med förslag till godkännande av konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer
1975 · 73 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:71, med förslag till godkännande av konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 71 år 1975 Prop. 1975: 71
Nr 71
Regeringens
proposition med förslag till godkännande av konventionen den 14 december 1973
om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra
internationellt skyddade personer;
beslutad
den 13 mars 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
,
CARL LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner en av Förenta Nationernas
generalförsamling anlagen konvention den 14 december 1973 om förebyggande och
bestraffning av brott mol diplomater och andra internationellt skyddade
personer. Genom denna konvention ålar sig de avtalsslutande staterna att
antingen utlämna tUl annan stat person som är misstäkt för att ha begått något
i konventionen närmare angivet brott mot diplomatiska företrädare och vissa
andra därmed jämställda personer eller att hänskjuta fallet till
åklagarmyndighet i det egna landet för beslut i åtalsfrågan.
1
Riksdagen 1975.1 saml Nr 71
Prop. 1975: 71
Uldrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-03-13
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon och Hjelm-Wallén.
Föredragande:
statsrådet Lidbom
Proposition
med förslag till godkännande av konventionen den 14 december 1973 om
förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra intemationeUt
skyddade personer
1
Inledning
En
stats diplomatiska representanter åtnjuter enligt den allmänna folkrätten av
ålder särskilda förmåner, privUegier och immuniteter, Detla återspeglas bl, a,
i regler om skyldighet för den stat i vilken diplomalen är verksam alt bereda
honom ett i förhållande tUl enskilda personer förstärkt skydd mot angrepp
riktade mot hans person, bostad och tjänstelokal. Också konsulära
representanter är berättigade tUl ett visst om än mera begränsat skydd. Regler
i dessa hänseenden är numera kodifierade i de båda Wienkonventionerna av 1961
och 1963 om diplomatiska resp, konsulära förbindelser, vilka båda har
ratificerats av Sverige (prop. 1966: 148 och prop. 1973: 172; Sveriges
överenskommelser med främmande makter SÖ 1967: 1 och 1974: 1012).
Gällande internalionellt-rättsliga bestämmelser har emellertid visat sig
otillräckliga då det gällt alt förhindra terroristaktioner mot diplomatiska
och konsulära tjänstemän i form av mord, människorov ("kid-napping")
eller annat övervåld mot sådana personer. För att söka komma till rätta med
dessa former av terroristverksamhet beslöt Förenta Nationernas
generalförsamling i resolution 2780 (XXVI) av den 3 december
1971 att uppdra åt FN:s kommission för internationell rätt (ILC) att studera
frågan om skydd för och okränkbarhet av diplomatiska representanter och andra
personer berättigade till särskilt skydd
Prop. 1975: 71 3
enligt
folkrätten i syfte att utarbeta etl utkast till konventionsartiklar om brott
mot sådana personer. Utkastet skulle vid tidigast möjliga tidpunkt läggas fram
för generalförsamlingen.
Kommissionen
tog upp detta ämne till behandling under sin session
1972. Den kunde därvid som underlag utnyttja ett på italienskt initiativ
tillkommet och i Europarådet diskuterat konventionsutkast i ämnet
samt etl av Uruguay för FN:s 26:e generalförsamling framlagt arbets
papper. Dessutom förelåg elt arbetspapper som kommissionens dåva
rande amerikanske ordförande hade utarbetat. Båda dessa arbetspapper
innehöll utkast tUl konventionsartiklar. Av viss betydelse i samman
hanget var också en konvention den 2 februari 1971, avslutad inom
ramen för De amerikanska staternas organisation, angående förebyg-.
gande och bestraffning av terrorism i- form av brott mot person och
därtill knuten utpressning med internationell iäckvidd. Som förebUd för
en del avsnitt i kommissionens utkast tjänade även bestämmelser i de
internationella konventionerna" den 16 december 1970 för bekämpande
av olaga besittningstagande av luftfartyg (den s. k. Haagkonventionen,
prop, 1971: 92, SÖ 1971: 17) och den 23 september 1971 för bekäm
pande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (den- s, k. Montreal
konventionen, prop. 1973: 92, SÖ 1973: 48), .
Arbetet
i ILC under dess session 1972 resulterade i ett konventionsut
kast om 12 operativa artiklar under titelri "Utkast tUl artiklar ohi före
byggande och bestraffning av brott möt diplomatiska representanter och
andra internationellt skyddade personer" och intogs i kommissionens
sedvanliga årsrapport (FN-dokument A/8710/Rev. 1). .,
. .
I
enlighet med stadgad praxis hade FN:s generalsekreterare såväl före som efter
det alt ILC lagt fram sitt utkast'inbjudit FN:s medlemsstater alt yttra sig i
ämnet. Från svensk sida avgavs två yttranden, ett kortare' daterat den 10 april
1972 och ett utförligare daterat den 17 juU 1973.
lLC:s
konventionsutkast saltes upp på 28:e generalförsamlingens dagordning och
hänvisades till dess sjätte (juridiska) utskott. Utkastet blev där föremål för
en omfattande bearbetning och ett fuUständigt konvenlionsförslag antogs av
generalförsamlingen utan omröstning den 14 december 1973 genom resolutionen
3166 (XXVIII). ErUigt konventionen förbinder sig de avlalsslutande
staterna att med lämpligt avpassade straff belägga elt antal närmare beskrivna
angrepp på vissa kategorier av i internationella uppdrag engagerade personer
vilka hänförs under den samlande beteckningen "internationellt skyddade
personer". Konventionen medför också vissa förpliktelser i fråga om domsrätt,
kriminalpolitiskt samarbete, åtal och utlämning med anledning av dessa brott.
Konventionen
(i fortsättningen benämnd med den aUmänt brukade beteckningen
"diplomatskyddskonventionen") har hittills undertecknats av 28
stater, bland dem Sverige och övriga nordiska länder, Konven-
2
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 71
Prop.
1975: 71 4
tionen
träder i kraft 30 dagar efter den dag då det tjugoandra ratifikations- eller
anslutningsinstrunientét deponerats bios'FN:s generalsekreterare. Endast ett
sådant instmment har hittills blivit deponéfätji''' " ' Konventionen
i engelsk Och fransk originalversion jämte översättning" till svenska bör
fogas tUl regeringsprotokollet i detta äreride sörci bilaga.
2
Diplomatskyddskonventionen
2.1 Bakgrunden
till konventionen
Som
ovan har antytts har det på det internationeUa planet bedömts .
erforderligt att vidta ytterligare åtgärder för att söka eliminera den form .
av terroristverksamhet som har riktat sig mot diplomatiska och-konsu
lära representanter och andra inlematioriellt.skyddaderpersoher..BakT. .
gmnden tUl de antagna i huvudstadgandena återfinns i de folkrättsliga,
reglerna om förstärkt, skydd för diplomater och konsuler, .vilka numera
har kodifierats i artiklarna 29 och 30 i Wienkonventionen om diploma- -
tiska förbindelser och i motsvarande artikel - art. 40 - i Wienkonven
tionen om konsulära förbindelser. I den förra konventionen anges, bl; a. ,
att diplomatisk företrädare skall åtnjuta okränkbarhet tUl sin-person och; .
inte får underkastas någon form av anhåUande eller frihetsberövaride.!
Den mottagande staten.skall också vidta alla lämpliga.åtgärder för att -
förhindra angrepp på sådan, företrädares person,:'frihet eller värdighet, ..
Del sist sagda är enligt dén senare konventionen också tUlämpligt på
karriärkonsuler. Beskicknings- Uksom konsulatslokaler :skall)därjäinte
vara okränkbara samt. skyddas mot intrång :och skadegörelse. Samma
skydd som tillkommer beskickningslokal har vidare diplomatisk före- ,.
trädares privatbostad.,Likartade regler, är i kraft också för ett stort antal
andra kategorier av personer som är'verksamma i intemationella sam- ,
manhang, varom mera nedäh. -. -. " . ;./..
2.2 Konventionens
innehåll .
Diplomatskyddskonventionen
inleds med ett pär definitioner i -art. 1. '
Under termen "internationellt'' skyddad person" hänförS' i punkt
l(a):.
statsöverhuvud, regeringschef öch utrikesminister, när eri'sådan-person '
befinner sig i en främmande stal, samt medlemmar av dennes farhilj då
de åtföljer honom. Här ifrågavarande personer skall vara omfattade av '
konventionen också dä de befinner sig i utiandet utan samband med
några officiella funktioner. Med statsöverhuvud jämställs varje medleni
av elt kollegium som enligt vederbörande stats gällande författning ut
övar ett statsöverhuvuds funktioner. -'
TUl internationellt
skyddade personer räknas enligt pimkt f(b) vidaie personer verksamma för stater
och internationella mellanstatligäorga-'
Prop. 1975:71 5
njsationer,
TUl denna'kategori skulle enligt kommissionens avsikt hän-
föras personer som enligt'allm'änna.folkrättsliga regler eller interhatiö-'
nella överenskommelser ocH oberoende av den nu förevårande konvén- -
tionen åtnjuter särskilt skydd under utförandet äv. sina uppdrag för en-
stats eller en mlemåtionéll meUanstatiig organisations räkning. När
kommissionen använder uttrycket"särskUt skydd'.',' har den'enligt .utta--
lande i sin kommentar åsyftat inte bara staters och internationella'orga
nisationers företrädare och tjänstemän ("officials") som är
iberättigade
lill okränkbarhet utan också alla andra som har rätt tiU ett skydd ;i "en
något mera begränsad bemärkelse". Genom en härivisning tUl folkrätten
vUle ILC göra det klart'att när det-gällde representanter för én-stat'
skulle den internationellt skyddade personen vara en person söm ut
förde ett uppdrag för en:'annan stat än den som var-förpliktad att be-:
reda honom det särskilda skyddet. Vad ärigår innebörden äv uttrycket'
"intemationellt skyddade personer" viUe ILC även enligt vad den!an
såg vara generalförsamlingens önskemål giva åt det vidast fnöjligaitäck-
ning och uppmanade avlalsslutande stater att beakta dessa personers be
hov av skydd mot terroristaktioner. Som exeinpel anför ILC fömtom '
diplomater och konsuler W tjänstemän hos FNi-och!dess fackorgan samt
sakkunniga i uppdrag för FN. Dessa senare"! kategorier av personer åt
njuter med vissa undantag inte det éri diplomatisk företrädare-tillkom- '
mande särskUda skyddétåv den mottagande staten eller av värdlandet
mol angrepp av enskilda möt'sin person, frihet eller värdighet! Ej heller
är de i samma utsträckning som ;diplomater berättigade tUl,okränkbar
het lill sin person. De.tillerkänrisi bästa fall imriiunitet mot varje forrri '
av anhållande eller annat frihelsberövande av den mottagande statens
eller värdlandets myndigheter men vanligen-blott immunitet i-fråga "om''
rättsliga åtgärder beträffande: deras i egenskap av' tjänstemän jgjorda
muntliga eller skriftliga!uttalanden och deras i samma egenskap vidtag
na åtgärder. Under FN-arbetets gång kom emeUertid kretsen av inter
nationellt skyddade personer'i'konventionens bérriärkelse.att å eria sidan:
inskränkas men att å den! andra sidan i viss mån utvidgas.'I den of da-
lydelse som art. 1 piunkt.l(b) slutiigen fick ".skall den
internationellt
skyddade personen vara .-representant för eller tjänsteman hös en stat
eller också tjänsteman i eller annan företrädare för en iriternåtionell
meUanstatiig organisation samt berättigad till särskilt skydd mot angrepp
på sin person, frihet eller värdighet vid.den tid då och på den plats där
ett brott begås mot honörn, .hans officiella tjänsteställe, hans privata'
bostad eller hans transportmedel. . : ., ; . ' . :
Som
synes har man här riärå knutit an till.ordalagen i de båda Wienkonventionerna
om diplomatiska resp. konsulära föirbindelser. Begreppet "internationellt
skyddade:personer" i den bemärkelse, vari uttrycket ' används i
art. 1 punkt l(b), kommer sålunda att omfatta varje person i internationellt
uppdrag betr'åffande vUken deri mottagande staten eller
Prop. 1975: 71 6
värdlandet
skall vidta alla lämpUga åtgärder för att förhindra arigrepp.
mot hans person, frihet eUer värdighet och alltså därigenom så. långt
möjligt bereda honom särskilt skydd mot angrepp av terrorister. Genom'
denna formulering har den skyddsberättigade kretsen inskränkts i jäm-:
förelse med ILC:s intentioner.! sammanhanget kah antecknas att ILC:
i sin kommentar tUl denna artikel uttryckligen utsäger att till internatio
nella meUanstatliga organisationer.skall hänföras sådana av såväl uni-,;
versell som regional eller, annan karaktär. Häremot restes under"FN-
behandlingen ingen gensaga,... .'.
Ett
förtydligande av, begreppet internationellt skyddad person antogs
också under utskottsbehandlingen och godkändes av generalförsamling
en. Det hade följande innebörd. Person som är utsedd att representera
en stat vid en intemationell organisation men ej har medborgarskap i
den staten skall anses som en internationellt skyddad person i konven
tionens mening, förutsatt alt han är accepterad. av organisationen och ,
icke är medborgare i den stat där den internationella organisationen
har sitt säte. ...
Punkt
l(b) omfattar slutiigen en internationellt skyddad persons fa-mUjemedlemmar som
ingår i hans hushåll. I denna del får formulerings en anses ha givits en vidare
ram än.den som ILC bestämde sig för i sitt. utkast i så måtto att åtskUUga av
de på de internationellt skyddade per- sönerna tillämpliga
internationella, konventionerna föreskriver skyldighet att sörja för särskilt
skydd endast för exempelvis maka/make och min-. . deråriga barn. Det bör vidare
uppmärksammas att medlem av karriäir-'. konsuls familj ej åtnjuter denna förmån
enligt 1963 års Wienkonven-'' tion.
Art.
1 punkt 2 ger för konventionens syften en definition på terrnén
"den för brottet misstänkte". DetskaU föreUgga sannolika skält att
anta.
att personen i fråga har medverkat i något av de i påföljande artikel
specificerade brotten. , ' .. - .
I
art. 2 punkt 1 anges de brott som skall ha begåtts för att'konventionens
maskineri av åtal,- notifiering eller utlämning skall träda i funktion. I
uppräkningen ingår uppsåtligen begången gärning, som består.i mord, människorov
eller annat angrepp på en internationellt skyddad person eller mot dennes
frihet eller i våldsamt angrepp på sådan persons tjänstelokal, privatbostad,
eller transportmedel, därest angreppet är ägnat att sätta i fara dennes person
eller frihet. Dessutom inkluderar artikeln hot att företa sådant angrepp samt
försök eller medhjälp till angrepp som faller under konventionen.
Avlalsslutande stat åtar sig förpliktelsen att bestraffa gärning av delta slag
som brott enligt sin intema lagstiftning, varjämte det i punkt 2 tillfogas att
för ifrågavarande brott skall föreskrivas lämpligt straff med beaktande av
gärningens allvarliga art.
Dessa
brott skall ha begåtts uppsåtUgen. Det är värt att notera att
Prop. 1975: 71 7
ILC
för denna artikel haft sorn förébUd art. 1 i den' förut nämnda 1971
års Monlrealkonvention för bekämpande av brott mot den civila luft
fartens säkerhet och uttryckligen framhåller ätt uppsåtet måste ha om
fattat också kännedom om offrets egenskap av internationellt skyddad
person. .
I
ILC:s utkast till art, 2 hade föreslagits att de åsyftade uppsåtligen begångna
gärningarna skulle vara straffbelagda ulan hänsyri till motivet för bandlingen
("regardless of motive"). Ett ändringsförslag av-Tunisien om
borttagande avdenna bestämning i definitionen äv brottenblev emellertid med
knapp majoritet godtaget, dock utan att någon, ändring i sak av
stadgandets innebörd var åsyftad. Bakgrunden tUl ändringsförslaget torde få
sökas i en. efterföljande, långt utdragen debatt om den effekt som principen om
folkens kamp för självbestämmanderätt har; redogörelse härför lämnas i det
följande i samband med antagandet av FN-resolutionen 3166 (XXVIII).
Art.
2 punkt 3 är en kompromisstext. Från öststatshåll hade nämligen i juridiska
utskottet framförts ett förslag att till de i punkt 2 uppräknade brotten skulle
även läggas gärning som var menlig'för en internationellt skyddad persons hälsa
eller värdighet eller skadlig för en persons prestige, då denne företrädde en
;stat eller intemationell orgariisation. Resultatet av långa förharidlingar
blev-att mari inskrev i artikelns tredje punkt en reservation av innebörd att
bestämmelserna i art. 2 inte skulle medföra någon avvikelse-från de
fördragsslutånde parternas förpliktelser enligt eljest gällande folkrättsliga
regler alt vidta alla mått och steg för att förhindra andra former av angrepp
mot en internationeUt skyddad funktionär lill person, frihet eller värdighet
än de som nämns i art. 2 punkt 1.
Art.
3, som är en centraf bestämmelse i konventionen, behandlar ju-risdiktionen över
de enligt art, 2 straffbara gärningarna. Kommissionen' hade föreslagit
universell sådan. Häremot restes invändningar av såväl principiell som praktisk
natur och man fordrade ett visst samband mellan brottet eller den misstänkte
och jurisdiktionsstaten. I den avfattning punkt 1 slutligen fickskall
avtalsslutande stat säkerställa sin' domsrält över de i art. 2 uppräknade
brotten, när brottet i fråga begåtts på dess territorium eller ombord på fartyg
eller luftfartyg som är registrerat i' staten. Domsrätt över dessa brott skall
vidare skapas i stat, i vilken den misstänkte har medborgarskap, samt också i
stat för vars räkning den internationellt skyddade-personen utför sitt
uppdi"ag. Därutöver åtar sig staterna i punkt 2 att skapa jurisdiktion, då
den misstänkte befinner sig inom statens område och inte på begäran utlämrias
för rannsakning tUl stat som enligt närmast föregående punkt skall'ha
jurisdiktion'över bröt-, tet. Artikeln kompletteras.i punkt 3 med-en regel om
att koriventioriens bestämmelser inte skall utesluta andra fall av
sträffrättslig domsrätt,, om sådan föreligger i någon avlalsslutande stats
nationella låg.
Om
samarbete de avlalsslutande staterna emellan för att förhindra
Prop. 1975: 71 8
brott
handlar art. 4. Detta skall ske genom ;att staterna dels vidtar alla" i
rimliga åtgärder för att inom det egna territoriet: förhindra förberedelser :,
tUl de i konventionen åsyftade .brotten vare_ sig dessa, planeras att utför;;
ras inom eller utom landet, dels ock ömsesidigt, utbyter upplysningar, i.;
och för förhindrandet av dessa brott samt samordnar sina åtgärder i
brottsförebyggande syfte.,, i .':.>. .. :, . . '
'". !;:
För det faU att en för
brott enligt-art. 2 misstänkt person har flytt .
från det land, där brottet har begåtts,,skall enligt art. 5;pM«fc/7.denna Ri
stat sända underrättelse-.tiU alla berörda stater, direkt eller genom.för-1.
medling av FN:s generalsekreterareV tUlika med upplysningar om: brottet
och tillgängliga informationer! om;den misstänktes; identitet. På dejvUlr.--'
kor som den inhemska lagen föreskriver skall stat, som är. i besittningav; '
uppgifter om offret för ett brott och omständigheterna kring dettaj en-, r
ligt punkt 2 snabbt vidarebefordra.alla.dessa till den avtalsslutande stat:
för vars räkning den internationellt skyddade personen fullgjorde sitt
uppdrag. , : . .;, ,; r .' m;.
Skyldighet att anhålla en
misstänkt finns föreskriven i art. 6.som;har;
sin förebild i motsvarande bestämnielser i:Haag-;och Montreälkönven-; .
tionema. Stat, vari denne, uppehåller sig,: skall ..enligt punkt 1 'Om:tUl-;..-
räckliga skäl därtill föreUgger vidta de åtgärder.som är'tillåtna i den--
egna lagstiftningen för all försäkra sig Om den misstänktes närvarq:i''och f!
för åtal eller utlämning...Undei-rättelse om dessa, ålgärder skall lulan..
dröjsmål lämnas antingen direkt eUergenpm förmedling av FN:s.geneT
ralsekreterare tUl en närmare bestämd, krets av. adressater, vUkä kari .
ha intresse av saken, nämligen liU ;(a) den stat vari brottet begåtts, (b),'
den eller de stater i vilken ;eller vUka den misstänkte'har; medborgar- '-..
skåp eller, om han är stalslös, där han har stadigvarande hemvist, (c)
den eller de stater i vilken eller vilka den internationellt skyddade! perso-
nen har medborgarskapeller.'för vars. räkning han fullgjorde sina-upp-.,
gifter, (d) alla övriga berörda stater samt slutligen (e) den
internationella-.
organisation i vilken den internationellt skyddade personen-;är tjänste-.
man eUer för vilken han är företrädare. Ett.brott ombord på ett fartyg
eller luftfartyg anses också .som begånget i den stat där fartyget eller, .
luftfartyget är registrerat. I j7«;jä:/;2
finns.regler.om den anhållnes.rätt
att kommunicera med företrädare för stat somkan tänkas vara; beredd '
att lämna honom bistånd. '.. i ' . -. ;. .
. .
Art.
7 innehåller ålalsreglef analoga med motsvarande regler i.Haag-;-i och
Montrealkonventionerna: Stat i vUken den-misstänkte befinner-sig. : har där
givits en viss valrätt. Nämnda stat skaU. antingen utlämna den . misstänkte tUl
annan stat för'lagföring öm så-begäres eller .ock överläm,. na ärendet tiU
behörig-myndighet i dén; egna staten, för beslut-i åtalsffå-: gan, vilket
överlämnande i så'faUskaU ske undantagslöst.öch;utan ötUl-.;. börligt dröjsmål
samt i enlighet med .dét, förfarande ("proceedings"), som är stadgat
i lagen i sagda stat..yndéf debatten kring denna-.artikeh-i
Prop.
1975: 71 9
hade
den svenska delegationen föreslagit eii ändring av innebörd att de lokala
myndigheterna skulle fatta sitt beslut enligt, samma regler, som"; gällde
i fråga om varje.vanligt .brott av allvarlig art enligt lagen i den', staten;
man skiUle på så sätt få;en bättre överensstämmelse med Haag-., och
Montrealkonventionerna ,och'därmed undgå, risken av ; skiljaktigatolkningar av
denna passus. Den-svenska delegationen befarade att det,, använda uttrycket
"proceedings" kunde.förstås så att def endast åsyf: . tade ett
förfarande inför,domstol. Det svenska förslaget stötte på mot- :: stånd inom
sjätte utskottet, yars majoritet under hänvisning till ILC:S'' kommentar tUl
artikeln androg att.någon saklig ändring,inte var åsyftad .; samt
att uttrycket i fråga; kunde avse såväl ett domstolsförfarande som. ,, beslut
av polis- eller åklagarmyndighet. Skyldighet att hänskjuta saken till
ålalsprövning föreligger även om ingen utlämningsbegäran ingått. ,i
I art. 8 regleras
frågor om utiämning av-den för brott misstänkte. ,.,
Också denna artikel kan sägas vara kopierad efter Haag- och Montreal-
konventionemas motsvarande stadganden i deras:artikel 8. Enligt /7M«A:? .
1 skall de i artikel 2 uppräknade brotten anses vara utlämningsbara en-. ;
ligt redan ingångna utlämningsavtal mellan de avtalsslutande statema -
om inte så redan är fallet.. De avtalsslutande staterna förbinder sig vi
dare all i utlämningsavtal,.som de senare kan komma att.ingå med yar- ..
andra, ta med dessa brott som-utlärtmingsbara.. Avtalsslutande stat som. ;
för bevUjande av utlämning kräver :förhandenyarO av ett utlämningsav
tal med den stat som har;begärt utiämning får; om den beslutar sig för
utlämning, i avsaknad av sådant avtal betrakta den nu förevarande kon- . .
venlionen som laglig grundför utiämning;. För utlämningen skall.gälla ;
de övriga viUkor som.föreskrivs i den anmodade siatens lag. Enligt
punkt 3 gäller i fråga om konventionsstater, som. inte kräver förekomsten -
av elt utiämningsavtal för att utiämning skaU kunna beviljas, alt sådana-
stater skall sinsemellan anse de; i.art.-2 uppräknade brotten som utläm
ningsbara, varvid de villkor för utlämning skall gällasom den anmodade;
statens lag ställer upp. Vid utlämiungsbeslämmelsemas tiUämpningi skall
enligt punkt 4 sagda brott anses vara begångna inte bara på den ort där ..
de förövades utan också i de stater.som har ålagts att utöva domsrält ;
enligt art. 3 punkt 1. Vid varje rättsligt förfarande skall enligt art. 9
den misstänkte tillförsäkras rättvis behandling.,ILC anger i sin kommen- ;.
tar all den har inspirerats till att ta med denna bestämmelse av stadgan- .:,
dena i art. 14 i den internationella konventionen den 18 december 1966.
'
om medborgerliga och politiska rättigheter (prop, 1971: 125, SÖ. 1971:
42), - -., - ., . ; : .
; . - . . ; -
Art. 10 innehåller
beslämmelser om skyldighet för de avtalsslutande staterna att lämna varandra
rättsligt bistånd när sådana brott som konr , venlionen avser har begåtts,
däribland tillhandahållande av tillgängligt; , bevismateriel. Enligt art. 11
skaU avtalsslutande, stat lämna FN:s gene-, ralsekreterare upplysningar om
utgången av ett; mål mot en för något av.,
Prop.1975: 71 10
här
ifrågavarande brott misstänkt person, och generalsekreteraren skall
vidarebefordra dem till övriga konvéntionsstater. "' ' '' :
Efter ingående
underhandsdiskussioner blev det möjligt att till konventionen foga en artikel
behandlande rätten att bevilja diplomatisk asyl, en i Latinamerika stadgad
praxis. Art. 72 har den innebörden att inga bestämmelser i konventionen skall ha
inverkan-på tUlärnpnirigen av; de asyltraklater, som gällde vid tidpunkten för
konventionens antagan- ;. de i vad avser förhållandena mellari de stater som
har slutit fördrag ont ' sådan asylrätt. Emellertid får en av
diplomatskyddskonventionen bun- den stat inte åberopa en sådan asyltraktat i
förhåUande tUl annan till '-diplomatskyddskonventionen ansluten stat vilken
inte är'part i nämnda traktat.
Art.
1320 innehåller slutbestämmelser. Tvister angående tolkningen eller
tillämpningen av konventionen skall hänskjutas, till skiljedom, om någon av
staterna begär det. Kan parterna inom sex månader därefter inte enas om
skiljedomsförfarandels utformning, kan part 1 tvisten hänskjuta den till
Internationella domstolen i Haag, Konvenlionsstat har rätt att göra förbehåll
mot denna bestämmelse (art. 13). Konventionen är öppen för undertecknande av
alla stater och den skäll ratificeras. Stal som inte har undertecknat före den
31 december 1974 äger ansluta sig till konventionen. Ratifikations- och
anslutningsinstrument skall deponeras hos FN:s generalsekreterare.
Konventionen träder i kraft trettio dagar efter det att det tjugoandra
ratifikations- eller anslutningsinstm- mentet har deponerats.- För stat som
ansluter sig till konventionen efter dess ikraftträdande blir konventionen
gällande trettio dagar efter dagen för depositionen av anslulningsinstmmenlel
(art. 17). Konventionen kan enligt art. 18 sägas upp med en uppsägningstid av
sex månader.
Den
i FN-sammanhang sedan länge kontroversiella frågan om rätten :. att bli part i
en FN-konvention fick även den efter häftiga debatter sin lösning i den formen
att generalförsamlingen utan omröstning antog ett samförståndsuttalande
("underständirig"). Under hänvisning till konven- -tionens
beslämmelser att konventionen skall stå öppen för anslutning" av alla
stater och att FN is generalsekreterare skall fungera som deposila-rie
förklarades det däri alt generalsekreteraren, när hån fungerar som ;
deposilarie för en konvention med en "all Slales-klausul", skall
följa generalförsamlingens praxis vid tiUämpriingen av en sådan klausul och
när helst det befinnes tillrådligt efterhöra generalförsamlingens uppfattning
innan han mottar en signatur, ett ratifikations- eUer anslutningsinstrument.
Man har därmed avlyft från generalsekreteraren ansvaret alt avgöra om en
presumerad konventiönspart skall få betraktas som behörig avtalsslutande stat
eller ej.
Ytterligare
ett i hög'grad omtvistat ämne togs upp till diskussion i slutskedet av
överläggningarna om denna konvention och vår nära att äventyra konventionens
anlagande under 1973 års generalförsamling.
Prop. 1975:71 11
Frågan
gällde de s. k...befrielserörelsernas,agerande. Ett stort antal sta-, ,
ter, bland dem främst .afrikanska, yrkade på en .undantagsklausul i kon
ventionen för dessa rörelser. Problemet löstes på det sättet att general- .
församlingen i resolutionen;3166 (XXVU.I). om konventionens antagande;.,
tog in ett avsnitt av innehåll att konventionens, bestämmelser på intet sätt,
skulle kunna hindra de folk som kämpar mot kolonialism, främmande .
herravälde, utländsk ockupation, rasdiskriminering och apartheid. att ;
utöva sin lagliga rätt till, självbestämmande och oberoende i enlighet .,
med syftena och principerna i ,FN:s stadga och deklarationen om folk-.,
rättsliga principer rörande, väriskapliga -förbindelser och samarbete mel
lan stater i enlighet medFN:s stadga För att inte denna grundsats skul
le falla i glömska beslöt-generalförsamlingen i samma resolution att re
solutionens text "alltid" skuUe publiceras tillsammans med konventio-
nen. I den kompromiss som ledde fram till,detta resultat ingick även ett ,
i sjätte utskottets rapport intaget uttalande, vars .fulla innebörd ,yar att .
,
artiklarna 1, 2, 3, 7, .9 och 11 ansågs konstituera konventionens syfte
och ändamål och atl .därför inga förbehåll kunde medges mot dessa .,
artiklar. , > . ...
i
. !
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Gällande svenska bestämmelser m.. m.
3.1
IntemationeUt skyddade personer
- , . r ': :-;
.. . ; ' ' ' '
Sverige
liksom övriga länder i,statssamfundet är bundet av folkrättens,, allmänt
erkända sedvanerättsliga griindsatser, låt vara att de i, åtskUUga . hänseenden
saknar den precision sorn nationell lagstiftning strävar, efter eller alt de t.
o. m, i vissa stycken är omstridda: Svensk skriven lag inne-, håller relativt
få bestämmelser, av omedelbart intresse på detta pmråde: Huvudsladgandet kan
sägas vara, 2 kap, 7 § brottsbalken (BrB); vari föreskrivs att i fråga om
svensk lags.lUlämplighet och svensk dornstols.behörighet de begränsningar
skall iakttas som följer av allmänt .erkända folkrättsliga gmndsalser- eller,
enligt vad därom är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande
makt.-Det är sålunda förutsett, att svenska myndigheter vid sina ställningstaganden
i hithörande frågor har . alt tillämpa internationell rätt och sedvänja, i den
mån lag- eller andraj . författningsbestämmelser saknas, , , .o -
. .'..- '. Bortsett från några specialstadganden rörande
skatte- och tullfrihet och vissa andra lättnader;för främ.mande stats
representanter, alla utan-, intresse i förevarande sammanhang, har frågan
om immunitet och privilegier reglerats genomrsärskUd lagstiftning, nämligen
lagen.(1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. På grund
av denna lag åtnjuter främmande stats beskickning och beskickningsmed-y .j
lemmar jämte deras famUjer och betjäning samt diplomatiska kurirer, utan hinder
av bestämmelse i annan författning, immunitet pch privile-.
3
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 71
Prop. 1975: 71 12
gier
enligt den förut öirinäirinda 1961 års Wienkonvenlion om diploma
tiska förbindelser (1 §). Främmande stats konsulat och konsurälsm'éd-
lemmar jämte deras famUjér och betjäning samt konsulatets kurirer åt
njuter på motsvarande sätt immunitet och privilegier enligt den likale'-'
des tidigare berörda Wienkonventionen 1963 öm konsulära förbindelser
eller, i visst fall, efter särskUt förordnande av Kunjgh Maj:t (2 §). 3 §
stadgar att vissa däri uppräknade internationella organisationer åtnjuter
immunitet och privUegier enligt vad som bestämts i stadga eller avtal
som är i kraft i förhållande till Sverige. Av dessa organisationer förtjä
nar i detta sammanhang framhållas Förenta Nationerna och' till FN an
knutna fackorgan, Europarådet, Rådet för samarbete på tiiUömrådet, In
temationella atomenergiorganet: (IAEA),-
Europeiska frihandeJssaniman-
slutningen (EFTA), Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut
veckling (OECD) och Organisationen för europeisk ryriidforskning
(ESRO) samt Intemationella domstolen. Medlemmarnas representanter
i dessa organisationer och personer med tjänst hos eller uppdrag av så
dan organisation är enligt 4 § pimkt- 1 berättigade till immunitet och
privUegier enligt stadga eller avtal som nyss nämnts. Omfattningen av
denna immunitet och dessa privilegier varierar från fall till fall och av
intresse i det nu förevarande sammanhanget är de internationella stad
gor eUer avtal enligt vilka de nämnda personerna är berättigade till
"särskUt skydd mot angrepp på sin person, frUiet eller värdighet"
såsom
det heter i art. 1 punkt l(b) i diplomatskyddskonventionen elt uttryck
vUket, som synes, har häriitats från de båda Wienkonventioriema oih
diplomatiska resp. konsulära förbindelser. Innehållet i här åsyftade rele
vanta intemationella instrument kommer att närmare beröras i det föl
jande. TUläggas bör också att"Kungl; Maj:t enligt 5 § första
stycket äger-
efter avtal med organisation sorri avses i 3 § för särskilt fall bevUja även
andra än de i 4 § punkt-1'nämnda personema immunitet ochprivUe-'
gier i den omfattning som erfordras för att tillgodose organisationens
syften, ett fullmaktsstadgånde som har utayttjäts vid ett par tUlfäUen;
I andra stycket i samma paragraf bemyndigas Kungl.- Maj:t även bevUja
den som mottagit uppdrag-att vara skiljeman i tvist mellan stater-och-
medhjälpare åt sådan skUjemah immunitet och privUegier i den omfatt
ning som fordras för uppdragets fuUgörande. .!.-
.,
Först
i raden av internationellt skyddade personer enligt
diplomat-skyddskonventionens definition kommer statsöverhuvud öch medlem av ett
kollegialt organ som fullgör ett statsöverhuvuds åligganden i enlighet med
ifrågavarande stats författning, -Det senare är fallet med t, ex, Schweiz samt
Sovjetunibrien och några andra öststater. Enligt allmänt . erkända folkrätlsUga
'grundsatser ätrijuler främmande statsöverhuvud och deras följeslagare
immunitet eller, med-ett i-tidigare Utteratur använt begrepp,
exterritorlälitet, i följd varav de icke under vistelse i utlandet är
underkastade uppéhållsländets jurisdiktiori. Att statsöverhuvu-
Prop.
1975: 71 13
det
incognito vistas i annat land .upphäver inle immuniteten, om anspråk därpå
framställs och incognitot avslöjas. Immuniteten gäller, så länge
statsöverhuvudet äger denna karaktär, likgiltigt öm han därvid handlar såsom
statsöverhuvud..eller som. privatman. Hans person är okränkbar och därtill
föreligger en skyldighet för den främmande staten alt bereda honom särskilt
skydd mot angrepp av enskilda. En återspegling av detta förhållande är
stadgandet.! 19 kap. 11 § BrB, vilket lagrum kommer att närmare beröras i det,
följande. Samma rätt till okränkbarhet och särskilt skydd mot angrepp har
medlem av elt statsöverhuvuds familj och av den svit som medföljer honom.
I
den folkrättsliga litteraturen antages allmänt att. ett lands utrikes
minister, då han i tjänsteärende reser utrikes, intar sanima ställning
som hos en stat ackredherade ambassadörer. Som motivering för detta,
anförs ofta att utrikesministern som utrikesförvaltningens och.beskick
ningsväsendets chef inte bör ha lägre immunitet än en honom under-,
ställd ambassadör. Meningarna hos folkrättsliga författare är däremot
mera delade i frågan huruvida en regeringschef på tjänsteuppdrag i
utlandet skall ges en motsvarande privilegierad ställning; Det finns inget
stöd i folkrätten för en privilegierad ställning för medlem av regerings
chefs eller utrikesministers familj. ; ' , -
Den första grupp av
internationellt skyddade personer som omnänms., i punkt 1 (b) i konventionen är
sådana representanter för eller tjänstemän hos stater som är berättigade tUl
det särskilda skydd som artikeln.avser, dvs. skydd mot angrepp mot vederbörandes
person, frihet eller värdighet. Hit hör främst statemas diplomatiska
företrädare enligt ovan åberopade. art. 29 i 1961 års Wienkonvention sairit, på
grund av stadgandet.i:art: 37 i samma konvention, medlem.av en beskicknings
administrativa och tekniska personal. De är dessutom okränkbara i.dén meningen
alt de inte får berövas friheten och dé åtnjuter därjämte enligt art. 31,och 37
i samma konvention straff rättslig immunitet i den. mottagande staten saml med
vissa begränsningar rättslig immuiulet i vad avser statens domsrält i tvistemål
och administrativa iiiål. Art. ,40 i Wienkonventionen 1963 om konsulära
förbindelser föreskriver att den mottagande staten skall behandla
karriärkonsuler med tUlbörlig aktning och .vidta, alla lämpliga åtgärder för
att förhindra varje angrepp på konsulns per-, son, frihet eller värdighet.
Enligt art. 41 i. samrha, konvention gäller , vidare att karriärkonsuler: inte
får anhållas eller häktas i_den mottagande staten i a'waktan på rättegång annat
än för grovt brott, ej heller får ; de fängslas eller underkastas annan form av
inskränkning i sin personliga frihet utom för verkställighet av
lagakraflvunnen dom. De är på grund av bestämmelsen i art. 43 ej heller,
underkastade den mottagande statens judiciella eller administrativa
myndigheters,domsrätt såvitt angår . deras handlande vid fuUgörandet ay
konsulära uppgifter.
Man
får räkna med existensen av ett stort antal mellanstatiiga organl-
Prop.
1975:71 ' 14
salioner,
hos vilka medlernsslaternas ackredlterade'företr'ädare har sam-, ma juridiska
ställning- söm diploiriater ackrediterade hos en stat.. Av för Sveriges
vidkommande viktiga orgariisationer bör här framför allt omnämnas följande.
Främst bland dessa organisationer står; Förenta Nationerna. Medlemsstatemas
ombud vid FN:s' huvudorgan och biträdande organ och vid av FN. sanimankallade
konferenser har med ett visst undantag i tullhänseende ,tillerkänts sådana
privUegier, iriimu-. niteter och förmåner som åtnjules äv:.diplomatiska
sändebud. Urider.uttrycket ombud skall innefattas'alla delegater och deras
ersättare,'rådgivare, tekniska experter och delegationssekreterare (art. IV §§
11 öch 16 i konventionen den 13 februari 1946 rörande Förenta, Nationernas
privUegier och immuniteter, SÖ i 1947: 26, samt art. V i. avtalet den 26 juni
1947 mellan FN och Arrierikäs-Förenta Stater angående FN:s säte).
Motsvarande gäller för-medleirisstaternas ombud och medhjälpare, vid FN:s
kontor i Geneve samt i Schweiz befintiiga biträdande organ och av FN där
avhållna konferenser (art..IV.i ö.verenskommelsen den 11 juni/1 juli 1946
mellan FN-och :Schweiz samt. noteväxling den 5/19 april 1963). Samma är
förhållandet för briibud, suppleanter, rådgivare, tekniska experter och
sekreterare -vid delegationen vid OECD (tUläggs-' protokoll nr 2 den 14
december 1960 tUl konventionen samma dag.angående organisationen, prop.- 1961:
21" och SÖ 1948:32). Okränkbarhet och immunitet för domsrätt: tUlkommer
också representanter för medlemsstaterna i Internationella-
arbetsorgaiusationen (ILO) (art. 15 i protokollet den 11 mars 1946 mellan
Schweiz och organisationen) och i Världshälsovårdsorganisatiorien (WHO) (ärt.
15 i .överenskommelsen den 17 juli/21'augusti 1948 mellaniSchweiz och
organisationen). Även medlemmarnas ständiga ombud vid:Europarådet åtnjuter de
diplomatiska privUegier, immuniteter och förmåner som tUlkommer di-' plomatiska
sändebud med samma rang (art, .4 1 tiUäggsprotokoUet ,den 6 november 1952 lill
den allmänna överenskommelsen röirande,Europarådets privilegier och immunitet
prop. 1953: 51, SÖ.1953:'23). Av direkt intresse för Sverige är också-De
europeiska gemeriskaperna (EG). ProtOr koUet den 8 aprU 1965' angående
privilegier och immuniteter för De europeiska gemenskaperria tiUägger i art. 11
medlemsstaternas företrädare, deras rådgivare oCh tekniska'experter liksom ock
ledamöter.! Gemenskapernas rådgivande organ '-övliga diplomatiska privUegier,
immuniteter och lättnader" under'Utövaridet av sina åligganden samt.underresor
tUl och från sammanträdesorten. Samma förmånliga,rättsliga.ställning
tUlerkärmer art. 17 i samma protokoll utanför stående staters hos Gemenskaperna
ackrediterade delegationer inom en var av tUl Gemenskaperna hörande stat
i'vilken Gemenskaperna har sitt säte : en artikel som aUtså är av direki
betydelse för vårt land.
Utöver
den här nämnda kretsen av mellanstatiiga organisationer av uppenbar betydelse
för Sverige finns andra sådana organisationer av
Prop. 1975:71 15
mera
indirekt betydelse: för tilläriipningen i,vårt; land ;av':denna konvention,
hos vilka också medlemsstaternas :ombud'(liksom L'ö. också vissa högre
tjänstemän hos vederbörande organisation) har tUlerkänts saihma ställning som
diplomatiska företrädare,. TiU .exemplifiering härpå > må' '. framhållas
De amerikanska staternas ;organisatiön. (OAS), Ofgariisatio.- . nen för
afrikansk enhet (OAU) och Rådet för ömsesidigt,ekonomiskt bistånd (COMECON). En
fullständig kartläggning :och-uppräkning av dessa organisationer synes ej,vara
av nöden, eftersom'ett våldsamt angrepp mot en genom ett relevant
internationellt dokuriient på detta sätt skyddad person omedelbart torde bli
allmänt känt och den angripnes. rättsliga ställning tidigt klargjord av
deh berörda ståten: '. .
För
fullständighetens skull må jämväl. antecknas att;diplomatiska fö
reträdare och staters med dem i fömiårishänseende jäiriställda: represen
tanter har anspråk på-sådan okränkbarhet och imriiunitet som fordras
för att trygga deras resa genom en tredje stat'då dé i tjänsten'färdas,
till eller från den ort där de utför'sitt .uppdrag, värrried'iäven är sagt .
att genomreselandets myndigheter är förpliktade bereda dem-ett särskilt .,
skydd mot angrepp. Uttryckliga bestämmelser härom är intagna! ärt.- .
40 av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Under motsva- .
rande betingelser har också karriärkonsuler då dé. färdas genom en tredje
stat rätt till den immunitet..och det skydd som Wienkonventibnen om ,
konsulära förbindelser. tUlförsäkrar dem och spin. krävs för att trygga
deras genomresa (art. 54). ;; ., -'
I
sammanhanget torde-också böra upprhärksämmas'förekomsten av. en antagen men
ännu ej ikraftträdd' och av Sverige. ej undertecknad FN-konvention den 16
december 1969 angående tUlfäUiga diploiriatiska' kontakter ("special
missions"). Denna könveiitiori bilagd FN-résölur' tionen 2530 (XXIV) tiUägger överlag medlemmar av en tiUfällig diplomatisk kontakt
understundom kallad ad hoc-diplomati ' samt medlemmar av sådan delegations
administrativa och tekniska personal . samma förmåner och lättnader som
tillkommer en stats diplomatiska företrädare (art. 29 och 36 i
konventionen);-också tjänstelokal.och bostad som anv'änds av en tillfällig
diplornatisk kontakt skall .vara. okränkbar med förpliktelse för den
mottagande staten ätt vidta. alla lämpliga åtgärder för att skydda dess
fastigheter (lokaliteter) möt. intrång-eller skada och förhindra störande,
intermezzon eller kränkningar av delegationens värdighet (art. 25 och 30).
Från den dag tiUr"åckUgt antal' ratifikationer eller anslutningar
föreligger'för dess.ikraftträdande (22 stater) - kommer konventionen ätt bli
av: betydelse också för Sverige'.
Det
må här antecknas att'medlemsstaternas tillfälliga ombud i mellan-' statliga
organisationer i ett flertal internationella.: överenskommelser har
tillförsäkrats immunitet; mot arrestering eller' kvarhåUande samt'immu-
'
Konventionen har till dato (mars 1975) blott ratificerats avfyra stater men
undertecknats av ytterligare elva stater.
Prop. 1975: 71 16
nitet
mot varje slags rättsligt förf ärande i vad avser muntliga eller skriftliga
uttalanden som de har gjort i sin egenskap'av ombud eller handlingar som de
har företagit, i deiiriå egenskap. Här är fråga om én inskränkning i de lokala
myndighetémäs befogenheter gentemot främmande staters ombud men därikån irité
intolkas én skyldighet för värdlandet att vidta särskUda åtgärder tiU skydd
niot angrepp av eriskUda mot ombudens person, frihet eUer värdighet;';'.; :..'
Nästa grupp av
internationellt skyddade .personer som omnämns i punkt 1 (b) är tjänstemän i
internationella niellanstatliga organisationer. En granskning av relevanta
internatloriella avtal-ger vid handen alt de högsta tjänstemäimen inom dessa
organisationer icke sällan i förmåns-hänseende jämställs méd staters
diplomatiska, företrädare och blir därmed berättigade till det särskilda skydd
rriot" angrepp i värdlandet och i stater som är parter i det tUlämpliga
avtalet; Det sagda gäller sålunda FN:s generalsekreterare och FN:s alla
biträdande generalsekreterare och. likaså de avdelningschefer i FN soin är
försedda med FN:s passersedel ("laisser-passer") (art. V § 19 och
art. iVII § 27 i konventionen,dén 13 februari 1946 rörande FN:s privilegier och
iirimuriitetef, SÖ 1947: 26),' generaldirektören för ett FN:s fackorgan éllef
dennes vikarie (art. VI § 21 i konventionen deri 21 november-1947 rörande
privilegier och immunitet för FN:s fackorgan, SÖ 1951:'84),'.
generalsekreteraren och biträdande generalsekreterare i OECD (tUläggsprotokoll
rir 2 den 14 december 1960 tUl konventionen samma dag angående organisationen,
prop. 1961:21, SÖ 1961: 21; se även SÖ 1948:32),, genefaldu-ektörén och
tUlförordnad generaldirektör:i ESRO (art. 15 i.protokollet,dén 31 oktober 1963
rörande privilegier och. immunitet-för organisationen, prop. 1963: 202, SÖ
1964: 1 och 4), chefen för EFTA:s sekretariat (art. 13 i protokollet den
28" juli. 1960 .angående' samrhanslutningehs rättskapacitet, privilegier
och immunitet, pröp. 1961: 68, SÖ 1961:19), generaldirektören och dennes
vikarie i;'IAEA (art. VI § 20 i avtalet den 1 juli 1959 om privilegier: och'
immunitet för organet, prop. 1961: 65, SÖ 1961: 28) liksom generalsekreteraren
och ställföreträdande generalsekreteraren i Europarådet (art. VI §
16. i allmänna övereriskörrirrielsen den 2 september 1949 rörande, rådets
privilegier och im.munitet, prop. 1950: 108, SÖ 1950:106) och
genéralsekreteråferi med ställföréttädande generalsekreteraren i Rådet'för
samarbete på tullområdet (prop. 1952: 90 och 1954: 114; SÖ 1952:32). '
Det
kan också noteras alt ledamöterna av Internationella donistolen i
Haag enligt a"vtal mellan FN och. Nederländerna av 1949, samf leda
möterna av Permanenta skUjedomstolen i Haag (konventionerna den 29
juli 1899 angående avgörande på fredlig väg av internationella tvister,
an. 24, SFS 1900:76, och den 18 oktobér.1907 i samma ämne, arL:
46, SFS 1910: 153) tillerkännes fuUa diplomatiska privilegier och immu
niteter. '
Det
torde vara hart när ogörligt och måhända t. o. m. överflödigt att
Prop. 1975:71 17
här
kartlägga hela vidden av termen "internationellt skyddade personer" .
i konventionens mening. Sker angrepp på sådan person av den natur som avses i
art. 2, torde vid varje tiUfälle den angripnes folkrättsliga ställning snabbt
bli bekantgjord och det i konventionen-.'fömtsedda kommunikationssystemet,
satt i verksamhet,;
Punkt 1 (b) nämner,vidare
annan företrädare;,("other agerit")-för en internationell
mellanstatlig organisation, dvs. annan än tjänsteman. Under
förarbetena till konvenlione;n sades syftemålet med detta tUlägg. vara alt göra
det möjligt att under defintionen i konventionen inbegripa person som av FN
utsetts för en speciell uppgift utan alt för, den skuU kunna betecknas som
tjänsteman och,ej heller som sakkunnig i . teknisk mening enligt artikel VI i
konventionen rörande FN:s privilegier , och immuniteter; uttryckligen
anfördes.som exempel Folke Bernadotte., som medlare i Palestma-kpnflikten. ,
. ; ,
Slutiigen
omfattar punkt 1 (b) en internatipnellt skyddad perspns familjemedlemmar.
ILC:s utkast fUl stadgandet och dess kommentarer var. fullt tydliga: enbart de
familjemedlemmar som oberoende av den nu aktuella konventionen hade en
priyUegierad stäUning enligt den all-, . manna folkrätten eller
internationella överenskommelser skulle vara IIUt
försäkrade konventionens skydd (nian använde termen ."likewise").
I : denna del gjordes under förarbetena i FN:s generalförsamling den.änd-.
ringen att under konventionen hänfördes varje enligt konventionens de-, .
finition internationellt skyddad persons familjemedlem som ingår i hans
hushåll. De i det föregående citerade överenskommelserna har för övrigt ,
sinsemeUan inte överensstämmande regler om kretsen av de familje-. medlemmar
som får en förmånsberättigad ställning. Art, 37 i Wienkon-ventionen 1961
föreskriver sålunda att diplomatisk företrädares familjemedlem, som tiUhör
dennes hushåU, är; okränkbar och:har rätt tiU förstärkt skydd mot angrepp mot
sin person, frihet eller värdighet; motsvarande gäller för familjemedlemmarna
till-medlem av. en besklek-, nings administrativa och tekniska personal: Konsuls
familjemedlemmar saknar dessa förmåner. Konventionerna rörande FN:s och
fackprganens privUegier och immuniteter nämner exempelvis maka och minderåriga
barn till generalsekreteraren/generaldirektören: Familjernedlemmar till
medlemsstaters ombud i FN eller andra ovan nämnda internationella
mellanstalliga organisationer har enligt gällande folkrättsliga regler inte
tillerkänts särskilt skydd mot angrepp och så inte heller sådan "aiman
företrädare" för en internationell meUanstatiig organisation som nämns i
art, 1 punkt 1 (b) eUer dennes familjemedlemmar.,- ,
3.2
Straffbestämmelser
Straffbestämmelser
spni kan komma i.fråga för bestraffning av de i art. 2.1 (a) av konventionen
omnämnda gärningar fiims i 3* 4, 8 och 9 kap. BrB.
Prop. 1975:71 18
Den
som berövar anriåri''livét kan-dömas enligt 3' kap. i'-§'för iriord till
fängelse i tio år eUer på'livstid. I körivéritionstéxténs engelska och
franska versioner används* orden
"riiurder"''resp.-""meurtfe'-',' väfnied torde
åsyftas även dråp, sorii'enligt 3 kap. '2 § kan'-'medföra fängelse,-lägst sex
och högst tio år. Människorov varmed föirstås bl, å.-gärning ' som innebär
att någori'beiriäktigår-sig öch irispäri-åi: arihahrné'd'uppsåt''-' att skada
honom tUl liv eller hälsa, eller att utöva utpressriing; är i ' 4 kap. 1 §
första stycket belagt med fängelse på'viss'tid, lägst fyrå'och' ' högst tio år,
eUer på livstid; är brottet mindre'grovt', förskyllér brottet ." enligt 4
kap, 1 § andra stycket fängelse i högst séxår: I 3 kap. 5 och . 6 §§ finns
bestämmelser'om misshandel'resp! g'fov misshandel,'vilka' brott torde motsvara
konventionens definition'"annat ärigréppi,, på en . internationellt
skyddad'person" såvitt 'gäUer'gärhing sorii iriktäf sig' mot liv eller hälsa.
Som misshandel anses enligt brottsbeskrivningeri i
3 kap.
5 § att tillfoga någon kroppsskada-sjukdom eller sriiärta eller
försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstårid. Straffet är fängelse
i högst två år eller, öm'iriisshandeln är ringa;'böter.''För grov miss
handel är straffet enligt'3'kap, 6 § färigelse i lägst ett och högst tio år.
Vid bedömningen av orii brottet är grovt skallsärskilt beåktas, öm riiiss-'
handeln var livsfarlig'eller oni gärnirigsriianriéritiUf ögat'den
angripne"
svår kroppsskada eller'allvariig sjukdom eller eljest'Visat synnerlig'''
hänsynslöshet eller råhet. "' i
"' ''-'.' ' -
I
kap. 4 BrB finns 'vid sidan av stadgandet orii straff för människo-' rov
bestämmelser drri straff för andra' intégritetskränknihgår som riktar sig mot
annans frihet öch frid. Den söm på annat sätt än genom ' människorov
berövar någon-frihét kan'dömas eriligt-4 kap. 2 § för olaga frihelsberövande
till fängelse i lägst-] ett och-Högst''ti6 år. Är sådant brott mmdre grovt, är
straffet böter eller fängelse i högst två år. Eriligf
4 kap.
4 § kan straff ådömas för olaga tvårig,- om någon'genom riiiss-.
handel eller eljest med våld eller genom-hot öm brottslig gärning tvingar
annan alt göra, tåla eller undéi:låta något.'Straffet är böter eller fängelse
i högst två år eller, om brottet är grovt', fängelse' i'-lägst-sex månader
och högst sex år. För rån dömes ériligt 8 -kap. '5 § deii som stjäl medelst
våld å person eller medelst höt som inriébär trängande fara,- till fängelse,-
lägst ell och högst sex år; Detsamma gäUér-den söm- sedan han Kar be
gått stöld och anträffaspå bar gärning "sätter-sig hfiéd sådant våldJ
eller
hot tUl motvärn mot déh som vUl återtaga det tiUgripriä; Sorii råri bé-;
traktas även gäming som innebär att någon m'ed sådant'-våld'eller höt
tvingar annan till handling eUer underlåtenhet-som'innebär-vinning för
gämingsmannen och skada för den tvungne. Också utpressning enligt 9
kap, 4 § kan bli hänförlig under art, 2,1 (a) i konventionen. Detta brott,
som består i att medelst olaga tvång förmå någon till handling eller un
derlåtenhet, som innebär vinning för-gärnihgsmanhen öch skada'förden
tvungne, förskyller färigelse i högst'två år eller,''orh-brottet'är'rihga,'
Prop. 1975:71 , 19
böter;
är brottet grovt, döm.es: till fängelse, lägst seX; månad,er och högst
sex år. -,",: - -. - ' . ,.;'' -..:
För bestämmelserna i art.
2.1 (b) är åtskilliga andra bestämmelser i BrB av direkt intresse. Om någon
anlägger brand, som innebär.fara för: annans liv eller hälsa eller för
omfattande förstörelse av egendoni, skall ' gärningsmannen dömas for mordbrand
enligt 13 kap, 1 § tUl fängelse, lägst två och högst åtta år. Är brottet att
.anse såsom grovt, blir straffet fängelse på viss tid, lägst .sex,och högst tio
år, eller på livstid. För. grov skadegörelse dömes enligt. 12 kap. 3 § den som'
förstör, eller , skadar egendom, fast eller lös,, till men för annans rätt till
egendomen. Straffet är fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet
är, grovt skall särskUt beaktas, om av gärningen kommit synnerlig fara för
någons liv eller hälsa eller skadan är synnerligen kännbar. lOckså stadgandet
i 13 kap. 3 § andra; stycket om straff för grov allmänfarlig öde- ' läggelse
kan bli aktuellt att tillämpa. För sådant brott dömes den som bl.a. åstadkommer
explosion eUer flygolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara
för annans;:liv. Straffet är fängelse i lägst sex och högst tio år eller
fängelse,på livstid,;Uppmärksammas må alt art. 2.1 (b) även nämner en
internationellt skyddad persons transportmedel. Här torde man i första hand ha
tänkt på färder med bil men också färder med flygplan.kan bli aktuella. Vid
sådant förhållande kan det inte uteslutas att också stadgandet i 13 kap. 5 a §
om luflfartssabo-lage kan bli aktuellt. Den sorn vidtager åtgärd annorledes än
genom kapning av luftfartyg, som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs
säkerhet under flygning eller gör luftfartyg oanvändbart för flygning genom att
förstöra eller skada det, dömes för luftfartssabotage till fängelse i högst
fyra år. Är brottet att anse såsom grovt, kan straffet bli fängelse på viss
tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida
brottet är grovt skaU särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för
flera människoliv eller om-gärningen eljest varit av särskUl farlig art.
Om
någon till följd av skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse eller
sabotage har dödats eller kommit tiU skada, kan BrB:s bestämnielser:
om brott mot liv och hälsa bli tillämpliga i konkurrens med vissa be
stämmelser i 12 eller 13 kap. Ansvar kan;således komma att ådömas,
för mord eller grov misshandel, ':;..'
Utöver
de här nämnda straffstadgandena finns åtskilliga bestämmel-,; ser i BrB om
gärningar som innebär angrepp på någons person eller frihet eller som är ägnade
att äventyra en annans person eller frihet men med hänsyn tUl de
svårighetsgrader för brott som konventionen, ,avser saknar de intresse i
sammanhanget.
1
art. 2.1 (c), (d) och (e) upptas hot och försök att företa i artikeln-
åsyftade uppsålliga angrepp liksom medhjälp därtill. : ' -:
Olaga
hot enligt 4 kap, 5 § torde även vara hänförligt under art. 2.-
4
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 71
Prop. 1975:71 ' 20
För
olaga hot, för vilket istraf fet är böter eller fängelse i högst två-år,
straffas bl, a, den som hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat
att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans
säkerhet tUl person eller egendom,
På försöksstadiet kan
straff utdömas förutom föir mord, dråp och människorov för olåga -frihelsberövande,
grovt olaga tvång, rån, utpressning, mordbrand, grov mordbrand', grov
skadegörelse, allmän- -farlig ödeläggelse, grov ailmänfärlig' ödéläggélse och
luftfartssabotagé,
Samma
straff som ådömes- gärningsman drabbar också den som gör sig skyldig tUl
medhjälp till i' BrB kriminaliserad gärning enligt 23 kap. 4 §, dock att den,
soni förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller missbruk av hans'
ungdom, oförstånd eller beroende ställning eUer ock medverkat allenast i mmdre
mån, enligt 23 kap. 5 § må ådömas ett straff som är lägre än vad för brottet
eljest är stadgat och kan i ringa fall helt befrias från ansvar.
En
bestämmelse om straffskärpriihg för förgripelse mot främmande makts
statsöverhuvud eller representant här i riket genom gärning som avses i 3 och 4
kap, BrB finns i 19 kap, 11 §, För stadgandets tUlämpning fordras att den
främmande makten blivit kränkt genom gärningen. Under samma förutsättning
inträder förhöjt straff då någon gör intrång i lokal som innehas av främmande
makts representation eller om skada: görs på sådan lokal eller på egendom' som
firins där. Enligt uttalande av departementschefen i prop, 1948: 80, s, 136,
bör urider uttrycket främmande makts representant anses ingå icke'blott
främmande statsöverhuvud och diplomatiska representanter ulan även andrå
härvarande utlänningar med officiell- stäUning. Vad angår uttrycket främmande
statsöverhuvud torde straffbudét ha avsett att skydda endast en person med
ställning såsom statsöverhuvud för varje land samt den främste av elt
kollegialt organ, då sådant enligt vederbörande stats författning utöver elt
statsöverhuvuds funktioner. Beträffande kretsen av främmande makts
representanter, i vilken också torde kunna inräknas främmande makts i Sverige
tjänstgörande karriärkonsuler, torde ha förutsatts att dessa befinner sig i
riket i officiellt uppdrag och ej- såsom- privatpersoner.
Uttrycket
främmande makts representation-i 19-kap. 11 § bör icke' heller fattas för
snävt. Dit bör kunna räknas inte bara ämbetslokalér för beskickningar eller
andra officiella organ för främmande makt utan också sådana bostadslägenheter,
som enligt folkrättsliga, regler åtnjuter s.k. exterrhorialitel. Som exempel på
intrång må kimna tänkas inträngande mot dens vilja som- har besittningsrätten
till lokalen éUer är i dennes ställe, t. éx; portvakt, och andra former av
hemfridsbrott. Egendom som skyddas av straffbudét skall befinna sig i lokal
som' innehas av främmande makts representation. Hit räknas således icke t, éx,
en bil som är i trafik eller uppställd på annan plats, än i en beskicknings
garage. I sammanhanget må observeras att skyddsobjékten i art. 2.1 (b)
Prop. 1975: 71 21
är
den intemationellt skyddade personens officiella tjänsteställe och :
hans privata bostad samt hans transportmedel var det än finns, dock
alt detta stadgande i konventionen är;tillärhpligtiendast,om ett
våldsamt ;.
angrepp på tjänstestället' bostaden eller transportmedlet är ägnat att,; ;.
äventyra lokalinnehavåreris person eller frihet,' '' :.::-.
,
3.3
Svensk domstols straffrättsliga kompetens ,
Reglerna
om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns intagna .i 2 , kap, BrB,
I överensstämmelse méd territorialitetsprincipen. omfattar svensk domstols
kompetens enligt 2 kap, 1;§ tiU .en,början aUa i Sverige-begångna brott Uksom,
enligt 2 kap. 3 § föirsta: pimkten; alla brott som _ har begåtts utomlands
ombord på svenska faryg eller luftfartyg.
I fråga om brott mot
svensk lag som har begåtts utomlands är vidare -' svensk domstol enligt 2
kap, 2 § första punkten alltid behörig, om bröt- ', , tet har förövats av
svensk medborgare. Medborgarskap, skall ha före- ;; legat vid tidpunkten för.
gärningen. Utlänning ..med'hemvist'i Sverige .. .-. kan enligt 2 kap. 2 §
första punkten alltid straffas i Sverige för brott utom riket mot svensk lag
liksom, enligt 2 "kap, 2 § andra punkten", den . utlänning utan
hemvist i Sverige sorii efter brottet-blivit svensk medborgare eller tagit
hemvist i Sverige éUer som-är dansk, finsk; eller norsk medborgare och finns i
Sverige, Detsamma gäller enligt 2 kap. 2 § tredje punkten annan, utlänning som
finns i Sverige, då på del utom- i' lands förövade brottet enligt svensk lag
kan följa fängelse i mér än sex månader, I de här berörda fallen gäller regeln-
om: dubbel slraffbarhet i 2 kap. 2 § andra stycket. Sålunda föreligger inle domsrätt
för svensk domstol, om gämingen är fri från ansvar enligt lagen på
gärningsorteri, och inte heller om gärningen har begåtts inom område, t, ex;
öppna havet, som inte tUlhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff
än " böter icke kan följa på gämingen, I de fall dofnsrätt föreligger
enligt .-2 kap. 2 § första eller' andra stycket får inte ådömas påföljd som
är alt anse som strängare än det svåraste straff som är stadgat för brottet
enligt lagen på gärningsorten. En regel härom finns i 2 kap, 2 § tredje
stycket.
Stadgandena i 2 kap. 3 §
BrB utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall av
utomlands begångna brott. Sålunda är svensk domstol enligt 3 § tredje purikteri
behörig att döma bl, a, öm . brottet har förövats mot Sverige eller svensk
allmän inrättning, exem'pel vis svensk beskickning eller svenskt konsulat, eUer
också, enUgt 3 § fjäf- - de punkten, om brottet har begåtts inom område som ej
tUlhör någon . stat och har förövats mot svensk medborgare eller mot utlänning
med hemvist i Sverige, Svensk domstol har likaså' alltid domsrätt om brottet
.' är kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage eller försök, till sådant
' brott samt i fråga om brott för vUket enUgt. svensk lag det lindrigaste
Prop. 1975:71 ': ' il
straffet
är fängelse i fyra år eller däröver i(2 kap. 3'§ femte;och,-sjätte
punkten). >: -.:.'. .-:- ' ''
'..-.-'.."- ; ;; , - ,.
Enligt
2 kap. 5 § får åtäli för brott,isom'j har'förövats utom > Sverige,
i regel inte väckas utan: förordnande av Kunglr Maj:t' eller 'den Kungl.'
Maj:t bemyndigat därtill. Ulan särskilt åtalsförordriande får. åtal dock. ;:
anställas bl. a. om brottet har förövats i annat nordiskt land eller på
fartyg eller luftfartyg 1 reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige
eller i annat nordiskt land eller av svensk, dansk, finsk, isländsk eller
norsk medborgare möt svenskt intresse. . . ,
Inskränkning i svensk
domsrätt;är under;vissa förutsättningar före
skriven i 2 kap. 5 a §ri fall då fråga oni .ansvar för gärning har. prövats
genom utiändsk lagakraftägande domLagföring i'Sverige-få): sålurida ej
ske om domen har meddelats i fräirimande: stat där gärningen har för
övats eller i främmande stat söm har tUlträtt deri europeiska könventio- .
nen den 28 maj 1970 om brottsmålsdoriis intemationella rättsverkningar.
och den tUltalade för samma gäming har frikänts från ansvar eller för
klarats skyldig tiU brottet utan att påföljd hat ådöriits eller om ådönid
påföljd har verkställts i'sm helhet.eller verkställigheten pågår eUer _
ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den fräriimande.staten, Hätr .
ifrån har i 2 kap. 5 a § andra stycket stadgats undantag i fråga om brott
som har förövats i Sverige eller utonilands.rriot;Sverige eller;svensk alN; .,.
män inrättning, om brottet'är kapning av.liiftfartyg eller luftfartssabo-
' ;;'.-'.'
Kungl. Maj:t har i brev
tUl.riksåklagaren (RA) den 28 december
1972, vUket trädde i kraft den 1 juli 1973; bemyndigat, RA att meddela
ålalsförordnande bl. a, föir brott sorn har förövats .utomlands av svensk \
medborgare eller utlärining med hemvist i .Sverige eller för gärning
som har begåtts av svensk niédborgare eller utlänning med hemvist, i
Sverige i fall då frågan Om'ansvar .för samma gärning har prövats
genom dom meddelad i främrriande stat. ' ' . .;.
3.4
Utlämning för brott . . ,
Beslämmelser
om utlämning för'brott från Sverige tilLannätjnordiskt land finns i lagen
(1959: 254) ofn titlärnriing' föi"" brott till Danmark, Finland,
Island och Norge, samf beslämmelser:om'.utiämning, till utomnordiskt land i
lagen- (1957: 668) om utiämning ;för brott. Båda dessa' lagar bygger på
principen att fråga om. utlämning, skall prövas fritt på grundval av samtliga';
föreliggande omständigheter>Ii'varje, enskilt fall.-För beviljande av
utlämning krävs inte att det föreligger ett utlärrinings-avtal meUan Sverige
och den stat som begär utiärnning.-Beslut om ut-
Prop.
1975:71 "'. 23 i T ; -'j: C r .-..r'
lämnmg
fattas av regeringen eUer -r i vissa ärenden enligt; 1959 års-,",,.;
. ,, , , ,
lag av åklagare. För att utlämning skall kunna-medges måste, vissa, . - ,., ,'
.; -,,
i
lagarna uppstäUda viUkor. vara-uppfyllda. Sålunda får.enligt ;1957 års,;,, -
, r , - ; .',',
lag svensk medborgare inte utlämnas.. Enligt samma lag skaU .den gär- .; . _:,.
;;;_
ning
för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enUgt.svensk ,., -
lag stadgas fängelse i mer än ett år. Vidare, får;utlämning inte beviljas i;,,.
.., _.
för politiska brott, Lagarna anger också vissa andra hinder för utlämr...::>.
., :, .,,
ning, - . . ' ",. . ,.:
;:;'-.; -...;.;.
Enligt
utiämningslagarna har Sverige sålunda, inte skyldighet ätt be-
' ; , j ;
vilja
utiämning, även om samtliga de villkor som angesi den tUlämpliga;., .. ;
lagen är uppfyUda. Genom utiämriingsavtäl med annan stat kan Sverige ;..- .-'
..,
dock
ha åtagit sig att tiU den-staten utlämna person som uppehåller sig >;
;-, .-..
här.
Sådant avtal måste dock alltid som fömtsättning.för.utlämning; -
,. ', j. .'
från Sverige innehålla beslämmelser som innebär att åtrninstone demini-; !, . , r ;.;
f::.
mivillkor
för utlämning som bar uppställts i utiämningslagarna,skall va-:, ' ;
ra
uppfyllda. F.n. har Sverige bUaterala utiämningsavtal. endast; med ,.. .:
';; \.:...
Australien,
Belgien, Förenta statema och Storbritannien. Därjämte har.. : ,;...; .-
; ;;, Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december
1957 (SÖ 1959: 65). Lagrådsremissen om överförande av lagföring bör kanske
också nämnas (L 5 Ju).
3.5
Asylrätt
Utiänning
har inte någori ovUlkorlig rätt att inresa öch vistas i.Sve-,
rige. Det tiUkommer uteslutande svenska myndigheter att bestämma; ,;- ,
.; '
de
villkor under vUka Sverige ger territoriell asyl åt en politisk flykting ;
, _. :,,
eller
annan asylsökande utlänning." I begreppet .asylrätt ligger även en . ,.
, .
rätt
för en stat alt vägra utiämna- en person soni har tagit sin. tillflykt till
'"_;;.: , ; ,,,
dess
territorium. I enlighet'härmed föreskriver 2 § första stycket utlän-
' - , r,
ningslagen
(1954:193) att politisk flykting inte,.utan synnerliga skäl
-
skall
vägras fristad i riket, då han är. i behov, därav.' Som politisk ,,
" ,
flykting
anses enligt 2 § andra stycket utlänning som i sitt.hemland -- ., ,,:.,.
löper
risk att bli utsatt för politisk förföljelse, varmed, förstås bl.a.j att , ;.
. .',, ,-
någon
på grund av sin politiska uppfattning, eller.eljest på grund, av -,, ,
; . . ;,;,,,,
politiska förhållanden-utsätts för förföljelse, som riktar sig mot hans liv; r
,...
eller
frihet eller eljest ärav svår beskaffenhet, eUer.ock att på grund ay,-.,. : i,. i',;
ett
politiskt brott allvariigt straff, ålägges honom,:Regeln- om .fristad, i
... ;. ..;. - : ,, ;.r,
Sverige är emeUertid inte undantagslös. Om utlänning genom' grov, ,- .. r.,.,
-
brottslighet
har ådagalagt ätt. hans kvarblivande i Sverige skulle
innebära'..'.;..:.;;: .;..,,,:
en allvarlig fara för allmän'ordning'och säkerhet och den,'politiska; för-.;
Il'.i . ; -.
följelse som hotar honom;
i. land, dit han enligt myndighets beslut. skaU. ;:-:,.,., .; :, .;,
avvisas, förpassas,
förvisas eller utvisas,'inte: innebär fara för hans liy,, .:.;., ,-,. .
och ej heller eljest är av
särskUt svan beskaffenhet; kan-utlänningen ,.;..= ., . .-''ii,
enligt 54 § samma lag
tvingas lämna Sverige,:och,-befordras-tUl det; i...; , - .. .i!",
;; . landet.
Prop. 1975: 71 24
Vad
härefter angår diplomatisk asyl, .dvs. fristad, som bevUjas på
beskickning inom annan stats'område,..är den föfhärskande;folkrätts
uppfattningen i Sverige och i flertalet andra-länder med undantag för;
Latinamerika den att diplomatiska'representationer inte tillerkänns nå
gon generell rätt att ge asyl. Rent humanitära, hänsyn - kan emellertid
leda till att också svensk, beskickning kan ställas inför; frågan att bevilja
asyl. Om en asylsökande gör. sannolikt att han är-utsatt för fara- tUl
liv och lem eller kan bli föremål för orimligt hårda straffåtgärder, skulle
det te sig omänskligt och stötande att inte'Utnyttja en faktisk möjlighet,
att skydda den asylsökande inom en svensk beskicknings område. Upp
kommer frågan i länder såsom de latinamerikanska - där regimerna
kan förväntas enligt regional sedvänja eller regionala konventioner godta
att asyl ges, kan beskickningens bedömning vara mera liberal, likaså ,
om den asylsökande är svensk medborgare: eller'har annan. anknytning
tUl Sverige, När faran är över, bör vederbörande uppmanas alt lämna
beskickningens område, alternativt hjälpasrur;,landet, genom förhand-,
lingar med värdlandets:myndighelei". .'i:. : ,. ' .,
. '
4
Föredraganden 4.1 Inledning
Den
internationella terrorismen är en företeelse som under de senare åren har tagit
sig alltmer svårartade former, beh har. föranlett ålgärder både nationellt och
intemationellt,. TiUkoiristen av Haagkonventionen den 16 december 1970; för
bekämpande av olaga besittningstagande av. luftfartyg (kapnmg av luftfartyg,
prop. 1971: 92 och;'SÖvl971: 17) och Montrealkonventionen den 23
september 1971 för; bekämpande av brott mot den civUa luftfartens säkerhet
(luftfartssabotage, prop. 1973: 92, SÖ 1973: 48) är led i försöken alt genomi
interriationellt samarbete , stävja farliga gärningar som är riktade > mot
flygtrafiken. Elt annat exempel på internationeUa .-överenskommelser som
syftar tUl att motverka intemationella terroristiska handlingar utgör
Washingtonkonventionen den 2 febmari 1971 om förhindrande och.bestraffning av
terroristhandlingar som har tagit formen avbrott, mot person och därtill
anknuten utpressning: som har intemationell räckvidd, utarbetad inom De
amerikanska staternas organisation.' Problemet har uppmärkr. sammats också på
andra-håll och ,då med särskUd inriktning på behovet; av skydd för diplomater
och med dem jämställda personer; Vid årsskiftet' 19701971 tog den italienska
regeringen initiativet till en iritemationelL diplomatisk konferens i:syfte att
utarbeta en internationeU konvention' rörande kidnapping av diplomater. Ett
utkast tUl konvention blev också. färdigställt (det s.k. Rom-utkastet). I
Europarådet hade under hösten 1970 tillsatts en ad hoc-kommitlé rörande skydd'
av beskicknings- och:
Prop.
1975: 71 25
konsulatsmedlemmar,
vilken höll fem sammanträden. Denna kominitté .
kom efter hand att Övergåfrån att utforma en egen,konventipnstext till. ;
alt överlägga om iimehållet i det utkast i samma ämne soin förbereddes...
och senare utarbetades av FN:s kommission för intemationell rätt. (ILC). .
Ytterligare utkast till konventioner hade framlagts av Uruguay och- av
den amerikanske ledamoten av ILC Richard D. Kearney. Samtliga de.
här nämnda texterna .kom alt utgöra basmaterialet för 'det utkast i .,
ämnet som ILC utarbetade 1972.;. . , . , . : '
I Förenta Nationerna hade
problemet, om skyddet för diplomater och om deras okränkbarhet först tagits upp
i säkerhetsrådet under våren 1970', på initiativ av Nederländernas regering.
Efter att ha fått del av den nederländska framställningen hade ILC förklarat
sig beredd att efter framställning av FN:s generalförsamling utarbeta ett
konvenlionsut-' kast i ämnet. Beslut att anförtro ILC denna uppgift fattades
ay. general-. ; församlmgen i resolutionen 2780 (XXVI) den
3; december 1971. Kom-.. missionens text, intagen i rapporten från dess 24: e
session (A/871p/Rev. 1), överarbetades av generalförsamlingens sjätte (juridiska)
utskott .under hösten 1973 och den slutliga texten till en konvention om
förebyggande ; och bestraffning av brott;mot;diplomater pch andra
internatipnellt,skyd- -dade personer (diplomatskyddskonyentionen) antogs av
generalförsamr . lingen i resolution 3166 (XXyill), den 14, december
1973. , ;;, ,.
Diplomatskyddskonventionens
beslämmelser innebär .i' huvudsak; att ,
stat som har tUlträtt konventionen åtar sig. att belägga vissa'särskiU an-;
givna, uppsåtiigt förövade g"ämingar, som är riktade mot en bestämd
gmpp av intemationellt verksamma personer, med lämpUga straff imder.
beaktande av brottens, allvarliga, art,,att tillse , att domsrält beträffande
.,
sådana brott finns i angiven utsträckning och att vidta åtgärder antingen
för åtal mot eller utlämning av den som har begått något av dessa.brott ;
och befinner sig inom statens pmråde. Den personkrels,;Som skaU bere
das skydd enligt konventionen är förutom, statsöverhuvud, rege- .
ringschefer och utrikesministrar diplomatiska och konsulära tjäns
temän samt intemationella meUans;tatiiga organisationers högsta tjänste
män. Konventionen innehåUer också regler, om skyldighet för.kon-
ventionsslat att vidta åtgärder för att inom, sitt territorium förhindra,,
förberedelser tiU dessa.brott, att lämna vissa underrättelser,'alt ta gär-.
ningsmän i förvar, att lämna rättsUgt bistånd vid, straffrättsliga, för
faranden inom annan stat ni, m-, Diplonaatskyddskonventionen'inne
håller i stort sett samma reglering spm Haag- och Montrealkonvenlio-:,
nerna av frågor om åtal, utlämning, förundersökning m. m. och; även
av problemet om jurisdiktion med den modifiering som-betingas av
brottens olika karaktär, , ,, ..'-.;;;
För det mellanfolkliga
samarbetet är det av utpniprdenllig vikt att de ; ; officiella förbindelserna
mellan stater'inbördes och mellan, stater och-de,", internationella
mellanstatiiga prganisatipnerna kan fortgå ostörda. Syftet med den här
behandlade konventionen är just attbekämpa,de former. ,
Prop. 1975: 71 26
av
allvarlig brottslighet som stör essa internationella förbindelser;-'En ,
allmän anslutning till konventionen skulle . betydligt försvåra möjUg
hetema för en gämirigsmari-att undgå påföljderna av-sitt handlande-
genom att ge sig av tUl ett annat ld. I samband med goklkärinaridet-
av Sveriges anslutning tUl Haag- och Montrealkonventionerna uttalades
att det var ett intresse från svensk sida att-delta i allt intemationellt
samarbete som kundemed'iferka-tUl att bekämpa flygkapningarna och'
tUl att luftfartens säkerhet upprätthölls. Elt motsvarande betraktelsesätt -
kan anläggas på den nu aktueUa konven tionen. Detta-talar för att '
Sverige bör tillträda diplomatskyddskonventionen. ''. '
4.2
Ratifikation av konventionen , . .
För
att diplomatskyddskönventidnen skall träda i kraft krävs att den ' ratificeras
eller tiUträds av 22'stater. Sverige liksom övriga nordiska sta- ter är bland
de 28 stater söm har undertecknat konventionen: Det får anses vara ett
önskemål att-denna konvention godtas av så rhårigå stater , som möjligt. I
samma-mån som antalet konvéntionsstater ökar, beskärs möjUghetema för en
gärrimgsman att'kunna'utverka fri léjdi tUl annat land eller att på annat
sätt'undgå ansvar.genoni ätt ita sm tillflykt till' annat land. En bieffekt av
ett framgångsrikt'bekämpande'äv dé'brott ' på vilka konventionen är tiiläniplig
skulle också bli att statemas stundom dryga kostnader för särskild bevakning av
beskicknings-'éllér konsulats-lokaler kunde nedbringas.
Konventionens
syfte övererisstärhmer väl riied-deh--svenska inställ
ningen tUl de terroristdåd som konventionen avser att bekähipa.-Då det
gäller att bedöma konveritionsbeslämmelsernas förenlighet med svensk
rätt må framhållas följande. - - . - . . .:
; ;. -
Sverige är redan genom nu
gäUande folkrättsliga' sedvänerätlsregler samt genom bestämmelser i avtal och
stadgor, tiUvUka Sverige är anslutet, skyldigt att bereda särskUt skydd mot
angrepp riiöt ett flertal käte- -gorier av personer. Ett statsöverhuvud är
sålunda aUtid berättigat till' okränkbarhet tiU sui person. Han
får-inte'berövas sin'frUiet eller underkastas annan tvångsåtgärd från
vistelselariclétS''myndigheter-och han skaU åtnjuta ett förstärkt' skydd mot'
angrepp av enskilda. -1961 - års " Wienkonvention om diplomatiska
förbmäelser (arit, 29) öch 1963 års Wienkonvenlion om konsulära förbindelser
(aiti 40) ålägger den iriol-tagande staten att visa tillbörlig- aktning 'för diploriiatiska.
företrädaré och karriärkonsuler sanit skyldighet att vidta-alla lämpliga
åtgärder för att förhindra angrepp mot diplomatens elléf konsulns person,
frihet eller värdighet. Kan det påvisas att den mottagande staten har bmstit i
detta hänseende, ådrager-sig staten-i fråga folkfättsUgt ansvar-geril- ' emot
den sändande staten.-Détsafniha gäUef-för ett värdland-oni någon- tjänsteman
hos eller åhriari företrädare för en'ihteriialioneU organisa-' tion utsätts för
övergrepp,'då -värdlandet enligt åtagande har'garariterat'
Prop.
1975:71 27
organisationens
företrädare dipiöinalisk status (ärt; 2!3); Dét kan. följaktligen konstateras
att svensk rätt till sin allmänna syftning:;övei:ens-stämmer med
konventionsbéstämmelsema. Ett svenskt,'tillträde'tiU kon' venlionen kräver
därför inte några lagstiftningsåtgärder: Enligt art.. 2,2 förbinder sig de
a'vtalsslutande staterna-att för dé av "konventionen omfattade brotten
föreskriva lämpliga straff uridérbeaktande äv brottens- allvarliga art. Man har
emellertid vid konventionens utarbetande velat undvika att skapa
nya-brottstyper utan inskränkt sig till brottsbeskriv- . ningar i mera allmänna
ordalag. Under de förberedande diskussionerna i' FN:s generalförsamUng var den
förhärskande meningen att art. 2.2 kunde få tolkas så atfdé straffbestämmelser
soni fuins i den nationella lagstiftningen för det enskilda brottet i
normalfallet var tUlräckliga men att domstolarna borde utmäta straffet för de
aktuella gärningarna inom det övre skiktet äv den för varje särskUt brott
gäUande strafflatituden. Som alllid är fallet med en vid en stor
internationell konferens utarbetad konventionstext, är slutprodukten ett
resultat av en lång rad kompromisser för att göra den acceptabel för så många
rättssystem som-möjligt. De avlalsslutande statema torde också få anses ha en
viss frihet vid tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna i art. 2.1 så
'att . dessa faller inom ramen för varje nationellt rättssystem. Konventionens
jurisdiktionsbestämmelser torde vid en svensk ratifikation inte heller nöd-;
vändigtvis kräva ändring av svensk domstols behörighet- i fråga om brott enligt
konventionen som har begåtts utom riket-av utlänning. .Även i övrigt synes
gällande svensk lagstiftning stå i överensstämmelse med' konventionens
bestämmelser.
Det
kan sålunda konstateras att det från rättsliga synpunkter inte mö-
ler något hinder för Sverige att ratificera diplomatskyddskonveritioneri.
Sverige bör inte undandraga sig att medverka i det internationella ar
betet på att bekämpa térroristangrepp mot i' internationell verksamhet
engagerade personer. Det är därför i hög grad önskvärt att konventio
nen snarast träder i kraft och vinner anslutning från så många stater som
möjligt. Genom alt ratificera konventionen kan Sverige bidra tUlätt dess.
beslämmelser blir ett effektivt medel i kampen för att trygga arbetsför
hållandena för diplomatiska och andra tjänstemän i officiella uppdrag.
Konventionen har som jäg nyss har sagt undertecknats av Sverige lik-.
som av övriga nordiska länder. Jag har inhämtat att också dessa senare
har för avsikt att ratificera konventionen! Jag förordar sålunda att Sve
rige nu ratificerar konventionen. I f . ; - ...
Vad
angår de särskUda artiklama i konventiorien bör-följande fram
hållas, , '! ' ..! !.:;'lj:;
.,,';; , ., .l
I
fråga om br o 11 sbes kri vn i n g e n 'i art, 2,l(a) torde man va-:, ra
berättigad att i det däri nämnda begreppet "annat angrepp på en internationellt
skyddad person-eUer mot dennes frihet" inlägga'deh tolkning-' ' en att en
sådan brottsUg gärning-skall våra av-ungefärligen''säriima grova valör som de
uttryckligen givna exemplen mord och människorov. Med :
Prop. 1975: 71 28
denna
utgångspunkt skulle följande i BrB upptagna brott vara hänförUga
under art. 2.1(a): mord (3 kap. 1 §), människorov (4 kap. 1 §. första.
stycket), dråp (3 kap.. 2 §), mindre: grovt människorov (4 kap. 4 §
andra stycket), grov misshandel (3 kap.: 6 §), misshandel (3, kap. 5 §),
olaga frihelsberövande (4 kap. 2 § första stycket), grovt okga tvång
(4 kap. 4 § andra stycket), rån (8 kap. 5 §), grovt rån (8 kap. 6 §) och
utpressning (9 kap. 4 §). För samtliga dessa brott kan ådömas fängelse.
i mer än ett år och för mord, dråp, människorov och grov mordbrand
är straff et fängelse i minst fyra år. . ,- ' ,. . . ,.
Rekvisiten för en
tillämpning';av art.;2.1(b). är att angreppet.skall
vara våldsamt, rUctat mot den intemalionellt, skyddade personens tjän-
stestäUe, privata bostad eller transportmedel, samt att angreppet skall
vara ägnat att äventyra dennes person eller frihet. Av i.BrB upptagna
brott kan följande anses motsvara beskrivningen i art, .2,l(b), nämligen
grov skadegörelse (12 kap. 3,.§), mordbrand,(13 kap. 1 §), grov mord-
brand (13 kap..2 §), allmänfarlig.ödeläggelse (13 kap, 3 §.första,styc-
ket), grov allmänfarlig ödeläggelse (13 kap: 3 §, andra stycket) samt luft
fartssabotage och grovt luftfartssabotagé (13 kap. 5 a § andra, och: tredje ,
styckena). För samtliga dessa brott kan dömas,tUl fängelse nier än ett
år. Det lär inte vara uteslutet att föreskriftema.om hemfridsbrolt eller
olaga intrång i 4 kap. 6 § BrB kan komma att åberopas i.konkurrens ,
med något av de nyss uppräknade-gäraingama.; -. .
I
detta sammanhang bör uppmärksamheten också fästas vid stadgan-,
det om straffskärpning i 19 kap. 11 § BrB, Om någon förgriper sig
på främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket ge-;
nom gäming som avses 13 eller 4 kap: BrB. och den främmande
makten därigenom kränks, kan;domstolen döma tiU fängelse lhögst-
två år, om på brottet annars kan följafängelse i högst,sex månader, pch.
i högst fyra år om på brottet annars kan följa fängelse i mer äii sex må
nader men högst två år. Motsvarande straffskärpning kan också inträda
om någon gör intrång i lokal-som innehas av främmande makts, repre-,
senlation i riket eller gör skada på den eller påegendom som finns där,,
förutsatt också att denna gärning kan anses vara kränkande för den
främmande makten. För att konventionens .bestämmelse skaU kunna
tillämpas krävs dessutom alt angreppet är.ägnat alt äventyra offrets
person eller frihet, : ; . , ;:., ,:
Olaga
hot, varom förmäles i,art 2.1(c), täcks ay.föreskriften.i 4 kap.;
5 § BrB vilken gärning maximalt förskyller fängelse i två år. .,
För
försök bestäms straffet tUl högst vad. som gäller för fullbordat,
brott (23 kap. 1 § andra stycket BrB). Samtliga de ovan uppräknade och
i BrB straffbelagda gärningar vilka omfattas av art. 2.1(a) och (b) är
straffbara på försöksstadiet , - .. ;
,, ; ; -. -
Samma
ansvar som-är föreskrivet i BrB för gärningsman kan också -
ådömas den som har gjort-sig, skyldig tiU medhjälp tUl brottets utföran
de (23 kap, 4 § första stycket BrB); , v , ;;
Prop. 1975: 71 29
Bestämmelserna
i art.2.'l;,är.således förenliga med nu gällande svensk
lagstiftning, '-''' . ' . . ' ' ,; .
När det gäUer
bestämmelsema i art. 3 om doms rätten över de -
i konventionen åsyftade brotten kan konstateras att reglerna i 2 kap., 2.
och 3 §§ BrB om svensk strafflags tillämplighet på brott begångna utom
lands ger en så vidsträckt behörighet åt svensk domstol att det knappast
kan inträffa att sådana" gärningar som avses i art. 2.1 inte faller under
,
svensk domsrätt ,, . .
Reglema i art, 4 om
skyldighet attividta brottsförebyg gan d e åtgärder och i art. 5 om
underrättelseskyldighet. tUl , andra konvéntionsstater; kräver' inga
lagstiftningsåtgärder för Sveriges , vidkommande, Samma är förhållandet med
bestämmelserna i.art 6 om . tagande i fö r va r med . därav, följande
n o ti f ika t io n-s-plikt tUl andra konvéntionsstater och. vederbörande
internationella organisation samt om en anhållen persons rätt till att kom mun
i: c er a med företrädare för sitt hemland eller annan.stat som är viUig.,
skydda hans rättighelen.Dé föreskrifter av.administrativ natur som- behövs i
anslutning till art, 5 och 6 kan.meddelas av regeringen. ,:;
I art 7 i konventionen
föreskrivs obligatorisk skyldighet för avtals ;.
slutande stat, inom vars territorium den för brott enligt art. 2 misstänkte
befinner sig, att överlämna ärendet till behörig myndighet för b e s.lut
i åtalsfrågan. Denna förpliktelse torde för Sveriges del. komma, >
att bli uppfylld genom bestämmelserna i. rättegångsbalken om skyldighet .
för polismyndighet eller åklagare att inleda förundersökning yid, miss
tanke om brott som hör :uhder allmänt åtal samt för åklagare att tala å .
sådant brott om omständigheterna därtill föranleder enligt den svenska
lagstiftningen. Föreligger någori utlämningsbegäran från utländsk stat,,
skall givetvis i stället inledas del ullämningsförfärande som är stadgat i
de svenska lagarna om utlämning för. brott. Det framgick av förarbetena
till konventionen att skyldigheten att hänskjuta fallet till åtalsmyridighet
i det land där den misstänkte vistas skall föreligga även om .ingen ut
lämningsbegäran har ingått,I sammanhanget bör,för fullständighetens,
skull nämnas att särskilda-regler i 19 kap. 16 § andra stycket BrB:gäller :
för åtal, då gämingen är hänförlig.under bestämmelserna i 19 kap;'11 §:,
BrB, ävensom att åtal förmisshandel som inte äi-'grov enligt,3 kap; 11 ;§; .
andra stycket får anställas av åklagare ;endast om målsägande anger
brottet liU åtal eller åtal är påkaUat ur allmän "synpunkt, . ; ,.,;
Jag vUl betona alt då
det i art. 48 talas ,om avtalsslutande-,stats ,
territorium så jämställs-därined fartyg och luftfartyg som är inregi-,-,
strerade i staten i fråga.' ; .r ...
Av reglema i art. 8 i
konventionen om utlämning ;berörs Sverige;; närmast av bestämmelsema i art. 8.1
och 8.3. Enligt den förstnämnda , bestämmelsen skall brott som-avses i art.-2.1
vara ett utlämningsbart.: brott i utiämningsavtalmellan avtalsslutande
stater..Enligt art;.8,3;är,av- ;
Prop.
1975:71 i: 30
talsslutande
stat, som för utlairining på'gmnd av brott inte kräver att'ut-i. .
lämningsavtal skall finnas med den stat som begär utlämning, skyldig att
betrakta de nämnda brotten som utiämningsbara brott'i:"enlighet;.: . med
det förfarande som-lskall iakttas öch: de viUkor söm.föreskrivs i;' ;; den
anmodade statens lag.'Konventionsbéstämmelsema är inte'ofören- ;' . liga med
den svenska lagstiftningen om utiämning för brott. och inte ..; heller
med av Sverige ingångna'traktater rörande utiämning för;birbtt:.); Bestämmelsema
i art. 8 överensstämmer för övrigt med motsvarande beslämmelser i de tidigare
nämnda Haag- och Montrealkonventlonerria, .' j
I art, 10 föreskrivs
skyrdighet för avlalsslutande stater .att i största i
möjliga utsttäckning länma varandra ömsesidigt riättsligti t'
bistånd i mål om brott enligt diplomatskyddskonventionen; Bestäm-. ;.
melserna innebär inte några förpliktelser som går, längre än vad som .'
redan tillämpas hos oss i dessa hänseenden-öch :några'nya författnings:
bestämmelser behövs alltså inte. ',;;..:,,,::;..
Uppgiftsskyldighet till
FN:s generalsekreterare'är föreskri- . ven i art. 11 då elt mål som är täckt
av-köriventionen',varit'föremåLför . domslolsförfarande. Sveriges
förpliktelser enligt denna artikel kan uppfyUas inom ramen för gällande
lagstiftning; De föreskrifter av admi- ' nistrativ natur som behövs kan
meddelas av regeringen. '
Att
mellan främmande'stater ingångna avtal om asyl' enligt ärt. 11 :;
inte får åberopas mot Sverige här framhållits'fömt - - ; .
Inte heller bestämmelsema
i art, 12 om förfarande i h'ändelse. av, .
tvist mellan avtal sslutand e st af ér angående tolkningen .
eller tUlämpningen av konventionen påkallar några intema lagstiftnings- ,,
åtgärder. - .....'' .,.':' ._' -,; ,, -
Slutligen vill jag
fästa-uppmärksamheten vid ett par avsnitt'i FN:s. generalförsamlings resolution
3166 (XXVIII), I resolutionens sista stycke -under punkten 4
erkänner generalförsamlingen ätt beslämriielserna i den ' > bifogade
konventionen på intet sätt skaU kunna hindra de folk söm . kämpar mot
kolonialism, främmande herravälde;' utläridsk ockupation, : ,
rasdiskriminering och apartheid att utöva sin lagliga rätt tillsjälvbestäm-
.. mande och oberoende i enlighet med .syftena och principemä.i Föreritå .
Nationernas stadga och Deklarationen om folkrättsliga principer.röråndé;i-;
vänskapliga förbindelser -och-samafbete mellån-stater i enlighetiméd , ,.
Förenta Nationernas stadga,Syftet med'antägaridet av denria .punkt.i-.:
resolutionen var alt understryka alt det inle;skullé råda någon konflikt...
mellan de avlalsslutande :statemas.förpliktelsereriligt konventionen' och -'.;
de lagliga åtgärder sorri::företogs somled i elti folks kamp för självbé- -:
stämmande och oberoende. Konventionen är avsedd att befästa folkrät- ,/. tens
regler om okränkbarhet för diplomatiska företrädare, och medf dem
. jämställda personer och''om'-statérnas skyldighet att skydda
demigenorrij'f" alt vidta alla lämpligai åtgärder för alt,förhindra-angrepp
mot dem. En'i i rimlig tolkning av uttalandet iipunkt'4ävresolutioneni-blir
därför-att:'/
Prop.
1975:71 31
detsamma
inte får tas till intäkt för att betrakta något av de i art, 2 av konventionen
uppräknade brotten som rättsenliga åtgärder i utövningen av folkens rätt till
kamp för självbestämmande och oberoende.
I
resolutionens punkt 6 beslutar generalförsamlingen vidare att ifrågavarande
resolution alllid skall offentiiggöras tUlsammans med kon-, ventionén. Trots
att en av generalförsamlingen antagen resolution inte i och för sig har
bindande verkan för FN:s medlemsstater, synes för Sve-' riges vidkommande ingen
anledning föreligga att inle efterkomma generalförsamlingens beslut i denna
del. , :
5
Hemställan
Med
hänvisning lill vad jäg nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
godkänna dén.internationella.konvenlionen den 14 december 1973 om förebyggände
och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade
personer.
6
Beslut 1 , , .
Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganderi och:beslutar
alt genom proposition föreslå riksdagen att aniaga det förslag som före
draganden har lagt fram. ,.,,,.,!
i- i-tj.
Prop. 1975: 71
.32
Bilaga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Convention
on the Prevention and Piinish-ment of Crimes against Intemationally Fro-tected
Persons, including Diplomatic.Agents
The General AssenMy,
Considering that the codification and progressive
development of intemational law contributes lo the implemenlation of the
purposes and principles set forth in Artides 1 and 2 of the Charter of the
United Nations,
RecaUing that in response to the request made in General
Assembly resolution 2780 (XXVI) of 3 December 1971, the Intemational Law Commission, at its
twenly-fourth session, studied the question of the proteclion and
inviolability of diplomatic agents and otiier persons entitled to special
proteclion under intemational law and prepared draft artides on the prevention
and punish-ment of crimes against such persons.
Having considered the draft artides and also the commenls
and observations thereon submitted by States and by specialized agen-cies and
inlergovernmenlal organizations in response lo the invitalion made in General
Assembly resolution 2926 (XXVII) of 28 November 1972,
Convinced of the imporlance of secur-ing intemational
agreemenl on appropriate and effeclive measures for the prevention and
punishment of crimes against diplomatic agents and other intemationaUy
prolected persons in view of the serious threat lo the maintenance and
promotion of friendly relations and co-operation among States created by the
commission of such crimes.
Having elaborated for that purpose the provisions
contained in the Convention annexed hereto,
1. Adopts the Convention on the Prevention and Punishment
of Crimes against In-
Convention
sur lä prevention et la repression des infractions contre les personnes
jouissant -d'une protection Internationale, y compris les agents diplomatiques
UAssetnblée générale,
Considérant que la codification et le dé-veloppement
progressif du droit intemational contribue å la realisation des huts et ä
Tapplication des principes énoncés aux Artides 1 et 2 de la Charle des Nations
Unies,
Rappdant qu'en réporise å la demande formulée dans la
resolution 2780 (XXVI) de
TAssemblée générale en date du 3 dé-cembre 1971, la Cornmission du droit International,
å sa vingt-quatriéme session, a étudié la question de la protection et de
rinviolabililé des agents diplomatiques et aulres personnes ayant droit å une
protection spéciale en vertu du droit intemational et a préparé un projet
d'arlicles sur la prevention et la repression des infractions com-riiisés'
corilre cés personnes,
Ayant examine le projet d'articles ainsi que les
commentaires et les observations s'y rapportant présentés par les Etats et par
les institutions spécialisées et les organisations intergouvernementales en
réponse a Tinvita-lion formulée dans la resolution 2926 (XXVII) de TAssemblée générale, en date du
28 novembre 1972,
Convaincue qu'il est importanl de parve-nir ä un accord
intemational sur des mesu-res appropriées et efficaces visant ä assurer la
prevention et la repression des infractions commises contre les agents
diplomatiques et autres personnes ayant droit å une protection inlernationale
en raison de la grave me-nace que la perpétration de ces infractions fait peser
sur le maintien et la promotion de relations amicales et de la coopération
entré les Etats,
Ayant élaboré å celte fin les dispositions figuranl dans
la Convention jointe en an-nexe,
1. Adopte la Convention sur la prevention et la
repression des infractions contre
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:71 : 33
Konvention om förebyggande och bestraffning av brott mot
diplomater och andra internationellt skyddade personer
Generalförsamlingen,
som anser att den internationella rättens kodifieririg och
fortlöpande utveckling bidrager till att förverkliga syftena och prin-cipema i
artiklarna 1 och 2 i Förenta Nationemas stadga,
som erinrar om atl kommissionen för iriternåtionell rätt
vid sitt tjugofjärde sammanträde, med anledning av den begäran som
framställdes i generalförsamlingens resolution 2780 (XXVI) av den 3 december 1971, studerade
frågan om skydd och okränkbarhet för diplomater och' andra personer som är
berättigade till särskUt skydd' enligt ih-terriationeU rätt och utarbetade
förslag till artiklar om förebyggande och bestraffning av brott mol sådana
personer,
som har granskat förslaget tUl artiklar samt de
kommentarer och yttranden däröver vilka avgivits av stater, fackorgan och
mellanstalliga organisationer som svar på generalförsamlingens inbjudan i dess
resolution 2926 (XXVII) av
den 28 november 1972,
som är övertygad om betydelsen av att uppnå en
internationell överenskommelse om lämpliga och effektiva åtgärder till förebyggande
och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade
personer med hänsyn till det allvarliga hot som dessa brott utgör mot
bevarandet och främjandet av vänskapliga förbindelser och samarbele mellan
staterna,
som i detta syfte har utarbetat bestämmelsema i bifogade
konvention,
1, antager den till denna resolution fogade konventionen
om förebyggande och be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ternationally Prolected Persons, Including Diplomatic
Agents, annexed to the present resolution;
2.
Re-emphasizes
the great imporlance of the rules of intemational law concerning the
inviolabUity of and special protection to be afforded to intemationally
prolected persons and the obligations of States in relation thereto;
3. Considers that the annexed Convention
will enable States to carry out their obligations more effectively;
4.
Recognizes
also that the provisions of the annexed Convention could not in any way
prejudice the exercise of the legitima-te right to self-determination and
independence in accordance with the purposes and principles of the Charter of
the United Nations and the Dedaralion on Principles of International Law
concerning Friendly Relations and Co-operation among States in accordance with
the Charter of the United Nations by peoples struggling against colo-nialism,
alien domination, foreign occupa-tion, racial discrimination and apartheid;
5.
Invites States
to become parties to the annexed Convention;
6. Decides that the present
resolution, whose provisions are related lo the annexed Convention, shall
always be published together wilh it.
les personnes jouissant d'une protection Internationale,
y compris les agents diplomatiques, jointe en annexe å la présente resolution;
2, Souligne a nouveau la grande impor
lance- que revétent les régles du .droit inter-
national relatlves å rinviolabililé et a la
protection spéciale ä accorder aux person
nes ayant droit å une protection inlernatio
nale et aux obligations des Etats ä cet égard;
3. Considére que la Convention jointe en
annexe permellra aux Etats de s'acquitter
plus efficacement de leurs obligations;
,
A.'Reconnait éga/emenf que les dispositions de la Convention jointe en annexe
ne pourront en aucun cas porler prejudice å Texercice du droit legitime å
Tautodétermi-nation et å Tindépendance, conformémenl aux huts et principes de
la Charte des Nar lions Unies el de la Dedaralion relatlve aux principes du
droit intemational touchant les relations amicales et å la,coopération entré
les Etats conformément, ä la Charte des Nations,Unies, par les peuples luttant
contre le coionialisme, la domination étrangére, Toccupation étrangére, la
discrimination ra-ciale et Vapartheid;
5, Invite les Etats å devenir parties
ä la Convention jointe en annexe;
6, Decide que la présente resolution,
dont les dispositions sont en relation avec la Convention jointe en annexe,
sera lou-jours publiée avec elle.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Convention
on the Prevention and Punishment of Crimes against IntemationaUy Pro-tected
Persons, including Diplomatic Agents
Convention
sur la prevention et la.repression des infractions contre les personnes
jouissarit d'une protection Internationale, y compris les agents
diplomatiques , ,..,
opaginerad Kontrollera mot PDF
The States Parties to this Convention,
Having in
mind the purposes and principles of the Charter of the United Nations
concerning the maintenance of intemational peace and the promotion of friendly
relations and co-operation among States,
Considering
that crimes against diplomatic agents and other intemationally prolected
persons jeopardizing the safety of these persons create a serious threat lo the
main-
Les Etats
parties ä la fjrésente Convention, Ayant presents a Vesprit les huts et principes
de la Charte des Nations Unies cori-cernant le maintien de la paix
inlernationale et la promotion des relations amicales et de la coopération
entré les Etats,
Considérant
que les infractions commises contre les agents diplomatiques et autres
personnes jouissant.d'une proteclion inlernationale, en compromettant la
sécurilé de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:71 ;",\ ; 35
straffning
'av;brott' mot diplomater.-och .;.f : ; , ,, ,;;
andra internationellt
skyddade personer, , .. . :. 'T-
. ; ..-.;: .. ,;' ,
2.:
betonar.'f>å nytt den stora .betydelsen
av dériuiternationella.rättens regler-om den
okränkbarhet och: det specieUa-skydd som
skall: tillerkännas;-internationeUt skyddade
personer samt-staternas förpliktelser i detta
hänseende, ./ . . :' i '
3. anser att bifogade konvention kommer alt möjliggöra
för -staterna att uppfylla sina förpliktelser på elt effektivare sätt,
4. erkänner också att bestämmelserna i bifogade
konvention på intet sätt skall kunna hindra de folk som kämpar mot kolonialism,
främriiande'herravälde,.utländsk ockupation, rasdiskriminering; och.
apartheid, att utöva sin lagliga.rätt tUl självbestämmande och oberpende ii
enlighet rned syftena'och principerna i Förenta Nationemas stadga och.
Deklarationen oiri-folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser
> och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta Nationernas stadga,
5. inbjuder
staterna att tillträda bifogade
konvention, .; , . ,-.'.,
6, beslutar
all denna resplutiori, vars. be
slämmelser hänför sig tUl bifogade konven
tion, alltid skall-offentliggöras- tiUsammans
med den, . . , j, ,, ;l
BILAGA ;
Konvention
om förebyggande och bestraffa ning av brott mot diplomater och andra
;in-teniationellt skyddade personer .
De
avlalsslutande staterna- '
som
beaktan syftena och' principerna - i Förenta Nationernas stadga om upprätthåll
landet av internationell fired och befordraur del av vänskapliga förbindelser
och samarbele mellan staterna,
söm
anser att'sådana brott mot diplomater- och andra internationellt skyddade personer;
som äventyrar riäriinda'personers säkerhet, skapar ett allvarligt hot mot upp-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tenance of
normal intemational relations which are necessary for co-operation among
States,
Believing that the commission of such crinies is a matter
of grave concern to the intemational community,
Convinced
that there is an urgent need to adopt appropriate and effective measures for
the prevention and punishment of such crimes,
Have agreed as follows:
ces
personnes, créent une menace sérieuse au maintien des relations intemationales
normales qui sont nécessaires pour la coopération entré les Etats,
Estimant
que la perpétration de cés in
fractions est un mottf de gfäve inquiétude
pour la; commuriauté inlernationale, ';
Convaincus de la nécessité d'ädopter d'ur-
gence des mesures appropriées et efficaces
pour la prevention et la repression de cés
infracliönSj . -
Sonf.convenus de ceqni s\fit:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
1
For the purposes of this Convention:
1. "intemationally prolected person" me
ans:
(a) a Head of State, including any member
of a collegial body performing the functions of a Head of State under the
constitu-tion of the State concemed, a Head of Government or a Minister for
Foreign Af-fairs, whenever any such person is in a foreign State, as well as
members of his family who accompany him;
(b)
any
representative or official of a State or any official or other agent of an
International organization of an intergovernmen-tal character who, at the time
when and in the place where a crime against him, his official premises, his
private accommoda-tion or his means of transport is committed, is entitled
pursuant to intemational law to special protection from any attack on his
person, freedom or dignity, as well as members of his family forming part of
his house-hold;
2. "alleged offender" means a person as
to whom there is sufficient evidence to de
termine prima facie that he has committed
or participated in one or more of the crimes
sel forth in artide 2,
Artide 2
1, The inlentional commission of: (a) a murder,
kidnapping or other attack upon the person or liberty of an intemationally
prolected person;
Artide
premier '
Aux fins
de' la pi-ésente Convention :' . 1; L'éxpréssion « personne jouissant d'une
protection inlernationale » s'enlend :
' a). De tout chef d'Etal, y compris chaque membre d'un
organe collegial remplissant en vertu de la constitution de TElat considére les
fonctions de'''cbef d'Etat; de tout chef de gouvernemérit ouide tout ministre
des affaires étrangéres,. lorsqu'uné telle personne se trouve dans. un Etat
étranger, ainsi que des membres de sa famille qui Taccom-pagnent;
b) Dé tout representant, foncliorinaire ou personnalilé
officielle d'un Etat et de tout fonctionnairei' personnalilé' officielle . ou
autre agent d'uhe organisation inlergouver-nementalé, qui, ä la date et au lieu
oii une infraclion est commise contre sa personne, ses locaux officlels, son
domicile privé ou ses moyens de transport, a droit conformément au droit
intemational å une protection spéciale contre toule atteinte ä sa personne, sa
liberté ou sa dignilé, ainsi que des membres; de sä famille qui font partie de
son ménage;
2. L'expression « auteur présumé de Tin-fraclion »
s'entend de toule personne contre qui il y a des elements de preuve suffisants
pour établir deprime abord qu'elle a com-mis une ou plusieurs des infractions
prévues å Tartide 2 ou qu'elle y a participé.
Artide 2
1. Le fait intentionnel :
a) De commettre un meurtre, un. enléve-ment öti uné, autre
attaque contre la personne, ou la liberté d'une personne jouissant d'une
protection inlernationale, -
Prop. 1975: 71 37
rätthållandet av normala internationella för- ' ,.
bindelser, vUkä är nödvändiga för samar
bete mellan slalernaj, .. .
som anser att sådana brott utgör elt all
varligt problem för den .internationella, ge
menskapen, . ' , : .
sorn är övertygade om nödvändigheten att snarast vidtaga
lämpliga öch effektiva åtgärder tUl förebyggande och bestraffning av sådana
brott,
/wr övere«5oww/f om följande: ' . .-:,;; ..i-
Artikel 1
' r denna konvention
1. skall med uttrycket "internationellt
skyddad person" förstås .
a) statsöverhuvud, häri inbegripet medlem av ett
kollegialt organ som fullgör ett statsöverhuvuds åligganden i enlighet med
ifrågavarande stats författning, regeririgschef och utrikesminister, när en
sådan person befinner sig i en främmande stal, samt de familjemedlemmar som
åtföljer honörn.
b) representant för eller tjänsteman från en stat samt
tjänsteman i eller annan företrädare för en internationell mellanstatlig
organisation.som, vid den tid då och på den plats där ett brott begås mot honom,
hans officiella, tjänsteställe, hans privata bostad eller hans transportmedel,
enligt internationell rätt är berättigad till särskUt skydd mot angrepp på sin
person, frihet eller värdighet saml de familjemedlemmar som ingår i hans
hushåll.
2. skaU med uttrycket "den för; brottet
misstänkte" förstås en person mol vilken det
föreligger sannolika skäl att aniaga att han
begått eller deltagit i ett eller flera av de
brott som anges i artikel 2, ,
Artikel 2 '
1. Uppsåtiigt förövande av
a) mord, människorov eller annat angrepp
på en internationellt skyddad person eller
mot dennes frihet . -
opaginerad Kontrollera mot PDF
(b) a violent attack upon the official pre
mises, the private accommodation or the
means of transport of an intemationally
prolected person Ukely to endanger his per
son or liberty;
(c) a threat to commit any such attack;
(d) an allempt to commit any such attack;
and
(e) an
act constitutlng participation as an
accomplice in any such attack
shall be made by each State Party a crime imder its intemal
law.
2.
Each State
Party shall make these crimes punishable by appropriate penalties which take
into account their grave nature.
3.
Paragraphs 1
and 2 of this artide in no way derogate from the obligations of States Parties
under intemational law to lake all appropriate measures to prevent other
attacks on the person, freedom or dignity of an intemationally prolected person.
'b) 'De commettre, en recourant å la vio-lence;--coritres'
les-Idcäux öfficiels, ;le Ibgé-, ment privé ou les moyens de transport d'une
personne jouissant d'une protection inter-nätiohale une atlaque de nature å
mettre sa personne ou.sa liberté en danger,;
c) De menacer de commettre une telle
altaque,' -' " . -
'd) De tenler de commettre uné telle atla
que,'6u "- ; - ' ' -
; ,. :
e) De participer en tant que-complice å une telle atlaque
est considére par tout Etat partie comme constituant une
infraclion au regard de sa législatlon inteme.
2, Tout Etat parlie rénd ces infractions pässibles de
peines appropriées qui prennent en consideration leur grävilé. : 3. Les
parägfaphes 1 et 2. du present artide rieportent en rien atteinte aux obliga-
tions qui, en vertu du droit intemational, incombent aux Etats parlies de
prendre.tou-tes - mesures appropriées pour prévenir d'aulres atteintes å la
personne, la liberté ou la dignilé d'une personne jouissant d'une protection
inlernationale.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
3
1. Each State Party shall take such mea
sures as may be necessary to establish its
jurisdiction över the crimes set forth in ar
tide 2 in the following cases:
(a) when the crime is committed in the
territory of that State or on board a ship or aircraft registered in that
State;
(b) when the alleged offender is a
national of that State;
(c) when the crime is committed against
an intemationally prolected person as defined in artide 1 who enjoys his
status as such by virtue of functions which he exer-cises on behalf of that
State.
2. Each State Party shall likewise
take such measures as may be necessary to establish ils jurisdiction över
these crimes in cases where the alleged offender is present in its territory
and it does not extradite him pursuant to artide 8 to any of the States mentioned
in paragraph 1 of this artide,
3.
This Convention
does not exdude any criminal jurisdiction exercised in accordance with
internal law.
Artide
3
1. Tout Etat partie prend lés mesures nécessaires pour
établir sa competence aux fins de connaitré des infractions prévues ä rartide 2
dans les cas ci-äprés : -
a) Lorsque Linfraction est "commise sur
le terriloire dudit Etat ou å'bord d'un navire
ou d'un aéronef immairiculé dans ledit Etat;
b) -Lorsque Tauteur présumé de
Tinfrac-tion å la nationalilé dudit Etat;
c) Lorsque Tinfraction est commise contre
une personne jouissant d'une proteclion mternationale au sens de rartide
premier, qiii-jouit de ce statut en vertu iriéme des fonctions qu'elle exerce
au nom dudit Etat.
2. ToufEtat partie-prend égalemerit les mesures
nécessaires pour établir sa competence aux fins de: connaitré de ces infractions
dans le cas ou Tauteur présumé de 1'infraclion se trouve sur son terriloire et
oii il ne Textrade pas, conformément a rartide 8, vers Tun quelconque dés
Etats vises au paragraphe 1 du présierit'artide.
:.' 3; La présente Convention :n'éxclut pas une competence
pénale exerééé en vertu' de la législatlon inteme.
Prop.
1975:71 .; : ,; 39
b)
våldsamt angrepp mot en internatio
nellt skyddad persons tjänstesläUe, privata ,
. ; ,
bostad eller transportmedel; om
angreppet - j .;
. .
är ägnat att äventyra dennes .person
eller '".,-
frihet ; ' .,'' .. " . , ;
. ;.'. . , ;,.
,..; ._ ; ,
-c)
hot att förelåga sådant angrepp, . r . ..' , ;
d) försök
att förelaga sådant angrepp elr
ler
. . - . . . ..,,. : . :_
e) haridling
som innebär medhjälp tiU så- -, .,
dant
angrepp ' . .' , ..., -,' , .,,
skall
i varje avtalssliitande stat utgöra ett ... .
brott
enligt dess inhemska lag.
2. Varje avlalsslutande stat skall, för, dessa brott
föreskriva lämpliga straff under be- .,, aktande av brottens allvarliga art,
- . ' ,;.
3. Styckena 1 och 2.1 denna artikel, be- ; , , friar på intet säll de avlalsslutande
staterna -..;',
från
deras, skyldighet enligt intemationell
rätt
alt vidtaga lämpliga åtgärder tUl för- .,
;,;-,,!' ., ' ,-
hindrande
av; andra angrepp på en inter- '.:..'",
nationellt,
skyddad person eller mot dennes ; - ... j
frihet
eller värdighet. . - ; -. , .- ; :-:. -. . '
Artikd
3 ' ' . -. . . . .
-1.
Varje avlalsslutande stat skäll Vidtaga
erforderUga åtgärder för ätt säkerställa sin
domsrält över de brott som' anges i artikel
2 i följande fall: "'
a) när brottet begås på nämnda stats ter-ritoriurri
eller orhbord på elt fartyg eller luftfartyg som är registrerat i nämnda stal,
b) när deh för brottet misstänkte; är medborgare-i'närii'nda
stat,
c) när brottet begås mot en sådan-internationellt
skyddad person som avses i :ar-tikel 1 och som åtnjuter denna ställning i kraft
av de uppgifter han fullgör för nämnda stats räkning. - .-
,
2.
Varje' avtalsslutande stat skall också vidtaga erforderliga åtgärder för att
säkerställa sin domsrätt över dessa brott i de fall då den för brottet
misstänkte befinner sig på dess territorium och staten icke utlämnar
honom enligt artikel 8 till någon av de stater som avses i stycke 1 av denna
artikel.
3;
Denna konvention utesluter icke att sträffrättslig doriisrält utövas enligt
inhemsk lag.
Artide 4
States
Parlies shall co-operate in the prevention of the crimes set forth in artide
2, particularly by:
(a)
taking all
practicable measures to prevent preparations in their respective lerritories
for the commission of those crimes within or outside their lerritories:
(b)
exchanging
information and co-ordi-nating the taking of administrative and other measures
as appropriate to prevent the commission of those crimes.
Artide 4 . . . ',
Les Etäts parlies collaborent å la prevention des
infractions. prévues å Tartide 2, notamment:
a)
En prenant toutes
les mesures possibles afin de prévenir la préparation, sur leurs ter-ritoires
respeclifs, de ces infractions destiné-es å étre commises å Tintérieur ou en
dehors de leur terriloire;
b)
En échangeant
des renseignements et en coordonnant les.mesures administralives et autres å
prendre, le cas échéant, afin de prévenir la perpétration de ces infractions.
Artide
5
1. The
State Party in which any of the crimes set forth in artide 2 has been committed
shall, if it has reason to believe that an alleged offender has fled from its
territory, communicate to all other States concemed, directiy or through the
Secretary-General of the United Nations, all the per-tinent facts regarding the
crime committed and all available information regarding the idenlity of the alleged
offender.
2, Whenever any of the crimes set forth in artide 2 has
been committed against an intemationally prolected person, any State Party
which has information concerning the victim and the circumstances of the crime
shall endeavour to transmit il, under the conditions provided for in its
intemal law, fully and promptiy to the Slale Party on whose behalf he was
exercismg his functions.
Artide 5
1; L'Etat
partie sur le terriloire duquel ont été commises une ou plusieurs des infractions
prévues ä Tartide 2, s'il a des raisons de croire qu'un auféur présumé de
rinfraction s'est enfui de son terriloire, communique å tous les autres Etäts
intéres-sés direclement ou par Tentremisedu Secfé-taire general de
TOrganisation, des'Nations Unies tous les faits pefliriehts concernant
rinfraction commise et tous les renseignements dont il dispose touchant
Tidentilé de Tauteur présumé de rinfraction,
.
2,,,Lorsqu'une pu plusieurs, des infractions ;pré'vues å Tarlide 2 ont été
commises contre une personne jpuissant d'une protection inlernationale, tout
Etat partie qui dispose .de renseignements concernant tant la victime que les
circpnslances de rinfraction s'effor.ce d,e les commimiquer,;dans les conditions
pré.vues par sa législalion mterne, en temps utile et sous forme conipléte, ä
l'Elat partie au,nom duquel ladite personne éxer-gait ses fonctions, .
Artide
6
1. Upon
being salisfied that the circumstances so warrant the Slale Party in whose
territory the alleged offender is present shall take the appropriate measures
under ils internal law so as to ensure his presence for the purpose of
prosecution or extradition. Such measures shaU be nolified without delay
directiy or through the Secrelary-Gene-ral of the United Nations to:
Artide
6
,1. S'U.
estime que: les circonstances le justifient, 1'Etat partie siur le territpire
duquel se trouve Tauteur présumé de rinfraction prend les mesures appropriées
conformément åsa législalion inteme potir assurer la. presence dudit auteur;
présumé de Tin-fractipn aux fins de la poursuite ou de l'ex-Iradilion, Ces
mesures sont notifiées sans retard. direclement ou par ,rentremise du
Secréläire, general, de ]'Organisation des Nations Unies :
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:71 , :' 41
Artikel
4 : . - .,
De
avlalsslutande staterna skall samar
beta för att förhindra brott som anges i ar- ,
.
tikel 2, särskUt genom att
- ;
a) vidtaga alla rimliga åtgärder för alt på sina
territorier förhindra förberedelser till sådana brott inom eller utanför deras
territorier,
b) på lämpligt sätt .utbyta upplysningar och samordna
administrativa och övriga åtgärder för att förhindra sådana brott
Artikel
5
1. Avtalsslutande
stat på vars territorium
brott som anges i artikel 2.har begåtts skaU,
om den har anledning antaga att en för
brottet misstänkt person har flytt från dess
territorium, underrätta, alla övriga berörda
stater direkt eUer genom Förenta Nationer
nas generalsekreterare om alla betydelse
fulla, omständigheter beträffande det be
gångna brottet samt lämna dessa stater alla
tillgängliga upplysningar om den för brottet
misstänktes identitet.
2, När
brott som anges i artikel 2 har
begåtis mot en internationellt skyddad per
son, skall varje avtalsslutande stat, som för
fogar över upplysningar om offret och om
ständigheterna kring brottet, söka med iakt
tagande, av de vUlkor som anges i dess in
hemska lag, utan dröjsmål lämna utföriiga
upplysningar lUl. den avlalsslutande stat för
vars räkning han fullgjort; sina uppgifter.
Artikel
6. ,. . ,
1,
Om den .avtalsslutande stat, på vars territorium den för brottet misstänkte
befinner sig, anser,det berättigat med hänsyn till oniständigheterna, skall
den vidtaga lämpliga åtgärder enligt sin inhemska lag för att säkerställa den
för brottet misstänktes närvaro för åtal: eller utlämning. Underrättelse om
sådana åtgärder skall ulan dröjsmål lämnas antingen direkt, eller genom
Förenta Nationernas generalsekreterare:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1975: 71
::.
-v 42
opaginerad Kontrollera mot PDF
(a) the State where the crime was committed;
(b) the State or States of which the alleged offender
is a national or, if he is a sla-teless person, in whose terrilory he
perma-nently resides;
(c) the State or States of which the inter-nationally
prolected person concemed is a national or on whose behalf he was exercis-ing
his functions;
(d) all
other States concemed; and
(e) the intemational
organization of which
the intemationally prolected person con
cemed is an official or an agent,
2,
Any person regarding whom the measures referred to in paragraph 1 of this artide
are being taken shall be entitled:
(a) to communicate without delay with the nearest
appropriate representative of the State of which he is a national or which is
otherwise entitled to protect his rights or, if he is a stateless person, which
he requests and which is wiUing to protect his rights; and
(b) to be visited by a representative of that State.
a)
A TElat ou rinfraction a été cornmise;
-b)
-A. TElat ou aux Etats'dont Tauleur présumé de rinfraction a la nationalité ou,
siceluici est apatrid.e,'ä .FEtat sur le térri-töire duquel il réside en;
pérmanence;,.
i c) A.TElat bu aux Etats
dorit la personne jouissant d'une proteclion Internationale a la nationalité ou
au nom duquel ou desquels elle exer'?ait ses foncliöris;' :'.' '
d) A tous les autres Etats intéressés; ét
e)
A-Torganisation'iritergouvernementale dont la personne jouissant d'une
protection inlernationale est un fonctionnaire, une personnalilé officielle ou
un agent.
2, Toule personne å Tégard
de laquelle sorit prises les mesures visées au paragraphe
Idii-présentartide'est:en droit:-'
-a): De
communiquei"saris-retafd avec:le repirésénlant i competent le. plus proche
de l'Etät dont elle a'la hätiorialilé. ou. qui est autrérherit habUité ä
protéger ses droils ou, s-il s'agit' d'.une -personne apatride, qui est
disposé, sur så. ;demande, å protéger ses droils;!et .-r.i. ,-..
....,;.
b) De-recevoirla visite-.d'un.représeritant
de cet Etat ...i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 7
The State Party in whose
terrilory the alleged offender is present shall, if it does not extradite him,
submit, without exceplion whatsoever and without undiie delay, the case lo its
competent authorities for the purpose of prosecution, through proceedings in
accordance with the laws of that State.
Artide
8
1. To the extent that the crimes set forth in artide 2
are not listed as extraditable offences in any extradition treaty existing
between States Parties, they shall be deemed to be included as such therein,
States Parties underlake to include those crimes as extraditable offences in
every fulure extradition treaty to be conduded between them,
2. If a State Party which makes extradition
conditional on the existence of a treaty receives a request for extradition
from another State Party with which it has no extradition treaty, it may, if
it decides to extra-
Article 7-- ' " ''>
' '-':
L'Etat
partie sur le'terriloire duquel se trouve Tauleur présumé de rinfraction, s'-il
n'extrade pas ce dernier,' soumet Taffaire, sans aucune exceplion et
sans.-retard injusli-fié, a ses autorités compétentes pour Texer-clce de
Taction pénale, selon une procedure conforme:å la législatlon de cet Etat.
Artide
8
1.
Pour autant que les infractions prévues å rartide 2 ne figurent pas sur la Usle
de cas d'extradition dans un trailé d'extradition en vigueur entré-les Etats
parlies, elles sont considérées comme y étärit comprises. Les Etats parties
s'engagént, å comprendre ces infractions comme cas d'exlradition' dans tout
traité d'extradition å-' conclure entré
eUX, . : '!
2...Si un Etat partie qui
subordonne Tex--Irädilion a Texlstence 'd'un traité est saisi -d'une demande
d'extradilion par un autre Etat partie avec lequel il n'est pas. lié par un
traité d'exlradilion, il peut s'U decide d'ex-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975: 71 43
a) till den stat där brottet begåtts, .
;
b) tiU den stal eller de stater där den för
brottet misstänkte är
medborgare eller, om ;; , ;
han är slatslös, till den
stat där han har sta- i -
digvarande hemvist, . '
c) tUl
den stat eller de stater där den.in- ,'',, ,
lernationellt skyddade' personen är med- ' .-
borgare eller för vars
räkning han fullgjorde . . .
sina
uppgifter, . - ,
d>:
tUl alla övriga berörda stater, samt .-
e)
tUl den internationella organisation i .. .;. ,.
vilken den internationellt
skyddade personen
är
tjänstemari eller för vilken han är före- .', i»,, . , ..
trädare, -, . ..'--'-'
2.
Varje person beträffande vUken de i:
stycke 1 nämnda åtgärderna vidtages skall ; ' '. . i -,
ha
rätt att . ' . , ; - -
a) ulan
dröjsmål sälta' sig i förbindelse-
med närmaste behörige företrädare för den
stat i vilken personen är medborgare eller
vilken på annan grund är behörig att skydda
hans rättigheter eller, om han är statslös,
den
stat som på hans begäran är vUlig alt . - , -
skydda
hans rättigheter, samt . . -
b) mottaga
besök äv en företrädare för
sådan
stal. : . ;
Artikel
7
Om
den avlalsslutande stat, inom Vars territorium den för brottet misstänkte
befinner sig, icke utlämnar honom, skall staten utan undanlag och utan
otUlbörligt dröjsmål hän-, skjuta fallet itill sina behöriga, myndigheter med
sikte på åtal genom förfarande i enlighet med denna stats lag.
Artikel
8
1, I den mån de brott vilka anges i artikel 2 ej
är'Utlämningsbara enligt de utlämningsavtal som gäller mellan avtalsslu-.
lande stater, skall de ändå anses som utlämningsbara enligl dessa avtal. De
avlalsslutande staterna åtager sig att medtaga dessa brott som utlämningsbara
i varje utiämningsavtal som i framtiden ingås mellan dem. ,' . :....
2, Om en avlalsslutande stat som gör utlämning
beroende av förekomsten av ett avtal, mottager en bejgäran om utlämning från
annan avtalsslutande stat,'med VUken den icke har utlämningsavtal, kan deh, öm
den
opaginerad Kontrollera mot PDF
dite, consider this
Convention as the legal basis for extradition in respect of those crimes,
Extradition shall be subject to the procedural provisions and the other
conditions of the law of the requested State,
3.
States Parties which do not make extradition conditional on the existence of a
treaty shall recognize those crimes as extraditable offences between
Ihemselves subject to the procedural provisions and the other conditions of the
law of the requested State,
trader,
considérer.la-;présente Convention
comme constituant la base juridique de
réxtradition' å-Tégard de ces infractions.
L?extradition est soumise aux régles de pro
cedure'et'aux autres conditions prévues par'
le droit de TEtat requis. .i .
-'3,'Les-Etats parties qui
ne subordonnent pas'1'extradition å Fexisterice'd'uri traité're-connaissent ces
- irif raclions comme consti-. tuant entré eux des cas d'extraditiön soumis aux
régles de procedure etaux autres: conditions prévues par. le droit'de TEtat
requis.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. Each of the crimes
shall be treated, for the purpose of extradition between States Parties, as if
it had been committed not only in the place in which it occurred but also in
the lerritories of the States required to establish their jurisdiction in
accordance with paragraph 1 of artide 3.
-.4. Eritre Etats pårtiés;
ces infractions sont considérées aux fins d'extradition comirié; äyarit
été'commises tantäu lieude leur perpétration que sur lé térritoire des Etats
tenns d'établir leur competence en vertu du paragraphe Ide rarlicle
3.". . . ' , ;;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 9
Any person regarding whom
proceedings are being carried out in connexion with any of the crimes set forth
in artide 2 shall be guaranteed fair treatment at all stages of the
proceedings.
Artide.9 / ; ,
::Touté personne contre
laquelle une procedure est engagée en raison d'une dés infractions. prévues å
rartide .2 jouit de la garantie d'un traitement equitable å tousles siades de
la procedure.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 10
1, States Parties shall af
förd one another the greatest measure of assistance in connexion with criminal
proceedings brought in respect of the crimes set forth in artide 2, including
the supply of all evidence at their disposal necessary for the proceedings.
Artide. 10 r ..
. ' - , ; .'
;.l, Les Etats parties
s'accofdent rentraide judiciaire la pliis large possible dans toute
procedure;'pénale felätive. aux .infractions. prévues,lä 1'articlé' 2, y
corripris en ce qui concerne lacommunication de tous les elements de
preuve.dont ils disposent et qui sont nécessaires aux fins de la procedure.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. The provisions of
paragraph 1 of this artide shall not affect obligations concerning mutual
judicial assistance embodied in any other treaty.
'2. Les dispositions du
paragraphe 1 du present artide n'affectent pas les obligations relatives å
Tenlraide judiciaire stipulées dans tout autre traité.; .
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 11
The State Party where an
alleged offender is prosecuted shall communicate the final outcome of the
proceedings to the Sec-relary-General of the United Nations, who shall transmit
the information to the other States Parties.
Artide 11 . .
. - ; .:,
L'Etat partie dans
lequel une action pénale äété;engagée_ contre Tauteur présumé de.lUnfraction
en communique le resultat définitif au Secrétaire general de TOrgani-sation des
Nations Unies, qui en informe les. aulres'Etats parties. ' ;-
-'.':
opaginerad Kontrollera mot PDF
beslutar om utlämning,
betrakta denna konvention som laglig grund för' utlämning i fråga om dessa
brott För ullämrUngeri skall-, gälla deri anmodade statens bestämmelser om
förfarandet och de övriga-vUl-. korsom uppställts;! denna stats lag.
'3. De avtalsslulande stater, som.ej gör ut-, lämning beroende av förekomsten
av ett avtal, skall sig emellan arise dessa. brott .som utlämningsbara men.
underkastade den an-"» modade statens bestämmelser om förfarandet och de
övriga villkor som uppställts i denna stats lag,
4;
Såvitt angår utlämning mellan avtals-
slutande stater-skall dessa brott anses ha.be
gåtts icke:endast på den plats där de förö
vats utan-även inom'de staters territorier
vilka är skyldigasäkerslälla sin domsrätt en
ligt stycke, 1 i artikel 3. ' . > ;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikel 9 ' '
'-"' -' ' .... : . -. Varje
person som blir: föremål .'för rätts-' ligt förfarande på grund av något av de
brott som anges i artikel 2 skall-tUlförsäkras rättvis behandling under alla
skeden av förfarandet -
Artikel
10 -
'
11;" Dé ' avtalsslutande staterna skall ' i största möjliga utsträckning
gé varandra-rättsligt bistånd vid straffrättsliga förfaranden beträffande de
brott som anges i artikel 2. Härvid skall de slällalill varandras förfogande
allt bevismaterial som de förfogar över öch söm är nödvändigt för'förfarandet:
.--.-''.'
2. Bestämmelserna i-
stycke 1 av. dérina
artikel skall icke påverka förpliktelserna be
träffande ömsesidigt rättsligt bistånd enligl
andra avtal. '' ' ' '
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikel 11
Den avtalsslutande stat
vari den för brot
tet misstänkte åtalas skall lämna underrät
telse om utgången av. målet tUl ".Förenta
Natipnemas-', generalsekreterare, som ' skall
vidarebefordra dessa upplysningar 'tUl öv
riga avtalsslutande stater. ,-...
,. .;' ' (
Artide 12
The
provisions of this Convention shall not affect the application of the Trealies
on Asylum, in force at the date of the adoption of this Convention, as between
the States which are parties to those Treaties; but a State Party to this
Convention may not invoke those Trealies wilh respect to another State Party
to this Convention which is not a party to those Treaties.
Artide
12
Les
dispositions de la présente Conven
tion n'affecleront pas rapplication des Trai-
tés sur TAsile, en vigueur å la.date d'adop-
tion de ladite Convention, en ce qui con
cerne les Etats qui sont parties å;ces Trai-
tés; mals un Etat partie ä la présente,Con
vention ne pourra. invoquer ces Traités ä
regard d'un autre Etat partie, å la présente
Convention qui n'est .pas partie å ces Trai
tés: .- '-,.-,
Artide
13
1. Any dispute between two or more States
Parties concerning the interpretation or application of this Convention which
is not settled by negoliation shall, at Ihe request of one of them, be
submitted to arbitration. If within six monlhs from the date of the request for
arbilralion the parties are unable to agree on the organization of the
arbitration, any one of those parties may refer the dispute to the
International Court of Justice by request in conformily with the Stalule of the
Court
2.
Each State
Party may al the time of signature or ratification of this Convention or
accession thereto declare that it does not consider itself bound by paragraph 1
of this artide, The other States Parties shall not be bound by paragraph 1 of
this artide with respect to any State Party which has made such a reservation.
3.
Any State Party
which has made a reservation in accordance with paragraph 2 of this artide may
at any lime wilhdraw that reservation by notification to the Secretary-General
of the Unhed Nations.
Artide 14
This Convention shall be open for signature by all
States, unlU 31 December 1974 at United Nations Headquarters in New York.
Artide
13
1.
Tout
différend'entré deuxou plusieurs Etats parlies concernant rinterprétation ou
1'application de la présente Convention qui n'est pas réglé par.voie de négociation.est
soumis å 1'arbitrage; å la demande de Tun d'entre eux. Si, dans les six mois
qui suivent la date de la demande d'arbitrage, les parlies ne parviennenl pas
å se mettre d'accord sur Torganisation de Tarbitrage, Tune quelconque d'entre
elles peut soumettre le différend å la Cour inlernationale, de Justice, en
déposant une requéle conformément au Statut de lä Cour. ,
2. Tout Etat partie pourra,;au moment
ou il signera la présente Convention, la ratifiera ou y adhérera, dédarer qu'il
ne se considére pas lié par les dispositions du paragraphe 1 du present artide,
Les autres Etats parties ne seront pas lies par lesdites dispositions envers un
Etat partie qui aura formule une telle reserve, ,.
3.
Tout
Etat-parlie qui aura,formule une reserve conformémenl. aux dispositions du
paragraphe 2 .du present artide pourra å tout moment lever cetle reserve ,par
une notification adressée au Secrétaire general de TOrganisaliön desi Nations,
Unies,
Artide .14
La présente Convention sera ouverte å la signature å tous les
Etats, jusqu'au 31 dé-cembre 1974, au Siége de rOrganisation des Nations Unies,
å New York.
Artide
15
This
Convention is subject to ratification, The instruments of ratification shall be
deposited with the Secretary-General of the United Nations,
Artide
15 -: ; -
..'La
présente Convention sera ratifiée. Les instmments de ratification seront
dépösés auprés du Secrétaire general dé TOrganisaliön des Nations Unies:
Artikel
12
Bestämmelserna
i denna konvention skall
-ej inverka på tUlämpningen av de avtal om
asyl vUka, när denna konvention antages, är
i kraft mellan de stater som är parter i så
dana avtal. Däremot får avlalsslutande stat
icke åberopa dessa avtal i förhållande till
annan avtalsslulande stat vilken ej är part i
nämnda avtal. .
Artikd. 13 -.,..-.
1.
Om en tvist mellan två eller flera avtalsslulande; stater rörande tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention icke kan biläggas genom förhandlingar,
skall den hänskjutas tUl skiljedom på endera partens begäran. Om.parterna icke
inom en tid av sex månader från begäran om skiljedom kunnat enas om vUlkoren
för skiljeförfarandet, kan någon aV parterna hänskjuta tvisten till
Internationella domstolen genom att inlämna ansökan enligt domstolens stadga.
2. Avtalsslulande, stat kan, när den undertecknar,
ratificerar eller ansluter sig till denna konvention, förklara, att den icke anser
sig bunden av stycke 1 i denna artikel. Övriga avtalsslutande stater skall icke
vara bundna av stycke 1 i denna artikel i förhållande tUl en avtalsslulande
stat, som , har gjort sådant förbehåll.
3. Avtalsslutande stat, som har gjort ett förbehåll
enligt stycke 2 i denna artikel, får när som helst återkalla detla förbehåll
genom underrättelse. till Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel
14 . .
Denna
konvention skall vara öppen för undertecknande av aUa stater tUl den 31
december 1974 i Förenia Nalionemas högkvarter i New York,
Artikd
15
Denna
konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos
Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artide
16
This
Convention shall remain open for accession by any State. The instruments of
accession shall be deposited with the Secretary-General of the UnUed Nations,
Artide
16
.La-
présente Convehtion restera ouverte ä
Tadhésion de tout 'Etat,Les instruments
d'adhésion :sei-ont' déposés auprés du Secré
taire general de rOrganisalion des Nations
Unies, ; , , . ' . - ;,
Artide
17
1. This
Convention shall enter into force
on the thirtieth day following the date of
deposit of the twenly-second instrument of
ratification or accession with the Secretary-
General of the United Nations,
2, For each State ratifying or acceding to
the Convention after the deposit of the
twenly-second instmment of ratification or
accession, the Convention shall enter into
force on the thirtieth day after deposit by
such State of ils instrument of ratification
or accession.
Artide 17. '.: ., ;'
1, La
présente Convention.entrerä. en- vi
gueur le trentiéme jour qui suivra la date
de dépot auprés du Secrétaire general de
1'Organisation des Nations Unies du vingt-
deuxiéme instrument de ratification ou
d?adhésiön. ; . ,
, ; ' ,
'2.
Pourchacuii des Etats qui.ratifiéront
la Convention ou. y adhéreront apres le''dé-
pot du vingtrdeuxiéme instrument de.fäli-
fication'ou.d'adhésiori, la Convention entfé-
ra én vigueur le trentiéme jour. apres, lé dé
pot pari cet: Etat de sön instrument de rati
fication öu 'd'adhésion. ' ;.'. : ;
Artide
18
1. Any State Party may denounce this
Convention by writlen notification to the
Secretary-General of the United Nations,
2, Denunciation shall take effect six
monlhs following the date on which noti
fication is received by the Secretary-General
of the United Nations,
Artide 19
The Secretary-General
of the United Nations shall inform all States, inter alia:
(a)
of signatures
to this Convention, of the deposit of instruments of ratification or accession
in accordance wilh artides 14, 15 and 16 and of nolifications made under artide
18.
(b)
of the date on which
this Convention wUl enter into force in accordance with artide 17,
Artide 18- ' ' ', ;.',,'-v
''.: ; .ii;
1, Tout Etat partie peut dénoncer la présente Convention
par voie de notification écrite ; adressée au- Secrétaire' general, de rOrganisation
des Nations Unies, . ::i
2.- Ladénonciatiön
prendra effet sbcmöis
apres la date å laquelle la notification-aura
:été regue par le Secrétaire general, de rOr
ganisation des Nations Unies: - "
Artide 19' - ' i ' .
Le Secrétaire general-de-rOrganisation des :Nations Uniesnolifie
å;tous. les Etats, entré autres i: ' i. . - i';;'
. a) Léssigriatures apposées å la présente Convention el ilé dépot 'des
instruments de ratification ou d'adhésion coriformément aux artides 14, 15 et
16, ainsi que les nolifications faites en vertu de rartide 18,
b) La date a laquelle la présente Convention entrerä en''
vigueur,' - 'conformémenl å rarliclein. .i- - >-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 20
The
original of this Convention, of which the Chinese, English, French, Russian and
Spanish texts are equally authentic, shall be deposited wilh the Secretary-General
of the United Nations, who shall send certified copies thereof to all States.
Artide 20
L'original de la présente Convention, dont
les texles
anglais, chinois, espagnol, fran--gais etrusse font,également fpi, sera déposé
- auprés,du Secrétaire general de l'Organisa-
tion-/des Nations, Unies,- qui en fera, tenir
copie cerlifiée conforme å tous les Etats,
Prop. 1975:71 49
Artikel.l6 . ' -.'. iC "'f i'',' ';';
"' -:'.;: ',''-.: xl-l " -'
Denna konvention skaU förbli Öppen för ;..,'. '..-.
.anslutning;av
varje, stat. Anslutningsinstm- ;:;r:.; .,-' . ., .;';._:'
menlen skall deponeras'hos Förerita Natio- /,'u,,;(
nernas generalsekreterare, ,' ;, - -,,-, ; .-.; i ., . ; ; ,
Artikd 17
1.
Denna
konvention skall träda i kraft på trettionde dagen efter den dag då det
tjugoandra ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerats hos Förenta
Nationemas generalsekreterare.
2.
För varje stat,
som ratificerar konventionen eller ansluter sig tUl denna efler det att det
tjugoandra ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerats, skall
konventionen träda i kraft på trettionde dagen efter det atl slalen deponerat
sitt ratifikations-eller anslutningsinstrument.
Artikel 18
1,
Avtalsslulande
stat kan uppsäga denna konvention genom skriftlig underrättelse lill Förenta
Nationernas generalsekreterare.
2,
Uppsägningen
skall träda i kraft sex månader efler den dag då underrättelsen mottogs av
Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel 19
Förenta Nationernas generalsekreterare skall underrätta
alla stater om bland annal
a)
undertecknanden
av denna konvention, deposition av ratifikations- eller anslutningsinstrument
enligt arlLklarna 14, 15 och 16 samt underrättelser enligt artikel 18,
b)
den dag då
överenskommelsen träder i kraft enligt artikel 17,
Artikel 20
Huvudskriflen till denna konvention, vars engelska,
franska, kinesiska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skall deponeras
hos Förenta Nationernas generalsekreterare, som skall överlämna bestyrkta avskrifter
därav till alla stater.
Prop.
1975: 71 50
IN
WITNESS WHEREOF the under- EN FOI DE QUOI les soussignés, du-
signed, being duly authorized
thereto by ment: autorisés ipar leurs gouvememenls
their respective Governments,
have signed respeclifs, ont signé-la présente Convention,
this Convention, opened
for signature at ouverte ä la signature å New. York le 14
New York on the 14th
December 1973. Décembre 1973, - -. .
/;.,.-:
Prop. 1975: 71 51
Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtiU vederbörligen bemyndigande av sina
respektive regeringar, undertecknat denna konvention, som öppnats för undertecknande
i New York den 14 december 1973.
HUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750126
Doktrin (2)
- Per Ole Träskman, Brottsligheten och dess bekämpande — en reflektion om verkliga hot och hotbilder, SvJT 2007 s. 101, på s. 107 · Fritt tillgänglig
- Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1978 s. 453, på s. 459 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar i 17 dokument.
- Prop. 2021/22:133 En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning s. 92 i texten · dokumentnivå
- SOU 2019:49 En ny terroristbrottslag s. 144 i texten
- Prop. 2009/10:78 Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism s. 21 i texten
- Ds 2009:17 Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism s. 45 · s. 48 i texten
- Ds 2005:21 Tvångsmedel för att förebygga eller förhindra allvarlig brottslighet s. 116 i texten
Doktrin (3)
3 kopplingar.
- SvJT 2007 s. 101 Per Ole Träskman, Brottsligheten och dess bekämpande — en reflektion om verkliga hot och hotbilder s. 107 i texten
- Påle, Villkor för utlämning, 2003 s. 405 i texten
- SvJT 1978 s. 453 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 459 i texten