Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med förslag till lag om sambruksföreningar, m.m.

1975 · 68 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 68 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:70, Regeringens proposition med förslag till lag om sambruksföreningar, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 70 år 1975 Prop. 1975: 70

Nr 70

Regeringens
proposition med förslag till lag om sambruksföreningar, m. m.;

beslutad
den 13 mars 1975,

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till en ny lag om sambruksföreningar, Lagen
är avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet.

Enligt
den föreslagna lagen skall sambruksförenings verksamhet kunna avse inte bara
gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller arrenderas av föreningen utan
även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbruksproduktion.
Lagförslaget innehåller också i övrigt regler, bl, a. i fråga om medlemsantal,
insatser i föreningen och utträdande medlems rättigheter, som avser att
stimulera till bildande av sambruksföreningar för samverkan i jordbruket och
inom trädgårdsnäringen.

I
propositionen föreslås vidare vissa stödåtgärder för att främja samverkan inom
jordbruket och trädgårdsnäringen.

1
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70

1
Förslag tUI

Lag om sambruksföreningar

Härigenom
föreskrives följande.

Allmänna bestämmelser

1
§ Ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för
medlemmarnas gemensamma räkning kan registreras som sambruksförening.

Sambruksförening
får driva även arman verksamhet än sådan som avses i första stycket, om denna
andra verksamhet har samband med föreningens ändamål.

2§
Bestämmelserna i 24 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tUlämpning i fråga om sambruksförening.

Inskrivning
av uppgifler angående sambruksförening skall ske i en särskild avdelning av det
föreningsregister som avses i 4 § lagen om ekonomiska föreningar.

Stadgar
och firma m.m.

3
§ För att sambruksförening
skall få registreras fordras att föreningen har minst tre medlemmar och att
den har antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer.

4
§ Sambruksförenings stadgar
skall ange

1.
föreningens firma,

2.
ändamålet med föreningens
verksamhet och verksamhetens art,

3.
den ort inom riket där föreningens
styrelse skall ha sitt säte,

4.
den insats med vilken varje
medlem skall deltaga i föreningen och hur insatsema skall göras,

5.
om regelbundna eller på
särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma,
avgifternas belopp eller det högsta belopp vartill de får bestämmas,

6.
antalet styrelseledamöter och
revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas,
motsvarande uppgifler beträffande dem,

7.
föreningens räkenskapsår,

8.
hur ofta ordinarie
föreningsstämma skall hållas och tiden för sådan stämma,

9.
det sätt på vUket kallelse till
föreningsstämma skall ske och andra meddelanden till medlemmarna skall
tillställas dem samt den tid före stämma då föreskrivna kallelseåtgärder senast
skall vara vidtagna,

10.
de värderingsgrunder som skall
tillämpas när förening skall inlösa medlems andel,

11.
de grunder enligt vUka
föreningen skall förfoga över uppkommen vinst och hur det skall förfaras med
föreningens behållna tUlgångar vid dess upplösning.

5 §
Sambruksförenings firma skall innehålla ordet sambruksförening.

Sambruksförenings
firma får ej innehåUa ordet bolag eller annat ord som kan föranleda till
antagande att firman innehas av ett bolag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 3

Firman
skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade och
ännu bestående föreningsfirmor. För registrering av sambruksförenings firma
gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974:156).

Annan
än sambruksförening får ej i sin firma eller annars vid beteckning av rörelsen
använda ordet sambruksförening,

6 §
Bestämmelserna i 8 och 9 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Härvid skall hänvisningen i 8 § tredje stycket tUl 5 § avse 3 § denna

lag.

Medlemsförteckning

7 §
Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över sambruks

föreningens medlemmar. Förteckning kan bestå av betryggande lös

blads- eller kortsystem.

Förteckningen
skall för varje medlem innehålla uppgift om hans fullständiga namn och hemvist
och om den insats med vilken han deltager i föreningen. Dessutom skall
förteckningen innehålla uppgift om sammanlagda beloppet inbetalda insatser
enligt senast fastställda balansräkning.

Styrelsen
skall håUa förteckningen tillgänglig för den som vill taga del av den. Medlem
har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen om medlemskapet och
den insats som han har gjort.

Medlems
intagande och avgång m.m.

8 §
Bestämmelserna i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ lagen (1951:308)

om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om

sambruksförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock

iakttagas att hänvisningen i 13 § tiU 16 § skall avse 10 § denna lag.

Fråga
om anlagande av medlem prövas av föreningsstämma, om ej annat har bestämts i
stadgarna.

9 §
Medlem får uppsäga sig till utträde ur föreningen, I stadgarna

kan intagas förbehåll att uppsägning ej får ske förrän viss tid efler in

trädet,

Bestämmelsema
i 14 § andra stycket och 15 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller
i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening,

10 §
När medlem har avgått ur föreningen, är föreningen skyldig att

sex månader därefter lösa hans andel.

Bestämmelserna
i 16 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Därvid skall
vad som där sägs om insats i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

Innehåller
förenings stadgar inskränkning i avgående medlems rätt enligt första stycket
eller 16 § 1 mom. andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, skall detta
gälla utom i fall som avses i 68 § andra stycket samma lag.

11 §
I stadgarna kan intagas förbehåU att föreningen skall ha rätt alt

lösa andel som övergår tiU ny ägare. Finnes sådant förbehåU skall i

stadgarna anges inom vilken tid lösningsrätten skall göras gällande hos

förvärvaren samt inom vilken tid ersättningen skall betalas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 4

12 §
Tvist om rätt att inträda som medlem i förening samt om rätt till

lösen av andel och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän

enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om ej annat har bestämts i stad

garna.

Kostnaderna för
skiljeförfarandet skall bäras av föreningen, om ej skiljemännen av särskilda
skäl ålägger föreningens motpart att helt eller delvis svara för dessa
kostnader.

Reservfond
och vinstutdelning m.m.

13 §
Bestämmelserna i 17 §, 18 § första stycket, 19 och 20 §§ lagen

(1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga

om sambruksförening. Härvid skall hänvisningen i 18 § första stycket

till 16 § 1 mom. avse 10 § denna lag.

Vid tUlämpningen av
bestämmelserna i 17 § 1 mom. lagen om ekonomiska föreningar skall i fråga om sambmksförening
bland skuldema ej inräknas gäld för vUken föreningen har lämnat säkerhet av
panträtt på grundval av inteckning i jordbruksfastighet inom sextio procent av
det senast fastställda taxeringsvärdet. Vad som har sagts nu gäller i
till-lämpliga delar i fråga om annan egendom, vilken enligt bestämmelse som
meddelas av regeringen får anses erbjuda motsvarande säkerhet.

Vad
i 17 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar sägs beträffande belopp, som har
tagils upp under rubriken Avsatt till pensioner, skall i fråga om
sambruksförening gälla även i den mån sådant belopp täckes av kreditförsäkring
i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt som har rätt att
driva rörelse här i riket.

Styrelse
och firmateckning

14 §
Bestämmelserna i 2137 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening

med följande avvikelser.

1. Styrelsen
består av en eller flera ledamöter.

2. Styrelsen
får ej tillsättas i annan ordning än genom val på för

eningsstämma.

Styrelsens
årsredovisning samt revision

15 §
Bestämmelserna i 3851 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska

föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vad

som i 43 § 1 mom, första stycket sägs om insatsbelopp skall i stället

avse lösenbelopp för medlems andel.

Föreningsstämma

16§
Bestämmelserna i 5261 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga
delar i fråga om sambmksförening, I stad garna får dock ej göras avsteg från
bestämmelsen i 56 § första stycket 1 att varje medlem äger en röst. Vidare kan
medlems rösträtt utövas av medlemmens make som ombud, även om deime ej är
medlem i föreningen, såvida ej annat har beslämts i stadgarna.

Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

17 §
Bestämmelserna i 6366 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 5

Ändring av sambruksförenings stadgar

18 § Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen (1951:308)
om ekonomiska

föreningar gäller i tiUämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vid

tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i para

graferna till 16 § 1 mom. skall avse 10 § denna lag.

Talan mot föreningsstämmobeslut

19 § Bestämmelserna i 69 § lagen (1951:308) om
ekonomiska förening

ar äger motsvarande tUlämpning i fråga om sambruksförening.

Likvidation och upplösning

20 § Bestämmelserna i 7095 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

Vad i 71 och 75 §§ föreskrives för det fall antalet föreningsmedlemmar

har nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet skall i sambruks

förening tUlämpas, om antalet medlemmar har nedgått under tre och till

räckligt antal medlemmar ej har inträtt inom ett år samt länsstyrelsen ej

heller funnit särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet ändå

får fortsätta.

Registrering

21 § Bestämmelserna i 99105 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

Härvid skall hänvisningen i 1(X) § femte stycket till 7 § tredje stycket

avse 5 § tredje stycket denna lag.

Besvär

22 § Bestämmelserna i 105 a § lagen (1951:308) om
ekonomiska för

eningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

Skadestånd

23 § Bestämmelserna i 106109 §§ lagen (1951:308)
om ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Straff be s tämmelser

24 § Bestämmelserna i 110112 §§ lagen (1951:308)
om ekonomiska

föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambmksförening. Vid

tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i

110 § 7 till 7 § fjärde stycket skall avse 5 § fjärde stycket denna lag.

Är gärning som avses i första stycket belagd med straff i
brottsbalken, dömes ej till ansvar enUgt denna lag,

SärskUda bestämmelser

25 § Bestämmelserna i 114116 §§ lagen (1951:308)
om ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 6

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen (1948:218) om sambmksföreningar
upphör att gälla. Den gamla lagen skall dock, fortfarande tillämpas på
sambruksförening som är registrerad enligt den lagen.

2.
På
föreningssammanträde enligt den gamla lagen kan i den ordning som anges i 47 §
första stycket nämnda lag beslutas att föreningen skall ömbildas till
sambruksförening enligt den nya lagen. Beslutas sådan om-blldning, skall
styrelse ulses och nya stadgar antagas;

När sambruksförening som har ombildals enligt första
stycket registrerats, skall den anses ha övertagit den tidigare föreningens
samtliga tillgångar och förpliktelser.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tUlämpas i stället den nya

bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar,

dels alt i 4 §, 17 § 3 mom., 22 och 29 §§, 46 § 1 mom.
samt 67, 76, 105 a och 117 §§ ordet"Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 118 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 §2 Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tUlämpning
å:

1.
ömsesidiga
försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra
försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972:262) om
understödsföreningar;

2.
de föreningar
för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom, å vUka
gällande bestämmelser om hypoteksföreningar äga tillämpning;

3.
förening av trafikförsäkringsanslalter,
vUken av försäkringsinspektionen godkänts att handhava för anstalterna
gemensamma angelägenheter;

4.
bostadsrättsföreningar
i vidare 4. bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av bostadsrätts-
mån än som följer av bostadsrätts-lagen (1971:479). lagen (1971: 479);

5. sambruksföreningar i vidare män än som följer av lagen
(1975: ) om sambruksföreningar.

' Senaste lydelse av

4§ 1974:163

17 §3 mom. 1967:538

67 § 1967:621

105 a § 1974:163.

« Senaste lydelse 1972: 263.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975: 70 7

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om
föreningar för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt
stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916:156J om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Härigenom föreskrives att 18 § lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m,m,i skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att
förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet
eller gruvlägenhet skola ej tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente
eller fusion enligt 174 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag,
Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel enligl akliefondslagen
(1974:931).

Vad denna
lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening att förvärva
fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock alt
förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk
förening, icke tillämpas i avseende å

a) bankaktiebolag, järnkontoret, a) bankaktiebolag, järnkontoret,

sparbank, centralkassa för jord- sparbank,
centralkassa för jord

brukskredit, försäkringsbolag, brukskredit,
försäkringsbolag,

sjukkassa, understödsförening el- sjukkassa,
understödsförening el

ler annan försäkringsförening, ak- ler
annan försäkringsförening, ak

tiebolag eller förening, som er- tiebolag
eller förening, som erhål-

hållit statslån från egnahemslåne- lit
statslån från egnahemslånefon-

fonden eller sambruksförening; den;

b) förening med huvudsakligt b) förening, med imdantag av

ändamål att främja medlemmar- sambruksförening,
som har till

nas ekonomiska intressen genom huvudsakligt
ändamål att främja

alt medlemmarnas ekonomiska intres

sen genom atl '

1. anskaffa livsmedel eller and- 1. anskaffa livsrhedel eller and

ra förnödenheter åt medlemmar- ra
förnödenheter åt medlemmar

na, na,

2.
avsätta alster
av medlemmar- 2. avsätta alster av medlemmarnas
verksamhet, nas verksamhet,

3.
avsätta transporlljänster
som 3. avsätta transporltjänster som
medlemmarna ulföra, medlemmarna utföra,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1973:307.

2 Senaste lydelse 1974:932.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. bereda bostäder åt medlem- 4. bereda bostäder åt medlem

marna, marna,

5, anskaffa
lån åt medlemmar- 5. anskaffa lån åt medlemmar

na; na;

c) förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro
undantagna från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sambruksförening på vUken lagen
(1948: 218) om sambruksföreningar är tillämplig.

4 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om jordförvärvslagen (1965:
290)', dels att i 1 och 1517 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen", dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

FörvärvslUlstånd må vägras, om FörvärvslUlstånd må vägras, om

anledning finnes till antagande att anledning finnes till anlagande alt

förvärvarens huvudsakliga syfte förvärvarens huvudsakliga syfte

med fånget icke är att själv eller, med fånget icke är att själv yrkes-

såvitt rör sambruksförening, ge- mässigt och varaktigt ägna sig åt

nom medlemmarna yrkesmässigt jordbruk på egendomen eller driva

och varaktigt ägna sig åt jordbruk skogsbruk där som stöd åt förvär-

på egendomen eller driva skogs- våren liUhörigt jordbruk,

bruk där som stöd åt förvärvaren

tillhörigt jordbruk.

Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1.
om förvärvaren
här i riket driver industriell eller kommersiell verksamhet för förädling av
jordbruks- eller skogsprodukter eller för distribution av jordbruksprodukter
och får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig
egendomens alster i rörelsen;

2.
om fånget avser
en för rationellt skogsbruk lämpad bruknings-enhet och förvärvaren får antagas
med fånget huvudsakligen åsyfta att bereda sig stadigvarande inkomst genom eget
skogsarbete på egendomen;

3.
om fånget avser
jordbruk, som uppenbarligen varken i befintligt

» Senaste lydelse av

1§ 1971: 890

15 § 1971:558.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 9

skick
eller efter tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge sin
innehavare tillfredsställande försörjning;

4. om fånget medför att bmkningsenhet,
som redan tillhör förvärvaren, vinner i ändamålsenlighet.

Bestämmelserna i andra
stycket gälla ej när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och icke är
ägnat att tiUgodose kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenUgt
utnyttjande av avkastningen och ej heller när andra särskilda skäl föreligga
mot att godtaga fånget.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om sambruksförening på vilken lagen (1948: 218) om sambmksföreningar är
tillämplig.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 10

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-03-13

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
med förslag till lag om sambruksföreningar, m. m.

1
Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkaUades år 1969 sak-kunniga att utreda
vissa frågor rörande sambruksföreningar. De sakkunniga antog benämningen
sambruksutredningen. Utredningen avlämnade den 29 maj 1974 belänkandet (SOU
1974:30) Jordbruk i samverkan.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, siatens
jordbruksnämnd, statens lantmäteriverk, lantbrukshögskolan, länsstyrelserna i
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands,
Jämtlands och Västerbottens län, 1972 års jordbruksutredning, avbytarutredningen.
Svenska lantarbetare-förbundet, Sveriges föreningsbankers förbund,
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet.
Hushållningssällskapens förbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och Svenska plantskolornas riksförbund,
Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av vissa lantbruksnämnder. Flera
länsstyrelser har bifogat yttranden av lantbruksnämnder och sammanslutningar.

'
Överdirektören Stig Johansson, ordförande, lantbruksdirektören Gunnar Hansson, f.
d, förbundsordföranden Ewald Jansson, f. d. riksdagsledamöterna Sven Persson
och Sven Tågmark.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:70 11

2
GäUande rätt m. m.

2.1
Sambrukslagen

Lagen
(1948:218) om sambruksföreningar trädde i kraft den 1 juli 1948.

Enligt
1 § är sambruksförening sådan förening som har till ändamål att bereda
medlemmarna utkomst genom att låta dem bedriva gemensamt jordbruk och annan verksarnhel
som har samband därmed (föreningsjordbruk). Verksamheten skall i regel
bedrivas på fastighet som föreningen förvärvat eller arrenderar av staten.
Efter särskilt tUlstånd får föreningsjordbmk även bedrivas på faslighet som
arrenderas av annan än staten.

Sambruksförening
är en juridisk person som svarar för sina förbindelser endast med föreningens tUlgångar
(2 §), Den skall ha minst fem medlemmar. I särskUda. fall får dock antalet
medlemmar vara tre eller fyra. Till medlem i sambruksförening får inte utan
tillstånd av regeringen antas annan än svensk medborgare som är kunnig i
jordbruk eller äger annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap (4 § andra
stycket).

Juridisk
person får inte vara medlem i sambruksförening. En typ av juridiska personer är
dock undantagna från denna regel. Avlider föreningsmedlem, skall nämUgen
dödsboet tills vidare anses som medlem i hans ställe (15 §).

Vid vissa förvärv av andel
i sambruksförening får förvärvaren inte vägras inträde, om inte hinder möter på
grund av bestämmelse i lagen.' Detta gäller om andel övergått till någon på
grund av bodelning eller arv och när andel på grund av testamente övergått till
testators make, släkting inom arvsleden, adoptivbarn eller adoptant. Denna
inträdesrätt kan emellertid begränsas i stadgarna utom för make, barn och
adoptivbarn (13 §).

Styrelsen
kan enUgt 15 § anmana dödsbo efter avliden medlem att inom sex månader visa att
den avlidnes andel genom bodelning, arv eller testamente övergått till viss
delägare eller att någon som inte får vägras inträde i föreningen har förvärvat
andelen och sökt medlemskap. Kan dödsboet inte göra detla, får föreningen lösa
andelen. Om dödsbodelägare som tillskiftats andel inte antas till medlem, skall
han inom sex månader efter anmaning av styrelsen överlåta andelen till sådan
person som inte får vägras inträde samt tillse att denne inom den föreskrivna
tiden söker inträde. Iakttas inte detla, får föreningen lösa andelen.

Person
som förvärvat andel i sambruksförening utan att redan vara medlem eller kunna
åberopa familjerättsligt fång enligt 13 § får inte vägras inträde, om han
uppfyller de vUlkor för medlemskap som lagen

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 12

och
föreningens stadgar föreskriver och han skäligen bör tas för god som medlem.
Den som vägras inträde kan inom viss tid påkalla att frågan prövas av skiljemän
enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Vad skiljemännen bestämt skaU gälla (14 §).

Medlemmar
i sambruksförening är skyldiga och berättigade att i mån av arbetstillgång med
egen arbetsinsats delta i föreningens verksamhet, om inte sjukdom, ålder eller
liknande förhållanden vållar oförmåga därtill (4 § tredje stycket).

Det
ges tre möjligheter för medlem att utträda ur föreningen och få ut andel i
föreningens samtliga tillgångar. Medlem kan således överlåta sin andel till
annan person som uppfyller lagens kompetenskrav och föreningsstadgarnas villkor
för medlemskap och som skäligen bör tas för god som medlem. Vidare kan
föreningen besluta att annan medlem som är villig därtill förvärvar även den utträdandes
andel. Slutligen kan föreningen besluta att själv lösa in andelen. Av 11 §
första stycket följer att sambmksförening inte är skyldig att anskaffa
efterträdare åt eller att själv lösa andel från medlem som vill utträda.

Medlem
kan uteslutas om han grovt försummat sina förpliktelser enligt lagen eller
föreningens stadgar. Minst tre fjärdedelar av medlemmarna skall förena sig i
beslutet för att det skall vara giltigt. Utesluts medlem, åligger det
föreningen att lösa hans andel (11 § andra stycket). Utesluten medlem förlorar
genast rätten att delta i överläggningar och beslut om föreningens
angelägenheter.

Avgång
ur förening skall enligt 12 § i regel anses äga rum vid den tid för
räkenskapsavslutning som infaller näst efter sex månader sedan medlemmen anmält
sig tUl utträde eUer uteslutits eller annan omständighet som föranlett avgången
inträffat.

Om
någon efter överlåtelse förvärvat andel i sambruksförening men vägras inträde i
föreningen, är överlåtelsen enligt 16 § första stycket utan verkan.
Bestämmelsen gäller inte familjerättsligt fång. Enligt 16 § andra stycket
gäller den inte heller förvärv av andel på exekutiv auktion.

Sambruksförening
kan enligt 17 § i sina stadgar föreskriva alt föreningen vid övergång av andel
skall vara berättigad att lösa andelen. Med övergång av andel avses även familjerättsligt
fång. Enligt 13 § gäller dock att rätten till inträde för make, bam och
adoptivbarn inte kan inskränkas genom föreskrift i stadgarna.

Har
förenmgen förvärvat andel, skall denna avyttras så snart det kan ske Ulan
förlust, om inte föreningen på nästa föreningssammanträde beslutar att minska
medlemsantalet (18 §).

Om
andel skall lösas av föreningen och överenskommelse om lösenbeloppet inte
träffas inom viss tid, får frågan hänskjutas lill tre skiljemän som skall
bestämma beloppet till andelens verkliga värde. Om inte annat föreskrivits i
stadgarna, kan tvisten därefter föras tUl domstol.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 13

Lösen
skall erläggas inom sex månader från det beloppet blivit bestämt (19 §).

Av
sambmksförenings årsvinst skall minst 20% avsättas till reservfond till dess
summan av reservfonden och inbetalat insatskapital uppgår till visst belopp.
Reservfonden får endast tas i anspråk för att täcka förlust som enligt
fastställd balansräkning uppstått på föreningens verksamhet i dess helhet och
som inte kan ersättas av medel som avsatts tUl framtida förfogande (21 § andra
stycket).

Sambruksförenings
ekonomiska resultat kommer medlem till godo i form av arbetslön eller utdelning
av vinst. Förslår inte årsvinst till full arbetslön, får återstoden balanseras
som skuld till följande år. Visar bokslutet vinst, skall avsättning ske till
reservfonden. Kvarstår därefter vinstmedel, får dessa delas ut till
medlemmarna. Utdelning som beräknas i förhållande till inbetalat insatskapital
får fastställas till högst 5 % på detla. Även andra möjligheter att disponera
överskjutande vinst finns (21 § andra stycket och 22 § andra stycket).

Beslutande i
sambruksförening är föreningssammanlrädet. Varje medlem äger en röst (38 § första
stycket). Minst ett ordinarie sammanträde skall hållas varje år (39 §).
Verkställande organ är styrelsen. Den väljs på föreningssammanträde och skall
beslå av en eller flera ledamöter. Dessa skall vara medlemmar av föreningen och
ha uppnått myndig ålder (26 § första stycket). Kontrollerande organ är en
eller flera revisorer, som utses på föreningssammanträde.

Samtliga medlemmar skall i
vissa fall enas om beslut om ändring av sambruksförenings stadgar. Alternativt
krävs att beslutet fallas på två på varandra följande föreningssammanträden.
Detta gäller stadgeändring beträffande medlems rätt att utträda ur föreningen
i vissa fall och sådan ändring av stadgarna som innebär att medlems rätt till
föreningens behåUna tillgångar vid dess upplösning inskränks (47 § första stycket).

Innebär
ändring av stadgarna att förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas
eller att medlems rätt lUl årsvinst inskränks, krävs också enligt 47 § andra
stycket att beslut härom fattas i viss ordning.

Om styrelsen eller
föreningsmedlem anser att ett föreningsbeslut inte tillkommit i behörig ordning
eller annars strider mot lagen eller stadgarna, kan styrelsen resp. medlemmen
föra klandertalan mot beslutet vid domstol (49 §).

Sambruksförening skall
träda i Ukvidation då medlemsantalet nedgått under fem eller det lägre antal
som kan ha medgetts av regeringen enligt 4 § första stycket samt tiUräckligt
antal medlemmar inte har inträtt inom ett år och det inte av särskilda skäl medgetts
att föreningens verksamhet ändå får fortsättas. Delsamma gäller om förhållande
inträffat som gör att förening enligt bestämmelse i stadgarna skaU upphöra
med sin verksamhet (51 §), En särskUd anledning till likvidation

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 14

är
att sambruksförenmg saknar behörig styrelse. Då kan föreningsmedlem, borgenär
samt var och en vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan
företräda föreningen, hos domstol ansöka all föreningen skall förklaras
skyldig att träda i likvidation (52 §).

I
54 § hänvisas i övrigt i fråga om likvidation och upplösning samt om avträdande
av sambruksförenings egendom till konkurs till lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar.

2.2
Statligt finansieringsstöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring

Statens
medverkan i jordbrukels rationalisering enligt gällande riktlinjer för
jordbrukspolitiken avser uppbyggnad av effektiva jordbruksförelag utan
principiell begränsning tUl någon särskild företagsform.

De
viktigaste bestämmelsema om statligt stöd till samverkan i jordbruket finns i
kungörelsen (1967:453) om statUgt stöd till jordbrukets rationalisering m. m.
(rationaliseringskungörelsen). Enligt 5 § kungörelsen kan statiigt stöd lämnas
till bl. a. sambruksförening, ekonomisk förening, handelsbolag och aktiebolag,
som driver eller har för avsikt att driva jordbruk eller på annat sätt
framställer eller har för avsikt att framställa jordbruksprodukter eller som
driver eller har för avsikt att driva jordbruk och skogsbruk. De nämnda företagsformerna
är vad gäller möjligheter tUl stöd i princip jämställda med enskilda personer.
Enligt 6 § rationaliseringskungörelsen får sammanslutning slöd endast om förhållandena
ger anledning anta att den kommer att bestå och ändamålsenligt driva den
verksamhet för vilken stödet är avsett. I lantbruks-styrelsens anvisningar tUl
kungörelsen uppställs med anledning härav vissa krav på företagsform, stadgar
eller avtal, yrkesskicklighet, ekonomisk planering och kontroll, beräknad
lönsamhet och likvidUet m, m.

Som
särskilt villkor för sammanslutningar gäller vidare att huvuddelen av de
deltagande brukningsenhetema bör kunna bedömas uppfylla strukturkraven i
rationaliseringskungörelsen och därmed ha eller inom en nära framtid väntas få
förutsättningar för rationell drift. Vidare får inte den gemensamma
investeringen verka hindrande på en önskvärd yttre rationalisering.

Enligt
7 § rationaliseringskungörelsen skall en behovsprövning ske. Stöd skall inle
utgå om åtgärden på grund av bl. a, delägarnas ekonomiska ställning bedöms kurma
bli genomförd på skäliga vUlkor utan stöd. För stödgivningen till
sammanslutningar gäUer i övrigt de allmänna villkoren i
rationaliseringskungörelsen.

Stödet
till sammanslutningar utgår framför allt i form av statliga lånegarantier.
Garanti kan lämnas dels för yttre rationaliseringslån för lillköp av åker och
skogsmark, dels för inre rationaliseringslån till investeringar i
ekonomibyggnader och markanläggningar, dels för drifts-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:70 15

lån
för inköp av inventarier och för anskaffning av drifts- och rörelsekapital i
övrigt, dels för jordförvärvslån för förvärv av jordbmksfastighet vid
nyetablering. Garanti för driftslån får lämnas endast i samband med tillträde
av förvärvad eller arrenderad jordbruksfastighet, väsentiig yttre rationalisering
eller genomgripande produktionsomläggning. Vidare får sådan garanti lämnas för
att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter.

Lånegaranti
kan även lämnas till insats i sambruksförening eller i sammanslutning för
gemensam animalieproduktion eller för lagring eller hantering av jordbmksprodukter.
Sådan garanti får avse högst 10 000 kr. och kan även lämnas för att lösa en
företrädares andel. I begreppet andel kan härvid ingå såväl insats som övrig
andel i sammanslutningens tillgångar. För garantilån skall tillfredsställande
säkerhet ställas.

Amorteringstiden
för garanlilån får vara högst 30 år för yttre och inre rationaliseringslån,
högst 15 år för driftslån och högst 35 år för jord-förvärvslån.

För
driftslån till sambruksförening eller sammanslutning för gemensam animalieproduktion
eUer lagring eller hantering av jordbruksprodukter får dock amorteringstiden
utsträckas till 20 år. Längsta amorteringstid för lån till insats eller lösen
av andel i nyss nämnda sammanslutningar är 10 år.

Sammanslutning
har liksom enskild person möjUghet att erhålla statsbidrag vid förvärv av mark
för yttre rationalisering i form av s.k. värdeutjämningsbidrag för bl. a.
överflödiga byggnader och bidrag för lantmäterikostnader m. m.

I
fråga om bidrag tUl åtgärd för inre rationalisering gäller för sammanslutning
liksom för enskild person att bidrag endast utgår om åtgärden sker i samband
med genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering och innebär en
särskilt stor och i tiden koncentrerad investering, som kan antas medföra
påfrestning på sökandens likviditet (20 §). Bidraget utgår med högst 25 % av
godkänd kostnad. Till ekonomibyggnadsåtgärd får bidraget normalt inte
överstiga 50 000 kr.

Enligt
lantbruksstyrelsens anvisningar till rationaliseringskungörelsen får bidrag
utgå till kooperativa sammanslutningar av jordbrukare, om investeringen har
samband med sådan yttre rationalisering som avses i 20 § och som utförts eller
utförs av huvuddelen av medlemmarna. Vid tillämpningen av 20 § kan därvid
sammanslutningens och delägarnas investeringar ses i ett sammanhang.

Större
bidrag till inre rationalisering utgår vanligen som avskrivningslån med tio
års avskrivningstid. För större avskrivningslån skall sökanden ställa
tillfredsställande säkerhet.

Inom
Norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland kan
bidrag utgå under vissa förutsättningar även om någon kapitalkrävande yttre
rationalisering inte företagils. Bl. a. skall strukturbedömningen kunna göras
med stor säkerhet och erforderliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 16

tillskoltsarrenden vara säkerställda med i regel minst fem
års arrendeperiod. Arrendena skall vara belägna inom lämpligt brukningsavstånd
med hänsynstagande till övriga utvecklingsbara fastigheter,

I nyss nämnda delar av landet lämnas stöd i samband med s.k,
särskild rationalisering. Detta stöd skiljer sig från det generella rationaliseringsstödet
genom att bidragsstödet till inre rationalisering kan uppgå till 40 % av
kostnaden och genom att vissa bidrag utgår till drifts-rationalisering.

Flergårdsanvändning av maskiner främjas av slalen enligt
kungörelsen (1967:443) om statlig garanti för lån till maskinhållning inom
jordbruket m. m. (maskinlånekungörelsen). Enligt denna kungörelse kan
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna ställa statlig garanti för lån lill
förvärv av jordbruksmaskiner med tillbehör som skall användas gemensamt för
flera jordbruks- eller trädgårdsföretag (maskinlån) samt till inköp, ny- eller
ombyggnad av byggnad för yrkesmässig maskinhållning (byggnadslån). Garanti kan
beviljas såväl enskild person som sammanslutning i form av ekonomisk förening,
handelsbolag eller aktiebolag. Garanti kan även beviljas flera enskilda
personer som söker garanti och lån gemensamt. För garanti för byggnadslån krävs
att sökanden driver yrkesmässig maskinhållning.

Garanti för maskinlån avser endast lån som skall användas
för att sälta upp ett nytt maskinbestånd eller utvidga ett befintligt maskinbestånd.
Etablerad maskinhållare kan bevUjas garanti för maskinlån till anskaffande av
ersättningsmaskin av samma slag som innehafts tidigare om den nya maskinen har
klart större kapacitet. Garantin motsvarar då den del av investeringen som
avser utökning av kapaciteten.

Garanti för maskinlån och byggnadslån utgår inte om
köpesumman eller byggnadskostnaden uppgår tUl lägre belopp än 5 000 kr. Vidare
beviljas Inte garanti för högre lånebelopp än som motsvarar 80 % av köpesumman
eller byggnadskostnaden. Amorteringsplan får inte avse kortare amorteringslid
än fem år eller längre tid än åtta år för maskinlån och tio år för
byggnadslån.

Enligt
kungörelsen (1968:377) om stadigt stöd till trädgårdsnäringens' rationalisering
lämnas stöd till rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsnäringen och till
förvärv av trädgårdsföretag och inventarier till sådana företag samt till
tillskottsförvärv av mark.

Bestämmelserna för slödet motsvarar till stor del reglerna
i rationaliseringskungörelsen på jordbmkets område. Sålunda lämnas slöd enligt
4 § förutom till enskild person även tUl ekonomisk förening, handelsbolag och
aktiebolag. Enligt 6 § skall behovsprövning ske enligt liknande regler som för jordbmksstödet.

Stödet till trädgårdsnäringen utgår praktiskt taget helt i
form av lånegarantier. Sådana kan enligt 8 § lämnas till åtgärder för effektivisering
och förbilligande av driften och mera varaktig förbättring av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 17

ekonomibyggnader
och tekniska anordningar (rationaliseringslån) för förvärv av företag eller
tillskottsförvärv av mark som är nödvändig för rationalisering (förvärvslån)
samt för inköp av inventarier, plantmaterial och gödsel eller för täckande av
andra nödvändiga utgifter för igångsättning, omläggning eller utvidgning av
driften (driftslån).

För
garantilån skall ställas tillfredsställande säkerhet. Amorteringstiden får
normalt vara högst 20 år för rationaliseringslån och förvärvslån samt högst 15
är för driftslån.

Statsbidrag
utgår enligt 13 § endast om åtgärden sker i samband med genomgripande och kapitalkrävande
rationalisering och innebär en särskilt stor och i tiden koncentrerad investering,
som kan antas medföra påfrestning på sökandens likviditet. Bidraget utgår med
25 % av godkänd kostnad och är maximerat tiU 20 000 kr.

3
Utredningen

3.1
Förekomsten av samverkan i jordbruket

Sambruksutredningen
har genomfört en inventering av de sambmksföreningar som bildals enligt 1948
års lag samt av vissa andra fall av samverkan över ägogränserna.

Denna
inventering visar atl efter år 1948 har bildals sex sambruksföreningar,
nämligen Ryds i Östergötlands län år 1951, Tarvs i Stockholms län och Hörnsjöfors
i Västmanlands län år 1952, Lessebo i Kronoberg län år 1953, Gudhems i
Skaraborgs län år 1959 samt Stä-holms i Västmanlands län år 1972. Lessebo och Ryds
sambruksföreningar upphörde år 1960 resp. år 1963. Tarvs sambruksförening rekonstruerades
är 1960 men gick i konkurs år 1963. De upphörda föreningama hade fem eller sex
medlemmar.

Kvar
finns således Hörnsjöfors, Gudhems och Stäholms sambruksföreningar. Hörnsjöfors
hade vid starten sex medlemmar och har nu fyra. Föreningen arrenderar all sin
mark i huvudsak av staten. Arrendet omfattar drygt 200 ha åker och ca 10'ha
betesmark. Djurbesättningen uppgår till omkring 50 mjölkkor och lika många
ungdjur.

Gudhems
sambruksförening hade vid starten fem medlemmar och har nu fyra medlemmar samt
tre anslällda. Föreningen arrenderade först marken av staten men inköpte sedan
marken år 1972. Arealen omfattar omkring 170 ha åker och, 160 ha betesmark.
Djurbesättningen uppgår tUl 120 mjölkkor och närmare 300 ungdjur.

Stäholms
sambmksförening har tre medlemmar. Föreningen arrenderar drygt 300 ha åker och
40 ha annan mark av staten.

I
fråga om samverkan över ägogränserna omfattade inventeringen sådant samarbete
som innebär bUdande av företag rned egen produktion

2
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 70

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 18

dvs.
samverkansföretag samt samarbete som endast gäller gemensam användning av
produktionsmedlen maskiner och arbetskraft.

Inom
växtodlingen drivs gemensamt företag som uppfört olika typer av gemensamhetsanläggningar
såsom potatislagerhus, spannmålslorkar, grovfodertorkar m. m. Dessa
anläggningar drivs i bolags- eller föreningsform av sammanslutningar av
jordbrukare och finns spridda över hela landet.

Samverkansföretag
för gemensam växtodling av någon betydelse påträffades i tre fall med två
deltagare i varje företag. I ett företag bedrivs växtodlingen på tillarrenderad
mark om 24 ha och alla maskiner ägs gemensamt. I elt annat förekommer
växtodlingen på egen och arrenderad mark om 130 ha, varvid skördetröska, tork
och silo ägs gemensamt, I ett tredje företag bedrivs gemensamt potatisodling på
tillarrenderad mark om 18 ha och maskinerna för potatisodlingen ägs gemensamt.
Vid sidan av den gemensamma växtodlingen har företagarna enskilt viss
fläskproduktion och även växtodling. Företagen ligger inom Götalands
slättbygder.

Samverkan
för enbart mjölkproduktion förekom vid undersökningstillfället endast i form av
sambeten. Några andelsladugårdar hade tidigare funnits men upphört. Några
sådana ladugårdar befann sig dock på planeringsstadiet. Av de fyra
andelsladugårdar som funnits under 1950-talet undersökte utredningen tre.
Produktionen omfattade resp. 28, 20 och 18 mjölkkor. Före starten av
andelsladugårdarna var de deltagande företagen i samtliga fall små med 515 ha
åker och 512 mjölkkor. Företagarna var hårt bundna i animaUeproduktionen.
Genom att gå samman kunde de anstäUa djurskötare och få ordnad fritid. De hade
samarbetat tidigare genom att använda maskiner gemensamt och genom
arbetsbyten. Initiativet till diskussion om samverkan togs i regel av någon
eller några av deltagarna.

Sambeten
som bedrev mjölkproduktion påträffades i omkring 25 fall. Av dessa undersökte
utredningen särskUt fyra sambeten som omfattade resp. 70, 50, 50 och 25
mjölkkor. Antalet deltagande förelag var resp. 5, 5, 4 och 3. Före starten av
samverkan var deltagarna hårt bundna av mjölkproduktionen. De hade inte
anställd arbetskraft och hade svårt att få avbytare. De enskUda besättningarna
omfattade endast 918 mjölkkor. Initiativet till sambetena hade i regel tagits
av någon eller några av deltagarna. I något fall kom det från en
produktionsrådgivare.

Samverkan
för animalieproduktion i övrigt pågick vid undersökningstillfället endast i form
av fyra fläskproduktionsföretag. Produktionen uppgick tUl 5 000, 2 500, 2 400
och 2 300 svin per år. Antalet deltagare var resp. 10, 5, 4 och 2. De
deltagande företagen behövde expandera för att kunna bestå på längre sikt. De
företagare som var undersysselsatta i sina egna företag önskade få ytterligare
arbetstillfällen i den gemensamma produktionen. Vidare hade man observerat
från

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 19

andra
företag att en integrerad drift mellan smågris- och fläskproduktion var
ekonomiskt fördelaktig. Initiativ till samverkan togs av deltagarna själva.

I utredningens
undersökning ingick även ett gemensamt fårföretag som hade upphört. Företaget
hade åtta deltagare. De drev enskilt små företag på ca 1217 ha åker med en animalieproduktion
på uppemot 40 ungdjur. De hade tidigare samarbetat genom gemensam maskinanvändning.
Motivet för att starta samverkan i fårföretaget var främst att använda
outnyttjad betesmark. Vidare kunde arbetskraften utnyttjas bättte under
vintern. Initiativet togs av en av förelagarna.

Samverkansförelag för både
växtodling och mjölkproduktion påträffades i fyra fall med sammanlagt tio
deltagare. Målen för samverkan var olika. Några företagare ville expandera
andra ville upphöra med egen mjölkproduktion och en tredje grupp ville göra mindre
arbetsinsats i jordbruket. De företagare som ville expandera kunde göra detta
genom att arrendera ytterligare mark gemensamt med andra företagare eller genom
att utöka mjölkkobesättningen i gemensam byggnad. Samtidigt minskades
maskinkostnaderna och arbetskraften blev mindre bunden av animalieproduktionen.
I de fall där motivet främst var att upphöra med egen mjölkproduktion var företagens
produktionsförutsättningar sådana att mjölkproduktion borde bedrivas i nära
anslutning till företagen. På några företag var byggnaderna dåliga. För alla
företagarna i denna kategori kunde mjölkkobesättningarna utökas i gemensamma
ladugårdar. Även här kunde maskinkostnaderna sänkas. Ett par företagare vann
samtidigt en arealmässig expansion och en fick möjlighet att deltidsarbeta
utanför jordbmket. För den kategori företagare som ville göra en mindre
arbetsinsats i jordbmket gjorde samverkan det möjligt att såväl minska som
effektivisera den egna arbetsinsatsen.

Gemensam
maskinanvändning eller flergårdsanvändning av maskiner förekommer enligt
utredningen i tre huvudformer. Det är maskmhållarverksamhet, samverkan meUan
jordbrukare och utlåning.

Av
maskinhållare brukar man skilja mellan yrkesmaskinhållare och jordbmkare som är
maskinhållare. Yrkesmaskinhållaren kan ha maskinhållningen som enda
sysselsättning eller driva annan verksamhet vid sidan om eller i kombination
med maskinhållningen, t. ex. reparation eller försäljning av jordbruksmaskiner.
Jordbmkaren-maskinhållaren köper maskiner för eget bmk men använder dem också
för arbeten åt grannar. Vanligen gäller det någon enstaka maskin eller några få
maskiner och ett begränsat anlal betjänade gårdar. Denna maskinhållning är
vidare i regel specialiserad, t. ex. på ogräsbekämpning, spridning av
stallgödsel, skördetröskning m, m.

Maskinsamverkan
mellan jordbrukare förekommer sedan gammalt i

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 20

form
av enkel grannhjälp. Den kan bestå t, ex. i att man lånar ut en maskin till en
granne mot samma gentjänst. Ett annat sätt är att utföra arbeten åt varandra.
Mera utvecklade former av grannhjälp har uppstått under senare år för att
undvika överskottskapacitet och onödiga maskinköp. En form är att jordbrukarna
gemensamt köper eller eventuellt hyr slörre specialmaskiner som komplement
till individuellt ägda basmaskiner. En annan form är att två eller flera
jordbrukare köper maskiner i samråd så att behovet för samtliga brukningsmaskiner
täcks. Maskinerna på de olika brukningsenhetema används gemensamt och
kompletterar därvid varandra men de ägs individuellt. Vid arbeten som kräver
insats av flera maskiner samtidigt bildas lag av maskiner och förare. Utlåning
av maskiner annat än som grannhjälp förekommer mera sällan. Det har visat sig
att utlåning utan förare medför risker för eftersatt underhåU och hårdare
slitage. Enligt utredningen berörs sannolikt betydligt mer än hälften av
gårdarna i landet av någon eller flera former av gemensam maskinanvändning.
Större delen av flergårdsan-vändningen gäller alltjämt traktorer och till dem
hörande maskiner och redskap. Även andra maskiner, bl. a. skördetröskor,
används i stor omfattning av flera gårdar gemensamt.

Gemensam
arbetskraftsanvändning förekommer i såväl enkla som organiserade former. En
enkel form är arbetsbyte mellan två eller ett fåtal grannar i fråga om
maskinanvändning och djurskötsel m, m. För att tillförsäkra sig en mera
regelbunden ledighet året om har en del jordbrukare gått samman i avbytarkretsar
med anstäUda avbytare som ambulerar mellan gårdarna enligt turUstor och som
avlönas av kretsarna.

Ett
annat sätt att lösa problemet med ordnad ledighet för jordbrukare som driver djurskötsel
är gemensamhetsbeten under sommaren. Sådana förekommer främst i
Västernorrlands län men även i Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län.
Antalet deltagare överstiger i regel inte tio men det finns fall med uppemot
tjugotalet deltagare. Djurbesättningarna uppgår till i genomsnitt omkring 50
kor eller 200 får eller lamm. Gemensamhetsbeten förekommer även beträffande
hästar.

3.2
Erfarenheter av sambruksföreningarna

Utredningen
har genomfört en analys av sambruksföreningarnas verksamhet i syfte att besvara
frågan orn föreningarnas medlemmar fått del av den allmänna
standardutvecklingen som den kommer till uttryck i utvecklingen av
lantarbetarlönen. Därvid har utredningen som mått på föreningarnas löneförmåga
använt i föreningen intjänad ersättning till arbete sedan insatserna
förräntats. Analysen omfattar de fem sam-, bruksföreningar som tillkom åren
19511959, dvs, Ryds, Tarvs, Hörnsjöfors, Lessebo och Gudhems. Den avser
perioden 19531967.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 21

Av
analysen framgår att medlemmarna i fyra sambruksföreningar har haft en klar
fördel av att vara med i denna samverkan jämfört med om de hade valt_att förbli
lantarbetare. Den utbetalade lönen har i dessa föreningar varit högre, i ett
par fall betydligt högre, än lantarbetarlönen under motsvarande period.
Dessutom hade dessa föreningar byggt upp ett eget kapital som var större än
det ackumulerade insatskapitalet. Detta berodde på att medlemmarna inte tagit
ut hela den intjänade ersättningen utan sparat en del av denna i föreningama.
Det sparade kapitalet uppgick tiU mellan 4 000 kr. och 85 000 kr, per medlem.
Om medlemmarna förblivit lantarbetare, skulle de enUgt utredningens mening inte
ha haft möjlighet till motsvarande kapitaluppbyggnad.

I
den femte föreningen hade medlemmarna under hela verksamhetstiden tjänat in en
arbetsersättning som nära anslöt till lantarbetarlönen: Denna förening fick
dras med mycket stora skördevariationer på grund av dåliga
dräneringsförhållanden och gick efter några år i likvidation.

En jämförelse mellan de
föreningar som lyckats bäst och övriga föreningar visar enligt utredningen att
de förra vid starten haft en lägre andel lånat kapital och haft större investerat
kapital per medlem. Vidare har de haft högre omsättning per medlem och
väsentligt lägre avkastningsvariationer än de andra föreningarna. Dessutom har
de hållit medlemmarnas anspråk på årliga uttag inom ramen för i föreningen
intjänad ersättning tUl arbete sedan insatserna förräntats.

Utredningen anför att
erfarenheterna av sambruksföreningen som företagsform i stort sett har varit
goda. Svårigheterna att finna möjligheter atl utveckla företagen arealmässigt
har dock medfört problem. Del har sålunda visat sig vara svårt alt i takt med
den fortgående rationaliseringen upprätthålla kravet på sysselsättning för fem
medlemmar. Vidare har önskemål framförts bl, a. om underlättande av
personväxling i föreningarna. Samarbetet har i stort sett fungerat väl.
Sambruksföreningen har enligt utredningen visat sig vara en företagsform som
efter vissa anpassningar till utvecklingen på jordbrukets område m. m. bör ha goda
förutsättningar att medge bl. a. från demokratiska utgångspunkter goda
arbetsförhållanden för medlemmarna.

3.3
Erfarenheter av samverkansföretag

Utredningen
har även utfört en företagsekonomisk undersökning av samverkan över
ägogränserna i form av sam verkansföretag för gemensam jordbruksdrift,
gemensam animalieproduktion och gemensam vall-fodertorkning. Med gemensam
jordbruksdrift avser utredningen i första hand total integration av driften vid
företagen dvs. att animalieproduktion och växtodling drivs gemensamt samt att
företag utan animalieproduktion driver växtodling gemensamt med övriga
företag. Gemen-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 22

sam
animalieproduktion innebär att flera gårdar gemensamt svarar för sådan
produktion. Det gemensamma animalieföretaget förutsätts inte ha egen
foderproduktion utan anskaffar i stället foder från de deltagande företagen
eller köper foder på marknaden. Med gemensam vallfoder-torkning avses att
grönmassa från flera företag torkas i en gemensam hetluftstork.

Utredningen
redovisar bl, a, följande erfarenheter av sådan samverkan.

Vad
gäller gemensam jordbruksdrift är samverkan möjlig för deltidsjordbrukaren
framför allt då han önskar minska sin arbetsinsats i jordbruket, då han önskar
bli mindre bunden av jordbruksproduktionen samt då han vill ha avlastning vid arbetstoppar.
Då deltidsjordbrukaren vill fortsätta att arbeta i jordbruket i oförminskad omfattning
måste produktionen i företaget ökas, om inte det gemensamma företaget ger
honom mer sysselsättning än som svarar mot deltidsjordbrukets andel.
Deltidsjordbruk som är för små för att maskiner och byggnader skall kunna
utnyttjas rationellt kan med fördel anskaffa dessa produktionsfaktorer i
samverkan. Det gäller särskilt när omfattande investermgar är nödvändiga.

Utredningen
framhåller att för f a m i 1 j e j o r d b r u k a r e n kan målet med gemensam
jordbruksdrift vara att minska den egna arbetsinsatsen, VUl han å andra sidan
inte uppnå detta kan det ske genom att företaget slorleksrationaliserar i
samband med samverkan t, ex, genom att utöka animalieproduktionen, starta
ytterligare produktionsgrenai eller skaffa mera mark. Eventuellt kan det finnas
deltidsarbete utanför jordbruket. Samverkan kan också ge familjejordbmkaren
möjlighet tiU avlösning i arbetet, vilket kan behövas bl. a. vid animalieproduktion.
Ytterligare motiv för familjejordbrukare att gå med i samverkan är om företagel
har för liten areal eller del har dåliga eUer för små byggnader och får ökade
resurser i dessa avseenden genom samverkan.

För
stor jordbrukaren kan gemensam jordbruksdrift ge fördelar om hans förelag har
svårt alt ge full sysselsättning åt helårsanställd arbetskraft eller om det
inte går alt organisera regelbundna av-bytarturer för den ordinarie arbetskraften
i animalieproduktion. Företag med dåliga byggnader kan ha fördel av att starta
samverkan med annat företag som har bra byggnader som kan användas gemensamt. Alternativt
kan kanske gemensam om- eller nybyggnad göras,

I
fråga om gemensam animalieproduktion är förutsättningarna för deltids jordbrukaren
att delta i stort sett desamma som vid gemensam jordbruksdrift. Utredningen
framhåller alt samverkan är möjlig särskilt när han önskar minska sin
arbetsinsats i jordbruket och vill bli mindre bunden av produktionen. Samverkan
kan också underlätta anskaffandet av bättre byggnader vilket är till fördel
bl, a. om alternativet är omfattande investeringar i byggnader.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 23

För
familjejordbrukaren är sysselsättningen av avgörande betydelse då anslutning
till gemensam animalieproduktion övervägs. Centralisering av animaUeproduktionen
medför nämligen att sysselsättningen inom det egna företaget minskas. Om
tillräcklig verksamhet erhålls i den gemensamma produktionen eller företagaren
önskar minska sin arbetsinsats uppstår inga problem. Vill han däremot behålla
samma arbelsvolym men inte får sysselsättning i den gemensamma produktionen
måste han skaffa annan sysselsättning. Det kan ske t, ex, genom att han startar
fläsk- eller smågrisproduktion eller ökar arbetsinsatsen i det egna skogsbruket
eller finner sysselsättning utanför det egna företaget.

Familjejordbrukaren
kan även ha andra motiv för att samverka i animalieproduktion. En del kan gälla
arbetsförhållandena, t. ex. att få hjälp med arbetstoppar i vallskörden eller
uppnå mindre bundenhet i animalieproduktionen eller slippa beroendet av
arbetskraft utöver den egna familjen. Ett annat motiv är att samverkan kan
trygga avsättningen av foder eUer rekryteringsdjur från det egna förelaget
samt anskaffningen av kalvar eller smågrisar till detta. Ytterligare motiv är
att få tUlgång till mera mark eller bättre byggnader om det egna företaget har
för liten areal och dåliga eller för små byggnader.

För storjordbrukaren
är enUgt utredningens mening flera motiv för samverkan i animalieproduktion
tänkbara. Samverkan kan göra det möjUgt alt utnyttja storleksfördelarna i t.
ex. mjölkproduktionen och samtidigt utnyttja anställd arbetskraft så att bästa
möjliga resultat för företaget som helhet nås. Ett annat motiv är att genom
överföring av animalieproduktionen till ett gemensamt förelag avlasta driflsledningen
till fördel för andra produktionsgrenar i det egna företaget. I fråga om
betydelsen av samverkan när det gäller resurserna mark och byggnader är
förutsättningarna i princip desamma som för deltidsjordbruk och
familjejordbruk.

Genom
intervjuer och på annat sätt har utredningen inhämtat uppgifter från medlemmar
och delägare i föreningar och bolag för samverkan. Därvid har bl, a. följande
förelagsekonomiska fördelar med gemensam jordbruksdrift framkommit.

För
växlodlingsförelag är det viktigaste målet med samverkan alt sänka maskinkostnaderna.
Maskinerna kan i samverkansförelag utnyttjas bättre, och effektivare maskiner
kan kombineras med mera mark. Samverkan kan också vara ett medel att dela upp
markresurser på lämpligt säll 1. ex. när elt sidoarrende är för stort för atl
en företagare ensam skall kunna klara såväl det egna förelaget som den arrendelediga
marken. Vidare kan fördelar uppnås genom att man bildar ar-hetslag, t. ex. för sockerbels-
och potatisodlingar, eller byter av varandra. Tidsförluster vid omställningar
mellan olika arbetsmoment kan på så sätt begränsas. Man uppnår slörre trygghet
vid arbetstoppar än

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 24

om
tillfällig arbetskraft anställs. Dessutom inbesparas kostnader för övertidsarbete
som annars skulle uppkomma vid arbetstoppar,

I
samverkansföretag för både växtodling och mjölkproduktion finns enligt
utredningens mening olika motiv för samverkan som berör arbetsinsatserna, I
mjölkproduktionen kan arbetskraften frigöras regelbundet t. ex. vid helger och
semestrar genom avbytarturer i den gemensamma ladugården eller genom att
arbetet i djurskötseln delas lika mellan företagarna. Lantbrukare som driver
små företag kan få fler arbetstillfällen genom att samverka med företagare som
vill minska sin egen arbetsinsats t. ex, för att ta ett lönande deltidsarbete.
Vidare kan arbetet effektiviseras genom att man bildar arbetslag. På byggnadssidan
kan man uppnå fördelar bl, a. genom att rusta upp en lämplig befintlig byggnad
för gemensam mjölkproduktion och inreda den för ett större antal båsplatser än
tidigare. Ombyggnad eller nybyggnad av gemensam ladugård kan eventuellt ske med
egen arbetsinsats av de deltagande företagarna vilket minskar kapitalbehovet
vid starten. I fråga om maskinanvändning och markresurser gäller i princip
detsamma som för växlodlingsförelag.

Utredningens
undersökning beträffande samverkan i animaliepro-duklionsföretag visar när det
gäller gemensam mjölkproduktion att den viktigaste fördelen med denna form av
samverkan är att bundenheten till mjölkproduktionen minskar. Dessutom uppnås en
effektivare arbetsorganisation och byggnadskostnaderna kan begränsas.
Maskinerna för hantering av grovfoder kan användas mer rationellt än i enskild
drift i mindre skala och förnödenheter kan inköpas till förmånligare priser.

Företag
för gemensam fläskproduktion uppnår flera av storleksralio-naliseringens
fördelar. Det innebär bl. a. lägre kostnader per enhet och därmed bättre lönsamhet.
Vidare slipper deltagarna bundenheten vid produktionen. Kreditanskaffningen
till företagen underlättas genom alt deltagarna gemensamt går i borgen.
Avsättningen av smågrisar från de egna företagen tryggas och produktionen av
smågrisar ulökas. Samverkan innebär dessutom en stimulans för företagarna att
söka nya metoder för fläsk- och smågrisproduklion.

3.4
Huvudgrunderna för reformer i fråga om samverkan i jordbruket

Som
bakgrund till sina överväganden beträffande motiven för att främja samverkan
redovisar utredningen vissa allmänna förutsättningar för rationalisering i
samverkan. Dessa förutsättningar hänger samman med jordbrukets utveckling vad
gäller produktionsmedel, företagsstruktur, produktionsinriktning och
produktivitetsutveckling.

Utredningen
konstaterar bl. a. att jordbruksföretagens utvecklingsproblem i stort framstår
som en fråga om anpassning till kraven på storleksrationalisering. I
förgrunden står därvid enligt utredningen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 25

arealkompletteringen,
som ger särskilda möjligheter att utnyttja stotr leksrationaliseringens
fördelar. Större areal ger sålunda erfarenhetsmässigt driftsekonomiska
fördelar. De fasta kostnaderna för maskiner per hektar faller med ökad
gårdsstorlek trots högre mekaniseringsgrad. Motsvarande gäller
byggnadskostnaderna. Framför allt kan arbetskraften utnyttjas effektivare och
arbetsersättningen därigenom höjas. Vidare förbättras möjligheterna till
specialisering och arbetsfördelning. Slörre företag kan dessutom uppnå marknadsmässiga
fördelar t. ex, genom rabatter på inköpta förnödenheter.

Utredningen
pekar också på att en fastighetsrationalisering för att få önskad effekt i
regel även kräver att driften rationaliseras genom produktions- och arbetstekniska
förbättringar.

Av central betydelse är
enligt utredningen de möjligheter att anskaffa mark för
storleksrationalisering som samverkan kan erbjuda. Utredningen framhåller som
sin mening att markanskaffningen blir en av de allra viktigaste frågorna inom
jordbrukssektorn under de närmaste decennierna. För de företag som behöver storleksrationalisera
gäller frågan om det finns tillskottsmark att köpa eller arrendera i
tillräcklig omfattning, till rimliga priser och inom lämpUgt avstånd. Samtidigt
konstaterar utredningen att möjligheterna att köpa jordbruksmark för
storleksrationalisering eller nyetablering kraftigt inskränks framför alll av
det begränsade utbudet av mark. På grund härav har arrendeformen blivit en allt
viktigare faktor för jordbruksföretagens utveckling. Eftersom samverkan över
ägogränserna bygger på att det gemensamma förelaget åtminstone till en början
arrenderar deltagarnas mark kan den öka företagarnas möjligheter att få
tillskottsmark när sådan inte finns att köpa på tillfredsställande ekonomiska
villkor.

Beträffande arrendeformens
allmänna betydelse vid storleksrationalisering av jordbruksföretag pekar
utredningen bl, a. på att en arrendator slipper de stora kapitalkostnader som
är förenade med markförvärv. Särskilt för kapitalsvaga jordbmkare innebär
därför arrendeformen en väg till expansion. Till nackdelarna med arrende hör
att arrendeperioderna i regel är ganska korta vilket skapar problem för arrendatorerna
med hänsyn till behovet att planera drift och investeringar mera långsiktigt.
En annan nackdel med arrende är att det inte alltid leder till den bästa
möjliga indelningen i brukningsenheter. Sidoarrenden kan sålunda hindra eller
fördröja arronderingsförbättringar på ägd mark, särskilt om avtalen tecknas för
en längre tid. Utredningen har inte för sin del funnit sig ha anledning att gå
in på frågan om behovet av en reglering beträffande dispositionen av
markarrenden, A andra sidan kan samverkan vara en väg att brygga över
motsättningar mellan grannar när mark blir ledig och att eliminera eller minska
olämpliga strukturförhållanden som kan uppstå bl. a, i samband med markarrenden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 26

Bl.
a. mot denna bakgrund betraktar utredningen samverkan över ägogränserna som en
i vissa fall lämplig metod att åstadkomma stmk-turrationalisering i jordbruket
vid sidan av den traditionella metoden att äganderättsmässigt sammanföra jorden
till större bi:ukningsenheter. Samverkansformen kan i många fall utgöra ett
synnerligen värdefullt mellanstadium i den traditionella yttre stmkturrationaliseringen
av jordbmksfastighetema genom att de dellagande fastigheterna på sikt slås
samman även äganderättsmässigt. Det gäller framför allt i sådana fall då
samverkan leder till en så hård bindning mellan de individuella företagen att
dessas uppbyggnad påverkas på ett mera avgörande sätt. De kan då i regel inte
brytas ut ur samverkansföretagen ulan stora svårigheter även för ägarna eller
eventuellt förvärvare. Den ägande-rätlsmässiga sammanslagningen kan ske
antingen så att det gemensamma företaget efter hand förvärvar de deltagande
företagen med tillhörande mark eller så att en av deltagarna förvärvar de
övrigas fasligheter varefter de utträder ur företaget.

Med
hänsyn till alt även samverkansföretag kan behöva tillskott av mark bör statlig
medverkan förekomma till företagens markanskaffning.

Beträffande
möjligheterna att genom bildande av samverkansföretag åstadkomma en ökad
teknisk och driftsorganisatorisk rationalisering av de enskilda företagen
framhåller utredningen de fördelar som större företag erbjuder framför mindre
när det gäller planering av företagets tillväxt och anpassningsarbetet vid tUlväxten.

I
fråga om planeringsarbetet pekar utredningen på alt detla riskerar att bli
eftersatt i mindre företag där förelagaren vanligen själv svarar för både
planering och driftsledning och där driftsledning och manuellt arbete i regel
tar hela arbetstiden i anspråk, I stora företag kan däremot planering och löpande
driftsledning m, m, delas på ohka personer.

Vad
gäller anpassningsarbetet vid tillväxten av företag och de fördelar som större
förelag därvid erbjuder framför mindre erinrar utredningen om att elt av de
största problemen inom det svenska jordbruket är att man har en stor outnyttjad
kapacitet beträffande maskiner, arbelskrafl, ekonomibyggnader m. m.
Utredningen understryker alt ett ökat kapacitetsutnyttjande av
produktionsmedlen är av slor betydelse för alt sänka produktionskostnaderna.
Betydande utvecklingsmöjligheter i fråga om mekanisering finns enligt
utredningen alltjämt när det gäller bl. a. vallodling, inomgårdsdrift och
transporter. Samtidigt erbjuder sådana lösningar som anlitande av
maskinstationer och gemensam maskinanvändning möjUgheter att sänka maskinkoslnaderna.

I
anslutning till synpunkterna på storleks- och driflsrationaliseringen betonar
utredningen att rationaliseringen ställer slora krav vad gäller företagens
behov av kapital för köp av mark, byggnader, maskiner, djur m. m.
Kapitalanskaffningen framstår därför enligt utredningens mening vid sidan av
markanskaffningen som det kanske viktigaste ut-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 27

veckllngsproblemet
för jordbmksföretagen. I den mån svårigheter att anskaffa kapital föreligger är
detta en begränsande faktor för företagens utveckling. Påfallande är enligt
utredningen den betydelse som arrendeformen fått som instrument vid storleksralionaliseringen
bl. a. därför att den innebär att kostnaderna för markförvärv sparas in. Utredningen
understryker alt samverkan över ägogränserna i nämnda avseende ger samma
fördelar som arrende förutom att den erbjuder möjligheter till väsentliga
reduceringar av kapitalbehovet för byggnader och maskiner m. m. I
samverkansföretag underlättas vidare kapitalanskaffningen genom de insatser
som deltagarna regelmässigt förutsätts skjuta till som komplement till det
lånade kapitalet. Vad gäller kapitalanskaffning till samverkansföretag har
utredningen inte funnit anledning att gå in på andra frågor än sådana som
hänger samman med det statliga rationaliseringsstödet.

Området
för utredningens undersökningar har begränsats till samverkan inom jordbruket
med särskild tanke på växtodling och animalieproduktion. Enligt utredningens
mening bör erfarenhetema också kunna tillämpas på samverkan inom
trädgårdsnäringen. En gemensam etablering av trädgårdsföretag bör kunna ge
bättre lönsamhet och lägre kapitalbehov enligt vissa undersökningar som
utförts bl. a. vid lantbrukshögskolan.

3.5
Sambruksföreningen som associationsform för samverkan i jordbruket

Mot
bakgrund av erfarenheter bl. a. från intervjuundersökningarna ställer
utredningen upp vissa kriterier på den lämpligaste associationsformen för
samverkan i jordbruket. Utredningen tillämpar dessa kriterier dels på formerna
aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och ekonomisk förening, dels på
nuvarande sambruksföreningar.

Utredningens
överväganden av associationsformerna summeras på följande sätt. Samverkansförelag
som är beroende av eller angelägna att ta med deltagare som bidrar enbart med kapitalprestalioner
måste välja någon av bolagsformerna. Av dessa är handelsbolaget eller kommanditbolaget
att föredra. Förelag som lägger slor vikt vid att associationsformen medger en
enkel start och administration och alt bildandet inte är förenat med stora
kostnader bör undvika aktiebolagsformen men kan välja meUan formen ekonomisk
förening, handelsbolag eller kommanditbolag. Företag som önskar bygga upp cn
stor andel eget kapital kan i princip välja vilken som helst av de diskuterade
associationsformerna. Detsamma gäller företag som är beroende av att fordringsägarna
kan få insyn i deras ekonomi. Företag som ställer särskUda krav på möjUghetema
till smidig personväxling måste enligt utredningen räkna med att möjligheterna
att tillgodose dessa krav i hög grad

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 28

hänger
på produktionsförutsättningarna. Företag som bygger på stora gemensamma
investeringar i anläggningar m, m, kan tvingas att kringgärda personväxlingen
med olika restriktioner och garantier för företagets bestånd. I sådana fall är
formen ekonomisk förening i regel inte lämpUg därför att karenstiden för
utträde endast är högst fem år från inträdel. I handelsbolaget eller
kommanditbolaget finns stora möjligheter att binda deltagarna för längre eller
kortare tid. Utredningen påpekar alt beskattningsreglema är olika för olika
associationsformer och framhåller alt skatteeffekterna måste bevakas vid valet
av företagsform och dessutom följas upp så länge företaget består. Utredningen
förutsätter att samverkansföretag av någon ekonomisk omfattning inte bildas
och drivs utan anlitande av sakkunskap på skatteområdet.

Sammanfattningsvis
konstaterar utredningen i fråga om nämnda associationsformer att ingen av dem
är så beskaffad att den ensam tUlgodoser alla de krav som ställs från
samverkanssynpunkter, I fråga om handelsbolaget anför utredningen att detta
inte är lämpligt när antalet deltagare närmar sig eller överstiger fem.
Aktiebolaget är då lämpligare men har å andra sidan vissa nackdelar vad gäller
bildande m, m, som kan verka avskräckande på förelagarna. Vidare betonar
utredningen alt medlemskap i en ekonomisk förening inte medför delaktighet i
föreningens anläggnings- och övriga tillgångar på samma sätt som är fallet bl.
a. i en sambruksförening enligt nuvarande lag. Deltagare i samverkansföretag
med sådana tUlgångar accepterar enligt utredningen knappast att såsom gäller
beträffande den ekonomiska föreningen endast få ut sin insats när de utträder
ur företaget. På grund härav anser utredningen att det behövs en särskild accociationsform
för sambruk och samverkan i jordbruket även i fortsättningen.

Vid
utformningen av den nya lagen har utredningen utgått från de kriterier som
ställts upp för den lämpligaste associationsformen för sambruk och samverkan i
jordbruket. Enligt utredningen är vissa regler som hittills varit speciella
för sambruksföreningen lill följd av utvecklingen numera överflödiga eller
mindre lämpliga. Beslämmelser av denna karaktär är enligt utredningens mening
bl. a. de som kräver alt samverkan skall bedrivas på mark som ägs av föreningen
eller utarrenderas av staten. Dit hör också bestämmelserna som kräver alt medlemmarna
deltar i föreningen med personliga arbetsinsatser. Även bestämmelsen om att
sambruksföreningarna skall stå under tillsyn av lantbruksnämnden är enligl
utredningen otidsenliga.

Utredningen
lägger fram förslag till ny lag om sambruksföreningar som avses ersätta
nuvarande lag. Förslaget innehåller åtskilliga inslag från nuvarande lag, I
stora delar bygger det också på lagen om ekonomiska föreningar. Dessutom
innefattar det vissa regler som är speciella för den nya form av
sambruksförening som utredningen förordar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 29

Dessa
regler tar framför allt sikte på att underlätta personväxUngar och samtidigt
trygga företagets bestånd. De kompletteras av vissa föreslagna nya regler i
fråga om det statiiga ekonomiska stödet tiU sambruks- och samverkansföretag.
Lagförslaget har i huvudsak följande innehåll.

Sambruksföreningen
behålls som en företagsform som är exklusiv för jordbruk och trädgårdsbruk.
Vidare förblir den lill sin natur en ekonomisk förening med uppgift att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Vid samverkan i helt integrerade företag
tjänar föreningen medlemmarnas ekonomiska intressen genom alt bereda dem
sysselsättning i förelaget och del i överskott på verksamheten. Vid samverkan
över ägogränserna svarar föreningen för hela driften eller delar av driften vid
de deltagande företagen, som härvid alltjämt ägs av andra än föreningen.
Medlemmarna kan delta i föreningen med mark, maskiner, arbetskraft o. d. Kravet
på minsta medlemsantal i sambruksförening sänks i förslaget från fem till tre.
Medlem förutsätts till skillnad mot nu inte nödvändigtvis behöva delta med egna
arbetsinsatser. Såväl fysisk som juridisk person kah bli medlem.

Till
skillnad från vad som nu gäller bör enligt utredningen klart slås fast alt
medlem äger rätt att utträda oavsett om han kan finna någon godtagbar förvärvare
av sin andel eller inte, I det sistnämnda faUet blir föreningen skyldig att
lösa andelen. Utträde skall föregås av uppsägning. Föreningen kan begränsa uppsägningsrätlen
genom att i stadgarna ta in förbehåll att uppsägning till utträde inte får ske
förrän viss tid från inträdel. Tiden har inte maximerats. Ett sådant förbehåll
kan enligt utredningen vara nödvändigt särskilt för föreningar som äger dyra
produktionsmedel med lång avskrivningslid.

TUl
nyheterna i lagförslaget hör vidare reglerna om reservfond. Den nuvarande
bundenheten till taxeringsvärdet på föreningens fasta egendom upphör. I
stället anpassas reservfonden till föreningens skulder enligt balansräkningen
eller viss kvotdel av det bokförda värdet på föreningens tiUgångar. Detta
innebär en anpassning till vad som gäller enligt lagen om ekonomiska
föreningar. Reservfond skall vara bunden och således inte kunna användas fritt
av föreningen. En annan nyhet i förslaget är att det inte innehåller någon
begränsning av vinstutdelning i förhåUande till inbetalat insatskapital.

Vad
gäller styrelse, firmateckning, årsredovisning, revision och föreningssammanträde
hänvisas i huvudsak till lagen om ekonomiska föreningar. Det innebär bl. a.
den ändringen jämfört med vad som nu gäller att sambruksförening kan genom
stadgebestämmelser differentiera medlemmarnas rätt att-besluta i föreningens
angelägenheter. Om så inte skett, äger varje medlem en röst.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 30

3.6
Stödåtgärder m. m.

Enligt
gällande jordbrukspolitiska riktlinjer skall statens medverkan till jordbrukets
rationalisering avse uppbyggnad av effektiva jordbruksföretag utan principiell
begränsning till någon särskild företagsform. Samverkan mellan företag främjar
dessa strävanden och är därför enligt utredningens mening från samhällelig
synpunkt ett värdefullt alternativ lill enskilt företagande. Slalen bör satsa
på ökad information om samverkan och på konkreta åtgärder för att främja
denna. Till sådana åtgärder hör ett ökat ekonomiskt stöd till
samverkansförelag.

Utredningen tar först upp
frågan om statligt stöd till gemensam användning av produktionsmedel m. m.
Utredningen konstaterar att det i svenskt jordbruk är vanUgt med sådan
samverkan som innebär gemensam användning av produktionsmedel men där
deltagarna fortfarande driver produktionen var för sig. De viktigaste formerna
av sådant samarbele avser maskiner och arbetskraft. Denna samverkan är enligt
utredningen i hög grad önskvärd från allmän synpunkt eftersom den för med sig
kostnadsbesparingar och sociala fördelar. Vidare kan den utvecklas tUl mera
fördjupad samverkan i form av samverkansförelag med egen produktion. Särskild
uppmärksamhet bör därför ägnas denna samverkan i rådgivningen till lantbrukare.
Vidare behövs direkta stimulansåtgärder. Utredningen föreslår i sistnämnda
avseende ett ökat slöd till gemensam maskinanvändning.

Enligt kungörelsen (1967:
443) om statiig garanti för lån tUl maskin-håUning inom jordbmket m. m. kan statiig
garanti lämnas för lån till förvärv av jordbruksmaskiner med tillbehör som
skall användas gemensamt för flera jordbruks- eller trädgårdsföretag.
Efterfrågan på kreditgaranti av detta slag har varit liten bl, a. till följd
av i vissa hänseenden restriktiva bestämmelser. Vissa modifieringar föreslås
därför av slödet.

Utredningen föreslår att yrkesmaskinhållare
skall kunna få lånegaranti för anskaffande av rörelsekapital vid start,
övertagande eller större utvidgning av en mera omfattande maskinhållarrörelse.
Vidare föreslås att uttrycket "nytt maskinbestånd" (2 §) inte skall
behöva tolkas så alt garanti får lämnas endast till inköp av nya, obegagnade
maskiner. Enligt utredningens mening bör sålunda garanti kunna lämnas i vissa
fall även för inköp av begagnad maskin, om lantbruksnämnden bedömer köpet vara
lämpligt. Det bör också finnas möjlighet att bevilja lånegaranti vid
överlåtelse av elt maskinbestånd med eventuellt tillhörande byggnader i samband
med att maskinhållarrörelse byter ägare. Garanti bör vidare kunna lämnas till
en kombinerad jordbmka-re-maskinhållare för inköp av basmaskmer, t. ex.
jordbearbetnings-maskiner, om de har större kapacitet eller annat arbetssätt än
de maskiner som normalt fordras enbart för det egna jordbruket.

Vad
gäller byte av maskin får enligt gällande bestämmelser låne-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 31

garanti
lämnas endast för den del av investeringen som avser eventuell utökning av
kapacitet. Bestämmelsen om ett lägsta investeringsbelopp av 5 000 kr. skall då gäUa
för denna del av investeringen. Dessa regler föreslås normalt gälla även i
fortsättningen men vissa möjligheter bör ges att lämna garanti för större del
av investeringen. Motiv för dylika undantag kan t, ex. vara alt en rimlig
finansiering av ett byte av en dyrbar specialmaskin med snabb förslitning inte
utan lånegaranti kan genomföras av en maskinhållare med verksamhet som från
allmän synpunkt är i hög grad önskvärd. Sökandens ekonomiska möjligheter att genomföra
företaget måste prövas med särskild omsorg i sådana fall,

I
fråga om minimi- och maximibelopp för garanti föreslår utredningen vidare att
begränsningen av garantigivningen lill 80 % av köpesumman eller
byggnadskostnaden slopas. Därigenom erhålls Ukformighet med övrig lånegarantigivning
lill jordbruksföretag vilken ger möjligheter till totalfinansiering. För alt
ytterligare förenkla lånegarantigiv-ningen förordar utredningen alt vissa
modifieringar och förenklingar görs i de föreskrivna villkoren i syfte alt
kontrollera användningen av maskiner som omfattas av garantier.

Utredningen
föreslår slutligen den formella ändringen att hittillsvarande maskinlånekungörelse
förfatlningsmässigt inarbetas i rationaliseringskungörelsen och trädgårdsrationaUseringskungörelsen,

Utredningen har övervägt
om det finns skäl att införa någon form av bidrag till investeringar i maskiner
som används på flera gårdar. En dylik stödform har dock befunnits vara
administrativt tidskrävande och svårhanterlig. Problem uppkommer bl. a. med
kontrollen av att en viss maskin under tillräckligt lång tid används på flera
gårdar. För att inte i åtskilliga fall behöva återkräva bidrag måste man vidare
betala ut bidrag fem till tio år efter maskinanskaffningen. Dessutom påpekas
att utbetalningen av bidrag inte kan kopplas till slutamorteringen av lån ur en
slatUg lånefond. Av bl, a. nämnda orsaker har utredningen inte ansett sig böra
föreslå bidragsgivning till anskaffande av maskiner för flergårdsanvändning.

Utredningen
övergår därefter till att behandla frågan om statUgt stöd till samverkans före
tag. Samverkansförelag definieras av utredningen som företag som genomfört
samverkansrationalisering. Därmed avser utredningen rationalisering med positiv
företagsekonomisk effekt genom att verksamhet som tidigare drivits var för sig
av delägare i samverkansföretaget eller av deras företrädare nu sker gemensamt.
Samverkansrationaliseringen kan vara olika långt driven i olika samverkansföretag.
För samtUga typer av samverkansföretag finns enligt utredningens mening motiv
för utökade statliga rådgivningsinsatser. Däremot motiverar olikheter i
samverkansrationalisering skillnader i utformningen av det ekonomiska stödet.
Samtliga typer av samverkansföretag har i dag möjligheter att under vissa fömtsättningar
erhålla lånegaran-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 32

tier
enligt rationaliseringskungörelsen. Som ytterligare stimulans till
samverkansföretag med hög grad av samverkansrationalisering föreslår
utredningen möjligheter till statsbidrag till investeringar i ekonomibyggnader
och markanläggningar. Stöd till samverkansföretag föreslås i första hand utgå
till sambruksförening, handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening. Om krav
på företagels fasthet och bestånd kan uppfyllas inom enkla bolag och ideella
föreningar bör det dock enUgt utredningens mening inte vara uteslutet att stöd
under vissa förutsättningar kan utgå som gemensamt stöd till två eller flera
enskilda personer i sådana sammanslutningar.

En förutsätining för att
stöd skall utgå till samverkansförelag vari ingår gemensam växtodling eller
gemensam animalieproduktion föreslås vara att det bland delägarnas företag
finns minst ett, som är utvecklingsbart även vid en traditionell
strukturrationalisering. Utredningen har också ingående diskuterat andra typer
av stödvillkor, t. ex, i fråga om förelagets organisation, fasthet och
lönsamhet. Dessa villkor överensstämmer med vad som redan gäller enligt
rationaliseringskungörelsen.

Vad gäller stödformerna
föreslås att lånegaranti bör kunna lämnas samverkansföretag för de ändamål som
anges i 10 § rationaliseringskungörelsen och med i huvudsak de villkor för
olika typer av länegarantier som anges i kungörelsen.

Utredningen understryker
behovet av att med statligt stöd underlätta nya delägares kapitalinsatser jämte
överlåtelser av aktier och andra andelar för att samverkansföretag skall bUdas
i tillräcklig utsträckning och sedan kunna fortsätta sin verksamhet i samband
med ofrånkomliga delägarbyten. Ifrågavarande slöd bör utgå som lånegaranti och
normalt lämnas delägaren personUgen. Även person som redan är delägare bör
kunna få detta slöd vid överlagande av utträdande delägares andel. Vid inlösen
av andel i handelsbolag eller sambruksförening föreslås samverkansförelagel som
sådant också få motsvarande slöd. I undantagsfall föreslås detta även gälla
vid återbetalning av insats lill utträdande medlem i ekonomisk förening. Vid
överlåtelse och lösen av andel föreslås garanti kunna motsvara andelens hela
godkända överlåtelsevärde.

Utredningen framhåller
särskilt att den vad gäUer stöd till kapitalinsatser eller övertagande av
aktier eller andra andelar inte föreslår stöd till delägare i sammanslutningar
som inte innebär samverkansrationalisering. Härvidlag gör dock utredningen
undantag för sammanslutningar i sambruksföreningens form. Lånegaranti föreslås
nämligen kunna lämnas till medlem eller framtida medlem i sambruksförening
eller till föreningen själv för övertagande resp, lösen av andel i föreningen
även om föreningens bildande eller verksamhet inte inneburit sam-verkansrationalisering.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 33

Enligt utredningens mening bör statsbidrag utgå till vissa
investeringar vid start eller utveckling av samverkan mellan jordbruksföretag.
Bidrag föreslås utgå lill åtgärder som har samband med samverkan och är
förorsakade av denna. Bidragsstödet föreslås varierat med graden av samverkan
mellan deltagarna. Samverkansföretag som driver hela växtodlingen på två eller
flera existerande eller genom samverkan upphörda jordbruksföretag föreslås för
sina investeringar i ekonomibyggnader för växtodlingen och i markanläggningar
kunna erhålla statsbidrag med högst 25 % av godkänd kostnad. Samverkansföretag
som driver hela eller större delen av animalieproduktionen gemensamt men där
delägarna fortfarande har enskild växtodling, föreslås kunna få bidrag till
inre rationalisering, om den normala regeln om arealliUskott m. m. i 20 §
rationaliseringskungörelsen är uppfylld för huvuddelen av de enskilda
delägarna. Även om denna regel inte är uppfylld bör bidrag kunna utgå med högst
25 % av godkänd kostnad, om stor samverkansrationaUsering uppkommer genom den
gemensamma animalieproduktionen. Detta anses ske om hela eller större delen av
de enskilda företagens tidigare animalieproduktion drivs gemensamt på så sätt
att dessa företags organisation och produktion påverkas i hög grad i positiv
riktning. Samverkansföretag som driver såväl hela växtodlingen som hela eller
större delen av animalieproduktionen gemensamt, föreslås få bidrag till
investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar med högst 25 % av
godkänd kostnad.

Vid s. k. sambeten är samverkan i växtodUng och animalieproduktion
partiell. Enbart samverkansrationaliseringen kvalificerar därför enligt
utredningen inte för bidrag till sambetesföretag. På grund av dels struk-turrationaliseringseffekten,
dels sambetenas angelägna sociala uppgift att bereda familjejordbrukaren
ledighet från djurskötseln, föreslås dock att vissa bidrag till inre
rationalisering vid sambetesföretag skall kunna utgå i form av avskrivningslån,
om de aUmänna förutsättningarna för stöd är uppfyllda. Bidraget föreslås utgå
med högst 25 %. Utredningen anser dock att begränsad strukturrationaliseringseffekt
och relativt sett begränsade investeringar i många fall torde motivera en
lägre bidragsprocent än den maximala.

Utredningen föreslår att bestämmelsen om maximibelopp för
bidrag tiU ekonomibyggnader tas bort vid bidragsgivning tiU samverkansföretag
med motivering att bidraget räknat per deltagare sällan kommer att överstiga
gällande maximibelopp.

Om ett samverkansförelag Ugger inom område som godkänts
för särskild rationalisering och om övriga förutsättningar för dylik rationalisering
är uppfyllda, bör enligt utredningens mening samverkansföretaget kunna utväljas
för särskUda rationaliseringsinsatser. Bidragsreglema och bestämmelserna i
övrigt föreslås vara de för den särskUda rationaliseringsverksamheten normala.

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 70

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 34

Utredningen
föreslår att de vUlkor för stöd tUl samverkansföretag inom jordbmket som
angivits i det föregående i princip även skall gälla för samverkansföretag inom
trädgårdsnäringen.

Den
framtida omfattningen av samverkan i jordbrukets primärpro-duklion blir enligt
utredningens mening i hög grad beroende av hur stora resurser som ställs till
förfogande för att bedriva en effektiv och sakkunnig information och rådgivning
om samverkan till lantbrukarna.

Utredningen
föreslår att lantbmksstyrelsen får i uppdrag att utarbeta normalavtal,
normalbolagsordningar och normalstadgar för oUka företagsformer och typer av
samverkansföretag. Vidare bör styrelsen genomföra fortbildningskurser för
lantbruksnämndernas personal om bildande och drift av samverkansföretag.
Information om samverkan föreslås också få större utrymme i nämndernas
rådgivningsverksamhet. För att klara nämnda verksamhet föreslås lantbmksstyrelsen
få en särskild arbetsenhet med bl. a. två handläggare. En särskild rådgivande nänmd
föreslås också inrättad vid styrelsen med representanter för berörda
myndigheter och organisationer.

Utredningen
har slutligen uppskattat medelsbehovet för de föreslagna stödåtgärderna.
Stödet tiU samverkansföretagen bedöms tills vidare inte medföra behov av
utökade lånegarantiramar eller ökning av anslaget Täckande av förluster på
grund av statlig kreditgaranti. Förslagen om bidrag till inre rationalisering
vid samverkansföretag innebär enligt utredningen att ramen för bidrag till
sådan rationalisering till en början behöver utökas med 2 milj. kr. Utredningen
anser det sannolikt att det föreslagna bidragsstödet till samverkansföretag
inom trädgårdsnäringen kommer att på någon sikt medföra behov av att höja
anslaget Bidrag tiU trädgårdsnäringens rationalisering m. m. I fråga om
service, fortbildning, rådgivning m. m. bedömer utredningen att årskostnaderna
under de närmaste åren kommer att uppgå till minst 1 milj, kr. Därav belöper ca
300 000 kr, på den föreslagna arbetsenheten inom lantbruksstyrelsen.

4
Remissyttrandena

4.1
Ny lag om sambruksföreningar

Remissinstanserna
är i allmänhet positiva till tanken atl genom samverkan i jordbrukets
primärproduktion utnyttja storleksrationaliseringens fördelar och åstadkomma
en från driftsynpunkt lämplig strukturering av jordbruksfastigheterna.

Lantbruksstyrelsen
finner det önskvärt att samverkan främjas ocb att olika samverkansformer får
sådan omfattning att de kan ge underlag för ett fortsatt klarläggande av olika
samverkanseffekter. Lantbruks-hösskolan anser alt denna form av effektivisering
i vissa fall bör kunna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 35

bli
elt lämpligt komplement tUl ralionaliseringsallernaliv för enskilda förelag. Faktorer
som talar för alt samverkan kommer alt öka i framtiden är enligt högskolan bl.
a. ökningen av kapitalbehovet per sysselsatt, kraven på ordnad arbetstid och
semester, konsekvenserna av sjukdom och skador på enskUda företagare samt ökat
intresse för samverkan genom utbildning och upplysning.

1972 års
jordbruksutredning finner det värdefullt från såväl den enskildes som
samhällets synpunkt att ökad samverkan kommer till stånd. För de enskilda
innebär samverkan enligl utredningen möjlighet till ökat ekonomiskt utbyte av
gemensamt insatta resurser samtidigt som arbetet kan organiseras så att
nuvarande bundenhet minskar, framför aUt vid gemensam animalieproduktion. Från
samhällsekonomisk synpunkt innebär samverkan viss resursbesparing genom att produktionen
kan bedrivas effektivare och i större skala. Avbytarutredningen pekar på att en
avbytarorganisation endast kan lösa delar av avbytarproble-matiken och att
kompletterande åtgärder behövs. Utredningen framhåller alt varje
samverkansåtgärd som avser animaUeproduktion underlättar avbytarfrågans
lösning för de berörda företagen.

LRF
anser att samverkan över ägogränserna kan vara en bra lösning för att sänka
investeringsbehovet och öka lönsamheten i många delar av Sverige med sämre
ägostruktur och utvecklingsmöjligheter. Kooperativa förbundet finner det
motiverat att stödja uppkomsten av samverkansföretag i hela landet.
Hushållningssällskapens förbund anser det angeläget atl stimulera samverkan
mellan jordbrukare. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anför att
förslagen sannoUkt kommer att få betydelse även för trädgårdsnäringen. Svenska
lantarbetareförbundet noterar med tillfredsställelse att utredningen funnit sambmkstanken
vara värd fortsatt uppmärksamhet.

En
viss tveksamhet råder i fråga om möjligheterna att skapa sambruksföreningar i
nuvarande form dvs. för samverkan inom ägogränserna i jordbmksföretag som är
helt integrerade redan från starten. Lantbruksstyrelsen framhåller att härför
behövs minst 200 ha åker. Efiersom det nu finns endast ca 600 brukningsenheter
med över 200 ha åker, kan det enligt styrelsens mening endast bli fråga om
ringa nybUd-ningar av sådana sambruksföreningar. Liknande synpunkter förs fram
av LRF och Hushållningssällskapens förbund.

Det
stora flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att det behövs
en särskild associationsform för vissa typer av samverkansföretag.
Utredningens förslag till ny lag om sambruksföreningar godtas i huvudsak.

Svea
hovrätt tar för sin del inte ställning till frågan vilket intresse som inom
jordbruksnäringen kan finnas för samverkan enUgt betänkandet och anför att
behovet av lagstiftningen faller utanför hovrättens bedömning. Om lagstiftning
i form av en ny lag om sambruksföreningar

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 36

anses
erforderlig, utgör enligt hovrättens mening förslaget en i huvudsak godtagbar
lösning.

Lantbruksstyrelsen anser
att lagen fyller en funktion med hänsyn till att formen med samverkan över ägogränserna
synes värd att pröva. Styrelsen biträder därför utredningens förslag.
Lantmäteriverket tillstyrker i huvudsak alt de framlagda förslagen genomförs.
Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs,
Västmanlands och Västerbottens län. Lånsstyrelsen i Södermanlands län
ifrågasätter däremot om en gemensam disposition av mark innebär sådana
särskilda förhållanden att sambruksföreningen bör behållas som en i specieU
lagstiftning reglerad associationsform. 1972 års jordbruksutredning har ingen
erinran mot lagförslaget även om övriga befintliga associationsformer i många
fall enUgt utredningen torde vara tillräckliga för de samverkansformer som kan
bli aktuella.

LRF ser det nya innehållet
i lagförslaget som en förutsättning för att nya sambruksföreningar skall komma
till stånd. Vid samverkan över ägogränserna ger lagförslaget större flexibUitet
än nuvarande lag. I fråga om samverkan inom ägogränserna pekar förbundet på atl
redan minimiantalet tre medlemmar kräver ett relativt stort företag.
Hushållningssällskapens förbund har inget att erinra mot lagförslaget.
Kooperativa förbundet tillstyrker förslaget och framhåller att man bör noga
följa utvecklingen och anpassa lagstiftningen och andra grundvillkor därtill.
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund betraktar den föreslagna lagen som ett
viktigt komplement till lagen om ekonomiska föreningar. Svenska
lantarbetareförbundet anför alt förslaget innebär en viss uppmjukning av
bestämmelserna i den nuvarande lagen och därför bör kunna underlätta starten av
sambruksföreningar. Förbundet har inget att invända mot lagförslaget.

Svea
hovrätt finner det riktigt att utredningen låter lagen i princip endast uppta
sådana regler som skiljer den från lagen om ekonomiska föreningar och i övrigt
hänvisar till denna lag.

Kravet i den nuvarande
lagen på minst fem medlemmar, som har rätt och skyldighet till arbetsinsatser,
framstår enligt lantbrukshögskolan som orealistiskt. Högskolan delar därför
utredningens uppfattning att minimiantalet medlemmar bestäms till tre och att
något preciserat krav på medlemmarnas arbetsinsatser inle införs i lagen. Enligl
länsstyrelsen i Södermanlands län innebär bl. a. borttagandet av sysselsält-ningskravet
en väsentUg förändring av 1948 års sambrukslag. Gränsdragningen mellan
sambruksföreningen och handelsbolaget kommer dock enligt länsstyrelsen i
praktiken att bli flytande.

Lantbrukshögskolan
pekar på alt utredningen inte har lagit ställning lill efter vilka grunder
varje medlems insats skall bestämmas. I de ekonomiska föreningarna har enligt
högskolan alltmer utbildat sig den praxis alt medlem skall bidra med kapital i
relation till hans omsättning

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 37

med
företaget. Överskottsdisposilioner i form av tUläggsbetalningar eller rabatter
på omsättningen lämnar härigenom medlem gollgörelse för kapitalinsatsen på elt
rättvist säll. Om medlemmar kvarstår som inle aktivt deltar i verksamheten, får
dessa ingen gollgörelse för sina kapitalinsatser. Efterlikvider och
återbäringar måste då kompletteras med ränta på gjorda insatser. Dessa räntor
är inte avdragsgilla för föreningen. I elt sådant läge sker dubbelbeskattning.
Antalet ledamöter i sambruksförenings styrelse bör enligt högskolans mening
vara minst tre, efiersom det lägsta antalet medlemmar uppgår till tre. I fråga
om förslaget att det skall finnas möjUghet att differentiera medlemmamas
rösträtt på för-eningssammanträde anför högskolan att nuvarande skattemässiga
behandling av tilläggslikvider för undvikande av dubbelbeskattning kräver att
föreningen är kooperativ dvs. öppen och tUlämpar lika rösträtt. Högskolan
anser därför att frångående av den lika rösträtten inte är att rekommendera.

4.2
Stödåtgärder m. m.

Utredningens
förslag tUl stödåtgärder tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Sålunda biträder lantbruksstyrelsen förslagen, 1972 års
jordbruksutredning finner ett ökat statligt stöd till samverkansföretag vara
motiverat med hänsyn till de positiva effekter ökad samverkan kan ha för såväl
den enskUde som samhället. Utredningen har inte tagit stäUning till detaljerna
i förslaget utan förbehåller sig möjligheten att anpassa och samordna stödet
till samverkans-företag i överensstämmelse med de förslag till den framtida
utformningen av det StatUga stödet till jordbrukets rationalisering som utredningen
kan komma att lägga fram. LRF pekar på att ändringarna medför en större
rörlighet i tolkningen av begreppet samverkan och jämställer olika
associationsformer, vilket förbundet inte har något alt invända mot. De
föreslagna ändringarna av rationaliseringskungörelsen bör enligt förbundet
kunna stimulera till samverkan. Svenska lantarbetareförbundet delar
utredningens uppfattning att det behövs bättre kunskaper hos företagarna om
samverkan och ett ökat statligt ekonomiskt slöd. Det är dock enligt förbundet
angeläget att sådant stöd lämnas i former som inte motverkar jordbmkets storleksrationalisering
och ej heller främjar tillkomsten av deltidsjordbmk.

Statens jordbruksnämnd
erinrar om den av 1974 års riksdag beslutade låginkomstsatsningen för jordbmkama.
SärskUda regler kan enUgt nämnden tänkas bli erforderliga för att inte systemet
med leveranstillägg till mindre producenter av mjölk skall motverka tUlkomsten
av samverkansföretag för mjölkproduktion. Liknande synpunkter framförs av
Kooperativa förbundet.

Remissinstanserna
tillstyrker i stort det föreslagna statliga stödet tiU

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 38

gemensam
maskinanvändning samt förslaget att maskinlånekungörelsen inarbetas i
rationaliseringskungörelsen. Lanlbruksstyrehen föicslår alt amorteringstiden
för maskinlån fastställs till högst tio år oavsett lånets ändamål.
Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om inte möjligheter även bör
finnas att genom statsbidrag stimulera tillkomsten av sådan gemensam
maskinanvändning där större delen av maskinparken ägs gemensamt. Effekterna av
en sådan samverkan torde enligt länsstyrelsen vara fullt jämförbara med den
rationalisering som uppnås genom gemensamt driven växtodling eller animalieproduktion,
vilka samverkansformer föreslås kunna erhålla statsbidrag.

Förslagen
om statligt slöd till samverkansföretag inom jordbruket tUlstyrks i huvudsak.
Lantmäteriverket finner det välbetänkt att för stöd till samverkansförelag vari
ingår gemensam växtodling eller animalieproduktion upprätthålla det föreslagna
villkoret alt det bland del-ägamas företag skall finnas utrymme för minst ett
som kunnat vara utvecklingsbart även vid en traditionell slmklurralionalisering.
HushåU-ningssällskapens förbund framhåUer att det i Norrlands inland finns fall
där samverkansföretag kan vara allmänt motiverade även om bland deltagarna ej
finns någon med s. k. kämfastighet.

Vad
gäller stödformerna föreslår lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs
län att amorteringstiden för driftslån begränsas till 15 år för samtliga
låntagare. Hushållningssällskapens förbund påpekar att sambmksföreningarna har
fått en särställning gentemot andra samverkansformer så till vida att krav på
samverkansrationalisering inte upp-stäUs vid stöd till medlemmar eller framtida
medlemmar eller till föreningen själv för överlagande resp. lösen av andel i
föreningen. Förbundet anser detta med hänsyn till sambruksföreningarnas konstmktion
vara ofrånkomligt, om några sådana skall bildas. Förbundet anser vidare alt sambetesföretagen
i normalfallen bör kunna erhålla 25 % statsbidrag.

Lantbruksstyrelsen
anser atl många av de för jordbruksföretagens del beskrivna fördelarna med
samverkan direkt kan appliceras på vissa typer av trädgårdsföretag. Förelag för
gemensam produktion och distribution av värme för växthusuppvärmning kan
erbjuda fördelar och få särskild aktualitet i samband med kämkraftens
utbyggnad. Styrelsen fömtsätter att trädgårdsnäringsutredningen prövar lämpliga
vägar för att främja utveckUngen av samverkan inom trädgårdsproduktionen. Den
föreslagna ändringen av trädgårdsrationaliseringskungörelsen bör dock utan
hinder av vad denna utredning kan komma att föreslå i dessa avseenden kunna
genomföras samtidigt som ändringen av jordbrukets rationaliseringskungörelse.
Styrelsen framhåller att bestämmelsema om statsbidrag vid samverkansrationaUsering
innebär att bidragsmöjligheterna blir större för åtgärder som sker i samverkan
än om samma ålgärder vidtas av de enskUda företagen. Enligt styrelsens mening
bör denna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 39

förmån
dock endast gälla sådana rationaUseringsåtgärder som orsakas av samverkan och
annars inte skulle kommit tUl stånd. För rationaUseringsåtgärder som företas
av redan etablerade samverkansföretag bör samma bidragsregler gälla som för
andra företagsformer.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
har inget att erinra mot de föreslagna stödbeslämmelserna, men anser att de bör
synkroniseras med dem som gäller för enskilda företagare. Bidragsgivningen till
dessa är enligt förbundet synnerligen restriktiv på grund av tillämpningsanvisningarnas
utformning. Om tillämpningen inte ändras och samtidigt betydande statsbidrag
skall utgå vid s. k. samverkansrationaUsering kan detta enligt förbundet komma
att framstå som en stötande orättvisa. En mera allmän översyn av statsbidragsbestämmelsema
till trädgårdsnäringen är därför angelägen.

Lantbruksstyrelsen
framhåller att en ökad satsnmg på samverkansföretag kräver betydande insatser
i form av ortbildning, rådgivning och service, inte minst i juridiskt avseende.
Därtill kommer utvecklingsarbete med inriktning på att förvärva fördjupade
kunskaper om samverkansproblematiken och på att skapa praktiska och
konstruktiva lösningar som kan tillämpas i rådgivningen och vid stödgivningen.
Styrelsen biträder därför utredningens förslag att lanbmksorganisatio-nens
personella resurser förstärks med minst två handläggare. Därutöver behövs en
assistenttjänst. EnUgt styrelsens mening bör inte någon permanent rådgivande
nämnd för samverkansfrågor tillskapas. Styrelsen beräknar årskostnaderna till
350 000 kr.

Statskontoret avstyrker
den föreslagna resursökningen vid lantbmksstyrelsen, eftersom de tillkommande
arbetsuppgifterna nu väsentligen bör kunna rymmas inom ramen för befintliga
resurser. Någon rådgivande nämnd bör inte heUer knytas till styrelsen. RRV
förordar att man avvaktar erfarenheterna av verksamhetens omfattning, innan frågan
om en personalförstärkning las upp till prövning.

5
Föredraganden

5.1
Huvudgnindema för reformer i fråga om samverkan i jordbruket

Genom
1948 års lagstiftning om sambruksföreningar tillskapades särskilda regler för
sådana ekonomiska föreningar som har till ändamål att låta medlemmarna
gemensamt bedriva jordbruk på fastighet som föreningen har förvärvat eller
arrenderat. Genom lagstiftningen avsåg statsmakterna att göra det möjligt
särskilt för småjordbmkare och lantarbetare att gemensamt äga och driva slörre
jordbmksfastigheter. Härigenom kunde såväl det sociala önskemålet att behålla
självständiga näringsutövare i jordbmket som det samhällsekonomiska kravet på
högsta möjliga effektivitet i produktionen tillgodoses.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 40

Under
de år som har gått sedan sambmkslagen kom lill har stora förändringar skett
inom jordbruket. Utvecklingen har gått mot allt större brukningsenheter. Vidare
har en långtgående teknisk rationalisering skett av produktionen varvid
arbetskraften i stor utsträckning ersatts av maskiner. Detla har medfört att jordbmket
blivit alltmer kapitalkrävande. En möjlighet att underlätta
kapitalanskaffningen i jordbruket kan vara samverkan mellan flera personer
eller företag. Från olika håll har också gjorts gällande att samverkan är en
väg att förbättra lönsamheten hos många jordbmk. Trots detla har möjligheten
att gemensamt driva jordbmk i sambraksföreningens form utnyttjats endast i begränsad
omfattning, F. n. är endast tre sambmksföreningar verksamma.

Det
var mot denna bakgmnd som dåvarande chefen för jordbmksdepartementet år 1969
begärde och fick bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning av vissa
frågor rörande sambmksföreningar (sam-bmksulredningen). Utredningen fick i
uppdrag att undersöka orsakerna till alt organisationsformen sambmksförening
utnyttjats i så ringa utsträckning. Utredningen skulle också utreda behovet
och möjligheterna att genom statliga insatser av olika slag stimulera tUl
bildandet av sambmksföreningar.

Utredningen
har i betänkandet (SOU 1974: 30) Jordbruk i samverkan lagt fram förslag till ny
lag om sambmksföreningar, I betänkandet föreslås också ändringar i det
statliga slödet till jordbmkets och trädgårdsnäringens rationalisering.

En
central utgångspunkt för utredningens överväganden har varit de möjligheter som
samverkan erbjuder vid sidan av andra vägar, främst yttre rationalisering och
arrende, att bygga upp effektiva jordbmksföretag. Utredningen understryker
värdet av samverkansförelag också mot bakgrund av de vinster samverkan kan
medföra av social karaktär t. ex, i form av ökad eller ordnad frilid för dellagama.
Utredningen har undersökt erfarenheterna av de sambruksföreningar som har
bildats efter år 1948 liksom också av den samverkan som förekommer över ägogränserna
mellan olika jordbmkare.

Av
de sex sambruksföreningar som bildats upphörde två efler tio år därför att
arrendetiden gick ut och marken togs i anspråk för andra ändamål. En förening
upphörde efter elva år genom konkurs. Orsaken till denna konkurs var enligt
utredningen främst att föreningen under en följd av år drabbades av
skördeskador. Av de tre sambmksföreningar som finns kvar i dag tillkom Hörnsjöfors
år 1952, Gudhem år 1959 och Stäholm år 1972.

Erfarenheterna
av sambruksföreningamas verksamhet har enligt utredningens mening varit goda.
Delta gäller såväl det ekonomiska utfallet för medlemmarna som samarbetet
mellan dessa. Medlemmarna har fått slörre del i den allmänna
standardutvecklingen än de skulle ha fått om de valt att förbli lantarbetare.
Delta har tagit sig uttryck bl, a.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 41

i
en högre arbetsersättning än lantarbetarlönen, I två föreningar har
ersättningen betydligt överstigit denna lön. Dessutom har medlemskapet i
sambruksföreningarna medfört fördelar för medlemmarna i form av sparande inom föreningama.
Detta sparande har medlemmama åstadkommit genom att inte ta ut hela den
intjänade ersättningen som arbetslön.

Utrednmgen redovisar även
de problem som gjort sig gällande i sambruksföreningarnas verksamhet. Bl, a.
har det visat sig vara svårt att få tillskottsmark i den utsträckning som
behövs för att i längden upprätthålla kravel på sysselsättning för fem
medlemmar vilket f. n. normalt är minimiantalet. Vidare har det konstaterats
att personväxlingen i föreningarna behöver underlättas.

Utredningen
har studerat tre former av samverkan över ägogränserna mellan i och för sig
självständiga jordbmkare, nämligen företag för gemensam jordbruksdrift, för
gemensam animalieproduktion och för gemensam vallfodertorkning i hetluftstork.
Med gemensam jordbruksdrift avser utredningen att enbart växtodling eller
växtodling och mjölkproduktion är gemensam för de deltagande företagen.

Utredningen visar hur
jordbruksförelag som samverkar i produktionen kan uppnå fördelar genom den storleksrationalisering
som uppkommer. Förelag med gemensam växtodling kan sålunda sänka maskinkostnaderna,
dela på tillskottsmark som är för stor för ett företag, effektivisera skörd
och efterföljande hantering genom arbetslag och arbetsbyten samt minska kostnadema
för övertidsarbete vid arbetstoppar. I företag med gemensam mjölkproduktion kan
dellagama få ordnade arbetstider t. ex. genom alt byta av varandra i den
gemensamma ladugården. Företag för gemensam animalieproduktion kan också sänka
produktionskostnaderna per enhet och därmed öka lönsamheten.

I fråga om betydelsen av
samverkan som alternativ till yttre slruklur-rationaUsering pekar utredningen
på de svårigheter som den enskUde jordbrukaren ofla har att köpa mark på tillfredsställande
villkor. Utredningen ser samverkan som en väg för jordbmkare, vilka inte kan
eller önskar köpa mark, att utnyttja sina markresurser på ett rationellt sätt.
Vidare anser utredningen atl samverkan i många fall kan medföra att de
dellagande fastigheterna på sikt slås samman även ägandemäs-sigt.

Utredningen
ser samverkan också som en väg att lösa ytterligare ett utvecklingsproblem som
är viktigt för många jordbruksföretag, nämligen kapitalanskaffningen. Fördelen
med samverkan i detta avseende är enligt utredningens mening framför allt alt
investeringsbehovet minskar på grund av utnyttjandet av gemensamma
produktionsresurser. Vidare kan kreditanskaffnmgen underlättas.

Utredningen lägger fram
förslag till en ny lagstiftning som reglerar sambruksföreningarnas verksamhet.
Lagstiftningen avser samverkan inte

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 42

bara
i form av gemensamt jordbmk på fastighet som ägs eller arrenderas av förening
utan även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbmksproduktion
liksom också samverkan på trädgårdsnäringens område. Lagförslaget innehåller
även i övrigt regler som avviker från motsvarande bestämmelser i nuvarande lag.
Avvikelserna avser bl. a. bestämmelserna om medlemsantal, insatser i föreningen
och utträdande medlems rättigheter.

Remissinstanserna godtar i
allt väsentligt utredningens förslag. De är ense med utredningen om att
samverkan i jordbrukets primärproduktion kan vara ett medel bland andra att
utnyttja storleksrationaliseringens fördelar och åsladkomma från driftsynpunkt
lämpliga brukningsenheter. Remissinstansema delar också utredningens
uppfattning att det vid sidan av de vanliga associationsformerna behövs en
särskild associationsform för samverkan i jordbmket. Gällande sambmkslag
uppfattas som otidsenlig.

Enligt
min mening är det av särskilt intresse att den kooperativa företagsformen, som
de svenska jordbmkama så aktivt har utnyttjat i distributions- och
förädlingsleden, prövas också i primärproduktionen.

Den undersökning som sambmksutredningen
nu har lagt fram visar att de förhoppningar som knöts tiU sambmkslagen vid dess
tUlkomst år 1948 har infriats såtillvida att de sambmksföreningar som bUdats på
något undanlag när lyckats väl. Även om sambmkslagen fått begränsad
tillämpning har, som utredningen anför, intresset för samverkan i jordbmket
ökat väsentligt på senare år särskUt i den yngre generationen.

Medelåldern i jordbmkarkåren
är i dag ganska hög. Om vi även i fortsättningen skall ha ett effektivt jordbmk
i landet måsle vi kunna rekrytera nya människor tUl näringen. Man kan inte
räkna med att den traditionella rekryteringen med ungdomar från jordbmkarhem
skall fortsätta i samma utsträckning som hittUls. Dessa ungdomar kommer
självklart att utnyttja de slörre valmöjligheter som utbildningssamhället ger
och i ökad utsträckning välja yrken utanför jordbmket. Likaså får man räkna med
att ungdomar med annan uppväxtmiljö kommer att söka sig till jordbruket.

Det finns därför enligt
min mening all anledning att också för framtiden ge möjUghet för jordbrakskunniga
personer att genom samverkan bedriva jordbruk i en form som motsvarar de
nuvarande sambruksföreningarna. Sådan samverkan bör vara en väg att öka
möjligheterna för unga människor med intresse och utbildning för jordbmk att få
ägna sig åt näringen. Inte minst bör samverkan minska de hinder som i dag ofta
finns i fråga om finansieringen av jordbmksföretagen. De stora kapitalinsatser
som fordras för att bmka en jordbmksegendom begränsar alltför ofta inte minst
ungdomars möjligheter alt ägna sig åt lantbruk.

Utredningen
har utförligt behandlat frågan om samarbete mellan redan befintliga
jordbruksföretag. Jag delar utredningens och remiss-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 43

instansernas
uppfattning atl sådan samverkan är elt väsentligt medel för att nå ökad
effektivitet i produktionen. Det samarbete av detla slag som hittills har
förekommit har i första hand avsett användning av maskiner och arbetskraft men
måste i övrigt anses vara av relativt ringa omfattning. Samarbetet över
ägogränserna bör kunna vidgas väsentligt.

Jag ansluter mig sålunda
till utredningens uppfattning att det vid sidan av de vanliga företagsformerna
även i fortsättningen behövs en särskild organisationsform för samarbele i
jordbruket. En speciell sambrukslag bör alltjämt finnas. Den nuvarande
sambrukslagen är i flera avseenden otidsenlig och i behov av reformering. En ny
lag bör reglera samarbetet såväl inom gemensamt jordbruk som mellan jordbmksföretag.
I likhet med remissinstanserna anser jag att utredningens förslag kan ligga
till grund för ny lagstiftning på området.

Jag delar också
utredningens uppfattning att det behövs vissa stödåtgärder för att främja
samverkan inom jordbmket.

Utredningen har påpekat
att antalet jordbruksföretag av den storleksordning som är lämplig för sambmksföreningar
är begränsat. Jag är medveten om detta förhåUande men jag vill erima om att vi
i lantbruksnämnderna har en riksomfattande organisation som noga följer utbudet
av jordbruksfastigheter. Nämnderna, som har till uppgift att verka för
lantbrukets rationalisering, bör uppmärksamma möjligheten att bilda
sambruksföreningar och, när intresse föreligger, aktivt verka för att anskaffa
lämpliga bmkningsenheter.

Den framtida omfattningen
av samverkan i jordbmkets primärproduktion kommer alt i hög grad bli beroende
av de resurser som ställs till förfogande för att bedriva information och
rådgivning i samverkansfrågor. Brislen på kunskaper om de fördelar som står
att vinna vid olika former av samarbete och om det statiiga stöd som kan
erhållas torde tUl viss del kunna förklara den ringa anslutning som sambmksför-eningstanken
hittills har fått. En ny lagstiftning bör åtföljas av elt förbättrat
informationsarbete. Samtidigt bör rådgivningen på området intensifieras. Det
ankommer på lantbruksstyrelsen att svara för den centrala ledningen av
rådgivningen och informationen. Som utredningen och lantbruksstyrelsen har
föreslagit bör vid styrelsen inrättas två tjänster för alt tillgodose kravet på
ekonomisk-teknisk och juridisk sakkunskap, I likhet med styrelsen finner jag
det inte motiverat att till styrelsen knyta en rådgivande nämnd för
samverkansfrågor.

5.2
Förslag till ny lag om sambruksföreningar

Orsaken
till att det även i fortsättaingen behövs en särskild förelagsform för
samverkan i jordbmket vid sidan av de vanligaste förelagsformerna
handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening är enligt utredningen att
ingen av dessa tre associationsformer helt tillgodoser för-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 44

eningsjordbrukets
behov. Sålunda är handelsbolaget inte lämpligt vid personväxlingar i
samverkansföretag. Aktiebolaget är kostsamt att starta och administrera och har
även andra nackdelar när det gäller samverkan i jordbruket. Associationsformen
ekonomisk förening har enligt utredningen den stora svagheten att medlemskap i
sådan inte medför delaktighet i föreningens aiUäggningstUlgångar och övriga
tillgångar vid utträde ur föreningen.

Utredningens
förslag till ny lag om sambruksföreningar bygger i stora delar på lagen (1951:
308) om ekonomiska förerungar (föreningslagen). På flera punkter behövs emellertid
enligt utredningen särbestämmelser med hänsyn tiU de speciella förhållandena
vid samverkan inom jordbmket. Förslaget iimehåUer också inslag från 1948 års sambmkslag.

Sambruksföreningens
ändamål bör enligt utredningen i första hand vara atl driva jordbmk eller
trädgårdsskötsel för medlemmarnas gemensamma räkning. EnUgt 1948 års sambmkslag
är sambruksförenings ändamål i princip begränsat tiU gemensamt jordbmk på
fastighet som föreningen äger eUer som den arrenderar av staten. Som vUlkor
för medlemskap krävs dessutom att medlemmama deltar i föreningens verksamhet
med egen arbetsinsats. De regler som 1948 års lag innehåUer i dessa hänseenden
föreslås bli upphävda. Samverkan behöver enligt utredningens förslag inte
nödvändigtvis ske i helt integrerade företag, där föreningen äger marken eller
arrenderar marken i första hand av slalen och där medlemmarna själva arbetar.
Enligt utredningens förslag bör samverkan i sambmksföreningens form i fortsältningen
kunna ske även i fråga om delar av driften vid de deltagande jordbruks- eller
trädgårdsföretagen, som härvid alltjämt ägs av medlemmarna. Arbetet skall
kunna utföras av anställd arbetskraft.

Vidare
förordar utredningen att nuvarande beslämmelser om att sambmksförening skall
stå under tillsyn av lantbmksstyrelsen skall slopas.

Beträffande
rösträtten i föreningen föreslår utredningen alt sambmksförening i
fortsättningen genom stadgebestämmelser skall kunna differentiera medlemmarnas
rösträtt, F, n, är sambruksföreningen bunden till principen en man en röst.
Regeln är tvingande. Om deltagamas insatser i form av mark, arbetskraft,
byggnader, maskiner etc. i företaget varierar mera påtagligt, kan det enligt
utredningen vara nödvändigt alt differentiera rösträtten för att företaget
skall komma till stånd.

I
fråga om utträde ur förerungen följer av bestämmelsema i 1948 års sambrukslag
att medlem som vill utträda ur föreningen och därvid tillgodogöra sig andelens
ekonomiska värde är hänvisad till att överlåta sin andel till person som
uppfyller lagens kompetenskrav och förenings-stadgamas viUkor, om inte annan
medlem eller förenmgen övertar den frivUligt. Utredningen föreslår tiU skillnad
häremot att i lagen uttryckligen slås fast att medlem har rätt att utträda
oavsett om han har kun-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 45

nat
finna någon godtagbar förvärvare av sin andel eUer inte. Den fria
utträdesrätten är förenad med skyldighet för föreningen alt lösa avgående
medlems andel, A andra sidan kan eiUigt utredningens förslag i stadgarna tas in
förbehåll om att utträde inte får ske förrän viss tid från inträdet. Sådant förbehåU
kan enligt utredningen bli aktuellt bl. a. för nystartade sambmksföreningar som
gör stora investeringar,

I
fråga om reglerna för avsättning tUl reservfond föreslår utredningen att minst
5 %, i stället för 20 % som gäUer enUgt 1948 års sambmkslag, av årsvinsten
skall avsättas tUl reservfonden. Reglerna om reservfond innebär en större flexibUitet
vid fonderingen än som f, n, är möjlig. Reservfondens bundenhet till
taxeringsvärdet på föreningens fasta egendom upphör, I StäUet anpassas
reservfonden tUl föreningens skulder enligt balansräkningen eUer tUl viss
kvotdel av det bokförda värdet. Beträffande vinstutdelning innehåUer förslaget
inte någon begränsning av utdelning i förhållande till inbetalat insatskapital,
vilket f. n. är fallet enligt sambmkslagen.

Remissinstanserna är på
det hela taget positiva tUl utredningens förslag tUl nya lagbestämmelser.
Flertalet anser att förslagen bör kunna bidra lill att öka intresset att driva
gemensamt jordbmk eller trädgårdsskötsel i sambmksföreningens form. Förslaget
att vidga sambmksföreningens verksamhet tiU att omfatta samverkan över
ägogränserna godtas allmänt. Även förslaget att slopa arbetsplikt i sådan
förening tillstyrks. Däremot riktas kritUc mot förslaget att medlemmarnas
rösträtt i föreningen skall kutma differentieras, något som strider mot vanliga
kooperativa principer. De förslag som syftar tiU att underlätta
person-växlingar i föreningarna men samtidigt trygga föreningarnas bestånd har
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Den föreslagna regleringen av
fondbildning och vinstutdelning i sambmksförening godtas eller lämnas utan
erinran av remissinstansema.

Som
jag tidigare har nämnt biträder jag utredningens förslag alt sambruksföreningens
verksamhetsområde vidgas till att omfatta samverkan både över ägogränser och
inom delar av jordbruksproduktionen vid medlemmamas företag liksom också
samverkan på trädgårdsnäringens område. Jag biträder också förslaget att slopa
kravet på att medlem skall vara skyldig alt delta i föreningens verksamhet med
egen arbetsinsats. Samtidigt vill jag dock framhåUa att sambmksföreningen, som
är en personsammanslutning, har utformats särskilt med tanke på att de flesla medlemmarna
själva skall ulföra arbetet inom föreningen.

Som
utredningen förordat bör i förslaget till ny sambrukslag inle las upp någon
motsvarighet till bestämmelsen i 1948 års sambrukslag att sambmksförening skall
slå under viss tillsyn av lantbmksstyrelsen.

Utredningens förslag att
det skall finnas möjlighet att differentiera medlemmamas rösträtt i föreningen
har som nämnts mött viss kritik.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 46

Bl.
a. framhåller lantbrukshögskolan att ett frångående av principen om lika
rösträtt inte är att rekommendera från skilda synpunkter. Också jag anser alt
principen en medlem en röst bör gälla för sambmksförening utan möjlighet
till undantag. Principen gäller för de nuvarande sambruksföreningarna, och den
har enligt min menuig så stora fördelar atl den bör upprätthållas även i
fortsättningen.

Jag
kan ansluta mig till de bestämmelser som föreslås i syfte att underlätta
personväxlingar i sambmksförening men samtidigt garantera viss StabUitet särskUt
i nybildade föreningar med stora investeringar. Bestämmelserna i fråga innebär
i princip fri utträdesrätt för medlemmarna och kompletteras med beslämmelser
som ger utträdande medlem möjUghet att få ersättning för andelens värde.
Samtidigt finns emeUertid möjlighet att i stadgarna ta in förbehåll om förbud
mot utträde inom viss tid efter inträdet.

Jag
kan också godta utredningens förslag att föreningslagens regler om fondbildning
och vinstutdelning görs tillämpliga också på sambmksförening.

Den
rättsliga regleringen i övrigt av sambmksföreningarnas verksamhet får jag
anledning att behandla närmare i specialmotiveringen (avsnitt 7.1). Med
anledning av mitt förslag tiU ny lag om sambmksföreningar bör smärre
följdändringar göras i föreningslagen, lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. och jordförvärvslagen
(1965: 290). Dessa frågor behandlas närmare i specialmotiveringen.

När
det gäller den lagtekniska utformningen av lagstiftningen kan jag i likhet med
Svea hovrätt ansluta mig till utredningens förslag att en ny lag om sambmksföreningar
i princip bör uppta endast sådana regler som skiljer den från föreningslagen
och att i övrigt hänvisningar görs till denna lag. En sådan lagleknisk lösning
har använts vid utformningen av bostadsrältslagen (1971:479). Denna lag
reglerar i princip uttömmande bostadsrättsföreningarnas förhållanden men
hänvisar i de delar där reglerna överensstämmer med vad som gäller för
ekonomiska föreningar i allmänhet direkt lUl motsvarande bestämmelser i
föreningslagen.

Chefen
för finansdepartementet avser att i ett senare sammanhang ta upp frågan om
beskattningsregler för sambmksföreningar.

Den
nu föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

5.3
Stödåtgärder

Statligt
stöd till jordbmkets rationalisering kan bl. a. ulgå till sambmksförening,
ekonomisk förening, handelsbolag och aktiebolag. Dessa associationer är vad
gäller möjligheter till stöd i princip jämställda med enskilda personer. Vissa särskUda
villkor gäller dock för sammanslut-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 47

ningar.
Bl. a. skall förhåUandena ge anledning anta att sammanslutningen kommer att
bestå.

Huvuddelen
av de deltagande brukningsenhetema bör ha eller inom en nära framtid väntas få förutsätmingar
för rationeU drift. Vidare bör inle den gemensamma investeringen verka
hindrande på den yttre rationaliseringen.

Stöd
till sammanslutningar utgår praktiskt taget helt i form av statliga
lånegarantier. Utöver de ändamål för vilka kreditgarantier lämnas tUl enskilda
personer kan garanti lämnas för insats i sambmksförening eller i sammanslutning
för bl. a. gemensam animalieproduktion. Sådan lånegaranti får uppgå till högst 10
000 kr.

För driflslån
till sambmksförening eUer sammanslutning för gemensam animalieproduktion eller
lagring eller hantering av jordbmksprodukter får amorteringstiden utsträckas
till 20 år i stället för i övriga fall 15 år.

I
fråga om bidrag till åtgärd för inre rationalisering gäller för sammanslutning
liksom för enskild person att bidrag endast utgår om åtgärden sker i samband
med genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering och innebär en
särskilt stor och i tiden koncentrerad Investering, som kan antas medföra
påfrestning på sökandens likviditet. Till ekono-mibyggnadsåtgärd får bidraget
normalt inte överstiga 50 000 kr.

Statlig
garanti kan vidare lämnas för lån tiU förvärv av jordbmks-maskiner som skall
användas gemensamt för flera jordbmks- eller Iräd-gårdsföretag (maskinlån) samt
till inköp, ny- eller ombyggnad av byggnad för yrkesmässig maskinhållning
(byggnadslån). Garanti för maskinlån avser endast lån som skall användas för
alt sätta upp ett nytt ma-skinbeslånd eller utvidga ett befintligt. Garantin
får högst avse ett belopp av 80 % av köpesumman eUer byggnadskoslnaden.
Amorteringstiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än åtta är
för maskinlån och tio år för byggnadslån.

Vad
gäller trädgårdsnäringen lämnas slöd också tUl rationaliseringsåtgärder inom
denna och till förvärv av trädgårdsföretag och inventarier till sådana företag
samt till tUlskottsförvärv av mark. Bestämmelserna för stödet motsvarar i stor
utsträckning reglerna i jordbmkets rationaliseringskungörelse.

Enligt
sambmksutredningen kan statlig stimulans tUl maskinsamverkan motiveras av både
samhällsekonomiska och företagsekonomiska skäl. Bl. a. bidrar maskinsamverkan
till att jordbrukets maskininvesteringar utnyttjas bättre. Övermekanisering och
negativa sysselsättningseffekter m. m. som eljest följer med utveckUngen mot
allt effektivare maskiner kan också motverkas.

Uttedningen
konstaterar att efterfrågan på kreditgarantier för lån enligt maskinlånekungörelsen
varit liten bl. a. till följd av i vissa hänseenden restriktiva bestämmelser.
Vissa modifieringar föreslås därför. För-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 48

slagen
innebär bl. a. att yrkesmaskinhåUare skall kunna få lånegaranti för anskaffande
av rörelsekapital vid start, övertagande eller slörre utvidgning av en mera
omfattande maskinhållarrörelse. Vidare föreslås alt begränsningen av garantigivningen
tUl 80 % av köpesumman eller byggnadskostnaden slopas.

Utredningen
föreslår också utvidgat statligt stöd till samverkansföretag. Sådana företag
definieras av utredningen som förelag som genomfört samverkansrationaUsering.
Härmed avser utredningen rationalisering med positiv förelagsekonomisk effekt
genom att verksamhet som tidigare drivits var för sig av delägare i
samverkansföretaget eller av deras företrädare nu sker gemensamt. Sådan samverkan
är inte bunden till någon viss associationsform.

Utredningen understryker
behovet av att med statiigt stöd underlätta nya delägares kapitalinsatser samt
överlåtelser av aktier och andra andelar. Sådant stöd föreslås ulgå som
lånegaranti och normalt lämnas delägaren personligen. Vidare föreslås bl. a.
att samverkansföretaget som sådant får möjlighet tiU motsvarande stöd vid
inlösen av andel i handelsbolag eUer sambruksförening. Vid överlåtelse och
lösen av andel föreslås garanti kunna motsvara andelens hela godkända
överlåtelsevärde.

Lånegaranti
föreslås kunna lämnas till medlem eller framtida medlem i sambmksförening eller
till föreningen själv för överlagande resp. lösen av andel i föreningen även om
föreningens bildande eller verksamhet inte inneburit samverkansrationaUsering,

För
samverkansförelag med högre grad av samverkansrationalisering t, ex. helt
gemensam växtodling eller animalieproduktion, föreslås statsbidrag kunna utgå
med högst 25 % av godkänd kostnad för investeringar i ekonomibyggnader och
markanläggningar, Samverkansförelagen föreslås också kunna komma i fråga för
särskilt rationaliseringsstöd.

Utredningen
föreslår att bestämmelsen om maximibelopp för bidrag till ekonomibyggnader tas
bort vid bidragsgivningen till samverkansföretag med motivering att bidraget
räknat per deltagare sällan kommer att överstiga gällande maximibelopp.

Utredningen
föreslår att de vUlkor för slöd till samverkansföretag inom jordbmket som fömt
nämnts även skall gälla för samverkansföretag inom trädgårdsnäringen.

Utredningens
förslag lill stödåtgärder tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna.

Som
jag tidigare har nämnt bör bildandet av sambmksföreningar enligt den nya sambmkslagen
understödjas av statsmakterna. Både utredningen och remissinstanserna
konstaterar att samverkan ger sänkta produktionskostnader. Alt främja
samverkan är därför enligt min mening ett naturligt led i strävandena att
åstadkomma en rationell jordbmks- och Irädgårdsproduklion. Det är därför
angeläget alt det statliga stödet till

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 49

jordbrukets
och trädgårdsnäringens rationalisering har en sådan utformning att bildande
och drift av samverkansföretag stimuleras.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om alt 1972 års jordbmksutred-ning har i uppdrag
att göra en översyn av rationaliseringspolitiken på jordbrukets område. Vidare
har 1974 års trädgårdsnäringsutredning i uppdrag att behandla behovet av att
särskilt stimulera samverkan inom trädgårdsnäringen samt att pröva
rationaliseringsstödets inriktning och utformning inom näringen. I awaktan på
nämnda utredningars arbete föreligger enligt min uppfattning inga hinder att
göra vissa ändringar i stödet till samverkansföretag inom jordbmket och
trädgårdsnäringen.

I
likhet med remissinstanserna tillstyrker jag de ändringar av stödet till
gemensam maskinanvändning inom jordbruk och trädgårdsnäring som utredningen
föreslår. Som lantbmksstyrelsen föreslagit bör dock amorteringstiden för
maskinlån fastställas till högst 10 är oavsett lånets ändamål.

Samverkansföretag
definieras av utredningen som företag som genomfört samverkansrationalisering.
Med sådan rationalisering bör enligt min mening avses övergång till
ändamålsenlig gemensam drift av tidigare enskilt drivna verksamheter. Det av
utredningen föreslagna utökade stödet till samverkansföretag inom jordbruk och
trädgårdsnäring avser både lånegarantier och bidrag. För egen del tillstyrker
jag att möjligheter öppnas till ökat stöd till samverkansförelag. Slödet bör
syfta till att skapa rationella och bärkraftiga produktionsenheter och får
självfallet inte utgöra hinder för den yttre rationaliseringen.

Utredningen
föreslår att statsbidrag skall kunna utgå med högst 25 % av godkänd kostnad för
investering i ekonomibyggnader och markanläggningar till samverkansföretag som
genomför högre grad av samverkansrationalisering, utan den begränsning till
normall 50 000 kr. som f. n. gäller. Jag finner del rimligt alt sådant slöd kan
ulgå vid samverkansrationalisering. Vid fastställande av bidragels storlek bör
dock hänsyn tas till i vilken utsträckning medlemmarna i samverkansföretaget medverkar
med egen arbetsinsats i företagets produktion. Som en riktpunkt bör gälla att
bidrag får utgå med högst 50 000 kr. per sådan heltidssysselsatt.

I
enlighet med förslag av lantbruksstyrelsen bör amorteringstiden för driftslån
vara 15 år för samtliga låntagare.

I
övrigt kan jag tUlstyrka utredningens förslag i fråga om lånegarantier och bidrag.
Jag vill tUlägga att vid prövning av fråga om statsbidrag till
samverkansföretag restriktivitet bör iakttas beträffande företag med juridisk
person som medlem eller då medlem medverkar endast med kapitalinsats, om inle
särskilda skäl ger anledning till annat.

I
prop. 1975: 1 (bil. Ils. 28) har regeringen föreslagit att för budget-

4
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 70

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 50

året 191511 f, under förslagsanslaget Täckande av
förluster på gmnd av statiig kreditgaranti förs upp lånegarantiramar för lån lUl
yttre rationalisering med 55 milj. kr., för lån till inre rationalisering med
130 milj. kr., för jordförvärvslån med 42 milj. kr. och för driftslån med 55
milj. kr. Utredningens förslag i fråga om stödgivningen till samverkansförelag
torde inle medföra behov av utökade garantiramar under budgetåret.

Förslagsanslaget Bidrag tiU jordbmkets rationalisering, m.
m. föreslås i prop. 1975: 1 (bil. 11 s, 25) för budgelårel 1975/76 bli uppfört
med 27 milj. kr. Under budgetåret avses statsbidrag kunna beviljas lill yttre
rationalisering med högst 12 milj. kr. och lill inre rationalisering med högst
18 milj. kr. Ramen för bidrag lUl yttre rationalisering behöver enligl utredningens
bedömning inle utökas. Däremot anser utredningen att ramen för bidrag lill inre
rationalisering till en början bör ökas med 2 milj. kr. Enligt utredningen
begränsas ökningen av all elt utökat stöd till samverkansföretag bör innebära
en viss minskning av medelsålgången för bidrag lill enskilt ägda förelag.

Förslagsanslaget Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering m. m. är i prop. 1975: 1 (bil. 11 s. 27) för budgetåret 1975/76
föreslaget till 150 000 kr. Utredningen anser det sannolikt alt bidragsstödet
till samverkansförelag inom trädgårdsnäringen kommer atl på sikt medföra behov
av alt höja anslaget.

För budgelårel 1975/76 räknar jag med att det slöd lill
samverkan som kommer all utgå från nyssnämnda anslag skall rymmas inom de i prop.
1975: 1 bil. 11 föreslagna beloppen.

I fråga om fortbildning och rådgivning m. m. rörande
samverkan bedömer utredningen att årskostnaderna under de närmaste åren kommer
atl uppgå till åtminstone 1 milj. kr. Därav belöper ca 350 000 kr. på lantbruksstyrelsen.
Som jag tidigare har föreslagit bör vid styrelsen inrättas två tjänster för
handläggning av frågor rörande samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
sambruksföreningar,

2.
lag om ändring
i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

3.
lag om ändring
i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.
m.,

4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290).

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 51

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om sambruksföreningar

Allmänna bestämmelser

1 § I denna paragraf, som motsvarar 1 § i 1948 års
sambrukslag och

utredningsförslaget, ges en bestämning av begreppet
sambruksförening.

GäUande rätt. Som sambruksförening kan enUgt 1 § första
stycket 1948 års sambrukslag inregistreras förening med ändamål att bereda
medlemmarna utkomst genom att på fastighet som föreningen förvärvat eller
arrenderat av staten låta medlemmarna bedriva gemensamt jordbruk och annan i
samband därmed stående verksamhet. Efter tUlstånd av regeringen eller, efter
regeringens förordnande, av lantbruksstyrelsen får enligt 1 § andra stycket
som sambruksförening registreras även förening med ändamål att låta medlemmarna
driva föreningsjordbruk på fastighet som föreningen arrenderat av annan än
staten.

Utredningen. Som sambruksförening enligt den föreslagna
nya lagen bör kunna registreras förening med ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att för deras räkning gemensamt

1.
driva jordbruk,

2.
driva jordbruk
och skogsbruk,

3.
driva
trädgårdsbruk,

4.
på annat sätt
framställa jordbmks- eller trädgårdsprodukter, eller

5.
driva annan
verksamhet som har samband med gemensamt jordbruk eller trädgårdsbruk.

Föredraganden. Paragrafen stämmer i sak väsentligen
överens med utredningens förslag.

Som sambruksförening kan enligt paragrafen registreras
ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för
medlemmarnas gemensamma räkning. Vad som avses med ekonomisk förening framgår
av 1 § föreningslagen. Självfallet behöver en förening inte registreras som ekonorriisk
förening innan den kan bli registrerad som sambruksförening.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag i avsnitt 7.2
kommer att föreslå viss ändring i föreningslagen som innebär att denna lag
skall tillämpas bara i de fall sambrukslagen särskilt anger detta. Innehåller
annan lag eller författning särskUd bestämmelse om ekonomisk förening, skall
sådan bestämmelse däremot i princip tillämpas också i fråga om
sambruksförening.

Med ändamålsbeskrivningen "driva jordbruk eller
trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning" avses som framgått av
den allmänna motiveringen samverkan såväl inom helt integrerade företag som
över ägogränsema.

Som också har framgått av den allmänna motiveringen har
till skill-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 52

nad
från vad som gäller enligt 1948 års sambrukslag i den föreslagna lagen inte
uppställts något krav att medlem skall vara skyldig alt med egen arbetsinsats
delta i föreningens verksamhet. I uttrycket "driva jordbruk eller
trädgårdsnäring" ligger alltså inte något krav på att med-" lemmarna
själva skall utföra arbetet.

Ordet
"jordbruk" i paragrafen bör liksom i 1948 års sambrukslag ges en tämUgen
vid tolkning. Detsamma bör gälla begreppet "trädgårdsnäring". Med
trädgårdsnäring förstås närmast yrkesmässig framställning av trädgårdsprodukter
eller must. När det i paragrafens andra stycke talas om annan verksamhet som
har samband med föreningens ändamål, åsyftas i första hand skogsbmk. SjälvfaUet
kan som utredningen anför också tänkas att föreningen vid sidan av den
egentliga verksamheten driver t, ex. uppfödning av hästar för trav-, galopp-
eller ridsportända-mål, produktion av skogsplantor eller drift av mindre
sågverk,

2 §
I denna paragraf, som motsvarar 2, 3 och 9 §§ i 1948 års sam

brukslag och 2 § i utredningens förslag, regleras genom hänvisning till

föreningslagen ansvarigheten för sanibruksförenings förbindelser, för

eningens rättskapacitet och frågan var förening skaU registreras.

Första
stycket överensstämmer med utredningens förslag, I paragrafen föreskrivs att
24 §§ föreningslagen skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om
sambruksföreningar. Av dessa paragrafer framgår att medlemmama inte står något personUgt
ansvar för föreningens förbindelser och att föreningen inte vinner
rättskapacitet förrän den har blivit registrerad. Vidare finns bl. a. regler om
verkningama av att rättshandling företas på föreningens vägnar före
registreringen. I överensstämmelse med vad utredningen förordat har i
lagförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till bestämmelsen i 3 § andra
stycket 1948 års sambrukslag att sambruksföreningen skall registreras hos lantbmksstyrelsen.
Hänvisningen till 4 § föreningslagen innebär att registreringen, i överensstämmelse
med vad som gäller ekonomiska föreningar i allmänhet, i stället i princip
skall ske hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna
skall ha sitt säte.

EnUgt
andra stycket skall uppgifter om sambmksföreningar tas in i en särskUd
avdelning av föreningsregistret.

Stadgar
och firma m. m.

3 §
I denna paragraf, som motsvarar 4 § första stycket i 1948 års sam

brukslag och 3 § första stycket i utredningsförslaget, anges de krav som

måste vara uppfyllda för att en sambruksförening skaU kunna registre

ras.

Gällande
rätt. I 4 § första stycket 1948 års sambrukslag föreskrivs att sambmksförening
för att vinna registrering skall bestå av minst fem medlemmar men att
regeringen i särskilda fall kan medge att antalet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 53

får
vara tre eller fyra. Vidare skall enligt lagrummet föreningen ha antagit
stadgar och ekonomisk plan för verksamheten samt utsett styrelse och
revisorer.

Remissinstanserna.
Lantbrukshögskolan och de remissinstanser som uttalar sig i fråga om
medlemsantalet tiUstyrker utredningens förslag att som generell regel
föreskriva att antalet medlemmar i sambruksförening skall vara minst tre. Svea
hovrätt och lantbrukshögskolan påpekar att de föreslagna reglernas förhållande tUl
bestämmelserna i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m. bör uppmärksammas och klargöras närmare.

Föredraganden.
Som lantbrukshögskolan anför krävs genom den mekanisering som har genomförts i jordbmket
numera i allmänhet så stora arealer för de vanligaste produktionsinriktningarna
att det skulle uppstå stora svårigheter att anskaffa lämpliga brukningsobjekt,
om nuvarande krav på normalt minst fem medlemmar behålls. Jag ansluter mig
därför till utredningens förslag i denna fråga. Jag delar också utredningens
uppfattning att kravet på alt fullständig ekonomisk plan skall finnas utarbetad
för verksamheten är överflödig och kan slopas.

Jag
kommer att i avsnitt 7,3 behandla frågan om förhållandet mellan den nu
föreslagna lagen och lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m.

4 §
I denna paragraf anges vilka bestämmelser som måste tas in i

sambruksförenings stadgar för att föreningen skall kunna registreras.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § i 1948 års sambrukslag, 6 § i

föreningslagen och 4 § i utredningens förslag.

Remissinstanserna.
Enligt lantbrukshögskolan saknas i uppräkningen av vad stadgarna skall
innehålla en föreskrift om grunderna för bestämmande av lösenbelopp för
andelar. Den vikt som man måste lägga vid sättet för beräknande av
lösenbeloppet gör enligt högskolan alt stadgarna obligatoriskt bör innehålla
visst uttalande härom.

Föredraganden.
Punkterna 16 har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 5 § 16 1948
års sambrukslag. I punkterna 13 föreskrivs alt stadgarna skall innehålla
uppgift om föreningens firma, ändamålet med föreningens verksamhet och dess art
samt den ort där styrelsen skall ha sitt säte. I punkterna 4 och 5 föreskrivs
att stadgarna skall ange den insats med vilken medlem skall delta i föreningen,
hur insatsen skall göras och, om särskilda avgifter skall förekomma, deras
belopp eller de högsta belopp vartill de får bestämmas. Enligt punkt 6 skall
stadgarna innehålla föreskrifter om styrelse och revisorer.

Punkterna
79 stämmer i sak överens med 5 § 810 1948 års föreningslag. Punkterna
innehåller föreskrifter om räkenskapsår (7), ordinarie föreningsstämma (8) och
kallelse och meddelanden (9),

Jag
delar lantbrukshögskolans uppfattning att stadgarna också bör

5 Riksdagen
1975. 1 saml Nr 70

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 54

ange
de värderingsgrunder som skall tUlämpas när förening skall inlösa medlems
andel. Vidare bör stadgarna liksom f. n. innehålla föreskrifter om de grunder
enligt vilka föreningen skall förfoga över uppkommen vinst och hur det skall
förfaras med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning. Det bör
anmärkas att vad som i stadgarna sägs om fördelningen mellan medlemmarna av
föreningens tillgångar vid dess upplösning blir bestämmande för beräkningen av
medlemmarnas andelar i föreningen t. ex, vid medlems avgång, om inte stadgarna
innehåller särskilda föreskrifter härom.

5
§ Denna paragraf, som motsvarar 6 § i 1948 års sambrukslag och

5 §
i utredningsförslaget, behandlar sambruksförenings firma.

I paragrafen föreskrivs i
huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt och utredningens förslag att
sambruksförenings firma skall innehåUa ordet sambruksförening och att firman
inte får innehålla något som kan föranleda misstaget att firman innehas av ett
bolag. Vidare sägs att firman tydUgt skall skilja sig från andra hos
länsstyrelsen förut registrerade ännu bestående föreningsfirmor och att annan
än sambruksförening inte i sin firma eller annars vid beteckning av rörelsen
får använda ordet sambruksförening. För registrering av firma gäller i övrigt
föreskrifterna i firmalagen (1974: 156).

6 §
I paragrafen, som motsvarar 6 § i utredningens förslag, hänvisas

till föreningslagens bestämmelser rörande ansökan om registrering.

De
föreslagna bestämmelserna innebär viss avvikelse från vad som gäller för
ekonomiska föreningar i allmänhet. Genom hänvisningen till 3 § anges att
ansökningen alltid skall innehålla försäkran om att föreningen har minst tre
medlemmar. Föreligger stadgeföreskrift eller'beslut om att föreningen inte får
börja sin verksamhet förrän visst högre medlemsantal har uppnåtts, följer av
föreningslagens beslämmelser att försäkran skaU avse att detta antal har
uppnätts.

7 §
Paragrafen innehåUer bestämmelser om medlemsförteckning.

Bestämmelserna är i stort sett desamma som i föreningslagen. Någon

motsvarighet
till reglerna om att förteckningen skall innehålla uppgifter om bl. a.
insatser som kommer att återbetalas har emellertid inte tagits upp i
paragrafen.

Medlems
intagande och avgång m. m.

8 §
I denna paragraf, som motsvarar 10 och 1316 §§ i 1948 års

sambrukslag samt 7, 8 och 10 §§ i utredningens förslag, regleras genom

hänvisningar till föreningslagen villkoren för medlemskap i sambmks

förening, frågan hur medlemskap vinns samt verkan av att den som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 55

förvärvat
medlems andel underlåter att ansöka om medlemskap och att ansökan om medlemskap
bifalls resp, avslås.

Gällande
rätt. Frågan om antagande av medlem avgörs enUgt 10 § 1948 års sambrukslag på
föreningssammanträde enligt de grunder lagen och föreningens stadgar innehåller
och med beaktande av innehållet i gällande ekonomisk plan. Vid vissa familjerällsliga
fång får enligt 13 § den som förvärvat andel inle vägras medlemskap, såvida
inte hinder föreligger på grund av beslämmelser i lagen. Dessa fång är förvärv
genom bodelning eller arv och då andel övergått på grund av testamente tUl teslators
make, skyldeman inom arvsleden, adoptivbarn eller adoptant. Inträdesrätten kan
begränsas i stadgarna utom för make, barn och adoptivbarn. Om någon förvärvat
andel efter överlåtelse, får han enligt 14 § inle vägras inträde i föreningen,
om han uppfyUer de villkor för medlemskap som lagen och föreningens stadgar föreskriver
och han skäligen bör godtas som medlem. Den som vägras inträde kan påkalla att
frågan avgörs av tre skUjemän enligt lagen om skiljemän. Skiljedomen kan inle
överklagas. Antas inte förvärvare av andel till medlem, blir enligt 16 §
överlåtelsen utan verkan, om inte förvärvet skett på exekutiv auktion, då
föreningen är skyldig att lösa andelen.

Utredningen.
Enligt föreningslagen kan andelsrätten den rätt av ekonomisk natur som
medlemmen har mot föreningen på gmnd av insatser överlåtas utan att
medlemskapet samtidigt överförs. Denna ordning medför vissa problem som
utredningen funnit det angeläget att undvika för sambruksföreningens
vidkommande. De regler om medlemskap som utredningen föreslår bygger därför på
förutsättningen att medlemskapet och andelsrätten liksom i fråga om aktiebolag
och handelsbolag är odelbara. Det innebär att dessa båda begrepp i princip
inte kan spjälkas från varandra genom medlems död eller andelsrättens övergång
på annat sätt. Hinder föreligger i och för sig inte att överlåta andel utan att
medlemskapet samtidigt överförs. Överlåtelsen är emellertid i förslaget
försett med det suspensiva villkoret att förvärvaren antas tUl medlem.

Från
nyssnämnda princip är det nödvändigt att göra undantag för förvärv som sker på
exekutiv auktion, eftersom endast andelsrätt, inte medlemskap, kan utmätas och
försäljas exekutivt. Vidare är det uppenbarligen stötande att införa tvång tUl
medlemskap för person tUl vilken andel övergått på grund av bodelning, arv
eller testamente. Samtidigt är det givetvis angeläget att även i dessa fall
frågan om medlemskapet avgörs så snabbt som omständigheterna tillåter.

Enligt
nuvarande regler har medlems död samma verkan gentemot föreningen som om han
sagt upp sig till utträde. Den avlidnes andel i föreningen är en tillgång i
dödsboet och övergår, om den inte säljs under boutredningen, i anledning av
dödsfallet på efterlevande make,

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 56

arvinge
eller testamentstagare. Detsamma gäller enligt 12 § lagen om ekonomiska
föreningar. Utredningen anser att denna form av provisoriskt medlemskap för
dödsbo efler medlem är mindre lämplig särskilt för sambruksföreningar som
bygger på samverkan över ägogränserna. Regeln om medlemskap för dödsbo efter
medlem har i förslaget konstruerats så att dödsboet automatiskt blir medlem.
Hur länge dödsboet skall kvarstå som medlem blir i princip beroende på
dödsboets eget skön, om inte inlösen sker.

Föredraganden. Utredningen
föreslår att reglerna om medlemskap byggs på principen om andelsrättens och
medlemskapets odelbarhet. Som utredningen själv konstaterar är det emellertid
inte möjligt att genomföra principen undantagslöst. Enligt min mening saknas
anledning att i detla avseende beträffande sambruksförening avvika från
reglerna i föreningslagen och 1948 års sambrukslag. Jag anser det bl. a. inte
lämpligt att införa en ordning enligt vilken det skulle bli möjligt för dödsbo
att kvarstå som medlem under i princip obegränsad tid. Paragraferna 7, 8 och 10
i utredningens förslag har därför omarbetats till närmare överensstämmelse med
föreningslagen.

Hänvisningen till 11 §
första stycket föreningslagen innebär att sambruksförening inte får vägra
någon inträde som medlem, om inte särskilda skäl föreligger med hänsyn till
arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte
eller annan orsak. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 7 § andra stycket i
utredningens förslag, I en sambruksförening kan det ofta finnas skäl att
begränsa medlemsantalet av den anledningen att föreningens verksamhet inte ger
utrymme för samverkan av något större antal personer. Om en förening bildas t,
ex. för gemensam drift av en andelsladugård med begränsat utrymme, skall
föreningen inle behöva ta in flera medlemmar än som är lämpligt för att
ladugården skall kunna drivas på ett rationellt sätt i avsedd omfattning.
Möjlighet föreligger också alltid att vägra sådana personer inträde som med
skäl kan förväntas komma att motarbeta föreningens verksamhet och syfte.

I paragrafen hänvisas
vidare till 12 § i föreningslagen. Om en medlem avlider har detta gentemot
föreningen samma verkan som oiri han sagt upp sig till utträde. Under
uppsägningstiden inträder dödsboet provisoriskt som medlem. Vid
uppsägningstidens slut sker utträdet även om dödsboet då fortfarande skulle
vara oskiflat. Givetvis är det ingenting som hindrar alt föreningen i stadgarna
medger att avliden persons medlemskap övergår på dödsboet liksom det ju även
står en förening fritt att anta ett dödsbo som medlem. Den som genom
bodelning, arv eller testamente förvärvat den avlidnes andel har rätt att efter
anmälan inträda som medlem i den avlidnes ställe, om inte annat föreskrivs i stadgama.
Sådan anmälan skall i regel göras sex månader efter dödsfallet. Om anmälan inte
görs inom denna tid, bortfaller rätten att

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 57

inträda
i föreningen i den avlidnes ställe. De nu föreslagna bestämmelserna avviker
från 1948 års sambrukslag och utredningens förslag väsentligen genom att rätten
att på angivet sätt inträda som.medlem i förening inte begränsats till vissa
närmare släktingar.

Överlåtelse av andel bör
enligt min mening regleras på samma sätt som i föreningslagen. I 13 §
föreningslagen, till vilken hänvisning också sker i den föreslagna paragrafen,
ges föreskrift att den som efter överlåtelse förvärvat andel skall ansöka om
medlemskap inom sex månader därefter. Om ansökan bifalls, inträder förvärvaren
i överlåtarens ställe. Görs inte ansökan eller avslås sådan, blir inte
förvärvet ogiltigt utan förvärvaren får samma rättigheter som avgången medlem.
Stadgarna kan, som närmare kommer att framgå av följande paragraf, innehålla
förbehåll att uppsägning inte får ske förrän viss tid efter inträdet. En sådan
föreskrift förlorar inle sin verkan genom en ensidig åtgärd av medlem. Den som
i fall då stadgarna innehåller sådant förbehåll förvärvat medlems andel men ej
vunnit inträde i föreningen får således göra gällande rätt enligt 10 § först då
sådan rätt inträtt för överlåtaren. Överlåtelser i nu avsedda fall torde dock i
regel böra göras villkorade, dvs. göras beroende av att förvärvaren antas som
medlem.

Enligt 8 § andra stycket
bör fråga om medlems anlagande i överensstämmelse med 1948 års sambmkslag och
huvudregeln i utredningens förslag avgöras på föreningsstämma.
Sambruksföreningen kan nämligen ofta antas ha ett begränsat anlal medlemmar
som gör att denna ordning framstår som lämplig för sambruksföreningens del. Det
bör dock som utredningen förordat finnas möjlighet att bestämma annat i
stadgarna.

9
§ Paragrafens första stycke, som i sak överensstämmer med 9 § i utredningens
förslag, fastslår medlems rätt att uppsäga sig till utträde ur föreningen.

Enligt
den nu gällande sambrukslagen är medlem som vill utträda ur föreningen hänvisad
till att överlåta sin andel till utomstående, om inle föreningen eller annan
medlem övertar andelen. Den föreslagna bestämmelsen innebär i princip fri
utträdesrätt för medlemmarna. Det bör anmärkas, att paragrafen kompletteras
med bestämmelser i 10 § lagförslaget som ger den utträdande medlemmen
möjlighet att få ersättning för andelens värde.

I stadgarna kan emellertid
intas förbehåll om förbud mot uppsägning inom viss tid efler inträdet. TUl skiUnad
från vad som gäller enligt föreningslagen får sambruksförening ulan
inskränkning tUl tiden själv bestämma när uppsägning tidigast får ske.
Hänvisningen till 14 § andra stycket föreningslagen innebär att förening i
stadgarna kan inta bestämmelser om att medlem skall kunna uteslutas då vissa
förutsättningar föreligger. Även om medlemmarna bundits för viss tid i före-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 58

ningen
genom bestämmelse i stadgarna, föreligger ändå uppsägningsrätt i vissa fall. En
sådan begränsning av uppsägningstiden får som följer av hänvisningen i 15 §
föreningslagen till 68 § andra stycket samma lag nämligen inte göras gällande,
om medlem vill utträda för att undgå konsekvenserna av en stadgeändring,
varigenom medlemmarnas betalningsförpliktelser mot föreningen ökas eller deras
rätt till årsvinst eller till föreningens tUlgångar begränsas.

Av
hänvisningen till 15 § föreningslagen framgår vidare att avgång ur
sambruksförening, utom i det nyss berörda faUet, sker på det räkenskapsårs
sista dag som infaller minst en och, beroende på stadgarnas innehåll, högst sex
månader efter den omständighet som föranlett utträdet. Enligt sista stycket i
samma paragraf förlorar utesluten medlem genast rätten att delta i
överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

Hänvisningen
i 15 § föreningslagen tUl 96 § 2 mom. andra stycket samma lag, som handlar om
uppsägning i samband med fusion, är inte tillämplig på sambruksföreningar.

10
§ Paragrafen, som saknar direkt
motsvarighet i 1948 års sambrukslag, reglerar tidpunkten för den ekonomiska
uppgörelsen med anledning av avgången, I utredningens förslag motsvaras
paragrafen närmast av

11
och 19 §§.

Sex
månader efler medlems avgång är sambruksförening enligt bestämmelserna i denna
paragraf skyldig att lösa medlems andel. Detta gäller självfallet under förutsätining
alt andelen inte har överlåtits till annan än föreningen. Del bör särskUt
nämnas alt den som har förvärvat andel i sambruksförening men vägrats
medlemskap har samma rätt tiU ersättning för andelens värde som utträdande
medlem. Detta följer av 8 § med hänvisningar, jämfört med 10 §. Denna fråga har
tidigare behandlats vid 8 §.

Det
kommer således enligt mitt förslag, liksom är fallet i föreningslagen, att
förflyta sammanlagt minst sju månader och, beroende på stadgarnas innehåU och
tidpunkten för uppsägningen, längst nästan två år efter uppsägningen till dess
den ekonomiska uppgörelsen kommer till stånd. Denna ordning är självfallet tUl
olägenhet för den utträdande men betydelsefull för föreningen, som får en respittid
under vUken man har tillfäUe att överväga de åtgärder som uppsägningen påkallar.
Det kan exempelvis bli aktueUt att ta en ny medlem, låna upp kapital, söka
utverka statiigt stöd eller annan sådan åtgärd.

Utredningens
förslag upptar under 17 § bestämmelser om hur förening skall handla när den
förvärvat medlems andel och om längsta tid för föreningens innehav av sådan
andel. Paragrafen motsvarar närmast 18 § i 1948 års sambrukslag. För egen del
anser jag att den angivna situationen är tillfredsställande reglerad genom de
allmänna be-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 59

stämmelserna
om styrelsens skyldighet att handha föreningens ekonomiska angelägenheter som
jag kommer att föreslå i det följande. Jag har därför inte ansett det
nödvändigt att i lagförslaget ta in någon motsvarighet till 17 § i utredningens
förslag. Jag vill dock understryka att det kan finnas anledning att ta in
föreskrifter i dessa hänseenden i föreningens stadgar.

I
andra stycket regleras genom hänvisning till föreningslagen avgående medlems
rätt i vissa fall då förening träder i likvidation eller försätts i konkurs.
Därvid skall vad som i föreningslagen sägs om insats i stället avse lösenbelopp
för medlems andel.

I
sista stycket ges förening möjlighet att, utom i visst fall som jag tidigare
berört, i stadgarna begränsa avgående medlems rätt till lösen för andel.
Föreningen får härigenom frihet att helt frånkänna medlemmarna sådan rätt
eller atl göra den beroende av visst villkor, t. ex, alt vederbörande uppfyllt
sina förpliktelser mot föreningen.

11 §
Denna paragraf, som motsvarar 17 § i 1948 års sambrukslag

och 12 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om lösnings

rätt för förening.

Paragrafen
ger förening rätt att i stadgarna inta förbehåll att föreningen skall ha rätt
att lösa andel som övergår till ny ägare. I paragrafen ges bestämmelser om vad
föreningens stadgar i så fall skall innehålla, TUl skUlnad från vad
utredningen föreslagit anser jag det inle nödvändigt att i lagtexten föreskriva
inom vilken tid lösningsrätten skall utövas utan har föreslagit alt föreningen
själv skall fastställa denna tid i sina stadgar.

12 §
I denna paragraf, som motsvarar 14 och 19 §§ i 1948 års sam

brukslag samt 1416 §§ i utredningens förslag, finns bestämmelser att

tvister i vissa fall skall avgöras av skiljemän, om inte annat bestämls

i stadgarna, och om kostnaderna för förfarandet.

Remissinstanserna.
Svea hovrätt påpekar att regeln i 1948 års sambrukslag och utredningeris
förslag att lösenbelopp skall av skiljemännen fastställas tUl andelens
"verkliga värde" är i viss mån självklar men samtidigt intetsägande
eftersom den knappast ger någon vägledning vid lösenbeloppets bestämmande.

Föredraganden.
De frågor som enligt paragrafen skall avgöras av skiljemän är, I huvudsaklig
överensstämmelse med vad som gäller enligt 1948 års sambrukslag och
utredningens förslag, tvist om rätt all inträda i föreningen samt om rätt tUl
lösen av andel och om lösenbeloppets storlek. I sistnämnda fall kan enligt
gällande räll part även på materiell grund föra talan mot skiljedomen vid
allmän domstol, om inte annat bestämls i stadgarna. För egen del anser jag det
otillfredsställande att lagen på detla sätt ger möjlighet för parterna alt processa
i

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 60

fyra
instanser. Jag biträder därför utredningens förslag att slopa bestämmelsema om
klanderrätt på materiell grund.

Som
Svea hovrätt anför är begreppet "verkliga värdet" i viss mån
självklart men samtidigt intetsägande. Regeln har därför fått utgå ur den
föreslagna lagtexten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att stadgarna skall
innehålla uppgift om de värderingsgrunder som skall tillämpas vid inlösen av
andel.

Enligt
min mening saknas anledning alt som utredningen föreslagit i lagtexten ange,
när lösen skall betalas. Denna fråga kan med fördel avgöras av skUjemännen. I
övrigt kan jag ansluta mig tUl utredningens förslag beträffande kostnaderna för
skiljeförfarandet.

Reservfond
och vinstutdelning m. m.

13
§ Paragrafen, som motsvarar 2125 §§ i 1948 års sambrukslag, överensstämmer i
huvudsak med utredningsförslaget. Reglerna är där upptagna i 2022 §§.

Remissinstanserna.
Lantbrukshögskolan konstaterar att de århga avsättningarna liksom i de
ekonomiska föreningarna föreslås bli 5 % av redovisad vinst inklusive
lönetillägg eller liknande överskottsdispositioner, medan 1948 års sambrukslag
föreskriver en avsättning på 20%. Reduktionen kan därför synas anmärkningsvärt
stor men konsolidering kan även ske på annat sätt. Högskolan framhåller att 5
%-gränsen kan accepteras mot bakgrund härav.

Föredraganden.
Kapitalbildningen har i fråga om nuvarande sambruksföreningar anknutits tUl de
tillgångar som normalt förekommer i en sådan förening nämligen
jordbruksfastighet, jordbruksinvenlarier och lager. Avsättning till reservfond
skall ske till dess summan av fonden och inbetalat insatskapital motsvarar 40
% av taxeringsvärdet på föreningen tiUhörig fast egendom eller av bokförda
värdet, om detta är högre, samt 50 % av det bokförda värdet på övriga tUlgångar.

För
ekonomisk förening gäller enligt föreningslagen att reservfonden och inbetalat
insatskapital i den mån detta inte överstiger tio gånger reservfonden skall
uppnå ett belopp som svarar mot antingen 40 % av det bokförda värdet på
föreningens tUlgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen.

Bestämmelserna
i 13 § har på förslag av utredningen anpassats tUl vad som gäller enligt
föreningslagen. Bundenheten till taxeringsvärdet i fråga om fast egendom
upphör. Två beräkningsgrunder för reservfondens minimibelopp anges. Förening
får välja det alternativ som den finner lämpligast. Alternativet med en
reservfond som tillsammans med inbetalat insatskapital utgör en kvotdel av det
bokförda värdet på föreningens tillgångar bör i allmänhet vara lindrigare för
en förening med stor skuldsättning än det andra alternativet där nämnda medel
skall svara mot föreningens skulder enligl balansräkningen. Det senare alter-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 61

nalivet bör vara fördelaktigt för föreningar med stor
omslutning men med litet främmande kapital. En förening kan välja olika
alternativ för olika är.

Den för sambmksföreningar nya regeln att gäld för vilken
viss kvalificerad säkerhet har lämnats inte skall medräknas vid tillämpning av
bestämmelserna om fondering bör medföra väsentliga fördelar för sambruksförening
som äger bl. a. fast egendom.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena har utformats
med aktiebolagslagen som förebUd.

I 13 § har i överensstämmelse med utredningens förslag
inte tagits upp någon motsvarighet till den begränsning av utdelning i
förhållande tUl inbetalt insatskapital som gäller enligt 22 § andra stycket
1948 års sambrukslag och 18 § andra stycket föreningslagen. Förslaget har på
denna punkt inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

Styrelse och firmateckning

14 § I denna paragraf anges att bestämmelserna i 2137 §§
föreningslagen med vissa jämkningar skall äga motsvarande tillämpning för sambmksförenmg.

Gällande rätt. Enligt 26 § första stycket 1948 års
sambrukslag skall för sambmksförening finnas en på föreningssammanträde vald
styrelse bestående av en eller flera ledamöter.

Enligt 21 § föreningslagen skall för ekonomisk förening
finnas en styrelse bestående av minst tre ledamöter. Styrelsen väljs på
föreningsstämma. I stadgama kan dock bestämmas att styrelsen eller ledamot av
styrelsen skall tillsättas i annan ordning.

Utredningen. Hänvisning till 2137 §§ föreningslagen
medför inte några större ändringar i förhållande till vad som gäller enligt
2632 §§ 1948 års sambrukslag. Utredningen har emellertid funnit det lämpUgt
att behålla nuvarande bestämmelser i 1948 års sambrukslag om antalet ledamöter
och om val av styrelse på föreningssammanträde. Vidare bör avvikelser göras
från föreningslagen i ytterligare två avseenden. Dels bör till styrelseledamot
och suppleant för styrelseledamot samt firmatecknare kunna väljas även annan
än svensk medborgare. Dels bör medlems make kunna vara styrelseledamot eller
suppleant för styrelseledamot även om denne inte är medlem i föreningen,
såvida inle annat har beslämts i stadgama.

Av bestämmelserna om styrelsens beslutförhet i 26 § första
stycket föreningslagen följer att, om inte kraven skärpts i stadgarna,
styrelsen är beslulför när mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter är
närvarande. Med hela antalet styrelseledamöter avses det anlal som skall finnas
enligt föreningens stadgar. Anges i stadgarna endast ett. ramantal, avses det anlal
inom nämnda ram som skall finnas enligt för-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 62

eningsstämmans
beslut. I styrelser med endast en ledamot uppstår inga problem när det gäUer beslutförhet.
Består styrelsen av två ledamöter, måste båda vara närvarande för att styrelsen
skall vara beslulför. Närvaro av två medlemmar räcker också för beslutförhet i
en styrelse med tre medlemmar. Har styrelsen fyra medlemmar, måste tre vara
närvarande. Detsamma gäUer i en styrelse med fem medlemmar osv.

Remissinstanserna.
Eftersom lägsta antalet medlemmar uppgår tiU tre, bör enligt
lantbrukshögskolans mening det lägsta antalet styrelseledamöter också sättas
till tre. Styrelsen skulle i sådant fall vara beslut-för när minst två
ledamöter är närvarande och om beslutet ense.

Föredraganden. Jag
ansluter mig lill utredningens förslag att bestämmelserna i 2137 §§
föreningslagen ges motsvarande tillämpning på sambruksförening men att
avvikelser görs i fråga om antalet styrelseledamöter och i fråga om val av
styrelse. Avvikelserna slår i överensstämmelse med bestämmelserna i 1948 års sambmkslag
och bör lämpligen gälla även för de föreslagna nya sambruksföreningarna. I
övrigt saknas anledning att göra avvikelse från föreningslagen.

15 §
Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att reglema i

föreningslagen (3851 §§) om styrelsens årsredovisning samt revision

i tillämpliga delar skall gäUa i fråga om sambmksförening. Motsvaran

de bestämmelse finns i 24 § utredningens förslag.

Nuvarande regler i 33 och
34 §§ 1948 års sambrukslag om årsredovisning och revision är knapphändiga. Som
utredningen anfört saknas anledning att i dessa avseenden stäUa lägre krav på
sambruksföreningar än på andra ekonomiska föreningar.

Vad
i 43 § 1 mom, första stycket föreningslagen sägs om insalsbelopp bör i stället
avse lösenbelopp för medlems andel.

Föreningsstämma

16 §
I denna paragraf anges att bestämmelserna i 5261 §§ för

eningslagen om föreningsstämma med viss avvikelse skall gäUa också

för sambruksförening. Paragrafen motsvarar 25 § i utredningens lag

förslag.

Utredningen. 1 fråga om
föreningssammanträde bör hänvisning kunna göras till föreningslagen.
Bestämmelserna däri överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt 1948
års sambrukslag.

Föreningssammanträdet har
beslutanderätt rörande föreningens organisation och sådana inre angelägenheter
som tillsättande och entledigande av övriga organ dvs. styrelse och revisorer.
Vidare beslutar föreningssammanlräde i sådana vikliga frågor som storleken av med-lemsinsatsema,
fondbildning, fastställande av årsredovisning, fördelning av uppkommen vinst,
ändring av föreningens stadgar samt upplösning av föreningen genom likvidation m.
m. Föreningssammanträdet kan även ge styrelsen direktiv i förvaltningsfrågor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 63

Beträffande
antalet röster per medlem innebär hänvisningen till 56 § första stycket i föreningslagen
att sambruksförening i motsats till vad som gäller nu genom stadgebestämmelser
kan differentiera medlemmarnas rösträtt.

Föredraganden.
Utredningens förslag har utom såvitt avser frågan om medlems rösträtt på stämma
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Som framgår av den
allmänna motiveringen har jag förordat att den kooperativa principen en medlem
en röst skall gälla utan undantag för sambruksförening. Enligt 56 § första
stycket 2 föreningslagen kan medlems rösträtt på föreningsstämma utövas genom
annan medlem som ombud. Enligt min mening bör denna regel modifieras så alt
medlems make skall kunna anlitas som ombud även om maken inte själv är medlem i
föreningen. Undantag härifrån skall dock kunna göras genom bestämmelse i stadgama.
En regel härom har tagits upp i förevarande paragraf.

I
övrigt kan jag liksom remissinstanserna ansluta mig till utredningens förslag i
denna del.

Jag vill i anslutning till
denna paragraf erinra om att utredningen i 26 § i sitt förslag tUl ny
sambrukslag ställt upp särskilda krav för gUtighet av stämmobeslut i vissa
frågor. Sålunda uppställer utredningen krav på kvalificerad majoritet för
giltighet av beslut som innebär ändring av insats och medför rubbning av det
inbördes förhållandet mellan insatserna. Bestämmelsen syftar enligt utredningen
till att hindra att förskjutningar uppstår i det inbördes förhållandet mellan
insatserna framför allt då rösträtten differentierats med hänsyn till
insatsemas storlek. Allmänt sett innebär bestämmelsen enligt utredningen en garanti
för att kapitalstarka medlemmar inte överflyglar andra medlemmar för vilka ett
visst röstförhållande varit en avgörande förutsättning för inträde i
föreningen. Utredningen ställer vidare i paragrafen upp krav på kvalificerad
majoritet för beslut som innebär att fastighet eller byggnad som medlem
upplåtit till föreningen kommer att undergå förändring av inte ringa
betydelse. Bestämmelsen skulle enligt utredningen i och för sig vara överflödig
om det kunde förutsättas att missförstånd aldrig uppstår rörande innebörden av
medlems upplåtelse till föreningen av fastighet eller byggnad. Utredningen
anser emellertid att det finns så stora risker härför vid samverkan över
ägogränserna att en garanti måste finnas i lagen som hindrar att medlems
fastighet eller byggnad utan hans samtycke undergår ändring av mer än ringa
betydelse.

I departementsförslaget
har inte tagils upp någon motsvarighet till utredningens förslag i nu nämnda
avseenden. Eftersom jag nyss förordat att röstberäkningen vid omröstning på
stämma alltid skall ske enligt huvudtalsmetoden, bortfaller enligt min mening
ett viktigt skäl för att som utredningen föreslagit fordra kvalificerad
majoritet för beslut som medför rubbning i det inbördes förhållandet mellan insatserna.
Även i övrigt saknas tUlräckliga skäl för utredningens förslag.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 64

Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

17 §
Genom denna paragraf görs samtliga beslämmelser i förenings

lagen om talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller

röstberättigad tillämpliga också för sambruksförening, I utredningsför

slaget är samma regler upptagna i 27 §.

Ändring
av sambruksförenings stadgar

18 §
I denna paragraf anges att bestämmelserna i 67 och 68 §§ för

eningslagen om ändring av sambruksförenings stadgar i tillämpliga

delar gäller också för sambmksförening.

Utredningen.
I 47 § 1948 års sambmkslag och 67 § föreningslagen uppställs stränga krav för
ändring av förenings stadgar. Om inte samtliga medlemmar förenar sig om
ändringen, krävs att beslut om ändringen skall fattas på två varandra följande
föreningssammanträden. För sambruksförening gäller vidare att minst ett av
sammanträdena skall vara ordinarie. Vid vissa ändringar ges rätt åt medlem som
inte samtyckt till beslutet att utan hinder av föreskrift i stadgarna uppsäga
sig till utträde.

Utredningen
finner denna ordning mindre lämplig med hänsyn till kraven på företagens
förmåga att anpassa sig efter utvecklingen. En sådan anpassning kan med nuvarade
regler vara svår att genomföra. Enligt utredningen bör därför pluralitetskraven
sänkas vid beslut om ändring av sambruksförenings stadgar. Utredningen föreslår
följande uppmjukning av bestämmelserna om röstpluralitet. Beslut om ändring av
stadgarna bör vara giltigt om samtliga medlemmar förenat sig om beslutet eller
detta fattats på två på varandra följande föreningssammanträden och på det
sammanträde som hållits sist biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande,

1.
om beslutet innebär, alt
medlemmarnas förpliktelse att erlägga insatser eller avgifter till föreningen
ökas,

2.
om beslutet innebär
inskränkning av medlems rätt till årsvinst,

3.
om beslutet innebär
inskränkning av medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess
upplösning,

4.
om beslutet innebär all medlems
rätt alt utträda ur föreningen inskränks och beslutet berör även dem som vid
dess fattande är medlemmar i föreningen.

Beslut
om annan ändring av stadgarna bör enligt utredningen vara gUtigt om det
biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Föredraganden.
Jag anser att de nuvarande bestämmelserna i föreningslagen om stadgeändring
bör kunna tillämpas också i fråga om sambruksföreningar utan att några större
anpassningsproblem skall behöva uppstå. Några särskilda jämkningar av
föreningslagens regler i överensstämmelse med utredningens förslag anser jag
alltså inte behövliga, Bestämmelsema i 67 och 68 §§ föreningslagen har således
gjorts tillämpliga också i fråga om sambmksföreningar.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 65

Talan
mot föreningsstämmobeslut

19 §
Genom denna paragraf görs bestämmelserna i 69 § förenings

lagen om talan mot föreningsstämmobeslut tUlämpliga för sambmksför

ening. Paragrafen motsvarar 31 § i utredningsförslaget.

Likvidation
och upplösning

20 §
I denna paragraf, som motsvarar 32 § i utredningens förslag, an

ges att samtliga beslämmelser i 7095 §§ föreningslagen om likvidation

och upplösning med vissa jämkningar skall gälla också för sambruksför

ening,

Reglema
om likvidation och upplösning är i stort sett desamma i 1948 års sambrukslag
och föreningslagen. 1948 års sambrukslag innehåller emellertid för det fall
att medlemsantalet nedgått under föreskrivet antal en tidsfrist av ett år
varunder nya medlemmar i tUlräckligt antal har möjlighet att inträda i
föreningen. Vidare kan länsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, medge att
föreningen fortsätter sin verksamhet även om antalet medlemmar efter denna
tidsfrist håUer sig under tillåtna antalet.

Jag
har inget att erinra mot utredningens förslag att föreningslagens bestämmelser
om Ukvidation och upplösning görs tillämpliga också på sambruksförening med de
jämkningarna att, om medlemsantalet minskas under det lägsta antal som krävs
för registrering, nuvarande ettårs-tidsfrist och möjligheten till dispens
enligt 1948 års sambmkslag får kvarstå. Paragrafen har utformats i enlighet
härmed.

Registrering

21 §
Paragrafen, som motsvarar 33 § i utredningsförslaget, innehåller

en föreskrift om att föreningslagens samtliga bestämmelser om registre

ring skall gälla också för sambruksförening.

Besvär

22 §
I denna paragraf, som motsvarar 34 § i utredningens förslag,

anges att bestämmelserna om besvär i 105 a § i föreningslagen skall

gälla också för sambruksförening.

Skadestånd

23 §
I denna paragraf anges att bestämmelserna i föreningslagen om

skadestånd äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Paragrafen motsvarar 35 § i utredningens förslag.

Straffbestämmelser

24 §
I paragrafen anges alt straffbestämmelserna i 110112 §§ för

eningslagen i tillämpliga delar skall gälla också för sambruksförening.

Är
gärning som sålunda är straffbar belagd med straff i brottsbalken, dömes dock
inte till ansvar enligt den nu föreslagna lagen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 66

Särskilda
bestämmelser

25
§ I paragrafen anges att bestämmelserna i 114116 §§ föreningslagen skall
äga motsvarande tillämpning på sambmksförening.

Övergångsbestämmelser

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976 då också 1948 års
sambrukslag bör upphävas.

Det
råder betydelsefulla skillnader i bl. a. ekonomiskt avseende mellan de sambmksföreningar
på vilka 1948 års lag är tillämplig och sambruksföreningar enligt den nu
föreslagna lagen. Med hänsyn härtUl bör det ankomma på föreningarna själva att
ta ställning till vilka konsekvenser den nya lagstiftningen kan få för dem och
att besluta humvida de vill gå över tiU den nya ordningen. Den gamla lagen bör
därför fortfarande tillämpas på de tre sambmksföreningar som finns f. n.

Beslut
om övergång till den nya ordningen skall enUgt punkt 2 fattas på föreningssammanlräde
i den ordning som anges i 47 § första stycket 1948 års sambrukslag. Beslutet
blir gUligl, om samtiiga medlemmar är ense. Är detla inle fallet krävs alt
beslut fattas på två på varandra följande föreningssammanlräden, varav minst
ett ordinarie, och alt det biträds av samtiiga röstande på det sista sammanträdet.
Beslutas sådan ombildning skall styrelse ulses och nya stadgar antas.

Det
kan fömtsättas att förslag eller utkast till stadgar för den nya sambmksförenmgen
framläggs på det föreningssammanträde som har att ta ställning till frågan om
övergång till den nya ordningen. Medlem som inle biträder beslutet får då
tillfälle att överväga om förhållandena är sådana att han med stöd av 48 §
andra stycket 1948 års sambrukslag har rätt atl, på den tid och i den ordning
som där sägs, utträda ur föreningen.

Av
hänvisningen i 2 § till 3 § föreningslagen följer att sambruksförening inte
kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter innan den registrerats.
I konsekvens härmed föreskrivs i andra stycket av förevarande punkt alt sambmksförening,
som ombildals enligt första stycket, genom registreringen anses ha övertagit
den förutvarande föreningens tillgångar och förpliktelser. OmbUdningsbeslutets
rättsverkningar inträder således först i och med att registrering skett.

7.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Förslaget
till ny lag om sambruksföreningar har byggts upp från den utgångspunkten, att
lagen i princip uttömmande skall reglera sambruksföreningamas förhållanden men
att lagen i de delar där regleringen bör överensstämma med vad som gäller för
ekonomiska för-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 70 67

eningar
i allmänhet direkt hänvisar till motsvarande bestämmelser i föreningslagen.
Eftersom vad som i sistnämnda lag är föreskrivet alltså inte skall äga tiUämpning
på sambmksföreningar i vidare mån än i lagen om sambruksföreningar hänvisas
dit, har en erinran härom tagits upp som en femte punkt av 118 § första stycket
föreningslagen.

7.3
Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m.

Lagen
(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.
(1916 års lag) innebär huvudsakligen följande. Utländska medborgare får
förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift bara efter särskUt
tillstånd som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Med utländsk medborgare jämställs i lagen utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter
och stiftelser. Enligt 2 § första stycket får inte heller svenskt handelsbolag
med utländsk bolagsman, svenskt aktiebolag vars aktiebrev får ställas till
innehavaren eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva
eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Delsamma gäller
enligt 2 § andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall
ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndsplikten
genom att visst förbehåll, s. k. ullänningsklausul, tas in i bolagsordningen.
Lagen innehåller vissa undantagsbestämmelser från de nu återgivna
huvudreglerna. Lagen är sålunda inte tillämplig på förvärv av bl, a, förening
med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom
att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller avsätta
alster av deras verksamhet, Lagen gäller inte heller för vissa särskilt
angivna rättssubjekt, bl, a. sambruksföreningar, I stället har för
sambruksföreningarnas del i 4 § andra stycket 1948 års sambmkslag uppställts
krav pä svenskt medborgarskap hos medlemmarna. Regeringen eller, efter
regeringens förordnande, lantbruksstyrelsen kan dock meddela dispens om
sambruksförening skulle önska anta utländsk medborgare till medlem.

Med hänsyn till att
juridisk person enligt förslaget skall kunna ingå som medlem i sambruksförening
bör enligt min mening frågan om sådan förenings möjligheter att förvärva fast
egendom i fortsättningen prövas enligt 1916 års lag. Sambmksförening har därför
fått utgå ur uppräkningen av de rättssubjekt som enligt 18 § andra stycket a)
1916 års lag är särskilt undantagna från lagens tillämpning. Av samma skäl har
sambruksförening också undantagils bland de föreningar på vilka lagen enligt
samma lagrum punkt b) inte är tillämplig.

Äldre
beslämmelser bör fortfarande gälla i fråga om sambmksförening på vUken 1948
års sambmkslag är tUlämplig,

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 70 68

7.4
Förslaget tUl lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Jordförvärvslagen
är f. n, tillämplig på sambruksföreningar, I 4 § första stycket lagen finns en
bestämmelse enligt vUken förvärvstillstånd kan vägras, om det finns anledning
anta alt sådan förening inte avser att genom medlemmarna yrkesmässigt och
varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen i fråga. Enligt 1 § 6
jordförvärvslagen fordras inle lillslånd enligt lagen för förvärv som enligt 2
§ 1916 års lag skall prövas av regeringen. Vid prövningen enligt sistnämnda
lag beaktas också jordpolitiska synpunkter.

Enligt mina förslag i
avsnitt 7.3 skall frågan om sambruksförenings möjligheter att förvärva fast
egendom lill skillnad mot vad som gäUer f. n. prövas enligt 1916 års lag. Till
följd härav blir bestämmelsen i 4 § första stycket jordförvärvslagen obehövlig
och kan utgå. Bestämmelsen bör dock fortfarande gälla i fråga om
sambruksförening på vilken 1948 års sambmkslag är tillämplig.

g
Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen dels atl antaga förslagen tUl

1.
lag om sambmksföreningar,

2.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,

3.
lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m.,

4. lag
om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

dels att

5. godkänna
de av mig förordade riktlinjema för stöd till samverkan

inom jordbruk och trädgårdsnäring, m, m,

9
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 197S 750178

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar.

  1. Prop. 2015/16:4 Modernisering av lagen om ekonomiska föreningar s. 123 om s. 46 i texten
  2. SOU 2010:90 En ny lag om ekonomiska föreningar, del 1 s. 519 om s. 46 i texten
  3. SOU 2009:37 Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar s. 222 om s. 43 i texten
  4. Prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket s. 33 om s. 65 i texten
  5. Bet. 1980/81:JoU34 om jordbrukets rationalisering s. 8 i texten

Visa alla 11