Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning

1975 · 134 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 95 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:8, Regeringens proposition om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 8 år 1975 Prop. 1975:8

Nr 8

Regeringens
proposition om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens
bestämmelser om normgivning;

beslutad
den 3 januari 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll denna dag.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag som har samband med att den nya
regeringsformen (RF) har börjat tillämpas den 1 januari 1975. Förslagen avser i
första hand normgivningsbemyndiganden för regeringen dels beträffande vissa av
de ämnen som avses i 8 kap. 7 § RF, dels i fråga om avgifter enligt 9 § samma
kapitel. Bemyndigandena behövs föratt regeringen, underordnade
förvaltningsmyndigheter, landstingskommuner och kommuner skall (h i huvudsak
samma normgivningskompetens inom de berörda ämnesområdena som f n.

Bland
förslagen kan nämnas förslaget till lag om offentliga funktionärers
tystnadsplikt. Bestämmelserna där innebär atl regeringen fär de bemyndiganden
som behövs för att nuvarande rättsläge på området skall kunna behållas i
princip oförändrat. Förslaget innehåller dessutom en nyhet i förhållande till
gällande rält. Det föreslås nämligen att all domstolspersonal, således inte
bara domare, skall vara underkastad lagfäst tystnadsplikt i fråga om innehållet
i ännu inte meddelade domar och andra liknande beslut och dessutom i fråga om
vad som har förekommit vid överiäggning inom stängda dörrar inför sådana avgöranden.

1
propositionen läggs vidare fram vissa förslag som innebär att bestämmelser som
hittills har stått i författningar som har beslutats av regeringen flyttas över
till lag.

1 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8

1 Förslag tlll

Lag

om
offentliga funktionärers tystnadsplikt

Härigenom
föreskrives följande.

1 §
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud att yppa

eller utnyttja vad någon har erfarit på grund av anställning eller uppdrag

hos staten, kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller

under utövande av tjänsteplikt, om förbudet är påkallat

l.av
hänsyn till rikets säkerhet, rikets förhållande till annan stat eller
mellanfolklig organisation, privatlivels helgd, enskilds personliga säkerhet
eller det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse eller

2.
i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan
lillsyn eller för förebyggande eller beivrande av brott.

Regeringen
tlir överiåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller
landstingskommun att meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket.

2 § Den som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstol fär icke
obehörigen yppa innehållet i ännu ej meddelad dom eller i annat ännu ej
meddelat beslut, som avser domstolens rättskipande eller rättsvårdande
uppgifter. Han fr ej heller obehörigen yppa vad som har förekommit vid de
överiäggningar som domstolen häller inom stängda dörrar, när den fullgör sådana
uppgifter.

3 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud för den som
är anställd eller fullgör uppdrag vid myndighet att yppa innehållet i ännu ej
meddelat beslut genom vilket i särskilt fall för enskild bestämmes om förmån,
rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart
förhållande. Regeringen får vidare besluta föreskrifter om förbud för person
som har sagts nu att yppa vad någon har yttrat i förtroende under överläggning
i sådan fråga.

4 § Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter om förbud för den som
på grund av anslällning eller uppdrag som sägs i I § första stycket eller
annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt tager del av
handling, som enligt lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar icke får utlämnas till envar, att yppa handlingens
innehåll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 3

5
§ Den som uppsåtligen bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1, 3
eller 4 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Regeringen
får, utöver vad som följer av 1, 3 och 4 §§, meddela föreskrifter om
upphävande av förbud som avses i 8 kap. 7 § andra stycket regeringsformen, om
förbudet har tillkommit på annat sätt än genom beslut av Kungl. Maj:t och
riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam. Regeringen får vidare överiåta
åt kommun, landstingskommun eller kyrklig kommun att besluta föreskrifter om
upphävande av sådant av denna meddelat förbud som har sagts nu.

Vad
som sägs i 5 § skall även gälla överträdelse av föreskrift som avses i I § och
som före ikraftträdandet av denna lag har meddelats av Kungl. Maj;t,
förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun, om ej gärningen är
särskilt belagd med straff.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

2 Förslag
till

Lag
med vissa bestämmelser fdr personal inom hälso- och sjukvård m.fl.

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om åligganden för den som
utövar verksamhet inom hälso-och sjukvård eller inom apoteksväsendet, om
föreskrifternaär påkallade till skydd förenskildeller för verksamhetens bedrivande
i övrigt.

Regeringen
Hr överiåta åt för\'altningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i
första stycket.

2§
Förvaltningsmyndighet,som haratt utöva tillsyn över verksamhet, för vilken
gäller föreskrifter enligt 1 §,eller den som myndigheten förordnar har rätt att
inspektera verksamheten.

3 § Den som utövar eller har utövat verksamhet, för vilken gäller
föreskrifter enl igt 1 §, får ej yppa något som har meddelats honom i
förtroende i verksamheten eller obehörigen uppenbara vad han däri har erfarit
om enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt. Vad som har
sagts nu medför dock ej någon inskränkning i den skyldighet att lämna
uppgiftersom kan följaav annan författning.

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som
har meddelats med stöd av 1 § dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader. Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion
som avses i 2 §.

Densom
uppsåtligen ellerav oaktsamhet bryter mot 3 §dömestillbötereller fängelse i
högst ett år

Bestämmelserna
i första och andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd
med straff i brottsbalken eller annan författning.

5§
Allmänt åtal för brott mot 3 § får väckas endast om målsägande anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna
lag träder i kraft en veckaefter den dag,då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom
lagen upphäves lagen (1970:767) om tystnadsplikt för apotekspersonal.

Vad
som sägs i 4 § första stycket första meningen skall även gälla överträdelse av
föreskrift som avses i 1 § och som före ikraftträdandet av denna lag har
meddelats av Kungl. Maj:t eller av förvaltningsmyndighet eller som efter
ikraftträdandet meddelas av förvaltningsmyndighet med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 5

3
Förslag tlll

Lag
om ändring i smittskyddslagen (1968:231)

Härigenom
föreskrives att 24 § smittskyddslagen (1968:231) skall upphöra att gälla en
vecka efter den dag, då förevarande lag enligt uppgift påden har utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.

4
Förslag tlll

Lag
om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom
föreskrives i fråga om sjukvårdslagen (1962:242)'
rfe/satti2§2mom.,8S,9§4mom.,ll §6mom.,14 §,20§ loch4mom.,31

och32
§§,33 § loch2mom.och36 §ordet"Konungen"skallbytasutmot"re-

geringen",

dels
att 35 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Ledamot
och suppleant i sjuk- Den som är eller varit ledamol eller

vårdsstyrelse
eller direktion ävensom suppleant i sjukvårdsstyrelse eller di-

den,
vilken är anställd I den sjuk- rektion må ej till obehörig yppa något

vårdande
verksamhei som avses i den- om patients hälsotillstånd eller per-

na
lag, må ej till obehörig yppa något sonliga förhållanden i övrigt, om vil-

om
patients sjukdom eller personliga ka han i sin nämnda egenskap erhållit

förhållanden
i övrigt, om vilka han kunskap,

i sin nämnda egenskap erhållit kun

skap.

Denna
lag Iräder i kraft en vecka eftei; den dag, då lagen enligt uppgift på den har
ulkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste
lydelse av 9 S4mom. 1970:211 14 51970:211 20S1 mom. 1972:665 20 5 4 mom
1972:665 31 § 1972:665 33 § I mom 1970:211 33 S 2 mom 1970:211

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

5
Förslag tlll

Lag

med bemyndigande att
meddela foreskrifter om trafik, transporter

och kommunikationer

Härigenom
föreskrives följande.

1 §
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § re

geringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag lill komplettering
av eller som ersättning för Järnvägsbefordran som avses under 1,

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband
med sådan trafik,

4. postbefordran eller telekotnmunikationer,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt
fartyg,

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges
sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och
svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7. skeppsmätning.

Regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifterom avgifter för granskning eller kontroll enligt
bestämmelse som avses i första stycket 3. Regeringen bemyndigas också att
besluta föreskrifter om fyravgifter och om avgifter för skeppsmätning.

2 §
Regeringen flr överiåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter

som avses i 1 §.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från tr)'cket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg",

dels
att i 1 kap I, 3-5, 11, 12 och 14§§, 2 kap 6§, 3 kap II §, 4
kap. 6 §, 5 kap. 4 och 6 §§, 6 kap 2 §, 7 kap. 2, 7, 9-13 och 18 §§, 8 kap. 2
§,

9 kap.
3 § samt 11 kap. 2 och 3 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer

skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
att nuvarande 9 kap. 11 § skall betecknas 9 kap. 12 § och nuvarande

10 kap
5-11 §§ skall betecknas 10 kap. 6-12 §§,

dels
alt 1 kap. 15 §, den nya 10 kap. 6 § samt 11 kap. 4 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen
skall införas två nya paragrafer, 9 kap. II § och
10 kap. 5§ av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse I KAP.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen äger meddela
erforderliga bestämmelser om ersättning åt sakkunnig som enligt 6§ andra
stycket anlitats för tillsynsförrält-ning.

Regeringen eller
förvahningsmyn-dlghet som regeringen bestämmer äger meddela erforderiiga
bestämmelser om avgift till staten för tillsynsförrättning och om ersällning
åt sakkunnig som enligt 6 § andra stycket anlitats för tillsynsförrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senast

e
lydelse av

1 kap.

3

S

1971:293

1 kap.

12

5

1971:293

2 kap.

6

!?

1971:293

5 kap.

6

s

1971:293

6 kap.

2

5

1971:293

7 kap.

2

1971:293

7 kap.

7

s

1971:293

7 kap.

9

S

1971:293

7 kap.

10

5

1971:293

7 kap.

11

5

1971:293

7 kap.

12

S

1971:293

7 kap.

13

S

1971:293

7 kap.

18

§

1971:293

8 kap.

2

S

1971:293

9 kap.

3

5

1973:284

II
kap.

2

>!

1971:293

li kap.

3

S

1971:293

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9 KAP.

11
§

Om
skyldighet att anlita lots och om lotsavgift gäller vad regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet föreskriver.

10 KAR

5§

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter alt anlila lots,
när det åligger honom på grund av särskild föreskrift, dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader,

6§

Ha flera medverkat lill gärning Ha flera medverkat till gärning

som avses i \-4 §§, gäller 23 kap. som avses i 1-5 §§, gäller 23 kap.

brottsbalken. brottsbalken.

11 KAP.

4§'

Ytterligare
föreskrifter för tillämp- Regeringen bemyndigas alt medde-

nlngen
av denna lag meddelas af Ko- la ytterligare föreskrifter i de avseen-

nungen eller, efter Konungens bemyn- den som regleras I denna lag. Rege-

dlgande, av sjöfartsverket. ringen får även meddela föreskrifter

om behörighet att föra fartyg eller ha befattning pd fartyg.

Regeringen
får överlåta dl förvah-ningsmyndlghel att meddela föreskrifter som avses i
första stycket.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'Senaste
lydelse 1971:293.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

7
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1972:275) om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg'

dels
att i 1-11, 12 a, 17-19 och 26 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mol
"regeringen",

dels
atl 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådan
märkning av olja som behövsför att del skall kunna fastställas varifrån
förorenande olja har kommit.

För
att undersöka varifrån förorenande olja har kommit fär polismyndighet eller
myndighet som har befogenhel att meddela beslut enligt 11 § försia styckel
taga oljeprov ombord på fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa,
om ej väsentlig olägenhet orsakas därigenom.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den har
ulkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste
lydelse av 12 a S 1973:1201 19 J; 1973:1201

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

8
Förslag till

Lag

om
ordning och säkerhet inom järnvägsområde

Härigenom
föreskrives följande.

1 § Järnvägstjänsteman i säkerhets- eller ordningstjänst vid stailig
eller enskildjärnväg flr från järnvägens område avlägsna den som uppträder
berusad eller stör ordningen eller genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten
i järnvägsdriften. Han får i trängande fall laga sådan person i förvar. Tages
någon i förvar, skall polisman ofördröjligen underrättas. Förvar består till
dess polisman kommer tillstädes eller behovet av förvar annars upphör.

2 § För alt verkslälla ijänsteåtgärd enligt 1 § får järnvägstjänsteman
icke använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand
söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar.

Våld
får tillgripas endasi när tjänsleuppgifien icke kan lösas på annat sätl.
Tillgripes våld, skall den lindrigaste form som kan leda lill det avsedda
resultatet användas. Våld lär ej brukas längre än som är oundgängligen
nödvändigt.

Skadas
någon till följd av ingripande och är skadan ej obetydlig, skall tjänstemannen
sörja för atl den skadade får erforderiig vård samt ofördröjligen anmäla det
inträffade till sin förman.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommii från trycket i Svensk författningssamling.

Genom
lagen upphäves kungörelsen (1970:561) om upprätthållande av ordning och
säkerhet inom järnvägsområde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 11

9
Förslag till

Lag

om
förbud för redare att i visst fall länma ut handling som angår den

svenska
sjöfartsnäringen

Härigenom
föreskrives följande.

1 § Om främmande stats myndighet avfordrar redare i svenskl fartyg handling
som förvaras ulanför den staten och innehåller uppgift vars utlämnande till
myndigheten kan medföra betydande skada för den svenska sjöfartsnäringen, får
sjöfartsverket vid vite förbjuda redaren att lämna ul handlingen.

2 § Talan om utdömande av vite får väckas endasi efter förordnande av
regeringen.

Denna
lag iräder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
ulkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom
lagen upphäves kungörelsen (1966:156) om förbud för redare atl i visst fall
lämna ut handling som angår den svenska sjöfartsnäringen.

10
Förslag till

Lag
om ändring I tullförordningen (1973:979)

Härigenom
föreskrives i fråga om tullförordningen (1973:979)

dels
att 25 § skall upphöra alt gälla,

dels
alt i 2-6, 9-19, 21 och 24 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
alt i 2 § ordel "riksdagssession" skall bytas ut mot
"riksmöte",

dels
att i förordningen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Regeringen kan förordna atl iiill Icke skall utgå för margarin, ej
innehållande smör, ur tulltaxenummer 15,13, som införes från länder som är anslutna
till konventionen angående

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

upprättandet
av Europeiska frihan-delssammanslutningen eller associa-tionsavial, sluiei i
enlighet med konventionens bestämmelser.

Denna
lag iräder i krafi en vecka efier den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk förfatlningssamling.

11
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:984) om ändring i tullfdrordningen

(1973:979)

Härigenom
föreskrives alt i 20 och 22 §§ tullförordningen i den lydelse som paragraferna
harerhållit genom laigen(1974:984)om ändring i tullförordningen orden
"Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna
lag Iräderi kraft den 1 mars 1975såvitl avser 20 § och i övrigt den I juli
1975.

12
Förslag till

Lag med bemyndigande
att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av
bilar

Härigenom
föreskrives följande.

Regeringen
flr meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av
bilar.

Denna
lag trader i krafi en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
ulkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13
Förslag till

Lag
om ändring I skollagen (1962:319)

Härigenom
föreskrives ifråga om skollagen (1962:319)'

dels
alt i 3, 5, 7, 10, 20, 20 a, 20 d, 20 g, 22, 27, 32, 41 och 42 §§, 46 § 2 mom.,
47 a och 54 §§ ordel "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ul
mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
att 2, 2 b, 8, 9, 20 b, 20 c, 28 a, 29, 33, 36, 48 och 55 §§ samt rubriken till
5 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen
skall införas fyra nya paragrafer, 25 a, 28 b, 50 och 52 a §§, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varje
kommun skall, efter vad I Varje kommun skall denna lag och särskilda
författningar närmare bestämmes,

a) sörja
för undervisningen av barn i grundskolan,

b) främja
ålgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola ävensom

c)i
övrigl vårda skolväsendet i kommunen,såviii ej handhavandet därav ankommer på annan.

2b§

Varje
landstingskommun skall. Varje landstingskommun skall

främja ålgärder i syfte
alt bereda ungdom undervisning i gymnasieskola.

efter vad i denna lag
och särskilda författningar närmare bestämmes, främja ålgärder i syfte att
bereda ungdom undervisning i gymnasieskola.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På framsiällning av
kommunfullmäklige må Konungen beslula, atl särskild styrelse skall finnas för
del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse
skola gälla de bestämmelser, som meddelas av Konungen eller den myndighet
Konungen förordnar.

Lagen omtryckt 1970:1026 Senaste lydelse av 20 d S
1971:630

På framställning av
kommunfullmäklige må regeringen besluta, att särskild styrelse skall finnas
för del ay kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse
skola gälla de beslämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet
regeringen förordnar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 14

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Kommunfullmäktige
må föreskriva atl annan kommunal nämnd än skolstyrelsen skall

1. handha förvaltning och verkställighet Ifråga om
byggnad och mark för skola som eljest står under skolstyrelsens förvaltning,

2. beträffande annan personal vid kommuns grundskola
eller gymnasieskola än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska
handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från
ijänst.

9§

Skolstyrelsen
skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendels område, följa
skolväsendets tillstånd inom kommunen och laga erforderiiga initiativ för att
bereda barn och ungdom i kommunen lillfredsställande utbildning.

Skolstyrelsen
skall vidare Skolstyrelsen skall vidare

a) i
den mån sådani ej tillkommer a) i den mån sådant ej lillkommer

annan, ombesörja de angelägenheter annan enligt bestämmelser som rege-

avseende skolväsendel i kommu- ringen meddelar eller enligt beslul som

nen, vilka äro att hänföra till för/alt- avses i 8 §, ombesörja de angelägen-

ning och verkslällighel, heter avseende skolväsendet i kom

munen, vilka äro att hänföra till för

valtning och verkställighet,

b) tillse,
atl verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja
för samordning av och enhetlighet i verksamheten,

c) främja
pedagogiska försök och lärarnas fonbildning saml

d) verka
för samarbete mellan liem och skola.

20 b §

På
framställning av landstingel På framställning av landstinget

må Konungen beslula, att särskild må regeringen beslula, all särskild

styrelse skall finnas för del av lands- styrelse skall finnas för del av lands

tingskommunens gymnasieskola. tingskommunens gymnasieskola.

Beträffande
sådan styrelse skola Beträffande sådan styrelse skola

gälla de bestämmelser, som medde- gälla de bestämmelser, som medde

las av Konungen eller den myndighet las av regeringen eller den myndighet

Konungen förordnar. regeringen förordnar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 15

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Landstinget måföreskriva att annan nämnd hos landstingskommunen än
utbildningsnämnden skall

1. handha förvaltning och verkslällighel ifråga om
byggnad och mark för skola som eljest står under utbildningsnämndens
förvaltning,

2. beträffande annan personal vid landstingskommuns
gymnasieskola än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska handlägga
frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst.

20c §

Utbildningsnämnden
skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa
tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola och taga erforderiiga initiativ
för att bereda ungdom i landstingskommunen tillfredsställande utbildning i
gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden
skall vidare Utbildningsnämnden skall vidare

a) i den mån sådant ej
tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter
annan enligt bestämmelse som rege-avseende landstingskommunens ringen meddelar
eller enligt beslut som gymnasieskola, vilka äro att hänföra avses i 20 b §,
ombesörja de angelä-till förvaltning och verkställighet, genheter avseende
landstingskommunens gymnasieskola, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet,

b)tillse,atl verksamheten
vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår enligt gällande föreskrifter och
sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,

c) främja
pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt

d) verka
för samarbete mellan hem och skola.

5
kap. Om undervisningen 5 kap. Om undervisningen m. m.

25
a §

Grundskolan
omfattar skolhälsovård. Skolhälsovården har till ändamål atl

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

bevara elevernas själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda
levnadsvanor hos dem. Den skall främst vara av förebyggande natur och ej avse
egentlig sjukvård.

Nyinskriven elev i grundskolan skall läkarundersökas I början av
läsåret och därefter fram till och med årskurs 8 minsl två gånger. Om ej
särskilda förhållanden föranleda undantag, skall elev läkarundersökas även i
årskurs 9.

Utöver vad som följer av tredje styckel skalt sädan elev i
grundskolan som är klen, sjuk eller sjiikdomshotad läkarundersökas så ofta
skolläkaren finner det behövligt. Undersökning skall även ske av elev som
skolledare, lärare, skolsköterska eller föräldrarna särskilt hänvisat till
skolläkaren eller som denne på annan grund flnner vara I behov av
undersökning.

Det
åligger elev i grundskolan att låta sig undersökas Ifall som avses i tredje och
fiärde styckena.

Elev
i grundskolan har rätt alt kostnadsfritt anlila skolhälsovården.

28a §

Specialskolan
omfattar tio årskur- Specialskolan omfatlar lio årskur

ser, betecknade 1-10 och fördelade ser, betecknade 1-10 och fördelade

på lågstadium, mellanstadium och på lågstadium, mellanstadium och

högstadium enligt bestämmelser högstadium enligt bestämmelser

som Konungen meddelar. som regeringen meddelar.

Bestämmelserna i 24 §
andra och tredje styckena om studievägar, specialundervisning och särskild
undervisning äga molsvarande tillämpning på specialskolan.

För elev i specialskolan
som icke kan följa undervisning enligl första och andra styckena meddelas
undervisning anpassad efter hans utveckling.

För specialskolan äga
bestämmel- För specialskolan äga bestämmelserna i 25-28 §§ motsvarande till-
serna i 25 oc/; 26-28 §§ motsvarande lämpning. Fråga om att förvägra elev
tillämpning. Fråga om att förvägra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

befrielse enligt 27 §
prövas av den

lokala styrelsen.

Föreslagen
lydelse elev befrielse enligt 27 § prövas av den lokala slyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28b§

Specialskolan omfattar skolhälsovård. I denna ingår förebyggande hälsovård
och sjukvård.

Elev i specialskolan skall snarast möjligt efter intagningen undergå
fullständig läkarundersökning. Därvid skall den särskilda skada som föranlett
intagningen undersökas av specialist.

Elev i specialskolan bör undergå allmän läkarundersökning minsl två
gånger årligen och undersökas av specialist när det är nödvändigt.

Ifråga om skolhälsovården i specialskolan äga i övrigt 25 a §
fiärde-sjätte styckena motsvarande tillämpning.

29
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ungdomar,
som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdes-fordringar, äga i
mån av tillgång på plats få undervisning i gymnasieskolan.

Fordringar
för iniräde I gymnasieskolan må betingas endast av utbildningens syfte. Om
undervisningen och verksamheten i övrigl skola bestämmelserna i 26, 27 och 28
§§ äga motsvarande tillämpning.

Ungdomar, som äro
bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdesfordringar, äga i mån av
tillgång på plats fä undervisning i gymnasieskolan. Inträdesfordringar må
betingas endast av ulbildningens syfte. Om ytterligare villkor för rält lill
undervisning I gymnasieskolan gälla föreskrifter som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, annan myndighet meddelar.

Om
undervisningen och verksamheten i övrigt skola bestämmelserna i 26, 27 och 28
§§ äga motsvarande tillämpning.

Gymnasieskolan
omfattar skolhälsovård för eleverna på sludieväg som

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

Nuvarande
lydelse

U

Föreslagen
lydelse omfattar minst elt läsår. Sådan elev skall läkarundersökas en gång
under försia läsåret och därefter högst vartannat år enligt bestämmelser som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, annan myndighet meddelar. I
övrigt äga 25 a § andra, fiärde och sjätte styckena molsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skolplikt må fullgöras i
annan offentlig skola än grundskolan eller i enskild statsunderstödd skola
enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen eller den myndighet Konungen
förordnar.

Skolplikt
må fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan eller i enskild
statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av regeringen eller
den myndighet regeringen förordnar.

Skola som avses iförsta
stycket omfattar skolhälsovård för skolpliktig elev. Ifråga om skolhälsovården
äger 25 a § motsvarande tillämpning.

Regeringen kan medge
undantag från vad som gäller enligt andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skolplikten är
fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs 9 i grundskolan
eller motsvarande årskurs i skola, som sägs i 33 och 34 §§, eller då eleven
vid särskild prövning styrker sig äga molsvarande kunskaper.

Äro med hänsyn till
elevens bästa särskilda skäl därtill, må medgivas att hans skolgång utan hinder
av vad i första stycket sägs avslutas med utgången av vårterminen det kalenderår,
då han fyller femton år.

Äro med hänsyn till
elevens bästa särskilda skäl därtill, må medgivas alt hans skolgång utan hinder
av vad i första stycket sägs avslutas med utgången av vårterminen del kalenderår,
då han fyller femton år. Sådant medgivande får lämnas endasi under villkor att
eleven under återstoden av sin skolpliktstid får lämplig ulbildning eller har
annan lämplig sysselsättning. Om villkoret ej uppfylles, skall medgivandet
återkallas. Eleven står under tillsyn av skolstyrelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §

Kommun har att anordna grundskola av den omfaltning, som
erfordras för mottagande av barn enligt vad i 44 § sägs, samt bestrida de
kostnader härför, vilka ej täckas av andra medel.

Om rätt för kommun att genom annan anordna undervisning
som avses i 24 § tredje stycket förordnar regeringen.

50 §'

Om större olägenhet ej vållas verksamhet I grundskola
eller gymnasieskola, böra mark och lokaler som disponeras för skolan upplåtas
för annat än skolans behov.

För frivillig bildningsverksamhet och liknande verksamhet
skall upplåtelse enligt första stycket medges under där angivet villkor.
Uttages därvid ersättning, får denna motsvara högst den av upplåtelsen
föranledda omedelbara ökningen av kommunens eller landstingskommunens
kostnader.

52 a §

Har kommun i gymnasieskola mottagit vuxen som elev och är
denne ej kyrkobokförd inom kommunen, äger 46 § motsvarande tillämpning. Har
landstingskommun i gymnasieskola mottagit vuxen som elev och är denne ej
kyrkobokförd inom landstingskommunen, äger 47 b § andra stycket motsvarande
tillämpning.

55 §

Närmare föreskrifter angående lill- Regeringen bemyndigas alt medde-

lämpnlngen
av denna lag meddelas av la föreskrifter som avses 18 kap. 3 § re-

Konungen. geringsformen och som gälla
arbetets

Förutvarande 50 S upphävd genom 1964:899

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

anordnande
i grundskolan och specialskolan, ledighet för elev i sådan skola eller åtgärd
för tillrättaförande av sådan elev.

Regeringen
bemyndigas atl meddela föreskrifter dels om kommuns befattning med grundskola
och gymnasieskola, dels om landstingskommuns befattning med gymnasieskola.

Inom skola får anordnas försöksverksamhet enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.

Regeringen
får överlåta åt förvaltningsmyndighet atl meddela närmare föreskrifter i de
hänseenden som angivas i första-tredje styckena.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk förfatlningssamling.

Genom
lagen upphäves

1. 2
kap. 4, 11 och 26 §§, 4 kap. 1, 2, 4, 5 och 7 §§, 17 kap. 55 § samt 18 kap. 9§
skolstadgan (1971:235),

2.13,46,47och49§§specialskolstadgan(1965:478),

3.19
§ nomadskolstadgan (1967:216),

4. 19§ privatskolstadgan (1967:270),

5. 109, 114 och 115 §§ kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig
vuxenutbildning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 21

14
Förslag tlll

Lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och

landstingskommuns
medverkan i utbildning

Härigenom
föreskrives följande.

Regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifterom
kommuns eller landstingskommuns medverkan i annan utbildning än som avses i
skollagen (1962:319)eller lagen (i 967:940) angå-ende omsorgerom vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

15
Förslag till

Lag
om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom
föreskrives i fråga om siudiesiödslagen (1973:349)'

dels
att 6 kap. 4 § skall upphöra att gälla,

delsatt
1 kap. 4 § samt 5 kap. 60 och 87 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

4§'

Studiestödet
handhas av cenirala Studiestödet handhas av stadiga

studieslödsnämnden,
skolstyrelser- myndigheter, däribland centrala slu-

na,
landstingskommunernas utbild- diestödsnämnden, saml av skolsly-

ningsnämnder,
andra myndigheter relserna, landstingskommunernas

och
organ enligt bestämmelser som utbildningsnämnder och läroanstal-

meddelas
av regeringen eller, efter re- terna,

geringens bemyndigande, av cenirala

studieslödsnämnden.

' Lagen omtryckt 1974:483. ' Senaste lydelse 1974:978.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Ärende
om återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel handlägges dock alltid
av centrala studieslödsnämnden, om ej regeringen förordnar annat.

Föreslagen lydelse

Kommun kan föreskriva all fråga om studiestöd som ankommer
pd skolstyrelsen skall handläggas av annan kommunal nämnd. Molsvarande rätt
tillkommer landstingskommun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap.

60 § '

Är den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga på grund
av sjukdom eller annan jämförlig orsak varaktigt nedsatt, får han befrias från
kvarstående återbetalningsskyldighet. Föreligger eljesl synneriiga skäl fär den
ålerbetal-ningsskyldige även i annat fall befrias från kvarstående
ålerbelalningsskyldighel eller del därav.

Den
som uppburit återbetalnings-pliktiga .studiemedel för vuxenutbildning kan I
vissa fall befrias från del av återbetalningsskyldigheten enligt de närmare
bestämmelser som meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av centrala siudie-stödsnämnden.

Befrielse från del av återbetalnings-skyldigheten kan
dessutom medges i fråga om återbetalningspliktiga studiemedel som den
åierbetalningsskyldige uppburit för kommunal eller statlig vuxenutbildning
eller för sådan annan gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola som
de återbetalningsskyldige gått igenom vid vuxen ålder (befrielsegrundande
utbildning). Som villkor för sådan befrielse gäller att

1. den åierbetalningsskyldige under

minst fyra terminer studerat vid läro

anstalt eller utbildningslinje som om

fattas av förordnande enligl 4 kap. I §

och för denna tid uppburit återbetal

ningspliktiga studiemedel,

2.
den
befrielsegrundande utbildningen avser studier som den återbetalningsskyldige
behövt för att kunna vinna tillträde lill den läroanstalt eller utbildningslinje
som avses under 1,

3.
den
återbetalningsskyldige varit yrkesverksam på hellid under minst fem år, innan
han uppburit studiemedel för studier vid läroanstah eller utbildningslinje
som avses under 1,

Senaste lydelse 1974:978.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 23

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4,
det med hänsyn till den återbetal-ningspliktiges ekonomiska förhållanden är
skäligt att han befrias från del av återbetalningsskyldigheten.

Med yrkesverksamhet enligl andra stycket jämställes vård av egna barn,
vård av föräldrar och annan liknande verksamhei. Befrielse får beviljas den
återbetalningsskyldige även om han ej är eller varit underhållsskyldig gentemot
annan.

Befrielse enligt andra stycket fdr avse högst 1 900 kronor för varje
årskurs enligt läroplanen för den befrielsegrundande utbildning som den återbetalningsskyldige
gått Igenom. Befrielsen får sammanlagt avse högst 5 700 kronor. Befrielsen får
ej överstiga hälften av det belopp som den återbetalningsskyldige sammanlagt
uppburit för den befrielsegrundande utbildningen.

87
§

Det
åligger ålerbetalningsskyldig att lämna cenirala studieslödsnämnden de
uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel. 1 fråga om
omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

De
uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas i ansökan om
befrielse från preliminär avgift eller i annan handling som är avsedd alt ligga
till grund för bestämmande av avgift skall avges på heder och samvete.

Närmare beslämmelser om uppgiflsskyldigheten meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av cenirala studieslödsnämnden.

Senaste
lydelse 1974:978.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 24

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen upphäves

1. 2 kap. 5 §, 3 kap. 28 § och 5 kap. 12-14 §§ sludiestödskungörelsen
(1973:418),

2. punkt 4 övergångsbestämmelserna lill kungörelsen (1974:484) om ändring
i studiestödskungörelsen (1973:418).

Föreliggerfrågaom
befrielse frånåterbetalningsskyldighetenligt såväl 5 kap. 60 § andra-fjärde
styckena siudiesiödslagen som 24 § tredje stycket studiehjälpsreglementet
(1964:402) och bestämmelse som avses där, fär befrielse sammanlagt ej medges
med högre belopp än det varmed befrielse skulle ha kunnat ske enligl 5 kap. 60
§ andra-fjärde styckena studiestödslagen.

16
Förslag till

Lag om ändring i
radiolaien (1966:755)

Härigenom
föreskrives i fråga om radiolagen (1966:755)' delsatt i 2-7 och 9 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformerskall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form, delsatt 10 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
§

Densom
inneharelleranvänderra- Den som inneharelleranvänder ra

diosändare i strid mot bestämmelser- diosändare i strid mot bestämmelser

na i denna lag eller mot villkorso m fö- na i denna lag eller mot villkorsom fö

reskrivits vid meddelande av till- reskrivits vid meddelande av till-

ståndenligt2 § eller som driver verk- stånd enligt2 § eller som driver verk

samhet i strid mot bestämmelserna i samhet i strid mot bestämmelserna i

5 § dömes lill böter eller fängelse i 5 § dömes till böter eller fängelse i

högst ett år. högst ett år. Sändare som använts så-

Sändare som använts
såsom hjälp- som hjälpmedel vid eller varit föremål

medel vid eller varit föremål för brott för brott enligl denna lag kan
förklaras

enligl denna lag kan förklaras förver- förverkad. Bestämmelserna I 36 kap.

kad. Bestämmelserna 136 kap. brotts- brottsbalken äga därvid lillämpning.

balken äga därvid lillämpning. Den som bryier mot föreskrift som

meddelats med stöd av 4 § andra stycket dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Detta gäller dock ef Ifråga

1, , ,,,-,.,.« om radiosändare eller mottagare på

Lagen
omtryckt 1972:240.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

örlogs
fartyg, militärt luftfartyg eller

militärt
motorfordon.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommii från trycket i Svensk författningssamling.

17
Förslag tlll

Lag om ändring i lagen
(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:61) om
behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

rfe/salti2,6,8,9ochl3 §§ ordet "Konungen" iolika
böjningsformerskall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

delsalt 14 § skall ha nedan angivna lydelse,

rfe/salt i
lagenskall införas två nya paragrafer, 15och 16 §§,av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen
äger meddela närmare bestämmelser för lillämpningen av denna lag.

Regeringen
och, efter regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet, får meddela
föreskri fler om åliggande för veterinär i hans yrkesutövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse av 2 S 1971:1116 6S1971:I116 8S197I:1116
91971:1116 13S1971:II16

Veterinär
som enligt föreskrift som avses 114 § står under lantbruksstyrelsens tillsyn i
utövningen av velerinäryr-ket är skyldig att låla sin verksamhet inspekteras av
styrelsen eller den styrelsen förordnar. Den som hindrar eller undandrar sig
inspektion dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff'i
brottsbalken.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I6§

Veterinär får icke yppa något som meddelats honom I förtroende i hans
egenskap av veterinär eller obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap
erfarit om djursjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja
eller utnyttja yrkeshemlighet som han fått kännedom om i sin verksamhet.

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna I första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast
efter angivelse av målsäganden.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från iryckel i Svensk författningssamling.

18
Förslag till

Lag
med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Regeringen lär meddela föreskrifter för trädgårdsnäringen som är påkallade
föralt främja kvaliteten på trädgårdsproduklereller föratt möjliggöra kontroll
av produkternas sundhet. Avgift får föreskrivas för sundhelskontrollen.
Regeringen fär överiåta åt förvaltningsmyndighet all meddela föreskrifter som
avses i första stycket.

2§
Vara som har varil föremål för brolt mot föreskrift, meddelad med stöd av I §,
skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligi. Detsamma gäller
utbyte av sådani brott. 1 slället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift påden

opaginerad Kontrollera mot PDF

har
utkommii från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna
i 2 § skall även gälla vid brott mot föreskrift som avses i 1 § och som har
meddelats av Kungl. Maj:l eller av annan med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande.

19
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss

mark

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss mark'

dels
att i 1, 2 och 6 §§ orden "Kiingl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels all 7 § skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

På Kungl. Maj:t ankommer
alt meddela föreskrifter angående förbud mol försäljning och plantering av
berberis.

På
regeringen ankommer all meddela föreskrifter angående förbud mot försäljning
och plantering av berberis.

Den som bryier mot
föreskrift som meddelais med stöd av första stycket dömes till böter. Berberis
som varit föremål för brotl mol sådan föreskrift eller värdel därav skall
förklaras förverkat, om del ej är uppenbart obilligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
ulkommit från trycket i Svensk förfatlningssamling.

Bestämmelserna
i 7 § andra stycket skall även gälla överträdelse av föreskrift som avses i 7§
första stycket och som har meddelats av Kungl. Maj:t.

Lagen
omtryckt 1967:400.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 28

20
Förslag till

Lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel

av
varor

Härigenom
föreskrives följande

1 §
Regeringen fär,med den begränsningsomföljerav2 §, meddela föreskrif

ter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till risk för
stör

ning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspo

litiska skäl ellerav hänsyn till behov att trygga kvaliteten hos produkterav
vissl

slag,till hälsovården, miljövården, växtskyddet eller skyddet mol djursjukdo

mar eller till kontrollen av materiel som kan fä militär användning.

Regeringen fär överiåta ål
fön/altningsmyndighet alt meddela föreskrifter som avses i försia styckel.

2 §
Bemyndigandet i denna lag medför ej befogenhet att meddela föreskrifter

om tull. Ej heller medfördet befogenhet att meddela föreskrifterom annan av

gift än sådan som avser kostnad för handläggning av fråga om tillstånd, för om

händerlagande av gods eller för kontroll, inspektion eller annan därmed jäm

föriig åtgärd.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommii från trycket i Svensk författningssamling.

21
Förslag till

Lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation

och godkännande av
revisoi

Härigenom
föreskrives följande.

Regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifterom
auktorisation och godkännandeav revisor. Därvid lär föreskrivas avgift för
ansökan.

Denna
lag iräder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommit från Iryckel i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22
Förslag tlll

Lag
om ändring I lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om Iagen(l902:71s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar'

dels atl 17 § skall upphöra all gälla,

dels att i I § samt 2 § 1, 2 och 4-8 mom. ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 15 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels
alt i lagen skall införas ett nytt moment, 5a§ 5 mom., av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 5 a §'

5 mom. Innehavare av starkströmsledning inom område för
järnväg skall ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillskyndas
järnvägsföretaget genom framdragande, begagnande eller underhåll av ledningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närmare
föreskrifter om utförande och skötsel av elektrisk anläggning och anordning som
är avsedd att anslutas till sådan anläggning meddelas av Konungen eller den
Konungen bemyndigar.

Konungen eller den Konungen be-

Regerlngen
bemyndigas att meddela föreskrifter som angår elektrisk anläggning, anordning
som är avsedd att anslutas tlll sådan anläggning, elektrisk materiel eller
elektrisk Installation.

Regeringen får överlåta åt förvalt-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse av

1
§ 1970:905 (jfr
1972:721)

2
§ 1 mom.
1957:383 2 § 2 mom. 1957:383 2 § 4 mom. 1957:383 2 § 5 mom. 1957:383 2 § 6 mom.
1971:576 2 § 7 mom. 1973:569 2 § 8 mom. 1957:383 17 i) 1958:429.

'senaste lydelse 1970:905.

' Senaste lydelse 1970:905.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 30

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

myndigar
beslämmer även vilka villkor ningsmyndighet att meddela föreskrif-leverantör
av elektrisk kraft får upp- ter som avses iförsta stycket, ställa för
beviljande av entreprenörsrätt Ifråga om utförande, ändring eller reparation
av elektrisk anläggning.

Denna
lag Iräder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk förfatlningssamling.

23
Förslag till

Lag
om explosiva och bramdfarliga varor

Härigenom
föreskrives följande.

1 §
Regeringen bemyndigas att i fråga om varor som beslår av eller innehåller

explosivt eller pyrolekniskt ämne (explosiva varor) samt i fråga om brand-

fariiga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering,

förvärv, överiålelse, transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade
från

säkerhetssynpunkt.

Regeringen
bemyndigas atl meddela föreskrifter om avgifter för avsyning eller besiktning
enligt bestämmelse som avses i försia slyckel.

Regeringen
får överiåta ål förx-aliningsmyndighet alt meddela sådana föreskrifter som
avses i första och andra styckena och åt kommun alt meddela sådana
föreskrifter som avses i andrastycket.

2 §
För tillsyn över efterievnaden av föreskrifter om explosiva eller brandfarii-

ga varor har myndighet, i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver, rätt

atl fätillträde till slälleellerutrymmedärsådan vara tillverkas,förvaras,hante

ras, transporteras, saluhålles eller förbrukas.

Myndighet
som regeringen bestämmer har rält alt som led i kontroll av tillverkningen av
flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och spräng-krafligaiändmedel
ellerav dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor få
tillträde lill lokal där sådan lillverkning förekommer.

Det
åligger polismyndighet alt lämna den handräckning som behövs med anledning av
beslämmelserna i försia och andra styckena.

3 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan att vara berälligad till

det tillverkar, idkar handel med, innehar eller förvärvar explosiv vara dömes

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller
fängelse

i högst sex månader.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 31

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet i samband med handel överiåter explosiv
vara till någon som ej får inneha vad som har överiåiits dömes till böter eller
fängelse i högst elt år. Delsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsainhet
utan tillstånd överlåter sprängämne som har tillverkats vid förbrukningsställe
för användning där.

Vapenhandlare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som är föreskrivet om
förvaring av ammunition dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om
ansvar för överträdelse av andra föreskrifter om explosiva varor än som avses i
denna paragraf finns särskilda bestämmelser.

4 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa

1. förvarar,
hanterar, transporterar eller försäljer brandfariig vara utan att inneha
tillstånd då sådant behövs,

2. ulan
behövligt medgivande utnyttjar meddelat tillstånd utan föregående avsyningoch
besked om att avsynad anläggning elleranordningfärtagas i bruk,

3. i
verksamhet, för vilken tillstånd har meddelats,åsidosätter föreskrift i tillståndsbeslutel
eller vidtager ändring, som innebär väsentlig avvikelse från vad som har
förutsatts i beslutet,

4. åsidosätter
föreskriven skyldighet alt göra anmälan hos brandchef,

5. brukar
eller låter bruka tankbil eller annat för transport av brandfariig gas eller
brandfarlig vätska tillverkat fordon, som icke är godkänt för silt ändamål i
föreskriven ordning,

6. saluhåller,
försäljer eller nyttjar anordning för förvaring, hantering, transport eller
försäljning av brandfarlig vara utan att anordningen är godkänd i föreskriven
ordning,

7. saluhåller
eller försäljer anordning, vilken har utmärkts såsom typgodkänd, fastän
anordningen icke är utförd i enlighet med godkännandet,

8. i
ansökan rörande brandfariig vara eller i anmälan ellerannan underrättelse lill
brandchef lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydenhet,

dömes lill böter eller, om
brottet är grovt, till fängelse i högst ett år. Om ansvar för överträdelse av
andra föreskrifter om brandfariiga varor än som avses i denna paragraf finns
särskilda bestämmelser.

5 §
Explosiv vara som har varit föremål för brottsligt innehav eller förvärv

eller för brottslig lillverkning eller transport skall förklaras förverkad, om

del ej är uppenbart obilligt. 1 stället för varan kan dess värde förklaras för

verkat.

Förklaras
explosiv vara förverkad, skall även emballage eller käri, i vilket den
förvaras, vara förverkat.

6§
Har någon lagil brottslig befattning med anordning för hantering, förvaring,
transport eller försäljning av brandfariig vara och har gärningen med-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 32

fört
uppenbar fara för skada av betydenhet genom brand eller på annat salt, skall
anordningen förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. 1 stället för
anordningen kan dess värde förklaras förverkat.

Förklaras anordning
förverkad .skall även innehåll och förpackning vara förverkade.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

24
Förslag tili

Lag
om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom
föreskrives i fråga om brandlagen (1974:80)

dels
atl i 15,21,22 och 26 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",

dels
all 27 § skall ha nedan angivna lydelse,

delsalt
i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 24 a §§ ,av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
a §

I
mom. Ledamöter och suppleanter I särskild brandstyrelse väljes av kommunfullmäklige
till det antal fullmäktige beslämmer. A nialet ledamöter får dock icke vara
under fem. Valet skall vara proporlionelll, om det begäres av minst så många
väljande, som motsvarar del tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal
delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandel vid sådant
proportionelh val finns särskilda beslämmelser. Sker ej val av suppleanter
proportionellt, skall också bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall
inkallas till tjänstgöring.

Belräffande
särskild brandstyrelse skall beslämmelserna i 32-36 §§, 37 § första Slyckel och
38-42 §§ kommu-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nallagen (1953:753) rörande kommunstyrelsen samt
bestämmelserna i 45 § andra och tredje styckena samma lag ifråga om där avsedd
nämnd äga motsvarande lillämpning. För särskild brandstyrelse i Stockholm skall
dock gälla bestämmelserna i 51 § I mom. kommunallagen (1957:50) för Slockholm,
med undantag av hänvisningen till 39 § andra stycket nämnda lag, samt därutöver
vad kommunfullmäktige föreskriver med iakttagande av beslämmelserna i samma
lag.

Ulan hinder av2 § 2förvahningsla-gen (1971:290) äger 4 och
5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild brandstyrelse.

Brandstyrelses protokoll behöver ej upptaga annat än
förteckning å närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen
därför.

2 mom. Vid sammanträde med brandstyrelsen har brandchefen
rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening
antecknad lill protokollet.

18 a §

Den som har alt utöva lillsyn enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som avses i 2 7 § skall för fullgörande av tillsynen äga
tillträde till byggnad och lägenhet samt upplag och annan anläggning ävensom
rält att där företaga undersökning eller utföra arbete, vartill hans
åligganden ger anledning. Vägras tillträde utan godtagbart skäl, skall
handräckning lämnas av polisstyrelsen. Tillsynsarbete skall utföras på sådant
sätt all minsta möjliga olägenhet vållas allmänheten.

3 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närmare
föreskrifter angående till-lämpnlngen av denna lag meddelas av Kungl. Maj:t.

Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare
föreskrifter i de hänseenden som avses I denna lag samt alt meddela
föreskrifter om avgifter för soining som avses i 7 § ochför undersöknings- och
besiktningsarbete som utföres av den som är behörig att verkställa sådan
sotning. Regeringen bemyndigas vidare att meddela föreskrifter om begränsning
I rätten för den som är behörig att förrätta brandsyn att driva eller annars
taga befattning med näringsverksamhet som gäller handel med brand- eller
livräddningsredskap eller meddelande avförsäkringar som har samband med brand.

Regeringen får överlåta åt kommun atl meddela föreskrifter
som avses iförsta stycket första punkten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 35

JUSTITIEDEPARTEMENTET Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-01-03

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Carisson,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Geijer

Proposition
om föUdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om
normgivning

1 Inledning

Den
nya regeringsformen (RF) som antogs slutligt av riksdagen under våren 1974
(prop 1973:90, KU 1973:26, rskr 1973:263, KU 1974:8, rskr 1974:19) har börjat
tillämpas den Ijanuari 1975.

Införandel
av en ny statsförfattning leder hell naturiigt till en omfattande
följdlagstiftning. En försia etapp i arbetet på följdförfatlningarna genomfördes
genom beslut av statsmakterna under våren 1974 (prop. 1974:35, KU 1974:21, rskr
1974:160). Genom besluten antogs ändringar i vallagen, kommunallagarna,
rättegångsbalken, brottsbalken, lagen om lagrådet, riksbankslagen och
åtskilliga andra lagar samt upphävdes elt antal äldre lagar. Vidare infördes
två nya lagar rörande riksdagsorgan och en ny lag om handläggningen av
nådeärenden. Som led i det fortsatta följdarbetel till grundlagsreformen
förelade regeringen därefter under höslen 1974 riksdagen ytteriigare
lagförslag i två propositioner. I prop. 1974:155 föreslogs sålunda lagändringar
för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden. Prop. 1974:174
innehöll, utom annal, förslag till ändrade regler dels om utlännings tillträde
till offentlig Ijänst,dels om prövningen av frågorom skyldighet för ordinarie
domare att avgå i samband med pensionering m. m. Riksdagen antog förslagen
(JuU41 och InU 33,rskr 365och 401). Jag vill tillfoga alten forllöpan-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 36

de
anpassning till den nya RF i formellt och terminologiskt hänseende har gjorts i
lagarsom under höslen har varil föremål för propositionsförslag lill riksdagen.

Iprop. 1974:35
redogjordejag översiktligt för uppläggningen av följdarbetet lill
grundlagsreformen. Jag framhöll alt del som en viktig uppgift återstod att
utarbeta förslag till lagar och lagändringar som har samband med reglerna i nya
RF om normgivningsmaklens fördelning. Jag avser nu att ta upp hithörande
frågor. Jag vill emellenid redan här nämna att del är en uppgift på lång sikt
alt anpassa normsystemet till den nya RF och alt de förslag som behandlas vid
detta tillfälle senare måste följas av andra. Huvudintresset bör denna gång
ägnas åt sådan delegation av normgivningskompetens som behövs för all
regeringen och andra myndigheler- i enlighel med vad som förutsattes vid den nya
RF:s tillkomst - i det väsentliga skall kunna behålla nuvarande befogenheter
att besluta författningar.

Etl av de lagförslag som
läggs fram nu gäller offentliga funktionärers lyslnadsplikt. Till grund för
förslagel ligger en inom juslitiedeparlemenlet utarbetad promemoria (Ds Ju
1974:16) "Konsekvenserna av den nya RF:s regler om tystnadsplikt".
Promemorian har remitterats för yttrande lill offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén, massmedieutredningen, riksdagens ombudsmän
(JO), svenska kommunförbundel, landstingsförbundet och pressens
samarbetsnämnd. Yttrande har därjämte inkommit från Sveriges radio AB.

Övriga
förslag som behandlas vid detta tillfälle har föregåtts av en genomgång av
olika sakområden inom departementen. Förslagen gäller i konsekvens härmed
ämnen som hör till skilda departement. Jag har vid utarbetandet av förslagen
särskilt samrått med de statsråd till vilkas ansvarsområden respektive ämne
hör. Beträffande frågor om offenlligrätlsliga avgifter har jag särskilt
samråll med chefen för finansdepartementet.

2 Regeringsformens regler om normgivningsmakten

Reglerna
i 1974 års RF om fördelningen av normgivningskompetens mellan olika organ, i
första hand riksdagen och regeringen, skiljer sig i hög grad från molsvarande
regler i 1809 års RF. Avsiklen då den nya RF beslutades var emellertid alt den
kompetensfördelning som hittills har rått och som har utvecklats i praxis
skulle i huvudsak gälla också i framtiden (prop. 1973:90 s. 207).

Enligt
del cenirala stadgandet i 87 § 1 mom. i 1809 års RF skulle bl. a. allmän
civil-och kriminallag stiftas av riksdagen gemensaml med konungen. Ur
bestämmelserna i 89 § gamla RF kunde utläsas att som elt momeni i konungens
styrande makt ingick befogenhet atl besluta författningar som

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 37

rörde
rikets allmänna hushållning eller grunderna för allmänna inrättningar av alla
slag (den s. k. ekonomiska och administrativa lagstiftningen). Av 89 § framgick
vidare alt Konungen kunde överiämna lill riksdagen alt gemensamt med honom
beslula författningar tillhörande dessa två kategorier.

Den gräns som i praxis kom
att dras kring områdei för den samfällda lagstiftningen kan endast högst
ofullständigt härledas ur de regler i 1809 års RF vilka angav de ämnen som
måste regleras i denna form. Helt allmänt kan sägas att den praxis, som med
tiden stabiliserade sig, till den samfällda lagstiftningens område härförde
bestämmelser som innebar väsentliga ingrepp i medborgarnas frihet och egendom
över huvud taget, vare sig dessa bestämmelser var att anse som civil- eller
kriminallag i gängse mening eller ej. 1 fråga om straffrätten innebar delta bl.
a. att föreskrifter om mera långvariga frihetsstraff (normalt fängelse mer än
sex månader) ansågs vara förbehållna den samfällda lagsiiftningen.

Den
nya RF:s regler om normgivningsmakten finns samlade i 8 kap. Grundlagsreformen
innebär försl och främst att den samfällda lagsiiftningen försvinner. De
centrala delarna av normgivningen läggs hos riksdagen ensam. Riksdagen
beslutar föreskrifter i form av lag. Huvuddelen av normgivningen i övrigt
tillkommer regeringen antingen direkt på grund av bestämmelser i RF eller på
grund av delegationsbeslut fattade av riksdagen i lag. Av regeringen beslutade
förfallningar kallas i den nya RF rör förordningar.

Den
nya RF innebär att riksdagen - i motsats till vad som gäller för närvarande -
kan beslula föreskrifter inom regeringens hela normgivningsområde utan
föregående regeringsinitiativ (8 kap. 14§). En fråga inom regeringens område
som riksdagen på delta sätt har lagl under sig kommer på grund av den formella
lagkraftens princip (8 kap. 17 §) alt kunna regleras endast av riksdagen så
länge lagstiftningen beslår.

1
den nya RF anges elt antal ämnen där normgivningskompetensen i försia hand
skall ligga hos riksdagen och utövas genom lagstiftning. De viktigaste av de
bestämmelser som beskriver detla primära lagområde finns i 8 kap. 2, 3 och 5
§§. Genom beslämmelserna i 2 § förs hela den civilrätlsliga normgivningen lill
det primära lagområdet. Bestämmelserna i 3 § innebär all lill delta område
vidare skall räknas föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och del
allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigl avser ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Till. del primära
lagområdet hör med andra ord de för enskilda betungande delarna av den
offentliga rätten - bl. a. den statliga beskattningen och straffrätten. Med
"ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden"
förstås sådana ålgärder från lagstiftarens sida som allmänt anses innebära
inskränkningar i enskildas ditlillsvarande handlingsfrihet, möjligheler att
förfoga över egendom etc. Bestäminelserna i 3 § har utformats på sådant sätt
atl även en föreskrift, som t. ex. i någol hänseende begränsar omfallningen av
elt redan föreliggande ingrepp i enskildas förhållanden och därför kan sägas

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 38

gå
i "berättigande" riklning, omfattas av kravet på lagform. 1 5 §
föreskrivs lagform för viss normgivning som gäller kommunernas ställning.
Enligl denna paragraf skall grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner
samt grunderna för kommunernas organisaiion och verksamhelsformer och för den
kommunala beskattningen bestämmas i lag. 1 lag skall enligt samma paragraf
också meddelas föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigl och om deras
åligganden.

Det är tydligt all det
primära lagområdet är större än det område som f. n. regleras genom samfälld
lagsliftning. Denna uividgning har skelt framför allt genom alt viss ekonomisk
och administrativ normgivning som hittills har utövats av Kungl. Maj:l har
förts över lill det primära lagområdet. Delta har åstadkommits bl. a. genom all
alla strafföreskrifter har förls in under 3 §. Om man, som förutsattes vid den
nya RF:s tillkomst, skall kunna i huvudsak bibehålla nuvarande
kompetensfördelning mellan riksdag och regering, blir det därför nödvändigt att
återföra en del av vad som faller inom det primära lagområdet till regeringen.
En sådan möjlighet öppnas genom beslämmelser om delegatlon av riksdagens
primärkompetens till regeringen. De viktigasie av de:isa bestämmelser finns i
8 kap. 7 och 8 §§. Reglerna i 7 § avser delegation på den offentliga rättens
område. Denna delegationsmöjlighet avser m. a. o. de normgivningsområden som
beskrivs i 8 kap. 3 och 5 §§. Inom dessa kan delegation äga rum belräffande
följande ämnen: 1. skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa, 2. utlännings
vistelse i riket, 3. in- och utförsel av varor, av pengar eller av andra
tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning och näringsverksamhet,
4. jakt, fiske samt natur- och miljövård, 5. trafik och ordningen på allmän
plats, 6. undervisning och utbildning. Av 8 § framgåratt riksdagen kan
bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om moralorium (anstånd med betalningar).
Någon annan delegation inom civilrättens område är inte möjlig.

De
i 8 kap. 7 § angivna delegaiionsmöjligheierna är försedda med viktiga
begränsningar i två hänseenden. För det första får regeringen aldrig med stöd
av elt bemyndigande meddela föreskrifter som begränsar någon av de svenska
medborgare tillkommande fri- och rättigheter som beskrivs i 2 kap. 1-3 §§ RF.
Undantag har emellertid gjorts för vissa föreskrifter om tystnadsplikt. För del
andra får regeringen inle meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brotl än
böter. Riksdagen kan emellenid enligt 7 § tredje stycket i en delegationslag
föreskriva t. ex. frihetsstraff för överträdelse av föreskrifter som regeringen
meddelar med slöd av delegationen i lagen (blankettstraffstadgande).

Föreskrifter
som regeringen har beslutat med stöd av bemyndigande skall enligt 8 kap. 12 §
underställas riksdagen om riksdagen så bestämmer. Detla gäller även i fråga om
bemyndigande enligt andra bestämmelser i RF än de i 8 kap. intagna.

De
delar av det primära lagområdel som inle kan öppnas för regeringen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 39

genom
delegation ulgör del obligatoriska lagområdet. Hit hör, som redan har nämnts,
bl. a. föreskrifter som innebär begränsningar av de i 2 kap. angivna fri- och
rättigheterna (med undantag av vissa föreskrifter om tystnadsplikt) samt
föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böler. Till det obligatoriska
lagområdel hör vidare föreskrifter som enligt bestämmelser i grundlag på annal
ställe än i 8 kap. 2, 3 och 5 §§ RF skall meddelas genom lag.

Det
normgivningsområde som ligger utanför det primära lagområdel kan betecknas som
regeringens primärområde. Inom della har regeringen nämligen en direkt på 8
kap. 13 § första stycket 2 grundad behörighet att beslula föreskrifter. Till
detta område hör i första hand huvuddelen av den gamla adminislraliva
lagstiftningen. Dil hör också för enskilda berättigande eller i fråga om
enskildas rättsställning "neutrala" föreskrifter inom den offentliga
rätten, t. ex. bestämmelser i statsbidragsförfaltningar.

Regeringen
har vidare på grund av 8 kap. 13 § första styckel 1 behörighet atl ulan
särskili bemyndigande i lag meddela föreskrifter om verkställighet av lag.
Detta gäller även om lagen ligger inom del obligatoriska lagområdet och
verksiällighetsföreskriflerna således rör ell ämne som i princip inte får
regleras annal än i lagform. Bestämmelsen om verksiällighetsföreskrifter får
emellenid inte tillämpas på sådant sätl all RF:s övriga kompetensfördelningsregler
sätts ur kraft. Del är inte avsett atl man skall förfara på så sätt att
riksdagen beslutar myckel allmänt hållna lagregler inom del obligatoriska
lagområdet som sedan fylls ul av regeringen med "verksiällighetsföreskrifter".
Jag hänvisar i denna fråga till mina uttalanden i prop. 1973:90 s. 211.

Av
8 kap. 11 § framgår atl riksdagen, samtidigt som den bemyndigar regeringen atl
meddela föreskrifter i ett vissl ämne, kan medge att regeringen överlåter åt
förvaltningsmyndighet eller kommun (härmed avses i RF både primärkommun och
landstingskommun) att meddela bestämmelser i ämnet (subdelegation). Riksdagen
kan också uppdra direkt åt förvaltningsmyndighet under riksdagen all meddela
bestämmelser. Föreskrifterna i 11 § gör det formellt möjligt för regeringen att
- efter bemyndigande - delegera vidare hela den normgivningskompetens som den
har fält av riksdagen. Vid stadgandets tillkomst förutsatte jag emellenid att
subdelegation i allmänhet skulle komma att omfatta endast en del av den
normgivningskompetens som regeringen har fått av riksdagen. Såvitt gällde vissa
avgifter kunde det dock, yltradejag, vara ändamålsenligt att regeringen
överiämnade beslutanderätten i dess helhet till förvaltningsmyndighet eller
kommun. Jag uttalade i sammanhanget vidare alt straffbestämmelser aldrig bör
subdelegeras.

Jag
har i det föregående nämnt alt föreskrifter om skatt till staten genom
beslämmelserna i 8 kap. 3 § förs in under del primära lagområdel. Delegationsreglerna
i 8 kap. 7 § gäller inte i fråga om skatt. Riksdagen kan däremot enligt 8 kap.
6 § i viss begränsad utsträckning bemyndiga finans-och skatteutskotten alt
gemensamt besluta vissa föreskrifter om skatt. 1

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 40

fråga
om tullar finns en särskild delegaiionsmöjlighet enligt 8 kap. 9 §. Detla
lagrum innebär att regeringen efter bemyndigande i lag kan meddela föreskrifter
om lull på införsel av vara.

Sådana
offentligrältsliga avgifter som innebär åligganden för enskilda eller ingrepp i
deras ekonomiska förhållanden faller på grund av bestämmelserna i 8 kap. 3 §
inom det primära lagområdel. 1 fråga om sådana avgifter öppnas en
delegationsmöjlighet i 8 kap. 9 §. Enligl de där intagna beslämmelserna kan
regeringen eller kommun efter riksdagens bemyndigande - givet i lag eller annan
form - meddela sådana föreskrifter om avgifter som på grund av 3 § annars skall
meddelas av riksdagen. Som jag redan har antytt öppnar bestämmelserna i 8 kap.
11 § också på detta område möjlighet till subdelegation. Föreskrifter om andra
statliga avgifter än de nyss angivna hör till regeringens i 8 kap. 13 § angivna
kompetensområde.

De
författningar som förelåg vid årsskiftet 1974/75 fortsätter självfallet att
gälla även efter denna tidpunkt. Della framgår av p. 6 i övergångsbestämmelserna
lill 1974 års RF. Enligl nämnda förfaltningsrum äger äldre författning eller
föreskrift fortsatt giltighet utan hinder av alt den inte har tillkommit i den
ordning som skulle ha iakttagits vid lillämpning av den nya RF. Det föreskrivs
vidare atl ett bemyndigande, som har beslulals av konungen och riksdagen
gemensaml eller av riksdagen ensam, får ulnyltjas även efter det att den nya RF
här trätt i tillämpning, tills riksdagen bestämmer annorlunda.

3 Anpassningen till den nya regeringsformens regler om
normgivningsmakten

Det
framgår av den redogörelse som jag nyss har lämnat, å ena sidan, att det
normgivningsområde, inom vilket enligt nya RF primärt råder krav på lagform, är
vidsträcktare än området för samfälld lagstiftning enligt 1809 års RF och, å
andra sidan, att avsikten har varit alt i huvudsak behålla regeringens
nuvarande handlingsmöjligheter. Vid tillkomsten av den nya RF förutsattes som
jag har nämnt att de båda ståndpunkterna skulle förenas på så sätt all
riksdagen överiåter - delegerar - normgivningskompetens till regeringen inom de
ramar som RF anger. Del är i första hand delar av Kungl. Maj:ts hittillsvarande
s. k. ekonomiska lagstiftningsmakt som genom delegation bör föras tillbaka lill
regeringens kompetens. Om regeringen inte utrustas med tillräckliga
bemyndiganden, kan effekten bli en olycklig försvagning av regeringens
styrande funktion, samlidigl som riksdagen belastas med ett växande antal
lagstiftningsärenden utan principiell vikt. Lagstiftning om delegation - en
principiell nyhet i 1974 års RF - framslår därför som den f. n. angelägnaste
uppgiften i arbetet på anpassning till den nya RF:s bestämmelser om
normgivningskompetensen. Sådan lagstiftning är som

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 41

nämnts
också huvudföremålet för propositionsförslagen. Jag skall i det avsnitt som
följer närmare behandla problem som är förknippade med delegationslagstiftningen.

Övergången
lill den nya RF:s system för normgivning föranleder också andra åtgärder än
beslut om delegering. Det är sålunda inte självklart atl del för alla fall, där
det är möjligt, bör utverkas bemyndiganden som täcker redan gällande
regeringsföreskrifter. Vidare framgår av vad jag har sagt förut att långl ifrån
alla föreskrifter som primärt hör till riksdagens kompetensområde är
delegeringsbara. Jag kan erinra om alt lill det obligatoriska lagområdel
räknas bl. a. regler som begränsar någon av de i RF särskilt angivna fri- och
rättigheterna samt bestämmelser om annan rättsverkan av brott än böter.
Gällande författningar uppvisar emellertid talrika exempel på föreskrifter av
denna typ som har meddelats av regeringen. Skall regeringsförfattningar, för vilka
inte bör eller kan utverkas riksdagsbemyndigande, ändras eller upphävas, krävs
för framtiden lagbeslul (se dock i del följande om verkan av äldre
fullmaklsregler). 1 hittillsvarande lydelse behåller emellertid de äldre
föreskrifterna sin giltighet med stöd av övergångsbestämmelserna lill RF. Alt
i längden låta föreskrifterna stå kvar i författning på lägre nivå än lag är å
andra sidan enligt min mening knappast godtagbart. Det skulle te sig
förvirrande, om författningsbeslåndet även efter en lång övergångstid uppvisade
inslag från två, principielll skiljaktiga system för normgivning.

Bland
de förslag som jag lägger fram nu finns några som gäller transformation till
lag av föreskrifter i regeringsförfatlning. Fiertalel avser bestämmelser om
fängelse eller förverkande med anledning av överträdelse av föreskrift som
regeringen meddelar med stöd av ett bemyndigande. Allmänt sett bör emellertid
enligt min mening gälla, att frågor om transformation eller upphävande av
regeringsföreskrifter inom lagområdet, vilka inte kommer att täckas av
bemyndigande, ges ganska låg prioritet. Arbetet med att inpassa det äldre
författningsbeståndet i den nya RF:s systematik är inom vissa områden
komplicerat och ganska tidskrävande. Några praktiska olägenheter med en viss
tids anstånd föreligger inte. Arbetet bör bedrivas kontinueriigt, men det bör
inte få medföra att annat lagstiftningsarbete eftersatts. Inte sällan kan det
visa sig lämpligt alt göra den behövliga anpassningen i samband med att det
regelkomplex i vilket den berörda författningen ingår ses över av andra skäl.

I
åtskilliga lagar förekommer bemyndiganden eller andra fullmaktslik-nande
bestämmelser som tillåter regeringen att besluta föreskrifter inom det
obligatoriska lagområdet. Också dessa regler behåller med stöd av RF:s
övergångsbestämmelser sin giltighet lills vidare. Lika litet som regeringsföreskrifter
inom det obligatoriska lagområdet bör de emellertid bestå under obestämd tid
framöver. Vad jag nyss yttrade om arbetet med att se över regeringsförfattningar,
som kan tänkas inkräkta på lagområdet, inen som inte får stöd genom delegering,
bör gälla också genomgången av äldre bemyndiganderegler i lag och
lagstiftningsåtgärder med anledning därav.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 42

4 Närmare synpunkter på frågan om delegering av normgivningsbefogenhet

Jag
har redan framhållil att de förslag till bemyndiganden som jag nu lägger fram
inte syftar till att ge regeringen några nya befogenheter. Vad saken gäller är
att på vissa områden och inom vissa ramar förse regeringen med kompelens atl
ändra och atl upphäva bestämmelser som f. n. är upptagna i kungörelser eller
andra regeringsförfattningar och alt besluta nya föreskrifter av samma art.

Det
hade naturligtvis varit en fördel all över hela normområdel i ett sammanhang
kunna presentera förslag till de bemyndiganden som f. n. förefaller påkallade.
Av praktiska skäl har detla emellertid inte varit möjligt eller lämpligt. De nu
framlagda förslagen kommer alltså att följas av andra.

En
förklaring lill alt delegationsåtgärderna måste genomföras successivt är alt
söka i atl åtskilliga regeringsförfattningar upptar både föreskrifter som är
delegeringsbara och sådana som faller inom det obligatoriska lagområdet. De
svårigheier som föranleds av detta tvingar i vissa fall fram en genomgripande
omfördelning av förfaitningsstoffei mellan lag och regeringsförfatlning. För
överväganden härom krävs ytteriigare rådrum. På områden där reformer planeras
kan det f. ö. vara lämpligt att avvakta en översyn i sakligt hänseende av hela
regelkomplexet.

Den nya RF kräver i
allmänhet att bemyndiganden för regeringen att besluta föreskrifter skall tas
upp i lag. Äldre bemyndiganden i lag behöver givetvis inte förnyas. Något
annoriunda ställer sig saken i fråga om äldre bemyndiganden som riksdagen har meddelat
på annat sätt än genom förfallning. Sådana bemyndiganden behåller visserligen
sin giltighet i kraft av övergångsbestämmelserna till RF, men de bör efter hand
överföras till lag. För att lagstiftningsarbetet inte i onödan skall betungas,
bör emellertid uppgiften att lagfästa de ifrågavarande bemyndigandena anslå
lill elt senare skede av följdarbetet.

De
förslag som jag avser att ta upp i delta sammanhang gäller i första hand
bemyndiganden inom olika ämnesområden med stöd av 8 kap. 7§ RF. Sådana bemyndiganden
kräver, bortsett från övergångssituationerna, alltid lag. Jag kommer emellertid
ocksä alt föreslå bemyndiganden med slöd av 8 kap. 9 § andra stycket RF atl
besluta föreskrifterom offentligrältsliga avgifter. För sådan delegation är
lagformen inte obligatorisk. Frågor om avgiftsdelegation tar jag upp till
särskild behandling (avsniu 5).

Jag
skall härefter diskutera vissa problem som är förknippade med utformningen av
delegationslagstiftning med slöd av 8 kap. 7 § RF.

En
första fråga är vilken lagteknisk form som bör väljas för riksdagens
bemyndiganden. En möjlighet kunde vara att samla alla bemyndiganden

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 43

i
en enda delegationslag, någol som otvivelaktigt skulle öka överskådligheten på
rättsområdet. Jag vill emellerlid här erinra om vissa uttalanden från min sida
i propositionen med förslag lill ny regeringsform (1973:90 s. 209). Uttalandena
hade den innebörden alt bemyndiganden, som var så allmänt hållna att de inle
myckel skilde sig från grundlagstextens beskrivningar av delegeringsbara
angelägenheter, inte borde förekomma och att, när fråga var om föreskrifter,
där mera väsentliga medborgarintressen kunde beröras, riksdagen tämligen
preciserat borde ange de ramar inom vilka regeringen fick röra sig. - Enligt
min bedömning skulle bemyndiganden som ingår i en längre uppräkning i en
gemensam delegationslag tendera att bli alltför allmänl hållna och därigenom
komma i slrid med de återgivna molivultalandena. Del möter nämligen tydliga
svårigheter att i en uppräkning av åsyftat slag nå den önskvärda graden av
precisering. Jag har bl. a. av nu angivna skäl avvisat tanken på en gemensam
delegationslag.

1
stället anser jag alt det ligger närmast lill hands alt, där så låter sig göra,
föra in bemyndigandena i sådana lagar som innehåller centrala materiella
föreskrifter inom ett ämnesområde. Gränsdragningen kring bemyndigandena kan
med denna metod lätt få den önskvärda fastheten genom atl anknyta till lagens
bestämmelser och i den använda begrepp. Bemyndiganden som inle osökt kan
placeras i en lag med materiell reglering får föras in i särskilda
delegationslagar. Varje delegationslag bör omfatla elt naturiigt avgränsat
ämnesområde eller fiera närbesläktade ämnesområden. 1 allmänhet bör kan man
räkna med att en och samma delegationslag inte upptar bemyndiganden ifråga om
föreskrifter inom skilda departements ansvarsområden. 1 vissa fall kan det
dock visa sig ändamålsenligt att i en bemyndigandelag reglera en
normgivningsbefogenhet som är av betydelse för fiera eller t. o. m. för
samtliga departement. Exempel härpå erbjuder de i del följande föreslagna
lagarna om tystnadsplikt för offentliga funktionärer och om bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor.

Vilka
handlingsramar som skall ges regeringen i bemyndigandena får avgöras från fall
till fall. Jag vill här i försia hand hänvisa till mina i det föregående
omnämnda uttalanden i grundlagsärendet. Av avgörande betydelse är självfallel i
vilken grad och i vilken omfaltning som föreskrifter, meddelade med stöd av bemyndigandet,
kan gripa in i intressen som framslår som väsentliga från medborgarnas
synpunkt. Vid utformningen av bemyndigandena bör helt naturiigt vägledning
också kunna hämtas från innehållel i de författningar som regeringen hittills
har anseits behörig att besluta.

1
sammanhanget vill jag framhålla alt systemet med bemyndiganden för regeringen
alt besluta föreskrifter inom vissa områden inte bör leda lill att den
ordningen slopas atl regeringen i vissa fall inhämtar riksdagens yttrande över
förslag i fråga som avses bli reglerad i ny regeringsförfattning eller över
ifrågasatta ändringar i äldre regeringsförfattningar. Den nya RF hindrar inle
alt delta i praxis utbildade förfarande alltjämt lillämpas (prop. 1973:90

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 44

s.
322). Regeringen börenligi mm mening i väsentligen samma omfattning som f. n.,
och oavsett alt den har stöd i elt bemyndigande, inhämta riksdagens yttrande,
innan den beslutar föreskrifter som innebär principiell avvikelse från vad som
tidigare har gällt eller som annars är av särskilt intresse. Författningstexten
behöver inte underslällas riksdagen i sådana fall. Den angivna metoden
möjliggör en smidig och ändamålsenlig arbetsfördelning mellan riksdag och
regering. Jag vill också erinra om att många regerings-föreskrifter under alla
omständigheter så lill vida är beroende av slällningstagande från riksdagen
som de grundar sig på riksdagens anslagsbeslul och de villkor lor anslagens
utnyttjande som riksdagen därvid har ställt upp.

Tekniskt
bör ämnesbemyndigandena utformas utan alt de i 8 kap. 7 § första stycket RF
angivna punkierna eller de i punkterna använda ämnesbeskrivningarna direkl
åberopas i lagtexten. Under alla omständigheter måste bemyndiganden i lag
tolkas mot bakgrund av RF:s delegationsregler.

Skilda
delegationsbeslämmelser som anger regeringens normgivningsrätt genom all
beskriva vissl eller vissa ämnen kan komma att fä delvis samma
tillämpningsområden. 1 de fiesta fall torde några lolkningssvårigheler inte
uppkomma. Jag vill emellertid framhålla att det av allmänna grundsatser torde
följa alt exempelvis en delegaiionsföreskrift som kompletterar en materiell
lag i viss angelägenhet har företräde framför en mera allmän regel i en
fristående delegationslag. Den senare lagen kan alltså inte åberopas till stöd
för kompetens för regeringen alt beslula föreskrifter som enligt
delegalionsregeln i den materiella lagen fär anses ha förbehållits riksdagens
beslutanderätt. Jag vill i tydlighetens intresse tillägga, atl regeringen naturiiglvis
inte kan utnyttja ett bemyndigande för beslul om föreskrifter som kommer i
strid med materiell reglering i lag. Detta följer av den formella lagkraftens
princip (8 kap. 17 § RF).

En
för den praktiska tillämpningen betydelsefull fråga är vilka medel för
genomförandet av en reglering som ställs till förfogande genom ett
äm-nesanknutei bemyndigande.

Av
8 kap. 7 § tredje stycket RF framgår att ett bemyndigande enligt paragrafen
inte medför rält att, utom i fråga om tystnadsplikt för offentliga
funktionärer, meddela föreskrifter som innebär inskränkning i de fri- och
rättigheter som särskilt anges i RF. Inte heller får beinyndigande utnytljas
för att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brotl än böter. Dessa
direkt i grundlag uppställda begränsningar, som i jämförelse med gällande rätt
inte obetydligt inskränker regeringens normgivningsbefogenhet, behöver
givetvis inte upprepas i varje bemyndigande. Av regeringen beslutade
författningar innehåller f. n. ofta beslämmelser om' fängel-sepåföljd eller om
förverkande med anledning av straffbart åsidosättande av författningens
föreskrifter. Inte sällan föreliggerett behov att för framtiden dels behålla
redan gällande sanktioner, dels låla regeringen föreskriva de kanske mycket
detaljerade handlingsreglerna inom området. 1 sådana fall måste den i 8 kap. 7
§ sista meningen RF anvisade utvägen med s. k. blan-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 45

ketlstrafföud
i lag anlitas. Sådana straffbud har knuiits till vissa av de i det följande
föreslagna bemyndigandena.

Om
alltså regeringen inte själv kan föreskriva fängelse eller förverkande med
anledning av brott mol föreskrift som den meddelar i kraft av etl bemyndigande,
är den däremot oförhindrad alt bestämma om böter som påföljd. Regeringen bör
också kunna förena föreskrifterna med annan sanktion som inte kommer i konftikl
med 8 kap. 7 § tredje stycket RF, t. ex. vilespåföljd. Det står enligt min
mening klart att nu nämnda befogenheter tillkommer regeringen utan att de
särskilt behöver omnämnas i riksdagens bemyndigande.

Nära samband med den nu
diskuterade frågan har spörsmålet huruvida elt bemyndigande enligl 8 kap. 7 §
försia stycket att meddela föreskrifter inom visst ämnesområde inbegriper rätt
alt - utan att det framgår särskilt - beslula om lyslnadsplikt för offentliga
funktionärer med stöd av 8 kap. 7 § andra stycket RF. Formuleringen av 8 kap. 7
§ tredje stycket första meningen ger närmast vid handen att frågan kunde
besvaras jakande. Det är emellertid att märka atl tystnadsplikt innebär en
inskränkning i en medborgeriig rättighet. Del vore mindre tillfredsställande
om åläggande härom kunde meddelas av annan än riksdagen utan atl
beslutsbefogenheten är öppet angiven i riksdagsbemyndigande. Jag har på grund
härav utformat delegationsreglerna i den föreslagna lagen om offentliga
funktionärers lyslnadsplikt med lanke på att de - bortsett från fall då
uttryckligt bemyndigande ges i annan lag - uttömmande skall ange när regeringen
kan beslula föreskrifter om tystnadsplikt. Etl bemyndigande enligl 8 kap. 7 §
första stycket RF alt meddela föreskrifter i visst ämne bör alltså i och för
sig inte anses inkludera befogenhel alt ålägga tystnadsplikt.

Den
genomgång av gällande författningar, som har föregått de förslag jag nu för
fram, har visat att del ganska regelmässigt föreligger etl behov av att låla
regeringen överiåla lill underiydande förvaltningsmyndighet att besluta närmare
föreskrifter i hänseenden som omfattas av delegation till regeringen. Det är
endasi undantagsvis möjligt all i bemyndigandet ange villkor för sådan
subdelegation eller alt begränsa subdelegationsrällen till att gälla viss
bestämd myndighet. Det torde i regel få ankomma på regeringen atl under
parlamenlariskl ansvar avgöra vilken normgivningsrätt som bör anförtros
förvaltningsmyndighet. Förvaltningsmyndigheten bör i allmänhet få i uppdrag
endasi att besluta föreskrifter som mera i detalj fyller ut vad regeringen har
föreskrivit. Som jag framhöll när jag lade fram förslaget till ny RF (prop.
1973:90 s. 320) bör straffbestämmelser inle bli föremål för subdelegation.

Lagbeslut om bemyndiganden
att meddela föreskrifter har ansetts böra anstå lill 1975 års riksmöte. Det är
nämligen högst tveksamt, om riksdagen skulle ha varil konstitutionellt behörig
all, på det sätt jag nu föreslår, delegera normgivningsmakt under tid då 1809
års RF alltjämt var tillämplig. Det är emellertid angeläget atl de beslut om
bemyndiganden som riksdagen fattar med anledning av förslagen fär träda i
lillämpning snarast möjligl.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 46

5 Bemyndiganden att besluta om avgifter

Som
jag har nämnl i det föregående innebär regleringen i 8 kap. RF alt föreskrifter
om sådana offentligrättsliga avgifter som medför åligganden för enskilda eller
ingrepp i deras ekonomiska förhållanden hör lill del primära lagområdel men att
riksdagen genom lag eller i annan form kan överiåta beslutanderätten till
regeringen. Avgifter som inte har den angivna, ingripande karaktären kan
bestämmas av regeringen direkt med stöd av RF. Angående gränsdragningen mellan
de två kategorierna av avgifter samt mellan skatt och avgift vill jag hänvisa
till uttalandena i prop. 1973:90 s. 218 f.

Inom
den offentliga sektorn utgår ett stort antal avgifter för vitt skilda ändamål.
Vid tillkomsten av den nya RF förutsatte jag atl delegation inom avgiftsområdet
skulle komma till slånd i inte obetydlig omfattning och i enkla former. 1 syfte
atl skaffa underlag för förslag lill delegation i fråga om avgifter har
regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket att inventera förekommande
avgifter.

Inventeringen visar att
avgiftssätiningen i vissa fall har reglerats direkt i lag eller annan av
riksdagen beslutad författning. Till denna kaiegori hör överlastavgifter enligt
lagen (1972:435) om överiaslavgifter, skattetillägg och förseningsavgifter
enligt skatteförfallningar, restavgift enligt uppbördslagen (1953:272) samt avgifter
enligt lagen (1967:340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukels
område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område. Någon ändring
av gällande ordning för beslut om föreskrifter om nu åsyftade avgifter är
självfallet inte aktuell.

Övervägande antalel
föreskrifter om avgifter har emellertid bestämls av regeringen eller
underiydande myndighet. Genomgången har visat att fiertalel av dessa avgifter
får anses falla under regeringens direktkompetens enligt nya RF. Till denna
kategori är att räkna - uiöver vad jag nämnde i prop. 1973:90, nämligen laxor
för de affärsdrivande verken och avgifter som eriäggs för tjänster av s. k.
uppdragsmyndigheler - exempelvis avgifter för regisier- och
statistikbearbelningar, för dalamaskinbearbelningar och för anslutning till
datamaskin, inträdesavgifter vid museer m. m,, ersättningar för
polismyndighets kostnad för hitlegods och ersättning för förfråg-ningsunderiag
vid upphandling i byggnadsärende. Genomgående rör del sig om avgifter som utgör
rimligt vederiag för en frivilligt ianspräktagen prestation. Jag vill här
erinra om atl, enligt uttalande som jag gjorde i prop. 1973:90, vid bedömningen
av om vederiaget är rimligt avgiflssältningen inom ett verksamhetsområde bör
ses som en helhet.

I
ålskilliga fall har visseriigen regeringen eller annan myndighet beslutat om
avgift inom lagområdet, men beslutet har kunnai stödjas på ett bemyndigande av
riksdagen. Sålunda har, för att la elt par exempel, avgiftssättning enligt
kungörelsen (1967:850) om bankaktiebolags bidrag till be-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 47

stridande
av kostnader för bankinspektionens verksamhet stöd i lagen (1955:183) om
bankaktiebolag, avgiftsföreskrifterna i kungörelsen (1959:482) om bidrag från
försäkringsanstalter och understödsföreningar till kostnaden för
försäkringsinspektionen stöd i bl.a. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
och lagen (1972:262) om understödsföreningar samt en avgiftsregel i kungörelsen
(1971:284) om arbeten av guld, silver eller platina stöd i lagen (1974:283) om
handel med arbeten av guld, silver eller platina.

Av
påträffade avgifisbestämmelser som har beslutats av regeringen återstår
härefter etl förhållandevis begränsat antal som faller inom lagområdet men som,
såvitt framgår, saknar stöd i riksdagsbemyndigande. Några av dessa föreskrifter
kommer att täckas genom uttryckliga bestämmelser i den lagstiftning om
normgivningsrätt för regeringen i fråga om vissa ämnen som jag föreslår i det
följande med hänvisning till 8 kap. 7 § första stycket RF. 1 enlighet med vad jag
förut har uttalat om kompetensfördelningen på avgiftsområdet bör emellertid
regeringen behålla sin beslutsbefogenhet också med avseende på övriga
ifrågavarande föreskrifter.

En
möjlighet skulle vara att i en särskild delegationslag ge övergripande regler
om när regeringen är berättigad atl besluta om avgifter som hör till
lagområdet. De avgifter för vilka bemyndigande nu bör inhämtas är emellertid
av så disparat natur atl de inte gärna låter sig föras in under en gemensam
beskrivning med anspråk på en hållfast och meningsfull avgränsning. Jag är
därför inte beredd att nu föreslå en allmänt hållen lagreglering av regeringens
beslutanderätt på avgiftsområdet. 1 stället förordar jag att bemyndigande
inhämtas från riksdagen beträffande de avgifter som berörs. Dessa avgifter har,
med uppgift om de författningar i vilka de f. n. är reglerade, tagits upp i en
förteckning, som torde fä fogas som bilaga t till delta protokoll.

Av
administrativa skäl ärdel ofta nödvändigt att regeringen efter prövning i varje
särskilt fall överiåter beslutanderätt i fråga om avgifter till förvaltningsmyndighet.
Del nyss nämnda bemyndigandet bör därför kompletteras med etl medgivande till
subdelegation.

Jag
vill slutligen anmäla atl chefen för finansdepartementet kommer att föreslå
att regeringen uppdrar åt riksrevisionsverkel att föra regisier över förekommande
offentligrältsliga avgifter. Registret skall innehålla uppgifter om vilken
instans som lär besluta föreskrifter om avgifien och på vilken grund del sker.
Uppdrag bör vidare ges åt vederbörande myndigheter atl meddela
riksrevisionsverket när ändring sker i delta avseende eller när avgiftssättningen
i övrigl inom myndighetens område ändras. Syftet med dessa uppdrag är alt fä
lill stånd etl aktuellt register över förekommande avgifter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 48

6 Motivering till framlagda lagförslag

6.1 Förslaget till lag om offentliga funktionärers
tystnadsplikt

6.1.1
Gällande ordning

Svensk
rätt uppvisar en mångfald typer av regler om lystnadsplikt för offentliga
funktionärer. 1 viss utsträckning finner man sådana regler i lag. Flertalet
skrivna tystnadspliktsregler finns emellertid i författningar av lägre valör,
kungörelser, reglementen, instruktioner, arbetsordningar etc. En förteckning
över elt antal tystnadspliktsbestämmelser av olika slag finns intagen i bilaga
I till ämbetsansvarskommitténs betänkande (SOU 1972:1) Ämbetsansvaret 11.

Vid
sidan om den tystnadsplikt som är grundad på föreskrifter i författning finns
också en ganska omfattande oreglerad tystnadsplikt.

1
förarbetena till det siraffstadgande om brott mot tystnadsplikt, som sedermera
ersattes av del nuvarande i 20 kap. 3 § brottsbalken och som i huvudsak var
likalydande med detta stadgande, förutsattes sålunda att ansvar för brott mot
tystnadsplikt i elt särskilt fall skulle kunna inträda utan att ämnet genom
uttrycklig föreskrift angavs som hemligt, nämligen när det är fråga om någol
som har avhandlats vid beslutande församlings sammanträde inom stängda dörrar.
Tystnadsplikt anses vidare, även i avsaknad av särskilda bestämmelser, gälla i
fråga om vad som har yttrats i förtroende i samband med elt ärendes avgörande
vid en myndighet (jfr JO:s ämbetsberältelse 1973 s. 225-227).

Nära
besläktad med de nu nämnda fallen är den tystnadsplikt i fråga om innehållet i
domstols och annan myndighets ännu inte meddelade beslut som i betydande
utsträckning anses gälla för offentliga funktionärer oberoende av den
eventuella förekomsten av uttryckliga bestämmelserom sådan tystnadsplikt Gfr
JO:s ämbelsb;rältelse 1971 s. 19).

1
sekretesslagen (1937:249) finns bestämmelserom vilka allmänna handlingar som
skall hållas hemliga. Enligt 41 § inlräder straffansvar för den som i strid mot
lagens föreskrifter eller mot förbud, som har meddelats jämlikt lagen, utlämnar
handling. Däremot saknas beslämmelser om tystnadsplikt angående innehållet i
hemlig handling. Av allmänna rättsgrundsatser har emellertid ansetis följa att
offentliga funktionärer har lystnadsplikt beträffande innehållet i allmän
handling som är hemlig enligt sekretesslagstiftningen (se bl.a. NJA 1953 s.
654).

Del
har vidare gjorts gällande att det i vissa fall skulle föreligga en oreglerad
lystnadsplikt också i fråga om innehållet i hos myndighet förvarad handling som
ännu inte har blivit upprättad i tryckfrihetsförordningens mening. Sådan
tystnadsplikt skulle kunna föreligga om handlingens innehåll gav en fingervisning
om innehållet i elt kommande beslut eller om handlingen, för det fall

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 49

att
den hade varit allmän handling, skulle vara hemlig enligt sekretesslagens
bestämmelser.

Det
torde vidare gälla all det utöver de hiltills nämnda slagen av oreglerad
tystnadsplikt föreligger tystnadsplikt för offentliga tjänstemän dels rörande
sådant som skall vara hemligt till följd av överordnads befallning, dels rörande
vissa ämnen vilkas nalur är sådan att det anses atl de även utan särskild
föreskrift skall hållas hemliga.

I en del beslämmelser om
tystnadsplikt har tagits in strafföreskrifter. I övrigl beivras överträdelse av
såväl förfaltningsreglerad som oreglerad tystnadsplikt med slöd av del
allmänna slraffstadgandel om brotl mol tystnadsplikt i 20 kap. 3 §
brottsbalken. Detla sladgande är tillämpligt i fråga om alla som är anställda i
allmän Ijänst eller som fullgör lagstadgad tjänsteplikt. Det omfattar vidare
ledamöter av beslutande församlingar och ytterligare elt par kategorier av
offentliga funktionärer. Den brottsliga gärningen enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken beslår i att gärningsmannen yppar vad han är pliktig att
hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Straff-budet förutsätter
således att (skrivna eller oskrivna) regler om tystnadsplikt för de avsedda
funktionärerna finns på annal håll. Det är tillämpligt endasi där gärningen
inte på annal ställe är särskilt belagd med straff. Om yppandet har skelt i
avsikt atl uppgifter skulle offentliggöras i tryckt skrift kan enligl 7 kap. 3
§ tryckfrihetsförordningen gärningen föranleda ansvar endast om tystnadsplikten
har varit föreskriven i lag. På grund av bestämmelser i 5 § radioansvarighelslagen
(1966:756) gäller detsamma i fråga om meddelande som har lämnats för
ofTenlliggörande i radioprogram.

20
kap. 3 § brottsbalken förutsätter uppsåt. I de fall då en tystnadsplikt har
brutits av oaktsamhet kan ansvar inträda för tjänstefel enligl 4 § i samma
kapitel. Även sistnämnda bestämmelse utgör således en del av det regelkomplex
som begränsar ofTentliga funktionärers yttrandefrihet. 1 oaktsam-hetsfallen kan
också disciplinrättsliga åtgärder komma i fråga.

Ämbetsansvarskommittén
har i SOU 1972:1 föreslagit ändrad lydelse av 20 kap. 3 § brottsbalken. Enligl
förslaget skall ansvar för brott mot tystnadsplikt inträda om någon yppar vad
han till följd av lag eller annan författning är pliktig atl hemlighålla eller
om han olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Liksom f. n. skall en rörutsällning
för lagrummets tillämplighet vara att gärningen inte är belagd med straff på
annat håll. Ämbetsansvarskommitténs förslag innebär vidare att det
straffrättsliga tjänstefelansvaret avskaffas. Såvitt gäller överträdelse av
föreskrifter om tystnadsplikt ersätts detla av en bestämmelse i 20 kap. 3 §
andra styckel brottsbalken om straffansvar för den, som av oaktsamhet men med
insikt om att del han yppar eller utnyttjar är av hemlig natur begår sådan
gärning som beskrivs i försia stycket. Kommilléns förslag övervägs f n. inom
justitiedepartementet och äravsett atl läggas lill grund fören proposition lill
1975 års riksmöte.

4 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 8

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 50

6.1.2 1974
års regeringsform

Enligt
2 kap. 1 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad bl. a.
yttrande- och iryckfrihet. Denna frihet beskrivs som frihel att i tal, skrift
eller bild eller på annal sätt meddela uppgifter och framföra åsikter. Bestämmelsen
avseräven offentliga funktionärers frihet att meddela uppgifter som de har
erfarit i denna sin egenskap.

Tryckfriheten
regleras som hiltills i tryckfrihetsförordningen. Beträffande formerna för den
närmare regleringen av yttrandefriheten finns bestämmelser i 8 kap. RF. Av dessa
(3 § och 7 § tredje stycket) framgår atl den i 2 kap. 1 § fastslagna
yttrandefriheten kan begränsas endast genom lag. Ett undantag härifrån
åierfinns emellertid i 8 kap. 7 § andra stycket, där det föreskrivs atl
regeringen efter bemyndigande i lag kan genom förordning meddela föreskrifter
om förbud alt röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänsl eller under
utövande av tjänsteplikt. Ur 8 kap. 11 § kan utläsas att riksdagen samtidigt
som den bemyndigar regeringen atl besluta föreskrifter om tystnadsplikt kan
medge atl regeringen delegerar sådan befogenhet vidare till förvaltningsmyndighet,
kommun eller landstingskommun.

6.1.3 Departementspromemorian

Enligt
promemorian kommer de bestämmelser om tystnadsplikt som vid årsskiftet 1974/75
återfanns i annan författning än lag att gälla tills vidare till följd av p. 6
övergångsbestämmelserna till RF. Det är emellertid, sägs det, önskvärl att
riksdagen så snart som möjligt beslutar delegationsbeslämmelser som ger stöd
för de föreskrifter om tystnadsplikt som skall kunna beslutas av regeringen,
statlig förvaltningsmyndighet eller kommun. Sådana bestämmelser är enligt
promemorian en förutsättning för att en nu existerande
tysinads-pliktsbesiämmelse i annan författning än lag skall kunna ändras av det
organ som ursprungligen har beslutat den. Del påpekas emellertid att
ulformningen av 8 kap. 7 § andra styckel RF inte tillåter att alla de
tystnadspliktsbesläm-melser som nu återfinns i andra författningar än lag
grundas på delegation från riksdagens sida. Även med en vid tolkning av
uttrycken "allmän tjänst" och "tjänsteplikt" blir del
enligl promemorian omöjligt atl delegera befogenhel att besluta föreskrifter
om tystnadsplikt t. ex. för privatpraktiserande läkare, tandläkare och
veterinärer (10 § allmänna läkarinstruktionen (1963:341), 9 § allmänna
tandläkarinsiruktionen (1963:666) och 6 § allmänna veterinärinslruklionen
(1971:810)). Som elt annat exempel nämns att det inle heller torde vara möjligt
att utforma ett bemyndigande på sådant sätt att det ger stöd förden i 14 §
kungörelsen (l947:336)om auktorisation av fastighetsmäklare intagna
bestämmelsen om tystnadsplikt för auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman som på handelskammares uppdrag granskar auktoriserad
fastighetsmäklares verksamhei. 1 den mån man vill göra några ändringar i nu
existerande tyslnadspliktsbestämmelser av senast nämnl slag, fär man göra detta
genom lagstiftning i varje särskilt fall.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 51

I
promemorian hävdas vidare att någon oreglerad tystnadsplikt inte kan bestå,
sedan den nya RF har börjat lillämpas. 1 den mån man önskar bevara någon sådan
tystnadsplikt måste den därför enligt promemorian ges stöd i författning,
ytterst i lag. Som exempel på författningsreglering av en lidigare oreglerad
lystnadsplikt nämns bestämmelserna i 2 kap. 4 § i 1974 års riksdagsordning,
vilka föreskriver tystnadsplikt i fråga om vad som har förekommit vid
sammanlräde med riksdagens kammare inom stängda dörrar.

Mot
bakgrund av det anförda läggs i promemorian fram ett lagutkast som innehåller
dels en allmän bestämmelse om kompetens för regeringen att besluta föreskrifter
om lyslnadsplikt (2 §), dels föreskrifter om två slag av tystnadsplikt som
hittills har varit helt eller delvis oreglerade, nämligen beträffande
innehållet i ännu ej meddelade domar och beslut (1 §) och beträffande
innehållet i hemliga handlingar (3 §). Såvitt gäller sistnämnda slag av
tystnadsplikt är lagbestämmelsen utformad som en delegationsregel. Den
kompletteras i promemorian med etl utkast lill förordning om tystnadsplikt
beträffande innehållet i hemlig handling. I lagutkastet åierfinns vidare en
straffbestämmelse som är subsidiär lill beslämmelserna i 20 kap. 3 § brottsbalken
(4 §). Lagtextutkaslet i promemorian torde få fogas till detta protokoll som
bilaga 2.

Enligt
ett uttalande i promemorian bör lagstiftning av där avsett slag träda i kraft
snarast möjligt efter den I januari 1975.

1
promemorian förklaras att den föreslagna lagen är avsedd all i princip
exklusivt reglera frågan om delegation av behörighel för regeringen alt beslula
föreskrifterom tystnadsplikt. Det skall med andra ord inte vara möjligt alt med
stöd av ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 § första stycket för regeringen alt
exempelvis reglera viss näringsverksamhet besluta tyslnadspliktsbestämmelser i
större utsträckning än vad som medges av föreskrifterna i 2 och 3 §§ i den
föreslagna lagen, såvida delta inte uttryckligen anges i bemyndigandet.

Vad
gäller de föreslagna delegationsbestämmelserna diskuteras i promemorian
inledningsvis innebörden av uttrycket allmän tjänst i 8 kap. 7 § andra styckel
RF. Del konstateras först och främst alt detta uttryck får lill följd att
föreskrifter om lyslnadsplikt t. ex. för enskild företagare eller anställd hos
privata arbelsgivare alllid måste ges i lag. 1 promemorian hävdas å andra sidan
alt ullrycket inte bara omfattar statliga och kommunala tjänster i gängse
arbelsräitslig mening. Också andra former för statlig eller kommunal
anställning samt slalliga och kommunala uppdrag faller in under grundlagssladgandets
tillämpningsområde.

1
fråga om den allmänna delegationsbeslämmelsen, vilken i utkastet lagils in i 2
§, sägs i promemorian alt bemyndigandet i denna, med hänsyn till atl del är
fråga om att delegera befogenhet att begränsa den i 2 kap. RF fastslagna yttrandefriheten,
bör utformas så snävt och väl preciserat som möjligt. Detta sker lämpligen
genom att man försöker all tydligt ange i vilka syften den delegerade
kompetensen får användas. Enligt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 52

promemorian
kan de intressen som skyddas av nu gällande föreskrifter om lystnadsplikt
hänföras lill någon av följande kategorier: I) rikets
säkerhet; 2) rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig
organisation; 3) privatlivels helgd; 4) det allmännas behöriga ekonomiska
iniresse; 5) enskilds behöriga ekonomiska iniresse; 6) förhållande som kan
jämföras med de under 1-5 angivna. I fråga om punklen 6 sägs i promemorian all
man ibland finner tyslnadspliktsbestämmelser som anges gälla uppgifter som har
inhämtats enligl en viss författning. Vanligtvis är det fråga om statistiska
uppgifter som har lämnats av en näringsidkare eller om uppgifter som har
inhämtats vid granskning eller inspektion av en näringsidkares verksamhei. 1 de
fiesta fall lorde sådana bestämmelser kunna föras in under 3, 4 eller 5. Man
bör emellertid enligl promemorian i delegationslagen öppna en möjlighet att
fånga upp också fall som inte låler sig på eit naturiigt sätt inordnas i nämnda
kategorier men som ändå är nära besläktade med dem.

Enligt
promemorian bör man utnyttja den möjlighet till vidaredelegering från
regeringen till förvaltningsmyndighet eller kommun som öppnas i 8 kap. 11 § RF.
Bakgrunden härtill sägs vara bl. a. atl beslämmelser om tystnadsplikt r n.
lorde vara vanliga j kommunala instruktioner. Det kan vidare enligt promemorian
vara lämpligt atl i vissa fall låta en förvaltningsmyndighet själv besluta
generella bestämmelser om tystnadsplikt för sina tjänstemän.

Föreskrifter
om tystnadsplikt beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar och b e s I u
t åierfinns i utkastet i 1 §. De materiella reglerna om denna tystnadsplikt
börenligi promemorian las in direkt i den föreslagna lagen och inte i en
regeringsförordning grundad på ett riksdagsbemyndigande. Eftersom ifrågavarande
tystnadsplikt hiltills i betydande utsträckning har varit oreglerad eller
fastslagen i författning av lägre valör än samfällt stiftad lag, får detta
slällningstagande till följd alt funktionärer som hittills har kunnat
straffritt lämna meddelanden i ifrågavarande hänseende för offentliggörande i
tryckt skrift inte längre kan göra detta. Med hänsyn till denna genombrytning
av reglerna om meddelarskydd är det enligt ett uttalande i promemorian
angeläget att bestämmelsen uiformas så atl den kommer alt omfaita bara de fall
där hänsynen lill den enskildes intresse gör del särskilt angeläget alt
lagstadgad tystnadsplikt råder.

De organ som omfattas av
promemorieförslagel i denna del är domstolarna och de statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheterna. Del påpekas att, i likhel med vad som gäller i den
nya RF, uttrycket förvaltningsmyndighet inle omfattar regeringen. Inte heller
riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna berörs av förslaget. Del
behov av tystnadsplikt som föreligger i fråga om regeringens
förvaltningsverksamhet kan enligl promemorian lämpligen tillgodoses genom
bestämmelser beslutade med stöd av2§.

1
promemorian föreslås att bestämmelsen skall omfatla alla funktionärer

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 53

som
har varit med om alt falla de beslut det gäller, vare sig beslutsfattarna är
tjänsieman, lekmannaledamöier av en myndighet eller lekmannaleda-möier av en
myndighets styrelse. Bestämmelsen föreslås vidare omfatta alla anställda vid en
myndighet - t. ex. skrivbiträden - som i sin tjänsl får del av beslul av det
slag som avses i beslämmelsen samt slutligen också personer som anlitas av en
myndighet som uppdragstagare och som i utövningen av sill uppdrag får kännedom
om innehållel i sådana beslul.

Den
föreslagna lystnadsplikten avser innehållet i ännu inte meddelade domar och vissa
andra ännu inte meddelade beslut. En förutsättning för atl tystnadsplikten
skall gälla är alltså, all del föreligger ett av myndighet i vederböriig
ordning fallas beslul. Tystnadsplikt i fråga om beslutsförslag och annal
maierial som tjänar som underiag för ett ställningslagande föreligger enligt
promemorian inle på grund av den föreslagna bestämmelsen. Sådan lyslnadsplikt
kan däremot gälla t. ex. till följd av bestämmelser beslulade med stöd av 2 §.

Uttrycket
dom kräver enligt promemorian inle någon närmare utläggning. Del föreslås alt
tystnadsplikten i nu diskuterat hänseende i övrigt skall avse sådana beslut som
lill sin lyp slår domar nära. Till denna grupp av beslul hör först och främsi
domstols beslul i mål eller ärende som lillhör dess rättskipande eller
rätlsvårdande verksamhet. Vidare hänför promemorian dil alla andra beslut
varigenom myndighet - i andra fall än när det gäller föreskrifter lill allmän
efterrättelse - utövar befogenhet all för enskild bestämma om förmån,
rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annal jämförbart
förhållande. I promemorian hänvisas i sammanhanget till bestämmelserna i 3 §
förvaltningslagen (1971:290) om myndighetsutövning mol enskild. Uttrycket
enskild omfattar i vissa fall även offenilig myndighet. Som exempel nämns del
fall alt staten eller kommun äger fastighet.

1
promemorian påpekas atl frågan om författningsreglering av tystnadsplikten
beträffande innehållet i hemliga handlingar f. n. övervägs av offentlighets-
och sekretesslagstiftnings-kommittén och av massmedieutredningen. En i lag
intagen regel om tystnadsplikt belräffande innehållel i hemlig handling
skulle, med nuvarande tryckfrihetsrättsliga systemalik, medföra en beiydande
minskning av del område som f n. omfattas av tryckfrihetslagstiftningens
bestämmelser om meddelarskydd. Enligl promemorian kan därför en sådan lagregel
inle införas annat än efter överväganden som rör detla regelkomplex i dess
helhet. Om man vill bibehålla tystnadsplikten i fråga om innehållet i hemliga
handlingar efter den I januari 1975, får man för liden fram till
ikraftträdandet av den lagsliftning som kan föranledas av de nämnda
utredningarnas arbeie nöja sig med en provisorisk reglering som inle rubbar
rådande rättsläge såvitt gäller meddelarskyddet. Den del av denna reglering som
föreslås få lagform återfinns i 3 §.

1
promemorian diskuleras vidare om man i ytteriigare etl hänseende skall införa
författningsbestämmelser belräffande hiltills oreglerad tystnadsplikt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 54

I
promemorian förklaras nämligen alt det där inte görs något försök alt
presentera generella beslämmelser om tystnadsplikt rörande innehållel i hos
myndigheler gjorda uppteckningar som inte är att betrakta som där upprättade
handlingar. Som grund för detla slällningstagande anförs för det första atl
rättsläget på delta område f n. är oklart. För det andra rör det sig enligl
promemorian här om en så heterogen samling av uppgiftsdokumentalioner

-
man kan tänka sig allt från
osammanhängande klotter på papperslappar till fullt utarbetade besluts- eller
PM-utkast - atl det möter betydande svårigheter att införa någol begrepp av
ungefär samma slag som handlingsbegreppet och alt med hjälp av detta knyta an
till sekretesslagens regelsystem. Att i stället låla tystnadsplikten gälla
själva uppgiften, oavsett om denna har dokumenterats i någol medium eller inle,
medför enligt promemorian ännu större svårigheter vad gäller en sammankoppling
med sekretesslagen. Nämnda lag uppställer nämligen ofta andra krilerier än
arten av de uppgifter som finns i handlingen - t. ex. handlingens syfte, den
myndighet som har upprättat handlingen, arten av det ärende i vilket handlingen
har upprättats

-
för att kvalificera den som hemlig.
Det hävdas emellertid, atl den omständigheten, alt lystnadsplikt av nu avsett
slag inte kan bestå efter ingången av 1975, inle lorde behöva medföra några
större praktiska komplikationer. I slor utsträckning torde enligt promemorian
behovet av tystnadsplikt redan vara tillgodosett genom specialregler som
föreskriver sådan plikt på skilda områden. 1 övrigt får man stöd av de tidigare
nämnda delegationsbesläm-melserna - eller undantagsvis genom särskild
lagsliftning - besluta de föreskrifter om lystnadsplikt rörande olika
uppgifter som man kan finna nödvändiga.

6.1.4
Remissyttrandena

Förslagen
i promemorian har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Också JO har i huvudsak intagit en positiv attityd till
promemorians innehåll. Starkt kritiska är däremoi massmedieutredningen och
pressens samarbetsnämnd. Sveriges radio har förklarat sig instämma i de synpunkter
som framförs av de Ivå sisinämnda instanserna.

Allmänna
synpunkler på behandlingen av lysinadspliklsfrågorna framförs av ett par remissinstanser.

Enligt
massmedieutredningen bör man inte - annat än övergångsvis i anledning av
ikraftträdandet av den nya RF - fortsätta med samma punktvisa regleringar i
detaljfrågor som hittills har skett utan underkasta frågorna om offentliga
funktionärers lystnadsplikt en genomgripande inventering och principiell
undersökning. Ulredningen förklarar att den överväger att i sill förslag till
ny grundlag om yttiandefriheten i tryckt skrift, radio, television och film
uppta en beslämmelse att meddelarskyddet skall genombrytas av

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 55

lagstadgad
tystnadsplikt endast i de fall som anges i särskild lag. Om denna regel
accepteras, aklualiseras sålunda enligl ulredningen en inventering av denna
kategori av lystnadsplikter. Men del föreligger också behov av en inventering
av sådana tystnadsplikter som inte skall genombryta meddelarskyddet.
Utredningen föreslår därför all en särskild ulredning tillsätts för att göra en
allmän inventering och klassificering av offentliga funktionärers
tystnadsplikt. Också pressens samarbetsnämnd understryker nödvändigheten av att
göra frågan om offentliga funktionärers tystnadsplikt till föremål för en
genomgripande undersökning för all lä till stånd en rättslig systematisering
av tystnadsplikter. Mot bakgrund härav föreslår nämnden alt del tillsätts en
utredning med uppdrag atl göra en sammanställning och klassificering av sådana
tystnadsplikter.

Promemorians
förslag till allmän delegalionsbestämmelse (2 §) har inte föranlett några
invändningar från offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.

Enligl
massmedieutredningens mening kan de allmänl hållna beskrivningarna i den
föreslagna 2 § - vilka sägs reellt sett innebära en lolal fullmakt för
regeringen i fråga om tystnadsplikter enligt 8 kap. 7 § andra stycket RF - inte
anses förenliga med grunderna för RF:s förevarande stadgande. Till stöd för
denna uppfattning åberopar utredningen uttalandena i prop. 1973:90 om
utformningen av bemyndiganden (s. 209) saml om förhållandet mellan lag och
verkställighetsföreskrifter till lag (s. 211 och 313). Enligt utredningen
innebär promemorieförslagel alt den berörda delen av den enskilde medborgarens
yttrandefrihet blir prakiiski laget avförd från grundlagen - utredningen pekar
i sammanhanget särskilt på uttrycket "eller jämförbart förhållande"
- och utredningen framhåller atl regleringen l. o. m. kan anförtros åt
förvaltningsmyndighet eller kommun ulan att lagen ger någon ytteriigare
begränsning därvidlag. Enligl utredningens mening bör bemyndigandet för
regeringen konkretiseras ytteriigare, antingen - såsom i sekretesslagen - genom
angivande av vilka myndigheter det är fråga om eller åtminstone vilka slag av
myndigheler eller också genom angivande av vilka slags frågor eller ärenden som
avses. Enligl utredningen föreligger det inte något omedelbart behov av ett
sådant generellt bemyndigande som upptas i 2 §, varför ulredningen avstyrker
förslaget i denna del. 1 den mån det i vissa avseenden kan anses föreligga ett
aktuellt behov av ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 § andra styckel RF, bör
enligt utredningens mening bemyndigandet konkretiseras, t. ex. genom att själva
bemyndigandet formuleras i enlighel med vad som avses gälla belräffande
utformningen av den förordning som skall utfärdas med slöd av bemyndigandet.
Pressens samarbetsnämnd framför synpunkter som i alll väsentligt överensstämmer
med massmedieulredningens.

Vad
gäller frågan om avgränsningen av den kompetens som skall överlämnas till
regeringen förklarar JO att del i vart fall inle ännu lär vara möjligt att i
ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 § andra stycket RF ange

s. 56 Kontrollera mot PDF

efter
vilka kriterier man skall avgöra om en viss tystnadsplikt bör regleras genom
lag eller genom förordning eller annan administrativ författning. 1 elt
bemyndigande torde nu endast kunna tecknas en allmän ram för regeringens
kompetens. JO förklarar att han inte anser sig ha anledning att rikta någon
invändning mot lagutkastets beskrivning av ramen för regeringens
förordningsmakt. JO tar vidare upp frågan om den personkrets som avses i
delegalionsbeslämmelserna i utkastet och diskuterar därvid innebörden av
begreppet allmän tjänst i 8 kap. 7 § andra styckel RF. JO påpekar all begreppet
i andra sammanhang har en mera begränsad innebörd än vad som i promemorian
hävdas för det aktuella grundlagsstadgandets del. Han förklarar emellertid att
han i brist på närmare tolkningsunderlag inte kan hävda någon bestämd mening i
tolkningsfrågan och att han därför inskränker sig till all fästa
uppmärksamheten på denna.

Vad
gäller tystnadsplikten i fråga om innehållet i ännu ej meddelade domar och
beslul förklararqffentlighets-och sekretesslagstiftningskommltlén att den inte
kan finna all det väcker några betänkligheter att införa en sådan tystnadsplikt
även i förhållande till massmedierna. Offentligheten av sådana domar och
beslut inträder redan nu först då de avkunnas eller expedieras (2 kap. 6 §
tryckfrihetsförordningen), och före denna tidpunkl kan något legitimt
nyhetsintresse inte anses föreligga. Med anledning av uttala;ndet i
promemorian, att tystnadsplikt i fråga om beslulsförslag och annat material som
tjänar som underiag för ell slällningstagande inte föreligger på grund av den
föreslagna beslämmelsen, förklarar kommittén vidare, atl delta uttalande inte
synes föranleda någon erinran i den mån det åsyftar t. ex. ett förslag till
beslul, uppgjort av en föredragande som elt led i ell ärendes beredning.
Uttalandet i promemorian, att en förulsätlning för att lystnadsplikten skall
gälla är alt det föreligger ell av myndighet i vederböriig ordning fattat
beslut, kan emellertid, säger kommittén, föranleda en tolkning, som enligl dess
mening vore olycklig. En icke ovanlig situation vid överiäggning till dom är
all man på några punkter stannar i ovisshet om vilken lösning som skall väljas.
Kommittén nämner del fallet att någon av de i avgörandet deltagande i en sådan
situation skriver ett utkast, eventuellt oliika alternativ, inför en fortsatt
överiäggning i målet. Del är enligt kommittén uppenbart alt sådana utkast bör
vara skyddade av tystnadsplikt inte bara för rätlens ledamöter utan även för
dem som biträder med utskrift och dylikt. Enligl kommilléns uppfattning synes
en sådan tystnadsplikt följa av en rimlig tolkning av den föreslagna lagtexten.

Massmedieutredningen
framhiiller att förslagel i 1 § i utkastet om tystnadsplikt beträffande
innehållet i ännu ej meddelade domar m. m. innebär att vissa förfaranden, som
f. n. faller under tryckfrihetsförordningens meddelarskydd, kommer att kunna
åtalas och straffas utan hinder av tryckfrihetsförordningen. Enligt
utredningen föreligger det inle något behov av sådan ändring av rättsläget.
Utiedningen anför vidare att den reglering som kan bli resultatet av dess
slutliga förslag föregrips genom den föreslagna

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975:8 57

paragrafen.
Utredningen avstyrker därför bestämt atl promemorieförslaget genomförs på denna
punkt. Utredningen förordar i stället atl utkastets 1 § konstrueras som elt
bemyndigande från riksdagen till regeringen att förordna i de angivna
hänseendena. Därigenom kommer, sägs det, rättsläget att i stort sett bli
detsamma som f. n. Enligt utredningen kan formuleringen i utkastet godtas som
angivande av ett bemyndigande. Vid regeringens utnyttjande av detta
bemyndigande bör emellertid tystnadspliktens räckvidd beträffande förvaltningsmyndigheter
närmare specificeras. Under förutsättning atl den utredning igångsattes, som
har nämnts i del föregående, bör, fortsätter utredningen, utkastets formulering
i och för sig kunna godtas också - som ett provisorium - som formulering av en
på grund av bemyndigandet utfärdad förordning. Pressens samarbetsnämnd intar i
frågan en ståndpunkt som i alll väsentligt överensstämmer med massmedieutredningens.

JO
förklarar att han inte har någol all erinra mot förslaget i vad delta avser
införandel av en lagstadgad plikt för all domslolspersonal atl inte obehörigen
yppa innehållet i ännu ej meddelad dom eller i annat ännu ej meddelat beslul
som avser domstols rättskipande eller rätlsvårdande verksamhet. JO hänvisar i
detta sammanhang till sina uttalanden i ämbets-berältelsen 1971 s. 191. JO
ställer sig däremot tveksam till förslaget att införa motsvarande tystnadsplikt
för all förvaltningspersonal i fråga om beslut som avser myndighetsutövning.
Enligt JO föreligger förmodligen f. n., oberoende av den eventuella förekomsten
av uttryckliga bestämmelser, en sådan lyslnadsplikt inom den traditionella
ämbetsförvaltningen. Det finns däremot inte någon utredning om hur det
förhåller sig inom andra delar av den statliga förvaltningen och inom den
kommunala förvaltningen. Rättsläget måste enligt JO där anses oklart. Om man
emellertid skulle anse frågan vara mogen för lagstiftning bör man, säger JO
vidare, uppmärksamma att betydande svårigheter skulle uppkomma i tillämpningen,
om tystnadsplikten knöls lill "ännu ej meddelat beslul". Enligt JO är
begreppet meddela beslul inte vedertaget inom förvaltningen och JO nämner elt
fiertal tänkbara betydelser av uttrycket. Det kan därför, sägs det i
yttrandet, för förvaltningens del inte vara ändamålsenligt atl knyta tystnadsplikt
till ännu ej "meddelat beslul".

Vad
slutligen gäller frågan om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig
handling förklarar offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén, som
hänvisar till det utredningsarbete som bedrivs av kommittén och av
massmedieutredningen, att den i denna del inte har någon erinran mot
promemorieförslaget, som uttryckligen medger fortsatta överväganden under
utredningsarbetet.

Massmedieutredningen
ifrågasätter om det finns någol behov av författningsmässig reglering beträffande
tystnadsplikt i fråga om innehållet i hemlig handling. Utredningen åberopar i
sammanhanget uttalanden av grundlag-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 58

beredningen,
att de straffrättsliga reglerna om tystnadsplikt i praxis har till-lämpats så
att etl förbud atl lämna ut en allmän handling har ansetts innefatta förbud att
på annal sätl röja dess innehåll, och att beredningens förslag lill RF inle
hindrade att dennai praxis, som grundade sig på en tolkning av lag,
upprätthölls. Enligt ulredningen har dessa uttalanden inte mött någon erinran
under den fortsatta behandlingen av grundlagsfrågan. Ulredningen förklarar
emellertid att den, om en författningsreglering anses böra komma till stånd i
förevarande hänseende, för sin del kan godta vad som upptas i 3 § i lagförslaget
såsom elt provisorium i avbidan på den reglering på området som kan bli en
följd av utredningens och offentlighets- och se-kretesslagsliftningskommitténs
arbete. Genom anknytningen till sekretesslagen fär enligt ulredningen såväl
bemyndigandet som förordnandel med slöd av bemyndigandet anses ha blivit
tillräckligt konkretiserade.

1
likhel med massmedieulredningen ihägasätter pressens samarbetsnämnd behovet av
författningsreglei- om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling.
Nämnden framhåller vidare alt det skulle leda till orimliga konsekvenser all
generellt kriminalisera varje yppande av något som står i en hemlig handling,
eftersom sådana handlingar vanligen innehåller öppna och hemliga upplysningar
om vartannat.

JO
förklarar att bestämmelsen i 3 § lagutkastet om bemyndigande för regeringen atl
förordna om lystnadsplikt beträffande hemlig handlings innehåll synes vara
välgrundad även om den endasi kan ses som ett provisorium i avbidan på vad
offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén och massmedieulredningen kan
komma fram till. Det måste på nuvarande stadium anses välbetänkt atl inte
skriva in lystnadsplikten i själva lagen utan låta denna bemyndiga regeringen
att utfärda erforderiiga föreskrifter så atl fråga inle blir om en lagstadgad
tystnadsplikt som genombryter den i 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen
inskrivna meddelandefriheten visavi massmedia.

6.1.5
Departementschefen

Reglerom
tystnadsplikt för offentliga funktionärer finns i viss utsträckning intagna i
lag. Flertalet skrivna tyslnadspliklsregler återfinns emellertid i författningar
av lägre valör, kungörelser, reglementen, instruktioner, arbetsordningar etc.
Vidare grundas tystnadsplikt för offentliga funktionärer i vikliga hänseenden
på oskrivna rättsregler. Till sistnämnda kategori hör t. ex. tystnadsplikten i
fråga om innehållet i hemliga handlingar samt beiydande delarav tystnadsplikten
i fråga om vad som har förekommit vid myndighets överiäggning till beslul och i
fråga om innehållet i ännu ej meddelade domar och andra beslut. Till del
oreglerade området kan vidare hänföras lystnadsplikt till följd av
tjänsteföreskrift av förman till underordnad befallnings-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 59

havare
samt sådan tystnadsplikt som anses gälla till följd av tjänstens beskaffenhet
eller sakens nalur.

I en
del bestämmelser om tystnadsplikt har tagits in strafföreskrifter. I övrigt
faller man tillbaka på det allmänna slraffstadgandel om brotl mol tystnadsplikt
i 20 kap. 3 § brottsbalken. Delta sladgande är tillämpligt i fråga om alla som
är anställda i allmän tjänst eller som fullgör lagstadgad tjänsteplikt. Del
omfattar vidare ledamöter av beslulande församlingar och ytteriigare elt par
kategorier av offentliga funktionärer. Beslämmelserna i 20 kap. 3 §
brottsbalken grundar inte i sig själva någon tystnadsplikt för de där avsedda
funktionärerna utan förutsätter att (skrivna eller oskrivna) regler om
tystnadsplikt finns på annat håll.

Av
stor betydelse i sammanhanget är bestämmelserna i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
och 5 § radioansvarighetslagen (1966:756) om det s. k. meddelarskyddet. Dessa
bestämmelser innebär för det slora flertalet offentliga funktionärer att ett
yppande av uppgifier som har skelt i avsikt atl dessa skulle offentliggöras i
tryckt skrift eller i radioprogram inte kan föranleda straffansvar annat än om
yppandet har skett i strid med en tystnadsplikt som är föreskriven i lag.

I
1974 års RF betraktas alla regler om tystnadsplikt som begränsningar av den
medborgeriiga yttrandefrihet som slås fast i 2 kap. 1 §. Som har nämnts i det
föregående kan enligt 8 kap. 3 § begränsningar av de medborgeriiga fri- och
rältighelerna i princip ske endasi genom lag. Sedevane-rällsliga begränsningar
av dessa kan således inle förekomma efter utgången av år 1974.18 kap. 7 § andra
stycket görs däremot ett undantag från lagkravet såtillvida att del där öppnas
en möjlighet för regeringen atl efter bemyndigande av riksdagen begränsa den
medborgeriiga yttrandefriheten genom att meddela föreskrifter om förbud atl
röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av
tjänsteplikt. Av 8 kap. 11 § följer att riksdagen, samtidigt som den bemyndigar
regeringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt, kan medge att regeringen
delegerar sådan befogenhet vidare till förvaltningsmyndighet, kommun eller
landstingskommun.

Enligl
promemorian nödvändiggör bestämmelserna i den nya RF viss lagsliftning om
offentliga funktionärers lyslnadsplikt. 1 det lagutkast som har tagits in i
promemorian finns dels ett allmänt bemyndigande för regeringen alt besluta
föreskrifter om lyslnadsplikt, dels regler om två slag av tystnadsplikt som
hittills har varit hell eller delvis oreglerad, nämligen tystnadsplikt
beträffande innehållet i ännu inte meddelade domar och beslul samt
tystnadsplikt beträffande innehållel i hemlig handling. Enligt promemorian bör
en lag i de där behandlade frågorna träda i kraft snarast möjligl efter den I
januari 1975.

Flertalet
av remissinstanserna har i huvudsak godtagit promemorieförslagel.
Massmedieulredningen, pressens samarbetsnämnd och Sveriges radio har däremot
ställt sig kritiska till fiertalel föreslagna bestämmelser.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 60

Jag
delar uppfattningen att det är nödvändigl alt så snart som möjligt efter det
atl den nya RF har trätt i tillämpning besluta en lag med vissa bestämmelser om
tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Efiersom hithörande frågor berörs
av det utredningsarbete som f. n. bedrivs av massmedieutredningen och
offentlighets- och sekretesslagstiftningskommillén, kommer dessa bestämmelser i
viss utsträckning alt lä provisorisk karaktär. När slutresultatet av
utredningsarbetet föreligger, lär lysinadspliklsfrågorna las upp lill förnyal
övervägande. Målsältningen nu bör i huvudsak vara att göra det möjligl alt
tills vidare behålla rådande rättsläge på områdei. Detta innebär bl. a. alt, i
den mån lystnadsplikt som hittills har varil oreglerad skall behållas,
behövliga föreskrifter härom i princip bör beslulas av regeringen med stöd av
bemyndig;anden enligt 8 kap. 7 § andra slyckel RF. Som jag framhöll i
propositionen med förslag lill lotal förfallningsreform (1973:90, s. 313) bryls
inle meddelarskyddet enligt tryckfrihetsförordningen och radioansvarighelslagen
av föreskrifter som har beslutats med stöd av elt sådant bemyndigande.

Mot
bakgrund av det anförda förordar jag en särskild lag om tystnadsplikt för
offentliga funktionärer. Lagens delegationsregler bör som jag har nämnt
tidigare i princip vara exklusiva. Det bör m. a. o. inte vara möjligl för regeringen
all med slöd av exempelvis etl bemyndigande atl reglera viss näringsverksamhet
besluta lystnadspliktsbeslämmelser i vidare omfattning än vad som medges av
bestämmelserna i lagen annat än om detla ultryckligen anges i bemyndigandet.

Flertalet
av remissinstanserna har lämnat promemorians utkast till allmän
delegationsbestämmelse utan erinran. Massmedieutredningen, pressens
samarbetsnämnd och Sveriges radio haremellertid avstyrkt förslaget i denna
del.

Som grund för silt
ställningslagande anför de kriiiska instanserna bl. a. atl det inte föreligger
något omedelbart behov av ett generellt bemyndigande av det slag som upptas i
lagutkastet. De hänvisar i slället till möjligheten av att besluta särskilda
bemyndiganden i fråga om varje enskild tysinads-pliktsbestämmelse som skall meddelas
av regeringen. Jag kan inte ansluta mig lill denna uppfattning. Regeringen har
f. n. en vidsträckt befogenhet att besluta föreskrifter om tystnadsplikt inom
ramen för sin ekonomiska bch administrativa lagstiftningsmakt, och huvuddelen
av alla föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer finns f n. i
annan författning än lag. All grundlagberedningen inteåsyftade att åsiadkomma
någon ändring i fråga om den nuvarande komijetensfördelningen på områdei
framgår av ett uttalande i beredningens slutbetänkande. Enligt uttalandet
skulle kravet på lagform för begränsning av yttrandefriheten i nu avsett
hänseende fä anses omfatta endast straftbestämmelsen och det huvudsakliga
angivandet av de intressen som skulle skyddas, medan regeringen däremot skulle
genom verksiällighetsföreskrifter kunna i detalj ange de fall då lyslnadsplikt
skulle iakttas (SOU 1972:15 s. 156). I propositionen med förslaget till ny RF
tog

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 61

jag
(s. 211) visseriigen avstånd från en så vidsträckt omfattning av begreppet
verksiällighetsföreskrifter. Jag förklarade emellertid också att det borde vara
möjligt för regeringen att beslula föreskrifter om tystnadsplikt i ungefär den
utsträckning som angavs av beredningen. Den delegationsbestämmelse som finns
intagen i 8 kap. 7 § andra styckel RF tillkom för att ge regeringen denna
möjlighet (s. 313).

Alla
vid årsskiftet 1974/75 föreliggande föreskrifter om lystnadsplikt beslår
visseriigen tills vidare i kraft av övergångsbestämmefserna lill RF. Ett
bemyndigande av nu avsett slag är emellertid en nödvändig förutsättning för atl
man utan att belasta riksdagen med detaljfrågor skall kunna ändra eller upphäva
lystnadspliktsbeslämmelser i författningar av lägre valör än lag eller ta in
sådana bestämmelser i instruktioner för nyinrättade myndigheter.

Ett generellt bemyndigande
av det slag som har föreslagits i promemorian är även i ett annat hänseende en
förulsätlning för att man, utan atl sätta meddelarskyddet åt sidan och utan att
belasta riksdagen med detaljfrågor, skall kunna behålla ungefär del rättsläge
som i dag råder på tystnadsplikts-området. Det förhåller sig nämligen så att
man i många fall, även när det är fråga om mycket väsentliga
sekretessintressen, hiltills har fallit lillbaka på oreglerad tystnadsplikt -
tystnadsplikt på grund av förmans befallning eller till följd av sakens nalur.
Jag kan som exempel på detta förhållande nämna atl den tystnadsplikt i fråga om
elevs personliga förhållanden som anses gälla för personal inom skolväsendet
inte har kommit till uttryck i några författningsregler. Det finns f. n. inle
heller, för att ta ytterligare etl exempel, några generella föreskrifter om
lystnadsplikt inom åklagarväsendet av del slag som för polisens del återfinns
i 13 § polisinstruktionen (1972:511).

Av
vad jag nu har anfört framgår all det föreligger ett omedelbart behov av etl
generellt avfattat bemyndigande i fråga om offentliga funktionärers
tystnadsplikt. Jag förordar därför alt en bestämmelse med elt sådant bemyndigande
tas in i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Beslämmelsen bör
inleda lagen.

Vad
gäller avgränsningen av den kompetens som skall överiämnas till regeringen har
olika uppfattningar kommil till uttryck under remissbehandlingen. 1 ett par
yttranden hävdas atl beskrivningarna i promemorieförslagel är alltför allmänt
hållna. Flertalet remissinstanser har däremot tillstyrkt förslaget i denna del
eller lämnat det utan erinran. För egen del ansluter jag mig till den
uppfattning som kommer lill uttryck i JO:s yttrande, nämligen atl det i varje
fall f n. inte är prakiiski möjligt alt öka graden av precisering i förhållande
lill promemorieulkaslel. Atl en högre grad av precisering heller inte
förutsattes vid tillkomsten av 8 kap. 7 § andra slyckel RF framgår av de
uttalanden under förarbetena om kompetensen all besluta tystnadspliktsbestämmelser
som jag har redovisat i det föregående.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 62

Delegaiionsmöjligheierna
enligl 8 kap. 7 § andra slyckel RF är begränsade lill alt avse föreskrifter om
förbud alt röja sådant som någon har erfarit i allmän ijänst eller under
utövande av tjänsteplikt. Detta innebär atl föreskrifter om lystnadsplikt för
annan, t. ex. enskild företagare eller anställd hos privat arbetsgivare, alltid
mäste ges i lag. Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck i
promemorian, atl uttrycket allmän tjänst i förevarande sammanhang omfattar
inte bara statliga och kommunala tjänster i gängse mening utan också andra
former för statlig eller kommunal anställning saml statliga och kommunala
uppdrag. Det är enligt min uppfattning vidare tydligt att tjänster och uppdrag
vid sådana organ som skogsvårdssiyrelserna och de allmänna försäkringskassorna
är all hänföra lill allmän tjänsl och därmed faller in under
grundlagssladgandets tillämpningsområde. Det generella bemyndigandet bör, för
atl regeringen skall fä ungefär samma kompetens som för närvarande, avse alla
de kategorier av offentliga funktionärer som omfattas av beslämmelsen i 8 kap.
7 § andra slyckel RF. För att innebörden av uttrycket allmän tjänst skall framgå
av lagtexten bör det i bemyndigandet anges att detta avser föreskrifter rörande
dem som innehar anställning eller uppdrag hos staten, kommun, landstingskommun
eller annars i allmän tjänst eller som utövar tjänsteplikt.

Promemorieförslagets
uppräkning av de syften, för vilka tystnadsplikts-bestämmelser fär beslulas med
stöd av bemyndigandet, torde i allt väsentligt överensstämma med de syften som
lillgodoses av de föreskrifter om lystnadsplikt för offentliga funktionärer
som hittills har beslutats utan riksdagens medverkan. Jag anser emellertid att
uppräkningen bör kompletteras och preciseras i elt par hänseenden.
Bestämmelserna i paragrafen bör sålunda göra del möjligl för regeringen alt
tillgodose behovel av lystnadsplikt inom polis- och åklagarväsendena samt i
sådana fall där ett röjande t. ex. av en persons identitet eller vistelseort
skulle medföra fara för dennes eller annans personliga säkerhet. Jag anser
vidare att del i promemorieförslaget använda uttrycket jämförbart förhållande
är alltför allmänl och därför bör ersättas med beskrivningar som tydligare
anger de fall som åsyftas. Enligt promemorian tar uttrycket sikle på sådana
föreskrifter om tystnadsplikt som enligl ordalagen avser uppgifter som har
inhämtats enligt en viss författning och som vanligtvis gäller statistik eller
resultatet av granskning eller inspektion av en näringsidkares verksamhet. Jag
föreslår på nu anförda skäl atl uttrycket jämförbart förhållande utgår ur
paragrafen samt atl uppräkningen av skyddade intressen kompletteras med
hänvisningar till enskilds personliga säkerhet och till myndighets verksamhei
för inspektion, kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller
beivrande av brolt. När det gäller tystnadsplikt av hänsyn till rikets
förhållande till annan stat vill jag framhålla atl delta uttryck skall förstås
så atl däri inbegrips också tystnadsplikt av hänsyn lill svensk myndighets
förbindelser med myndighet i annal land.

Promemorieförslagel
innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen atl till
förvaltningsmyndighet eller kommun delegera vidare så-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 63

dan
kompetens som den har erhållit genom det generella bemyndigandet. Under
remissbehandlingen har viss kritik riktats mot denna bestämmelse. Bestämmelser
om tystnadsplikt finns f. n. i kommunala upphandlings- och revisionsreglementen
och i andra reglementen e. d. som kommunerna eller landstingskommunerna själva
har beslutat. Kommunerna och landstingskommunerna bör enligt min uppfattning
även i fortsättningen kunna meddela föreskrifter om lyslnadsplikt på de områden
där ett klart behov av sådan möjlighet fär anses föreligga. Regeringens
medverkan vid tillkomsten av kommunala tystnadspliktsbestämmelser bör ta sig
den formen att regeringen i bemyndiganden atl beslula sådana föreskrifter noga
preciserar de ramar inom vilka de kommunala organen får röra sig. Föreskrifter
om tystnadsplikt för anställda eller uppdragstagare vid statliga
förvaltningsmyndigheter har i de flesta fall sin naluriiga plats i
myndigheternas instruktioner eller andra av regeringen beslutade författningar
Del kan emellertid inle uteslutas att det i något fall kan visa sig lämpligt
alt ta in tyslnadspliktsbestämmelser i en arbetsordning som beslutas av en
statlig myndighet. Också i sådana fall bör det självfallel ankomma på
regeringen atl på lämpligt sätl avgränsa myndighetens kompelens på grund av
bemyndigandet. Jag förordar av nu anförda skäl alt man gör del möjligt för
regeringen att inom ramen för det generella bemyndigandet vidaredelegera
kompetens att beslula föreskrifter om tystnadsplikt till statliga
förvaltningsmyndigheter saml till kommuner och landstingskommuner. Detta
innebär att kommunala tyslnadspliktsbestämmelser kan beslulas bara av
kommunfullmäktige och landsting.

Promemorians
förslag till reglering av tystnadsplikten beträffande ännu ej meddelade domar
och beslut har fält elt blandat mottagande under remissbehandlingen. Det har i
och för sig inte från något håll bestritts alt en reglering är nödvändig. Det
har däremot hävdats bl. a. att bestämmelsen föregriper den reglering som kan
bli resultatet av massmedieutredningens arbete, efiersom den innebär att vissa
förfaranden som nu faller under reglerna om meddelarskyddet kommer att kunna
åtalas och bestraffas utan hinder av dessa regler Vidare härden åsikten
framförts att den föreslagna bestämmelsen i vissa hänseenden är oklar till sin
innebörd. Eftersom problemaliken inte är riktigt densamma beträffande
domstolsavgöranden som i fråga om de övriga besliit som avses i promemorieförslaget,
behandlar jag dessa två kategorier var för sig.

Såvitt
gäller t ys t nadspl i k ten beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar
och andra ännu ej meddelade beslul som avser domstols rättskipande eller
rätlsvårdande verksamhet är rättsläget för närvarande följande. All
domarpersonal anses på grund av reglerna om domareden ha en tystnadsplikt
beträffande beslut av nu nämnt slag som gäller också gentemot massmedierna. De
har dessulom en mot massmedierna gällande

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 64

tystnadsplikt
i fråga om vad som har förekommii under domstolens överläggningar inom slängda
dörrar. En liknande tystnadsplikt gäller i fråga om icke lagfaren personal som
har avlagt protokollförared. Tystnadsplikten för övrig domstolspersonal grundar
sig i viss utsträckning på beslämmelser i instruktioner och är i övrigt, t.ex.
för tingsrätternas del, helt oreglerad. Denna tystnadsplikt gäller således inte
gentemot massmedierna.

JO
har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 mars 1970 (JO:s ämbetsberältelse 1971
s. 19-21) uttalat bl. a., atl det uppenbariigen inte föreligger något legitimt
intresse för massmedierna atl i förväg utan domstolens medgivande kunna skaffa
sig kännedom om en blivande doms innehåll, medan det däremot inte är svårt att
tänka sig fall där en förtida publicering av en dom skulle kunna lä ödesdigra
effekter och vålla betydande skador. Det är därför enligt skrivelsen från alla
synpunkter högst otillfredsställande atl sekretesskydd inte flnns inom
domstolsväsendet i form av lagstadgad tystnadsplikt också för annan sådan personal
hos en domstol, som tar befattning med domstolens domar, än den som har avlagt
domared. Skrivelsen har sedermera överiämnals till offentlighets- och
sekrelesslagsliftningskommit-tén atl beakias vid fullgörandet av dess uppdrag.
Kommillén hör till de remissinstanser som inte har haft någol att erinra med
anledning av promemorieförslagel i nu diskuterat hänseende.

För
egen del ansluter jag mig lill dessa uttalanden av JO. Jag kan därför inte
finna någon anledning atl nu, när frågan om tystnadsplikt beträffande
innehållet i ännu ej meddelade domstolsavgöranden ändå måste tas upp lill
övervägande, bibehålla den otillfredsställande ordningen atl vissa grupper av
domstolspersonal är underkastade en mindre långt gående tystnadsplikt än den
som gäller i fråga om andra kategorier. Jag förordar därför att lagstadgad
tystnadsplikt nu införs i fråga om alla domstolsfunklionärer. Beslämmelserna
om denna lystnadsplikt bör utformas så alt de täcker det område som anses
omfattat av domareden. De böralltså avse dels innehållel i beslulade men ännu
ej meddelade domar och andra fattade men ännu ej meddelade beslul som avser
domstolens rättskipande och rätlsvårdande uppgifier, dels vad som har
förekommii vid de överiäggningar som domstolen håller inom stängda dörrar när
den fullgör sådana uppgifter.

Eftersom
den bestämmelse som jag nu har föreslagit för domstolarnas del i ett väsentligt
hänseende skiljer sig från vad jag i det följande kommer att föreslå i fråga om
förvaltningsmyndigheterna, bör bestämmelsen om tystnadsplikt för
domstolspersonal tas in i en särskild paragraf (2 § i departementsförslaget).

1
promemorian har föreslagils att en lagstadgad tystnadsplikt skulle gälla också
för dem som är anställda eller fullgör uppdrag vid förvaltningsmyndigheter.
Denna tystnadsplikt skulle avse innehållel i ännu ej meddelade beslut genom
vilka i särskilda fall för enskilda bestämmes om förmån, rättighet, skyldighet,
disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande (myndighetsut-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 65

övning
mot enskild). Enligt min mening kan goda skäl anföras lill slöd för en sådan
tystnadsplikt. Flera av de synpunkter som jag i det föregående har åberopat för
domstolarnas del gör sig uppenbariigen gällande också i fråga om beslul av nu
nämnt slag. Man kan också erinra om atl lalan mol sådana förvaltningsbeslut som
avses i promemorieförslaget i slor utsträckning skall fullföljas i
förvaltningsdomstol, där enligt vad jag nyss har föreslagit lagstadgad
lystnadsplikt skall gälla. Det förhåller sig vidare så att åtskilliga
förvaltningsmyndigheter har domstolsliknande uppgifter och arbetar i
domstolsliknande former. Som exempel på della kan nämnas hyres-och
arrendenämnderna. Del haremellertid under remissbehandlingen riktats vissa
beaktansvärda invändningar mot promemorieförslaget i denna del. JO har sålunda
anfört atl det visseriigen torde föreligga en oreglerad tystnadsplikt av det
slag, som slås fast i promemorieförslaget, i fråga om den traditionella
ämbetsförvaltningen. Enligt JO är rättslägel däremot oklart såvitt gäller den
statliga förvaltningen i övrigt och inom den kommunala förvaltningen. JO har
vidare påpekat att uttrycket "meddela beslut" inte har samma
enhetliga innebörd inom förvaltningen som det har inom domstolsväsendet. Jag
anser på grund härav att ställningstagandet till frågan om en lagreglering av
den ifrågavarande tystnadsplikten bör anslå i avvaktan på prövningen av de
förslag som kan komma alt läggas fram av utredningarna på området. Enligl min
mening bör man i slället i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt ta
in etl bemyndigande för regeringen (3 § i departementsförslaget) alt beslula
föreskrifter om förbud att yppa innehållet i ännu ej meddelat beslul som
innebär myndighetsutövning mot enskild i särskilt fall. Regeringen bör vidare
bemyndigas atl besluta föreskrifter om förbud atl yppa vad någon har yttrat i
förtroende under överiäggning till sådant beslut. Bestämmelsen bör utformas så
att regeringen kan beslula föreskrifter om tystnadsplikt av nu avsett slag inte
bara i fråga om de egentliga förvaltningsmyndigheterna utan också belräffande
domstolarna till den del dessa fullgör förvaltningsuppgifter. Denna reglering
gör det möjligt för regeringen atl anpassa tystnadspliktens omfaltning med
hänsyn lill vad som kan anses gälla f. n. samt att i erforderiig utsträckning
för olika fall precisera tystnadspliktens innebörd i det hänseende som har
nämnts av JO. Jag vill i sammanhanget undersiryka att lystnadsplikt av det slag
som åsyftas i den nu diskuterade bestämmelsen inte inträder förrän det i ett
ärende föreligger ett verkligt beslut fatlat i vederböriig ordning, låt vara
all detta i vissa fiill kanske endast är preliminärt och inle har fält någon
mera genomarbetad utformning.

Jag
vill i sammanhanget påpeka atl uttrycket enskild i vissa fall kan avse även
offentlig myndighet. Som exempel kan nämnas del fall alt staten eller kommun
äger fastighet. Jag hänvisar i sisinämnda hänseende lill vad jag uttalade i
samband med förvaltningsreformen (prop. 1971:30 del 2 s. 334).

Med
anledning av promemorieförslaget till reglering av lystnadsplikten
beträffande innehållel i hemlig

5 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 8

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 66

handling
har ett par remissinstanser ifrågasatt riktigheten av påståendet i promemorian,
att ifrågavarande tystnadsplikt kräver uttryckligt förfalt-ningsslöd för atl
kunna bestå efter ulgången av år 1974. Härvid hänvisas till ett uttalande av
grundlagbeiedningen (SOU 1972:15 s. 156), atl de straffrättsliga reglerna om
tystnadsplikt i praxis har lillämpals så atl ett förbud atl lämna ul en allmän
handling har ansetts innefatta förbud att på annal sätt röja dess innehåll, och
att beredningens förslag till RF inte hindrade att denna praxis, som grundade
sig på en tolkning av lag, upprätthölls.

Jag
kan för min del inte ansluta mig lill delta uttalande av grundlagberedningen.
Enligt allmänt vedertagen uppfattning är lystnadsplikten beträffande allmän
handling nämligen inte en sådan lagstadgad tystnadsplikt som avses i 7 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen, och jag kan inle inse alt de bestämmelser med krav på
lagform i fråga om begränsningar i yttrandefriheten som återfinns i GLB:s
förslag till RF (7 kap. 2 §) och i den sedermera beslutade grundlagstexten (8
kap. 3 §) skulle ge uttryck för ett mindre långtgående krav på lagreglering än
den nyss nämnda föreskriften i tryckfrihetsförordningen. Härtill kommer den
betydelsefulla principiella invändningen att elt konsekvent accepterande av
den uppfattning som framfördes av GLB skulle medföra en allvariig urholkning av
det skydd för fri- och rättigheterna som ligger i kravet på lagform för
inskränkningar i dessa. Ett sådant synsätt skulle nämligen innebära atl de
rältstillämpande organen utan alt komma i konfiiki med RF:s lagkrav skulle
kunna begränsa en viss i grundlagen fastslagen rättighet genom analogivis
tillämpning av lagbestämmelser som reglerar andra frågor. Jag kan av nu
angivna skäl inte finna annat än att det i promemorian har gjorts en riktig
bedömning av hur rättsläget i nu avsett hänseende kommer atl vara efter ulgången
av år 1974.

Det
i promemorian föreslagna bemyndigandet har i huvudsak lämnats ulan erinran
under remissbehandlingen. Enligl min mening är bemyndigandet ändamålsenligt
avfattat och jag förordar att det i lagen om offentliga funktionärers
lystnadsplikt las in ell sådant bemyndigande (4 § i departementsförslaget).

En
remissinstans har uttryckt farhågor för alt del nu diskuterade bemyndigandet
skulle kunna användas på sådant sätt atl också offentliga uppgifter som är
intagna i en hemlig handling kommer all omfattas av tystnadsplikt. Jag vill
med anledning härav framhålla att den tystnadsplikt som kommer all föreskrivas
med stöd av bemyndigande självfallet hell skall sammanfalla med
handlingssekretessen. Eftersom den principen gäller alt sådana delar av en i
övrigt hemlig handling som inte omfattas av sekretesslagens regler skall
lämnas ut i enlighel med vad som i allmänhet gäller för allmänna handlingar -
jag kan hänvisa till bestämmelserna i 2 kap. 8 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen - är det inle möjligl atl utnyttja bemyndigandet på
det sätt som ifrågavarande remissinstans har angivit.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 67

Jag
delar den bedömning som görs i promemorian alt del inte är möjligt att i
författning slå fast generella regler om tystnadsplikt rörande innehållet i
sådana hos myndigheter gjorda uppteckningar som inte är alt betrakta som där
upprättade handlingar. Jag anser inte heller att del är möjligl eller lämpligt
att i något annal hänseende gå ulanför den ram som dras upp i
promemorieförslagel.

Den
som uppsåtligen överträder beslämmelsen i 2 § eller en föreskrift som har
meddelais med stöd av I, 3 eller 4 §§ departementsförslaget kan normalt
straffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikt. Den
personkrets som avses i 1, 3 och 4 §§ är emellertid f. n. något större än den
personkrets som på grund av reglerna i 20 kap. 12 § brottsbalken omfattas av
nämnda siraffstadgande. Som exempel kan nämnas en pri-valanställd person som
anlitas av en stailig eller kommunal myndighet atl biträda i viss gransknings-
eller inspektionsverksamhet. En sådan person kan anses utöva uppdrag av det
slag som avses i 1, 3 och 4 §§ men ingår inle i den personkrets som omfattas av
strafföestämmelsen i brottsbalken. Det är därför nödvändigl alt i den nu
föreslagna lagen ta in en straffbestämmelse(5§ i departementsförslaget) som kan
tillämpas i den mån bestämmelserna i brottsbalken inte räcker lill. Denna
strafföestämmelse har ulformais som elt sådant blankeltstraffstadgande som
avses i 8 kap. 7 § tredje stycket RF.

Den
föreslagna strafföestämmelsen omfattar endast uppsåtligt brytande av
lyslnadsplikt. Detsamma gäller 20 kap. 3 § brottsbalken. 1 fråga om person på
vilken reglerna i 20 kap. brottsbalken är tillämpliga kan emellertid i
oaktsamhelsfall straff ådömas med stöd av 4 § samma kap. I den mån man vill
kunna bestraffa oaktsamhetsbrott som begås av personer utanför den krets som
avses där lär man ta in särskilda strafföreskrifter i de tyslnadspliktsbestämmelser
det gäller. På grund av reglerna i 8 kap. 7 § tredje stycket RF kan i sådana
bestämmelser inle föreskrivas annan påföljd än böter.

Det
kan inte uteslutas alt det i föreskrifter av lägre valör än lag f n. finns
tyslnadspliktsbestämmelser som faller utanför ramarna i de bemyndiganden som
jag nu föreslår. Sådana tystnadspliktsbestämmelser kommer i kraft av
övergångsbestämmelserna till den nya RF alt gälla tills vidare men bör
självfallel successivt upphävas. Del är uppenbariigen i fiertalel fall
lämpligast alt besluten om upphävande fattas av de organ som ursprungligen har
beslutat beslämmelserna eller i varje fall av något annat organ än riksdagen.
För all detta skall bli möjligt lägger jag fram förslag till en
övergångsbestämmelse med etl bemyndigande som tar sikte på situationer av det
slag som jag har nämnt nu.

Det
är uppenbariigen lämpligt alt ha reglerna om straff för överträdelse av de
tystnadspliktsföreskrifter som faller inom den nu föreslagna lagens
tillämpningsområde samlade i denna och i brottsbalken. För att del skall bli
möjligt alt, utan att avskaffa själva straffansvaret, successivt upphäva

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 68

slraffsiadgandena
i tystnadspliktsföreskrifter som har meddelats före den nu föreslagna lagens
ikraftlrädande, måste strafföestämmelsen i 5 § göras tillämplig på
lyslnadspliktsföreskrifter av delta slag sä atl den träder i stället för de
upphävda slraffsiadgandena. Jag föreslår att delta sker genom en särskild
övergångsbestämmelse.

6.2-4
Förslaget till lag med vissa bestämmelser för personal Inom hälso- och sjukvård
m. fl., m. m.

För
närvarande finns i kungörelsen (1964:428)om medicinalpersonal under
socialstyrelsens inseende vissa allmänna föreskrifter för medicinalpersonal.
Till medicinalpersonalen räknas enligt kungörelsen bl. a. läkare, tandläkare,
sjuksköterskor och barnmorskor. Vidare hör till medicinalpersonalen t. ex.
apotekare och vid apotek eller sjukhus anställda farmacie kandidater och
receptarier samt sjukgymnaster, legitimerade glasögonoptiker och inom hälso-
och sjukvården verksamma kuratorer. Medicinalpersonalen står i yrkesutövningen
under socialstyrelsens inseende. Den som tillhör denna personal är skyldig alt
följa de föreskrifter för yrkesutövningen som socialstyrelsen meddelar och all
lämna de upplysningar m. m. som styrelsen fordrar in. Den som handlar i strid
mol socialstyrelsens föreskrifter kan dömas till böler. Om någon gör sig
skyldig till försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen eller
visar anmärkningsvärd okunnighet om de föreskrifter som han skall iaktta, kan
socialstyrelsen tilldela honom erinran eller varning eller anmäla honom till
åtal. Slyrelsen kan också vid vite förelägga någon alt fullgöra vad som
åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild
föreskrift eller yrkesutövningens beskaffenhet samt döma ul vitet.

För
vissa kategorier av medicinalpersonal finns föreskrifter i särskilda
regeringsförfatlningar, för läkare i allmänna läkarinstruktionen (1963:341),
för tandläkare i allmänna tandläkarinsiruktionen (1963:666), för sjuksköterskor
i reglementet (1957:656) för sjuksköterskor och för barnmorskor i reglementet
(1955:592) för barnmorskor. Som exempel på föreskriftemas beskaffenhet kan
nämnas förelägganden för läkare och tandläkare att föra journal, göra
anmälningar och lämna uppgifter om närmare angivna förhållanden till olika
myndigheter och att lyda socialstyrelsens föreskrifter i olika avseenden.
Läkare och landläkare är vidare skyldiga atl låla sin verksamhei inspekteras av
socialstyrelsen ellerden styrelsen förordnar. Ide nämnda specialförfattningarna
finns också bestämmelser om tystnadsplikt rörande sådant som meddelats i
förtroende och rörande enskilda förhållanden som resp. yrkesutövare fält
vetskap om. Straffet för brott mot tystnadsplikt och andra föreskrifter är
enligt läkar- och tandläkarinstruktionerna böter eller fängelse i högst sex
månader, enligt sjuksköterske- och barnmorskereglementena böter.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 69

Föreskrifter
om vad personal inom hälso- och sjukvården och inom apoteksväsendet skall
iaktta i sin verksamhei kan, om man bortser från bestämmelser om lystnadsplikt
och om sanktioner i form av frihetsstraff, meddelas av regeringen direkt med
stöd av RF såvitt fråga är om personal i ofTentlig tjänst. Föreskrifter som
riktar sig lill personal i enskild verksamhet hör däremot till det primära
lagområdet. RF öppnar emellertid möjlighet för riksdagen atl överiåla åt
regeringen atl besluta sådana föreskrifter. Dessa måste nämligen anses gälla
"skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa" (8 kap. 7 § första
stycket punkt 1 RF). 1 betydande utsträckning rör de också näringsverksamhet
(nämnda stycke punkl 3). Jag föreslår att den sålunda föreliggande
delegationsmöjligheten tas i anspråk. Härför kan bl.a. åberopas önskvärdheten
av atl liksom hittills ha en enhetlig reglering för personal i offentlig och
enskild verksamhet. Det är vidare en praktisk nödvändighet att utverka
riksdagens medgivande för regeringen atl bemyndiga socialstyrelsen alt beslula
föreskrifter på områdei. Del måste nämligen ankomma på denna myndighet atl
meddela den berörda personalen detaljföreskrifter för den medicinska
verksamheten.

Det
föreslagna bemyndigandet bör införas i en särskild lag. I denna bör också ges
föreskrifter belräffande den berörda personalen om myndighels inspekiionsrätl
och om tystnadsplikt samt bestämmelser om straff, bl.a. fängelse, för
åsidosättande av föreskrivna åligganden.

Delegationsbestämmelsen
föreslås intagen i / §. Första styckel i denna paragraf innehåller ett
bemyndigande för regeringen atl besluta föreskrifter om vad personal inom hälso-
och sjukvård och inom apoteksväsendet skall iaktta i sin verksamhet. Syftet med
de föreskrifter som avses täckta av bemyndigandet bör vara att lillgodose den
enskildes säkerhet och att möjliggöra elt ändamålsenligt bedrivande av
verksamheten. Föreskrifter av denna karaktär finns, som jag har angivit, f n.
främst i instruktionerna för läkare och landläkare, i reglementena för
sjuksköterskor och barnmorskor saml i kungörelsen om medicinalpersonal under
socialstyrelsens inseende.

1 praktiken kommer knappast
i fråga alt utnyttja det föreslagna bemyndigandet beträffande annan verksamhei
än sådan som står under socialstyrelsens tillsyn. Av 3 § instruktionen
(1967:606) för socialstyrelsen framgår vilken verksamhet som står under
styrelsens tillsyn. Hit hör bl. a. den allmänna hälsovården, den
sjukdomsförebyggande vården, den öppna och den slutna sjukvården saml
läkemedelsförsörjningen. Verksamma inom dessa områden är medicinalpersonalen
enligt den tidigare nämnda kungörelsen. Men också personal som inte hör till
medicinalpersonalen i angivna mening faller som sysselsatt i verksamhei under
socialstyrelsens lillsyn inom lill-lämpningsområdel för 1 §, t. ex.
läkarsekreterare, sjukvårdsbiträden och viss apotekspersonal. Ulanför
tillämpningsområdet står personal som arbetar enbart inom barnavård,
nykterhetsvård m. m. I den mån föreskrifter för denna personals yrkesutövning
inle slår i lag, torde i lag finnas behövliga bemyndiganden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 70

Paragrafens
andra stycke innehåller ell medgivande för regeringen att överiåta
beslutanderätt till förvaltningsmyndighet i fråga om sådana föreskrifter som
avses i första stycket. Härigenom täcks de föreskrifter som socialstyrelsen
utfärdar inom hälso- och sjukvårdens samt apoteksväsendets områden.

1
2 § föreslås en beslämmelse om inspekiionsrätl. Bland gällande föreskrifter
för sådan personal som omfattas av den föreslagna 1 § finns bestämmelser om
skyldighet att låta verksamheten inspekteras av socialstyrelsen eller den som
annars har tillsyn över verksamheten. Sådana bestämmelser finns t. ex. i
instruktionerna för läkare och tandläkare saml i vissa cirkulär m. m. från
socialslyrel.sen. Bestämmelserna fär anses innefatta rätt lill lillträde till
lokal, där verksamheten bedrivs, även om dispositionsrätten lill lokalen
tillkommer enskild. De hör därför på grund av föreskrifterna i 2 kap. 3 § och 8
kap. 7 i; tredje stycket RF till det obligatoriska lagområdet. Bestämmelserna
bör lämpligen ersättas av en gemensam regel i förevarande lag. Jag föreslär att
del i 2 § föreskrivs atl förvaltningsmyndighet, som har att utöva tillsyn över
verksamhet, för vilken gäller föreskrifter enligt I §, eller den som
myndigheten förordnar har rält all inspektera verksamhelen. Inspektion kan ske
både i offentlig och privat verksamhet.

I 3
§ har tagits in föreskrifter om tystnadsplikt. Det centrala stadgandet om
tystnadsplikt för dem som är sysselsatta inom den hälso- och sjukvård som
bedrivs i samhällets regi finns f. n. i 35 § sjukvårdslagen (1962:242).
Föreskrifter om tystnadsplikt som gäller både för denna kategori och för sådana
yrkesutövare inom hälso- och sjukvård som är privatpraktiserande eller
privalanställda finns vidare i såväl lagar som andra författningar samt i vissa
cirkulär m. m. från socialstyrelsen. Bestämmelser om tystnadsplikt för de
senast nämnda grupperna måste enligt den nya RF i fortsättningen ges i lag.
Inom apoteksväsendet gäller lagen (1970:767) om tystnadsplikt för
apotekspersonal.

De
föreskrifter om tystnadsplikt som finns i särskilda författningar inom hälso-
och sjukvårdens samt apoteksväsendets områden har en skiftande omfattning. 1
regel skyddas enskildas personliga förhållanden genom en bestämmelse om alt
vederbörande befattningshavare inle "obehörigen" eller "i
oirängt mål" fär yppa vad han i sin verksamhei kan ha fält vela om dessa.
1 läkar- och tandläkarinstruktionerna samt i reglementena för sjuksköterskor
och barnmorskor föreskrivs därjämte en särskild tystnadsplikt angående
uppgifter som har mottagits i förtroende. Slutligen finns i några författningar,
t.ex. läkemedelsförordningen (1962:701), föreskrivet förbud mot alt röja eller
obehörigen nyttja yrkeshemlighet som någon i sin tjänsl elc. fält kännedom om
och mot atl yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande, om det inte kan
anses påkallat i tjänstens intresse.

I
cirkulär 1964-07-10 (MF nr 42) har medicinalstyrelsen föreskrivit att samma
regel om tystnadsplikt som gäller för läkare skall gälla för sådan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 71

medicinalpersonal
under styrelsens inseende som kommer i förbindelse med vårdsökande, i den mån
inte föreskrift om tystnadsplikt har meddelats av slyrelsen i särskild
instruktion för viss personalgrupp. En sådan särskild föreskrift med samma
omfaltning som bestämmelserna om tystnadsplikt i allmänna läkarinstruktionen
och övriga tidigare nämnda författningar finns i 10 § medicinalstyrelsens
instruktion 1964-02-12 (MF nr 12) för legitimerade glasögonopiiker.

1 föreliggande paragraf
har huvuddelen av de nu nämnda reglerna om tystnadsplikt arbetats samman till
en gemensam bestämmelse som avses gälla för var och en som lillhör eller har
tillhört personalkategori för vilken gäller föreskrifter enligt 1 §. Paragrafen
omfatlar såväl dem som är verksamma i offentlig tjänst som privatpraktiserande
och privalanställda. Alla de personalkategorier som f n. omfattas av 35 §
sjukvårdslagen berörs av bestämmelsen. Den som omfattas av bestämmelsen har
dels en särskild tystnadsplikt angående vad som har meddelats honom i
förtroende i hans verksamhet, dels en skyldighet atl inte obehörigen uppenbara
vad han i sin verksamhet har lätt veta angående enskilds hälsotillstånd eller
personliga förhållanden i övrigl. Bestämmelsen bör i huvudsak ersätta nu
gällande regler om tystnadsplikt i särskilda författningar inom hälso- och
sjukvårdens samt apoteksväsendets områden. Sådana regler bör successivt kunna
upphävas. I den mån de innehåller förbud mot att avslöja andra förhållanden än
sådana som nämns i den föreslagna lagbestämmelsen, såsom yrkeshemlighet,
arbetsförfarande m. m., har de emellertid berättigande även i fortsättningen.
Tystnadsplikt beträffande sistnämnda slag av förhållanden kan bli aktuell bara
inom speciella områden, t. ex. när det gäller läkemedelskontroll. Sådana
tyslnadspliktsbestämmelser bör allljäml las in i den särskilda författning som
reglerar del speciella områdei (se t. ex. 19 § läkemedelsförordningen).

Endast
sådana uppgifter som någon har fält kännedom om i sin verksamhet föreslås
omfattade av tystnadsplikten enligt paragrafen. Tystnadsplikten kvarstår
emellertid även sedan han har upphört med verksamhelen.

Paragrafen
innehåller också en erinran om alt den uppgiftsskyldighet som följer av vissa
författningar inle sätts ur spel genom tystnadsplikten. Som exempel kan nämnas
skyldigheten enligt 93 § barnavårdslagen (1960:97) för läkare, sjuksköterskor,
barnmorskor m. fi. att i vissa fall göra anmälan lill barnavårdsnämnd. Vidare
är läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, kuratorer vid vissa
familjerådgivningsbyråer och deras biträden enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken
i vissa fall skyldiga all vittna vid domstol om bl. a. sådant som på grund av
deras ställning har anförtrotts dem, medan bl. a. privatpraktiserande
sjukgymnaster torde ha oinskränkt vitinesplikl.

Som
framgått av vad jag tidigare sagt innebär förslaget endast alt nuvarande
föreskrifter om tystnadsplikt på hälso- och sjukvårdens samt apoteksväsendets
områden arbetas samman till en enda bestämmelse. Det finns

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 72

i
och för sig anledning atl la upp frågan om utformningen av tystnadsplikten för personal
som är verksam pl dessa och närliggande områden till en allsidig bedömning. En
sådan bedömning har emellertid inte kunnat ske i detta sammanhang.

1 4 § föreslås
beslämmelser om straff dels i första slyckel för den som överträder föreskrift
som har nneddelals med stöd av 1 § och för den som hindrar eller undandrar sig
inspektion enligt 2 §, dels i andra stycket för den som bryter mot den i 3 §
föreskrivna tystnadsplikten. Som har nämnts förut kommer jag inom kort att
föreslå ändrade regler i brottsbalken om straff för brotl mol tystnadsplikt.
Samtidigt föreslås en begränsning av offentliga funktionärers straffansvar för
förseelser i tjänsten. Jag vill vidare erinra om att chefen för
socialdepartementet enligt bemyndigande har lillkallat sakkunniga för att se
över bestämmelserna angående tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården
m. m., den s. k. medicinalansvarskommittén (S 1974:02). Mot den bakgrunden har
de föreslagna strafföestämmelserna i viss mån provisorisk karaktär. De har
utformats i nära anslutning till vad som nu är föreskrivet i författningar på
medicinalväsendets område. Straffskalan i försia styckel upptar böter och
fängelse i högst sex månader. Straffiaiiiuden i andra stycket innehåller i
överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller i fråga om brolt mot
tystnadsplikt böter och fängelse i högst etl år. 1 regel lorde inle komma i
fråga alt vid tillämpning av 4 § döma till strängare påföljd än böter.

Strafföestämmelserna
bör vara tillämpliga endasi i den mån brottet inte är belagt med straff i
brottsbalken eller annan författning. En bestämmelse härom återfinns i tredje
stycket. Nuvarande regler i 20 kap. brottsbalken om brott mot tystnadsplikt och
om tjänstefel kommer till följd härav att medföra betydande inskränkningar i tillämpningen
av strafföestämmelserna i förevarande lag. Vid allvarligare åsidosättande av de
förpliklelser som åvilar dem som är verksamma inom hälso- och sjukvård samt
inom apoteksväsendet aklualiseras ansvar också för andra brolt i brottsbalken.

1 5 § föreslås, alt åtal
för brott mol tystnadsplikt skall få väckas endasi efter angivelse av
målsägande eller då åtal är påkallat från allmän synpunkl. Bestämmelsen har
motsvarigheter i andra författningar, t. ex. i lagen (1970:767) om
lystnadsplikt för apotekspersonal.

Lagens bestämmelser om
inspekiionsrätl och om lyslnadsplikt är som nämnts avsedda att gälla i slället
för motsvarande beslämmelser i särskilda författningar. Sådana beslämmelser bör
alllså upphävas eller ändras, i den mån de inte gäller för annan än personal
inom hälso- och sjukvård eller inom apoteksväsendet eller, såvitt avser
tystnadsplikt, syftar lill atl skydda annat än sådani som faller in under den
allmänna bestämmelsen, t.ex. yrkeshemlighet. På grund härav föreslås atl lagen
(1970:767) om tystnadsplikt för apotekspersonal sami beslämmelsen om
tystnadsplikt i smilt-skyddslagen (1968:231) upphävs. Beslämmelsen om
lystnadsplikt i sjuk-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 73

vårdslagen
(1962:242) bör ändras till att omfaita endast den som är eller har varit
ledamot eller suppleant i sjukvårdsstyrelse eller sjukhusdirektion.

Utom
i de författningar, beträffande vilka förslag till ändringar läggs fram här,
bör ändringar ske i sjukvårdskungörelsen (1972:676), instruktionen (1965:792)
för länsläkarväsendet, allmänna läkarinstruktionen (1963:341), allmänna
tandläkarinsiruktionen (1963:666), reglementet (1957:656) för sjuksköterskor,
reglementet (1955:592) för barnmorskor, stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem
m. m. och kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal under socialstyrelsens
inseende. Ändringarna, som det ankommer på regeringen atl besluta om, innebär
all föreskrifter om inspektion, om tystnadsplikt och om straff för
överträdelse av beslämmelser angående personalens åligganden upphävs.

Strafföestämmelsen
i 4 § första stycket första meningen i den nya lagen gällerenligt ordalydelsen
endasi föreskrifter som har beslutals av regeringen med stöd av den nya lagen
eller av förvaltningsmyndighet efter regeringens bemyndigande. Självfallet
skall emellertid åsidosättande av motsvarande äldre föreskrifter allljäml vara
underkastat straffansvar. Detta har föranlett en särskild övergångsbestämmelse
till lagen. I denna har också beaktats det fallet atl föreskrift, som efter
lagens ikraftträdande meddelas av socialstyrelsen, har slöd i ett före
årsskiftet 1974-1975 meddelat bemyndigande för styrelsen.

6.5
Förslaget till lag med bemyndigande att besluta föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer

Inom
del ämnesområde som gäller trafik, transporter och kommunikationer återfinns
del nuvarande beståndet av offentligrältsliga föreskrifter lill ganska stor del
i författningar som har beslutats av regeringen. I viss utsträckning innebär
föreskrifterna i dessa författningar åligganden för enskilda eller avser i
övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. 1 samma
mån faller de enligl nya RF inom det primära lagområdet. Å andra sidan medger
grundlagen i vid omfattning att normgivningsrätt på områdei överiäts till
regeringen. I 8 kap. 7 § försia stycket RF nämns sålunda som delegeringsbara
ämnen både kommunikationer (punkl 3) och trafik (punkt 5).

Bemyndiganden
på kommunikationsväsendets område finns i en del fall i lag men har också
meddelats i annan form. Bemyndiganden av delta senare slag behåller enligl
punkt 6 i övergångsbestämmelserna lill RF sin giltighet tills vidare. Som jag
har framhållit förut (avsnitt 4), bör en överfiyttning av dessa bemyndiganden
till lag anslå till senare tidpunkl.

1
en del fall saknar emellertid regeringsförfatlningar om trafik, kommunikationer
m. m., vilka hör lill del primära lagområdel enligt nya RF, stöd av etl
riksdagsbemyndigande. Vissa av dessa författningar bör upphöjas

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 74

till
lag, eftersom de helt eller lill betydande del rör frågor som är atl hänföra
till det obligatoriska lagområdet och som alltså inte är delegeringsbara. Av
denna anledning föreslår jag i det följande (se avsnitten 6.8 och 6.9) lagsliftning
i två fall. Andra regeringsföreskrifter bör erhålla stöd genom bemyndigande
som upptas i en redan befinllig lag, till vilken föreskrifterna i fråga har
anknytning. Jag föreslår i detla sammanhang alt bemyndiganden införs i lagen
(1965:719) om säkerheten på fartyg (avsnitt 6.6) och i lagen (1972:275) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg (avsnitt 6.7). Härefter återstår en
grupp förfallningar som i princip alltjämt bör falla under regeringens
normgivningskompetens men beträffande vilka det erforderiiga
riksdagsbemyndigandet inte naturiigen kan placeras i någon existerande lag. Jag
förordar atl vissa av« dessa delegalionsföreskrifter, som alllså har det
gemensaml att de gäller frågor om trafik, transporter och kommunikationer,
sammanförs lill en särskild lag.

Den föreslagna
delegationslagen upptar två paragrafer. 1 / § anges de frågor som kan bli
föremål för delegering.

1
försia stycket punkierna I, 2 och 4 avses bl. a. föreskrifter i fråga om
befordran med järnväg (i vissa fall bil), postbefordran och utnyttjande av
telekommunikationsnätet som finns i järnvägstrafiksladgan (1966:202), allmänna
poslsladgan, telegrafreglementei (1959:582) och lelefonreglementet (1963:18)
och som i vissa delar lorde vara att hänföra till del primära lagområdet.
Vidare avses bemyndigandet omfatta beslämmelser om postmonopolet, jämför
kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

Med
bemyndigandet i p. 3 åsyftas bestämmelser av bl. a. det slag som finns i
kungörelsen (1967:604) om tillsyn över enskilda järnvägar, spårvägar och
tunnelbanor.

Bestämmelser som avses i
p. 5 finns fi n. i förordningen den 10 november 1724 angående De Främmandes
Fahrt på Sverige och Finland och i förklaringen den 28 februari 1726 över
denna förordning. Enligl kungörelsen (1974:235) om tillstånd lill sjöfart i
inrikes trafik med utländskt fartyg prövas fråga om undantag i visst fall från
del i nämnda författningar meddelade förbudet mot sjöfart i inrikes trafik med
utländskt fartyg av sjöfartsverket.

1 p. 6 avses bl. a.
föreskrifter av det slag som återfinns i sjölrafikför-ordningen (1962:150),
sjötrafikkungörelsen (1962:267), lots- och fyrkungörelsen (1970:698) och i de
författningar som har utfärdals om Irafiken på rikets kanaler. Riksdagen har
dock vid behandlingen av sjötrafikförordningen förbehållit sig rätt atl
beslula i frågor om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt
avlägsnande från olycksplats (4 §) saml om uividgning av länsstyrelses
befogenhet att uifärda lokala sjölrafikföreskrifter (5 §). Evenluella förslag
lill ändringar i dessa avseenden fär därför underslällas riksdagen, ulan alt
riksdagen för den skull torde behöva besluta om själva författningstexten i
nämnda paragrafer. Det kan tilläggas att både sjölra-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 75

fikförordningen
och sjötrafikkungörelsen innehåller straffbestämmelser med fängelse i straffskalan.
Dessa strafTbestämmelser bör, i den mån fängelsepåföljden skall behållas,
transformeras till lag. Del har emellerlid inte varit möjligt att i detla
sammanhang lägga fram förslag härom. Frågorna övervägs inom
kommunikationsdepartementet. Bemyndigandet under p. 6 medför givetvis inte rätt
för regeringen atl meddela föreskrift som ger ändrat innehåll åt förordningens
eller kungörelsens regler om fängelsestraff (8 kap. 7 § tredje slyckel RF).

Beslämmelser
som avses i p. 7 finns f n. i kungörelsen (1954:550) angäende skeppsmätning.

Enligt
den nyss nämnda kungörelsen (1967:604) om tillsyn över enskilda järnvägar,
spårvägar och tunnelbanor kan ersättning utgå för granskning, avsyning,
besiktning eller kontroll som har föranletts av bestämmelse i kungörelsen. Jag
vill vidare fästa uppmärksamheten på de bestämmelser om skyldighet atl eriägga
fyravgifi som är upptagna i fyravgiftskungörelsen (1970:702)och pade
föreskrifterom avgifter för skeppsmätning som återfinns i kungörelsen
(1954:550) angående skeppsmätning. De nu nämnda avgifterna, som får anses falla
inom lagområdel, anknyter till fråga som har angetts i första stycket under
punkt 3, punkt 6 respektive punkt 7. Jag föreslår att i paragrafens andra
stycke upptas en bestämmelse, varigenom regeringen bemyndigas att också i
fortsätiningen besluta om de ifrågavarande avgifterna.

1
2§ föreslås en föreskrift om subdelegation.

6.6
Förslaget tlll lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

1
kap. 15 §

Genom
ell tillägg till förevarande paragraf bör regeringen ges befogenhet att beslula
om avgifter för den tillsyn av fartyg som regleras i lagen om säkerheten på
fartyg. Av Kungl. Maj:l beslutade föreskrifter om avgifter för fartygslillsyn
finns f n. i kungörelsen (1965:908) med tillämpningsföreskrifter lill lagen
den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg.

9
kap. Il § och 10 kap. 5§

Beslämmelser
om lotsning finns bl. a. i lots- och fyrkungörelsen (1970:698), kungörelsen
(1970:700) om lotsning på Trollhätte kanal och lols-avgiftskungörelsen (1970:699).
Regeringen kan när skäl föreligger som anges i förstnämnda författning
föreskriva skyldighet att anlita lots. Enligt kungörelsen om lotsning på
Trollhätte kanal meddelar sjöfartsverket fö-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 76

reskrifter
efter samråd med valtenfallsverkel. 1 båda författningarna upptas
strafföestämmelse med fängelse i latituden för den som underiåter att anlita
lots när det åligger honom. För lotsning enligt lots- och fyrkungörelsen utgår
avgift enligl lotsavgiftskungörelsen. Om avgift för lotsning enligt kungörelsen
om lotsning på Trollhätte kanal finns bestämmelser i denna kungörelse.

Bestämmelser
om lotsning har tillkommit i sjösäkerhetens iniresse och är därför
delegeringsbara enligt 8 kap. 7 § försia slyckel punkt 1 RF. Jag föreslår atl i
lagen om säkerheten på fartyg tas in dels bemyndigande för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att meddela beslämmelser om lotsskyldighel
och lotsavgift (9 kap. 11 §), dels bestämmelser om straff för den som
åsidosätter föreskriven lotsskyldighel (10 kap. 5 §). Motsvarande
strafföestämmelser i kungörelserna 1970:698 och 700 torde få upphävas av
regeringen.

11
kap. 4§

1
paragrafen anges för närvarande alt ytteriigare föreskrifter för tillämpningen
av lagen meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
sjöfartsverket. Jag föreslår atl ordalagen i bestämmelsen jämkas så atl någon
tvekan inte råder om alt bestämmelsen för framtiden innebär etl bemyndigande
enligt 8 kap. 7§ första stycket RF (punkt 1).

Regler
om fartygs bemanning och om besättningens behörighet finns i
sjöbefälskungörelsen (1960:487) och i kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav
för förare av större fritidsbåtar. Också dessa regler har tillkommil i
sjösäkerhetens intresse. Författningarna, som faller inom nya RF:s lagområde,
grundar sig inte på riksdagsbemyndigande. Jag föreslår alt regeringen genom
elt tillägg i förevarande paragraf fär bemyndigande alt besluta föreskrifter i
dessa frågor.

1
etl nytt andra stycke föreslås etl subdelegalionsmedgivande.

6.7
Förslaget till lag om ändring i lagen(1972:275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

1
prop. 1974:1 bil. 8 s. 121 och 122 föreslogs att försöksverksamhet i större
skala skulle genomföras med parlikelmärkning av olja i syfte att klarlägga om
en sådan metod skulle underiätla uppspårandet av fartyg som släpper ul
förorenande olja. Riksdagen godtog förslaget (TU 1, rskr 110). De föreskrifter
som behövs för försöksverksamheten lorde komma att innebära vissa skyldigheter
för ifrågavarande fartygs befälhavare och redare att medverka till alt märkning
sker. Åsidosättande av sådana skyldigheler bör sanktioneras med böler.
Föreskrifterna kommer därmed alt falla inom det primära lagområdel. Då de
emellerlid avser miljövård, kan riksdagen

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 77

delegera
beslutanderätten till regeringen med stöd av 8 kap. 7 § försia stycket punkt 4
RF. Jag föreslår all elt bemyndigande i ämnet förs in i 15 § lagen om åtgärder
mol vattenförorening från fartyg. Möjlighet till vidaredelegering lill
förvaltningsmyndighet bör öppnas.

6.8 Förslaget
till lag om ordning och säkerhet inom järnvägsom

råde

Som
jag nämnde förut avser vissa av de författningar som regeringen har beslutat på
kommunikationsväsendets område föreskrifter som enligl nya RF inle ens efter
bemyndigande kan hänföras till regeringens normgivningsområde. Till denna
kategori hör kungörelsen (1970:561) om upprätthållande av ordning och säkerhet
inom järnvägsområde. 1 kungörelsen finns bestämmelser om begränsningar i
grundlagsskyddade fri- och rättigheter, nämligen om tagande i förvar och om
brukande av visst våld. Jag föreslår atl kungörelsen i föreliggande skick
upphöjs till lag. Föreskrifterna i den föreslagna lagen torde inte kräva någon
närmare kommentar. Jag vill endasi nämna, atl del frihetsberövande som järnvägstjänsteman
kan göra med stöd av lagen blir av mycket kortvarig natur. Sedan polisman har
kommit tillstädes, åligger del denne alt efter allmänna regler bedöma om den
omhändertagne skall hållas i förvar Därvid kommer närmast ingripande med stöd
av lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande eller förordningen (1841:58
s. 1) emot fylleri och dryckenskap i fråga.

6.9 Förslaget
till lag om förbud för redare att i visst fall lämna ut

handling som angår den svenska sjöfartsnäringen

Enligt
kungörelsen (1966:156) om förbud för redare alt i vissl fall lämna ut handling
som angår den svenska sjöfarten gäller att, om främmande stals myndighet
avfordrar redare i svenskt fartyg handling som förvaras ulanför den staten och
innehåller uppgift vars utlämnande till myndigheten kan medföra betydande skada
för den svenska sjöfartsnäringen, sjöfartsverket vid vite lär förbjuda redaren
att lämna ut handlingen. Föreskrifterna får anses innefatta en begränsning av
yttrandefriheten och faller därför inom det obligatoriska lagområdet. Jag
föreslår alt bestämmelserna i kungörelsen transformeras till lag.

6.10-11
Förslaget till lag om ändring i tullförordningen (1973:979) m. m.

Jag
föreslår i det följande (avsnitt 6.20) en särskild lag med bemyndigande för
regeringen atl besluta föreskrifter om in- och utförsel. Denna lag bör
emellertid inle avse befogenhel att besluta om tullar. Visseriigen medger

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 78

8
kap. 9 § första stycket RF att riksdagen till regeringen delegerar rätt alt
meddela föreskrifter om tull. Frågan om delegation på tullområdet är emellertid
redan, och bör också för framliden vara reglerad inom ramen för
tullagstiftningen.

De
grundläggande reglerna om uttagande av lull, om tullfrihet och om restitution
av lull finns numera samlade i tullförordningen (1973:979) och i den därtill
anslutande tulltaxan (1971:920). Tullförordningen, som har beslutals av
riksdagen och vid tillämpningen av nya RF är alt betrakta som lag, innehåller
åtskilliga bemyndiganden för regeringen alt meddela föreskrifter om tull. Jag
föreslår nu att på ytteriigare en punkl ell bemyndigande införs i
tullförordningen.

I
prop. 1973:109 föreslogs att vissa oljor och fetter saml margarin, vilka varor
tidigare hade varit tullfria, skulle beläggas med tull. För alt möjliggöra
fortsalt tullfri import från Norge och övriga EFTA-länder i en omfattning som i
huvudsak motsvarade importen under lidigare år föreslogs dock i propositionen
atl regeringen skulle bemyndigas vidta lämpliga åtgärder härför i form av
kontingentering eller på annat sätt. Riksdagen godkände förslaget (SkU
1973:32, rskr 1973:217). En kungörelse om tullfrihet för margarin har därefter
utfärdats (1973:429).

Det
bemyndigande riksdagen sålunda har lämnat regeringen faller utanför del
bemyndigande som regeringen har erhållit i 4 § 1 tullförordningen och som ger
regeringen räll all förordna om avvikelser från tullförordningen och från
tulltaxan med anledning av EFTA-konventionen och associations-avtal, slutet i
enlighel med konventionens beslämmelser. Bemyndigandet att förordna om
tullfrihet för margarin bör införas i en särskild paragraf, 4a§.

1
sammanhanget föreslår jag att 25 § tullförordningen såsom obehövlig får utgå
Ofr 8 kap. 13 § första stycket RF).

6.12
Förslaget tlll lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid yrkesmässig försäljning av bilar

1
förordningen (1959:575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid
yrkesmässig försäljning av bilar meddelas regler om minsta kontantinsats och
längsta kreditlid vid yrkesmässig försäljning av bilar. Förordningen har
utfärdats av regeringen efter riksdagens hörande (prop. 1959:155, BeU 43, rskr
325) och har ändrats senast genom kungörelse år 1974 (1974:23). Föreskrifterna
i förordningen innefattar ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden och hör
därför till lagområdet. Då fråga är om näringsverksamhet (8 kap. 7 § första
slyckel punkl 3), är emellertid delegation möjlig. Jag föreslår att regeringen
i en särskild lag bemyndigas att meddela föreskrifter av den art som är
upptagna i förordningen. Nägot behov av subdelegering torde inte vara för
handen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 79

6.13
Förslaget till lag om ändring i skollagen (1962:319)

1
fråga om skolväsendet finns de grundläggande föreskrifterna om de kommunala
skolformerna grundskolan och gymnasieskolan i skollagen (1962:319, omtryckt
1970:1026, ändrad senast 1972:129). Den närmare utformningen av utbildningen i
grundskolan och gymnasieskolan regleras av föreskrifter som Kungl. Maj:t har
meddelat, främst i skolstadgan (1971:235, ändrad senasi 1974:481) och i
läroplanerna. Skolstadgan innehåller också närmare regler om kommuns och
landstingskommuns ansvar för grundskolan och gymnasieskolan. Läroplanerna har
inte meddelats i form av författning. Föreskrifterna i skolstadgan och
läroplanerna grundar sig i allt väsentligt på beslut av stalsmaktema. Som
exempel kan nämnas besluten om införande av grundskolan, om revideringen av
läroplanen för grundskolan och om införande av gymnasieskolan. För
specialskolan och nomadskolan finns dels föreskrifter i skollagen, dels
särskilda föreskrifter beslutade av Kungl. Maj:t. Dessa senare föreskrifter
molsvarar i slor utsträckning föreskrifterna i skolstadgan. Uiöver vad jag nu
har angett, har Kungl. Maj:t med slöd av riksdagens beslut meddelat särskilda
statsbidragsbestämmelser dels för grundskolan och gymnasieskolan, dels för
vissa privata skolformer. Kungl. Maj:ls föreskrifter på skolområdet innefattar
en rad bemyndiganden för bl. a. skolöverstyrelsen. Inte minst gäller delta i
fråga om läroplanerna.

För
vuxenutbildningen finns de väsentliga föreskrifterna i kungörelsen (1971:424)
om kommunal och statlig vuxenutbildning (ändrad senast 1974:442).

I
prop. 1973:90 gjorde jag vissa uttalanden om normgivningen på skolväsendets
område enligt nya RF (s. 313). Jag framhöll sålunda atl läroplaner och andra
föreskrifter om undervisningens innehåll föll under regeringens kompetens på
grund av bestämmelserna om restkompetensen i 8 kap. 13 § första stycket 2 RF.
Även stora delar av skolstadgan var av beskaffenhei alt kunna beslutas av
regeringen med stöd av 8 kap. 13 §. 1 den mån beslämmelserna i denna eller
liknande författningar på undervisningens område kunde sägas gälla åligganden
för enskilda eller i övrigt avse ingrepp i enskildas personliga förhållanden
eller gälla kommunernas befogenheter eller åligganden föll de emellertid,
anförde jag vidare, på grund av 8 kap. 3 och 5 §§ RF inom lagområdel.
Bestämmelser av det slag som åierfinns i skolstadgan borde även i
fortsätiningen beslutas av regeringen. Det var därför påkallat atl öppna en
särskild delegationsmöjlighet avseende föreskrifter om undervisning och
utbildning. - Riksdagen lämnade dessa mina uttalanden ulan erinran.

1
delta och följande avsnitt (6.14) behandlar jag den lagstiftning på utbildningsområdet,
som i enlighet med vad jag sålunda uttalade påkallas av den nya RF, och vissa
andra frågor i samband därmed.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 80

Vad
först gäller grundskolan måste behovet av ytteriigare lagbestämmelser eller
bemyndiganden i lag bedömas mol bakgrund av atl skollagen föreskriver en
skyldighet för enskilda att deltaga i undervisningen och ålägger kommunerna atl
sörja för undervisningen av barn i grundskolan.

Regeringen
kan som jag redan berört utan hinder av 8 kap. 3 eller 5 § RF meddela
föreskrifter om innehållet i grundskolans undervisning. Till sådana
föreskrifter hör utöver läroplanerna föreskrifter om den inre organisationen
av undervisningen, såsom om klass- och gruppindelning, lektioner och raster.
Till detla slag av föreskrifter fär också räknas reglerna om uppflyttning av
elev och om uttagning av elev lill viss undervisning.

Föreskrifter som beslämmer
skolpliktens närmare innehåll avser sådana åligganden för enskild som enligt 8
kap. 3 och 7 §§ RF faller inom del primära lagområdel. Till detta område hör,
förutom föreskrifterna i 24 § skollagen om antalet årskurser och
stadieindelningen, föreskrifter om läsårels längd och antal veckotimmar (I
kap. 5 § skolstadgan och läroplanen för grundskolan), skolarbetstiden (5 kap.
25 och 26 §§ första stycket skolstadgan) och elevs ledighet (6 kap. 25 och 26
§§ skolstadgan). Till de föreskrifter som bestämmer skolpliktens innehåll fär
vidare räknas bl. a. dels föreskrifterna om lämplig ulbildning m. m. såsom
villkor för sådan befrielse från skolgång som enligt 36 § andra stycket
skollagen kan medges elev med utgången av vårterminen det kalenderår, då eleven
fyller 15 år (2 kap. 11 § andra stycket skolstadgan), dels föreskrifterna om
rätt för skolstyrelsen att under vissa förutsältningar avstänga elev i
grundskolan från undervisningen under högst två veckor av terminen (6 kap. 30
§ andra styckel skolstadgan).

Föreskrifterna
om skyldighet för elev i grundskolan att underkasta sig läkarundersökning inom
ramen för skolhälsovården (4 kap. 7 § skolstadgan) samt de grundläggande
föreskrifterna om skolhälsovården (4 kap. I, 2, 4 och 5 §§ skolstadgan) bör,
med iiiänsyn till del ingrepp en sådan skyldighet innebär för individen anses
hänföriiga lill det obligatoriska lagområdel (jfr 2 kap. 3 § och 8 kap. 7 §
tredje stycket RF).

Även
i fråga om kommunernas slällning som huvudmän för grundskolan finns
föreskrifter som hittills har meddelats av Kungl. Maj:l men som med anledning
av 8 kap. 5 och 7 §!; RF bör föras över till lag eller grundas på bemyndigande
i lag. Till denna kategori hör de redan berörda föreskrifterna om läsårets
längd och antalet veckotimmar, dvs. föreskrifter som anger ramen för kommunens
åligganden i fråga om undervisningen. Hit får vidare räknas bl. a. föreskriften
om att kommunfullmäktige fär bestämma att förvaltning och verkställighet i
fråga om byggnad och mark för skola som står under skolstyrelsens förvaltning
skall handhas av annan kommunal nämnd än skolstyrelsen (2 kap. 4 § försia
stycket skolstadgan) och föreskrifter av motsvarande innehåll om anställning av
annan personal än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska (17 kap. 55
§ andra stycket skolstadgan)

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 " 8!

och
om handläggningen av frågor om ledighet m. m. för sådan personal (18 kap. 9 §
andra stycket skolstadgan), föreskriften om skyldighet för kommun att beakta
länsskolnämnds beslut om anordnande eller indragning av skolenhet (2 kap. 22 §
andra stycket skolstadgan), föreskriften att länsskolnämnd åriigen beslutarom
klassanordning(5 kap. 22 § skolstadgan), föreskriften om au huvudman för
sjukvårdsanslalt, barnhem eller liknande anslall får övertaga kommunens
åliggande att ansvara för undervisningen av barn som vistas på anstalten (5
kap. 45 § skolstadgan) samt föreskriften om skyldighet för kommun alt ge
eleverna i grundskolan vissa läromedel sotn gåva och vissa måltider (2 kap. 27
§ andra och tredje styckena skolstadgan). Lagform eller bemyndigande i lag
krävs också för de grundläggande föreskrifterna om skyldighet för kommunerna
att anordna skolhälsovård (4 kap. skolstadgan).

Vad
som anförts för grundskolans del om den enskildes rättigheter och skyldigheter
äger motsvarande tillämpning i fråga om annan obligatorisk utbildning än den
som ges i grundskolan. Detta innebär för specialskolans del alt till lagområdet
får hänföras följande föreskrifter i specialskolstadgan (1965:478, omtryckt
1970:327, ändrad senast 1974:405) nämligen dels den föreskrift som handlar om
att elev i specialskolan under de motsvarande villkor som gäller för
grundskolan får befrias från skolgången om han kan beredas lämplig ulbildning
eller annan lämplig sysselsättning, dels de grundläggande föreskrifterna om
skolhälsovården (13 § andra stycket och 46, 47 och 49 §§).

Enligt
33 § skollagen kan skolplikt fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan
eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som meddelas av
Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t beslämmer. Med offentlig skola
åsyftas nomadskolan. Föreskrifter om nomadskolan finns i nomadskolstadgan
(1967:216, omtrycki 1971:390 och ändrad senast 1974:406). 1 fråga om enskild
statsunderstödd skola har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter i
privatskolstadgan (1967:270, omtrycki 1971:259 och ändrad senast 1972:90). För
elev som fullgör skolplikt i nomadskola eller i privatskola som avses i privatskolstadgan
gäller i fråga om skolhälsovård detsamma som i grundskolan (19 §
nomadskolstadgan och 19 § privatskolstadgan). Även dessa föreskrifterom
skolhälsovård kräver-såsom avseende skolpliktiga elever - lagens form.

Gymnasieskolan
är frivillig. Föreskrifter om gymnasieskolan kan därför inte anses innefalta
sådana åligganden för eleverna och inte heller avse sådana ingrepp i övrigt i
elevernas personliga eller ekonomiska förhållanden som anges i 8 kap. 3 § RF.
1 delta sammanhang torde del dock vara lämpligt atl ta upp en fråga om
komplettering av 29 § skollagen på annan grund. Enligl denna paragraf gäller
atl ungdomar som är bosatta i Sverige och som fyller föreskrivna
inträdesvillkor har rält till undervisning i gymnasieskolan i mån av tillgång på
plals. 1 skolstadgan har denna rätt

6 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 8

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 ' 82

på
några punkter begränsats. Att sådana begränsningar finns framgår inle av 29 §
skollagen. Denna brisl bör nu rättas lill. Jag syftar här på bestämmelser av
det slag som finns i 9 kap. skolstadgan, nämligen dels föreskrifterna om
begränsning i rätlen för elev i gymnasieskolan atl tas in på annan studieväg i
gymnasieskolan (7 och 8 §§). dels föreskrifterna om skiljande från
undervisningen med hänsyn till brislande studieresultat (42 §), dels föreskriften
om alt elev i gymnasieskolan skall anses ha avgått från skolan, om han inle
inställer sig vid uppropet och inte heller inom viss lid anmäler giltigt
förfall (51 §), dels föresknfterna om avstängning och förvisning från gymnasieskolan
(58 §).

Vad
därefter angår kommunernas och landstingskommunernas ställning som huvudmän för
gymnasieskolan fär behovet av föreskrifter i lag eller bemyndiganden i lag
bedömas med utgångspunkt i alt skollagen ålägger kommunerna och landstingskommunerna
att främja åtgärder i syfte atl bereda ungdom undervisning i gymnasieskolan.
Med denna utgångspunkt finner jag hinder inte möta mot aitt regeringen i samma
omfattning som för grundskolan meddelar föreskrifter med stöd av reglerna om
restkompetensen i 8 kap. 13 § RF. Till restkompetensen hör också föreskrifter
om bl. a. minsta antal elever för undervisning. I andra avseenden innebär den
nya RF emellertid att föreskrifter som f n. meddelats av Kungl. Maj:l bl. a. i
skolstadgan i fortsättningen skall ha lagform eller grundas på bemyndigande i
lag. Detta gäller bl. a. föreskrifter som motsvarar vissa av dem som jag
nyligen nämnde på tal om kommunemas åligganden belräffande grundskolan (1 kap.
5§, 2 kap. 4§ andra stycket, 4 kap., 17 kap. 55 § andra slyckel och 18 kap. 9 §
andra stycket skolstadgan). Därutöver bör uppmärksammas den precisering av
kommunernas och landstingskommunernas åligganden och befogenheter som
innefattas i föreskrifterna i skolstadgan om skolöverstyrelsens tillstånd för
anordnande av gymnasieskola eller sludieväg i gymnasieskola (7 kap. 6-11 §§)
och för inrättande av skolenhet i vilken denna skolform skall ingå (2 kap. 20
§). Till det primära lagområdet hör också föreskriften om skyldighet för kommun
och landatingskommun att underkasta sig skolöverstyrelsens prövning av
lokalbehovet för gymnasieskolan (2 kap. 25 § första styckel skolstadgan).

Föreskrifter
om skyldighet för kommun att utge ersättning för elev som deltar i undervisning
i annan kommun än den i vilken han är kyrkobokförd, s. k. interkommunal
ersättning, är enligt RF alt hänföra till lagområdet. Sådana föreskrifter finns
för grundskolan och gymnasieskolan i 46 och 47 b §§ skollagen. Efiersom
skollagen gäller endast i fråga om barn och ungdom, har föreskrifterna i 46 och
47 b §§ inte ansetis tillämpliga på vuxna som tas emot såsom elever i
gymnasieskolan. Föreskrifter om interkommunal ersättning för vuxna elever i
gymnasieskola har därför meddelats särskilt och tagits in i kungörelsen om
kommunal och statlig vuxenutbildning (114 och 155 §§). Bestämmelserna avser
ersättning för elev som efter

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 83

21
års ålder upptar studier vid gymnasieskola efter fiera års avbrott i studierna.

Kungl.
Maj:t har föreskrivit att mark och lokaler som disponeras för grundskolan och
gymnasieskolan bör upplåtas för annat än skolans behov, om siörre olägenhet
inte vållas verksamheten i skolan (2 kap. 26 § första stycket skolstadgan).
Föreskrift har i samma ordning meddelats om att mark och lokaler under samma
villkor skall upplåtas för frivillig bildningsverksamhet och liknande
verksamhet bland ungdom. Tas i det senare fallet ut ersättning, fär den
moisvara högst den ökning av kommunens eller landstingskommunens kostnader som
omedelbart föranleds av upplåtelsen (2 kap. 26 § andra stycket skolstadgan).
Föreskrifterna bör i detta sammanhang ges lagform. 1 samband därmed bör den
begränsning till ungdom, som nu gäller i fräga om skyldigheten att upplåta mark
och lokaler för frivillig bildningsverksamhet och liknande verksamhet, tas
bort.

Vid
sidan om den i skollagen angivna verksamheten inom grundskolan och
gymnasieskolan pågår fortlöpande försöksverksamhet i syfte att vinna
erfarenheter som kan främja utvecklingen på skolområdet. För
försöksverksamheten föreligger behov av atl kunna göra avsteg från föreskrifter
som eljesl gäller i pedagogiskt och organisatoriskt avseende. Riksdagen
härockså i skilda sammanhang lämnat Kungl. Maj:t bemyndiganden alt för
försöksverksamhet göra avvikelser från gällande föreskrifter (jfr prop. 1962:54
s. 567, SÄU 1962:1, rskr 1962:328). Del bör även i fortsättningen vara möjligt
för regeringen att meddela särskilda föreskrifter för försöksverksamhet inom
skolväsendet. Av skollagen bör uttryckligen framgå att för försöksverksamhet -
liksom hittills -gäller föreskrifter som regeringen meddelar.

Vad
jag har anfört i det föregående om föreskrifter för skolväsendet bör föranleda
följande lagstiftning.

1
8 § skollagen bör föras in bestämmelser som svarar mot nuvarande föreskrifter i
2 kap. 4§ första stycket, 17 kap. 55 § andra stycket och 18 kap. 9 § andra
stycket skolstadgan om överiämnande av vissa uppgifter till annan nämnd än
skolstyrelsen. I anslutning härtill bör 9 § andra stycket a) skollagen
förtydligas. Av lagrummet i fråga bör sålunda utirycklingen framgå alt
skolstyrelsens befogenheter kan inskränkas dels genom att regeringen enligt 8§
skollagen har beslutat om särskild styrelse för del av kommunens gymnasieskola,
dels genom atl kommunfullmäktige enligl samma paragraf har beslutat att viss
del av skolstyrelsens uppgifter skall fullgöras av annan kommunal nämnd, dels
genom att viss uppgift som avser förvaltning och verkställighet enligt
regeringens bestämmande har uppdragits åt annal organ. Exempel på sådana
uppdrag är de som i skolstadgan har givits bl. a. skolöverstyrelsen och
länsskolnämnden (exempelvis 18 kap. 11 § skolstadgan)saml rektor,
klasskonferensen, intagningsnämnden och samarbetsnämnden. Motsvarande ändringar
bör göras i 20 b och 20 c §§ i vad avser landstingskommunens gymnasieskola.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 84

I
48 § skollagen bör föras in en bestämmelse om att regeringen lär föreskriva om
rätt för kommun att genom annan anordna undervisning som avses i 24 § tredje
stycket skollagen. En sådan föreskrift gör det möjligt att i skolstadgan
behålla nuvarande föreskrifter i 5 kap. 45 §. Föreskrifterna i 114 och 115 §§
kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning angående skyldighet för
kommun eller landstingskommun att utge interkommunal ersättning för vissa
vuxna elever i gymnasieskolan bör nu föras över till lag. Lagbestämmelsen bör
kunna fä sin plats i skollagen. Jag föreslår atl den förs in i 9 kap. som en ny
52a§.

Föreskrifterna i 2 kap. 11
§ andra slyckel skolstadgan om villkor för befrielse från skolgång m.m. enligt
36 § andra styckel skollagen bör föras in i detta lagrum, som avser förutom
elever i grundskolan även elever i bl. a. nomadskolan. Motsvarande villkor m.
m. förelev i specialskolan, vilket f n. finns i 13 § andra stycket
specialskolstadgan, bör också framgå av skollagen. Detta kräver dock inte
någon ändring i skollagen, eftersom de bestämmelser om elever i specialskolan
som finns i 39 a § skollagen omfattar en hänvisning till bl.a. 36 § skollagen.

Den komplettering av
föreskrifterna i 29 § skollagen om ungdomars rätt till undervisning i
gymnasieskolan som jag föreslagil i det föregående bör uiformas så atl därav
framgår att det kan finnas föreskrifter om andra villkor för rält till
undervisning än de som anges i 29 § skollagen och atl sädana föreskrifter
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av annan
myndighet. Denna komplettering bör tas in i 29 § första styckel. I samband
därmed bör första meningen i det nuvarande andra stycket fiytlas till försia
stycket.

De grundläggande
föreskrifterna om del ansvar för skolhälsovården som åvilar huvudmannen för
grundskola eller gymnasieskola enligt 4 kap. skolstadgan (1,2,4 och 5 §§ saml
7 § i vad avser elevs rätt all kostnadsfritt anlita skolhälsovården) bör
flytlas till skollagen. Beträffande grundskolan kan de lämpligen las in i en ny
paragraf, 25 a §, vad avser gymnasieskolan i elt nytt iredje siycke i 29 §.
Nuvarande bemyndigande för skolöverslyrelsen i 4 kap. 4 § andra stycket
skolstadgan att närmare bestämma omfattningen av skolhälsovården i
gymnasieskolan måste härvid ändras lill att avse etl bemyndigande för
regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer. Föreskrifterna i 4 kap. 4,
5 och 7 §§ skolstadgan om skyldighet för elev i grundskolan att undergå
läkarundersökning bör också placeras i den nya 25 a §. Motsvarande föreskrift
för eleverna i gymnasieskolan kräver däremoi, såsom avseende en frivillig
skolform, inte lagform utan bör slå kvar i skolstadgan. Även i fråga om
specialskolan bör de grundläggande föreskrifterna om skolhälsovård (46, 47 och
49 §§ specialskolstadgan) föras över lill skollagen, läiTipligen till en ny
paragraf 28 b §. Delta kräver en ändring av formell karaklär i 28 a §.
Införandet av föreskrifter om skolhälsovård i skollagen bör föranleda en
formell ändring av rubriken till 5 kap.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 85

De
föreskrifter i lag som behövs för skolhälsovården i nomadskolan och i
privatskola, som avses i privatskolstadgan, kan lämpligen tas in i 33 §
skollagen. Av de nya föreskrifterna bör framgå att sådan skola skall omfatta
skolhälsovård för skolpliktig elev. I fråga om sådan skolhälsovård bör föreskrifterna
i 25 a § i övrigt äga motsvarande tillämpning. Det bör dock vara möjligt för
regeringen alt medge undantag.

1
50 § skollagen bör tas in de föreskrifter om upplåtelse av mark eller lokaler
för annat än skolans ändamål som f n. finns i 2 kap. 26 § skolstadgan. Därvid
bör, som jag redan har förordat, upplålelseskyldigheten såvitt avser frivillig
bildningsverksamhet och liknande verksamhet inle längre begränsas lill att
gälla bara sådan verksamhet bland ungdom. Enligl 19 kap. 5 § skolstadgan lär
besvär över beslut i ärende om upplåtelse f n. föras hos länsskolnämnden. Någon
molsvarande besvärsbeslämmelse bör inte las in i skollagen. Del bör nämligen
räcka'med den möjlighet till kommunalbesvär som följer av 53 § tredje styckel
skollagen.

1
fråga om övriga av mig nämnda föreskrifter för grundskolan och gymnasieskolan
som faller underdel primära lagområdet samt beträffande andra bestämmelser av
liknande slag bör nu utverkas bemyndigande i lag. Detta bemyndigande bör alllså
ge regeringen räll atl meddela föreskrifter om sådana åligganden för eleverna
i grundskolan som närmare bestämmer innebörden i skolplikten, såsom
föreskrifter om läsårets längd, antal veckotimmar, skolarbetstid och elevs
ledighet. Bemyndigandet bör också omfatla de föreskrifter om avstängning av
elev i grundskolan som finns i 6 kap. 30 § andra styckel skolstadgan.
Bemyndigandet bör vidare ge regeringen rätt att meddela föreskrifter som
närmare bestämmer innebörden i kommunernas och landstingskommunernas
befattning med grundskolan och gymnasieskolan, såsom föreskrifter om läsårels
längd, antal veckotimmar och skolarbetstid. Bemyndigandet omfatlar också
exempelvis de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 22 § andra stycket skolstadgan
om skolenhet för grundskolan och föreskrifterna i 2 kap. 27 § andra och iredje
styckena skolstadgan om skyldighet för kommun att tillhandahålla läromedel m.
m. som gåva. 1 fråga om gymnasieskolan gäller bemyndigandet exempelvis även
föreskrifterna i 2 kap. 20 § och 25 § första styckel samt i 7 kap. 6-11 §§
skolstadgan om anordnande av skolenhet med gymnasieskola, om lokalbehovsprövning
för gymnasieskola samt om inrättande av gymnasieskola eller del därav.
Bemyndigandena bör kunna tas in i 55 § skollagen. Nuvarande föreskrifter i 55
§ behövs inte längre med hänsyn till stadgandet i 8 kap. 13 § första stycket I
RF. I 55 § skollagen bör vidare införas bestäm inelse om att regeringen får
meddela föreskrifter för försöksverksamhet inom de skolor som avses i
skollagen. Den ändring av 55 § skollagen som jag förordar kräver i sin tur alt
2 och 2 b §§ skollagen ändras. Hänvisningen i dessa paragrafer till skollagen
och särskilda föreskrifter bör nämligen utgå.

De
föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandena

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 86

i
55 § skollagen kan behöva fyllas ut med bestämmelser av förvaltningsmyndighet,
främsi skolöverstyrelsen. Till största delen torde sådana be-stäminelser få
karaktär av verksiällighetsföreskrifter, och i motsvarande mån saknas behov av
lagstöd för regeringens uppdrag till myndigheten. Det kan emellertid länkas att
bestämmelser som förvaltningsmyndighet lämpligen bör beslula inte alltid ryms
inom begreppet verkställighetsföreskrifter. En möjlighet till subdelegering bör
därför öppnas i 55 § skollagen. Den bör dock begränsas till att avse
"närmare föreskrifter" i de ämnen som enligt paragrafen kan bli
föremål för delegation till regeringen.

Det
bör betonas atl de föreskrifter som enligt vad jag har anfört i det föregående
nu bör föras över lill lag eller meddelas med stöd av bemyndigande i lag
genomgående har tillkommit med riksdagens medverkan. 1 sak är det därför inte
fråga om nya föreskrifter eller nya bemyndiganden utan endast om att i lag föra
in föreskrifter, som motsvarar vad riksdagen redan har godtagit eller lämnat
ulan erinran eller att i lag ge regeringen bemyndigande att meddela
föreskrifter i frågor, där riksdagen redan har godtagit alt regeringen utövar
normgivning. Självfallet bör regeringen i samma utsträckning som hittills höra
riksdagen i uppkommande frågor av större betydelse.

Jag
har i det föregående föreslagit att en rad föreskrifter som har meddelats av
Kungl. Maj:t förs över till lag. I anslulning härtill bör de paragrafer som f
n. innehåller dessa föreskrifter upphävas. Då bemyndigande som svarar mot
föreskrifterna i allmänhet saknas, föreslår jag alt upphävandet sker genom lag.
Det bör av förfaltningslekniska skäl avse alla berörda paragrafer i deras
helhet. De delar av paragraferna som inte förs in i lag, lär i annat sammanhang
ånyo utfärdas av regeringen.

6.14
Förslaget till lag med bemyndigande att besluta föreskrifter om kommuns och
landstingskommuns medverkan i utbildningen

1
föregående avsnitt har jag uppehållit mig vid den utbildning som meddelas i
grundskolan, specialskolan, nomadskolan och gymnasieskolan. Övrig utbildning i
samhällets regi - vilken har frivillig karaklär - har som regel slaten som
huvudman. För vis:>a utbildningsformer är emellertid kommun eller
landstingskommun huvudman. Till denna kategori hör t. ex. kommunal
vuxenutbildning enligt kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning och
sjuksköterskeutbildning. Någon i lag föreskriven skyldighet för kommun eller
landstingskommun atl anordna sådan ulbildning finns inte. Om kommun eller
landstingskommun anordnar sådan utbildning, utgår regelmässigt slatsbidrag. De
föreskrifter som Kungl. Maj:l har meddelat angående kommuns eller
landstingskommuns ställning som huvudman fär anses i försia hand utgöra sådana
stalsbidragsvillkor som omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13
§ RF.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 87

För
vissa ulbildningsformer inom del område som jag nu behandlar flnns dock av
Kungl. Maj:l meddelade föreskrifter som enligt den nya RF faller inom
lagområdet på grund av föreskrifterna i 8 kap. 5 § om normgivning som rör
koinmunerna. Jag avser här föreskrifterna om elevområden och interkommunal
ersättning i kungörelsen oin kommunal och statlig vux-enutbildning(27och
114-116 §§). Föreskrifterom interkommunal ersättning finns även i fråga om
korrespondensundervisning på gymnasial nivå (ämb.skr. 1971-06-30) och i
bestämmelserna om försök med särskild gymnasial utbildning i glesbygd
(ämb.skr. 1971-04-23). Jag åsyftar vidare de föreskrifter i kungörelsen om
kommunal och statlig vuxenutbildning som ålägger kommuns skolstyrelse och i
vissa fall annan kommunal nämnd att vara styrelse för statlig vuxenutbildning i
kommunen, att handlägga frågor om ledighet m. m. för viss statligt anställd
personal och alt handha den ekonomiska förvaltningen av den statliga
vuxenutbildningen (4, 109 och 11 I-I 13 §§) Föreskrifter av motsvarande
slag samt föreskrifter om interkommunal ersättning finns också i stadgan
(1959:425) för sjöbefälsskolorna i riket (omtryckt 1972:403). Vidare har
Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter som ålägger kommuner att ställa sill skolväsende
lill förfogande för lärarutbildning. Sådana föreskrifter finns bl. a. i 6 §
stadgan (1968:318) för lärarhögskolorna (omtryckt 1971:463, ändrad senast
1974:431).

Jag
anser det mest ändamålsenligt att den formella beslutanderätten i fråga om de
foreskrifter som jag har nämnt nu alltjämt fär tillkomma regeringen. För att
så skall kunna ske behövs ell bemyndigande för regeringen att dels meddela
föreskrifter om samverkan mellan kommuner och landstingskommuner i fråga om
vuxenutbildning och annan ulbildning som molsvarar utbildning enligt
läroplanerna för grundskolans högsiadium, gymnasieskolan eller därmed
jämförlig ulbildning, dels meddela föreskrifter om skyldighet för kommun eller
landstingskommun atl medverka vid statlig eller statsunderstödd utbildning. Det
är dock inte lämpligt alt i lagens form utforma beinyndiganden så snävt att de
läcker endasi redan meddelade föreskrifter. En sådan utformning skulle kunna
leda till formella hinder för den fortlöpande reformverksamhet som bör vara
möjlig inom utbildningsområdet. Den skulle också kunna uppfanas såsom en
begränsning av kommunernas och landstingskommunernas befogenhet all medverka
vid utbildning. Mot denna bakgrund föreslår jag alt bemyndigandena utformas så
att regeringen får meddela föreskrifterom kommuns eller landstingskommuns
medverkan i utbildning. Bemyndigandet bör avse all utbildning för vilken inte
redan finns erforderlig reglering i lag. Del bör alliså inte gälla grundskolan,
specialskolan, särskolan eller gymnasieskolan och inle heller sådan skola som
avses i 33 eller 34 § skollagen, däribland nomadskolan. Regeringen bör medges
rätt att subdelegera. Jag vill i detta sammanhang understryka att bemyndigandet
avser endast rätt att i annan form än lag ineddela föreskrifter. I fråga om innehållel
i dessa föreskrifter bör självfallet

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 88

gälla
att kominuner och landstingskommuner inte skall åläggas nya förpliktelser utan
riksdagens medverkan, exempelvis genom beslut om slatsbidrag. De bemyndiganden
somjag nu har föreslagit bör tas in i en särskild lag med bemyndigande alt
meddela föreskrifter om kommuns och lands-tingskomiTiuns medverkan i
utbildning.

6.15 Förslaget
tlll lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Föreskrifter
om statligt studiestöd finns i studiestödslagen (1973:349, omtryckt 1974:483)
och sludiestödskungörelsen (1973:418, ändrad 1974:484). Det åligger enligt
dessa förfallningar kommunala och landslingskommunala organ samt även enskilda
läroanstalter att medverka i handläggningen av frågorom studiestöd. En allmän
föreskrift om denna skyldighet atl medverka bör med hänsyn till föreskrifterna
i 8 kap. 3 och 5 §§ RF tas in i studiestödslagen. De närmare reglerna om denna
medverkan kan däremot regeringen meddela med slöd av föreskrifterna i 8 kap.
13 § RF. Den nyss nämnda allmänna föreskriften bör föras in i 1 kap. 4 §
siudiesiödslagen.

Frågor om studiestöd
ankommer i kommun på skolstyrelsen och i landstingskommun på
landstingskommunens utbildningsnämnd. Enligt föreskrifter i
Sludiestödskungörelsen kan emellertid såväl kommun som landstingskommun
besluta att annan kommunal resp. landstingskommunal nämnd skall handlägga
frågorna om studiestöd. Alt så kan ske bör uttryckligen anges i 1 kap. 4 §
siudiesiödslagen. I den mån fråga om studiestöd ankommer på statligt organ kan
regeringen besluta vilket detla organ skall vara. Nuvarande 1 kap. 4 § andra
stycket studiestödslagen, vari anges atl viss uppgift ankommer pä centrala
studieslödsnämnden, kan därför ulgå och ersättas med föreskrifter i
studiestödskungörelsen.

Föreskrifter
om återbetalning av studiemedel bör liksom hittills utfärdas i lags form. Vissa
av de beslämmelser som rör ålerbetalningsskyldighelen finns f n. i
sludiestödskungörelsen (5 kap. 12 och 13 §§ samt punkt 4
övergångsbestämmelserna lill kungörelsen (1974:484) om ändring i studiestödskungörelsen).
De bör nu föras över till siudiesiödslagen. Det bör ske genom en ändring i 5
kap. 60 § samt genom införande av en övergångsbestämmelse.

Regeringen
har rält alt meddela verksiällighetsföreskrifter lill studiestödslagen ulan
att detta särskilt anges i lagen. Med hänsyn härtill kan bestämmelserna i 5
kap. 87 § tredje stycket saml 6 kap. 4 § siudiesiödslagen upphävas.

6.16 Förslaget
till lag

om
ändring i radiolagen (1966:755)

I
kungörelsen (1967:448) om innehav och användning inom svenskt territorium av
radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 89

motorfordon
finns en strafföeslämmelse med fängelse i straffskalan (I0§). Denna lorde kunna
överföras till 10 § radiolagen (1966:755).

6.17
Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m. m.

1
allmänna veterinärinslruklionen (1971:810) meddelas bestämmelser för alla
yrkesverksamma veterinärer, även sådana som inle är anställda i allmän tjänsl.
Bl. a. gäller alt veterinär som står under lantbruksiyrelsens inseende är
skyldig att följa de föreskrifter som lantbruksstyrelsen meddelar och atl låta
sin verksamhet inspekteras av styrelsen. Enligt 6 § får veterinär inle
obehörigen yppa något som har meddelats honom i förtroende i hans egenskap av
veterinär eller vad han själv funnil angående djursjukdom eller dess uppkoinsi.
Veterinär får ej heller obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet som han
har fått kännedom om i tjänsten. Uppsåtlig eller oaktsam överträdelse av
tystnadsplikten kan föranleda böter eller fängelse i högst ett år (29 §).
Allmänt åtal får väckas endasi efter angivelse av målsägande. För överträdelse
av vissa andra föreskrifter, däribland den om skyldighet att underkasta sig
inspektion, stadgas böter. Lantbrukssiyrelsen kan enligt instruktionen tilldela
veterinär som utövar enskild verksamhet varning och förelägga honom vite för
att framtvinga någol som åligger honom i yrket.

Bestämmelser
om åligganden för veterinär som inte är offentligt anställd faller under
beskrivningen i 8 kap. 3 § RF av lagområdel men är delegeringsbara enligl 7 §
samma kapitel, eftersom de avser näringsverksamhet. Bl. a. önskemålet om all
hålla samman föreskrifter för veterinär i offentlig och enskild verksamhet
talar för all delegalionsmöjligheten utnyttjas. Jag föreslår atl ett
bemyndigande förs in i lagen (1965:61) om behörighel att utöva veterinäryrket
m. m. Del bör innehålla medgivande till subdelegation. Bestämmelserna bör tas
in i 14 § och där ersätta nuvarande beslämmelse, som är obehövlig.

I
två avseenden tillåter emellerlid RF inle delegation. Jag syftar dels på
bestäminelsen om veterinärs skyldighet att låta sin verksamhei inspekteras (se
2 kap. 3 § och 8 kap. 7 § tredje stycket RF), dels på föreskrift om tystnadsplikt
för veterinär som inle är i allmän ijänst. Av denna anledning bör
velerinärinstruktionens beslämmelser om inspektion och om tystnadsplikt föras
över till lagen om behörighet all utöva veterinäryrket m. m. och där tas in i
två nya paragrafer, 15 och 16 §§. Bestämmelserna bör utformas så, att de så
nära som möjligt ansluler till molsvarande föreskrifter i den lag med vissa
beslämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. fl. som jag har
föreslagit i det föregående. Det får ankomma på regeringen alt upphäva
motsvarande föreskrifter i veterinärinslruklionen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 90

6.18 Förslaget
till lag med Ibemyndigande att meddela vissa fore

skrifter för trädgårdsnäringen

Med
stöd av riksdagens beslut - prop. 1966:1 (bil. 11 p. C 9); JoU 1 (p. 17); rskr
9 - har regeringen meddelat bestämmelser om kvalitetsfrämjande åtgärder och
sundhelskonlroll i fråga om vissa trädgårdsprodukter, nämligen dels kungörelsen
(1966:339) om obligatorisk sundhelskonlroll av vissa planl-skolealster, dels
kungörelsen (1966:340) om kvalitetsbenämning på planl-skolealster, dels
kungörelsen (1967:134) om kvalitetsbenämning på äpplen och päron. Kungörelserna
hänvisar lill närmare föreskrifter, beslulade av myndighet och, beträffande
1967 års kungörelse, av Svenska Fruktfrämjandet. Den som saluhåller eller
försäljer vara i strid med kungörelserna döms till böter. Kungörelserna upptar
också bestämmelser om förverkande. Det kan vidare nämnas att kungörelsen
(1966:339) om obligatorisk sund-hetskontroll av vissa plantskolealster ålägger
plantskolehavare skyldighet alt utge årlig avgift för sundhelskonlroll.

Bestämmelser
av del slag som jag har angett nu hör till lagområdet. Det bör emellertid
alltjämt kunna beslutas av regeringen. Behövligt bemyndigande kan beslutas med
stöd av den delegationsföreskrift i 8 kap. 7 § första styckel RF som gäller
bestämmelser om näringsverksamhet (punkt 3) och, såvitt avser
avgiftsskyldigheten, med stöd av 8 kap. 9 § RF. Då bemyndigandet inte har
någon naturiig plats i existerande lag, föreslår jag alt del tas upp i en
särskild delegationslag. Jag vill tillägga, att det givetvis är lämpligt alt
regeringen inhämtar riksdagens yttrande angående de allmänna riktlinjerna för
en reglering av nu aktuellt slag. Regeringen kan, ulan alt del uttryckligen
behöver sägas i delegationslagen, besluta föreskrifter om bötesstraff Däremot
kan regeringen inte på bemyndigandet grunda rält att besluta regler om
förverkande. På grund härav bör, med tillämpning av 8 kap. 7 § Iredje styckel
sista meningen RF, i delegationslagen upptas en bestämmelse om förverkande med
anledning av överträdelse av föreskrift, som har meddelats med slöd av
bemyndigandet. - Lagen bör vidare innehålla ett medgivande lill subdelegation
till förvaltningsmyndighet.

Regeringen
torde fä förordna om upphävande av förverkandebestämmelserna i de berörda
kungörelserna. Upphävandet föranleder en särskild övergångsbestämmelse lill
den föreslagna lagen.

6.19 Förslaget
tlll lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av

berberis å viss mark

1
7 § förevarande lag finns f n. elt bemyndigande för regeringen atl meddela
föreskrifter om förbud mol försäljning och plantering av berberis. Med stöd av
bemyndigandet har regeringen utfärdat kungörelsen (1959:233) om förbud mol
försäljning och plantering av berberisbuskar. 1 3 § kungörelsen

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 91

föreskrivs
böter och förverkande med anledning av överträdelse av föreskrift i
kungörelsen.

Bemyndigandet
i 7 § i lagen står i överensstämmelse med nya RF (8 kap. 7 § försia stycket
punkl 4). Föreskrift om förverkande kräver emellertid enligl RF alltid lagform.
Jag föreslår därför att förverkanderegeln flyttas från kungörelsen till lagen.
Också föreskriften om böter bör lämpligen fä sin plats i lagen.

6,20
Förslaget till lag med bemyndigande att meddela foreskrifter om In- och
utförsel av varor

Föreskrifter
om in- och utförsel kan delas in i två kategorier. Till den ena kategorin hör
bestämmelser som föreskriver skyldighet alt eriägga en ekonomisk prestation
lill staten i form av lull, annan skalt eller avgift. Den andra kategorin
utgörs av regler som förbjuder in- eller utförsel i visst hänseende. Ett sådant
förbud kan vara absolut men ärofta modifierat genom föreskrift om licens eller
villkor av annat slag. Till denna kategori kan också hänföras särskilda
ordningsföreskrifter för in- eller utförsel. Vad jag nu avser att behandla är
frågan om behovet av delegation frän riksdagen till regeringen atl besluta
föreskrifter som hör till den senare kategorin.

Nu
gällande föreskrifter om import- och exportförbud är lalrika och mångskiftande.
Åtskilliga förbud framgår av lag. Men oftare är förbudsreglerna upptagna i
kungörelser eller andra författningar som har beslutals av regeringen.
Regeringens beslutanderätt är i allmänhet alt se som etl utflöde av den
ekonomiska normgivningsmakt som enligt 1809 års RF tillkom konungen.

Enligt
1974 års RF faller otvivelaktigt regler som begränsar rätten lill in- eller
utförsel inom det primära lagområdet. Reglerna i fråga är emellertid
delegeringsbara. 1 8 kap. 7 § försia styckel punkl 3 RF anges att regeringen
efter bemyndigande i lag kan besluta föreskrifter som avser in- eller utförsel
av varor, av pengar eller av andra tillgångar.

Gällande
rätt uppvisar flera exempel på författningar om import- eller exportrestriktioner
som har beslutals av regeringen med stöd av bemyndigande i lag. 1 ett ganska
stort anlal fall har emellertid regeringens beslul tillkommit utan sådant
särskilt slöd.

Enligt
kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud gäller sålunda atl
införsel av andra varor än sådana som är upptagna i en särskild frilista lills
vidare inte lär äga rum, om inte importlicens har meddelats. I vissa fall fär
dock gods införas utan hinder av förbudet. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:l
och enligl grunder som Kungl. Maj:t bestämmer får vidare myndighet som meddelar
importlicens medge undanlag från kravet på licens belräffande vissa varuslag
som inle omfattas av frilislan. Importlicens meddelas av slatens
jordbruksnämnd eller kommerskollegium. Kungörelsen

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 92

(1950:324)
angående allmänl exportförbud uppställer på molsvarande sätt som den nyss
nämnda författningen förbud mot utförsel av varor ulan tillstånd av myndighet.
Import- och exportförbudskungörelserna hör lill handelsdepartementets ansvarsområde.

De
allmänna imporl- och exportförbudskungörelserna är instrument som används för
all irygga samhällsekonomin och folkförsörjningen eller av särskilda
handelspolitiska skäl. De situationer då import-och exportrestriktioner är
påkallade av särskilda handelspolitiska hänsyn är av så skilda slag, atl det
här inte är möjligt atl ge en uttömmande redovisning för dem. Några exempel
vill jag dock ge. Enligt många internationella avtal (t. ex. GATT-, EFTA- och
EG-avtalen) är det möjligt all lillgripa motåtgärder när en part inte tillämpar
avtalet. Den förfördelade parten kan i sådana situationer återkalla gjorda
medgivanden och exempelvis tillgripa restriktioner mot handeln med motparten.
Vidare förekommer del all parterna i elt handelsavtal ålar sig att begränsa
importen från länder som står ulanför avtalet och alt tillämpa vissa
kontrollåtgärder även beträffande import från medlemsländerna. Handelspolitiska
skäl kan under vissa omständigheter motivera särskilda ingrepp i utrikeshandeln
även när del inle föranleds av avtalsbestämmelser.

Liknande
syften som de nu aingivna fullföljer också vissa mera speciella föreskrifter om
import- och exportförbud. Dessa kan emellertid vara förestavade också av andra
skäl, t. ex. av hänsynen lill hälsovården, växtskyddet, skyddet mot
djursjukdomar och önskemålet atl försäkra sig om god kvalitet på vissa
produkter. Här kan nämnas följande, till jordbruksdepartemenlel hörande
författningar, nämligen kungörelsen (1949:446) med vissa beslämmelser angående
införsel av skogsfrö och skogsplantor, kungörelsen (1950:84) med vissa
beslämmelser angående införsel av fruktträd och bärbuskar, kungörelsen
(1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och
fiskkonserver, kungörelsen (1951:637) angående införsel av djursperma,
kungörelsen (1956:333) med vissa bestämmelser angående utförsel av
vallväxtfröer m. m., kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående
utförsel av smör, ost och ägg, veterinära införselkungörelsen (1958:551),
veterinära ulförselkungörelsen (1958:552), kungörelsen (1959:211) angående
införsel till rikelav vissa slag av frön, kungörelsen (1959:229) angående
införsel av växter m.m., kungörelsen (1962:62) angående införsel av levande
bin och kungörelsen (1968:215) med vissa bestämmelser om utförsel av potatis.

Vid
sidan av de nu nämnda grupperna av författningar faller kungörelsen (1949:614)
angående förbud mol utförsel från rikel av krigsmateriel. Genom kungörelsen,
som handläggs inom handelsdepartementet, regleras utförsel från riket av sådana
varor som enligt bilaga till kungörelsen är alt anse som krigsmateriel. 1
brådskande fall fär chefen för handelsdepartementet förordna att kungörelsen
under viss kortare lid skall tillämpas även i fråga om vara som inte är
upplagen i bilagan men som kan lä militär användning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 93

Den
nu gjorda uppräkningen av regeringsförfatlningar om import- eller exportförbud,
vilka inte kan stödjas på elt uttryckligt bemyndigande, är långtifrån
ullömmande. Vissa har tillkommit föratt lillgodose andra ändamål än de hiltills
angivna, t. ex. för alt irygga allmän säkerhet eller föratt göra det möjligt
all bevara äldre kulturföremål inom landel. Inte sällan tar de av regeringen
meddelade beslämmelserna sikle inle bara på import ellerexport ulan också på
annan hantering,såsom tillverkning eller försäljning. Jag kan t. ex. hänvisa
till regleringen i läkemedelsförordningen (1962:701) och narkolikaförordningen
(1962:704).

Enligl
min mening slår del klart alt regeringen för framliden måste ha i del väsentliga
samma befogenheter atl besluta föreskrifter om in- och utförsel som den anses
kunna utöva i dag. Etl vikligl skäl härför är att behov föreligger av att
snabbi kunna gripa in med föreskrifter för atl förebygga störningar inom
samhällsekonomin eller folk försörj ni ngen eller med bestämmelser som behövs
av handelspolitiska skäl. Härtill kommeralt del ofta rör sig om detaljerade
bestämmelser som kan behöva ändras med korta mellanrum.

Jag
vill förorda att en särskild lag tillskapas med bemyndigande alt i vissa
centrala hänseenden besluta föreskrifter om in- eller utförsel. Genom
bestämmelserna i lagen bör den normgivningsrätt som nu tillkommer regeringen
på området preciseras och, i viss mån, begränsas. Jag skall i det följande
beröra hur bemyndigandet närmare bör utformas.

Som
jag redan har framhållil bör regeringen inte i detta sammanhang tilläggas
befogenhet atl bestämma föreskrifter om lull eller avgifi för in-eller
utförsel. Det kan nämnas all frågan om regeringens befogenheter atl meddela
föreskrifter om tull regleras i tullförordningen (1973:979). Bemyndigandet i
den nu aktuella lagen bör gälla i princip endast förbud mot eller villkor för
in- och utförsel saml föreskrifter om skyldighet att vid import eller export
underkasta sig viss procedur, t. ex. kontroll eller inspektion. I fråga om
avgifter bör lagen dock medföra viss befogenhet. Regeringen bör sålunda fä
föreskriva om sådana avgifter som är avsedda att läcka slatens kostnader för
handläggningen av tillståndsärende, för omhänderlagande av gods eller för
kontroll, inspektion e. d. i samband med viss in- eller utförsel. F. n.
innehåller exempelvis veterinära införsel- och utförselkungörelserna (1958:551
och 552) saml kungörelsen (1958:528) med vissa beslämmelser angående utförsel
av smör, ost och ägg föreskrifter om avgifter av detla slag. Nämnas kan också
de föreskrifter om växtskyddsavgift som finns i kungörelsen (1959:229) angående
införsel av växter m. m. och i kungörelsen (1960:235) om avgift för
växtskyddskontroll vid införsel av växter.

En
annan viktig inskränkning i bemyndigandelagens tillämpningsområde ernås, om
regeringens rätt all beslula om in- eller utförsel anges gälla endast
"vara". Härigenom utesluts i detta sammanhang regler om in- eller
utförsel av pengar och andra betalningsmedel, fordringar och värdepapper. Rege-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 94

ringens
normgivningsbefogenhet på detta område bör liksom hittills regleras inom ramen
för valutalagstiftningen.

De
nu föreslagna avgränsningarna av det aktuella bemyndigandet kan emellertid inte
anses tillfyllest. De bör kompletteras med angivande av de ändamål för vilka
regeringen fär besluta om import- och exportrestriktioner. Vid övervägande av
vilka ändamål som bör komma i fråga har jag till en början ansett mig kunna
bortse från nu gällande eller för framliden förutsebar reglering som lar sikle
inte endast pä import eller export ulan också på annan befattning med varor,
såsom innehav, tillverkning eller försäljning. Behovet av delegation som bor
avse mer än in- och utförsel fär tillgodoses i annan ordning. Vidare är det min
uppfattning att regeringens befogenhet enligl lagen bör gälla endast sådana
föreskrifter, som är upptagna i de författningar inom handels- och
jordbruksdepartementens ansvarsområden som jag har angett i det föregående, och
andra föreskrifter av därmed jämföriig art.

På
grund av del anförda föreslår jag att regeringen i lagen tilläggs befogenhet
atl beslula föreskrifter angående in- och utförsel av varor, om föreskrifterna
behövs för atl förebygga störningar inom samhällsekonomin eller
folkförsörjningen,föralt tillgodose särskilda handelspolitiska skäl,föran främja
kvaliteten på produkter av visst slag, för alt tillgodose hälsovården eller miljövården
eller skydda växter och djur mot sjukdomar eller för kontrollen av materiel som
kan få militär anviindning. Regeringen får dock inte på grund av bemyndigandet
i lagen besluta föreskrifter om lull eller, i vidare mån än jag har nämnl
förut, orn avgifter.

1
de fiesta av de nu existerande regeringsförfatlningar som skulle komma att
omfattas av det föreslagna bemyndigandet har regeringen uppdragit åt
underordnad myndighet att, i större eller mindre omfaltning, meddela ytterligare
föreskrifter i ämnet. Det praktiska behovel av subdelegation på området är
påtagligt. Jag föreslår därför att regeringen medges rätt att i den omfaltning
den finner lämpligt överiåta åt förvaltningsmyndighet atl besluta föreskrifter
som avses med delegationslagen.

Beslämmelser
om påföljder och andra rättsverkningar av överträdelse av införsel- eller utförselförbud,
som beslutas av regeringen med stöd av den nu föreslagna lagen, finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling. Brotl som avses i lagen kan leda lill
frihelsslraffoch förverkande. Med hänsyn till föreskriften i 8 kap. 7 § iredje
stycket sista meningen RF kunde därför ifrågasättas om inte delegationslagen
borde uppta i vart fall en hänvisning till varusmugglingslagens påföljds-och
förverkandebestämmelser. Då emellenid brottsbeskrivningen i
varusmugglingslagen innehåller självständiga brottsrekvisit och därför inle kan
anses vara elt renl blankeltstraffcud av det slag som åsyftas i den nämnda
grundlagsföreskriften, torde en sådan hänvisning inte var av behovet påkallad.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 95

6.21
Förslaget till lag om bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation
och godkännande av revisor

Enligt
kungörelsen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer kan
revisor som uppfyller vissa villkor auktoriseras eller godkännas. Avgift skall
eriäggas för ansökan enligt kungörelsen. Auktorisation och godkännande kan
upphävas. Kungörelsen innehåller föreskrifter om vad som åligger auktoriserad
eller godkänd revisor, däribland en bestämmelse om tystnadsplikt. Bötesstraff
föreskrivs för den som obehörigen utger sig för au vara auktoriserad eller
godkänd revisor. Kommerskollegium utfärdar närmare bestämmelser om kungörelsens
tillämpning.

Föreskriften
om tystnadsplikt för revisor kräver enligt nya RF lagform. Chefen för
handelsdepartementet kommer senare att föreslå att föreskriften överförs till
lag.

Beträffande
kungörelsens innehåll i övrigt är att märka att del enligt många av de
författningar som reglerar olika juridiska personers verksamhei (t. ex.
Iagen(l944:705)omaktiebolag, lagen(1948:433)om försäkringsrörelse, lagen
(1955:183) om bankrörelse och lagen (1956:136) om jordbrukskasserörelsen kan
krävas all revisor för verksamheten är auktoriserad eller godkänd. Med hänsyn
härtill kan med fog göras gällande att reglerna om auktorisation och
godkännande av revisor hör till det primära lagområdet. Så är under alla omständigheter
fallet med den i nuvarande kungörelse intagna strafföestämmelsen.

Principerna
för auktorisation eller godkännande av revisor kan behöva underställas
riksdagen (jfr prop. 1973:26, NU 25, rskr 109). Det bör emellertid också för
framtiden ankomma på regeringen att besluta behövliga föreskrifter. Möjlighet
härtill öppnas genom regeln i 8 kap. 7 § första stycket punkt 3 RF om rätt för
riksdagen att delegera föreskrifter som gäller näringsverksamhet. Jag föreslår
att ett bemyndigande i ämnet tas in i en särskild lag. Bemyndigandet bör gälla
också rätten all bestämma om ansökningsavgift. Möjlighet lill subdelegation
bör finnas.

6.22
Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Ålskilliga
författningar har beslutats inom ämnesområdet elektricitet. Huvudförfattningen
kan sägas vara lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar (ellagen). Lagformen har vidare använts för att
föreskriva särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (lag 1942:335).
Härutöver finns emellertid flera förfaUningar som har beslutats av regeringen
men som innehåller föreskrifter som enligt nya RF hör till det primära
lagområdel.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 96

Med
stöd av 15 § ellagen har sålunda utfärdats kungörelsen (1957:601) om elektriska
starkströmsanläggningar och kungörelsen (1958:558) om elektrisk
svagströmsanläggnings anordnande i förhållande till starkströmsledning.
Överträdelse av föreskrifter i kungörelserna leder lill bötesstraff. Av
intresse är vidare kungörelsen (1939:219) angående behörighet atl vid elektriska
starkströmsanläggningar utföra installationsarbete (jfr 15 § andra stycket
ellagen). 1 kungörelsen (1972:384) om åtgärder mot radiostörningar, till vilken
17 § ellagen hänvisar, föreskrivs att elektrisk materiel som kan orsaka
radiostörningar genom elektromagnetiska vågor skall vara utförd så alt
störningar förebyggs. Föreskrifter om utförande meddelas av statens industriverk,
som också får förordna att sådan materiel skall vara
radio-störningskontrollerad. Materiel, som inte stämmer överens med meddelad
föreskrift eller, om den är underkastad radiostörn i ngskonlrol I, inte har
blivit godkänd, får inte saluföras eller säljas för användning inom landet.
Påföljden är böter. Betydelse i sammanhanget härockså kungörelsen (1935:138)
angående kontroll av viss elektrisk materiel. Enligl kungörelsen får statens
industriverk meddela föreskrift om att viss elektrisk materiel skall vara godkänd
för användning. Om sådan materiel inte har blivit godkänd, får den inte
saluföras eller säljas. Påföljden för nyttjande, saluförande eller försäljning
av ej godkänd materiel är böter. Slutligen skall nämnas kungörelsen (1972:463)
med vissa bestämmelser om elektriska svagströmsledningar, vilken avser
framdragande av telegraf-, telefon- eller annan elektrisk svagströmsledning,
samt kungörelsen (1915:288) angående förbud alt utan särskilt tillstånd
framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över
riksgränsen.

Föreskrifter
av den art som är upptagna i de kungörelser som jag har nämnt i det föregående
bör också för framtiden kunna beslulas av regeringen. Bemyndigande möjliggörs
genom att föreskrifterna rör ett eller flera av ämnena skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa, tillverkning, näringsverksamhet,
kommunikationer eller trafik (8 kap. 7§ försia stycket 1, 3 och 5 RF). Ett för
samtliga ifrågavarande föreskrifter avpassat bemyndigande kan lämpligen föras
in i ellagen och där placeras i 15 §. Bemyndigandet bör förenas med rätt lill
subdelegation. Som följd av de nya bestämmelserna kan nuvarande 15 § första
stycket och 17 § utgå.

I
15 § andra stycket ellagen föreskrivs f n. att konungen eller den konungen
bemyndigar bestämmer vilka villkor leverantör av elektrisk kraft lär uppställa
för beviljande av entreprenörsrätt i fråga om utförande, ändring eller
reparalion av elektrisk anläggning. Bestämmelser om detla finns i 10 § i den
förut nämnda kungörelsen angående behörighel att vid elektriska starkströmsanläggningar
ulföra installationsarbete. Denna kungörelse ses f n. över inom
industridepartementet, och förslag till ny författning i ämnet har
remissbehandlals. I det fortsatta arbetet lär övervägas bl. a. om beslämmelsen
i 10 § kungörelsen skall ha någon motsvarighet i en ny författning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

I
det sammanhanget lär, om bestämmelsen behålls, också övervägas om den skall ges
i lag (jfr 11 kap. 6 § tredje stycket RF). I avvaktan pä resultatet av de
överväganden som är behövliga föreslås att 15 § andra stycket upphävs. I 6 kap.
6 § kungörelsen om elektriska starkströmsanläggningar finns en bestämmelse om
skyldighet för innehavare av starkströmsledning inom järnvägsområde att
ersätta kostnad och skada som har uppkommit för järnvägsföretaget på grund av
ledningen. Denna bestämmelse är av civilrättslig karaktär och torde kräva
lagform. Bestämmelsen föreslås därför bli överflyttad från
starkströmskungörelsen till ellagen och placerad som ett nytt moment, 5 mom., i
5a§.

6.23 Förslaget till lag om explosiva och brandfarliga
varor

Bestämmelser
om explosiva eller brandfarliga varor finns f. n. i ett antal författningar som
har beslutats av Kungl. Maj:t. Vidare har en del bestämmelser i dessa ämnen
meddelats av förvaltningsmyndighet.

Den
centrala författningen såvitt angår explosiva varor är förordningen (1949:341)
om explosiva varor, vilken har beslutats efter riksdagens hörande. Förordningen
innehåller bestämmelser om handel med samt om tillverkning, förpackning, märkning,
innehav, förvärv, förvaring, transport och import av varor som består av eller
innehåller explosiva eller pyrotekniska ämnen. Regler om explosiva varor
återfinns vidare i kungörelsen (1942:155) angående förbud mot försäljning av
vissa kemikalier.

De
grundläggande bestämmelserna om brandfarliga varor finns i förordningen
(1961:568) om brandfariiga varor, som också den har beslutats efter riksdagens
hörande. 1 förordningen finns bestämmelser om förvaring, hantering, transport
och försäljning av brandfarliga varor.

Enligt
olika bestämmelser i förordningarna kan slalens indusiriverk meddela
föreskrifter i skilda hänseenden.

De
bestämmelser som finns i de nu nämnda författningarna är lill övervägande del
delegeringsbara som föreskrifter om skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa
och delvis också som föreskrifter om in- och utförsel av varor, lillverkning
eller näringsverksamhet. Enligt min mening bör beslämmelser av nu avsett slag
även i fortsättningen kunna beslulas av regeringen eller, i mera delaljbelonade
hänseenden, av förvaltningsmyndighet. Jag föreslår därför all del i en
särskild lag om explosiva och brandfarliga varor tas in erforderiiga
bemyndiganden.

I
58 § 3 mom. förordningen om explosiva varor finns bestämmelser om avgifter för
avsyning och besiktning som skall äga rum enligt förordningen. Liknande
bestämmelser finns i 40 § andra stycket och 59 § tredje slyckel förordningen
om brandfariiga varor. 1 samlliga fall överiämnas fastställandet av avgifternas
storiek till förvaltningsmyndighet. Föreskrifter om de nu nämnda

7 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 8

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 98

avgifterna
bör även i fortsättning.en kunna beslutas på angivet sätt. Möjlighet bör vidare
finnas att delegera b;fogenhet att besluta om avgifter också till kommun. Jag
föreslår atl etl särskilt bemyndigande i ämnet las in i lagen om explosiva och
brandfariiga varor.

1
båda förordningarna finns bestämmelser om rätt för tillsynsmyndighet alt få
lillträde till vissa lokaler och andra ställen där det förekommer tillverkning,
saluhållande eller andra ålgärder belräffande explosiva eller brandfariiga varor
(55 § femte slyckel förordningen om explosiva varor; 15 § 1 mom. andra stycket
förordningen om brandfariiga varor). 1 förordningen om explosiva varor finns
vidare en bestämmelse (55 § sjätle slyckel), som berättigar
spräng-ämnesinspeklionen all fä tillträde till lokal där det förekommer
lillverkning av fiyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel eller av dörrar lill magasin och liknande förvaringsrum
för sådana varor.

De
nu nämnda beslämmelserna om tillträdesrätl tillhör på grund av föreskrifterna
i 2 kap. 3 § och 8 kap. 7 § tredje slyckel RF det obligatoriska lagområdel. Jag
föreslår av denna anledning all de förs över till lagen om explosiva och
brandfariiga varor. De allmänna reglerna om tillträdesrätt i 55 § femte stycket
förordningen om explosiva varor och i 15§ 1 mom. andra slyckel förordningen om
brandfariiga varor är inte utformade på rikligt samma säll. Jag föreslår därför
att lagbestämmelsen i ämnet avfattas på sådant sätt att den läcker del område
som omfattas av föreskrifterna i de båda förordningarna lillsammantagna,
samtidigt som den anger alt regeringen kan meddela närmare föreskrifter i
frågan. Denna konstruktion innebär alt motsvarande beslämmelser i de två
förordningarna i fortsättningen kommer att få karaktär av
verkställighetsföreskrifter till lagbestämmelsen. Jag föreslår däremot alt
föreskriften i 55 § sjätle stycket förordningen om explosiva varor i sakligt
oförändrai skick förs över till lagen om explosiva och brandfarliga varor. Det
får härefter ankomma på regeringen att vidta de förändringar i förordningen
:5om blir erforderiiga. 1 lagen om explosiva och brandfariiga varor slås enligl
departementsförslaget vidare fast alt en myndighet som har sådan tillträdesrätt
som avses där kan påkalla polishandräckning.

I de två förordningarna
finns ett stort antal ansvarsbestämmelser. I betydande utsträckning innehåller
dessa föreskrifter om fängelsestraff. Vidare finns i båda förordningarna
föreskrifter om förverkande. Jag föreslår att de bestämmelser i förordningarna
som föreskriver frihetsstrafT eller förverkande förs över till lagen om
explosiva och brandfariiga varor. Det är här i huvudsak fråga endast om en
transformering av nuvarande bestämmelser. I ett hänseende innebär emellertid
det nu framlagda förslaget en nyhet.

I
samband med antagandet av vapenlagen (1973:1176) uttalade riksdagen (JuU
1973:38 s. 27 och 33, rskr 1973:345) att explosivvaruförordningens
stralTbeslämmelser borde skärpas såvitt gällde bristfällig förvaring av am-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 99

munition
hos vapenhandlare. Bestämmelserna om förvaring och handhavande av explosiv
vara, dit bl.a. ammunition räknas, finns i 31 § första stycket förordningen om
explosiva varor. Enligt denna paragraf åligger det den som innehar explosiv
vara att förvara och handha varan så att det föreligger tillfredsställande
säkerhet för att den ej åtkommes av obehörig eller vållar skada genom
antändning eller explosion. Den som åsidosätter beslämmelsen straffas f n.
enligt 61 § 4 mom. sjätte stycket med dagsböter. Uppsåtligt eller oaktsamt
brytande mot den förvaringsföreskrift som finns i 26 § vapenlagen kan däremot
medföra böter eller fängelse i högst sex månader enligt 38 § 3 nämnda lag. Jag
föreslår nu att straffskalan i sistnämnda stadgande skall gälla i fråga om
vapenhandlare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som är
föreskrivet om förvaring av ammunition.

6.24 Förslaget till lag om ändring i brandlagen (1974:80)

I
brandlagen (1974:80) meddelas bestämmelser om bl. a. kommunernas ansvar för
räddningstjänsten och förebyggande åtgärder mot brand, det kommunala
brandförsvarets organisation, ledningen av räddningstjänsten, tjänsteplikt och
ingrepp i annans rätt vid räddningstjänst, skyldighet för enskilda att vidta
vissa förebyggande åtgärder och ersättning till den som har deltagit i
räddningstjänst. Närmare bestämmelser om bl. a. det kommunala brandförsvaret
samt bestämmelser om brandsyn och sotning finns i brandstadgan (1962:91,
omtryckt 1974:81).

Några
av bestämmelsema i brandstadgan har karaktär av verkställighetsföreskrifter
till brandlagen. Huvuddelen av övriga bestämmelser i stadgan fär anses vara
sådana föreskrifter om skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, som
enligt 8 kap. 7 § första stycket RF kan meddelas av regeringen efter
bemyndigande i lag. Brandstadgan innehåller emellertid därutöver vissa
bestämmelser som har sin plats i lag.

Man
bör enligt min mening nu vidta de åtgärder som erfordras för att det regelkomplex
som gäller räddningstjänsten och förebyggande åtgärder mot brand skall bringas
i överensstämmelse med föreskrifterna i den nya RF. Jag föreslår i detta syfte
dels att det i brandlagen tas in bemyndiganden för regeringen att besluta
sådana föreskrifter inom den delegeringsbara delen av det primära lagområdet
som nu återfinns i brandstadgan samt att till kommunerna överiämna
normgivningsbefogenhet som gör det möjligt för dem att besluta lokala
brandordningar m. m., dels att vissa bestämmelser i brandstadgan fiytlas över
till brandlagen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 100

3 a §

Paragrafen,
som innehåller de grundläggande reglerna om brandstyrelsen, har med några
redaktionella jämkningar flyttats över från 3 § brandstadgan. Man bör i detta
fall inte utnyttja ett bemyndigande enligl 8 kap. 7 § RF till att låta
regeringen meddela föreskrifter om grunderna för kommunernas organisation. Ett
nära samband fär anses råda mellan bestämmelserna i förevarande paragraf och
de före;skrifter om den kommunala organisationen som redan flnns i brandlagen.
Under förutsättning att riksdagen bifaller förslaget om den nya 3 a §
brandlagen avser chefen för kommundepartementet att föreslå regeringen alt
motsvarande bestämmelse i brandsladgan upphävs.

18
a §

Enligl
25 § brandsladgan har vissa funktionärer - bl. a. brandchef och
brandsyneförrätlare - som har att utöva tillsyn enligl brandlagen, brandsladgan,
brandordning m. m. rätt all för fullgörande av tillsynen lä tillträde till
byggnad och lägenhet samt upplag och annan anläggning och alt där vidtaga
åtgärder av vissl angivet slag. Den tilllrädesberätligade kan erhålla
polishandräckning om tillträde vägras utan godtagbart skäl. Dessa bestämmelser
hör på grund av föreskrifterna i 8 kap. 7 § tredje stycket och 2 kap. 3 § RF
till det obligatoriska lagområdel. Jag föreslår av denna anledning att de förs
in i en ny 18 a§ i brandlagen. Det får därefter ankomma på regeringen atl vidta
erforderiiga ändringar i brandstadgan.

27 §

En
bestämmelse av det slag som f n. återfinns i 27 § brandlagen, att Kungl. Maj:t
meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen, är närmast att
uppfatta som en erinran om den rätt för regeringen att meddela
verkställighetsföreskrifter som följer av 8 kap. 13 § RF. Eftersom en sådan
bestämmelse saknar självständig betydelse, har 27 § i sin hittillsvarande
lydelse fått utgå ur brandlagen. 1 dess ställe har salts bemyndiganden för
regeringen att meddela föreskrifter i vissa avseenden.

I
27 § brandlagen har nu först och främst tagits in ett bemyndigande för regeringen
att meddela ylterligare föreskrifter i de hänseenden som avses i lagen.
Härigenom blir det möjligt för regeringen att meddela sådana föreskrifter om
bl. a. brandordning, brandsiyrka, brandbefäl, alarmeringscen-tral, brandsyn,
soining och tillsyn över brandförsvaret som ligger inom det primära lagområdet
men som nu finns i brandstadgan. Genom den bestämmelse som har tagits in i 27
§ andra stycket bemyndigas regeringen med stöd av 8 kap. 11 § RF £itl överiåta
ål kommun atl meddela sådana föreskrifter som jag nyss har nämnt. Härigenom
blir det möjligt för re-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 101

geringen
att överiåta åt kommunerna att meddela sådana bestämmelser som enligt
brandstadgan skall tas in i brandordning.

Enligt
7 § brandlagen skall i kommun verkställas sotning. I 20 § brandstadgan
föreskrivs, atl för kommun skall finnas sotningstaxa, upptagande de avgifter
som ägare och innehavare av byggnad, annan anläggning eller lägenhet har att
eriägga för sotnings-, undersöknings- och besiktningsarbete som utföll av skorstensfejare,
samt att sotningstaxa antas av kommunfullmäktige. Eftersom regeringen även i
fortsättningen bör kunna meddela föreskrifter om avgifter för sådant arbete som
avses i 20 § brandstadgan samt överiämna åt kommunerna att fastställa
avgifternas storiek, har bestämmelser som möjliggör detta tagits in i 27 §
brandlagen.

I
32 § brandstadgan föreskrivs f. n. förbud för den som enligt 12§ är behörig att
förrätta brandsyn atl driva handel med brand- eller livräddningsredskap, alt
vara kommissionär eller agent för annan som driver sådan handel eller för
försäkringsinrättning i vad denna meddelar försäkringar som har samband med
brand saml förbud att vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i
aktiebolag eller förening som har till huvudsaklig uppgift att driva handel med
brand- eller livräddningsredskap. Syftet med bestämmelsen är främst att hindra
brandsyneförrätlare att utnyttja sina myndighetsuppgifter för privat
förvärvsverksamhet. Beslämmelsen innebär en begränsning i rätten att bedriva näringsverksamhet
och den kan inte anses innefattad i det bemyndigande för regeringen som jag har
behandlat i det föregående. 1 27 § brandlagen har därför med stöd av 8 kap. 7 §
första stycket 3 RF tagits in ett bemyndigande för regeringen atl besluta föreskrifter
av det slag som finns i 32 § brandstadgan.

7 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

dels
bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om de avgifter som avses i bilaga
1 samt medge alt regeringen överiåter ål förvaltningsmyndighet att meddela
bestämmelser om sådana avgifter,

dels
antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1. lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt,

2. lag med vissa bestämmelser för personal inom hälso-
och sjukvård m.fi.,

3. lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231),

4. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242),

5. lag med bemyndigande an meddela föreskrifter om
trafik, transporter och kommunikationer,

6. lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på
fartyg,

7. lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mot
vattenförorening frän fartyg.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 102

8. lag om ordning och säkerhet inom järnvägsområde,

9. lag om förbud för redare

10. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),

11. lag om ändring i lagen (1974:984) om ändring i
tullförordningen (1973:979),

12. lag med bemyndigande alt meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar,

13. lag om ändring i skollagen (1962:319),

14. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om
kommuns och landstingskommuns medverkan i ulbildning,

15. lag om ändring i siudiesiödslagen (1973:349),

16. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

17. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighel an
ulöva velerinä-ryrkel m. m.,

18. lag med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter
för trädgårdsnäringen,

19. lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av
berberis å viss mark,

20. lag med bemyndigande all meddela föreskrifter om
in-eller utförsel av varor,

21. lag
med bemyndigande atl meddela föreskrifter om auktorisation och

godkännande av revisor,

22. lag
om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar,

23. lag om explosiva och brandfariiga varor,

24. lag om ändring i brandlagen (1974:80).

Av
de angivna förslagen har de som har upptagits under 2-4 upprättats i samråd med
chefen för socialdepartementet. Förslagen under 5-9 har upprättats i samråd
med chefen fdr kommunikationsdepartementet, förslagen under 10-12 i samråd med
chefen för finansdeparlmenlel, förslagen under 13 och 14 i samråd med
slatsrådel Hjelm-Wallén, förslagen under 14-16 i samråd med chefen för
utbildningsdepartementet och förslagen under 17-19 i samråd med chefen för
jordbruksdepartementet. Förslagel under 21 har upprättats i samråd med chefen
för handelsdepartemenlel, förslagen under 22 och 23 i samråd med chefen för
industridepartementet och förslaget under 24 i samråd med chefen för
kommundepartementel. Förslaget under 20 har upprättats i samråd med cheferna
för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 103

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl
fram.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 104

Bilaga
I

Avgifter för vilka bemyndigande bör inhämtas Justitiedepartementet

Polisväsendet

Avgifter
enl. kungörelsen (1964:793) om ersättning till statsverket vid anlitande av
polismän fdr polisbevakning på enskild bekostnad (ändrad senast 1974:329).

Datainspektionen

Avgifter
enl. kungörelsen (1973:1209) om avgift hos datainspektionen.

Utrikesdepartementet

Utrikesförvaltningen

Expeditionsavgifter
vid beskickningar och konsulat enl. kungörelsen (1957:695) angående
expeditionsavgifter vid beskickningar och konsulat (ändrad senasi 1974:504).

Förrältningsavgifter
vid redovisning av medel som förvärvats genom arv eller testamente enl.
kungörelsen (1964:758) om förrättningsavgift vid redovisning genom
utrikesdepartementet av arvsmedel m. m.

Socialdepartementet

Socialstyrelsen

Avgifter
för räliskemiska och andra rättsmedicinska undersökningar vid statens räliskemiska
laboratorium.

Avgifter
för registrering och kontroll av läkemedel enl. läkemedelsför-ordningen
(1962:701; ändrad senast 1974:29).

Avgifter
enl. taxan (1968:618) för vissa vattenundersökningar enl. hälsovårdsstadgan
(1958:663).

Statens
strålskyddsinstitut

Avgifter
för beredskapstjänster enl. KBr (1973-06-05) ang. Bestämmelser om avgifter för
finansiering av visst beredskapsprogram inom atomenergiområdet.

Avgifter för verksamhet
inom atomenergiomrädet enl. KBr (1974-03-01) ang. Bestämmelser om
avgiftsbeläggning av viss verksamhet inom atomenergiområdet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 105

Kommunikationsdepartementet

Bilregisternämnden

Avgifter
enl. bilregislerkungörelsen (1972:599; ändrad senast 1974:104).

Statens
traftksäkerhelsverk

Avgifter
enl. kungörelsen (1972:648) om taxa för statens trafiksäkerhetsverk (ändrad
senast 1974:844).

Statens
vägverk

Ersättning
enligt kungörelsen (1952:793) angående statsbidrag till enskild

väghållning
(ändrad senasi 1971:958).

Avgifter
för exportvagnsförteckning och exportvagnsskylt enl. kungörelsen (1964:39) med
vissa bestämmelser om personbil som för tillfälligt brukande i riket här
förvärvas av utomlands bosan person (exportvagnskungö-relse; omtryckt 1973:106.
ändrad senast 1973:714).

Avgifter
för internationelll tillståndsbevis eller internationellt körkort enl.
kungörelsen (1930:371) med anledning av Sveriges tillträde till den i Paris den
24 april 1926 undertecknade internationella konventionen rörande automobiltrafik
(kungörelsen ändrad senast 1973:79).

Avgifter
för registreringsbevis för motorfordon eller för internationellt körkort enl.
kungörelsen (1952:520) med anledning av Sveriges tillträde till den i Geiieve
den 19 september 1949 undertecknade konventionen rörande vägtrafik (kungörelsen
ändrad senast 1973:80).

Finansdepartementet

Tullverket

Tullförrättningsavgift
enl. 80 § tullstadgan (1973:671). Provianteringslageravgift och kreditlageravgift
enl. 38 § lullstadgan (1973:671).

Utbildningsdepartementet

Statens
biograföyrå

Avgifter
för filmgranskning enl. förordningen (1959:348) med särskilda beslämmelser om biografföresiällningar
m. m. (ändrad senasi 1973:560).

s. 106 Kontrollera mot PDF

Statens
institut för läromedelsinformation

Avgifter
enl. kungörelsen (1974:438) om registrering och granskning av vissa läromedel.

Avgifter
enl. ämbetsskrivelse (1974-05-17) ang. Bestämmelserom avgifter för
läromedelsinformation budgetåret 1974/75.

Jordbruksdepartementet

Statens
jordbruksnämnd

Kontrollavgifter
vid klassificering av kött enl. förordningen (1956:413)

om klassificering av kött
(ändrad senasi 1974:72).

Avgifter
enl. veterinärtaxan (1933:630, omtrycki 1974:548).

Handelsdepartementet

Patent-
och registreringsverket

Avgifter
enl. kungörelsen (1973:686) om registrering av svenska kommunala vapen.

Avgifter
enl. kungörelsen (1968:556) om näringstillstånd m.m.

Bostadsdepartementet

Statens lantmäteriverk

Avgifter
enligt lantmäteritaxan (1971:1101; omtryckt 1974:337).

Statens
planverk

Avgifter
för brandklassificeringar enl. byggnadsstadgan (1959:612; ändrad senasi
1974:945).

Industridepartementet

Statens
kärnkraftlnspeklion

Avgifter
enl. ämbetsskrivelse (1974-10-25) ang. Taxa för statens kärnkraftinspektion.

Statens
provningsanslah

Provningsavgifter
enl. instruktionen (1965:650) för statens provningsan-stall (omtryckt
1972:415).

Avgifter
enl. kungörelsen (1973:85) om beräkning av volym och vikt, m. m.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 107

Bilaga
2 Promemorieförslaget

Utkast till

Lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt

1 § Den som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstol eller förvaltningsmyndighet
fär icke obehörigen yppa innehållet i ännu ej meddelad dom eller i annat ännu
ej meddelat beslul, som avser domstols rättskipande eller rätlsvårdande
uppgifter eller genom vilket i särskilt fall för enskild bestämmes om förmån,
rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart
förhållande.

2 § Regeringen lär besluta föreskrift om förbud alt yppa eller obehörigen
utnyttja vad nägon har erfarit i statlig eller kommunal anställning, på grund
av statligt eller kommunalt uppdrag eller under utövande av tjänsteplikt, om
förbudet är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, rikets förhällande till
annan stat eller till mellanfolklig organisation, privatlivets helgd, det
allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse eller jämförbart förhållande.

Efter bemyndigande av
regeringen fär förvaltningsmyndighet eller kommun besluta sädan föreskrift som
avses i första stycket.

3 § Regeringen fär besluta föreskrift om förbud för den som i stailig
eller kommunal anslällning, på grund av statligt eller kommunalt uppdrag eller
under utövande av tjänsteplikt tager del av handling, som enligt lagen
(1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar icke
lär utlämnas till envar, att yppa handlingens innehåll.

4 § Den som uppsåtligen bryier mot beslämmelserna i 1 § eller mot
föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller 3 § dömes till böler eller
fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Den
som av oaktsamhet bryter mot beslämmelserna i 1 § dömes till böter.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 108

INNEHÅLL

Propositionen................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... ...... I

Lagförslag........................................................ .... 2

1. lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt...... ..... 2

2. lag med vissa bestämmelser för personal inom hälso-
och sjukvård m.fl 4

3. lag om ändring i smitlskyddslagen (1968:231)..... 5

4. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)....... 5

5. lag med bemyndigande alt meddela föreskrifter om
trafik, transporter och kommunikationer 6

6. lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på
fartyg. 7

7. lag om ändring i lagen (IS'72:275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg 9

8. lag om ordning och säkerhet inom järnvägsområde 10

9. lag om förbud för redare att i visst fall lämna ut
handling som angår den svenska .sjöfartsnäringen ................................................................ 11

10. lag om ändring i tullförordningen (1973:979)......
11

11. lag om ändring i lagen (1974:984) om ändring i
tullförordningen (1973:979) 12

12. lag med bemyndigande alt meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar................................................................
12

13. lag om ändring i skollagen (1962:319)...............
13

14. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om
kommuns

och
landstingskommuns medverkan i utbildning... 21

15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)....
21

16. lag om ändring i radiolagen (1966:755).............
24

17. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighel atl ulöva
ve-lerinäryrket m. m 25

18. lag med bemyndigande atl meddela vissa föreskrifter
för trädgårdsnäringen 26

19. lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av
berberis å

viss
mark.................................................... 27

20. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om
in- eller utförsel av varor 28

21. lag med bemyndigande att meddela föreskrifterom auktorisation

och
godkännande av revi:>or ..................... ... 28

22. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 2), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ................................................................ 29

23. lag om explosiva och brandfariiga varor............. 30

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:8 109

24.
lag om ändring i brandlagen (1974:80)........... .... 32

Utdrag ur protokollet vid
regeringssammanträde 1975-01-03 35

1. Inledning.................................................... 35

2. Regeringsformens regler om normgivningsmakten .... 36

3. Anpassningen till den nya regeringsformens regler
om normgivningsmakten 40

4. Närmare synpunkter på frågan om delegering av normgivningsbefogenhet
42

5. Bemyndiganden att besluta om avgifter............ .... 46

6. Motivering till framlagda lagförslag................... .... 48

6.1
Förslag lill lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt 48

6.1.1 Gällande ordning............................... 48

6.1.2 1974 års regeringsform ..................... ... 50

6.1.3 Departementspromemorian................. ... 50

6.1.4 Remissyttrandena............................. ... 54

6.1.5 Departementschefen......................... ... 58

6.2-4
Förslag lill lag med vissa beslämmelser för personal inom

hälso-
och sjukvård m. fl., m. m............... 68

6.5 Förslag
till lag med bemyndigande atl besluta föreskrifter

om
trafik, transporter och kommunikationer ... 73

6.6
Förslag till lag om ändring i lagen
(1965:719) om säkerheten på fartyg 75

6.7
Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:275) om ålgärder

mot
vattenförorening från fartyg.............. ... 76

6.8
Förslag till lag om ordning och säkerhet
inom järnvägsområde 77

6.9
Förslag till lag om förbud för redare atl
i visst fall lämna

ul
handling som angår den svenska sjöfartsnäringen.. 77

6.10-
Förslag till lag om ändring i tullförordningen (1973:979)

11
m.m.............................................. ..... 77

6.12 Förslag
till lag med bemyndigande alt meddela föreskrifter

om
betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar 78

6.13 Förslag lill lag om ändring i skollagen (1962:319)
.... 79

6.14 Förslag till lag med bemyndigande att besluta
föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildningen ........................ ... 86

6.15 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) 88

6.16 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
... 88

6.17 Förslag till lagom ändring i lagen (1965:61)om
behörighet

att
ulöva veterinäryrket m.m................... 89

6.18.................................................... Förslag
lill lag med bemyndigande att meddela vissa fö

reskrifter för trädgårdsnäringen................ 90

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:8 110

6.19 Förslag
lill lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande

av
berberis å viss mark........................... .... 90

6.20 Förslag
till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter

om
in-och utförsel av varor..................... 91

6.21 Förslag
till lag om bemyndigande all meddela föreskrifter

om
auktorisation och godkännande av revisor 95

6.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 95

6.23 Förslag lill lag om explosiva och brandfariiga
varor .. 97

6.24 Förslag till lag om ändring i brandlagen (1974:80) 99

7. Hemställan.................................................. 101

8. Regeringens beslut....................................... 103

Bilaga
1 Avgifter för vilka bemyndigande bör inhämtas .. 104

Bilaga
2 Promemorieförslagel................................. 107

Doktrin (11)

  1. Henrik Carlborg, Behöver konsekvensutredning genomföras avseende avgiftsföreskrifter?, FT 2013 nr 2 s. 133, på s. 135 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Ulrik von Essen, Delegation av föreskriftsrätt, FT 2009 nr 2 s. 117, på s. 120, 127, 128 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Wiweka Warnling-Nerep, Grundlagen och "extra fiskeavgift". Några reflektioner i anledning av ett JO-beslut, FT 1994 nr 1–2 s. 83, på s. 84 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Lotta Westerhäll, Normgivning och normprövning inom socialförsäkringsrätten, FT 1987 nr 3 s. 104, på s. 118 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Göran Wahlgren, Sanktionsavgifter - särskilt om deras statsrättsliga ställning, FT 1984 nr 4–6 s. 352, på s. 356 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  6. Ole Westerberg, Skatter och avgifter, FT 1982 nr 1–2 s. 1, på s. 6, 18, 30 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Polisens befogenheter, SvJT 1981 s. 554, på s. 556 · Fritt tillgänglig
  8. Göran Regner, Ny sekretesslag föreslås av regeringen, FT 1979 nr 5 s. 237, på s. 241 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  9. Hans Ragnemalm, Regeringsformen 11:6. Överlämnande av förvaltningsuppgift till enskilt subjekt, FT 1976 nr 3 s. 105, på s. 128, 135 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  10. Håkan Strömberg, Några reflexioner om normgivningsmakten i nya regeringsformen, FT 1976 nr 2 s. 51, på s. 72, 73, 74 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  11. Carl Norström, Om begränsningar i sekretesskyddet, FT 1975 nr 1 s. 20, på s. 23, 24 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

179 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (133)

133 kopplingar i 85 dokument.

  1. SOU 2026:37 Förutsättningar för en likvärdig och språkutvecklande förskola s. 288 om s. 80 i texten
  2. Prop. 2025/26:26 Regelverket för framtidens el- och gasnät s. 55 om s. 45 i texten
  3. SOU 2025:98 En bättre organisering av fastighetsbildningsverksamheten s. 405 i texten
  4. SOU 2025:32 Vissa förändringar av jaktlagstiftningen s. 129 om s. 46 i texten
  5. SOU 2024:94 Förstärkningsundervisning i skolan s. 210 om s. 80 i texten

Visa alla 85

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 2007 s. 918 om s. 45 i texten

Doktrin (45)

45 kopplingar i 21 dokument.

  1. Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 63 om s. 42 · s. 73 om s. 78 · s. 84 om s. 46 · s. 91 om s. 80 · och 7 till i texten
  2. Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 39 · s. 75 · s. 78 om s. 97 · s. 78 om s. 99 · och 1 till i texten
  3. FT 2009 s. 117 Ulrik von Essen, Delegation av föreskriftsrätt s. 120 · s. 127 · s. 128 i texten
  4. FT 1982 s. 1 Ole Westerberg, Skatter och avgifter s. 6 · s. 18 · s. 30 i texten
  5. FT 1976 s. 51 Håkan Strömberg, Några reflexioner om normgivningsmakten i nya regeringsformen s. 72 · s. 73 · s. 74 i texten

Visa alla 21