumentens intresse på längre sikt bäst tiUgodoses
genom den bofasta handeln. En under ansvar och kontroll bedriven tillfällig
handel kan emellertid stimulera den fasta handeln till priskonkurrens och ge
incitament tiU förnyelse samt på mindre orter komplettera den fasta handeln.
Genom allm.änna reklamationsnämndens verksamhet får konsumentverket en
omfattande dokumentation av de svårigheter för konsumenterna som är
förknippade med tiUfällig handel. Enligt verkets uppfattning finns det starka
skäl att vidta konsumentpolitiska åtgärder för att undanröja missförhållandena
inom den tUlfiilliga handeln.

Beträffande
de direkta verkningarna av tillfäUig handel framhåller NO och KO särskilt de
för konsumenten positiva effekter som denna distributionsform kan ha. NO
understryker sålunda att lika väl som det finns konsumenter som inriktar sig på
alt göra sina inköp av sällanköps-varor under den reguljära handelns reaUsationer
torde det finnas konsumenter som a-waktar den tillfälliga handelns besök i
hopp om att kunna köpa till lägre pris. Om varan är inkurant, omodern eller av
lägre kvalitet får avvägas mot priset. NO menar att konsumentens situation vid
tillfällig handel närmast liknar den vid den reguljära handelns reaUsationer.
Vad gäller svårigheten att få rättelse vid inköp i tillfäUig handel bör beaktas
att byte normalt ej medges vid den reguljära handelns realisationer. Enligt NO:s
uppfattning torde varuutbudet vid tUlfällig handel med textil, konfektion,
skor och möbler mötas av intresse från en ganska bred konsumentgrupp. Den
tillfälliga handeln med orientmattor, konst och antikviteter riktar sig
visserligen till en begränsad grupp konsumenter men, menar NO, har säkert en
funktion att fylla på sådana orter där underlag saknas för reguljär handel
eller där sådan förekommer men med begränsat varusortiment. 1 fråga om
blomsterhandel gäl-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975: 52 26

ler
att de reguljära butikerna inom denna bransch ofta har ett visst lägesmonopol,
vilket kan utnyttjas vid prisbildningen. NO framhåller att möjligheten av
konkurrens från tiUfällig handel här utgör en kostnadspressande faktor som ger
incitament tUl kostnadssänkande åtgärder inom annan handel och därför kan vara
förmånlig ur konsumentsynpunkt. Vidare framhåUer NO att man bör undvika att
från det aUmännas sida skapa ett skydd för den reguljära handeln i sådana
former som skulle kunna konservera nuvarande kostnadsförhåUanden. KO anser att tillfäUighetshandeln,
särskilt på mindre orter, otvivelaktigt kan bidra till hårdare priskonkurrens
och ett vidgat vamutbud tUl konsumenterna. Dessutom uppkommer inom
handelsformen inte säUan nya effektivare vägar för varudistribution tUl konsumentema.
SPK betonar, att även om den konkurrens som råder mellan bofast och tillfällig
handel i förhyrda lokaler ofta ej sker på lika vUlkor, det inte kan uteslutas,
alt konkurrensen från den tillfälUga handeln kan ha en för konsumentema
gynnsam inverkan på den lokala prisnivån.

Beträffande
verkningarna för de handelsanställda påpekar Handelsanställdas förbund att tiUfällighetshandeln
i mycket stor utsträckning utnyttjar oorganiserad personal vilken erhåller
löner som ligger lägre än avtalslönema. Uppenbara brister råder även när det gäUer
allmänna anställningsförhållanden, sociala förmåner och arbetsmUjö inom denna
handel. Beträffande arbetsmUjön pekar förbundet på att de lokaler som används
är dåUgt anpassade för försäljningsändamål. Genom de aUt vanligare tiUfällighetsförsäljningarna
utsätts den fasta handeln för hård konkurrens. Denna konkurrens sker, menar förbundet,
ej alltid på lika villkor då den tUlfäUiga handeln ofta saluför varor av bristfäUig
kvalitet och undviker vissa fasta kostnader för personal och lokaler.
Förbundet befarar att denna konkurrens på olika viUkor på längre sikt kan
utgöra ett hot mot den fasta handeln som kan tvingas vidta kostnadssänkande
åtgärder såsom personalinskränkningar, inskränkningar av de anställdas
arbetstid vilket kan äventyra de sociala förmånerna eller t. o. m.
nedläggningar. Förbundets slutsats är att en ökning av den tillfälliga handeln
kan medföra arbetslöshet och andra allvarUga konsekvenser för de handelsanställda.
Fläri instämmer LO, som pekar på de stränga krav som stäUs på den fasta handeln
vad gäller utformningen av försäljningslokaler i olika avseenden. LO anser att
liknande stränga arbetsmiljökrav skall ställas på de lokaler som används för tUlfäUighetsförsäljningar.

Sveriges
auktionsförbund hävdar att förbundets medlemmar på samma sätt som varje annat
företag betalar de sociala kostnader, som varje affärsidkare enligt lag är
skyldig att svara för. De lokaler som används är i mycket stor utsträckning
folkets hus, vilka enligt förbundet genomgående håller god standard. En
begränsning av verksamheten skulle drabba de anställda på ett beklagligt sätt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 27

Mång.-J
remissinstanser behandlar frågan om de skadliga konsekvenser för den bofasta
handeln som tUlfällig handel medför. Problemet sammankopplas ofta med
glesbygdsfrågan. NO erinrar om att Sveriges köpmannaförbund upplyst att det
visat sig mycket svårt att direkt finna något samband mellan förekomsten av tUlfällig
handel och försäljningsutvecklingen hos den bofasta handeln. I promemorian
redovisas önskemål om att skydda dels den bofasta handeln som sådan, dels
konsumenterna. NO framhåUer att dessa önskemål var uppe tUl prövning redan vid
riksdagsbehandlingen år 1968 av den nu gällande förordningen och då inte
ansågs böra föranleda några restriktioner för den tillfälliga handeln. Vad som
därefter hänt inom varudistributionen finner NO inte böra föranleda något nytt
ställningstagande. Strukturen inom detaljhandeln med konfektion, textilier och
skor kännetecknas av en mångfald små butiker med låg omsättning för vilka hyra
och löner utgör de dominerande kostnadsposterna, NO menar att det inte kan vara
riktigt att avskärma sådan facidiandel från konkurrens då detta skulle kunna
medföra att koslnadsstrukturen inom dessa branscher konserverades med därav
följande ofrånkomliga verkningar på prisbUd-ningen. KO anser att det är
uteslutet att inskränka tillfäUighetshandeln enbart av konkurrenshänsyn. Man
kan dock inte bortse från det konkurrensproblem som består 1 att tUlfällighetshandeln
slår ut bofast handel. Delta får enligt KO negativa effekter för de
konsumenter som är beroende av den bofasta handeln (äldre, handikappade, ej bUbuma).
KO finner dock att promemorian inte ger tUlräckligt underlag för ett
ställningstagande.

Handelskammaren
i Gävle anför, att konsumenten i glesbygd å ena sidan har ett berättigat
intresse av att få tillgång till det rikligare sortiment som den tiUfäUiga
handeln kan erbjuda men å andra sidan har ett Uka stort om inte större
intresse av att kunna ta i anspråk det kontinuerliga utbud som den bofasta
handeln kan erbjuda. Handelskammaren framhåller att den tillfälliga handeln
som tiUåtes arbeta med strikt tillämpning av principen om fri konkurrens
försämrar existensvillkoren for den bofasta handeln som i det extrema fallet
riskerar att slås ut till nackdel för befolkning och näringsliv. EnUgt
handelskammarens uppfattning finns sålunda även regionalpolitiska skäl för en
reglering av tUlfällig handel. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker viklen
av att den fasta handeln specieUt i glesbygdsområdena får sina exi-stensmöjUgheter
säkrade. Länsstyrelsen stäUer sig positiv tUl att reglera den tUlfäUiga handeln
för att på så vis stödja den fasta handeln i glesbygd men är tveksam tiU om
konkurrensingripanden bör tiUgripas i fråga om annan handel.

Sveriges
industriförbund framhåUer att tiUfäUig handel är ointressant som metod för att
finna avsättning för industrins produkter. Däremot har man ett starkt intresse
av att den bofasta handeln har sådana ar-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 28

betsbetingelser
att den kan fortsätta att utveckla nya och effektivare distributionsmetoder. Om
försäljningsformen breder ut sig så att den hotar den fasta handelns stmktur,
innebär detta också ett starkt hot mot industrins möjligheter att på ett
effektivt sätt distribuera sina varor. Industriförbundet anför vidare att det
inte heller för avsättning av överskottspartier orsakade av t, ex.
modeväxlingar firms något behov av tiUfällighetsförsäljare ulan sådana partier
placeras bäst genom den reguljära handeln. Däremot kan tillfällighetshandeln
påverka svensk industris avsättningsmöjligheter negativt genom att en stor del
av de varor som bjuds ut är importerade.

Svenska
företagares riksförbund anför att det inte kan visas att tillfällig handel
automatiskt minskar konsumtionsefterfrågan i den bofasta handeln. Förbundet
anser att uppfattningen om tUlfällighetshandelns inverkan på den bofasta
handeln är starkt överdriven. Man har svårt alt tro att den tillfälliga handeln
skulle ha gjort det nödvändigt att på skilda stäUen lägga ned den bofasta
handeln. I detta hänseende tror förbundet snarare att ändrade konsumtionsvanor,
tillgodosedda främst genom varuhusen är en helt avgörande faktor. Den
tillfälliga handeln är av förhållandevis mycket Uten omfattning, men förbundet
menar att den likväl kan fylla vissa behov hos konsumtionssvaga konsumenter
och som en ersättning för nedlagda butiker i glesbygd. En del Uknande
synpunkter anförs också av Sveriges auktionsförbund.

När
det gäller konsekvenserna av tillfällig handel från fiskal synpunkt
understryker NO att den påstådda skatteflykten närmast är ett skattetekniskt
problem som bör lösas på skatterättslig väg. NO anger flera alternativa metoder
såsom obligatorisk registrering hos riksskatteverket och årsvis anmälan om
försäljningsperioder på oUka orter till länsstyrelsen på hemorten alt beaktas
vid taxeringen. Uppfattningen att de fiskala problemen kan lösas med sådana
metoder framförs också av kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium. Svenska
företagares riksförbund och Sveriges auktionsförbund. Länsstyrelsen i Värmlands
län framhåller att erfarenheterna från Värmland inte styrker bärkraften i
argumentet att tiUfäUig handel skulle tjäna som avsättning för stöld-och
smuggelgods. Enligt poUsmyndigheterna i länet bereder den tillfälliga handeln
inte polisen några nämnvärda problem.

En
del remissinstanser diskuterar lagstiftningens räckvidd och ifrågasätter, å
ena sidan, om regleringen inte bör utsträckas tiU att omfatta även bl. a.
torghandel och varubussar samt, å andra sidan, om inte delar av den nuvarande
friheten från tiUståndskrav bör bevaras.

Statens
livsmedelsverk tUlstyrker förslaget att det nuvarande undantaget för livsmedel
utgår eftersom den nuvarande lydelsen kan ge uppfattningen att inte heUer
hälsovårdsnämndens tiUstånd enhgt livsmedels kungörelsen behövs för tiUfäUig
handel med Uvsmedel.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 29

KO
ifrågasätter om inte undantaget för sådan handel som är ett led i en eljest på
stadigvarande driftställe bedriven rörelse är alltför viltgående liksom det
generella undantaget för all torghandel samt handel på marknad, mässa eller
utställning. Dock är det KO:s bestämda uppfattning att gängse torghandel med
exempelvis frukt och blommor som utbjuds relati-vt regelbundet på samma ställe
och på samma plats även i fortsättningen bör falla utanför förordningens
tillämpningsområde. Försäljning vid tillfälligt anordnade utförsäljningar är
enligt KO:s mening en säljform där marknadsföringen inte sällan är otillbörlig
och där köparens möjligheter att få rättelse ofta är högst begränsade. Detsamma
gäller åtskUUga av de fall där elt företag med fast driftställe bedriver tillfällighelshandel
på annan ort. KO framhåller dessutom att det är ganska enkelt for en tiUfällighetsförsäljare
att med en obetydlig fast lokal, t. ex. en källarlokal, såsom utgångspunkt med
stor buss eller båt göra försäljningsturnéer runt om i landet. KO förordar
därför att försäljning från bil, båt, buss eller annat fortskaffningsmedel
inordnas under förordningen. KO känner inte till några missförhållanden vid
tillfällig handel med livsmedel och menar att om livsmedel som föreslås i
promemorian förs in under tillståndstvånget, detta orsakar onödigt krångel och
onödiga begränsningar för jordbmkares, bärodlares, fiskares och andras
möjligheter att a-vytlra sina produkter direkt tUl konsumenterna. KO anser att
man inte kommer förbi problemet genom att såsom i promemorian hänvisa till att
dessa yrkesgrupper inte yrkesmässigt sysslar med tUlfällighetsförsäljning.
Även försäljning i mycket begränsad omfattning kan falla under begreppet
yrkesmässig. Liknande synpunkter framförs av Östergötlands och Södermanlands
handelskammare. Kammarrätten i Göteborg anser inte heller att några skäl föreligger
för att avskaffa den nuvarande tUlståndsfriheten för tillfällig handel med
livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Likaså anser man att
nuvarande regler för kringföringshandel och utomhushandel bör bestå.

Sveriges
livsmedelshandlareförbund anför att det är uppenbart att handeln från
butiksfordon menligt påverkar den stationära handeln. Förbundet viU emeUertid
inte på detta stadium hävda att det är nödvändigt med en reglering av den
ambulerande handeln.

Sveriges köpmannaförbund
menar att det under hela 60-talet skett en påtaglig förändring av den helårsverksamma
försäljningen via butiksfordon. Den traditionella formen av tiUfällig handel
via fordon har minskat i attraktivitet på gmnd av kostnadsskäl och svårigheter
att medföra ett tillräckligt sortiment. Däremot har en ny form uppträtt. Denna
bedrivs enligt förbundet så att ett företag med påtagligt begränsad verksamhet
på det fasta försäljningsstället bedriver sin huvudsakUga försäljning via
ambulerande fordon. Förbundet anser att en fortsatt möjlighet att driva tUlfällig
handel som bygger på en minimal faktisk verksamhet

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 30

på
ett fast försäljningsställe kommer att innebära en ökning av denna form av tUlfällig
handel. Förbundets uppfattning är att försäljning från butiksfordon inte bör undantas
från regleringen. För de butiksfordon som fortlöpande och med viss
regelbundenhet besöker konsumentema, t. ex. vid försäljning av dagligvaror i
glesbygd, anser förbundet att man relativt enkelt kan ge dispens. Av samma skäl
som för vambussar anser köpmannaförbundet att även torghandel i princip skall
regleras i den nya lagen.

Vissa
branschorganisationer vUl ha en längre gående reglering än den som föreslagits
i promemorian. Av dessa framhåller Blomsterhandlarnas riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
särskilt, att torghandeln bör inordnas under regleringen.

Frågan
om tillståndssystemet diskuteras främst med hänsyn till verkningarna från
konsumentsynpunkt.

Kammarrätten
i Göteborg är negativ tUl att tillståndsprövningen kommer att ske efter
näringspolitiska gmnder och anser att det viktigaste bör vara att undanröja
åtminstone de väsentligaste olägenheterna från konsumentsynpunkt. Även NO anför
betänkligheter mot att man vid tUlståndsgivningen skall beakta behovs- och konkurrenssynpunkter.
Ur konsumentsynpunkt finns enUgt NO ingen anledning att anlägga behovs-och
konkurrenssynpunkter vid tUlståndsgivningen, utan en sådan prövning kan enbart
vara till gagn för företagarintresset hos redan etablerade förelag, medan det för
konsumenterna aUtid är en fördel att utbudet av varor blir varierat tUl
sortiment, priser och distributionsformer.

KO
anser att man bör begränsa samhällets insatser tiU de tiUfällig-hetshandlare
som inte uppfyller de krav som konsumenterna har rätt att ställa. Genom atl
ställa krav på den som viU ägna sig åt tiUfäUig handel kan man komma åt
marodörerna på området. KO säger sig i sin verksamhet ha erfarit att det många
gånger fordrat oproportionerligt stora arbetsinsatser för att uppspåra eller
över hu-vud få fram uppgifter om tiUfällighetsförsäljare. KO föreslår därför
att man skaU ställa bestämda krav på att varje tUlfäUighetsförsäljare exempelvis
skaU ha fast gatuadress där han åtminstone kan nås brevledes. Likartade synpunkter
anförs av konsumentverket som också anser att vid tUlståndsgivningen
betydelsen från konsumentsynpunkt skaU vara tyngst vägande. Vidare anser verket
att utfärdade tUlstånd bör förses med särskUda viUkor som är beroende av vUka vamslag
som skall försäljas. Därvid skaU krävas att sökanden rättar sig efter allmänna
reklamationsnämndens utslag, öppet köp och bytesrätt bör i vissa fall kunna
föreskrivas. Kvitton, ordersedlar, annonser och Uknande bör alltid ange
företagets namn, adress och telefon. Företag utan permanent adress där
garantianspråk och andra anmärkningar mot varan kan mottagas bör enligt verkets

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 31

mening
inte kunna erhåUa tiUstånd. Stockholms handelskammare anser att tiUstånd
normalt skall bevUjas när tUlfäUighetsförsäljaren i fråga kan förväntas
uppfylla samma krav som stäUs på den bofasta handeln i fråga om fuUgörandet av
skyldigheter mot konsumenter och sambäUe.

Rikspolisstyrelsen
betonar bl. a. vikten av att tUlståndsgivningen sker under beaktande av
ordnings- och trafiksynpunkter.

LON
hävdar att den föreslagna regleringen lägger ytterst svåra avväganden på
tillståndsmyndigheten och att utförliga direktiv krävs för att man skall få en
enhetlig tiUämpning över hela riket. Förslagets innebörd att tUlfällig
försäljning endast undantagsvis skall tUlåtas innebär en svår och omständUg
handläggning. LON föreslår därför som en förenkling att reglerna utformas så
att tillstånd tiU tiUfällig handel skall ges såvida det inte framgår att behov
av försäljningen inte föreligger eUer särskilda skäl talar mot denna. Som ett särskUt
viUkor förordar LON att mervärdeskattekontrollen skaU vara säkerställd.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Av samma skäl
efterlyser Sveriges grossistförbund närmare riktlinjer för tolkningen av promemorians
begrepp "av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt". Distributionsutredningen
framhåller att det inte är uteslutet att åtskilliga konsumenter även med beaktande
av riskerna för låg kvaUtet m. m. anser att tiUfällig handel är en värdefuU försäljningsform.
Utredningen finner det dock svårt att ange när ett sådant intresse bör få väga
tyngre än skälen för att begränsa tillfällighetsförsäljningen.

NO
finner det tveksamt att såsom föreslagits i promemorian särskUt prioritera
försäljning av varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning. Det
kan inte vara något allmänt intresse att konsumenterna skall köpa redan
skadade varor eller sådana som exempelvis hotas av förmtlning. NO menar att det
som skyddas genom en sådan prioritering främst är företagarintresset av alt
hastigt få avsättning för dylika varor och minimera förelagarrisken. Från
allmän synpunkt måste det vara alt föredraga att förlusten drabbar enbart den
som gjort en felspekulation eller dålig affärstransaktion än en mångfald
konsumenter. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Göteborg, KO och LO.
En arman inställning till denna fråga redovisas av Sveriges grossistförbund,
som i likhet med Sveriges livsmedelshandlareförbund finner det naturligt att
tillstånd skall meddelas för varor som är utsatta för hastig förskämning.

Kammarrätten
i Göteborg anser att friheten för dödsbo eller konkursbo att utförsälja varor
tillhöriga boet kan behållas. NO hävdar att en begränsning av tUlfällig handel
i andra hand med dödsbovaror inte är konsumentvänlig och att en sådan
begränsning beträffande konkursbovaror kan få ogynnsamma verkningar för
fordringsägarna. Liknande synpunkter anförs också av Sveriges grossistförbund.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 52 32

KO framhåller riskerna för ett obehörigt kringgående av
förordningen som kan föija av en generös bedömning av konkursbon från tillståndssynpunkt.
Mindre nogräknade tUlfällighetshandlare laborerar många gånger med mer eller
mindre fiktiva konkursbon för att kunna utnyttja den slagkraft som ligger i
annonsering under rubriken "konkursutförsäljning" etc. Sveriges
köpmannaförbund anför likartade synpunkter och föreslår vissa ytterligare krav
för sådan försäljning.

Det aUdeles övervägande antalet remissinstanser som
uttalar sig i frågan om tillståndsgivande myndighet stöder promemorians förslag
om alt länsstyrelserna bör handha denna funktion.

Flera remissinstanser har synpunkter på ett eventuellt
remissförfarande vid tillståndsprövningen. Kammarrätten i Göteborg nämner att
branschorganisationer och husmodersföreningar på orten är tänkbara
remissinstanser, men man framhåller också att risken för att upplysningen blir
ensidig eller ofullständig är uppenbar. Konsumentverket föreslår att hemkonsulenterna
i länen skall deltaga 1 beredning och avgörande av tillståndsärenden samt att
yttrande regelmässigt inhämtas från de lokala konsumentnämnderna eller
motsvarande.

Rikspolisstyrelsen har ingen erinran mot att yttrande i
lämplighetsfrågan inhämtas från vederbörande polisstyrelse men framhåUer att
sådant yttrande skall avse ordnings- och trafUcsynpunkterna, inte behovsfrågor.
Även länsstyrelsen i Stockholms län anför att viss upplysning om en tillståndssökandes
lämplighet och vederhäftighet bör kunna inhämtas genom den lokala
polismyndigheten. Konkurrens- och behovsfrågan kan enligt länsstyrelsens mening
bli belyst genom den lokala näringslivsorganisationen, exempelvis
handelskammaren. Dock tror länsstyrelsen att det kan bli svårare att finna en
lämplig form för att få konsumentintressena framförda, men man framhåller att
hemkonsulenterna bör kunna lämna betydande hjälp i detta hänseende,

Sveriges köpmannaförbund föreslår att lämplig konsumentrepresenta-tion
på den aktuella orten samt handeln och de handelsanstäUda får möjlighet att
yttra sig. För de orter där lokala konsumentkommittéer etablerats menar
förbundet att dessa bör företräda konsumentintressena, medan man för övriga
orter föreslär den lokala husmodersföreningen och konsumentkooperativa kvinnogiUet.
För detaljhandelns del menar man att ortens köpmannaförening kompletterad med
förbundets regionala organisation samt den konsumentkooperativa föreningen på
orten bör vara remissinstans. Motsvarande skall gälla de handelsanställdas
lokala organisation.

Sveriges auktionsförbund motsätter sig att tUlstånd sicall
behandlas och avgöras av enskild tjänsteman och vara underkastade remissförfarande
och utlåtande från branschens konkurrenter.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 33

Kammarrätten
i Göteborg, kommerskollegium och NO anser promemorians förslag aUtför
långtgående och lägger själva fram ohka alternativa förslag till lösningar för
att i görlig mån tillgodose framför allt konsumentintressena. Alla förslagen
utgår från ett tillståndssystem men inriktas mer på att vissa objektiva
villkor skall vara uppfyllda än att behov av handeln skall föreligga. Genom en
registrering av företagen varvid såväl sökandens personliga lämplighet som registrering
i bl. a. mervärdeskatteregister kan kontrolleras samt viss obligatorisk
information från dessa tiU konsumenterna menar man att några av de viktigaste
kraven irån konsumentsynpunkt kan bli tillgodosedda. Vidare föreslås bl. a.
att olika former av viUkor, såsom utfästelse att följa aUmänna
reklamationsnämndens beslut eller att tillämpa ångervecka, skall kunna knytas
till tillståndet.

6
Föredraganden

6.1
Inledning

Tillfällig
handel regleras f. n. i förordningen (1968: 564) om tUlfällig handel. Enligt
förordningen förstås med sådan handel att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eUer
under kringföring. Som tiUfäUig handel anses dock inte (1) försäljning till
återförsäljare, (2) torghandel eller handel på marknad, mässa eUer utställning,
(3) handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 §
allmänna ordningsstadgan (1956:917), t.ex. biograf- och teaterföreställning,
idrottstävling samt tivoli och marknadsnöje, och (4) kringförings- eller utomhushandel,
som utgör ett led i en annars på ett stadigvarande driftställe bedriven rörelse
och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där.

För
att driva tillfäUig handel behövs tUlstånd av polismyndighet. Svensk medborgare
och utlänning med bosättningstiUslånd får dcck utan tillstånd driva tUlfällig
handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk slöjd och tryckt skrift samt
med andra varor, om denna handel drivs i lokal som han förfogar över. Om
tillstånd liU tillfällig handel beviljas juridisk person, skall för
verksamheten finnas en av tillstånds-myndigheten godkänd föreståndare, TUlstånd
skaU avse ett eUer flera varuslag och gälla för bestämt tillfälle eller under
viss tid, högst tre år. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och
föreskrifter (främst av ordningskaraktär) samt återkallas när särskilda skäl
föreligger. Den som driver tUlfällig handel för vilken tUlstånd inte behövs
skall vara försedd med bevis om sitt narrm och hemvist. Den som driver tUlfäUig
handel i lokal som han förfogar över skall genom anslag i eller vid lokalen
tydligt ange sitt namn och hemvist.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 34

I
en inom handelsdepartementet upprättad promemoria (Ds H 1973:3) behandlas
frågan om en utvidgad reglering av den tiUfäUiga handeln. Härvid konstateras
till en början att de problem som särskilt framkommit beträffande tillfällig
handel och främst föranlett promemorian gällt den växande inomhushandeln.

Det framhåUs
i promemorian att den frågan som särskUt aktuaUserat en utökad reglering av den
tillfälliga handeln hänger samman med den fasta handelns intresse av att
skyddas mot konkurrens. Att tUlfäUighetsförsäljaren vid en jämförelse i vissa
hänseenden har ett förmånligare utgångsläge kan dock enligt promemorian inle
anses motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan. Den fasta
handelns önskemål om skydd mot tUlfällig handel kan endast beaktas i den mån
konkurrensen från den tiUfäUiga handeln medför nackdelar för konsumenterna och
samhäUet i stort. Det betonas att tiUfällig handel som endast förekommer då
och då i en ort i aUmänhet inte kan utgöra någon fullgod ersättning för den
fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från
konsumentsynpunkt om den tillfälliga handeln får sådan omfattning att den slår
ut fast handel inom vissa branscher i en ort. Risken för elt sådant
utkonkurrerande bör enligt promemorian inte lämnas obeaktad och talar för en
vidgad reglering av försäljningsformen tillfällig handel.

Som
skäl för en begränsning av den tillfälliga handeln har ä\en anförts
konsumenternas intresse av skydd mot utbud av kvalitativt undermåliga varor som
inte är värda sitt pris. Det anförs i promemorian bl. a. att man från många håU
framhållit att det nu ofta inte går alt i efterhand spåra upp tillfällighetsförsäljare
för att t. ex. göra en reklamation. Konsumentens möjlighet tUl rättelse vid
fel i varan är därför mindre vid köp hos tiUfällighetsförsäljare än vid köp hos
fast handel. Sannolikt känns även ansvaret gentemot kunderna mindre tungt för
en tillfällighetsförsäljare med växlande kundkrets och skiftande uppehållsort.
I promemorian anförs vidare att den reklam som bedrivs av tillfäUighetsförsäljare
ofta är överdriven eller ovederhäflig samt svår alt sanera med hjälp av maknadsföringslagen.

Mot
den tiUfäUiga handeln har vidare anförts att denna på grund av de begränsade
kontrollmöjligheterna skulle främja en tämligen omfattande kriminalitet.
Sålunda skulle försäljningsformen underlätta både avsättningen av olovligt
åtkommet gods och brott mot mervärde- och annan skattelagstiftning. I
promemorian konstateras att sådana följder i viss utsträckning kan undvikas
genom en reglering av försäljnings-formen. I första hand bör de emellertid
angripas genom en effektivare brottsövervakning och skattekontroll.

Till
stöd för ytterligare restriktioner mot den tUlfäUiga handeln har vidare anförts
att denna genom sin utbredning har kommit att utgöra ett hinder för samhällspolitiska
strävanden av skilda slag. Sålunda har

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 35

det
framhållits att de anställdas löne- och sociala förmåner inte motsvarar vad
som gäller för dem som arbetar inom den fasta handeln. Vidare har det hävdats
att de lokaler som används inte uppfyUer vad som av hänsyn tUl bl. a.
arbetsmiljön krävs av den fasta handeln. I promemorian anförs att även om man
genom att undvika åtaganden som gäller för den fasta handeln kan få lägre
omkostnader och därmed sänkta priser för konsumenterna detta inte kan vara ett samhäUsintresse.
Slutligen tas i promemorian upp den tUlfäUiga handelns betydelse för varudistributionen.
Det konstateras att vissa varor genom försäljningsformen kan nå konsumenter
som saknar fast tillgång på sådana varor. Distributionsformen kan också fyUa en
uppgift för avsättning av överskott inom en viss varugrupp, skadade eller för förskämning
utsatta varor samt varor tillhöriga konkurs- eller dödsbo. Beträffande överskottsproduktionen
framhålls dock att denna skulle kunna nå ut tUl konsumenterna även på andra
vägar, så att de konsumenter, som i första hand söker billiga varor utan krav
på kvalitet och moderiktighet och som nu utnyttjar tiUfällig handel som inköpskäUa,
ändå skulle få tillgång tUl billiga varor.

Sammanfattningsvis
konstateras i promemorian att den kritik som i olika hänseenden har riktats mot
att tiUfällig handel bedrivs under i aUt väsentligt okontroUerad form, på flera
punkter är berättigad, varför skäl föreUgger att begränsa försäljningsformen
och införa en kontroll av den del av handeln som bör få förekomma. I
promemorian föreslås därför att den generella rätten att utan tillstånd driva
tillfällig handel i lokal över vUken man förfogar skaU slopas. Beträffande
handeln med livsmedel, blommor och hemslöjd anförs att något behov av
särreglering inte längre torde föreligga, och det föreslås därför atl även
friheten för handel med dessa varuslag avskaffas. Enligt förslaget skall
tillfällig handel i framtiden endast få drivas när behov därav föreligger.
Detta skulle bl. a. vara fallet vid försäljning av skadade eller för förskämning
utsatta varor samt varor i konkurs- eller dödsbo. I övrigt bör särskUda skäl
föreligga för att försäljningsformen skall få användas. Avgörande bör vara om
den avsedda handeln är av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.
Länsstyrelse föresläs bli tillståndsmyndighet för all tillfäUig handel.

6.2
Alhnänna synpunkter

Vad
som i departementspromemorian anförs om att den tiUfäUiga handeln - framför
allt den växande inomhushandeln - medför stora olägenheter i skilda hänseenden
bekräftas av nästan alla remissinstanser. Likaså uttalar sig det helt
övervägande antalet remissinstanser för en utsträckt kontroU av den tiUfäUiga handehi.
De aUra flesta betonar visserligen vikten av fri konkurrens meUan olika
försäljningsformer.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 36

men
samtidigt framhålls att de fria former under vilka tUlfällig handel nu
förekommer inte är acceptabla. Även jag finner att den kritik som har anförts
rörande den tiUfäUiga handeln har sådan tyngd att en vidgad reglering av
handelsformen är nödvändig.

I
promemorian föreslås att en skärpt reglering av den tiUfäUiga handeln utformas
så, att de tillfälliga försäljningarna begränsas. Förslaget innebär i huvudsak
dels att inomhushandel inte längre skaH kunna drivas utan tUlstånd, dels att
tillstånd tiU tillfäUig handel, vare sig inom -eUer utomhus, skall beviljas
endast när särskilda skäl föreligger. Förslaget har också i denna del godtagits
av det stora flertalet remissinstanser, bland dem konsumentverket,
löntagarorganisationerna och majoriteten av näringslivsorganisationerna. Ett
tiotal instanser, bland dem kommerskollegium och näringsfrihetsombudsmannen,
har dock kritiska synpunkter. Äv dessa instanser anser flertalet förslaget
alltför långtgående. Det framhålls att den tillfälliga handeln i många fall är
av värde för konsumenlerna genom att den medför större varuutbud och hårdare priskonkiu-rens.
En så restriktiv tillståndsgivning som föreskås i promemorian anses därför inte
vara ett konsumentintresse utan endast till fördel för konkurrerande företag.
Mot denna bakgrund föreslår några av de berörda instanserna ett tiUståndssystem
som inte innefattar någon behovsprövning utan tar sikte endast på objektiva
omständigheter.

Invändningarna
mot promemorieförslaget har föranlett mig att överväga altemativa tiUståndssystem.
Emellertid har jag kommit till den uppfattningen att inget sådant system helt
skulle lösa de problem som den tillfälliga handeln enligt vad som har framgått
av det föregående våUar samhället, konsumentema och de anstäUda. Som har
framhållits förut biträder också en stor majoritet av remissinstansema det
förslag som bar lagts fram i promemorian. Under dessa omständigheter förordar
jag att den skärpta regleringen utformas i huvudsak enligt promemorieförslaget.
Detta innebär i första hand att den nuvarande friheten att driva tiUfäUig
handel i lokal över vilken säljaren förfogar slopas. Vidare införs en
restriktiv tillståndsprövning som medför att förekomsten av tiUfällig handel
starkt begränsas.

Mot
bakgrund av de restriktioner som föreslås för den tiUfäUiga handeln anser jag
det rimligt med en viss övergångstid för att ge berörda företag tUlfälle tiU omstäUning.
Jag förordar därför att de nya reglema får träda i kraft den 1 juli 1976.

6.3
Den närmare utformningen av en ny reglermg

EnUgt
promemorian skaU tiUstånd tiU tillfäUig handel kunna bevUjas i fråga om varor
som är skadade eUer utsatta för hastig förskämning eller som tiUhör konkurs- eUer
dödsbo. I övrigt skaU tiUstånd kunna beviljas bara om det finns särskUda skäl
för det. Vid bedömningen av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 37

detta
skall främst beaktas om den avsedda handeln har väsentiig betydelse från
konsumentsynpunkt.

Jag
vill först ta upp frågan om egendom som tillhör dödsbo. Sådan egendom kan
enligt min mening inte i detta sammanhang jämställas med varor i ett konkursbo,
vUka ofta är nya och av samma slag som finns i handeln i allmänhet. Egendom.en
i ett dödsbo består däremot till stor del av begagnade föremål som har karaktär
av personligt lösöre. Det är vanligt att sådan egendom avyttras genom en
tillfälligt anordnad försäljning i form av auktion och det finns ett påtagligt
behov av att detta skall kunna ske också i fortsättningen. Samma behov kan
föreligga i fråga om lösöre även i andra fall, t. ex. när någon flyttar till en
mindre bostad eller upphör att driva ett lantbruk. Kännetecknande för alla
dessa fall är att det är fråga om begagnat gods som traditionellt säljs genom
auktion. Självfallet kan i regel ägaren själv fritt anordna försäljning av
detta slag, eftersom detta inte innebär yrkesmässig handel. Men praktiska skäl
talar för att det även bör finnas möjUghet att anlita en företagare som
yrkesmässigt sköter försäljningen för ägarens räkning. Det finns enligt min
mening inte behov av en tillståndsprövning i dessa fall. Jag föreslår därför
att försäljningar av denna typ helt undantas från regleringen. Detla kan ske
genom att de jämställs med de handelsformer som enligt nuvarande ordning inte
anses utgöra tillfällig handel. Regeln bör lämpligen formuleras så, att
sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tUlhör dödsbo eller enskUd person undantas.
Det bör framhållas att den föreslagna regeln avser endast försäljning av lösöre
som ägs av dödsbo eller enskild person och alltså inte försäljning av lösöre
som förvärvats från dödsbo eller enskUd.

Jag
går nu över till reglema för tillståndsprövningen.

De
invändningar om alltför stor restriktivitet som vid remissbehandlingen gjorts
mot det föreslagna tiUståndssystemet har behandlats i föregående avsnitt. En
annan invändning är att förslaget innehåUer otillräckliga riktlinjer för
prövningen av tiUståndsärenden och därför ställer tiUståndsmyndigheten inför
ytterst svåra avgöranden. Vidare riktas kritik mot förslaget att prioritera försäjning
av varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning.

Otvivelaktigt
kan det vid tiUståndsprövningen i vissa faU uppstå svårigheter att bedöma om
särskilda skäl för tiUstånd kan sägas föreligga. Jag räknar dock med att detta
problem skaU bli av mindre omfattning. Som fömt har anförts är utgångspunkten
att tillstånd skall ges mycket restriktivt. Det torde endast i imdantagsfall
kunna föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kommer i fråga.

För
att en försäljning skaU kunna sägas ha väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt
måste sålunda krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket inte
annars kan tiUgodoses på orten.

Beträffande
varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 38

grundar
sig promemorieförslaget på tanken att det från distributionsekonomisk synpunkt
är önskvärt att sådana varor kan komma till nytta. Det kan naturligtvis också
vara en fördel för konsumenterna om de på detta sätt får tiUgång till
användbara varor till billiga priser. Enligt min mening bör emellertid
tillstånd till tUlfäUig handel inte ges enbart därför att handeln avser varor
av den typ det här gäller. Det bör även i sådana fall regelmässigt krävas att
den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

I
fråga om varor som tillhör konkursbo föreUgger ofta behov av att anordna
tillfälliga försäljningar. Äv praktiska skäl bör det finnas möjUghet för boet
att anUta en företagare som yrkesmässigt sköter försäljningen för boets
räkning. Jag finner det därför välmotiverat att tillstånd, såsom föreslås i
promemorian, skaU kunna ges till tillfällig handel med varor som här avses. Det
bör understrykas att den föreslagna regeln gäller endast varor som verkligen
tillhör ett konkursbo. Jag anser inte tillräckUga skäl föreligga att utsträcka
regeln till försäljning i andra hand av varor som har för\'ärvats från sådana
bon.

Sammanfattningsvis
förordar jag således att tiUstånd till tillfällig handel skaU kunna ges när
handeln avser varor som tillhör konkursbo eller när atmars särskilda skäl
föreligger. Vid prövningen huruvida särskilda skäl föreligger skaU i regel
konsumentintressena tillmätas avgörande vikt.

Vid
prövningen bör vidare hän.syn tas till sökandens personliga förhåUanden.
Bedömningen bör ske enligt samma gmnder som f. n.

Tillståndsprövningen
skaU enhgt promemorieförslaget handhas av länsstyrelsen i det län där
försäljningen avses äga rum. Jag biträder detta förslag som också har godtagits
vid remissbehandlingen. Något skäl atl ha skilda tiUständsprövningar för inomhushandel
samt kringförings- eller utomhushandel föreligger såsom anförs i promemorian
inte. Samma grundregler bör därför gälla för alla dessa typer av tUlfäUig
handel.

Som
föreslås i promemorian bör länsstyrelsens beslut i tillståndsärende med hänsyn
till att det innefattar prövning från näringspolitiska synpunkter kunna
överklagas hos regeringen.

Jag
viU slutligen förorda att nuvarande regler kompletteras i syfte att underlätta
för konsumenterna att nå tiUfäUiga försäljare för reklamation eUer Uknande.
Som flera remissinstanser har föreslagit bör föreskrivas att den som driver tiUfäUig
handel för vilken tillstånd krävs skaU genom anslag i eUer vid försäljningsstäUet
samt i reklam och på kvitton och embaUage ange sitt namn samt fast adress och
telefonnummer. En sådan föreskrift bör underlätta för konsumenterna att nä
företaget för reklamation. Det bör också bli lättare för konsumentombudsmannen
(KO) att vid faU av otiUbörlig marknadsföring komma i kontakt med företaget.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 39

6.4
Undaruiagen för livsmedel m. m.

I
promemorian föreslås att den nuvarande friheten att driva handel med livsmedel,
blommor och inhemsk slöjd slopas. Detta motiveras i promemorian med att de
allmänna övervägandena rörande tillfällig handel gäläer dessa produkter i lika
hög grad som andra. Ett skäl att behålla undantaget kunde vara att lantbrukare,
trädgårdsmästare, framställare av hemslöjd m. fi. behöver kunna sälja egna
produkter under fria former. I promemorian anförs mot detta att sådan
försäljning endast sällan torde utgöra tillfällig handel i förordningens
mening.

Emelleriid
torde som ett par remissinstanser har anfört ett införande av lillståndsplikt
beträffande nu berörda varor kunna leda till såväl många svåra
gränsdragningsproblem som en omfattande administrativ apparat. Den kritik som
har riklats mot vissa former av tillfällig handel har uppenbarligen inte
avsett försäljningarna av lantbruksprodukter m. m. HärtiU kommer att handeln
med livsmedel tack vare bl. a. livsmedelslagstiftningen inte heller nu kan ske
ohämmat utan är underkastad noggrann kontroll i bl. a. hygieniskt hänseende.
Som också har anför!? ; flera remissyttranden torde några missförhållanden beträffande
tillfällighetshandel med livsmedel knappast föreligga. På grund härav och o: några
tillräckligt starka skäl från konsumentsynpunkt inte har framkommit för ingrepp
i den hittUlsvarande, hävdvunna friheten för handel med livsmedel, blommor och
inhemsk hemslöjd, vill jag härvidlag inte föreslå någon ändring i nu gällande förhåUanden.

Av
de remissinstanser som berört de hittUlsvarande genereUa undantagen från
förordningen för torghandel och handel på marknad, mässa eller utstäUning viU
Sveriges köpmannaförbund. Blomsterhandlarnas riksförbund jch Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
inordna torghandeln under regleringen. ICO ifrågasätter om inle nuvarande
undantag är alltför vittgående men hävdar bestämt att gängse torghandel med
exempelvis frukt och blommor som utbjuds relativt regelbundet på samma *:tälle
och av samma säljare även i fortsättningen bör falla utanför foriaiiningens
tillämpningsområde.

I
promemorian anförs alt vissa typer av den kritiserade torghandeln kan äga stcra
likheter med utförsäljningar i tUlfäUigt hyrda lokaler, varför samma skäl
skulle kunna föreligga att införa restriktioner för dessa typer av torghandel
som för inomhushandel. Som betonas i promemorian la-Tde det dock knappast gå
att definitionsmässigt skilja denna form från andra typer av torghandel. Med
hänsyn till torghandelns omiailnjng skulle därför ett tillståndssystem bli
alltför omständligt i förhållande till syftet. Eventuella problem torde, som
föreslås i promemorian, bäst kunna lösas genom att de beaktas av kommunerna vid
dessas uthyrning av torgplatser. Inte heUer vad som har anförts till stöd töT att
slopa undantagen för handel på marknad, mässa eller utställning finner jag
tillräcklig vägande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 40

Som
förut har nämnts är kringförings- och utomhushandel, som utgör led i en eljest
på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser varor som regelmässigt
saluförs eller framställs där, inte att anse som tillfällig handel och
följaktligen inte heller underkastad reglerna i förordningen. I promemorian
föreslås inte heller någon ändring på denna punkt. Flera remissinstanser pekar
emellertid på möjligheten av att en tUlfäUighetsförsäljare med någon obetydlig
källarlokal som fast driftställe ägnar sig åt omfattande tillståndsfri, tiUfällig
handel. Denna synpunkt bör enligt min mening beaktas. För att understryka att
undantaget från regleringen verkligen skall gälla kompletterande handel bör
bestämmelsen utformas så att den handel som undantas skall utgöra ett underordnat
led i den verksamhet som bedrivs på det fasta driftstäUet.

6.5
Författningens anpassning till den nya regeringsformen

Den
nu gäUande förordningen (1968: 564) om tillfäUig handel är utfärdad av Kungl. Maj:t
efter riksdagens hörande (prop. 1968: 98, 3LU 63, rskr 333). I samband med 1971
års förvaltningsprocessform ändrades, likaså efter riksdagens hörande (prop.
1971:30, KU 36, rskr 222), lydelsen av förordningens 11 §. TUl följd av den
genom den nya regeringsformen ändrade regleringen av det konstitutionella normsystemet
bör förordningen formas om till lag.

7 Upprättat
lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag om tillfällig handel.

8 Specialmotivering

De
sakliga ändringar i den gällande regleringen som jag har förordat i det
föregående kräver inte i och för sig någon genomgripande omarbetning av
författningstexten. Endast på vissa punkter behöver texten i förordningen om
tillfällig handel ändras i sak. I det följande anges på vilka punkter sådana
ändringar har vidtagits. I övrigt stämmer texten i den föreslagna lagen
frånsett redaktionella jämkningar överens med 1968 års förordning. Även
paragrafindelningen är i allt väsentiigt oförändrad. I fråga om motiven till de
bestämmelser som inte har ändrats i sak vill jag hänvisa till vad som
uttalades vid tillkomsten av 1968 års förordning.

1
§

Det
undanlag från regleringen som anges i paragrafens andra stycke under 4 har av
skäl som har anförts i den allmänna motiveringen formulerats så, att den
handel som undantas skall vara ett underordnat

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 41

led
i verksamhet på fast driftställe. Jag vill här endast tiUägga att det bör vara
tillåtet för den som framställer varor på ett fast driftställe att sälja de
framställda varorna även genom kringförings- eUer utomhushandel. Sådan
försäljning är således enligt min mening att anse som ett i förhållande till
produktionen underordnat led. Det skall emellertid då vara fråga om produktion
i verklig mening. Däremot är det inte tUlräckligt att säljaren låter varorna
undergå någon obetydlig hantering eller bearbetning på ett fast driftställe.

Den
undanlagsregel om viss auktionsförsäljning som tagits upp under 5 i andra
stycket har behandlats i den allmänna motiveringen.

3§

I
förhållande lill 1968 års förordning har denna paragraf ändrats på det sättet
att den generella rätten att driva tillfällig handel i lokal över vilken
säljaren förfogar har slopats. Frågan har behandlats i den allmänna
motiveringen.

4§

Denna
paragraf innehåUer de nya regler om tiUståndsprövningen som har behandlats i
den allmänna motiveringen. Samma regler gäller för utländska och svenska
rättssubjekt.

I
fråga om varor som tillhör konkursbo bör tillståndsmyndigheten särskilt granska
att varorna har den uppgivna karaktären. Detta torde kunna ske på ett
tillfredsställande sätt genom att sökanden inger avskrift av bouppteckning, varuförleckningar
och liknande handlingar. Eftersom syftet med bestämmelserna är alt underlätta
en snabb avveckling av konkursbon, bör i allmänhet krävas att boets egendom
säljs i stort sett i samlat skick vid något eller några få tillfällen. Undantag
kan dock behöva göras från denna princip, t. ex. i fråga om mera omfattande
konkurshon. I sådana fall bör dock begäras att sökanden redovisar en plan över
boets avveckling, så att tUlståndsmyndigheten får en klar bild av den aktuella
försäljningens roll i sammanhanget.

Den
bestämmelse om tillståndsmyndighet som utgör paragrafens andra stycke i 1968
års förordning har utgått. Den ersätts av nya regler i 5 § första slyckel.

5§

I
denna paragraf har de omarbetade bestämmelserna om tillståndsmyndighet tagits
upp. Första stycket gäller tillfäUig handel som skall bedrivas av svensk
medborgare eller utlänning med bosättningstillstånd. Fråga om tillstånd tUl
sådan handel prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum.
I fråga om annan utlänning ankommer tUlståndsprövningen enligt andra stycket
på den myndighet som prövar frågan om tillstånd för utlänning att här i riket
idka näring

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 52 42

i
allmänhet, dvs. i regel kommerskollegium. Ändra stycket motsvarar 5 § i 1968
års förordning.

9§

Första
stycket i denna paragraf har i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen kompletterats med föreskrifter om skyldighet för den som driver
tillfällig handel att ge information om namn, adress och telefonnummer. Det
måste givetvis fordras att de adress-och telefonuppgifter som lämnas är så
utförliga och bestående, att konsumenten med ledning därav under skälig tid
efter köpet lätt kan nå säljaren för reklamation och liknande. På grund härav
är det oftast inte tUlräckligt att lämna ett postboxnummer utan att samtidigt
gatuadress eller motsvarande anges. Med uttrycket embaUage avses främst ytteromslag
såsom påsar, kartonger, omslagspapper och liknande.

11 §

Denna
paragraf innehåller besvärsregler i enlighet med vad som har anförts i den
allmänna motiveringen.

9
Hemställan

Jag
hemstäUer alt regeringen föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om
tillfällig handel.

Beslut

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 52 43

Innehåll

Propositionen
................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Uldrag
ur protokollet vid regeringssammanträde den

27
februari 1975 .............................................. .... 4

1
Inledning ..................................................... 4

2
Gällande bestämmelser .................................... 5

3
Framställda ändringsförslag ............................. ... 6

3.1
Motioner ................................................ 6

3.2
Andra förslag ............................................ ?

4 Departementspromemorian
............................. S

4.1
Inledning ................................................ g

4.2
Tidigare undersökningar............................... S

4.3
Enkäten ............................................... .. 10

4.4
Överväganden ..................................... 15

4.5............................................................... Förslag
till ändrad lagstiftning 20

5 Remissyttrandena
....................................... 23

6
Föredragander; ......................................... 33

6.1
Inledning ............................................... -;-;

6.2
Allmänna synpunkter................................... .. 35

6.3
Den närmare utformningen av en
ny reglering.. .. 35

6.4
Undantagen för livsmedel m.m....................... 39

6.5 Författningens
anpassning lUl den nya regeringsformen 40

7
Upprättat lagforslag ...................................... . 4q

8
Specialmotivering ........................................ 4(j

9
Hemställan ................................................ -,

"MARCUSBOitTR.STOCKHOLM 1975 740469

Doktrin (1)

  1. Ulf Bernitz, Bättre rättskällor, SvJT 1976 s. 81, på s. 108 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

29 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (28)

28 kopplingar i 10 dokument.

  1. Prop. 1990/91:17 om tillfällig försäljning s. 16 om s. 18 i texten
  2. Bet. 1980/81:NU4 över motion om regleringen av tillfällig handel s. 3 i texten
  3. Bet. 1975/76:NU54 Med anledning av motioner om näringspolitiken s. 20 i texten
  4. Bet. 1975/76:InU24 Med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. jämte motioner s. 43 i texten
  5. Bet. 1975/76:NU3 Med anledning av propositionen 1975:52 med förslag till lag om tillfällig handel jämte motioner s. 1 · s. 2 · s. 3 · s. 7 i texten

Visa alla 10

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1976 s. 81 Ulf Bernitz, Bättre rättskällor s. 108 i texten