Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.
1975 · 465 sidor, varav 194 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 194 av 465 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:78, Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition nr 78 år 1975 Prop. 1975: 78
Nr 78
Regeringens
proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig
verksamhet, m. m.;
beslutad
den 13 mars 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokpll denna dag.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att det nuvarande ämbetsansvaret, som i huvudsak gäUer
för dem som är anställda som tjänstemän hos statliga eller kommunala
myndigheter, skaU avskaffas. Det straffbara området inskränks tUI tre
brottstyper som framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig
myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Det nuvarande
straffansvaret för tjänstefel bortfaller liksom de särskilda ämbetsstraffen
avsättning och suspension. Avskaffandet av ämbetsansvaret innebär att den
lagstiftning som särskilt berör offentiiga tjänstemän ytterligare"
anpassas tUl de principer som har lagts fast för arbetsmarknaden i övrigi.
"Vissa
beslämmelser om disciplinansvar behålls i slalstjänstemanna-lagen (1965: 274).
KoUektivavlal kan dock träffas om disciplinpåföljder. Tjänsteman som är
missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller
avskedande skall kunna få tvisten prövad av domstol på samma sätt som är
fallet på den privata arbetsmarknaden.
Propositionen
innehåller vidare förslag till följdändrmgar i ett stort antal författningar.
Bl. a. föreslås att en mängd straffbestämmelser om brott mot tystnadsplikt inom
specialstraffrätten skaU upphävas.
1 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:78
1 Förslag till
Lag om ändrmg i brottsbalken
Härigenom föreskrives i fräga om brottsbalken
dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 615 §§, 21 kap. 17
§, 32 kap. 15 §§, 34 kap. 1417 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gällai
dels att 1 kap. 35 §§, 5 kap. 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7,
8 och 15 §§, 20 kap. 15 §§, 21 kap. 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 §
samt 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, . . ,
dels att rubriken tUl 20 kap. skall lyda "Om
myndighetsmissbruk m. m.",
dels att rubriken tUl 32 kap. skall lyda "Om
discipUnstraff för krigsmän",
dels att i
balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse 1 kap. 3§
Nuvarande lydelse
Med
påföljd för brott förstås i denna balk:
de allmänna straffen böter och fängelse,
ämbetsstraffen
suspension och avsättning för innehavare av befattning, varmed ämbetsansvar är
förenat, och discipUnstraff för krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse,
internering och överlämnande till särskild vård.
Med
påföljd för brott förstås i denna balk:
de allmänna straffen böter och fängelse,
disciplinstraff för krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstUlsyn, ungdomsfängelse, internering
och överlämnande till särskild vård.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4§
Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de
särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är
föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fängelse,
suspension och avsättning äro att anse som svårare påföljder än böter och
discipUnstraff.
Fängelse
är att anse som svårare påföljd, än böter och disciplinstraff.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1974: 565 20 kap. 13 §
1974:565 20 kap. 14 § 1974:565.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5§
Ej
må dömas tiU flera påföljder för samma brott, med mindre annat är stadgat.
Suspension
eller avsättning ådömes vid sidan av annan påföljd, vartill den tilltalade
finnes böra dömas.
5 kap. 5
§2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Brott som avses i 13 §§
må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt förtal må dock åtalas
av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda
skäl finnes påkallat ur aUmän synpunkt.
Brott
som avses i 13 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt
förtal, så ock förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning må
dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Har
förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make,
bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes
påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.
Innebär brott som avses i
13 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas
här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den
främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas
i första stycket. Åtal får dock ej ske ulan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill,
17
kap.
1 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förgriper sig någon med
våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed
ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom
tiU eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes
för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om
brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall
gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller
annan befattning,
2 Senaste
lydelse 1974: 565,
3 Senaste
lydelse 1974: 565,
Den som med våld eller hot
om våld föregriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga
honom tiU eUer hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd,
dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller,
om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet
för vad denne däri gjort eller underlåtit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
varmed ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri gjort
eUer underlåtit.
Vad nu
sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock gälla
befattning, med vilken enligt regeringens förordnande samma skydd skaU vara
förenat.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som,
annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindra någon, som åtnjuter
skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattning eller hämnas för
tjänsteåtgärd, otillbörligen företager gärning, som för honom medför lidande,
skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot
tjänsteman tUl böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som,
annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindra nå-åon i hans
myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen
företager gärning, som för honom medför lidande, skada eUer annan olägenhet,
eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot tjänsteman till böter eller
fängelse i högst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är brottet grovt, dömes lill fängelse i högst fyra år.
4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som,
utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom alt sätta
sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra utövningen av befattning
som avses i 1 §, dömes till våldsamt motstånd tiU böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som,
utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta
sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning,
dömes för. våldsamt motstånd tUl böter eller fängelse i högst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förolämpar
man någon, som
åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller
för hans befattning, dömes för
missfir melse mot
tjänsteman
tiU böter eller fängelse i högst sex månader.
Vad i
1, 2 och 4 §§ stadgas skaU ock gälla, om någon på sätt som i nämnda paragrafer
sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt särskild föreskrift skall
åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller
har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant
skydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan
otUl-börlig belöning för utövning av befattning, varmed ämbetsansvar är
förenat, dömes för bestick-ning tiU böter eller fängelse i högst två år.
Föreslagen lydelse
7 §
Den som tiU arbetstagare hos staten eller hos kommun eller
till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utiovar eller erbjuder muta eller
annan otillböriig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning tiU
böler eller fängelse i högst två år.
8§ Den som vid val till allmän befattning eller vid annan
utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska
dess utgång eUer eljest otillbörUgen inverka på omröstningen, dömes för
otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Är brottet
grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida
brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om
våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som mottager, låter åt
sig Den som mottager, låter åt sig
utlova
eller begär otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt
eller icke rösta, dömes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av
otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.
utlova
eUer begär otUlbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt
eller icke rösta, dömes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig
förmån vid röstning tiU böter eller fängelse i högst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §
Den som, utan att fall är för handen som i 14 § sägs,
obehörigen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för
föregivande av allmän ställning till böter eUer fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bör uniform, niärke eller annat
tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan
kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel
eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eUer kraft.
Om någon obehörigen giver sig ut vande av ställning såsom
Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet,
dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst
sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke
eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten
eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän
samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande
men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt,
skall dömas tiU fängelse i högst två år.
för
advokat, dömes för f ö r e g i-advokat tUl böler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse 20 kap. 1§
Missbrukar
ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning till förfång för
det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör förskingring
eller annan trolöshet eller eljest är särskUt belagd med straff, för t j ä n
s t e m i s s b r u k tiU suspension eller avsättning; om skäl äro därtUl,
skall tillika dömas till fängelse i högst två år. 1 ringa fall skall dömas
allenast till böter.
Är
brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i högst sex år.
Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till
följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om
gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller
otillbörlig förmån som ej är ringa, för myndighetsmissbruk //// böter eller
fängelse i högst två år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.
Begår någon gärning som avses i första stycket av grov
oaktsamhet, dömes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i
högst ett år.
Den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal
församling skall ej för någon sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad
ansvar enligt första eller andra stycket.
Vad i första och andra styckena sägs skall ej heller äga
tillämpning, om gärningen eljest är särskilt belagd med straff.
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ämbetsman,
som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig
belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt
belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig belöning såsom
stadgas i 1 §. Detsamma skall gälla, om han begått sådan gärning innan han
erhöll befattningen.
Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första
stycket sägs, dömes till böter eller fängelse enUgt vad i 1 § stadgas.
Om
arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig utlova eller
begär muta eller annan OtiUbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för
mutbrott tUl böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om
arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det
han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.
Vad i
första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande till-lämpning på
1.
ledamot
av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till
staten eller till kommun,
2.
den som
utövar uppdrag dt staten eller åt kommun, om han
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig detta
ävensom eljest om uppdraget är reglerat i författning,
3. krigsman
eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt och
4. den
som utan att inneha an
ställning eller uppdrag som nu har
sagts utövar myndighet.
Med
kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunal
tjänstemannalagen (1965:275).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Yppar
ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen
sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff,
för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro
därtUl, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. / ringa fall skall
dömas allenast till böter.
Begår
den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till böter eller fängelse enligt
vad i första stycket sägs.
Yppar
någon vad han tiU följd av lag eller annan författning är pliktig att
hemlighålla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej
gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt
till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första
stycket, dömes till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åsidosätter ämbetsman av försummelse, oförstånd eller
oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning,
särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör
tjänstemissbruk eller eljest är särskUt belagd med straff, för tjänstefel ////
böter eller suspensioii.
Är felet grovt, dömes till suspension eller avsättning;
om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.
Som
tjänstefel anses icke i något fall, att ämbetsman deltager i strejk eller
därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetslagar-förening som
anordnat åtgärden.
4 Senaste lydelse 1965: 280.
Den som
har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket följer
myndighetsutövning må av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått
brott för vilket är stadgat färigelse i två år eller däröver och han genom brottet
har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första
stycket, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av straff för brottet.
Med
kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunal
tjänstemannalagen (1965:275).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med
straff annorstädes än i 14 §§, åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse i
högst två år ådömas, ändå att så svårt straff eljest ej kunnat följa.
5§
Föreslagen
lydelse
Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat,
åtala brott enligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av
anstäUning eller uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i
utövningen därav.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla
1.
vad i
denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den
regeringen har bemyndigat och
2.
vad i
annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken
straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller
uppdrag som sägs i första stycket.
Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala
brott mot sådan tystnadspUkt som gäller till förmån för enskild målsägande endast
om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller
uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd
eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla
särskilda bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar,
av försummelse, oförstånd eller oskick-Ughet vad honom åligger enligt
reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda
föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör
tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel tiU
disciplinstraff. Beträffande krigsman,
5 Senaste lydelse 1965:280.
Åsidosätter
krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger
enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda
föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är
särskilt belagd med straff, för tjänstefel tUl disciplinstraff.
Prop. 1975: 78 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som är anställd vid krigsmakten,
äga
bestämmelserna i 20 kap. 4 § ,
tredfe stycket motsvarande till-
lämpning.
Är felet grovt, dömes tUl fängelse i högst ett år.
Som tfänstefel anses icke i något fall att krigsman, som
är anställd vid försvarsmakten, deltager i strefk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd.
21 §6
Av den personal som avses 120 § Krigsman, som är anställd
vid
första stycket skall befäl av lägst försvarsmakten, skall enligt vad
överfurirs grad samt de som inne- regeringen närmare föreskriver
hava motsvarande tjänsteställning icke vara underkastad ansvar en-
vara underkastade ämbetsansvar, ligt detta kapitel då han tjänstgör
vare sig de äro tjänstgöringsskyl- vid civilt statligt organ, vid mili-
diga eller icke. tärt organ med
arbetsuppgifter
som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal
myndighet.
22 §
Vad i 20 kap. 14 § är stadgat I fråga om åtal för brott som
skall äga motsvarande tillämpning avses i detta kapitel äger vad i
i fråga om brott, varigenom krigs- 20 kap. 5 § sägs motsvarande till
man åsidosatt sin tjänsteplikt. lämpning.
32 kap.
8§
Krigsman som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. må
ej ådömas disciplinstraff.
I fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger
7 § andra stycket motsvarande till-lämpning.
33 kap.
5 V
Dömes någon tUl fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1,
att sådan påföljd skall avse ytterUgare brott, och har den dömde med anledning
av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande
tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad,
tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enUgt 9 § lagen
(1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för
frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av
dom i annat mål, anses som tid under
6 Senasle lydelse 1972: 362. Senaste lydelse 1973:43.
Prop.
1975: 78 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt.
Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses
verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
ringa, må förordnas atl fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom
frihetsberövandet.
Undanröjes vUlkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i
stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger
första stycket tUlämpning även i fråga om frihelsberövande, som föregått den
villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att
den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterUgare brott. Detta
gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt
första eller tredje stycket,
Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böler
eller dis-
sion eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom som prövats genom dom i målet,
i målet, varit berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må för
må förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.
9§
Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må
hänsyn tagas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven
enligt arbetsavtalet eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet,
och må böter eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas helt eftergivas.
Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt
annan.
35 kap.
4. § 8
De i 1 och 2 §§ bestämda ti- De i 1 :? bestämda tiderna skola
derna skola räknas från den dag räknas från den dag
brottet be-
brottet begicks. Förutsattes för gicks. Förutsattes för ådömande
ådömande av påföljd att viss ver- av påföljd att viss verkan av hand-
kan av handlingen inträtt, skall ti- lingen inträtt, skall tiden räknas
den räknas från den dag då sådan från den dag dä sådan verkan in
verkan inträdde. trädde.
I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från
den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast
kunde ske.
38 kap.
4 §9
Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 Anmälan jämUkt 34 kap. 10 el-
eller 15 § göres hos första domstol ler 12 § göres hos
första domstol i
i något av målen. något av målen.
s Senaste lydelse 1973:648.
8 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ansökan jämUkt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först
avgjort det mål vari dömts till internering.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först
dömt i målet.
6 §10
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nämnd
skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eUer i 27
kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13
§ eller 18 §. Detsamma skall gäUa i fråga om undanröjande av påföljd enligt
34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtg'ärd
enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34
kap. 8 eller 9 §.
Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga,
som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eUer 34 kap. 10
§ andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra
stycket, eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd
enUgt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan
åtgärd enligt 34 kap, 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap, 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34
kap. 8 eUer 9 §.
Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra
stycket eUer 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.
8§i
opaginerad Kontrollera mot PDF
I mål om åtgärd enligt 2 § eller
27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,
28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
kap. 10 § andra stycket, 12 § eller 13 § skall underrätt lämna den dömde
tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tillfälle
därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde
lämnas tUlfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken
sker genom beslut.
I mål om åtgärd enligt 2 § eller
27
kap. 5 § andra
stycket eller 6 §,
28
kap. 9 §, 30
kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt
angår till-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde
tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tillfälle
därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skaU den dömde
lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken
sker genom beslut.
Åtgärd enUgt 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tillfälle
beredes den dömde att yttra sig.
9 §12
Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd
enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11
§ eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc-
1" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 1 Senaste
lydelse enligt prop. 1975: 35. - Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
Prop. 1975: 78 12
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ket,
12 §, 13 §, 15 § såvitt angår kel, 12 §, 13 § eUer 18 § länder
tillämpning av 10 § andra stycket, omedelbart tiU efterrättelse om ej
eller 18 § länder omedelbart till ef- annorlunda förordnas. Detsamma
terrättelse, om ej annorlunda för- gäller avgöranden enligt 27 kap.
ordnas. Delsamma gäller avgöran- 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5,
den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § 6 eller 8 § angående föreskrifter,
eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- prövotid eller tid för ungdoms
gående föreskrifter, prövotid eller fängelse,
tid för ungdomsfängelse.
Avser
beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap, 6 § alt någon skall
undergå behandlmg varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena
påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av
att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om
beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår
ungdomsfängelse.
Denna
lag triider i kraft den 1 januari 1976.
Lagen
(1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt
upphöra att gälla.
Till
suspension och avsätlnmg får ej dömas efter ikraftträdandet. Ar fråga om
gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt
såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse
i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den
nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen skall dock tUlämpas, om den leder
till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena
lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tUlämpning.
"Vad
som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall tills
vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering soih fattas av
taxeringsnämnd.
Finns
i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om
tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav,
äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.
Förekommer
i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom
ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
2 Förslag till
Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274
Härigenom
föreskrives i fråga om statst jänstemannalagen (1965: 274)*
dels
att rubriken närmast före 26 § skall utgå,
els
att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skaU betecknas 38 c, 55 och 56 U,
dels
att 1, 3, 1827, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 §§ samt rubriken närmast före 18 §
skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att rubriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 §,
1 Omtryckt 1974:1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
dels
att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a, 38 b och 54 §§,
samt närmast före 25 respektive 37 § två nya rubriker av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1§2
Denna lag äger tUlämpning på anställning med staten såsom
arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare.
Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän.
Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig
tjänst.
Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning
på vikariat, om annat ej anges.
Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24 och 5153 §§ gälla icke
justitieråd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18 och 19 §§
tillämpliga på justitiekanslern.
3 §3 I anslällningsförhåUande vara denna lag är tillämpUg
gäller vad som är bestämt i avtal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avtal må ej träffas om
a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;
b) myndighets verksamhet;
c) anställnings- eller arbetsvillkor
som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvisar eller
enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets
beslutanderätt.
Avtal må ej träffas om
a)
inrättande
eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigi;
b)
myndighets
verksamhet;
c)
anställnings-
eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen
hänvisar eUer enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets
beslutanderätt, i den mån annat ej följer av 19 §.
Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra
stycket, är avtalet i denna del utan verkan.
Åtal och disciplinär bestraffning Disciplinansvar och avskedande
18 § 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Brott i
tjänsten av den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i
statsdepartement, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse beivras
efter åtal.
Åsidosätter
tjänsteman uppsåtligen eller av oaktsamhet vad som åligger honom i hans tjänst
och är felet ej ringa, må för tjänsteförseelse disciplinpåföljd åläggas honom.
Disciplinpåfölfd må dock ef i något fall åläggas tjänsteman på den grund att
han deltagit i
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Senaste lydelse 1974: 1009. Senaste lydelse 1974:
1009. Senaste lydelse 1974: 1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Regeringen äger föreskriva att bestämmelserna i första
stycket skola gälla även annan tjänsteman än som anges där.
Föreslagen
lydelse
strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.
Disciplinpåföljder
äro varning och löneavdrag under högst trettio dagar. Mer än en disciplinpåföljd
må ej samtidigt åläggas.
Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar
regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åsidosätter tjänsteman på vilken bestämmelserna i 18 §
icke äga tillämpning av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad som
åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild
föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff.
Bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande
tillämpning.
Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst
trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är
anställd med fullmakt, avsättning. TiU avsättning må dömas endast om
tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av
tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas.
Regeringen äger meddela bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.
Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar
regeringen.
Innehåller
kollektivavtal bestämmelser om disciplinpåfölfder, skola 18 § andra och tredfe
styckena icke gälla för tjänstemän som äro sysselsatta inom yrkesgrupp och
område som avtalet avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tjänsteman
som kan dömas till disciplinstraff enligt 19 § skall anmälas till åtal, om han
är skäligen misstänkt för
a) brott som avses i 20 kap 13 §§ brottsbalken;
Disciplinpåföljd
som avses i 18 eller 19 § må ef åläggas
1.
krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Senaste lydelse 1974:1009. 6 Senaste lydelse 1974:1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
b)
brott
som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga är om
tjänsteman som är anställd med fullmakt;
c)
annat
brott i tjänsten, för vilket är stadgat fängelse;
d) brott
i tjänsten i annat fall
än som avses i a)c) och det
finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer att
föras, eller tjänstemannen bestri
der vad som lägges honom till last
och tillfredsställande utredning ic
ke kan åstadkommas hos myndig
heten.
Regeringen
mä befria från anmälningsskyldighet enligt c) i fråga om brott som avses i 13
kap. 6 § första stycket brottsbalken.
Föreslagen
lydelse
2.
medicinalpersonal
som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende, om förseelsen
skett i denna yrkesutövning,
3.
veterinär
som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen skett i iitövning
av veterinäryrket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
åtal väckts mot tjänstemän, må disciplinärt förfarande rörande gärning som
omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om verkan av att åtal väckes
innan beslut rörande disciplinär bestraffning helt eller delvis verkställts
föreskrives i 20 kap. 9 § brottsbalken.
Har åtal
väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande enUgt denna lag rörande
förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas.
Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 § må ej åläggas
tjänsteman sedan anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt
rum.
Tjänsteman,
som ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig anmaning enligt 24 §
första stycket, må icke åläggas disciplinpåföljd som nyss sagts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Har
tjänsteman, som innehar tjänstebostad eller fri bostad, efter åtal eller
disciplinärt förfarande dömts till suspension, äger han bo kvar i bostaden, om
icke särskilda skäl föranleda annat. Ålägges tjänstemannen att flytta, skall
han erhålla skälig tid därför.
§
Har tjänsteman begått brottsUg gärning varigenom han visat
sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas. Har åtgärd
vidtagits för att an-, ställa åtal för gärningen, må fråga om avskedande på
grund av denna ej avgöras förrän ansvarsfrågan slutUgt prövats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 78
Nuvarande lydelse
16
Föreslagen lydelse
Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig
till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att
inneha sin tjänst, må han avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges
honom. Detsamma skall gälla, om tjänsteman, som av myndighet ålagts
disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo
gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha sin tjänst.
Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke
uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enUgt
första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen
under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 §
brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning
som är förenad med sådan pensionsrätt.
Har i lag eller annan författning eljest meddelats
bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjänsteman i förhållande till
vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.
Avskedande må ej grundas enbart på omständighet som
myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 § 7
Beslut
varigenom tjänsteman har avskedats enligt 22 § må icke verkställas, förrän
beslutet slutUgt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten till sådan
talan har förlorats.
Om disciplinstraff enligt 19 §, åtalsanmälan enligt 20 §
och flyttningsskyldighet enligt 22 § beslutar den myndighet under vilken
tjänstemannen lyder, om regeringen ej bestämmer annat.
Deltaga flera i avgörande som avses i första stycket skola
rättegångsbalkens regler om omröstning i överrätt i fråga om ansvar äga
motsvarande tillämpning.
' Senaste lydelse 1974: 1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
/
ärende om disciplinär bestraffning skall, om tjänstemannen påfordrar det,
tillfälle beredas honom att vid muntligt förhör uttala sig i saken.
När fråga om disciplinansvar eller avskedande enligt denna
lag uppkommer, skall genom skriftlig anmaning tillfäUe beredas tjänstemannen
att skriftligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt,
muntiigen yttra sig om vad som åberopas mot honom. Begär tfänstemannen att
även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall
förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart att åtgärden
saknar betydelse.
Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest
erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande
meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftUg handling eller föremål,
skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som
skall höras eller åtgärden elfest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig
utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga
hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.
I fråga om varsel till och överläggning med lokal
arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd.
Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande
eller därmed jämförlig ställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åtal och avstängning m. m.
25 § Om åtal och disciplinär bestraff-
Tjänsteman, som är skäligen ning av tjänsteman som är krigs-
misstänkt för sådant i tjänsteut-man samt om åtal för brott i tjäns-
övningen begånget brott som av-ren av vissa tjänstemän vid riks- ses i 20
kap. 13 §§ brottsbalken
s Senaste lydelse 1971:637.
2 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
dagens verk gälla särskilda bestämmelser.
Föreslagen
lydelse
eller annat brott varigenom han åsidosatt åliggande i
tjänsteutövningen, skall anmälas till åtal, om för brottet är stadgat fängelse
eller det finnes anledning antaga, att talan om enskUt anspråk kommer att
föras.
Regeringen
må befria från anmälningsskyldighet i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 §
första stycket brottsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
"Vidtages
åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande enligt
denna lag mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas
medföra avsättning eller om eljest särskilda skäl föreligga, avstängas från
utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till
dess lagakraftägande dom eller beslut föreUgger. Finnas ej längre skäl för avstängning,
skall denna omedelbart hävas.
Beslut om
avstängning meddelas i fråga om tfänsteman, som icke kan dömas till
discipUnstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen
bestämmer. I ärende om avstängning skola bestämmelserna i 23 § andra stycket
och 24 § iakttagas. Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen
(1971:290) skola tiUämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under
ärendes handläggning.
Om
avstängning av domare som misstankes för brott och om skyldighet för vissa
tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda utövningen av sin tjänst, om de
åtalas för brott i tjänsten, gälla särskilda bestämmelser.
Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes
förfarande enligt 24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga
kan antagas medföra avskedande enligt 22 §, avstängas från utövning av
tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än lill dess frågan om
avskedande slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna
omedelbart hävas.
/ ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första
stycket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även om beslut om avstängning
utgör beslut under ärendes handläggning.
Beslutas avstängning, skall frågan om avskedande snarast
upptagas tiU prövning. Vid avgörandet av denna fråga skall prövas om
avstängningen skall bestå.
Om tjänsteman, som varit avstängd från tjänsten, ej
avskedas, äger han uppbära den lön som må ha avdragits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 Senaste lydelse 1974:1009.
Prop.
1975: 78 19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §10
Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tUlfredsstäUande må
avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande
tjänstdugUgheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eUer annat därmed jämförUgt
förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar
att låta sig imdersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om avstängning av
justitieråd eUer regeringsråd må dock ej verkställas förrän beslutets giltighet
har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall
denna omedelbart hävas.
Beslut om avstängning enligt I ärende om
avstängning enligt första stycket eller om läkarun- första stycket eller om
läkarunder-dersökning som avses där medde- sökning som avses där skola belas
i fråga om tfänsteman, som stämmelserna i 24 § första styc-icke kan dömas
till disciplinstraff, ket äga motsvarande tillämpning, av regeringen och
elfest av myndighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna
i 23 § andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall
tillfälle beredas honom att muntiigen uttala sig i ärendet.
Bestämmelserna i 15, 17 och Bestämmelserna i 17 och 18 §§
18 §§ förvaltningslagen (1971: förvaltn;ngslagen (1971:290) sko-
290) skola tillämpas även om be- la tillämpas även om beslut som
slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären-
under ärendes handläggning. des
handläggning.
Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket
och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.
Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket mä
ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet slutUgt prövats efter
talan som avses i 53 § eller rätten Ull sådan talan har förlorats. Beträffande
justitieråd eller regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till grund för
avstängning, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna
i 54 §.
29 §11 Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas
från tjänsten endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av be-efter
åtal eller av regeringen eller stämmelse i denna lag. I fråga myndighet med
stöd av bestäm- om tjänsteman som är förordnad melse i denna lag eUer, i fråga
om tills vidare, gälla dock även be-
lo Senaste lydelse 1974: 1009. " Senaste lydelse
1974: 1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tjänsteman som är förordnad tUls vidare, i lagen (1974:12)
om anställningsskydd.
Föreslagen
lydelse
stämmelserna om uppsägning i lagen (1974:12) om
anställningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tjänsteman
är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31
§, om han
a) tUl följd av förlust av eller
nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sin
tjänst tillfredsställande;
b) till följd av nedsatt arbetsförmåga
under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid
samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i
tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer
att utveckla sig.
Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han
uppnått den ålder som avses i 31 §, om han
a)
till följd av
förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att
fullgöra sin tjänst tillfredsställande;
b)
till följd av
nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än
försöksvis under kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att
han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan
därefter kommer att utveckla sig;
c)
genom
lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat fölfa
men enUgt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till
böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.
Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller
konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att
fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han
äger avgå med ålderspension.
Tjänsteman
som har rätt till stalUg pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå
med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller
andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan
anstäUning som är förenad med sådan pensionsrätt.
34 a §
Beslut varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten
enligt 32 § eUer förflyttats till annan tjänst enligt 34 § må icke verkställas,
förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten
till sådan talan har förlorats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet
enligt 31 §, om ej annat följer av 53 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
I fråga om justitieråd eller regeringsråd må beslut om
skiljande från tjänsten enligt 31 eller 32 § icke verkställas, förrän beslutet
prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tjänsteman
som är förordnad för bestämd tid må på egen begäran bevUjas avsked före
anställningstidens utgång, om särskUda skäl föreligga.
Tjänsteman
som är förordna'i för bestämd tid må på egen begäran entledigas före
anställnings-lidens utgång, om särskilda skäl föreligga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslutande organ
37 §12
Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt
22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller
läkarundersökning som avses i 27 § prövas av den myndighet under vilken
tjänstemannen lyder, om ej annat fölfer av 38 § eller av föreskrift som
regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 § på grund av misstanke
om brott upptages även på anmälan av åklagare.
Fråga om anställnings upphörande enUgt 30 eller 31 §,
32 § första stycket, 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen
tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i
annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings
upphörande enligt 32 § andra stycket eller 33 § prövas av regeringen.
Fråga om anställnings upphörande enUgt 30 eller 31 §, 32
§ första stycket a) eller b), 35 eUer 36 § prövas i fråga om tjänst, som
regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
och i annat faU av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings
upphörande enligt 32 § första stycket c) eller andra stycket eller enligt 33
§ prövas av regeringen.
Fråga om
förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga om
förflyttning tUl tjänst som tUlsättes av samma myndighet som anstäUt
tjänstemannen prövas dock av myndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Senaste lydelse 1974: 1009.
38 §
Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar
regeringen fråga om åtalsanmälan enligt 25 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 78
Nuvarande lydelse
22
Föreslagen lydelse
eller om avstängning eller läkarundersökning enligt 27 §.
Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt 26 § meddelas av
högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.
I fråga
om den som eljest innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst
som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet
prövas fråga som avses i 37 § första stycket av en särskild nämnd. Denna nämnd
skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i
domarvärv. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet
skall avse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
38 a § , Deltaga flera i avgörande som avses i 37 § första
stycket skola, i annat fall än då ärendet prövas av regeringen, bestämmelserna
i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna
ledamöter äga motsvarande till-lämpning.
38 b §
Beträffande
tjänsteman hos riksdagen eller dess organ meddelar riksdagen bestämmelser om
beslutande organ i frågor som avses i 37 och 38 §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
51 § Mål
om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om
tiUämpning av 7 § tredje eUer fjärde stycket, 30 §, 35 § eller 3943 § eller av
föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §,
handlägges enUgt lagen (1974:371) om rättegången i ar-
'3 Senaste lydelse 1974: 1009.
13
Mål om skadestånd enUgt 16 § prövas av arbetsdomstolen.
Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 18 §,
22 §, 26 §, 27 §, 3052 §, 34 §, 35 §, 36 § eller 3943 § eller av föreskrift
som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges
enligt lagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
(1974: 371) om rättegången i ar-betstvister.
Nuvarande lydelse
betstvisler. Enligt nämnda lag handlägges även mål om
tillämpning av 27, 31 eller 32 § i fråga om ordinarie domare. Mål som gäller
justitieråd eller regeringsråd prövas dock av högsta domstolen enligt 57 kap.
rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
I fråga om tvist som rör företrädesrätt tUl ny anställning
tillämpas ej 42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.
53 §14
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller
regeringsråd meddelats beslut om läkarundersökning som avses i 27 § eller om
anställningens upphörande enligt 31 eller 32 § och vill han ha ändring i
beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del
av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.
/ fråga
om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 § ej läggas
till grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slutligt
prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må
verkstälUghet äga rum av beslut, varigenom ordinarie domare skilts från
tjänsten enligt 32 § eller, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §,
förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan
förlorats.
I mål som
gäller ordinarie domare äger domstolen för liden intill dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enUgt 27 §, att
beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om tillämpningen av 31 §
beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller regeringsråd, att
anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet
att avgå senast inträder.
» Senaste lydelse 1974:1009.
Vill
tjänsteman söka ändring i beslut enligt 18, 22, 27. 31, 32 eller 34 §, skall
han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet.
Iakttager han ej delta, är rätten till talan förlorad. Talan mot beslut om avstängning
enligt 27 § är dock ej inskränkt till viss tid.
För tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut
föreUgger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eller 11
§, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om till-lämpningen av
31 §, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då
skyldighet att avgå senast inträder.
Prop. 1975: 78 24
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
54
§
Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövas mål om tillämpning
av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap.
rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Lagen
(1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra att gälla.
I
fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträdandet gäUer
äldre bestämmelser.
Vid
tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas att i fråga om
omständighet som myndigheten kände tUl vid ikraftträdandet den i lagrummet
angivna tiden skall räknas från ikraftträdandet.
3 Förslag tUl
Lag om ändrmg i lagen (1974:359) om ändrmg i
statsjänstemanna-lagen (1965: 274)
Härigenom
föreskrives att andra stycket i övergångsbestämmelsema till lagen (1974: 359)
om ändring i slatstjänslemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1975.
4
Förslag till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5
och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7
kap, 4 §2 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är
statsåklagare eller distriktsåklagare.
Riksåklagaren
är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskUt an
språk på grund av brott som i ut- språk på grund av brott som i ut
övningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdra
get begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av
1 Senaste
lydelse 1974: 1008.
2 Senaste
lydelse 1974:573.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
som ej är underkastad disciplinär bestraffning, av
ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är
statstjänsteman, eller av krigsman, som bestrider regementschefs eUer därmed
likställd eUer högre tjänst.
Föreslagen lydelse
1. den sorn innehar eller uppe
håller ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;
2. ledamot av domstol eller
central statlig förvaltningsmyndig
het, som ej är statstjänsteman; el
ler
3. krigsman, som bestrider re
gementschefs eller därmed lik
ställd eller högre tjänst.
Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.
Har talan tUl högsta domstolen fullföljts allenast av
enskUd part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av
lägre åklagare.
Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan
åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.
23
kap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22
Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock
föreligga, ej erforderlig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd
än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap, 2 § första
eUer andra stycket. Ej heller är förundersökning erforderUg i mål om brott,
som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, med mindre anledning
förekommer tUl ådömande av annan påföljd än böter eller suspension.
Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga
skäl för åtal ändock föreligga, ej erforderUg beträffande brott, för vilket
icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i
45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förundersökning
erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra
stycket, med mindre anledning förekommer till ådömande av annan påföljd än
böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att
förundersökning enUgt delta kapitel ägt rum.
24 kap.
1§4
Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket
är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till
brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet
skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig
lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt
försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter
sin brottsliga verksamhet.
Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå
följa fäng-
3 Senaste lydelse 1974: 573.
4 Senaste
lydelse 1964: 166.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
else och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom
riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.
Är
för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning
ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kan det
antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast till böter eller
suspension, må häktning icke ske.
Kan det
antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast tUl böter, må häktning
icke ske.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ämbets-
eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta
offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning må ej höras som
vittne angående något, varom han på grund av denna sin ställning har att
iakttaga tystnad.
Ej
heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator
vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun,
församling eller kyrklig samfäUighet, eller deras biträden höras angående
något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller de i
samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, tUl
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtUl.
Ej må någon höras som vittne angående något, som han
enligt lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den,
till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtUl
Ej heller eljest må advokat, läkare, tandläkare,
barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av
kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfäUighet, eller deras
biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning
förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag
medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtUl.
Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för
uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må
yppas.
Utan hinder av vad i andra eUer tredje stycket sägs vare
annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket
icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt
stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som
han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhåUanden erfarit,
48
kap, 5 §6
opaginerad Kontrollera mot PDF
Strafföreläggande får icke utfärdas,
om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,
5 Senasle lydelse 1973: 240. « Senaste lydelse 1968: 193.
Strafföreläggande
får icke utfärdas,
om
förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den
misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,
om
målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning
av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.
Nuvarande lydelse
om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte,
vilka enligt åklagarens vetskap föreligga tUl bedömning,
om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om
enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas,
eller
om brottet bör föranleda äm-betsstraff.
I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i
miUtärt brottmål gälla särskUda bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.
Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,
om den misstänkte förnekar gärningen,
om i
föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens
vetskap föreligga till bedömning,
om det
föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att
föras, eller
om det
föreUgger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för
krigsman.
Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,
om den misstänkte förnekar gärningen,
om i föreläggandet ej upptagas-alla brott av den
misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning,
om det föreligger anledning att antaga att talan om
enskilt anspråk kommer alt föras, eller
om det föreligger anledning att antaga att brottet
bör" föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.
Föreläggande
bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare
prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
58 kap. 1§
Sedan dom
i tvistemål vunnit laga kraft, må lill förmån för någon av parterna resning
beviljas:
1. om
ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller ombud eller
ställföreträdare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;
Sedan dom
i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning
beviljas:
1. om
ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med avseende å målet gjort sig
skyldig tUl brottsligt förfarande eller tfänste-förseelse eller om brott som
har avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till last, samt
brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1968: 193.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
1. om skriftlig handUng, som åberopats till bevis, varit
falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig
eUer tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava
inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till annan utgång; eller
4.
om
rättstillämpning, som Ugger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.
Föreslagen
lydelse
1. om skriftUg handUng, som åberopats till bevis, varit
falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava
inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till annan utgång; eller
4.
om
rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ej må på grund av förhåUande, som avses i 3, resning
bevUjas, med mindre parten gör sannoUkt, att han icke vid den rätt, som
meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten
eUer beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan dom
i brottmål vunnit laga kraft, må lill förmån för den tilltalade resning
beviljas:
1. om
ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman, åklagare eller ombud,
ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet gjort sig skyldig till
brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;
2.
om skriftlig
handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava
inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till att den tUltalade frikänts eUer brottet hänförts under
mUdare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad
sålunda åberopas och i övrigt förekommer
Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för
den tilltalade resning beviljas:
1.
om ledamot av
rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende å målet gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande eller tfänsteförseelse eller om brott som
har avseende å målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till
last, samt brottet eller tfänsieförsedsen kan antagas hava inverkat på målets
utgång;
2.
om skriftlig
handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava
inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till att den tUltalade frikänts eller brottet hänförts under
mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad
sålunda åberopas och i övrigt förekommer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
synnerliga skäl äro, att frågan, huruvida den tUltalade
förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller
4. om
rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.
Föreslage
nlyddse
synneriiga skäl äro, att frågan, hu
ruvida den tUltalade förövat det
brott, för vilket han dömts, prövas
ånyo; eller i
4. om
rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
5 Förslag till
Lag om ändrmg i militära rättegångslagen (1948:472)
Härigenom föreskrives i fråga om mUUära rättegångslagen
(1948: 472)1
dels all i 4, 13, 15, 1719, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95,
98, 102 106 och 107 §§ ordet "Konungen" i oUka böjningsformer skaU
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att
3, 8, 9, 22, 66 och 79 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § 2
Nuvarande lydelse
Såsom militära brottmål anses enhgt denna lag:
1.
mål om ansvar
för sådant av Tirigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel
eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap, 15 och 16 §§ därest den
brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10,
12 och 13 kap. därest brottet angått krigsmakten tUlhörig eller för dess behov
avsedd egendom, 20 kap. 1 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;
2.
mål om ansvar
för annat i brottsbalken omförmält brott som
Föreslagen
lydelse
Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:
1.
mål om ansvar
för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel
eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den
brottslige vid gärningens begående var iklädd miUtär tjänstedräkt, 8, 9, 10,
12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess
behov avsedd egendom, 20 kap. 7 5 ? samt 21 och 22 kap.;
2.
mål om ansvar
för annat i brottsbalken omförmält brott som
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse av 13 § 1972:363 24 § 1964: 200
15 § 1959:105 60 § 1964: 200 17 § 1972: 363 67 § 1973:19 19 § 1968:330 98
§ 1972:363 22 § 1973: 19 107 § 1949: 364.
2 Senaste
lydelse 1964: 200.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
krigsman
förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid
krigsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tUlhörande krigsmakten;
3.
mål om ansvar i andra fall för
brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse
som avses i 3639 §§ värnpliktslagen; samt
4.
mål om ansvar för brott varigenom
någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmakten åsidosatt sin
tjänsteplikt.
Föreslagen lydelse
krigsman
förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid
försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande
försvarsmakten;
3.
mål om ansvar i andra fall för
brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse
som avses i 3639 §§ värnpliktslagen; samt
4.
mål om ansvar för brott varigenom
någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin
tjänsteplikt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad
i denna lag stadgas om mUitära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel
med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall
handläggas som miUtärt mål.
8
§3
Straff
må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt befäl
och straffet finnes böra bestämmas till discipUnstraff.
Den
som tUlhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivilUg fuUgöra
krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för
bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.
Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,
må ej åläggas straff i disciplinmål.
9 §4
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §,
straff åläggas i disciplinmål:
1.
brott som sägs i 16 kap. 15
eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd mUitär
tjänstedräkt;
2.
brott som avses i 10 kap. 2, 4
eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om krigsmakten
tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot
någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige
för begagnande;
För
följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §,
straff åläggas i disciplinmål:
1.
brott som sägs i 16 kap. 15
eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär
tjänstedräkt;
2.
brott som avses i 10 kap. 2, 4
eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsätining att fråga är om
försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår
brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den
brottslige för begagnande;
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Senasle
lydelse 1973:19.
4 Senasle
lydelse 1964: 200.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
3.
brott som sägs
i 20 kap. 4 § eller 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid
manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg, som
någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å
detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom
förseelsen skada uppkommit; samt
4.
brott varom
förmäles i 21 kap. 1, 4, 79 eller 1116 §§ eller 22 kap. 4 §.
Föreslagen
lydelse
3.
brott som sägs
i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller
navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess
säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om
fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, saml genom förseelsen skada uppkommit;
samt
4.
brott varom
förmäles i 21 kap. 1, 4, 79 eller 1116 §§ eller 22 kap. 4 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 §5
Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av
anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast
hänskjuta målet tUl åklagaren:
1.
om straff för
brottet ej må åläggas i disciplinmål;
2.
om den
bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande;
3.
om det finnes
skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter;
4.
om det kan
förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den
bestraffnmgsberättigades försorg;
5.
om den bestraff
ningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl
föreUgga att målet handlägges vid domstol; eller
6.
om civil
myndighet har att verkstäUa utredning angående annat brott, som den misstänkte
antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vällas uppskov, som är
till avsevärt men för krigslydnaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Målet
skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är domstol för
avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare som
Kommgen bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 14 §§
brottsbalken, av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed
likställd eller högre tjänst, skaU målet hänskjutas till justitiekanslern eller
riksåklagaren.
Målet
skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är domstol för
avdelningen, enligt den fördelning av uppgiftema mellan olika åklagare som
regeringen bestämt. Är fråga om brott som i utövningen av tjänsten har begåtts
av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eller
högre tjänst, skall målet hänskjutas till justitiekanslern eller
riksåklagaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om målet icke hänskjutes tUl åklagare och förundersökning
angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om
brottet
8 Senaste lydelse 1973:19.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ske
vid miUtärförhör. Finnes tillrättavisning vara tiUfyllest, gäller vad i 67 §
stadgas.
Är
saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare utan
hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande
än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan
om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att
målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i discipUnmål.
Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den
misstänkte begått brottet.
66
§6
Rätt
att ålägga tUlrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för. krigsmän
tiUkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i discipUnmål, envar i
fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.
TiUrättavisningsrätt
mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i
discipUnmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har
lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon elier däremot
svarande avdehiing.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såvitt angår underlydande
som icke är underkastad ämbetsansvar må tillrättavisning ock åläggas av chef
för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för ut-bildningsanslalt,
sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i dé fall
Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke
stadgas skall icke äga tillämpning å hemvärnet.
Såvitt angår underlydande
som innehar högst furirs tjänstegrad ' eller tjänsteklass må tiUrättavis-ning
ock åläggas av chef för kompani eller däremot svärande avdelning, chef för
utbUdningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens
grad och i de fall regeringen bestämmer annan befattningshavare vid försvarsmakten.
"Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å herrivärnel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmän åklagare i militärt
brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som
har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare
bestämmer Konungen. Juslitiekanslem eller riksåklagaren är åklagare i mål om
ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 14
§§ brottsbalken, av den som bestrider regementschefs eller därmed likställd
eller högre tjänst.
Allmän åklagare i miUtärt
brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som
har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna meUan olika åklagare
bestämmer regeringen. Justitiekanslern eller riksåklagaren är åklagare i mål
om ansvar eller enskUt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten
har begåtts av den som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller
högre tjänst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
«
Senaste lydelse 1973: 19. f Senaste lydelse 1973:19,
Prop. 1975: 78 33
6
Förslag till
Lag
om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)
Härigenom
föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971:290) dels att i 1 och 2 §§ ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels all 3 §
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Bestämmelserna
i 1420 §§ Bestämmelserna i 1420 §§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rät
tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighet, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart
förhållande. förhållande.
Bestämmelserna
i 1420 §§ tillämpas ej
1.
i ärende i första instans när
ärendet avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär
eller
2.
när ärendet avser föreskrift
till allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av
överklagande.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
7
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom
föreskrives att 41 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.
3
Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utlämnar någon handling i
strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma
meddelats, eller bryter någon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande,
straffes, där gämingen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest
är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare
straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 14,
20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.
Böter
som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas
gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Utlämnar någon handling i
strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma
meddelats, eller bryter någon mol förbehåll som gjorts vid handlings
utlämnande, straffes, där gärningen är i annan lag belagd med straff, enligt
vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med
avseende å handlingar, varom i 14, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
8
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1966: 413) om vapenfri tjänsti
dels
alt 23 § skall upphöra att gälla,
dels
att i 5, 7, 10 och 22 §§ orden "Konungen" och "Kungl.
Maj:l" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
atl 19 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Befogenhet att meddela va- Befogenhet att meddela va
penfri tjänstepliktig tillrättavisning penfri
tjänstepliktig tUlrättavisning
tUlkommer civUförsvars-, brand- tiUkommer hos staten eller hos
1
Senasle lydelse av 5 § 1972: 335.
Prop.
1975: 78 35
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
eller
arbetschef, som är underkas- kommun anställd civilförsvars-,
tad ämbetsansvar, i fråga om un- brand- eUer arbetschef i fråga om
derstäUd personal. undersläUd personal. Med kom-
mun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunalt
jänstemannalagen (1965: 275).
Innan
någon meddelar tUlrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna
denne tillfälle all förklara sig.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
9
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser
dels
att i 14, 6 och 9 §§ ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels
att i 9 § ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",
dels
att rubriken till förordningen och 7 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om skogsvårdsstyrelser
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1
§= Ordförande och övriga ledamö- Regeringen meddelar bestäm-ter
i skogsvårdsstyrelse samt melser om åtal och disciplinär
be-skogsvårdsstyrelses tjänstemän äro straffning j fråga om skogsvårds-i
utövningen av sina befattningar styrelses tjänstemän, underkastade det
ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och
tjänstemän. Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om åtal och disciplinär
bestraffning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer
i lag eller annan förfatming hänvisning till förordningen angående
skogsvårdsstyrelser, skaU hänvisningen i stället avse lagen om
skogsvårdsstyrelser.
2 Senaste
lydelse av
1 § 1967: 802
3
§ 1970: 52
4
§ 1965: 581.
3 Senaste
lydelse 1965: 581.
Prop.
1975: 78 36
10 Förslag tiU
Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)
Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)i
dels all 10 kap. 9 § och 13 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 10 kap.
10 och 47 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap. 10 §2 Kommer ej förrättningsman tillstädes å den
för sammanträde utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre tunmar
därefter; då må de, som tillstädeskommil, åtskUjas. Utebliver god man, kalle
förrättningsmannen genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning,
jordbruk eller skogsbruk, allt efler den särskilda sakkunskap den uteblivne
ägt.
Syneman, som utan skäUg orsak Syneman, soni utan skälig orsak
utebliver från sammanträde, er- utebliver från sammanträde, er
satte all skada och olägenhet, som sätte all skada pch olägenhet, som ,
därav uppstår; förrättningsman därav uppstår.
ansvare därjämte såsom för tjäns
tefel.
Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller
orlsombuds uteblivande från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.
47 §3 Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman tillstädes
å den för förrättningen utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre
timmar därefter; då må de, som tUlstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man,
kalle förrättningsmannen genast annan god man i stället.
Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig orsak
utebliver från förrättningen, er- utebliver
från förrättningen, er-sätte all skada och olägenhet, som sätte all
skada och olägenhet, som därav uppstår; förrättnings man därav
uppstår. och biträdande förrättningsman ansvare därfämte såsom för tfänstefel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
1 Senasle lydelse av 10 kap. 9 § 1919: 425, av 13
kap. 6 § 1920: 459.
2 Senaste lydelse 1919: 425.
» Senaste lydelse 1920: 459.
Prop. 1975: 78 37
11
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vä-gari
dels
att i 39, 70, 79, 93 och 107 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels
att 29 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
29
§
Kommer
ej förrättningsmaimen Kommer ej förrältningsmannen
tillstädes
å den för sammanträde tillstädes å den för sammanträde
Utsatta
tid och infirmer han sig ej utsatta tid och infinner han sig ej
heller
inom tre timmar därefter, heller inom tre timmar därefter,
då
må de, som tUlstädeskommit, då må de, som tillsfådeskommit,
åtskiljas.
Får förrältnmgsmannen åtskiljas. Får förrältningsmannen
laga
förfall, underrätte han så fort laga förfall, underrätte han så fort
ske
kan alla vederbörande d'ärom. ske kan alla vederbörande därom.
Förrättningsman,
som utan skälig Förrätlningsman, som ulan skälig
orsak
utebliver från sammanträde, orsak utebliver från sammanträde,
ersatte
all skada och olägenhet ersatte all skada och olägenhet,
samt svare därfämte för tfänstefe-
let.
Utebliver
god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt ej alla
närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare handläggning.
Utebliver
sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder för
förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält laga
förfaU, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som om han hade
vid sammanträdet återkallat sin talan.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
12
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1952: 166) om häradsall-männingar dels att 46 §
skall upphöra att gälla,
Senaste
lydelse av
39
§ 1971: 1049
70
§ 1971:586
79
§ 1954: 197
93
§ 1971:586
107
§1971: 586.
"
Senaste lydelse av
2
§1971: 1056,
47
§1971: 562.
Prop. 1975: 78 38
dels
atl rubriken närmast före 46 § skall ulgå,
dels att i 2, 6, 9, 23,
40, 41, 45 och 47 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skaU
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
13
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna
dels
att 45 § skall upphöra att gälla,
dels
all mbriken närmast före 45 § skall utgå,
dels
att i 7, 8, 22 och 39 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ul mot "regeringen".
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
14
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel dels all i 12 och 21 §§
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
atl 2 § 1, 3 och 4 mom., 13 § 27 mom. saml 20 § skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
1
mom. Domkapitel består av 1 mom. Domkapitel beslår av
följande
ledamöter, nämligen: följande ledamöter, nämligen:
biskopen
såsom preses; biskopen såsom preses;
domprosten
eller, där domprost domprosten eller, där domprost
ej finnes, en av Konungen för sex ej finnes, en av regeringen för sex
år i sänder bland stiftets kyrkoher- år i sänder bland stiftets kyrkoher
dar förordnad ledamot såsom vice dar förordnad ledamot såsom vice
preses; preses;
en
av stiftets präster vald präst, en ay stiftels präster vald präst,
som innehar prästerlig tjänst i stif- som innehar prästerlig tjänst i stif
tet; tet;
en
av ombud för pastoraten i en av ombud för pastoralen i
stiftet vald lekman, som ådagalagt stiftet vald lekman, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga för- nit och insikt i del kyrkliga för
samlingslivet; samlingslivet;
två
av Konungen efter förslag två av regeringen efter förslag
av domkapitlet för sex år i sänder av domkapitlet för sex år i sänder
förordnade, i allmänna värv för- förordnade, i allmänna värv för
farna lekmän. farna lekmän,
>
Senaste lydelse 1970: 754.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
3
mom. För envar
av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter förslag av domkapitiet eller
tillsättas genom val, utses tUl-lika en suppleant. Beträffande ordningen för
suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i
denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.
4
mom. "Vid
handläggning av ärenden som avses i 13 § 25 mom. skall den i 12 § omförmälde
stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.
Föreslagen
lydelse
3
mom. För envar
av de ledamöter, som förordnas av regeringen efter förslag av domkapitlet
eller tillsättas genom val, utses tilllika en suppleant. Beträffande ordningen
för suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i
denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.
4
mom. Vid
handläggning av ärenden som avses i 13 § 2 mom. skall den i 12 § omförmälde
stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom.
Åsidosätter irmehavare av prästerlig befallning, som lyder under domkapUel, sin
tjänsteplikt, äger domkapitlet tilldela honom varning eller suspendera honom
under högst tre månader. Är brottet av svårare beskaffenhet, skall domkapitlet
göra anmälan för åtal vid domstol.
3 mom. Står innehavare av
prästerlig befattning, som lyder
under domkapitel, under åtal för
brott och äro omständigheterna
sådana att han satt i fara det an
seende innehavaren av befatt
ningen bör äga, må domkapitlet
för tiden intill dess lagakraft
ägande dom föreligger avstänga
honom från utövningen av befatt
ningen.
Har
domkapitel fattat beslut om suspension av prästerlig befattningshavare, äger
domkapitlet ock, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga honom från utövningen
av befattningen.
4 mom.
Har prästerlig befatt
ningshavare, som enligt lagakraft-
2 mom. Åsidosätter innehavare
av prästerlig befattning vad som
åligger honom i befattningen, äger
det domkapitel under vilket han
lyder besluta om disciplinpåföljd,
avskedande, åtalsanmälan och av
stängning med motsvarande till-
lämpning av 18 och 2126 §§
statstjänstemannalagen (1965:
274). Lyder han ej under domkapitel, tillkommer
befogenhet, som nu har sagts, den myndighet som regeringen förordnar.
3 mom. Har prästerlig befattningshavare blivU avskedad
enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1963: 502 (jfr 1964: 644).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras
obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är suspenderad eller avstängd
från utövningen av sin befattning.
Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt
leverne eller någon sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det
anseende han såsom präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från
prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva
detsamma.
5 mom. Domkapitel tUlkommer 4 mom. Domkapitel tillkommer
att upptaga och avgöra fråga om att upptaga och avgöra fråga om
skyldighet för prästerlig befatt- skyldighet
för prästerlig befatt
ningshavare att avgå från sin be- ningshavare att avgå från sin be-
Nuvarande
lydelse
ägande dom funnits hava begått brott, till följd därav avsatts
eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning, må han av domkapitlet
skUjas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig
att utöva detsamma. Har han ej avsatts eller förklarats skyldig att avgå men i
anslutning tUl domen på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstiedighet
från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig att utöva
prästämbetet för tid, varunder han icke uppehåller sin befallning.
fattning på den grund alt han övergivit svenska
kyrkans lära.
Föreslagen
lydelse
2 mom. och har beslutet vunnit laga kraft, må han av
domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år,
förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han eljest enligt lagakraftägande
dom funnits hava begått brott eller har disciplinpåföljd ålagts honom genom
beslut som vunnit laga kraft och har han i anslutning till domen eller beslutet
på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning,
äger domkapitlet förklara honom obehörig alt utöva präsfämbetet för tid,
varunder han icke uppehåller sin befattning.
fattning
på den grund alt han övergivit svenska kyrkans lära.
Prästerlig befattningshavare må av domkapitiet förklaras
obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är avstängd från utövningen
av sin befattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prästerlig
befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära och avgått från
befattningen, skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet. Samma lag vare om
annan präst som övergivit svenska kyrkans lära.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 mom. I
fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej lyder under domkapitel,
och präst utan prästerlig befattning tUlkommer befogenhet, som i 4 och 5 mom.
sägs, domkapitiet i det stift, inom vilket prästen har sitt hemvist. Äger han
ej hemvist inom riket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.
5
mom. I fråga om
irmehavare av prästerlig befattning, som ej lyder under domkapitel, och präst
utan prästerlig befattning tillkommer befogenhet, som i 3 och 4 mom. sägs,
domkapitiet i det stift inom vilket prästen har sitt hemvist. Äger han ej
hemvist inom riket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.
6
mom. Mål
rörande tillämpning av 2 mom. och 4 mom. första stycket handlägges enligt
lagen (1974: 371) om rättegången i ar-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
1 mom. Mot domkapitels beslut enligt 25 mom. föres talan
hos kammarrätten genom besvär.
Beslut av domkapitel eller kammarrätt i ärende som avses
i 3 eller 4 mom. går i verkstälUghet utan hinder av klagan, där ej annorlunda
förordnas,
Föreslagen
lydelse
betstvister. Härvid skall 51 §, 52 § första stycket och 53
§ statstjänstemannalagen (1965:274) äga motsvarande tillämpning.
1 mom. Mot
beslut som har meddelats i något av de i 3 mom. eller 4 mom. andra stycket
angivna hänseendena föres talan hos kammarrätten genom besvär.
Beslut av
domkapitel, nämnd som sägs i 20 § eller kammarrätt i ärende som avses i 3 mom,
går i verkställighet utan hinder av klagan, där ej annorlunda förordnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med
avseende å biskop tillkommer befogenhet, som i 13 § 35 mom. sägs,
regeringsrätten.
Med
avseende å biskop tUlkommer befogenhet, som i 13 § 24 mom. sägs särskild
nämnd. Denna nämnd består av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lag-kunnig
och i domarvärv erfaren. Övriga ledamöter förordnas av regeringen för sex år i
sänder. Av dem skall en vara biskop samt återstående ledamöter vara lekmän som
har ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet. Närmare
bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kiaft den 1 januari 1976.
Bestämmelserna i 13 § 4 och 7 mom. i deras äldre lydelse skall dock fortfarande
äga tillämpning i fråga om där avsedd dom eller beslut som har meddelats före
den 1 januari 1976.
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna
förvaltningsdomstolar
Härigenom
föreskrives alt 2 § lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringsrätten
prövar
1. besvär över kammarrätts be-
' Senaste lydelse 1971: 580. 1 Senasle lydelse 1974: 577.
Regeringsrätten
prövar
1. besvär
över kammarrätts be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
slut
enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),
2. besvär över annat
beslut i förvaltningsärende som enligl lag eller av riksdagen beslutad
författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos
domstolen.
Nuvarande
lydelse
slut
enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),
2.
besvär över annat beslut i
förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning
eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen,
3.
mål som avses i 20 §
lagen (1936: 567) om domkapitel.
Om
regeringsrättens behörighet alt pröva ansökningar om resning och återställande
av försutten lid finns beslämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
16
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål
Härigenom föreskrives att
1 § lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva
vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1§2
Nuvarande lydelse
Om
besvär mol beslut, vilket, meddelats med slöd av lag eller annan författning
som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittUls gällt skall anföras
hos Konungen, skall besvären, i den mån ej armat föreskrives i 2 §, i sfället
anföras hos kammarrätt i följande mål:
1.
mål om val tUl befattning eller
uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,
2.
mål om avlöningsförmån, inbegripet
ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och
dylikt, mål om resekostnads- och traktamenlsersättning, mål om delaktighet i
eller avgift lill pensionslnrättning eller annan sådan allmän anstalt eller
2
Senaste lydelse 1973: 858 och 859.
Föreslagen lydelse
Om
besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som
utfärdals före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos
Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 §, i stället
anföras hos kammarrätt i följande mål:
1.
mål om val till befattning eller
uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,
2.
mål om avlöningsförmån, inbegripet
ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård,' beklädnad och
dylikt, mål om resekostnads- och traktamenlsersättning, mål om delaktighet i
eller avgift tUl pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
kassa, mål om rätt tUl pension eller dylik förmån, aUt
såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse
och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,
3.
mål om
ersättning tiU tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för
utgift, som är föranledd av hans verksamhet,
4.
mål om annan
ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen
hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan
hos allmän domstol eller expropriationsdomslol eller ersättning enligt
författningen utgår lill kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller
fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen
eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964: 822),
5.
mål om beslut
av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock
för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av
tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av Konungens
bemyndigande, mål om tillstånd alt hålla proviante-ringsfrilager,
6.
mål om beslut
rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande
enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet
avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd. av Konungens
bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom
utmätning förutsätter beslut av allriiän domstol,
7.
mål om beslut
rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra aUmänna medel, såvida
ej. beslutet meddelats med stöd av
Föreslagen lydelse
kassa, mål om rätt till pension eller dylik förmån, allt
såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse
och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,
3.
mål om
ersättning tUl tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för
utgift, som är föranledd av hans verksamhet,
4.
mål om annan
ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen
hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan
hos allmän domstol eller expropriationsdomslol eller ersättning enligt
författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvallrungsenhet eller
fråga är om ersättning eller hittelön enligl lagen (1942: 350) om fornminnen
eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964: 822),
5.
mål om beslut
av tuUmyn-dighel i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock
för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av
tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande, mål om tillstånd atl hålla proviante-ringsfrilager,
6.
mål om beslut
rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande
enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet
avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom
utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,
7.
mål om
beslut rörande återbetalning av utskylder, böler eller andra allmänna medel,
såvida ej beslutet meddelats med stöd av re-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Konungens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande
genom utmätnmg förutsätter beslut av allmän domstol,
8.
anmärknmgs- och
avkort-ningsmål, mål om tUlsyn över stiftelser,
9.
mål om beslut
som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande
förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo-mar eller rörande
djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller godkännande eUer angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller lUcnande åtgärd,
såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller
annan kommunal förvaltningsenhet, eUer om beslut enligt arbetarskyddslagen
(1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan
(1956: 617), lagen (1956:618) om allmäima sammankomster eller strålskyddslagen
(1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963: 246),
10. mål om förordnande angående
läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst, mål om discipUnär
bestraffning, mål om avstängning från tjänstgöring, mål om skiljande från allmän
tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med
förflyttning,
11. mål om föreläggande vid vite,
såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvUar kommun eller
annan kommunal förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919:
240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m..
Föreslagen
lydelse
gerlngens bemyndigande eUer avser avgift vars uttagande
genom utmätning fömtsätter beslut av allmän domstol,
8.
anmärknmgs- och
avkort-nlngsmål, mål om tillsyn över stiftelser,
9.
mål om beslut
som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande
förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo-mar eUer rörande djurs
vård eller behandling i särskUt fall meddelats angående förbud, föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller godkännade eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd,
såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller
annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen
(1949: 1) eUer med stöd d"ärav meddelade föreskrifter, allmänna
ordnmgssladgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller
strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen
(1963: 246),
10. mål om disciplinär bestraff
ning, mål om avstängning från
tjänstgöring, mål om skiljande från
aUmän tjänst eller därmed jämför
ligt uppdrag annorledes än i sam
band med förflyttning,
11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om skyldig
het, som enligt författning åvUar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om före
läggande enligt lagen (1919: 240)
om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet, lagen
(1940: 358) med vissa bestämmelser lill skydd för
försvaret m. m..
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
lagen
(1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan
läggningar, lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse, lagen
(1950: 272) om rätt för
utiändsk
försäkringsanslalt alt driva försäk
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt tiU fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbmkskasserö
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
bestänmielser om inländsk försäk
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civUförsvarslagen (1960:74), la
gen (1963: 76) om kreditakliebo
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon
ungariket Sveriges stadshypoleks
kassa och om stadshypoteksför-
eningar, mUjöskyddslagen
(1969:387), jordhävdslagen
(1969:698),
lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanlering eller lagen
(1971:
827) om registrering av aktieinnehav,
12.
mål om utdömande av vite,
13.
mål om beslut som i särskilt
fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller
gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tUlfäUigt eller angående
verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i
arbelsanslalt,
14.
mål om handräckning.
Föreslagen lydelse
lagen
(1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan
läggningar, lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen
(1950: 272) om rätt för
utiändsk
försäkringsanslalt att driva försäk
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt liU fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbmkskasserö
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
beslämmelser om inländsk försäk
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighel
för liv- och invaliditelsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), la
gen (1963: 76) om kreditaktiebo
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon
ungariket Sveriges stadshypoleks
kassa och om stadshypoteksför-
enlngar, mUjöskyddslagen
(1969:387), jordhävdslagen
(1969:698), lagen
(1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanlering eller lagen
(1971:
827) om registrering, av aktieinnehav,
12.
mål om utdömande av vite,
13.
mål om beslut som i särskilt
fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller
gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående
verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i
arbelsanslalt,
14.
mål om handräckning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976 rnen skall icke tillämpas på beslut som
meddelats före nämnda dag. Vid tUlämpningen av 1 § i den nya lydelsen skall med
regeringens bemyndigande jämställas bemyndigande som före den 1 januari 1975
har meddelats av Konungen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkar-yrket
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1960: 408) om behörighet alt utöva läkaryrkeli
dels
att 13 § skall upphöra alt gälla,
dels
att i 2, 9, 10 och 12 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels alt 3 och 6 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § 2
Nuvarande lydelse
Har
legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,
dömts
lill fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som läkare för
brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,
dömts
tUl fängelse i minst sex månader för armat brott eller
funnits
skyldig tUl medverkan tUl obehörig utövning av läkaryrket eller till medverkan
till hälsofarligt kvacksalveri eller till medverkan till brott, som avses i
10 § lagen om förbud i vissa faU mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan
därtill.
äger
socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig
icke vara skickad alt utöva läkaryrket.
Föreslagen lydelse
Har
legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,
dömts
till fängelse för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,
dömts
till fängelse i minst sex månader för annat brott eller
funnits
skyldig tUl medverkan tUl obehörig utövning av läkaryrket eUer till medverkan
till hälsofarligt kvacksalveri eller tUl medverkan till brott, som avses i 10
§ lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan
d'ärtiU,
eller
har legitimerad läkare, som omfattas av statstjänsteman-nulägen (1965: 274)
eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller
förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad
genom beslut som vunnit laga kraft,
äger
socialstyrelsen återkaUa hans legitimation, om han genom brottet eller
förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva läkaryrket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senaste lydelse av
2
§ 1972: 666
9
§ 1972: 666
10
§ 1971:621
12
§ 1971:621.
'
Senaste lydelse 1971: 621.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §3
Nuvarande
lydelse
Legitimation för läkare, ' som Konungen eller
socialstyrelsen förordnat till innehavare av läkartjänst, må icke återkallas
så länge fäkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid,
då han på grund av ådömd suspension icke är i tjänst, så ock för tid, då han
av anledning som i 5 § första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.
Föreslagen
lydelse
Legitimation för l'äkare, som regeringen eller
socialstyrelsen förordnat till innehavare av läkartjänst, må icke ålerkallas
så länge läkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid,
då han av anledning som i 5 § första stycket sägs icke uppehåller sin
befattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.1 fråga om dom
som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre lydelse
även efter ikraftträdandet.
18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 251) om
behörighet alt utöva landläkaryrketi
dels att 15 § skall upphöra att gälla,
dels att i 3, 10, 11 och 13 §§ ordet "Konungen"
i oUka böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form,
dels att
4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § 2
Nuvarande
lydelse
Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit laga
kraft,
dömts till
fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som tandläkare för brott,
som han förövat under utövning av tandläkaryrket,
dömts lill
fängelse i minst sex månader för annat brott,
funnits
skyldig till medverkan tlU obehörig utövning av tandläkaryrket eller
» Senasle lydelse 1971: 621, 1 Senaste lydelse av 3 §1971:
622
10
§1971: 622
11
§1971: 622 13
§1971: 622.
Senaste lydelse 1971: 622.
Föreslagen
lydelse
Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit laga
kraft,
dömts liU fängelse för brott, som han förövat under
ulöviung av tandläkaryrket,
dömts tUl fängelse i minst sex. månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan tiU obehörig utövning av
tandläkaryrket eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
funnits skyldig tiU obehörig utövning av läkaryrket, tUl
hälsofarligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i
vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till
medverkan till brott som nu sagts,
äger socialstyrelsen ålerkaUa hans legitimation, om han
genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva tandläkaryrket.
Föreslagen
lydelse
fuimits skyldig lill obehörig utövning av läkaryrket,
till hälsofarligt kvacksalveri eller tUl brott, som avses i 10 § lagen om
förbud 1 vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till
medverkan tUl brott som nu sagts,
eller
har legitimerad tandläkare, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274)
eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller
förseelse, soth han har begått under utövning av tandläkaryrket, blivit
avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,
äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han
genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva tandläkaryrket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Legitimation för landläkare, som Konungen förordnat lill
innehavare av tandläkartjänsl, må icke ålerkallas så länge tandläkaren innehar
tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han på grund av ådömd
suspension icke är i tjänst, så ock för tid, då han av anledning som i 6 §
första stycket sägs icke uppehilller sin befattning.
7 §
Legitimation för tandläkare, som regeringen förordnat till
innehavare av tandläkartjänst, må icke återkallas så länge tandläkaren innehar
tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han av anledning som i
6 § första stycket sägs icke uppehåller sin befatt-nine.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om
dom som har meddelats före den 1 janueuri 1976 gäller 4 och 7 §§ i deras äldre
ly delse även efler ikraftträdandet.
19 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva
veterl* näryrket m. m.
Härigenom föreskrives att 3, 6 och 16 §§ lagen (1965: 61)
om behörighet att utöva velerinäryrket m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 §1
Nuvarande
lydelse
Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft
dömts tiU fängelse eller avsatts eller suspenderats från
tjänst som veterinär för brott som han förövat under utövning av
veterinär-yrket,
dömts tUl fängelse i minst sex månader för annat brott,
funnits
skyldig lill medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket eller
funnits skyldig till medverkan till smittfarligt
kvacksalveri på djur.
äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om
han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva velerinäryrket.
Föreslagen
lydelse
Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga
kraft .
dömts till fängelse för brott som han förövat under
utövning av veterinäryrket.
dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av
veterinär-yrket eller
funnits skyldig till medverkan till smittfarligt
kvacksalveri på djur,
eller har legitimerad veterinär, som omfattas av
statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa
tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller förseelse, som han har begått
under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad'genom beslut som vunnit laga
kraft,
äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om
han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad alt utöva velerinäryrket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Legitimation
för veterinär som regeringen, lantbruksstyrelsen eller statens livsmedelsverk
förordnat till innehavare av veterinärtjänsl må icke ålerkallas så länge veterinären
innehar tjänsten. Legitimationen må dock ålerkallas för tid då han pä grund av
ådömd suspension eller av anledning som avses i 5 § första stycket icke uppehåller
tjänsten.
Legitimation
för veterinär som regeringen, lantbmksstyrelsen eller statens livsmedelsverk
förordnat till innehavare av veterinärtjänst må icke återkallas så länge
veterinären innehar tjänsten. Legitimationen må dock återkallas för tid då han
av anledning som avses i 5 § första stycket icke uppehåller tjänsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i
förtroende i hans egenskap av veterinär eller
' Senaste lydelse 1971: 1116.
' Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8.
' Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8.
4 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
Veterinär
får icke yppa något som meddelats honom i förtroende i hans egenskap av
veterinär eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om
djursjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller
utnyttja yrkeshemlighet söm han fått k'ännedom om i sin verksamhet.
Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i första stycket dömes
till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter
angivelse av målsäganden.
Föreslagen
lydelse
obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om
djursjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller
utnyttja yrkeshemlighet som han fått kännedom om i sin verksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.1 fråga om dom
som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre lydelse
även efter ikraftträdandet.
20 Förslag tiU
Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)
Härigenom
föreskrives all 22 § sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
socialstyrelsen vidtagit åtgärd för att ställa läkare under åtal för fel eller
försummelse i tjänsten och är felet eller försummelsen av sådan beskaffenhet,
att det för sjukvårdens behöriga uppehållande finnes nödigt att försätta
läkaren ur tjänstgöring, äger socialstyrelsen med omedelbar verkan avstänga
honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger.
Har
socialstyrelsen vidtagit åt
gärd för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskUt före
skrivet anmält förseelsen till den
som enligt statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan
(1965:602)
om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. har att besluta om läkarens
avskedande, äger socialstyrelsen, om förseelsen är av sådan beskaffenhet att
det för sjukvårdens behöriga uppehållande finnes nödigt att försätta läkaren
ur tjänstgöring, med omedelbar verkan avslänga honom från utövning av
tjänsten, dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutligt har
prövats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. ' Senaste
lydelse 1968: 232.
Prop. 1975: 78 51
21
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med an nan stat
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat
dels
att 14 § skall upphöra att gäUa,
dels att i 1, 2 och 11 §§
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Tulltjänsteman från den
andra Tulltjänsteman från den andra
staten åtnjuter under utövning här staten åtnjuter under utövning här
i riket av tullljänst, som omfattas i riket av tuUtjänst, som omfattas
av gränstullsamarbele, skydd en- av gränstullsamarbete, skydd en
ligl 10 kap. strafflagen men skall ligt 17 kap. 5 § brottsbalken men
icke vara underkastad i 25 kap. skall icke vara underkastad ansvar
samma lag meddelade bestämmel- enligt 20 kap. samma balk.
ser om ämbetsbrott.
Har svensk tulltjänsteman
ge- Har svensk tulltjänsteman, då
nom gärning som avses i 25 kap. han i anledning av gränstuUsam-
15 §§ strafflagen åsidosatt sin arbete haft att utöva tulltjänst för
tjänsteplikt, då han i anledning av den andra staten, begått brott som
gränstullsamarbete haft att utöva avses i 20 kap. 13 §§ brottsbal-
tulltjänst för den andra staten, . keti eller eljest gjort sig skyldig
skall så anses som om gärningen till tjänsteförseelse, skall så anses
begåtts under utövning av svensk som om han begått brottet eller
tulltjänst. gjort sig skyldig till förseelsen un
der utövning av svensk tullljänst.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
22
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag
Härigenom
föreskrives att 7 § lagen (1974: 191) om bevakningsföretag skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7 §
Den som är godkänd för an- Den som är godkänd för an
ställning i bevakningsföretag och ställning i bevakningsförelag och
har till uppgift alt utföra bevak- har till uppgift atl utföra bevak-
Prop.
1975: 78 52
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ningstjänst
(väktare) åtnjuter ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd
skydd som avses i 17 kap. 1 § som avses i 17 kap. 5 § brottsbal-
brottsbalken, ken.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
23
Förslag till
Lag
om skydd för viss tjänsteutövning
Härigenom
föreskrives följande.
Skydd
som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma
1.
befatmingshavare som handhar
säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eUer slussverk eller
järnvägsanläggning eller aUmän flygplats eller godkänd enskUd flygplats;
2.
den som utan att vara krigsman
för försvaret fuUgör bevaknings-eller ordningsuppgift och därvid bär uniforih
eller märke som tydligt utvisar deima uppgift.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
24
Förslag till
Lag
om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Denna
lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av myndighet eller
annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller kommun
svarar samt på tolk och översättare som genomgått av regeringen eller av
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommun
likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket
kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).
2 §
Den
som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 §
får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds
personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller
förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även
den som är eller har varit anställd som tolk eUer översättare.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975: 78 53
25
Förslag tiU
Lag
om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tiUverkningen av
krigsmateriel m. m.
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel m. m,i
dels
alt 10 och 13 §§ skall upphöra att gälla,
dels
att i 17 §§ ordet "Konungen" i olika böjnmgsformer skall bytas ut
mot "regeringen" i motsvarande form,
dels
att i 1 och 9 §§ ordet "förordnmg" skall bytas ut mol
"lag",
dels
att mbriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eUer
annan författning hänvisning tiU förordningen om kontroll över tiUverkningen av
krigsmateriel m. m., skaU hänvisningen i stället avse lagen om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel m. m.
26
Förslag tiU
Lag
om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och
försäljning av gasskyddsmateriel
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel
och försäljnmg av gasskyddsmaterieP
dels
att 11 och 12 §§ skall upphöra alt gälla,
dels
alt i 13, 6 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att i 1 och 810 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mol
"lag",
dels
att mbriken lill förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående
tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel, skall hänvisningen
i stäUet avse lagen om tillverkning, införsel och försäljning av
gasskyddsmateriel.
'
Senaste lydelse av 7 § 1964: 108. ' Senaste lydelse av 9 § 1960: 425.
Prop.
1975: 78 54
27
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1944:133) om kastrering
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering dels att 9 och 10 §§
skall upphöra att gälla,
dels
att 1 4 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8 §*
Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller mot slrid med denna lag eller mot
bättre vetande tUl myndighet eller bättre vetande till myndighet eller
läkare avgiver osann utsaga i läkare avgiver osann utsaga i
ärende angående kastrering eller ärende angående kastrering, dö-
överträder vad i 6 § stadgas, dö- mes, om ej för gärningen är stad
mes, om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken, tUl dags-
gal straff i brottsbalken, till dags- böter eller fängelse i högst sex må-
böter eller fängelse i högst sex må- nåder,
nåder.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
28
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att
biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvars-beredskap
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl.
att biträda vid planläggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap
dels
att 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,
dels
att 1, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Det åligger ägare eller inneha- Det åligger ägare eller inneha
vare av industriell anläggning även- vare av industriell anläggning även
som annan näringsidkare här i ri- som annan näringsidkare här i
Senaste
lydelse av
4§ 1971:588
7
§1971: 588 9 § 1964: 174,
* Senaste
lydelse 1964: 174.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ket att på särskUd anfordran av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap eller annan myndighet, som Konungen förordnar, beträffande
anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal,
lokalförhållanden, maskinpark och annan utmstning, produktion och
produktionsförmåga, förbmkning av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller
andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vilka myndigheten
finner erforderliga för planläggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap,
ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.
Statlig
eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl eljest skyldig att inom
sitt verksamhetsområde lämna de uppgifter för planläggningen och det biträde
vid densamma, som riksnämnden eller annan av Konungen förordnad myndighet
påfordrar.
Föreslagen
lydelse
riket att på särskUd anfordran av överstyrelsen för ekonomiskt
försvar eller annan myndighet, som regeringen förordnar, beträffande
anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokalförhållanden,
maskinpark och annan utmstning, produktion och produktionsförmåga, förbruknmg
av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning,
inköp, leveranser och dylikt, vUka myndigheten finner erforderliga för
planVäggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt
biträda vid nämnda planläggning.
Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är
jämväl eljest skyldig att inom sitt verksamhetsområde lämna de uppgifler för
planläggningen och del biträde vid densamma, som överstyrelsen eller annan av
regeringen förordnad myndighet påfordrar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
underiåler att fullgöra honom jämlikt 1 § åliggande uppgifts- eller
bilrädesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift
vare, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom för annat
tjänstefel men straffes eljest med dagsböter.
Den som
underlåter att fullgöra honom jämlikt 1 § åliggande uppgifts- eller
bilrädesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift
straffes med böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifter
angående näringsidkares verksamhet, som införskaffats jämUkt 1 § eller eljest
erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedskapen,
må ej yppas i vidare mån än som erfordras för planläggningen. Bryter någon
häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.
Uppgifter
angående näringsidkares verksamhet, som införskaffats jämlikt 1 § eller
eljest erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska
försvarsberedskapen, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för
planläggningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975: 78 56
29
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse
Härigenom
föreskrives att 329 a § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse! skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1975.
30
Förslag tiU
Lag
om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)
Härigenom
föreskrives att 68 § arbetarskyddslagen (1949:1)2 skall upphöra att gäUa vid
utgången av år 1975.
31
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att
driva försäkringsrörelse här i riket
Härigenom
föreskrives att 37 § lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
alt driva försäkringsrörelse här i riket skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1975.
32
Förslag till
Lag
om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom
föreskrives att 82 § uppbördslagen (1953: 272)* skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
82
§5 Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift
eller handlmg, som avVämnats eUer tillhandahåUits enligt bestämmelserna i
denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån
än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa
innehållet i sådan handling.
Senaste
lydelse av 329 a § 1961: 610.
»
Senasle lydelse av 68 § 1973: 834,
'
Senaste lydelse 1965: 168,
*
Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75.
'
Senasle lydelse 1971:75.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
33 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror
som användas för framställning av fettemulsion m. m.
Härigenom
föreskrives att 16 och 18 §§ lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som
användas för framstäUning av feltemulsion m. m.i skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i
vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han
därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot, straffes, där han för brottet
ej är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.
Den som
har eller haft alt taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i
vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han
därvid erhållit kännedom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förseelse
som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efler angivelse av
kontrollstyrelsen.
Brott
som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen,
av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.
Förseelse
som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av
riksskatteverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Rubrikens lydelse enligt 1974: 861. Senaste lydelse
1974: 861.
Prop. 1975: 78 58
34 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om
yrkesskadeförsäkring!
dels att i
2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 §§ ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 57 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
57 §2
Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreslåndare att
fullgöra något av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon all
ställa sig till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet, dömes han till böter.
Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i
uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, orikligt meddelande, dömes han
till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.
Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, dömes han till
böter eller fängelse i högst ett år. Brott som nu sagts må åtalas av åklagare
endast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
35 Förslag till
Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)
Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandelagen
(1954: 279)3
dels att 38 och 42 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 311, 15, 17, 23, 2628, 30, 46 öch 48 §§
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".
Denna lag tr'äder i kraft den 1 januari 1976.
> Lagen omtryckt 1962: 408. Senaste lydelse av
2
§1971: 607 36
§1967: 916
3
§1971: 280 39 §
1973: 478 12 §1967: 916 41 §1971: 280 16 §1967: 916 48 §1971: 607 32 §1967:
916 58 § 1967: 916.
' Senaste lydelse 1967: 916. Senaste lydelse av
23 § 1971:609
38 § 1964: 206
42 § 1964: 206.
Prop.
1975: 78 59
36
Förslag tiU
Lag
om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)
Härigenom
föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen (1954: 280)1
dels
att 34 § skaU upphöra att gäUa,
dels
att i 19, 14, 15, 1921, 23, 36 och 46 §§ ordet "Konungen" skall
bytas ut mot "regeringen",
dels
att 43 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
43
§2
Brott
varom förmäles i 34 § må -ej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande
angivit det till åtal. Är för gärningen stadgat straff i brottsbalken, gäller
vad där sägs i fråga om rätt till åtal.
Åtal
för brott som avses i 35 § Åtal för brott som avses i 35 §
må
väckas allenast efler anmälan må väckas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet eller medgivande av myndighet
som Konungen bestämmer. som regeringen bestämmer.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
37
Förslag tiU
Lag
om ändring i rusdryicksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Härigenom
föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
dels
alt ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"regeringen" i motsvarande form,
dels
alt ordet "förordning" i olika böjningsformer skall, om del avser
denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,
dels
att mbriken lill förordningen och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.
Senasle
lydelse av 1 § 1957: 287
34
§ 1964: 207
36
§ 1964: 207
43
§ 1964: 207. ' Senaste lydelse 1964: 207
Prop. 1975: 78 60
Rusdrycksförsäljningslag
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
87 §1
Vad som med stöd av bestäm- Vad som med slöd av bestäm
melserna i denna förordning in- melserna i denna förordning in
hämtats vid granskning av räken- hämtats vid granskning av räken
skaper och verifikationer, så ock skaper och verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å ut- vad som eljest vid tiUsyn å ut-
skänkning inhämtats må ej yppas i skänkning inhämtats må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vidare mån än som erfordras för
vinnande av det med bestämmel- vinnande av det med bestämmel
serna avsedda ändamålet. Ej hel- sema avsedda ändamålet. Ej hel
ler må någon, som handhar utml- ler må någon, som handhar ulmi-
nutering, för obehöriga yppa vad nutering, för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat han i samband därmed inhämtat
rörande enskUds persoiUiga för- rörande enskilds personliga för
hållanden. Bryter någon häremot, hållanden.
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej för gär
ningen är stadgat straff i brotts
balken.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller
annan författning hänvisning tiU msdrycks-försäljningsförordningen, skall
hänvisningen i stället avse msdrycksför-säljningslagen.
38
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhets-vård2
dels
att i 8, 9, 14, 17, 40, 43 och 62 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut
mot "regeringen",
dels
att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
64
§3 Då undersökning eller annan åtgärd enUgt denna lag vidtages, bör noga
tillses alt den som åtgärden avser icke utsattes för allmän upp-m'ärksamhet
eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet.
Den
som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam
inom
samhällets nykterhetsvård inom samhäUets nykterhetsvård må ej
obehörigen yppa vad han må ej obehörigen yppa vad han
1
Senaste lydelse 1966: 223, ' Lagen omtryckt 1971: 307. ' Senaste lydelse 1964:
779.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
därvid erfarit rörande enskilds därvid erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden. Bryter personliga förhållanden. någon
häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som
nu sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras,
atl de icke äro tillgängliga för obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
39 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 2) om
socialhjälp* dels all i 11, 19 a, 24, 62 och 66 §§ ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen",
dels alt
64 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej
obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga
förhållanden.
Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor
enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds
personliga förhållanden. Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader. Å brott som nu sagts må allmän åklagare tala
allenast efter angivelse av målsäganden.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras,
att de icke äro tillgängliga för obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
* Senaste lydelse av
11 § 1971:664
19 a§ 1971: 829
62 §1971: 664. ' Senaste lydelse 1960: 98.
Prop. 1975: 78 62
40 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållandeni
dels att 11 och 15 §§ skall upphöra att gälla,
dels alt i 3, 7 och 13 §§ ordet "Konungen" skall
bytas ut mol "regeringen".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
41 Förslag tiU
Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)
Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956:
306) dels alt 14 § skall upphöra att gäUa,
dels att i 15 §§ ordet "Konungen" skall bytas
ut mot "regeringen", dels att 1113 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §2
Den som har eller haft att utöva Den som har eller haft
att utöva
tUlsyn å efterlevnaden av denna tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av lagen med- lag eUer med slöd av lagen med
delade villkor eller föreskrifter el- delade villkor eller föreskrifter el
ler anlitats som biträde vid till- ler anlitats som biträde vid till
synsverksamhetens utövande eller synsverksamhetens utövande eller
som eljest tagit befallning med som eljest tagit befattning med
ärende, som avses i denna lag, må ärende, som avses i denna lag, må
ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yr
keshemlighet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom bli
vit känd för honom, och ej heller, vit känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsför- tjänstens intresse, yppa arbetsför
farande eUer affärsförhållande, farande eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom kun- vilkel sålunda blivit honom kun
nigt. Bryter någon häremot, dö- nigt.
mes till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.
12 §
Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allm'än
åklagare, där det ej av tillsynsmyndigheten anmäles lill åtal.
1 Senaste lydelse av 3 § 1972: 763. = Senaste lydelse
1964: 209.
Prop.
1975: 78 63
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare
allenast efter angivelse av målsägande.
13 §
Över beslut av myndighet enligt Talan mot beslut av myndighet
denna
lag må klagan föras hos enligt denna lag föres hos rege-Konungen genom
besvär, som sko- ringen genom besvär, la ingivas till handelsdepartementet.
Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till
efterrättelse ulan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,
42 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:
623)i att 117, 170 och 198 §§ samt mbrikerna närmast före nämnda paragrafer
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
XV. Om straff och viten XV. Om
straff och viten m. m.
117 §,
Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd
handling må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan
än den som själv må taga del av handlingen i fråga.
Vad som
med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid taxeringsrevision eller
vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller
granskningen avsedda ändamålet.
Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts
eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.
Den som bryter mot föreskrift i förstatredje stycket
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.
Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas
endast om målsägande anger brottet till åtal.
> Rubrikens lydelse enligl 1974: 773, Lagen omtryckt
1971: 399.
Prop.
1975: 78 64
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
X. Om straff X. Om straff m. m.
170 §
Vad i 117 § första, tredje. Vad i 117 § första och tredje
fjärde och
femte styckena före- styckena föreskrives skall
äga
skrives skall äga motsvarande lUl- motsvarande tUlämpning i fråga
lämpning i fråga om allmän fas- om allmän fastighetstaxering,
tighetstaxering.
X. Om straff X. Om straff m. ni.
198 §
Vad i 117 § första, tredje, Vad i 117 § första och tredje
fjärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga
skrives skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga
lämpning i fråga om särskild fas- om särskild fastighetstaxering,
tighetstaxering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,
43 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring
m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343)
om oljelagring m. m.i
dels att i 14, 6 a8, 11, 16, 17, 22 och 23 §§ orden
"Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att i 14, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 §§
ordet "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"lag" i motsvarande form,
dels att mbriken till förordningen samt 20 och 21 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.
Lag om oljelagring m. m.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Vad som inhämtats genom upp- Vad som
inhämtats genom upp
gift enligt denna förordning eller gift
enligt denna lag eller vid in
vid inventering eller besiktning av ventering
eller besiktning av lager
lager eller ock vid granskning av eller
ock vid granskning av han-
handelsböcker eller affärshand- delsböcker
eller affärshandlingar
lingar må ej yppas i vidare mån må ej yppas
i vidare mån än som
Un som erfordras för vinnande av erfordras
för vinnande av del med
det med uppgiften eller åtgärden uppgiften
eller åtg"ärden avsedda
avsedda syftet. Bryter någon upp- syftel.
' Förordningen omtryckt 1969: 755 Senaste lydelse av 7§
1971:64 22 § 1971:665.
Prop.
1975:78 65
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
såtUgen eller av oaktsamhet häremot, dömes, där han ej
för brottet är underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter eller
fängelse.
21 § Brott, varom i 19 § sägs, må av allmäii åklagare
åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten.
Brott, varom i 20 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare
utan att målsäganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän
strafflag, gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.
Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tUl
förordningen om oljelagring m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om
oljelagring m. m.
44 Förslag till
Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)
Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958:
110)i dels alt I 2, 3, 5, 22, 26 och 2931 §§ ordet "Konungen" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form, dels alt 23 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 § 2
1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt
ämne och försök därtill stadgas i lagen om straff för varasmuggling.
Med dagsböter eller fängelse Med dagsböter eller fängelse
straffes straffes
1. den som olovligen bedriver 1. den som olovligen bedriver
radiologiskt arbete eller som eljest, radiologiskt
arbete eUer som eljest,
annorledes än genom olovlig in- annorledes
än genom olovlig in
försel, bryter mot vad i 2, 4 eller försel,
bryter mot vad i 2, 4 eller
6 § sägs; 6 § sägs;
' Senaste lydelse av 2§ 1973: 1004
22 § 1973: 1004
26 § 1960:423
29 §1971: 617. ' Senasle lydelse 1960: 423.
5 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
Föreslagen lydelse
2.
den som åsidosätter med stöd
av 5 eller 16 § givna villkor eller andra föreskrifter;
3.
den som underlåter att ställa
sig till efterrättelse åläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med
stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;
4.
den som i ansökan eller anmälan
eller eljest angående omständighet, varom det enligt denna lag eller med
stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna upplysning,
uppsåtiigen lämnar oriklig eller ofullständig uppgift.
Nuvarande
lydelse
2.
den som åsidosätter med stöd av
5 eller 16 § givna villkor eUer andra föreskrifter;
3.
den som underlåter att ställa
sig tUl efterrättelse åläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med
stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;
4.
den som i ansökan eller
anmälan eller eljest angående omständighet, varom det enligt denna lag eller
med stöd därav meddelad föreskrift åUgger honom att lämna upplysning, uppsåtligen
lämnar oriktig eller ofullständig uppgift; och
5. den
som bryter mot vad i 21 §
sägs.
28 § -.,
..' ;..
Brott
som avses i 23 § 1 mom. 14 och 2 hiom. eller i 24 § må ej åtalas av allmän
åklagare, med mindre slrålskyddsmyndigheten anmäler det tUl åtal.
Brott
som avses 123 § 1 mom. 5 må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse
av målsäganden.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
45
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom
föreskrives att 29 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
29
§* Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller
annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i
denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering eller till
ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än
utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa
innehållet i sådan handling.
'
Rubrikens lydelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933. * Senaste lydelse
1974: 777.
Prop.
1975: 78 67
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Den
som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, 'om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.
46
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsmn-tionsbeskattning
Härigenom
föreskrives att 49 § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattningi skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
49
§2
Vad
som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än
som erfordras för virmande av det med kontrollen avsedda ändamålet.
Den
som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Brott
som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas
allenast efter angivelse av målsägande.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
47
Förslag till
Lag
om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74) ,
Härigenom
föreskrives alt 82 § civUförsvarslagen (1960: 74) skaU ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
82
§3 Vad som inhämtats genom så- Vad som inhämtats genom sådan upplysning
eller sådant tUl- dan upplysning eller sådant tillhandahållande av
handUngar som handahållande av handlingar som
'
Rubrikens lydelse enligt 1974: 863. Senaste lydelse 1974: 863. » Senaste
lydelse 1964: 213.
Prop.
1975: 78 68
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
avses
i 47 § första stycket e), vid avses i 47 § första stycket e), vid besiktning
jämlUtt 65 § eUer vid besiktning jämUkt 65 § eller vid sådan förfrågan,
undersökning el- sådan förfrågan, undersökning eller gransknmg som avses i 66
§ ler granskning som avses i 66 § må ej yppas i vidare mån än som må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- erfordras för vinnande av
det avsedda syftet. Bryter någon här- sedda syftet. emot, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst ett år.
Förseelse
som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare endast efter
angivelse av måls- . äganden.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
48
Förslag till
Lag
om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)
Härigenom
föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)i dels att 99 § skall upphöra
att gälla,
dels
att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 §§ ordet "Konungen" skall
bytas ut mot "regeringen",
dels
att 91 och 92 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
91 §
Den
som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam
inom
samhällets barnavård må ej inom samhällets barnavård må ej
obehörigen
yppa vad han därvid obehörigen yppa vad han därvid
erfarit
rörande enskilds personliga erfarit rörande enskilds personUga
förhållanden.
Bryter någon här- förhållanden.
emot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.
AUa
handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro
tillgängliga för obehöriga.
92 §
Gärning
som är belagd med straff enligt 8S, 89 eller 90 § må ej åtalas av alhnän
åklagare, om ej gärnmgen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd
eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsynsmyndighet.
1
Lagen omtryckt 1971:'308. Senaste lydelse av 3 a § 1973: 808.
Prop.
1975: 78 69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Brott som avses i 91 § första stycket må åtalas av allmän
åklagare endast efter angivelse av målsäganden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
49 Förslag till
Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)
Härigenom föreskrives i fråga om
ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1
dels att i
10, 28 och 30 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 §§ ordet
"förordnmg" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag"
i motsvarande form,
dels all
rubriken till förordningen och 35 § skall ha nedan angivna lydelse.
Ölförsäljningslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 §
Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av denna lag
förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid
gransknmg av han-ning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med
tUlhörande verifi-rande verifikationer eller eljest vid kationer eller
eljest vid tillsyn över tillsyn över ölförsäljningen må ej ölförsäljningen
må ej yppas i vi-yppas i vidare mån än som erford- dåre mån än som
erfordras för ras för vinnande av det med kon- vinnande av det med
kontrollen trollen avsedda ändamålet. Bryter avsedda ändamålet. någon
häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej
gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott,
av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
ölförsäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse
ölförsäljningslagen.
Senaste lydelse av
26
§ 1972:269
27
§ 1972: 269 30 § 1971: 1219 32 §
1963: 222.
Prop.
1975: 78 70
50 Förslag tiU
Lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning
av sprit och vin
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1961:180) om tiUverkning av sprit och
vini
dels
att i 2, 4, 6 och 9 b §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels
att i 2, 3, 8, 10 och 14 §§ ordet "förordning" i oUka böjningsformer
skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,
dels
att rubriken tUl förordnmgen och 12 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om tillverkning av sprit och vin
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
12 §2
Vad som med stöd av denna Vad
som med stöd av denna lag
förordning inhämtats
vid gransk- inhämtats vid granskning av han-ning av handelsböcker med
tillhö- delsböcker med tUlhörande verifi-rande verifikationer eller eljest
vid kationer eller eljest vid tillsyn över tUlsyn över tUlverkning må ej
yp- tillverkning må ej yppas i vidare pas i vidare mån än som erfordras
mån än som erfordras för vin-för vinnande av det med kontrol- nande av det
med kontrollen av-len avsedda ändamålet. Bryter nå- sedda ändamålet. gon
häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader,. om ej för
gärningen är stadgat straff i brottsbalken.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eUer
annan författning hänvisning tUl förordningen om tUlverkning av sprit och vin,
skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning av sprit och vin.
'
Senaste lydelse av
2
§ 1974: 728
3
§ 1974: 728
4
§ 1974: 728 8 § 1964: 216 9b §
1974: 728
10 § 1974: 728. « Senaste lydelse 1964: 216.
Prop.
1975: 78 71
51
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparati
dels
att i 5 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels
att i 1, 2, 5, 8, 9 och 12 §§ ordet "förordnmg" skall, om det avser
denna förordning, bytas ut mot "lag",
dels
alt rubriken tUl förordningen och 15 § skall ha nedan angivna, lydelse.
Lag
om försäljnmg av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
15
§
Vad som inhämtats vid tUlsyn Vad som inhämtats vid tUlsyn
enligt
denna förordning må ej yp- enligt denna lag må ej yppas i vipas i vidare
mån än som erfordras dåre mån än som erfordras för för vinnande av det
med tUlsynen vinnande av det med tillsynen av-avsedda ändamålet. Bryter
någon sedda ändamålet. häremot, dÖmes till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall hänvisningen i stället avse
lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
52
Förslag tiU
Lag
om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med
fodermedel m. m.
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel
med fodermedel m. m.2
dels
att i 3, 5, 6, 12 och 19 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
'
Senaste lydelse av
2
§1974: 729
5
§1963: 225
8
§1974: 729. > Senasle lydelse av 3 § 1969: 665.
opaginerad Kontrollera mot PDF
dels
alt i 14, 11, 12 och 19 §§ ordet "förordning" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,
dels
att mbriken till förordningen och 14 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om tillverkning
av och handel med fodermedel m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som hos
kontrollmyndigheten eller för dess räkning eUer hos annan myndighet tagit
befallning med uppgift som lämnats enligt 10 § eller deltagit i undersökning
enligt 11 § får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som framkommit
vid undersökningen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse i högst ett
Den som hos kontrollmyndigheten
eUer för dess räkning eUer hos annan myndighet tagit befattning med uppgift som
lämnats enligl 10 § eller deltagit i undersökning enligt 11 § får ej obehörigen
yppa uppgiftens innehåll eller vad som framkommit vid undersökningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om tUlverkning av
och handel med fodermedel m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om
tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
53
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom
föreskrives att 18 kap. 28 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse 18 kap.
28
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad ledamot av styrelse,
pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, revisor eller befattningshavare
hos allmän försäkringskassa så ock den som eljest biträder sådan kassa under
sin verksamhet hos kassan erfarit rörande enskUds personliga förhållanden må
ej obehörigen yppas. Bryter
'
Senaste lydelse 1969: 665. Lagen omtryckt 1973: 908.
Vad ledamot av styrelse,
pensionsdelegation eUer försäkrings-närrmd, revisor eller befattningshavare
hos allmän försäkringskassa så ock den som eljest biträder sådan kassa under
sin verksamhet hos kassan erfarit rörande enskilds personliga förhållanden må
ej obehörigen yppas.
Prop.
1975: 78 73
Nuvarande lydelse Föreslagen.lyddse
någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras,
alt de icke äro tillgängliga för obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
54 Förslag tUl
Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)
Härigenom föreskrives alt 55 § stämpelskattelagen (1964:
308)2 sjan ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
55 §3
Vad som inhämtats vid skatte- Vad som inhämtats vid skatte-
kontroll
enligt denna lag må ej yp- kontroU enligt denna lag må ej yppas i vidare
mån än som fordras pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet
med kon- för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter någon häremot,
dö- trollen. mes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där
ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott,
av åklagare åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
55 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i
brottmål
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om
personundersökning i brottmål!
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
' Rubrikens lydelse enhgt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971:
454, ' Senaste lydelse 1974: 864. ' Lagen omtryckt 1973: 1214.
opaginerad Kontrollera mot PDF
dels att i 7 och 10
§§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen", dels
att 8 § skall ha nedan angivna lydelse,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Den
som utfört eUer biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort
uppdrag som förtroendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, dömes, om ej
gärningen är att anse såsom ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.
8 §
Föreslagen lydelse
Den
som utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort
uppdrag som förtroendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
56
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1965: 94) om polisregister m. m.i
dels
att i 25, 7 a, 9 och 11 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att 10 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
10
Den som i sin tjänst eller med stöd av denna lag fått del av uppgift ur
polisregister om annans personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad
han sålunda erfarit. Bryter någon uppsåtligen
Senaste
lydelse av 3 §1971: 1188 5 § 1968: 706
7§
1970: 642 (jfr 1973:56) 7a § 1970: 642 (jfr 1973: 56) 8§ 1970: 642 (jfr
1973:56) 9 § 1970: 422 (jfr 1970: 806) 11 §1968:326.
'
Senaste lydelse 1968: 326.
Föreslagen
lydelse
§ 2
Den
som i sin tjänst eller med slöd av denna lag fått del av uppgift ur
polisregister om annans personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad
han sålunda erfarit.
Prop.
1975: 78 75
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
eller
av oaktsamhet häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om
gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
57
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg
Härigenom
föreskrives att 10 kap. 9 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
58
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln
Härigenom
föreskrives att 13 och 14 §§ lagen om konlinentalsockeha"
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Den som deltager eller deltagit i Den som dellager eUer deltagit i
tillsyn över efterlevnaden av tiUsyn över efterlevnaden. av
denna lag eller med stöd av lagen denna lag eller med slöd av lagen
meddelade föreskrifter eUer viU- meddelade föreskrifter eller vill
kor eUer som anlitats såsom bi- kor eller som anlitats såsom bi
träde vid tUlsynens utövande eller trade vid tUlsynens utövande eUer
som på annat sätt tagit befattning som på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen, får med ärende som avses i lagen, får
ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yr-
keshemUghet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom bli
vit känd för honom, och får ej vit känd för honom, och får ej
heller, om det ej kan anses påkal- heller, om det ej kan anses påkal
lat i tjänstens intresse, yppa ar- lat i tjänstens intresse, yppa ar
betsförfarande eller affärsförhål- betsförfarande eller affärsförhål
lande varom han sålunda fått kän- lande varom han såludna fått kän
nedom. Bryter någon häremot, dö- nedom. Om ansvar och åtal för
mes tUl böter eller fängelse i högst brott häremot
föreskrives i .20
ett år. kap. 3 och 5 §§ brottsbalken.
Prop. 1975: 78 76
14 §1
Den som utom riket begått Den
som utom riket begått
brott som avses i 11 eller 13 §, dö- brott som avses i 11 eller 13 §, dö
mes, om han firmes här, efter mes, om han finnes här, efter
denna lag och vid svensk domstol, denna lag och brottsbalken samt-
även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts- vid svensk domstol, även om 2
balken ej är tillämpUg och utan kap. 2 eller 3 § nämnda balk ej är
hinder av 2 kap. 5 a § första och tillämplig och utan hinder av 2
andra styckena nämnda balk. kap. 5 a § första och andra stycke
na nämnda balk.
Åtal
för brott som avses i 11 § Åtal för brott som avses i 11 §
första och tredje styckena får väc- första och tredje styckena får väc
kas endast efter förordnande av kas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen be- regeringen eller den regeringen be
myndigar, myndigar.
Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse
av målsägande.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
59
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda
Härigenom
föreskrives att 58 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
58 §
Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit om enskilds personliga förhållanden.
Den
som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd med straff i
brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
60
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom
föreskrives att 65 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt skall ha nedan angivna
lydelse,
'
Senaste lydelse 1974: 891,
»
Rubrikens lydelse enligt 1974: 885, Lagen omtryckt 1969: 237.
Prop. 1975:78 77
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
65
§3 Innehållet i deklaration eller annan handling enligl 2224 öch 26 §§ får
icke yppas för annan än den som själv får laga del av handlmgen i fråga. Den
som med stöd av bestämmelsema i denna lag gjort skatlere-vision eller granskat
handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa, vad som därvid framkommit.
Den
som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Allmänt
åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
61
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i
eldningsolja
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten
i eldningsolja
dels
att i 1, 6 och 7 §§ ordet "Kommgen" skaU bytas ut mot "regeringen",
dels
att i 3 och 7 §§ ordet "förordning" i olika.böjningsformer skall
bytas ut mot "lag" i motsvarande form,
dels
att mbriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om begränsning av svavelhalten i eldningsolja
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5§
TUl böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som
uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtiigen
eUer av oaktsamhet bryter mot 1 § eller av oaktsamhet bryter mot 1 §
första stycket eller vUlkor som första stycket eUer villkor som
meddelats vid medgivande enligt meddelats vid medgivande enligt
1 § andra stycket eller mot 3 §. 1 § andra stycket.
TUl
böter dömes den som
a)
underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 4 §,
b) vid länmande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen
eller av oaktsamhet anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.
'
Senaste lydelse 1974: 885.
Prop.
1975: 78 78
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Brott
mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer
i lag eUer annan författning hänvisning tiU förordningen om begränsning av
svavelhalten i eldningsolja, skall hänvisningen i StäUet avse lagen om
begränsning av svavelhalten i eldningsolja,
62
Förslag tiU
Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)
Härigenom
föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)i dels att 46 ocb 52 §§
skall upphöra att gäUa, dels att 45 § skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
45
§2 Den som uppsåtUgen eller av Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet oaktsamhet
1.
bryter mot förbud som med- 1.
bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § delats
med stöd äv 8, 23 eUer 41 § eller åsidosätter sådana bestäm- eller
åsidosätter sådana beslärii-melser som avses i 2 § fjärde styc- melser som avses i 2 § fjärde stycket, ket,
2.
underlåter att iakttaga
före- 2. underlåter att iakttaga föreskrift som
regeringen meddelat en- skrift som regeringen' meddelat ligt 10 § första
stycket utan att un- enligt 10 § första stycket utan att dantag har
medgivils med stöd av undantag har medgivits med stöd 10 § andra stycket
eller 17 § andra av 10 § andra stycket eller 17 § stycket, andra
stycket, dier
3.
åsidosätter vUlkor eller före- 3.
åsidosätter vUlkor eller föreskrift som meddelats med stöd av skrift
som meddelats med slöd av 10 § andra stycket eUer 17 §, 18 § 10
§ andra stycket eller 17 §, 18 § första stycket, 1921, 24, 25, 27 första
stycket, 1921,,24, 25, 27 eller 41 §, så att allmän eller en- eller
41 §, så att.alhnän eller enskild rätt kan kränkas, cZ/er skild
rätt kan kränkas,
4.
bryter mot 44 §,
dömes
tUl böter eUer fängelse i dömes tiU böter eller fängelse i
högst ett år. högst ett år.
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger
honom enligt 43 § första stycket, dömes tUl böter.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
1
Lagen omtryckt 1972: 782.
"
Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30.
opaginerad Kontrollera mot PDF
63
Förslag till
Lag
om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)
Härigenom
föreskrives i fråga om aUmänna arbetstidslagen (1970: 103)
dels
att i 2 och 13 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 14 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som tagit
befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja
vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande
eller förhållande av betydelse för landets försvar. Den som uppsåtUgen eller
av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får
allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.
Den som tagit befattning
med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller
förhållande av betydelse för landets försvar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
64
Förslag till
Lag
om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)
Härigenom
föreskrives i fråga om sjöarbetstidslagen (1970: 105) dels att i 2 och 17 §§
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 21 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som tagit befattning
med tUlsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid
erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål-
Den som tagit befattning
med tUlsyn enligt denna lag får ej obehörigen. yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
lande
eller förhållande av betydelse för landels försvar. Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett. år.
Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får
allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.
Föreslagen lydelse
lande
eller förhållande av betydelse för landets försvar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
65 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
av loppsanläggningar
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar!
dels
att i 35, 36 och 43 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regermgen",
dels att 34 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
34 §
Den som deltagit i
undersökning enligt 20 § får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet
eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om.
Den som deltagit i undersökning enligt 20 § får ej obehörigen röja
eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått
kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till
böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
66
Förslag tUl
Lag
om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd
dels
att i 1 och 3 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regermgen",
dels
att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
'
Senaste lydelse av 35 § 1971: 645.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som tagit befattning
med samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad
han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs-
eUer driftför-håUanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast
om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
Den som tagit befattning
med samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad
han därvid erfarit om enskilt förelags eUer enskUd sammanslutnings affärs-
eller driftförhållanden.'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
67
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete
Härigenom föreskrives
att 16 § lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som tagit
befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid
fått veta om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Den som tagit befattning
med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid fått veta
om enskilds personliga förhåUanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
68
Förslag tiU
Lag
om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)
Härigenom
föreskrives i fråga om livsmedelslagen (1971: 511)i
dels
att 31 § skall upphöra att gälla,
dels
att i 3, 6, 7, 9---13, 15, 2023, 26, 29 och 35 §§ ordet
Senaste lydelse av 35 § 1972: 434. 6 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
Prop. 1975: 78 82
"Kommgen"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form,
dels
att 30 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
30 §
TUl
böter eUer fängelse i högst TUl böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som
uppsåtiigen ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
1.
bryter mot 6, 8, 14, 1620 §, 1. bryter
mot 6, 8, 14, 1620 §, 21 § första stycket, 23 eller 28 §, 21 §
första stycket eller 23 §,
2.
bryter mot föreskrift som 2. bryter
mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eUer 10 §, meddelats
med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 11 §
såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje 21 §
andra stycket, 22 § tredje stycket eUer 29 §, stycket eller 29 §,
3.
vid märkning enligt 13 § eller 3. vid
märkning enligt 13 § eller enUgt föreskrift som meddelas med enligt
föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar sådana orik- stöd
av 13 § lämnar sådana oriktiga uppgifter, som innebär skada tiga
uppgifler, som innebär skada eller annan olägenhet för motta- eller
annan olägenhet för mottagaren, garen,
4.
åsidosätter vUlkor som med- 4.
åsidosätter vUlkor som meddelats med stöd av 6 § eUer 20 § delats
med stöd av 6 § eUer 20 § andra stycket. andra stycket.
Den
som uppsåtligen eUer av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger
honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.
Ansvar
enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gämingen kan ådömas enligt
brottsbalken.
Om
ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför
Uvsmedel tUl riket och försök därtUl finns bestämmelser i lagen (1960: 418) om
straff för varusmuggling.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
69
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1971:1078) om försvars-uppfinningar
dels att i 1, 3, 9, 10,
11, 13 och 22 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeruigen",
dels
att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Den som uppsåtligen bryter mot Den som uppsåtligen bryter mol 4 eller 10
§ eller mot förordnande 10 § dömes, om gämingen ej äi enligt 6 eller 16 §
dömes, om gär- belagd med straff i brottsbalken.
Prop. 1975: 78 83
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ningen
ej är belagd med straff i till böter eller fängelse i högst ell
brottsbalken, till böler eller fängel- år. se i högst ett år.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
70
Förslag tUl
Lag
om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i
vatten
dels
att i 3 och 4 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 7 § skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7
§ Den som lagit befattning med Den som tagit befallning med tUlsyn
enligt denna lag får ej obe- tiUsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om
yrkeshemlighet eller affärs- rit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.
Den som uppsåtligen förhållande. eller av oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
Derma
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
71
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.
dels
att i 1, 3, 5 och 6 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
9
§ Till böter dömes den som
1.
underlåter att fullgöra uppgiftsskyldigbet
som avses i 6 § eUer
2.
vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som avses i 6 § uppsåtligen
Prop. 1975: 78 84
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
eller
av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
Till
böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtUgen eller av
oaktsamhet bryter mot 7 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
I
fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas endast efter
anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
72
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall
Härigenom
föreskrives att 7 § lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1
§ Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med ärende
enligt denna lag får ej obe- ärende enUgt denna lag får ej obehörigen yppa
vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds
personliga förhål- rit om enskUds personliga förhållanden. Den som
uppsåtligen eller landen. av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
73
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgLftsskyl-dlghet i vissa
planeringsfrågor
dels
att i 1 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.
Prop. 1975: 78 85
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8
§ Vad någon på gnmd av denna Vad någon på grund av denna lag fått veta
om näringsidkares lag fått veta om näringsidkares affärs- eUer
driflförhåUanden får affärs- eller driflförhållanden får han ej obehörigen
yppa eller nytt- han ej obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen
eller av ja. oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse
högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
74
Förslag tiU
Lag
om ändring i sjömanslagen (1973:282)
Härigenom
föreskrives i fråga om sjömanslagen (1973: 282) dels att i 15 och 5860 §§
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 64 och 72 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
64 §
TUl böter eUer fängelse i högst sex månader dömes ledamöt av fartygsnämnd, som
vid sin medverkan i nämnden är partisk eUer brister i omsorg.
Ledamot
av fartygsnämnd får Ledamot av fartygsnämnd får
ej
obehörigen yppa vad han har ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna
egenskap. Den som erfarit i denna egenskap. , uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
72
§
Allmänt åtal för brott mot tyst- ..
nadsplikt
enligt 64 § andra stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Allmänt
åtal för brott som avses i 70 § får väckas endast om redaren, befälhavaren eUer
målsägande anger brottet tUl åtal eUer åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975: 78 86
75
Förslag till
Lag
om ändring i datalagen (1973: 289)
H"årigenom
föreskrives i fråga om datalagen (1973: 289) dels att i 2, 7, 18 och 25 §§
ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",
dels
att 20 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Till böter eller fängelse i högst TUl böter eller fängelse i högst
ett
år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen
eller
av oaktsamhet eller av oaktsamhet
1.
inrättar eller för persomegis- 1.
inrättar eller för personregister utan tiUstånd enligt denna lag, ter
utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras, när
sådant erfordras,
2.
bryter mot föreskrift som 2.
bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §, meddelats
enligt 5, 6 eller 18 §,
3.
länmar ut personuppgift i 3.
lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §, slrid mot 11 §,
4.
bryter mot 12 eller 13 §, 4.
bryter mot 12 §,
5.
lämnar osann uppgift vid 5.
lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att fullgörande
av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §, lämna
underrättelse enligt 10 §,
eller
6.
lämnar osann uppgift i faU 6.
lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §, eller
som avses i 17 §.
7.
bryter mot 19 §.
Allmänt
åtal för brott mot 13 eller 19 § får väckas endast om målsäganden anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
76
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor
Härigenom
föreskrives atl 17 § lagen (1973: 329) om hälso- och mUjöfarliga varor skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17
§
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med
ärende
som avses i denna lag får ärende som avses i denna Tag får ej obehörigen
yppa eller nyttja ej obehörigen yppa eller nyttja
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller
affärsförhållande. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
Föreslagen
lydelse
vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller
affärsförhållande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.
77 Förslag tiU
Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
Härigenom
föreskrives i fråga om kreditupplysningslagen (1973: 1173) dels att i 23 §
ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regermgen", dels
alt 19 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till böter eller fängelse I högst ett år dömes den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
bedriver
kreditupplysningsverksamhet ulan tillstånd enligt denna lag, när sådant
erfordras,
2.
bryter mot 69,
13, 14 eller 18 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket
eller 17 §, eller
3.
lämnar osann
uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.
Allmänt
åtal för brott mot 14 eller 18 § får väckas endast om målsäganden anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
TiU böler
eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
bedriver
kreditupplysnings-verksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant
erfordras,
2.
bryter mot 69
eller 13 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket eller
17 §, eller
3.
lämnar osann
uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975: 78
78
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1974: 13) om vissa ansläll-ningsfrämjande
åtgärder
dels
att 21 § skall upphöra att gälla,
dels
att i 24 och 25 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels
atl 22 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
22
§
Allmänt
åtal för gärning som Allm'änt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas avses i 19 eller 20 § får väckas
endast efter anmälan av arbets- endast efter anmälan av arbets
marknadsstyrelsen, marknadsstyrelsen.
Allmänt
åtal för gärning som avses i 21 § får väckas endast om
målsägande
anger brottet till åtal ' ..'.
eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
79
Förslag tiU
Lag
om ändring i inkassolagen (1974:182)
Härigenom
föreskrives i fråga om inkassolagen (1974: 182)
dels
att i 19 § ordet "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot
"regeringen",
dels
att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
. 11 %
TUl
böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst
elt
år dömes den som uppsåtligen etl år dömes den som uppsåtiigen
eller
av oaktsamhet eller av oaktsamhet
1.
bedriver
inkassoverksamhet 1. bedriver inkassoverksamhet utan tillstånd enligt
denna lag, när utan tillstånd enligt denna lag, när sådant
erfordras, sådant erfordras, eller
2.
bryter mot 11 eller 16 §, eller 2. lämnar
osann uppgift i fall
3.
lämnar osann uppgift i fall som avses
i 14 § andra stycket, som avses i 14 § andra stycket.
Allmänt
åtal för brott mot 11 eller 16 § får väckas endast om
Prop. 1975: 78 89
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
målsäganden
anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
80
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19
februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Härigenom
föreskrives att 2 § lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen
den 19 febmari 1974 mellan Danmark; Finland, Norge och Sverige skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2
§ Den som hos svensk bevak- Den som hos svensk bevakningsmyndighet
tagU befaltnmg nmgsmyndighet tagit befattning med ärende angående
mUjöskadlig med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark,
Finland verksamhet i Danmark, Fmland eller Norge får ej obehörigen
yppa eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordnmg
el- yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhåUande som
han ler affärsförhåUande som han där-därigenom fått kännedom pni.
igenom fått kännedom om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas
endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
81
Förslag tiU
Lag
om ändring i gruvlagen (1974: 342)
Härigenom
föreskrives alt 11 kap. 5 § gruvlagen (1974: 342) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
11
KAP. 5 §1 Den som deltagit i tillsyn enligt Den som deltagit i tillsyn
enligt denna lag eller på annat sätt ta- denna lag eller på annat sätt ta-
>
Senaste lydelse 1974: 892.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
git befattning med ärende som avses i lagen får ej
obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid
fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Föreslagen
lydelse
git befattning med ärende som avses i lagen får ej
obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid
fått kunskap om.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
82 Förslag tiU
Lag om ändring i abortlagen (1974: 595)
Härigenom
föreskrives att 8 § abortlagen (1974: 595) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal
är påkallat från allmän synpunkt.
Den som
har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit om enskilds personliga förhållanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
83 Förslag tUl
Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa
mineralfyndigheter
Härigenom föreskrives att 45 § lagen (1974: 890) om vissa
mineralfyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 §
Den som deltagit i tillsyn en- Den som
deltagit i tiUsyn en
ligt denna lag eller på annat sätt ligt
denna lag eller på annat sätt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
lagit befattning med ärende som avses i lagen får ej
obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han
därvid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas
endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
Föreslagen
lydelse
lagit befattning med ärende som avses i lagen får ej
obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han
därvid fått kunskap om.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
84 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och
bostadsräkning år 1975
Härigenom
föreskrives att 16 § lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess
innehåll. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot, dömes till
böter eller fängelse i högst ett år om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Den som
tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess
innehåll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.
85 Förslag till
Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Härigenom föreskrives alt 147 a § byggnadslagen (1947:
385) skall ba nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
147
Den
som hos myndighet tagit befattaing med ärende som avses i 136 a § får ej
obehörigen yppa yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, eller
drift-anordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landels
försvar varom han därigenom fått kännedom.
Den
som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.
Föreslagen
lydelse
a
§1
Den
som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i 136 a § får ej
obehörigen yppa yr-, keshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, eller
driftanordning, affärsförhållande eUer förhållande av betydelse för landets
försvar varom han därigenom fått kännedom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
86
Förslag tiU
Lag om ändring i
lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande
handelssekreterare m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ prop. 1975: gen
lydelse
1 bilaga 12
föreslå- Här föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad någon i samband med
Sveriges exportråds befattning med handelssekreterares verksamhet i anstäUning
hos rådet eller på gmnd av uppdrag hos detta har erfarit om enskUda företags
eller sammanslutningars affärs- eller driflförhållanden får han ej obehörigen
yppa eller utnyttja. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Vad någon i samband med
Sveriges exportråds befattning med handelssekreterares verksamhet i anstäUning
hos rådet eller på grund av uppdraget hos detta har erfarit om enskUda förelags
eUer sammanslutningars affärs- eller driflförhåUanden får han ej obehörigen
yppa eller utnyttja.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.
'
Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30 Bilaga 1.
Prop. 1975: 78 93
87
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt
Härigenom
föreskrives att 5 § lagen (1975: 000) om offentiiga funktionärers tystnadsplikt!
samt tredje stycket av ikraftlrädandebestämmel-serna tUl denna lag skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
88
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser för personal inom hälso-
och sjukvård m. m.
7
prop. 1975: 8 föreslagen lydelse Här föreslagen lydelse
4 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats
med stöd av 1 § dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma
straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 §.
Den
som uppsåtligen eller av Bestämmelserna i första stycket
oaktsamhet
bryter mot 3 § dömes gäller endast om gäming som där
till böter eller fängelse i högst ett sägs ej är belagd med straff i
år. brottsbalken eller annan förfalt-
Beslämmelserna
i första och ning. andra styckena gäller endast om gärning som där sägs
ej är belagd med straff i brottsbalken eller annan författning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
89
Förslag till
Lag
om ändring i oljekrislagen (1975: 000)
Härigenom
föreskrives att 20 § oljekrislagen (1975: 000)2 sall upphöra alt gälla vid
utgången av år 1975.
'
Se'prop. 1975: 8. ''Se;;prop. 1975:42.
Prop.
1975: 78 94
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-02-06
Närvarande: statsmmistem Palme, statsråden Sträng,
Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Geijer
Lagrådsremiss med förslag till ändringar i brottsbalken m.
m.
Föredraganden anför,
1 Inledning
Genom reformer som beslutades av 1965 års riksdag bar
statens och kommunernas tjänstemän fått förhandlingsrätt enligt i princip samma
regler som gäller för andra arbetstagare. De offentliga tjänstemännens
rättsställning regleras i stats- och kommunaltjänstemannalagarna (1965: 274 och
275) jämte därtill anslutande författningar. Tjänstemannalag-stiftnmgen innebär
emellertid inte i alla delar en slutlig lösning på de problem som aktualiseras
av en modern syn på den offentliga tjänsten. I propositionen till 1965 års
riksdag (prop. 1965: 60) framhölls sålunda bl. a. behovet av en allmän översyn
av ämbetsansvaret och den offentliga tjänstemannarättens sanktionssystem i
övrigt. Riksdagen hemställde också om en allsidig och fömtsättningslös
utredning om ämbelsansva-rets innebörd och utformning.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen
för justitiedepartementet den 16 juli 1966 sakkunniga för utredning av frågan
om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst.i j) sakkunniga,
som antog namnet ämbelsansvarskommiitén, avgav i juni 1969 elt delbetänkande,
Ämbetsansvaret (SOU 1969: 20). I detta betänkande re-
' Numera hovrättspresidenten Sten Rudholm, ordförande,
professorn emeritus Ivar Strahl, landstingsrådet Sten Söderberg,
avdelningsdirektören Daniel Wiklund och kanslirådet Thore Wisén. Experter
numera utredningschefen Erik Berglund, expeditionschefen Claes Edgardh,
direktören Styrbjörn von Feilit-zen, ombudsmannen Jan Neumiiller, numera
direktören Rolf Romson och förbundsjuristen Stig Gustafsson.
Prop. 1975: 78 95
dovisades
ett principförslag för utformning av ett sanktionssystem avseende den
offentliga sektorns funktionärer. I december 1971 avlämnade kommitién sitt
slutbetänkande rörande ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst,
Ämbetsansvaret II (SOU 1972: 1).
Efter remiss avgavs
ytttande över kommitténs delbetänkande av justitiekanslern (JK), riksåklagaren
(RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rikspoUsstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, televerket, statens
järnvägar (SJ), statens vägverk, statskontoret, dåvarande kammarrätten,
generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, domänverket, lantbmksstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande,
arbetsmarknadsstyrelsen, siatens avtalsverk (SAV), statens
personalpensionsverk, statens vat-tenfaUsverk, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens län,
gmndlagberedningen, kommu-nalrättskommittén, förhandlingsuttedningen,
lönesystemulredningen, riksdagens ombudsmannaexpedition (JO), fiUlmäktige i
riksgäldskontoret, domkapitlet i Uppsala ärkestift. Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och
stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Svenska underofficersförbundet.
Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvårdens
Tjänstemannaförbund, Slatsljänstemannaförbundet, Svenska
Industritjänstemannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Aktiebolaget
Svensk BUprovning, Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB), Sveriges Radio
aktiebolag och Systembolaget aktiebolag.
RÅ
bifogade yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs,
Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län. Vid ÖB:s yttrande var fogade yttranden
från cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Universitelskanslersämbetet
bifogade yttranden från de juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala,
Lund och Stockholm. Av länsstyrelsen i Stockholms län bifogades ytttande från
kronofogdemyndigheten i Stockholm, av länsstyrelsen i Jönköpings län yttrande
från stadsfullmäktige i Jönköping och av länsstyrelsen i Norrbottens län
yttrade från drätselkammaren i Luleå stad.
Över
kommitténs slutbetänkande avgavs efter remiss yttranden av samma instanser i
stäUet för kammarrätten dock kammarrätten i Stockholm som hade yttrat sig
över delbelänkandet, med undantag av gmndlagberedningen,
kommunalrättskommittén, Sveriges arbetsledareförbund, Svenska
Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvår-
Prop. 1975: 78 96
dens
Tjänstemannaförbund, Slatsljänstemannaförbundet samt Svenska
Industritjänstemannaförbundet.Vidare avgavs yttranden av utredningen rörande
ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen,
utredningen om den kommunala demokratin, fullmäktige i riksbanken.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut.
TUl
RÅ:s yttrande bUades yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och
Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kalmar och
Västmanlands län. Socialstyrelsen bifogade yttranden från medicinalväsendets
ansvarsnämnd. Av länsstyrelsen i Hallands län överlämnades yttrande från
kommunstyrelsen i Halmstads kommun samt av LO yttranden från Svenska
kommunalarbetareförbundet och Statsanställdas förbund.
2
Gällande rätt
Statens
och kommunernas tjänstemän har sedan länge ett vittgående straffansvar för fel
och försummelser i tjänsten. Reformer beträffande hithörande beslämmelser har
förelagils vid olika tUlfällen och i systematiskt hänseende gjordes en
genomgripande revision av ämbetsbrotten år 1948. Som motiv för de ansvarsregler
som då var aktuella anfördes i straffrättskommitléns betänkande med förslag
till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69) att den
offentliga tjänstens behöriga gång måste skyddas. För att garantera nödvändig
standard inom mängden av tjänsteåtgärder och upprätthålla berörda tjänstemäns
integritet var det därför enligt kommitténs mening nödvändigt alt i betydande
utsträckning underkasta ämbetsmän strafftvång för gärningar som inte var
straffbara om de begicks av andra medborgare.
De
beslämmelser rörande ämbetsbrott, som sålunda infördes i strafflagen genom
1948 års lagstiftning, överfördes i princip oförändrade tUl 20 kap.
brottsbalken (BrB). Där upptas sålunda f.n. fyra självständiga ämbetsbrott,
nämligen tjänstemissbmk, tagande av muta eller av otillbörlig belöning, brott
mot tystnadsplikt och tjänstefel.
I 1
§ behandlas tjänstemissbmk. Det straffbara förfarandet består i att ämbetsman
genom handling eller underlåtenhet missbmkar sin ställning till förfång för det
allmänna eller någon enskild. En fömtsättning för lagmmmets tillämpning är att
gärningen inte utgör förskingring eller annan trolöshet eller annars är
särskUt belagd med straff. Straffet för tjänstemissbruk är suspension eller
avsättning, eventueUt i förening med fängelse i högst två år. Är brottet grovt
blir straffet alltid avsättning och fängelse i högst sex år. I ringa fall skall
endast böter utdömas.
I
2 § avses det fall att ämbetsman mottar, låter åt sig utlova eUer begär mula
eller annan otiUbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Gärningen rubriceras
som tagande av mula eller av otillåten belöning, och
Prop. 1975: 78 97
paragrafen
blir tillämplig bara när gärningen inte i övrigt är särskilt belagd med
straff. Även den som har varit ämbetsman kan straffas enligt lagrummet, likaså
den som har begått gärningen innan han erhöll den befattning som det i det
enskilda fallet är fråga om. Straffet för brott mot 2 § är detsamma som vid
tjänstemissbruk.
Brott
mot tystnadsplikt behandlas i 3 §. Om gärningen inte är straffbelagd
annorstädes skall lagrummet tillämpas på den som är eller varit ämbetsman och
som yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar
sådan hemlighet. Straffet är suspension eller avsättning, vartill kan komma
fängelse i högst ett år. För ringa fall stadgas böter. Tystnadsplikten följer i
första hand av skilda författningar. Sålunda innehåller t. ex. 2 kap. 4 § nya
riksdagsordningen (RO) förbud för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att
obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Straffbestämmelsen
i 20 kap. 3 § BrB har emellertid, som senare skall närmare beröras, före
ikraftträdandet av nya regeringsformen (RF) kunnat tillämpas även i vissa fall
där tystnadsplikten inte grundas på någon författningsbestämmelse ulan följer
av myndighets eller överordnads föreskrift eller av sakens beskaffenhet.
I
4 § slutiigen stadgas ansvar för tjänstefel, bestående i att ämbetsman av
försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom
eiUigt lag, instmktion eller annan författning, särskild föreskrift eller
tjänstens beskaffenhet. Lagrummet skall enligt sitt innehåll tillämpas
subsidiärt, nämligen endast om gämingen inte utgör tjänstemissbruk eller eljest
är särskUt belagd med straff. Straffet för tjänstefel är böter eller
suspension, i grova fall suspension eller avsättning i eventuell förening med
fängelse i högst ett år. I samband med tillkomsten av 1965 års
tjänstemaimalagstiftning intogs i 4§ ett tillägg av innehåll, alt som
tjänstefel inte i något fall skall anses att ämbetsman deltar i strejk eller
därmed jämförUg stridsåtgärd efter beslut av arbetslagarförehing som har
anordnat åtgärden.
Möjligheten
att döma lill suspension eller avsättning enligt 14 §§ förutsätter givetvis
att vederbörande tjänsteman alltjämt innehar den tjänst i vilken han förbrutit
sig. Är så inte fallet skall enligt 6 § andra stycket endast det för brottet
stadgade hötes- eller fängelsestraffet tUl-lämpas men detta straff bestämmas
strängare än annars med hänsyn tUl att suspension eller avsättning inte ådöms.
Skulle ämbetsmannen inte ha dömts till annan påföljd än suspension eller
avsättning kan dock påföljd efterges. Situationen kan ju vara den att
ämbetsmannen inför en väntad avsätlningsdom självmant avgår. Har ämbetsman
förskyllt suspension eller avsättning från den tjänst vari han har förbrutit
sig men har han lämnat denna tjänst och fått en ny med likartade
arbetsuppgifter, skall han enligt 6 § första stycket i stället suspenderas
eller avsättas från den nya befallningen. Har han fått en annan med
ämbetsansvar förenad tjänst
7 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
Prop. 1975: 78 98
än
som nu sagts skall han enligt 7 § likaledes dömas till avsättning om han genom
brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha denna nya
befatlnmg. Avsätts han inte skall han ådömas suspension om han i avsevärd mån
har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. Dessa
bestämmelser i 7 § äger tUlämpning även på det fall att fömtvarande ämbetsman
fälls till ansvar för tagande av muta eller brott mot tystnadspUkt som har
begåtts efter det att han famnat sin tjänst. Innehar han vid lagföringen annan
tjänst än den som brottet ägde samband med, kan han alltså enligt 7 § andra
stycket avsättas eller suspenderas även från denna andra tjänst.
Om
en ämbetsman begår ett allmänt brott skall han som andra, straffas enligt de
regler som gäller för sådant brott. I vissa fall kan emellertid en
straffskärpning inträda. Har ämbetsman genom allmänt brott åsidosatt sin
tjänsteplikt kan han sålunda enligt 5 § dömas till fängelse i högst två år även
om så svårt straff annars inte är stadgat för brottet. Har ämbetsmannen i
sådant faU genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha
sin befattning skall han, enligt vad som stadgas i 8 §, utöver annan påföljd
även dömas tUl avsättning. För detta senare fall finns emellertid en spärregel
som innebär att, i fall då för brottet inte är stadgat fängelse i två år eUer
däröver, han får dömas till avsättning endast om tjänstens särskUda
beskaffenhet kräver det. Döms ämbetsmannen inte till avsättning enligt dessa
beslämmelser skall han, likaledes enligt 8 §, ådömas suspension om han genom
brottet i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör
äga. I samma lagmm stadgas också, att den fÖrlUst en ämbetsman lider genom att
ådömas avsättning eller suspension skall beaktas vid bestämmandet av annan
påföljd för brottet. I enlighet härmed kan.böter eller disciplinstraff som
annars skulle ha ådömts bortfalla helt.
Bestämmelserna i 6, 7 och
8 §§ om avsättning och suspension kompletteras av ett stadgande I 15 § om
möjUghet att i särskilt mål föra talan om förstnämnda lagrums tUlämpnmg när
ämbetsman som har dömts för brott förordnats eller valts tUl befattning innan
domen meddelades eller därefter men innan den vunnit laga kraft.
I 9
§ ges regler tUl undvikande av dubbelbestraffning i det faU att förvaltningsmyndighet
ålagt ämbetsman disciplinär bestraffning för visst brott. I sådant fall skall
domstolen ta hänsyn tUl denna bestraffning då den bestämmer påföljd för
brottet, och domstolen kan härvid t. ex. efterge böter eUer suspension helt.
Har förvaltningsmyndighetens beslut inte helt eller delvis verkställts när åtal
väcks, skall beslutet förfalla.
Försök,
förberedelse eller stämpUng tiU brott enligt 14 §§ är inle straffbart. Däremot
är reglema i 23 kap. BrB om ansvar för medverkan tUlämpliga även när det gäller
dessa ämbetsbrott, dock att ansvar för medverkan tUl tjänstefel enligt 4 § kan
ådömas endast den som genom sin medverkan åsidosatt egen tjänsteplikt.
Bestämmelse härom återfinns
Prop. 1975: 78 99
i
11 §. Där föreskrivs också att medverkan tUl brott enligt 13 §§ bestraffas
med böter eller fängelse enligt reglerna i dessa lagrum. Är den medverkande i
sistnämnda fall själv ämbetsman kan också reglerna i 8 § om avsättning och
suspension tillämpas på honom.
I
10 § ges en regel som gör del möjligt alt i visst fall avsätta tjänsteman även
om det inte har styrkts att Ijänsleförsummelse föreligger. Enligt lagmmmet
skall nämligen ämbetsman, som utan lov eller tillkännagivet förfall har
avhållit sig från tjänstgöring och inte kunnat träffas med kallelse eller
inställas, dömas tUl avsättning om han inte kommer innan tre månader har
förflutit från det kallelse som domstolen utfärdat på honom publicerats i
allmänna tidningarna. Derma regels placering i strafflag får historiskt ses mot
bakgmnden av den tidigare i § 36 gamla RF intagna bestämmelsen alt ämbetsman
inte fick avsättas annat än efler rannsakning och dom.
Personkretsen
för ämbetsansvaret bestäms i 12 §. Den närmare innebörden av bestämmelsen i
paragrafens första stycke har utformats i rättspraxis. I stora drag innebär
bestämmelsen följande. AUa som är anställda som tjänstemän hos staten,
landstingskommun eller kommun står i princip under ämbetsansvar. Emellertid har
en gräns dragits nedåt så alt ämbetsansvar inte har ansetts föreligga då en
tjänst innefattar endast osjälvständig verksamhet. Även sådana tjänster har
dock ansetts grunda ämbetsansvar om de innefattar utövning av offentlig
myndighet eller, såsom inom kommunikatlonsinfättningar, angår förbållandet till
allmänheten. Även de som utan anställning haft uppdrag att förrätta verksamhet
av offentiig art har i åtskilliga fall ansetts bära ämbetsansvar. Vad angår
personal hos inrättningar som har stadfästs av regeringen har vid bedömningen
om en inrättning är allmän beaktats om den utövar någon offenllig funktion
eller tjänar ett allmännyttigt ändamål. Betydelse har även tillagts den
omständigheten alt inrättningen har grundats med hjälp av allmänna medel eller
erhåller understöd av sådana medel. Som exempel på sådana inrättningar som i
rättspraxis ansetts vara allmänna kan nämnas av enskild stiftelse driven
uppfosttingsanstalt (NJA 1937 s. 656). I inrättaingar av detta slag är styrelseledamöter
och ledande befattningshavare underkastade ämbetsansvar liksom sådana underlydande
tjänstemän vilkas verksamhet enligt författning, reglemente eller annan
föreskrift avser uppfyllande av den funktion som över huvud grundar
ämbetsansvarets tillämplighet på inrättningen.
I 12 § andra stycket ges
regler om det begränsade ämbetsansvar avseende endast tagande av muta och
brott mot tystnadspUkt men inte ijänstemissbruk och tjänstefel som gäUer för
ledamöter av riksdagen, landsting, kommimfuUmäktige och taxeringsnämnd samt
jurymän i tryckfrihetsprocess. Ordförande i beslutande församling anses dock
ha fullständigt ämbetsansvar för uppgifter som åligger honom i denna egenskap
(NJA 1921 s. 172). Enligt sista punkten i andra stycket har straff-
Prop. 1975: 78 100
ansvar
enUgt 3 § för brott mot tystnadsplikt vidare lagts på alla anställda i allmän
tjänst Uksom på dem som fullgör lagstadgad tjänsteplikt oavsett om de har
ämbetsansvar.
I
13 § ges en särskild ansvarsregel för vissa personer som inte är ämbetsmän,
nämligen för personer anställda i förelag för allmän samfärdsel, vilka enligt
regeringens förordnande skall åtnjuta det skydd som regeln i 17 kap. 1 § BrB
om straffansvar för våld eller hot mot tjänsteman innebär. Åsidosätter sådan
person vad som åligger honom tUl förekommande av olyckshändelse skall reglerna
i 5 § om slraffskärpning och i 8 § om avsättning och suspension kunna tUlämpas.
I 14
§ slutiigen föreskrivs att brott varigenom ämbetsman åsidosatt sin ämbetsplikt
med vissa angivna undantag alltid hör under allmänt åtal utan hinder av annars
gällande regler.
I
det följande avses med funktionärer såväl arbetstagare som uppdragstagare.
Särskilda
ansvars- och åtalsregler gäller för vissa persongrupper. Enligt 12 kap. 3 § RF
får sålunda statsråd fällas tUl ansvar för brott i utövningen av
statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt.
Åtal beslutas av riksdagens konstitutionsutskott och prövas av högsta
domstolen. Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta
domstolen och regeringsrätten skall enligt 8 § samma kapitel väckas av JO
eller JK i högsta domstolen, som också har att pröva om justitieråd eller
regeringsråd skall skUjas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig
att undergå läkarundersökning. Högsta domstolen har vidare enligt 3 kap. 3 §
rättegångsbalken (RB) att pröva mål om ansvar på grund av ämbetsbrott av JO,
JK, RÅ eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrällsdomare eller
revisionssekreterare. Mål om ansvar på grund av sådant brott av bl. a, domare i
allmän underrätt som har begåtts i utövning av hans tjänst upptas enligt 2 kap.
2 § RB av hovrätt. Åtal mot JK beslutas av regeringen eller möjligen av RÅ (jfr
prop. 1973: 90 s. 437), I fråga om åtal mot vissa andra högre ämbetsmän
tUlkommer beslutanderätten, fömtom JO och JK, även RÅ (7 kap. 4 § andra stycket
RB). Beträffande JO ankommer det enligt 9 kap. 8 § RO på riksdagens
konstitutionsutskott att besluta om åtal. Paragrafen innehåller också
åtalsregler beträffande vissa befattningshavare hos riksdagens organ. Enligt 8
kap. 10 § RO kan riksdagen på hemställan av. det utskott som granskai berättelse
över JO:s verksamhet entlediga ombudsman som inte åtnjuter riksdagens
förtroende.
Den
som har utnämnts tiU ordinarie domare får enligt 11 kap. 5 § RF skUjas från
tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av
tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig alt inneha tjänsten
eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är
skyldig all avgå med pension. Har ordinarie
Prop. 1975: 78 101
domare
skUls från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol, skall han
enligl samma bestämmelse kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma
gäller beslut varigenom ordinarie domare har avslängts från utövning av sin
tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.
Beträffande andra
tjänstemän än domare som har tillsatts genom fuUmakt finns i
statstjänstemannalagen (1965:274, omtryckt 1974: 1009) beslämmelser som svarar
mot stadgandet i 11 kap. 5 § RF och som innebär att sådana tjänstemän, med
vissa närmare angivna undantag såsom uppnådd pensionsålder och nedsatt
arbetsförmåga, inte får skUjas från tjänsten annat än av allmän domstol efter
åtal.
Mot
den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot får enligt 4 kap. 8
§ RF åtal inte väckas på grund av hans yttranden eller gärningar under
utövandet av uppdraget utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket
minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig. Åtalet prövas av allmän
underrätt, som enligt 7 § samma kapitel även äger besluta om riksdagsledamots
skiljande från uppdraget om denne genom brottet visat sig uppenbarligen
olämplig för uppdraget.
När det gäller
funktionärer i de organ som är underställda riksdagen, exempelvis fullmäktige i
riksbanken, beslutas åtal för brott begånget i utövningen av uppdraget eller
tjänsten enligt 9 kap. 8 § RO av riksdagens finansutskott eller annat utskott.
Detta gäller dock inle åtal mol fullmäktig i riksbanken i fråga om brott som
har begåtts i utövningen av riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen
(1939: 350) utan här är allmänna åtalsregler tillämpliga.
Hittills har behandlats
ansvarsregler som riktar sig mot offentliga funktionärer vilka inte fullgör
sina uppgifler på ett riktigt sätt. Den allmänna verksamheten behöver
emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående. I 17 kap. BrB
straffbeläggs sådana gärningar. Bestämmelserna i 15 §§ avser att förhindra
obehöriga påtryckningar på dem som utövar allmän verksamhet, medan 14 och 15 §§
riktar sig mot dem som obehörigen utövar eller ger sig ut för att utöva
befattning, varmed ämbetsansvar är förenat. Den krets som skyddas enligt förstnämnda
bestämmelser består av innehavare eller fömtvarande innehavare av ämbete eller
annan befattning varmed 'ämbetsansvar är förenat. Regeringen äger dock förordna
att samma skydd skall tillkomma även innehavare av annan befattning.
I
1 § föreskrivs ansvar för den som med våld eller hot om våld förgriper sig på
den som åtnjuter skydd i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till
eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd. Straffet
för våld eller hot mot tjänsteman är fängelse i högst fyra år eller, om brottet
är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader.
Prop. 1975: 78 102
Enligt
2 § skall den som på annat sätt, för att tvinga eller hindra någon som
åtnjuter skydd i utövningen av hans befattning eller hämnas för tjänsteåtgärd,
otillbörligen företar gärning som för honom medför lidande, skada eller annan
olägenhet eller hotar därmed dömas för förgripelse mot tjänsteman till böter
eller fängelse i högst sex månader eller om brottet är grovt, till fängelse i
högst fyra år.
Det
skydd som tjänsteman med ämbetsansvar m. fl. har enligt 1 och 2 §§ gäller
enligt 3 § även den som har kallals att biträda sådan befattningshavare vid
förrättning.
Den
som utan att fömt nämnda beslämmelser är tUlämpliga genom att sätta sig tUl
motvärn eller på annat sätt söker hindra utövningen av befattnuig som avses i 1
§, skall enligt 4 § dömas för våldsamt motstånd till böter eUer fängelse i
högst sex månader.
I 5
§ föreskrivs ansvar för den som förolämpar någon som åtnjuter skydd i eller för
hans befattning. Straffet för missfirmelse mot tjänsteman är böter eller
fängelse i högst sex månader.
Bestämmelsen
i 14 § om obehörig tjänsteutövning avser det fallet att någon obehörigen utövar
vad som hör tUl befattning med vUken ämbetsansvar är förenat. Straffet är
böter eller fängelse i högst sex månader eUer, om brottet med hänsyn till att
gärningsmannen vUle skaffa sig obehörig vinning eller annars är att anse som
grovt, fängelse i högst fyra år.
Den
som i annat fall än som avses i 14 § obehörigen ger sig ut för atl inneha
befaltnmg med vUken ämbetsansvar är förenat, skall enligt 15 § första stycket
dömas för föregivande av allmän ställning tUl böter eller fängelse i högst sex
månader. Detsamma gäller om någon obehörigen bär imiform, märke eller annat tjänstetecken
som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas
tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens
förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Enligt
15 § andra stycket skall den som obehörigen ger sig ut för advokat dömas för
föregivande av ställning såsom advokat till böter.
För
statstjänstemännens del kompletteras .de tidigare återgivna reglerna om
ämbetsansvar av vissa regler i statstjänstemannalagen. Enligt 19 § i denna lag
kan sålunda en statstjänsteman i administrativ väg ådömas disciplinstraff för
tjänsteförseelser vilka anges i en gärningsbeskrivning som i sak är
likalydande med beskrivningen av tjänstefel i 20 kap. 4 § första stycket BrB.
Från detta disciplinansvar är enligt 18 § statstjänstemarmalagen undantagen den
som innehar eller uppehåller ordinarie domartj'änst eller oavsett om
tjänsten är ordinarie eller inte tjänst som byråchef eller därmed jämställd
eller högre tjänst i departement, central förvaltningsmyndighet eller
länsstyrelse. Vidare är från ansvaret undantagna de personer som enligt 1 §
statstjänstemannalagen över huvud inte omfattas av denna lag, dvs. stats-
Prop.
1975: 78 103
råden
och JO samt den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.
Disciplinstraff
enligt statstjänstemannalagen är varning, löneavdrag under högst trettio dagar,
suspension i högst tre månader samt vid svårare eller upprepad förseelse
avsättning. I överensstämmelse med gällande regler om oavsätllighet är dock
tjänsteman med fullmakt på tjänsten undantagen från det disciplinära
åvsättningsslraffei.
Liksom
i 20 kap. 9 § BrB finns även i statstjänstemannalagen en regel till
förekommande av dubbelbestraffning. Har åtal väckts mot tjänsteman får sålunda
enligt 21 § i lagen disciplinärt förfarande rörande gäming som omfattas av
åtalet inle inledas eller fortsättas.
Beslut
om disciplinstraff fattas enligt 23 § statstjänstemannalagen av den myndighet
under vilken tjänstemannen lyder, om regeringen inte bestämmer annat. Deltar
flera i avgörandet skall RB:s regler om omröstning i överrätt i fråga om
ansvar äga motsvarande tiUämpning. I ärendet skall, om tjänstemannen påfordrar
det, tUlfälle beredas honom att vid munUigt förhör uttala sig i saken (24 §).
Talan
mot myndighetens beslut i ärende om disciplinär bestraffning förs enligt 1 §
lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa
mål samt 18 § allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad 1974: 833) hos
kammarrätt genom besvär. Kammarrättens beslut kan överklagas hos
regeringsrätten som sista instans.
Beträffande
valet mellan judiciellt och disciplinärt förfarande gäUer enligt 20 §
statstjänstemannalagen att disciplinmyndigheten skall anmäla tjänsteman, som är
underkastad disciplinansvar, lill åtal om han är skäligen misstänkt för
tjänstemissbruk, lagande av mula eller av otUlbörlig belöning, brott mot
tystnadsplikt eller annat brott i tjänsten för vilket är stadgat fängelse.
Vidare skall tjänsteman som är anställd med fullmakt anmälas till åtal om han
är skäligen misstänkt för grovt tjänstefel. När det föreligger skälig misstanke
om brott i tjänsten i annat fall t. ex. i fråga om tjänstefel som inte är
grovt skall åtalsanmälan göras om det finns anledning anta alt talan om
enskUt anspråk kommer att föras eller om tjänstemannen bestrider vad som läggs
honom till last och tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos
myndigheten.
Om
tjänsteman anmäls till åtal eller disciplinärt förfarande inleds mot honom och
den gärning som det gäller kan antas medföra avsättning eller om annars
särskilda skäl föreligger, kan tjänstemannen enligt 26 § statstjänstemannalagen
avstängas, från tjänsten med omedelbar verkan. Om avstängning av domare som
misstänks för brott finns särskUda bestämmelser i lagen (1955: 261) om
avstängning av domare (ändrad senast 1974: 1013).
Även
åtskilliga tjänstemän som sorterar imder kommunaltjänstemannalagen (1965: 275,
ändrad senast 1974:1010) är underkastade ett författningsreglerat
disciplinansvar. Här kommer närmast i fråga sådana tjänstemän hos kommun eller
allmän inrättning, vilkas anställnmgsför-
Prop. 1975: 78 104
håUanden
redan före 1965 års tjänstemannalagstiftning helt eller delvis var
författningsreglerade. I den mån regeringen enligt 1 § stadgan (1965: 602) om
vissa tjänstem'än hos kommuner m. fl. (omtryckt 1974: 1017), i det följande
kallad kommunaltjänstemannastadgan, förordnat att denna stadga skall vara
tUlämplig på dem blir de också underkastade de i denna stadga intagna
disciplinära ansvarsreglerna, vUka i sak är av samma innehåll som motsvarande
regler i statstjänstemannalagen. Den största gruppen av dessa tjänstemän
totalt cirka 110 000 (se SOU 1974: 8 s. 115) utgörs av lärarpersonal inom det
kommunala skolväsendet. Vidare kan nämnas kyrkliga befattningshavare såsom
församlingspräster och kyrkomusiker.
Beträffande
statstjänstemän samt kommunaltjänstemän som omfattas av
kommunaltjänstemannastadgan gäller vidare att den offentlige arbetsgivaren i
stället för alt utkräva straff- eller disciplinrättsligt ansvar vanligen kan
använda sig av det civUrättsliga regelsystemet. Sålunda kan flertalet
tjänstemän som inte tillsatts med fullmakt sägas upp från sin tjänst med stöd
av bestämmelserna i lagen. (1974: 12) om anställningsskydd (se 30 §
statstjänstemannalagen och 36 § kommunaltjänstemannastadgan). Reglerna om
avskedande i lagen om anställningsskydd gäller däremot inte för dessa gmpper av
arbetstagare.
För de kommunaltjänstemän
som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan omkring 400 000 (se SOU
1973:56 s. 89) råder fuUständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Vidare,
gäller lagen om anställningsskydd i fuU utsträckning bettäffande dessa
tjänstem'än. Detta har resulterat i att vissa regler om discipUnära åtgärder
har tagils in i ett kollektivt huvudavlal med allmänna bestämmelser, avsett att
antas i samband med de kommunvis slutna kollektivavtalen. Som disciplinpåföljder
upptas i nämnda allmänna bestämmelser varning och avskedande ulan iakttagande
av uppsägningstid samt för ordinarie tjänsteman även suspension under högst 90
dagar. För de fast anställda tjänstemännens del är fömtsättningen för alt
avskedande skall kunna tillgripas att tjänsteman efter erhållen varning eller
suspension åter gör sig skyldig till fel eller försummelse eUer att han genom
fel eller försummelse eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att
inneha tjänsten. Vidare finns en regel om att varning inle får åberopas som
skäl för tjänstemans skUjande från tjänsten om två år har förflutit efter varningens
utdelande utan att tjänstemannen har erhåUit förnyad dscipli-när bestraffning
eUer under mellantiden dömts för ämbetsbrott.
Arbetstagare
hos staten skall enligt kungörelsen (1971: 940) om tjänstemannaanställning för
arbetstagare hos staten med några få uppräknade undantag numera i princip
anställas som tjänsteman. Däremot finns det fortfarande åtskilliga
kommunalanställda arbetstagare som inle är tjänstemän. I fråga om sådana
arbetstagare. omkring 200 000 är bestämmelser om påföljder vid förseelser
intagna i elt kollektivt hu-
Prop.
1975: 78 105
vudavtal
med allmänna bestämmelser, avsett att införas i de kommunvis slutna
kollektivavtalen. Huvudavlalet upptar som påföljder varning, suspension och
avskedande utan iakttagande av uppsägningstid. Avtalet innehåller även regler
om avstängning. I likhet med vad som har avtalats för de kommunala
tjänstemännen gäller även beträffande ifrågavarande arbetstagare att varning
inte får åberopas som skäl för avskedande om två år har förflutit sedan
varningen utdelats ulan att arbetstagaren erhållit förnyad bestraffning.
Vidare är lagen om anställningsskydd tillämplig i full utsträckning.
I
arbetsrättsligt hänseende anses ämbetsansvaret ha den betydelsen alt det
utesluter avtalsfrihet i varje fall rörande åligganden i tjänsten. Omvänt
gäller att ämbetsansvaret liksom det lagreglerade disciplinansvaret inle kan
utkrävas för förseelser inom det område där de offentliga tjänstemännen har
avtalsfrihet.
3
Ämbetsansvarskommitténs principbetänkande
I
sitt första betänkande redovisade kommittén de principer som den ansåg böra
ligga till grund för ett nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer.
Dessa principer innebar i huvudsak följande.
Det nya systemet skulle
inle som det nuvarande ämbetsansvaret ute-" sluta avtalsfrihet rörande
tjänsteåligganden. Inskränkningar i delta hänseende skulle bero av lag. Det
offentliga anställningsförhållandet i sin helhet skulle sålunda formellt
behandlas som avlalsgmndat, vilket enligt kommitién medförde den konsekvensen
alt det ansågs som en avtals-förpliktelse för arbetslagaren atl åtlyda av
arbetsgivaren uppställda villkor även på områden där dennes ensamma
bestämmanderätt inte fick inskränkas genom avtal.
Vidare
skulle det nya sanktionssystemet till skillnad från ämbetsansvaret kunna
tUlämpas både vid åsidosättande av offentligrättsliga förpliktelser och vid
avtalsbrott. Sanktionernas syfte skulle vara att tillgodose
samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande
hänsyn fullgjordes på elt rikligt sätt. Sanktionssyslemet skulle därför
utformas efter de offentliga funktionernas art och inle vara beroende av om de
offentUga funktionärerna intog ställning som tjänstemän eller inte.
Det
nya systemet skulle vidare anpassas till den nuvarande strukturen av den offentliga
sektorn, vilken innefattar både traditionella myndighetsorgan och
privalrältsligt bildade organ, och utformas så att det kunde tillämpas
oberoende av framlida förändringar i. den förvallnings-mässiga organisationen.
Prop.
1975: 78 106
Med
en privaträltslig grundsyn på det offenlligrältsliga anställningsförhållandet
skulle varje tjänsteförseelse komma alt betraktas som ett avtalsbrott, för
vUket i första hand borde tUlämpas de sanktionsmedel som privattälten erbjöd. I
vissa fall skiUle det emellertid vara nödvändigt att komplettera dessa
sanktionsmedel med ett straffrättsligt ansvar, som koncentrerades tUl centrala
områden av offenllig verksamhet och där främst tog sikte på fall av oriktig
myndighetsutövning.
4
Principerna för ett nytt sanktionssystem 4.1 Kommittén
Flertalet
remissinstanser ställde sig i stort, sett positiva till eller lämnade utan
erinran grunderna för förslagen i principbetänkandet (en sammanstäUning av
remissyttrandena finns i SOU 1972:1 s. 98121). I allt väsentligt ansåg sig
därför kommittén i sitt fortsatta arbete kunna bygga vidare på de i
principbetänkandet intagna ståndpunkterna. Slutbetänkandet innehåller förslag
till erforderliga författningsändringar jämte motiveringar.
En
av kommitténs målsättningar är att söka åstadkomma elt för all offentiig
verksamhet enhetligt sanktionssystem. Straffansvaret koncentreras enligt
förslaget till centrala områden av offentlig verksamhet och tar främst sikte på
oriktig utövning av offentUg myndighet. En ny straffbestämmelse rörande
missbruk av offentiig myndighet föreslås ersätta den nuvarande ansvarsregeln om
tjänstemissbruk i 20 kap. 1 § BrB medan stadgandena angående tagande av muta
och brott mot tystnadsplikt i 2 resp. 3 § samma kapitel bibehålls med vissa
ändringar och bestämmelsen i 4 § om tjänstefel upphävs.
Kommitténs
förslag att avskaffa straffansvaret för vanliga tjänstefel innebär inte att
sådana fel bör lämnas obeivrade. I stället föreslås att här skall gälla ett
utomstraffrättsligt ansvar ett disciplinansvar av i huvudsak samma natur
som det vUket förekommer i privat tjänst. Härigenom tiUgodoser koimnitlén
också ett annat av sina huvudsyften, nämligen att bryta det samband som fiims
mellan rådande ansvarsregler och förbudet för slora funktionärsgrupper all träffa
avtal om vissa tjänsteåligganden. Med en privalrättslig grundsyn på det
offentliga anställningsförhållandet blir enligt kommitién varje
tjänsteförseelse att se som elt avtalsbrott för vilket bör tillämpas de
sänktionsmedel som privaträtten erbjuder.
Vidare föreslår kommittén
att avsättning och suspension avskaffas både som straff och som
disciplinpåföljd. Om funktionären genom brott eller tjänsteförseelse visat sig
uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin anställning eller sitt uppdrag
skall han enligt förslaget 1 stället kunna -avskedas.
Prop.
1975: 78 107
Om
funktionären är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om
disciplinpåföljd eller avskedande skall tvisten enligl kommitténs förslag kunna
prövas av domstol på samma säll som är fallet på den privata arbetsmarknaden.
4.2
Remissyttrandena
De
i slulbeiänkandet redovisade principerna för ett nytt sanklionssys-tem
tUlstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Några remissinstanser
anför reservationer mot förslaget utan att generellt avstyrka det. JK anser
att detaljförslagen, särskilt vad gäller disciplinansvaret, präglas av
arbetsgivare- och arbetstagarsynpunkter i viss mån på bekostnad av tredje mans
den enskilde medborgarens intressen. Liknande synpunkter anförs av
hovrätten för Nedre Norrland, SJ, länsstyrelsen i Jönköpings län och JO. JO ,
betonar att det föreslagna disciplinförfarandets utformning företer sådana
brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i
föreslagen utsträckning och ersättas med ett disciplinansvar, om inte bättre garantier
skapas för att discipUnansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från
allmän synpunkt. Enligt Sveriges advokatsamfund skulle kommitténs målsättning
att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanklionssyslem
ha kunnat åstadkommas utan den långtgående avkriminalisering som de framlagda
förslagen innebär. Kommunalarbetareförbundet a andra sidan anser inte att
samhället som arbetsgivare har större behov av ett disciplininstitut än
arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden.
Juridiska
fakulteten vid Stockhalms universitet anser att kommitténs försök att lägga en
privaträttslig grundsyn på det offentliga anställnings-förhåUandet inte har
lyckats. Sålunda brister enligt fakultetens mening kommitténs principiella
utgångspunkt nämligen att det allmännas befattningshavare har samma frihet att
träffa anställningsavtal och kollektivavtal och att förhandla om avtal och
tillgripa stridsåtgärder som anställda i privat tjänst. Vidare anser
fakulteten att en privalrättslig grundsyn på det offentUga
anställnlngsförhåUandet lätt blir aUtför ensidig inte minst såvitt gäller
ämbelmän med rättstUlämpande uppgifler samt universitetslärare. Beslut om
antagande och avskedande av sådan befattningshavare liksom utformningen av
deras anställningsvillkor har nämligen en betydelsefull offentligrältslig
aspekt, eftersom dessa frågor påverkar rättssäkerheten och forskningens
frihet.
Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet avstyrker väsentliga delar av kommitténs
förslag och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att de
anmärkningar som fakulteten framför och som redovisas i det följande
gäller så grundläggande förhållanden att förslaget i sin nuvarande utformning
inte bör läggas tiU grund för lagstiftning.
Prop. 1975: 78 108
5
Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen
5.1
Kommittén
Kommittén
framhåller att de nya sanktionsreglerna inte bör utesluta avtalsfrihet men att
det samtidigt inte heller bör vara uteslutet att till-lämpa dem vid
avtalsbrott. De bör således utformas oberoende av om tjänsteförseelserna begås
inom det avtalsförbjudna eller det avlalslillåtna området. För att åstadkomma
att det offentliga tjänsteavtalet i sin helhet kommer att omfattas av samma
rättsregler i clvilrättsligt och proces-suellt hänseende som tjänsteavtal i
allmänhet föreslår kommittén därför att det nuvarande stadgandet i 3 § andra
stycket statstjänstemannalagen resp. 2 § andra stycket
kommunaltjänstemannalagen, som anger alt avtal inte får ttäffas om inrättande
eller indragning av tjänst m. m. ersätts av en bestämmelse av innebörd att det
i avtal inte får stadgas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam
besluta om dessa angelägenheter. Härigenom blir enligt kommittén en förseelse i
offentUg tjänst att bedöma som ett mot det allmänna såsom arbetsgivare riktat
avtalsbrott.
5.2
Remissyttrandena
Den
föreslagna lagändringen tillstyrks av Göta hovrätt. LO konstaterar att den
avtalsfrihet som sålunda föreslås visserligen endast är av formell natur men
att ändringen leder till alt berörda beslämmelser får en mer logisk uppbyggnad
och framför allt åstadkommer ett närmande lill den privata arbetsmarknadens
regelsystem. Liknande synpunkter anförs av SACO.
Televerket, SAV,
förhandlingsutredningen och 'lönesystemutredningen avstyrker förslaget.
Televerket anser att den nuvarande strikta uppdelningen av
anställningsförhållandet i en offenlligrätlslig och en civilrättslig del är
klarare från processuell synpunkt och att den föreslagna ändringen därför
skuUe vara ägnad att komplicera förvaltningsprocessen. Samma uppfattning har
lönesystemulredningen som i likhet med SAV anser att de av kommittén
aktualiserade reformerna beträffande ansvars-syslem och processuella frågor skulle
kunna vidtas utan den föreslagna lagändringen. Enligt förhandlingsutredningen
bör som huvudregel gälla alt förhandlings- och avtalsrätten begränsas till
frågor som de avtalande partema förfogar över. Den av kommittén föreslagna konstruktionen
harmonierar inle med denna grundsyn.
Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet anser att den föreslagna omformuleringen
närmast framstår som en lek med ord.
Prop.
1975: 78 109
6
Det straffrättsliga ansvarsområdet 6.1 Kommittén
Den
principiella utgångspunkten för kommitténs förslag är som tidigare nämnts att
det bör skapas ett för all offenllig verksamhet enhetligt sanktionssystem som
kan tUlämpas såväl då det allmänna uppträder i traditionell myndighetsform som
då offenllig verksamhet fullgörs exempelvis genom privaträttsUgt bildade organ
samt oberoende av den for-meUa gränsdragningen mellan tjänstemän och andra
arbetstagare. Delta sanktionssystem bÖr enligt kommittén omfatta två olika
slags påföljder, straffrättsUga och utomstraffrättsliga. Båda skall ha lill
syfte att skydda samhäUsmedlemmamas intresse av att offentliga funktioner ulan
ovidkommande hänsyn fullgörs på elt riktigt sätt. Svårhetsgraden av möjliga
angrepp på detta intresse får avgöra vilket slag av påföljd som skall
tiUgripas. Det utomstraffrättsliga ansvaret, som föreslås utformat inom ramen
för ett discipUnförfarande av i huvudsak samma natur som det vilket redan
förekommer i privat tjänst, avses samtidigt tillgodose det allmännas intresse
såsom arbetsgivare.
De
nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. BrB föreslås bli ersatta av tre nya
ansvarsregler som var för sig gäller oriktig myndighetsutövning, mutbrott och
brott mot tystnadspUkt. Straffansvar för vanliga tjänstefel bortfaller alltså.
Den
föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighetsutövning, som närmast
motsvarar nu gällande regler om tjänstemissbmk (20 kap. 1 § BrB), avser dels
ett uppsåtiigt brott, benämnt missbruk av myndighet, dels ett oaktsamhetsbrott,
kallat vårdslöshet i myndighetsutövning. Den som i utövning av offentlig
myndighet åsidosätter vad som tUl följd av lag eller annan författning eller
eljest gäller för myndighetsutövning skall sålunda, om gärningen för det
allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte
är ringa, dömas för missbmk av myndighet till böter eller fängelse i högst två
år eller, om brottet är grovt, tUl fängelse i högst sex år. Om gärningen begås
av grov oaktsamhet, skall dömas för vårdslöshet i myndighetsutövning tUl böler
eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen är inte avsedd all tiUämpas
om gämingen annars är belagd med straff.
Genom
alt använda begreppet offentlig myndighet avser kommittén att dra en gräns mot
det område där det allmänna uppträder som part i avtalsförhållanden. Kommittén
framhåller att offentiig myndighet ytterst är grundad i lag eller annan
författning och att det genom de offentiiga funktionäremas utövning av denna
myndighet för enskilda eller andra subjekt skapas plikter eller rättigheter som
inte är av privaträttslig natur. Myndighetsutövning tar sig enligt kommittén
normalt uttryck i formliga beslut men kan också förekomma i form av faktiska
ålgärder
Prop. 1975:78 110
som
inte föregåtts av formliga beslut, t. ex. n'är polisen griper en för brott
misstänkt person. Till myndighetsutövning räknar kommittén också vissa åtgärder
som till formen endast innefattar elt meddelande om vissa faktiska förhållanden
men som likväl skapar rättigheter eller skyldigheter på samma sätt som annan
myndighetsutövning. Som exempel anförs bl. a. olika i författning stadgade
former av registeranteckningar, inskrivningsåtgärder i fastighelsböcker etc.
Då det allmänna uppträder
exempelvis som arbetsgivare," hyresvärd, köpare eller säljare och
tillvaratar sina intressen i denna egenskap genom att med stöd av avtalsvUlkor
eller privaträttsliga lagbestämmelser avkräva motparten i a'vtalsförhållandet
något är det med den givna definitionen inte fråga om någon
myndighetsutövning. Som exempel på clvilrättsligt agerande anför kommittén
också det fallet att staten med tillämpning av de föreslagna lagreglerna om
disciplinansvar utkräver disciplinpåföljd av en statstj'ånsteman. Det påpekas
dock i betänkandet att själva rätten för det allmänna att ttäffa avtal ibland
kan vara på sådant sätt reglerad i författning att missbmk av denna rätt kan
vara att bedöma som oriktig myndighetsutövning. Som exempel härpå hänvisas till
gällaode inskränkningar för kommun att avhända sig fast egendom och till
bestämmelsema om statlig upphandling.
Kommittén
framhåller alt den innebörd som kommittén tillagt begreppet myndighetsutövning
stämmer väl överens med den beskrivning av begreppets innehåll som gjorts i
förarbetena till förvaltningslagen (1971: 290) och skadeståndslagen (1972: 207)
och att begreppet således skulle få samma innebörd i såväl skadeslåndsrättslig
öch förvaltnings-rättslig som sträffrättslig lagstiftning. Det påpekas dock att
stats och kommuns ansvar för allmän förmögenhetsskada enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen
avser fel eller försummelse vid myndighetsutövning, inle genom
myndighetsutövning.
Eftersom
skadestånd enligt de i skadeståndslagen sålunda angivna ordalagen kan utkrävas
även för vissa åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen, t. ex.
förberedande handläggningsåtgärder, och andra handlingar som står i elt nära
tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen, är området för
det allmännas skadeståndsansvar alltså något vidare än det straffbara område
som avses med den av kommitién föreslagna bestämmelsen.
Missbruk
av myndighet föreUgger enligt förslaget då de för myndighetens behöriga
utövande gällande reglerna överträds. KommUtén framhåller emellertid alt
oriklig myndighetsutövning kan föreligga även där ett fattat beslut i och för
sig står i överensstämmelse med författningarna men meddelats endast sedan
visst ovidkommande villkor uppfyllts. Även underlåtenhet att vara. verksam kan
enligt kommittén innefatta oriktig myndighetsutövning, såsom då en åklagare
underlåter alt åtala brott eller då utfärdande av stämning fördröjs i syfte att
åtalspreskrip-
Prop.
1975:78 111
tion
skall hinna inträda. Kommitién påpekar också att ett beslut som typiskt sett
innefattar missbruk av myndighet kan vara behäftat med fel som gör att det
redan från början är alt betrakta som ogiltigt utan atl det behöver undanröjas
efter besvär. Elt sådant beslut bör enligl kommitténs mening inle föranleda
tUlämpning av den föreslagna ansvarsregeln.
Straffbestämmelserna
rörande missbmk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning föreslås inte
bli tillämpliga beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal
församling.
Den föreslagna
straffbestämmelsen om mutbrott skUjer sig från det nu gäUande stadgandet i 20
kap, 2 § BrB om tagande av mula eller av otillbörlig belöning såtillvida att
bestämmelsen är tUlämplig även om gärningen faller under annat straffstadgande.
Vidare har en väsentiig utvidgning skett såvitt gäller den ansvariga
personkretsen. Kommitténs, syfte har varit att bestämma denna krets så att
mutansvaret kommer att gälla inom all mer betydelsefull offentlig verksamhet
oavsett om denna utövas av traditionella myndighetsorgan eller via
privaträttsUgt bildade subjekt som ägs av det allmänna. Personkretsen föreslås
sålunda omfatta alla arbetstagare hos staten eller kommun, oavsett om de har
tjänstemannaställning eller ej, ledamöter av styrelser, verk, nämnder, kommittéer
eller andra sådana inrättningar som hör till staten eller till kommun,
personer som i övrigt till följd av val eller plikt utför uppdrag åt det
allmänna eller vUkas uppdrag finns reglerade! författning, krigsmän eller andra
som fullgör lagstadgad tjänsteplikt samt personer som utan all inneha tjänst
eller uppdrag av berört slag utövar offentlig myndighet. Vidare föreslås att
Kungl. Maj:t skall bemyndigas att besluta om straffbestämmelsens tillämpning
även på arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening eller
stiftelse vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller på annat
sätt har en avgörande bestämmanderätt och på ledamot av styrelse för sådan
inrättning eller sådant företag. Som fömtsättning för att Kungl. Maj:t skall
meddela beslut härom anger kommittén att inrättningen eUer företaget har
pålagts myndighetsutövning eller andra mera väsentiiga offentliga funktioner
eller intar monopolställning. Med kommun likställs enligt förslaget
landstingskommun; kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet,
skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.
Straffet
för mutbrott föreslås vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet
är grovt, fängelse i högst sex år.
Kommittén
framhåller att den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skall ses som ett
provisorium. Kommittén bar nämligen genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971
erhåUit uppdrag att utreda förutsättningarna för en generellt utformad
ansvarsregel som tar sikte på varje anställd eller uppdragstagare, oavsett om
han återfinns inom den offentiiga eller den privata sektorn. I avbidan på
residtatet av detta utredningsar-
Prop. 1975:78 112
bete,
som enligt direktiven skulle påbörjas först efter framläggandet av
slutbetänkandet rörande ämbetsansvaret, har kommittén ansett sig böra lägga
fram förslag till en ansvarsregel som tar sikte endast på den offentliga
sektorn.
Beträffande
brott mot tystnadsplikt är personkretsen för ansvar enligt gällande straffbud i
20 kap. 3 § BrB avsevärt vidare än den krets som omfattas av det egentliga
ämbetsansvaret. Den tystnadsplikt, som straff sanktionerats genom stadgandet,
följer i första hand av skilda författningar som än lar sikte på offentliga
funktionärer än på enskilda personer. Straffbestämmelsen, som är subsidiär i
förhållande till förekommande specialstraffrättsliga stadganden, kan
emellertid tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte gmndas på någon
direkt författningsbestämmelse. Kommittén framhåller att det är osäkert var
gränserna går kring denna oreglerade tystnadspUkt. Enligt kommitténs mening
bör emeUertid etl slraffbud inte gälla generellt inom elt så diffust bestämt
område utan för dess tiUämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns
angiven i författning. Det föreslås därför att den nuvarande bestämmelsen i 20
kap. BrB om tystnadsplikt ersätts av en ny straffbestämmelse som, utan
angivande av personkrets, stadgar ansvar böter eller fängelse i högst två år
för var och en som yppar vad han till följd av författning är pliktig att
hemlighålla. Det föreslagna straffbudet är avsett alt ersätta en stor del av de
skiftande straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som f. n. finns
införda i olika specialförfattningar. Kommittén har därför gjort en översyn av
dessa straffbestämmelser och föreslår att ett stort anlal av dem upphävs.
För
de fall då det trots avsaknad av författningsstöd kan anses åligga en offentiig
funktionär att iaktta tystaad rörande visst ämne, bör brytande av sådan
tystnadsplikt enligt kommitténs mening i princip beivras i discipUnär väg.
Kommittén anser emellertid att denna oreglerade tystnadsplikt i vissa fall bör
lagfästas så att brytande av plikten kan föranleda straffansvar. Främst gäller
detla enligt kommittén plikten atl iaktta tystnad rörande innehållet i allmän
handling som är hemlig. En sådan generell föreskrift skulle, framhåller
kommittén, ha sin rätta plats i sekretesslagstiftningen och därmed få vissa tryckfrihetsrältsliga
konsekvenser. Med hänsyn till alt offentiighets- och sekretesslagstiftningskommittén
(Ju 1970: 49) enligt sina direktiv har att utreda bl. a. denna fråga har
ämbetsansvarskommillén emeUertid stannat för att inte" lägga fram förslag
tUl en generell regel av det slag som nyss har sagts. Kommittén föreslår inte
heller några särskilda straffbestämmelser om tystnadsplikt rörande vad som
förekommit vid offentliga beslutande församlingars sammanttäden inom stängda
dörrar. Beträffande riksdagen har, som tidigare nämnts, sådan tystnadsplikt
stadgats efter det att kommittén lagt fram sitt betänkande (2 kap. 4 § RO).
Nuvarande
straffbestämmelser i BrB om brott mot tystnadsplikt för-
Prop. 1975:78 113
utsätter
i subjektivt hänseende uppsåt. Om tjänsteman med ämbetsansvar av oaktsamhet
bryter mot tystaadsplikt, kan straff inträda för tjänstefel enligt 20 kap. 4 §
BrB. Vidare innehåller vissa specialstraffrättsliga bestämmelser föreskrifter
om straff för oaktsamhetsbrott även beträffande andra personer. Efiersom
kommitién föreslår att 20 kap. 4 § BrB skall utgå och de specialstraffrättsliga
reglerna skall ersättas av ett nytt straff stadgande i BrB:s 20 kap., bör denna
bestämmelse enligt kommUténs mening innehålla föreskrifter om ansvar även för
det fallet att brytandet av tystnadsplikt sker av oaktsamhet.
Såsom framgår av det
föregående har de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension
utmönstrats ur de föreslagna straffbestämmelserna. Detta får ses mot bakgrunden
av kommitténs senare berörda förslag att som ersättning för de särskilda
änibetsstraffen införa ett privaträttsUgt avskedandeinstitut. I samband därmed
föreslår kommittén också en ny regel i 33 kap. BrB som har tUl syfte att förhindra
dubbelbestraffning och som i viss mån motsvarar den nu gällande bestämmelsen i
20 kap. 9 § samma balk. Enligt den föreslagna regeln får domstol vid
bestämmande av straff för brott av arbets-eller uppdragstagare ta hänsyn tUl
avsked eller annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brottet.
6.2
Remissyttrandena
De
allmänna principerna för det straffbara områdets omfattning tiUstyrks eller
länmas utan eruuran av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan,
däribland JK och Göta hovrätt.
Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet avstyrker förslaget om av-kriminalisering av tjänstefel och
Sveriges advokatsamfund anser den föreslagna begränsningen av det straffbara
området vara ägnad att inge betänkligheter särskilt med hänsyn tUl medborgarnas
intresse av att den offentliga verksamheten bedrivs korrekt och att begångna
förseelser verkligen blir beivrade. JO anser, som tidigare nämnts, alt det
föreslagna disciplinförfarandet företer sådana brister att det är olämpligt att
låta del nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning, om inte
garantier skapas för alt disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är
påkallat från allmän synpunkt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
anser att beskrivningen av förslaget som en avkriminalisering är ett utslag av
modetänkande och i sak överdrivet, eftersoni kommitténs system väsentiigen
innebär att det av allmän domstol hUtills handhavda straffrättsliga förfarandet
ersätts med ett administrativt disciplinärt förfarande.
Den
föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighetsutövning har i huvudsak
fått ett positivt mottagande av remissinstansema. JK anför att hans i
yttrandet över kommitténs principbetän-
8
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 114
kände
uttryckta tvekan inför begreppet myndighetsutövning numera skingrats.
Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anser dock att stadgandet fått en
alltför snäv avgränsning och påpekar att utnyttjande av tjänstestäUning genom
åtgärder av faktisk karaktär, som inte kan inordnas under begreppet
myndighetsutövning, faller utanför det straffbara området. Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet anser att den innebörd kommittén vUl ge
begreppet myndighetsutövning "är oklar och motsägelsefull. Från den
enskildes synpunkt är det enligt fakultetens mening högst väsentiigt att även
förberedande åtgärder i beslutsförfarandet omfattas av straffansvar liksom
tjänstemäns uppträdande mot aUmänheten och underordnade. Fakulteten finner det
också ohållbart att den som är ansvarig för myndighets beslut i disciplinärende
inte själv skall kunna stäUas tUl straffrättsligt ansvar för vad som enligt
tjänstemannens eller allmänhetens uppfattnmg kan uppfattas som
myndighels-missbruk eller vårdslöshet i myndighetsutövning, enär kommittén
undantar sådana beslut från sitt begrepp myndighetsutövnmg trots att beslutet
skall fattas enligt förvaltningslagens principer. Kritiska synpunkter av
sistnämnda slag uttalas också av de juridiska fakulteterna vid Lunds universitet
och Stockholms universitet samt av SJ. De juridiska fakulteterna vid Uppsala
universitet och Lunds universitet har vidare invändningar mot kommitténs
uppfattning att elt beslut som är till den grad felaktigt att det är en nuUitet
inte kan innebära missbruk av myndighet. Det påpekas att även ett ogUtigt
beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra förfång eller
otUlbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild samt att de grova fallen
av myndighetsmissbruk med kommitténs ståndpunkt skulle gå fria från ansvar,
RÅ
anser att det straffbara område som avses med den föreslagna ansvarsregeln
rörande oriktig myndighetsutövning bör sammanfalla med omrädet för det
allmännas skadeståndsansvar.
Enligt
iänsåklagaren i Kalmar län föreligger med de vidgade disciplinära
beslraffnmgsmöjligheter som kommittén föreslår knappast något reellt behov av
att krimuialisera tjänsteåtgärder såsom sådana.
Den
föreslagna begr'änsningen av det straffbara området vid oaktsam
myndighetsutövnmg tUl grova fall har genomgående fått ett gynnsamt mottagande
av remissinstanserna.
Brottsbenämningen
missbmk av myndighet anses av JK och Sveriges advokatsamfund vara att föredra
framför det i principbetänkandet använda namnet maktmissbmk, medan Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare har motsatt uppfattnmg och hovrätten för Nedre
Norrland föredrar benämningen tjänstemissbmk såsom mera adekvat. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län förordar benämningen oriktig myndighetsutövning och Göta
hovrätt föreslår missbmk i myndighetsutövnmg, vilken beteckning korresponderar
med benämningen vårdslöshet i myndighetsutövning. LO har mgenting att erinra
mot att det uppsålliga brottet kallas miss-
Prop. 1975: 78 115
bmk
av myndighet men finner däremot den föreslagna benämningen för
oaklsamhetsbrottet, vårdslöshet i myndighetsutövning, vara otymplig från
språklig synpunkt och förordar i stället beteckningen vårdslös myndighetsutövning.
Den föreslagna
utvidgningen av den ansvariga personkretsen vid mutbrott tillstyrks eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Endast TCO anser att någon ändring inte bör göras i avvaktan på att frågan om
generellt mutansvar för såväl offentligt som privat anställda får en lösning.
Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att två fall, som enligt gällande rätt
faller inom det straffbara området, inte täcks av den av kommitién föreslagna
lydelsen, nämligen då gämingen begåtts av ämbetsman inncn han erhållit befattningen
samt av den som varit ämbetsman. Hovrätten anser att de skäl som föranlett
kriminalisering av dessa fall alltjämt är aktuella. Vidare bör det enligt
hovrättens mening övervägas om inte de av kommittén angivna förutsättningarna
för att Kungl. Maj:t skall förordna om straffbestämmelsens tiUämpning på
arbetstagare hos allmän inrättning m. m. borde inarbetas i lagtexten. Slutligen
har hovrätten inte kunnat finna något motiv för att mutbrottet inle längre
skall vara subsidiärt i förhållande tUl allmänna brott.
Den föreslagna
straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt har i stort sett mötts positivt
av remissinstanserna. JK påpekar att den av kommittén förordade begränsningen
till i lag eller författning angiven tystnadsplikt medför att åtskUUga fall som
nu faller under straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB i fortsättningen får
beivras i disciplinär väg. JK anser i likhet med skolöverstyrelsen att några
större olägenheter inte följer med en sådan ordning men finner det lämpligt att
frågan om ytterligare reglering på detta område får avvakta i avbidan på
resultatet av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs arbele.
Kammarrätten i Stockholm anser att behovet av en generell lagregel, som
sanktionerar offentlig funktionärs tystnadsplikt i fråga om hemUg handling, är
synnerligen ttängande och ifrågasätter därför om tUlskapandet av en sådan
lagregel kan anstå. Enligt Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet bör en generell lagregel om tystnadsplikt innefatta
skyldighet att iaktta tystnad även om vad som förekommit vid de kommunala
beslutande församlingarnas sammanträden inom lyckta dörrar.
Sveriges
Radio riktar kritik mot förslaget att ansvarsbestämmelsen i 9 §
radioansvarighetslagen (1966: 756) skall utgå och ersättas med den strängare
straffbestämmelsen i BrB. Konsekvenserna härav samt tyst-nadspliklsstadgandets
förenlighet med 2 § radioansvarighetslagen och 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen bör enligt bolaget utredas särskilt.
LO
påpekar att den föreslagna straffbestämmelsen avser även brott
Prop. 1975:78 116
mot
tystnadsplikt som begås av oaktsamhet och som f. n. bestraffas som tjänstefel.
Eftersom kommitténs förslag bl. a. syftar till att avkriminalisera förseelser
som kan hänföras tUl tjänstefel, hade det enligt LO:s mening varit på sin plats
att kommittén utförligare redovisat motiven tUl atl oaktsamt brytande av
tystnadsplikten fortfarande skall beivras straffrättsligt. LO vUl dock inte
utesluta alt visst fog kan föreligga för StraffrättsUga sanktioner mot denna
typ av förseelser.
Förslaget att avskaffa
de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension länmas utan erinran av
JK, RÅ, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet
och SACO samt avstyrks av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och
Stockholms universitet.
7
Disciplinansvaret
7.1
Kommittén ,
För
tjänsteförseelser, som inte består i oriktig myndighetsutövning, mutbrott eUer
brott mot tystnadsplikt, föreslår kommittén såsom tidigare anförts ett
utomstraffrättsligt sanktionssystem. Detta system skall enligt förslaget
regleras i en särskUd lag om disciplmansvar i offentlig tjänst. Lagen föreslås
bli tUlämplig på i stort sett samma personkrets som enligt förslaget tUl ny
lydelse av 20 kap. 2 § BrB skall vara underkastad ansvar för mutbrott. Den
enda skillnaden är att lagen om disciplinansvar inte skall omfatta krigsman
eller annan som fuUgör lagstadgad tjänsteplikt och inte heller den som utan att
inneha tjänst eller uppdrag som sägs i 20 kap. 2 § BrB utövar offentiig
myndighet.
Disciplinlagen föreslås
bli av delvis d i s p o s i t iv karaktär. Enligt förslaget skall sålunda däri
intagna bestämmelser om disciplinpåföljder inte gälla, om anställningsavtalet
innehåller bestämmelser om andra sådana påföljder. Beträffande statstjänstemän
och tjänstemän på vilka kommimaltjänstemannastadgan är tillämplig föreslås att
avtalsfriheten skall begränsas till denna fråga och alltså inte avse övriga
ämnen som regleras i den föreslagna lagen, däribland frågan om avsked som
påföljd vid tjänsteförseelse samt förfarandet i disciplinärenden. Flertalet kommunaltjänstemän,
alla uppdragstagare samt anställda hos samhällsägda företag och liknande
inrättningar får däremot avtalsfrihet över hela linjen. Det centrala
ansvarssladgandet samt bestämmelsema om bevisupptagning inför domstol och om
beslutande organ skall dock äga tUlämpning på samtliga funktionärer.
Experten Romson, med
vilken ledamoten Wiklund samt experterna von FeUitzen och Gustafsson instämmer,
anser att discipUnlagen inte ens subsidiärt bör gälla inom detkommunalaområdet.
Dis-
Prop. 1975:78 117
ciplinansvar
för förtroendemän inom kommunala nämnder och styrelser innebär enligt Romsons
mening, som också delas av ledamoten Söderberg, en nyhet av principiell
innebörd. Att få de på val grundade förtroendeuppdragen att upphöra genom
beslut i elt disciplinförfarande torde enligt Romson strida mot riktlinjerna
för den kommunalrättsliga uppbyggnaden av dessa uppdrag. Det synes enligt hans
mening heller knappast realistiskt att räkna med alt ett sådant system skall
kunna till-lämpas i praktiken.
Den
föreslagna lagen innehåller ett allmänt stadgande om att disciplinpåföljd får
åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åUgger honom i hans tjänst, om
felet inte är ringa. Meningen är alt stadgandet, utan alt del särskilt anges,
skall vara tillämpligt vid både uppsåtiigt och oaktsamt handlande på samma
sätt som vid tjänsteavtalsbrott på den privata arbetsmarknaden.
Disciplinpåföljderna utgör
enligt lagförslaget varning och penningplikt, Penningpliklen skall avse minst
en och högst 50 dagar och pliktens belopp för dag skall fastställas till lägst
fem och högst 100 kronor, varvid beloppels storlek slutiigt får bero av den
förpliktades ekonomiska förhållanden. Penningplikt tillfaller arbetsgivaren och
dennes fordran på penningplikt skall behandlas som en vanlig civil fordfan. I
ett avseende föreslås dock avvikelse från eljest gällande regler och det gäller
arbetsgivarens möjlighet att kvitta sin fordran på penningplikt mot arbetslagarens
lönefordran. Kommittén konstaterar sålunda att som den nuvarande påföljden
löneavdrag är konstruerad anses en sänkning äv lönen med ett belopp motsvarande
löneavdraget inte som kvittning utan som verkställighet i offentUgrättslig
ordning av ett likaledes offenlligrättsligl anspråk. Eftersom den offentlige
arbetsgivaren inte bör försättas i sämre läge enbart till följd av att
löneavdraget förvandlas till en civil fordran i form av penningplikt eller
annan särskilt avtalad ekonomisk disciplinpåföljd, föreslår kommittén att
bland de fall, då kvittning enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares
kvittningsrätt får ske utan arbetslagarens medgivande, skall tas med även det
fall att.kvittningsfordringen avser disciplinpåföljd som ålagts arbetstagare på
vilken den föreslagna disciplinlagen är tUlämplig.
Kommitténs förslag mnebär
som tidigare nämnts att de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension
avskaffas och disciplinpåföljden suspension försvinner. Kommittén påpekar att
dessa påföljder har två skilda funktioner. Dels utgör de straff, dels har de en
skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den tjänsteman som uite fyller
förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövnmg. ÅtskUUga skäl talar enligt
kommittén för att låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av
offentliga funktionärer på samma sätt som vid brott av andra personer. Även
med en sådan ordning måste emellertid den offentiiga tjänstens integritet
skyddas genom alt funktionären i förekommande fall kan
Prop. 1975:78 118
skUjas
från tjänsten, framhåller kommittén, som menar att det skulle vara en vinning
om avskedandet som skyddsåtgärd inte tog sig formen av en så svår prickning som
är fallet om det sker genom avsättning i brottsmålsdom.
Det
ter sig vidare enligt kommitténs uppfattning önskvärt med en enhetiig
reglering av samtliga avskedandefrågor rörande offentliga funktionärer.
På anförda skäl föreslår kommittén
alt avsätlningsfrågan bryts ut ur brottmålet och regleras i privaträttslig
ordning. För att det oavsättlig-hetsskydd, som f. n. tUlkommer vissa offentUga
befattningshavare, inte skall förringas anges i den föreslagna discipUnlagen de
gmnder som kan föranleda avskedande och som helt överensstämmer med dem som
gäller för avsättning enUgt nuvarande bestämmelser i 20 kap. 7 och 8 §§ BrB.
Arbets- eller uppdragsgivare skall sålunda kunna avskedas, om han begått brott
eller på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig till grovt eller upprepat
åsidosättande av tjänsteåliggande, allt under fömtsättning att han genom
gämuigen visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning.
Avsked till följd av
brottsUg gäming skall i och för sig kunna beslutas redan innan frågan om
straffrättsligt ansvar för gärningen prövats i brottmål men i tveksamma fall
bör arbetsgivaren enligt kommitténs mening avvakta utgången i brottmålet innan
avskedandefrågan slutligt prövas.
Ledamoten
Wisén är ense med majoriteten om att det i princip bör ankomma på arbetsgivaren
att i första hand besluta om avskedande på gmnd av icke kriminaliserad
tjänsteförseelse. Såvitt gäller medicmalper-sonal anser dock Wisén alt det bör
ankomma på domstol att besluta om avskedande, bl. a. därför att yrkesförseelser
av sådan personal vanligen riktar sig mot tredje man och ofta ger upphov tUl
skadeståndsanspråk mot arbetsgivaren. Vidare reserverar sig Wisén mot
kommitténs förslag att bryta ut avskedandefrågan ur brottmålet, Wisén anser att
elt effektivt, praktiskt och rättvist system endast kan vinnas genom att det
anförtros åt den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren
förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. För de privalan-ställdas
del förordar Wisén särskUda avräkningsregler eftersom dessa arbetstagare inte
kan ådömas avsättning och har full avtalsfrihet beträffande avskedande.
Sålunda anser Wisén bl. a, att det är erforderligt med en regel som åtminstone
inom vissa gränser medger ny straffmätning om beslående avskedandebeslut
föreligger först sedan brottmålsdomen -vunnit laga kraft, I anslutning till
gäUande bestämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan
föreslår kommittén att i disciplinlagen tas in ett stadgande som möjliggör att
arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frågan
om påföljd för brott eUer tjänsteförseelse slutligt prövas, om gärningen kan
antas medföra avskedande eUer om eljest särskUda skäl fö-
Prop.
1975:78 119
religger.
Innan beslut om avstängning meddelas skall arbetstagaren beredas lillfälle att
yttra sig.
Arbetstagare
skaU enligt förslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för
sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eUer annat brott, varigenom
han åsidosatt åliggande i anställningen, och för brottet är stadgat fängelse
eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras.
Kungl. Maj:t skall dock, liksom hittUls, kunna befria från anmälningsskyldighet
i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB.
För
att undvika att någon blir utsatt för dubbelbestraffning föreslår kommittén,
såsom tidigare nämnts, en ny regel i 33 kap. BrB av innehåll att domstol vid
bestämmande av straff för brott av arbets- eller uppdragstagare får ta hänsyn
till avskedande eller annan i tjänsteavtalet stadgad påföljd. Regeln bör enligt
kommitténs förslag kompletteras med en bestämmelse i disciplinlagen att arbets-
eller uppdragstagare som genom lagakraflvunnen dom dömts till påföljd eller
förklarats fri från påföljd för brott, som innefattat åsidosättande av
tjänsteåliggande, inte får åläggas disciplinpåföljd för samma gäming. Kommittén
anser vidare att det i författning bör stadgas skyldighet för sådana offentliga
arbets-eUer uppdragsgivare som avses i disciplinlagen att avge yttrande i påföljdsfrågan
då de bereds tillfälle lill det av domstolen.
Ledamoten
Wisén anser att den domstol som handlägger brottmål mot tjänsteman, liksom i
fråga om avskedande, vid sin straffmätning bör få ta hänsyn tUl
disciplinpåföljd som ålagts för samma förseelse endast om beslutet därom vunnit
laga kraft.
Disciplinpåföljd
får enligt förslaget inte åläggas arbetstagare sedan anställningen upphört
eller uppsägning ägt mm.
Kommitténs
förslag innehåller vidare elt stadgande av innebörd att disciplinpåföljd inte
får åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del
av den skriftliga anmaning som enUgt vad senare sägs skall inleda
disciplinförfarandet. Beträffande avskedande däremot anser kommittén någon
särskild preskriptionsregel inte vara erforderlig, eftersom bedömningen av om
arbetslagaren till följd av brottet eller förseelsen kan anses uppenbarligen
inle vara skickad att inneha sin befattning skall ta sikte på förhållandena
vid den tidpunkt då avskedandefrågan prövas.
Innan
fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skaU arbetslagaren enligt
förslaget genom skriftUg anmaning beredas tillfälle att skriftligen eUer vid
muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Enligt förslaget
skall vidare i dessa sammanhang finnas möjlighet atl höra vittne eller
sakkunnig vid domstol liksom möjlighet alt begära domstols föreläggande för
någon att tillhandahålla bevis. I fråga om själva beslutet föreslås att detta
skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det gmndats. Arbetstagaren
skall slutiigen äga rätt att anlita bi-
Prop. 1975: 78 120
trade
under utredningen. För den fackföreningsanslutna personalen föreslås en regel
som anger att disciplinfrågan inle får avgöras förrän överläggning i saken ägt
rum med fackföreningen, om denna påyrkat sådant samråd.
I
anslutning till reglema i disciplinlagen om förfarandet i ärenden rörande
disciplinpåföljd och avskedande föreslår kommittén" sådan ändring i
förvaltningslagen alt de bestämmelser om förfarandet i förvaltningsärenden, som
tar sikte på myndighetsutövning, blir tillämpliga även i ärenden av
förstnämnda slag.
Beslut
om disciplmpåföljd och avskedande bör enligt kommitténs mening fattas av
kollegiala organ med inslag av juridisk kompetens. I fråga om den statliga
sektorn föreslås som huvudregel atl beslutanderätten tillkommer den myndighet
varunder arbetstagaren lyder. I beslutet skall delta minst tre och högst fem
personer, av vilka minst en skall ha avlagt för behörighet till domarämbete
föreskrivna kunskapsprov. Beträffande vissa högre befattningshavare dem som
innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller
därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet samt ledamöter av
sådan myndighet föreslår kommittén en särskild disciplinnämnd med tre eller
fem ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lag-kunnig och ha erfarenheter
från domarvärv.
I
fråga om de arbetstagare på vilka kommunaltjänstemannastadgan är tUlämplig
skall det enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t alt meddela bestämmelser om
beslutande organ, medan det beträffande arbets-eller uppdragstagare vid
riksdagen eller dess verk föreslås att riksdagen meddelar bestämmelser om
beslutande organ. Vad angår övriga arbels-och uppdragstagare hos kommun eller
hos företag vari kommun har avgörande bestämmanderätt skall del enligt
förslaget ankomma på kommunen eller organ som kommunen utser att fatta beslut
i disciplinärende.
Med
kommun likställs i den föreslagna lagen, landstingskommun, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse och allmän
försäkringskassa.
7.2
Remissyttrandena
Skolöverstyrelsen
har ingenting att erinra mot den föreslagna lagen, om disciplinansvar.
Den
föreslagna utvidgningen av disciplinansvaret lämnas ulan erinran av RÅ, Göta
hovrätt och televerket. SACO godtar förslaget i vad det avser den statliga
sektorn. JK har ingen annan erinran mot förslaget såvitt avser den personkrets
som skall omfattas av.lagen än alt JK bör vara helt undantagen från dess
tillämpningsområde.
Flera
remissinstanser är kritiska mot förslaget alt disciplinansvaret
Prop. 1975:78 121
skall
omfatta ledamöter av statiiga och kommunala styrelser m. m. samt valda
uppdragstagare hos stat och kommun. Riksförsäkringsverket anser det vara
tillräckligt att ledamöter av verksstyrelser och nämnder underkastas
straffrättsligt ansvar. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller
att de personer som avses med förslaget i regel är valda av politiska inslanser
och alt deras huvuduppgift inte är att utföra vissa arbetsprestationer litan
att säkra lekmannainflytandet i förvaltningen, varför det framstår som ganska
egendomligt alt underkasta dem disciplinärt ansvar på samma sätt som anställda.
Enligt SR synes det inte vara möjligt att använda institutet avskedande, som är
en privalrättslig sanktion, i sådana fall där en offentiigrättslig sanktion,
avr sättning, nu kan tillgripas, eftersom ledamot av nämnd eller styrelse inte
har något rättsförhållande till det allmänna förutom just ledamotskapet vilket
inte är grundat-på anställning eUer förordnande utan endast på
valkorporationens val. Utredningen oin den kommunala demokratin. Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet samt Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut avslyrker att
disciplinlagen görs tillämplig på kommunala förtroendemän.
JO
anser att formuleringen i 1 § första stycket 2 i den föreslagna disciplinlagen
("annan sådan inrättning som hör tUl staten eller töl kommun")
lämnar utrymme för viss tvekan och frågar om den omfattar t, ex. allmänna
reklamationsnämnden och statens betongkorrmiitlé.
Den föreslagna
bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t.alt förordna om disciplinlagens
tUlämpning på arbetstagare och styrelseledamöter i vissa allmänna inrättningar
och samhällsägda företag kritiseras av flera remissinstanser. Sveriges
advokatsamfund, TCO, Sveriges kreditbank' och Systembolaget anser att
disciplinlagens tiUämpningsområde bör preciseras i lagtexten.
Socialstyrelsen
anser det vara angeläget att personalen vid de statliga och de erkända
vårdanstalterna för alkoholmissbmkare liksom vid de allmänna och de privata
barnavårdsanstalterna jämställs i fråga om disciplinansvar och att möjlighet
därför bereds.Kungl. Maj:t att förordna om disciplinlagens tillämpning även
beträffande personalen vid nämnda institutioner.
TCO sfäUer sig avvisande
till förslaget alt vidga disciplinansvaret lill tjänstemän vid vissa helt eller
delvis samhällsägda företag och Sveriges. Radio tar avstånd från de föreslagna
reglerna om disciplinansvar för bor lagets anställda och uppdragstagare. ABAB
vill inte motsätta sig den föreslagna utvidgningen av personkretsen för.
straff- och disciplinansvar, om ansvaret för bolagels vidkommande begränsas
till dén verksamhet som är att hänföra till det s. k. monopolomrädet.
Utredningen
om den kommunala demokratin avstyrker atl disciplinlagen görs tillämplig på
förtroendemän i de kommunala bolagens och stiftelsernas styrelser. Utredningen
påpekar också att det föreligger risk för
Prop. 1975: 78 122
en
kollision mellan de föreslagna bestämmelserna om disciplinansvar för
styrelseledamötema i kommunala bolag och aktiebolagslagens (1944: 705)
stadganden om beslutsformerna i dessa bolag. Liknande synpunkter anförs av
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
I frågan om
disciplinansvaret bör vara lagreglerat eller ej har skilda uppfattningar gjort
sig gällande bland remissinstansema. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas
utan erinran av JK, Göta hovrätt, socialstyrelsen, poststyrelsen, kammarrätten
i Stockholm, riksrevisionsverket, förhandlingsutredningen,
lönesystemutredningen, Sveriges advokatsamfund och Statsanställdas förbund.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att den av kommittén valda
konstmktionen kan accepteras men ifrågasätter om inte reglerna i 723 §§ i den
föreslagna disciplinlagen bör vara obligatoriskt tUlämpliga inte bara
på statstjänstemän och de kommunaltjänstemän som omfattas av bestämmelserna i
kommunaltjänstemannastadgan utan även på andra kategorier, såsom övriga
kommunaltjänstemän.
Utredningen
rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen
framhåller iilan alt ta ställning till förslaget att den av kommittén valda
lösningen ger upphov till frågor exempelvis om det för dispositivileten bör
krävas kollektivavtal eller ej, på vUken nivå kollektivavtalen i så fall skall
träffas och i vilken mån kollektivavtalen får tiUämpas på oorganiserade
arbetstagare. Sistnämnda fråga berörs även av SA V.
JK
ulgår från att det skall tillkomma disciplinorganet att avgöra frågan om
avtalade disciplinpåföljder är tillräckliga som ersättning för varning och
penningplikt men anser det vara oklart vilka bedömningsgrunder som därvid
skall anläggas. Del kan enligl JK råda tvekan om huruvida det räcker med att
påföljder av samma slag som enligt disciplinlagen finns stadgade i avtalet
eller om det skall krävas att de avtalade påföljderna är av sanima kvalitet
som de lagstadgade.
En
över hela området tvingande lagreglering av disciplinansvaret förordas av RA,
riksförsäkringsverket, televerket och generaltullstyrelsen. Som motivering
anförs dels alt medborgarnas krav på alt offentliga funktioner utförs på ett
korrekt sätt bäst tillgodoses genom ett lagstadga! disciplinansvar, dels att
elt lagbundet system garanterar likformighet vid behandlingen av olika
kategorier arbetstagare.
Hovrätten
för Nedre Norrland förordar enhetliga, lagreglerade disciplinpåföljder
beträffande de centralare delarna av stats- och kommunalförvaltningen. EnUgt
SAV:s mening finns det inte något behov av att tillämpa olika påföljdsformer
inom det statiigt reglerade området,
LO
avvisar kommUténs förslag och anser att det bör överlämnas till den offentliga
sektorns avtalsparter att helt fritt utforma regler för disciplinansvaret.
Prop.
1975: 78 123
Betr"äffande
den kommunala sektorn ansluter sig elt tiotal remissinstanser tUl experten
Romsons reservation mot det av kommitténs majoritet föreslagna systemet. Bland
dessa remissinstanser märks länsstyrelserna i Jönköpings län och Hallands län,
kommunstyrelsen i Halmstads kommun, Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO.
Den
föreslagna gärningsbeskrivningen i disciplinlagen lämnas utan erinran av Göta
hovrätt. Hovrätten för Nedre Norrland anser att de subjektiva rekvisiten för
tydlighets skull bör anges i lagtexten såsom skett i gällande bestämmelser om
tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB. Enligt SJ inger det betänkligheter att lämna åt
arbetsgivaren att, eventuellt efter förhandling med arbetstagarorganisation och
med beaktande av renodlade intressesynpunkter, avgöra humvida han i det
enskilda fallet vill utkräva påföljd.
Kommitténs
förslag i fråga om disciplinpåföljder får ett blandat mottagande av
remissinstansema. Endast två instanser, socialstyrelsen och televerket, lämnar
förslaget helt utan erinran.
Påföljden
varning kommenteras bara av SJ, som anser att den enligt gällande kungörelse
(1965:844) om handläggning av disciplinärenden hos statens jämvägar
föreliggande möjligheten att ålägga varning genom strafföreläggande bör
behållas.
Utformningen
av påföljden penningplikt lämnas utan erinran av Göta hovrätt, som dock
förordar att närmare anvisningar för bestämmande av pliktens belopp bör
utfärdas till vägledning för de tillämpande myndigheterna. Samma uppfattning
uttalas av statskontoret, kammarrätten i Stockholm, generaltullstyrelsen,
länsstyrelsen i Jönköpings län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Försvarets
civilförvaltning ifrågasätter om inte penningpliklen bör bestämmas efter vissa
fasta normer samt efterlyser klarläggande av huruvida penningpliktens sloriek
skall fastställas i förhållande tUl arbetstagarens löneförmåner vid tidpunkten
för förseelsen eller vid tidpunkten för myndighetens beslut om disciplinpåföljd.
Benämningen
peimmgplikt kritiseras av hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i
Stockholm och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Kammarrätten förordar
termen disciplinbot medan hovrätten föredrar benämningen löneavdrag under
hänvisning bl. a. till kommitténs uttalande att löneavdrag i motsats till
penningplikt minskar det inkomstskattepliktiga lönebeloppet.
TCO
anser att det av lagtexten klart bör framgå alt penningplikl endast får
användas i allvarligare fall.
SAV påpekar att det av
bestämmelsema i 3 § lagen om arbetsgivares kvittningsrätt följer att avdrag på
lönen inte får verkställas förrän beslutet inte längre kan angripas samt
ifrågasätter om inte detta förhållande i tydlighetens intresse bör komma tUl
uttryck i själva disciplinlagen. Hov-,
Prop. 1975: 78 124
rätten
för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att det bör
anges i lagtexten vem penningpliklen skaU tUlfalla.
TCO
kan inte biträda förslaget tUl ändring av lagen om arbetsgivares
kvittningsrätt. Enligt TCO:s mening finns det inte anledning alt i denna del
tiUerkänna den offentlige arbetsgivaren en särsläUning, något som inte heller
skulle vara förenligt med kommitténs uttalade syfte att åstadkomma ett
närmande meUan den offentliga och den privata arbetsmarknadens regelsystem.
Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteteii vid Uppsala universitet.
RÅ
och riksrevisionsverket uttalar sig för bibehållandet av ett på sedvanligt
sätt bestämt löneavdrag som ekonomisk disciplinpåföljd men tillstyrker att, om
kommUténs förslag godtas, möjlighet tUl kvittning av penningplikt mot
lönefordran skapas. RÅ erinrar om att kommittén i sitt principbetänkande
framhöll att ledning vid beräkning av penningpliktens storlek kunde hämtas av
de relativt enkla och lätthanterliga regler för bestämmande av dagsböters
storlek som utvecklats vid de allmänna dorastolarna. Enligt RÄ:s mening är
emellertid dessa regler varken enkla eller lätthanterliga för den som inte i
sin dagliga verksamhet sysslar med straffmätningsfrågor, varför införandet av
en disciplinpåföljd sådan som den föreslagna med slOr sannolikhet skulle
föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenhetlig praxis.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län förordar att penningplikten konstrueras så att den bl. a. i
skattetekniskt avseende kommer att stå löneavdraget närmare. Länsstyrelsen
i.Hallands län, som i första hand avstyrker bibehållandet av någon form av
ekonomisk sanktion, anför liknande synpunkter för det fall att penningplikt
likväl bör komma i fråga.
SJ
avstyrker både löneavdrag och penningplikt som disciplinpåföljd. Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet avstyrker kommitténs förslag om
disciplinpåföljder.
Förslaget
att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen a v s ä 11 n i n g och suspension
lämnas, såsom tidigare nämnts, utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen, Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och SACO samt avstyrks av de
juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. SJ
tillslyrker avskaffandet av suspension som disciplinpåföljd.
Kommitténs
förslag att ersätta avsättning som ämbetsstraff med e 11 privaträttsUgt
avskedandeinstitut tillstyrks eller lämnas utan erinran av riksförsäkringsverket
och televerket. Försvarets ci-vilförvaltning ifrågasätter om inte kommitténs
uttalande alt arbetsgivaren i tveksamma fall bör avvakta utgången i brottmålet
innan avske-' dandefrågan slutiigt prövas bör las in i lagtexten eller
åtminstone i motiven till ett blivande lagförslag. Göta hovrätt anser att det
bör krävas att lagakraftägande dom i brottmålet föreligger innan frågan om
avskedande slutiigt prövas. Såvitt gäller ordinarie domare och andra tjänste-
Prop. 1975:78 125
män
med fullmakt på tjänsten föreslår hovrätten att frågor om avskedande i
anledning av brott eller grov eller upprepad tjänsteförseelse skall prövas av
allmän domstol i den för brottmål stadgade ordningen utan annat föregående
förfarande inför disciplinnämnd än prövning av frågan huruvida saken skall
anmälas till åklagare.
RÅ anser alt den
föreslagna bestämmelsen om avskedande i 12 § disciplinlagen bör utformas inte
bara som en rätt utan fastmera som en skyldighet för arbetsgivare att tillse
alt arbetstagare, som visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin
tjänst, avskedas. Samma uppfattning uttalas av JK, hovrätten för Nedre
Norrland, SJ, statskontoret och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att åtminstone vid oriktig
myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt frågan om avskedande
inte bör överlämnas tUl arbetsgivarens gottfinnande. .
Förhandlingsutredningen
finner det vara en mindre tillfredsställande konsekvens av förslaget om
Införande av institutet avskedande i stället för avsättning som brottspåföljd
att frågan om arbetslagarens skiljande från tjänsten bryts ut ur brottmålet.
Samma uppfattning har medicinalväsendets ansvarsnämnd och juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet.
Det lämpligaste synes
enligt RÅ.s mening vara att arbetsgivaren åläggs att i förekommande fall hos
domstol framställa yrkande att domstolen måtte besluta om avskedande.
Arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms län, Jönköpings län och
Gävleborgs län samt Uppsala domkapitel finner de synpimkter som i detta
hänseende uttalals av ledamoten Wisén i hans reservation vara värda beaktande.
Hovrätten för Nedre Norrland förordar att brotlmålsdomslolen tillåts alt på yrkande
av endera parten i samband'med brottmålet uppta frågan om avskedande tUl
avgörande.
Kammarrätten
i Stockholm ifrågasätter om inte skäl kan föreligga att införa en bestämmelse
som ger Kungl. Maj:t möjlighet att dispensera från disciplinpåföljd om särskUda
omständigheter föranleder därtill.
Det
föreslagna stadgandet om avstängning av arbetstagare från tjänstgöring
kommenteras av hovrätten för Nedre Norrland, som utgår från att avstängning
skall få ske på grund av både brott och annan tjänsteförseelse samt att beslut
därom skaU gälla ej endast tUls domstols dom vunnit laga kraft utan även under
den tid därefter som kan förflyta tills arbetsgivarens beslut i frågan om
avskedande vunnit laga kraft. Hovrätten förordar at lagtexen förtydligas i
detta hänseende. Liknande synpunkter anförs av försvarets civilförvaltning. SA
V finner det önskvärt att det av lagtexten klart framgår huruvida talan mot
avstängningsbeslut skall kunna föras inte bara genom besvär i administrativ
ordning utan även "vid domstol. Poststyrelsen anser att bestämmelsen om
att avstängningsbeslut inte får meddelas mnan arbetstagaren haft tillfälle att
yttra sig i ärendet bör utgå av praktiska skäl.
Prop. 1975: 78 126
I
anslutning tiU den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares skyldighet alt
anmäla arbetstagare till åtal framhåller arbetsmarknadsstyrelsen önskvärdheten
av alt förvaltningsmyndighet även framdeles får göra hänvändelse tUl
åklagarmyndighet i utredningssyfle när tillfredsställande utredning inte kan
åstadkommas hos förvaltningsmyndigheten. Poststyrelsen anser att disciplinärt
förfarande är att föredra även vid vissa lindrigare brott, t. ex. olovligt
förfogande över smärre belopp, och att det därför bör övervägas att sätta ned
de för dessa brott stadgade påföljderna till böter för att därigenom möjUggöra
disciplinärt förfarande.
De föreslagna
bestämmelserna till förekommande av dubbelbestraffning föranleder JK att
konstatera att ett helt invändningsfritt samordningssystem uppenbarUgen inte
kan konstmeras och att det finns anledning anta att de med kommitténs förslag
förenade olägenheterna endast undantagsvis skall uppträda i praktiken.
Poststyrelsen har med utgångspunkt från sin praktiska erfarenhet samma
uppfattaing. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att
domstol skall åläggas skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i
avskedandefrågan innan brottmålet avgörs. Varken kommitténs eller reservantens
förslag utgör emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning en godtagbar lösning
av sammankopplingen mellan dom och avskedande. Hovrätten för Nedre Norrland
anser alt den föreslagna regeln i 33 kap. 5 § BrB kan vålla en del praktiska
problem och anger två tänkbara lösningar. Den ena innebär att domstolen efter
ett inledande skede av huvudförhandlingen fattar ståndpunkt i själva saken och
först därefter inhämtar yttrande av arbetsgivaren. Den andra lösningen, som
dock enligt hovrättens mening är så omständlig att den om möjligt bör
undvikas, går ut på ett förfarande som efter mönster av 34 kap. 10 § BrB
tiUåter omprövning av påföljden. En liknande konstruktion skisseras av Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare. Hovrätten för Nedre Norrland kon-' staterar vidare
att den föreslagna bestämmelsen i 8 § disciplinlagen synes medge att
arbetstagare, som av domstol med stöd av 33 kap. 4 § BrB meddelats påföljdseftergift
för viss gärning, åläggs disciplinpåföljd för samma gärning, vUket inle är
möjUgt enligt gällande rätt. För att undvika denna konsekvens förordar
hovrätten att orden "till påföljd" i förstnämnda bestämmelse får
utgå. Göta hovrätt anser att det bör särskUt anges att arbetsgivare inte får
ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal väckts eller anmälan tUl åtal gjorts.
Kommitténs
försök att lösa dubbelbestraffningsproblemet kritiseras av överåklagaren i
Stockholms åklagardistrikt samt länsåklagarna i Kalmar län och Västmanlands
län. överåklagaren anser att det i varje fall bör övervägas att tillskapa
sådana regler att kumulering i görligaste mån kan komma tUl stånd mellan
brottmål mot arbetstagare och civilmål, av-
Prop.
1975: 78 127
seende
domstolsprövning enligt 18 § disciplinlagen av avskedande eller
disciplinpåföljd som grundas på samma brottslighet.
Göta
hovrätt har ingen erinran mot den föreslagna preskriptionsfristen på två år
vid disciplinpåföljd men anser i likhet med RÅ att en preskriptionsregel även
bör finnas för avskedande. Medicinalväsendets ansvarsnämnd ställer sig tveksam
tUl en preskriptionslid på två år i fråga om medicinalärenden, enär en del
skador, t. ex. vissa strålskador, uppttäder först efter avsevärd tid. Nämnden
vUl dock inte föreslå någon särskild preskriptionsfrist för medicinalpersonal.
Det
föreslagna förfarandet i disciplinärenden lämnas i hu-vudsak utan erinran av
televerket, Sveriges advokatsamfund, utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m. m. och SACO. Televerket anser dock i likhet med SAV och
lönesystemutredningen att den föreslagna ändringen i förvaltningslagen är
alltför långtgående, medan Sveriges advokatsamfund understryker vikten av att
arbetstagaren har rätt tUl biträde av försvarare infor disciplinmyndighet. Den
senare frågan berörs också av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands
län, som påpekar att arbetstagaren då fråga är om avskedande kommer i en
väsentiigt sämre ställning enligt kommitténs förslag än vad som gäller f. n, då
avsättningsfrågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna offentlig
försvarare.
JO
konstaterar att handläggningen av disciplinärenden enligt kommitténs förslag
liksom f. n. blir inkvisitorisk, vUket enligt JO:s mening är en klar brisl.
Utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. framhåUer att det finns ytterligare
frågor alt behandla i samband med förfarandet i disciplinärenden, exempelvis om
varsel skall lämnas till arbetstagarens fackliga organisation, arbetslagarens
inlegrilelsskydd vid tillämpningen av regeln om överläggning i disciplinärende
med arbetstagarförening som arbetslagaren tillhör, verkan av åsidosättande av
förfaranderegler samt möjligheten tUl interimistiskt domstolsbesked i
avslängningssilua-tioner.
Förslagel
att den myndighet under vilken arbetstagaren lyder normalt skall fungera som
disciplinorgan kritiseras av JK, som finner det betänkligt såväl från allmän
synpunkt som av hänsyn till arbetstagaren att en myndighet på detta sätt
förenar arbetsgivare- och bestraffningsfunktioner. Enligt JK:s mening
förtjänar det övervägas att anförtro den disciplinära uppgiften åt ett
domstolsliknande organ, gemensamt för exempelvis alla myndigheter även
kommunala inom ett län och knutet till en allmän domstols kansliorganisation.
Liknande synpunkter anförs av statens vattenfallsverk och länsstyrelsen i
Jönköpings län.
Riksförsäkringsverket,
Statsanställdas förbund och SR understryker vikten av att personalvårdsexpertis
hlii representerad i beslutsorganen och att arbetstagarna och deras organisationer
bereds medinflytande.
Prop. 1975:78 128
Enligt
Systembolagets mening bör avtal om disciplinansvar kunna avse även de organ som
skall pröva ansvaret. Sveriges advokatsamfund anser det kunna övervägas att, om
juristmedverkan i dét beslutande organet inskränks till en ledamot, denne
åtminstone i frågor som rör avskedande bör hämtas från annan myndighet än
arbetslagarens,
Göta hovrätt påpekar
att 17 § första stycket i den föreslagna disciplinlagen innehåller en regel om
att myndighet vid avgörande av disciplinärende skall bestå av minst tte och
högst fem ledamöter medan kommitién i motiven uttalar att tre eller fem
personer skall delta i prövningen av sådana ärenden. Om disciplinorganet skall
kunna bestå av fyra personer, anser hovrätten atl en omröstningsregel bör tas
in i discir plinlagen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre
Norrland och kriminalvårdsstyrelsen.
Den
föreslagna disciplinnämnden för vissa.högre befattningshavare tillstyrks av
flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i saken. Juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund anser dock att
bestämmelser om nämndens sammansättning bör ges i lag. Länsstyrelsen i
Jönköpings län framhåller att nämnden, som endast kommer att handlägga frågor
om disciplinansvar, får domstolskaraktär och ifrågasätter på gmnd härav om
inte handläggningen likaväl kunde anförtros åt domstol. Kammarrätten i
Stockholm anser att den personkrets, som berörs av den särskilda
disciplinnämndens verksamhet, inle angivils helt tydligt i disciplinlagen.
När det gäller beslutande
organ för kommunala befattningshavare hävdar Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare att en förstärkning av dessa organ måste ske, om möjligt genom
att låta någon med domarerfarenhet ingå i organet eller i vart fall genom att
tillförsäkra det biträde av juridisk sakkunskap. TCO förordar att
beslutanderätten utövas av elt centralt organ för kommunen respektive
landstinget, vari skall ingå lagfaren person om behovet av juridisk sakkunskap
inte på annat sätt är tillgodosett inom organet. Beträffande skolområdet bör
länsskolnämn-den enligt TCO och SACO även i fortsättningen vara disciplinorgan,
Sveriges advokatsamfund anser det önskvärt att en reglering i lag sker
beträffande sättet och formerna för utövningen av den kommimala bestraffningsrätten.
Avgörandet av
disciplinfrågor inom de statliga bolag, som kan komma att beröras av
disciplinlagens bestämmelser, bör enligt TCO anförtros åt en för bolagen
gemensam frislående disciplinnämnd.
Benämningarna
disciplinansvar och disciplinpåföljd kritiseras av JO, som framhåUer att
ansvarsbestämmelsernas uppgift inte endast bör vara att upprätthålla
arbetsdisciplinen hos de offentliga funktionärerna utan också och framför allt
att trygga allmänhetens krav på funktionärernas lojala iakttagande av
meddelade föreskrifter angående den offentliga verksamheten. Inte minsf i
fråga om ansvar
Prop.
1975: 78 129
för de högsta befattningshavarna och förtroendemän i
styrelser och nämnder ter sig därför enligt JO:s mening de valda benämningarna
missvisande. Liknande synpunkter anförs av RA.
8 Ansvarsregler för vissa funktionärsgrupper
8.1 Kommittén
Kommitién föreslår i samråd med grundlagberedningen
särskilda ansvarsregler för statsråd, justitieråd, regeringsråd, JO och JK
samt riksdagsledamöter och funktionärer i de organ som,är underställda riksdagen.
Sedan gmndlagsreformen under mellantiden har genomförts på sätt tidigare
berörts (se även prop. 1973: 90 och 1974: 35) är kommitténs förslag inte
längre aktuellt såvitt gäller formerna för utkrävande av straffrättsligt ansvar
för nämnda personkategorier (åtalsregler och forumbeslämmelser). Däremot
kvarstår frågoma om disciplinansvarels och, i några fall, avskedandeinstitutels
tillämpning på dessa kategorier liksom på vissa andra grupper av funktionärer.
Även en del frågor om det straffr"ättsliga ansvarets omfattning står
fortfarande öppna.
Disciplinlagen skall enligt förslaget inte bli tillämplig
på statsråden, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter, JO,eller
ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.
För statsråden föreslås inte något särskilt
avskedandeinstitut, eftersom det nya misstroendeförklaringsinstitutet enligt
kommitténs mening är tillräckligt. Kommittén påpekar att tillämpningen av detta
institut kan föranledas även av en broltmålsdom., När det gäller justitieråd,
regeringsråd och JO har även de frågor som avser skiljande från tjäns-, ten
fått sin lösning i samband med grundlagsreformen. För JK:s del föreslår
kommitién inle några särskilda regler om avskedande, varför de i den föreslagna
disciplinlagen intagna bestämmelserna därom skall till-lämpas även beträffande
honom. Bestämmelserna om disciplinpåföljd bör emellertid enligt kommitténs
mening inle gälla JK.
Beträffande det straffrättsliga ansvaret för ledamot av
beslutande statlig eller kommunal församling, som enligt gällande rätt kan
dömas endast för tagande av muta eller otUlbörlig belöning och för brott mot
tystnadsplikt men inte för Ijänstemissbruk eller tjänstefel, föreslås ingen
ändring i sak. Enligt kommitténs förslag skall således riksdagsmän liksom
ledamöter av beslutande kommtinala församlingar : inte omfattas av
straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning.
Ledamoten Wisén reserverar sig beträffande leda-
9 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78
Prop. 1975:78 130
möter
av kommunala församlingar, vUka enligt hans mening bör vara underkastade
fullständigt straffr'ättsligt ansvar.
Den
privaträtlsliga syn på avskedandefrågan, som ligger till grund för kommitténs
förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, stämmer enligt
kommitténs mening mindre väl i fråga om församlingsledamöters rätt till sina
uppdrag. Kommittén föreslår i stället att frågan om sådan ledamots skiljande
från uppdraget prövas ex officio av allmän domstol i samband med brottmålet.
Beträffande riksdagsledamöter har denna lösning, såsom tidigare nämnts, redan
lagfästs i samband med grundlagsreformen.
Såvitt
gäller fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt riksdagens
revisorer förordar kommittén alt det införs möjlighet för något riksdagens
organ, lämpligen finansutskottet, att besluta om avskedande i fall av brott
eller ej längre straffbar tjänsteförseelse i överensstämmelse med de regler
därom som upptagits i den föreslagna disciplinlagen. Beträffande arbetstagare
hos riksdagen och dess verk anser kommittén att de regler om disciplinpåföljd,
avskedande etc. som föreslagits i fråga om andra offentliga funktionärer bör
äga tillämpning, varvid beslut enligt disciplinlagen lämpligen bör fattas av
riksdagens förvaltningsstyrelse eller av den riksdagen underställda myndighet
under vilken vederbörande arbetstagare lyder. Kommittén framlägger dock inga
förslag tUl erforderliga ändringar i sådana instruktioner och andra för riksdagsförvaltningens
funktionärer avsedda författningar som det ankommer på riksdagens att ensam
besluta.
Goda
skäl kan enligt kommitténs mening anföras för alt låta samma ansvarsregler
gälla för präster som för andra offentliga funktionärer. Åtskilliga av dessa
regler tUlhör emellertid för prästernas del området för kyrkolagstiftning och
kommittén anser det inte vara lämpligt alt i disciplinlagen ta in bestämmelser
av kyrkolags karaktär. I stället föreslår kommittén att i lagen (1936: 567) om
domkapitel tas in hänvisning till de bestämmelser i disciplinlagen som bör äga
tillämpning på präster och att dessa bestämmelser görs tvingande. Rörande
biskop föreslås att en särskilt inrättad disciplinnämnd prövar disciplin- och
avskedandefrågor.
Enligt
2 § kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal står aU medicinalpersonal,
såväl den offentligt verksamma som den privatpraktiserande, i sin
yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen
tUldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller
oskicklighet i yrkesutövningen. Socialstyrelsens disciplinära befogenhet
utövas av en särskild tUl styrelsen knuten nämnd, medicinalväsendets
ansvarsnämnd. Kommittén konstaterar att den föreslagna reformen i fråga om
disciplinansvar i offentlig tjänst i huvudsak inte behöver föranleda någon
ändring i formerna för utövningen av socialstyrelsens tillsyn. Kommitién har
därför i stort sett inskränkt sig till att reglera den kompetenskonflikt som
redan enligt gällande ordning
Prop. 1975: 78 131
kan
uppkomma mellan ansvarsnämnden och den myndighet som har att tillämpa de
allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentiiga funktionärer. Sålunda
föreslås ett särskilt stadgande i disciplinlagen att disciplinpåföljd enligt
denna lag inte får åläggas den som tUlhör medicinalpersonal vilken i sin
yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende för förseelse i denna
yrkesutövning. Om den förseelse sorii ansvarsnämnden sålunda har att pröva
innefattar brottslig gärning eller eljest är grov, skall däremot beslut om
avskedande kunna fattas enligt reglerna i discipUnlagen,
De
ändringar som föreslås i regelsystemet för medicinalpersonal bör enligt
kommitténs mening genomföras även i fråga om veterinärer.
I
anslutning till ett uttalande i principbetänkandet att laxeringsmän,
jurymedlemmar och andra uppdragstagare som utövar offentlig myndighet bör
kunna straffas för oriktig myndighetsutövning föreslår kommittén att
bestämmelsen i 113 § gamla RF om straff rättslig immunitet för taxeringsmän i
fråga om debitering och taxering skall utgå utan att er-sältas av någon annan
regel av motsvarande innebörd. Den efter betänkandets framläggande antagna nya
RF saknar motsvarighet till nämnda stadgande.
8.2
Remissyttrandena
JK
har inte någon annan erinran mot kommitténs förslag i denna del än att JK
enligt hans mening bör vara helt undantagen från disciplinlagens
tUlämpningsområdc. Enligt RÅ:s mening bör den föreslagna disciplinlagen inte
äga tiUämpning på RÅ i vidare mån än som föreslagits beträffande JK.
Förslaget
att ledamöter av beslutande kommunala församlingar skall vara tmdantagna från
straffansvar för missbmk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning
tillstyrks av Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet samt
avstyrks av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, statskontoret och LO. RÅ
anser att ledamöter av beslutande såväl statliga som kommunala församlingar bör
kunna drabbas av straffansvar för nämnda brott och enligt Sveriges advokatsamfund
borde det inte föreligga något hinder att låta i varje fall uppsåtiigt
missbruk av offentlig myndighet av ifrågavarande ledamöter falla in under det
straffbara området.
I fråga om sådana
riksdagen underställda organ i vilka ingår såväl riksdagsmän som personer valda
utanför riksdagen påpekar JO att kommitténs förslag synes innebära att de
ledamöter som inte också är riksdagsmän omfattas av den föreslagna
straffbestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB medan sådana ledamöter som är riksdagsmän
inte gör det. Mot en sådan lösning har JO betänkligheter och förordar i stället
en ordning
Prop.
1975: 78 132
som
innebär lika ansvarsregler för båda dessa kategorier av befattningshavare.
Fullmäktige
i riksbanken avstyrker förslaget att låta något riksdagens organ besluta om avskedande
av ledamot av, fullmäktige på grund av brott och förordar i sfället att frågan
om skUjande från uppdraget prövas av den domstol som dömer i brottmålet.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser det vara principiellt oriktigt att
beslutanderätten i disciplinärenden betr'åffande sådana ledamöter av
riksdagens organ som utsetts av annan än riksdagen skall ankomma på ett
riksdagsorgan.
Den
föreslagna regleringen beträffande präster lämnas ulan erinran av Uppsala
domkapitel.
Medicinalväsendets
ansvarsnämnd anser det angeläget alt det även i fortsättningen finns ett
centralt organ för tUlsyn över medicinalpersonal och att dess möjlighet tiU
disciplinär bestraffning bibehålls. Lantbruksstyrelsen har i och för sig
ingenting att erinra mot de föreslagna an-svarsreglema för veterinärer men
framhåller alt förfarandereglerna med tanke särskilt på verksamheten vid
veterinärväsendets ansvarsnämnd kan behöva byggas ut ytterligare av
rättssäkerhetsskäl.
Hovrätten
för Nedre Norrland påpekar att kompetenskonflikter av liknande slag som dem som
kan uppkomma beträffande medicinal- och veterinärpersonal kan aktualiseras
mellan arbetsgivare och Sveriges advokatsamfund i fråga om advokater som är
anställda vid de allmänna advokatbyråerna.
Länsstyrelserna
i Stockholms län och Hallands län anser det fortfarande vara av aUmänt
intresse för taxeringsarbetet att ledamöter av taxeringsnämnd inte kan ställas
till ansvar för beslutade taxeringar.
9
Processuella frågor
9.1
Kommittén
Kommittén
föreslår att samtiiga tvistefrågor i det offentliga, anställningsförhållandet
inklusive tvister rörande avskedande och disciplinpåföljder skall kunna
prövas av allmän domstol eller, där tvisten rör offentiig arbetsgivare vars
arbetsavtal regleras äv kollektivavtal, av arbetsdomstolen. Arbetstagare som
inte är nöjd med arbetsgivareris beslut skall således enligt förslaget i regel
inom fyra veckor efter det han fått del av beslutet kimna väcka talan vid
allmän domstol respektive arbetsdomstolen om överprövning av detta. Samtidigt
föreslås att lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot
offentlig arbetsgivares beslut ändras så att arbetstagare inte längre skall ha
möjlighet att anföra administrativa besvär i frågor av förevarande slag.
När
det gäller avskedande av statstjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslås ett
modifierat överprövningsförfarande. Om fullmaklshava-
Prop. 1975: 78 133
ren
inom en vecka efter det han fått del av beslutet om avskedande anmäler
missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga denne att vid äventyr att
beslutet förfaller väcka talan vid domstol för prövning av beslutets gUtighet
Detsamma bör enligt ledamoten Wisén gälla sådana statstjänstemän, som
förordnats på viss tid och som f. n, inte är underkastade disciplinärt ansvar.
Vidare föreslår kommittén
att beslut om avskedande inte får verkställas förrän beslutet slutiigt prövats
av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av
talan utgått.
Beträffande mål om
disciplinpåföljd påpekar kommittén alt domstol utan särskilt stadgande därom
alltid torde kunna ange den påföljd som tjänsteförseelsen förskyller där
domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslutet helt ogUtigt. Enligt
kommitténs mening torde dock domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av
avskédandebeslut inte kunna ex officio i domslutet fastställa den
disciplinpåföljd som eventuellt kunnat ulgå i stället för avskedande.
Den
offentlige arbetsgivaren föreslås alltid få bära sina egna rättegångskostnader
oberoende' av utgången i målet utom där kostnadema vållats av arbetstagarens
vårdslöshet.
9.2
Remissyttrandena
Kommitténs
förslag lämnas utan erinran av poststyrelsen, kammarrätten i Stockholm,
lönesystemutredningen, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. och
SACO.
Generaltullstyrelsen
iirågasätter om det inle är lämpligt atl behålla nuvarande treveckorsfrist för
talan mot beslut i disciplinärenden.
JO konstaterar alt i de
fall, där det enligt förslaget ankommer på särskild disciplinnämnd alt besluta
om avskedande av fullmaktshavare, är det nämnden och inte arbetsgivaren som har
alt väcka talan vid domstol för prövning av beslutets giltighet om
arbetstagaren anmäler missnöje med beslutet. Detta ler sig enligl JO
överraskande med hänsyn till nämndens funktion men i sak dock inte orimligt.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner konstruktionen egendomlig och anser att
beslutet, när missnöjesanmälan sker, automatiskt skall hänskjutas till domstol.
JO anser det vidare vara tveksamt om den avskedade skall ge sitt missnöje
tillkänna hos nämnden eller hos arbetsgivaren och om det är nämnden eller
annan myndighet som har alt besluta om fullföljd av talan därest käromålet
skulle ogUlas i första instans.
Länsstyrelsen i Stockholms
län finner den rättsliga innebörden av en av domstol meddelad dom efter
överprövning av arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd vara
något oklar och ifrågasätter om inle detla spörsmål från allmän
rättssäkerhetssynpunkt bör erhålla en klarare belysning. Frågan om effekten av
ogiltigförklaring av ett av-
Prop. 1975: 78 134
skedandebeslut
berörs också av utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m., som säger
sig diskutera en ,något annorlunda lösning än . den som förutsätts av
kommittén.
Länsåklagaren
i Uppsala län anser att en komplettering av de proces-sueUa reglema bör ske så
att domstol .får möjlighet att ersätta ett avskedandebeslut med beslut om viss
disciplinpåföljd. Det påpekas att det annars finns risk för att domstolen måste
pröva saken i två olika processer. Frågan berörs även av SJ och SA V.
Det
för fullmaktshavare föreslagna förfarandet bör enligt Göta hovrätt,
länsstyrelsen i Jönköpings län och TCO tillämpas även beträffande andra
arbetstagare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser det förhållandet
att fullmaktsinnehavaren måste företa en anmälan för att få beslutet om
avskedande prövat av domstol innebära ett försvagande av hans ställning.
Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och
Stockholms universitet.
Förslaget
att talan mot offentlig arbetsgivares beslut om avskedande eller
disciplinpåföljd i vissa fall skall fullföljas hos arbetsdomstolen kritiseras
av televerket och samtliga juridiska fakulteter. Göta hovrätt påpekar att
arbetsdomstolen inte består av fast anställda domare utan av ledamöter
förordnade på viss tid.
Socialstyrelsen
och SJ förordar att fullföljdsförfarandet bevaras inom förvallningsprocessens
ram. Riksrevisionsverket anser alt oavsett om mål angående överprövning av
disciplinärenden handläggs av allmän domstol eller arbetsdomstolen skall
regeringsrätten även i fortsättningen vara sista instans. Televerket framhåller
att en sådan inskränkning av den administrativa besvärsrällen som kommittén
föreslagit bör övervägas först efter en mera ingående och generell prövning av
hela besvärs-institutet.
10
JO:s och JK:s tillsyn 10.1 Kommittén
Kommittén
föreslår att JO:s tillsyn skall omfatta alla utövare av offenllig myndighet
vare sig de är knutna till de traditionella statliga eller kommunala myndighetsorganen
eller intar en från dessa organ fristående ställning. Tillsynen bör enligt
förslaget vidare omfatta den offentiiga verksamhet i övrigt som utövas av de
arbets- och uppdragstagare som avses med den föreslagna disciplinlagen, sålunda
bl. a. personal hos sådana samhällsägda företag som utövar mera väsentliga
offentiiga funktioner eller som innehar monopolställning.
Då
en person som står under JO:s tillsyn gör sig skyldig till brottsUg gärning med
avseende på sin tjänsteutövning bör JO enligt kommitténs förslag ingripa med
åtal eller i vissa fall göra anmälan till allmän åkla-
Prop. 1975:78 135
gare.
Kan tjänsteförseelse endast föranleda disciplinansvar anser kommittén att JO
bör kunna göra anmälan till vederbörande arbetsgivare som då har att pröva
ansvarsfrågan. Någon rätt för JO att uppträda som part i disciplinärendet hos
det beslutande organet eller inför domstol bör enligt kommitténs mening
däremot inte komma i fråga.
De för JO föreslagna
reglerna avses också gälla den tillsyn som utövas av JK.
Ledamoten Wisén anser med
hänsyn tUl skyddsbehovet erforderligt att JO och JK ges möjlighet att vid behov
ingripa för att få arbetstagare skild från sin befattning på grund av icke
kriminaliserad tjänsteförseelse. JO och JK bör enligt Wiséns mening också äga
rätt alt vid domstol yrka avskedande eller disciplinpåföljd, respektive
strängare sådan om disciplinmyndighetens beslut befinnes otillfredsställande.
10.2
Remissyttrandena
Kommitténs
förslag om tillsynsområde för JO och JK godtas av JO, JK och SACO. JO påpekar
emellertid att förslaget innefattar en utvidgning av JO:s nuvarande
tillsynsområde och anser att detta i betraktande av den under senare år alltmer
ökade.arbetsbördan för JO är ägnat alt inge betänkligheter. Den lättnad som
vinnes genom kommitténs förslag att JO i vissa faU inle skall vara skyldig att
själv åtala ulan kan nöja sig med att anmäla förhållandet till allmän åklagare
innebär enligt JO:s erfarenheter inte någon nämnvärd arbelsbesparing ulan
andra ålgärder måste vidtagas för att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå.
RÅ
anser alt RÅ bör undantas från tillsyn av JO och JK samt att vissa frågor om
behörighet alt besluta om och utföra åtal mol RÅ för brott 1 tjänsten bör
utredas.
AB Svensk Bilprovning
påpekar att förslaget innebär att besiktningsmännen blir ställda under såväl
JO:s som trafiksäkerhelsverkels tiUsyn och ifrågasätter om inte detla från
principiell synpunkt kan innebära risk för kompelenskonflikter.
Sveriges Radio motsätter
sig att JO och JK skall ha lillsynsrält över bolagets anställda. Även
Systembolaget har vissa erinringar mot förslaget om tUlsyn från JO:s och JK:s
sida över dess personal.
Kommitténs förslag att JO
och JK inte skall ha rätt att uppträda som part i disciplinärende vare sig
inför myndigheten eller domstol och inte ha talerält mot disciplinmyndighetens
beslut kritiseras av samtliga de instanser som yttrat sig i frågan, bl, a, JK,
JO, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Hallands och Gävleborgs län, riksförsäkringsverket, SJ och samtliga
juridiska fakulteter. JK framhåller, att det synes vara uppenbart att JO och
JK som båda har alt fristående från förvaltningshierarkin värna medborgarnas
rättssäkerhet inte bör fråntas de möjligheter de nu har att i sista
Prop. 1975:78 136
hand
genom talan inför domstol verka för en rättstillämpning som beaktar inte bara
de intressen som kan finnas hos parterna i ansfällningsför-hållandet ulan också
den enskilde medborgarens rätt, JO erinrar om alt JO:s uppgift enligt RF är atl
ha tillsyn över att lagar och författningar efterlevs i vad de skall tillämpas
av de offentliga tjänstemännen och förtroendemännen. Övervakningen sker dels i
de enskUda medborgar- nas intresse dels för riksdagens räkning och tillsynen innebär,
enligt JO, en garanti mot ämbetsmannavälde som är tUl men såväl för den
enskilde som för riksdagen. Visserligen avskaffas inle ålalsrälten, som
inneburit att JO på ett betryggande och eftertryckligt sätt kunnat fullgöra
sin kontrolluppgift, men den blir genom den föreslagna avkri-minaliseringen
tämligen betydelselös. Enligt JO:s erfarenheter är del inle ämbetsmannavälde i
dess mera flagranta former sorii JO har tUl huvuduppgift att bekämpa utan i
stäUet sådana störningar i funktionerna som hänför sig tUl långsam
handläggning, bristande servicevilja och avogt bemötande av allmänheten. Det
finns vidare en i och för sig förklarlig tendens att ge den egna myndighetens
behov företräde framför allmänhetens. Om det hos en myndighet har utbildats en
viss tradition, rutin eller annan praxis som rimmar mindre väl med vad
statsmakterna förväntar sig av myndigheten blir det svårt för JO alt få bukt
med detta om inte JO har mera effektiva medel till sitt förfogande än vad som
föreslagits. JO anser det vara att föredraga att han får formlig talerält och
partsställning i disciplinmålet men vill inle påyrka delta. Däremot bör JO
tilläggas r"ätl alt föra talan mot disciplinmyndighelens beslul, når detta
går JO emot.
Kommittén
har i betänkandet, utan att föreslå några uttryckliga stadganden, lagit upp
frågan om den enskilde funktionärens rätt att påkaUa disciplinmyndighetens
beslul i ärende där JO eller JK ansett funktionären ha förfarit felaktigt men
inte anmält ärendet till disciplinmyndigheten. Riksrevisionsverket och
riksförsäkringsverket anser alt del bör finnas uttryckliga stadganden som ger
funktionären sådan rätt. Frågan berörs även av juridiska fakulteten vid Lunds
universitet och SACO.
11
Den militära sektorn
11.1
Kommittén
Kommittén
framhåUer att syftet med det rikt utvecklade system av särbestämmelser, som
råder för krigsmän i ansvarshänseende, är att trygga krigsmaktens effektivitet
varvid särskild vikt lagts vid kravet att upprätthålla krigsmännens
lydnadsplikt. Eftersom det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av
värnplikt och inte på grund av tjänsteavtal, är utrymmet begränsat för eri
tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som kommittén anlagt vid
utformningen av ett nytt ansvars-
Prop. 1975: 78 137
system för den civila sektorn av offentlig verksamhet. Det
finns emellertid enligt kommitténs mening anledning överväga om inte
förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man
åsidosätter de intressen som reglema är avsedda att trygga. Kommittén anser alt
det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande reform
ligger utanför ramen för kommitténs utredningsuppdrag men förordar alt en
översyn av det militära ansvarssystemet i dess helhet kommer till stånd.
Endast
förslag tUl en begränsad reform avseende anslällda krigsmän med typiskt civUa
arbetsuppgifter läggs därför fram. Det föreslås sålunda alt anställda krigsmän
med sådan tjänstgöring skall omfattas av samma ansvarsregler som föreslagils
för den civila personalen. Belänkandet innehåUer också förslag tiU ett fåtal
följdändringar i 21 kap. BrB om brott av krigsmän.
De tidigare berörda förslagen om avskaffande av avsättning
och suspension som brottspåföljder och införande av ett avskedandeinstitut
avser även anslällda krigsmän.
11.2 Remissyttrandena
Kommitténs förslag lämnas i princip utan erinran av ÖB,
chefen för flygvapnet och SR.
Chefen för armén anser det alltjämt vara lämpligast att
krigsmän följer ett enhetiigt mUilärt disciplinsystem oavsett om tjänsten
utförs vid civilt statligt verk eller vid truppförband. Liknande synpunkter
anförs av TCO.
12 Följdändringar i 17 kap. brottsbalken 12.1 Kommittén
Med hänsyn tUl det samspel som råder mellan
ansvarsreglerna för offentliga funktionärer samt de sanklionsbeslämmelser
intagna i 17 kap, BrB som riktar sig mot tredje man och har till syfte alt
förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av offentiig verksamhet föreslår
kommittén vissa följdändringar i nämnda sanktionsbestämmelser.
Sålunda föreslås att de i 1, 2 och 4 §§ upptagna
brottstyperna (våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och
våldsamt motstånd) skall avse angrepp endast på person som utövar offenllig
myndighet. Vidare innebär förslaget atl den i 5 § samma kapitel behandlade
särskilda brottstypen missfirmelse mot tjänsteman skall utgå och atl gärningar
av detta slag framdeles skall bestraffas endast som förolämpning enligl 5 kap,
3 § BrB. Stadgandet i 5 kap. 5 § BrB att förolämpning inle
Prop. 1975: 78 138
får
åtalas av annan än målsägande bör enligt kommittén samtidigt förses med en
undantagsbestämmelse av innebörd att förolämpning mot någon i eller för hans
utövande av offentiig myndighet får åtalas av åklagare efter angivelse av
målsägande om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Kommittén föreslår också att den mot 17 kap. 5 § BrB svarande bestämmelsen i 7
kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen om ansvar för missfirmelse mot tjänsteman
som sker i tryckt skrift skaU ändras till att avse endast förolämpning mot
någon i eller för hans utövning av offentiig myndighet.
Vidare
föreslås att straffbestämmelsen i 17 kap. 7 § om bestickning ändras så att den
personkrets som skyddas mot detta brott överensstämmer med den krets som skall
vara underkastad ansvar för mutbrott.
De
i 14 § och 15 § första stycket första punkten samma kapUel intagna stadgandena
om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av allmän ställning föreslås
ersatta av en ny regel av innehåll att den som obehörigen ger sig ut för att
utöva offentiig myndighet skall dömas för föregivande av allmän ställning.
Någon ändring av påföljden böter eller fängelse i högst sex månader
föreslås inte.
12.2
Remissyttrandena
De
föreslagna ändringarna lämnas utan erinran av JK och poststyrelsen. JK
förordar dock atl bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen skall
utgå helt.
RÅ
lillstyrker förslaget att upphäva 17 kap. 5 § BrB men anser i likhet med
överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och Göta hovrätt att den föreslagna
åtalsregeln i 5 kap. 5 § BrB är alltför restriktiv. Förutsättningen "av
särskUda skäl" bör enligt RÄ:s mening ulgå. Vidare anser RÅ liksom
överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt alt strafflatituden i den
föreslagna straffbestämmelsen i 17 kap, 15 § BrB är alltför låg med hänsyn till
alt bestämmelsen kommer att omfatta även kvalificerade fall där det kan
föreligga behov av att använda tvångsmedel. RÅ föreslår därför alt nu gäUande
latitud för grovt brott bibehålls.
Förslaget
att upphäva straffbestämmelsen i 17 kap. BrB om missfirmelse mot tjänsteman
avstyrks av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsstyrelserna i
Stockholms län och Hallands län. Enligt länsstyrelsernas mening föreligger
behov av ett särskilt ämbetsskydd främst för sådan personal som utför polisiära
och exekutiva arbetsuppgifter.
Juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet anser det vara tvivelaktigt om den
föreslagna lagtexten i 17 kap. 1 § BrB medger en sådan av kommittén angiven
tolkning att den funktionär i vars befattning ingår att utöva myndighet är skyddad
i all verksamhet i befallningen såsom förrättning, utredningsarbete etc. Det
synes enligt fakulteten vara
Prop. 1975: 78 139
onödigt
att ha speciella stadganden som skyddar en del av tjänstemannens verksamhet i
tjänsten men inte hela denna verksamhet, eftersom de vanliga reglema i 3 och 4
kap. BrB kan tillämpas vid beivrande av angrepp på tjänsteman i eller för hans
tjänst och möjlighet därvid finns att vid straff mätningen beakta att angreppet
avsåg hans tjänst. Även överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt är kritisk
mot utformningen av 17 kap. 1 § BrB.
13
Föredraganden
13.1
Principerna för ett nytt sankfionssystem
Det
nuvarande ämbetsansvarssystemet framstår som föråldrat och behäftat med
åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt är att så gott som varje förseelse
i tjänsten åtminstone principiellt sett är straffbelagd. Bestämningen av de
tjänstemannagrupper, som är underkastade straffansvar och/eller
disciplinansvar, bygger vidare på mycket vaga och oenhetliga kriterier. I stor
utsträckning är bägge ansvarsformerna tillämpliga samtidigt utan att några
motiv för denna reglering står alt finna. Härtill kommer att uppsägnmg ofla kan
tUlämpas alternativt till de offenlligrältsliga påföljderna. De reformer som
föreslås av ämbelsansvarskommiitén går i huvudsak ut på en avsevärd
inskränkning av det straffbara området, en rationellare bestämning av den
personkrets som skall vara underkastad straffansvar samt ett närmande mellan
den offentiiga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Dessa
riktiinjer anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, vara väl ägnade
att läggas tUl grund för utformningen av ett nytt sanktionssystem avseende
offentiiga arbets- och uppdragstagare, i det följande sammanfattade under
beteckningen offentliga funktionärer.
13.2
Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen
Statstjänstemannalagen
(1965:274, omtryckt 1974: 1009) äger, med vissa undantag, tUlämpning på
anställning med staten som arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare. Som
tidigare har nämnts anställs numera i pruicip alla arbetstagare hos staten som
tjänstemän. Enligt 3 § statstjänstemannalagen gäller i anställningsförhållande
på vilket lagen är tillämplig vad som är bestämt i avtal. Avtal får dock inte
träffas om inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens
utformning i övrigt, om myndighets verksamhet eller om anställnings- eller
Prop.
1975: 78 140
arbetsvUlkor
som regleras i lagen eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt
lagen tiUhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. Har avtal
träffats i strid mot detla förbud är avtalet i denna del utan verkan. En i
stort sett motsvarande bestämmelse finns i 2§ kommunaltjänstemannalagen
(1965:275, ändrad senast 1974: 1010).
En
av statstjänsteman i tjänsten begången förseelse mot gällande lag eller annan
författning, t. ex. statstjänstemannalagen, allmänna verksstadgan, instruktion
eller arbetsordning, kan enligt gällande rätt föranleda vid sidan av den
civUrättsliga påföljden uppsägning när det gäller andra tjänstemän än
fullmaktshavare m. fl. straffrättsligt ansvar eller, om förseelsen är av
ringare beskaffenhet och tjänstemannen är underkastad disciplinansvar,
disciplinpåföljd. Om tjänstemannen däremot bryter mot bestämmelse i avtal,
torde varken straffr'åttsligt ansvar eller disciplinansvar kunna utkrävas utan
i stället är det endast privaträttens sanklionssyslem som träder in. Denna
reglering är uppenbarligen inle tillfredsställande. I likhet med kommitién
anser jag därför att ett nytt sanktionssystem skall kunna tUlämpas inom alla
delar av det offentliga anställningsförhållandet och således oberoende av om
den förseelse som skall beivras utgör ett brott mot avtal eller mot
författning.
En
sådan ordning skall enligt kommitién nås genom alt man anlägger en
privatr"ättslig syn på hela det offentliga anställningsförhållandet, vilket
därmed blir alt se som till alla delar avlalsgrundat. Laglekniskt skall enligt
kommitténs förslag en sådan ordning åstadkommas genom alt föreskriftema i 3 §
statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen att avtal inte får
träffas om vissa angelägenheter ersätts av bestämmelser som anger att det i
avtal inle får föreskrivas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam
besluta om dessa angelägenheter. Efter dessa lagändringar skall det kunna ses
som en avtalsförpliklelse för arbetstagaren att uppfylla de villkor
arbetsgivaren uppställer på de områden där hans ensidiga bestämmanderätt inle
får inskränkas genom avtal.
Den
av kommittén föreslagna lösningen kritiseras av vissa remissinstanser såsom
ägnad att komplicera förvallningsprocessen och leda tiU missförstånd. Ett par
remissinstanser uttalar uppfattningen att det eftersträvade resultatet kan nås
ulan den föreslagna lagändringen.
Efter
samråd med statsrådet Löfberg vUl jag anföra följande. Jag delar uppfattningen
att den föreslagna lagändringen inle är nödvändig. Ytterligare en anledning att
avstå från lagändring är att arbetsrättskom-mUtén (In 1971: 03) i sitt nyligen
framlagda slutbetänkande. Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975: 1), har
aktualiserat frågan i ett slörre sammanhang och alt det därför är olämpligt
att nu föregripa de överväganden som denna kommittés arbele kan leda till. På
grund av det anförda förordar jag att den nuvarande ordningen med avtalsförbud
i berörda
Prop.
1975: 78 141
stadganden
i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen t. v. behålls.
13.3
Det straffrättsliga ansvarsområdet
Det
gmndläggande motivet för både straffrättsliga och utomstraffrättsliga
sanktioner är enligt ämbetsansvarskommitténs förslag samhällsmedlemmarnas
intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett
riktigt sätt. De straffrättsliga sanktionerna föreslås knutna till de
allvarligaste angreppen mot detla intresse, vUket innebär en omfattande
avkriminalisering i förhåUande till vad som gäller nu. Det föreslås sålunda
att de nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken (BrB) ersätts av
tre nya ansvarsregler, nämligen om oriktig myndighetsutövning, om mutbrott och
om brott mot tystnadsplikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel föreslås
alltså bortfalla.
Genom de föreslagna
ändringarna i BrB vinner man den fördelen att
såväl kretsen av ansvariga personer som det straffbara området bestäms
efler mera rationella kriterier än hittills har varit fallet samtidigt som
domstolar och åklagare befrias från handläggningen av mindre allvar
liga förseelser. Ty även om det, såsom senare skall beröras, bör finnas
möjlighet att ställa den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplin
påföljd för en sådan förseelse under domstols prövning, torde man
kunna räkna med alt sådana mål blir färre till antalet än vad ålalen för
tjänstefel är f. n. ,
En avkriminalisering av
tjänstefel innebär inte att straffrättsliga sanktioner för förseelser i
tjänsten av andra funktionärer än dem som utövar myndighet bortfaller helt. I
den mån tjänsteförseelsen är av allvarligare slag kan den sålunda inte sällan
vara att hänföra under annan bestämmelse i BrB, exempelvis 8 kap, 1 § (stöld),
10 kap. 5 § (trolöshet mot huvudman) eller 13 kap. 6 § (allmänfarlig
vårdslöshet).
Jag
ansluter mig alltså till de av kommittén föreslagna allmänna principerna för
det straffrättsliga sanktionssystemets utformning, vilka även har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
Den centrala
straffbestämmelsen i kommitténs förslag är stadgandet om oriktig
myndighetsutövning. I överensstämmelse med principen att det nya
sanktionssyslemet bör utformas efler de offentliga funktionernas art och inte
bero av sådana förhållanden som Ijänstemannaslällning eller liknande anges
inle någon särskild personkrets i den föreslagna lagtexten. Ansvarsregeln är
avsedd att gälla var och en som utövar offentlig myndighet oberoende av hans
rättsförhållande till det allmänna. Innebörden av begreppet myndighetsutövning
blir alltså avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde.
Begreppet
myndighetsutövning förekommer i 3 kap. 2 § första stycket skadeståndslagen
(1972: 207). Enligt denna bestämmelse skaU slalen
Prop. 1975: 78 142
eller
kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas
genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars
fullgörande staten eller kommunen svarar. I motiven tiU denna lag (prop. 1972:
5 s. 311 f) uttalade jag bl. a, att ett utmärkande drag för de
förvaltningsakter, som betecknas som utövning av offentlig myndighet, är alt
det rör sig om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets
maktbefogenheter och att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller
emot den enskilde i kraft av offentiigrättsliga regler, inte på grund av avtal
eller i övrigt regler av privattältslig natur. Jag konstaterade vidare att en
beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med utgångspunkt i dessa kriterier
stämmer väl överens med de uttalanden om begreppets innehåll som jag gjorde i
anslutning tUl 3 § första stycket i förslaget till förvaltningslag (prop, 1971:
30 del 2 s. 331). Myndighetsutövning karakteriserades i det sammanhanget som
utövning av befogenhet att för enskild bestämrria om förmån, rättighet,
skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande.
Begreppet myndighetsutövning används också-i 11 kap. 6 § tredje stycket och 7 §
nya regeringsformen (RF). Enligt den första av dessa bestämmelser kan
förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövnmg överlämnas till bolag,
förening, samfällighel eller stiftelse genom lag, medan den senare bestämmelsen
innehåller förbud för myndighet också riksdagen och kommuns beslutande organ
att bestämma hur förvaUningsmyndighet i särskUt fall skall besluta i ärende
som rör bl. a. myndighetsutö-vning. Beträffande innebörden av begreppet
hänvisade jag i förslaget tUl ny regeringsform m. m. (prop. 1973: 90 s. 397)
tiU vad jag hade anfört i förslaget till förvaltningslag.
Kommitién
anmärker att den innebörd som kommittén tillagt begreppet myndighetsutövning
är väl förenlig med den beskrivning av begreppets innehåll som har gjorts i
motiven tUl förvaltningslagen (1972: 290) och skadeståndslagen och att man
således vinner den fördelen att begreppet i allt väsentligt får samma innebörd
i såväl skadeståndsrättslig och förvallningsrättslig som straffrättslig
lagstiftning.
I
likhet med kommittén anser jag det vara lämpligt alt vid utformningen av
förevarande straffbestämmelse utgå från begreppet myndighetsutövning. Jag
delar också kommitténs uppfattning att det är en fördel om detta begrepp får i
huvudsak samma innebörd inom olika områden av lagstiftaingen. Det måste
emellertid samtidigt beaktas att de berörda bestämmelserna i förvaltningslagen
och skadeståndslagen både sinsemellan och i förhållande tUl den föreslagna
straffbestämmelsen företer stora skillnader i fråga om tillämpningsområde och
syfte. Föreskriften i förvaltningslagen avser sålunda att avgränsa de ärenden
där regler om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om
beslut skall tillämpas. Det är alltså här endast fråga om sådan myndighetsutövning
som mynnar ut i bindande beslut, medan såväl stadgan-
Prop.
1975: 78 143
det
i skadeståndslagen som straffbestämmelsen avses skola vara tilllämpliga också
på sådan myndighetsutövning som lar sig uttryck i faktiska ålgärder som inte
har föregåtts av formliga beslut. Vidare har bestämmelsen i skadeståndslagen
en huvudsaklig reparätiv funktion medan straffbestämmelsen i första hand skaU
tUlgodose preventiva syften.
Gemensamt för all behörig
myndighetsutövning är att den ytterst har sin grund i lag eller annan
författning. Missbruk av myndighet föreligger då de för myndighetens behöriga
utövande gällande reglerna överträds. Oriklig myndighetsutövning kan föreligga
även om ett fatlat beslut i och för sig är materiellt riktigt men har
meddelats endast sedan visst ovidkommande vUlkor har uppfyUts.
Myndighetsutövning kan också innebära skyldighet att vara verksam i visst
avseende och en underlåtenhet alt handla kan i sådana fall utgöra oriktig
myndighetsutövning, såsom då åklagare underlåter att åtala brott eller då
utfärdande av stämning fördröjs i syfte att åtahpreskription skall hinna
inti-äda.
Det påpekas av kommittén
att ett beslut som typiskt sett innefattar myndighetsmissbmk kan vara behäftat
med fel som gör att det redan från början är alt betrakta som ogUtigt och
därför inle behöver undanröjas efler besvär. Ett sådant beslut bör enligt
kommitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna
straffbestämmelsen. Denna uppfattning kritiseras av ett par remissinstanser,
som framhåller att även ett OgUtigt beslut kan ha faktiska verkningar och
följaktligen medföra förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eUer
för någon enskild samt alt också grova fall av myndighetsmissbmk med kommitténs
ståndpunkt skulle kunna gå fria från ansvar.
Det kan i detta sammanhang
finnas anledning att skilja mellan två typfall av nullitet, nämligen ogiltighet
på grund av befogenhetsöverskridande och ogillighet tiU följd av bristande
behörighet. Att ett beslut är att anse som en nullitet på grund av att en
behörig funktionär har överskridit sin befogenhet att utöva myndighet torde
vara sällsynt. Funktionären torde i ett sådant fall få sägas ha utövat
myndighet, även om resultatet inte blivU det av gärningsmannen avsedda (jfr
prop. 1972: 5 s. 504). Har gärningen för det allmänna eller någon enskild
medfört förfång eller otillbörlig förmån som inle är ringa, bör
straffbestämmelsen alltså vara tiUämplig.
Ett
likartat fall är att en funktionär utayttjar sin möjlighet till maktutövning
genom att företa faktiska ålgärder som faller utom ramen för hans befogenheter.
Som exempel kan anföras att en polisman på sin fritid med slöd av sin
legitimation omhändertar en person för att trakassera denne eller bereder sig
tillträde till en privatbostad för att verkställa "husrannsakan" och
ta egendom i "beslag" för en enskild persons räkning (jfr prop.
1972: 5 s, 505). Även här torde det vara fråga om missbruk av myndighet i den
bemärkelse som anges i den föreslagna straff-
Prop.
1975: 78 144
bestämmelsen.
I den mån gärningen på annan gmnd är särskilt belagd med straff, exempelvis som
olaga frihelsberövande, hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, skall dock
den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB enligt vad jag senare återkommer till
inte tillämpas. Vid bestämmande av straff för det allmänna brottet bör det
givetvis anses som försvårande att det har begåtts under myndighetsutövning.
I det andra typfallet av
nullitet är beslutet ogiltigt emedan det fatlats av en uppenbarligen obehörig
person. I detta fall framgår redan av begreppsbestämningen att det inte kan
vara fråga om någon myndighetsutövning och att den föreslagna
straffbestämmelsen följaktligen inte kan bli tillämplig. I stället torde
gärningen regelm'ässigt falla under den av kommittén föreslagna
ansvarsbestämmelsen rörande föregivande av allmän ställning. TUl denna
bestämmelse återkommer jag i ett senare sammanhang.
Den föreslagna
ansvarskrelsen består av personer som har att utöva myndighet. Kommitién
framhåller alt den som i underordnad ställning bereder ärenden utan att själv
fatta beslut eller på annat sätt biträder den som har beslutanderätt i princip
inte kan drabbas av ansvar enligt straffbestämmelsen. Denna ståndpunkt
kritiseras av en remissmstans som anser det vara högst väsentligt från den
enskUdes synpunkt att även förberedande ålgärder i beslutsförfarandet kommer
att omfattas av ett straffansvar. En annan remissinstans förordar att det
straffrättsliga an svarsområdet på denna punkt skall sammanfalla med det
område som har fastställts för det aUmännas skadeståndsansvar. Enligt 3 kap. 2
§ andra stycket skadeståndslagen svarar sålunda staten eller kommun föi skada
som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning
I
motiven till förslaget till skadeståndslag (prop. 1972: 5 s. 502) uttalade jag
bl. a. att bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket samma lag genom den valda
formuleringen kommer att omfatta åtskilliga beslut eller åtgärder som ingår
endast som led i myndighetsutövningen men sm är reglerade av offentligrällsliga
föreskrifter och indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde,
liksom också vissa andra handlingar som slår i elt mycket nära tidsmässigt och
funktionellt samband med myndighetsutövningen. Jag konstaterade också att fel
som begås på det förberedande stadiet av ett förvaltningsärende exempelvis
försummelse vid ärendets föredragning eller vid avgivande av yttrande i ärendet
inte sällan leder till att den enskilde lider skada även i de fall då någon
anmärkning inte kan riktas mot den som har träffat det slutliga avgörandet.
Vidare konstaterade jag alt upplysning, som myndighet lämnar angående
myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet, regelmässigt får anses
som elt sådant led i myndighetsutövningen eller åtminstone ha etl så intimt
samband med denna alt skadeståndsansvar bör kunna åläggas med stöd av nämnda
bestämmelse om skada vållas lill följd av alt upplysningen är felaktig.
Prop.
1975:78 145
Det
är från rättssäkerhetssynpunkt av största vikt alt tillämpningsområdet för en
straffbestämmelse anges på ett så klart och entydigt sätt att ansvar endast
drabbar gärningar som anses straffvärda. Kravet på pregnans blir självfallet
starkare ju aUvarligare den påföljd är som straffbudét föreskriver. Vad jag
anförde i förslaget till skadeståndslagen angående omfattnmgen av det allmännas
skadeståndsansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning ger vid
handen alt en motsvarande utformning av straffbestämmelsen rörande oriktig
myndighetsutövning skulle innebära ett alltför långtgående och svårbeslämbart
straffansvar. Jag ansluter mig därför tUl den av kommittén föreslagna
avfattningen. Av denna framgår att straffansvaret avser den eller de personer
som fattar det beslut eller vidtar den åtgärd som utgör myndighetsutövningen.
Föredragande eller annan som är närvarande vid den slutliga handläggningen
utan att formellt delta i beslutsfattandet kan således inte drabbas av ansvar,
även om han enligt föreskrift i instruktion e. d. haft att anmäla skUjaklig
mening och underlåtit att göra detta. Det bör emellertid beaktas att den som,
utan att formellt delta i det beslut eller den åtgärd som innefattar själva
myndighetsutövningen, genom fel eller försummelse under ärendets handläggning
likväl har förorsakat ett oriktigt resultat, som har medfört förfång eller
otUlbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan drabbas av ansvar
för medverkan tUl oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna
medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB även om beslutsfattaren ay subjektiva.skäl
inte kan ställas tUl ansvar. Varje,medverkande skall ju enligt dessa regler
bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som Ugger honom lill last. Skulle
inte heller någon som har deltagit i ärendets handläggning vara straffrättsligt
ansvarig för det oriktiga resultatet, kan disciplinansvar komma i fråga. Oavsett
om sttaffrättsligt eller disciplinrättsligt ansvar kan utkrävas är det
slutligen som tidigare har nämnts ingalunda uteslutet att rätt tUl skadestånd
ändå kan föreligga för den som har tillfogats skada. Att det
skadeståndsrällsliga ansvaret på så sätt sträcker sig längre än det
straffrättsliga är inte heller någon nyhet som kan ge anledning till principiella
betänkligheter.
Ledamöter av beslutande
statliga eller kommunala församlingar . riksdagen resp. exempelvis kommun- och
landstingsfullmäktige kan enligt gäUande rätt dömas endast för tagande av
mula eller otiUbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inle för
Ijänstemissbruk eller tjänstefel. I detla hänseende föreslår kommittén inte
någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag skaU,således nämnda personer
inle omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i
myndighetsutövning. Efiersom det här är fråga om i allmänna val utsedda
personer med ett direkt ansvar inför sina väljare delar jag uppfattningen att det
inte föreligger något behov av att kriminalisera oriktig myndighetsutövning av
berörda persongrupper. Någon anledning
10
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 146
att
såsom f. n. är fallet göra undantag för ordförandens ålgärder i denna egenskap
synes inte vara för handen. Däremot anser jag inte alt det finns bärande skäl
att som ifrågasatts av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län i full
ulslräckning behåUa den i 20 kap. 12 § andra stycket BrB stadgade immuniteten
för taxeringsmän, dvs, ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd (jfr 113 §
gamla RF och SOU 1972: 15 s. 320). Det kan nämnas att de remissinstanser
hovrätten för Nedre Norrland, dåvarande kammarrätten och JO som särskilt
berörde kommitténs förslag 1 delbetänkandet SOU 1969: 20 alt taxeringsmännen
borde omfattas av slraffbud rörande oriktig myndighetsutövning, samtliga
ställde sig bakom detta förslag. Med hänsyn till att den framtida
taxeringsorganisationen f.n. är föremål för överväganden inom finansdepartementet
anser jag emellertid, som jag senare återkommer till, att straffansvaret för
taxeringsmän i förevarande hänseende bör begränsas till uppsåtiigt brott.
I
Ukhet med kommittén anser jag att jurymän i tryckfrihetsprocess inte bör
undantas från ansvar för oriktig myndighetsutövning.
För
att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar fordras enligt kommitténs
förslag att gärningen för det allmänna eller någon enskUd medför förfång eller
otillbörlig förmån som inte är ringa. Det är inte nödvändigt att verkningarna
inträder samtidigt som meddelandet av det beslut eller vidtagandet eller
underlåtenheten av den åtgärd varigenom den oriktiga myndighetsutövningen
manifesteras. Kommitién framhåller sålunda att förfång kan föreligga även om
dess effekt tUl följd av verkställighetsregler inte hinner uppträda emedan det
oriktiga beslutet blir undanröjt efter besvär. Förfång kan bestå i såväl
ekonomisk skada som annan olägenhet. I och för sig är även tidsutdräkt ett
förfång, påpekar kommitién, som dock inte anser att varje grad av förfång, hur
obetydligt det än må vara, bör medföra straff vid oriktig myndighetsutövning.
Jag delar kommitténs uppfattning och ansluter mig till förslaget.
Genom
införandet av rekvisitet myndighetsutövning med en ordalydelse som klargör
att straffansvaret är begränsat till dem som har att utöva myndighet blir
personkretsen för den nya straffbestämmelsen avsevärt mindre än den personkrets
som f. n. har ämbetsansvar och alltså kan drabbas av straffrättsliga sanktioner
för ijänstemissbruk och tjänstefel. Medan tjänstemissbruk är straffbart endast
som uppsåtiigt brott, kan ansvar för tjänstefel utkrävas även när oaktsamhet
ligger gärningsmannen tUl last. Tjänstefel består i alt ämbetsman av
försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom
enligt författaing, särskUd föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Gärningsbeskrivningen
täcker alltså i och för sig även oriktig myndighetsutövning. Om tjänstefel
avkriminaliseras uppkommer frågan om straffbestämmelsen angående oriktig
myndighetsutövning bör göras tillämplig också på oaklsamma gärningar. Med
hänsyn tUl de för både det allmänna och
Prop. 1975: 78 147
den
enskUde allvarliga följder som kan vara förenade med oriklig myndighetsutövning
anser jag i likhet med kommittén alt ett visst straffrättsligt ansvar för
vårdslös myndighetsutövning inte kan undvaras.
Kommittén föreslår att
kriminaliseringen av vårdslös myndighetsutövning inskränks till grova faU.
Förslaget slår i överensstämmelse med reformens grundtanke att behålla
straffrättsliga sanktioner endast för allvarliga angrepp på de enskilda
medborgarnas rättsläge. Man får därigenom också en klarare gräns mellan
områdena för straffrättsliga och disciplinära sanktioner. Liksom kommittén
anser jag detla vara en klar fördel. Jag biträder därför förslaget att
straffansvar skall inträda endast i fall där oaktsamheten är grov.
Vid bedömningen av om grov
oaktsamhet föreUgger skall självfallet samtliga omständigheter beaktas. Som ett
motiv för att låta straffansvaret täcka även fall av oaktsamhet har jag
framhållit de allvarliga följder för både det allmänna och den enskUde som kan
vara förenade med oriktig myndighetsutövning. Endast den omständigheten att
oriktig myndighetsutövning medfört aUvarligt förfång får dock inte föranleda
att oaktsamhet bedöms som grov. Visserligen måsle man i sådana fall, där det
står klart att myndighetsutövningen får avsevärda konsekvenser för de berörda,
kräva särskUd noggrannhet från den utövandes sida. Det innebär emellertid bara att
man får ha en.annan utgångspunkt än i fråga om myndighetsutövning i allmänhet
när man bedömer om oaktsamheten är grov. Sker myndighetsutövningen t. ex.
under tidspress och avser den komplicerade rättsfrågor bör oaktsamheten å andra
sidan bedömas mildare.
De
av kommittén föreslagna strafflalituderna för uppsåtiigt brott böter eller
fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt; fängelse i högst sex år
samt för ciUpöst brott böter eller fängelse i högst elt år anser jag vara väl
avvägda.
Straffbestämmelsen
i nuvarande 20 kap. 1 § BrB skall inte tUlämpas om gärningen annars är särskilt
belagd med straff. Kommittén föreslår att även den nya bestämmelsen om oriktig
myndighetsutövning skall vara subsidiär i förhållande till andra
straffstadganden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.
Brottsbenämningarna
missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning kritiseras av några
remissinstanser såsom mindre lämpliga från språklig synpunkt. För egen del
anser jag det vara angeläget att brottets allvarliga karaktär kommer till
uttryck även i brottsbenämningen. Jag förordar därför den av kommittén för det
uppsålliga brottet föreslagna benämningen missbruk av myndighet. Beträffande
det cul-pösa brottet anser jag att benämningen vårdslös myndighetsutövning är
att föredra från språklig synpunkt.
Regler
om straffansvar för tagande av muta eller annan otiUbörlig belöning i
offentlig tjänst finns f. n, i 20 kap. 2 § BrB. Enligt denna be-
Prop.
1975: 78 148
stämmelse
får ämbetsman eller den som varit ämbetsman inte motta, låta åt sig utlova
eller begära muta eller annan otillbörUg belöning för sin tjänsteutövning.
Bestämmelsen är inte tillämplig om gärningen eljest är belagd med straff.
Kommittén har genom tUläggsdirektiv den 4 juni 1971 fått i uppdrag att utreda
fömtsättnmgarna för en generellt utformad ansvarsregel som tar sikte på varje
anställd eller uppdragstagare oavsett om han är verksam inom den offentliga
eller den privata sektorn. Resultatet av denna utredning har nyligen
redovisats i belänkandet (SOU 1974: 37) Mut- och bestickningsansvaret. Över
betänkandet har yttranden inhämtats från myndigheter och organisationer. Jag
har ännu inle tagit slutlig ställning tUl frågan och det saknas därför skäl alt
föregripa en reform av detla slag genom alt nu ändra bestämmelsen i 20 kap. 2
§ i vidare mån än som betingas av övriga ändringar i sanima kapitel.
Eftersom
begreppen ämbetsman och ämbetsansvar inte kommer att finnas kvar i det
föreslagna sanktionssystemet, måste en ny bestämning av den ansvariga
personkretsen ske. Dét synes därvid.vara lämpligt att i första hand anknyta
ansvaret tUl den offentiiga verksamheten på så sätt att det kommer att
omfatta alla arbetstagare hos staten eller hos kommun oavsett om de intar
ställnmg som tjänstemän eller inte. Liksom f. n. bör även vissa personer som
utan anstälhiing utför uppdrag åt det allmänna vara underkastade mutansvar. TUl
denna gmpp hör ledamöter av statiiga och kommunala beslutande församlingar,
nämnder och styrelser liksom personer som annars tUl följd av val,eller, plikt
utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författning.
Vidare bör ansvaret iräffa krigsmän eller andra som fullgör lagsladgad
tjänsteplikt liksom samtiiga utövare av offentiig myndighet, oavsett om myndighetsutövningen
har samband med mnehav av tjänst eller uppdrag som förut har nämnts.
Den
nya straffbestämmelsen bör liksom den nu gällande vara tUlämpr lig också på den
som har begått gärningen, innan han erhållit ifrågavarande anställning eller
uppdrag eller efter det han har avgått från anställningen eller uppdraget.
Däremot torde det knappast finnas något praktiskt behov av att behålla den
särskilda föreskrift som nu anger alt bestämmelsen om ansvar för mutbrott
skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelser rörande allmänna
brott.
I
fråga om påföljden hänvisar nuvarande 2 § till 1 §, Den nya straffbestämmelsen
om mutbrott bör innehålla ett uttryckligt stadgande om påföljden. Jag ansluter
mig tUl kommitténs förslag att sttaffet skall vara böter eller fängelse i högst
två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år. Detta
överensstämmer i sak med vad som nu gäller, om man bortser från att 1 § f, n.
också föreskriver åläggande av de särskUda ämbetsstraffen suspension och avsättning.
Den
nu gällande straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB om brott mot
Prop.
1975: 78 149
tystnadsplikt
har ansetts tillämplig inle bara när den tystnadspUkt som åsidosatts gmndas på
uttrycklig föreskrift i lag eUer annan författning utan även när den beror av
myndighets eller överordnads föreskrift, av annat slag eller enbart följer av
ämnets natur. Kommittén anser att ett straffbud inte bör gälla generellt inom
ett så diffust bestämt område ulan alt för dess tiUämpning bör krävas att
själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Samma uppfattning har
sedermera kommit tUl uttryck i den efter betänkandets framläggande genomförda
gmndlagsreformen. Med hänsyn till Uinehållet i 2 kap. 1 § samt 8 kap. 3 § och
7 § andra stycket RF är således efter RF:s ikraftträdande inte längre möjligt
alt ulan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt. Jag ansluter mig
därför tUl kommitténs förslag att ersätta stadgandet i 20 kap. 3 § BrB med en
ny straffbestämmelse som, utan angivande av personkrets, föreskriver ansvar
för var och en söm uppsåtiigen eller av oaktsamhet yppar vad han till följd av
författning är pliktig alt hemlighålla.
Jag
förordar också att de straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som
f. n. finns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln
blir överflödiga upphävs. Sådana specialstraffrättsliga beslämmelser som
innehåller subjektiva rekvisit i skadehänseende bör dock behållas oförändrade.
Det gäller här framför allt sådan tystnadsplikt för revisorer m. fl. som har
föreskrivits i bl. a. lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet, lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1973: 370) om
arbetslöshetsförsäkring. Regeln i 9 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) om straff
för den som ulan giltigt skäl röjer vad enligt rätlens eller
undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras bör också behållas i sin
nuvarande lydelse liksom även beslämmelser av motsvarande eller liknande typ i
andra författningar. Den straffrättsliga sanklionering av brott mot
tystnadsplikt som finns i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971
mellan Sverige och Finland (jfr SFS 1971: 850) kan inle ändras utan
överenskommelse med Finland och bör därför t. v, behållas i nuvarande lydelse.
I 9
§ radioansvarighetslagen (1966: 756) finns en bestämmelse om förbud för den som
har att ta befattning med radioprogram att avslöja vem som har författat eller
framställt program m. m. Förbudet är förenat med straffansvar och har
motsvarighet i 3 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen. Ändring av dessa båda
straffbestämmelser bör anslå tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen
på sätt jag senare återkommer till aktualiseras.
Specialstraffrättsliga
bestämmelser i författningar som har begränsad gikighetstid eller som utan alt
ha blivit formellt upphävda till följd av sitt sakliga innehåll i praktiken
endast har begränsad gUtighetstid bör också lämnas oförändrade (jfr SOU 1972: 1
s. 201 f).
Det
kan, såsom kommitién framhåller, övervägas om inle vissa fall av den oreglerade
tystaadsplikt som hittills gällt bör förfaltningsregleras
Prop.
1975:78 150
så
att även dessa fall kommer att omfattas av straffansvaret. Ett sådant fall, som
föranlett lagstiftning sedan kommittén lagt fram sitt betänkande, är den i 2
kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) stadgade skyldigheten för ledamot eller
tjänsteman i riksdagen att inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid
sammanträde inom stängda dörrar. Någon motsvarande bestämmelse för de kommunala
församlingamas del anser jag inte f, n. vara erforderlig.
I
ett nyligen framlagt förslag till lag om offentiiga funktionärers-tystnadsplikt
har jag förordat att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud
att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit på gmnd av anställning eller
uppdrag hos staten, kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller
under utövande av tjänsteplikt, oiri förbudet är påkallat bl. a, av hänsyn
till rikets säkerhet, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet eller
det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse (prop. 1975: 8),
Regeringen skall enligt förslaget få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet
eller åt kommun eller landstingskommun att meddela föreskrifter av detta slag.
Jag framhöll i prop. (s. 61) bl. a. alt ett sådant generellt bemyndigande är en
förutsättning för att man, utan att sätta meddelarskyddet åt sidan och ulan alt
belasta riksdagen med detaljfrågor, skall kunna behålla ungefär det rättsläge
som i dag råder på tystnadspliktsområdet, I den mån regeringen använder
bemyndigandet kommer nämligen den sålunda reglerade tystnadsplikten att
sanktioneras av en sttaffbeslämmelse i den föreslagna lagen. Denna bestämmelse
bör utgå i samband med alt den nu förordade ändringen i 20 kap. 3 § BrB träder
i kraft.
En
annan persongmpp som enligt min mening bör åläggas förfaltningsreglerad
tystnadsplikt är tolkar och översättare. På grimdval av ett av
invandrarulredningen avgivet betänkande (SOU 1972: 83) kommer jag därför alt
föreslå en särskild lag i delta ämne.
I
vissa författningar finns beslämmelser om tystnadsplikt som inle sanktioneras
av något straffstadgande. Som exempel på sådana beslämmelser kan nämnas 11 §
lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, 5 och 8 §§ lagen (1949:
345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, 192 § lagen om bankrörelse och
28 § kungörelsen (1968: 104) om förelagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen.
Om den som åsidosätter tystnadsplikt av detta slag inte är underkastad ämbetsansvar
och alltså inte kan straffas enligt nuvarande 20 kap, 3 eller 4 § BrB, är
gärningen f. n. följaktligen straffri. Med den utformning som 20 kap. 3 § har
enligt förslaget skulle däremot straffansvar inträda. En sådan konsekvens skuUe
strida mol syftena vid tillkomsten av ifrågavarande beslämmelser (se t. ex.
prop. 1949: 101 s. 79) och bör därför undvikas. I förslaget till
övergångsbestämmelser har av denna anledning tagits in elt stadgande om att vad
som sägs i 20 kap, 3 § inte skall tillämpas i fråga om åsidosättande av sådan
tystnadsplikt som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte är
slraffsanktionerad.
Prop.
1975:78 151
De
särskUda ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffas enligt kommitténs
förslag. Kommittén påpekar emellertid att dessa påföljder utom att utgöra
straff även har en skyddsuppgift, nämligen alt från tjänsten skUja den befattningshavare
som inle fyller förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Även om
åtskilliga skäl talar för alt låta enbart de allmänna strafformerna följa på
brott av offentliga funktionärer måste givetvis, framhåller kommittén, den
offentliga tjänstens integritet skyddas genom att funktionären i förekommande
fall kan skiljas från tjänsten. Detla syfte skall enligt kommitténs förslag
kunna uppnås genom en tillämpning av det avskedandeinstitut som regleras i den
disciplinlag som kommittén föreslår.
Mot
förslaget att avskaffa avsättning och suspension som straff har jag ingenting
att erinra. Det synes av olika skäl vara mest ändamålsenligt alt liksom på
den privata arbetsmarknaden frågan om arbetslagarens avskedande på grund av
olämplighet får avgöras med beaktande av alla relevanta omständigheter vare
sig det är fråga om brottsligt förfarande eller icke straffbar förseelse i
tjänsten. I vissa fall kan det sålunda tänkas vara tillräckligt alt
arbetstagaren förflyttas till annan tj"änst.
När
det gäller ledamöter av beslutande församlingar framhåller kommittén att det
är svårare all anlägga den privaträtlsliga syn på avskedandefrågan, som ligger
lill grund för dess förslag beträffande offentiiga funktionärer i allmänhet,
och att avskedandeinstitutet således inte bör tillämpas här. KommUtén anser
emellertid att del även framgent bör finnas möjlighet att till följd av brott
skilja sådan ledamot från hans uppdrag och alt denna befogenhet liksom
hittills bör anförtros åt den domstol som har att döma över brottet. Jag delar
kommitténs uppfattning, som f. ö. väl stämmer överens med del efler
betänkandets framläggande tillkomna stadgandet i 4 kap. 7 § RF att
riksdagsledamot eller ersättare av domstol kan skiljas från uppdraget om han
genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Om man, som jag
senare återkommer till, inte låter det nya utomstraffrättsliga ansvarssystemet
omfatta någon kategori av uppdragstagare, synes det vara mest följdriktigt att
utsträcka allmän domstols befogenhet i förevarande hänseende även till andra
förtroendemän än ledamöter av beslutande församlingar. Anledning saknas dock
alt gå utanför den krets som har alt utöva offentiig myndighet. Befogenheten
bör således omfatta t, ex. ledamöter av barnavårds- och nykterhetsnämnder.
Sammanfattningsvis
anser jag att övervägande skäl talar för att en motsvarighet till
åvsättningsslraffei bör finnas kvar beträffande valda uppdragstagare som har
alt utöva offentiig myndighet. För att utmärka att sanktionen är avsedd mera
som skyddsåtgärd än som straff bör emellertid benämningen avsättning undvikas
och den mera neutrala termen skiljande från uppdrag användas. Sanktionen torde
härigenom bli att be-
Prop. 1975:78 152
trakta
som särskUd rättsverkan av brott (jfr 1 kap. 8 § och 36 kap. 11 § BrB).
Avgörande
för frågan om förtroendemannen skall skiljas från sitt uppdrag synes böra vara
om han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget
(jfr det nyss nämnda stadgandet i 4 kap. 7 § RF), En viss nedre gräns för
brottets svårhetsgrad bör också bestämmas. Enligt 20 kap. 8 § första stycket
BrB gäller f. n. som huvudregel att avsättning på grund av allmänt brott kan
ske endast om det för brottet är stadgat fängelse i två år eller däröver. Denna
gränsdragning synes lämpUgen kunna behållas och utsträckas till alt gälla även
de enligt förslaget i 20 kap. upptagna brotten. Detla innebär alltså alt skiljande
från uppdraget kan komma i fråga vid missbruk av myndighet i den mån
uppdragstagaren är underkastad ansvar för detla brott och mutbrott men inle
vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tystnadsplikt.
Den
som har två eller flera uppdrag med vilka det följer myndighetsutövning bör
skUjas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha.
I
20 kap. 9 § BrB stadgas f. n. beträffande tjänstemän med ämbetsansvar att
domstol skall ta hänsyn till dlscplinär bestraffning som har ålagts för brott,
då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. Enligt nuvarande 20 kap, 8 §
BrB gäller vidare alt om tjänsteman för annat brott än ämbetsbrott ådöms såväl
ämbetsstraff i form av t. ex. avsättning som annan påföljd, den förlust han
lider genom ämbelsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra
påföljden. Kommitién föreslår att dessa bestämmelser i BrB ersätts med en ny
regel i 33 kap, BrB som har till syfte att förekomma dubbelbestraffning. Den
föreslagna regeln lar lill skillnad från den nu gällande sikte på såväl
offentligt som privat anställda och lämnar domstol möjlighet all vid
straffmälning alltid beakta de sanktioner som arbetsgivaren inom ramen för elt
arbetsavtal utkräver då arbetstagare har begått brott. Jag biträder förslaget.
Den föreslagna regeln bör äga motsvarande tillämpning om uppdragstagare, på
sätt jag fömt har berört, genom beslut i brottmål skiljs från uppdraget.
De
ansvarsregler som jag hittills har behandlat riktar sig i allmänhet mot
offentiiga funktionärer som inle fullgör sina uppgifter på ett riktigt säll.
Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från
utomstående, I 17 kap. BrB, som behandlar brott mot allmän verksamhet,
straffbeläggs en del sådana gärningar. Bestämmelserna i 15 §§ åsyftar att
förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av sådan verksamhet. Den krets
som skyddas enligt dessa bestämmelser består huvudsakligen av
befattningshavare som har eller har haft ämbetsansvar samt i stor utsträckning
även av dem som har kallats att biträda sådan befattningshavare vid
förr'åttning. Enligt kommitténs mening föranleder den föreslagna reformen av
ämbetsansvaret en omprövning även
Prop.
1975: 78 153
av
ifrågavarande personkrets. Kommittén hävdar sålunda att en stor del av denna
personkrets saknar behov av ett särskUt ämbetsskydd och att de för de allmänna
brottstyperna stadgade strafflatituderna i allmänhet torde vara tillräckligt
vida för alt tUlgodose förekommande behov av straffskärpning i fall då
gärningarna riktat sig mot offentliga funktionärer. Med hänsyn till
medborgarnas intresse av att i synnerhet offentlig myndighet utövas på ett
riktigt sätt anser emellertid kommittén alt det särskilda straffansvaret, utom
såvitt gäller missfirmelse, skall bibehållas för den som förgriper sig mot
någon i dennes myndighetsutövning. Några remissinstanser anser alt även
straffansvaret för missfirmelse bör kvarstå.
Jag
ansluter mig till kommitténs ställningslagande och de överväganden som ligger
bakom delta. Behovet av straffskydd mot missfirmelse av någon i dennes
myndighetsutövning anser jag kunna tillgodoses genom tillämpning av den
allmänna straffbestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § BrB under
förutsättning att denna bestämmelse kompletteras med en åtalsregel som gör det
möjligt för allmän åklagare ätt efler angivelse av målsäganden beivra
gärningen när det av särskUda skäl är påkallat ur aUmän synpunkt.
Den
mot straffbestämmelsen om missfirmelse mot tjänsteman i 17 kap. 5 § svarande
bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen bör helt utgå.
Framställning i tryckt skrift som innefattar förolämpning mot någon i eller för
hans utövning av offentlig myndighet får i stället beivras med slöd av 7 kap. 4
§ 15 samma förordning, enligt vilken tryck-frihetsålal kan ske på grund av
ärekränkning mot enskild person. Ändringen bör emeUertid anslå tiUs massmedieutredningen
(Ju 1970: 59) har framlagt resultatet av sitt arbete, eftersom detla sannolikt
kommer att aktualisera andra ändringar i tryckfrihetsförordningen och förslag
till sådana ändringar med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 15 och 17 §§ RF ändå
inle kan slutligen anlas av 1975 års riksmöte. Jag lägger därför inle nu fram
något förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen. Från praktisk synpunkt
saknar detta betydelse, efiersom elt upphävande av den grundläggande
bestämmelsen i 17 kap. 5 § BrB omedelbart återverkar på tillämpligheten av
motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen. Enligt 7 kap. 4 § i denna
förordning skall nämligen som otillåtet yttrande 1 tryckt skrift anses endast
sådan framställning som är straffbar enligt lag.
Straffbestämmelsen
i 7 § om besticknmg bör, som- kommittén har föreslagit, ändras så att den
personkrets som avses med detla brott överensstämmer med den krets som skall
vara underkastad ansvar för mutbrott.
Bestämmelserna
i 14 § och 15 § första stycket om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande
av allmän ställning föreslås av kornmittén sammanförda till ett stadgande som
endast tar sikte på obehörig ut-
Prop.
1975: 78 154
övning
av offentlig myndighet. För denna ändring anför kommittén i huvudsak samma skäl
som förut redovisats i fråga om bestämmelserna i 14 §§. Den närmare
utformningen av den nya föreskriften måste enligt kommitténs mening bestänmias
mot bakgrund; av det föreslagna straffbudet rörande missbruk av myndighet.
Myndighetsutövnmg som sker oriktigt på sätt där sägs och som får där avsedd
rättslig effekt bör således föranleda ansvar för missbruk av myndighet även om
myndigheten utövas av en offentiig funktionär som därvid överskrider sina
befogenheter. Kommittén föreslår därför att den nya straffbestämmelsen om
föregivande av allmän ställning skall avse endast det fallet att någon
obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Jag ansluter mig lill förslaget.
Den
straffbelagda handlingen kan även mnefatta ett obehörigt utövande av offentiig
myndighet. En obehörig person kan exempelvis genom alt uppträda i polisuniform
ge sig ut för att vara polisman och dirigera trafiken. I andra fall kan någon
egentiig myndighetsutövning inte sägas föreligga därför att handlmgen mte får
avsedd rättslig effekt men den kan likväl medföra avsevärt men för det allmänna
eller för någon enskild. Med hänsyn därtill anser jag, i likhet med ett par av
remissinstanserna, att den av kommitién föreslagna strafflatituden böter
eller fängelse i högst sex månader är alltför låg. Jag förordar därför att
det införs en bestämmelse som gör det möjligt alt döma till fängelse i högst
två år, om brottet med hänsyn till alt det har medfört betydande men för det
aUmänna eller för någon enskild är alt anse som grovt.
13.4
Disciplinansvaret
De
ändringar av 20 kap. BrB, som kommittén föreslår och som jag enligt vad jag
tidigare har redovisat i huvudsak tUlstyrker, innebär bl. a, alt straffansvaret
för tjänstefel bortfaller. Som ersättning för det sålunda upphävda straffansvaret
för elt mycket stort antal gärningar av skild beskaffenhet föreslår kommittén
ett nytt utomstraffrättsligt sanklionssyslem, som i vissa hänseenden
överensstämmer med det för stora grupper av offentiiga funktionärer redan
g"ällande disciplinansvaret. De väsentiigaste skillnaderna meUan detta
ansvar och det föreslagna systemet är alt det senare omfattar en slörre
personkrets och har en delvis dispositiv karaktär samt att frågor om
disciplinpåföljd och avskedande enligt del nya systemet skall prövas av domstol
i civU rättegång om arbetslagaren är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens
beslut.
Efter
samråd med statsrådet Löfberg vill jag anföra följande. De straffbestämmelser
som jag tidigare har berört avser i huvudsak endast de allvarligaste angreppen
mot intresset av att offentliga funktioner fullgörs på elt rikligt sätt. Det
är därför av väsentlig betydelse från såväl allmänhetens och den offentlige
arbetsgivarens som den enskilde arbets-
Prop.
1975: 78 155
tagarens
synpunkt att ,det ansvarssystem som skall komplettera straffbestämmelserna får
en sådan utformning att alla rimliga effektivitets- och
rättssäkerhetskrav blir tiUgodosedda.
Sedan
kommitténs betänkande lades fram har lagen (1974: 12) om anställningsskydd
tillkommit. Då lagen antogs av statsmakterna slogs det fast att den skulle
gälla även för arbetstagare i offentUg tjänst. Samtidigt stod det klart att den
inte kunde genomföras helt med hänsyn till de särskilda förhållanden som
föreligger på det statligt lönereglerade tjänste-mannaområdel. Det var inte
heller meningen att reformen skulle få medföra försämring av det befintiiga
anställningsskyddet på den offentliga sektorn. Utgångspunkten skulle dock vara
att anpassa tjänsleman-nalagstiftningen tUl de principer som lades fast för
arbetsmarknaden i övrigt (se prop. 1973:129 s. 197 ff). En viss sådan
anpassning kom till stånd redan våren 1974 då ändringar vidtogs i
bestämmelserna om uppsägning m. m. i statstjänstemannalagen och stadgan (1965:
602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommimaltjänstemannastadgan). Som
motivering anfördes att det inte längre fanns anledning att behåUa avvikande
regler som inte betingas av den offentliga tjänstens särart samt att det inle
heller var lämpligt att tjänstemannalagstiftningen tillfördes eller fick behåUa
regler som redan följer av lagen om anställningsskydd. I det väsentiiga
slutfördes anpassningen under hösten genom prop, 1974: 174 och tUlkomsten av en
rad författningsändringar i anslutning därtiU (SFS 1974: 10081017). Samtidigt
förutsattes att den nödvändiga anpassningen tUl reglema om avskedande i
sistnämnda lag skulle ske i anslutning lUl det pågående arbetet med en översyn
av BrB:s regler om ämbetsansvaret (se prop. 1974: 88 s. 172, jfr prop. 1974:
174 s. 49).
Genom
lagen om anställningsskydd har vissa av ämbelsansvarskomr mittens förslag redan
realiserats på arbetsmarknaden i dess helhet och i dessa hänseenden behövs
följaktligen inle några bestämmelser i tjänstemannaförfattningarna. I andra
avseenden innehåller lagen om anställningsskydd regler som skiljer sig från de
av kommitién föreslagna. Det gäller därför att här avgöra om den offentliga
tjänstens särart eller intresset av alt inle försämra det befintliga
anställningsskyddet på den offentliga sektorn motiverar en avvikande
reglering. Jag kommer i det följande att ta upp frågan lill närmare behandling
på de punkter där den aktualiseras.
Remisskritiken
av det nya ansvarssyslemet har framför allt riktat sig mot förslaget att
ansvaret skall omfatta även förtroendemän. På denna punkt har också stora
meningsskiljaktigheler kommit till ullryck inom kommitién. Både reservanter i
kommittén och flera remissinstanser anser att det föreslagna systemet strider
mot grundläggande offentiigrättsliga principer och knappast skulle kunna
tillämpas i praktiken. Bl. a. framhålls det oegentiiga i att använda det
privaträtlsliga institutet avskedande i fråga om förtroendemän, som inle har
något rättsförhållande till
Prop. 1975:78 156
det
aUmänna fömtom sitt uppdrag vilket inte är grundat på anställning eller
förordnande utan endast på valkorporationens val.
Jag
finner kritiken befogad. Det kan tUl en början ifrågasättas om det här finns
något verkUgt praktiskt behov av'sådana ansvarsregler som kommittén har
föreslagit. Om en vald förtroendeman genom brott visar sig uppenbarligen
olämpUg för sitt uppdrag, bör han, som jag tidigare har berört, under vissa
fömtsättningar kunna skUjas från detta av domstol. I vissa fall kan
förtroendeman också entiedigas av domstol på gmnd av olämplighet som inte har
samband med brott (t. ex. överförmyndare enligt 19 kap. 9 § föräldrabalken).
Det mest väsentiiga i detta sammanhang är emellertid att förtroendemannen
alltid har elt politiskt ansvar som kan utkrävas av valkorporationen eller
motsvarande vid mandatperiodens utgång eller, om uppdraget inte är
tidsbegränsat, när anledning därtill förekommer. Vägande skäl talar alltså
enligt min mening för att innehavare av förtroendeuppdrag lämnas utanför det
utomstraff-r'ättsliga ansvarssystemet.
Av
tjänstemännen inom den kommunala sektorn är det i dag endast en mindre del som
är underkastad ett lagreglerat disciplinansvar: Kommitténs förslag innebär alt
samtliga kommunaltjänstemän skall omfattas av det nya ansvarssystemet men att
detta i väsentliga delar skall göras disposilivt för de tjänstemän som har elt
avlalsreglerat disciplinansvar. På denna punkt är emellertid kommittén starkt
splittrad. En ledamot och tre experter anser att den föreslagna disciplinlagen
inle ens subsidiärt bör gälla på det kommunala området..Ett stort anlal
remissinstanser ansluter sig till reservanternas ståndpunkt. Mot kommitténs
förslag anförs från både arbelsgivar- och arbelslagarhåll att det nuvarande
av-talsreglerade systemet fungerar tillfredsställande.
Till
förmån för kommitténs förslag kan anföras att det från allmän synpunkt kan
tyckas angeläget att den del av det i dag straffbara området, som
avkriminaliseras om bl. a. straffbestämmelsen om tjänstefel upph'ävs, inte
lämnas helt åt arbetsmarknadens parter att reglera utan alt det allmänna
åtminstone i viss ulslräckning behåller elt inflytande över dessa frågor.
Mest väsentligt från den enskilde
medborgarens synpunkt är emellertid enligt min mening att överträdelser inom
myndighetsutövningens område blir utredda och beivrade på ett tillfredsstäUande
säll. På denna punkt innebär det förslag till nya straffbestämmelser, som jag
lidigare-har presenterat, 1 förhållande till gällande rätt att mindre grova.faU
av oaktsamhet avkriminaliseras. När del emellertid gäller sådana faU, lik-' som
tjänsteförseelser i övrigt inom offenllig verksamhet, torde medborgarnas
skyddsintresse sällan ha en sådan styrka att det inte lämpUgen kan tas
tillvara inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Med hänsyn även tUl
alt det nuvarande avtalsreglerade systemet enligt samstämmiga uppgifter har
fungerat tillfredsställande finns det därför
Prop.
1975:78 157
enligt
min mening inte några bärande skäl att på det kommunala området införa ett
lagreglerat disciplinansvar som bittUls inte har tillämpats för dessa
arbetstagare. Detsamma gäller beträffande arbetstagare i samhällsägda företag
och liknande inrättningar. I sista hand gäller för dessa personer liksom för
andra arbetstagare bestämmelsen i 18 § lagen om anställningsskydd att
avskedande får äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot
arbetsgivaren.
I
fråga om statstjänstemännen och de kommunaUjänstemän m. fl som omfattas av
kommunaltjänstemannastadgan är förhållandet i viss mån annorlunda. Flertalet av
dessa har sedan lång lid varit underkastade elt lagreglerat disciplinansvar
som har visat sig fungera tUlfredsställande. Förslaget alt på detta område
behålla ett lagreglerat ansvarssystem har också godtagits av de flesta
remissinstanserna. När det gäller frågan om avskedande skulle visserligen i
avsaknad av andra bestämmelser 18 § lagen om anställningsskydd bli tillämplig.
Förutsättningarna för avskedande bör emellertid, enligt min mening utformas
med beaktande av de särskUda krav som medborgarna har rätt att ställa på
statstjänstemän. Det anställningsskydd som f. n. gäller för dessa har nämligen
inte tillkommit endasl av omsorg om arbetstagarna själva ulan motiveras främst
av de samhällsintressen som är förenade med en självständig och oväldig kår av
förvaltningstjänstemän (se prop: 1964: 140 s. 98, 1965:60 s. 117 f samt 1974:
174 s. 47, 56 och 64),
Jag
ansluter mig alltså till koriimitténs förslag att behålla ett
uloni-straffrättsUgt ansvarssystem för statstjänstemän och de kommunaltjänstemän
m. fl. som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan. De nya reglerna bör dock
inte göras direkt tUlämpliga på dem som innehar eller uppehåller prästerlig
tjänst utan i stället bör för deras del frågan lösas genom att hänvisning tiU
dessa regler görs i lagen (1936: 567) om domkapitel. De författningsändringar
som kan behövas beträffande tjänstemannagrupperna i övrigt inom den" icke
slalliga delen av det statligt reglerade löneområdet torde genomgående kunna
beslutas i administrativ ordning utan riksdagens medverkan (jfr prop. 1973: 90
s. 306). I fortsättningen behandlas därför regelsystemets utformning bara
såvitt rör den statiiga sektorn.
Det
nya ansvarssystemet bör avse också flertalet av de högre statstjänstemän som
det nu gäUande disciplinansvaret inte är tUlämpligt på. Däremot föreligger inte
skäl att låta de nya reglerna omfatta statsråden och riksdagens ombudsmän (JO),
För statsråd gäUer sålunda elt politiskt ansvar som kan utkrävas av riksdagen
genom misstroendeförklaring enligt 12 kap, 4 § RF. JO kan enligt 8 kap. 10 §
RO entledigas av riksdagen när han inte längre åtnjuter dess förtroende.
Högsta
domstolen har enligt 12 kap. 8 § andra stycket RF alt på talan av JO eller
justitiekanslern (JK) pröva om ledamot av högsta domstolen eller
regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller
Prop.
1975:78 158
avstängas
från sin tjänst eUer vara skyldig att undergå läkarundersökning. Enligt 11
kap. 5 § RF får den som utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten
endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av
tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten
eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är
skyldig att avgå med pension. I motiveringen till dessa beslämmelser nämnde jag
att del kunde förutsättas alt ämbetsansvarskommitténs förslag i sina huvuddrag
skulle genomföras (prop. 1973: 90 s. 391 och 441 f). Jag anförde vidare att
föreskrifterna i 12 kap. 8 § inte avser att hindra att bestämmelser förs in i
vanlig lag om prövning i administrativ ordning av frågorna om avskedande,
avstängning och läkarundersökning men alt elt administrativt beslut inte kan
gå i verkställighet ulan samtycke från den domare som beslutet gäller. Lämnas
inte samtycke, blir det en sak för JO eller JK att i högsta domstolen väcka
talan mot domaren i fråga. Det är därför enligt min mening både följdriktigt
och ändamålsenligt att göra det nya ansvarssystemet i princip tillämpligt på
justitieråd och regeringsråd samt att undanta dem från tillämpningen endasl
såvitt, gäller bestämmelser om disciplinansvar och förfarande.
JK
bör enligt kommitténs mening inte vara underkastad. några bestämmelser om
disciplinpåföljd ulan endast regler om avskedande. Med hänsyn till den inbördes
likartade ställning som JK och JO intar anser jag i likhet med kommittén att
inte heller JK bör kunna åläggas disciplinpåföljd. Jag ansluter mig alltså tUl
kommitténs förslag. Någon anledning att undanta riksåklagaren (RÅ) från
tUlämpningen av de nya an-svarsreglema anser jag inte finnas.
Arbetstagare
hos riksdagen och dess myndigheter bör liksom hittills omfattas av det
lagreglerade ansvarssystemet.
Den
av mig förordade regleringen får en betydligt mindre räckvidd än den av
kommittén föreslagna. I huvudsak kommer sålunda det nya systemet att omfatta
endast samma personer som i dag är underkastade statstjänstemannalagens eller
kommunaltjänstemannastadgans disciplin-bestämmelser. Det kan därför
ifrågasättas om inle dessa beslämmelser skall omarbetas och kompletteras i
stället för att samlas i en särskild författning på sätt kommittén har
föreslagit. TUl förmån för det förra alternativet kan anföras att
ansvarsreglerna har ett naturligt samband med övriga frågor som regleras i
berörda författningar och att ett upptagande av ansvarsreglerna i en separat
lag skulle nödvändiggöra ett flertal hänvisningar från den ena författningen
tUl den andra. För det senare alternativet talar att den nya regleringen
omfattar mer än dubbelt så många paragrafer ett tjugotal som den nu
gällande. Enligt min mening överväger fördelama med det förstnämnda
alternativet de nackdelar som är förenade med det. Jag förordar därför att den
nya regleringen inarbetas i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan.
Prop. 1975:78 159
Att
ett lagreglerat utomstraffrättsligt ansvar behålls för stora grupper av
offentliga funktionärer behöver inle utesluta alt delta ansvar i vissa
hänseenden ges en dispositiv utformning. Enligt kommitténs förslag får de
tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan
avtalsfrihet rörande frågan om disciplinpåföljder medan övriga regler i den föreslagna
disciplinlagen däribland bestämmelserna om avskedande bUr tvingande för
dem. Jag finner förslaget vara väl a-wägt.
Beslämmelser
om utformningen av disciplinpåföljder bör kiirina tas in endast i
kollektivavtal. För atl undvika alt elt oenhetligt ansvarssyslem tillämpas inom
samma avtalsområde bör i kollektivavtal föreskriven disciplinpåföljd kunna
åläggas även tjänsteman, som står utanför den avtalsslutande organisationen
men är sysselsatt inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet (se 4 §
kungörelsen (1965: 465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.).
Disciplinpåföljd
skall enligt kommitténs förslag till disciplinlag kunna åläggas arbetstagare
som åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning om felet inte är
ringa. Bestämmelsen skiljer sig i tre hänseenden från motsvarande stadgande i
statstjänstemannalagens nuvarande 19 §, som är likalydande med
straffbestämmelsen om tjänstefel i gällande 20 kap. 4 § BrB. Sålunda begränsas
ansvaret till fel som inte är ringa. Vidare anges varken de källor som
bestämmer tjänsteåliggandenas innehåll t, ex. lag, instmktion och särskild
föreskrift eller de subjektiva rekvisiten, dvs. uppsåt eller oaktsamhet.
Den
främsta anmärkningen mot utformningen av den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen
är att den omfattar så gott som varje förseelse hur ringa den än kan vara. Ett
så vidsträckt tillämpningsområde är från både principiella och praktiska
synpunkter mindre tillfredsställande. Jag förordar därför att bestämmelsens
räckvidd med avseende på gärningarnas svårhetsgrad begränsas på sätt kommittén
har föreslagit.
I likhet med kommitién
finner jag det inle vara nödvändigt alt i lagtexten räkna upp vilka källor som
bestämmer arbetstagarens åligganden. Jag vill dock erinra om att av principerna
för det nya ansvarssyslemet följer att del inte blir uteslutet alt
disciplinpåföljd kan komma alt åläggas även för åsidosättande av förpliktelser
som är bestämda 1 avtal.
Beträffande de subjektiva
rekvisiten anser jag i motsats till kommittén att det uttryckligen bör anges i
lagtexten alt för ansvar förutsätts antingen uppsåt eller oaktsamhet. Med
oaktsamhet avses därvid även ringa oaktsamhet. Det kan i detta sammanhang
framhållas att den förut berörda förutsättningen att felet inte är ringa utgör
ett objektivt rekvisit. Enbart den omständigheten att oaktsamheten är ringa
behöver alltså inle leda till ansvarsfrihet.
Enligt
gällande beslämmelser 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och 19 § första stycket
andra meningen statstjänstemannalagen skall det
Prop.
1975: 78 160
förhållandet
att arbetstagare deltar i strejk eller därmed jämförlig strids-åtgärd efter
beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden inte i något fall anses som
tjänsteförseelse. Dessa bestämmelser behövs inte längre med hänsyn till den reglering
av- disciplinansvar och avskedande, m. m. som nu föreslås. Den ordning som
efter genomförandet av lagen om anställningsskydd gäller på det privata området
blir sålunda genom förslaget genereUt tUlämplig (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och
SOU 1975: 1 s. 532 ff). Jag förordar därför att någon motsvarighet till nämnda
bestämmelser inte tas ui i den nya lagstiftningen. ,
Enligt 2 § kungörelsen
(1964: 428) om medicinalpersonal står all sådan personal, såväl den offentligt
verksamma som den privatpraktise-. rande, i sin yrkesutövning under
socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tilldelas vaming eller
anmälas tUl åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i
yrkesutövningen.,Kommittén anser att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar
inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av denna
socialstyrelsens tillsyn utan inskränker sig i stort sett tiU att reglera den
kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning kan uppkornma mellan
socialstyrelsen och den myndighet som har att tUlämpa de allmänna bestämmelserna
om disciplinansvar för offentiiga funktionärer. Sålunda föreslås särskild
bestämmelse i disciplinlagen av innebörd atl disciplinpåföljd enligt lagen inte
får åläggas medicinalpersonal för förseelse i dess yrkesutövning. Motsvarande
regel föreslås för dem som i egenskap av vete- . rinärer slår under
lantbruksslyrelsens inseende. Jag vill eruira om alt Kungl. Maj:t den 18
januari 1974 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla
sakkunniga för all se över bestämmelserna angående tillsyn över personal inom
hälso- och sjukvården, m. m. För att de sakkunnigas arbete inte skall
föregripas bör gällande reglering på området inle ändras mer än som behövs för
en reformering av det nuvarande ämbetsansvarel. Jag ansluter mig därför tUl
kommitténs förslag. Någon anledning alt, som en remissinstans har ifrågasatt,
införa en liknande reglering på andra områden anser jag inte finnas f. n.
I
fråga om disciplinpåföljdemas utformning innebär kommitléförsla-get att
avsättning och suspension avskaffas, att institutet varning bibehålls och att
det nuvarande löneavdraget ersätts med en särskild penningplikt med möjlighet
för den offentlige arbetsgivaren att; kvitta penningplikt mot lönefordran. Det
är huvudsakligen endast i fråga om penningplikten som förslaget möter kritik
från remissinstansernas sida. Bl. a. anförs det att närmare anvisningar behövs
för bestämmande av penningpliktens storlek och att sådana regler skulle bli så
korriplicerade att införandet av denna disciplinpåföljd skulle föranleda
betydande praktiska problem och en mycket oenfaetiig praxis. Vidare motsätter
sig ett par remissinstanser förslaget till ändring av lagen (1970: 215) om
arbetsgivares kvittningsrätt och menar att genomförande däray inte skul-
Prop. 1975: 78 161
le
vara förenligt med syftet att åstadkomma ett närmande mellan den offentiiga och
den privata arbetsmarknadens regelsystem.
Den anförda kritiken kan
enUgt min mening inte lämnas obeaktad. Ett botsystem av föreslagen typ blir
betydligt svårare att tillämpa än elt löneavdragssystem, som ju f. ö. är mycket
enkelt att skärpa eller mildra genom att ändra procentsatsen. Nackdelarna av en
oenhetiig tillämpning synes också vara betydligt större än fördelarna av att
kunna beakta sociala skäl vid bestämmandet av en påföljd. Om bestämmelserna fö-
" rande disciplinpåföljder, på sätt jag tidigare har föreslagit, görs
dispositiva, finns än mindre anledning alt införa en helt ny ekonomisk sanktion.
Jag förordar därför att löneavdrag bibehåUs som disciplinpåföljd. Detta
disciplinmedel bör emeUertid användas restriktivt. I övrigt ansluter jag mig i
denna del liU kommitténs förslag.
Den
nuvarande påföljden avsättning har vid sidan av sin slraffunk-
tion också en skyddsuppgift, nämligen att möjliggöra atl man från tjäns
ten kan skilja den tjänsteman som inte fuUgör sin tjänst på elt godtag
bart sätt. Om avsättning avskaffas som både ämbets- och disciplinstraff
måsle därför något annal institut överta sistnämnda uppgift. Kommittén
anser att en privalrättslig reglering av denna fråga bäst kan fylla upp
giften och föreslår bestämmelser som gör det möjligt för den offentlige
arbetsgivaren alt avskeda arbetstagare som genom brottslig gäming eller
grov eller upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inle vara
skickad att inneha sin tjänst. Förslaget innebär alltså att frågan om ar
betslagarens entledigande, när anledningen är brottslig gärning, bryts ut
ur brottmålet och liksom andra fall där anställningens upphörande
aktualiseras behandlas i privaträttslig ordning.
Kommitténs
förslag har fått ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna.
Såvitt gäller avskedande på grund av icke kriminaliserad tjänsteförseelse har
det vunnit allmän anslutning. Beträffande arbetstagare som genom brott visat
sig uppenbarligen olämplig för sin tjänst delar emellertid vissa instanser
reservanlen Wiséns uppfattning att det bör ankomma på den domstol som prövar
brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetslagaren skyldig alt
avgå från tjänsten. Som motivering anförs att det å ena sidan kan vara svårt
för arbetsgivaren att bedöma avskedandefrågan innan brottmålet blivit
slutiigen avgjort medan å andra sidan straffmälningen kan vålla
brotlmålsdomslolen svårigheter så länge frågan om arbetstagarens avskedande är
svävande.
Starka
skäl talar eiUigt min mening för en enhetiig reglering av samtliga frågor
rörande anställnings upphörande på både den offentliga och den privata
arbetsmarknaden. Det torde nämligen vara av väsentiigt intresse för såväl
arbetsgivar- som arbetstagarsidan att dessa frågor handläggs i den för
arbetstvisler föreskrivna ordningen. Härigenom kan man bäst beakta de speciella
synpunkter som är relevanta i sammanhanget.
Enligt
lagen om anställningsskydd kan anställning som gäller tills vill Riksdagen
1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975:78 162
dåre
genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss uppsägningstid.
Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt gmndad. Kravet på saklig
gmnd kan enUgt lagens förarbeten anses uppfyllt bl. a. om arbetstagarens
olämplighet blivit klart dokumenterad eller om ålder eUer sjukdom har kommit
tUl uttryck i en stadigvarande och väsentUg nedsättaing eUer förlust av
arbetsförmågan. VUl arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när
han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension
eller, om sådan gräns inte finns, i samband med alt arbetstagaren fyller 67 år,
skall han underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Avskedande får
utan föregående uppsägning. äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina
åligganden mot arbetsgivaren.
Enligt
statstjänstemannalagen får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av allmän
domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse
i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tiUs
vidare, i lagen om ansfällningsskydd. Skyldighet att avgå från tjänsten vid
ålder, som anges i avtal om statiig pension finns föreskriven i
statstjänstemannalagen. Där regleras bl. a. också i vilka fall tjänsteman till
följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är skyldig att avgå från
tjänsten innan han har uppnått nyssnämnda ålder. Vidare finns i
statstjänstemannalagen bestämmelser om förflyttaing av tjänsteman till annan tjänst
samt om entledigande (försättande i disponibilitet) i vissa fall av tjänsteman
vid utrikesförvaltningen, försvarsmakten eller polisväsendet.
Den
angivna regleringen i statstjänstemannalagen ger ett i vissa hänseenden bättre
anställningsskydd än det som följer av lagen om anställningsskydd, varför det
inte bör komma i fråga att i alla delar anpassa den till sistnämnda lags
regelsystem. När det gäller utformningen av det institut som skall ersätta
åvsättningsslraffei, finns däremot anledning alt pröva humvida bestämmelsema i
lagen om anställningsskydd kan tjäna som förebild. I det fall då någon har
visat sådan olämplighet att han enligt arbetsgivarens bedömning varken kan få
slå kvar i sin nuvarande tjänst eller beredas annan sysselsättning synes i regel
uppsägning ligga närmast till hands. Såväl arbetsgivare som arbetstagare får
härigenom skäligt rådmm för att inrätta sig efter den omställning som anställningens
upphörande innebär. I vissa fall kan emellertid tjänstemannens olämplighet vara
av så allvarlig natur att ett omedelbart skiljande från tjänsten är påkallat
från aUmän synpunkt. En motsvarighet till det avskedandeinstitut som regleras
i lagen om anställningsskydd behövs därför men bör, som jag tidigare har
framhållit, utformas mera med beaktande av de särskilda krav som medborgarna
har rätt att ställa på statstjänstemän. För att det anställningsskydd som
enligt gällande rätt är tillförsäkrat tjänsteman med fullmakt eller
konstitutorial inte skall försämras bör entledigande av sådan tjänsteman på
grund av olämplig-
Prop. 1975:78 163
het
inle kunna ske i annan ordning än genom avskedande. Detsamma gäller tjänsteman
som är förordnad för bestämd tid. Tjänsteman som är förordnad tills vidare bör
däremot, liksom hittUls, kunna skiljas från tjänsten även efter uppsägning med
stöd av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd.
När
det gäller avskedande på grund av brott har både inom kommittén och bland
remissinstanserna yppats farhågor för alt en privaträltslig reglering skall
leda till komplikationer. Dessa farhågor är enligt min mening i viss mån
överdrivna. Den föreslagna regleringen gäller sålunda redan i dag på den
privata arbetsmarknaden utan att såvitt är bekant föranleda några nämnvärda
problem. Vidare innehåller kommittéförslaget, som jag senare skall återkomma
tUl, en bestämmelse om att den offentiige arbetsgivaren är skyldig att anmäla
arbetstagare, som misslänks för allvarligare brott, tUl åtal. Arbetsgivaren
bör enligt min mening givetvis i sådana fall dröja med åläggande av disciplinpåföljd
till dess åklagare och eventuellt domstol tagit ställning i ansvarsfrågan.
Väcks åtal och vinner detta bifall, får discipUnpåföljd enligt kommitténs
förslag inte åläggas arbetstagaren för samma gärning som har prövats i
brottmålet. Är gämingen sådan att den kan föranleda avskedande bör
arbetsgivaren, som jag senare återkommer tUl, åläggas att dröja med sitt beslut
tUl dess lagakraftägande dom i brottmålet föreligger. Domstolen å sin sida får
enligt kommittéförslaget vid sttaffmätningen ta hänsyn till avskedande eller
annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brottet oavsett om denna
ännu ålagts eller inte. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om
gämingen kan komma att föranleda avskedande torde normalt inte föreligga,
eftersom domstolen i förekommande fall kan fömtsättas ha anledning att inhämta
yttrande i frågan från arbetsgivaren. SkuUe i sådant fall arbetsgivarens på
förhand tUlkänna-givna avsikt att vidta åtgärder för elt avskedande inte
förverkligas eller inte leda till avsett resultat, kan delta förhållande i
varje fall inte leda till något men för arbetstagaren. Man bör vidare i
praktiken helt kunna bortse från den eventualiteten att en arbetsgivare, som i
yttrande tUl domstolen har förklarat att han inte har för avsikt att avskeda
arbetstagaren, senare handlar i strid däremot.
Med
hänsyn tiU det anförda ansluter jag mig tUl kommitténs förslag att samtiiga
frågor om avskedande av arbetstagare skall avgöras i privaträttslig ordning.
Jag anser också att en bestämmelse till förekommande av dubbelbestraffning är
påkallad. Men jag delar inte kommitténs uppfattning att det saknas behov av
särskild föreskrift om att arbetsgivaren inte bör ingripa med disciplinpåföljd
sedan åtal har väckts och att sådan påföljd inte får åläggas om domstol funnit
att arbetstagaren inle har begått den åtalade gämingen och frikänt honom på
denna gmnd. Jag förordar därför ett bibehållande av gällande regel i 21 §
statstjänstemannalagen alt disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte
får inledas eller
Prop. 1975: 78 164
fortsättas
rörande gärning som omfattas av åtalet.
Någon
anledning all, som förordats av en reservant i kommittén, föreskriva att beslul
om disciplinpåföljd eller avskedande skall ha vunnit laga kraft för att kunna
beaktas i brottmålet anser jag inte finnas. Inte heller är det enligt min
mening nödvändigt att uttryckligen ålägga domstol skyldighet att inhämta
yttrande från arbetsgivaren i avskedandefrågan innan brottmålet avgörs.
Domstol är enligt allmänna processuella principer skyldig att självmant verka
för att omständigheter som kan vara tUl förmån för den tilltalade blir utredda.
Likaså är förvaltningsmyndighet även utan uttrycklig bestämmelse skyldig att
efterkomma domstols begäran om yttrande exempelvis i fråga om avskedande av underställd
personal. Det kan för övrigt förhålla sig så att avskedandefrågan redan har
avgjorts av arbetsgivaren och förts vidare tUl arbetsdomstolen eller t. o, m.
till samma tingsrätt som prövar brottmålet.
Som fömtsättning för att
en arbetstagare skall kunna avskedas anges i den av mig föreslagna bestämmelsen
att han geriom brottslig gärning eller genom grov eller, om under de senaste
två åren disciplinpåföljd har ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse visat sig
uppenbarligen olämplig atl inneha sin tjänst. Sistnämnda formulering finns i
den nya bestämmelse som jag tidigare har förordat beträffande skUjande av
för-" troendeman från uppdraget tUl följd av. brott. Motsvarande
formulering finns också bl. a. i nuvarande 20 kap. 8 § första stycket BrB som
stadgar att ämbetsman som genom allmänt brott visat sig uppenbarligen mte vara
skickad att inneha sin befattning, eventuellt jämte annan påföljd, skall
avsällas (jfr även 11 kap. 5 § RF). Är för brottet inte stadgat fängelse i två
år eller däröver, får dock enligt nämnda bestämmelse i BrB dömas till
avsättning endast om tjänstens särskilda beskaffenhet kräver del. Med hänsyn
tUl att avskedanderegeln. är avsedd alt gälla också kvalificerade fall av icke
kriminaliserad tjänsteförselse anser jag det inte vara lämpligt att
uttryckligen föreskriva någon motsvarande begränsning. Det är emellertid inle
avsett att förutsättningarna för avskedande skall sättas lägre än vad som f.
n. gäller för avsättning. Det angivna olämplighetsrekvisitet skall således
tolkas restriktivt. Avskedande skall sålunda kunna komma i fråga endast i
sådana fall där dét med hänsyn tUl såväl brottets eller tjänsteförseelsens
beskaffenhet som anställningens art och övriga omständigheter skulle verka
slötande om arbetstagaren fick behålla sin tjänst.
Några
remissinstanser har ifrågasatt om inte bestämmelsen om avskedande bör utformas
inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldighel för arbetsgivare alt
tUlse att tjänsteman, som har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sm
tjänst, avskedas. Jag delar inte denna uppfattning. Arbetsgivaren bör nämligen
i detta sammanhang alltid pröva om det inte finns möjlighet att i stället för
att avskeda arbetslagaren tilldela honom andra arbetsuppgifter. Vissa
bestämmelser härom finns
Prop. 1975:78 165
redan
f. n. I nuvarande 32 § statstjänstemannalagen föreskrivs att tjänsteman är
skyldig att avgå från tjänsten bl. a. om han genom. lagakraftägande dom
befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2
§ BrB överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstUlsyn eller
förklarats fri från påföljd. Undanlag görs emellertid för tjänsteman som har
rätt till statlig pension men inte uppnått den ålder då han äger avgå med
ålderspension, om tjänstemannen lämpligen kan förflyttas tUl eller beredas
annan anstäUning som är förenad med sådan pensionsrätt. En motsvarighet till
sistnämnda bestämmelse bör behållas för att det befintliga anställningsskyddet
inle skall försämras.
Enligt
cirkuläret (1960: 553) angående ansläUningsviUkor m. m. för partiellt
arbetsföra inom statUg och statsunderstödd verksamhet gäller vidare alt beslut
om uppsägning eller beslut i disciplinär ordning om suspension eller avsättning
av tjänsteman på gmnd av missbmk av alkohol eller annat berusningsmedel eller
av orsak som bedömes ha samband med sådant missbrak meddelas av myndighet
först sedan statens personaln'ämnd har förklarat att särskild åtgärd enligt
cirkuläret, exern-pelvis omplacering tUl andra arbetsuppgifter eller till annan
anställning, inle dessförinnan bör komma i fråga.
Jag vill i detla
sammanhang också erinra om cirkuläret (1972: 130) om anställning av straffade
personer m, fl. inom statlig och statsunderstödd verksamhet, där det bl. a.
föreskrivs att arbetssökande, som har befunnits skyldig till brott, av den
anledningen får utestängas från anställningen endast om brottet prövas göra
honom olämplig för arbetsuppgifterna. Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens
personalnämnd atl företa en översyn av 1960 års cirkulär och i samband med
denna översyn kommer, enligt vad jag har erfarit, nämnden att behandla även
frågan om bibehållande i anställning av straffade personer. För att inte
föregripa re- . sullatet av denna utredning anser jag mig inte böra föreslå att
några bestämmelser i ämnet tas in i statstjänstemannalagen. En erinran bör
dock göras om att bestämmelse i annan författning, som avviker från statstjänstemannalagens
regler om avskedande, skall gälla.
Det
torde f. n. inle vara möjligt atl säga upp en tjänsteman på grund av brottslig
gärning som anmälts till åtal och som kan föranleda avsättning enligt 20 kap.
8 § BrB (jfr Regeringsrättens årsbok 1967 ref, 9), För all bibehålla
statstjänstemannens anställningstrygghet i detta hänseende bör det som även
har förordals av ett par remissinstanser åläggas arbetsgivaren att i sådana
fall då tjänsteman har anmälts tUl åtal eller brotlmålsförfarande av annat skäl
har inletts mot honom avvakta utgången i brottmålet, innan frågan om avskedande
på grund av gärning som omfattas av åtalet slutligt prövas. Givetvis bör inte
heller beslut om avskedande på gmnd av icke kriminaliserad, tjänsteförseelse
meddelas, innan ansvarsfrågan har prövats av arbetsgivaren.
Prop. 1975: 78 166
Även
om det sålunda inte alltid är möjligt att avgöra avskedandefrågan omedelbart,
kan det i vissa faU föreligga behov av att omedelbart avstänga arbetstagaren
från tjänstgöring. I anslutning tUl gällande bestämmelser i
statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår därför
kommittén en bestämmelse om att arbetstagare skall kunna avstängas från
tjänstgöring i avbidan på att frågan om påföljd för brott eller
tjänsteförseelse slutiigt prövas, om gärningen kan antas medföra avskedande
eller om annars särskilda skäl föreligger. Enligt min mening finns inte behov
av att kunna avstänga tjänsteman i andra fall än då gärningen kan antas medföra
avskedande. I övrigt biträder jag kommitténs förslag. Det bör emellertid
nämnas att om tjänstemannen tUlhör den gmpp som kan sägas upp och arbetsgivaren
väljer denna väg att skilja honom från tjänsten så kan avstängning i vissa fall
ske även enligt 34 § andra stycket lagen om anställningsskydd.
Arbetstagare
skall enligt kommittéförslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt
för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eUer annat brott,
varigenom han åsidosatt åliggande i ansläU-ningen, och för brottet är stadgat
fängelse eller det finns anledning anta att talan om cnskUt anspråk kommer att
föras. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer 1 sak nära med nu gällande
föreskrifter i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Jag
anser i likhet med kommittén att en motsvarighet till dessa bestämmelser
behövs och ansluter mig till förslaget. Liksom hittills bör dock regeringen kunna
befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13
kap. 6 § första stycket BrB, något som har särskild betydelse för
järnvägstjänstemän inom vilkas verksamhetsområde även relativt ringa fel kan
få allmänfarlig effekt.
Alt
såsom ifrågasatts av en remissinstans sätta ned de för vissa lindrigare brott
i BrB stadgade straffsatserna för att därigenom möjliggöra disciplinärt
förfarande i stället för åtal är en fråga som inte kan behandlas i detta sammanhang.
Disciplinpåföljd
får enligt kommitténs förslag inle åläggas arbetstagare sedan anställningen
har upphört eller uppsägning ägt mm. Inte heller får påföljd åläggas
arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den
skriftliga anmaning som skall inleda discipUnför-farandet. I dessa hänseenden
har jag ingen erinran mot förslaget. Jag delar också kommitténs uppfattning att
det i fråga om avskedande inte bör ställas upp någon preskriptionsregel av det
slag som förordats beträffande åläggande av disciplinpåföljd, alltså med en
absolut bestämd frist. Däremot är det enligt min mening lämpligt att, på samma
sätt som skett i 18 § andra stycket lagen om anställnuigsskydd, föreskriva att
avskedande inte får gmndas enbart på omständighet som arbetsgivaren har känt
till mer än en månad före avskedandet. En sådan bestämmelse torde få tolkas så
att fristen börjar löpa först sedan de närmare om-
Prop.
1975: 78 167
ständighetema
har blivit utredda (jfr prop. 1973: 129 s, 255). Om det sålunda övervägs att
avskeda en tjänsteman på gmnd av brottslig gärning, torde fristen inte börja
löpa förrän fällande dom vunnit laga kraft.
Kommittéförslaget
innehåller vissa bestämmelser om förfarandet som avser alt trygga
rättssäkerheten och intresset av största möjliga objektivitet i handläggningen
av frågor om disciplinansvar. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak följande.
Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetstagaren
genom skriftlig anmaning ges tillfälle att skriftligen eller vid muntligt
förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Möjlighet finns att höra
vittne eller sakkunnig vid domstol och alt begära domstols föreläggande för
någon att tUlhandahålla bevis. Arbetstagaren har rätt att anlita biträde under
utredningen. Om arbetstagaren är fackföreningsanslulen och föreningen önskar
överläggning i saken, får frågan inle avgöras förrän sådan överläggning har ägt
rum. Beslut i ärendet skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det
grundats. Reglerna om anmaning, rätt tiU biträde och utformning av beslut
gäller även ärende om avstängning av arbetslagaie. Vidare ar de bestämmelser i
förvaltningslagen om förfarandet i förvaltningsärenden som tar sikte på
myndighetsutövning tillämpliga också i ärenden rörande anställnings- eller
arbetsvUlkor för offentliga tjänstemän.
De
sålunda föreslagna reglerna synes i stort sett vara ändamålsenliga. Jag vill
dock erinra om att kommitténs förslag lades fram före tillkomsten av lagen om
anställningsskydd. EnUgt 29 och 31 §§ i denna lag åligger det sålunda
arbetsgivaren atl så snart det kan ske underrätta arbetstagaren och varsla
lokal arbetstagarorganisation om tilltänkt avskedande. Den som har rätt till
underrättelse eller varsel är enligt 32 § samma lag även berättigad till
överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Såvitt gäller
arbetstagarens rätt till underrättelse och överläggning torde de av kommittén
föreslagna bestämmelserna vara bättre anpassade till den offentliga
verksamhetens särskilda natur och därför alt föredra framför reglerna i lagen
om anställningsskydd. Beträffande varsel till och överläggning med lokal
arbetstagarorganisation bör däremot den föreslagna regleringen ersättas med eri
hänvisning till bestämmelserna i nämnda lag. Sådant varsel torde i regel böra
lämnas samtidigt som arbetstagaren delges den skriftliga anmaningen. Med hänsyn
till att förvaltningslagens regler om rätt till biträde samt utformning av och
underrättelse om beslut avses, liksom hittUls, vara tUlämpliga i förevarande'ärenden
behöver några bestämmelser i dessa hänseenden inte tas in i
statstjänstemannalagen.
Med
angivna modifieringar biträder jag kommitténs förslag lill bestämmelser om
förfarandet.
Ett
nar remissinstanser har kritiserat det föreslagna förfarandet från den
synpunkten att arbetstagaren då fråga är om avskedande skulle
Prop.
1975: 78 168
komma i väsentligt sämre ställning än vad som gäller f, n.
då avsättnings-frågan oftast prövas av domstol med möjlighet alt förordna
offenllig försvarare. Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Arbetstagaren
är sålunda i princip berättigad att enligt reglerna om aUmän rättshjälp i
rättshjälpslagen (1972: 429) få både biträdes- och utredningskostnader ersatta
av slalen. Åtminstone i mer komplicerade fall torde det också kunna förutsättas
all antingen arbetsgivaren eller arbetstagarens egen organisation ser till alt
arbetstagaren får den hjälp som han behöver för att kunna tillvarata sina
intressen.
Om företrädare för arbetsgivaren åsidosätter de nu
behandlade reglerna gör han sig i princip skyldig tiU oriktig
myndighetsutövning och kan ådraga sig straffansvar enligt 20 kap, 1 § BrB.
Dessutom kan arbetslagaren bli berättigad till skadestånd. Huruvida den av
arbetsgivaren beslutade åtgärden blir beslående beror emeUertid på om talan
fullföljs mot beslutet.
Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och
anmälan till åtal skall enligt kommitténs förslag fattas av kollegiala organ
där juridisk kompelens finns företrädd. Beträffande arbetstagare,hos staten
föreslås som huvudregel atl beslutanderätten skall tillkomma den myndighet
varunder arbetstagaren lyder. Några remissinstanser anser det vara betänkligt
att på detta sätt förena arbelsgivar- och beslraffningsfunktioner hos samma
organ. Del är emellertid,enligt min mening svårl att länka sig någon
principiellt olikartad lösning om man vill ha en privaträltslig utformning av
det utomstraffrättsliga ansvarssyslemet. Av betydelse i detla sammanhang är
vidare atl företrädare för de anslällda hos myndigheten, efter regeringens
förordnande, enligt kungörelsen (1974: 224)om personalföreträdare i statlig
myndighels styrelse m.m. numera har rätt att delta i myndighetens handläggning
av bl. a; frågor om disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning från
tjänstgöring. Finns i myndigheten s. k. disciplinnämnd, är personalföreträdarna
enligt kungörelsen ledamöter i n"ämnden. Jag biträder därför kommitténs
förslag med vissa modifieringar som jag närmare skall beröra i specialmotiveringen.
Någon anledning alt tUlföra det beslutande organet juridisk kompelens i vidare
mån än som nu finns anser jag emellertid inte föreligga.
Arbetsrättskommittén behandlar i sitt slutbetänkande bl.
a. frågan om arbetsgivarens disciplinära befogenheter. Det finns anledning anta
atl dess förslag kan få betydelse för utformningen.av det beslutande disciplinorganet
även på den offentiiga sektorn. Jag vill därför förutskicka alt denna fråga får
tas under nytt övervägande under det fortsatta lagstiftningsarbetet på
förevarande område.
I fråga om den som innehar eller uppehåUer ordinarie
domarljänst eller högre tjänst vid statiig myndighet föreslår
ämbelsansvärskommitlén särskilda regler om beslutande organ. Förslagel
motiveras av atl åtgär-
Prop.
1975:78 169
der
i tjänsten av sådan befattningshavare inle lämpligen bör prövas disciplinärt
av hans koUeger, med vilka han samarbetar och tillsammans med vilka han inte
säUan har alt i kollegial sammansättning fatta beslut. Jag ansluter mig till
dessa överväganden. För ifrågavarande befattningshavare, motsvarande den
personkrets sorii inle omfattas av det nuvarande disciplinansvaret, bör
således inrättas en särskild nämnd. Denna nämnd bör beslå av fem ledamöter,
varav ordförariden är lagkunnig och i domarvärv erfaren. Vidare bör minst en
ledamot företräda arbetstagarsidan. Det bör ankomma på regeringen att meddela
närmare beslämmelser om nämndens sammansättalng och verksamhet liksöm om den
personkrets som nämndens verksamhet skall avse.
När
det gäller arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter har riksdagen att
meddela bestämmelser om beslutande organ.
Bestämmelserna i 29 kap.
RB om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter bör på motsvarande
sätt som nu är fallet beträffande kollegiala disciplinorgan (23 § andra stycket
statstjänstemanrialagen i nuvarande lydelse) äga tillämpning vid omröstning
till beslut i de ärenden som avses här.
Sådan
anmaning som enligt vad jag förut sagt skall inleda förfarandet bör utfärdas av
den myndighet eUer nämnd som har alt besluta i ärendet.
Benämningarna
disciplinansvar och disciplinpåföljd, kritiseras av elt par remissinstanser.
Bl. a. anförs att ansvarsbestämmelsernas uppgift bör vara inte endast alt
upprätthålla arbetsdisciplinen hos de offentliga funktionärerna ulan framför
allt atl trygga allmänhetens krav på ett lojalt iakttagande av meddelade
föreskrifter, varför de valda benämningarna ter sig missvisande inle minst i
fråga om ansvar för de högsta befattningshavarna. Jag delar uppfattningen alt
terminologin inle är helt adekvat. Det synes emellertid knappast vara möjligt
alt finna några bättre beteckningar. Dessutom är de nuvarande benämningarna så
inarbetade att det inte torde vara förenat med några praktiska olägenheter att
behålla dem. Jag är därför inte beredd att förorda andra benämningar än dem
kommittén har föreslagit.
13.5
Processuella frågor
Sedan
den 1 juli 1974 gäller i fråga om tvister rörande förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare (s. k. arbetstvisler) alt dessa prövas i en
särskild processuell ordning. Enligt lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvisler skall arbetsdomstolen som första.domstol upptaga och avgöra
tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvisler mellan arbetsgivare eller
förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare eller
medlem i sådan förening, å andra sidan, övriga arbetstvisler skall upptas och
avgöras av tingsrätt med arbetsdomstolen
Prop. 1975: 78 170
som
andra och sista instans. Från lagen undantas bl. a. mål som gäller arbetstagare
hos staten eller hos arbetsgivare som avses i 1 § kommunaltjänstemannalagen
när tvisten rör fråga som inte får regleras i avtal. Detta gäller dock bara om
annat inte är särskUt föreskrivet. Sådana särskilda föreskrifter, enligt vUka
också avtalsförbjudna frågor på det offentiiga tjänslemannaområdet skall
handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvisler, återfinns bl. a. i
lagen om anställningsskydd beträffande frågor som regleras i den lagen utom
såvitt gäller bestämmelserna om avskedande. Också statstjänstemannalagen
innehåller en sådan föreskrift med avseende på bl. a. uppsägningstvister.
Detsamma gäller beträffande tvister om pensionering, läkamndersökning och
avstängning på gmnd av sjukdom såvitt avser ordinarie domare,
EnUgt kommitténs förslag
skall såvitt numera är av intresse tvister rörande disciplinpåföljder och
avskedande prövas på samma sätt som flertalet andra arbetstvisler. Detta
förslag ligger helt i linje med de tankegångar som förts fram vid tUlkomsten av
lagen om rättegången i arbetstvisler (se prop. 1974: 77 s. 127 ff). Denna lag
bör alltså göras tUl-lämplig på tvister om åläggande av disciplinpåföljd,
avskedande, avstängning på gmnd av brott eller tjänsteförseelse och
förflyttning. Detsamma bör gälla tvister om avgångsskyldlghet i samband med pensionering
samt läkamndersökning och avstängning på gmnd av sjukdom även såvitt angår
andra tjänstemän än ordinarie domare. Av lagen (1965: 276) om inskränkning i
rätlen att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut framgår att den
administrativa besvärsrält som f. n, föreligger i dessa frågor upphör i och
med alt lagen om rättegången i arbetstvisler görs tillämplig på dem.
I de nu ifrågavarande
tvisterna blir bestämmelserna i 52 § statstjänstemannalagen om särskild
överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga och i 41 § ttedje stycket lageri om
anställningsskydd om fakultativ kvittning av rättegångskostnad tillämpliga.
Sistnämnda bestämmelse skUjer sig från den av ämbelsansvarskommiitén föreslagna
regeln, som innebär att den offentlige arbetsgivaren alltid skall bära sina
egna rättegångskostnader oberoende av utgången utom där kostnaderna vållats av
arbetstagarens vårdslöshet. Jag anser det inte vara påkallat att för ifrågavarande
tvister göra avsteg från vad som annars gäller beträffande rättegångskostnadernas
fördelning enligt lagen om anställningsskydd. För slatstjänstem'ännens del
innebär en regel om fakultativ kvittning av kostnadema i varje fall inle någon
försämring i förhållande till vad som f. n. gäUer enligt 31 kap. RB.
I fråga om den närmare
utformningen av de processuella reglerna i övrigt föreslår kommittén med ett
undantag som jag strax återkommer till alt arbetstagare som inte är nöjd med
arbetsgivarens beslut inom fyra veckor efter det att han fått del av beslutet
skall kunna väcka talan vid allmän domstol resp. arbetsdomstolen om
överprövning av
Prop.
1975: 78 171
beslutet.
Delta överensstämmer med vad som numera gäller enligt 53 §
statstjänstemannalagen angående talan mot beslut beträffande annan ordinarie
domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarundersökning eller
anställningens upphörande på gmnd av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i
arbetsförmågan (prop. 1974: 174 s. 78 ff). Vidare får enligt förslaget beslut
om skiljande från tjänsten eller om förflyttning inte verkställas förrän
beslutet slutiigt har prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte
väcks, tid för väckande av talan utgått.
Liksom
flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser jag den av
kommittén föreslagna ordningen vara ändamålsenlig och' jag biträder därför
kommitténs förslag. Jag vill dock erinra om alt detta i sist berörda hänseende
avviker från den sedermera tillkomna lagen om anställningsskydd, vilken saknar
motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs i 35 § andra stycket nämnda lag
beträffande avskedande att rätten för tiden intill dess lagakraftägande dom
eller beslut föreligger kan förordna att anställningen skall bestå utan hinder
av avskedandet. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses ge statstjänstemän
samma skydd som de åtnjuter enligt gällande ansvarssystem. För att den nu
aktuella reformen inle skall medföra en försämring av den redan befintliga
tryggheten för denna gmpp av arbetstagare behövs alltså en regel som avviker
från nämnda föreskrift.
Frågan
om vem som skall företräda den offentlige arbetsgivaren kan eventuellt behöva
preciseras närmare (jfr prop. 1975:1 bU. 2 s. 4). Detta torde kunna ske i form
av föreskrifter meddelade utan riksdagens medverkan. Därvid bör på vanligt sätt
samråd äga mm med de anställdas organisationer.
Beträffande
mål om åläggande av disciplinpåföljd påpekar kommittén att domstol ulan
särskild föreskrift därom alltid torde kunna ange den påföljd som
disciplinförseelsen förskyller, där domstolen inte finner skäl att förklara
disciplinbeslulet helt ogiltigt. Däremot torde enligt kommitténs mening
domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av beslut om avskedande inte kunna
ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventuellt hade
kunnat utgå i stället för avskedande. Det sistnämnda är ehuru korrekt
mindre tillfredsställande. Såsom anmärks av en remissinstans föreligger risk
för att domstolen nödgas pröva saken i två olika processer. En sådan konsekvens
bör dock kunna undvikas genom att motparten, dvs. den offentlige arbetsgivaren
eller representant för denne, i förekommande fall framstäUer altemativa yrkanden.
Någon särskild bestämmelse anser jag därför inte behövas.
När
det gäller avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslår kommittén
ett modifierat överprövningsförfarande. Om full-maklshavaren inom en vecka
efter det han fått del av beslutet om avskedande anmäler missnöje däröver hos
arbetsgivaren, skall det åligga
Prop. 1975: 78 172
denne
att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för. prövning av
beslutets giltighet. Kommittén motiverar sitt förslag med alt ifrågavarande
befattningshavare f. n, kan skiljas från tjänsten endast av domstol i brottmål
och att det skulle innebära ett faktiskt merarbete jämfört med nuvarande
ordning om befattningshavaren i händelse av missnöje med arbetsgivarens beslut
om avskedande på grund av brottslig gärning skulle vara tvungen att själv ta
initiativet lill en domstolsprövning av beslutet.
Enligt
min mening är detta merarbete inte så betydande alt det påkallar särskUd
reglering. I synnerhet gäller detta i normalfaUet då tjänstemannen är
organiserad och alltså inte slår ensam utan biträds ay sin organisalion (se
exempelvis reglema i 52 § om särskUd överläggning). Dessutom anser jag den
föreslagna konstruktionen vara mindre lämplig. Det förefaller sålunda knappast
rimligt att ett så aUvarligt beslut som avskedande skall kunna förfaUa endast
därför att arbetsgivaren ulan att några nya omständigheter har anförts efter
anmälan om missnöje med beslutet avstår från alt fullfölja saken inför
domstol. Jag förordar därför alt tidigare berörda beslämrnelser om förfarandet
tillämpas även vid överprövning av beslut om avskedande av fullmaktshavare.
När
det gäller avstängning av arbetstagare från tjänsteutövningen kan del, som
påpekats av en remissinstans, ibland föreligga behov av alt få en interimistisk
domstolsprövning av arbetsgivarens beslut till stånd. Jag förordar därför alt
domstol i mål av detta slag får rätt att förordna att arbetsgivarens
avstängningsbeslut t, v. inle får verkställas (inhibition).
Ett par remissinstanser
har, under hänvisning till vissa uttalanden av ämbetsansvarskommillén, berört
frågan om den rättsliga innebörden av en dom på ogUtigförklaring av elt
avskedsbeslut. Kommittén har sålunda påpekat att en sådan dom inte innebär
någon omedelbar rätt för arbetstagaren att återfå den tjänst från vUken han
avskedats och alt arbetstagaren i sista hand endast har rätt tiU skadestånd.
För egen del anser jag inle att det föreligger något problem. Av den
föreslagna bestämmelsen att beslut om avskedande inle får verkställas förrän
beslutet. slutligt har prövats av domstol eller rätten till talan förlorats får
nämligen anses följa att den offentiige arbetsgivaren inte skall besätta
tjänsten med ny innehavare förrän avskedandefrågan slutligt prövats och alt
han, om beslutet ogUligförklaras, skall låta tjänstemannen i fråga behålla sin
tjänst. Några särskUda beslämmelser i dessa hänseenden finner jag därför inle
behövliga.
Prop.
1975: 78 173
13.6
JO:s och JK:s tUlsyn
JO
har enligt 12 kap. 6 § RF att i enlighet med instruktion som riksdagen
beslular utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och
andra författningar. Han får föra talan I de fall som anges i instruktionen.
Enligt gällande instruktion (1967: 928) har JO tillsyn över att de tjänstemän
och andra, som är underkastade fullständigt ämbetsansvar, i sin
tjänsteutövning efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina
åligganden. Han äger vidare som särskild åklagare väcka åtal när någon som
står under hans tillsyn i sin tjänsteutövning har brutit mot lag eller annan
författning eller på annal sätt åsidosatt något tjänsteåliggande. Om sådan
gärning kan beivras genom disciplinärt förfarande, äger JO göra anmälan till
den som har disciplinär bestraffningsrätt.
Riksdagen
beslöt 1972 (KU 1972:19) att låta tillsätta en utredning med uppgift att
överväga frågor om JO:s uppgifter och arbetsformer. Utredningen är inte bunden
av några närmare direktiv för sitt uppdrag utan kan förutsättningslöst pröva
såväl principiella frågor om ombudsmännens uppgifter och arbetsformer som
praktiska och organisatoriska spörsmål. I motiveringen till nyssnämnda
bestämmelser i RF anförde jag (prop. 1973:90 s. 431) bl.a, att det knappast lät
sig göra att då precisera den personkrets som skulle vara underkastad JO:s
tUlsyn sartit att en särskild fräga som måste övervägas var återverkningarna
för JO:s del av elt genomförande av ämbetsansvarskommitténs förslag. Jag förutskickade
också att frågan om JO:s tUlsynsområde hörde till dem som JO-utredningen skulle
komma alt behandla. Utredningen torde komma att redovisa resultatet av sitt
arbete under år 1975.
JK
har enligt sin instmktion (1965: 629) bl. a. tUlsyn över att domare och andra
som är underkastade ämbetsansvar efterlever lagar, författningar och
instruktioner och i övrigt fullgör sina åligganden. Han är under regeringen
särskild åklagare i fråga om brott i tjänsten.
Genom
beslut den 11 oktober 1974 av Kungl. Maj:t bemyndigades jag att tillkalla
sakkunniga för att utreda frågan om JK:s arbetsuppgifter m. m. I direktiven för
utredningen anförde jag bl. a. att en reform av ansvarssyslemet för offentliga
funktionärer kan få konsekvenser också för kretsen av de personer som bör vara
underkastade JK:s granskning samt att det lämpligen får ankomma på de
sakkunniga att med utgångspunkt i ett nytt sanktionssystem föreslå hur
tillsynsområdet skall avgränsas. Vidare nämnde jag att statsmakternas kommande
ställningslagande i lagstiftningsärendet angående ämbetsansvaret kan göra det
påkallat att låta JK ha befogenhet alt företräda det allmänna i tvist vid
domstol med tjänsteman angående avskedande eller disciplinpåföljd.
Med
hänsyn tUl att både JO:s och JK:s tUlsynsverksamhet sålunda är föremål för
utredning anser jag mig inle böra framlägga något förslag
Prop. 1975:78 174
som
kan föregripa resultatet av detla utredningsarbete. I den mån statsmakterna i
sitt kommande ställningstagande på gmndval av JO- och JK-utredningarnas
överväganden skulle finna att yttranderätt eller parts-ställning bör
tillerkännas JO och JK i disciplinärendet hos arbetsgivaren eller inför domstol
torde de lagändringar som behövs få vidtas i det sammanhanget. Därvid synes också
böra övervägas om man skall tUl-erkänna JO:s och JK:s åtgärder samma
rättsverkan i preskriptionshänseende som arbetsgivarens egna.
13.7
Den militära sektorn
Inom
den militära sektom är utrymmet begränsat för en tUlämpning av den
privaträtlsliga gmndsyn som har anlagts vid utformningen av det nya
ansvarssystemet för den civila sektorn. Detta följer redan därav att det stora
flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grand av
tjänsteavtal. Vidare är det för att trygga försvarsmaktens effektivitet av
särskild vikt alt upprätthålla befattningshavarnas lydnadsplikt. Kommittén
anser alt det i och för sig finns anledning överväga om inle förenklingar i det
militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de inttessen
som reglema är avsedda att skydda. Det omfattande utredningsarbete som måste
föregå en så genomgripande reform ligger emellertid enligt kommitténs mening
utanför ramen för dess uppdrag. Kommitién begränsar sig därför till att
föreslå, fömtom vissa följdändringar i 21 kap. BrB, att anslällda krigsmän med
typiskt civUa arbetsuppgifter skall omfattas av samma ansvarsregler som har
föreslagits för civU personal. Förslaget att avskaffa avsättning och suspension
som brottspåföljder tar emellertid sikte även på anställda krigsmän oavsett
arbetsuppgifter. De av kommittén för civila befattningshavare föreslagna
avskedandereglerna är alltså avsedda att gälla även för anställda krigsmän.
I
likhet med kommittén anser jag att en reform av det mUitära ansvarssystemet i
dess helhet är alltför genomgripande för att kunna genomföras i delta
sammanhang. I den mån detta ansvarssystem genom smärre justeringar utan större
principiell innebörd kan anpassas till de nya reglerna för den civUa sektorn
bör det emellertid ske. Vad kommittén i detta hänseende föreslår synes
lämpligt. Jag ansluter mig därför till förslaget.
14
Upprättade lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om ändring i brottsbalken,
2.
lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274),
Prop. 1975: 78 175
3.
lag om ändring i lagen (1974:
359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
4.
lag om ändrmg i
rättegångsbalken,
5.
lag om ändring i mUitära
rättegångslagen (1948: 472),
6.
lag om ändring i
förvaltningslagen (1971: 290).
Av
de angivna förslagen har de som lagils upp under 2 och 3 upprättats i samråd
med statsrådet Löfberg.
Förslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga.
I
övrigt krävs ändring i elt stort antal lagar samt två nya lagar, en om
tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare samt en om skydd för viss
tjänsteutövning. Dessa lagförslag behöver emellertid inte granskas av lagrådet.
De torde därför få anmälas efter det att lagrådels yttrande inhämtats.
15
Specialmotivering
I
två av förslagen till författningsändringar har vidtagits en formell ändring
som har samband med nya RF (jfr prop. 1974: 35 s, 64 f). Sålunda har orden
"Konungen" och "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer bytts
ut mot ordet "regeringen" i motsvarande form.
15.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
1
kap, 3 §
Denna paragraf innehåller
en definition av det i BrB använda begreppet påföljd för brott. Definitionen
består i en uppräkning av de sanktioner som är alt anse som brottspåföljder.
Bland de uppräknade sanktio-nema ingår ämbetsstraffen suspension och
avsättning. Eftersom dessa straff föreslås avskaffade bör de utgå ur
uppräkningen.
4
och 5 §§
I
dessa paragrafer finns allmänna bestämmelser om användningen av
brottspåföljderna. Som en konsekvens av förslaget alt avskaffa ämbets-
Prop. 1975: 78 176
straffen
suspension och avsättning bör de utgå även ur dessa beslämmelser.
5
kap.
5
§
117
kap, 5 § finns f. n. en straffbestämmelse om missfirmelse mot tjänsteman.
Brottet, som ligger under allmänt åtal, består i alt förolämpa innehavare av
ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i eller för
hans befattning. Enligt förslaget skall denna brottstyp avskaffas och
hithörande gärningar framdeles bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap.
3 §. Detta brott kan f, n. åtalas endast av målsäganden. Eftersom sistnämnda
lagmm alltså blir att tUl-lämpa även då förolämpningen riktas mot någon i hans
myndighels-utövning föreslås den ändringen av åtalsregeln i 5 kap. 5 § att gämingen
i sådant fall skall få åtalas av allmän åklagare, om målsäganden anger brottet
till åtal och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.
17
kap.
15
§§
I
dessa lagrum stadgas f. n. skydd för dem som har ämbetsansvar mot angrepp från
tredje man i form av våld och hot mot tjänsteman (1 §), förgripelse mot
tjänsteman (2 §) och våldsamt motstånd (4 §).' Skyddet omfattar även den som
har kallals att biträda den som har ämbetsansvar vid förrättning (3 §). I 5 §
finns dessutom de bestämmelser om missfirmelse mot tjänsteman som enligt vad
som har anförls i den allmänna motiveringen nu föreslås upphävda.
Som
tidigare har anförts i den allmänna motiveringen hai: som grundläggande syfte
med den nya lagstiftningen uppställts samh'ållsmedlem-marnas intresse av att offentliga
funktioner ulan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Detta
intresse har särskilt ansetts böra tryggas då fråga är om myndighetsutövning,
Samma intresse gör sig emellertid gällande då myndighetsutövningen utsätts för
angrepp utifrån i form av våld, hot eller liknande. Det föreslås därför att
gällande straffskydd för dem som har ämbetsansvar ersätts av ett på väsentligen
samma sätt utformat skydd för dem som utövar offentiig myndighet.
I
enlighet med det anförda har våld eller hot mot tjänsteman enligt 1 §
beskrivits så, alt någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i
hans myndighetsutövning eUer för att tvinga honom till eller hindra honom från
åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. Enligt förslaget skall straffbestämmelsen
gälla även det fall alt någon förgriper sig mot den som tidigare har utövat
offentlig myndighet för vad denne gjort eller underlåtit i sin
myndighetsutövning. På motsvaran-
Prop.
1975: 78 177
de
sätt föreslås sådan utformning av 2 § all dess straffstadgande rörande
förgripelse mot tjänsteman kommer att avse den som, annorledes än i
1
§ sägs, för att tvinga eller
hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri,
otillbörligen företar gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan
olägenhet, eller hotar därmed. Även 4 § rörande våldsamt motstånd föreslås
utformad så att den kommer att gälla den som, i andra fall än dem som avses i 1
och
2
§§, genom att sätta sig till
motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning.
Regeln i 3 § om skydd för biträde vid förrättning flyttas enligt förslaget till
en ny 5 §. 3 § upphävs därför.
Enligt 1 § andra stycket i
dess nuvarande lydelse kan Kungl. Maj:t förordna alt ämbetsskydd enligt
lagmmmet också skall gälla annan befattning än sådan varmed ämbetsansvar är
förenat. Sådant förordnande medför skydd även enligt 24 §§. Förordnande har
meddelats för bl. a. befattningshavare som handhar säkerhets- eller
ordningstjänst vid järnvägsanläggning, allmän flygplats m. fl. anläggningar
och för t, ex, vaktpost och annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller
upprätthållande av ordning. Vidare äger tulltjänstemän från annan stat ämbetsskydd
under utövning i Sverige av tullljänst som omfattas av gränstullsamarbele. I
samband med förslaget att de nuvarande ämbetsskyddsreg-lerna i fortsättningen
endast skall avse den centrala del av offentlig verksamhet som innefattar
myndighetsutövning föreslås också att ifrågavarande bestämmelse i 1 § andra
stycket upphävs. Vad angår de personkategorier för vilka förordnande meddelats
kan anmärkas, att de i mån av förekommande svenska myndighetsfunktioner likväl
kommer att omfattas av skydd enligt de, föreslagna bestämmelserna: I övrigt
ersätts enligt förslaget stadgandet i 1 §. andra stycket liksom regeln i 3 §
om . skydd för biträde vid förrättning av en ny bestämmelse i 5 §. Enligt
denna skall vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas också gälla, om någon på sätt som sägs
i nämnda paragrafer förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild
föreskrift skall åtnjuta det skydd som är förenat med utövning av offentiig
myndighet eller som är eUer har varit kallad att biträda förrätlningsman vid
åtgärd som omfattas av sådant skydd.
I
samband med alt 1 § andra stycket, lilgår bör den på bestämmelsen grundade
kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa
befattningshavare ersättas méd nytt förordnande enligt deri, föreslagna 5 §.
Sådan förordnande bör ges i en ny lag.
Med
den nya bestämningen av den enligt lagrummen skyddade personkretsen
straffbeläggs angrepp på framför allt hos stat eller kommun anslällda
tjänstemän i vilkas befaltaingar ingår att utöva myndighet. Skyddet omfatiar
all verksamhet i befattningen, såsom förrättning, utredningsarbete etc.
Förgripelse mot sådan tjänsteman blir slraf fri. enligt ifrågavarande paragraf
endast där den riktar sig mot någon arbetsuppgift som helt saknar samband med
myndighetsutövningen. Vad som sker
12
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 178
under
resa mellan bostad och tjänstgöringsplats ligger således i allmänhet utanför
det straffbara området.
Beträffande övriga delar
av lagrummens gärningsbeskrivningar föreslås ingen ändring. Frågor som rör den
brottsliga handlingens olika beståndsdelar blir alltså att bedöma på samma
sätt som f. n. Med hänsyn till den nya bestämningen av den skyddade
personkretsen kan framhållas att det i subjektivt hänseende bör krävas uppsåt
omfattande insikt om alt den angripne utövar (eller har utövat) offentlig
myndighet.
Inte heller beträffande
straff-, konkurrens- och andra frågor avses någon ändring i förhållande till
vad som gäller enligt nuvarande 14 §§-
7 §
Detta
lagrum rörande bestickning stadgar f, n. ansvar för den som lämnar, utlovar
eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning
varmed ämbetsansvar är förenat. Den personkrets som åtnjuter skydd mot
bestickning har i den nu föreslagna lydelsen bestämts så alt den motsvarar den
krets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 § skall vara
underkastad mutansvar.
Vad angår
gärningsbeskrivningen i övrigt i 7 § liksom beträffande straff-, konkurrens-
och andra frågor innebär förslaget inle någon ändring i förhållande lill
gällande rätt.
8 §
I
8 § tredje stycket stadgas f. n. ansvar för tagande av otillbörlig förmån vid
röstning. Enligt lagrummet skall dömas för sådant brott där förfarandet inte är
ämbetsbrott. I förslaget har hänvisningen till ämbetsbrott utbytts mot
hänvisning till mutbrott enligt den nya bestämmelsen i 20 kap. 2 §. Ändringen
är en följd av förslaget i övrigt och innebär inte någon ändring i sak.
14
och 15 §§
I
14 § och 15 § första stycket första punkten stadgas straffansvar såväl för den
som obehörigen utövar vad som hör till befattning varmed ämbetsansvar är förenat
(obehörig tjänsteutövning) som för deri som obehörigen ger sig ut för att
inneha sådan befattning (föregivande av allmän ställnmg). På skäl som anförls
i den aUmänna motiveringen föreslås att dessa två bestämmelser ersätts av en
ny regel om ansvar för den som obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet.
Den nya regeln har upptagits som en ny första punkt i första stycket av 15 §
varjämte 14 § föreslås upphävd.
Straffbestämmelsen i 15 §
första stycket kommer alltså i sin nya lydelse att avse dels det fallet alt
någon obehörigen ger sig ut för alt utöva myndighet och dels den situationen
att någon obehörigen bär uniform,
Prop. 1975: 78 179
märke
eller annat kännetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller
annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän
samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Påföljden är densamma som enligt gällande lydelse, böter eller fängelse i högst
sex månader.
I 14 § andra stycket finns
f. n. en särskild straffbestämmelse för grova fall av obehörig tjänsteutövning.
Påföljden är här fängelse i högst fyra år. Efiersom 15 § första stycket första
punkten i sin nya lydelse är avsedd att delvis ersätta gällande bestämmelser i
både 14 § och 15 § första stycket första punkten, finns behov äv en motsvarande
regel för grova fall. Det föreslås därför att i 15 § andra stycket skall
stadgas fängelse i högst två år för det fall att brott, som avses i första
stycket samma paragraf, med hänsyn till att det medfört betydande men för det
allmänna eller någon enskild eller eljest är att anse som grovt. En
fömtsättning för tillämpning av bestämmelsen torde vara att någon obehörigen
har gett sig ut för att utöva offentlig myndighet. Enbart den omständigheten
att gärningsmannen obehörigen har burit t, ex. uniform som ger honom sken av
att tUlhöra försvarsmakten synes inte kunna anses vara av så allvarUg natur
att den motiverar strängare påföljd än den som har föreskrivits i, första
stycket. Som exempel på sådana fall där den strängare straffskalan kan tänkas
bli tillämplig må anföras att en obehörig person ger sig ut för alt vara
polisman och dirigerar trafiken på sådant sätt att svåra stömingar uppstår,
utryckningsfordon hindras från att komma fram etc. Ett annat fall är att en
obehörig person bereder sig tUlträde tUl domstols eller annan myndighets
lokaler och utfärdar beslut som visserligen inte blir rättsligen giltiga men
ändå medför betydande förfång för det allmänna eller någon enskild.
Om
oriktig myndighetsutövning får rättslig effekt blu: straffstadgandet i 20 kap.
1 § tillämpligt. Skulle den oriktiga myndighetsutövningen inte vara straffbar
enligt vare sig 17 kap. 15 § eller 20 kap. 1 § kan i stället disciplinansvar
enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan komma i fråga,
om gärningsmannen är underkastad sådant ansvar.
Straffbestämmelsen
om föregivande av stäUning såsom advokat, vUken nu är intagen i 15 § andra
stycket, föreslås flyttad i oförändrat skick till elt nytt tredje stycke i samma
paragraf.
20
kap.
1 §
Paragrafen
i dess nuvarande lydelse föreskriver ansvar för tjänstemissbmk. Denna
brottstyp lUcsom ämbetsbrottet tjänstefel i 4 § ersätts enligt förslaget av en
ny brottstyp som tar sikte på oriktig myndighetsutövning.
Prop. 1975: 78 180
Enligt
lagmmmets första stycke skaU den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som
till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen
fällas till ansvar för missbruk av myndighet, om gärningen för det allmänna
eller någon enskild medför förfång eller OtillbörUg förmån som inte är ringa.
Med
uttrycket lag eller annan författning avses av riksdagen, regeringen,
förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun beslutad generell norm.
Enligt ämbetsansvarskommitténs förslag skulle med lag eller annan författaing
järiiställas vad som eljest gäller för myn-dighelutövningen. Som motivering
härför anförde kommittén att författningar måsle kompletteras med andra
rättskällor, såsom uttalanden i förarbetena till lagstiftaing och prejudikat.
Detta synes emellertid vara så uppenbart att någon s"ärskild bestämmelse
härom inte behövs. Det av kommittén föreslagna tUlägget har därför inte
upptagits i lagtexten. Någon saklig ändring i förhållande lill kommitténs
förslag har därmed inte avsetts.
Myndighetsutövning
tar sig uttryck i beslut eller faktiska ålgärder som ytterst gmndas på
samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande faU
rättsverkningar för eUer emot den enskUde i kraft av offeritligrättsUga regler,
inte på gmnd av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur.
Myndighetsutö-vning kan sålunda bestå i meddelande av formella beslut sorii för
den enskUde innebär förmåner, rättigheter eller skyldigheter i olika
hänseenden samt faktiska åtgärder för att verkställa sådana beslut.
Myndighetsutövning kan också ta sig uttryck i faktiska ålgärder som' irite
har föregåtts av formliga beslut, t. ex. då en polisman dirigerar trafiken
eller ingriper för att upprätthålla allmän ordning.
TUl
myndighetsutövnmg är vidare att hänföra offentlig arbetsgivares beslut enligt
de föreslagna reglerna i statstjänstemarinalagen om åläggande av
disciplinpåföljd, avstängning från tjänsteutövning och skiljande från tjänsten
i annan ordning än genom uppsägning. Tjänsteförseelser av offentliga
funktionärer riktar sig näiriligen inte endast mot det allmännas intresse
såsom arbetsgivare utan också mot den enskildes intresse av att offentliga
funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs i på elt riktigt sätt, TiU
följd.härav frainstår det som mest naturligt att' den offentlige arbetsgivarens
beslut inom ramen för nämnda sanktions-system skall anses som utövande av
offentlig myndighet.
Gemensamt
för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst är grundad i lag eller
annan författning. Missbmk av myndighet föreligger då de för myndighetens
behöriga utövande gällande reglerna överträds. Oriktig myndighetsutövnmg kan
därför föreligga även om ett fattat beslut i och för sig är materiellt riktigt
men har meddelats endast sedan visst ovidkommande vUlkor uppfyUts.
Myndighetsutövriing kan också innebära skyldighet att vara verksam och
underlåtenhet att handla kan i
Prop. 1975: 78 181
sådana
faU utgöra oriktig myndighetsutövning, såsom då åklagare underlåter att åtala
brott eller poUsman att gripa en efterlyst brottsling.
Att en offenllig
funktionär, som i och för sig är behörig att utöva myndighet, överskrider sin
befogenhet tingsnotarie handlägger exempelvis mål om brott för vilket är
stadgat fängelse trots att han enligt tingsrättsinstmktionen (1970:108) inte
utan särskilt förordnande äger handlägga andra brottmål än sådana som rör brott
för vUket inte är stadgat svårare straff än böler torde endast i
undantagsfall medföra alt beslutet är att betrakta som från början ogiltigt
(nullitet). I regel är således beslutet rättsligen gällande tUls det återkallas
eller undanröjs av högre myndighet. I bägge fallen torde det emellertid vara
fråga om myndighetsutövning och ansvar alltså kunna inträda enligt den föreslagna
straffbestämmelsen, om övriga där angivna förutsättningar föreligger. Förfång
för det allmänna eller någon enskild kan ju ha uppkommit även om beslutet är
att anse som från början ogiltigt eller snabbt undanröjs. Till och med om
beslutet är materiellt riktigt och alltså fastställs av högre myndighet kan
befogenhetsöverskridandet ha inneburit förfång.
Elt annat exempel på
oriktig, myndighetsutövning bestående i befogenhetsöverskridande är att
polisman företar husrannsakan utan att vare sig behörig myndighet har beslutat
därom eller i 28 kap. 5 § RB angivna omständigheter föreligger.
Från de nu nämnda exemplen
skiljer sig det fallet att ett beslut är ogiltigt eller en åtgärd inle får
avsedd rättslig effekt därför att gärningsmannen helt saknar behörighet att
utöva myndighet. Här föreligger inte någon myndighetsutövning och den
föreslagna straffbestämmelsen i 1 § är följaktligen inte tillämplig. Däremot
kan gärningen vara atl hänföra under del nya stadgandet i 17 kap. 15 § BrB om
föregivande av allmän ställning.
Ansvarskretsen enligt 1 §
består av personer som har att utöva myndighet. Den som i underordnad
ställning bereder ärende utan att själv fatta beslut eller på annat sätt
biträder person som utövar myndighet kan alltså inle drabbas av
gämingsmannaansvar för oriktig myndighetsutövning. Om han genom fel eller
försummelse under ärendes handläggning förorsakar elt oriktigt resultat, som
medför förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild,
kan han emellertid drabbas av ansvar för medverkan till oriktig
myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB.
Straffansvar kan inträda även om beslutsfattaren av subjektiva skäl inle kan
ställas till ansvar.
När flera deltar i
myndighels beslut men en av dem har skiljaktig mening, blir de som ingår i
majoriteten ansvariga för innehållet i beslutet. Den som är skiljaktig kan
enligt den föreslagna lagtexten normalt inte ådra sig något straffrättsligt
ansvar för den händelse innehållet i
Prop. 1975:78 182
hans
votum sttider mot lag eller annan författning. Hans dissens kan nämligen i
regel inte medföra förfång för någon enskild eller det allmänna eller någon
otillbörlig förmån. Jag vUl i sammanhanget erinra-om att Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare i skrivelse den 5 januari 1973 till justitiedepartementet
hemställt att frågan om nämndemans ansvar för skUjaklig mening övervägs. Sorii
följer av del som sagts nyss torde denna fråga få bedömas på samma sätt som
motsvarande spörsmål i fråga om annan beslutsfattare som anför skiljaktig
mening. Jag är således inte beredd att förorda någon särskUd ordning
beträffande överröstad nämndemans ansvar för sitt votum.
För
att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar krävs enligt förslaget att
gärningen för det allm"änna eller någon enskild medför förfång eller
otillbörlig förmån som inte är ringa. Förfång kan beslå i såväl ekonomisk skada
som annan olägenhet.
Försök
till missbmk av myndighet är inte straffbart.
Straffet
för missbruk av myndighet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år. I
Ukhet med vad som gäller beträffande den nuvarande brottstypen tjänstemissbruk
föreslås en särskild straffskala för det faUet att brottet är grovt. Då skall
dömas tUl fängelse i högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
samtiiga omständigheter beaktas, exempelvis det slag av myndighetsutövning som
det är fråga om och omfattningen av det förfång eller den otUlbörliga förmån
som gärningen har medfört.
Enligt
den föreslagna paragrafens andra stycke är gärningen straffbar även då den
begås av grov oaktsamhet. Straffet för vårdslös myndighetsutövning är böler
eller fängelse i högst ett år.
Taxeringsmän,
dvs. ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, har sedan lång tid
tUlbaka varit fria från ansvar för åsatta taxeringar. Ansvarsfriheten var
tidigare gmndlagsskyddad genom en föreskrift i 113 § gamla RF. Någon
motsvarande bestämmelse finns inte i nya RF men skyddet består alltjämt enligt
20 kap, 12 § BrB. Taxeringsnämndens arbetsformer är i olika hänseenden
särpräglade. Nämnden har att handlägga elt stort antal taxeringar under en
begränsad tidsperiod. Nämnden ansvarar formellt för alla taxeringsbeslut
oavsett om någon ändring vidtagits i den skattskyldiges deklaration eller ej.
Det ligger emellertid i sakens natur att alla ledamöter inte ges möjUghet att
ta ställning till varje beslut som formellt fattas av nämnden. Någon
proto-kollföring av nämndens beslut rörande de enskilda taxeringarna sker inte.
Det framgår därför normalt inte heller vilka ledamöter som har deltagit i beslut
beträffande en viss taxering.
Den
framtida utformningen av taxeringsorganisationen i första instans övervägs f.
n. inom finansdepartementet på grundval av riks-skatteverkets och
statskontorets belänkande Rationalisering av skatteadministrationen. Bl. a.
övervägs frågan om en uppdelning av besluts-
Prop.
1975: 78 183
funktionen
mellan ordföranden och nämnden i dess helhet. Andra frågor som prövas är
införande av tjänstemannamedverkan vid taxerings-arbetet och förlängning av
taxeringsperioden. En proposition som tar upp de principiella frågorna
beträffande reformen kommer inom kort alt föreläggas årets riksmöte. En reform
på grundval av propositionen kan beräknas träda i kraft tidigast år 1978. Mot
bakgrund av taxeringsnämndens nuvarande arbetsformer och med hänsyn till att
eri genomgripande omläggning av dessa sålunda torde föreslå kan det
ifrågasättas om ledamötema i sådan nämnd nu bör underkastas ändrade regler om
ansvar för felaktiga taxeringsbeslut. När det gäller uppsåtiiga förfaranden
anser jag emellertid att taxeringsnämndernas ledamöter redan nu bör jämställas
med andra befattningshavare i förevarande hänseende. Däremot bör frågan om
ansvar för oaktsamhetsbrott anstå t. v. och tas upp på nytt i samband med den
närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationen. Jag förordar därför
att bland övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i BrB
tas in föreskrift om att stadgandet i 20 kap, 1 § andra stycket om ansvar för
vårdslös myndighetsutövning t. v. inte skall tillämpas i fråga om beslut
angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.
I
överensstämmelse med vad som gäller enligt nuvarande 1 § föreslås en
bestämmelse i tredje stycket om alt straffbudét inte skall tUlämpas om
gärningen annars är särskUt belagd med straff. Som exempel på fall där den
oriktiga myndighetsutövningen kan vara att hänföra under annan
straffbestämmelse kan nämnas alt en polisman ulan laga skäl omhändertar en
person (olaga frihelsberövande) eller företar husrannsakan (hemfridsbrott) och
tar egendom i beslag (egenmäktigt förfarande) eller alt en åklagare väcker åtal
ulan sannolika skäl (obefogat åtal). Liksom f. n. är fallet vid konkurrens
mellan bestämmelsen om Ijänstemissbruk cch annan straffbestämmelse bör dock 1 §
kunna tiUämpas då en klart oriktig myndighetsutövning föreligger och gärningen
visserligen också innefattar överträdelse av ell annat straffbud men denna
överträdelse vid sidan om den oriktiga myndighetsutövningen framträder som så
obstydlig att man hell kan bortse från den (jfr prop. 1948: 80 s. 317).
2§
I
denna paragraf finns f. n. en straffbestämmelse om lagande av mula eller av
otillbörlig belöning. Straffbestämmelsen riktar sig mot den som är eller varit
ämbetsman. Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar saknas i det nya sanktionssystemet,
föreslås en ny ansvarskrets medan däremot brollsbeskrivningen behålls
oförändrad.
Den
föreslagna straffbestämmelsen omfattar aUa arbetstagare hos sta ten eller hos
kommun, ledamöter av statUga och kommunala kollegiala organ samt personer som
eljesi lill följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vUkas
uppdrag finns reglerade i författning. Vidare
Prop.
1975: 78 184
träffar ansvaret krigsmän eller andra som fullgör
lagstadgad tjänsteplikt liksom alla som utövar myndighet utan att inneha
ansfållning eller uppdrag av nyssnämnt slag. Med kommun likställs
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet,
skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och annan allmän inrättning som
avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen.
Brottet beslår i att någon i den nämnda personkretsen
mottar, låter åt sig utiova eller begär mula eller annan otillbörlig belöning
för sUi tjänsteutövning.
Straffet utgör böter eller fängelse i högst två år eller,
om brottet är grovt, fängelse i högst sex år,
I motsats tiU vad som gäller beträffande
straffbestämmelsen i 1 § om oriktig myndighetsutövning är stadgandet om
mutbrott inte subsidiärt i förhållande lill straffbestämmelser rörande allmänna
brott. Vad angår förhållandet till förstnämnda straffbestämmelse avses inle
någon ändring i vad som nu gäller om förhållandet mellan 1 och 2 §§.
3 §
I första stycket har upptagits en aUmän bestämmelse om
ansvar för brott mot lystnadsplikt för den som yppar vad han till följd av lag
eller annan författning är pliktig att hemlighålla eUer som olovligen utnyttjar
sådan hemlighet. Paragrafen riktar sig således mot var och en som är
underkastad i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offentlig
funktionär eller privat verksam. Med uttrycket lag eUer annan författning
avses liksom i 1 § av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndighet, kommun
eller landstingskommun beslutad generell norm (se 8 kap. 3 §, 7 § andra stycket
och 11 § RF) oavsett om den har meddelats före den 1 januari 1975 eller
därefter. Såsom tidigare nämnts är det efter RF:s ikraftträdande inte längre
möjligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt i
förhållandet mellan enskilda däribland offentliga funktion'ärer och det
allmänna. Saknas sådant stöd finns det följaktligen inte något utrymme för
ingripande enligt vare sig förevarande straffbestämmelse eller de
disciplinrältsliga bestämmelserna i statstjänstemannalagen och
kommunaltjänstemannastadgan. Däremot är det givelvis ingenting som hindrar
enskUda att avtala om tystnadsplikt. Exempelvis kan i tjänsteavtal på den
privata arbetsmarknaden tas in beslämmelser om lystnadsplikt och påföljder i
form av skadestånd, vite eller andra sanktioner för åsidosättande av
tystnadsplikten.
I subjektivt avseende förutsätter stadgandet i nya 3 §
första stycket uppsåt. I paragrafens andra stycke har emellertid tagits in
bestämmelse om ansvar för den som bryter mot författningsgrandad tystnadsplikt
av oaktsamhet. Den av kommittén gjorda begränsningen av slraffbarhelen till alt
avse endast den som begår gämingen med insikt om att det han yppar eller
utnyttjar är av hemlig natur har fått utgå, eftersom bestämmelsen annars
knappast skulle få någon praktisk betydelse. Bestäm-
Prop. 1975:78 185
melsen
innebär i stort sett ingen ändring i sak av vad som gäller f. n. Den som av
oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt kan sålunda, om han har ämbetsansvar,
straffas för tjänstefel enligl 20 kap; 4 §. En remissinstans har ifrågasatt om
det finns skäl att behåUa straffansvar för cul-pöst brott mot tystnadsplikt, om
tjänstefel i övrigt avkriminaliseras. Som tidigare nämnts har det nya
straffbudet ett väsentligt vidare tillämpningsområde än det nu gällande,
eftersom det avser att i aUmänhet ersätta specialstraffrättens bestämmelser om
ansvar för brott mot tystnadsplikt. Med hänsyn därtill och till att i
synnerhet de beslämmelser av detta slag som tillkommit under senare år vanligen
omfatiar även oaktsamhet bör det nya stadgandet i 20 kap. 3 § innehålla samma
rekvisit.
Straffet för uppsåtiigt
brott har satts till böter eller fängelse i högst ett. år. Delta överensstämmer
såtillvida med nuvarande 20 kap. 3 §, alt maximum för allmänt straff där satts
tUl. fängelse i högst ett år. Huvud-straffet är emellertid f. n. suspension eller
avsättning. Vid sidan därav kan dessutom fängelse upp till ett år utdömas.
För
oaktsamt brott enligt paragrafens andra stycke har endast bötesstraff
upptagits.
Brott
mot nuvarande 20 kap. 3 § är subsidiärt i förhållande till andra brott enligt
BrB, exempelvis brott mot rikets säkerhet enligt 19 kap. eller trolöshet mot
huvudman enligt 10 kap. 5 §. Med samma verkan har regel om subsidiaritet
tagils in även i nya 20 kap. 3 §. En sådan regel får givetvis, liksom f. n.,
effekt även gentemot specialstraffrättens sekretessbrott. Som nyss har nämnts
är emellertid det nya straffbudet i 20 kap. 3 § avsett att i allmänhet ersätta
specialstraffrättens mångfald av skiftande straffbestämmelser på hithörande
område.
4
§
I
nuvarande 20 kap. 14 § stadgas som huvudregel, atl åklagare utan hinder av vad
annars kan vara föreskrivet får åtala brott varigenom ämbetsman åsidosatt sui
tjänsteplikt. Denna huvudregel har bibehållits i nya 20 kap. 4 § första stycket
men med den ändringen alt ålalsrälten avser brott varigenom åligganden
åsidosatts i utövningen av offentlig verksamhet, Ålalsrälten har i lagtexten
beskrivits så, att den avser brott varigenom innehavare av tjänst eller uppdrag
som sägs i nya 20 kap, 2 § åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav.
Ålalsrälten bör givelvis även omfatta sådan oriktig myndighetsutövning som sägs
i nya 20 kap. 1 § liksom mutbrott enligt nya 20 kap. 2 § även där sådana brott
begås av den som inte innehar tjänst eller uppdrag som nu sagts. Särskilt stadgande
om sådan åtalsrätt har därför också tagits in i nya 20 kap. 4 § första stycket.
I
nuvarande 20 kap. 14 § görs vissa undantag från den angivna huvudregeln om
åklagares ålalsrätt. Enligt lagmmmet skall sålunda gälla
Prop. 1975: 78 186
dels
vad 1 BrB föreskrivs att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen
eller den regeringen förordnat, dels vad i lag eller författaing är föreskrivet
om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat endast om den förövas av
ämbetsman. Motsvarande två undantag har behållits även i nya 20 kap. 4 § första
stycket med endast den ändringen att ordet "ämbetsman" bytts ut mot
"innehavare av ansfäUning eller uppdrag som nyss har sagts". Därtill
har i paragrafen tagits in en erinran om att särskilda bestämmelser gäUer om
åtal för brott som i utövning av tjänsten eller uppdraget begåtis av
riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av
tjänst hos riksdagen eller dess organ (4 kap. 8 § och 12 kap, 3 och 8 §§ RF
samt 9 kap. 8 § RO).. Ytterligare ett undantag från åtalsrätt enligt
huvudregeln görs i nuvarande 20 kap. 14 §. Enligt detta undantag skaU gälla
vad som är föreskrivet i lag eller annan författning om åtal för gärning som
avses i nuvarande 20 kap. 3 § och som är särskilt belagd med straff. Denna undantagsregel
ersätts i nya 20 kap. 4 § andra stycket av regeln alt åklagare, om inte annat
föreskrivits för visst fall, får åtala brott mot tystnadsplikt som gäller till
förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.
5 §
I
denna nya paragraf har lagils in en föreskrift att den som är ledamot av
beslutande statlig eller kommunal församling inte för någon sin åtgärd i denna
egenskap skall kunna ställas tUl ansvar för oriktig myndighetsutövning enligt
nya 20 kap, 1 §. Föreskriften tar sikte främst på riksdagsmän samt
kommunfullmäktige och landstingsmän men även på sådana församlingsledamöler som
avses i lagen (1961: 436) om för-samlingsslyrelse, t. ex. kyrkofullmäktige,
JO
har i sitt remissyttrande ifrågasatt om bestämmelsen innebär att beträffande
sådana riksdagen underställda organ, vari ingår såväl riksdagsmän som
utomstående personer, endast de senare skall vara underkastade ansvar enligt
20 kap, 1 §. Enligt min mening innebär den i förevarande paragraf angivna
begränsningen av ansvarigheten till åtgärd, som vederbörande företar i sin
egenskap av församlingsledamot, alt riksdagsman är fri från ansvar för åtgärd
som han företar som ledamot i sådant enbart av riksdagsmän bestående organ,
vars verksamhet ingår som ett led i riksdagsarbetet i egentlig mening, medan
full ansvarighet gäller för samtiiga ledamöter i andra riksdagsorgan (jfr SOU
1972: 15 s. 137 och prop. 1973: 90 s. 266 f).
6 §
Ämbetsstraffen
suspension och avsättning föreslås, som tidigare har nämnts, avskaffade. För
att få en uppenbarligen olämplig befattningshavare skUd från tjänsten är den
offentlige arbetsgivaren i stället normalt
Prop.
1975: 78 187
hänvisad
tUl att begagna det privaträttsUga åvskedandeinstilut som samtidigt föreslås.
Detta institut blir emellertid inte tillämpligt på offentiiga förtroendemän. Av
rättssäkerhetsskäl är det därför nödvändigt att låta domstol behåUa möjligheten
alt entiediga sådana uppdragstagare på grund av brott i vissa fall. En
bestämmelse härom har tagits in i 6 §.
Bestämmelsen avser
personer som valls tiU uppdrag åt staten eller åt kommun och som har att i
detta uppdrag utöva myndighet. Som exempel kan anföras ledamöter av beslutande
statiiga och kommunala församlingar (se beträffande riksdagsledamot 4 kap. 7 §
RF) samt av kommunala nämnder såsom barnavårds- och nykterhetsnämnder. Med kommun
likställs landstingskommun och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra
stycket kommunaltjänstemannalagen. Förevarande straffbestämmelse avser däremot
inte statsråd och JO. För dem gäller särskilda gmndlagsbeslämmelser om
entledigande (12 kap. 4 § RF resp. 8 kap. 10 § RO).
Avgörande
för frågan om uppdragstagaren skall skiljas från uppdraget är enligt den
föreslagna bestämmelsen alt han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha
uppdraget. En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad har också beslämts.
Sålunda krävs att fängelse
i minst två år är stadgat för det brott som uppdragstagaren gjort sig skyldig
tUl. Detla innebär alltså alt skUjande från uppdraget kan komma 1 fråga vid
missbruk av myndighet i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för
detta brott och mutbrott men inte vid vårdslös myndighetsutövning eller
brott mot tystnadsplikt. Även brott som inte har något direkt samband med myndighetsutövningen
kan visa alt uppdragstagaren är uppenbarligen olämplig för uppdraget.
Den
som har två eller flera uppdrag i vilka det ingår att utöva myndighet bör i
enlighet med vad jag tidigare har sagt skiljas från samtliga uppdrag som han
genom brottet visat sig uppenbarligen vara olämplig att inneha.
Vid slraffbeslämningen får
domstolen enligt en föreslagen ny bestämmelse i 33 kap, 9 § ta hänsyn till
avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet
eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet. Motsvarande
bör gälla i förevarande fall då uppdragstagaren skUts från uppdraget genom
beslut av domstol i brottmålet. En bestämmelse härom har därför tagits in i
andra stycket av förevarande paragraf.
21
kap.
18 §
I
denna paragraf föreskrivs f. n. ansvar för tjänstefel av krigsman som saknar
ämbetsansvar. Eftersom det föreslås att krigsmän alltjämt
Prop. 1975:78 188
skall
vara underkastad straffrättsligt tjänstefelsansyar bör paragrafen bibehållas
men undergå vissa följdändringar. Bestämmelsen i första stycket första punkten
att fråga är om krigsman "som ej är underkastad ämbetsansvar" ulgår
sålunda eftersom det på ämbetsansvariga krigsmän tillämpliga straffbudet
rörande tjänstefel i nuvarande 20 kap. 4 § upphävs enligt förslaget. Vidare
stryks en f. n. i paragrafens första stycke sista punkten intagen h'änvisning
tUl stadgandet i nuvarande 20 kap. 4 § tredje stycket, vilket lagmm enligt
förslaget upphävs. Av skäl som tidigare har redovisats i den allmänna
motiveringen föreslås ingen motsvarighet till detta stadgande.
21
§
F.
n. anges i denna paragraf den krets av krigsmän som har ämbetsansvar. Denna
bestämmelse utgår som en följd av reformen i övrigt, I stället har enligt
förslaget under 21 § tagits in ett helt nytt stadgande, som anger den krets av
krigsmän som inle skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. utan i stället
omfattas av samma discipUnära ansvarsregler som föreslagits för den civUa
personalen. TUl denna personkrets hiinförs anstäUd krigsman som tjänstgör vid
civilt statligt, organ, vid militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak
är av civil natur eller vid kommunal myndighet. Enligt lagrummet skall vidare
ankomma på regeringen att genom verkslällighetsföreskrifler (i enlighet med 8 kap.
13 § första stycket punkt 1 RF) närmare ange vilka organ som avses med
bestämmelsen.
Den
nya bestämmelsen korresponderar med ett par andra förslag, nämligen dels en ny
bestämmelse (8 §) i 32 kap. BrB att krigsman som inte är underkastad ansvar
enligt 21 kap, BrB inle får ådömas disciplinstraff, dels en ny regel i 8 §
mUitära rättegångslagen (1948:472) alt sådan krigsman inte heller får åläggas
straff i militärt disciplinmål, I stället skall sådan krigsman inte endast,
såsom ansfällda krigsm"än i allmänhet, kunna avskedas enligt de föreslagna
bestämmelserna i statstjänstemannalagen utan även kunna åläggas
discipluipåföljd enligt samma beslämmelser (jfr den föreslagna regeln i 20 §
statstjänstemannalagen alt disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas
krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB).
22
§
I
denna paragraf föreskrivs f. n. att åtalsreglerna i nuvarande 20 kap. 14 §
skall äga motsvarande tiUämpning i fråga om brott varigenom krigsman åsidosatt
sin tjänsteplikt. De motsvarande åtalsreglerna i nya 20 kap. 4 § har emellertid
gjorts direkt tillämpliga på krigsmän genom den däri intagna hänvisningen till
nya 20 kap. 2 §, vari krigsmän
Prop. 1975: 78 189
omnämns.
Den nuvarande bestämmelsen i förevarande paragraf har därför ersatts av en
erinran att vad som sägs i 20 kap. 4 § äger motsvarande tUlämpning i fråga om
åtal för brott som avses i 21 kap.
32
kap.
8 §
De fem första paragraferna
i 32 kap., som innehåller vissa bestämmelser om ämbetsstraffens innebörd och
användningsområde, föreslås upphävda. Till de resterande 6 och 7 §§, vilka
avhandlar disciplinstraffen, har fogats en ny paragraf, 8 §, i vars första
stycke stadgas att krigsman som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. inte
får ådömas disciplinstraff. Bestämmelsen skall ses i samband med stadgandet i
nya 21 kap. 21 §.
Enligt 32 kap. 7 § andra
stycket skall den som inle är krigsman ådömas dagsböter om han medverkar till
brott för vUket discipUnstraff är utsatt. I nya 8 § andra stycket föreslås ett
stadgande om alt förstnämnda regel skall äga motsvarande tillämpning på
krigsman som enligt 8 § första stycket inte kan ådömas disciplinstraff.
33
kap.
5 §
Detta
lagrum reglerar möjligheten att beakta anhållningslid m, m. vid bestämmande av
bl. a. viss lids fängelse, böler, suspension eller disciplinstraff. Då
suspension avskaffas som straffpåföljd bör även förevarande lagmm ändras.
Ordet suspension har följaktligen strukits i paragrafens tredje stycke.
9
§
I
20 kap. 9 § föreskrivs f. n. beträffande tjänstemän med ämbetsansvar att
domstol skall ta hänsyn tUl disciplinär bestraffning som ålagts för brott, då
domstolen bestämmer påföljd för samma brott. Enligt nuvarande 20 kap. 8 §
gäller vidare att om tjänsteman för annat brott än ämbetsbrott ådöms såväl
ämbetsstraff i form av t. ex. avsättning som annan påföljd, den förlust han
lider genom ämbelsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra
påföljden. Det föreslås nu att dessa bestämmelser ersätts med en ny paragraf i
33 kap. 9 §, som tar sikte på såväl offentligt som privat anslällda och som
lämnar domstol möjlighet att vid straffmälning alltid beakta de sanktioner som
arbetsgivaren inom ramen för ett arbetsavtal vare sig sanktionen är föreskriven
i författning, t, ex. statstjänstemannalagen, eller i avtal utkräver då
arbetstagaren begått brott. Härvid skall enligt paragrafen
Prop. 1975: 78 190
böler
eller disciplinstraff för krigsmän som annars skulle ha ådömts helt kunna
efterges.
Domstolen
har alltså möjlighet att ta hänsyn också till sanktioner som ännu inte
beslutats av arbetsgivaren. Såvitt gäller andra sanktioner än avskedande torde
bestämmelsen i detla hänseende få begränsad betydelse åtminstone inom den
statliga sektorn, EnUgl 21 § statstjänstemannalagen får nämligen disciplinärt
förfarande sedan åtal har väckts inte inledas eller fortsättas rörande gäming
som omfattas av åtalet. Däremot finns inget hinder mot atl verkställa en
tidigare beslutad disciplinpåföljd, eftersom domstolen har möjlighet alt la
hänsyn till denna vid straffmälningen. Anledning saknas därför alt behålla bestämmelsen
i nuvarande 20 kap. 9 § sista punkten att förvaltningsmyndighetens beslut
skall förfalla om det inte helt eller delvis verkställts när åtal väcks.
Enligt
den föreslagna paragrafens andra stycke skall med arbetstagare likställas den
som utövar uppdrag åt annan.
35
kap.
I 2
§ finns en särskild preskriptionsregel för ämbetsbrott enligt nuvarande 20
kap. 14 §§. Bestämmelsen utgår samtidigt med alt sistnämnda lagrum upphävs.
För de i nya 20 kap. 13 §§ intagna brottstyperna kommer i stället att gälla
de för brott i allmänhet stadgade preskriptionsbestämmelsema i 30 kap. 1 §.
Då
2 § upphävs utgår också en i 4 § intagen hänvisning till förstnämnda lagmm.
38
kap.
4,
6, 8 och 9 §§
I
dessa lagmm återfinns vissa processuella beslämmelser rörande prövning av
skilda frågor, bl. a. sådana som avses i nuvarande 34 kap. 15 §. Sistnämnda
lagrum, som rör suspensionsfrågor, har tidigare föreslagits upphävd.
FöljdenUgt utgår de i 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ intagna hänvisningarna liU 34
kap. 15 §.
Övergångsbestämmelser
Bland
övergångsbestämmelserna har tUl en början upptagits, att det inte får dömas
till suspension och avsättning sedan de föreslagna ändringarna i BrB har trätt
i kraft. Denna bestämmelse kräver ett särskUt slraffstadgande för det fall alt
en gärning, som tUl tiden ligger före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, är
sttaffbar såväl enligt de nya bestämmelserna i 20 kap. 13 §§ som enligt
bestämmelserna i nuvarande 20 kap. 14 §§, enligt vUka straffet i vissa fall är
ämbetsstraff med möjlighet att även ådöma allmänt straff, I sådant fall skall
en-
Prop. 1975: 78 191
ligt
förslaget dömas till det straff för gärningen som är stadgat i de nya
beslämmelsema, dock att de äldre bestämmelserna skall tUlämpas om de leder till
lindrigare allmänt straff. Då eljest fråga uppkommer om alt tiUämpa de nya
bestämmelserna i BrB skall enligt de föreslagna övergångsbeslämmelserna 5 §
första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga
motsvarande tUlämpning. I nämnda 5 § har intagits den grundläggande princip som
även tidigare gällt i svensk rätt och som också ligger bakom förslaget tUl nyss
återgivna övergångsbestämmelse, nämligen att ny strafflag inte skall äga
tillbakaverkande kraft om inle den nya lagen är lindrigare än den äldre.
Den
nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § andra stycket om ansvar för vårdslös
myndighetsutövning är, som förut har nämnts, avsedd alt t. v. inte tillämpas 1
fråga om beslut angående taxering som fattas av ledamot i taxeringsnämnd. Föreskrift
härom har tagits in bland övergångsbestämmelserna.
En
särskild övergångsbestämmelse är, som också har berörts tidigare, nödvändig för
att undvika alt det nya straffbudét i 20 kap. 3 § blir tillämpligt på
åsidosättande av sådan tystnadsplikt som inte är straff-sanktionerad vid de nya
bestämmelsernas ikraftträdande.
Bland
övergångsbeslämmelserna har också tagits in stadgande att, om i lag eller annan
författaing förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom ny
bestämmelse, hänvisningen i stället skall avse den nya bestämmelsen.
I anslutning till
bestämmelse om dag för ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i BrB har
även tagits in stadgande om samtidigt upphävande av lagen (1948: 491) om
ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall.
15.2
Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
1 §
I denna paragraf anges den
personkrets som omfattas av lagen. Enligt första stycket äger den tUlämpning på
anställning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare.
Helt undantagna från lagens tiUämpningsområde är enligt andra stycket
statsråden, JO och den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I tredje
stycket föreskrivs alt lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande
tillämpning på vikariat om annat inte anges. Någon ändring av de tre första
styckena föreslås inle.
Enligt förslaget skall i
ett nytt fjärde stycke tas in beslämmelser om lagens tUlämpning i fråga om
justitieråd och regeringsråd samt JK. Dessa befattningshavare är f, n. i
princip underkastade statstjänstemannalagens regler. Någon anledning att ändra
på detta förhållande finns inle. Frågan gäller i stället i vad mån det nya
ansvarssystemet skall göras tillämpligt på nämnda personer.
Prop. 1975: 78 192
Justitieråd
och regeringsråd är liksom övriga ordinarie domare och högre statstjänstemän
undantagna från gällande besfämmelser om disciplinär bestraffning. Från
principiell synpunkt synes det vara naturligt att rikels högsta domare även i
fortsältningen undantas från disciplinansvar. Däremot förutsätter RF att de
skall kunna skUjas från tjänsten på grund av brott eUer grovt eller upprepat
åsidosättande av tjänsteåliggande. De nya bestämmelserna om avskedande bör
därför göras tUlämpliga även på justitieråd och regeringsråd. De bör emellertid
undantas från reglerna om förfarandet, eftersom fråga rörande bl. a. skiljande
av justitieråd eller regeringsråd från tjänsten enligt RF och RB skall prövas
av högsta domstolen.
I
enlighet med det anförda föreslås att bestämmelserna i 1821, 23, 24 och 5153
§§ statstjänstemannalagen om disciplinansvar och förfarandet i ärenden om
disciplinpåföljd eller avskedande inte skall gälla justitieråd och
regeringsråd.
JK
intar en med JO likartad ställning och bör lika litet som JO kunna åläggas
disciplinpåföljd. Det föreslås därför att bestämmelserna i 18 21 §§ om
disciplinansvar inte skall tiirämpas på JK.
18
§
Paragrafen
anger f. n. vilka tjänstemän som endast efter åtal kan ställas tUl ansvar för
brott i tjänsten och som alltså är undantagna från disciplinär bestraffning.
Enligt förslaget skall alla tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen
utom . justitieråd, regeringsråd och JK vara underkastade disciplinansvar.
Bestämmelse att nämnda personer skall undantas från disciplinansvar har som tidigare
nämnts tagits in i 1 § fjärde stycket. Nuvarande regler i 18 § kan därför ulgå.
I
enlighet med vad som anförls i den allmänna motiveringen föreslås i stället alt
i förevarande paragraf tas in beslämmelser om åläggande av disciplinpåföljd.
I
första stycket av den nya paragrafen regleras förutsättningarna för att
disciplinpåföljd skaU få åläggas. EnUgt gällande rätt fordras att tjänstemannen
av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom
enligt lag, instmktion eller annan författning, särskild föreskrift eller
tjänstens beskaffenhet; Den föreslagna nya lydelsen skiljer sig härifrån i tre
hänseenden. För det första görs ingen begränsning tUl de områden av
anställningsförhållandet som regleras i tjänstemannalagstiftningen. Det
förutsätts endasl alt tjänstemannen åsidosätter vad som åligger honorii i hans
tjänst. Förseelser kan således beivras vare sig de begås inom det
avtalsförbjudna området eller inom det område där avtalsfrihet råder. Den
lydnadsplikt som följer av 10 § lämnas dock utan ändring (jfr prop. 1973: 177
s. 35). Vidare gäller som förutsättning för beslut om disciplinpåföljd att
förseelsen inte är ringa. Slutligen uttrycks de subjektiva rekvisiten på det
sättet att för
Prop.
1975: 78 193
ansvar
förutsätts antingen uppsåt eller oaktsamhet. Det sistnämnda innebär emellertid
ingen ändring i sak.
Enligt
andra stycket i den nu föreslagna lydelsen består disciplinpåföljd av varning
eller löneavdrag under högst trettio dagar. Dämtöver kan f. n. suspension och
avsättning ådömas som disciplinstraff. Några motsvarigheter till dessa
påföljder finns inte i förslaget. Däremot kan avskedande enligt 22 § komma i
fråga vid grov eUer upprepad tjänsteförseelse. Såsom framgår av 19 §
föreligger inte heller något hinder för partema att i kollektivavtal komma
överens om andra disciplinpåföljder än varning och löneavdrag. Vidare
föreskrivs liksom i nuvarande 19 § att mer än en disciplinpåföljd inle får
åläggas samtidigt. Av bestämmelsen i nya 22 § andra stycket framgår att disciplinpåföljd
inte får åläggas för förseelse som föranleder avskedande.
Tredje
stycket innehåller bemyndigande för regeringen alt förordna om storleken av
löneavdrag. Någon ändring i delta hänseende föreslås inte,
19 § ,
Denna paragraf innehåller i sin föreslagna nya lydelse bestämmelser
som
öppnar möjlighet för kollektivavlalsparlerna att komma överens om andra
disciplinpåföljder än de i lagen angivna. Sådan överenskommelse skall för alt
vara giltig ske i form av kollektivavtal och blir gällande för alla tjänstemän
som är sysselsatta inom yrkesgrupp och område som kollektivavtalet avser,
alltså även för sådana som inte är anslutna till någon
arbetstagarorganisation.
Såsom
framgår av det nya ansvarssystemets uppbyggnad avses med disciplinpåföljd inte
avskedande. Däremot kommer i fråga sådana sanktioner som suspension och
löneavdrag. Partema kan även avtala om en ekonomisk påföljd av det slag som
kommittén föreslagit, nämligen penningbot. Man kan också komma överens om andra
vUlkor än dem som enligt 18 § gäller rörande löneavdragets storlek eller det
antal dagar som avdraget skaU kunna verkställas.
20 §
Denna
paragraf motsvaras f. n. av 25 § som innehåller en erinran om att särskilda
beslämmelser gäller om åtal och disciplinär bestraffning av tjänsteman som är
krigsman samt om åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens
verk. Såsom tidigare anförts skall anställda krigsmän med typiskt civila
arbetsuppgifter enligt förslaget omfattas av samma ansvarsregler som civU
personal medan övriga krigsmän liksom hittUls skall vara underkastade
straffrättsligt ansvar för tjänstefel enligt bestämmelserna i 21 kap. BrB. I
förevarande paragraf föreskrivs därför enligt förslagel alt disciplinpåföljd
enligt statstjänstemannalagen eller enligt kollektivavtal som avses i 19 §
denna lag Inte får åläggas
13
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 78
Prop. 1975:78 , 194
krigsman
som är underkastad ansvar enligl 21 kap. BrB. Däremot har det inte ansetts
erforderligt att behålla någon erinran om atl särskilda bestämmelser gäller om
åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens myndigheter.
Paragrafen
i den nu föreslagna lydelsen innehåller vidare en bestämmelse om att
disciplinpåföljd som nyss sagts inle heller får åVåggas medicinalpersonal eller
veterinärer, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens resp.
lantbruksstyrelsens inseende, för förseelse i denna yrkesutövning. Bestämmelsen
åsyftar alt dra en gräns mellan det område där socialstyrelsen resp.
lantbruksstyrelsen enligt särskUda författningsbestämmelser äger ingripa mot
förseelser av hithörande personal och det område där det skall ankomma på den
offentlige arbetsgivaren alt beivra förseelser med tillämpning av
bestäminelserna om disciplinpåföljd i slatstjänslemannalagen.
21
§
Paragrafen
avser att förebygga dubbelbestraffning. Sålunda stadgas i första punkten att
disciplinärt förfarande, sedan åtal har väckts, inte får inledas eller
fortsättas rörande gärnmg som omfattas av åtalet. Någon ändring av ordalydelsen
i denna bestämmelse föreslås inte men stadgandet får en annan innebörd efler
det nya ansyarssystemets införande. Enligt det nya systemet räknas sålimda
avskedande inte till disciplinpåföljderna, vilket innebär att förevarande
besfämmelse inle utgör något hinder mot att arbetsgivaren sedan åtal har
väckts inleder eller fortsätter elt förfarande som syftar till att utteda om
den åtalade. gärningen utgör grund för avskedande. Såsom framgår av 22 § första
stycket i den föreslagna nya lydelsen får emeUertid arbetsgivaren i elt sådant
fall inte avgöra frågan om tjänstemannens avskedande förrän ansvarsfrågan slutligt
prövats av domstolen. Den situationen att arbetsgivaren kan komma att avskeda
tjänstemannen på grund av samma gärning som omfattas av åtalet har fömlselts i
den föreslagna nya bestämmelsen i 33 kap. 9 § BrB, enligt vilken
brottmålsdomstolen vid straffmälningen får ta hänsyn till avskedande eller
annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt
författning som gäller för anställningsförhållandet. Med hänsyn därtill är det
inle nödvändigt att behålla regeln i 20 kap, 9 § BrB att förvaltningsmyndighets
beslut om disciplinär bestraffning skall förfalla om det inte helt eller
delvis har verkställts när åtal väcks för brottet. Den hänvisning till denna
bestämmelse, som f. n. finns i andra punkten av 21 § statstjänstemannalagen,
bör därför också ulgå.
Regeln
till förekommande av dubbelbestraffning, som enligt förslaget skall slå kvar i
första stycket, innebär efter det nya ansvarssystemets införande att förfarande
som kan leda till åläggande av disciplinpåföljd inte får inledas eller
fortsättas rörande gärning som har föranlett åtal. Utan särskilt stadgande
därom är givet att sådant förfarande inte heller bör inledas eller fortsättas
sedan gärningen har anmälts tiU åtal enligt
Prop. 1975:78 195
nya
25 §. Endast om åklagaren avskriver ärendet på den grund alt gärningen inte är
brottslig bortfaller hindret mol åläggande av disciplinpåföljd. Nedläggande av
förundersökning eller åtal på annan grund liksom beslut alt inte tala å brottet
torde däremot inte böra föranleda alt hindret mot inledande eller fortsättande
av disciplinärt förfarande anses ha bortfallit. Samma är givelvis förhållandet
med fällande dom även sådan som innebär påföljdseftergift och i regel även
ogillande dom. Endasl om den tilltalade frikänts på den grund att den åtalade
gärningen visserligen har begåtts av den tilltalade men inte är brottslig t.
ex. därför att ett subjektivt rekvisit inte är uppfyllt bör disciplinärt förfarande
mot honom för samma gärning kunna komma i fråga.
Enligt förslaget
föreskrivs i andra stycket alt disciplinpåföljd inte får åläggas tjänsteman
sedan anstäUningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum. Detta
innebär att tjänstemannen kan undgå påföljden genom alt själv säga upp sin
anställning. Beslut om påföljd, som har fattals redan innan ansfällningen hos
myndigheten upphört eUer uppsägning ägt mm, kan emeUertid verkställas även
därefter. De föreslagna bestämmelserna innebär ingen ändring i sak.
I
tredje stycket har enligt förslaget lagils in en preskriptionsregel av innehåll
att tjänsteman inte får åläggas disciplmpåföljd, om han inte inom två år efter
tjänsteförseelsen erhållit del av den skriftiiga anmaning som enligt 24 §
första stycket skall inleda disciplinförfarandet. Detta innebär en förkortning
av preskriplionsfristen, som enligt 35 kap, 2 § BrB f. n. är fem år för bl. a.
tjänstefel. Utformningen av den preskriptionsavbrytande åtgärden
överensstämmer däremot tämligen väl med det förfarande som i brist på
författningsreglering utbildats i praxis (se Regeringsrättens årsbok 1945 ref.
23).
Någon uttrycklig regel om
preskription föreslås inte beträffande möjligheten att vid bestämmande av
disciplinpåföljd.beakta alt tjänstemannen tidigare har ålagts sådan påföljd
för annan förseelse.. Har en längre tid förflutit sedan det förra
disciplinbeslutet meddelades, bör givetvis påföljden bestämmas oberoende av
den tidigare förseelsen. Vid bestämmande av denna tid bör dock viss vägledning
kunna hämtas av preskriptionsregeln i förevarande paragraf,
22
§
Här
upptas enligt förslaget de regler som bl. a. är avsedda att tillämpas i fall
där det enligt gällande bestämmelser i BrB finns anledning alt tillgripa
avsättning som brottspåföljd. Sålunda stadgas i paragrafens första stycke, att
tjänsteman får avskedas om han begått brottslig gärning varigenom han visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Enligt stadgandet krävs inte alt
tjänstemannen skaU ha övertygats om brottet genom dom i brottmål. I denna del
kommer således att råda samma villkor som på den privata arbetsmarknaden när
det gäller att
Prop. 1975: 78 196
styrka
förekomsten av gmnd för avskedande. Om gärningen har anmälts till åtal eller
brotlmålsförfarande eljest har inletts mot tjänstemannen, får den offentlige
arbetsgivaren enligt den föreslagna bestämmelsen däremot inte såsom fallet
är på den privata arbetsmarknaden avgöra frågan om tjänstemannens avskedande
förrän ansvarsfrågan slutligt har prövats. OgUlas åtalet på annan gmnd än att
den åtalade gärningen inte är brottslig, torde avskedande inle kunna komma i
fråga.
I andra stycket av
paragrafen återges den föreslagna regeln om avskedande vid ej kriminaliserad
tjänsteförseelse. I stället för att åläggas disciplinpåföljd får sålunda
tjänsteman avskedas, om han på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig
tiU.grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande varigenom han visat
sig uppenbarUgen olämplig att inneha sin tjänst. En fömtsättning för
avskedande vid upprepad tjänsteförseelse är dock att den föregående förseelsen
föranlett disciplinpåföljd under de senaste två åren före den aktuella
förseelsen.
Har beslut om avskedande
ogUtigförklarats av domstol enligt reglerna i 51 och 53 §§ på den grand att
domstolen funnit tjänstemannen oskyldig lill påstådd förseelse, ligger i sakens
natur alt arbetsgivaren inte har rätt att i stället utmäta disciplinpåföljd.
Bestämmelserna
om avskedande gäller alla tjänstemän, oberoende av anställnmgsform (fullmakt,
konstitutorial eller förordnande).
Vad gäller den närmare
tillämpningen av förevarande beslämmelser liksom de i tredje, fjärde och femte
styckena föreskrivna begränsningarna i deras tillämpningsområde vill jag i
detta sammanhang endast hänvisa tUl vad jag anfört därom i den allmänna
motiveringen.
23
§
Det
nuvarande åvsättningsslraffei kan liksom flertalet andra straffrättsliga
påföljder verkställas först sedan dom eller beslut därom vunnit laga kraft.
EiUigt 20 § andra stycket lagen om anställningsskydd sker avskedande i princip
när arbetstagaren får besked därom men domstol kan för tiden intUl dess
lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna att anställningen skall
beslå utan hinder av avskedandet. Eftersom denna reglering är oförmånligare för
statstjänstemannen än den gäUande, bör i statstjänstemannalagen införas en
bestämmelse som garanterar nuvarande anställnmgstrygghet. Därför föreslås att
i förevarande paragraf tas in en bestämmelse av innehåll att beslut om
avskedande enligt 22 § inte får verkställas förrän beslutet slutligt prövats av
domstol enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§, dvs. inte förrän lagakraflvunnen
dom föreUgger, Har tjänstemannen inte väckt talan mot beslutet, får detta verkställas
först sedan tiden för väckande av sådan talan har utgått. Bestämmelsen
överensstämmer med vad som f. n. gäller i fråga om verkställighet av dom eller
beslut som innefattar avsättning.
Prop. 1975: 78 197
24
§
Enligt
förslaget till ändring i 3 § förvaltningslagen skall tillämpningen av
bestämmelsema i 1420 §§ samma lag om aktinsyn, kommunikation,
beslutsmotivering och underrättelse om beslut, vilka beslämmelser redan nu
gäller i bl. a. ärenden om disciplinär bestraffning, utsträckas till ärenden om
avskedande. Bland övriga beslämmelser i förvaltningslagen som är tillämpUga
även i sådana ärenden märks stadgandet i 6 § atl den som för talan får anlita
ombud eller biträde. Som komplettering till bestämmelserna i förvaltningslagen
föreslås i förevarande paragraf vissa regler om det förfarande som skall iakttas
innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs. Bestämmelserna
innebär en utbyggnad av de föreskrifter om kommunikation i förvaltningsärenden
som finns i 15 § förvaltningslagen. Bl. a. för att få en utgångspunkt för den
föreslagna preskriptionsregeln i 22 § statstjänstemannalagen har en uttrycklig
bestämmelse ansetts erforderlig om att förfarandet inleds med en skriftlig
anmaning lUl tjänstemannen. Denna anmaning motsvarar stämningen i
brottmålsförfarandet.
Enligt
första stycket skall sålunda när fråga om discipUnpåföljd eller avskedande
uppkommer tjänstemannen genom skriftlig anmaning beredas tUlfälle att
skriftiigen eller, om han påfordrar det eller det eljest finnes lämpligt,
muntiigen uttala sig om vad som åberopas mot honom. Om tjänstemarmen vägrar att
ta emot den handling, som innehåller anmaningen, torde den uppställda
förutsättningen för ärendets avgörande likväl få anses vara uppfylld (jfr den
i 19 § andra stycket delgivningslagen (1970: 428) intagna bestämmelsen).
Vidare stadgas, alt begäran av tjänstemannen att även annan skall yttra sig i
saken eller att annan utredning skall förebringas skall efterkommas om del inte
finnes uppenbart att åtgärden saknar betydelse.
I
andra stycket har tagits in bestämmelse om möjlighet till bevisupptagning vid
allmän domstol. Enligt bestämmelsen skall sålunda, om det på framställning av
tjänstemannen eller eljest finnes erforderligt att vittne eller sakkunnig hörs
vid domstol eller alt föreläggande meddelas någon att tillhandahålla skriftlig
handling eller föremål som bevis, ansökan om bevisupptagningen göras hos den
allmänna underrätt inom vars område den vistas som skall höras eller
tillhandahålla bevis. En remissinstans har ifrågasatt om inte
processekonomiska och andra skäl kan länkas tala för att bevisupptagning bör
kunna ske även vid annan underrätt. För egen del anser jag inte atl något
praktiskt behov av en alternativ forumbestämmelse föreligger och föreslår
därför inle någon sådan. Tillhandahålles erforderUg utredning skall rätlen
anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder inte möter.
Slutligen stadgas alt reglerna om bevisupptagning i rättegång utom
huvudförhandling i tillämpliga delar skall gälla även beträffande nu avsedd
bevisupptagning. Även utan uttryckligt stadgande torde det vara klart att
myndigheten i ärende
Prop. 1975: 78 198
om
disciplinansvar eller avskedande äger hemsfälla hos rätten om inhämtande av
läkarintyg, t. ex. av det slag som avses i 7 § lagen (1964: 542) om
personundersökning i brottmål.
Tredje stycket innehåller-
en hänvisning till' lagen om anställningsskydd såvitt gäller varsel till och
överläggning med lokal arbetstagarorganisation. De bestämmelser som åsyftas
finns intagna i 29, .31 och 32 §§ nämnda lag och innebär i de hänseenden som här
är aktuella att arbetsgivaren så snart det kan ske skall lämna varsel om
tilltänkt avskedande till lokal arbetstagarorganisation i förhållande lill
vilken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal såvitt
gäller berörd arbetstagarkalegori saml alt den som har rätt tUl varsel även har
rätt till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Tredje
stycket av förevarande paragraf innehåller också föreskrift om att nu nämnda
bestämmelser skall äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande
eller därmed jämförlig ställning.
25
§
Paragrafen,
som motsvarar nuvarande 20 §, innehåUer beslämmelser om åtalsanmälan.
Enligt första stycket i
den föreslagna nya lydelsen skall tjänsteman anmälas till åtal om han är
skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen begånget brott som avses i
20 kap. BrB dvs. missbruk av myndighet, vårdslös myndighetsutövning, mutbrott
eller brott mot tystnadsplikt om för brottet är stadgat fängelse eller det
finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Beträffande
oaktsamt brott mot tystnadsplikt, för vilket enligt den föreslagna straffbestämmelsen
i 20 kap, 3 § andra stycket BrB bara kan följa böter, föreligger alltså
skyldighet att göra åtalsanm'älan endast om en skadeståndstalan framstår som
sannolik. Genom begränsningen till i tjänsteutövningen begånget brott utesluts
sådant av statstjänsteman begånget brott mot tystnadsplikt som visserligen
skall bestraffas enligt de nya bestämmelserna i 20 kap. 3 § BrB men som inte
begåtis i tjänsteutövningen. Skyldigheten att anmäla till åtal skall enligt vad
som sägs i första stycket även omfatta annat brott varigenom tjänstemannen
åsidosatt åliggande i tjänsteutövningen, om för brottet är stadgat fängelse
eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras.
I
paragrafens andra stycke, vari inte föreslås någon saklig ändring, stadgas rätt
för regeringen att befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig
vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB. Bestämmelsen har särskild
betydelse exempelvis för järnvägstjänstemän och andra tjänstemän, inom vilkas
område även relativt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.
Prop.
1975: 78 199
26
§
De
föreslagna ändringarna i denna paragraf, som behandlar avstängning av
tjänsteman på grund a-v brott eUer tjänsteförseelse, avser både
förutsättningarna för åtgärden och förfarandet.
Enligt
första stycket får tjänsteman f. n. avslängas från utövningen av sin tjänst med
omedelbar verkan, om åtgärd vidtas för alt anställa åtal eller disciplinärt
förfarande inleds samt den ifrågavarande gärningen kan antas medföra avsättning
eller eljesi särskilda skäl föreligger. Eftersom avsättning avskaffas enligt
förslaget anges i den föreslagna nya lydelsen såsom förutsättning för
avstängning i stället alt gärningen kan anlas medföra avskedande. Någon
möjlighet alt meddela beslut om avstängning i andra fall föresläs däremot
inte. Avstängning är en så ingripande åtgärd alt den bör kunna användas endast
i mycket allvarliga fall då vederbörande inte kan behållas i tjänst i avvaktan
på beslut om hans avskedande. Därför föreslås också en bestämmelse om att
avstängningen inle får vara längre än till dess frågan om tjänstemannens skiljande
från tjänsten slutiigt prövats liksom att avstängningen omedelbart skaU hävas
om det inte längre finns skäl för avstängning. Om det sålunda under
förfarandets gång framstår som sannolikt att tjänsteförseelsen kommer att
föranleda disciplinpåföljd i släUet för avskedande, skall avstängningen
omedelbart hävas. I 22 § fjärde stycket finns en hänvisning till bestämmelser
som tar sikte på möjligheten att omplacera en tjänsteman i stället för alt
avskeda honom. TiU dess att det står klart vUkel av alternativen som skaU
tiUämpas är det självfallet möjligt att avslänga tjänstemannen från
tjänstgöring.
I
andra stycket stadgas enligt förslaget atl bestämmelserna i 24 § första
stycket skall äga motsvarande tillämpning i ärende om avstängning. Innan
avstängningsbeslut meddelas skall tjänstemannen alltså beredas tUlfälle att
uttala sig om vad som åberopas mot honom. Av rättssäkerhetsskäl anser jag att
man inte, såsom föreslagits av någon remissinstans, kan slopa denna regel.
Därmed skulle för övrigt inle mycket vara vunnet, eftersom den föreskrivna
åtgärden inte torde behöva sinka förfarandet nämnvärt. Det är nämligen inte
meningen att den i 24 § andra stycket reglerade möjligheten alt höra vittne
eller sakkunnig vid domstol eller utverka editionsföreläggande skall slå öppen
i avstängningsärenden. Däremot bör bestämmelserna i 17 och 18 §§
förvaltningslagen om beslutsmotivering och underrättelse till part om
innehållet i beslut tillämpas även om avstängningsbeslutet inte utgör något
slutligt avgörande utan endast beslut under ärendes handläggning. En
bestämmelse härom föreslås, liksom f. n., intagen i slutet av andra stycket.
Tredje
stycket innehåller särskilda bestämmelser för det fall alt ärende om
avstängning tas upp i anledning av misstanke om brott. Åklagaren är i sådant
fall skyldig att tillhandahålla handlingarna från fömn-dersöknlngen och han har
också rätt att vara närvarande vid sådant förhör med tjänstemannen i fråga som
kan hållas enligt 24 §.
Prop. 1975: 78 200
Enligt
fjärde stycket skall, om avstängning beslutas, frågan om avskedande snarast
tas upp tiU prövning. Gmndas avstängningsbeslutet på misstanke om brott och har
gärningen anmälts till åtal eller brottmålsförfarande eljest inletts mol
tjänstemannen, får emeUertid enligt nya 22 § första stycket andra punkten
frågan om hans avskedande inte avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt prövats. I
sådant fall innebär förevarande bestämmelse att frågan om avskedande skall tas
upp tUl prövning snarast efter det att broltmålsdomen vunnit laga kraft. Går
domen ut på ogillande av åtalet föreligger i regel inte längre skäl för
avstängning och denna skall då i enlighet med bestämmelsen i första stycket
andra punkten hävas omedelbart efter domens meddelande.
Senast
när frågan om avskedande avgörs skall vidare enligt fjärde stycket prövas om
avstängningen skall bestå.
Om
tjänsteman som varit avstängd från tjänsten inte avskedas, äger ban enligt
femte stycket uppbära den lön som kan ha dragits av.
När
det gäUer avstängning av domare tUlkommer beslutanderätten enligt gällande
bestämmelser domstol och inte, såsom beträffande övriga tjänstemän,
administrativ myndighet. Denna skiUnad bortfaUer enligt det nya systemet, som
innebär att den myndighet under -vilken tjänstemannen lyder eller, i fråga om
vissa högre tjänstemän, särskild nämnd beslutar om bl. a. avstängning samt att
tjänstemannen har möjlighet att föra talan mot beslutet vid domstol. Det har
därför inle ansetts erforderligt att behålla en särskUd författaing om
avstängning av domare utan bestämmelserna i 26 § avses bli tUlämpliga på alla
tjänstemän.
27
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser om läkarundersökning samt avstängning på grand av
sjukdom eller annat därmed jämförligt förhål- Ijinde.
De
föreslagna "ändringarna hänför sig huvudsakligen till andra stycket, som
f. n. stadgar att beslut om avsfängning eller läkarundersökning meddelas i
fråga om tjänsteman som inle kan dömas till disciplinstraff av regeringen och
eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I 37 § i dess föreslagna nya
lydelse finns bestämmelser om beslutande organ i ärenden om bl. a. avstängning
och läkarundersökning, varför regleringen i 27 § andra stycket bör utgå. I
stället föreslås ett stadgande av samma innehåll som 26 § andra stycket,
nämligen att bestämmelsema i 24 § första stycket om kommunikation med tjänstemannen
före beslutets nieddelande skall äga motsvarande tilVämpning i "ärende om
avstängning eller läkarundersökning.
Tredje
stycket innehåller ett stadgande om att vissa bestämmelser i förvaltningslagen
skall tillämpas även om beslut om avstängning eller lä-kamndersöknuig utgör
beslut under handläggning. Eftersom regeln om kommunikation i 24 § första
stycket statstjänstemannalagen gjorts till-
Prop. 1975: 78 201
lämplig
även i ärenden av förevarande slag, bör hänvisningen till motsvarande
bestämmelse (15 §) i förvaltningslagen ulgå.
I ett nytt femte stycke
föreslås en bestämmelse om att beslut om läkarundersökning inte får läggas
till grand för avstängning förrän beslutet slutligt prövats av domstol eller
rätten tUl talan förlorats.
29
§
Enligt
paragrafens nuvarande lydelse får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av
allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av
bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är
förordnad tills vidare, i lagen om anställningsskydd, Efiersom
avsättningsstraffet föreslås avskaffat och domstol kommer att pröva frågan om
avskedande endast efler fullföljd talan, bör bestämmelsen redigeras om och däri
anges att tjänsteman får skiljas från tjänsten endast med stöd av bestämmelse i
slatstjänslemannalagen. Med hänsyn till att de nu föreslagna bestämmelserna om
avskedande avses ersätta motsvarande stadganden i lagen om anställningsskydd
bör vidare del förtydligandet göras att tjänsteman som är förordnad tUls vidare
får skiljas från tjänsten även enligt bestämmelserna om uppsägning i denna
lag.
I
paragrafen stadgas f. n. om skyldighet i vissa fall för tjänsteman att avgå
före uppnådd pensionsålder, däribland, under första stycket punkt c), det fall
alt han genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning
kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § BrB överlämnats lill särskild vård, dömts
tiU böter eller skyddstUlsyn eller förklarats fri från påföljd. Då den i 22 §
första stycket föreslagna avskedanderegeln täcker även detta fall föreslås
punkten c) utgå ur förevarande lagrum.
34
a §
Enligt
första stycket i denna nya paragraf får beslut om skiljande från tjänsten på
grund av nedsatt tjänslduglighet enligt 32 § eller om förflyttning enligl 34 §
inte verkställas förrän beslutet slutligt prövats enligt bestämmelserna i 51
och 53 §§ eller rätlen tUl talan förlorats. Detsamma gäller beslut om
skiljande från tjänsten av ordinarie domare enligt 31 § alltså på grund av
uppnådd pensionsålder om annat inte följer av 53 §. Enligt sistnämnda
paragraf äger domstol i tvist om till-lämpningen av 31 § beträffande ordinarie
domare förordna att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den
ålder då skyldighet att avgå senast inträder.
I
andra stycket föreskrivs all verkställighet av beslut om skUjande från tjänsten
av justitieråd eller regeringsråd enligt 31 eller 32 § inte får äga rum, förrän
beslutet har prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.
Prop. 1975: 78 202
37 §
I
denna paragraf har intagits förslag till bestämmelser om beslutande organ.
Enligt
första stycket skall fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt
22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller
läkarundersökning som avses i 27 § provas av den myndighet under vilken
tj"ånstemannen lyder, om annat ej följer av 38 § eller av föreskrift som
regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligl 26 § på grund av misstanke om
brott skall också kunna las upp på anmälan av åklagare.
Bestämmelserna
i paragrafens nuvarande lydelse om beslutande organ i ärenden om anställnings
upphörande på grund av uppsägning, uppnådd pensionsålder, nedsättning i
arbetsförmågan eller försättande i disponi-bUitet eller om förflyttning tUl
annan tjänst har tagits in i andra och tredje styckena.
38 §
Beträffande
justitieråd eller regeringsråd prövar enligt första stycket regeringen fråga om
åtalsanmälan enligt 25 § eller avstängning eller läkarundersökning enligt 27 §.
Vidare erinras om att beslut om avskedande och om avstängning på grund av
brott eller tjänsteförseelse meddelas av högsta domstolen enligt bestämmelser
i 54 § när det gäller ifrågavarande domare.
Andra
stycket innehåller en särregel för vissa andra högre befattningshavare.
Beträffande den som innehar eller uppehåller annan ordinarie domartjänst än
som nämnts i föregående stycke eller tjänst som byråchef eller d'ärmed
j"ämsfälld eller högre tjänst meddelas beslut i fråga som avses i 37 §
första stycket av en särskild nämnd bestående av fem ledamöter, varav
ordföranden skall vara lagkunnig och i domarvärv erfaren. Vidare stadgas att
det ankommer på regeringen att meddela närmare beslämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet liksom om den personkrets som nämndens
verksamhet skall avse. Ärende anhängiggörs hos nämnden av den myndighet under
vilken tjänstemannen lyder eller, såvitt gäller avstängning på grund av misstanke
om brott, av åklagare.
Enligt
paragrafens tredje stycke tillkommer det riksdagen att meddela bestämmelser om
beslutande organ såvitt angår tjänstemän hos riksdagen eller dess myndigheter.
38 a
§
I
denna paragraf har tagits in en motsvarighet till det nuvarande stadgandet i
23 § andra stycket rörande omröstningsförfarandet. Genom den föreslagna nya
bestämmelsen avses att klarlägga alt vid omröstning reglerna i 29 kap. RB om
omröstning i brottmål skall äga tillämpning. Det nuvarande stadgandet i 23 §
andra stycket statstjänstemannalagen an-
Prop.
1975: 78 203
knyter
till RB:s omröstningsbestämmelser i deras lydelse före ikraftträdandet av
lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken. För att bättre ansluta till
den ändrade lydelsen av bestämmelserna bör den nya regeln utformas så alt den
innehåller en direkt hänvisning lUl 29 kap. RB. I klarhetens intresse bör
därvid tilläggas att det är bestämmelserna om omröstning i domstol med endast
lagfarna ledamöter som avses.
51
§
Paragrafen
i dess nuvarande lydelse stadgar att mål om tillämpning av vissa av
statstjänstemannalagens beslämmelser skall handläggas enUgt lagen om rättegången
i arbetstvisler. Genom lagändring år 1974 utvidgades paragrafen till alt
omfatta mål rörande tUlämpning av bestämmelserna om läkarundersökning och
avstängning på grund av sjukdom samt anställningens upphörande på grund av
uppnådd pensionsålder eller nedsättning i arbetsförmågan såvitt gäller annan
ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd (prop. 1974: 174 s. 78 ff,
InU 1974: 33 och rskr 1974: 401). Den nu föreslagna ändringen av paragrafen
innebär att den angivna målkretsen utsträcks ytterligare, nämligen tUl alt
omfatta tvister rörande statstjänstemän utom justitieråd och regeringsråd
om åläggande av disciplinpåföljd enlig 18 §, avskedande enligt 22 §,
avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse enhgt 26 § eller på grund
av sjukdom enligt 27 § samt anställnings upphörande på grund av uppnådd
pensionsålder enligl 31 §, nedsättning i arbetsförmågan enligt 32 §,
förflyttning till annan tjänst enligt 34 § eller uppsägning från
tjänstemannens sida enligt 36 §.
Specialbeslämmelsen
beträffande justitieråd och regeringsråd i sista punkten av första stycket
flyttas enligt förslaget lill en särskild paragraf, 54 §.
53
§
Paragrafen
innehåller vissa specialbestämmelser angående talan mot beslut beträffande
annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarundersökning,
avstängning eller anställningens upphörande på grund av uppnådd pensionsålder
eller nedsatt tjänstduglighet. De föreslagna ändringarna innebär alt
paragrafens tillämpningsområde med vissa undantag utvidgas i samma utsträckning
som tidigare föreslagils beträffande 51 § samt att ytterligare specialregler
tiUkommer.
Enligt
första stycket skall sålunda talan mot beslut om åläggande av discipUnpåföljd,
avskedande, läkarundersökning eller anställnings upphörande på grund av
uppnådd pensionsålder, nedsättning i arbetsförmågan eller förflyttning till
annan tjänst väckas inom fyra veckor från den dag då tjänstemannen fick del av
beslutet. Någon tidsbegränsning föreslås alltså inte såvitt gäller talan mot
beslut om avstängning vare sig på grund av brott, tjänsteförseelse eller
sjukdom, Efiersom 27 §
Prop. 1975: 78 204
innehåller
bestämmelser om både läkarundersökning och avsfängning, måste i förevarande
stycke göras uttryckligt undantag för beslut om avstängning på gmnd av sjukdom.
Beträffande talan mot beslut om avstängning på grund av brott eller
tjänsteförseelse räcker det med att 26 § utesluts från uppräkningen, varigenom
enbart reglerna i lagen om rättegången i arbetstvisler blir tillämpUga och där
stadgas ingen frist för anhängiggörande av talan (se t. ex. 4 kap. 8 §).
Förslaget avser inle heller talan mot beslul om uppsägning, efiersom
beslämmelser härom redan finns i 52 §. Någon föreskrift som svarar mot andra
stycket i sistnämnda paragraf finner jag, såvitt nu kan bedömas, inte vara
erforderlig när det gäller tvister av förevarande slag (jfr prop, 1974: 174 s.
71).
Nuvarande
andra stycket innehåller bestämmelser om att vissa beslut inte får verkställas
förrän slutlig domstolsprövning ägt rum eller rätlen till talan förlorats.
Dessa bestämmelser överförs enligt förslaget tiU 27 § femte stycket och 34 a §.
Andra
stycket enligt förslaget motsvarar nuvarande tredje stycket och stadgar att
domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger
äger förordna, i tvist om avstängning på grund av brott, tjänsteförseelse eller
sjukdom alt beslutad avstängning skall vara hävd och i tvist om
ålderspensionering av ordinarie domare att anställningen skall upphöra när
domaren uppnått den ålder då skyldighet alt avgå senast inträder.
54
§
Till
denna paragraf har enligt förslaget flyttats bestämmelsen i nuvarande 51 §
första stycket tredje punkten att mål som gäller justitieråd eller regeringsråd
prövas av högsta domstolen enligt 57 kap. RB på talan av JO eller JK,
Bestämmelsens tiUämpningsområde har samtidigt utvidgats tUl att omfatta
utöver tvister om läkarundersökning, avstängning på grund av sjukdom och
skiljande från tjänsten på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i
arbetsförmågan även tvister om avskedande eller avstängning på grund av
brott eller tjänsteförseelse.
Övergångsbestämmelser
De
nya bestämmelserna är i princip avsedda alt vinna tillämpning även på
förseelser begångna före ikraftträdandet. Har disciplinärt förfarande enligt
de äldre bestämmelserna hunnit inledas, bör alltså i fortsättningen reglerna i
nya 24 § tillämpas. Tj'änstemannen bör sålunda skriftligen anmanas att yttra
sig inför den myndighet som enligt 37 eller 38 § skall besluta i ärendet.
Härvid bör givetvis den skriftliga anmaningens innehåll anpassas efter vad som
redan förekommit i ärendet. Också de nya bestämmelserna om disciplinpåföljd och
avskedande bör tillämpas på äldre förseelser.
Även
i preskriplionshänseende bör de nya reglerna vinna tillämpning.
Prop. 1975: 78 205
Den
i 21 § intagna preskriptionsregeln rörande disciplinpåföljd medför visserligen
inte, i motsats tUl vad som är fallet enligt gällande rätt, att själva
förfarandet skall vara avslutat före preskriptionstidens utgång. Den nu
tillämpade preskriptionstiden uppgår emellertid för de offentiiga
tjänstemännens del tUl minst fem år medan den föreslagna endast är två år. Det
förhållandet att någon absolut preskriptionsfrist inte föreslagits beträffande
avskedande torde visserligen innebära att beslut om avskedande inle får gmndas
på gäming som begåtts före de nya bestämmelsemas ikraftträdande om mer än fem
år förflutit från gärningens begående (jfr 12 § första stycket lagen om
införande av brottsbalken). Denna begränsning synes emellertid vara av mera
teoretiskt än praktiskt intresse. Däremot föreslås atl den relativt bestämda
preskriptionsfrist, som tagits in i 22 § sista stycket, inte skall tillämpas
på förhåUande som inträffat före lagens ikraftträdande.
De
nya processuella bestämmelserna i 51 och 53 §§ bör inte tillämpas i fråga om
beslut som har meddelats dessförinnan eller i fråga om talan mot sådant beslut.
En övergångsbestämmelse med detta innehåll föreslås därför. I den mån
administrativ besvärsrätt föreligger enligt gällande bestämmelser skall
således denna begagnas beträffande berörda beslut.
Såsom
tidigare nämnts avses att de nya bestämmelserna i 26 § om avstängning från
utövning av tjänsten på grund av brott eller tjänsteförseelse skall tUlämpas
även på domare. Det föreslås därför att lagen (1955: 261) om avstängning av
domare skall upphöra att gälla.
15.3 Förslag
till lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i stats
tjänstemannalagen (1965: 274)
I
andra stycket av övergångsbestämmelserna tUl lagen (1974: 359) om ändring i
statstjänstemannalagen föreskrivs efter en i december 1974 vidtagen ändring
att i anställningsförhållande varpå sistnämnda lag är tillämplig reglema om
avskedande i lagen om anställningsskydd inte skall gälla t. v. Om en särskild
reglering av avskedandeinslitutet, såsom föreslagits i det föregående, kommer
tUl stånd beträffande statstjänstemän, finns inte längre anledning att behålla
berörda övergångsbestämmelse. Enligt 2 § lagen om ansfällningsskydd gäller
nämligen i lag meddelad bestämmelse som avviker från denna lag. Det föreslås
därför att övergångsbestämmelsen i fråga upph'ävs.
15.4 Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken
7
kap.
4 §
Enligt
gällande lydelse av andra stycket i denna paragraf är RÅ aUmän åklagare vid
underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt an-
Prop. 1975: 78 206
språk
på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av
vissa högre offentliga funktionärer, T denna personkrets ingår bl. a.
statstjänstemän som enligt 18 § första stycket statstjänstemannalagen f. n.
inte är underkastade discipUnär bestraffning. Med hänsyn till de föreslagna
ändringarna i nämnda lag måste berörda tjänstemannagrupp anges annorlunda. Med
utgångspunkt i det sätt på vilket motsvarande grupp beskrivs i förslaget till
ny lydelse av 38 § andra stycket samma lag föreslås att gruppen anges bestå av
dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som
byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet.
23
kap.
22 §
I
detta lagrum har enligt förslaget endast den följdändringen gjorts att ordet
suspension fått ulgå.
24
kap.
1 §
Även
i denna paragraf föreslås endast den ändringen att ordet suspension skall
utgå.
36
kap.
5 §
I 36
kap. 5 § första stycket föreskrivs f, n, undanlag från den allmänna
vUtnesplikten i fråga om ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad
eller vald att förrätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän
befattning. Den inskränkning i viltnesplikten som görs i första stycket är
bestämd väsentiigen med hänsyn liU det allmännas intresse av att vissa
förhållanden inte kommer till allmänhetens kännedom. Den personkrets som avses
stämmer också nära överens med kretsen av ämbetsansvariga enligt 20 kap. 12 §
BrB i dess nuvarande lydelse. Omfattningen av lystnadsplikten förutsätts i RB
antingen reglerad i författning eller bero av de regler som eljest kan anses
gälla för den berörda personkretsen.
Med
den ändring som jag har förordat tidigare i fråga om ansvarssystemet för
offentliga funktionärer är det inte längre möjligt alt av-gr'änsa personkretsen
i första stycket på del s'ätt som hiltiUs har varit fallet. Det synes i stället
vara naturligt atl anknyta till den straffrättsliga reglering av brott mot
tystnadspUkt som har föreslagils tidigare i 20 kap, 3 § BrB, Den paragrafen tar
visserligen sikte på envar som är
Prop. 1975: 78 207
underkastad
i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offenllig funktionär
eller privat verksam. Med en sålunda bestämd personkrets får första stycket en
något vidare syftning än hittills. Regeln skulle lill inte ringa del bli
tillämplig även i fall då inskränkningen i vittnesplikten har sin grund i en
tystnadsplikt som är föreskriven i enskilds intresse. En sådan ändring av
regelns innehåll innebär dock inle någon principiell skillnad mot nuläget.
Redan nuvarande regler om tystnadsplikt för offenllig funktionär kan avse att
skydda såväl allmänna som enskilda intressen.
Vad
gäller innehållet i övrigi i första stycket måste också beaktas alt det efler
nya RF:s ikraftträdande inte längre är möjligt att ulan slöd av lag eller annan
författning upprätthålla någon lystnadsplikt. Till den del nuvarande
inskränkning i viltnesplikten hänför sig till en oreglerad tystnadsplikt synes
första stycket efler nya RF:s ikraftträdande sålunda inte få någon gUtighet.
Som har påpekats i prop, 1975: 8 (s. 60) avses emellertid den föreslagna lagen
om offentliga funktionärers tystnadsplikt i viss utsträckning få provisorisk
karaktär. När slutresultatet av bl, a. massmedieulredningens arbete föreUgger,
får tystnads-pliklsfrågorna tas upp tUl förnyat övervägande.
Vad
jag nu har anfört pekar på att det också är förenat med vissa svårigheter atl
f. n. la slutlig ställning tiU frågan om "vUka följder de nyss angivna
ändringarna i BrB och tystnadspliktsregleringen skall få för begränsningen av
viltnesplikten i första stycket. En tänkbar lösning är alt med anknytning lill
det föreslagna innehållet i 20 kap 3 § BrB låta inskränkningen i
vitlnesplikten avse den som är skyldig alt hemlighålla något enligt lag eller
annan författning. Även om en sådan lösning innefattar viss saklig ändring i
förhållande till den nu gällande regeln, lorde det enligt min mening vara svårt
att under nuvarande förutsättningar finna ett alternativ som bättre ger uttryck
åt den avvägning mellan intresset bakom tystnadsplikten och intresset av
fullgod bevisning som första stycket ger uttryck ål. För att klargöra att tystnadsplikten
inte bör upprältaållas, om den till vars förmån den gäller är beredd att lösa
den tyslnadspliklige därifrån, bör bestämmelsen innehålla ett modifierande
tillägg härom. Jag förordar att första stycket utformas i överensstämmelse med
vad jag nu har anfört. Regleringen i 36 kap. 5 § bör lämpligen bli föremål för
förnyade överväganden, när det förut berörda utredningsarbetet är avslutat.
I
paragrafens andra stycke har enligt förslaget endast en följdändring av
språklig natur vidtagits. Visserligen torde flertalet av de i detta stycke
uppräknade personema omfattas även av bestämmelsen i första stycket. En
omredigering av paragrafen bör emellertid som nyss sagts anstå.
Prop. 1975: 78 208
48
kap. 5 och 15 §§
Som
en konsekvens av förslaget att avskaffa de särskUda ämbetsstraffen har
beträffande förevarande båda lagmm endast föreslagits den ändringen atl de
uttryck vari ordet ämbetssttaff ingår las bort.
58
kap.
1
och 2 §§
Grund
för resning är f. n. i såväl tvistemål (1 § första punkten) som brottmål (2 §
första punkten) att ledamot av r'ätten, där anställd tjänsteman, ombud eller
ställföreträdare enligt 2 § första punkten även åklagare eller försvarare
med avseende på målet gjort sig slcyldig till brottsligt förfarande som kan
antas ha inverkat på målets utgång. Med förslaget om avkriminalisering av
vanliga tjänstefel åsyftas emellertid inte någon inskränkning av möjligheterna
tUl resning. I förslaget till ny utformning av de två lagrummen stadgas därför
som resnings-grund att ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller, i
brottmål, åklagaren med avseende på målet gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt eller alt brott som har
avseende på målet ligger ombud eller ställföreträdare eller, i brottmål, försvarare
till last samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets
utgång.
15.5
Förslaget till lag om. ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)
3 §
Enligt
första stycket första punkten i detla lagrum anses såsom militära brottmål bl.
a. mål om ansvar för brott som avses i nuvarande 20 kap. 14 §§ BrB liksom
också sådant avhållande från tjänstgöring som avses i 20 kap. 10 § BrB. I
förslaget har hänvisningen till dessa lagrum ersatts med hänvisning till nya
13 §§ i 20 kap, BrB.
8 §
Såsom
ett nytt tredje stycke i denna paragraf har enUgt förslaget intagits stadgande
att krigsman, som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB, inte får
åläggas straff i disciplinmål (jfr nya 21 kap. 21 § och 32 kap. 8 § BrB samt
nya 20 § statstjänstemannalagen).
9 §
I
denna paragraf, som anger de brott för vilka straff får åläggas i disciplinmål,
har enligt förslaget bland de under tredje punkten i paragrafen upptagna
brotlstypema brott som sägs i nuvarande 20 kap. 4 § BrB fått utgå.
Prop. 1975: 78 209
22
§
I
paragrafens andra stycke stadgas f. n. att disciplinmål skall hänskjutas till
JK eller RÅ om fråga är om ämbetsbrott som avses i 20 kap. 14 §§ BrB av den
som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eUer högre
tjänst. Bestämmelsen bör ändras till att avse brott som i utövningen av
tjänsten har begåtts av befattningshavare som nu sagts.
66
§
Tredje
stycket innehåller bestämmelse om åläggande av tiUrältavis-ning såvitt angår
underlydande som inte är underkastad ämbetsansvar. Bestämmelsen bör ändras tUl
att avse underlydande som innehar högst furirs Ijänslegrad eller tjänsteklass.
79
§
EnUgt
sista punkten i detta lagrum är JK eUer RÅ åklagare i mål rörande ämbetsbrott
enligt 20 kap. 14 §§ BrB av vissa högre krigsmän. På samma sätt som tidigare
skett i 7 kap. 4 § RB har hänvisningen tUl nämnda ämbetsbrott i förslaget
ersatts av uttrycket "brott som i utövningen av tjänsten har
begåtts" av angivna krigsmän.
15.6
Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)
3 §
Paragrafens
första stycke stadgar att lagens bestämmelser om förfarandet i
förvaltningsärenden m. m. i 1420 §§ endast gäller i den mån fråga "är om
ulö-vning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet,
skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande.
Bestämmelsen tar således sikte på sådan offentUg förvaltning som är att anse
som myndighetsutövning och som alltså inte faller inom privaträttens område.
Såsom tidigare berörts i den allmänna motiveringen är offentlig arbetsgivares
beslut i disciplinärende även enligt de föreslagna nya reglerna att anse som
myndighetsutövning. Med hänsyn tUl att avskedande i motsats till vad som f.
n. gäller betr'äffande avsättning inte hänförs tUl disciplinpåföljderna, bör
dock uttrycket "disciplinär bestraffnmg" bytas ut mot orden
"disciplinpåföljd eller avskedande".
I
andra stycket föreslås ingen ändring.
14 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
Prop. 1975: 78 210
16
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lUl
1.
lag om ändring i brottsbalken,
2.
lag om ändring i
statstjänstemarinalagen (1965: 274),
3.
lag om ändring i lagen (1974:
359) om ändring i statstjänsterrianna-lagen (1965: 274),
4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,
5.
lag om ändring i mUitära
rättegängslagen (1948: 472),
6.
lag om ändringi
förvaltningslagen (1971: 290).
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga (De remitterade förslagen)
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken!
dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 715 §§, 21 kap. 17
§, 32 kap. 15 §§, 34 kap. 1417 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 35 §§, 5 kap, 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7,
8 och 15 §§, 20 kap. 16 §§, 21 kap. 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 §
samt 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels alt rubriken till 20 kap. skall lyda "Om
missbruk av myndighet m. m.",
dels atl rubriken till 32 kap. skall lyda "Om
disciplinstraff för krigsmän",
dels
att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med påföljd för brott förslås i denna balk:
de allmänna straffen böter och fängelse,
ämbetsstraffen
suspension och avsättning för innehavare av befattning, varmed ämbetsansvar är
förenat, och disciplinstraff för krigsmän, samt
villkorlig
dom, skyddstUlsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande lUl särskUd
vård.
Med påföljd för brott förslås i denna balk:
de allmänna straffen böter och fängelse,
disciplinstraff för krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstUlsyn, ungdomsfängelse, internering
och överlämnande tUl särskild vård.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Om användningen av sttaffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de
särskUda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är
föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa beslämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fängelse,
suspension och avsättning äro alt anse som svårare påföljder än böter och
disciplinstraff.
' Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1974: 565 20 kap.
13 § 1974: 565 20 kap. 14 § 1974: 565.
Fängelse
är att anse som svårare påföljd än böter och disciplinstraff.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med
mindre annat är stadgat.
Suspension eller avsättning ådömes vid sidan av annan
påföljd, vartill den tilltalade finnes böra dömas.
5 kap. 5 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Brott
som avses i 13 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt
förtal må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet tUl åtal och
åtal av särskUda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Brott som avses i 13 §§ må ej åtalas av annan än
målsägande. Förtal och grovt förtal, så ock förolämpning mot någon i eller för
hans myndighetsutövning må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver
brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkaUat ur allmän synpunkt.
Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den
avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om
åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.
Innebär
brott som avses i 13 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts
statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här
i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare ulan hinder
av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 1
Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å
innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i
dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från
tjänsleålgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot
tjänsteman tiU fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, lill böter
eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper
sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning,
' Senaste lydelse 1974: 565. Senaste lydelse 1974: 565.
kap.
§
Den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i
hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom tUl eller hindra honom från
åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman
lill fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, tiU böter eller
fängelse i högst sex månader. Detsamma skaU gäUa, om någon sålunda förgriper
sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller
underlåtit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
varmed ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri gjort
eller underlåtit.
Vad nu
sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock gälla
befattning, med vilken enligt regeringens förordnande samma skydd skall vara
förenat.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som,
annorledes än i 1 § sägs, för atl tvinga eller hindra någon, som åtnjuter
skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattning eller hämnas för
tjänsteåtgärd, otillbörligen företager gäming, som för honom medför lidande,
skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot
tjänsteman tiU böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som,
annorledes än i 1 § sägs, för alt tvinga eller hindra någon i hans
myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen
förelager gärning, som för honom medför lidande, skada eUer annan olägenhet,
eller hotar därmed, dömes för förgripelse mol tjänsteman till böter eUer
fängelse i högst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.
4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som,
ulan alt fall är för handen som förat i detla kapitel är sagt, genom alt sälta
sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra utövningen av befattning
som avses i 1 §, dömes för våldsamt motstånd lill böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som,
ulan alt fall är för handen som förut i detla kapitel är sagt, genom alt sätta
sig lill motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning,
dömes för våldsamt motstånd lill böler eller fängelse i högst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förolämpar man någon, som
åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller
för hans befattning, dömes för
missfirmelse mot
tjänsteman
tiU böter eller fängelse i högst sex månader.
5§
Vad i 1, 2 och 4§§ stadgas skall ock gälla, om någon på
sätt som i nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt
särskUd föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med
myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda
förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan
otillbörlig belöning för utövning av befattaing, varmed ämbetsansvar är
förenat, dömes för bestickning tUl böler eUer fängelse i högst två år.
Föreslagen lydelse
7 §
Den som ;/// arbetstagare hos staten eller hos kommun
eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta
eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning
lill böter eller fängelse i högst två år.
8§
Den som
vid val lill allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allm'änt
ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest
otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid
röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet
grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande humvida
brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eUer hot om
våld eller innefattat missbruk av tjänstestäUning.
Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig
utlova
eller begär otillbörlig för- utlova eller begär otUlbörlig för-
mån för
att i allm'änt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej
är mutbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning tUl böter eller
fängelse i högst sex månader.
mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eUer icke
rösta, dömes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid
röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.
15 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den soni, utan att fall är för handen som i 14 § sägs,
obehörigen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för
föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat
tj'änstelecken som giver honom sken av att tUlhöra krigsmakten eller annan
kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel
eller aUmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Om någon obehörigen giver sig ut vande av ställning såsom
Giver
någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av
allmän ställning till böler eller fängelse i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken
som giver honom sken av att tUlhöra försvarsmakten eller annan kår i det
allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens
förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande
men för det allmänna eller för någon enskUd eller eljest att anse som grovt,
skall dömas till fängelse i högst två år.
för advokat, dömes för f ö r e g i -advokat tUl böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 kap. 1§
Missbrukar
ämbetsman, genom handling eller underlåtenliet, sin ställning till förfång för
det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör förskingring
eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänste
missbruk till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika
dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall dömas allenast till
böter.
Är brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i
högst sex år.
Den som
i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan
författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärningen för det
allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ef är
ringa, för missbruk av my n-dighet till böter eller fängelse i högst två år. Är
brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.
Begår någon gärning som avses i första stycket av grov
oaktsamhet, dömes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i
högst ett år.
Vad i första och andra styckena sägs skall icke äga
tillämpning, om gärningen eljest är särskilt belagd med straff.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ämbetsman,
som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig
belöning för sin tjänsteutövning, dömes, oni ej gärningen eljest är särskiU
belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig belöning såsom
stadgas i 1 §. Detsamma skall gäUa, om han begått sådan gärning innan han
erhöll befattningen.
Begår
den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes till böter
eller fängelse enligt vad i 1 § stadgas.
Om
arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter ål sig utlova eller
begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för
mutbrott //// böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om
arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det
han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.
Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger
motsvarande till-lämpning på
1.
ledamot
av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till
staten eller till kommun,
2.
den som
utövar uppdrag åt staten eller åt kommun, om han valts till uppdraget eller
icke äger undandraga sig detta ävensom eljest om uppdraget är reglerat i
författning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
3.
krigsman
eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt och
4.
den som
utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet.
Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 §
andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Yppar
ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen
sådan hemlighet, dömes, om ej gämingen eljest är särskUt belagd med straff, för
brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill,
skall tillika dömas till fängelse i högst ett år, / ringa fall skall dömas
allenast till böter.
Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till
böter eUer fängelse enligt vad i första stycket sägs.
Yppar någon vad han till följd av lag eller annan
författning är pliktig att hemlighålla eUer utnyttjar han olovligen sådan hemlighet,
dömes, om ej gärningen eljest är särskUt belagd med straff, för brott mot
tystnadsplikt tUl böter eller fängelse i högst ett år.
Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första
stycket, dömes till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åsidosätter
ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger
enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller
tfänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller
eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till böter eller
suspension.
Är felet grovt, dömes till suspension eller avsättning;
om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.
Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat,
åtala brott enligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av
anställning eller uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i
utövningen därav.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla
1.
vad i
denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den
regeringen har bemyndigat och
2.
vad i
annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken
straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller
uppdrag som sägs i första stycket.
Är ej för visst fall annat stad-
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Senaste lydelse 1965: 280.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 78
Nuvarande lydelse
Som tjänstefel anses icke i något fall, att ämbetsman
deltager i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av
arbetstagarförening som anordnat åtgärden.
217
Föreslagen lydelse
gat, må åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt
vilken gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Om åtal
för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av
riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst
eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finnes
ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med straff annorstädes än i 14 §§,
åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst två år ådömas, ändå att så
svårt straff eljest ej kunnat följa.
Den som
är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall ej för någon
sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad ansvar enligt 1 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innehar den, som enligt bestämmelserna i 14 §§ förskyllt
suspension eller avsättning från viss tjänst, ej längre samma tjänst, men har
han i dess ställe erhållit annan befattning med likartade arbetsuppgifter,
skall dömas till suspension eller avsättning från den befattningen.
Har han ej i tjänstens ställe erhållit annan befattning
som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse enligt vad i 14 §§
stadgas. Skulle han eljest hava dömts till suspension eller avsättning jämte
böter eller fängelse, må vid straffets bestämmande hänsyn tagas till att
suspension eller avsättning ej ådömes; skulle han ej hava dömts till annan
påföljd än suspension eller avsättning, må varje påföljd eftergivas.
6§
Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag
med vilket fölfer myndighetsutövning må av rätten skilfas från uppdraget, om
han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och
han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Skilfes uppdragstagare från uppdraget enligt första
stycket, skall hänsyn tagas därtiU vid bestämmande av straff för brottet.
Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 §
andra stycket kommunaUjänstemannalagen (1965: 275).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
21 kap, 18 §5
Åsidosätter
krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger
enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda
föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är
särskilt belagd med straff, för tjänstefel till disciplinstraff.
Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar,
av försummelse, oförstånd eller oskick-Ughet vad honom åligger enligt
reglementen, instruktioner eller andra allmänna beslämmelser, särskilda
föreskrifter eUer tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör
tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel lill
disciplinstraff. Beträffande krigsman, som är anställd vid krigsmakten, äga
bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket motsvarande till-lämpning.
Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.
21
§6
opaginerad Kontrollera mot PDF
.4 v
den personal som avses i 20 § första stycket skall befäl av lägst överfurirs
grad samt de som innehava motsvarande tjänsteställning vara underkastade
ämbetsansvar, vare sig de äro tjänstgöringsskyldiga eller icke.
Krigsman,
som är anställd vid försvarsmakten, skall enligt vad regeringen närmare föreskriver
icke vara underkastad ansvar enUgt detta kapitel då han tjänstgör vid civilt
statligt organ, vid militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak äro av
civil natur eller vid kommunal inyndighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
20 kap. 14 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om brott,
varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt.
I fråga
om åtal för brott som avses i detta kapitel äger vad i 20 kap. 4 § sägs
motsvarande till-lämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
32 kap.
8§
Krigsman som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. må
ej ådömas disciplinstraff.
I fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger
7 § andra stycket motsvarande till-liimpning.
Prop.
1975: 78 219
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 kap.
5 §'
Dömes någon lill fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering eUer förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att
sådan påföljd skaU avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av
misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande lid
av minst tjugofyra timmar varil berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i
förvarsarrest eller inlagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966:
301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för
frihetsberövandet, lill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av
dom i annat mål, anses som tid under -vilken den ådömda påföljden verkställts i
anstalt. Domstolen skall i domen angiva det anlal dagar påföljden skall anses
verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom
frihetsberövandet.
Undanröjes villkorlig dom eller skyddstUlsyn och dömes i
stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger
första stycket tillämpning även i fråga om frihelsberövande, som föregått den
villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnals att
den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta
gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt
första eller tredje stycket.
Dömes någon till böler, suspen- Dömes någon till böler eller dis-
sion eller disciplinstraff och har ciplinstraff
och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av
misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom som prövats
genom dom i målet,
i målet, varil berövad friheten på varit
berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives
i första stycket, må för
må förordnas att påföljden skall ordnas att
påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt
eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.
9§
Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må
hänsyn tagas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven
enligt arbetsavtalet eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet,
och må böter eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas helt eftergivas.
Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt
annan.
' Senaste lydelse 1973:43.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse 35 kap. 4 §8
opaginerad Kontrollera mot PDF
De i 1 och
2 §§ bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsattes
för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt, skall tiden
räknas från den dag då sådan verkan inträdde.
De i 1 §
bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsattes för ådömande
av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt, skall tiden räknas från den
dag då sådan verkan inträdde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skaU tiden räknas från den
dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljesi tidigast kunde ske.
38 kap.
4 §»
Anmälan jämUkt 34 kap. 10, 12 Anmälan
jämlikt 34 kap. 10 el-
eller 15 § göres hos första domstol ler 12 § göres hos
första domstol i
i något av målen. något av målen.
Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först
avgjort det mål vari dömts till internering.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den räll som först
dömt i målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga,
som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap.
10 § andra stycket, 12, 13 § eUer 18 §. Delsamma skall gälla i fråga om
undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt
medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap,
5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt
eller annan åtgärd enligl 34 kap. 8 eller 9 §.
6 §
Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga,
som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eUer 34 kap. 10
§ andra stycket, 12, 13 §, 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket,
eller 18 §. Delsamma skall g'älla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34
kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd
enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtg"ärd eller behandling
enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligl 34
kap. 8 eller 9 §.
Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap, 5 § andra
stycket eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.
8 §11
I mål om åtgärd enligl 2 § eller I mål om åtgärd enligt 2 § eller
27
kap. 5 § andra
stycket eller 6 §, 27 kap. 5 § andra stycket eller 6
§,
28
kap. 9 §, 30
kap. 8 § eller 34 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
' Senaste lydelse 1973: 648, Senaste lydelse enligt
prop, 1975: 35. " Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. " Senaste
lydelse enligt prop. 1975: 35.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
kap. 10 § andra stycket eller 12 eller 13 § skaU
underrätt lämna den dömde tillfälle alt yllra sig. Begär han att bliva
muntiigen hörd, skall lillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt
34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tUlfälle atl yttra sig där så är möjligt.
Rättens avgörande av saken sker genom beslul.
Nuvarande lydelse
kap, 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt
angår till-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde
tillfälle att yllra sig. Begär han atl bliva muntiigen hörd, skall tUlfälle
därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde
lämnas tillfälle atl yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken
sker genom beslul.
Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas ulan alt lillfälle
beredes den dömde alt yttra sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Rättens beslut om åtgärd enligl 27 kap. 5 § andra
stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 § eUer 18 §
länder omedelbart tUl efterrättelse om ej annorlunda förordnas. Delsamma
gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap, 4, 5, 6 eller
8 § angående föreskrifter, prövotid eller lid för ungdomsfängelse.
9 §
Rättens beslul om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket,
28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 §, 15 § såvitt angår
till-lämpning av 10 § andra stycket, eller 18 § länder omedelbart tUl efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas. Delsamma gäUer avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28
kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller
tid för ungdomsfängelse.
Avser beslul jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34
kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger
rätlen, om förhållandena påkallar del, förordna alt beslutet skall gå i
verkställighet utan hinder av alt del ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande
må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i
anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Genom
lagen upphäves lagen (1948: 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa
fall.
Till
suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Ar fråga om
gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt
såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse
i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den
nya bestämmelsen. De äldre bestämmelserna skaU dock tUlämpas, om de leder tiU
lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen
(1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
Vad som
föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket skall tills vidare ej äga tillämpning i
fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.
" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
Prop.
1975: 78 222
Finnes i författning som gäller när denna lag träder i
kraft föreskrift om tystnadsplikt ulan att straffansvar är föreskrivet för
åsidos'ättande därav, äger vad som sägs i 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej
tillämpning.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.
2 Förslag till
Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
Härigenom förskrives i fråga om statstjänstemannalagen
(1965: 274)!
dels att mbriken närmast före 26 § skall utgå,
dels att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skall betecknas 38 b,
55 och 56§§,
dels att 1, 1827, 29, 32, 37, 51 och 53 §§ samt mbriken
närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att mbriken närmast före 54 § skall sättas närmast
före nya 55 §,
dels alt i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 34 a,
38, 38 a och 54 §§, samt närmast före 25 respektive 37 § två nya rabriker av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2 Denna lag äger tillämpning på anställning med staten
såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare.
Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän.
Den är ej heller tillämplig på den som innehar eUer uppehåller prästerlig
tjänst. Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat,
om annat ej anges.
Bestämmelserna i 1821, 23, 24 och 5153 §§ gälla icke
justitieråd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 1821 §§
tiUämpliga på justitiekanslern.
Åtal och disciplinär bestraffning. Disciplinansvar och avskedande.
18 §3
Brott i tjänsten av den som in- Åsidosätter tjänsteman uppsåtli-
nehar eller uppehåller ordinarie gen eller av oaktsamhet vad som
domartjänst eller tjänst som byrå- åligger honom i hans tjänst och
chef eller därmed jämställd eller är felet ej ringa, må för tjänste-
högre tjänst i statsdepartement, förseelse disciplinpåföljd
åläggas
central förvaltningsmyndighet el- honom,
ler länsstyrelse beivras efter åtal.
Regeringen äger föreskriva att Disciplinpåföljder äro varning
bestämmelserna i första stycket och löneavdrag under högst tret-
1 Omtryckt 1974: 1009.
' Senaste lydelse 1974: 1009,
= Senaste lydelse 1974:1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
skola gälla även annan tjänsteman _ än som anges där.
Föreslagen
lydelse
tio dagar. Mer än en disciplinpåföljd må ej samtidigt
åläggas.
Om
storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åsidosätter
tjänsteman på vilken bestämmelserna i 18 § icke äga tUlämpning av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom enligt lag, instruktion
eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må
han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket
brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst
trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är
anställd med fullmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om
tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av
tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas.
Regeringen äger meddela bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.
Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar
regeringen.
Innehåller
kollektivavtal bestämmelser om disciplinpåföljder, skola 18 § andra och tredje
styckena icke gälla för tjänstemän som äro sysselsatta inom yrkesgrupp och
område som avtalet avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Tjänsteman som kan dömas till disciplinstraff enligt 19 §
skall anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för
a)
brott
som avses i 20 kap. 13 §§ brottsbalken;
b)
brott
som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga är om
tfänsteman som är anställd med fullmakt;
* Senaste lydelse 1974: 1009. » Senaste lydelse 1974:
1009.
Disciplinpåfölfd enligt denna lag eller enligt
kollektivavtal soni avses i 19 § må ef åläggas
1.
krigsman
som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,
2.
medicinalpersonal
som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende, om förseelseii
skett i denna yrkesutövning,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
c) annat brott i tjänsten, för
vilket är stadgat fängelse;
d) brott
i tjänsten i annat fall
än som avses i ajc) och det
finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer att
föras, eller tjänstemannen bestri
der vad som lägges honom till last
och tillfredsställande utredning ic
ke kan åstadkommas hos myndig
heten.
Regeringen må befria från anmälningsskyldighet enligt c)
i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.
Föreslagen
lydelse
3. veterinär som står under lantbruksstyrelsens inseende,
om förseelsen skett i utövning av veterinäryrket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande rörande gärning som
omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om verkan av att åtal väckes
innan beslut rörande disciplinär bestraffning helt eller delvis verkställts föreskrives
i 20 kap. 9 § brottsbalken.
Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande
rörande förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas.
Disciplinpåfölfd må ej åläggas tjänsteman sedan
anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum.
Tjänsteman, som ej inom två år efter förseelsen har erhållit
skriftlig anmaning enligt 24 § första stycket, må icke åläggas disciplinpåföljd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Har
tjänsteman, som innehar tjänstebostad eller fri bostad, efter åtal eller
disciplinärt förfarande dömts till suspension, äger han bo kvar i bostaden, om
icke särskilda skäl föranleda annat. Ålägges tjänstemannen att flytta, skall
han erhålla skälig tid därför.
Har tjänsteman begått brottsUg gärning varigenom han visat
sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas. Har
gärningen anmälts till åtal eller brottmålsförfarande eljest inletts mot
tjänstemannen, må frågan om hans avskedande på grund av gärning, som omfattas
av brottmålsförfarandet, ej avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt har prövats.
Har tjänsteman annorledes än
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
genom brott gjort sig skyldig till grov eller, om under de
senaste två åren disciplinpåföljd ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse
varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tfänst, må han i
stället för att åläggas disciplinpåfölfd avskedas.
Tfänsteman som har rätt till statlig pension men icke
uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enligt
första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen
under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 §
brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning
som är förenad med sådan pensionsrätt.
Har i lag eller annan författning eljest meddelats
bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjänsteman i förhållande till
vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.
Avskedande må ej grundas enbart på omständighet som
myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om disciplinstraff enligt 19 §, åtalsanmälan enligt 20 §
och flyttningsskyldighet enligt 22 § beslutar den myndighet under vilken
tjänstemannen lyder, om regeringen ej bestämmer annat.
Deltaga
flera i avgörande som avses i första stycket skola rättegångsbalkens regler om
omröstning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tillämpning.
Verkställighet
må icke äga rum av beslut, varigenom tjänsteman har avskedats enligt 22 §,
förrän beslutet slutligt har prövats enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller
rätten till talan har förlorats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
/
ärende om disciplinär bestraffning skall, om tjänstemannen påfordrar det,
tillfälle beredas honom att vid muntligt förhör utta-
Senaste lydelse 1974: 1009. ' Senaste lydelse 1971: 637.
15 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
När
fråga om disciplinpåföljd eller avskedande uppkommer, skall genom skriftlig anmaning
tillfälle beredas tjänstemannen att skrift-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse la sig i saken.
Föreslagen lydelse
ligen eller, om han begär det eller det eljest finnes
lämpligt, muntiigen uttala sig om vad som åberopas mot honom. Begär
tjänstemannen att även annan skäll yttra sig i saken eller att annan utredning
skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej finnes uppenbart
att åtgärden saknar betydelse.
Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest
erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande
meddelas någon att som bevis tUlhandahålla skriftlig hand-Ung eller föremål,
skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt Inom vars område den som
skall höras eller åtgärden eljest angår vistas. Tillhandahålles erforderUg
utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga
hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.
I fräga om varsel till och överläggning med lokal
arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd.
Dessa bestämmelser äga tUlämpning även i fråga om tfänsteman i verksledande
eller därmed .fämförlig ställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åtal och avstängning m. m.
25 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om åtal
och disciplinär bestraffning av tfänsteman som är krigsman samt om åtal för
brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens verk gälla särskilda bestämmelser.
Tjänsteman,
som är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen begånget brott som avses
i 20 kap. brottsbalken eller annat brott varigenom han åsidosatt åUggande i
tjänsteutövningen, skall anmälas till åtal, om för brottet är stadgat fängelse
eller det finnes anledning antaga, att talan om enskUt anspråk kommer att
föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 78
Nuvarande lydelse
111
Föreslagen lydelse
Regeringen må befria från anmälningsskyldighet i fråga om
brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vidtages
åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande enligt
denna lag mot tjänsteman, må han, om den gäming varom är fråga kan antagas medföra
avsättning eller om eljest särskilda skäl föreligga, avstängas från utövning
av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess lagakraftägande
dom eller beslut föreUgger. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall
denna omedelbart h'ävas.
Beslut om
avstängning meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till
disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen
bestämmer. I ärende om avstängning skola bestämmelserna i 23 § andra stycket
och 24 § iakttagas. Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen
(1971: 290) skola tUlämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslul under
ärendes hand-läggnmg.
Om avstängning av domare som misstankes för brott och om
skyldighet för vissa tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda utövningen
av sin tjänst, om de åtalas för brott i tjänsten, gälla särskilda
bestämmelser.
Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes
förfarande enligt 24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga
kan antagas medföra avskedande enligt 22 §, avslängas från utövningen av
tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än lUl dess frågan om
hans skiljande från tjänsten slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning,
skall denna omedelbart hävas.
/ ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första
stycket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971: 290) skola tillämpas även om beslut om avstängning
utgör beslut under ärendes handläggning.
Upptages ärendet med anledning av misstanke om brott,
skall åklagaren tillhandahålla handlingarna från förundersökningen. Hålles i
sådant fall förhör som sägs i 24 §, äger åklagaren närvara vid förhöret.
Beslutas avstängning, skall frågan om avskedande snarast
upptagas till prövning. Vid avgörandet av denna fråga skall prövas om avstängningen
skall bestå.
Om tjänsteman, som varit avstängd från tjänsten, ej
avskedas, äger han uppbära den lön som må hava avdragits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
> Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop.
1975: 78 228
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §» Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tUlfredsställande
må avslängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan; om den bristande
tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhel, lyte eller annat därmed
jämförligt förhåUande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen
vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om
avstängning av justitieråd eUer regeringsråd må dock ej verkställas förrän
beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för
avstängning, skall denna omedelbart hävas.
Beslut om avstängning enligt 1 ärende om avstängning eller
första stycket eller om läkarun-
läkarundersökning skola bestäm-dersökning som avses där medde- melserna
i 24 § första stycket äga las i fråga om tjänsteman, som motsvarande tUlämpning.
icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som
regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 § andra
stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas
honom att muntiigen uttala sig i ärendet.
Beslämmelsema i 75, 17 och Beslämmelsema i 17 och 18 §§
18 §§ förvaltnmgslagen (1971: förvaltningslagen (1971:290)
sko-
290) skola tUlämpas även om be- la tillämpas även om beslut som
slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären-
under ärendes handläggning. des
handläggning.
Närmare bestämmelser om tUlämpningen av första stycket och
om läkamndersökning som avses där meddelas av regeringen.
Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket mä
ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet slutligt har prövats
enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller rätten till talan har förlorats.
Beträffande justitieråd och regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till
grund för avstängning, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt
bestämmelserna i 54 §.
29 §10
Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas från
tjänsten
endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av be-
efter åtal
eller av regeringen eller stämmelse i denna lag eller, i frå-
inyndighet
med stöd av bestäm- ga om tjänsteman som är förord-
m':lse
i denna lag eller, i fråga om nad tills vidare, enligt bestämmel-
Senaste lydelse 1974:1009. " Senaste lydelse
1974:1009.
Prop. 1975: 78 229
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tjänsteman som är förordnad tills serna om uppsägning i lagen
vidare, i lagen (1974: 12) om an- (1974: 12) om anställningsskydd,
ställningsskydd.
32 §
Tjänsteman är skyldig alt avgå Tjänsteman är skyldig att avgå
från tjänsten innan han uppnått från tjänsten innan han uppnått
den ålder som avses i 31 §, om den ålder som avses i 31 §, om
han han
a) till följd av förlust av eller a) till följd av förlust av eller
nedsättning i arbetsförmågan är för nedsättning
i arbetsförmågan är
framtiden oförmögen atl fullgöra för
framliden oförmögen atl full-
sin tjänst tUlfredsstäUande; göra sin
tjänst tiUfredsställande,
eller
b)
till följd av
nedsatt arbets- b) lill följd av nedsatt arbetsförmåga
under två år i följd icke förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat
än försöksvis un- tjänstgjort annal än försöksvis under kortare tid samt socialstyrel-
der kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han sen finner
det sannolikt alt han icke kan återinträda i tjänst inom icke kan återinträda i
tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur ar- ytterligare ett år och ovisst
hur betsförmågan därefter kommer att arbetsförmågan därefter kommer utveckla
sig; att utveckla sig.
c)
genom lagakraftägande
dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33
kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller
skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.
Tjänsteman som är anstäUd med fullmakt eUer konstitutorial
är skyldig att avgå från tjänsten, om han är lurståndsatt att fuUgöra tjänsten
tillfredsstäUande och högst fem år återstå tiU dess han äger avgå med
ålderspension.
Tjänsteman som har rätt till statUg pension men icke
uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå
från tjänsten enUgt första eUer andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas
tUl eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.
34 a §
Verkställighet av beslut, varigenom tjänsteman har skilts
från tjänsten enligt 32 §, må icke äga rum förrän beslutet slutligt har prövats
enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller rätten till talan har förlorats.
Detsamma gäller verkställighet av beslut om förflyttning enligt 34 § samt, i
fråga om ordinarie domare, av beslut om skiljande från tjänsten enligt 31 §, om
annat ej följer av 53 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
I
fråga om justitieråd eller regeringsråd må verkställighet av beslut om skUjande
från tjänsten enligt 31 eller 32 § icke äga rum, förrän beslutet prövats av
högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.
Beslutande
organ 37 §"
Fråga
om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan enligt
25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning som avses i 27
§ prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om annat ej
följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om
avstängning enligt 26 § på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan
av åklagare.
Fråga om anställnings
upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första stycket a) eller b), 35 eller
36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet
som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enligt 32 § första
stycket c) eller andra stycket eller enligt 33 § prövas av regeringen.
Fråga om förflyttning av
tjänsteman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga om förflyttning tUl
tjänst som tUlsättes av samma myndighet som anställt tjänstemannen prövas
dock av myndigheten.
Fråga
om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första stycket, 35 eller
36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet som.
tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enUgt 32 § andra stycket
eller 33 § prövas av regeringen.
Fråga
om förflyttning av .tj"äns-leman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga
om förflyttning tiU tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt
tjänstemannen prövas dock av myndigheten.
38 §
Beträffande
justitieråd eller regeringsråd prövar regeringen fråga om åtalsanmälan enligt
25 § eller avstängning eller läkarundersökning enligt 27 §. Beslut om avskedande
enligt 22 § eller avstängning enligt 26 § meddelas av högsta domstolen enligt
vad som föreskrives i 54 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
"
Senasle lydelse 1974:1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
I fråga om den som eljest innehar eller uppehåller
ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller
högre tjänst vid statlig myndighet prövas fråga som avses i 37 § första
stycket av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter.
Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. Regeringen meddelar
närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den
personkrets som nämndens verksamhet skall avse.
Beträffande
tjänsteman hos riksdagen eller dess myndigheter meddelar riksdagen bestämmelser
om beslutande organ.
opaginerad Kontrollera mot PDF
51 §
Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen.
Sådant mål, liksom mål om tUlämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 30 §,
35 § eller 3943 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 §
andra stycket eller 39 §, handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvisler.
Enligt nämnda lag handlägges även mål om tillämpning av 27, 31 eller 32 § i
fråga om ordinarie domare. Mål som gäller justitieråd eller regeringsråd
prövas dock av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av
riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
Deltaga flera i avgörande som avses i 37 eller 38 § skola
bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast
lagfarna ledamöter äga motsvarande tillämpning.
12
Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen.
Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 18 §,
22 §, 26 §, 27 §, 3052 §, 3436 § eller 3943 § eller av föreskrift som avses
i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges enligt lagen
(1974: 371) om rättegången i arbetstvisler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anstäUning
tUlämpas ej 42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.
" Senaste lydelse 1974: 1009.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
53 §1 Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd
eller regeringsråd meddelats beslut om läkarundersökning som avses i 27 §
eller om anställningens upphörande enligt 31 eller 32 § och vill han ha
ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han
fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätlen till talan förlorad.
/ fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning
som avses i 27 § ej läggas till grund för avstängning enligt nämnda paragraf,
förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan
förlorats. Ej heller må verkställighet äga rum av beslut, varigenom ordinarie
domare skUts från tjänsten enligt 32 § eller, om ej annat följer av tredje
stycket, enligt 31 §, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller
rätten till talan förlorats.
I mål som gäller ordinarie domare äger domstolen för
tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, i
tvist om avstängning enligt 27 §, alt beslutad avstängning skall vara hävd,
och, i tvist om tillämpningen av 31 § beträffande annan tjänsteman än justitieråd
eller regeringsråd, all anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått
den ålder då skyldighet atl avgå senast inträder.
Föreslagen
lydelse
Vill tjänsteman ha ändring i beslut enUgt 18, 22, 27, 31,
32 eller 34 §, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick
del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätlen lill talan förlorad. Talan
mot beslut om avstängning enligt 27 § är dock ej inskränkt till viss tid.
För liden intill dess lagakraftägande dom eller beslut
föreligger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eller 11
§, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om lill-lämpningen av
31 § beträffande ordinarie domare, att anställningen skall upphöra när
tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet alt avgå senast inträder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
54 S
Beträffande justitieråd och regeringsråd prövas mål om
tillämpning av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap.
rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen
(1955: 261) om avstängning av domare upphör atl gälla. I fråga om talan mol
beslut av myndighet och om förfarandet gäller dock äldre bestämmelser, om
beslut har meddelats före ikraftträdandet. Bestämmelsen i 22 § femte stycket
skall ej äga tillämpning på förhållande som inträffat före ikraftträdandet.
" Senaste lydelse 1974:11009.
Prop.
1975: 78 233
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274)
Härigenom föreskrives att andra stycketi j
övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975,
4 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24
kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 4 §2 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är
statsåklagare eller distriktsåklagare.
Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt
och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskilt an
språk på grund av brott som i ul- språk på grund av brott som i ut
övningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdra
get begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av
som ej är underkastad discipUnär 1. den som innehar eller uppe-
bestraffning, av ledamot av dom- håller ordinarie
domartjänst eller
stol eller central statlig förvalt- tjänst som byråchef eller
därmed
ningsmyndighet, som ej är stats- jämställd eller högre tjänst vid
tjänsteman, eller av krigsman, som stadig myndighet;
bestrider regementschefs eller 2.
ledamot av domstol eller
därmed likstäUd eller högre tjänst. central statlig
förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsteman; eller
3. krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed
likställd eller högre tjänst.
Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.
Har talan lill högsta domstolen fullföljts allenast av
enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av
lägre åklagare.
Närmare beslämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan
åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.
1 Senaste lydelse 1974: 1008.
2 Senasle lydelse 1974: 573.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förundersökning
enligt detla kapitel är, om tUlräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej
erforderlig beträffande brott, för vUkel icke svårare påföljd än böler är
stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller andra
stycket. Ej heller är förundersökning erforderlig i mål om brott, som avses i
3 kap, 3 § och 7 kap. 4 § andra slyckel, med mindre anledning förekommer tUl ådömande
av annan påföljd än böter eller suspension.
Förundersökning
enligt detla kapitel är, om tUlräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej
erforderlig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är
stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller andra
stycket. Ej heller är förundersökning erforderlig i mål om brott, som avses i
3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, med mindre anledning förekommer till ådömande
av annan påföljd än böler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
VUl åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att
förundersökning enligt delta kapitel ägt rum.
24 kap.
1§4
Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket
är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till
brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen
kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller
straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens
utredning, eller ock anledning förekommer, atl han fortsätter sin brottsliga
verksamhet.
Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå
följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han
häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.
Är
för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning
ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtUl saknas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kan det
antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast till böter eUer
suspension, må h'äktning icke ske.
Kan det
antagas, att den misstänkte kommer alt dömas allenast till böler, må häktaing
icke ske.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ämbets-
eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt
tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning må ej höras som vittne
angående något, varom han på
' Senaste lydelse 1974: 573. » Senaste lydelse 1964: 166. «
Senaste lydelse 1973: 240.
Ej må
någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan
författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
Nuvarande
lydelse
grund
av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.
Ej heller elfest må
advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå,
som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfäUighet,
eller deras biträden höras angående något, som på gmnd av denna deras
ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är
i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnads-pUkten gäller,
samtycker därtill.
Ej
heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid
familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller
kyrklig samfällighel, eller deras biträden höras angående något, som på grund
av denna deras ställning förtrolls dem eller de i samband därmed
erfarit, med mindre det är i lag medgivet eUer den, till vilkens förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.
Rättegångsombud,
biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets
fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.
Utan hinder av vad i andra
eller tredje stycket s'ägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i
mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i
två år.
Om lystnadsplikt för präst
inom svenska kyrkan är särskUl stadgal. Präst inom annat trossamfund än svenska
kyrkan eller den som 1 sådant samfund inlager motsvarande ställning må icke
höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed
jämförliga förhållanden erfarit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
48
kap. 5 §«
Strafföreläggande
får icke utfärdas,
om
förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,
om i föreläggandet ej
upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap
föreligga tiU bedömning,
om målsägande förklarat,
att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller
begärt, att åtal skall väckas.
Strafföreläggande
får icke utfärdas,
om
fömtsättningar för aUmänt åtal ej föreligga,
om
i föreläggandet ej upplagas alla brott av den misstänkte, vUka enligt
åklagarens vetskap föreligga till bedömning,
om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskUt anspråk i
anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, eller
om
brottet bör föranleda ämbetsstraff.
I
fråga om vUlkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskUda
bestämmelser,
Senaste lydelse 1968: 193.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,
om den
misstänkte förnekar gärningen,
om i
föreläggandet ej upplagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt
polismannens vetskap föreligga lill bedömning,
om det
föreligger anledning att antaga att talan om enskUt anspråk kommer alt
föras, eller
om del
föreligger anledning alt antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för
krigsman.
Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,
om den misstänkte förnekar gärningen,
om i föreläggandel ej upptagas alla brott av den
misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning,
om det föreligger anledning all antaga att talan om enskUt
anspråk kommer alt föras, eller
om det föreligger anledning alt antaga att brottet bör
föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.
Föreläggande
bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat atl åklagare
prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.
58 kap.
1 §
Sedan dom
i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning
beviljas:
1. om ledamot av rätlen eller där anställd tjänsteman
eller ombud eller ställföreträdare med avseende å målet gjort sig skyldig till
brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målels utgång;
2.
om skriftlig
handling, som åberopats tUl bevis, varil falsk eller om part, som hörts under
sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eUer bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett lill annan utgång; eller
' Senaste lydelse 1968: 193.
Sedan dom
i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning bevUjas:
1.
om ledamot av
rätten eller där anställd tjänsteman med avseende å målet gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt eller om brott
som har avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till last, samt
brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målels utgång;
2.
om skriftlig
handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under
sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett lill annan utgång; eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
4. om rällstUlämpning, som ligger till gmnd för domen,
uppenbart strider mot lag.
Föreslagen
lydelse
4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen,
uppenbart strider mot lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning
beviljas, med mindre parten gör sannolikt, atl han icke vid den rätt, som
meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten
«ller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt alt ej göra det:
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för
den tilltalade resning beviljas:
1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman,
åklagare eller ombud, ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet
gjort sig skyldig lill brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat
på målets utgång;
2.
om skriftiig
handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava
inverkat på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett lill att den tUltalade frikänts eller brottet hänförts under
mildare straffbestämmelse än den som tUlämpats eller ock med hänsyn
till vad sålunda åberopas och i övrigi förekommer synnerliga skäl äro, atl
frågan, huruvida den tilltalade förövat det brott, för vUket han dömts, prövas
-ånyo; eller
4.
om
rättstillämpning, som ligger lUl grund för domen, uppenbart strider mol lag.
Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för
den tUltalade resning beviljas:
1.
om ledamot av
rätten, där anställd tjänslemari eller åklagaren med avseende å målet gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt
eller om brott som har avseende å målet Ugger ombud, ställföreträdare eller
försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava
inverkat på målets utgång;
2.
om skriftlig handling,
som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk
avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat
på utgången;
3.
om omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till alt den tUltalade frikänts eller brottet hänförts under
mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn tUl vad
sålunda åberopas och i övrigt förekommer synnerliga skäl äro, all frågan, huruvida
den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller
4.
om
rättstillämpning, som ligger tiU grund för domen, uppenbart strider mot lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag tUl
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)
Härigenom föreskrives i fråga om mUitära rättegångslagen
(1948: 472)1
dels att i 4, 13, 15, 1719, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95,
98, 102, 106 och 107 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att
3, 8, 9, 22, 66 och 79 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § 2
Nuvarande
lydelse
Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:
1.
mål om ansvar
för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel
eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den
brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10,
12 och 13 kap. därest brottet angått krigsmakten tillhörig eller för dess behov
avsedd egendom, 20 kap, 1 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;
2.
mål om
ansvar för annal i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med
anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock
mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten;
3.
mål om ansvar i
andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej
mål om förseelse som avses i 3639 §§ värnpliktslagen; samt
4.
mål om ansvar
för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmakten
åsidosatt sin tjänslepUkt.
' Senaste lydelse av 13 § 1972: 363 60 § 1964: 200 15
§1959: 105 66 § 1973: 19 17 § 1972: 363 67 § 1973:19 19 § 1968:330 98 §
1972:363 22 § 1973: 19 107 § 1949: 364. 24 § 1964: 200
Senaste lydelse 1964: 200.
Föreslagen lydelse
Såsom mUitära brottmål anses enligt denna lag:
1.
mål om ansvar
för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel
eller lagmm i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige
vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10, 12 och 13
kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov
avsedd egendom, 20 kap. 1 3 §§ samt 21 och 22 kap.;
2.
mål om
ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med
anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller
ock mot myndighet eller annat organ tUlhörande försvarsmakten;
3.
mål om ansvar i
andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål
om förseelse som avses i 3639 §§ värnpliktslagen; samt
4.
mål om ansvar
för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten
åsidosatt sin tjänsteplikt..
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad i denna lag stadgas om miUtära brottmål skaU äga
motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med fömndersökning och
användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet alt
fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.
8 §ä
Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den
misstänkte står under miUtärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till discipUnstraff.
Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att
såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i discipUnmål, ändå att
han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står imder milifärt befäl.
Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap.
brottsbalken, må ej åläggas straff i disciplinmål.
9 §*
opaginerad Kontrollera mot PDF
För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annal
följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:
1.
brott som sägs
i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var
iklädd mUitär tjänstedräkl;
2.
brott som avses
i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om
krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår
brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., atl egendomen lämnats åt den
brottslige för begagnande;
3.
brott som sägs
i 20 kap. 4 § dier 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid
manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg, som
någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma
eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen
skada uppkommit; samt
4.
brott varom förmäles
i 21 kap. 1, 4, 79 eller 11-16 §§ eller 22 kap. 4 §.
» Senaste lydelse 1973: 19. » Senasle lydelse 1964: 200.
För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej
annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:
1.
brott som sägs
i 16 kap. 15 eUer 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var
iklädd miUtär tjänstedräkt;
2.
brott som avses
i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsätining att fråga är
om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt
angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap,, all egendomen lämnats åt
den brottslige för begagnande;
3.
brott som sägs
i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller
navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess
säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om
fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit;
saml
4. brott varom förmäles i 21
kap. 1, 4, 79 eller 1116 §§
eller 22 kap. 4 §.
Prop.
1975: 78 240
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §" .
Har bestraffningsberättigad befattningshavare på gmnd av
anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast
hänskjuta målet tUl åklagaren:
1.
om straff för
brottet ej må åläggas i disciplinmål;
2.
om den bestraff
ningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande;
3.
om det finnes
skäl antaga att straffet ej kommer alt stanna vid disciplinstraff eller böter;
4.
om det kan föratses
att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades
försorg;
5.
om den bestraffningsberättigade
eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreligga att
målet handlägges vid domstol; eller
6.
om civU
myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte
antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är tUl
avsevärt men för krigslydnaden.
Målet skall hänskjutas lUl åkla- Målet skall hänskjutas till åkla
gare vid den underrätt som är gare vid
den underrätt som är
domstol för avdelningen, enligt domstol för
avdelningen, enligt
den fördelning av uppgiftema mel- den
fördelnmg av uppgiftema mel
lan olika åklagare som Konungen lan olika
åklagare som regering-
bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, en
bestämt. Är fråga om. brott som
som avses i 20 kap. 14 §§ i utövningen av tjänsten har
begåtts
brottsbalken, av den som bestti- av den som
bestrider tjänst som
der tjänst som regementschef el- regementschef
eller därmed lik-
ler därmed likställd eller högre ställd eller
högre tjänst, skall må-
tjänst, skall målet hänskjutas tUl let
hänskjutas till justitiekanslern
justitiekanslern eller riksåklaga- eller riksåklagaren,
ren.
Om målet icke hänskjutes till åklagare och fömndersökning
angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utrednmg om
brottet ske vid mUilärförhör. Finnes tUlrättavisning vara tillfyllest, gäller
vad i 67 § stadgas.
Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad
befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva
målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar alt
han icke ämnar föra talan om enskUt anspråk i anledning av brottet och ej
heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol saml straff för
brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om
det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.
66 §e Rätt att ålägga tillrättavisning enUgt 17 § lagen om
discipUnstraff för krigsmän tUlkommer de befattaingshavare som äga
bestraffningsrätt i disciplinmål, envar i fråga om den personal över vUken han
har sådan rätt.
= Senaste lydelse 1973: 19. " Senaste lydelse
1973: 19.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
TiUrättavisningsrätt
mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i
disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattaing och har
lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot
svarande avdelning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såvitt
angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar må tillrättavisning ock
åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbUdningsanstalt,
sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall
Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i delta stycke
stadgas skall icke äga tiUämpning å hemvärnet.
Såvitt
angår underlydande som innehar högst furirs tjänstegrad eller tjänsteklass må
tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning,
chef för utbUdningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst
kommendörkaptens grad och i de fall regeringen bestämmer annan
befattningshavare vid försvarsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke
äga tillämpning å hemvärnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmän
åklagare i militärt brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän
åklagare vid domstol som har alt upptaga målet. Om fördelning av uppgiftema
mellan olika åklagare bestämmer Konungen. Juslitiekanslem eller riksåklagaren
är åklagare i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som
avses i 20 kap. 14 §§ brottsbalken, av den som bestrider regementschefs eller
därmed likställd eller högre tjänst.
Allmän
åklagare i mUitärl brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare
vid domstol som har att upplaga målet. Om fördelning av uppgiftema mellan olika
åklagare bestämmer regeringen. Justitiekanslern eUer riksåklagaren är
åklagare i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i
utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider regementschefs eller
därmed likställd eller högre tjänst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
6 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)
Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971:
290) dels att i 1 och 2 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
' Senaste lydelse 1973: 19. 16 Riksdagen 1975.1 saml Nr
78
Prop. 1975: 78 242
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3§
Bestämmelserna i 1420 §§ Bestämmelserna i 1420 §§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast 1 den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rät
tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighel, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart
förhållande. förhållande.
Bestämmelserna
i 1420 §§ tillämpas ej
1.
i ärende i första instans när ärendet
avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär eller
2.
när ärendet avser föreskrift tUl
allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975: 78 243
Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 7 mars 1975
Närvarande:
justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck, justitierådet Höglund, justitierådet
Brundin.
Enligl
utdrag av protokoll, hållet vid regeringssammanträde den 6 februari 1975, har
regeringen på hemställan av statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag tiU
1.
lag om ändring i brottsbalken,
2.
lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274),
3.
lag om ändring i lagen (1974:
359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,
5.
lag om ändring i mUitära
rättegångslagen (1948: 472),
6.
lag om ändring i
förvaltningslagen (1971: 290).
Förslagen
har föredragits inför lagrådet av byråchefen Thorslen Cars, Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:
I
lagrådsremissen läggs fram förslag till reformering av lagstiftningen om ämbetsansvaret
och sanktionssystemet i övrigt för de offentliga tjänstemännen. Bakgrunden tUl
förslaget är att det offentiiga anställningsförhållandet numera, efter 1965
års reform av de offentUga tjänstemännens rättsställning, i princip anses ha
privaträttslig karaktär. Detta föranleder att fel i tjänsten kan betraktas som elt
avtalsbrott. En konsekvens av detta betraktelsesätt är att sådant fel i
princip bör beivras inte på straffrättslig väg utan med sådana sanktionsmedel
som finns inom privaträtten. I förslaget tas dock inte detta steg fullt ul. Ett
straffrättsligt ansvar bibehålls, ehuru det begränsas till allvarligare fel. I
20 kap. BrB, där ämbetsbrotten för närvarande regleras, upptas sålunda enligt
förslaget tre typer av brott, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott
och brott mot tystnadsplikt. Däremot bortfaller det straffrättsliga ansvaret
för vanliga tjänstefel. För dessa skall i stället gälla enbart elt disciplinrättsligt
ansvar. De särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning försvinner och
ersätts med ett avskedande-institut av privaträltslig karaktär. Beträffande
ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall emellertid rätten
kunna, såsom särskUd rättsverkan av brott, förordna om hans skUjande från
uppdraget. Inom den mUitära sektorn bibehålls det nuvarande ansvarssyslemet,
frånsett att suspension och avsättning avskaffas såsom brottspåföljder även
inom denna sektor och att anställda krigsmän med huvudsakligen
16f
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 78
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 78 241
civila
arbetsuppgifter underkastas samma ansvarsregler som de civila tjänstemännen.
Lagrådet kan i det stora
hela ge sin anslutning tiU de principer på, vUka det föreslagna nya sanktionssyslemet
bygger. En fördel är, att sådana fel i tjänsten som inte har samband med
myndighetsutövning avkriminaliseras. Det är vidare alt hälsa med tUlfredsställelse,
att den straffrättsliga sanktionsformen håUs åtskild från den disciplinära, så
att inte som nu är fallet tUlämpningsområdena för de båda ansvarsformerna till
stor del sammanfaller. I elt hänseende kan dock ändamålsenligheten av
förslaget diskuteras. Enligt ämbelsansvärskommitlén, yars belänkande ligger tUl
grund för förslagel, skulle det nya, i lag reglerade disciplinära sanktionssyslemet
Uksom avskedandeinslitutet omfatta praktiskt laget alla som utövar offentiig
tjänst ehuru med möjlighet att, särskilt utanför den statiiga sektom, i avtal
modifiera systemet. I det remitterade förslaget är däremot personkretsen i
huvudsak begränsad till statstjänstemän och lUl tjänstemän inom det statligt lönereglerade
kommunala området. Inom den kommunala sektorn i övrigt kommer inte något lagreglerat
disciplinansvar alt ersätta nuvarande straffansvar för tjänstefel, och
uppkommer inom denna sektor fråga om avskedan-, de av anstäUd, skall
bestämmelserna härom i lagen om anställningsskydd tillämpas. Den sålunda
föreslagna ordningen ger anledning till betänkligheter i vart fall såvitt gäUer
avskedande. Bestämmelserna i nämnda lag är utformade närmast för den privata
arbetsmarknadens behov och tar sikte enbart på förhållandet mellan parterna i
anställningsförhållandet (se 18 § lagen om anställningsskydd). De skiljer sig
sålunda från de regler som föreslås för avskedande på det statliga och det
statligt lönereglerade kommunala..området, vilka regler också beaktar det
allmännas och de enskilda medborgarnas intresse av att offentliga funktioner
fullgörs på elt rikligt sätt. Delta intresse framträder starkt även i fråga om
de kommunala organen, vilket talar för alt frågoma om avskedande av kommunala
tjänstemän, borde överlag få samma reglering som föreslås för de statliga.
I övrigt vill lagrådet
framhålla svårigheten att i rådande läge, då
omdaning av arbetsrätten den privata som den offentUga. alltjämt
pågår, fullt ut överblicka konsekvenserna av förslaget. Till svårigheten
bidrar alt den viktiga frågan om hur JO:s och JK:s lUlsyn skall inord:
nas i det nya systemet inte är klarlagd. . . ...!;
Med den reservation som
följer av det anförda har lagrådet vid
granskningen av lagtext och motiv funnit förslaget till nytt sanktionsr.
syslem i sak i det väsentliga följdriktigt och de lösningar av olika de
taljproblem som valts i allmänhet godtagbara. : ,,' .
Den i förslaget upptagna
nya brottstypen brott mot tystnadsplikt är, utformad med beaktande av alt det
efter RF:s. ikraftträdande inle,är möjligt att upprätthålla tystnadsplikt utan
uttryckligt författningsstöd.
Prop. 1975:78 245
Tillämpningsområdet
för denna brottstyp är inte begränsat till offentliga tjänstemän utan pinfaltar
en vidare personkrets. Enligt den nya bestämmelsen straffas sålunda var och en
som röjer vad han till följd av lag eller annan författning är skyldig alt
hemlighålla. Förslaget i denna del ger ej anledning till erinran;,
Den föreslagna reformen
kräver mycket omfattande författningsänd
ringar, av vilka endast de viktigaste är föremål för lagrådets granskning.
Bland de till lagrådet remitterade förslagen ingår förslag till åtskUUga
ändringar i statstjänstemannalagen. Denna lag har redan förut under
gått betydande ändringar, och med de många ytterligare ändringar som
nu föreslås kommer lagen som helhet att bli svåröverskådlig och i öv
rigt formellt bristfällig. Bl. a. kan pekas på bestämmelserna om verk
ställighet av och talan mot myndighets beslul, vilka blivit svårtillgängliga
och behöver systematiseras. bättre. En särskild översyn för. att bota
dessa brister hade varit önskvärd. Enligt vad lagrådet erfarit utarbetas
emellertid förslag lUl ny statstjänstemannalag i samband med den på
gående beredningen av lagstiftning på grundval av arbetsrättskommit-
léns nyligen avgivna belänkande. De angivna formella bristerna torde
i detla läge få godtas. ,
Lagrådet vill här även
beröra en redaktionell fråga av allmän natur, som aktualiseras genom
föreliggande lagförslag. Den gäller uppställningen av parallelltexter för
gällande och föreslagen lydelse av sådana beslämmelser som är föremål för ändring,
I föreliggande remiss finns ett flertal exempel på att texter jämställts enbart
på den grund att de har samma paragrafbeteckning men utan hänsyn till om de
innehållsmässigt svarar mot varandra. Braket av paraUelltexler blir emellertid
meningslöst, om inle de paraUella texterna har motsvarande innehåll. Lagrådet
vill därför hemställa, alt den nu berörda tekniken överges och att
parallellställningen fortsättningsvis i stället får såsom tidigare varit
brukligt vid lagstiftning avse sådana texter som innehållsmässigt svarar mot
varandra.
Förslaget
till lag om ändring i brottsbalken
20
KAP.
1 §
I
paragrafen straffbeläggs oriktig myndighetsutövning med uppdelning på två
brottstyper, missbruk av myndighetsutövning och vårdslös myndighetsutövning. I
5 § har upptagits en undantagsregel, enligt vilken ledamot av beslutande
statlig eUer kommimal församling ej skall för någon sin åtgärd i denna egenskap
vara underkastad ansvar enligt 1 §. Lagrådet anser att .detta undanlag bör få
.komma lill uttryck redan
Prop. 1975: 78 246
i
1 §. Förslagsvis kan den i 5 § upptagna bestämmelsen med erforderlig formell
jämkning infogas som ett nytt stycke i 1 § efter förslagets andra stycke.
Såsom
beteckning på det uppsåtliga brottet vill lagrådet i stället för förslagets
beteckning "missbmk av myndighet" förorda "myndighetsmissbruk".
4
§
Denna
paragraf torde i överensstämmelse med den systematik som eljest tillämpas i
brottsbalken böra placeras sist i kapitlet.
6
§
Enligt
paragrafen kan den som valts till statligt eller kommunalt uppdrag, med vilket
följer myndighetsutövning, av rätten skiljas från uppdraget, om han begått
brott av viss svårare beskaffenhet och han genom brottet har visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget. Bestämmelsen är föranledd av att
det privaträtlsliga avskedandeinstitut som enligt förslaget skall ersätta de
nuvarande ämbetsstraffen suspension och avsättning ej blir tillämpligt på
offentliga förtroendemän. Lagrådet vill endast göra den kommentaren, att det
för bestämmelsens tlll-lämpning ej torde krävas att brottet begåtis efter det
förtroendemannen valts eller utsetts till uppdraget. Han skall sålunda kunna
skiljas från uppdraget om det visar sig att han tidigare begått brott av
beskaffenhet som sägs i bestämmelsen.
21
KAP.
18 §
Enligt
förevarande paragraf skall krigsman alltjämt vara underkastad straffrättsligt
ansvar för tjänstefel. I enlighet med gällande lydelse anses som tjänstefel
att krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som
åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna
bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet. För
närvarande föreskriver paragrafen beträffande krigsman som är anstäUd vid
krigsmakten att beslämmelsema i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB äger motsvarande
tillämpning. Detta innebär att det ej i något fall utgör tjänstefel att
krigsman deltar i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efler beslut av arbetstagarförening
som anordnat åtgärden. Nuvarande 20 kap. 4 § upphävs enligt förslaget och någon
motsvarighet till dess tredje stycke har ej tagils in i den nu behandlade
paragrafen. Detta aktualiserar frågan om sanktioner vid olagliga fackliga
konflikter inom det offentliga området. I denna fråga är innebörden av det
remitterade förslaget inte alldeles klar.
Hitintills
har det ansetts som tjänstefel eller i förekommande fall som
Prop. 1975: 78 247
disciplinbrott
alt offentligt anställd tjänsteman deltar i olaglig strejk eller därmed
jämförlig slridsåtgärd. Föreskriften i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och
motsvarande bestämmelser i förevarande paragraf och i 19 § statstjänstemannalagen
är att anse som undantag härifrån. Undantagen har motiverats med alt det
skulle vara att ställa alltför stora krav på den enskilde tjänstemannen, om han
vid straffrättsligt ansvar skall på egen hand ta ställning till frågan humvida
en av hans organisation påbjuden strejk har ett otillåtet syfte eller om en av
organisationen eljest påbjuden slridsåtgärd är laglig (prop. 1965: 60 s. 113 f).
I den allmänna motiveringen till de nu remitterade förslagen framhålls att
bestämmelsen i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och motsvarande bestämmelse i 19
§ statstjänstemannalagen inte längre behövs med hänsyn till den reglering av
disciplinansvar och avskedande m. m. som föreslås. Den ordning som efter
genomförandet av lagen om anstäU-ningsskydd gäller på det privata området blir,
sägs det, genom förslagel generellt tillämplig. I sammanhanget hänvisas till
vissa av föredragande departementschefen gjorda uttalanden vid framläggandet av
förslaget till nämnda lag. Enligt dessa uttalanden måste deltagande i en
olovlig strejk under vissa förutsättningar kunna utgöra grund för uppsägning. I
kvalificerade fall t. ex. när det rör sig om någon som agiterar för eller
annars spelar en framträdande roll vid en allvarlig olovlig strejk bör det,
framhölls det vidare, även kunna bli fråga om omedelbart avskedande.
Utöver
hänvisningen till vad som sålunda förekom vid tillkomsten av lagen om anställningsskydd
görs det i den nu föreliggande lagrådsremissen ej något uttalande om
sanktionssystemet vid lagstridig facklig slridsåtgärd inom den offentliga
sektorn. Om avsikten är alt sådan stridsåtgärd inte i något fall skall anses
som tjänstefel eller disciplinförseelse, synes detta böra komma till uttryck,
såvitt avser krigsman i förevarande paragraf och beträffande övriga
statsanställda i statstjänstemannalagens bestämmelse om disciplinförseelse.
Enligt lagrådets mening bör emellertid förfarande varom här är fråga även
framdeles kunna beivras som tjänstefel beträffande krigsman eller i
disciplinär ordning. Det blir då möjligt att i lindrigare fall ingripa med
mindre allvarliga påföljder än uppsägning och avskedande. Undantag bör dock
självfallet fortfarande gälla i fråga om slridsåtgärd som vidtas efter beslut
av arbetstagarorganisation.
Lagrådet
förordar därför att i förevarande paragraf tas in, lämpligen som ett tredje
stycke, en bestämmelse motsvarande tredje stycket av den upphävda 20 kap. 4 § BrB.
21
§
I
denna paragraf föreslås en ny bestämmelse, som anger den krets av krigsmän som inle
skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. utan i stället omfattas av samma
disciplinära ansvarsregler som föreslås
Prop. 1975:78 248
för
den civila personalen. Enligt den föreslagna lydelsen omfattar bestämmelsen
krigsman som tjänstgör vid civilt statligt organ, vid mUitärt organ med
arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet,
allt "enligt vad regeringen närmare föreskriver". Meningen är enligt
motiven att regeringen skall, med stöd'av'8 kap, 13 § första stycket 1 RF,
genom verkställighelsföreskrifter närmare ange vilka organ som avses med
bestämmelsen.
Mot
innebörden i stort av den sålunda föreslagna bestämmelsen hat lagrådet intet
att erinra. Däremot vill lagrådet'ifrågasätta den föreslagna möjligheten för
regeringen att genom verkställighelsföreskrifter bestämma gränserna för
paragrafens tillämpningsområde. Eri sådan gränsdragning torde med hänsyn till
den snäva innebörd som enligt motiven till RF givits där avsedda föreskrifter
om verkställighet av lag (se prop. 1973: 90 s. 211) inte kunna ske annat.än
genom lag. Lagrådet förordar därför att orden "enligt vad regeringen
närmare föreskriver" får utgå ur lagtexten. Paragrafen får i varje
särskilt faU bli föremål för tolkning i vanlig ordning.
Förslaget
till lag om ändring i statstjänstemannalagen
18 §
Såsom
lagrådet anfört vid 21 kap. 18 § BrB bör lagstridig facklig stridsåtgärd kunna
beivras i disciplinär ordning och den föreslagna lydelsen av förevarande
paragraf får anses medge att så kan ske. I ehlig--het med vad lagrådet i det
sammanhanget vidare uttalat bör i paragrafen, lämpligen genom ett tillägg till
första stycket, föreskrivas alt som tjänsteförseelse anses icke i något fall
att tjänsteman deltar i strejk eller därmed jämförlig slridsåtgärd efter beslut
av arbetstagarförening som anordnat åtgärden.
19 §
Paragrafen
förutsätter att kollektivavtal kan träffas om disciplinpåföljder. Denna
möjlighet att träffa avtal bör komma till uttryck redan i 3 §, som i sin
nuvarande lydelse förbjuder avtal om anställnings- eller arbetsvillkor som
regleras i lageri.
20 §
Enligt
denna paragraf må disciplinpåföljd ej åläggas sådan medicinalpersonal eller
veterinär som står under socialstyrelsens respektive veterinärstyrelsens
inseende, om förseelsen skett i yrkesutövningen. Härmed åsyftas enligt motiven
alt dra en gräns mellan det område där nämnda myndigheter enligt särskUda
författningsbestämmelser äger ingripa mol förseelser av hithörande personal
och det område där den offentlige arbetsgivaren har alt tillämpa statstjänstemannalagens
bestäm-
Prop.
1975:78 249
melser
om disciplinpåföljd. De särskilda bestämmelser sOm avses är 5 § ' kungörelsen
(1964:428) om medicinalpersonal under socialstyrelsens inseende och 28 §
allmänna veterinärinstruktionen (1971: 810). Av dessa bestämmelser, sådana de
för närvarande lyder, är 'den förra endast delvis och den senare inlé till
någon del tilläiriplig pä'tjänsteman som omfattas av statstjänstemannalagen.
Den föreslagna ändringen av 20 § föranleder alltså ändring i författningarna i
fråga.
22 § ....;-
Som
grund för avskedande anges i paragrafen till en början, att
tjänsteman begått brottslig gämirig varigenom han visat sig uppenbarli
gen olämplig att inneha sin tjänst. Regeln torde ej för siri tiUämpning
förutsätta, alt gärningen begåtis sedan tjänstemannen erhöll den aktu
ella anställningen. Den kan alltså ha begåtts medan han innehade an
nan tjänst hos samma myndighet eller anställnirig hos annan myndighet
eller innan han anställdes i offentlig tjänst (jfr lagrådets yttrande vid
20 kap. 6 § BrB). : .
Avskedande
skall vidare enligt paragrafen kunna ske, om tjänstemannen annorledes än genom
brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Vad nyss sagts torde äga
motsvarande tillämpning i detta fall. Avskedande kan sålunda komma i fråga ej
blott om tjänstemännen gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse i den
aktuella anställningen utan även om det uppdagas att han begått grov'
tjänsteförseelse i en tidigare tjänst hos samma myndighet eller i anställning
hos annan myndighet.
Avskedande
kan enligt paragrafen ske i ytterligare ett fall, nämligen då tjänsteman, som
under de senaste två åren har ålagts disciplinpåföljd, gör sig skyldig till
upprepad tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att
inneha sin tjänst. Enligt lagrådets mening är det i detta fall riktigast att ta
hänsyn endast till förseelser i samma anställningsförhållande. Å andra sidan
bör varje hos samma myndighet begången förseelse få beaktas och således även
förseelser begångna i skilda tjänster hos myndigheten. Lagrådet föreslår att
paragrafen förtydligas i det hänseende varom nu är fråga. Förslagsvis kan
föreskrivas att avskedande kan ske, om tjänsteman, som av myndighet ålagts
disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo
gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha sin tjänst.
Avskedandeinstitutet
omfattar även tjänsteman, som enligt 20 § ej må åläggas disciplinpåföljd enligt
statstjänstemannalagen eller enligt kollektivavtal. Skulle sådan tjänsteman ha
ålagts disciplinpåföljd enligt särskild författning, torde påföljden kunna
utgöra grund för avskedan-
Prop. 1975: 78 250
de
om de i paragrafen i övrigt angivna förutsättningarna är för handen.
I
paragrafens sista stycke föreskrivs att avskedande ej får grundas enbart på
omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.
Bestämmelsen överensstämmer till innehållet med stadgandet i 18 § andra stycket
lagen om anställningsskydd. I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen
återges i remissprolo-kollet vissa uttalanden som gjordes av föredragande
departementschefen vid tillkomsten av nämnda stadgande (prop. 1973: 129 s.
255). Därtill bör här uppmärksammas att vid tillämpningen av stadgandet, enligt
vad som samtidigt uttalades, "arbetsledningen" anses jämställd med
"arbetsgivaren", vUket innebär att, om arbetsledningen har
underlåtit att vidarerapportera en inträffad händelse till företagsledningen, detla
inte kan åberopas till stöd för påstående att händelsen var okänd för arbetsgivaren.
En motsvarande tolkning av den nu föreslagna bestämmelsen, varvid en statUg
myndighet har ställning som arbetsgivare, betyder att myndigheten anses ha
känt till händelsen och att den föreskrivna enmånadsfristen börjar löpa, när
den berörda tjänstemannens närmaste chef får kännedom om vad som hänt. Vem som
i varje särskilt fall är den närmaste chefen beror självfallet på hur arbetet
inom myndigheten är organiserat. För den som innehar ställning som chef bör
dock tydligtvis föreligga skyldighet att skyndsamt rapportera tiU närmast
överordnade tjänsteman eller till myndighetens chef. Detla spörsmål torde få
uppmärksammas i samband med utfärdandet av bestämmelser för organisationen och
arbetet inom de olika myndigheterna.
Med
hänsyn till att "avskedande" nu införs i lagen som ett särskilt
institut torde i 36 § uttrycket "beviljas avsked" till undvikande av
missförstånd böra bytas ut mot "entledigas".
24
§
Paragrafen
innehåller ej någon bestämmelse om vem som skall bekosta en bevisupptagning
inför domstol i ärende om disciplinansvar eller avskedande. Ej heUer ger
motiven upplysning om hur frågan avses skola lösas. Det torde dock få föruts'ättas
att staten kommer att svara för, utöver de direkta domslolskostnaderna,.
kostnaden för hörda personers inställelse inför domstolen o. dyl. De
föreskrifter som behövs kan meddelas i administrativ ordning. Myndigheterna bör
lydUglvis anvisas medel för ändamålet.
26
§
I
paragrafens tredje stycke har upptagits bestämmelser, enligt vilka, åklagare i
ärende om avstängning av tjänsteman i anledning av misstanke om brott skall
tillhandahålla handlingarna från förundersökningen och därjämte äger närvara
vid förhör som sägs i 24 §. Bestämmel-
Prop.
1975:78 251
serna
torde vara hämtade från kommitténs förslag till lag om ändring i lagen (1955:
261) om avstängning av domare. Motsvarighet saknas i den av kommittén
föreslagna disciplinlagen.
Har fömndersökning inletts
i anledning av misstanke mot tjänsteman om brott, kan det stundom vara
angeläget att myndighet, som har att pröva bl. a. fråga om avstängning av honom
från utövningen av tjänsten, snarast får vetskap härom. Det kan sålunda vara
skäl att åklagare eller annan förandersökningsledare åläggs viss skyldighet
att underrätta denna myndighet; erforderliga föreskrifter i ämnet torde kunna
meddelas i administrativ ordning. Förundersökningsledaren kan sedan behöva
bistå i ärendet bos myndigheten genom att på myndighetens begäran avge yttrande
eller lämna upplysningar. Initiativ härtill får tas även av tjänstemannen
jämlikt 24 § första stycket. Efiersom ärendet hos myndigheten i princip enbart
rör det interna anställningsförhållandet meUan tjänstemannen och hans
arbetsgivare, saknas anledning alt tillerkänna den som har att ta ställning
till frågan om åtal generell rätt atl närvara vid någon del av handläggningen
av ärendet eller vid förhör i ärendet inför domstol. Lagen torde därför inte
böra innehålla någon bestämmelse om sådan rätt för åklagaren. Ej heller finns
anledning alt i detta sammanhang meddela särskUda bestämmelser om
tillhandahållande av handlingar från förundersökningen (jfr 10 § sekretesslagen).
I
enUghet med vad sålunda anförts vill lagrådet förorda att tredje stycket i
paragrafen får ulgå.
29
§
Paragrafen
torde böra omformuleras så alt det tydligare framgår, alt i fråga om skiljande
från tjänsten av tjänsteman som är förordnad tills vidare statstjänstemannalagens
bestämmelser gäller jämte bestämmelserna om uppsägning i lagen om
anställningsskydd,
34
a §
Av
paragrafen får anses följa att beslut om entledigande enligl 31 § av annan
tjänsteman än ordinarie domare, t. ex. beslut om skyldighet för sådan
tjänsteman att avgå under pensioneringsperiod, går i verkställighet utan
hinder av alt ärendet inte avgjorts slutligt. Detla innebär en ändring av vad
som f. n. gäller (prop. 1974: 174 s. 20 och RÅ 1969: C 23). Lagrådet
ifrågasätter om en sådan ändring är motiverad.
38
a §
Denna
paragraf ger regler om omröstning när flera deltar i avgörande som avses i 37
eller 38 §. Sådant avgörande kan i vissa fall komma att träffas av regeringen.
De särskilda omröslningsreglerna skulle således enligl förslaget därvid gälla
även för regeringen. Att inom re-
Prop. 1975:78 252
geringen
tiUämpa ett särskUt reglerat omröstnirigsförfarande synes'
emellertid strida mot de grandläggande principerna för regéringsarbe-
tet enligt gällande grandlag (jfr 7 kap. RF och prop. 1973': 90 s! 185 f).
Den föreslagna lydelsen av paragrafen torde därför böra jämkas så, att
där angivna omröstaingsregler begränsas till att gäUa 1 annat fall än då
ärendet prövas av regeringen. '.
Övriga
lagförslag
Förslagen
lämnas utan erinran:
opaginerad Kontrollera mot PDF
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Utdrag
PROTOKOLL
vid
regeringssammanlräde 1975-03-13 '
opaginerad Kontrollera mot PDF
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg,. Lidbom, Carlsson,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande:
statsrådet Geijer
Proposition
om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet ui. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1.
lag om ändring i
brottsbalken, .
2.
lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274),
3.
lag om ändring i lagen
(1974:359) om ändring i slatstjänslemannalagen (1965: 274),
4.
lag om ändring i
rättegångsbalken, . .
5.
lag om ändring i mUitära
rättegångslagen (1948:472),
6. lag
om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).
Föredraganden redogör för lagrådets ytttande och anför.
Enligt
lagrådets mening borde frågor om avskedande av rent kommunalt anställda
tjänstemän få samma reglering som föreslås för tjänstemän med statiigt lönereglerade
tjänster. Reglema om avskedande i förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
bygger emellertid delvis på reglema om disciplinpåföljd i samma förslag. Som
jag har anfört i lagrådsremissen finns det inte skäl att på det kommunala
området, där det nuvarande avtalsreglerade systemet har fungerat
tillfredsställande, införa ett lagreglerat disciplinansvar. Med hänsyn härtill
bör det inte heller komma i fråga att införa en särreglering av frågan om
avskedande såvitt gäller dessa arbetstagare. Bestämmelserna om avskedande i 18
§ lagen om anställningsskydd blir i stället tUlämpliga. Enligt min mening är de
möjligheter som arbetsgivaren härigenom har att från tjänsten skilja
arbetstagare som åsidosatt sina åligganden tUlräckliga för att tillvarata både
allmänna och enskilda intressen. I den kommunalt anställde tjänstemannens
åligganden måsle självfallet ingå att iaktta sådana enskUda ocb allmänna inttessen
som verksamheten syftar tUl att tillgodose.
'
Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 6 februari 1975.
Prop. 1975: 78 254
Förslaget
till lag om ändring i brottsbalken
I
20 kap. 1 § har tagits in en straffbestämmelse om oriktig myndighetsutövning.
Enligt 5 § samma kapitel skall den som är ledamot av beslutande statlig eller
kommunal församling inle vara underkastad ansvar enligt nämnda bestämmelse.
Lagrådet har förordat att detta undantag får komma tUl uttryck redan i 1 § som
ett nytt stycke efter förslagets andra stycke. Lagrådet har också som
beteckning på det uppsåtliga brottet förordat "myndighetsmissbruk".
Jag godtar lagrådets förslag i dessa delar.
De i
20 kap. 4 § intagna åtalsreglerna bör enligt lagrådels mening placeras sist i
kapitlet. Jag biträder detla förslag.
Vad
lagrådet anfört rörande 20 kap. 6 § föranleder ingen erinran från min sida.
I
21 kap. 18 §, som innehåller en straffbestämmelse om tjänstefel av krigsman,
görs endast den sakliga ändringen alt hänvisningen i första stycket till bestämmelsema
i 20 kap. 4 § tredje stycket beträffande krigsman som är anställd vid
krigsmaklen ulgår. Lagrådet har förordat att motsvarande bestämmelser tas in i
förevarande paragraf. Jag vill med anledning härav först klargöra att det här
är fråga om bedömningen av olovlig stridsåtgärd och inte enskUda fall av
arbetsvägran som inte har karaktär av stridsåtgärd (beträffande denna gränsdragning
kan hänvisas till SOU 1975: 1 s. 354 f). De senare fallen kan utan vidare
behandlas i disciplinär ordning. Vad gäller stridsålgärder förhåller det sig
enligt gällande rätt så alt den enskUde arbetstagaren normalt inte drabbas om
det är hans organisation som har anordnat konflikten (jfr SOU 1975: 1 s. 517 f
och 871 f). Rör det sig om en olovlig stridsåtgärd utan organisationens
sanktion, kan bedömningen bli strängare. Något behov av disciplinpåföljder vid
sidan av instituten uppsägning eller avskedande torde knappast finnas (jfr prop.
1973: 129 s. 125 och InU 1973:36 s. 34). Självfallet bör samma regler gälla för
anställda inom försvaret som för övriga statsanställda. Jag kan därför inle
biträda lagrådels mening att förfarande varom här är fråga bör kunna beivras
som tjänstefel eller i disciplinär ordning. Däremot kan jag ansluta mig till
lagrådets förslag att det såväl i förevarande paragraf som i 18 § statstjänstemannalagen
för tydlighetens skull bör föreskrivas alt deltagande i strejk eller därmed
jämförlig sttidsåtgärd inte kan föranleda straffansvar resp. disciplinpåföljd.
En sådan föreskrift bör avse även slridsåtgärd som inte har beslutals av
organisation.
Beträffande
21 kap. 21 §, som innehåUer en bestämmelse om att vid försvarsmakten anstäUd
krigsman enligt vad regeringen närmare föreskriver inte skall vara underkastad
ansvar enligt 21 kap. under tjänstgöring vid civilt statligt organ, vid mUitärt
organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal
myndighet, har lagrådet ifrågasatt den föreslagna möjligheten för regeringen atl
genom
Prop. 1975: 78 255
verkställighetsföreskrifter
sålunda bestämma gränserna för paragrafens tUlämpningsområdc samt förordat att
orden "enligt vad regeringen närmare föreskriver" får ulgå ur
lagtexten. I de motivutlalanden lill nya RF, som lagrådet i detta sammanhang har
hänvisat till (prop. 1973: 90 s. 211), anförde jag bl. a. att det i viss
utsträckning torde vara ofrånkomligt atl tillåta att regeringen med slöd av
sin behörighet all besluta verkslällighetsföreskrifler i materiellt hänseende
"fyller ut" en lag under fömtsättning alt den lagbestämmelse som
skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något
väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I förevarande
fall torde frågan om verkställighetsföreskrifter bli aktuell när det gäller att
bestämma vad som menas med militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är
av civU natur. Atl ge en preciserad bestämning av detla begrepp i lagtexten
synes knappast vara möjligt och i varje fall synnerligen opraktiskt med hänsyn
till fortiöpande ändringar i förvaltningsorganisationen. Det torde å andra
sidan inle böra komma i fråga att lämna åt rättstillämpningen att i varje
särskilt fall tolka begreppets innebörd, efiersom det inte rör sig om en
straffbestämmelse i vanlig bemärkelse utan snarare om en förfaranderegel som
skulle bli svår att tillämpa i praktiken ulan närmare verkslällighetsföreskrifler.
Genom alt inom den i lagrummet uppdragna ramen precisera de åsyftade organen
tillför man enligt min mening inte bestämmelsen något väsentligt nytt. Jag är
därför inle beredd all tillmötesgå lagrådet på denna punkt.
Förslaget
till lag om ändring i statstjänstemannalagen
Beträffande
lagrådets förslag om ell tillägg till 18 § första stycket får jag hänvisa lill
vad jag nyss har anfört vid 21 kap. 18 § BrB,
Lagrådet
har förordat att den möjlighet alt träffa kollektivavtal om disciplinpåföljder
som öppnas i 19 § skall komma lill uttryck redan i 3 § som i sin nuvarande
lydelse förbjuder avtal om anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i
lagen. Jag biträder lagrådets förslag i sak.
Vad
lagrådet anfört rörande 20 § föranleder ingen erinran från min sida. Frågan om
ändring i de av lagrådet angivna administrativa författningarna torde, under
förutsättning att riksdagen antar den föreslagna ändringen i 20 §, senare få
anmälas för regeringen.
I
22 har intagits beslämmelser om avskedande. Enligt första och andra styckena
kan tjänsteman avskedas om han genom brottslig gärning resp. grov
tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.
Lagrådet har uttalat atl denna regel för sin tillämpning inte torde föralsälta
att gärningen eller förseelsen begåtts sedan tjänstemannen erhöll den aktuella
anställningen. Beträffande den i andra stycket av anförda paragraf även intagna
bestämmelsen om avskedande på grand av upprepad tjänsteförseelse är det
däremot enligl lagrådets mening mest förenligt med avskedandeinstitutels
privaträtlsliga
Prop. 1975: 78 256
karaktär
alt se frågan om avskedande såsom väsentligen en angelägenhet mellan
tjänstemannen och den myndighet där han är anställd och att alltså la hänsyn
endast lUl förseelser i delta anställningsförhållande. Lagrådet har föreslagit
ett förtydligande av bestämmelsen i sistnämnda hänseende. Lagrådet har vidare
uttalat, att disciplinpåföljd, som enligt särskild författning ålagts i 20 §
avsedd tjänsteman, torde kunna ut- , göra grund för avskedande om de i
paragrafen i.övrigt angivna förulsältningarna är för handen. I fråga om den i
paragrafens sista stycke intagna bestämmelsen att avskedande inte får grundas
på omständighet som myndigheten har känt tiU mer än en månad före avskedandet
har lagrådet gjort vissa uttalanden om innebörden av atl
"myndigheten" känt tUl ifrågavarande omständighet. Jag delar
lagrådels uppfattning i här berörda tillämpningsfrågor och biträder förslaget
till elt förtydligande av 22 § andra stycket.
Vad
lagrådet anfört i anslutning till 24 § föranleder ingen erinran från min sida.
Lagrådet
har förordat att bestämmelserna i 26 §. tredje slyckel om
skyldighet för åklagare alt i ärende om avstängning på grund av miss
tanke om brott tillhandahåUa handlingarna från förundersökningen
och om rätt för åklagaren atl närvara vid muntligt förhör i sådant
ärende skall utgå. Jag godtar, lagrådets förslag. ,
Den
av lagrådet förordade jämkningen av 29 § har jag ingenting att erinra mol.
Vad
lagrådet anfört rörande 34 a § bör föranleda den jämkningen av paragrafen alt
beslut om avgångsskyldighet enligt 31 § får verkställas innan det -vunnit lag
kraft endast med stöd av 53 §. Med beslut om avgångsskyldighet förstås här
såväl beslut om skUjande från tjänst dvs. tvångsenlledigande vid
pensioneringsperiodens nedre gräns eller under perioden som beslut avseende
anställnings upphörande vid. periodens övre gräns eller vid pensionsålderns
inträde. Även i 53 § andra stycket bör en viss jämkning göras.
Uttrycket
"beviljas avsked" i 36 § bör enligt lagrådets mening till undvikande
av missförstånd bytas ut mot "entiedigas". Jag ansluter mig till detla
förslag.
Den
föreslagna lydelsen av 38 a §, som innehåller regler för omröstning när flera
deltar i avgörande enligt 37 eller 38 §, har av lagrådet föreslagits jämkad så
att omröstningsreglerna begränsas till att gäUa i annal fall än då ärendet,
prövas av regeringen. Jag biträder förslaget. Paragrafen i fråga bör endast
avse ärende enligt 37 § första stycket.
Utöver
vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella jämkningar göras i
förevarande lagförslag.
Den
föreslagna reformen ger, som jag anförde i lagrådsremissen, anledning till
följdändringar i elt stort antal lagar samt två nya lagar.
Prop.
1975:78 257
en om skydd för viss tjänsteutövning och en om
lystnadsplikt för vissa tolkar och översättare. Förslag i dessa hänseenden bör
föreläggas riksdagen samtidigt som de ay lagrådet granskade lagförslagen. Jag vUl
beträffande dessa ytterligare lagförslag anföra följande.
I vissa av förslagen till författningsändringar har
vidtagits två genomgående ändringar som har samband med nya RF. Liksom i ett
par av de av lagrådet granskade lagförslagen har sålunda orden "Konungen"
och "Kungl, Maj:t" i olika böjningsformer bytts ut mot "regeringen"
i motsvarande form. Vidare har förekommande bestämmelser om rätt för Konungen
eller Kungl. Maj:t att meddela liUäiiipningsföre-skrifler beträffande resp!
författning utgått såsom obehövliga, eftersom regeringen har befogenhet på
grund av RF att besluta om verksfällighet av la.g.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
41 §
Paragrafens första stycke innehåUer etl slraffstadgande
som är till-lämpligt bl, a, på den som utlämnar handling i strid mot lagen.
Stadgandet är emellertid subsidiärt. Om gärningen är att anse som brott i
ämbete eller tjänst eller eljesi i annan lag belagd med straff, skaU den
sålunda bestraffas enligt vad där sägs. Såsom en följd av förslaget i övrigt
bör ur lagrummet utgå förutsättningen alt gärningen är att anse som "brott
i ämbete eUer tjänst".
I andra stycket stadgas f. n. att böler som ådöms enligt
lagen tillfaller kronan och att böterna skall förvandlas enligt allmän
strafflag om tUlgång saknas tUl deras gäldande. Eftersom dessa beslämmelser med
hänsyn till senare tiUkornmen lagstiftning (25: 6 BrB och 8 § lagen (1964:
168) om verkställighet av bötesstraff) inle längre är erforderliga, föreslås
att de ulgår.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 413) om
vapenfri tjänst
19 § .
Enligt detta lagrum äger civilförsvars-, brand- eller
arbetschef, som är underkastad ämbetsansvar, befogenhet atl meddela vapenfri tjänstepliktig
tUlrättavisning som sägs i 18 § (varning, extratjänst eUer ule-gångsförbud). I
förslaget har förutsättningen att vederbörande chef har ämbetsansvar fått utgå
och ersatts äv villkor att han skall vara anställd hos slalen eUer hos kommun.
Med kommun likställs allmän inrättning som avses i 1 § andra . stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965:275).
Prop. 1975:
78 258
Förslaget till lag om ändring i förordningen
(1960:267) angående skogsvårdsstyrdser
Enligt nya RF:s terminologi används beteckningen
förordning endasl för de av regeringen beslutade författningarna (jfr prop.
1973: 90 s. 212). Eftersom förordningen angående skogsstyrelser beslutals med
riksdagens medverkan bör dess beteckning ändras till lag,
7 §
Enligt denna paragraf är ledamöter i skogsvårdsstyrelse
och skogs-vårdsslyrelses tjänstemän underkastade ämbetsansvar. Delta stadgande
hör utgå som en följd av förslaget till ändringar i BrB. I stället kommer nu
avsedda befattningshavare atl i förekommande fall vara underkastade ansvar för
oriktig myndighetsutövning och brott mot tystnadsplikt enligt nya 20 kap. 1
och 3 §§ BrB samt även, såsom framgår av nya 20 kap. 2 § BrB, omfattas av del
där stadgade ansvaret för mutbrott.
Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)
Enligt 10 kap. 9 § skall förr"ättningsman, som
förordnats att handlägga syneförrätlning rörande inrättande av allmän flottied,
åtnjuta det skydd och vara underkastad del ansvar som i lag stadgas beträffande
tjänsteman. I 13 kap. 6 § finns en motsvarande bestämmelse rörande
besiktningsman. Dessa stadganden bör ulgå som en följd av förslagel till
ändringar i 17 och 20 kap. BrB. I stället kan ansvar för mutbrott och brott mot
lystnadsplikt enligl nya 20 kap. 2 och 3 §§ BrB inträda liksom ansvar för
oriktig myndighetsutövning enligt nya 20 kap. 1 § BrB och skydd enligl de nya
bestämmelserna i 17 kap. 15 §§ BrB kan komma i fråga i den mån
myndighetsutövning ingår i uppdraget som förrätlningsman eller besiktningsman.
10 kap.
10 och 47 §§
I andra stycket av dessa paragrafer stadgas alt förrätlningsman
ansvarar såsom för tjänstefel. Stadgandet bör ulgå som en följd av förslagel
all upphäva straffbestämmelsen rörande tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1939: 608) om
enskilda vägar 29 §
Stadgandet i första stycket av denna paragraf att förr'ättningsman
svarar för tjänstefel bör utgå som följd av förslagel all upphäva straffbestämmelsen
rörande tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB.
Prop.
1975: 78 259
Förslagen till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
och lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna
Enligt 46 resp. 45 § i dessa författningar är ledamot av
bl. a. allmänningsstyrelse och hos sådan styrelse anställd befattningshavare
med avseende å sina åligganden underkastade det ansvar som i lag stadgas
beträffande ämbetsman. Dessa bestämmelser bör utgå som en följd av förslaget lill
ändringar i 20 kap. BrB,
Förslaget till lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapUel
2 §
I denna paragraf föreslås utöver utbyte av ordet
"Konungen" mot "regeringen" endast en följdändring i 4
mom. såvitt gäller hänvisningen lill vissa beslämmelser i 13 §.
13 §
Bestämmelserna i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan
om disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning är inle tillämpliga
på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I stället gäller för
sådan befattningshavare vissa regler i förevarande paragraf.
Enligt 2 mom. i gällande lydelse äger domkapitel tUldela
innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitiet, varning eller
suspendera honom under högst tre månader om han har åsidosatt sin tjänsteplikt.
Är fråga om brott av svårare beskaffenhet skall domkapitlet göra anmälan till
åtal vid domstol. Slår sådan präst som nu avses under åtal för brott och har
han satt i fara det anseende innehavaren av ifrågavarande befattning bör äga,
kan domkapitiet enligt 3 mom. besluta om avstängning för liden intiU dess lagakraftägande
dom föreligger. Avstängning kan också ske för tiden från beslut om suspension
tills beslutet vunnit laga kraft. I nya 2 mom., som ersätter nuvarande 2 och 3
mom., har upptagits bestämmelse om rätt för domkapitel vad angår underlydande
präst och för myndighet som regeringen förordnar i fråga om annan präst att
besluta om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och åtalsanmälan med
motsvarande tillämpning av 18 och 2126 §§ statstjänstemannalagen i deras nya
lydelse.
I nuvarande 4 mom, stadgas bl. a. att prästerlig
befattningshavare, som enligl lagakraftägande dom funnits ha begått brott och tUl
följd därav blivit avsatt eller förklarats skyldig att avgå från sin
befallning, av domkapitiet kan skiljas eller under viss tid, ej över ett år,
avslängas från prästämbetet. Om han inte avsatts men i anslutning tUl domen erhållit
tjänstledighet på grund av sin sinnesbeskaffenhet eller om han blivit
suspenderad eller avstängd från sin befattning, kan domkapitiet avstänga honom
från prästämbetet för tid varunder han inte uppehåller
Prop. 1975:78 - 260
befattningen.
I förslaget till ny lydelse av 3 mom., som motsvarar nuvarande 4 mom., har som
förutsättning för att domkapUlel skall få skilja eller avslänga prästerlig
befattningshavare från prästämbetet i stället angetts att denne blivit
avskedad, resp. all han eljesi enligl lagakraftägande dom funnits ha begått
brott eller blivit ålagd disciplinpåföljd genom beslut som vunnit laga kraft
samt i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet
erhållit tjänstledighet från sin befattning. Vidare har ordet
"suspenderad" fått utgå som en följd av förslaget att upphäva suspensionsslraffet.
Vad
härefter angår nya 4 mom., stadgar detta i första slyckel räll för domkapitel
att från tjänsten skilja präst som övergivit svenska kyrkans lära samt i andra stycket
befogenhet för domkapitel atl från prästämbetet skilja präst som sålunda
avskedals eller eljest övergivit svenska kyrkans lära. Dessa bestämmelser
motsvarar i oförändrat skick innehållet i nuvarande 5 mom.
Nya
5 mom. motsvarar nuvarande 6 mom. och har endast undergått viss lagteknisk
följdändring.
I
nya 6 mom. har genom hänvisning till nya 51 §, 52 § första slyckel och 53 § statstjänstemannalagen
upptagils den civilprocessuella ordning som enligt förslagel skall gälla mål
rörande avskedande och andra frågor som avses i nya 2 mom. saml avskedande enligl
nya 4 mom. första stycket.
I
7 mom. har liksom f. n. upptagils beslämmelser om besvär i administrativ väg, EnUgt
nuvarande 7 mom. första stycket äger den som är missnöjd med domkapitels beslul
enligt nuvarande 25 mom. söka ändring hos kammarrätten. I förslaget till ny
utformning av 7 mom. har till en början i ett första stycke rätten till besvär
hos kammarrätten angivils gälla beslul enligt nya 3 mom. och 4 mom. andra
stycket, dvs. beslut om skiljande eller avstängning från prästämbetet. I nuvarande
andra stycket finns en bestämmelse att vissa beslut skall gå i verkställighet
ulan hinder av klagan där ej annorlunda förordnas. Härmed avses beslut enligt
nuvarande 3 mom. om avstängning från tjänst samt enligt nuvarande 4 mom. om
skiljande eller avstängning från prästämbetet. Enligt nya andra stycket skall verkslällighetsregeln
gälla endast sistnämnda typ av beslul, I fråga om avstängning från tjänst
kommer i stället att gälla den regel om omedelbar verkan hos avstängningsbeslut
som finns inlagen i nya 26 § statstjänstemannalagen, tUl vUket lagrum nya 2
mom. i förevarande 13 § hänvisar. Den nuvarande verkslällighetsregeln gäUer naturligen
beslut som meddelats av domkapitel eller kammarrätt, I nya andra stycket har
regeln angetts gälla även beslul av den nämnd, som enligt vad senare skall
beröras föreslås pröva frågor om biskops skiljande eller avstängning från
tjänsten eller prästämbetet.
Prop. 1975:78 261
20
§
Denna
paragraf föreskriver f. n. att domkapitels befogenhet att besluta enligt
nuvarande 35 mom. i 13 § skall tillkomma regeringsrätten i fråga om biskop.
Enligt förslaget utgår denna särregel ur 20 §. I stället las i 20 § in
stadgande om befogenhet för en särskild nämnd, bestående av fem ledamöter under
ordförandeskap av en lagkunnig och i domarvärv erfaren person, alt beträffande
biskop besluta i frågor som avses i nya 24 mom. av 13 §. Vad angår talan mot
nämndens beslut kommer att gälla de för präster i allmänhet föreslagna processuella
bestämmelserna i nya 67 mom. av 13 § om talan vid allmän domstol eller
arbetsdomstolen resp, besvär i kammarrätt.
Övergångsbestämmelser
Vissa
övergångsstadganden bör fogas till bestämmelse om dag för ikraftträdande av de
föreslagna lagändringarna. Sålunda bör den i nuvarande 13 § 7 mom. upptagna
besvärsregeln alltjämt äga tillämpning på beslut exempelvis rörande varning
eller suspension enligt nuvarande 2 mom. som meddelats före nyssnämnda dag.
Även
bestämmelsen i 13 § 4 mom. om rätt för domkapUel att från prästämbetet skilja
eller avstänga präst som avsatts eller förklarats skyldig alt avgå från sin
befattning till följd av brottmålsdom bör äga fortsatt tillämpning i fråga om
dom som meddelats före lagändringarnas ikraftträdande, övergångsbestämmelser
med nu avsedd innebörd har också upptagits i lagförslaget.
Förevarande
lagförslag ar att anse som kyrkolag. Jag förordar därför att förslaget efler
riksdagsbehandlingen föreläggs 1975 års allmänna kyrkomöte för godkännande.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
2§
Enligt
första stycket tredje punkten i denna paragraf prövar regeringsrätten f. n.
mål som avses i 20 § lagen om domkapitel, dvs. mål som gäller bl. a. skUjande
av biskop från prästämbetet. Såsom tidigare berörts föreslås att denna
befogenhet i stället tilläggs en särskild nämnd. Förevarande bestämmelse bör
därför utgå.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för aUmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål
1 §
I
denna paragraf stadgas att besvär mot beslut, som meddelats med stöd av författnmg
utfärdad före den 1 januari 1972 och som enligt vad dittills gällt skall
anföras hos Konungen, i vissa fall i stället skall anföras hos kammarrätt.
Enligt tionde punkten gäller detta besvär i mål
17
Riksdagen 1975.1 saml Nr 78
Prop.
1975: 78 262
om
bl. a. förordnande angående läkarundersökning av den som är anställd i allmän
tjänst. På sätt som har berörts i lagrådsremissen skall talan mot
arbetsgivarens beslut av detla slag alltid kunna väckas vid allmän domstol
eller vid arbetsdomstolen. Angivna typ av "ärenden bör därför utgå ur
uppräkningen i tionde punkten i förevarande paragraf.
Enligt
en föreslagen övergångsbestämmelse skall besvär alltjämt kunna föras hos
kammarrätt i fråga om beslut som meddelats före lagändringens ikraftträdande.
Förslagen
till lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet ati ut-' öva läkaryrket,
lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket och
lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.
in.
I
3 § lagen om behörighet att utöva läkaryrket, 4 § lagen om behörighet alt
utöva tandläkaryrket och 3 § lagen om behörighet alt utöva veterinäryrket m. m,
finns f, n. stadganden om rätt för socialslyrelseri resp. lantbmksstyrelsen att
återkalla légUimalion för läkare och landläkare resp. veterinär bl. a. om
vederbörande blivit avsatt eller suspenderad från tjänsten för brott som han
förövat under utövning av sitt yrke. Som en följd av förslaget att avskaffa de
särskilda ämbetsstraffen bör denna förutsättning för återkallande av
legitimation litgå och er-sältas av villkoret alt vederbörande enligt de riya
reglerna i statstjänstemannalagen blivit för brott eller förseelse i
utövningen av lakar- resp, tandläkar- och velerinäirket avskedad genom beslut
som -vunnit laga kraft. Eftersom vissa av här avsedda befattningshavare
omfattas av kommunaltjänstemannastadgan i stället för statstjänstemannalagen
och samma regler om disciplinansvar m. m, som nu föreslås intagna i denna lag
avses bli införda även i kommunaltjänstemannastadgan, bör hänvisning göras
också lUl denna.
Vidare
föreslås alt en i 6 § lagen om behörighet alt utöva läkaryrket, 7 § lagen om
behörighet att utöva tandläkaryrket och 6 § lagen om behörighet alt utöva
veterinäryrket intagen bestämmelse om möjlighet alt återkalla legitimation för
tid då vederbörande på grund av ådömd suspension inle är i tjänst skall ulgå.
Dom
på avsättning eller suspension söm meddelats före lagändringens ikraftträdande
bör även därefter kunna läggas till grund för beslut om återkallande av
legitimation. Övergångsbestämmelser med detta innehåll föreslås därför.
Förslaget
till lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242) 22 §
I
denna paragraf stadgas f, n. ätt socialstyrelsen, om den vidtagit åtgärd för
alt ställa läkare under åtal för fél eller försummelse i tjänsten, äger
avstänga läkaren från utövning av tjänsten om det finnes erfordef-
Prop.
1975: 78 263
ligt
för sjukvårdens behöriga uppehållande. Med hänsyn till förslaget om avkriminalisering
av vanliga tjänstefel och avskaffande av avsättning som brottspåföljd bör
bestämmelsen utformas annorlunda. Därför föreslås den ändringen i föreVarande
paragraf att avstängning under 'i övrigt redan f. n, gällande förutsättningar
skall kunna ske sedan socialslyrelsen anmält läkaren 'liU åtal för förseelse
i tjänsten eller anmält sådan förseelse till den som enligt statstjänstemannalagen
eller kommunaltjänstemannastadgan har alt pröva frågan om avskedande av
läkaren. Enligt förslaget får avstängningen inle gälla längre än till dess
tjänsteförseelsen slutligt prövats i brottmålet eller i ärendet om avskedande.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat
8§
Enligt
första stycket i denna paragraf åtnjuter tulltjänsteman från annan stat under
utövning här i riket av tullljänst, som omfattas av gränstullsamarbele, skydd enligl
10 kap. strafflagen (numera 17 kap, BrB) men skall inle vara underkastad i 25
kap. samma lag (numera 20 kap. BrB) meddelade bestämmelser om ämbetsbrott. Med
hänsyn tiU de föreslagna ändringarna i BrB bör förevarande bestämmelse ändras
så att den beträffande ifrågavarande tullpersonal hänvisar till stadgandet i
17 kap. 5 § BrB i fråga om skydd och till 20 kap, samma balk i fråga om undantag
från ansvar.
Enligt
paragrafens andra stycke skall, oiri svensk tulltjänsteman genom gärning som
avses i 25 kap. 15 §§ strafflagen (numera 20 kap. 15 §§ BrB) åsidosatt sin
tjänsteplikt då han i anledning av gränstullsamarbete haft att utöva tuUtjänst
för annan stat, så anses som om gärningen begåtts under utövning av svensk tuUtjänst,
För att bestämmelsen skall anpassas tUl det nya sanktionssyslemet bör den
ändras så alt den avser svensk tuUtjänsleman som under i ö-vrigt angivna
förutsättningar begått brott som avses i 20 kap. 13 §§ BrB eUer på annat sä.11
gjort sig skyldig till tjänsteförseelse. Med tjänsteförseelse åsyftas här
förseelse enligt 18 § statstjänstemannalagen.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag
7§ ' -
I
denna paragraf föreskrivs att den som är godkänd för anstälhiing i
bevakningsföretag och har tUl uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare)
åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 1 § BrB. Med hänsyn till de föreslagna
ändringarna i 17 kap. BrB bör hänvisningen i förevarande bestämmelse ändras
till att avse 17 kap. 5 § BrB.
Prop. 1975:78 264
Förslaget
till lag om skydd för viss tjänsteutövning
Enligt
17 kap. 1 § andra stycket BrB skall det straffskydd som enUgt första stycket
samma paragraf tUlkommer innehavare av ämbete eller annan befattning varmed ämbetsansvar
är förenat, åtnjutas också av den som innehar befattning med vilken enligt
regeringens förordnande samma skydd skall vara förenat. Med stöd av denna
bestämmelse har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen (1961: 559) med förordnande
om ämbetsskydd för vissa befattningshavare. Enligt denna kungörelse skall
ifrågavarande skydd tillkomma befattningshavare som handhar säkerhets- eller
ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller
allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats, vaktpost och annan för
bevakning eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman samt den som
i övrigt för försvaret fullgör bevaknings-elter ordningsuppgift och därvid bär
uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift.
Den
angivna bestämmelsen 1 17 kap. 1 § BrB motsvaras i förslaget av 5 § samma
kapitel. Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ om våld
eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd
också tiUämpas om någon på sätt där sägs förgriper sig mot eller hindrar den
som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med
myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda
förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd. Sådan särskild
föreskrift som åsyftas i den nya bestämmelsen måste enligt nya RF utfärdas i
form av lag. På grund härav föreslås en ny lag om skydd för viss tjänsteutövning
som avses ersätta 1961 års kungörelse.
I
den föreslagna lagen har tagits in samma personkategorier som i kungörelsen med
undantag av krigsmän. De senare åtnjuter straff-skydd direkt enligt de nya
bestämmelserna i 17 kap. BrB och behöver därför inle tas med i den nya lagen.
Förslaget
till lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
Någon
straffsanktionerad tystnadsplikt finns inte särskilt föreskriven beträffande
den som utför uppdrag som tolk (översättare) åt myndighet. De allmänna
reglerna om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § BrB torde sannolikt inte
heller vara tillämpliga på tolk. Den som i denna egenskap biträder myndighet
intar nämligen inte en sådan ställning att han kan anses underkastad ämbetsansvar.
Eftersom en tolk i regel inte är anställd hos myndigheten utan endast
tillfälligt medverkar i dess verksamhet, torde han inte heller på grund av 20
kap. 12 § andra stycket andra punkten BrB vara underkastad tystnadsplUct utan ämbetsansvar.
Undanlag synes i sistnämnda hänseende dock böra göras i fråga om allmän tolk
hos domstol.
Invandrarulredningen
har i sitt betänkande (SOU 1972: 83) Invand-
Prop.
1975: 78 265
rarutredningen
2 framhållit det otillfredsställande i att klara regler om tolks tystnadsplikt
saknas. Uppdrag som tolk ger nämligen ofta insyn i enskilda personers privata
förhållanden.
För
den enskUde är det av stor betydelse alt tolken iakttar tystnad beträffande
uppgifter av personlig natur som han får kännedom om i samband med sitt
uppdrag. Införandet av en straffsanktionerad tystnadsplikt skulle därför
enligt utredningen bidra tUl att stärka den enskUdes förtroende för tolken.
För tolken själv kan en uttrycklig regel om tystnadsplikt också vara ett stöd,
om han av utomstående skulle avkrävas upplysningar om vad som förevarit i mål
eller ärende hos myndighet. Det nu sagda gäller inte bara uppgifter om enskilds
personliga förhållanden utan har avseende också på upplysningar om yrkeshemligheter,
affärsförhållanden m. m. som tolk får kännedom om vid fullgörande av sitt
uppdrag.
Invandrarulredningen
förordar därför att en lagsladgad tystnadsplikt införs för tolk och
översättare som anlitas av myndighet eller annat organ för vars fullgörande
staten eller kommun svarar. Tystnadsplikten bör enligt utredningens förslag
avse den som fuUgör eller fullgjort uppdrag som tolk eller översättare eller
som är eller varit anställd som tolk eller översättare samt innefatta förbud
för honom att obe-hörligen yppa vad han under uppdraget erfarit om enskilds
personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller
förhållande av betydelse för landets försvar.
Frågan
om straffsanktionerad tystnadsplikt för tolk har även behandlats i riksdagen.
I motionema 1974: 560 och 1974: 573 hemställdes sålunda under hänvisning till invandrarutredningens
förslag att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära förslag till bestämmelser
om sådan tystnadsplikt. Justitieutskottet förklarade sig i sitt betänkande över
motionerna (1974: 25) dela uppfattningen att det är angeläget att lagstiftning
beträffande tystnadsplikt för tolk och översättare kommer lill stånd. Med
hänsyn till pågående lagstiftningsarbete borde motionerna enligt utskottets
mening emellertid inte föranleda någon riksdagens åtgärd och utskottet
hemställde därför att riksdagen skulle avslå dem. Riksdagen beslutade enligt
utskottets hemställan.
Även jag anser alt lagstadgad
tystnadsplikt bör införas för vissa tolkar och översättare. De av invandrarulredningen
föreslagna bestämmelserna , synes vara ändamålsenliga. Jag ansluter mig därför
till utredningens förslag. Det bör beaktas att den föreslagna tystnadsplikten
avser förbud alt obehörigen yppa vissa angivna förhållanden. Har tolk fått
kännedom om förhållande av detla slag exempelvis under tolkning vid offentiig förhandling
inför domstol, är han givetvis lika litet som någon annan vid förhandlingen
närvarande person skyldig aft iakttaga tystnad härom. Detta får anses ligga i
alt förbudet endast avser obehörigt yppande.
I
en nyligen framlagd proposition (1975: 26) föreslås alt tolkar och
Prop. 1975: 78 266
översättare
skall kunna få statiigt godkännande. De nya beslärrinielserna om tystnadsplikt
bör avse även tolkar öch översättare med sådant godkännande oavsett om de
anlitas av offentligt organ.
Jag
vill erinra om ätt den sålunda föreslagna tystnädsplikteri kom
pletteras av de generella ansvars- och åtalsreglerna i nya 20 kap. 3' §
BrB. '
Övriga
lagförslag
Den
nya straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB är, som tidigare berörts, avsedd alt
i allmänhet ersätta de ansvars- och åtalsregler angående brott mot
tystnadsplikt som finns i skilda specialförfaitningar. Därför ' föreslås att
dessa regler upphävs såsom inte längre erforderliga. Bestämmelsen i 20 kap. 3
§ BrB är avsedd att gäUa också brott mot tystnadsplikt som åligger någon
enligt förordnande meddelat med stöd av författning, exempelvis
granskningsnämnds förordnande enligt 6 eller 16 § lagen (1971: 1078) om
försvarsuppfinningar.
Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att dels aniaga de av lagrådet
granskade förslagen med vidtagna ändringar,
dels
aniaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till
7.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar,
8.
lag om ändring i lagen (1966:
413) om vapenfri tjänst,
9.
lag om ändring i förordningen
(1960: 267) angående skogsvårds-styrelser,
10.
lag om ändring i vattenlagen
(1918: 523),
11.
lag om ändring i lagen (1939:
608) dm enskilda vägar,
12.
lag om ändring i lagen (1952:
166) om häradsallmänningar,
13.
lag om ändring i lagen (1952:
167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,
15.
lag om ändring i lagen (1971:
289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
16.
lag om ändring i lagen (1971:
309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
17.
lag om ändring i lagen (1960:
408) om behörighet all utöva läkaryrket,
18.
lag om ändring i lagen (1963:
251) om behörighet alt utöva tandläkaryrket,
19.
lag om ändring i lagen (1965:
61) om behörighet all utöva velerinäryrket m, m.,
20.
lag om ändring i sjukvårdslagen
(1962: 242),
Prop.
1975: 78 267
21.
lag om ändring i lagen (1959:
590) om gränstullsamarbete med annan stat,
22.
lag om ändring i lagen (1974:
191) om bevakningsföretag,
23.
lag om skydd för viss
tjänsteutövning,
24.
lag om tystnadsplikt för vissa
tolkar och översättare,
25.
lag om ändring i förordningen
(1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m,,
26.
lag om ändring i förordningen
(1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,
27.
lag om ändring i lagen (1944:
133) om kastrering,
28.
lag om ändring i lagen (1948:
390) om skyldighet för näringsid-' käre m. fl. atl biträda vid planläggningen äv
rikets ekonomiska försvarsberedskap,
29.
lag om ändring i lagen (1948:
433) om förs'äkrmgsrörelse,
30.
lag om ändring i arbelarskyddslagen
(1949': 1),
31.
lag om ändring i lagen (1950:
272) om rätt för utländsk försäkringsanslalt att driva försäkringsrörelse här
i riket,
32.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953: 272),
33.
lag om ändring i lagen (1953:
397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m. m.,
34.
lag om ändring i lagen (1954:
243) om yrkesskadeförsäkring,
35.
lag om ändring i allmänna
förfogandelagen (1954: 279),
36.
lag om ändring i allmänna
ransoneringslagen (1954: 280),
37.
lag om ändring i msdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521),
38.
lag om ändring i lagen (1954:
579) om nyklerhetsvård,
39.
lag om ändring i lagen (1956:
2) om socialhjälp,
40.
lag om ändring i lagen (1956:
245) om uppgiflsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden,
41.
lag om ändring i
atomenergilagen (1956: 306),
42.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956: 623),
43.
lag om ändring i förordningen
(1957: 343) om oljelagring m, m,,
44.
lag om ändring i
strålskyddslagen (1958: 110),
45.
lag om ändring i lagen (1958:
295) om sjömansskatt,
46.
lag om ändring i lagen (1959:
92) om förfarandet vid konsum- " lionsbeskaltning,
47.
lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960: 74),
48.
lag om ändring i
barnavårdslagen (1960: 97),
49.
lag om ändring i ölförsäljningsförordningen
(1961: 159),
50.
lag om ändring i förordningen
(1961: 180) om tillverkning av sprit och vin,
51.
lag om ändring i förordningen
(1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
52.
lag om ändring i förordningen
(1961: 381) om tillverkning av ocb handel med fodermedel m. m.,
53.
lag om ändring i lagen (1962:
381) om allmän försäkring.
Prop. 1975: 78 268
54.
lag om ändring i slämpelskailelagen
(1964: 308),
55.
lag om ändring i lagen (1964:
542) om personundersökning i brottmål,
56.
lag om ändring 1 lagen (1965:
94) öm polisregister m. m.,
57.
lag om ändring i lagen (1965:
719) om säkerhet på fartyg,
58.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockeln,
59.
lag om ändring i lagen (1967:
940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
60.
lag om ändring i lagen (1968:
430) om mervärdeskatt,
61.
lag om ändring i förordningen
(1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, .
62.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387),
63.
lag om ändring i aUmänna
arbetstidslagen (1970: 103),
64.
lag om ändring i
sjöarbetstidslagen (1970: 105),
65.
lag om ändring i lagen (1970:
244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
66.
lag om ändring i lagen (1970:
725) om lokaliseringssamråd,
67.
lag om ändring i lagen (1970:
943) om arbetstid m. m. i husligt arbele,
68.
lag om ändring i
livsmedelslagen (1971: 511),
69.
lag om ändring i lagen
(1971:1078) om försvarsuppfinningar,
70.
lag om ändring i lagen (1971:
1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,
71.
lag om ändring i lagen (1971:
1204) om byggnadstiUstånd m. m., .
72.
lag om ändring i lagen (1972:
119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,
73.
lag om ändring i lagen (1972:
826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,
74.
lag om ändring i sjömanslagen
(1973: 282),
75.
lag om ändring i datalagen
(1973: 289),
76.
lag om ändring i lagen (1973:
329) om hälso- och miljöfarliga varor,
77.
lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973: 1173),
78.
lag om ändring i lagen (1974:
13) om vissa anslällningsfrämjande ålgärder,
79.
lag om ändring i Inkassolagen
(1974: 182),
80.
lag om ändring i lagen (1974:
268) med anledning av miljöskydds-konventionen den 19 februari 1974 meUan
Danmark, Finland; Norge och Sverige,
81.
lag om ändring 1 gruvlagen
(1974: 342),
82.
lag om ändring i abortlagen
(1974: 595),
83.
lag om ändring i lagen (1974:
890) om vissa mineralfyndigheter,
84.
lag om ändring i lagen (1975:
55) om folk- och bostadsräkning år 1975,
85.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947: 385),
Prop. 1975:78 269
86.
lag om ändring i lagen (1975:
000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd bettäffande handelssekreterare m.
m.
87.
lag om ändring i lagen (1975:
000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt,
88.
lag om ändring i lagen (1975:
000) med vissa bestämmelser inom hälso- och sjukvård m. m.,
89.
lag om ändring i oljekrislagen
(1975: 000),
dels
för sin del antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag lill
14.
lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel.
Av de angivna förslagen
har de som har tagits upp under 2 och 3 upprättats i samråd med statsrådet Löfberjg
samt förslagen under 8 och 47 i samråd med chefen för försvarsdepartementet.
Förslagen under 9, 12, 13, 19, 52, 61, 68, 70, 76 och 80 har upprättats i
samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslagen under 11, 57, 64 och 74
i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, förslaget under 14 1
samråd med chefen för kommundepartementel i hans egenskap av föredragande
statsråd för kyrkoärenden samt förslagen under 17, 18, 20, 34, 38, 39, 44, 48,
53 och 59 i samråd med chefen för socialdepartementet. Förslagen under 21, 29,
3133, 37, 42, 45, 46, 4952, 54, 60 och 84 bar upprättats i samråd med chefen
för finansdepartementet, förslagen under 24, 30, 63, 66, 67, 71 och 78 i samråd
méd chefen för arbetsmarknadsdepartementet, förslagen under 25, 26, 28, 35,
36, 40, 43, 86 och 89 i samråd med chefen för handelsdepartementet, förslagen
under 41, 58, 73, 81 och och 83 i samråd med chefen för industridepartemenlet
samt förslaget under 85 i samråd med chefen för bostadsdepartementet.
Med hänsyn till vad jag
anfört om alt förslaget tiU lag om ändring i
lagen om domkapitel bör efter riksdagsbehandlingen föreläggas 1975 års
allmänna kyrkomöte för godkännande bör lagförslagen behandlas av
riksdagen under innevarande riksmöte. " !,
Beslut
Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975: 78 270
Imiehåll
Propositionen...................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1
Lagförslag ...................................................... 2
1.
lag om ändring i brottsbalken........ ;................. .... 2
2.
lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274) 12
3.
lag om ändring i lagen (1974:
359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) 24
4.
lag om ändring i
rättegångsbalken.................... .. 24
5.
lag om ändring i miUtära
rättegångslagen (1948: 472) .... 29
6.
lag om ändring i
förvaltningslagen (1971: 290) ;. 33
7.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar ..... ..__ _ 33
8.
lag om ändring i lagen (1966:
413) om vapenfri tjänst 34
9.
lag om ändring i förordningen
(1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser ....;.... . 35
10.
lag om ändring i vattenlagen
(1918: 523)........... 36
11.
lag om ändring i lagen (1939:
608) öm enskUda vägar 37
12.
lag om ändring i lagen (1952:
166) om häradsallmänningar 37
13.
lag om ändring i lagen (1952:
167),om aUmänningsskogar i Norrland och Dalarna ..... 38
14.
lag om ändring i lagen (1936:
567) om domkapitel .,," 38
15.
lag om ändring i lageri (1971:
289) om allmänna förvaltningsdomstolar 41
16.
lag om "ändring i lagen
(1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål .. 42
17.
lag om ändring i lagen (1960:
408) om behörighet att utöva läkaryrket 46
18.
lag om ändring i lagen (1963:
251) om behörighet alt utöva tandläkaryrket 47
19.
lag om ändring i lagen (1965:
61) om behörighet alt utöva veterinäryrket m. m 48
20.
lag om ändring i sjukvårdslagen
(1962: 242)....... .. 50
21.
lag om ändring i lagen (1959:
590) om gränstullsamarbete med annan stat 51
22.
lag om ändring i lagen
(1974:191) om bevakningsföretag .. 51
23.
lag om skydd för viss
tjänsteutövning............... .. 52
24.
lag om tystnadspUkt för vissa
tolkar och översättare 52
25.
lag om ändring i förordningen
(1935: 395) om kontroll över tUlvérkningen av krigsmateriel m. m 53
26.
lag om ändring i förordningen
(1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel......................................... .. 53
27.
lag om ändring i lagen (1944:
133) om kastrering. .. 54
28.
lag om ändring i lagen (1948:
390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av
rikets ekonomiska försvarsberedskap ............ 54
29.
lag om ändrmg i lagen (1948:
433) om försäkringsrörelse .. 56
30.
lag om ändring i
arbetarskyddslagen (1949: 1) .. .. 56
31.
lag om ändring i lagen (1950:
272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här
i riket..................................................... 56
Prop. 1975:78 ' 271
ag
om ändring i uppbördslagen (1953:'272)....... 56
ag
om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror
som
användas för framställning av feltemulsion m. m 57
ag
om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring 58
ag
om ändring i aUmänna förfogandelagen (1954: 279) .... 58
ag
om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280) .. 59
ag om ändring i rasdrycksförsäljningsförordningen (1954:
521)........................................................... 59
ag
om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård .... 60
ag
om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp.. .. 61
ag
om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet
rörande
pris- och konkurrensförhåUanden.......... 62
ag
om ändring i atomenergilagen (1956: 306).... 62
ag
om ändring i taxeringslagen (1956: 623)....... 63
ag
om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring
m.m....................................... :.................. 64
ag
om ändring i strålskyddslagen (1958: 110) .. 65
ag
om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt ...... 66
ag
om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid kon
sumtionsbeskattning ...... '............................. . 67
ag
om ändring i civUförsvarslagen (1960: 74).... . 67
ag
om ändrmg i barnavårdslagen (1960: 97)...... .. 68
ag
om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159) . .. 69
ag om ändring i förordningen (1961: 180) om tUlverkning
av
sprit och vin........ :............ _____________ .. 70
ag
om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av
eknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat............ 71
ag
om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning
av
och handel med fodermedel m. m................. 71
ag
om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring .. 72
ag
om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308) 73
ag
om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning
brottmål.................................................... .. 73
ag
om ändring i lagen (1965: 94) om poUsregister m. m. .. 74
ag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg 75
ag
om ändring i lagen (1966: 314) om kontinenlalsockeln 75
ag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa
psykiskt utvecklingsstörda...................... 76
ag
om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt 76
ag
om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning
av
svavelhalten i eldningsolja _______________ 77
ag
om ändring i mUjöskyddslagen (1969: 387)... 78
ag
om ändring i aUmänna arbetstidslagen (1970: 103) 79
ag
om ändring i sjöarbelstidslagen (1970: 105).. 79
ag
om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar......... ;___ ...................... 80
ag
om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd 80
ag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i hus-
igt
arbete__ ................................................ 81
ag
om ändring i livsmedelslagen (1971: 511) ..... 81
ag
om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar 82
ag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dump
ning av avfall i vatten.................................... .. 83
Prop. 1975: 78 272
71. lag
om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstUlstånd
m.
m.......................................................... .. 83
72.
lag om ändring i lagen (1972:
119) om fastställande av köns-, tillhörighet i vissa fall 84
73.
lag om ändring i lagen
(1972:826) om. uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor 84
74.
lag om ändring i sjömanslagen
(1973: 282)......... _ 85
75.
lag om ändring I datalagen
(1973: 289)............. .. 86
76.
lag om ändring i lagen (1973:
329) om hälso- och miljöfarliga varor 86
77.
lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973: 1173) 87
78.
Iag om ändring i lagen (1974:
13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder 88
79.
lag om ändring i inkassolagen
(1974: 182).......... 88
80.
lag om ändring i lagen (1974:
268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 febraari 1974 meUan
Danmark, Finland, Norge och Sverige....... 89
81.
lag om ändring i gravlagen
(1974: 342).............. 89
82.
lag om "ändring i
abortlagen (1974: 595) ........... .. 90
83.
lag om ändrmg i lagen (1974:
890) om vissa mineralfyndigheter 90
84.
lag om ändring i lagen (1975:
55) om folk- och bostadsräkning år 1975 .... 91
85.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947: 385) ...... 91
86.
lag om ändring i lagen (1975:
000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.
m. .. . 92
87.
lag om ändring i lagen (1975:
000) om offentiiga funktionärers tystaadsplikt 93
88.
lag om ändring i lagen (1975:
000) med vissa bestämmelser inom hälso- och sjukvård m. m 93
89. lag
om ändring i oljekrislagen (1975:,000) 93
Utdrag
av protokollet vid regeringssammanträde 1975-0206 .... 94
1
Inledning...................................................... .. 94
2
Gällande rätt................................................. .. 96
3
Ämbetsansvarskommitténs
principbetänkande ;... 105
4
Principerna för ett nytt sanktionssyslem
........... 106
4.1
Kommittén.............................................. 106
4.2
Remissyttrandena..................... ;............. 107
5 Avtalsförbudet
i 3 § statstjänstemannalagen....... 108
5.1
Kommittén.............................................. 108
5.2
Remissyttrandena..................................... 108
6 Det
straffrättsliga ansvarsområdet.................... 109
6.1
Kommittén ................... -..................... 109
6.2
Remissyttrandena..................................... 113
7 Disciplinansvaret............................................ 116
7.1
Kommittén .................. -...................... 116
7.2
Remissytttandena..................................... 120
8 Ansvarsregler
för vissa funktionärsgrapper.......... 129
8.1
Kommittén.............................................. ,129
8.2
Remissyttrandena ................................... 131
9 ProcessueUa
frågor ............................... ___ 132
Frop. 1975: 78 273
9.1
Kommittén .......................................... . 132
9.2
Remissyttrandena .................................... 133
10 JO:s
och JK:s tUlsyn...................................... . 134
10.1
Kommittén ......................................... 134
10.2
Remissyttrandena.................................... 135
11 Den
militära sektom........................................ 136
11.1
Kommittén .......................................... 136
11.2
Remissyttrandena.................................... 137
12, Följdändringar
i 17 kap. brottsbalken ............... 137
12.1
Kommittén ......................................... 137
12.2
Remissyttrandena.................................... 138
13. Föredraganden
............................................ 139
13.1
Principerna för ett nytt sanktionssyslem
...... 139
13.2
Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen. 139
13.3
Det straffrättsliga
ansvarsområdet.............. 141
13.4
Disciplinansvaret ................................... 154
13.5
Processuella frågor ................................. 169
13.6
JO:s och JK:s tiUsyn ............................... 173
13.7
Den mUitära sektorn ............................. 174
14
Upprättade lagförslag .................................. 174
15
Specialmotivering ....................................... 175
15.1
Förslaget tUl lag om ändring i
brottsbalken... 175
15.2
Förslaget tUl lag om ändring i slatstjänslemannalagen 191
15.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen om ändring i statstjänstemannalagen 205
15.4
Förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken 205
15.5
Förslaget till lag om ändring i
militära rättegångslagen 208
15.6
Förslaget till lag om ändring i
förvaltningslagen 209
16 Hemställan................................................... 210
BUaga
De remitterade förslagen .......................... 211
1.
lag om ändring i brottsbalken ........................... 211
2.
lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274) 222
3.
lag om ändring i lagen (1974: 359)
om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274) 233
4.
lag om ändring i
rättegångsbalken .................. 233
5.
lag om ändring i militära
rättegångslagen (1948: 472) 238
6. lag
om ändring i förvaltningslagen (1971: 290) .... 241
Utdrag
av lagrådets protokoll ............................. 243
Utdrag
av protokoUet vid regeringssammanträde 1975-03-13 253
MARCUSeOKTK. STOCKHOLM 0>7J 740t00
Doktrin (26)
- Martin Sunnqvist, Det rättsliga skyddet för statssymboler och andra officiella symboler, SvJT 2025 s. 759, på s. 780 · Fritt tillgänglig
- Sebastian Hallberg, LOA:s disciplinpåföljder: myndighetsutövning?, FT 2017 nr 2 s. 259, på s. 260, 263, 265, 267, 270, 276, 284 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jesper Ekroth, Konstitutionsutskottets granskning av regeringens agerande i samband med tsunamikatastrofen i sydostasien - Vilka slutsatser kan dras för konstitutionsutskottets del?, FT 2006 nr 3 s. 255, på s. 282 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Anna Hollander, Tom Madell, Socialtjänst på entreprenad, FT 2003 nr 1 s. 15, på s. 32 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Göransson, Betydelsen av begreppet myndighetsutövning inom arbetsrätten, JT 1991/92 nr 4 s. 601, på s. 602, 603, 620
- Jan Sahlin, Något om myndighetsutövning inom hälso- och sjukvården, FT 1991 nr 5–6 s. 308 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Anmälan mot Helsingborgspolisen för beslut om avvisning, FT 1991 nr 4 s. 276, på s. 287 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, "Allmänt och "enskilt" i den offentliga rätten, FT 1985 nr 2 s. 49, på s. 58 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Curt Riberdahl, Några rättsliga aspekter på kommunal revision, FT 1981 nr 5 s. 207, på s. 215 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bo Westerhult, Straff- och disciplinansvaret vid fel och försummelser i offentlig verksamhet, FT 1980 nr 5–6 s. 177, på s. 184, 185, 187, 189, 190, 191, 192, 193, 195, 196, 198, 206, 207, 208 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Clas Nordström, Politiskt ansvar, vad är det?, FT 1980 nr 1 s. 1, på s. 2 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i Högsta domstolens praxis 1961-1975, FT 1979 nr 6 s. 265, på s. 267, 270, 271 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Curt Riberdahl, De förtroendevaldas politiska och juridiska ansvar, FT 1979 nr 3 s. 119, på s. 120, 123, 137 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Lennart Aspegren, De offentliganställda och den nya förhandlingsrätten, FT 1977 nr 5 s. 221, på s. 222 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, Föreskrifter om lags tillämplighet, FT 1977 nr 2–4 s. 184, på s. 192 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Skoj i lagstiftningen?, SvJT 1977 s. 145, på s. 147 · Fritt tillgänglig
- Yngve Adolphson, Protokoll, protokollföring och protokolljustering, FT 1977 nr 1 s. 1, på s. 21, 22 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Replik till repliken, SvJT 1976 s. 385, på s. 387 · Fritt tillgänglig
- Föredragandes och annan närvarandes beslutsansvar — en replik, SvJT 1976 s. 382 · Fritt tillgänglig
- Jörgen Bengtsson, W. Hermanson, G. Sandler, S. V. Svensson och B. Wennberg, Taxeringshandbok, FT 1976 nr 6 s. 302 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Curt Riberdahl, Det kommunala revisionsansvaret efter ansvarsreformen för funktionärer i offentlig verksamhet, FT 1976 nr 5 s. 232, på s. 238 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Thorsten Cars, Den nya lagstiftningen om ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, FT 1976 nr 4 s. 155 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Hans Ragnemalm, Regeringsformen 11:6. Överlämnande av förvaltningsuppgift till enskilt subjekt, FT 1976 nr 3 s. 105, på s. 120, 121, 130, 131, 141 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Föredragandes och annan närvarandes beslutsansvar, SvJT 1976 s. 66 · Fritt tillgänglig
- Håkan Strömberg, Några reflexioner om normgivningsmakten i nya regeringsformen, FT 1976 nr 2 s. 51, på s. 61 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
och 1 till
- Förslag om reformering av JO-ämbetet, SvJT 1975 s. 584 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
455 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (218)
218 kopplingar i 119 dokument.
- Bet. 2025/26:JuU40 Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar om s. 145 i texten
- Prop. 2025/26:217 Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar s. 10 om s. 145 · s. 16 om s. 180 · s. 38 om s. 182 · s. 39 om s. 182 i texten
- SOU 2026:19 Stärkt tillsyn och uppföljning - förslag för att motverka oegentlig läkemedelsförskrivning s. 80 i texten
- Prop. 2024/25:204 Regler om avstängning av statligt anställda s. 30 om s. 168 i texten
- SOU 2025:87 Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel s. 279 om s. 96 · s. 280 om s. 139 · s. 289 om s. 180 · s. 291 om s. 180 · och 4 till i texten
Rättsfall (37)
37 kopplingar i 31 dokument.
- RH 2001:11 om s. 176 ur registret
- RH 2000:90 om s. 142 ur registret
- RH 1994:70 om s. 142 ur registret
- HFD 2026 ref. 19 om s. 141 i texten
- AD 2016 nr 74 i texten
Myndighetsavgöranden (2)
2 kopplingar.
- JO 2007-02-21 dnr 2280-2005 i texten
- JO 2000-02-21 dnr 1933-1999 i texten
Doktrin (198)
198 kopplingar i 52 dokument.
- Westerlund, Våld mot tjänsteman, 1990 s. 25 om s. 143 · s. 25 om s. 144 · s. 38 om s. 176 · s. 43 om s. 142 · och 17 till i texten
- Borgström, JO och tjänstemännen, 2003 s. 270 om s. 107 · s. 272 om s. 143 · s. 272 om s. 180 · s. 273 om s. 110 · och 13 till i texten
- Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 1, 1976 s. 72 om s. 179 · s. 76 om s. 142 · s. 77 om s. 142 · s. 78 om s. 142 · och 11 till i texten
- FT 1980 s. 177 Bo Westerhult, Straff- och disciplinansvaret vid fel och försummelser i offentlig verksamhet s. 184 · s. 185 · s. 187 · s. 189 · och 10 till i texten
- Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 460 om s. 106 · s. 461 om s. 141 · s. 461 om s. 145 · s. 462 om s. 135 · och 8 till i texten