om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m.m.
591 sidor, varav 350 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 350 av 591 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:1, om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77: 1
Regeringens proposition
1976/77:1
om
minskad statlig detaljreglering av kommunerna m. m.;
beslutad
den 19 augusti 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På regeringens vägnar OLOF
PALME
HANS
GUSTAFSSON
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bl. a. ändrade regler för
de kommunala och landstingskommunala special reglerade nämnderna. Den
grundläggande principen bakom förslagen i propositionen är att kommunernas och
landstingskommunernas handlingsfrihet skall ökas liksom deras möjligheter att
anpassa verksamhetsformerna efter lokala förhållanden. Genom förslagen skapas
större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen. De nya reglerna innebär
att förslagen i prop. 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m.
slår igenom också i de specialreglerade nämnderna. Detta sker genom att
bestämmelserna i den nya kommunallagen, som innehåller ett minimum av särregler
och detaljföreskrifter, görs tillämpliga också på dessa nämnder. Flertalet
särbestämmelser i specialförfattningarna om nämndernas organisation och
arbetsformer föreslås utgå. Det innebär bl. a. att alla nämnder skall kunna
väljas proportionellt och att frågan om nämndernas sammansättning och
utomståendes närvarorätt vid nämndsammanträden avgörs av kommunerna och landstingskommunerna.
Dessa far också en större frihet att bestämma vilka nämnder som skall inrättas
och hur uppgifterna skall fördelas mellan nämnderna. Gemensam
personaladministration och egendomsförvaltning kommeratt kunna anordnas
föralla nämnder. Skyldigheten att underställa länsstyrelsen vissa nämnders
beslut om bl. a. delegation och beslut om plan för ålderdomshem slopas. Vidare
föreslås att institutet jordbruksstämma avvecklas.
1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop. 1976/77:1 2
1 Förslag till
Lag om ändring i brandlagen (1974:80)
Härigenom föreskrives att 3 och 3 a >;>; brandlagen (1974:80)
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Förvaltningen av brandförsvarets
angelägenheter skall handhavas av den kommunala nämnd som kommunfullmäktige
bestämmer (brandstyrelse).
3s
Föreslagen
lydelse
I varje kommun skall pnnas en
brandstyrelse. Kommun får tillsätta särskild brandstyrelse eller uppdraga åt
annan nämnd att vara brandstyrelse. Har så ej skett är kommunstyrelsen
brandstyrelse.
Brandstyrelsen skall handha
föiyall-ningen av brandförsvarets angelägenheter, i den mån föivaltningen ej
tillkommer annan enligt beslut som avses i 49 kommunallagen (1976:000).
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om särskild brandstyrelse
äger 37, 38!f första stycket, 39 i},
40 första och tredje styckena, 42
och 43 .W, 44 första stycket och 457 ,W samt, utom i Stockholms kommun,
41 kommunallagen (1976:000) motsvarande
tillämpning.
3aJ!'
/ mom. Ledamöter och suppleanter i
särskild brandstyrelse väljes av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara
proportionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvarar del
tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer
valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportio-nelh val finns
särskilda bestämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall också
bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till
tjänstgöring.
Beträffande särskild brandstyrelse
skall bestämmelserna 132-36 sS\ 37 första stycket och 38-42 nS"» kommunallagen (1953:753)
rörande kom-
Sena.ste lydelse 1975:96.
Prop. 1976/77:1 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
munstyrelsen samt bestämmelserna i 45 \ andra och tredje
styckena samma lag ifråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning. För
särskild brandstyrelse i Stockholm skall dock gälla bestämmelserna i 51 1 mom.
kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39
s'> andra stycket nämnda lag, samt därutöver vad kommunfullmäktige
föreskriver med iakttagande av bestämmelserna i samma lag.
Utan hinder av 2 j:; 2
förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 iJS nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos särskild brandstyrelse.
Brandstyrelses protokoll behöver ej
upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter samt för varje ärende
beslutet och skälen därför,
2 mom. Vid sammanträde med
brandstyrelsen har brandchefen rätt att deltaga i överläggningarna men ej i
besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:1
2 Förslag till
Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom
föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 5-7 jS skall
upphöra att gälla, dels att 3 i; skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
Ledamöter och suppleanter i byggnadsnämnd
väljas av kommunfullmäktige till det antalfullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall ske proportionellt i de
fall då sådant är föreskrivet vid val till kommunstyrelsen. Sker ej val av
suppleanter proportionellt, skall tillika bestämntas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
I övrigt skall med avseende å byggnadsnämnd vad i 32-36
sVs'», 3 7 f första stycket och 38-42 kommunallagen (1953:753) är stadgat om
kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning, dock att för byggnadsnämnden i
Stockholm skola gälla bestämmelserna 151
Utan hinder av vad i andra stycket sägs skall gälla, dels
att i kommunens tjänst anställd befattningshavare icke på grund av denna sin
tjänsteställning skall vara obehörig att vara ledamot eller suppleant I
byggnadsnämnd dels ock att nämndens protokoll icke behöver upptaga annat än
förteckning å näiva-
I fråga om byggnadsnämnd äga 37 i).
38s Jörsta stycket, 39§, 40 första och tredje styckena. 42 och 43 .fs''', 44 §
första stycket och 45-47 § samt, utom i Stockholms kommun, 41 if kommunallagen
(1976:000) motsvarande tillämpning.
Uppdrag som avses i 47§ andra
stycket kommunallagen (1976:000) far ej omfatta befogenhet att
1.
slutligt
avgöra fråga om avgift enligt lagen (1976:666) om pålÖljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.,
2.
meddela
föreläggande vid vite utom i fall som avses i 3 nämnda lag eller föreläggande
vid annat äventyr eller
3.
slutligt
avgöra ärende, som är av principiell natur eller annars av större vikt.
I Stadgan omtryckt 1972:776.
Senaste lydelse av 7 i; 1976:668.
Prop.
1976/77:1 5
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
rande
ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen däiför.
Utan hinder av 2 5; 2 förvaltningslagen (1971:290)
äga 4 och 5 ijij nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos byggnadsnämnd.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1976/77:1 6
3
Förslag till
Lag
om ändring i skollagen (1962:319)
Härigenom
föreskrives i fråga om skollagen (1962:319)' dels att 12, 14-16, 18 och 47 iJS
skall upphöra att gälla, dels att 3, 8, 9, 13, 19, 20 b, 20 c och 20 f SIJ
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
I
varje kommun skall finnas en skolstyrelse och en skolchef.
Då skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju
klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill, må skolöverstyrelsen på
framställning av kommunfullmäktige besluta, att skolchef ej skall finnas.
För specialskolan finnas särskilda lokala styrelser
enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
1 varje landstingskommun som anordnat
gymnasieskola, skall finnas en utbildningsnämnd.
Till
utbildningsnämnd må utses Landstingskommun får tillsätta sär-
nämnd som handhar andra lands- skild utbildningsnämnd eller uppdraga
tingskommunens förvaltningsuppgif åt annan nämnd att vara utbildnings-
ter. nämnd. Har så ej skett är förvaltnings
utskottet utbildningsnämnd.
8S
På framställning av kommunfullmäktige må regeringen
besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av kommunens
gymnasieskola.
Beträffande sådan styrelse skola gälla de
bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen
förordnar.
Kommunfullmäktige må föreskriva att annan kommunal
nämnd än skolstyrelsen skall
1. handha förvaltning och verkställighet ifråga om
byggnad och mark för skola som eljest står under skolstyrel-sens.förvalining,
2. beträffande annan personal vid kommuns grundskola
eller gvmnasie-
I Lagen omtryckt 1970:1026.
Senaste
lydelse av
14
S 1971:630
18$ 1971:630. Senaste lydelse 1975:159. Senaste
lydelse 1975:159.
Prop. 1976/77:1 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skola än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska
handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från
tjänst.
Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på
skolväsendets område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga
erforderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen
tillfredsställande utbildning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
valtning och verkställighet,
b)
tillse, att
verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för
samordning av och enhetlighet i verksamheten,
c)
främja
pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt
d) verka för samarbete mellan hem och skola.
Skolstyrelsen
skall vidare a) i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelser som regeringen
meddelar eller enligt beslut som avses \ 8, ombesörja de angelägenheter
avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet.
Skolstyrelsen
skall vidare a) i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelser som regeringen
meddelar eller enligt beslut som avses i 49 ij kommunallagen (1976:000).
ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att
hänföra till för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen
väljas av kommunfullmäktige till det antalfullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dockej varaunder sju.
Valet skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1. Omföifarandei vid sådant proportionellt val är särskilt
stadgat.
Sker ej val av suppleanter
proportionellt, skall tillika bestäm/nas den ord-
I fråga om skolstyrelse äga 37 §, 38
§ första stycket. 39 >)>, 40 f första och tredje styckena, 42 och 43 §§,
44 första stycket och 457 § samt, utom i Stockholms kommun, 41 § kommunallagen
(1976:000) motsvarande tillämpning.
Uppdrag som avses i 47 § andra stycket kommunallagen (1976:000)
får ej omfatta befogenhet att meddela eller återkalla godkännande enligt 34
denna lag.
Utan hinder av 2 2 förvaltningslagen
(1971:290)äga4 och5
nämnda
opaginerad Kontrollera mot PDF
"Senaste lydelse 1975:159.
Prop. 1976/77:1 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning. i vilken suppleanterna skola inkal- lag
tillämpning i sanitliga ärenden hos
las till tjänstgöring. skolstyrelse.
19 s
Skolchefen i kommunen åligger
a)
att biträda
skolstyrelsen i dess verksamhet och närmast under styrelsen vara ledare av
skolväsendet i kommunen,
b)
att, i den mån
sådant enligt/J.s'' b) att, i den mån sådant
enligt-/»ii uppdrages åt honom, fatta beslut å andra stycket kommunallagen
styrelsens vägnar saml r/976;000Juppdragesåihonom,falla
beslut å styrelsens vägnar samt
c) att taga befattning med de
ärenden odi i övrigt fullgöra de uppgifter,
vilka enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslut ankomma på
honom.
20 b s5
På framställning av landstinget må
regeringen besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av
landstingskommunens gymnasieskola.
Beträffande sådan styrelse skola
gälla de bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet
regeringen förordnar.
Landstinget må föreskriva att annan
nämnd hos landstingskommunen än utbildningsnämnden skall
1.
handha
föiyaltning och verkställighet ifråga om byggnad och mark för skola som eljest
står under utbildnings-nätnndens förvaltning,
2.
beträffande
annan personal vid landstingskomtmins gymnasieskola än skolledare, lärare,
skolläkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning, ledighet,
vikariat eller skiljande från tjänst,
20 c ;!
Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen
på skolväsendets område, följa tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola
och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen
tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan. Utbildningsnämnden skall vidare
Utbildningsnämnden skall vidare a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån
sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelse som re- annan enligt bestämmelse
som regeringen meddelar eller enligt beslut geringen meddelar eller enligt
beslut
5 Senaste lydelse 1975:159. * Senaste lydelse 1975:159.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
som
avses \20 b, ombesörja de angelägenheter avseende landstingskommunens
gymnasieskola, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.
som avses i 49 i} kommunallagen (1976:000). ombesörja de
angelägenheter avseende landstingskommunens gymnasieskola, vilka äro att
hänföra till förvaltning och verkställighet,
b)
tillse, att
verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår enligt gällande
föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,
c)
främja
pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt
d) verka
för samarbete mellan hem och skola.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 r s'
I den mån ej annat följer av 3
femte stycket, väljas ledamöter och suppleanter i utbildningsnämnden av
landstinget till det antal landstinget bestämmer. Antalet ledamöter må dock ej
vara under sju. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst
så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om föifarandet vid
sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter
proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
Beträffande utbildningsnämnd, som
väljes enligt första stycket, skola bestämmelserna i 17 § ovan samt i 437 sS48 första stycket, 49-51 s-s'- och 54
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971.290) äga 4 och 5 § nämnda lag tillämpnittg i samtliga ärenden hos utbildningsnämnd,
som väljes enligt första stycket.
I Jråga om särskild utbildningsnämnd
äga 13 och 17 motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1977. 'Senaste lydelse 1971:630.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd
m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:296) om
social centralnämnd m. m. dels att 5-10!;!:; skall upphöra att gälla, dels att
rubrikerna närmast före 1, 3 och 8 !;4; skall utgå, dels att 2-A ijij skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har beslut fattats enligt 1 ;;,
till-lämpas icke 2-5, 8 och 9 >:;>:; lagen (1956:2) om socialhjälp, 2
!; andra stycket, 7, 8 och 10-12 if barnavårdslagen (1960:97), 3S första
stycket, 5-7 ,W samt8 I och 2 mom. lagen (1954:579) om nykterhetsvård.
Föreslagen lydelse
2s
Har
beslut fattats enligt 1 ;?, till-lämpas icke 2-3 och 91:;? lagen
(1956:2) om socialhjälp. 2 j andra stycket och 7 i första, tredje och fjärde
styckena barnavårdslagen (1960:97), 3 ;j första stycket och 5 -;>
första, andra, fjärde och femte styckena lagen (1954:579) om nykterhetsvård.
Vad i övrigt i lag eller annan författning är föreskrivet om socialnämnd,
barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om social centralnämnd och, i förekommande fall, social distrikts-nämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter och suppleanter i social centralnämnd väljes av
kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter
får dock ej vara under nio. Där så lämpligen kan ske. bör juridisk och
medi-ciitsk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.
Valet skall vara proportionellt, om
del begäres av minst så många väljande som motsvarar del tal. vilket erhålles
då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med
1, Om förfärandet vid sådant proportionellt val finns särskilda bestämmelser.
I fråga om social centralnämnd och social disiriktsnämnd
äger 37 i). 38 första stycket, J9 sV 40 första och tredje styckena, 42 och 43
Social distriktsnämnds eller, om disiriktsnämnder ej har
inrättats, social centralnämnds protokoll behöver dock ej, utöver vad som
följer av 14 § tredje stycket barnavårdslagen (1960:97), upptaga annat än
uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i vaije ärende och uppgift om reservation.
Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som har
bestämt utgången finns i 17 för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Sker ej val av supplean ter pro por
tio -netlt. skall den ordning bestämmas, i vilken suppleanterna skall inkallas
till tjänstgöring.
Föreslagen
lydelse
valtningslagen (1971:290) och 14
Utan hinder av 2 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4
och i.sV', nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos social centralnämnd
och social distriktsnäinnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om social centralnämnd äger
32-36 §i), 37 § första stycket och 382 ifit kommunallagen (1953:753) om
kommunstyrelsen motsvarande tillämpning. Nämndens protokoll behöver, förutom
vad som följer av 14 § tredje stycket barnavårdslagen (1960:97), ej innehålla
annat än förteckning på närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet
och skälen därför.
Utan hinder av 2 >) 2
förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos social centralnämnd.
4s'
Det ankommer på social
distrikts-nämnd att avgöra ärenden som avser vård och behandling eller annan åtgärd
beträffande enskild person enligt lagen (1956:2) om socialhjälp, barnavårdslagen
(1960:97) eller lagen (1954:579) om nykterhetsvård. Kommunens fullmäktige får
uppdraga åt nämnden att även i övrigt avgöra ärenden som avser vård och
behandling eller annan åtgärd beträffande enskild person. Endast sociala
centralnämnden får göra framställning och avge yttrande till fullmäktige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
' Senaste lydelse 1971:669.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om
socialhjälp'
dels att 4, 5 och 10 ij-? skall upphöra att gälla,
dels att
3, 6, 8, 18 och 19 ;;>; skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
3S
Ledamöter och suppleanter i socialnämnden
väljas av kommunfultmäkii-ge till det antal fullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fem.
Valet skall vara proportionellt,
därest del begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1, Om förfarandet vid sådant proportionellt val är sär.skilt
stadgat.
Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas
till tjänstgöring.
I fråga om socialnämnd äga 37 ij,
38 , första stycket, 39 i), 40 § första
och tredje styckena, 42 och 43 §. 44 § första stycket och 45-47 §§ saml. utom i
Stockholms kommun. 41 § kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
Nämndens protokoll behöver dock ej upplaga annat än
uppgifi om närvarande ledamöter, beslutet i var;je ärende och uppgifi om
reservation. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de
skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 fÖn>allningsla-gen (1971:290).
Utan hinder av 2 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 .s\>!>' nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden
hos socialnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 i'
Socialnämnden har
att göra sig väl förtrogen med den
enskildes behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett;
att bestämma, i vilka fall. i
vilken omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas;
att tillhandagå allmänheten med råd
och upplysningar i frågor, som äga samband med nämndens verksamhet, samt. där
så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter;
att förvalta till kommunens
socialhjälpsverksamhet anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej
förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse;
' Senaste lydelse av
4 i 1971:664
lOs 1971:664.
-Senaste lydelse 1971:664.
'Senaste
Ivdelse 1971:664.
Prop. 1976/77:1 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå socialhjälpsverksamheten; saml
atl jämväl i övrigt ombesörja de att jämväl i övrigt,/c/c «w°/; t/c/W
angelägenheter avseende socialhjäl- ej tillkommer annan
enligt beslut som
pen inom kommunen, vilka äro alt avses i 49 ff kommunallagen
hänföra till förvaltning och verkstäl- (1976:000), ombesörja de angelägen-
lighet. heter avseende socialhjälpen inom
kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet.
Socialnämnden har ock att taga
befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar
ankommer på nämnden.
Nämnden skall hos
kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder ävensom hos
andra myndigheter göra de framställningar, som finnas påkallade, samt äger att
från kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder samt dess beredningar och
befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för
fullgörande av nämndens uppgifter.
8 i;''
Är någon i så trängande behov av
socialhjälp, att med dess avhjälpande ej kan anstå, till dess socialnämnden
sammanträder, må nämndens ordförande tills vidare bevilja honom socialhjälp.
Om kommunfullmäktige så besluta,
äger socialnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt
tjänsteman hos kommunen att å näntndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut.
Framställning eller yttrande till fullmäktige må dock icke beslutas
annor-ledes än av nämnden samfällt.
Beslut, vilket fattas med stöd
av Beslut, vilket fattas med stöd av första slyckei eller på grund av
upp- första stycket, skall anmälas vid drag som sägs i andra
stycket, skall nämndens nästa sammanträde, anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
'Senaste lydelse 1971:664.
Prop. 1976/77:1 14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 s
Det åligger kommun att anordna och
driva hem för åldringar och andra personer, vilka äro i behov av vård eller
tillsyn som icke eljest tillgodoses.
Två eller flera kommuner må ge- Två eller Hera kommuner må ge-
mensamt hava hem, som avses i mensamt hava hem, som
avses i första stycket. / sådant fäll skola de första stycket.
bestämmelser, vilka äro erforderliga för hemmets skötsel, upptagas i
regle-tnente, sam fästställes av länsstyrelsen.
Om särskilda skäl äro därtill, må
länsstyrelsen tills vidare befria kommun från skyldighet att själv eller
gemensamt med annan kommun hava hem, varom stadgas i denna paragraf Har så
skett, åligger det likväl kommunen att sörja för att sådant behov av vård eller
tillsyn, som avses i första stycket, blir tillgodosett.
19i;
Hem, som avses i 18 S, skall vara
så inrättat och utrustat, att skäliga krav på trevnad och hygien tillgodoses
samt lämplig fördelning av vårdlagarna möjliggöres.
Innan dylikt hem uppföres eller i
mera avsevärd omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad eller inrättas i
byggnad, som uppförts.för annat ändamål, skall länsstyrelsen, efter att hava
inhämtat yttrande från socialstyrelsen, hava godkänt plan för hemmet.
Vid hemmet skola finnas anställda
befattningshavare till det antal och med sådan utbildning att de som beretts
plats i hemmet kunna erhålla tillfredsställande vård och tillsyn.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Förslag till
Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)
Härigenom
föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960:97)' dels att 8, 10 och 12i:ji;
skall upphöra att gälla, dels att 3 och 7 i;S skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
Ivdelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms
levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana
underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara
särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt,
atl verka för önskvärda
förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och
ungdom,
att stödja den
personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom
ungdomens egna sammanslutningar,
alt lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller
åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla
mål och ärenden som angå nämndens verksamhet samt
angelägenheter
som avse kommunens barnavård och äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet.
alt även i övrigt ombesörja sådana att även i övrigt, / den mån detta
ej
tillkommer annan enligt beslut som avses i 49 § kommunallagen (1976: 000),
ombesörja sådana angelägenheter som avse kommunens barnavård och äro att
hänföra till förvaltning och verkställighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter och suppleanter i barnavårdsnämnd
väljas av kominunfull-mäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fem. Där så lämpligen kan ske. bör juridisk
sakkunskap vara företrädd inom nämnden.
7;;
I fråga om barnavårdsnämnd äga 37
if. 38 Jörsta stycket. 39 if första stycket och 45-47 :!f
samt. utom i Stockholms kommun. 41 kommunallagen (1976:000) motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Lagen omtryckt 1971:308. Senaste lydelse av 12 !;
1976:621.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Valet skaft vara proporiioneflt. om
det begäres av minst så många väljande som motsvara det tal. vilket erhålles,
då samtliga väljandes aniat delas med det antal personer valet avser, ökat med
1, Om förfärandei vid sådant proportionelll val är särskilt stadgat.
Sker ej val av suppleanter
proportionellt, skall den ordning bestämmas, i vilken suppleanterna skola
Inkallas till tjänstgöring.
Föreslagen lydelse
Uppdrag, som avses i 47 If andra
stycket kommunallagen (1976:000), får ej omfatta befogenhet att
1. utdöma förelagt vite.
2. vidtaga åtgärd enligt 26 2. 3 eller
4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola.
3. meddela beslut som avses i 46 i
andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som avses i 47 § eller förbud
som avses i 50 eller 51 § eller
4. futlgöra vad som ankommer på
nämnden enligt föräldrabalken i andra avseenden än som sägs i 1 kap. 4 ff, 2
kap. I.
7 eller 9 i), 7
kap. 2 eller 7§, om avtalet ej innefattar åtagande att utge engångsbetopp,
eller 7 kap. 11 §, enligt5 !f lagen(1947:529)om allmänna barnbidrag eller
enligt 9, 11 eller 18 lagen (1964:143) om bidragsförskott.
Nämndens protokoll behöver ej,
utöver vad som följer av 14 § tredje och fjärde styckena denna lag. upp-taga
annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift
om reservation.
Utan hinder av 2 ,s'> 2
förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos barnavårdsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvård' dels att 6 och 7 SS
samt 8 § 1 och 2 mom. skall upphöra atl gälla, dels att 4§ 2 mom. och 5!; skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
mom. Kommunal nykterhetsnämnd har därjämte
att
förvalta till kommunens nykterhetsvård anslagen eller eljest hörande egendom,
i den mån ej förvaltningen därav uppdragils åt annan nämnd eller åt särskild
styrelse;
att
själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå
nykterhetsvården; samt
atl
jämväl i övrigt ombesörja de angelägenheter avseende nykterhetsvården inom
kommunen, vilka äro atl hänföra till förvaltning och verkställighet.
4 §
att
jämväl i övrigt, / den mån detta ej tillkommer annan enligt beslut som avses i
49 § kommunallagen (1976: 000), ombesörja de angelägenheter avseende
nykterhetsvården inom kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommunal nykterhetsnämnd skall utgöras av särskilt
tillsatt nämnd eller, därest kommunens ringa folkmängd eller liknande
förhållande gör sådan obehövlig, av kommunens socialnämnd.
Konungen äger föreskriva, att kommun skall
tillsätta särskild nykterhets-nämnd. Framställning härom må göras av länsnykterhetsnämnden.
Ledamöter
i särskild kommunal nykterhetsnämnd utses av kommunen till det antal, som med
hänsyn till folkmängden och andra förhållanden erfordras, dock minst fem.
Suppleanter utses av kommunen till minst ledamöternas halva antal. Såväl män
som
Kommunfår tillsälta särskild nykterhetsnämnd. Har
så ej sken är socialnämnden nykterhetsnämnd.
I fråga om särskild nykterhetsnämnd äga 37 §, 38 §
förslå stycket, 39 §. 40 § första och tredje styckena, 42 och 43 §§, 44 §
första stycket och 45-47 §§ samt, utom i Stockholms kommun, 41 § kommunallagen
(1976:000) motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Lagen omtryckt 1971:307. Senaste lydelse av 6 Ii
1972:669.
2
Riiisdagen 1976/77. 1 saml. Nr I
opaginerad Kontrollera mot PDF
beslutet och skälen därför.
Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4
och 5 vii; nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos kommunal
nyklerhetsnämnd.
Nuvarande lydelse
kvinnor skola vara representerade i nämnden. Om möjligt
bör läkare vara ledamot av nämnden.
Vid val av suppleanter skall
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas Ull
ijänsigö-ring.
I fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant, verkan
av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse, mandattid och avgång, val
av ordförande och vice ordförande, ställe och tid för sammanträde, suppleants
tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde, beslut förhet, förfarandet
vid fattande av beslut, protokoll och reservation, tillkännagivande va-rest
till nämnden ställda framställningar mottagas, tidpunkt när handling skall
anses ha kommit in till nämnden, skriftväxling, vård och förtecknande av
handlingar hörande till nämndens arkiv, utseende av kassaförvaltare samt
ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet skall vad i 32-36 §§, 37 § första
stycket och 382 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunstyrelsen äga
motsvarande tillämpning: dock att det ej är erforderligt, att protokoll upptager
annat än förteckning å närvarande ledamöter samt för varje ärende
Föreslagen lydelse
Uppdrag som avses i 47 § andra
stycket kommunallagen (1976:000) får ej omfatta befogenhet att
1.
utdöma
förelagt vite,
2.
föranstalta
om åtgärd enligt 14 if 2 mom.,
3.
meddela
beslut om övervakning eller lydnadsföreskrifter,
4.
göra
ansökan om tvångsintagning på allmän vårdanstalt,
5.
föratistalta
om verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning av annan än den som
enligt 58 § vårdas å allmän vårdanstalt,
6.
bevilja
anstånd med verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning
ellerförklara sådant anstånd förverkat, eller
7.
göra
anmälan hos överförmyndare.
Nämndens protokoll behöver ej
upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och
uppgift om reservation. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall
innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen
(1971:290).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1976/77:1 19
8
Förslag till
Lag
om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa
befattningshavare
inom socialvården
Härigenom föreskrives atl lagen (1953:228) om
tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården skall upphöra alt
gälla vid utgången av år 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 Förslag till
Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)
Härigenom
föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663)' dels att 8-12 §5 skall
upphöra att gälla, dels att 7 S skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Ledamöter och suppleanter i hälsovårdsnämnd
väl/as av kommunfullmäktige till del antal fullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fem. Om möjligt böra läkare och veterinär
vara ledamöter i nämnden.
Vid val av suppleanter skall
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.
Föreslagen lydelse
§
/ fråga om hälsovårdsnämnd äga J7,f
38 jörsia stycket, 39§, 40§ första och tredje styckena, 42 och 43 i§, 44 !i
första stycket och 457 '(»s*'' samt, utom i Stockholms kommun, 41 §
kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
Uppdrag som avses i 47 § andra
stycket kommunallagen (1976:000)får ej omfatta befogenhet att besluta om
föreläggande vid vite eller om verkställande av åtgärd på försumligs bekostnad.
Utan hinder av 2 2
förvalttiings-lagen (1971:290) äga 4 och JfsV nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos hälsovårdsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
' Senaste lydelse av
8 5 1971:673
9S 1972:675
10 S 1972:675
12$ 1975:339. 2 Senaste lydelse
1971:673.
Prop.
1976/77:1 21
10
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd
Härigenom föreskrives att 14 S 3 mom. lagen
(1944:219) om djurskydd' skall upphöra atl gälla vid utgången av år 1976.
Senaste lydelse av 14 $ 3 mom. 1973:269.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrives att 3 kap. 1, 2 och 5 §§ vallagen
(1972:620)' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap. 1 S
I varje kommun skall finnas en valnämnd.
Ledamöter och suppleanter i valnämnden
väljes av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet
ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall ske pro-portionelh i de
fall då sådant är föreskrivet vid val till kommunstyrelsen. Sker ej valet av
suppleanter proportionellt, skall bestämmas i vilken ordning de skall kallas
in till tjänstgöring.
Valnämnd skall ha tillgång till personal i den omfattning
som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om annan valnämnd än valnämnden
i Stockholm äger bestämmelserna i 32-42 W kommunallagen (1953:753) om
kommunstyrelse motsvarande tillämpning. För valnämnden i Stockholm gäller 51 §
1 mom. kommunallagen (1957:50) för Stockholm och vad kommunfullmäktige med
iakttagande av sistnämnda lag föreskriver. I stället för 37 § andra stycket
kommunallagen och 39 § andra stycket kommunallagen för Stockholm skall dock 4
och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i samtliga ärenden hos valnämnd.
Utan hinder av föreskrifter som avses i första stycket
gäller att nämndens
2 §
Ifråga om valnämnd äger 37 §, 38
första stycket, 39 §, 40 § första och tredje styckena, 42 och 43§§, 44 § första
stycket och 45-7 §§ samt, utom i Stockholms kommun, 41 § kommunallagen
(1976:000) motsvarande tillämpning.
Utan hinder av 2 2 förvaltningslagen
(1971:290) äger 4 och 5 §§ nämn-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:1
Nuvarande lydelse
protokoll icke behöver upptaga annat än närvarande
ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen för detta.
23
Föreslagen lydelse
da lag tillämpning i samtliga ärenden hos valnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Var och en som är röstberättigad
vid val till riksdagen och ej fyllt 60 år är skyldig att mottaga uppdrag som
ledamot eller ersättare i valnämnd eller som valförrältare, om han ej har
giltigt hinder.
5S
Var och en som är valbar till ledamot
i valnämnden är skyldig all mottaga uppdrag som valförrältare, om han ej har
giltigt hinder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrives att 19 kap.
15 och 16 §i; föräldrabalken' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
I fråga om ersättning, arvode, pension och andra
ekonomiska förmåner till överförmyndare, ledamot i över-förmyndarnämnd och
ersättare äger vad som föreskrives i 34 >i kommunallagen (1976:000)
motsvarande tillämpning.
Nuvarande lydelse
15 §
I fråga om ersättning till överförmyndare, ledamot i
överförmyndar-nämnd och ersättare äger vad som föreskrives i 28 § 1 och 2 mom.
kommunallagen (1953:753) om ersättning till kommunfullmäktig motsvarande
tillämpning. I Stockholms kommun tillämpas dock vad som föreskrives i 29 § 1
och 2 mom. kommunallagen (1957:50) .för Stockholm.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16§
Vad som föreskrives i kommunallagen (1953:753) om nämnd
som avses i 44 § andra stycket kommunallagen gäller, med de avvikelser som
följa av detta kapitel, i fråga om överförmyndarna mnd och i tillämpliga delar
beträffande överförmyndare. / Stockholms kommun tillämpas dock, med de
avvikelser som nu angivits, vad som föreskrives i kommunallagen (1957:50) för
Stockholm om nämnd som avses 149 § andra stycket nämnda lag.
Vad som föreskrives i kommunallagen (1976:000) om nämnd
som avses i 48 § andra stycket nämnda lag gäller, med de avvikelser som följa
av detta kapitel, i fråga om överför-myndarnämnd och i tillämpliga delar
beträffande överförmyndare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Baiken omtryckt 1976:612.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Förslag till
Lag
om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom
föreskrives atl 41 § civilförsvarslagen (1960:74)' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
41
1 m o m . I varje kommun skola de kommunen med
avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd,
om ej annat följer av andra stycket.
Kommun äger uppdraga åt annat kommunalt organ än
civilförsvarsnämnden att upprätta skyddsrums-plan. Har enligt 23 § överlämnats
åt kommunen atl antaga skydds-rumsplan, fattas beslutet härom av
kommunfullmäktige.
Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd.
Under civilför-svarsberedskap må regeringen förordna, atl särskild
civilförsvarsnämnd skall tillsättas.
Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall
kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd; kommun dock obe-lagei att uppdraga ål
annat kommunalt organ alt vara civilförsvarsnämnd,
2 m o m . Ledamöter och suppleanter i särskild
civilförsvarsnämnd väljas av kommunfullmäktige till del antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem.
Föreslagen
lydelse
1 mom. I varje kommun skola de kommunen med
avseende å civilförsvaret åvilande uppgiftema handhavas av en civil försvarsnämnd,
om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslut som avses i 49 §
kommunallagen (1976:000).
Kommunfidlmäktige äger uppdraga åt annan nämnd än
civilförsvarsnämnden alt upprätta skyddsrums-plan. Har enligt 23 S överlämnats
åt kommunen att antaga skydds-rumsplan, fattas beslutet härom av
kommunfullmäktige.
Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd
eller uppdraga åt annan nämnd att vara civilförsvarsnämnd. Har så ej skett är
kommunstyrelsen civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap får
regeringen förordna, all särskild civilförsvars-nämnd skall tillsättas.
2 mom. I fråga om särskild civilförsvarsnämnd äga
i7'i>, 38:i första stycket. 39 . 40 första och tredje styckena. 42 och 43
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholms
kommun, 41 kommunallagen (1976:000) motsvarande lill-lämpning.
Valet skall vara proportionellt, därest del begäres av
minst så många väljande, som motsvara del tal. vilket erhålles. om samtliga
väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat med 1. Om
förfåraiidet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.
I fråga om särskild
civilförsvars-näntnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 31 §
andra stycket. i2-i6 ,s\|. 37 § första stycket och 38-42 i)§ kommunallagen
(1953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen ävensom i 45 andra och tredje
styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning,
dock att det ej är erforderligt att protokoll upptager annat än förteckning å
närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Beträffande särskild civilförsvarsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna
i 51 kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till
39 andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad
kommunfull-ittäkiige med iakttagande av stadgan-dena i sagda lag föreskriva.
Protokoll som föres vid civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej
upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Utan hinder av 2 >; 2
förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 v;!; nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.
3 m o m . Vid civilförsvarsnämnds
satnmanträde äger civilförsvarschefen, även om han ej är ledamot eller suppleant,
närvara och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Om han
Prop.
1976/77:1 27
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
så
önskar, äger han få sin mening antecknad till protokollet.
Länstyrelsen äger kalla civilförsvarsnämnd att
sammanträda med länsstyrelsen eller företrädare för denna. Under civilförsvarsberedskap
ävensom eljest, då ledningen av civilförsvaret ankommer på
civilförsvarschefen, äger denne påkalla sammanträde av nämnden för behandling
av uppgivna frågor.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap
Härigenom föreskrives att 9 och 10 !;>; lagen (1964:63)
om kommunal beredskap skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
9 Kl
Uppgift som kommun skall fullgöra
under civilförsvarsberedskap och som saknar motsvarighet i freds-lid-skall, i
den mån föreskrifter för uppgiftens handhavande ej meddelats i särskild lag
eller författning, handhavas av en beredskapsnämnd.
Kommun äger tillsätta särskild beredskapsnämnd.
Beredskapsnämnd må tillsättas redan i fredslid.
Där särskild beredskapsnämnd ej
inrättas, skall kommunstyrelsen vara beredskapsnämnd; kommun dock obeiaget att
uppdraga ät annat kom-munah organ atl vara beredskapsnämnd.
Föreslagen
lydelse
Uppgifi som kommun skall fullgöra
under civilförsvarsberedskap och som saknar motsvarighet i fredstid skall, i
den mån föreskrifter för uppgiftens handhavande ej meddelats i särskild lag
eller författning eller annat följer av sådant beslut som avses i 49 §
kommunallagen (1976:000). handhavas av en beredskapsnämnd. Beredskapsnämnd får
tillsättas redan i fredstid.
Kommun /å/- tillsätta särskild beredskapsnämnd
eller uppdraga åt annan nämnd att vara beredskapsnämnd. Har så ej skett är
kommunstyrelsen beredskapsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Ledamöter och suppleanter i särskild beredskapsnämnd
väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fetn. Valet skall vara proportionellt, därest
del begäres av minst så många väljande, som motsvara del tal. vilket erhålles.
om samtliga väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat
med I.
I .fråga om särskild beredskapsnämnd
äga 37 §, 38 första stycket, 39 §, 40 § första och tredje styckena, 42 och 43
§i), 44 § första stycket och 45-7 samt, utom i Stockholms kommun. 41
kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste lydelse 1971:1168.
2 Senaste Ivdelse 1971:1168.
Prop. 1976/77:1 29
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt
stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt. skall tilllika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring,
I fråga om särskild
beredskaps-närnnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 32-36 ii§,
37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande
kommunstyrelsen ävensom i 45 j) andra och tredje styckena samma lag i. fråga om
där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt
att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och
beslutet i varje ärende.
Beträffande särskild beredskapsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad I första stycket sägs. bestämmelserna i 51
. kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen
till 39 § andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad
kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.
Protokoll behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 S 2
förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos särskild beredskapsnämnd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal
kristidsförvaltning
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning
dels all i 1, 2, 11 och 12 SS ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels atl
4 och 5 SS skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgift
enligt 2 S och planläggning, som föranledes därav, ankommer
på krislidsnämnd.
Kommun kan tillsätta särskild krislidsnämnd. Om särskild
kristidsnämnd ej finns, skall kommunstyrelsen vara krislidsnämnd. Kommun kan
också uppdraga åt annat kommunall organ alt vara kristidsnämnd.
Kommun/a> tillsätta särskild
kristidsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara kristidsnämnd. Har så ej
skett är kommunstyrelsen kristidsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter och suppleanter i särskild
kristidsnämnd väljes av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får ej vara under fem- Valet skall vara
pro-poriionelh, om det begäres av minst så många väljande, som motsvarar det
tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer
valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val ftnns
särskilda bestämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.
I fråga om särskild kristidsnämnd i
annan kommun än Stockholm äger bestämmelserna i 32-36 .s, 37 § första stycket
och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelsen samt 45 andrg och
tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nätnnd motsvarande tillämpning.
Pro-
5S
I fråga om särskild krislidsnämnd
äger 37 §, 38 § första stycket, 39 §,
40 § första och tredje styckena, 42
och 43 .W. 44 § första stycket och 45-47 §§ samt, utom i Stockholms kommun,
41
Prop. 1976/77:1 31
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tokoll behöver dock ej innehålla annat än förteckning över
närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Beträffande kristidsnämnd i Stockholm
gäller 51 kommunallagen (1957:50) för Stockholm med undantag av hänvisningen
till 39 ij> andra stycket nätnnda lag. Dessutom gäller vad kommunfullmäktige
föreskriver enligt samma lag. Protokoll behöver dock ej innehålla annat än
förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 S 2
förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos särskild krislidsnämnd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977,
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Förslag till
Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)
Härigenom föreskrives i fråga om familjebidragslagen
(1946:99)'
dels att 25 och 26 SS skall upphöra att gälla,
dels att
23 och 24 SS skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 S
Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd
eller ock uppdraga åt annat kommunalt organ att vara familjebidragsnämnd.
/ vaije kommun skall finnas en familjebidragsnämnd.
Kommun/öV till-sätia särskild familjebidragsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd
att vara familjebidragsnämnd. Har så ej skett är socialnämnden familjebidragsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24:
Ledamöter och suppleanter i särskild
familjebidragsnämnd väljas av kommunfullmäktige till del antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem.
Valet skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tat, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt
stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
I fråga otn särskild familjebidragsnämnd
äga 37 §, 38 i första stycket, 39, 40 första och tredje styckena, 42 och 43
,W. 44 § första stycket och 45-47 §§ samt, utom i Stockholms kommun, 41 i)
kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
Familjebidragsnämnds protokoll
behöver ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje
ärende och uppgift om reservation. Föreskrifter om i vilken utsträckning
beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen
(1971:2 90).
Utan hinder av 2 2förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 ,'!>'!> nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden
hos särskild fäi7tiljebidragsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
'Lagen omtryckt 1975:554.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp
Härigenom föreskrives alt 6 och 7 SS lagen (1964:47) om
krigshjälp skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
i I varje kommun skall finnas en
krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter, som åvila kommunen enligt
denna lag. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke
uppdrager åt annat kommunalt organ att vara krigshjälpsnämnd eller inrättar
särskild krigshjälpsnämnd.
Ledamöter och suppleanter i särskild
krigshjälpsnämnd väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara
proportionelh, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1, Om förfarandet vid sådant proportionellt val
är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionelh skall tilllika
bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
I fråga om särskild krigshjälpsnämnd
i annan kommun än Stockholm skall vad i 32-36 §, 37 § första stycket och
38-42 kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen ävensom i
45 andra och tredje styckena samma lag ifråga om där avsedd nämnd äga
motsvaran-
Föreslagen lydelse
iS'
I varje kommun skall finnas en
krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter, som åvila kommunen enligt
denna lag. Kommun får tiftsätta särskild krigshjälpsnämnd et-ler uppdraga ål
annan nätnnd all vara krigshjälpsnämnd. Har så ej skett är socialnämnden
krigshjälpsnämnd.
I fråga otn särskild krigshjälpsnämnd
äga 37§, 38, § första stycket. 39 §, 40 första och tredje styckena, 42 och 43
sV"}, 44 § första stycket och 457 samt, utom i Stockholms kommun, 41
kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
Krigshjälpsnämnds protokoll behöver
ej upptaga annai än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende
och uppgift om reservation. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut
skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 förvaltningslagen
(1971:290).
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1971:1167.
3 Riiisdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 34
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
de
tillämpning, dock att del ej är crför-derligi all protokoll upplager annat än
förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Beträffande särskild krigshjälpsnämnd i Stockholm
skola bestämmelserna i 51}) kommunallagen (1957:50) lör Stockholm med undanlag
for hänvisningen till 39 andra stycket sagda lag äga tillämpning, varjämte
skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag
föreskriva. Protokoll behöver dock ej upplaga annat än förteckning å närvarande
ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290)
äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild
krigshjälpsnämnd.
7S
Ledamot
av krigshjälpsnämnd och Ledamot av krigshjälpsnämnd el-
den
som av nämnden utsetts all /er den som av nämnden utsetts aii
mottaga ansökan om krigshjälp må, mottaga ansökan om krigshjälp må,
för tid intill dess nämnden nästa för tid intill dess nämnden nästa
gäng sammanträder, å dess vägnar gång sammanträder, å dess vägnar
bevilja krigshjälp, om sökanden är bevilja krigshjälp, om sökanden är
i så trängande behov därav, att i så trängande behov därav, att
nämndens sammanträde ej kan av- nämndens sammanträde ej kan av
vaktas, eller om hjälpen skall utgå vaktas, eller om hjälpen skall utgå
enligt 2 S andra stycket. Sådant be- enligt 2 S andra stycket. Sådant be
slut skall anmälas vid nämndens slut skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde. nästa sammanträde.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1976/77:1 35
18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944:475) om
arbetslöshetsnämnd dels att 1 och 2 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att
i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3-5 SS, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 S
kommunen äger förordna, all inom I varje kommun skall finnas en ar-
kommun skall finnas arbetslöshets- bels\öshetsn'ämnd.
Kommun jår till
nämnd för handhavande av lokala åt- sätta särskild arbetslöshetsnämnd el-
gärder ifråga om statlig och statsun- ler uppdraga ål annan nämnd att vara
derslödd hjälpverksamhet vid oförvål- arbetslöshetsnämnd. Har så ej skett är
lad arbetslöshet, ävensom all för än- kommunstyrelsen arbetslöshels-
damålet skall lillsälias särskild sådan nämnd. nämnd.
Innefattar förordnande som nyss sagts ej föreskrift om tillsättande av särskild
nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare och på
landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd.
Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam
för flera kommuner,
2 S
Närmare .föreskrifter om utseende A
rbelslöshetsnämnd har till uppgift av särskild arbetslöshelsnämnd, om att
vidtaga eller på annal sätt främja revision av arbetslösheisnämnds verk-
kommunala åtgärder för atl förebygga samhet, så ock om tillämpningen i öv- arbetslöshet
eller minska verkningarna rigi av denna lag medelas av Konung- av
arbetslöshet.
en.
Det åligger arbetslöshetsnämnd
särskilt att
/. handlägga frågor om kommuns
hjälpverksamliel vid arbetslöshet enligt arbelsmarknadskungörelsen (1966:368),
2. samarbeta med myndigheter och
enskilda vilkas verksamhet rör syssel
sättningsfrågor samt
3, omedelbart underrätta länsar
betsnämnden om arbetskonflikt som
Prop. 1976/77:1 36
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
påverkar hjälpverksamhet inom kommunen.
Arbetslöshelsnämnd skall göra de
framställningar till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen som behövs för
nämndens verksamhet. Nämnden får infordra yttranden och upplysningar från
kommunstyrelsen, annan nämnd, beredning eller tjänsteman hos kommunen.
5 S
/ fråga om särskild arbetslöshetsnämnd äger 37 i), 38 §
första stycket, 39 §, 40 första och tredje styckena, 42 och 43 §ii, 44 §
första stycket och 45-47 §ii samt, utom i Stockholms kommun. 41 kommunallagen
(1976:000) motsvarande tillämpning. Utan hinder av 2 2 förvaltningslagen
(1971:290) äger 4 och 5.W nämnda lag tillämpning i saintliga ärenden hos
särskild arbetslöshetsnämnd.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1977, då kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om
arbetslöshelsnämnd och dess verksamhet m. m. upphör alt gälla.
Prop. \91(,/11:1 37
19 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:99) om
köttbesiklning m. m.
dels all 11 S 3 mom. skall upphöra atl gälla,
dels att i 9 S 1 och 4 mom., 10 S 3
mom. saml 20 och 22 SS ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels alt
11 S 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 S
2 mom. Offentligt slakthus skall
slå under förvaltning av särskild styrelse.
Vad i 45 § kommunallagen är stadgat
i. fråga om där avsedd nämnd skall äga motsvarande tillämpning beträffande
slakthusstyrelse i annan kommun än Stockholm. För slakthusstyrelse i
Stockholm skola gälla bestämmelserna 151 § kommunallagen för Stockholm. Utan
hinder av vad nu sagts må protokoll, som föres vid slakthusstyrelses
sammanträde, begränsas till att upptaga förteckning å närvarande ledamöter
samt beslutet i varje ärende.
Utöver vad i andra stycket stadgas
skall beträffande slakthusstyrelse gälla vad kommunens fullmäktige föreskri-
2 mom. Offentligt slakthus skall stå under förvaltning av
slakthusstyrelse i den mån annat ej följer av sådant beslut som avses i 49 §
kommunallagen (1976:000). Kommun får tillsätta särskild slakthusstyrelse
eller uppdraga ål annan nämnd alt vara slakthusstyrelse. Har så ej skett är
kommunstyrelsen slakthusstyrelse.
I fråga om särskild
slakthusstyrelse äga 37 §, 38 första stycket, 39 §, 40 § första och tredje
styckena, 42-47§§ samt, utom i Stockholms kommun, 41 § kommunallagen (1976:000)
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1977.
2.
i fråga om
särskild slakthusslyrelse tillämpas bestämmelserna i 37 S första stycket och 40
S första stycket kommunallagen (1976:000) första gången vid val som avser
tiden efter utgången av år 1979. Vid denna tidpunkt upphör löpande
tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i särskild slakthusstyrelse.
Senaste lydelse av 20$ 1971:1114.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 Förslag till
Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)
Härigenom föreskrives i fråga om sjukvårdslagen
(1962:242)'
dels att 9 S 3 mom., 11 S 2, 3 och 5 mom. och 12 S skall
upphöra atl
gälla, dels att 9 S 1 och 2 mom.,
11 S 1 och 4 mom. och 34 S 1 mom. skall
ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m . 2 I landstingskommun eller kommun som ej tillhör
landstingskommun utövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten enligt
denna lag av en sjukvårdsstyrelse. Ledamöter och suppleanter i sjukvårdsstyrelsen
väljas av landstinget eller kommunfullmäktige till det antal landstinget eller
fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet
skall vara proportionelh om det begäres av minst så många väljande som
motsvara det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val gälla särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke
proportionelh, skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola
inkallas till tjänstgöring.
Landsting må besluta, atl landstingskommunens
sjukvårdsstyrelse skall utgöras av förvaltningsutskottet eller viss avdelning
av utskottet.
1 mom. I landstingskommun eller kommun som ej tillhör
landstingskommun utövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten enligt
denna lag av en sjukvårdsstyrelse, / den mån annat ej följer av sådant beslut
som avses i 49 § kommunallägen (1976:000).
Landstingskommunen eller kommunen
får tillsätta särskild sjukvårdsstyrelse eller uppdraga åt annan nämnd att
vara sjukvårdsstyrelse. Har
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse av 9$ 3 mom.
1972:665 11 $ 2 mom. 1970:211 11 $ 3 mom. 1970:211 12$ 1972:665.
-Senaste lydelse 1970:21
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
2 m o m . För sjukvårdsstyrelse
äga / landsringskomtnun bestämmelserna i 43-51 sVs' och 54 fjärde stycket
tandstingslagen och I kommun som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i
322 i)jf och 45 § andra och tredje styckena kommunallagen motsvarande
tillämpning. 1 protokoll behöver dock upptagas endast förteckning över
näivarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Föreslagen
lydelse
så ej skett är IÖr\
komm unstyrelsen sjukvårdsstyrelse.
2 m o m . I fråga om särskild sjukvårdsstyrelse
äga 377 §if kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
1 mom'' Närmast under sjukvårdsstyrelsen utövas
tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus av en direktion.
Direktion må vara gemensam för två eller fiera sjukhus och kan utöver
sjukhusförvaltning anförtros andra motsvarande uppgifter inom sjukvården.
1 mom. Närmast under sjukvårdsstyrelsen
utövas tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus av en direktion,
/ den mån annat ej följer av sådant beslut som avses i 49 § kommunallagen
(1976:000), Direktion må vara gemensam för två eller fiera sjukhus och kan
utöver sjukhusförvaltning anförtros andra motsvarande uppgifter inom sjukvården.
Landsting äger besluta, att sjukvårdsstyrelsen skall utgöra direktion. I
kommun som icke tillhör landstingskommun äger
kommunfullmäktige
motsvarande befogenhet.
4 mom. / fråga om särskild direktion äga 377 §§
kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
4 m o m . '' Beträffande särskilt utsedd
direktion skola, med de avvikelser som framgå av vad 12.3 och 5 mom. stadgas,
följande bestämmelser äga motsvarande tillämpning, nämligen for direktion i
landstingskommun vad i 43, 44 och 46-51 landstingslagen är föreskrivet med
avseende å
-'Senaste Ivdelse 1970:211. Senaste lydelse 1970:211. Senaste lydelse 1970:211.
Prop.
1976/77:1 40
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
förvaltningsutskottet
och i 54 § fjärde stycket samma lag i fråga om där avsedd nämnd samt för
direktion i kommun, som ej tillhör landstingskommun, vad i 32, 33 och 352
34 S
1 mom.' Talan mot beslut av sakkunniga om
tjänsteförslag enligt 20 S föres hos socialstyrelsen genom besvär. Mot
socialstyrelsens beslut med anledning av sådana besvär far talan icke föras.
Om besvär över beslut av sjuk- Om besvär över
beslut av sjuk
vårdsstyrelse eller direktion gäller vårdsstyrelse eller direktion gäller
vad som stadgas i landstingslagen el- vad som stadgas i kommmunallagen
ler kommunallagen. (1976:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
2. I fråga om särskild direktion tillämpas
bestämmelsen i 37 S första stycket kommunallagen (1976:000) om minsta antalet
ledamöter första gången vid val som avser tiden efter utgången av år 1979.
3. Bestämmelsen i 11 S 5 mom. om beslulförhet
tillämpas intill utgången av år 1979.
'Senaste
Ivdelse 1972:665.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
Förslag till
Lag
om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)
Härigenom
föreskrives att 5 S folktandvårdslagen (1973:457) skall hanedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Ledningen av folktandvården utövas inom varje
landstingskommun av sjukvårdsstyrelse som avses i 9 i) sjukvårdslagen
(1962:242).
Landstingskommun får dock utse särskild nämnd att i
stället för sjukvårdsstyrelse utöva ledningen av folktandvården. I fråga om
sådan nämnd äger bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse i 9 § 1 och2 mom.
sjukvårdslagen motsvarande tillämpning.
5
Föreslagen
lydelse
S
Ledningen av folktandvården utövas inom varje
landstingskommun av en tandvårdsnämnd, i den mån annat ej följer av sådant
beslut som avses i 49 § kommunallagen (1976:000). Landstingskommun får
tillsätta särskild tandvårdsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara
tandvårdsnämnd. Har så ej skett är sjukvårdsstyrelsen tandvårdsnämnd.
1 fråga om särskild tandvårdsnämnd äger 37-47 iij
kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa
psykiskt utvecklingsstörda.
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
dels alt 15 S skall upphöra att gälla,
dels att i lagen orden
"styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda" eller
böjningsform därav skall bytas ut mot "omsorgsstyrelse" i motsvarande
form.
dels alt 6
och 14 SS skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna
lag utövas av en omsorgssiyrclse. i den mån annat ej jöljer av sådant beslut
som avses i 49 i) kommunallagen (1976:000).
6 S'
Ledningen av landstingskommuns
verksamhet enligt denna lag utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda. Till sådan styrelse lår utses nämnd som handhar andra
landstingskommutiens jörvalt-ningsuppgifier.
Landstingskommun får tillsätta särskild
omsorgssiyrelse eller uppdraga åt annan nätnnd att vara omsorgssiyrelse. Har
så ej sken är sjukyårdsstyrelsen omsorgssiyrelse. Landstingskommun äger
överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är
belägen.
psykiskt
utvecklingsstörda av landstingskommuner gemensamt, får särskild styrelse
utses att för inrättningen fullgöra de uppgifter som annars ankommer på
omsorgsstyrelse.
Landstingskommun äger besluta au ledningen av
specialsjukhus skall
utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.
Drives inrättning föromsorger om Drives
inrättning för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda av landstingskommuner
gemensamt, får särskild styrelse utses att för inrättningen fullgöra de
uppgifter som annars ankommer på styrelse för omsorger om psykiskt
iitvecklingssiörda.
För vissa uppgifter som anges
särskilt i denna lag finnes i landstingskommun en beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda eller, om regeringen bestämmer det. Rera sådana nämnder.
' Senaste lydelse 1974:582.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
14 Ledamöter och suppleanter i särskild
styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda väljes av landstinget
eller kommunfullmäktige till del antal tandsiinget eller kommunflill-mäkiige
bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara
proportionelh om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal
vilket erhålles. om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med I. Om förfärandet vid sådant proportionellt val gäller
särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportionellt, skall
även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till
tjänstgöring.
För särskild styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda äger i landstingskommun bestämmelserna i 43-51
och 54 if fjärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) saml i
kommun som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 322 i och 45 andra
och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) motsvarande
tillämpning. I protokoll behöver dock upptagas endast förteckning över
närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Föreslagen lydelse
S
/ fråga om särskild omsorgsstyrelse
äger 377 kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i krafi den 1 januari 1977.
-'Senaste Ivdelse 1971:639.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av
frågor
om regionplan för kommunerna i Stockholms län
Härigenom föreskrives att 1-5 SS lagen (1968:598) angående
handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Har med stöd av 127 S andra stycket
byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) bestämts att Stockholms län skall
utgöra ett regionpla-neområde, kan Konungen förordna all frågor om regionplan
för området skall handläggas av kommunalförbund mellan Stockholms stad och Stockholms
läns landstingskommun eller, om staden inträder i landstingskommunen, av
landstingskommunen.
1
Föreslagen
lydelse
Har med stöd av 127 S andra stycket
byggnadslagen (1947:385) bestämts alt Stockholms län skall utgöra ett
regionplaneområde,5A:a//frågor om regionplan för området handläggas av
Stockholms läns landstingskommun.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd
och anlages av kommunalförbundels fullmäktige eller av landstinget.
Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd
och antages av landstinget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommunalförbundet eller landstingskommunen kan tillsätta
särskild regionplanenämnd. Tillsattes c:j särskild regionplanenämnd, skall i
kommunalförbundet förbundsstyrelsen eller annan nämnd som angives i
förbundsordningen eller i landstingskommunen förvahningsutskottet eller annan
nämnd som landstinget bestämmer vara regionplanenämnd.
Ledatnöter och suppleanter i särskild regionplanenämnd
väljes av förbundsfullmäktige eller landstinget till det antal
förbundsfullmäktige eller
Landstingskommunen får tillsätta
särskild regionplanenämnd eller uppdraga åt annan nämnd an vara
regionplanenämnd. Har så ej sken är förvaltningsutskottet regionplanenämnd.
I fråga om särskild regionplanenämnd
äger 37-47 kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.
Prop. 1976/77:1 45
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
landstinget bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke
vara under fem. Valet skall vara proportionellt, om del begäres av minst .«/
många väljande som motsvarar del tal vilket erhålles. om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfårandet vid
sådant proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av
suppleanter icke proportionelll. skall även bestämmas den ordning i vilken
suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.
För särskild regionplanenämnd äger
i kommunalförbundet 32 §. 33 § första stycket första punkten och andra stycket.
34-2 §§ samt 45 § andra och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753) och i landstingskommunen 43 i. 44 1 första stycket första punkten och
andra stycket. 45-51 ,W samt 54 >> fjärde stycket landstingslagen den 14
maj 1954 (nr 319) motsvarande tillämpning.
4S
Regionplan fastställes av Konung- Regionplan
fastställes av regering
en. Haravvikande mening i fråga om en.
Haravvikande mening i fråga om
förslaget till regionplan uttalats inom förslaget
till regionplan uttalats inom
styrelsen i kommunalförbundet eller regionplanenämnd
eller inom lands-
landstingskomtnunen. inom annan tinget
eller har erinran mot förslaget
rtflVwnrfsowö/-regionplanenämnd el- framställts
av kommun inom re-
ler inom/(///wäAv/p p/Ze/-landstinget gionplaneområdet,
kan regeringen
eller har erinran mot förslaget fram- göra
den avvikelse från förslaget som
ställts av kommun inom regionpla- är befogad med hänsyn till den ut-
neområdet, kan Konungen göra den talade
meningen,
avvikelse från förslaget som är be
fogad med hänsyn till den uttalade
meningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
/ fi'åga om kommunalförbundets
kostnader för upprättande och ändring
5S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
av
regionplan äger 132 i byggnadslagen motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna
i 133 S och 149 S första stycket första punkten byggnadslagen äger motsvarande
till-lämpning när kommunalförbundet eller landstinget handlägger frågor om
regionplan. Vad som sägs om lor-bundsfullmäktige skall därvid avse fullmäktige
i kommunalförbundet eller landstinget.
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 133 S och 149 S första stycket
första punkten byggnadslagen (1947:385) äger motsvarande tillämpning när
landsiingskom-nuinen handlägger frågor om regionplan. Vad som sägs om
region-planeförbund och förbundsfullmäkii-ge skall därvid avse landstingskommunen
och landstinget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av
magistratens
befattning med burskapsärenden m. m.
Härigenom föreskrives att lagen (1964:653) om
överllyitande av magi-straieni befattning med burskapsärenden m. m. skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Stadens styrelse skall övertaga den
befattning med ansökan om burskap och med uppsägning av burskap, som enligt 3
kap. 1 och 5 SS han-delsbalken ankommer på borgmästare och råd.
Stadens styrelse äger antaga reglemente
angående burskap i staden att gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap.
handelsbalken. Innan reglemente antages, skall stadens borger-skap beredas
tillfälle yttra sig. Reglemente fastställes av länsstyrelsen.
Föreslagen
lydelse
Kommunstyrelsen eller den nämnd
kommunfullmäktige beslutar skall övertaga den befattning med ansökan om
burskap och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 SS
handelsbalken ankommer på borgmästare och råd.
Kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige beslutar
äger antaga reglemente angående burskap att gälla i stället för vad som
stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan reglemente antages, skall boigerskapet
beredas tillfälle yttra sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
25 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande m. m.
Härigenom föreskrives att 4 S lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.' skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
4S
Om det behövs för bostadsförsörjningens främjande skall
kommun anordna avgifisfri bostadsförmedling. 1 område som kan anses utgöra
en enhet i bostadsförsörjningshänseende åligger sådan skyldighet kommunerna i
området. Därvid skall gemensam bostadsförmedling anordnas och enhetliga
grunder tillämpas vid anvisning av bostäder.
Regeringen kan ålägga kommun att
fullgöra skyldighet enligt första stycket.
Har regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam
bostadsförmedling skola de deltagande kommunerna handha denna i kommunalförbund.
Enas de icke om förbundsordningen eller ändring av den eller om ordförande i
förbundets fullmäktige eller styrelse, beslutar länsstyrelsen eller, om
kommuner i iner än ett län beröras, regeringen. I övrigt gäller lagen
(1957:281) om kommunalförbund.
Har regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam
bostadsförmedling skola de deltagande kommunerna handha denna i kommunalförbund.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i krafi den 1 januari 1977.
Lagen omtryckt 1975:131.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:131.
Prop. 1976/77:1 49
26
Förslag till
Lag
om egendom som förvaltas av kommunalstämma
Härigenom
föreskrives följande.
Om sockenmagasin, tillgångar som hör till
magasinskassa eller rotehål-larkassa eller annan egendom vid utgången av år
1977 förvaltas av kommunalstämma som avses i 13 S lagen (1930:251) om
kommunalstyrelse på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla
kommunen. Sådan förvaltning får dessförinnan avvecklas i den ordning och under
de förutsättningar som i fråga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 SS i den
numera upphävda kungörelsen (1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma
förvaltade kassor.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
4 Rit
Prop.
1976/77:1 50
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-08-19
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallcn, Peterson
Föredragande:
statsrådet Gustafsson
Proposition
om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m. m.
1.
Inledning
Den kommunala indelningens anpassning till
samhällsutvecklingen har skapat förutsättningar att vidga den kommunala
självstyrelsen. Kommun-indelningsreformen motiverar också överväganden
beträffande statens förhållande till kommunerna från delvis nya
utgångspunkter. I 1974 års slats-verksproposition (prop. 1974:1, bil. 16)
uttalade jag att en fortsatt översyn skulle göras av statens tillsyns- och
kontrollfunktioner gentemot kommunerna. Inom kommundepartementet pågår i
samråd med andra berörda departement en sådan översyn.
Utöver de förslag till förändringar som har lagts
fram i samband med reformer på andra områden har översynsarbelet hittills
resulterat i fyra departementspromemorior med den gemensamma beteckningen
Minskad statlig detaljreglering av kommunerna. Den första promemorian (Ds Kn
1975:1). PM 1 Avgifier hos byggnadsnämnd, har lagts till grund för en
proposition (1975:107). Propositionen godtogs av riksdagen (CU 1975:29. rskr
1975:220). Genom ändringar (1975:462 resp. 1975:821) i byggnadsstadgan
(1959:612, omtryckt 1972:776) och förordningen (1961:568) om brandlariiga varor
har regeringen slopat kommuns skyldighet att underställa länsstyrelsen beslut
om avgifter hos byggnadsnämnd.
De följande tre promemoriorna, PM 11 (Ds Kn 1975:3)
Nämndorganisationen, underställning m, m., PM III (Ds Kn 1975:6) Övriga
specialreglerade kommunala nämnder m. m. och PM IV (Ds Kn
1975:7) Landstingskommunernas specialreglerade nämnder, behandlar bl. a. de
kommunala och landslingskommunala nämndernas organisation och arbetsformer.
Pro-
Prop.
1976/77:1 51
mcmoriorna
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1-3.
Inom kommundeparlemenlel har vidare upprättats
promemorian (Ds Kn 1976:3) Avveckling av institutet jordbruksstämma.
Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Efter remiss har yttranden över PM II avgetts
av socialstyrelsen, riksarkivet, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
statens livsmedelsverk, statens planverk, statens brandnämnd,
socialutrcdningen (S 1969:29), hälso-vårdssladgeutredningen(S 1974:08),
utredningen(U I972:06)om skolan, staten och kommunerna, samtliga
länsstyrelser, Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Hallands,
Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och Västerbottens läns landstingskommuner,
Alvesta, Avesta, Benglsfors, Bodens, Borlänge, Eskilstuna, Falkenbergs, Falu,
Flens, Gislaveds, Gotlands, Göteborgs, Göiene, Haninge, Hjo, Jönköpings,
Katrineholms, Kumla, Kungsbacka, Köpings, Laholms, Landskrona, Lerums, Ludvika,
Lycksele, Malmö, Mora, Mörbylånga, Norrköpings, Nyköpings, Piteå, Ronneby, Skövde,
Stockholms, Strängnäs, Sundsvalls, Svenljunga, Söderhamns, Sölvesborgs,
Trollhättans, Uddevalla, Umeå, Uppsala, Vallentuna, Varbergs, Vingåkers,
Vänersborgs, Värnamo, Växjö, Åtvidabergs, Öckerö, Örebro, Örnsköldsviks och
Östersunds kommuner, sociala centralnämnden i Östra Göinge kommun.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).
Över PM III har efter remiss yttranden avgetls av
överbefälhavaren (ÖB), chefen för armén, försvarels civilförvaltning, försvarets
materielverk, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, riksskatleverket,
skolöverstyrelsen, statens livsmedelsverk, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsslyrelsen, riksnämnden för kommunal
beredskap, militärbefälhavaren i Östra militärområdet, utredningen om skolan,
staten och kommunerna, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Västernorriands och Norrbottens län, Örebro läns
landstingskommun, Eskilstuna, Göteborgs, Halmstads, Hedemora, Järfälla,
Karislads, Landskrona, Luleå, Malmö, Motala, Norrköpings, Piteå, Stockholms,
Sundsvalls, Surahammars, Tyresö, Älvsbyns och Örnsköldsviks kommuner. Nordvästra
Skånes kommunalförbund. Sydvästra Skånes kommunalförbund och Svenska
kommunförbundet.
Över PM IV har efter remiss yttranden
avgetls av socialstyrelsen, riksarkivet, skolöverstyrelsen, statens planverk,
folkhögskoleutredningen (U 1972:08), länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus. Västmanlands och Västerbottens
län, samtliga landstingskommuner, Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Centralorganisationen SACO/SR,
TCO, Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn.
Prop.
1976/77:1 52
Över promemorian Avveckling av institutet
jordbruksstämma har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslern (JK),
kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Alingsås,
Katrineholms, Kungälvs, Ludvika, Säters, Södertälje, Vingåkers, Åre och
Örnsköldsviks kommuner. Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings-
och pas-toratsförbund, Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukarnas
riksförbund och Samfundet för hembygdsvård.
2. Departementspromemoriorna
m. m.
I fråga om gällande rätt och förslagen i
departementspromemoriorna lar jag hänvisa till bilaga 1-4.
3. Remissyttrandena
Departementspromemoriorna har fått ett genomgående
positivt mottagande vid remissbehandlingen. I enstaka frågor förordar en del
remissinstanser andra lösningar än de som har föreslagits i promemoriorna.
Detta gäller främst frågor som hänger samman med tjänstemännens ställning i
nämndorganisationen. Åtskilliga remissinstanser önskar ytteriigare förslag om
lättnader i den statliga tillsynen och kontrollen över kommunerna. Framför
allt framhålls att skyldigheten att underställa statlig myndighet vissa beslut
bör kunna avskaffas i ytterligare ett antal fall, bl. a. i fråga om beslut att
ta upp lån och att teckna borgen. Förslaget att institutet jordbrukssiämma
skall avvecklas bemöts i huvudsak positivt. En sammanställning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.
4. Föredraganden
4.1 Allmän bakgrund
Under efterkrigstiden härden offentliga sektorn
vuxit kraftigt. Inte minst kommunens verksamhet har ökat i omfattning. Åtskilliga
uppgifter som är av betydelse för atl skapa ett välordnat samhälle där
medborgarnas behov av trygghet och service tillgodoses handhas i dag av
kommunala och landslingskommunala organ. Kommunindelningsreformerna har varit
en förutsättning för denna utveckling. Genom tillkomsten av bärkraftiga kommuner
har dessa kunnat ta ansvar för betydelsefulla samhällsfunktioner samtidigt som
former har skapats för ett stärkt medborgarinfiytande.
Ansvaret för samhällets utveckling och uppgifter
vilar såväl på staten som på kommunerna och landstingskommunerna. Samverkan på
skilda områden och i olika former är en nödvändig förutsättning för att
gemensamma samhälleliga mål skall kunna uppnås. Eftersom statsmakterna har det
över-
Prop.
1976/77:1 53
gripande
ansvaret, måste de på olika sätt ange ramar för kommunernas och
landstingskommunernas befogenheter.
Den kommunala .självstyrelsens formella ram ges i
lagstiftning. I regeringsformen (RF) slås fast att den svenska folkstyrelsen
förverkligas bl. a. genom kommunal självstyrelse (1 kap. 1 S)- Det anges (1
kap. 6 S) att det i riket finns primärkommuner och landstingskommuner, att
beslutanderätten utövas av valda församlingar och att kommunerna har rätt att
ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Vidare föreskrivs i RF (8 kap. 5 S)
att grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner, för kommunernas
organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestäms
i lag samt att i lag också meddelas föreskrifter om kommunernas befogenheter i
övrigt och om deras åligganden. I kommunallagen (1953:753, omtryckt 1969:765)
(KL), kommunallagen (1957:50) för Stockholm (omtryckt 1969:766)(KLS)och
landstingslagen(1954:3I9,omtryckt I972:101)(LL)finns bestämmelser om bl. a.
kommunernas och landstingskommunernas kompetens, uppgiftsfördelningen mellan
beslutande samt förvaltande och verkställande organ, de kommunala och
landstingskommunala organens arbetsformer, den ekonomiska förvaltningen,
underställning och besvär. I fråga om befogenheter och åligganden reglerar
kommunallagarna endast den s. k. allmänna kompetensen. Uppgifter enligt denna
är i princip frivilliga. Den kompetens som regleras i olika
specialförfattningar innebär däremot i de fiesta fall att uppgifterna är
obligatoriska. Genom sådan lagstiftning har kommunerna tilldelats betydande
ansvar inom plan- och byggnadsväsendet, bostadsförsörjningen, socialvården,
undervisningen m. m. och landstingskommunerna inom hälso- och
sjukvårdsområdet.
Statens tillsyn och kontroll över kommunernas och
landstingskommunernas verksamhet utövas i olika former. Det mest vidsträckta
tillämpningsområdet har den statskontroll som utlöses på enskilds initiativ
genom besvär över ett kommunalt eller landstirigskommunalt beslut. Besvär som
anförs med stöd av kommunallagarna, s. k. kommunalbesvär, är den kontrollform
som innebär det minsta ingreppet i den kommunala självstyrelsen. En mer
ingående kontroll kommer till stånd genom s. k. förvaltningsbesvär, som anförs
med stöd av specialförfattningar.
Vissa beslut av kommuner och landstingskommuner
prövas och fastställs av regeringen eller annan statlig myndighet genom
underställning. Exempel på sådana ärenden utgör finansiella åtaganden,
antagande av kommunala stadgor, planläggningsbeslut och beslut om vissa
avgifter.
Effektivitetskontroll sker med stöd av olika
specialförfattningar, som ålägger kommunerna och landstingskommunerna att svara
för vissa förvaltningsuppgifter och som föreskriver statlig tillsyn över att
uppgifterna fullgörs på ett tillfredsställande sätt.
En mycket långtgående styrning är möjlig genom att
staten inom vissa verksamhetsgrenar kan bestämma över resurstilldelningen till
kommuner och landstingskommuner. Exempel på ekonomiska styrmedel är
investerings-avgifter och statsbidrag.
Prop.
1976/77:1 54
Förutsättningarna för att öka kommunernas och
landstingskommunernas ansvar och handlingsfrihet har under de senaste
decennierna i hög grad förbättrats. Genom kommunindelningsreformen och i takt
med verksamhetens utbyggnad har förvaltningsorganisationen tillförts
sakkunskap på olika områden. Den service som kommunförbunden lämnar sina
medlemmar har också i betydande utsträckning medverkat till effektivitet och
enhetlighet i den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Behovet av
statlig tillsyn och kontroll över kommunernas och landstingskommunernas sätt
att fullgöra sina uppgifter har därför minskat. Mot den bakgrunden uttalade jag
i 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1, bil. 16, s. 2) och i 1975 års
budgetproposition (prop. 1975:1, bil. 16, s. 3) att en översyn skulle göras av
statens tillsyns- och kontrollfunktioner.
Syftet med översynen är att mönstra ut sådana
detalj föreskrifter som med hänsyn till de kommunala och landstingskommunala
organens ställning och resurser inte längre är nödvändiga. Flera motiv kan
anföras för att på detta sätt decentralisera ansvar och befogenheter.
Statsförvaltningen kan avlastas arbetsuppgifter och fa bättre tid för planering
och andra övergripande frågor. Det innebär effektivitetsvinster för
samhällsförvaltningen som helhet om myndigheter som bereder ärenden också
fattar de slutliga besluten. Vidare kan de kommunala organens kännedom om
lokala förhållanden bättre utnyttjas. Medborgarna får också större möjligheter
till kontakter med beslutsfattarna vilket kan göra det lättare att lösa många
problem. Samtidigt är jag helt medveten om de krav som finns på samordning och
likformighet i samhällsarbetet. Beslut av statsmakterna för att tillförsäkra
medborgarna exempelvis rättssäkerhet, sysselsättning och lika tillgång till
samhällsservice skall självfallet förverkligas. Det är knappast möjligt atl
ställa upp någon allmängiltig princip som kan tillämpas vid ställningstaganden
till utformningen av statens tillsyns- och kontrollfunktioner. En avvägning
mellan delvis motstridiga intressen måste komma till stånd vid varje tillfälle.
Ytterst gäller därvid frågan vilka styrinstrument och vilken grad av styrning
som är förenlig med statsmakternas uppfattning om den kommunala självstyrelsens
roll i samhället.
Förutom de förslag till förändringar som har lagts
fram i samband med reformer på andra områden har det hittills bedrivna
utredningsarbetet resulterat i fyra departementspromemorior som berör lagar
och andra författningar avseende kommunal och landstingskommunal verksamhet.
Promemoriorna har redovisats under den gemensamma beteckningen Minskad statlig
detaljreglering av kommunerna. Ett delresultat av översynsarbetet redovisadesi
PM KDsKn 1975:1) Avgifter hos byggnadsnämnd. Regeringen har efter bemyndigande
av riksdagen (prop. 1975:107, CU 1975:29, rskr 1975:220) beslutat att slopa
kommuns skyldighet att underställa länsstyrelsen beslut om sådada avgifter (SFS
1975:462 och 821). 1 de övriga tre departementspromemoriorna, PM 11 (Ds Kn
1975:3) Nämndorganisationen, un-
Prop.
1976/77:1 55
derställning
m. m., PM III (Ds Kn 1975:6) Övriga specialreglerade nämnder m. m. och PM IV (Ds
Kn 1975:7) Landstingskommunernas specialreglerade nämnder, behandlas bl. a. de
kommunala och landstingskommunala nämndernas organisation och arbetsformer
samt underställning hos statlig myndighet av vissa beslut. Jag anser att det
är angeläget att specialförfattningarnas regler om nämndernas organisation och
arbetsformer tas upp nu så att enhetlighet kan nås med förslaget till ny
kommunallag (prop. 1975/76:187).
I de fall då den kommunala verksamhetens innehåll
och omfattning på ett visst område har reglerats närmare talar starka skäl för
att frågan om statlig tillsyn och kontroll normalt bör bedömas i samband med
att sakområdet utreds. I utredningsdirektiven för vissa nu arbetande
kommittéer anges, att denna fråga skall prövas och att inriktningen är att
begränsningar i den statliga tillsynen bör föreslås. Utredningsuppdrag med
denna inriktning har bl. a. utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och
kommunerna, häl-sovårdsstadgeutredningen (S 1974:08) och utredningen (S
1975:04) om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Vidare ingår i den
kommunalekonomiska utredningens (Fi 1971:08) uppdrag att behandla frågan om
övergång till mera generella former för statsbidragsgivningen.
Jag har för avsikt atl senare föreslå regeringen
att uppdra åt övriga berörda kommittéer att överväga frågan om hur man skall
kunna minska statlig tillsyn över och detaljkontroll av kommunerna och
landstingskommunerna inom resp. utredningsområde. Ett motsvarande uppdrag bör
även lämnas till de centrala statliga myndigheterna att pröva gällande
föreskrifter, råd och anvisningar från samma utgångspunkt.
I de promemorior som har upprättats inom
kommundepartementet har en fullständig genomgång gjorts av bestämmelserna om de
kommunala och landstingskommunala specialreglerade nämnderna. Översynen avser
organisationen av ett 30-tal specialreglerade verksamheter inom kommuner,
landstingskommuner och kommunalförbund. De förslag som läggs fram kännetecknas
av en strävan mot större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen efter
mönster av förslaget till ny kommunallag med ett minimum av särregler och
detaljföreskrifter. Förslagen bygger på principen att kommunernas och
landstingskommunernas handlingsfrihet skall ökas och att deras möjligheter att
anpassa verksamhetsformerna efter lokala förhållanden skall förbättras. Denna
grundtanke har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. I vissa avseenden har den uppfattningen förts fram att
förslagen från pågående utredningar bör avvaktas. I likhet med fiertalet
remissinstanser anser jag dock att övervägande skäl talar för alt man söker
lösa frågorna om de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer i
ett sammanhang och med utgångspunkt i bestämmeLserna om styrelsen i förslaget
till ny kommunallag (3 kap.). Dessa frågor bör i första hand bedömas från
allmänna kommunalrättsliga utgångspunkter och med beaktande av vad den
kommunala självstyrelsen och demokratin fordrar. Delta är inte i första hand en
uppgift för de ut-
Prop.
1976/77:1 56
redningar
som arbetar med olika specialreglerade kommunala verksamheter. Därför anser jag
inte att jag föregriper utredningarnas arbete, när jag gör bedömningen att
förslagen i promemoriorna kan ligga till grund för lagstiftning nu.
Beträffande flera andra frågor, som det i och för sig skulle ha funnits
anledning att ta upp i ett översynsarbete av detta slag, gör jag däremot, som
jag skall återkomma till, den bedömningen all de inte bör las upp fristående
från verksamhetsområdet i övrigt. Möjligheterna att minska den statliga
detaljregleringen får i dessa fall prövas i resp. utredning och under
beredningen i regeringens kansli.
Bestämmelser om kommunernas och
landstingskommunernas specialreglerade nämnder finns i de olika
specialförfattningarna. Dessa innehåller dels särskilda bestämmelser om
nämnderna och dels i allmänhet en hänvisning till vissa bestämmelser i KL, KLS
resp. LL. Specialförfattningarnas särskilda nämndbestämmelser kan avse frågor
som saknar motsvarande reglering i kommunallagarna beträffande kommunstyrelsen
resp. förvaltningsutskottet. I andra fall finns liknande bestämmelser i
kommunallagarna, men för den specialreglerade nämnden ges då i
specialförfaiiningarna en avvikande regel. Även om det finns ett gemensamt,
grundläggande mönster för samtliga kommunala och landslingskommunala nämnder,
är mängden avvikande bestämmelser betydande. Jag anser atl goda skäl talar för
att ytterligare anpassa specialförfailningarnas nämndbestämmelser till den nya
kommunallagens bestämmelser om styrelsen.
Som jag aviserade i kommunallagspropositionen (s.
567) anser jag att liden nu är mogen atl avveckla institutet jordbruksstämma.
Jag avser att ta upp också denna fråga i detta sammanhang (avsnitt 4.6).
Jag har i detta ärende samrålt med cheferna för
justitie-, försvars-, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-,
jordbruks-, handels-, arbetsmarknads- och bostadsdepartenienten saml med
statsrådet Hjelm-Wallén.
4.2
Specialförfattningarnas särbestämmelser
Frågan om i vilken utsträckning de specialreglerade
nämndernas organisation och arbetsformer kan regleras genom en hänvisning till
den nya kommunallagens bestämmelser om styrelsen fordrar en rad ställningstaganden
till behovet av olika särregler. Jag avser att ta upp detta punkt för punkt, i
huvudsak i samma ordning som de olika frågorna behandlas i förslaget till ny
kommunallag, för atl sedan återkomma till spörsmålet om en enhetlig hänvisning
till den nya kommunallagen.
Mina förslag berör ett stort antal nämnder och
innebär ändringar i åtskilliga specialförfaltningar. För att ge överblick över
de olika konsekvenserna skall jag sedan sammanfatta mina förslag nämnd för
nämnd (avsnitt 4.3).
Prop.
1976/77:1 57
4.2.1
Fakultativa eller obligatoriska nämnder
De viktigaste kommunala specialreglerade nämnderna
är obligatoriska i den meningen att särskild nämnd måste inrättas. Kommunen är
skyldig att inrätta byggnadsnämnd, skolstyrelse, social centralnämnd (eller
socialnämnd, barnavårdsnämnd och nyklerhetsnämnd) samt hälsovårdsniimnd. Också
valnämnd, uttagningsnämnd och i vissa fall handels- och sjöfartsnämnd är
obligatoriska nämnder. Övriga kommunala specialreglerade nämnder är
fakultativa i den meningen atl särskild nämnd inte behöver inrättas. Eftersom
den uppgift som regleras i en specialförfatining i allmänhet är obligatorisk,
innebär detta att kommunen kan välja mellan atl inrätta en särskild nämnd för
uppgiften och atl uppdra åt annan nämnd alt ha hand om uppgiften. I fiera fall
anges att kommunstyrelsen (i något fall socialnämnden) skall utgöra nämnd för
den aktuella uppgiften, om den inte har anförlroils annan nämnd och särskild
nämnd inte har inrättats. Beträffande arbetslöshetsnämnd är detta det enda
alternativet till att inrätta särskild nämnd.
De landstingskommunala specialreglerade nämnderna
är i huvudsak fakultativa. Undanlaget är folkhögskolestyrelse. Special
författningarna har något olika bestämmelser om inrättande av nämnder.
Genomgående anges att särskild nämnd kan inrättas för var och en av de
specialreglerade verksamheterna. Härutöver gäller all förvaltningsutskoilet
eller avdelning därav kan utgöra sjukvårdsstyrelse, all sjukvårdsstyrelse kan
utgöra landvårds-nämnd och direktion för sjukhus, atl utbildningsnämnd eller
styrelse för annan vårdyrkesulbildning kan utgöra styrelse för
sjuksköterskeskola samt atl omsorgsstyrelse, utbildningsnämnd,
semesierhemsnämnd och regionplanenämnd kan utgöras av annan nämnd i
landstingskommunen.
I PM III och IV föreslås
att uttagningsnämnd och handels- och sjöfarts-nämnd görs fakultativa och att
också annan nämnd än kommunstyrelse skall kunna vara arbeislöshetsnännd. De
begränsningar som finns i landstingens möjligheter att forma sin
nämndorganisation slopas med ett undantag. Endast sjukvårdsstyrelse bör kunna
vara direktion, om särskild sådan inte inrättas. Delta motiveras med hänvisning
till de komplikationer som i annat fall skulle kunna uppstå med tanke på att
direktion är i viss mening underordnad sjukvårdsstyrelsen.
1 promemoriorna föreslås en enhetlig utformning av
bestämmelserna om inrättande av de specialreglerade nämnder som inte måste vara
särskilda nämnder. Innebörden av de bestämmelser som föreslås för dessa nämnder
är att det i varje kommun och landstingskommun skall finnas en nämnd för den
specialreglerade uppgiften och att kommunen resp. landstingskommunen får
tillsätta särskild sådan nämnd eller uppdra åt annan nämnd att ha hand om uppgiften.
1 PM III föreslås en kompletterande regel med den innebörden att
kommunstyrelsen eller viss annan nämnd skall ha hand om uppgiften, om
kommunfullmäktige inte har beslutat annoriunda. Någon
Prop. 1976/77:1 58
motsvarigltei till denna kompletterande regel föreslås
däremot inte för de landstingskommunala verksamheterna.
I PM 111 framhålls att en enhetlig
utformning av bestämmelserna om inrättande av nämnder gör det lättare att
inrätta gemensamma nämnder för flera av de uppgifter som i dag oftast ankommer
på kommunstyrelsen och som var för sig inte motiverar en särskild nämnd.
Remissinstanserna tillstyrker nära
nog genomgående förslagen. Stockholms kommun anser alt även valnämnd bör göras
fakultativ, även om särskild valnämnd torde behövas i en kommun av
Stockholmsstoriek. Sundsvalls kommun pekar på att kommunstyrelsen får hand om
verksamheten för åtta av de nämnder som behandlas i PM III. Kommunen anser att
man bör överväga att lägga uppgifterna direkt på andra organ för att omgången
över ett delegationsförfarande skall kunna undvikas. Flera remissinstanser
sätter i fråga det framtida behovet av uttagningsnämnd och framhåller atl
hästar numera inte tas ut för försvarsmaktens behov. Sundsvalls kommun går längre
och sätter i fråga också behovet av kristidsnämnd, familjebidragsnämnd,
hemvärnsnämnd, handels- och sjöfarisnämnd saml slakthusslyrelse. Flera
remissinstanser uppehåller sig vid de förbättrade förutsättningarna att
sammanföra fiera i och för sig begränsade specialreglerade verksamheter till en
särskild gemensam nämnd. Överbefälhavaren önskar uttryckligt förfaltningsstöd
för inrättande av en särskild totalförsvarsnämnd som skulle ersätta i första
hand civilförsvars-, beredskaps-, kristids- och hemvärnsnämnderna. Flera
remissinstanser, däribland folkhögskoleutredningen (U 1972:08). anser all
folkhögskolestyrelserna även i fortsättningen bör vara obligatoriska som
särskilda nämnder eller att resultatet av utredningens arbete bör avvaktas,
innan någon ändring görs på denna punkt.
För egen del anser jag att
förslagen i promemoriorna är väl avvägda. Jag är inte beredd att i detta
sammanhang föreslå att några specialreglerade nämnder slopas. Min grundläggande
inställning är all det är av värde atl förtroendevalda ansvarar för de olika
specialreglerade kommunala verksamheterna. Den väg man bör välja tor att öka
kommunernas möjligheter att forma nämndorganisaiionen efter lokala behov är
enligt min mening att göra det frivilligt att inrätta särskilda nämnder och att
öppna möjligheter att relativt fritt fördela förvaltningsuppgifterna mellan
nämnderna.
Särskilt behovet av uttagningsnämnd
har satts i fråga av fiera remissinstanser. Frågan har berörts av 1967 års
rekvisitions- och förfogandeul-redning. vars betänkande (SOU 1975:65)
Förfogandelagstiftningen har re-missbehandlats och f n. bereds inom regeringens
kansli. I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen av ärendet bör
enligt min mening göras den ändringen att det inte längre blir obligatoriskt
aii inrätta särskild uttagningsnämnd. Chefen för försvarsdepanementet avser atl
i annat sammanhang föreslå regeringen alt uttagningskungörelsen (1963:110)
ändras på detta sätt.
Vad gäller frågan om folkhogskolestyrel.se skall vara obligatorisk eller
Prop.
1976/77:1 59
inte
har jag inledningsvis (avsnitt 4.1) uttalat alt bestämmelserna om samtliga
nämnders organisation och arbetsformer bör lösas i ett sammanhang och från gemensamma
utgångspunkter. Denna bedömning gäller i princip också landstingskommunal
folkhögskolestyrelse. Hithörande frågor har emellertid nyligen övervägts av
Iblkhögskoleutredningen, vars huvudbetänkande (SOU 1976:16) Folkhögskolan f.
n. remissbehandlas. För att inte föregripa remissbehandlingen och den fortsatta
beredningen av utredningens förslag, har jag funnit det lämpligt att i detta
sammanhang inte föreslå några ändringar i folkhögskoleförordningen (1958:478).
En remissinstans har föreslagit alt också valnämnd
skall bli fakultativ. Jag kan inte finna att det föreligger något behov av att
öppna möjlighet atl överiåta valnämnds uppgifter på kommunstyrelsen eller annan
nämnd och är således inte beredd atl biträda detta förslag.
Invändningen från en remissinstans att
kommunstyrelsen, om förslagen genomförs, far ansvar för alltför många
verksamhetsområden och atl andra former bör väljas för fiera av de
specialreglerade uppgifterna fordrar en kommentar. Jag anser nämligen att
förslagen i promemoriorna skapar mycket goda möjligheter för varje kommun att
välja den organisationsform som den finner lämpligast. Delta kan ske genom au
särskilda nämnder inrättas eller genom att verksamheterna anförtros andra
nämnder. Att kommunstyrelsen eller i ett par fall socialnämnden (sociala
centralnämnden eller disiriktsnämnd) ges ett sistahandsansvar för den
specialreglerade uppgiften innebär inte att jag anser att det i regel är
lämpligast att uppgiften anförtros åt kommunstyrelsen resp. socialnämnden. Den
regel som föreslås i promemoriorna medför emellertid betydande praktiska
fördelar i det fall det rör sig om en uppgift som är obligatorisk för kommunen.
Det är av värde atl del vid varje tillfälle finns ett ansvarigt organ i varje
kommun för exempelvis kommunens uppgifter av försvars- eller
beredskapskaraklär.
Del principiella synsätt som jag nu har redovisat
är enligt min mening tillämpligt också i fråga om landstingskommunernas
obligatoriska uppgifter. Jag förordar att förvaltningsutskottet eller i några
fall sjukvårdsstyrelsen i landstingskommun ges ett motsvarande
sistahandsansvar. Jag finner det inte möjligt att i delta sammanhang ta
ställning till den fråga om ytterligare fiexibilitet i
förtroendemannaorganisationen som har tagits upp av bl. a. Landstingsförbundet.
Inrättande av en särskild tolalförsvarsnämnd för
kommunernas uppgifter av försvars- och beredskapskaraktär, vilka f n. i
fiertalet kommuner handläggs av kommunstyrelsen, bedöms a v fiera
remissinstanser som en värdefull möjlighet. Ett bra sätt att öka antalet
förtroendevalda kan enligt min mening vara alt samla fiera i och för sig ganska
begränsade arbetsuppgifter och av dem skapa ett meningsfullt verksamhetsområde
för en eller fiera nämnder. Till bilden hör också atl kommunstyrelsen i dag
ofta haren ansvarsområde som är större än nödvändigt. Arbetsbelastningen är
stor och sannolikt skulle såväl styrelsens huvudsakliga arbetsuppgiftersom
olika specialreglerade upp-
Prop. 1976/77:1 60
gifter vinna på att ärendegrupperna sprids. En möjlighet
kan härvid vara att inrätta en nämnd för kommunens försvars- och
beredskapsfrågor. Andra kombinationer kan också tänkas och förekommer i viss
utsträckning redan. De förslag jag här lägger fram underlättar sådana lösningar
genom att utformningen av nämndorganisationen i huvudsak överlämnas åt kommunerna
och landstingskommunerna och genom att specialförfattningarnas
nämndbesiämmelser förenhetligas och fiertalet särregler mönstras ut. Jag anser
del emellertid inte nödvändigt all i speciallagstiftningen precisera olika
organisationsmodeller.
Med de avvikelser som jag har
redovisat i det föregående förordar jag alltid atl promemorieförslaget om
enhetliga bestämmelser om inrättande av specialreglerade nämnder genomförs.
4.2.2 Antal ledamöter och suppleanter
Kommunstyrelsen skall liksom
rörvaltningsuiskottet bestå av minst fem ledamöter. Suppleanter skall väljas
till det antal fullmäktige resp. landstinget bestämmer, vilket anses innebära
att minst en suppleant skall utses. För de övriga kommunallagsreglerade
nämnderna saknas regler om antalet ledamöter och suppleanter.
Specialförfaiiningarna innehåller i
fiertalet fall samma regler som gäller beträffande kommunstyrelsen och
förvaltningsutskottet. Avvikande föreskrifter om antal ledamöter finns för
skolstyrelse (minst sju), social centralnämnd (minst nio), överförmyndarnämnd
(minst tre), uttagningsnämnd (tre eller fem), särskild arbetslöshelsnämnd
(ordförande samt minst fyra och högst tio ledamöter) handels- och sjöfartsnämnd
(minst sju och högst tolv), slakthusstyrelse (inget minimiantal),
sjukhusdireklion (minst tre), semesierhemsnämnd (ordförande och fyra andra
ledamöter) saml styrelse för sjuksköterskeskola (inget minimiantal). Avvikande
bestämmelser om antalet suppleanter finns i några författningar. Det gäller
nykterhetsnämnd (minst hälften av antalet ledamöter), uttagningsnämnd (en för
varje ledamot), särskild arbetslöshetsnämnd (för ordföranden och minst halva
antalet ledamöter), semesierhemsnämnd (en för varje ledamot) och folkhögskolestyrelse
(minst tre).
1 PM II -
IV föreslås att de bestämmelser om
minimiantal ledamöter och om suppleanter som gäller tor styrelsen enligt
förslaget till ny kommunallag genom hänvisning görs tillämpliga på samtliga
specialreglerade nämnder. Beträffande överförmyndarnämnd föreslås dock ingen
ändring. I PM II
framhålls beträffande
skolstyrelse och social centralnämnd, där förslaget innebären sänkning av
minimiantalet, att avsikten inte är alt minska antalet förtroendevalda. Tvänom
är det eti värde i sig att många förtroendevalda engageras i nämndarbetet. Men
inga starka skäl lalar enligl promemorian för all föreskriva eit högre
minimianlal ledamöter i dessa nämnder än i exempelvis kommunstyrelsen.
Prop.
1976/77:1 61
Förslagen tillstyrks av samtliga remissinstanser
utom socialstyrelsen, som beträffande social centralnämnd anför att
socialutredningens förslag bör avvaktas. En remissinstans anser att
bestämmelsen om minst fem ledamöter bör gälla också taxeringsnämnd,
överförmyndarnämnd, irafiknämnd och sådant organ vid försäkringskassa som utses
av kommunen.
För
egen del finner jag det lämpligt och praktiskt med enhetliga regler för
samtliga specialreglerade nämnder. Kommunallagens bestämmelser om styrelsen bör
därvid vara normgivande. Även om jag är den förste alt stryka under värdet av
att fiera förtroendevalda engageras i det kommunala arbetet, anser jag inte alt
det finns anledning att i speciallagstiftningen föreskriva högre minimiantal
ledamöter än vad som gäller för kommunstyrelsen. Jag förutsätter givetvis atl
det förhållandet au minimiantalet ledamöter i ett par nämnder sänks inte kommer
att medföra atl antalet förtroendevalda i dessa nämnder minskar. Med hänsyn
till att bl. a. socialuiredningen har tillstyrkt promemorieförslaget anser jag
till skillnad från socialstyrelsen att del inte finns anledning atl beträffande
sociala centralnämnden avvakta en ny sociallagstiftning.
Beträffande de nämnder som regleras i författningar
som har tillkommit under riksdagens medverkan föreslår jag alltså att
bestämmelserna om antalet ledamöter utformas i enlighet med vad jag har
anfört. Beträffande de nämnder som regleras i annan författning kommer chefen
för resp. departement alt senare föreslå regeringen motsvarande ändringar.
En remissinstans har föreslagit att de enhetliga
reglerna skall gälla också sådant organ i allmän försäkringskassa som kommunen
utser. I första hand torde försäkringsnämnd avses. Goda skäl talar för all
antalet ledamöter och suppleanter i försäkringsnämnd följersammareglersom
annars tillämpas i kommunerna. Jag har i samråd med chefen för
socialdepartementet funnit att denna fråga bör prövas i annat sammanhang.
Förslaget att samma minimianlal ledamöter skall gälla också för taxeringsnämnd
och trafiknämnd far prövas i anslutning till det reformarbete som pågår på
dessa områden. Beträffande överförmyndarnämnd anser jag att det ännu inte finns
anledning alt överväga några ändringar i de nya bestämmelser som trädde i kraft
den 1 januari i år.
I promemoriorna föreslås också atl de olika
bestämmelserna i specialför-fattningarna om antalet suppleanter skall utgå. Jag
biträder detta förslag. Den bestämmelse som gäller för kommunstyrelsen och
förvallningsutskottet bör kunna gälla också för de specialreglerade nämnderna.
4.2.3
Valbarhet
Bestämmelserom valbarhet till resp. nämnd finns i
praktiskt taget samtliga specialförfattningar. I allmänhet gäller genom
hänvisning bestämmelserna i KL resp. LL vid val också till de specialreglerade
nämnderna. 1 KL resp. LL föreskrivs valbarhetshinder för bl. a. kommunens
ledande tjänsteman
Prop.
1976/77:1 62
(7
S KL, 8 S LL) samt - vid val till styrelsen eller annan kommunallags-reglerad
nämnd - resp. förvaltningschef (32 och 45 $$ KL, 43 och 54 $$ LL). I några
specialförfaltningar undanias vid hänvisningen till KL valbarhetshindret för
tjänstemännen i kommunen. Det gäller byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt
1972:776), barnavårdslagen (1960:97, omtryckt 1971:308) och hälsovårdsstadgan
(1958:663). I ytterligare några specialförlåtlningar föreskrivs
valbarhetsregler som avviker från bestämmelserna i kommunallagarna. Dessa
föreskrifter innebär i allmänhet att den krets som utesluts från valbarhet
vidgas. 1 något fall föreskrivs särskilda kvalifikationer, medan
valbarhetsbestämmelser helt saknas i ett par författningar.
I
PM II - IV
föreslås enhetliga
valbarhetsbeslämmelser för samtliga specialreglerade nämnder. Förslagen, som
har utarbetats med utgångspunkt i kommunallagsuiredningens förslag till
enhetlig kommunallag, innebär au nuvarande valbarheishinder slopas för
kommunens ledande tjänsteman liksom lor resp. förvaltningschef vid val till de
olika nämnderna. Detta förslag har, liksom kommunallagsutredningens motsvarande
förslag (SOU 1974:99), väckt kritik hos ett betydande antal remissinstanser,
även om fiertalet tillstyrker förslaget. De remissinstanser som har en negaliv
inställning pekar i allmänhet på svårigheterna att förena ett politiskt uppdrag
som nämndledamot med ställningen som förvaltningschef hos samma nämnd.
Åtskilliga erinrar om kommunallagskommitiéns ställningstagande (SOU 1952:14)1
frågan och stryker under intresset av att förvaltningschefen intar en partipolitiskt
oberoende, självständig ställning.
Min
ståndpunkt innebär att hittillsvarande regler far anses utgöra en godtagbar
kompromiss mellan olika intressen. I propositionen med förslag till ny
kommunallag föreslås också att de nuvarande valbarhetshindren för den ledande
tjänstemannen och för resp. förvaltningschef behålls. De nuvarande
valbarhetshindren kan inte anses ha vållat några större olägenheter beträffande
de specialreglerade nämnderna. Jag anser därför att det inte finns anledning
att i fråga om dessa nämnder överväga någon annan lösning än den som föreslås i
förslaget till ny kommunallag. De valbarhetsbestämmelser i
specialförfaiiningarna som stämmer överens med kommunallagarnas bör således
inte ändras i annat än formellt hänseende.
Förslagen
i PM 11 - IV innebär atl samtliga specialförfaltningar i fråga
om valbarhet hänvisar till kommunallagen. Detta förslag har bemötts positivt av
flertalet remissinstanser, också av sådana som har ställt sig tveksamma eller
negativa till de valbarhetsbestämmelser som kommunallagsuiredningen har
föreslagit. Ock.så jag anser atl en sådan enhetlighet är lämplig. 1 ett par
fall innebär den att ytterligare några kommunala chefstjänstemän utesluts från
valbarhet.
Vid val till byggnadsnämnd gälleratt tjänsteman hos
kommun inte på grund av sin tjänst skall vara obehörig att vara ledamot eller
suppleant i nämnden (3 S tredje stycket byggnadsstadgan). Denna bestämmelse har
ersatt tidigare föreskrifter om att kommunalborgmästaren var självskriven
Prop.
1976/77:1 63
ledamot
av nämnden eller att länsstyrelsen eller magistraten utsåg en ledamot.
Bestämmelsen har motiverats av önskemålet att skapa möjligheter att knyta
främst juridisk sakkunskap till nämnden.
Jag kan med hänvisning till vad jag har anfört i
valbarhetsfrågan i propositionen med förslag till ny kommunallag inte finna
tillräckliga skäl att behålla en särreglering av frågan om valbarhet till
byggnadsnämnd. Särregeln innebar i praktiken alt kommunens ledande tjänsteman
(kanslichefen) och stadsarkitekten samt eventuellt stadsingenjören kan ingå som
ledamöter i nämnden. Detta är knappast nödvändigt för att nämnden skall fa
tillgång till deras sakkunskap och torde inte heller förekomma.
Valbarhetsbestämmelserna för barnavårdsnämnd
innehåller samma avvikelse från kommunallagarna som byggnadsstadgan (8 S
barnavårdslagen). Också här har avvikelsen motiverats av intresset att nämnden
tillförs juridisk sakkunskap. Den äldre barnavårdslagen (1924:361) innehöll
dock inga bestämmelser om självskrivna ledamotskap för jurister (däremot för
präst, lärare och i vissa fall läkare). Det är av intresse i detta sammanhang
atl lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. inte innehåller någon
bestämmelse motsvarande den i 8 S barnavårdslagen. Vid val till social centralnämnd
gäller alltså valbarhetsbesiämmelserna i KL fullt ut. Med hänvisning härtill
och till vad jag nyss har anfört i fråga om valbarhet till byggnadsnämnd
finner jag övervägande skäl tala för att slopa särbestämmelsen i barnavårdslagen.
Också för val till hälsovårdsnämnd finns en
begränsning i hänvisningen till KL. Begränsningen innebär atl tjänsteman hos
kommunen inte pä grund av sitt tjänsteinnehav skall vara obehörig att väljas
till ledamot eller suppleant. Bestämmelsen har i likhet med motsvarande regler
i byggnadsstadgan och barnavårdslagen till syfte att göra val av särskilt
sakkunniga ledamöter möjligt. Det kan gälla jurister, exempelvis kanslichef,
eller nämndens förvaltningschef, som i de större kommunerna kan vara
stadsläkaren. 1 de allra minsta kommunerna utan undertag för egen
hälsovårdsinspek-törsijänst har bestämmelsen haft betydelse för möjligheten att
förena förtroendeuppdrag som exempelvis ordförande med tjänst som inspektör.
Sådana lösningar förekommer enligt tillgängliga uppgifter numera i endast två
kommuner i landet. Om den nya kommunallagens valbarhelsbesiäm-melse görs
tillämplig vid val av hälsovårdsnämnd, kan del sättas i fråga om
valbarhetshindret för verkschef utesluter sådan förening av uppdrag. Frågan bör
i allmänhet kunna besvaras nekande. Förvallningam;i hos hälsovårdsnämnder som
tvingas tillgripa lösningar av det slag jag har beskrivit torde inte vara av
sådan omfattning att hälsovårdsinspektören kan betraktas som verkschef Jag vill
därför förorda att valbarheisbestämmelserna i kommunallagen i sin helhet görs
tillämpliga också på val till hälsovårdsnämnd.
Bestämmelser om valbarhet till valnämnd finns i 3
kap. 2 $ vallagen (1972:620, omtryckt 1976:404), som har formen ay en
hänvisning till KL. Svenska kommunförbundet har i sitt yttrande över PM 111
förordat att val-
Prop. 1976/77:1 64
barhetshindret för kommunens ledande tjänsteman och för
verkschef inte skall gälla val till valnämnd. Förbundet framhåller att man i
många kommuner har ansett det lämpligt att i valnämnden välja in den person
som tidigare har varit förordnad av länsstyrelsen som valnämndens ordförande.
Jag har föregen del svårt att se att detta motiverar en särreglering i
vallagen. Om en kommun har behov av alt anlita sin kanslichef i valnämndens
arbete, torde delta kunna ske utan att han ingår som ledamot i nämnden. Jag kan
därför inte biträda förslaget om avvikande regler för val till valnämnd.
Ledamot och ersättare i
överförmyndarnämnd skall enligt 19 kap. 8 S föräldrabalken vara myndiga svenska
medborgare och kyrkobok-förda i kommunen. Konkurstillstånd utgör
valbarhetshinder liksom innehav av domartjänst inom domsagan.
Valbarhetsbestämmelserna avviker alltså på fiera punkter från motsvarande
bestämmelser i kommunallagarna. Bestämmelserna om överförmyndarnämnd är helt
nya. I PM III framhålls all det inte är motiverat all överväga några mer
genomgripande förändringar, förrän erfarenheter har vunnits av den nya
ordningen. Denna uppfattning delas av det helt övervägande antalet
remissinstanser. Endast Eskilstuna kommun anser att bestämmelserna i
föräldrabalken bör ses över redan nu. Hedemora kommun är inne på liknande
tankegångar men finner del rimligt att en översyn av bestämmelserna anstår till
slutet av kommande mandatperiod. Också jag anser del lämpligt att inte nu göra
andra ändringar i bestämmelserna om överförmyndarnämnd än de som kommunallagsreformen
påkallar. Denna bedömning gäller inte enbart frågan om valbarhet Ulan också de
andra frågor som jag kommer atl ta upp i det följande. Jag är i princip positiv
till möjligheten att, sedan erfarenheter har vunnits av den nya ordningen,
yttertigare anpassa bestämmelserna till den nya kommunallagen. Jag vill dock
peka på de särskilda krav som det finns anledning att ställa på överförmyndare
och ledamot av överförmyndarnämnd och som också i fortsättningen torde motivera
viss särreglering.
Bestämmelserna om val till
arbetslöshelsnämnd är knapphändiga. Valbarheishinder föreligger enligt 5 S
kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslöshelsnämnd och dess
verksamhet m. m. (ar-betslöshetsnämndskungörelsen) för tjänsteman som är
redovisningsskyldig inför nämnden samt - vid val av särskild nämnd - för
ledamot, suppleant eller tjänsteman i arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnden. I PM III föreslås att dessa valbarhetshinder slopas. Ingen
remissinstans har haft något att invända mot förslaget. Även jag biträder
förslaget. Något hinder att i stället tillämpa valbarhetsbestämmelserna i den
nya kommunallagen kan jag inte finna.
Till ledamot eller suppleant i
sjukhusdireklion kan endast väljas den som är valbar till sjukvårdsstyrelse
(11 S 3 mom. sjukvårdslagen, 1962:242). För val till sjukvårdsstyrelse gäller bestämmelserna
i LL. Härigenom undanias landstingskommunens ledande tjänsteman (landstingsdirektör)
liksom sjukvårdsstyrelsens förvaltningschef (sjukvårdsdirektör).
Prop. 1976/77:1 65
Valbarhetshinder
föreskrivs vid val lill direktion också för ett antal ijäns-temän vid sjukhus
som står under direktionen. Del gäller sjukhusdirektör, styresman, chefsläkare,
den som leder den ekonomiska förvaltningen vid sjukhus med styresman och
sjukvårdsdireklör som är högste förvaltningschef för sådant sjukhus. Dessa
senare tjänstemän kan däremot väljas till sjukvårdsstyrelse som utgör
direktion, men de får i så fall inte delta i handläggning av
direktionsärendena.
Föregen del kan jag inte finna att det är
nödvändigt att behålla särskilda valbarhetshinder för olika tjänstemän inom
sjukhusledningen. Den personkrets som r n. utesluts från valbarhet lill
sjukhusdireklion är ganska omfattande. Jag vill också peka på det förhållandet
alt sjukvårdshuvudmännen har relativt sior frihet att organisera
sjukhusledningen efter eget skön. Uppräkningen av vissa tjänstemän, som skall
omfattas av valbarhetshinder, blir därför inte alltid meningsfull. Jag förordar
därför atl frågan om valbarhet regleras genom en hänvisning till den nya
kommunallagen. Därigenom utesluts tjänsteman som är chef för verk som hör till
direktions förvaltningsområde från valbarhet till ledamot eller suppleant i
direktion. Vad som är verk hos direktion (är, liksom i fråga om alla andra
kommunala och landstingskommunala nämnder, bedömas med utgångspunkt i den organisationsform
som landstingskommunen resp. kommunen har vall. Vem eller vilka som skall vara
att anse som verkschef torde framgå av instruktion eller reglemente som resp.
landstingskommun beslutar om. Någon särreglering för del fall
sjukvårdsstyrelse utgör direktion anser jag inte nödvändig. Att den som inte är
valbar till särskild direktion inte blir valbar till sjukvårdsstyrelse som är
direktion förefaller tvärtom vara en rimlig konsekvens av en sådan
organisatorisk lösning. Detta avviker inte från vad som gäller i andra fall när
en specialreglerad uppgift, som annars handhas av särskild nämnd, läggs på en
redan befintlig nämnd.
I PM III och IV behandlas
några nämnder som regleras i författningar som har tillkommit utan riksdagens
medverkan. Del gäller uttagningsnämnd, för vars ledamöter särskilda
kvalifikationskrav ställs upp i uttagningskungörelsen samt handels- och
sjöfartsnämnd och semesierhemsnämnd, och styrelse för sjuksköterskeskola, för
vilka valbarhetsbestämmelser saknas. Resp. departementschef kommer senare alt
föreslå regeringen alt även dessa nämnder regleras efter mönster av den nya
kommunallagens bestämmelser om val till styrelsen, under förutsättning atl
riksdagen godtar denna princip.
4.2.4
Nämndernas sammansättning
Kommunallagarna innehåller liksom fiertalet
specialförfaltningar inga bestämmelser eller rekommendationer om hur nämnder
eller styrelser skall vara sammansaua. Det har ansetts böra ankomma på
kommunfullmäktige och landsting att inom de ramar som valbarhetsreglerna ger
till nämnd-
5 Riiisdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 66
ledamöter
välja de personer som de anser bäst skickade att fullgöra de olika uppdragen.
Numera finns med något undantag inte heller några bestämmelser om självskrivna
ledamöter eller om att statlig myndighet skall utse ordförande eller ledamöter.
I några specialförfattningar finns dock fortfarande
rekommendationer om hur nämnderna bör vara sammansatta. Lagstiftningen om de
sociala nämnderna innehåller rekommendationer om atl medicinsk och juridisk
sakkunskap bör vara företrädd i nämnderna. I nykterhetsnämnd skall både män
och kvinnor vara representerade. I hälsovårdsnämnd bör läkare och veterinär
ingå. Bland de nämnder som regleras i regeringsförfattningar finns uttagningsnämnd,
vars ledamöter bl. a. bör ha ingående kännedom om kommunens hästbestånd, och
folkhögskolesiyrelse, i vilken tjänstgörande rektor skall ingå som ledamot och
sekreterare.
I PM II - IV föreslås
atl samtliga föreskrifter och rekommendationer om nämndernas sammansättning
slopas. Beträffande de sociala nämnderna erinras om au riksdagen tidigare (2 LU
1970:51, rskr 1970:285) hos regeringen har begärt att reglerna om
expertledamöler skall slopas.
I promemoriorna framhålls också atl nämndernas
möjligheter att skaffa sig sakkunskap på andra vägar än genom särskilt utsedda
ledamöter allmänt sett torde vara goda. Det är främmande för moderna
demokratiska principer att specialdeslinera mandat i de politiskt sammansatta
nämnderna lill vissa yrkesgrupper. Del framhålls också all de särskilda
föreskrifterna i ett par fall har utgjort hinder för att införa föreskrifter om
proportionellt val av nämndledamölerna. Regeln om all nykterhetsnämnd skall
bestå av såväl män som kvinnor betecknas i PM II som
lika självklar som otidsenlig. Remissinstanserna har i allmänhet bedömt
förslagen positivt. Del fåtal som avstyrker pekar på värdet av den medicinska
eller juridiska sakkunskap som experlledamöterna tillför nämnderna.
För egen del kan jag inte finna att
rekommendationerna om expertledamöter, som ett par remissinstanser har
förutsatt, garanterar sådan medverkan. Helt visst har särskilt sakkunniga
ledamöter - såväl ur de yrkesgrupper som anges i författningarna som ur andra
- i alla lider berikat nämndarbetet. Detta torde emellertid ha skett oavsett
rekommendationer i lagstiftningen och så kommer säkert att ske också i
fortsättningen. Jag delar uppfattningen i promemoriorna att del är främmande
för ett modernt demokratiskt tänkesätt alt specialdeslinera platser i de
kommunala nämnderna. Det fria politiska urvalssystemet är överlägset sådana
urvalssystem som skapas genom regler av denna typ och det är min uppfattning
att statsmakterna bör avhålla sig från pekpinnar av det här slaget. Regeln om
att nykterhetsnämnd skall bestå av både män och kvinnor torde inte längre ha
någon uppgift alt fylla.
I lagen om social centralnämnd finns en bestämmelse
om alt minst en ledamot av varje distrikstnämnd bör vara ledamot också av
centralnämnden. Inte heller en sådan rekommendation anser jag ha sin plats i
lagstiftningen.
Prop.
1976/77:1 67
Den
är f ö. mindre väl förenlig med bestämmelsen om att social distrikts-nämnd kan
väljas proportionellt.
Jag förordar därför att föreskrifterna och
rekommendationerna om nämndernas sammansättning utgår ur lagen om social
centralnämnd (jurist och läkare, ceniralnämndsledamot i social disiriktsnämnd),
barnavårdslagen (jurist), nykterhelsvårdslagen (1954:579, omtryckt 1971:307)
(läkare, båda könen) och hälsovårdsstadgan (läkare och veterinär).
Beträffande de nämnder som regleras i
regeringsförfattningar kommer resp. departementschef senare att föreslå regeringen
motsvarande ändringar, om riksdagen godtar de förslag jag här lägger fram. Det
gäller uttagningsnämnd samt några hamnslyrelser i vilka bl. a. regeringen och
handelskammare tillsätter vissa ledamöter.
4.2.5
Proportionella val
I propositionen med förslag till ny kommunallag
föreslås en bestämmelse (28 S) som innebär att samtliga kommunala nämnder skall
kunna utses proportionelll. Detta har hittills föreskrivits i KL och LL endast
beträffande val av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet och de kommunallags-reglerade
nämnderna. I fiertalet specialförfaltningar finns motsvarande bestämmelser.
Några vikliga specialreglerade nämnder som t. ex. nykterhets-nämnd,
hälsovårdsnämnd och sjukhusdireklion kan dock formellt inte utses
proportionellt.
Förslaget att minoritetsskyddet skall stärkas genom
en regel i den nya kommunallagen om att alla nämnder skall kunna väljas
proportionellt är ett resultat av den översyn.av specialförfattningarna som har
gjorts i PM II - IV.
Förslaget förutsätter alt de förslag
som jag nyss har lagt fram om att de olika bestämmelserna om nämndemas
sammansättning skall slopas (avsnitt 4.2.4) godtas av riksdagen. Om förslaget i
kommunallagspropositionen godtas av riksdagen, blir specialförfailningarnas
bestämmelser om proportionella val överfiödiga. Jag förordar att de tas bort.
En remissinstans har förordat att även
taxeringsnämnd bör kunna väljas proportionelll. Sådan nämnd omfattas inte av
bestämmelsen i den nya kommunallagen, eftersom den inte är en i egentlig mening
kommunal nämnd. Taxeringen i första instans är f n. föremål för genomgripande
förändringar. Riksdagen lade förra året fast riktlinjerna för denna reform
(prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229) och avsikten är att
författningsförslag i enlighet med riktlinjerna senare skall läggas fram för
riksdagen. Det finns därför inte anledning att i detta sammanhang föreslå några
ändringar beträffande taxeringsnämnd. Jag anser emellertid att goda skäl talar
för att de ledamöter som utses av kommunen skall kunna väljas proportionellt.
Chefen för finansdepartementet kommer senare alt föreslå en sådan ändring,
under förutsättning att riksdagen godtar principen att alla de kommunala
nämnderna skall kunna väljas proportionellt.
Prop. 1976/77:1 68
4.2.6 Utomst å endes n ä rvaror ä tt
1 specialf ö rfaiiningarna f ö rekommer
olika slag av best ä mmelser om utomst å endes medverkan vid n ä mndernas sammantr ä den. Med utomst å ende menar jag i detta sammanhang andra ä n ledam ö ter
och suppleanter i n ä mnden. Den medverkan av utomst å ende som f ö reskrivs
i specialf ö rfattningarna ä r av skiftande karakt ä r alltifr å n rekommendationer till n ä mnderna om all anlita sakkunnigt bitr ä de lill tvingande f ö reskrifter om n ä rvaror ä tt, yttrander ä tt
och r ä tt att anteckna avvikande mening
lill protokollet (s. k. falsk reservationsr ä tt).
I vissa f ö rfattningar-exempelvis h ä lsov å rdsstadgan -
preciseras mycket noggrant vilken eller vilka utomst å ende som avses, medan i andra tonvikten l ä ggs vid del s ä rskilda
kunnande som av.ses -exempelvis juridisk eller medicinsk sakkunskap.
I PM II - IV f ö resl å s att
specialf ö rfailningarnas olika best ä mmelser om utomst å endes
medverkan skall slopas. I st ä llet skall n ä mnderna genom h ä nvisning
till en besl ä rnmelse i den nya kommunallagen ges
m ö jlighet att kalla in bl. a.
sakkunniga. S å dana beslut fallas med enkel
majoritet. I promemoriorna framh å lls
att behovet av all tillf ö ra n ä mnderna sakkunskap knappast har minskat men att del v ä xlar fr å n
uppgift till uppgift och kan tillgodoses p å
fiera olika s ä u. Rekommendationer eller f ö reskrifter atl expertkravet skall tillgodoses p å visst s ä tt
kan d ä rf ö r medf ö ra stelhet i till-l ä mpningen. Redan d ä rf ö r finns det, anf ö rs
i promemoriorna, anledning att undvika s å dana
best ä mmelser. Den grundl ä ggande utg å ngspunkten
i promemoriorna ä r dock atl intresset av statlig
tillsyn och kontroll ö ver n ä mndernas arbete inte utan tungt v ä gande
sk ä l flr inskr ä nka n ä mndernas
frihet att sj ä lva v ä lja sina arbetsformer.
Jag vill inledningsvis f ö rklara att jag ansluter mig till den grundl ä ggande syn, som kommer till uttryck i promemoriorna,
n ä mligen att n ä mnderna har f ö rm å ga atl sj ä lva
avg ö ra vilka utomst å ende som skall kallas. I propositionen med f ö rslag till ny kommunallag f ö resl å s en best ä mmelse (42 S) som ger kommunstyrelsen och f ö rvaltningsutskottet r ä tt att kalla s ä rskild sakkunnig att n ä rvara vid sammantr ä de. Jag ä mnar i det f ö ljande f ö resl å alt denna best ä mmelse
ges motsvarande till ä mpning i fr å ga om de specialreglerade n ä mnderna.
Redan i anslutning till detta
principuttalande vill jag helt kort erinra om den verksamhet som p å g å r i syfte
alt finna nya former f ö r vidgat perso-nalinfiyiande i den
offentliga f ö rvaltningen. En omfattande f ö rs ö ksverksamhet
p å g å r med n ä rvaror ä tt f ö r personalf ö retr ä dare i
kommunala och landstingskommunala n ä mnderiSFS
1972:271). Bl. a. med h ä nvisning h ä rtill har ett par remissinstanser avstyrkt f ö rslagen i promemoriorna all n ä rvaror ä tten
f ö r f ö rvaltningschefer och andra experter skall slopas. TCO anser s å lunda att ett genomf ö rande av f ö rslagen skulle f ö rs ä mra
medinfiyian-dem ö jligheterna f ö r vissa personalkategorier. Jag vill best ä mt avvisa ett s å dant
syns ä tt. Den medverkan vid n ä mndsammantr ä dena
som f ö reskrivs
Prop. 1976/77:1 69
lör
förvaltningschefer, föredragande eller andra tjänstemän har aldrig syftat till
att ge dessa grupper en planform för personalinfiytande. Syftet har varit all
tillföra nämnderna den sakkunska|i dessa tjänstemän kan besitta i egenskap av
fackmän eller experter på resp. område.
De J
Närvarorätt
för förvaltningschef eller annan föredragande föreskrivs i fiera
specialförfaltningar. Enligt 3a S 2 mom. brandlagen (1974:80, ändrad 1975:96)
har brandchefen rätt att vid sammanträde med brandsly-relsen delta i
överiäggningarna men inte i besluten saml alt fa sin mening antecknad till
protokollet. Samma rätt tillkommer vid sammanträde med byggnadsnämnden enligl 6
S byggnadsstadgan tjänsteman som har till åliggande att föredra ärenden inför
denna nämnd. Skolchefen har enligt 16 S skollagen (1962:319, omtryckt
1970:1026) samma rätt och därtill en skyldighet att närvara vid sammanträde
med skolstyrelsen. Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse skall enligt 9 S 3
mom. sjukvårdslagen sjukvårdsdireklör eller, om sådan inte finns,
landstingsdirektör kallas. Om landstinget eller kommunfullmäktige beslutar det,
skall även annan som har att föredra sjukvårdsärenden inför
förvaltningsutskottet eller kommunstyrelsen kallas till sådant sammanträde.
Till sjukvårdsstyrelses sammanträde, liksom till skolstyrelses, skall också
kallas särskolchef och vårdchef, om ärende rör dessa tjänstemäns
verksamhetsområden (15 S lagen, 1967:940, angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, omsorgslagen). Även i fråga om sjukhusdirektion är kretsen
av utomstående med närvarorätt omfattande. Enligl 12 S sjukvårdslagen skall
sjukvårdsdireklör, eller om sådan inte finns, landstingsdirektör, saml
sjukhusdirektör, styresman, chefsläkare och den som vid sjukhus med styresman
leder den ekonomiska förvaltningen kallas lill direktionens sammanträden. Närvarorätt
har också i ärende rörande sjukvårdspersonalen den som närmast under
sjukhusdirektör eller styresman handlägger sådana frågor. Med närvarorätten i
sjukvårdsstyrelse resp. sjukhusdirektion följer rätt att delta i överiägningarna
men inte i besluten och s. k. falsk reservationsrätt.
Till sammanträde med omsorgssiyrelse skall samma
tjänstemän kallas som till sjukvårdsstyrelse vid behandling av omsorgsärenden,
alltså särskolchef och vårdchef
I PM II - IV föreslås
att samtliga bestämmelser om närvarorätt, yttranderätt och falsk
reservationsrätt lorförvallningschefellerannan föredragande slopas. Varje nämnd
skall i stället avgöra vilka tjänstemän som skall kallas till dess
sammanträden. Detta föreslås lagtekniskt bli löst genom en hänvisning till den
nya kommunallagens bestämmelse om rätt för styrelsen att kalla bl. a.
tjänsteman för atl meddela de upplysningar som behövs.
Remissopinionen är inte entydig i denna fråga.
Förslagen tillstyrks av det övervägande antalet remissinstanser. De
remissinstanser som avstyrker
Prop.
1976/77:1 70
har
det gemensamt all de finner föreskrifterna om närvarorätt för förvaltningschef
eller annan föredragande värdefulla och alt de inte är övertygade om att
nämnderna i alla lägen inser sitt behov av särskild sakkunskap.
För egen del är jag av motsatt uppfattning.
Erfarenheten visar alt bestämmelser av den typ jag har redovisat är av myckel
begränsat värde. Det kommunala nämndarbetet följer vissa mönster. Ett inslag
häri är förvaltningschefens och annan föredragandes deltagande i
sammanträdena. Arbetet i de nämnder där denna medverkan har reglerats i
specialförfattning skiljer sig i detta hänseende inte nämnvärt från arbetet i
de övriga specialreglerade eller de kommunallagsreglerade nämnderna.
Samarbetsproblem som tar sig uttryck i alt tjänstemännen hos nämnden inte får
delta i sammanträdena torde inte kunna lösas genom tvingande lagstiftning. Det
finns, menar jag, inte anledning för statsmakterna att närmare reglera
chefstjänstemännens medverkan i nämndarbetet. Bestämmelserna om närvarorätt
och yttranderätt bör därför utgå. Detsamma gäller de bestämmelser som finns om
rätt all anteckna avvikande mening till protokollet. Föredragandens förslag
lill nämnden finns oftast dokumenterat i handlingarna till ett ärende. Något
behov av uttryckliga förfaltningsföreskrifterom rätt för föredraganden eller
annan tjänsteman atl få anteckna avvikande mening finns därför knappast. Som
jag anförde i propositionen med. förslag till ny kommunallag (s. 452) bör rätt
alt få avvikande mening antecknad i protokollet i princip förbehållas dem som
har rätt atl delta i beslutet. Med stöd av vad jag nu har anfört förordar jag
att bestämmelserna i specialförfaiiningarna om förvaltningschefs och annan
föredragandes närvarorätt, yttranderätt och rätt att få avvikande mening
antecknad i protokollet tas bort.
Vissa statliga tjänstemän har i några
specialförfattningar tillerkänts rätt att närvara och yttra sig vid den specialreglerade
nämndens sammanträden samt att få avvikande mening antecknad till protokollet.
Vid sammanträde med hälsovårdsnämnd har länsläkaren eller biträdande
länsläkaren liksom länsveterinären eller biträdande länsveterinären rätt att
närvara m. m. (10 § hälsovårdsstadgan och 14 S 3 mom. lagen, 1944:219, om
djurskydd). Länsveterinären har en motsvarande rätt i fråga om sammanträde med
slakthusslyrelse (11 § 3 mom. lagen, 1959:99, om köttbesiklning m. m.).
Länsläkaren har rätt atl närvara m. m. vid sjukvårdsstyrelses sammanträde (9 S
3 mom. sjukvårdslagen). Närvaroräu m. m. tillkommer slutligen
civilförsvarschefen vid sammanträde med civilförsvarsnämnd (41 S 3 mom.
civilförsvarslagen, 1960:74, omtryckt 1975:712) och företrädare för
länsarbetsnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen vid sammanträde med
arbetslöshetsnämnd (8 S arbetslöshetsnämndskungörelsen). 1 vissa författningar
finns vidare bestämmelser om rätt för länsstyrelsen eller annan statlig
myndighet atl påkalla sammanträde med specialreglerad nämnd. När länsstyrelsen
begär del, skall sammanträde med hälsovårdsnämnden äga rum för behandling av
ärende som rör vården eller behandlingen av djur (14 S 3 mom. lagen om
djurskydd). Enligt 41 S 3 mom. civilförsvarslagen
Prop.
1976/77:1 71
kan
länsstyrelsen kalla civilförsvarsnämnd atl sammanträda med länsstyrelsen eller
företrädare för denna. Under vi.ssa förutsättningar kan också civilförsvarschef
påkalla sammanträde med civilförsvarsnämnd. Arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnden kan enligt 8 S arbetslöshetsnämndskungörelsen påkalla
sammanträde med arbetslöshetsnämnd.
1 PM II - IV föreslås
att närvarorätten m. m. för länsläkaren och länsveterinären skall slopas liksom
bestämmelserna om närvarorätt m. m. för arbetsmarknadsverkels företrädare vid
sammanträde med arbetslöshetsnämnd. Utöver de skäl som anförs beträffande
formerna för utomstående sakkunnigas medverkan över huvud taget framhålls i PM II att
intresset av statlig tillsyn och kontroll inte är så starkt att tillsyns- och
kontrollfunktionen måste utövas i former som är främmande för ett modernt
kom-munalpoliliskt tänkesätt.
Förslaget tillstyrks ganska allmänt men avstyrks av
bl. a. några länsstyrelser och ett par centrala myndigheter. Livsmedelsverket
framhåller att livsmedelstillsynen bygger på ett centralt organiserat samspel
mellan tillsynsmyndigheter på olika nivåer. Detta gör del nödvändigt,
framhåller verket, med samordning och nära och ömsesidigt etablerade kontakter
tillsynsmyndigheterna emellan. Det är mera fråga om information och rådgivning
till nämnderna, mindre fråga om kontroll av hur nämnden fullgör sina uppgifter.
Liknande synpunkter för socialstyrelsen fram beträffande länsläkarens medverkan
i sjukvårdsstyrelsen.
Jag
delar helt dessa remissinstansers syn på vikten av ett gott samarbete mellan de
statliga myndigheterna och de kommunala nämnderna. Det gäller livsmedelsiillsyn
och sjukvård men också fiera andra kommunala verksamheter såsom utbildning,
fysisk planering och sociala omsorger. Jag tror emellertid inte att det är de
tvingande föreskrifterna om närvarorätt m. m. för de statliga tjänstemännen som
utgör grunden för ett sådant gott samarbete. Sådana föreskrifter finns
dessutom för bara ett par av de specialreglerade verksamheterna. Med just den
inriktning på samverkan, rådgivning och information som livsmedelsverket
förespråkar kan reglerna om närvarorätt m. m. undvaras. Jag föreslår därför att
de slopas. En remissinstans har påpekat att konsekvensen bjuder att också
bestämmelsen om civilförsvarschefs rätt att närvara m. m. vid sammanträde med
civilförsvarsnämnd slopas. Även om civilförsvarsnämndens uppgifter är ganska
speciella, förordar jag att närvarorätten tas bort.
Bestämmelserna om rätt för länsstyrelsen resp.
arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden alt påkalla sammanträde med
hälsovårdsnämnd resp. arbetslöshelsnämnd fyller knappast något praktiskt behov.
Man har anledning att räkna med att nämndens ordförande ser till att
sammanträde hålls, när det behövs. Jag förordar därför att dessa bestämmelser
slopas. Däremot är jag inte beredd att lägga fram något motsvarande förslag i
fråga om civilförsvarsnämnden.
Också
vissa andra sakkunniga har i olika specialförfattningar getts
Prop.
1976/77:1 72
en
särställning i nämndernas arbete. Barnavårdsnämnd bör enligt 10 S barnavårdslagen
anlita biträde av lagfaren person, om behovet av juridisk sakkunskap inte är
tillgodosett inom nämnden. I 6 S nykerhelsvårdslagen finns en motsvarande
bestämmelse om medicinsk sakkunskap. I 5 S lagen om social centralnämnd har
dessa bestämmelser smälts samman till en regel om anlitande av såväl juridisk
som medicinsk sakkunskap. Dessa bestämmelser är rekommendationer till
nämnderna och föreskriver alltså ingen ovillkoriig närvarorätt. Enligt 9 §
hälsovårdsstadgan skall distriktsläkaren eller stadsläkaren resp.
ijänstevelerinären eller stadsveterinären närvara vid sammanträde med hälsovårdsnämnd
i vilken inte läkare resp. veterinär ingår. Distrikts- eller stadsveterinärens
närvarorätt vid hälsovårdsnämnds behandling av djurskyddsärende framgår också
av 14 S 3 mom. lagen om djurskydd. Vid sammanträde med slakthusstyrelse har
siadsveterinär och främste veterinären vid slakthuset samma räu enligt 11 § 3
mom. lagen om köttbesiktning m. m. I samtliga här nämnda fall är närvarorätten
förenad med yttranderätt och rätt att anteckna avvikande mening till
protokollet.
Bestämmelser
om utomstående sakkunnigs medverkan finns också i sjukvårdslagstiftningen. Vid
behandling av sjukvårdsärende av större vikt i sjukvårdsstyrelse skall enligt 9
S 3 mom. sjukvårdslagen kallas en överläkare eller en distriktsläkare. Rör
ärende omsorgsinrättning, skall enligl 15 § omsorgslagen överiäkare hos
omsorgsslyrelsen kallas. Dessa läkare har räu atl yttra sig vid sammanträdena
och au få avvikande mening antecknad till protokollet. Om sjukvårdsstyrelsen
utövar ledningen av specialsjukhus, bör den enligt 6 S stadgan (1968:146)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omtryckt 1972:456)
(omsorgssiadgan) bereda representant för föräldraförening tillfälle atl närvara
vid sina sammanträden eller på annat lämpligt sätt informera föreningen. De två
senast nämnda bestämmelserna gäller också omsorgsstyrelse.
Vid sammanträde med sjukhusdirektion har enligt 12
§ sjukvårdslagen överiäkare, sjukstuguläkare, sjukhemsläkare samt
distriktsläkare som står direkt under direktion rätt alt närvara m. m., var och
en såvitt rör hans eller hennes verksamhetsområde.
Till sammanträde med styrelse för folkhögskola
skall skolläkare kallas, när elevernas hälsotillstånd eller
sundhetsförhållandena vid skolan behandlas (3 S 2 mom.
folkhögskoleförordningen). Samma moment innehåller också en bestämmelse om
lärarrepresentation i styrelsen. En lärare, som åriigen utses av lärarrådet,
har rätt att närvara, yttra sig och få avvikande mening antecknad till
protokollet.
I PM II - IV anförs
atl motiven för de bestämmelser om utomstående sakkunnigas medverkan som jag
har redovisat har varit väsentligen desamma som motiven för bestämmelserna om
förvaltningschef och andra föredragande. I promemoriorna framhålls att det i
största möjliga utsträckning bör överiämnas åt kommunerna och landstingskommunerna
au själva bestämma hur nämndarbetet skall ordnas. Problemet att ge nämnderna
er-
Prop.
1976/77:1 73
forderiig
sakkunskap och ett fullödigt beslutsunderiag kan ha flera rimliga lösningar.
Lagstiftaren har inte anledning atl föreskriva en viss lösning. I promemoriorna
föreslås därför all bestämmelserna utgår. Med stöd av bestämmelsen i den nya
kommunallagen om tillkallande av utomstående sakkunniga (är nämnderna i stället
från fall lill fall besluta om vilka utomstående de skall höra.
Nästan alla remissinstanser ansluter sig till del
grundläggande synsättet bakom förslagen. Flertalet tillstyrker förslagen men
inte så fä har invändningar beträffande någon nämnd eller någon kategori
utomstående. Ett par länsstyrelser undantar från sitt tillstyrkande förslaget
att föreskriften om jurisimedverkan i barnavårdsnämnden skall slopas. Dei gör
också socialstyrelsen som anser alt socialutredningens förslag bör avvaktas.
Socialutredningen har däremot ingen invändning mot förslagen utan pekar på att
behovet av sakkunskap i nämndarbelet inte är begränsat till de kategorier som
anges i författningarna. Socialstyrelsen avstyrker också att ändringar nu görs
i sjukvårdslagstiftningens bestämmelser om närvarorätt m. m. Den nyligen
tillkallade utredningen om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården bör
avvaktas. Förslaget att rekommendationen atl ge föräldraförening närvarorätt i
omsorgsstyrelse skall slopas är enligt riksförbundet för utvecklingsstörda
barn uttryck för överkänslighet. Förbundet konstaterar dock alt denna form för
samverkan med föräldrarna inte är den dominerande.
Föregen del vill jag bedöma förslagen från
utgångspunkten atl nämnderna inte onödigtvis skall styras av statsmakterna vid
sitt val av arbetsformer. En bedömning på det lokala planet från fall till fall
av vilket beslutsunderiag och vilken utomstående sakkunskap som behövs kan
bättre än generella direktiv från lagstiftaren främja kloka och väl underbyggda
beslut. Det bör därför finnas särskilt starka skäl för föreskrifter eller
rekommendationer av detta slag. För atl undvika varje missförstånd är jag
angelägen att framhålla att miu ställningstagande inte avser behovet av alt
tillföra nämnden sakkunskap. Jag tar inte heller ställning till lämpligheten av
alt kalla in utomstående till de olika nämnderna. Milt ställningstagande avser
enbart lämpligheten av att i lagstiftningen föreskriva vissa lösningar.
Del kan hävdas atl sådana särskilt starka skäl
skulle motivera rekommendationen om juristmedverkan i barnavårdsärenden.
Skälen skulle vara atl nämndens möjligheter till tvångsingripanden måste
omgärdas med särskilda rättssäkerhetsgarantier. Jag delar uppfattningen atl
rättssäkerhetsaspekten måste skjutas mer i förgrunden ju större befogenheter
gentemot den enskilde ett offentligt organ har. Emellertid anser jag del vara
mycket tveksamt om detta uppnås med en rekommendation av detta slag. Den
enskildes oavvisliga krav på en korrekt behandling förutsätter visseriigen atl
gällande lagstiftning tillämpas riktigt. Av minst lika stor vikt är dock en
kvalificerad bedömning av hela hans eller hennes sociala situation. För detta
kan krävas sakkunskap av olika slag, som det inte är möjligt au närmare
precisera i lagstiftningen. Del måste i stället ankomma på nämnden alt
Prop.
1976/77:1 74
i
varje ärende skaffa nödvändigt beslutsunderlag. Alt den rättsliga sidan därvid
skall beaktas är självklart och behöver inte framhållas särskilt framför andra
slag av sakkunnig utredning. Rekommendationen om jurisimedverkan bör därför
utgå. I princip samma bedömning vill jag anlägga på läkares medverkan i
nyklerhetsvårdsärenden.
Läkares och veterinärs medverkan i hälsovårdsnämnd
och i slakthus-styrelse torde i många fall vara ett naluriigt och oundgängligt
inslag i nämnd-arbetet. Jag är emellertid beredd all överlämna ål nämnderna alt
avgöra när detta är förhållandet. Inte heller läkares medverkan i
sjukvårdsstyrelse, sjukhusdirektion eller omsorgsstyrelse föranleder en annan
bedömning. Jag förordar alltså att bestämmelserna om närvarorätt för läkare och
veterinärer tas bort.
Frågan om föräldraförenings medverkan i bl. a.
omsorgsstyrelse är av delvis annan karaktär. Här är det inte frågan om en
vanlig experimedverkan utan om en inlresserepresenlation för en grupp som har
särskilda svårigheter atl föra fram sina synpunkter. Jag kan därför inte
biträda promemorieför-slaget att rekommendationen i 6 S omsorgsstadgan om
närvaroräu för representant för föräldraförening skall tas bort.
Som jag har nämnt i del föregående remissbehandlas
f n. folkhögsko-leutredningens betänkande Folkhögskolan. Frågan om ändring i
folkhögskoleförordningen tas därför inte upp i delta sammanhang.
Frågan om tillkallad tjänstemans eller särskild
sakkunnigs ställning vid sammanträde har berörts av några remissinstanser, som
har anfört alt den som kallas lill sammanträde bor tillförsäkras yttranderätt.
Några vill också bevara den s. k. falska reservationsrätten. Jag har i
kommunallagspropositionen närmare utvecklat min syn på bestämmelsen i den nya
kommunallagen (42 S) om rätt att kalla sakkunnig lill sammanträde (prop. s.
450). Del ligger i sakens natur att en sakkunnig som har kallals till
sammanträde ges möjlighet att lämna alla de upplysningar han eller hon anser
vara av vikt i ärendet. Nämnden skall därför kunna besluta atl ge utomstående
rätt att delta i överiäggningarna. Min syn på behovet av alt ge andra än
nämndledamöter rätt att anteckna avvikande mening lill protokollet har jag
redovisat i det föregående.
De praktiska problemen i samband med alt
utomstående skall kallas till sammanträde har uppmärksammats av några
remissinstanser. Beträffande dessa frågor far jag hänvisa till vad jag har
anfört i kommunallagspropo-silionen (s. 451).
4.2.7
Beslutförhet
Den beslutförhetsregel som i allmänhet gäller de
kommunala och landslingskommunala nämnderna innebär atl ett ärende inte får
avgöras om inte fiera än hälften av ledamöterna är närvarande. Bestämmelsen
återfinns i 44 S förslaget till ny kommunallag. I några specialförfaltningar
finns av-
Prop. 1976/77:1 75
vikande bestämmelser. Särskild arbetslöshetsnämnd är
beslulför när ordföranden och minst halva antalet ledamöter är närvarande. 1
sak detsamma gäller i fråga om särskild semesierhemsnämnd. Sjukhusdireklion som
består av tre ledamöter är beslulför om minst två ledamöter är närvarande och
är ense om beslutet. För folkhögskolestyrelse gäller i flertalet ärenden den
vanliga regeln om alt mer än halva antalet ledamöter skall vara närvarande. I
vissa tillsättnings- och disciplinärenden skall däremot minst två tredjedelar
av antalet ledamöter vara närvarande. 1 handels- och sjöfarisnämnd slutligen
gäller avvikande beslutförhetsregel och omröstningsregler i ärende som rör
antagande av mäklare. Vid lika röstetal i fråga om mäklare skall antas faller
frågan. Har nämnden i stället beslutat att anta mäklare fordras sedan att mer
än hälften av antalet ledamöter i nämnden (alltså inte endast av de närvarande)
förenar sig om en sökande. Uppnås inte detta efter högst två omröstningar
faller frågan.
I PM III och IV föreslås att
specialförfattningarnas avvikande regler om beslutförhet och särskilda
omröstningsregler slopas. Remissinstanserna har inte haft något alt invända mot
förslagen. För egen del biträder jag promemorieförslagen utom i fråga om
folkhögskolestyrelsen. De väl inarbetade reglerna om beslutförhet och om
fattande av beslut som har förts över lill förslaget till ny kommunallag bör
tillämpas också i de specialreglerade nämnder där så hittills inte har skett.
4.2.8 Jäv
I de kommunala och
landstingskommunala nämndernas arbete kan gälla jävsbestämmelserna i antingen
förvaltningslagen (1971:290) eller KL resp. LL. Förvaltningslagens jävsregler
(4 och 5 SS), som kan betraktas som strängare, gäller vanligen i samtliga
ärenden i de kommunala specialreglerade nämnderna. Jävsbestämmelserna i KL
gäller i fullmäktige, kommunstyrelsen, de kommunallagsreglerade nämnderna samt
i särskild arbetslöshetsnämnd och slakthusstyrelse. De likalydande
bestämmelserna i LL gäller i landstinget, förvaltningsutskotiei, de
kommunallagsreglerade nämnderna och alla viktigare specialreglerade nämnder
utom utbildningsnämnden, där förvaltningslagens regler gäller. För några
specialreglerade nämnder saknas uttryckliga jävsbestämmelser. Det gäller
uttagningsnämnd, särskild hemvärnsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd,
semesierhemsnämnd och styrelse för sjukskölerskeskola. I den mån dessa nämnders
beslut kan överklagas genom förvaltningsbesvär gäller förvaltningslagens
jävsregler.
Den jävsbeslämmelse som ingår i
förslaget till ny kommunallag (18 S) stämmer i huvudsak överens med motsvarande
bestämmelser i KL och LL. En smärre ändring innebär dock atl släktskapsjäven i
förslaget avgränsas på samma sätt som i förvaltningslagen.
I PM III och IV behandlas de specialreglerade
nämndernas jävsbestämmelser med utgångspunkt i den vid 1971 års
förvaltningsrältsreform etablerade principen att samma jävsregler skall gälla
i samtliga ärenden hos
Prop.
1976/77:1 76
en
nämnd. Med hänsyn lill de typer av ärenden som resp. nämnd har att handlägga
föreslås att förvaltningslagens jävsbeslämmelser görs tillämpliga i samtliga
ärenden hos särskild arbetslöshelsnämnd, särskild hemvärnsnämnd, särskild
uttagningsnämnd, särskild handels- och sjöfartsnämnd, särskild
folkhögskolesiyrelse och särskild styrelse för sjukskölerskeskola. Den nya
kommunallagens jävsbestämmelser bör däremot enligt promemoriorna gälla i
slakthusstyrelse och i semesierhemsnämnd. 1 övriga specialförfaltningar
föreslås inga förändringar.
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några
invändningar mot förslagen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser dock alt inga
vägande skäl har förts fram för atl slakthusstyrelse skall undanias från
förvaltningslagens jävsbestämmelser.
För egen del finner jag förslagen i promemoriorna
väl avvägda. De utgör väsentligen ett fullföljande av de principer som
knäsattes i samband med 1971 års förvaltningsrältsreform. Alt samma
jävsbestämmelser skall gälla i samtliga ärenden hos en och samma nämnd är ägnat
att skapa en enklare och därmed tillförlilligare tillämpning av bestämmelserna.
Jag biträder förslagen atl förvaltningslagens jävsbestämmelser skall göras
tillämpliga i samtliga ärenden hos särskild arbetslöshelsnämnd, särskild
hemvärnsnämnd, särskild uttagningsnämnd, särskild handels- och sjöfarisnämnd
och särskild styrelse för sjukskölerskeskola. Dessa nämnder fattar i stor
utsträckning beslut som rör enskilda och som kan angripas med
förvaliningsbesvär. Detta gäller däremot inte slakthusslyrelse, vars uppgifter
väsentligen är förvaltande. Beträffande semesierhemsnämnd tycks praktiska skäl
tala för att den nya kommunallagens jävsregler görs tillämpliga. I enlighet med
principen att samma jävsbeslämmelser skall gälla i samtliga ärenden hos en och
samma nämnd bör kommunallagens jävsbeslämmelser alltid tillämpas, när kommunstyrelsen
eller annan kommunallagsreglerad nämnd fullgör den specialreglerade uppgiften.
4.2.9
Protokoll
I kommunallagarna finns relativt detaljerade
föreskrifter om protokoll. Dessa skall innehålla en förteckning över närvarande
ledamöter, en kortfattad redogörelse för varje ärende, förslag och yrkanden
som har framställts och som inte har återtagits samt beslutet i varje ärende.
Om omröstning har ägt rum skall dessutom i protokollet las in en redogörelse
för propositionsordningen och uppgift om hur många som har röstat lör eller
emoi. Vid öppen omröstning skall vidare anges hur var och en har röstat. I huvudsak
samma regler gäller för landsting, kommunfullmäktige, förvaltningsutskott,
kommunstyrelse och kommunallagsreglerade nämnder. Reglerna lämnas i huvudsak
orubbade i förslaget till ny kommunallag (30, 45 och 48 SS).
För
de specialreglerade nämnderna regleras proiokollföringen i regel
Prop.
1976/77:1 77
genom
en hänvisning lill bestämmelserna om förvaltningsutskottet resp. kommunstyrelsen.
I fiertalet fall jämkas hänvisningen genom särbestämmelser av olika slag. För
skolstyrelse, utbildningsnämnd, regionplanenämnd och arbetslöshelsnämnd gäller
kommunallagarnas protokollsregler dock fullt ut. Detsamma får anses gälla
hemvärnsnämnd, handels- och sjöfarisnämnd, semesierhemsnämnd,
folkhögskolesiyrelse och siyrefse lör sjukskölerskeskola, för vilka
uttryckliga proiokollsbestämmelser saknas. För övriga specialreglerade
nämnder, som har inrättats särskilt, får protokollen begränsas till att ta upp
förteckning över de närvarande och beslutet i varje ärende. För fiera av de
kommunala nämnderna gäller att protokollen härutöver skall innehålla skälen för
varje beslut. Det gäller valnämnd, brandstyrelse, byggnadsnämnd, de sociala
nämnderna, hälsovårdsnämnd och uttagningsnämnd.
Den betydande begränsning i protokollsskyldigheten
som finns i fiertalet specialförfattningar infördes ursprungligen i
socialhjälpslagen (1956:2) på förslag av andra lagutskottet (2LU 1955:29).
Motiven var dels alt man ville avlasta nämnden onödigt betungande skrivarbete,
dels att det på grund av ärendenas känsliga naiur ansågs kunna vara lill mer
skada än nytta med en fullständig redovisning i protokollet. Socialhjälpslagens
protokolls-bestämmelse har sedan bildat mönster för en rad
specialförfattningar, ofta utan att skälen härför närmare har redovisats i
förarbetena.
I PM II och III framhålls att 17 S
förvaltningslagen innehåller föreskrifter om skyldighet atl motivera beslut.
Dessa föreskrifter, som avser de fall när part kan förutsättas ha behov av en
beslutsmotivering, bedöms i promemoriorna vara fullt tillräckliga för de
specialreglerade nämndernas verksamhet. Bestämmelserna i
specialförfattningarna om att i protokoll skall redovisas skälen för alla
beslut föreslås därför utgå. I stället skall en erinran tas in om
förvaltningslagens motsvarande bestämmelse.
I PM IV anförs att de skäl på
vilka begränsningen i protokollsskyldigheien grundas knappast har samma
giltighet i fråga om sjukvårdsstyrelse, sjukhusdirektion, tandvårdsnämnd eller
omsorgsstyrelse. Dessa nämnder vidtar sällan åtgärder eller ingripanden mot
enskild. All den prolokollsskyldighet som är acceptabel för
förvallningsutskottet kan betraktas som alltför betungande för de
specialreglerade nämnderna är enligt promemorian tveksamt. Vidare pekas på de
komplikationer som uppslår, när förvaltningsutskottet eller annan nämnd med
fullständig prolokollföring far i uppdrag att vara exempelvis sjukvårdsstyrelse
eller omsorgssiyrelse, för vilka protokollen kan begränsas. Övervägande skäl
talar enligl promemorian för att slopa begränsningarna i
protokollsskyldigheten, vilken skulle regleras uteslutande genom en hänvisning
till den nya kommunallagen.
Remissinstanserna är nära nog genomgående positiva
lill förslagen i promemoriorna. Planverket avstyrker och vill behålla den
generella moiive-ringsskyldigheten. Verket framhåller alt byggnadsnämnds beslut
i fiera fall fordrar särskilda skäl, vilka bör redovisas i protokollet, även
när detta inte
Prop.
1976/77:1 78
krävs
enligt 17 S förvaltningslagen. Socialstyrelsen anser det onödigt all i
specialförfaiiningarna erinra om förvaliningslagens bestämmelser.
För egen del anser jag att frågan om nämndernas
protokoll bör bedömas med utgångspunkt i bestämmelserna i den föreslagna nya
kommunallagen, som i huvudsak tar upp nu gällande principer i LL och KL.
Möjligheten
alt begränsa protokollen lill en redovisning av de närvarande och beslutet i
varje ärende tillkom ursprungligen för de sociala nämnderna. En sådan ordning
kan knappast anses motiverad beträffande övriga specialreglerade nämnder. Jag
förordar därför atl de minimikrav på protokoll som ställs upp i den föreslagna
nya kommunallagen och som har lillkommii främst i kommunmedlemmarnas intresse
skall gälla i alla andra nämnder än de sociala. Härutöver gäller givetvis ulan
all detta särskilt behöver anges bestämmelserna i förvaltningslagen om
motivering av beslut. Vad planverket anför om atl byggnadsnämnds beslut i fiera
fall fordrar särskilda skäl, som bör redovisas i protokollet även när detta
inte krävs enligl 17 S förvaltningslagen utgör enligl min mening inte skäl för
en beslämmel.seom generell moliveringsskyldighel för byggnadsnämnd. I de fall
som verket avser är det naturligtvis önskvärt att nämnden motiverar sitt beslut
och detta torde också oftast ske även utan uttrycklig föreskrift. För statliga
förvaltningsmyndigheter saknas regelmässigt andra föreskrifter om
motiveringsskyldighet än 17 S förvaltningslagen.
Också
beträffande de sociala nämnderna - social centralnämnd, social distriktsnämnd,
socialnämnd, barnavårdsnämnd, nyklerhetsnämnd, familjebidragsnämnd och
krigshjälpsnämnd - kan enligt min mening sättas i fråga om tillräckliga skäl
föreligger kIU behålla den begränsning
som gäller i fråga om prolokollsskyldighet. Jag är emellertid inie beredd alt i
detta sammanhang föreslå all de nuvarande begränsningarna slopas. Jag förordar
dock att det föreskrivs att protokollen i de sociala nämnderna skall innehålla
inte bara uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende utan
också uppgift om reservation som avses i 31 S förslaget till ny kommunallag.
För social centralnämnd bör begränsningen i protokollsskyldigheien gälla endast
i kommun utan disirikisnämndsorganisaiion. Där sociala distrikts-nämnder har
inräilais, är det ju dessa som handlägger de känsliga ärenden som påkallar
begränsningarna i protokollen. Jag förordar vidare att de särskilda
föreskrifterna om skyldighet atl redovisa skälen för besluiei i varje ärende
slopas också i fråga om de sociala nämnderna. Moliveringsskyldig-heien enligl
17 S förvallningslagen är som anförs i promemoriorna lillräcklig. Med hänsyn
till den utformning socialförfaitningarnas bestämmelser om protokoll har anser
jag lill skillnad från socialstyrelsen att det är nödvändigt atl i
förfatiningstexien erinra om bestämmelserna i förvaltningslagen. Denna lag
gäller nämligen bara i den utsträckning avvikande bestämmelser inte har
meddelats i annan förfaiining (1 S andra stycket). Specialförfailningarnas
bestämmelser om att protokoll inte behöver innehålla annat än uppgift om de
närvarande och beslutet i varje ärende samt, enligl milt förslag, uppgift
Prop.
1976/77:1 79
om
reservation skulle kunna uppläiias som uttömmande. En erinran om bestämmelserna
i ämnet i förvallningslagen markerar all dessa bcslämmelser gäller.
4.2.10
Arkivvård
Kommunstyrelsen skall enligl 30 S KL vårda och
förteckna de kommunala arkiven i den mån arkivvården ej ankommer på annan. De
andra kommunallagsreglerade nämnderna flr enligt 45 S överiämna sina
handlingar lill kommunstyrelsen. Förvaltningsutskottet tillkommer enligt 41 S
LL att vårda och förteckna landstingets och nämndernas protokoll och övriga
till dess arkiv hörande handlingar i den mån de för sådant ändamål har överlämnats
lill ulskotlet. Enligt 50 S, som genom hänvisning gäller också de
kommunallagsreglerade nämnderna, skall utskottets arkivhandlingar vårdas och
förtecknas på det sätt som utskottet har bestämt. I den föreslagna nya
kommunallagen finns en bestämmelse (45 S andra stycket) om atl kommunstyrelsens
och förvaltningsutskottets protokoll och övriga arkivhandlingar skall vårdas
enligt föreskrifter som meddelas av kommunfullmäktige resp. landstinget.
Bestämmelsen i 45 S föreslås gälla också för övriga kommunallagsreglerade
nämnder.
I specialförfaiiningarna finns varierande
bestämmelser. För brandstyrelse, skolstyrelse, socialnämnd, slakthusstyrelse,
sjukvårdsstyrelse, direktion, tandvårdsnämnd, omsorgsstyrelse och
regionplanenämnd gäller genom uttrycklig föreskrift eller genom hänvisning
lill bestämmelserna i KL resp. LL samma bestämmelser som för
kommunallagsreglerade nämnder. Övriga specialförfattningar saknar uttryckliga
regler.
1 PM 11 - IV konstateras alt fiera
kommuner numera har byggt upp gemensamma arkiv för hela den kommunala
förvaltningen. Den nya kommunallagens bestämmelser om arkivvård bör enligl
promemoriorna gälla också för de specialreglerade nämnderna. Särskilda föreskrifter
i special-författningama blir därmed onödiga.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i
promemoriorna. Socialutredningen anser dock all huvudregeln bör vara att
ordföranden ansvarar för nämndens arkiv men att nämnden skall ha rätt att lämna
över sina arkivhandlingar till kommunstyrelsen. Riksarkivet, som förutsätter
att den nya kommunallagen fSr bestämmelser som leder till en betryggande arkivvård,
har inget att invända mot en enhetlig reglering för samtliga nämnder.
För egen del förordar jag att förslagen att de
specialreglerade nämndernas arkivvård skall regleras genom en hänvisning till
den nya kommunallagens bestämmelse i ämnet genomförs. En sådan lösning
underlättar utvecklingen mot alt bygga upp arkiv som är gemensamma för hela den
kommunala förvaltningen. En sådan utveckling torde också vara den som på sikt
ger den mest betryggande arkivvården.
Prop. 1976/77:1 80
Jag vill i sammanhanget erinra om atl landslingens
arkivulredning nyligen har lagt fram förslag rörande vård och gallring av
landstingskommunernas arkiv. Betänkandet (SOU 1975:71) Landstingets arkiv
bereds f n. inom kommundepartementet.
4.2.11
Delegation
Bestämmelser om delegation av nämnds eller
styrelses beslutanderätt finns i KL och LL. 1 den föreslagna nya kommunallagen
har dessa bestämmelser förts samman lill 47 S. Enligt denna bestämmelse fr
beslutanderätt med fullmäktiges medgivande överlåtas på en eller fiera
ledamöter eller suppleanter eller på tjänsteman hos den egna kommunen eller
landstingskommunen. Framställning eller yurande till fullmäktige eller
yttrande över besvär far ej delegeras.
De specialreglerade nämndernas möjlighet atl
delegera beslutanderätt framgår av resp. specialförfatining. I allmänhet gäller
ungefär samma bestämmelser som i kommunallagarna. Avvikelserna är dock fiera.
För byggnadsnämnd gäller enligt 7 S byggnadsstadgan att beslut om
delegations-bemyndigande skall underställas länsstyrelsen. Motsvarande gäller
enligt 12 S hälsovårdsstadgan beträffande hälsovårdsnämnd. Fullmäktiges medgivande
fordras inte för delegation i byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd. Vidare
gäller alt beslutanderätt får delegeras till tjänsteman endast om han eller hon
är anställd hos resp. nämnd. Vissa kvalificerade ärendegrupper undanias i
byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan liksom i fiera andra författningar från
delegation, däribland framställning eller yttrande till regeringen eller
länsstyrelsen.
Nykterhetsnämnd får enligt 8 S nykterhelsvårdslagen
delegera endast en ärendegrupp, nämligen yttranden i körkortsärenden och
fullmäktiges medgivande behövs inte. Enligl 12 S barnavårdslagen undanias från
delegation bl. a. vissa beslut om förebyggande åtgärder och om omhändertagande
för samhällsvård. Social centralnämnd fSr enligl 7 S lagen om social centralnämnd
delegera endast socialhjälps-, barnavårds-, eller nyklerhetsvårdsärenden. I
barnavårdsärenden gäller de begränsningar som anges i barnavårdslagen.
Liknande begränsningar gäller i fråga om delegation i nyklerhetsvårdsärenden.
I socialhjälpslagen och barnavårdslagen förekommer utöver delegation också att
ordföranden i vissa angelägna ärendegrupper fSr besluta i avbidan på nämndens
prövning. Denna beslutanderätt, som fär utövas endast när nämndens beslut inte
utan olägenhet kan avvaktas, regleras direkt i lagstiftningen och fordrar
varken fullmäktiges eller nämndens medgivande.
Sjukvårdsstyrelse kan enligt 14 S andra stycket
sjukvårdslagen och 7S sjukvårdskungörelsen (1972:676) utan atl landstingets
medgivande fordras uppdra åt sjukvårdsdireklör att svara för vissa uppgifter
som ankommer på direktion. 1 6 S sjukvårdskungörelsen finns en regel om
yttranderätt vid
Prop.
1976/77:1 81
fattande
av beslut på sjukhusdirektionens vägnar. Den som skulle ha haft närvarorätt om
ärendet hade avgjorts av direktionen samfällt skall ges tillfälle att yttra
sig, om han begär det.
Bestämmelser om delegation saknas för valnämnd,
uttagningsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd, semesierhemsnämnd,
folkhögskolesiyrelse och styrelse för sjukskölerskeskola.
1 PM II - IV föreslås
att delegalionsbestämmelsen (47 S) i den föreslagna nya kommunallagen görs
tillämplig på samtliga specialreglerade nämnder. Undantagen för särskilt
kvalificerade ärendegrupper skall dock behällas liksom den möjlighet till
ordförandebeslul i brådskande fall som finns i socialvårdslagarna.
Förslagen tillstyrks av praktiskt taget samtliga
remissinstanser. Ett par instanser pekar på de särskilda överväganden som kan behövas
beträffande möjlighet för byggnadsnämnd att vidaredelegera beslutanderätt som
nämnden enligt 67 S byggnadsstadgan har fött delegerad till sig av
länsstyrelsen. Några remissinstanser anser att tjänstemannadelegat bör vara
anställd hos resp. nämnd och inte endast hos kommunen resp. landstingskommunen.
Ett par instanser vill beträffande hälsovårdsnämnd avvakta förslag från
häl-sovårdsstadgeulredningen. Socialstyrelsen föreslår att delegation skall bli
möjlig i ytteriigare en grupp av nyklerhetsvårdsärenden. Det gäller beslut om
verkställighet av ivångsintagning av person som redan tidigare enligt 58 S
frivilligt vårdas på allmän vårdanstalt. Svenska kommunförbundet förordar att
del skall vara möjligt för kommunstyrelse som är specialreglerad nämnd atl delegera
alla nämndens uppgifter lill avdelning inom kommunstyrelsen.
I likhet med nästan samtliga remissinstanser finner
jag förslagen i promemoriorna lämpliga och väl avvägda. Jag förordar alltså
alt även delegation i de specialreglerade nämnderna skall ske enligt de regler
som anges i den föreslagna nya kommunallagen. Det innebär bl. a. alt beslut om
delegation alltid fordrar fullmäktiges medgivande, när delegationsbemyndigandel
inte lämnas direkt i lagstiftningen. Nuvarande underställningsförfarande hos
länsstyrelsen beträffande byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds beslut att
delegera slopas alltså. Jag anser det inte nödvändigt atl på denna punkt
avvakta förslag från hälsovårdsstadgeutredningen. Den begränsning i möjligheten
att delegera beslut eller yttrande till regeringen eller länsstyrelsen som
föreskrivs i byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan saknas i övriga
specialförfatiningar liksom i kommunallagarna, som däremot utesluter delegation
i fråga om framställning till fullmäktige resp. landsting och i fråga om
yttrande i besvärsärende. Jag förordar att den särskilda begränsningen i
byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan tas bort. Av allmänna grunder följer ändå
att delegation i allmänhet inte kommer i fråga i de fall som avses med
begränsningen, eftersom det som regel inte rör sig om rutinärenden.
En
enhetlig reglering innebär vidare att den begränsning till socialhjälps-,
6 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 82
barnavårds-
och nyklerhetsvårdsärenden som - i varje fall formellt - gäller i fråga om
social centralnämnds möjlighet alt delegera slopas. De nämnder som nu saknar
möjlighet att delegera beslutanderätt kan efter fullmäktiges medgivande fä en
sådan möjlighet. Detta är enligt fiera remissinstanser särskilt angeläget i
valnämndernas arbete.
I enlighet med vad som föreslås i PM II förordar
jag atl nyklerhetsnämnds delegationsrätt vidgas så att den kommer atl få samma
omfattning som social centralnämnds delegationsrätt i nyklerhetsvårdsärenden.
Jag biträder vidare socialstyrelsens förslag atl delegation skall fl ske av
beslut om verkställighet av tvångsintagning av person som enligl 58 S
nykterhelsvårdslagen är frivilligt inlagen på allmän vårdanstalt.
Den
särskilda regeln i 6 § sjukvårdskungörelsen om vissa tjänstemäns rätt att yttra
sig, innan beslut fattas med stöd av delegation, saknar motsvarighet i övriga
specialförfattningar. Med hänvisning till att jag nyss (avsnitt 4.2.6) har
föreslagit all närvarorätten för dessa tjänstemän skall slopas, förordar jag
att bestämmelsen om yttranderätt upphävs.
Ett
par remissinstanser har tagit upp frågan om vidaredelegalion av sådan
beslutanderätt enligt 67 S byggnadsstadgan som byggnadsnämnd har fött genom
delegation från länsstyrelsen. Problemen torde vara enahanda i fråga om
beslutanderätt som har delegerats från länsstyrelse till byggnadsnämnd enligl 3
kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och till kommunal myndighet med
stöd av 43 § naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025) och 21 S naturvårdskungörelsen
(1974:1028). Jag har i propositionen om kommunal demokrati, ny kommunallag m.
m. redovisat min syn på delegationsinstitutets syfte och användning (prop. s.
260 och 466). Möjligheten att delegera beslutanderätt syftar till att avlasta nämnderna
rutinbeslut. Även om antalet ärenden ökar, bör delegalionsinsiitutet av hänsyn
lill intresset av ett starkt och bevarat förtroendemannainfiytande enligt min
mening användas med återhållsamhet. De byggnads- och naturvårdsärenden som kan
delegeras från länsstyrelse lill byggnadsnämnd eller annan kommunal myndighet
är i allmänhet av sådan karaktär att vidaredelegalion inte bör komma i fråga.
Ett undantag kan vara beslut att i fråga om byggnads yttre och inre anordnande
medge mindre avvikelse från vad härom har föreskrivits i byggnadsstadgan eller
med stöd av stadgan. För återhållsamhet i fråga om delegation i dessa
ärendegrupper talar också det förhållandet alt fråga är om au utöva en
beslutanderätt som tillkommer nämnden först efter länsstyrelsens prövning och i
allmänhet endast om vissa villkor beträffande tillgång till personal,
planberedskap etc. är uppfyllda. Länsstyrelsen har hittills genom
underslällningsförfarandel haft möjlighet alt pröva beslut om vidaredelegalion
från byggnadsnämnd. Någon motsvarande kontrollmöjlighet finns inte beträffande
sådan beslutanderätt i naturvårdsärenden som länsstyrelsen har överlåtit på
exempelvis kommunstyrelsen (underställningsskyldigheten beträffande reglemente
för kommunstyrelse slopades år 1971, prop. 1969:63, KU 1969:44, rskr 1969:405).
Prop.
1976/77:1 83
Jag anser mig kunna utgå från att kommunerna
iakttar den återhållsamhet ifråga om utnyttjandet av delegationsinstitutet som
från allmänna synpunkter är påkallad. Om vidaredelegalion skulle förekomma i
betydligt större utsträckning än vad som är lämpligt från allmänna synpunkter
och från de utgångspunkter som gällde när länsstyrelsen övertal
beslutanderätten, kan länsstyrelsen återkalla sin delegation. Mot denna
bakgrund anser jag det inte vara nödvändigt att i författningstexten närmare
reglera möjligheten till vidaredelegalion.
Enligt ett par specialförfattningar,
byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan, skall tjänsteman vara anställd hos
nämnden för att kunna bli delegat, Om bestämmelserna ersätts med en hänvisning
till den föreslagna nya kommunallagens delegalionsbeslämmelse, bortfaller
detta krav. Mot detta har ett par remissinstanser riktat kritik. Jag kan för
min del inte se att förhållandena i byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd skulle
vara så speciella all en särreglering skulle vara nödvändig. Självfallet är det
i allmänhet det naturligaste och lämpligaste att delegation till tjänsteman
avser tjänsteman hos nämnden. I vissa fall kan skäl finnas alt delegera
beslutanderätt i ärenden om inköp eller andra ärenden som inte är
specialreglerade till tjänsteman som inte är anställd hos nämnden. Någon
anledning att förhindra sådana lösningar finns inte. Fullmäktige har de bästa
förutsättningarna att bedöma om särskilda begränsningar i valet av delegat
behövs i något fall.
Svenska kommunförbundet har i sill remissyttrande
pekat på del vanliga förhållandet atl kommunstyrelsen utgör specialreglerad
nämnd, exempelvis beredskapsnämnd. Förbundet önskar att det klariäggs att
styrelsen i sådana fall till avdelning av styrelsen kan delegera hela den
specialreglerade uppgiften. Jag ställer mig avvisande till en sådan lösning,
som innebär att såväl principfrågor som rutinärenden utan egentlig urskillning
delegeras, vilket stämmer dåligt överens med delegationsinstitutels syfte. Vill
kommunen avlasta kommunstyrelsen uppgifter av detta slag, föreligger alltid
möjligheten att inrätta en särskild nämnd eller alt uppdra uppgifterna åt en
annan nämnd.
4.2.12
Gemensam personaladministration och egendomsföiyahning
I propositionen om kommunal demokrati, ny
kommunallag m. m. föreslås en ny bestämmelse (49 S) som innebär att
kommunfullmäktige resp. landstinget får besluta alt styrelsen eller annan
nämnd skall ta över egendoms-förvaltning eller personaladministration, som
annars ankommer på andra nämnder. Sådant beslut skall fl fattas om annat inte
är föreskrivet i lag eller annan författning. Bakgrunden till förslaget är i
korthet den att många kommuner anser det angeläget att inrätta för hela
kommunen gemensamma organ för dessa funktioner och alt del inte kan anses
nödvändigt att lagstiftaren föreskriver någon bestämd organisatorisk lösning.
Den nya kommunallagsbestämmelsen, som föreslogs i
PM II, tar sikte på egendomsförvaltning och
personaladministration hos främst de special-
Prop.
1976/77:1 84
reglerade
nämnderna. Som framgår av promemorian är det särskilt i specialförfattningarna
som hinder har funnits för fullmäktige eller landsting att besluta om hur dessa
funktioner skall organiseras. I PM II - IV föreslås
därför utöver den nya kommunallagsbestämmelsen en rad ändringar i specialförfattningarna.
Ändringarna innebär i huvudsak att hindren i lagstiftningen för fullmäktige eller
landsting att besluta om en centraliserad egendomsförvaltning undanröjs.
Detsamma gäller gemensam personaladministration beträffande icke statligt
reglerad personal.
För
egen del vill jag än en gång stryka under vad jag anförde i kommunallagspropositionen
i dessa frågor (prop. s. 479). Att en möjlighet öppnas i lagstiftningen att
införa gemensam egendomsförvaltning och personaladministration, motiveras av
bedömningen att statsmakterna inte har anledning att närmare reglera hur
kommunerna och landstingskommunema organiserar dessa uppgifter. En sådan
ändring skall därför på intet sätt uppfattas som ett ställningstagande för en
centralisering. Ställningstagandet innebär endast att denna fråga bäst och
lämpligast löses på den kommunala nivån.' Förslagen i promemoriorna finner jag
väl avvägda. Principen atl gemensam personaladministration skall avse endast i
egentlig mening kommunal personal är rimlig.
Jag förordar alltså att förslagen i promemoriorna
om ändringar i specialförfattningarna genomförs. Det innebär att de
specialförfattningar där nämnden ges ett allmänt förvaltningsansvar ändras så
att det framgår att detta inte utesluter att fullmäktige eller landstinget
beslutar att annan nämnd skall ha hand om uppgifter som avser
egendomsförvaltning eller personaladministration. De särskilda bestämmelser om
tjänstetillsättning som finns i socialvårdslagarna upphävs. På skolområdet
finns redan möjlighet att genomföra gemensam egendomsförvaltning och gemensam
personaladministration i fråga om annan personal än lärare och skolledare.
1 hälsovårdsstadgan och folkhögskoleförordningen
saml i sjukvårds-, folktandvårds- och omsorgsförfattningarna finns
bestämmelser om att resp. nämnd tillsätter specialiserade tjänstemän som
stadsläkare, sjukvårdsadministratörer, läkare, tandläkare och lärare. Dessa
bestämmelser är i regel knutna till andra bestämmelser om
tillsättningsförfarande m. m. Om de skall behållas, bör prövas inom ramen för
en översyn av resp. förvaltningsområde. Eftersom en sådan översyn pågår på flertalet
områden, avstår jag från atl lägga fram några förslag.
Övrig personal inom vårddelen av
omsorgsverksamheten skall enligt 105 S omsorgsstadgan tillsättas av
omsorgsstyrelsen, och annan personal än rektor och lärare vid
sjukskölerskeskola skall tillsättas av skolans styrelse enligt 40 S brevet den
30 april 1971 med vissa bestämmelser angående sjuksköterskeskola m. m. Chefen
för socialdepartementet och chefen för utbildningsdepartementet kommer senare
att föreslå att dessa bestämmelser upphävs.
Prop.
1976/77:1 85
4.2.13
Rätt an väcka ärende hos fullmäktige
Nämnd har enligt 21 S LL och 18 S KL rätt aU
anhängiggöra ärende hos landstinget resp. kommunfullmäktige. Beträffande social
distrikts-nämnd gäller dock ett undantag från denna regel. Distriktsnämnds
begränsade arbetsuppgifter och underordnade karaktär har ansetts motivera att
rätten att väcka ärende hos kommunfullmäktige förbehålls sociala centralnämnden
(lOS lagen om social centralnämnd). En bestämmelse med i huvudsak samma
innehåll som 21 S LLoch 18 S KL har tagits in i 20 S förslaget lill ny
kommunallag.
I PM II föreslås au förbudet för
social distriktsnämnd att ge in framställning till fullmäktige slopas. Del
anförs au denna fråga bör regleras av fullmäktige.
Förslaget har i allmänhet inte kommenterats av
remissinstanserna. Bland dem som uttryckligen tillstyrker finns
socialstyrelsen, medan ett par länsstyrelser och Svenska kommunförbundet
avstyrker förslaget, främst med hänvisning till social distriktsnämnds
begränsade arbetsuppgifter. Förbundet anser också att konsekvenserna av alt
flera distriktsnämnder oberoende av varandra kan göra framställningar till
fullmäktige är otillräckligt belysta.
För egen del vill jag främst ta fasta på atl
förslaget i promemorian innebär att social disiriktsnämnd ges en annan
ställning än den som ursprungligen har avsetts. Innebörden eller konsekvenserna
av detta har inte närmare klarlagts. Jag vill därför inte i detta sammanhang
ansluta mig till förslaget. Frågan om distrikisnämndernas ställning bör i
stället bedömas från samma utgångspunkter som motsvarande problem på andra
kommunala områden, exempelvis skolans. Det kommer därför att finnas anledning
all återkomma till denna fråga.
4.3
Enhetliga nämndbestämmelser
De förslag som jag har lagt fram i det föregående
innebär att special-författningarnas särbestämmelser om nämndernas organisation
och arbetsformer begränsas till ett minimum. Bestämmelsema om styrelsen i
förslaget till ny kommunallag kan i huvudsak tillämpas också beträffande de specialreglerade
nämnderna. Härigenom vinner man inte bara i enhetlighet och överskådlighet.
Framför allt blir tillämpningen av bestämmelserna enklare och därmed
tillföriitligare.
I PM II - IV föreslås
enhetliga modeller för hänvisning i specialförfattningarna till den föreslagna
nya kommunallagen. Förslagen är något olika utformade beroende på om nämnden
skall vara obligatorisk eller fakultativ och beroende på vilka jävs- och
proiokollsbestämmelser som skall gälla. Remissinstanserna har inte haft några
invändningar mot de lösningar som har föreslagils.
Också
jag anser alt förslagen är väl ägnade att ligga till grund för lag-
Prop.
1976/77:1 86
siiftning.
Jag förordar att hänvisningsregeln i specialförfaiiningarna ges i princip
följande lydelse.
I
fråga om (särskild) -nämnd äger 37-47 SS kommunallagen (1976:000) motsvarande
tillämpning.
Beträffande nämnd i vilken förvaltningslagens
jävsbeslämmelser skall till-lämpas far hänvisningen till 44 S begränsas lill
atl avse första styckets beslutförhetsregel. Beträffande de kommunala
nämnderna flr hänvisningen till 38 och 40 SS begränsas, så att de bestämmelser
om borgarråds valbarhet och tidpunkt för val som endast avser kommunstyrelsen i
Stockholm inte blir tillämpliga på övriga nämnder i Stockholms kommun. I fråga
om de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun bör vidare bestämmelserna
i 41 S om ordförande i nämnd undanias. 1 stället kommer då bestämmelserna i 53
S om att kommunstyrelsen utser borgarråd till ordförande att gälla, om
fullmäktige inte beslutar annat.
Utöver de bestämmelser i den nya kommunallagens
regler om styrelsen som jag har behandlat i det föregående (avsnitt 4.2)
innebär hänvisningen att en rad ytteriigare bestämmelser om styrelsen blir
tillämpliga på de specialreglerade nämnderna. Vissa av dem gäller redan
tidigare, andra införs genom den nya kommunallagen.
De
bestämmelser i den nya kommunallagen om styrelsen som kommer att gälla också
för de specialreglerade nämnderna är i konhei följande. Ledamöter och
suppleanter väljs av fullmäktige eller landstinget till det antal som
fullmäktige resp. landstinget bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte
understiga fem (37 S första stycket). Det blir obligatoriskt att utse minst en
suppleant. Fullmäktige resp. landstinget skall vid valet bestämma ordningen
mellan suppleanterna (37 S andra stycket). Beträffande valbarhet till ledamot
eller suppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse blir
bestämmelserna i 9 S om fullmäktige och landsting tillämpliga. Därtill kommer
aU verkschef hos nämnden inte är valbar till ledamot eller suppleant i nämnden
(38 S första stycket). Ledamot och suppleant får rätt till ledighet för att
fullgöra sitt uppdrag (39 S). Nämnderna väljs för tre år räknat från och med
den 1 januari året efter valår (40 S första stycket). Avgår nämndledamot som
har utsetts vid proportionellt val under tjänstgöringstiden, inträder i
ledamotens ställe den suppleant som slår i tur enligl den ordning som har
bestämts vid valet. Avgår annan ledamot, förrättas fyllnadsval för återstoden
av tjänstgöringstiden (40 S tredje stycket). Fullmäktige resp. landstinget
utser en ordförande, en vice ordförande och, om fullmäktige resp. landstinget
beslutar det, en andre vice ordförande bland nämndens ledamöter (41 S första
stycket). Fullmäktige resp. landstinget bestämmer ordförandenas mandattid. Om
ingen av ordförandena kan närvara vid sammanträde med nämnden, skall denna utse
annan ledamot all för tillfället föra ordet (41 S andra stycket). Nämnden får
förordna ersättare för ordföranden, om han under längre lid är förhindrad att
fullgöra uppdraget (41 S tredje stycket).
Prop.
1976/77:1 87
Nämnden bestämmer lid och plats för sina
sammanträden. Extra sammanträde skall hållas när ordföranden anser atl del
behövs eller när minst en tredjedel av nämndledamölerna begär del (42 S första
stycket). Nämnden får kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige resp.
landstinget, i annan nämnd eller beredning eller tjänsteman hos den egna
kommunen eller den egna landstingskommunen eller särskild sakkunnig all närvara
vid sammanträde med nämnden. Om nämnden medger det, far den som har kallats till
sammanträdet delia i nämndens överiäggningar men inte i besluten (42 S andra
stycket).
Bestämmelserna
i 16 S om suppleanlstjänstgöringi fullmäktige resp. landstinget gäller i
tillämpliga delar beträffande suppleant i nämnd (43 S första stycket). Suppleant
fSr närvara vid nämndens sammanträden, även om han eller hon inte tjänstgör,
och skall underrättas om tid och plats för sammanträde (43 S andra stycket).
Nämnd är beslulför när fler än hälften av ledamöterna är närvarande (44 S
första stycket). I fråga om jäv för ledamot eller annan som handlägger ärenden
hos nämnden skall antingen 18 S om jäv för fullmäktige resp. landstinget eller
4 och 5 SS förvaltningslagen gälla. Jag hänvisar till vad jag tidigare har
anfört i frågan (avsnitt 4.2.8). Den som är jävig skall lämna sammanträdet.
I fråga om förfarandet vid fallande av beslut,
prolokollföring, protokolls innehåll, justering, tillkännagivande av justering
och reservation och vården av nämndens arkiv gäller bestämmelserna i 27, 30 och
31 SS om fullmäktige resp. landstinget i tillämpliga delar för nämnden (45 S
första stycket). Nämndens protokoll justeras senast fjorton dagar efter
sammanträdel. Utöver ordföranden behöver endast en justeringsman utses.
Nämndens protokoll och övriga arkivhandlingar skall vårdas och förtecknas.
Närmare föreskrifter meddelas av fullmäktige resp. landstinget (45 S andra
stycket). Bestämmelserna i 7 S förvaltningslagen om ingivande av handling är
tillämpliga i ärende hos nämnden (46 S första stycket). Delgivning med nämnden
sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instruktion eller
särskilt beslut är behörig att ta emot delgivning (46 S andra stycket).
Fullmäktige resp. landstinget får antaga reglemente med närmare bestämmelserom
nämndens verksamhet (47 S första stycket). Nämnden får med fullmäktiges resp.
landstingets medgivande delegera ärenden till särskild avdelning av nämnden,
till ledamot eller suppleant eller lill tjänsteman hos kommunen resp. landstingskommunen
(47 S andra stycket). Framställning eller yttrande till fullmäktige liksom
yttrande i anledning av besvär över nämndens beslut måste dock beslutas av
nämnden samfällt. Beslut som har faltals med stöd av delegation skall anmälas
till nämnden (47 S tredje stycket). Nämnden bestämmer i vilken ordning delta
skall ske.
Jag förordar att dessa bestämmelser görs
tillämpliga även på de specialreglerade nämnderna: Jag vill framhålla all de
nya bestämmelser om styrelsen som jag har föreslagit i syfte att stärka den
kommunala demokratin med denna lösning omedelbart blir tillämpliga på hela det
kommunala fältet.
Prop.
1976/77:1 88
Flertalet specialreglerade nämnder skall enligl
mitt förslag vara fakultativa. Jag har nyss redovisat min uppfattning om vad
som skall gälla i delta avseende (avsnitt 4.2.1). Bestämmelserna om inrättande
av fakultativa specialreglerade nämnder bör ges en enhetlig utformning i de
olika special-författningarna. Jag förordar atl de utformas på följande sätt.
I
varje (landslings-)kommun skall finnas en -nämnd. (Lands-tings-)kommun får
tillsätta särskild -nämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara -nämnd. Har så
ej skett är kommunstyrelsen (förvallningsutskottet)-nämnd.
Med denna lösning når man de syften som jag
tidigare har redovisat, nämligen att ge kommunerna och landstingskommunerna
största möjliga frihet alt utforma nämndorganisationen, samtidigt som det klan
framgår att den specialreglerade uppgiften är obligatorisk. Kommunstyrelsen
resp. förvaltningsutskottet ges ett ansvar i sista hand för verksamheten.
Beträffande den verksamhet som ankommer på nykterhetsnämnden, familjebidragsnämnden
och krigshjälpsnämnden för socialnämnden (sociala centralnämnden), som är
obligatorisk, detta ansvar. I landstingskommun får sjukvårdsstyrelsen ansvaret
i sista hand för vissa verksamheter.
Jag går nu över lill att nämnd för nämnd redovisa
hur jag anser atl specialförfattningarnas bestämmelser om nämndernas
organisation och arbetsformer bör utformas.
4.3.1
Brandstyrelse
Brandlagens nämndbesiämmelser är relativt moderna.
De förslag som jag har lagt fram i det föregående innebär därför ganska
obetydliga förändringar beträffande brandstyrelsens organisation och
arbetsformer. I korthet innebär förslagen atl kommunstyrelsen får ett
sistahandsansvar för brandförsvarets angelägenheter. Kommunstyrelsen blir
alltså brandstyrelse om särskild brandstyrelse inte inrättas och uppgiften inte
anförtros annan nämnd. Fullmäktige för besluta om centraliserad
personaladministration och egendomsförvaltning också för brandförsvarets del.
Protokollen skall föras enligl reglerna i den nya kommunallagen. Frågan om
brandchefens rätt att närvara och delta i överiäggningarna avgörs av
brandstyrelsen. Härutöver gäller alt de förändringar i bestämmelserna om
styrelsen som förslaget till ny kommunallag innebär kommer att omfatta också
brandstyrelse.
4.3.2
Byggnadsnämnd
Bestämmelser om byggnadsnämnd finns i
byggnadsstadgan. De förslag som jag har redovisat i det föregående innebär -
utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag - följande. Den nya
kommunallagens val-
Prop.
1976/77:1 89
barhelshindergällerocksåval
till byggnadsnämnd. Protokoll skall föras enligt bestämmelserna i den nya
kommunallagen. Föredragandes ovillkoriiga närvarorätt slopas. Nämnden avgör i
vilken utsträckning föredraganden och annan tillkallad utomstående skall få
delta i överläggningarna. Frågan om delegation prövas av kommunfullmäktige och
inte av länsstyrelsen. Nuvarande begränsningar i delegationsrätten behålls
bortsett från förbudet att delegera beslut om framställning till regeringen
eller länsstyrelsen. Delegation till tjänsteman kan avse även annan tjänsteman
hos kommunen än den som är anställd hos nämnden.
De bestämmelser om kallelse till sammanträde m. m.
som finns i 5 S byggnadsstadgan saknar motsvarighet i kommunallagen och andra
specialförfaltningar. De bör kunna undvaras även här.
4.3.3 Skolstyrelse
och utbildningsnämnd
Bestämmelser om skolstyrelse finns i skollagen. De
förslag jag har lagt fram innebär beträffande skolstyrelse - utöver vad som
följer av förslaget till ny kommunallag - följande. Möjligheten för
kommunfullmäktige att uppdra ål annan nämnd än skolstyrelsen att ha
egendomsförvaltning om hand och atl handlägga olika personaladminislrativa
frågor rörande annan personal än skolledare, lärare, skolläkare och
skolsköterska framgår nu av 8 S tredje stycket skollagen. Med den motsvarande
bestämmelse som har tagits in i förslaget till ny kommunallag blir denna
föreskrift överflödig. Undantaget för vissa personalgrupper kommer därmed inte
längre att stå i lag utan framgår av regeringsförfattningar som
skolförordningen (1971:235) och förordningen (1971:424) om kommunal och statlig
vuxenutbildning. I förordningarna föreskrivs numera inte au skolstyrelsen eller
utbildningsnämnden skall tillsälta skolläkare och skolsköterska. Del blir
alltså kommunfullmäktiges sak att avgöra om också dessa grupper bör omfattas
av en eventuell centraliserad personaladministration.
I övrigt innebär mina förslag atl frågan om
skolchefens rätt och skyldighet au delta i styrelsens sammanträde prövas av
skolstyrelsen.
Beträffande utbildningsnämnd blir ändringarna
huvudsakligen av formell natur. Förvaltningsutskottet för ett sistahandsansvar
för landstingskommunens gymnasieskola. För särskild utbildningsnämnd regleras
organisation och arbetsformer genom hänvisning till motsvarande bestämmelser om
skolstyrelse.
4.3.4 Social centialn ä mnd och social distriktsn ä mnd
1 lagen om social centralnämnd m. m. finns
bestämmelser om inrättande av social centralnämnd och distriktsnämnd. De
förslag jag har lagt fram i det föregående innebär - utöver vad som följer av
förslaget till ny kommunallag - följande.
Prop.
1976/77:1 90
Föreskriften att juridisk och medicinsk sakkunskap
bör vara företrädd inom nämnden las bort. Rekommendationerna atl biträde av
personer med juridisk och medicinsk sakkunskap bör anlitas och om atl minst en
ledamot i social distriktsnämnd bör vara ledamot av centralnämnden slopas.
Delsamma gäller bestämmelserna om alt centralnämnden tillsätter sina egna
tjänster och tjänster hos disiriktsnämnd och om all tjänst som är gemensam för
centralnämnd och annan nämnd tillsätts i den ordning som kommunen bestämmer.
Samma regel finns i lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare
inom socialvården. Jag förordar all denna lag upphävs.
Föreskriften att i protokoll skall redovisas skälen
för alla beslut ersätts med en erinran om bestämmelserna i 17 S
förvaltningslagen om motivering av beslut och i 14 S Qärde stycket
barnavårdslagen om utvidgad tillämpning av nyssnämnda bestämmelser i
förvaltningslagen. Bestämmelserna om begränsningar i fråga om vad protokoll
skall innehålla fiyltas från 4 S till 3 S. Därvid anges uttryckligen all
protokoll alltid skall innehålla inte bara uppgift om närvarande ledamöter och
beslutet i varje ärende utan också uppgift om reservation.
Bestämmelserna om delegation utgår och därmed den
begränsning till enbart socialhjälps-, barnavårds- eller nyklerhetsvårdsärenden
som f n. föreskrivs i 7 S. I stället gäller genom hänvisningar dels 47 S i
förslaget till ny kommunallag, dels delegaiionsbestämmelserna i de tre
vårdlagarna. Detta anser jag vara en enkel och godtagbar lösning i avvaktan på
den nya sociala lag som övervägs av socialutredningen. Bestämmelserna i 6 S om
beslut av ordförande i vissa brådskande fall tas bort. 1 stället görs
motsvarande bestämmelser i socialhjälpslagen och barnavårdslagen tillämpliga
genom ändringar i 2 S.
4.3.5 Socialn ä mnd
I socialhjälpslagen finns bestämmelser om
socialnämnd. Utöver vissa redaktionella ändringar innebär mina förslag
beträffande socialnämnd i stort sett delsamma som i fråga om social
centralnämnd.
4.3.6 Barnav å rdsn ä tnnd
Också ändringarna i barnavårdslagens bestämmelser
om barnavårdsnämnd är av väsentligen samma innebörd som ändringarna i fråga om
social centralnämnd. 1 fråga om förvaltningslagens tillämplighet gäller
särskilda regler i barnavårdsärenden (14 S fiärde stycket). Någon särskild
erinran om förvaltningslagens motiveringsbesiämmelse behövs därför inte i
barnavårdslagens prolokollsföreskrift.
Prop. 1976/77:1 91
4.3.7
Nykterhetsnämnd
Bestämmelserom kommunal nyklerhetsnämnd finns i
nykterhelsvårdslagen. Kommunal nyklerhetsnämnd är fakultativ och utgörs, om
särskild nämnd inte har tillsatts, av socialnämnden, som i sådant fall skall
utse en ledamot alt bereda och föredra nykterhelsvårdsärendena. Regeringen kan
föreskriva alt särskild nykterhetsnämd skall tillsättas. Samtliga dessa bestämmelser
bör ersättas av den enhetliga regel om inrättande av fakultativ nämnd som jag
nyss har föreslagit. Något behov av en möjlighet att uppdra ål annan nämnd än
socialnämnden att vara nyklerhetsnämnd finns dock inte.
Ändringarna i övrigt motsvarar i huvudsak dem som
jag har redovisat i fråga om social centralnämnd. Härutöver kommer särskild nykterhetsnämnd
atl kunna utses proportionellt. Bestämmelsen om att såväl män som kvinnor skall
ingå i nämnden slopas.
Nykterhelsnämndens f. n. mycket begränsade
möjligheter att delegera beslutanderätt vidgas efter mönster från lagen om
social centralnämnd. Därutöver blir del möjligt atl delegera beslut om
verkställighet av beslut om ivångsintagning i fråga om den som enligt 58 S
redan tidigare vårdas på allmän vårdanstalt.
4.3.8
Hälsovårdsnämnd
Bestämmelserna om hälsovårdsnämnd, som finns i
hälsovårdsstadgan, är kanske de nämndregler som är mest detaljrika.
Följdriktigt innebär mina förslag åtskilliga förändringar i denna nämnds
arbetsformer. Utöver de ändringar som följer av förslaget till ny kommunallag
innebär mina förslag följande.
Den nya kommunallagens valbarhets- och
protokollföringsbestämmelser blir tillämpliga på hälsovårdsnämnd.
Rekommendationen att läkare och veterinär bör ingå som ledamöter i nämnden
slopas. Frågan om delegation prövas av kommunfullmäktige. Det nuvarande underställningsförfarandet
hos länsstyrelsen slopas alltså. Delegation kan ske till annan tjänsteman i
kommunen än sådan som är anställd hos nämnden. Förbudet mot delegation i fråga
om framställning eller yttrande till regeringen eller länsstyrelsen slopas. Närvarorätten
och -skyldigheten för distriktsläkare eller stadsläkare och ijänsleveterinär
eller siadsveterinär slopas. Detsamma gäller närvarorätten för länsläkare och
länsveterinär. Frågan om tillkallad sakkunnigs yttranderätt och rätt att
anteckna avvikande mening lill protokollet prövas av nämnden. De olika
bestämmelserna om kallelse till och underrättelse om sammanträde utgår.
Bestämmelserna i 14 S 3 mom. lagen om djurskydd om
närvarorätt m. m. för länsveterinär och distriktsveterinär eller stadsveterinär
samt om rätt för länsstyrelsen att påkalla sammanträde med hälsovårdsnämnd las
också bort.
Prop.
1976/77:1 92
4.3.9 Valnämnd
Bestämmelserna om valnämnd, som finns i 3 kap.
vallagen, är jämförelsevis modernt utformade. De förslag som jag har lagt fram
innebär därför - utöver de ändringar som följer av förslaget till ny
kommunallag - i huvudsak endast två förändringar. Dels skall
protokoilföringsreglerna i den nya kommunallagen tillämpas i valnämnd, dels får
nämnden en möjlighet alt med kommunfullmäktiges medgivande delegera
beslutanderätt.
Enligt 3 kap. 5 S vallagen är den som är
röstberättigad vid val lill riksdagen och inte har fyllt 60 år skyldig att
mottaga uppdrag som ledamot eller ersättare i valnämnd eller som valförrältare,
om han inte har giltigt hinder. 1 fråga om ledamöter och suppleanter förordar
jag att i stället bestämmelserna i den nya kommunallagen om rätt till avsägelse
görs tillämpliga. Det innebär atl fullmäktige skall befria ledamot eller suppleant
från hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl inte talar däremot.
Jag förordar vidare alt 3 kap. 5 S ändras så att
den som är valbar till ledamot i valnämnden blir skyldig atl mottaga uppdrag
som valförrältare, om han inte har giltigt hinder. Enligl min mening är det
naluriigt att skyldigheten atl mottaga sådant uppdrag omfattar dem som är
valbara till ledamöter i valnämnden.
4.3.10 Ö veif ö rmyndarn ä tnnd
Bestämmelserna i föräldrabalken om
överförmyndarnämnd är helt nya. De trädde i kraft den 1 januari i år. Det finns
därför ännu inga erfarenheter av hur bestämmelserna fungerar och jag har därför
i det föregående (avsnitt 4.2.2) deklarerat att en översyn av dessa regler
tills vidare för anstå. De ändringar som jag föreslår är därför - utöver vad
som följer av förslaget till ny kommunallag - av uteslutande formell natur.
4.3.11 Civilf ö rsvarsn ä mnd
Bestämmelser om civilförsvarsnämnd finns i 41 S
civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712). Reglerna stämmer redan nu väl
överens med de principer som jag har förordat i det föregående. En avvikelse är
atl kommunfullmäktige kan uppdra åt annat kommunalt organ att vara civilförsvarsnämnd.
Detta bör i enlighet med vad jag tidigare har anfört ändras till annan nämnd.
Utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag inskränker sig
ändringarna lill att närvarorätten m. m. för civilförsvarschef tas bort, atl
protokollföringen skall följa den nya kommunallagens regler och lill atl
nämndens allmänna förvaltningsansvar begränsas, om kommunfullmäktige har
fattat sådant beslut som avses i 49 S i den nya kommunallagen, dvs. har
beslutat om central personaladministration eller egendomsförvaltning.
Kommunstyrelsen skall vara civilförsvarsnämnd, om full-
Prop.
1976/77:1 93
mäktige
inte har inrättat särskild nämnd eller uppdragit åt annan nämnd att vara
civilförsvarsnämnd.
4.3.12 Beredskapsnämnd
Bestämmelser om beredskapsnämnd finns i 9 och 10 SS
lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Bestämmelserna stämmer i stort sett
överens med bestämmelserna om civilförsvarsnämnd. De ändringar som jag föreslår
har också samma innebörd som i fråga om civilförsvarsnämnd.
4.3.13 Kristidsn ä mnd
Bestämmelser om krislidsnämnd finns i 4 och 5 SS
lagen (1973:861) om lokal kristidsförvallning. Även dessa bestämmelser ansluter
väl till de principer som jag har förordat i det föregående. De ändringar som
jag föreslår innebär därför - utöver vad som följer av förslaget till ny
kommunallag - i huvudsak endast alt de nuvarande begränsningarna i fråga om vad
protokoll måste innehålla tas bort.
4.3.14 Familjebidragsnämnd
Bestämmelser om familjebidragsnämnd finns i 23-26
SS familjebidragslagen (1946:99, omtryckt 1975:554). Också dessa bestämmelser
ansluter väl till de principer som jag har förordat. Mina ändringsförslag har
därför i fråga om familjebidragsnämnd i huvudsak inte annan innebörd än i fråga
om civilförsvarsnämnd. En skillnad är dock att socialnämnden (sociala centralnämnden
eller i förekommande fall disiriktsnämnd) ges ett sistahandsansvar för
familjebidragsfrågorna. Vidare föreslår jag att den begränsade
proiokollföringen också i fortsättningen skall fö tillämpas i familjebidragsnämnd
liksom i andra sociala nämnder. Delta bör gälla vare sig nämnden har inrättats
särskilt eller familjebidragsärendena har anförlroils ål annan nämnd.
4.3.15 Krigsltjälpsnämnd
Bestämmelser om krigshjälpsnämnd finns i 6 och 7 SS
lagen (1964:47) om krigshjälp. De förslag som jag har lagt fram i det
föregående innebär beträffande krigshjälpsnämnd detsamma som i fråga om
familjebidragsnämnd. I 7 S finns en bestämmelse om beviljande av krigshjälp
när nämndens sammanträde inte kan avvaktas. Regelns utformning kan ge intryck
av att sådan beslutanderätt skall utövas,av förtroendevald och tjänsteman
gemensamt. Jag förordar att bestämmelsen ändras så att del klart framgår alt
sådant beslut på nämndens vägnar kan fattas av ledamot och tjänsteman var för
sig.
Prop. 1976/77:1 94
4.3.16 A
rbetslöshetsnämnd
Bestämmelser om arbetslöshelsnämnd finns dels i
lagen (1944:475) om arbetslöshelsnämnd, dels i arbetslöshetsnämndskungörelsen.
1 lagen anges atl regeringen får förordna atl arbetslöshetsnämnd skall finnas.
Sådant förordnande kan innefatta föreskrift om atl särskild nämnd skall
inrättas. Om kommun inte inrättar särskild arbetslöshetsnämnd, skall
kommunstyrelsen vara arbetslöshelsnämnd. Arbetslöshelsnämnd kan vara gemensam
för flera kommuner. I enlighet med vad jag tidigare har föreslagit bör dessa bestämmelser
ersättas med den enhetliga regeln om inrättande av fakultativa nämnder. Detta
innebär alt kommunen får tillsätta en särskild arbetslöshetsnämnd eller uppdra
åt annan nämnd att vara arbetslöshetsnämnd. Endast om kommunen inte har vall
något av dessa alternativ skall kommunstyrelsen vara arbetslöshelsnämnd.
Jag
förordar atl de närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd som nu finns i
kungörelsen och som inte kan slopas las in i lagen. Bestämmelserna om nämndens
allmänna åligganden (2 S kungörelsen) kan föras över i huvudsak oförändrade.
Föreskriften alt nämnden skall se till all hjälpverksamheten begränsas till
vad som påkallas av verkligt behov och särskilt iaktta atl verksamheten inte
kommer arbetsovilliga eller andra obehöriga lill godo kan enligt min mening
undvaras. Utöver vad som följer av förslaget lill ny kommunallag innebär de
ändringar som jag tidigare (avsnitt 4.2) har föreslagit i huvudsak följande
beträffande arbetslöshelsnämnd. Bestämmelserna om antal ledamöter och
suppleanter slopas liksom valbarhetshind-rei för ledamot eller suppleant i
arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd eller tjänsteman vid dessa
myndigheter. Valbarhetshindret för tjänsteman hos kommunen som är
redovisningsskyldig inför nämnden slopas också. De särskilda beslutförhets- och
omröslningsreglerna utgår. I stället kommer bestämmelserna om kommunstyrelsen i
den nya kommunallagen atl gälla. Vidare slopas bestämmelserna om alt
företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden för granska
nämndens räkenskaper m. m. och delta i nämndens sammanträden. Likaledes slopas
dessa myndigheters rätt alt påkalla sammanträde med nämnden och alt fordra in
handlingar och uppgifter. Alt nämnden bör tillhandahålla handlingar och
uppgifter får anses framgå av åliggandet att samarbeta med bl. a. myndigheter
vilkas verksamhet rör sysselsättningsfrågor.
4.3.17 Slakthusstyrelse
Bestämmelserna om slakthusslyrelse, som finns i 11
S lagen om kött-besiktning m. m., knyter an lill den nuvarande kommunallagens
bestämmelser om kommunallagsreglerad nämnd. Utöver de ändringar som följer av
förslaget till ny kommunallag innebär mina förslag följande. Antalet ledamöter
blir minst fem. Det blir obligatoriskt att utse suppleanter. Full-
Prop.
1976/77:1 95
mäktige
skall utse ordförande och vice ordförande. Mandattiden blir tre år. Vidare
skall protokollföringen ske enligt reglerna i den nya kommunallagen. Frågan om
närvarorätt för främste veterinären vid slakthuset och stads- eller
länsveterinären avgörs av slakthusstyrelsen. Några (a övergångsbestämmelser
blir nödvändiga.
4.3.18
Sjuk-vårdsstyrelse och sjukhusdirektion
Bestämmelser om sjukvårdsstyrelse och
sjukhusdireklion finns i.sjuk vårdslagen och i sjukvårdskungörelsen
(1972:676). Utöver vad som följer av förslaget lill ny kommunallag innebär mina
förslag beträffande sjukvårdsstyrelse och sjukhusdirektion i huvudsak
följande.
Nuvarande bestämmelse att landstinget får besluta
att förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet skall utgöra
sjukvårdsstyrelse utgår. 1 stället föreskrivs som beträffande andra fakultativa
nämnder all landstingskommun eller kommun kan uppdra åt annan nämnd att vara
sjukvårdsstyrelse. Om så inte sker och särskild styrelse inte har inrättats,
skall förvaltningsutskottet resp. kommunstyrelsen vara sjukvårdsstyrelse.
Sjukvårdsstyrelsens allmänna förvaltningsansvar begränsas i den mån landstinget
resp. kommunfullmäktige har beslutat om gemensam personaladministration eller
egendomsförvaltning. Hur det personaladministrativa ansvaret skall fördelas
beträffande sådan personal som omfattas av särskilda bestämmelser i sjukvårdslagstiftningen
övervägs i annan ordning. Nu föreslår jag därför inga ändringar i dessa
särskilda bestämmelser.
I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt
4.2.9) bör proiokollföringen i sjukvårdsstyrelsen följa reglerna i den nya
kommunallagen. Mina förslag innebär vidare att frågap om utomståendes närvaro-
och yttranderätt vid sjukvårdsstyrelsens sammanträde avgörs av styrelsen.
Mina förslag beträffande sjukhusdirektion har i
huvudsak samma innebörd som i fråga om sjukvårdsstyrelse. Även i
fortsättningen skall dock gälla alt endast sjukvårdsstyrelsen kap utgöra
direktion, om särskild sådan inte har inrättats. Minimiantalet ledamöter höjs
från tre till fem. Den nuvarande särskilda beslutförhetsregeln kan därför
undvaras. Landstinget resp. kommunfullmäktige utser ordförande och vice
ordförande. Bestämmelsen om valbarhetshinder för dem som f- n. har generell
närvarorätt las bort. Detsamma gäller förbudet för sådan tjänsteman alt i
sjukvårdsstyrelse som utgör direktion delta i handläggningen av
direktionsärende.
Om riksdagen godtar de förslag som jag nu har
redovisat, kommer chefen för socialdepartementet att senare föreslå regeringen
alt 6 S sjukvårdskungörelsen upphävs. I paragrafen föreskrivs alt de som f n.
har närvarorätt och yttranderält vid sammanträde med direktion skall ges
tillfälle all yttra sig innan beslut fattas med stöd av delegation.
I fråga om sjukhusdireklion blir några
övergångsbestämmelser nödvändiga.
Prop.
1976/77:1 96
4.3.19 Tandvårdsnämnd
Knapphändiga bestämmelser om nämnd för ledningen av
folktandvården i landstingskommun och kommun som inle tillhör landstingskommun
finns i 5 S folktandvårdslagen (1973:457). Huvudregeln är all
sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av folktandvården. Särskild nämnd får
utses. 1 fråga om sådan nämnd gäller bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse i 9 S
1 och 2 mom. sjukvårdslagen.
Jag förordar all frågan om inrättande av nämnd för
ledningen av folk-landvården, som lämpligen bör kallas tandvårdsnämnd, regleras
på samma sätt som beträffande andra fakultativa nämnder. Landstinget resp. kommunfullmäktige
skall alltså kunna uppdra åt annan nämnd all vara folktandvårdsnämnd. Om så
inte har skett och särskild tandvårdsnämnd inle har inrättats, skall
sjukvårdsstyrelsen vara tandvårdsnämnd. De bestämmelser som skall gälla för
särskild tandvårdsnämnd bör anges genom hänvisning direkt till den nya
kommunallagen och inte till sjukvårdslagen.
4.3.20 Omsorgsstyrelse
Bestämmelser om styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda finns i omsorgslagen och i stadgan angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordaratt sådan styrelse i fortsättningen
kallas omsorgsstyrelse också i lagtexten, vilket innebären anpassning lill det
språkbruk som allmänt tillämpas.
De förslag som jag har lagt fram i det föregående
innebär beträffande omsorgsstyrelse, utöver vad som följer av förslaget lill ny
kommunallag, i huvudsak följande. Nuvarande bestämmelse om inrättande av
omsorgs-styrelse kompletteras med en bestämmelse som ger sjukvårdsstyrelsen
sis-tahandsansvarei för ledningen av verksamheten, om särskild omsorgsstyrelse
inte har tillsatts och annan nämnd inte har fött uppdraget alt vara
omsorgsstyrelse. Omsorgsstyrelsens allmänna förvaltningsansvar begränsas, om
landstinget har fatlat sådant beslut om centraliserad personaladministration
som avses i 49 S nya kommunallagen. Den nya kommunallagens bestämmelser om
prolokollföring tillämpas i omsorgsstyrelse. Frågan om närvarorätt m. m. för
särskolchef, vårdchef och styrelsens överiäkare vid styrelsens sammanträde
avgörs av styrelsen.
Om riksdagen godtar de förslag om centraliserad
personaladministration som jag har lagt fram, kommer chefen för
socialdepartementet senare an föreslå regeringen atl bestämmelsen i 105 S
omsorgssiadgan om tillsättning av annan personal än läkare och vissa andra
tjänstemän ändras så alt det framgår att hinder inle möter att besluta om
centraliserad personaladministration beträffande denna personalgrupp.
Prop.
1976/77:1 97
4.3.21
Regionplanenämnd
BeslämmeLser om regionplanenämnd finns i lagen
(1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i
Stockholms län. Regionplanenämnd är en landstingskommunal nämnd. Stockholms
läns landstingskommun är den enda landstingskommun i landet som svarar för
regionplan. På övriga håll i landet, där regionplan skall finnas, handläggs
dessa frågor av kommunalförbund.
De förslag som jag i del föregående har lagt fram
innebär, utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag, huvudsakligen
formella ändringar i bestämmelserna om regionplanenämnd. Förvallningsutskotlet
för ett sistahandsansvar också för denna verksamhet. Bestämmelserna om kommunalförbund
för regionplanefrågorna i Stockholms län har föriorai aktualitet och utgår
därför.
4.3.22
Övriga s/tecialreglerade nämnder
Jag har nu redovisat mina förslag beträffande
samtliga de nämnder som regleras i författningar som har tillkommit under
riksdagens medverkan. Härutöver finns några nämnder för vilka föreskrifter har
meddelats i andra författningar. Det gäller uttagningsnämnd, handels- och
sjöfartsnämnd, semesierhemsnämnd och styrelse för sjuksköterskeskola. Tidigare
har bestämmelser funnits också om hemvärnsnämnd.
Det är min uppfattning att de principer som jag har
redovisat i del föregående bör tillämpas också i fråga om dessa nämnder. Under
förutsättning att mina förslag godtas av riksdagen kommer resp.
departementschef all i annat sammanhang föreslå de författningsändringar som
behövs.
4.3.23 Ikrafttr ä dande
De ändringar i bestämmelserna om de kommunala och
landslingskommunala nämnderna som jag har förordat bör träda i kraft samtidigt
som den nya kommunallagen, dvs. den I januari 1977.
4.4
Kommunalförbund för specialreglerad verksamhet
I några författningar finns bestämmelser om
kommunalförbund för specialreglerad verksamhet, vilka avviker från reglerna i lagen
(1957:281) om kommunalförbund. I 47 S skollagen föreskrivs alt länsskolnämnd
kan förordna atl kommunalförbund för skola skall bildas, om del finns
särskilda skäl. I 4S lagen (1947:523, omtryckt 1975:131) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande m. m. finns bestämmelser om kommunalförbund
för bostadsförmedling. Sådant kommunalförbund kan under
7 Ril
Prop.
1976/77:1 98
vissa
förutsättningar inrättas tvångsvis. I fråga om regionplaneförbund finns
liknande beslämmelser i 127-129 SS byggnadslagen.
1 PM III behandlas besiämmelserna om
kommunalförbund för specialreglerad verksamhel. 1 promemorian föreslås all
möjligheten att mot berörda kommuners vilja inrätla skolförbund slopas.
Belräffande besiämmelserna om kommunalförbund för bostadsförmedling, som har
aktualitet endast i de tre storstadsområdena, konstateras atl de har prövats av
riksdagen så sent som förra året. Någon ändring i fråga om möjligheten alt tvångsvis
inrätla bosiadsförmedlingsförbund, som då ansågs värd all behålla, föreslås
därför inte i promemorian. Däremot föreslås all bestämmelserna om att
länsstyrelsen eller regeringen uiser ordförande och beslutar om förbundsordning
vid oenighet mellan kommunerna slopas. Enligl promemorian bör i stället de
vanliga bestämmelserna om kommunalförbund gälla. I fråga om regionplaneförbund,
slutligen, konstateras i promemorian alt frågan om regionplaneinstitutets
framlid övervägs under beredningen inom regeringens kansli av
bygglagulredningens förslag (SOU 1974:21). I avvaktan på resultatet av dessa
överväganden föreslås endast formella ändringar i bestämmelserna om
regionplaneförbund.
Ingen remissinstans har haft någon invändning mot
bedömningarna eller förslagen i promemorian. Också jag ansluter mig lill dem.
Något behov av alt inrätta skolförbund mot de berörda kommunernas vilja finns
inte längre. Jag betvivlar atl en motsvarande möjlighet någonsin kommer att
utnyttjas för atl inrätta kommunalförbund för bostadsförmedling. Det är dock
tänkbart att en sådan bestämmelse kan ha ett visst värde för atl stimulera
lösningar på storstadsregionernas speciella bosladsförsörjningspro-blem. Som
anfördes vid bestämmelsens tillkomst år 1967 bör det dock föreligga starka
skäl för ett ingripande från statsmakternas sida (prop. 1967:101 s. 28).
Beträffande bestämmelserna om regionplaneförbund
anser jag inte atl del i ett läge där hela plansystemet övervägs i annan
ordning finns anledning alt föreslå några förändringar.
4.5
Underställning
Kommunala beslut i vissa ärenden måste för att
gälla underställas regeringen eller statlig myndighet för prövning och
fastslällelse. Beslämmelser om underställning finns både i kommunallagarna och
i olika specialförfaltningar. Den underställningsskyldighet som numera
föreskrivs i kommunallagarna avser främst vissa finansiella beslut, nämligen
beslut om anslag att täckas genom fierårig utdebitering, beslut om avsättning
lill och ianspråklagande av vissa fonder samt beslut om upptagande av vissa lån
och tecknande av borgen. I kommunallagspropositionen föreslås an föreskrifterna
om underställningsskyldighet skall slopas i fråga om den förstnämnda
ärendegruppen. Beträffande de övriga föreslås lättnader i underställningsskyldigheten.
Prop.
1976/77:1 99
Utöver vad jag nyss har nämnt är kommunerna enligt
olika specialförfaltningar skyldiga atl underställa statlig myndighet i
huvudsak beslut om lokala förordningar, vissa avgifier saml beslut om planer av
olika slag. I den landslingskommunala verksamheten gäller
underställningsskyldigheten bl. a. vissa planer samt byggnadsritningar.
I PM II görs en genomgång av
kommunernas underslällningsskyldighel i olika slag av ärenden. Motsvarande
inventering av den landstingskommunala sektorn har ännu inte gjorts. Det
konstateras i promemorian atl de senaste årens utveckling har inneburit en
kraftigt minskad användning av underslällningsförfarandel som metod att utöva
tillsyn över kommunerna. Som jag har nämnt innebär förslaget till ny
kommunallag atl denna utveckling fortsätter. Några ytteriigare förslag
belräffande underställningsskyldigheten i kommunallagarna läggs inte fram i
promemorian.
Lokala förordningar (brandordning, lokal
ordningsstadga, hälsovårdsordning och hamnordning) skall underställas statlig
myndighet. Med hänvisning till att föreskrifterna i lokala förordningar många
gånger bygger på tillgång till straffsanktioner föreslås inga förändringar i
formerna för anlagande av sådana förordningar. Att slopa
underställningsskyldigheten i dessa fall skulle enligt promemorian fö så
vittgående konsekvenser alt det knappast kan övervägas utan en mer omfattande
utredning.
Beträffande planbesluten enligt
byggnadslagstiftningen konstaleras i promemorian att bygglagutredningens
förslag f n. bereds inom regeringens kansli. Förslaget innehåller väsentliga
lättnader i statskontrollen på detta område och del finns inte anledning att
föregripa detta reformarbete.
Den statliga kontrollen av de kommunala avgifterna
har sedan gammalt varit jämförelsevis ingående. Numera är dock kommunernas
frihet att själva fastställa avgifier relativt stor. Underställningsskyldighet
föreligger i endast ett föial fall. Beträffande hamnavgifierna m. m. har
hamnutredningen i sill slutbetänkande (SOU 1974:24) Förslag till hamnlag, som f
n. bereds inom regeringens kansli, föreslagit atl underställningsskyldigheten
skall tas bort. Med hänsyn härtill har bestämmelsen om
underställningsskyldighet i fråga om dessa avgifter tills vidare behållits i
förslaget till ny kommunallag. Bestämmelserna om gatubyggnadskostnadsbidrag
(67 S byggnadslagen), som rymmer moment av underställning, utreds f. n. av
gatukostnadsutredningen (B 1975:02). Det kan enligt PM II förutsättas
alt ett framtida avgiftssystem ges en sådan utformning att det kan överiämnas
åt kommunerna alt själva besluta om dessa avgifier. I 2 S renhållningslagen
(1970:892) finns en föreskrift om underställning av beslut om åläggande av ny
skyldighet för fastighetsägare atl renhålla eller bekosta renhållning av
gångbana. Dessa bestämmelser har påtagligt samband med reglerna om
gatubyggnadskostnadsbidrag och bör enligt promemorian prövas i samband med
dessa. Un-derslällningsskyldighelen beträffande avgifter hos byggnadsnämnd har
tidigare behandlats inom ramen för kommundepartementets översynsarbete
Prop.
1976/77:1 100
(Ds
Kn 1975:1 PM I Avgifier hos byggnadsnämnd). Förslagen i PM I har som jag
tidigare har nämnt godtagits av riksdagen och beslutanderätten belräffande
sådana avgifter har överiämnals lill kommunerna.
Kommunerna och landstingskommunerna skall enligt
olika specialför-faUningar uppräua planer för vissa verksamheter. I en del fall
gäller atl planerna skall fastställas av statlig myndighet. Av de
verksamhetsplaner som kommun skall upprätta är del endast plan för ålderdomshem
som behöver underställas. I PM II föreslås atl denna
underställningsskyldighet slopas liksom underställningsskyldighelen
belräffande beslut alt anta reglemente för ålderdomshem som drivs av två eller
flera kommuner gemensamt.
I promemorian behandlas också besiämmelserna om
fasisiällande av reg-lemente angående burskap. Den underslällningsskyldighel
som gäller belräffande sådant reglemente föreslås utgå.
Del övervägande antalet remissinstanser är positiva
lill förslagen i PM II. Till dem som avstyrker hör ett par länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill, med hänvisning lill länsstyrelsens roll som
tillsynsmyndighet för bl. a. brand-, byggnads-, hälsovårds- och
socialvårdslagstiftningen, behålla underställningsskyldighelen beträffande plan
för ålderdomshem. Socialstyrelsen anser atl frågan bör prövas i samband med
utarbetandet av en ny social ramlag. Också socialutredningen sätter i fråga om
inte dess förslag bör avvaktas men framhåller atl den inte har något all erinra
mot förslagen i promemorian. Flera remissinstanser framhåller alt möjligheten
att få ritningar för ny- eller ombyggnad av ålderdomshem granskade är
värdefull och bör bevaras i någon form. Mot förslaget all skyldigheten atl
underställa länsstyrelsen beslut om burskapsreglemente skall slopas har ingen
remissinstans haft något alt erinra.
Ett antal remissinstanser för fram önskemål om att
underställningsskyldighelen skall slopas i ytterligare ärendegrupper. I
synnerhet gäller detta beslut atl ta upp lån eller teckna borgen. Några
remissinstanser anser att också underställningsskyldighelen belräffande beslut
om antagande av brandordning kan slopas. Från det landstingskommunala
verksamhetsområdet förs fram krav om att den statliga ritningsgranskningen vid
uppförande av sjukhus skall slopas liksom underställningsskyldigheten
beträffande landstingskommunernas barnhemsplaner och omsorgsplaner. Svenska
kommunförbundet framhåller atl översynen av mäklareordningens beslämmelser om
handels- och sjöfartsnämnd bör omfatta också den underställningsskyldighet som
gäller vid beslut om antagande av mäklare.
För
egen del för jag anföra följande.
Bland de former för tillsyn och kontroll av den
kommunala verksamheten som förekommer kan underslällningsförfarandel sägas inta
en särställning. Medan övriga tillsynsformer utmärks av atl den statliga
kontrollen i regel träder in först sedan detta har påkallats genom
kommunalbesvär eller förvaliningsbesvär eller när något missförhållande kan
befaras, är det typiska för underställningsinsiiluiet alt det kommunala
beslutet blir gällande först
Prop.
1976/77:1 101
sedan
det hargodkänls av statlig myndighet. Del befogade i en sådan generell kontroll
kan sättas i fråga även bortsett från den onödiga omgång systemet kan sägas
innebära i alla de ärenden där det kommunala beslutet fastställs ulan ändring.
Gränserna mellan underslällning och andra former för siallig fastställelseprövning,
t. ex. prövningen av stads- och byggnadsplaner, kan stundom vara flytande. Jag
anser det inle nödvändigt atl här dra upp någon gräns ulan avser med begreppet
underställning i det följande också de närbesläktade formerna av statlig
prövning.
Antalet underställningspliktiga ärendegrupper har
successivt minskal under senare år. Denna utveckling, som jag ser som ett
uttryck för statsmakternas förtroende för kommunernas förmåga att själva sköta
sina angelägenheter, bör enligt min mening fortsätta. Inte minst
kommunindelningsreformen har skapat förutsättningar för all låta kommunerna
själva avgöra ärenden i vilka beslutanderätten tidigare har varit delad mellan
kommunen och en statlig myndighet.
Jag har i del föregående (avsnitt 4.2.11)
föreslagit all underställningsskyldigheten beträffande byggnadsnämnds och
hälsovårdsnämnds beslut om delegation skall slopas. I förslaget till ny
kommunallag har underställnings-skyldigheten slopats beträffande beslut om
anslag alt täckas genom flerårig utdebitering och beslut om avsättning till
fonder samt beträffande flertalet beslut om ianspråklagande av fonder.
Beträffande beslut om alt la upp lån och teckna
borgen föreslås i PM II ingen ändring. Åtskilliga remissinstanser anser att
underställningsskyldigheten bör slopas också i fråga om dessa beslut. I
kommunallagspropo-siiionen föreslås, som har nämnts i del föregående, vissa
lättnader i underställningsskyldigheten. Jag för hänvisa till vad jag anförde
i det sammanhanget (prop. 1975/76:187 s. 514).
Beträffande de lokala förordningarna anförs i
promemorian atl underställningsskyldigheten inte kan slopas utan en mer
omfattande utredning. Häremot har flera remissinstanser invänt atl kommunernas
brandordningar i huvudsak innehåller föreskrifter som det bör ankomma på kommunerna
att besluta om. Statens brandnämnds förslag lill brandordning, som allmänt
torde tjäna som norm för kommunerna, innehåller endast en straffsanktionerad
bestämmelse (8 S). Om denna flyttades över lill brandsiadgan skulle enligl
dessa remissinstanser underställningsskyldighelen kunna slopas.
Enligt 6 S brandlagen kan länsstyrelsen helt eller
delvis befria kommunen från skyldigheten atl hålla brandkår, om kommunen har
träffat avtal om hjälp från brandkår i annan kommun. Om kommunen har träffat
avtal om sådan hjälp från annan brandkår (t. ex. industribrandkår) eller från
annat räddningsorgan än brandkår (t. ex. oljesaneringsföretag) för
länsstyrelsen delvis befria kommunen från skyldigheten all hålla brandkår. Har
kommunen helt eller delvis befriats från sådan skyldighet skall enligl 4 S
brandstadgan av brandordningen framgå i vilken utsträckning och inom vilka
områden räddningstjänsten i kommunen skall ombesörjas enligl avtal som avses i
Prop.
1976/77:1 102
6S
brandlagen. 1 brandordningen skall också las in andra bestämmelser som rör den
kommunala brandstyrkans organisation. Av vad jag nu har sagt framgår atl
brandlagstiftningen ger kommunerna stor frihet i fråga om den kommunala
räddningsljänslorganisationens uppbyggnad. Kontrollen av att
räddningstjänstorganisationen tillfredsställer skäliga anspråk på effektivitet
sker genom att brandordningen prövas av länsstyrelsen. Även om skäl alltså kan
anföras för en viss statlig tillsyn, är jag beredd att i annat sammanhang
överväga formerna för denna kontroll.
Beslut atl anta lokal ordningsstadga skall enligt
23 S allmänna ordningsstadgan underställas länsstyrelsen. Jag har i ett annat
sammanhang uttalat att allmänna ordningsstadgan skall ses över. Delta motiveras
bl. a. av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivningsmaklen. Vid
denna översyn kommer även formerna för beslut om lokal ordningsstadga alt
prövas. Den åtminstone delvis föråldrade bestämmelsen i 25 S allmänna
ordningssladgan om underställning av reglementen eller taxor för åkare,
spårvägsföretag, stadsbud m. m. bör också prövas i delta sammanhang.
Formerna för beslut om lokal hälsovårdsordning
torde komma att prövas av hälsovårdsstadgeutredningen. Frågan om underställning
av hamnordning prövas under beredningen av hamnulredningens förslag inom
regeringens kansli.
En omfattande reform av hela byggnadslagstiftningen
övervägs f. n. inom regeringens kansli. Med hänsyn til! de genomgripande
förändringar av planinstituten som kan förutses flnns inle anledning att i
detta sammanhang föreslå några förändringar. Detsamma gäller formerna för
beslut om gatubyggnadskostnadsbidrag och för föreläggande att hålla gångbana
ren.
I sociallagstiftningen finns särskilda bestämmelser
om beslutsordningen i omhändertagandeärenden. Dessa frågor övervägs inom
socialutredningen, vars arbete inte bör föregripas på denna punkt.
Annorlunda ser jag på bestämmelsen i
socialhjälpslagen om underställning av plan för ålderdomshem. Socialstyrelsen
anser visserligen alt socialutredningens förslag bör avvaktas. Delta är enligt
min mening inte nödvändigt, i synnerhet som utredningen har förklarat sig inte
ha någon erinran mot förslaget i PM II. Ålderdomshemsplan fordras
för uppförande av ålderdomshem, större ändring genom om- eller tillbyggnad samt
inrättande av ålderdomshem i byggnad som ursprungligen har uppförts för annat
ändamål. Planen skall godkännas av länsstyrelsen, som skall hämta in socialstyrelsens
yttrande. I PM II framhålls alt underslällningsprövningen väsentligen
innebär granskning och godkännande av byggnadsritningar. Med hänvisning till
att den statliga ritningsgranskningen numera inte anses nödvändig i fråga om
skolor inom det obligatoriska skolväsendet eller i fråga om förskolor görs i
promemorian den bedömningen alt granskningen kan undvaras också i
ålderdomshemsbyggandet. Det framhålls i promemorian aU statsbidrag numera inte
utgår till byggande av ålderdomshem, vilket däremot är fallet i fråga om skolor
och daghem.
Prop. 1976/77:1 103
Del övervägande antalet remissinstanser ansluter
sig lill bedömningarna och förslagen i promemorian. Ett par remissinstanser är
dock kritiska. Jag kan inte godta invändningen all länsstyrelsens roll som
tillsynsmyndighet för bl. a. brand-, byggnads-, socialvårds- och
hälsovårdslagstiftningen kräver alt underställningsprövningen av
ålderdomshemsplanerna behålls. Vårt långt decentraliserade system på bl. a.
dessa områden innebär ju all de kommunala nämnderna har ett förstahandsansvar
för dessa verksamhetsområden. Bortsett från prövningen av generella normer som
brandordningar och stadsplaner är den statliga tillsynen på dessa områden
begränsad till fall där den föranleds av besvär eller av att missförhållanden
befaras. Denna ordning bör kunna tillämpas också i fråga om
ålderdomshemsbyggandet. Jag förordar därför att underställningsskyldighelen las
bort.
Flera remissinstanser har framhållit att i
nuvarande underställningsprövning finns moment som är värda all behålla. Dit
hör länsexperternas medverkan och tillgången lill den samlade erfarenhet av
instilutionsbyggande som den centrala riiningsgranskningen ger. Jag finner
dessa synpunkter väl värda atl beakta och förutsätter alt kommunerna i mån av
behov rådfrågar länsexperterna på resp. område. I likhet med vad som gäller på
andra områden bör en möjlighet till frivillig ritningsgranskning finnas kvar.
I PM II föreslås också att
kommunerna skall befrias från skyldigheten enligt 18 S andra stycket
socialhjälpslagen att underställa länsstyrelsen reglemente för ålderdomshem
som drivs av två eller fiera kommuner gemensamt. Remissinstanserna har inte
haft något att invända mot förslaget. Jag förordar att det genomförs. Enligt 18
S första stycket åligger det kommun alt anordna ålderdomshem. Länsstyrelsen kan
enligt tredje stycket befria kommunen från sådan skyldighet om det finns
särskilda skäl. Denna skyldighet hänger nära samman med hur kommunernas
allmänna vårdansvar skall utformas. Den frågan övervägs av socialutredningen,
vars arbete i denna del inte bör föregripas. I avvaktan på en ny
sociallagstiftning, bör alltså enligt min mening skyldigheten för kommun aU
anordna ålderdomshem stå kvar. Denna skyldighet kan fullgöras av kommunen
ensam eller i samarbete med en eller fiera andra kommuner.
Förslaget atl underställningsskyldighelen i fråga
om beslut att anta reglemente angående burskap skall slopas har inte mött
någon invändning från remissinstansernas sida. Också jag ansluter mig lill
förslaget. Dock anser jag i linje med vad jag har anfört i fråga om
uppgiftsfördelningen mellan nämnderna atl kommun skall kunna anförtro uppgiften
att anta burskapsreglemente även åt annan nämnd än kommunstyrelsen.
I likhet med Svenska kommunförbundet anser jag atl
det inte finns anledning att behålla en föreskrift i mäklareordningen (4 S)om
att länsstyrelsen skall förordna mäklare som handels- och sjöfartsnämnd har
antagit. Chefen för finansdepartementet kommer i annat sammanhang atl föreslå
regeringen atl föreskriften las bon.
Beträffande
det landstingskommunala området har, som jag har nämnt.
Prop.
1976/77:1 104
ingen
genomgång gions av föreskrifterna om underslällning. Bland de beslämmelser som
bör prövas i det fortsatta översynsarbetet inom kommundepartementet eller inom
de utredningar som överväger frågor inom landstingskommunernas
verksamhetsområde märks underställning av barnhemsplaner och plan för
omsorgsverksamhelen liksom den ritningsgranskning som är obligatorisk vid
byggande av bl. a. sjukhus.
4.6
Institutet jordbruksstämma
Jordbrukssiämma är en särskild form av
kommunalstämma för behandling av ärenden som endast rör den manlalssatta
jorden. Beslämmelser om jordbruksstämma finns i 13 S i den i övrigt upphävda lagen
(1930:251) om kommunalsiyrelse på landet. Vid tillkomsten av KL (prop.
1953:210, KU 1953:22, rskr 1953:419) förutsattes aU institutet jordbruksstämma
skulle avvecklas under en övergångsperiod, som sedermera har föriängts till
och med utgången av år 1976. De tillgångar som skulle fö förbrukas eller ges
nya förvaltningsformer var ursprungligen ganska betydande. De bestod främst av
kassor för olika ändamål såsom magasinskassor och rolehållar-kassor. År 1960
beräknades antalet kassor lill närmare 400. Fyra år senare hade antalet sjunkit
till något mer än hälften. År 1974 redovisades ett 30-tal kassor och fonder.
Kassornas sammanlagda behållning har minskat på liknande sätt från närmare 6
milj. kr. år 1960 till något över 3 milj. kr. år 1964 och ungefär 550 000 kr.
år 1974. Antalet sockenmagasin uppgick år 1960 till 54. År 1974 fanns sex
sockenmagasin till eU sammanlagt värde av högst 40 000 kr. I fråga om den fasta
egendom som tidigare förvaltades på jordbruksstämma gäller sedan den 1 juli
1974 lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Del innebär alt bl.
a. sockenallmänningarna och de allmänningskassor som var knutna lill dem inte
längre hör till jord-bruksstämmotillgångarna.
För en närmare redogörelse för institutet
jordbruksstämma och det avvecklingsarbete som hittills har förekommit hänvisar
jag till departementspromemorian (Ds Kn 1976:3) Avveckling av institutet
jordbruksstämma (bilaga 4).
1 promemorian konstateras att de ändamål som
jordbruksstämmotill-gångarna ursprungligen skulle tillgodose numera har
föriorai sin betydelse eller inte längre kan tillgodoses genom dessa
tillgångar. Förvaltningen av tillgångarna faller utanför den egentliga
kommunala verksamheten och det är därför enligt promemorian uppenbart au
institutet jordbruksstämma bör avvecklas i samband med den kommunallagsreform
som förestår. Förvaltningen av den helt övervägande delen av de
jordbrukssiämmotillgångar som har utgjorts av kassor har numera avvecklats. För
atl slutligt genomföra avvecklingen bör väljas ett så enkelt förfaringssätt som
möjligt. Möjligheten alt låta delägarna dela tillgångarna mellan sig avvisas i
promemorian med hänvisning lill alt detta lämpligen skulle kunna ske endast i
fall där värdet
Prop.
1976/77:1 105
är
mycket ringa. Det skulle därför behövas en beloppsgräns, som skulle bli ganska
godtyckligt bestämd. Härtill kommeratt i magasinskassorna kan ingå statliga
nödhjälpsmedel och donationsmedel. Möjligheten atl tvångsvis omvandla
tillgångarna till stiftelser avvisas också i promemorian.
Den lösning som bedöms som den enklaste och
naturligaste är alt kvarvarande tillgångar tas över av kommunen. Med
hänvisning lill all värdet av tillgångarna i fiertalet fall är obetydligt
framhålls i promemorian all särskilda föreskrifter om hur tillgångarna för
användas skulle medföra onödiga administrativa svårigheter och därför bör
undvikas. Det finns enligt promemorian inte heller skäl att föreskriva atl
eventuella donaiionsbesiäm-melser skall iakttas eller att tillgångarna inle får
användas till ändamål som kommunen enligt författning har att tillgodose. Detta
hindrar inle an det ligger nära lill hands att medlen används för något av de
ändamål som kunde tillgodoses enligl de tidigare reglerna för avveckling av
jordbrukssiämmotillgångar.
Med hänsyn till att för några kassor redovisas
betydande tillgångar bör enligt promemorian delägarna under en kort
övergångstid ges tillföile att avveckla förvaltningen av tillgångarna i
enlighet med reglerna i kungörelsen (1963:43) med föreskrifter rörande vissa av
kommunalstämma förvaltade kassor. Kungörelsen, som upphävdes år 1973 (SFS
1973:76), avser tillgångar som hör till magasinskassa eller därmed jämföriig
kassa eller invalidbe-väringskassa, uddemanlalskassa eller annan rotehållarkassa.
Stämmorna bereds enligt kungörelsen möjlighet att avveckla förvaltningen av
kassorna, i den mån donationsvillkor inte lägger hinder i vägen. Avvecklingen
kan ske antingen i den formen att tillgångarna helt förbrukas för visst ändamål
eller genom att stämman beslutar att de skall bestå som särskilt kapital, vars
avkastning skall användas för ett bestämt ändamål. Endast vissa ändamål är
tillåtna. Enligl kungörelsen för tillgångarna inte användas för ändamål som
kommunerna eller församlingarna författningsenligt skall tillgodose.
Magasinskassas kapital och avkastning för användas lill stipendier åt ungdom
från orten för jordbruksutbildning eller liknande utbildning, för något
förbrukningsbehov som är gemensamt för delägarna, för anskaffande eller förbättring
av någon stadigvarande tillgång, som är till nytta för delägarna, kommunen
eller församlingen eller för annat ändamål som är angelägel för dem.
Rotehållarkassornas kapital och avkastning får användas för samma ändamål och
dessutom för ändamål som har anknytning till lokal försvarsverksamhet. Kassas
tillgångar kan enligl kungörelsen överlämnas till bl. a. kommun, församling,
by- eller vägsamfällighet, styrelse för läroanstalt, hembygdsförening,
hushållningsgille, intresseorganisation för jordbrukare, lokal sammanslutning
på försvarets område eller annan förening, stiftelse eller sammanslutning på
orten som kan antas bli bestående.
Enligt promemorian bör avveckling enligt reglerna i
1963 års kungörelse få ske fram till utgången av år 1976. Del bör vara
lillräckligi alt beslut om avveckling fattas under denna tid. Det skall alltså
inle vara nödvändigl
Prop.
1976/77:1 106
att
beslutet har vunnit laga kraft. Kvarvarande egendom skall tillfalla kommunen.
Dessa regler har i promemorian getts form av ett förslag lill lag om egendom
som förvaltas av jordbruksstämma.
Remissinstanserna är positiva lill förslagen i
promemorian. Allmän enighet råder om atl institutet jordbrukssiämma bör
avvecklas och att nuvarande tillgångar efter en avvecklingsperiod bör tillfalla
kommunen. JK hyser dock stor tvekan inför en ivångsmässig överföring till
kommunerna i de fall tillgångarnas värde inte är obetydligt. I dessa fall bör
man enligt JK i första hand uppmuntra till en frivillig avveckling. De
tillgångar som återstår efter avvecklingsperioden bör tillfalla kommunerna men
få användas endast för vissa särskilda ändamål.
De invändningar som remissinstanserna i övrigt har
rest avser dels avvecklingsperiodens längd, dels frågan om vilken frihet
kommunen skall ha att förfoga över tillgångar som har tillfallit kommunen
enligt de beslämmelser som föreslås i promemorian.
Även jag anser alt tiden nu är mogen alt avveckla
institutet jordbruksstämma. Detta bör ske genom att kvarvarande egendom efter
en övergångsperiod tillfaller kommunen. För avveckling under övergånsperioden
bör principerna i 1963 års kungörelse följas. Någon motsvarighet till
föreskriften i 4 S kungörelsen om att jordbruksstämmas beslut om avveckling
skall underställas länsstyrelsen behövs enligt min mening inte. Detta ligger i
linje med mina tidigare ställningstaganden i fråga om underställning (avsnitt
4.5).
I frågan om avvecklingsperiodens längd vill jag
anföra följande. Principbeslut om avveckling av institutet jordbruksstämma
fattades förmerän tjugo årsedan. Under åren 1963-1973 har delägarna haft
möjlighet att avveckla förvaltningen av jordbruksstämmotillgångarna och inom
vida ramar besluta om hur dessa skall användas. Sådan avveckling har också ägt
rum i mycket stor utsträckning. En ny, slutlig avvecklingsperiod bör enligl min
mening kunna bli tämligen kort. Förslaget i promemorian innebär atl
avvecklingsperioden bestäms till ett halvt år. I likhet med några remissinstanser
anser jag alt en sådan tidsfrist är väl kort. För att de stämmor som önskar det
skall fö tillräcklig lid att avveckla förvaltningen enligl reglerna i 1963 års
kungörelse föreslår jag att avvecklingsperioden bestäms till ett år. Jag tror
inte att fiera stämmor skulle utnyttja en sådan möjlighet om tidsfristen
föriängdes ytteriigare. Jag anser det viktigt alt information om under vilken
tid avveckling kan ske når fram ordentligt lill stämmorna. Om riksdagen godtar
mina förslag, ämnar jag ta fasta på ett par remissinstansers förslag all sådan
information skall föras ut med hjälp av länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Stockholms län har i sin
remissyttrande pekat på möjligheten att ett avvecklingsbeslut som
jordbruksstämma har fattat angrips med kommunalbesvär. Om beslutet upphävs
efter utgången av avvecklingsperioden kommer egendomen att tillfalla kommunen.
Detta kan enligl länsstyrelsen uppfattas som otillfredsställande. Jag vill
framhålla au problem av denna
Prop.
1976/77:1 107
art
kan uppstå även om man stannar för en tämligen lång avvecklingsperiod. Reglerna
i 1963 års kungörelse erbjuder vida ramar för avvecklingen av
egendomsförvaltningen. Risken för att ett avvecklingsbeslut, som inte är
behäftat med något formfel, skall behöva upphävas är därför ganska ringa. En
längre avvecklingsfrist utgör däremot ingen garanti mot sådana effekter.
I frågan omdonationsvillkor skall iakttas, när
egendom efter avvecklingsperiodens slut har tillfallit kommunen, vill jag
anlägga följande synpunkter. Om enskild donation med särskilda villkor ingår i
egendomen, innebär förslaget i promemorian ett slags generell permulation.
Delta finner JK från principiella utgångspunkter föga tilltalande. Även ett par
andra remissinstanser anser atl kommunen bör vara skyldig att iaktta donationsvillkoren.
Jag vill framhålla all det finns fiera exempel på föreskrifter som innebär ett
slags generell permulation. Det har gällt egendom som har donerats eller satts
av för ändamål som inte längre utan svårighet kan tillgodoses eller som numera
tillgodoses i annan ordning. Dessa förhållanden föreligger också i fråga om
jordbruksstämmotillgångarna. Det torde i många fall vara svårt alt utreda
tillgångarnas sammansättning och ursprung liksom förekomsten av och innebörden
i eventuella donationsvillkor. I fiertalet fall är värdet av tillgångarna
obetydligt. Två tredjedelar av kassorna har en behållning av mindre än eller
omkring 6 000 kr. Om eventuella donationsvillkor skall tillgodoses, skulle del
innebära ett i många fall omfattande utredningsarbete för au fastställa
donationernas andel av nuvarande tillgångar. Detta arbete skulle i många fall
inte slå i rimlig proportion till värdet av de tillgångar del är fråga om.
Donationsmedlen skulle sedan fö omvandlas till stiftelser. Donationsvillkoren
skulle sannolikt behöva permuteras i fiertalet fall. Praktiska skäl talar för
att en sådan omgång bör undvikas. Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser
jag atl de principiella skäl som kan anföras mot en generell permulation bör fö
vika i detta fall. Jag biträder alltså förslaget att donationsvillkor inle
skall behöva beaktas.
En andra fråga är om kommunens förfoganderätt över
egendom som har tillfallit den bör begränsas på annat sätt. JK anser att
föreskrifter om alt tillgångarna för användas endast för vissa bestämda ändamål
bör meddelas för de fall det inte är fråga om helt obetydliga tillgångar. Kammarkollegiet
föreslår au det föreskrivs au tillgångarna skall bilda en stipendiefond för
ungdomens yrkesutbildning på främst jordbrukets område eller föras till
investeringsfond för kommunen.
För egen del vill jag främst se till vad som kan
vara enkelt och praktiskt. Enligl vad jag tidigare har föreslagit för stämmorna
under en ny avvecklingsperiod möjlighet att avveckla förvaltningen av
tillgångarna. Inom vida ramar kan behållningen fonderas eller förbrukas för
olika ändamål som har samband med de ursprungliga syftena. Det är rimligt att
anta att denna sista avvecklingsmöjlighet kommeratt utnyttjas, inte minst belräffande
kassor som har en inte helt obetydlig behållning. Under sådana förhållanden
Prop. 1976/77:1 108
kan
jag inte finna alt några särskilda föreskrifter bör ges om användningen av de -
i allmänhet obetydliga - tillgångar som efter avvecklingsperiodens slut skall
lilHalla kommunerna. Sådana föreskrifter skulle vara administrativt tyngande
utan all tillgodose något nämnvärt allmänt intresse. Detta gäller också
föreskrifter av det slag som kammarkollegiet föreslår. I fråga om förslaget
att det skall föreskrivas all medlen skall föras till investeringsfond för
kommunen kan vidare invändas att det här är fråga om mycket obetydliga
tillgångar i jämförelse med de avsättningar lill kapitalbudgeten som normalt
görs i kommunerna.
Jag anser alltså aU frågan om
jordbruksstämmotillgångarnas användning kan överiämnas till kommunerna utan
särskilda villkor. Om det i något eller några fall skulle komma atl röra sig om
mer betydande tillgångar, är jag övertygad om atl kommunerna ägnar särskild
omsorg åt frågan om hur medlen skall användas för att tillgodose behov som är
förenliga med de ursprungliga ändamålen.
Frågan om de civilrätlsliga verkningarna av en
bestämmelse om alt egendomen tillfaller kommunen har tagits upp av Svenska
kommunförbundet, som förutsätter atl alla enskilda rättsanspråk försvinner. Som
torde ha framgått av vad jag har anfört är innebörden av mitt förslag alt
några obligationsrättsliga anspråk från delägarnas sida inte kan göras
gällande mot kommunen.
Jag förordar all del i en lag om egendom som
förvaltas av kommunalstämma föreskrivs au, om sockenmagasin, tillgångar som
hör till magasinskassa eller rotehållarkassa eller annan egendom vid utgången
av år 1977 förvaltas av kommunalstämma som avses i 13 S lagen om kommunalstyrelse
på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen.
Dessförinnan skall sådan förvaltning fö avvecklas i den ordning och under de
förutsättningar som i fråga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 SS 1963 års
kungörelse. Genom denna lydelse klargörs att - under avvecklingsperioden -
reglerna i 1963 års kungörelse skall ges motsvarande till-lämpning i fråga om
annan egendom än tillgångar som hör till kassor, alt sådant hinder mot
avveckling som kan föreligga på grund av villkor vid enskild donation skall
beaktas och att underställning enligl 4 S kungörelsen inte behövs.
I kommunallagspropositionen föreslås en föreskrift
om att 8 S lagen om införande av 1953 års kommunallag fortfarande skall gälla
(14 S förslaget lill lag om införande av kommunallagen, 1976:000). Om riksdagen
godtar de förslag som jag nu har lagt fram, bör del i stället föreskrivas all 8
S skall gälla intill utgången av år 1977.
5
Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
kommundepartemenlel upprättats förslag till
Prop.
1976/77:1 109
1. lag om ändring i brandlagen (1974:80),
2. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),
3. lag om ändring i skollagen (1962:319),
4. lag om ändring i lagen (1970:296) om social
centralnämnd m. m.,
5. lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp,
6. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),
7. lag om ändring i lagen (1954:579) om
nykterhetsvård,
8. lag om upphävande av lagen (1953:228) om
tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården,
9. lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663),
10. lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd,
11. lag om ändring i vallagen (1972:620),
12. lag om ändring i föräldrabalken,
13. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
14. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal
beredskap,
15. lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal
kristidsförvaltning,
16. lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),
17. lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp,
18. lag om ändring i lagen (1944:475) om
arbetslöshetsnämnd,
19. lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiklning
m. m.,
20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242),
21. lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457),
22. lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
23. lag om ändring i lagen (1968:598) angående
handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län,
24. lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande
av magistratens befattning med burskapsärenden m. m.,
25. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.,
26. lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma.
Av de angivna förslagen har de som har tagits upp
under 2, 23 och 25 upprättats i samråd med chefen för bostadsdepartementet.
Förslaget under 3 har upprättals i samråd med statsrådet Hjelm-Wallén,
förslagen under 4-9,17 och 20-22 i samråd med chefen för socialdepartementet
och förslagen under 10 och 19 i samråd med chefen för jordbruksdepartementet.
Förslagen under 11, 12 och 24 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet,
förslagen under 13 och 16 i samråd med chefen för försvarsdepartementet och
förslaget under 15 i samråd med chefen för handelsdepartementet. Förslaget
under 18 har upprättats i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
Prop.
1976/77:1 110
6 Hemställan
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1976/77:1 111
Bilaga 1
PM II (Ds Kn 1975:3) Nämndorganisationen, underställning m. m.
Inledning ....................................................................... ..... 119
Sammanfattning
av förslagen ....................................... 120
1. Kommunernas roll i samhället ................................ 123
1.1
Den kommunala
indelningen ............................. ..... 123
1.2
Den kommunala
verksamhetens expansion .... ..... 123
1.3
Samspelet
mellan stat och kommun ................ ..... 124
1.3.1
Ansvars- och
uppgiftsfördelning ............... ..... 124
1.3.2
Former för
statlig tillsyn och kontroll ....... ..... 125
Besvärsinslitutel ..................................... ..... 126
Underställning ........................................ ..... 127
Effekiiviietskonlroll .................................. ..... 128
Ekonomisk styrning ................................. ..... 128
2. Några genomförda åtgärder innebärande minskad statlig
tillsyn
och kontroll ............................................................ 129
2.1
Ändringar i
kommunallagen m. m........................ 129
2.2
Förändringar på
trafikområdet ........................ ..... 130
2.3
Förändringar på
skolområdet .......................... 130
2.4
Förändringar på
socialvårdsområdel ............... 131
2.5
Förändringar på
naturvårds- och miljövårdsområdena . . 132
2.6
Vissa andra åtgärder
....................................... 133
3. Förslag från några
ställiga kommiltéer rörande förhållandet
stat-kommun ......................................................... 133
3.1
Länsberedningen
............................................ 134
3.2
Kommunallagsutredningen
.............................. 134
3.2 Bygglagutredningen ........................................ 135
3.4
Hamnutredningen.............................................. 135
3.5
Länsskolnämndsutredningen
och utredningen om skolans
inre arbete ...................................................... 136
3.6 Fo.sierbarnsutredningen ............................... 137
4. Några pågående
utredningar som behandlar förhållandet
stat-kommun ......................................................... 137
4.1
Kommunalekonomiska
utredningen ................. 138
4.2
Byggadminisiraiionsutredningen
........................ 138
4.3
Utredningen om
vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor 139
4.4
Elutredningen
................................................. 139
4.5
Utredningen om
skolan, staten och kommunerna 140
4.6
Socialuiredningen
............................................ ..... 140
4.7
Hälsovårdsstadgekommiitén
........................... ..... 141
4.8
Översyn av
lagstiftningen om stiftelser ............. 141
4.9
Översyn av
bestämmelserna om intygsgivning vid rekvisition av statsbidrag 142
Prop.
1976/77:1 112
5. Nämndernas organisation och arbetsformer.......... .... 142
5.1 Valbarhetsbeslämmelser ................................... .... 144
5.1.1
Nämnder med
kommunsiyrelseregler ...... .... 145
5.1.2
Nämnder med
modifierade kommunstyrelseregler 145
5.1.3
Överväganden
och förslag ...................... 145
5.2 Särskilda regler om nämndernas sammansättning 146
5.2.1
Social
centralnämnd och social disiriktsnämnd 147
5.2.2
Socialnämnd ............................................ 149
5.2.3
Barnavårdsnämnd
..................................... .... 149
5.2.4
Nyklerhetsnämnd
...................................... 151
5.2.5
Hälsovårdsnämnd
...................................... 151
5.2.6
Överväganden
och förslag......................... 152
5.3 Proportionella val av nämnder ......................... .... 153
5.3.1
Nuvarande
ordning ................................. 153
5.3.2
Överväganden
och förslag ...................... 155
5.4 Utomståendes närvarorätt .............................. ... 157
5.4.1
Brandstyrelse ........................................... ... 158
5.4.2
Byggnadsnämnd
..................................... 159
5.4.3
Skolstyrelse ............................................. 159
5.4.4
Social
centralnämnd och social disiriktsnämnd 160
5.4.5
Socialnämnd ............................................ 160
5.4.6
Barnavårdsnämnd
..................................... 161
5.4.7
Nykterhetsnämnd
...................................... 162
5.4.8
Hälsovårdsnämnd
...................................... 163
5.4.9
Överväganden
och förslag ...................... 165
5.5 Gemensam personaladministration och
fastigheisförvali-
ning ................................................................. 169
5.5.1
Uppgiftsfördelningen
mellan kommunens organ 169
5.5.2
Nämnder för
oreglerad förvaltning .......... 171
5.5.3
Nämnder för
specialreglerad förvaltning ... ... 172
5.5.4
Överväganden
och förslag ...................... 174
56 Bestämmelser om delegation ......................... ... 179
5.6.1
Nämnder med
kommunsiyrelseregler ...... ... 179
5.6.2
Nämnder med
modifierade kommunstyrelseregler 180
5.6.3
Nämnder vars
delegalionsbemyndigande fordrar underställning hos länsstyrelsen 181
5.6.4
Överväganden
och förslag ...................... 181
5.7 Föreskrifter om protokoll ................................. 183
5.7.1
Kommunallagens
prolokollsregler .............. 183
5.7.2
De
specialreglerade nämndernas protokoll 184
5.7.3
Överväganden
och förslag ...................... ... 186
5.8
Några
återstående frågor ............................... ... 188
5.9
Närmare om
förslagen till författningsändringar 190
5.9.1 Förslag till ändringar i KL ...................... ... 190
Prop.
1976/77:1 113
5.9.2 Förslag till ändringar i brandlagen ...... ... 191
5.9.3 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan 191
5.9.4 Förslag till ändringar i skollagen och
skolförordningen 192
5.9.5 Förslag till ändringar i lagen om social
centralnämnd 192
5.9.6 Förslag lill ändringar i socialhjälpslagen.. 193
5.9.7 Förslag till ändringar i barnavårdslagen 194
5.9.8 Förslag till ändringar i nykterhelsvårdslagen m. m. 194
5.9.9 Förslag till ändringar i
hälsovårdsstadgan m. m. . 194
6. Kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa be
slut ..................................................... 195
6.1 Underställning enligt KL m. m......................
195
6.2 Den kommunala förordningsmakten ........... 196
6.2.1 Lokala förordningar ........................... 196
6.2.2 Planbeslut ..................................... 197
6.2.3 Offentligrättsliga avgifter m. m............ .. 197
6.3 Övrig
underställning enligl olika specialförfattningar ... 199
6.3.1 Ålderdomshemsplan m. m.................... 200
6.3.2 Fastställande av reglemente angående burskap
... 202
Bilageförteckning
Förslag
till ändring i kommunallagen ........ bilaga 1.
Förslag
till ändring i brandlagen (1974:80) bilaga 2.
Förslag
till ändring i byggnadsstadgan (1959:612) .. bilaga 3.
Förslag
till ändring i skollagen (1962:319) .. bilaga 4.
Förslag
till ändring i skolförordningen (1971:235) .. bilaga 5.
Förslag till ändring i lagen (1970:296) om social
cen
tralnämnd m. m................................ bilaga 6.
Förslag
till ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp . bilaga 7.
Förslag
till ändring i barnavårdslagen (1960:97) .... bilaga 8.
Förslag
till ändring i lagen (1954:579)om nykterhetsvård bilaga 9.
Förslag till lag om upphävande av lagen (1953:228)
om
tillsättning av vissa befattningshavare inom social
vården ......................................... .. bilaga
10.
Förslag
till ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663) . bilaga II.
Förslag
till ändring i lagen (1944:219) om djurskydd bilaga 12.
Förslag till ändring i lagen (1964:653) om
överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden
m.
m.............................................. bilaga 13.
Kommunallagsutredningens
förslag till kommunallag
1-3
kap.......................................... ... bilaga 14.
(Ej
i trycket)
8 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 114
Bilaga
2
PM
III (Ds Kn 1975:6) Övriga specialreglerade kommunala nämnder
m. m.
Sammanfattning
............................................ ... 243
1. Inledning
................................................... 244
2. Nämndreglernas principiella uppbyggnad .......... 245
3. Förslagen i PM II .......................................... 246
3.1 Valbarhetsbestämmelser ........................... ... 246
3.2 Särskilda regler om nämndernas sammansättning 246
3.3 Proportionella val av nämnder .................. 246
3.4 Utomståendes närvarorätt ....................... ... 247
3.5 Gemensam personaladministration ............ 247
3.6 Beslämmelser om delegation .................... 247
3.7 Föreskrifter om protokoll ......................... 247
3.8 Antal ledamöter mm.................................. 248
3.9 En allmän modell för regler om nämndernas
organisation
och
arbetsformer .................................... 248
4. Jävsregler.................................................... 249
5. Obligatoriska särskilda nämnder ..................... 251
6. Nämnderna ................................................. 254
6.1 Valnämnd .............................................. 254
6.2 Överförmyndarnämnd ............................. 255
6.3 Särskild civilförsvarsnämnd ..................... 255
6.4 Särskild beredskapsnämnd ........................ 256
6.5 Särskild krislidsnämnd ............................... 257
6.6 Uttagningsnämnd .................................. ... 257
6.7 Särskild familjebidragsnämnd .................... 259
6.8 Särskild krigshjälpsnämnd ......................... ... 260
6.9 Särskild hemvärnsnämnd ........................ ... 261
6.10 Särskild arbetslöshetsnämnd .................... ... 261
6.11 Handels- och sjöfartsnämnd ..................... ... 265
6.12 Slakthusstyrelse .................................... ... 267
7. Bestämmelser
i specialförfattningar om kommunalförbund .. 268
7.1 Kommunalförbund för skola ..................... 268
7.2 Kommunalförbund för bostadsförmedling ...... 269
7.3 Regionplaneförbund ............................... 271
Bilageförteckning
Förslag
till lag om ändring i vallagen (1972:620) ... bilaga 1.
Förslag till lag om
ändring i föräldrabalken bilaga 2.
Förslag
till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) bilaga 3.
Förslag lill lag om ändring i lagen (1964:63) om kom
munal beredskap ................................. bilaga 4.
Prop. 1976/77:1 115
Förslag
lill lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal bilaga 5.
kristidsförvallning
...........................
Förslag
lill förordning om ändring i kungörelsen
(1963:110)
om ultagning i fred av vissa förnödenheter Bilaga 6.
för
totalförsvaret (uttagningskungörelsen)
Förslag
till lag om ändring i familjebidragsförordningen bilaga 7.
(1946:99)
.................................... bilaga 8.
Förslag
lill lag om ändring i lagen (1964:47)om krigshjälp
Förslag
lill lag om ändring i hemvärnskungörelsen bilaga 9.
(1970:304)
...................................
Förslag
till lag om ändring i lagen (1944:475) om ar- bilaga 10.
betslöshetsnämnd
..........................
Förslag
till förordning om upphävande av kungörelsen
(1966:369)
med närmare föreskrifter om arbetslös- bilaga 11.
helsnämnd
och dess verksamhet m. m..
Förslag
lill förordning om ändring i arbetsmarknads- bilaga 12.
kungörelsen
(1966:368) ....................
Förslag
till lag om ändring i mäklareordningen (1893:51 bilaga 13.
s.
I) ............................................
Förslag
till lag om ändring i lagen (1959:99) om kött- bilaga 14.
besiktning
..................................... bilaga 15.
Förslag
till lag om ändring i skollagen (1962:319) .. Förslag lill lag om ändring i
lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande bilaga 16.
m.
m.............................................. bilaga 17.
Förslag till lag om
ändring i byggnadslagen (1947:385)
.3
PM
IV (Ds Kn 1975:7) Landstingskommunernas
specialreglerade nämnder
Sammanfattning
............................................ ... 303
1. Inledning
.................................................... ... 305
2. Reglerna
om de landstingskommunala nämndernas organisation
och
arbetsformer ....................................... ... 308
2.1 Nuvarande regler .................................. ... 308
2.2 Kommunallagsreformen ............................. ... 309
2.3 Allmänna synpunkter ............................. ... 310
3. Fakultativa eller obligatoriska nämnder ............. ... 312
4. Antalet ledamöter och suppleanter ................. ... 315
5. Valbarhet m. m............................................ 317
6. Nämndernas sammansättning ......................... 320
7. Proportionella val av n?mnder m. m.................. ... 320
Prop. 1976/77:1 116
8. Utomståendes närvaroräu ............................ 321
9. Beslutförhet ................................................ ... 326
10. Jävsregler.................................................... ... 327
11. Protokoll ................................................... 330
12. Arkivvård .................................................. 333
13. Delegation .................................................. 334
14. Gemensam personaladministration och
egendomsförvaltning 336
15. Närmare om förslagen till författningsändringar . 337
15.1 En modell för regler om nämndernas organisation och arbetsformer 337
15.2 Sjukvårdslagen m. m................................. 338
15.3 Folktandvårdslagen ................................. ... 339
15.4 Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda m. m 340
15.5 Lagen angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i
Stockholms län 340
15.6 Kungörelsen om statsbidrag till driften av semesterhem 341
15.7 Folkhögskoleförordningen ........................ 341
15.8 Styrelse för sjuksköterskeskola................... 342
Bilageförteckning
Förslag
till lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242) bilaga 1.
Förslag till förordning om ändring i sjukvårdskungö
relsen (1972:676) ........................... bilaga 2.
Förslag
till lag om ändring i folktandvårdslagen
(1973:457)
................................... bilaga 3.
Förslag
till lag om ändring i lagen (1969:940) angående
omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda .. bilaga 4.
Förslag till förordning om ändring i stadgan
(1968:146)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklings
störda ........................................... bilaga 5.
Förslag till lag om ändring i lagen (1968:598)
angående
handläggning av frågor om regionplan för kommu
nerna i Stockholms län ...................... bilaga 6.
Förslag till förordning om ändring i kungörelsen
(1967:472) om statsbidrag till driften av semesterhem,
m. m.............................................. bilaga 7.
Förslag till förordning om ändring i folk
högskoleförord
ningen (1958:478) ......................... bilaga 8.
Kommunallagsutredningens förslag till enhetlig kommunallag
(EKL) med de ändringar som har föranletts av kommunaldemokratiutredningens
förslag, 1-3
kap.
(SOU 1974:99 och 1975:41) ........ bilaga 9.
(Ej i trycket)
Prop.
1976/77:1 117
Bilaga
4
Promemorian
(Ds Kn 1976:3) Avveckling av institutet jordbruksstämma
1. Inledning
.................................................... 363
2. Nuvarande
förhållanden ................................ 364
2.1 Gällande regler i kommunallagarna ............ ... 364
2.2 Jordbruksstämmas kompetens .................. 365
2.3 Sockenmagasin och magasinskassor ......... ... 367
2.4 Förfarandet på jordbruksstämma ................ 368
2.5 1963 års kungörelse .............................. ... 369
2.6 Förekomsten av jordbruksstämmotillgångar ... 370
3. Utredningsmannen ...................................... ... 371
4. Remissyttrandena ....................................... 374
5. Överväganden ............................................. 377
Bilageförteckning
Förslag till lag om egendom som förvaltas av
jordbruks
stämma ........................................ bilaga 1.
Sammanställning av uppgifter från länsstyrelserna
om
kassor m. m. som den 1 november 1974 alltjämt för
valtades av jordbruksstämma ............. bilaga 2.
i5 Sammanställning av remissyttrandena
Kommunernas
specialreglerade nämnder................ ... 385
1.1 Allmänna
synpunkter .............................. 385
1.2 Fakultativa eller obligatoriska nämnder......... 388
1.3 Antal ledamöter och suppleanter .............. 389
1.4 Valbarhet ............................................ .. 390
1.5 Nämndernas sammansättning .................. .. 391
1.6 Proportionella val av nämnder .................. 392
1.7 Utomståendes närvarorätt ....................... 392
1.8 Beslutförhet............................................ 396
1.9 Jäv ..................................................... .. 396
1.10 Protokoll ............................................. .. 396
1.11 Arkivvård ............................................ .. 397
1.12 Delegation ............................................. .. 397
1.13 Gemensam personaladministration och egendomsförvaltning 398
1.14 Rätt atl väcka ärende hos fullmäktige ....... ... 399
1.15........................................................... Enhetliga
nämndbestämmelser 399
).)6
Kommunalförbund för specialreglerad verksamhet 400
1.17
Underställning ..................................... 400
Prop.
1976/77:1 118
2
Landstingskommunernas specialreglerade nämnder 402
2.1 Allmänna synpunkter .............................. 402
2.2 Fakultativa eller obligatoriska nämnder ........ .. 403
2.3 Nämndernas sammansättning och arbetsformer 403
2.4 Övriga frågor ........................................ .. 405
3. Avveckling av
institutet jordbruksstamma......... 405
opaginerad Kontrollera mot PDF
Minskad laU detaljitjglering av kx)mmunernä
PMH
NäoHidorganisationen underställning m« Hl.
Ds Kn 1975:3
Bilaga
1
Prop. 1976/77:1 119
Inledning
Den kommunala indelningens anpassning till
samhällsutvecklingen har skapat förutsättningar att vidga den kommunala
självstyrelsen. Kommunerna har numera ansvaret för nästan hälften av den
offentliga sektorns aktiviteter. I takt med den kommunala verksamhetens
expansion har också kommunernas förvaltningsorganisation byggts ut med ökad
tillgång till kvalificerad sakkunskap på olika områden. Den service som
kommunförbunden lämnar sina medlemmar har också i betydande utsträckning
medverkat till effektivitet och enhetlighet i den kommunala förvaltningen.
Behovet av slailig tillsyn och kontroll över kommunernas sätt att fullgöra sina
uppgifter har därför minskat.
Formerna för statens relationer lill kommunerna har
i stor utsträckning utvecklats under en lid då den kommunala strukturen och
förvaltningen var helt annoriunda än nu. Detta motiverar överväganden från
delvis nya utgångspunkter. Mot denna bakgrund har statsmakterna vid olika
tillfällen uttalat, att den statliga deialjkontrollen av kommunal verksamhet
bör begränsas. I samband med reformer på olika områden, där kommunerna har
viktiga uppgifter att fullgöra, har åtgärder vidtagits i denna riktning. Frågan
om kommuns skyldighet atl underställa statlig myndighet vissa beslut behandlades
i en särskild proposition vid 1972 års riksdag. Vidare har i direktiven till
olika statliga kommittéer uttalals aU ett ökat kommunalt ansvarstagande med
minskad statlig detalj kontroll skall eftersträvas.
Förhållandet mellan stat och kommun i här aktuellt
avseende måste emellertid prövas kontinuerligt. I 1974 års
slatsverksproposilion (prop. 1974:1, bil. 16) uttalades att en fortsatt översyn
skulle göras av statens tillsyns-och kontrollfunktioner gentemot kommunerna.
Syftet angavs vara att mönstra ut sådana detaljföreskrifter som inte längre
kan anses nödvändiga. Mot denna bakgrund pågår inom kommundeparlementet i
samråd med andra berörda departement en successiv översyn.
Statens lillsyn och kontroll utövas i olika former
och på skilda verksamhetsområden. Översynsarbelet har därför uppdelats i olika
etapper, nämligen
lagar och andra författningar rörande kommunal
verksamhet
lagar och andra författningar rörande
landstingskommunal verksamhet
statliga myndigheters råd- och anvisningsverksamhet
kommunala frågor som behandlas av statliga
kommittéer.
Någon klar gräns går knappast au dra mellan frågan
om fördelning av uppgifter på olika samhällsorgan och frågan om statens tillsyn
och kontroll av den kommunala verksamheten. Det torde därför inte vara möjligt
att ställa upp någon allmängiltig princip, som kan tillämpas på alla områden,
vid ställningstaganden till utformningen av statens tillsyns- och kontroll-
Prop.
1976/77:1 120
funktioner.
Mot önskemålet alt öka kommunernas handlingsfrihet står bl. a. kraven på
samordning och likformighet i samhällsarbetet. En avvägning mellan delvis
motstridiga intressen måste därför komma lill stånd vid varje tillfälle.
Eli delresultat av översynsarbetet utgör
promemorian (Ds Kn 1975:1) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM I
avgifter hos byggnadsnämnd. I denna föreslås atl kommunfullmäktiges skyldighet
att underställa länsstyrelsen beslut om avgifter hos byggnadsnämnd slopas den
1 juli 1975. Promemorian har remissbehandlats och regeringen har i enlighet med
förslaget i promemorian i en proposition till 1975 års riksmöte hemställt om
riksdagens bemyndigande att få besluta om föreskrifter med rätt för regeringen
atl övertala åt kommun att meddela föreskrifter om sådana avgifter.
I föreliggande promemoria, som utarbetats inom
kommundepartemenlel i samråd med berörda departement, behandlas i huvudsak
nämndernas organisation och arbetssätt samt underställning hos statlig
myndighet av vissa kommunala beslut.
Under översynsarbetets gång har kontakter
fortlöpande upprätthållits med företrädare för den kommunala sektorn. Svenska
kommunförbundet har beretts tillfälle att lämna synpunkter. Vidare har
värdefulla uppslag inhämtats vid överläggningar med företrädare för kommuner
och kommunförbundets länsavdelningar.
Sammanfattning
av förslagen
I promemorian föreslås dels ändringar i reglerna om
de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer, dels upphävande
av kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut.
I avsnitt 5 redovisas en översyn av de i flertalet
kommuner oftast förekommande specialreglerade nämnderas organisation och
arbetsformer. Det gäller brandstyrelse, byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd,
skolstyrelse, social centralnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd och
nyklerhetsnämnd. De författningar som behandlas är således, förutom
kommunallagen, i första hand brandlagen, byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan,
skollagen och skolförordningen, lagen om social centralnämnd,
socialhjälpslagen, barnavärds-lagen och nykterhelsvårdslagen. Det konstateras
att bestämmelserna om de specialreglerade nämndernas organisation och
arbetsformer i flera avseenden är onödigt detaljerade och innebär en obefogad
statlig styrning av den kommunala verksamheten. De olika specialförfattningarna
innehåller pä vissa punkter avvikelser från gängse ordning, vilka inte kan
anses sakligt motiverade. Det framhålls att onödiga detaljföreskrifter bör tas
bort och att enhetlighet bör eftersträvas efter förebild i den nya enhetliga
kommunallag som kommunallagsutredningen föreslår (SOU 1974:99). Kommunallagens
regler om kommunstyrelsen bör så långt möjligt göras tillämpliga
Prop.
1976/77:1 121
på
de specialreglerade nämnderna och särregler bör inte utan vägande skäl
behållas.
I del följande anges i korthet de ändringar som
föreslås i reglerna om de specialreglerade nämndernas organisation och
arbetsformer.
Bestämmelserna om valbarhet till brandslyrelse,
skolstyrelse och de sociala nämnderna ändras så att nuvarande valbarhetshinder
för kommunens ledande tjänsteman och vederbörande förvaltningschef faller
bort. Därigenom kommer samma valbarhelsregler atl gälla för ledamöter i de
specialreglerade nämnderna som enligt kommunallagsutredningens förslag skall
gälla för ledamöter i kommunstyrelsen och de oreglerade nämnderna samt fullmäktige.
Specialförfattningarnas rekommendationer atl vissa
yrkesgrupper (läkare, jurister och veterinärer) bör vara företrädda i social
centralnämnd, barnavårdsnämnd, nyklerhetsnämnd och hälsovårdsnämnd föreslås
utgå. Det är inte förenligt med moderna demokratiska tankegångar att föreskriva
eller rekommendera visst yrke eller utbildning som kvalifikation för uppdrag
som kommunal förtroendeman. Nämnderna har, särskilt efter
kommun-indelningsformen, goda möjligheter att tillgodose sitt behov av
sakkunskap på andra sätt. Nykterhetsvårdslagens regel om att nyklerhetsnämnd
skall beslå av såväl män som kvinnor är lika självklar som otidsenlig och bör
tas bort.
Kommunallagens bestämmelse om proportionellt val
utvidgas till alt omfatta alla kommunala nämnder. Därigenom kommer även
hälsovårdsnämnd, nykterhetsnämnd m. fl. nämnder att kunna väljas med
tillämpning av bestämmelserna om proportionellt valsätt. När specialreglerna
om nämnds sammansättning mönstrats ut finns inte längre något hinder för proportionellt
val. Platserna i alla kommunala nämnder torde för övrigt i allmänhet ha
fördelats efter proportionell grund.
Bestämmelserna i speciallagstiftningen om rätt för
andra än nämndledamöter att närvara vid nämnds sammanträden ersätts av en
regel om att nämnden själv avgör vilka sakkunniga den skall kalla. Kommunallagsutredningen
föreslår att samma princip skall gälla för kommunstyrelsen och de oreglerade
nämnderna. Det här framlagda förslaget avser främst vissa experters medverkan i
de sociala nämnderna, olika statliga tjänstemäns närvaro vid hälsovårdsnämnds
sammanträde och vissa förvaltningschefers rätt att närvara vid
nämndsammanträden. Nämnderna behöver visseriigen ofta anlita sakkunskap men det
bör kunna överiämnas åt dem själva att avgöra när och hur deUa skall ske. Det
statliga kontrollintresset är inte så starkt att det kan motivera atl
nämndernas frihet i det berörda hänseendet begränsas.
Kommunfullmäktige föreslås genom ändringar i
kommunallagen och specialförfattningarna få ökade befogenheter atl bestämma
hur uppgifterna att handha egendomsförvaltning och personaladministration skall
fördelas mellan nämnderna. Förslaget innebär bl. a. atl fullmäktige får bättre
möjligheter att överföra rätten att tillsälta tjänster från facknämnd till
gemensamt per-
Prop.
1976/77:1 122
sonalorgan.
Kommunerna bör ha största möjliga frihet alt i dessa hänseenden ordna sin
förvaltning och verksamhet med hänsyn till skiftande lokala behov.
Vissa ändringar föresläs i reglerna om delegation
från specialreglerad nämnd till förtroendemän och tjänstemän. Den viktigaste är
att byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds delegationsbeslut inte längre skall
underställas länsstyrelsen utan fattas efter medgivande av kommunfullmäktige.
Kommunallagens delegalionsbeslämmelse görs med vissa undanlag tillämplig på de
specialreglerade nämnderna.
Beträffande protokollföringen föreslås att
bestämmelserna i specialförfaiiningarna om att nämndernas protokoll skall
innehålla skälen för alla beslut mönstras ut. Förvaltningslagens regel om
skyldighet att motivera beslut gäller numera hos de specialreglerade nämnderna
i kvalificerade partsärenden som avgörs genom beslut som överklagas med
förvaltningsbesvär. Det finns ingen anledning alt behålla
motiveringsskyldigheten i de rent kommunala ärendena. Den regel om rättelse av
s. k. förbiseendefel, vilken ingår i kommunallagsutredningens förslag föreslås
i promemorian bli tillämplig även på de specialreglerade nämndernas protokoll.
Reglerna om minimiantal ledamöter i social
centralnämnd och skolstyrelse ändras så att för dessa nämnder gäller att
fullmäktige bestämmer ledamotsantal och att del skall vara minst fem, såsom
för övriga kommunala nämnder. Slutligen görs den av kommunallagsutredningen
föreslagna regeln om att fullmäktige beslutar om formerna för kommunstyrelsens
och de oreglerade nämndernas arkivvård tillämplig även på de specialreglerade
nämnderna.
De överväganden som görs i promemorian visar att
det är möjligt all med ett minimum av särregler anpassa specialförfailningarnas
nämndregler till kommunallagens motsvarande bestämmelser. Detta sker genom hänvisning
i spcialförfattningarna till kommunallagens regler om kommunstyrelsen.
Hänvisningsregeln kan ges i stort sett samma lydelse i alla specialförfattningar.
För
Stockholms kommun har i vissa fall krävts särskilda lösningar.
I avsnitt 6 ges en kort översikt över de olika
reglerna om kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut.
Det konstateras aU användningen av underställning som form för statlig kontroll
har minskat betydligt och att förslag om att avskaffa underställningsskyldighet
har lagts fram på fiera områden. Förslagen om inskränkning i
underställningsskyldighelen begränsas därför i delta sammanhang lill tre fall,
nämligen beslut om plan för byggande av ålderdomshem, beslut om reglemente för
ålderdomshem, som drivs av två eller fiera kommuner, samt beslut om reglemente
angående burskap.
Prop. 1976/77:1 , 123
1. Kommunernas roll i samhället
1.1 Den kommunala indelningen
Under efterkrigstiden har den
kommunala indelningen genomgått omfattande förändringar. Beslut om en
indelningsreform fattades år 1948, varigenom antalet kommuner år 1952 minskade
från 2 498 till 1 037. Under 60-talet beslutade statsmakterna om nya riktlinjer
för den kommunala indelningen. Dessa beslut om förändringar är nu praktiskt
taget helt genomförda, vilket innebär att kommunantalet i dag uppgår till 278.
Även efter denna betydande omstrukturering varierar kommunernas storiek. En
fjärdedel av kommunerna har exempelvis under 10000 invånare. Detta framgår av
nedanstående sammanställning.
Invånarantal
Ai
Hal
kommuner
"
- 9 999
68
24
10000-19
999
99
36
20
000-29 999
43
15
30000-39
999
21
8
40
000-49 999
13
5
50 000-
34
12
278 100
En av riktlinjerna för 60-talets
kommunindelningsreform var, att varje kommun skulle omfatta tätort och
kringliggande landsbygd som med hänsyn lill näringsliv, bosättning,
kommunikationer och service samt människornas kontaktinrikining i övrigt
bildade en sammanhållen region. Målsättningen var vidare att skapa kommuner med
erforderiiga ekonomiska och personella resurser för all kunna tillgodose
medborgarnas behov och kommunal service.
Reformen utgick också från behovet
att göra kommunerna till väl avpassade områden för den lokala
samhällsplaneringen och därmed skapa möjligheter för aktiv medverkan i den
närings- och regionalpolitik som statsmakterna beslutar om. Alternativet till
reformen hade varit att lyfta av kommunerna uppgifter och låta regionala eller
centrala organ få ansvaret för dessa. Detta skulle ha inneburit ett fjärmande
frän medborgarna av beslutanderätten i angelägenheter av direkt lokalt
intresse. Statsmakterna valde i stället att reformera den kommunala
indelningen. Den kommun-struktur, som därigenom tillkommit, är således avsedd
att utgöra en garanti för att medborgarna även i framtiden skall kunna ta
ansvar för viktiga samhällsfrågor genom kommunala beslut.
1.2 Den kommunala verksambetens expansion
Under de senaste decennierna har
den offentliga sektorns tillväxt varit betydande. Både konsumtion och
investeringar har ökat mer inom den of-
Prop.
1976/77:1 124
fentliga
än inom den privata delen av ekonomin. Under åren 1960-1972 har den andel av
bruttonationalprodukten som stat och kommun tagit i anspråk stigit från 21 till
32 procent. Till stor del har expansionen ägt rum genom att kommunernas och
landstingskommunernas uppgifter blivit alltmer omfattande. Ända fram till
50-talels mitt svarade staten för större delen av den offentliga sektorn.
Därefter har kommunernas och landstingskommunernas tillväxt varit störst. År
1972 uppgick sålunda den statliga andelen till 12 och den kommunala till 20
procentenheter.
De totala bruttoutgifterna för samtliga kommuntyper
ökade under lidsperioden 1960-1972 frän II miljarder till 52 miljarder kronor.
Kommunernas medeluldebitering höjdes samtidigt från 14,63 lill 23,79 per skattekrona.
Den kommunala verksamhetens utbyggnad sammanhänger
med olika faktorer i samhällsutvecklingen. Hit hör konsekvenserna av
befolkningsomflyttningen, medborgarnas krav på ökad samhällelig service och
statsmakternas beslut om alt lägga ansvaret för olika samhällsfrågor på
kommunal nivå. Rent allmänt kan konstateras, att välståndsutvecklingen medfört
behov av ökade kommunala engagemang. Det gäller för samhällsbyggandet i stort
liksom för tillhandahållande av allmän service såsom barntillsyn, undervisning,
kollektivtrafik och åldringsvård.
1.3
Samspelet mellan stat och kommun
Kommunernas betydelse för samhällsutvecklingen har,
som tidigare framgått, ökat. Kommunindelningsreformen har varit en
förutsättning för denna utveckling, som påverkats av såväl statsmakternas
beslut som kommunernas egna ansvarstaganden. Kännetecknande för dagens
samhällsförvaltning är bl. a. det ömsesidiga beroendet mellan statliga och
kommunala åtgärder.
1.3.1
Ansvais- och uppgiftsfördelning
Fördelningen och ansvaret för olika
samhällsuppgifter kan ses som ett resultat av både praktiskt administrativa och
principiella överväganden. I propositionen (1961:180) med förslag till
kommunindelningsreform framhöll departementschefen, att fördelningen av
uppgifter mellan stat och kommun inle är en gång för alla given. En fortlöpande
anpassning efter utvecklingen bedömdes som nödvändig, varvid den vägledande
principen skulle vara ändamålsenligheten. Med denna utgångspunkt uttalades att
kommunerna borde handlägga sådana angelägenheter, som bäst sköttes genom lokal
självstyrelse och kommunal förvaltningsorganisation.
I direktiven (C 1970:28) för den år 1970
tillkallade länsberedningen framhöll departementschefen, att kommunerna i
enlighet med kommunindel-ningsreformens syfte även framdeles skulle svara för
betydelsefulla samhällsuppgifter och i ökad usiräckning aktivt medverka i
samhällsbyggandet.
Prop.
1976/77:1 125
Som
motiv för detta ställningslagande angavs dels intresset av att ge medborgarna
största möjliga inflytande över allmänna angelägenheter, dels möjligheterna
till anpassning av samhällets åtgärder efter skiftande lokala förhållanden.
Länsberedningen konstaterar i sitt betänkande (SOU
1974:84) Stat och kommun i samverkan, atl det utmärkande för offentlig
verksamhet - vare sig den är statlig eller kommunal - är
insynen i beslutsfallandet
offentlighetsprincipen
rättssäkerheten
Länsberedningen formulerar fem principer som
underlag för en bedömning av uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsorgan.
Det är ett riksintresse att garantera landets alla
medborgare en viss minimistandard i fråga om trygghet, säkerhet och välfärd.
En uppgift bör ej ligga på högre beslutsnivå än
nödvändigt i förhållande till de av beslutet direkt berörda.
Uppgifter som kräver stort mått av likformighet
eller där överblick över hela riket är nödvändig bör ligga på central nivå.
Uppgifter som kräver ett betydande inslag av
lokalkännedom och specifik detaljkunskap bör decentraliseras.
Näriiggande uppgifter bör verkställas på samma
beslutsnivå och handhas av samma huvudman, om effektivitetsvinster därigenom
kan uppnås.
1.3.2 Former f ö r statlig tillsyn och kontroll
I det föregående har konstaterats att ett fortlöpande
samspel mellan statliga åtgärder och intentioner samt den kommunala
verksamheten är nödvändigt. Det övergripande ansvaret för samhällsutvecklingen
och den samhällsekonomiska balansen åvilar självfallet statsmakterna. Exempel
på områden där bl. a. önskemålet om enhetlighet motiverar statliga insatser
utgör närings-, utbildnings- och socialpolitiken. 1 dessa fall gäller del också
att åstadkomma en samlad bedömning av landets resurser och dess fördelning,
varvid målsättningen att skapa regional balans intar en central plats liksom
åtgärder för att bereda medborgarna i olika delar av landet en så långt möjligt
likvärdig kommunal service.
I regeringsformen anges att den svenska
folkstyrelsen bl. a. förverkligas genom kommunal självstyrelse (RF 1 S)- I lagar
och andra författningar reglerar statsmakterna den kommunala självstyrelsens
form och innehåll. Av kommunallagarna framgår exempelvis kommunernas kompetens
och i speciallagstiftning anges kommunernas ansvar på olika områden såsom
bostadsförsörjning, socialvård, undervisning och hälsovård.
Prop.
1976/77:1 126
Det statliga infiytandet och kontrollen över
kommunerna kan utövas på i princip följande fyra sätt:
Besvärsinstitutei
Det vidsträcktaste tillämpningsområdet härden
statskontroll, som utlöses på enskilds initiativ genom besvär över ett
kommunalt beslut. Syftet med besvärsprövningen är atl få lill stånd en kontroll
av atl kommunen använder sina maktbefogenheter i enlighet med dessas ändamål
och inte i strid med allmänna eller andra berättigade intressen. Besvär, som
anförs med stöd av kommunallagarna [(76-78 §§ kommunallagen, 1953:753, omtryckt
1969:765 (KL); 80-82 §§ kommunallagen för Stockholm, 1957:50, omtryckt 1969:766
(KLS); 89-92 §§ lag om församlingsstyrelse, 1961:436, omtryckt 1972:228 (LFS);
78 § landstingslagen, 1954:319, omtryckt 1972:101 (LL); 20 § lag om
kommunalförbud, 1957:281 (LKF); 23 och 43 §§ lag om ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning, 1919:293, omtryckt 1969:770 (LKl)] s. k. kommunalbesvär,
är den kontrollform som innebär det minsta ingreppet i den kommunala
självstyrelsen. En mer ingående kontroll kommer till stånd genom s. k.
förvaltningsbesvär, som anförs med stöd av specialförfaltningar.
Kommunfullmäktiges beslut överklagas alltid genom
kommunalbesvär (76 S 1 mom. KL). Detsamma gäller för beslut av kommunstyrelsen
eller annan kommunal nämnd, om inte annat är särskilt föreskrivet, (76 S 2
mom.). Prövningen av sådant kommunalt beslut ankommer på länsstyrelsen (76 S 1
mom.) och länsstyrelsens beslut kan överklagas till regeringsrätten (78 S).
Bara den som är medlem av kommunen kan anföra kommunalbesvär (76 S 1 mom.).
Vid kommunalbesvär kan som grund för talan åberopas
endast att beslutet inte har tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän
lag eller författning, annorledes överskrider deras befogenhet som har fattat
beslutet, kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund
(76 S 1 mom). Om besvärsmyndigheten finner att någon av dessa besvärsgrunder är
tillämplig, upphävs det överklagade beslutet. Myndigheten kan däremot inte,
som vid förvaltningsbesvär, ändra beslutets innehåll. 1 princip föreligger
inget hinder att verkställa ett kommunalt organs beslut även om det
överklagats.
I den mån specialförfattningarna innehåller
särskilda beslämmelser om besvär mot beslut av nämnd för specialreglerad
förvaltning gäller inte reglerna om kommunalbesvär. I stället blir de allmänna
reglerna om förvaltningsbesvär tillämpliga. Detta innebär bl. a. att besvärsrält
tillkommer den som beslutet angår, om det gått honom emot, att
besvärsprövningen är allsidig och inte begränsad till laglighetsfrågan och att
besvärsmyndigheten kan göra ändringar i det överklagade beslutets innehåll.
Prop.
1976/77:1 127
Underställning
Vissa kommunala beslul måste för atl bli gällande
underställas regeringen eller statlig myndighet för prövning och
fastslällelse. Initiativet lill fastslällelseprövningen tillkommer det
kommunala organet. Beslämmelser om underslällning finns både i kommunallagarna
och i olika specialförfaltningar. Enligl kommunallagarna skall underställning
bl. a. ske av vissa finansiella beslut, såsom låne-, borgens- och fondärenden.
Enligl olika specialförfattningar krävs länsstyrelsens fastslällelse av beslut
om antagande av kommunala stadgor, t. ex. lokala ordningsstadgor (23 S allmänna
ordningsstadgan, 1956:617), hamnordningar (förordningen, 1874:26 s. 11,
angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i
riket), brandordningar (2 S brandsiadgan, 1962:91) och hälsovårdsordningar (68
S hälsovårdsstadgan, 1958:663). Vissa beslut om kommunala avgifter t. ex. taxor
för gatumarksupplåtelser skall fastställas av länsstyrelsen. Vidare krävs statlig
myndighets fastslällelse av flertalet kommunala planläggningsbeslut enligt
byggnadsla gen (1947:385).
I ett underställningsmål skall en allsidig prövning
av del underställda beslutet företas. Prövningen avser inte bara beslutets
laglighet utan även dess lämplighet, ändamålsenlighet och skälighet.
Underställningsmyn-dighelen skall antingen fastställa eller ogilla det
underställda beslutet och den kan i regel inle ändra beslutets innehåll. Rent
formella ändringar utan saklig innebörd är dock tillåtna.
Underställningsmyndigheten har enligt några
specialförfattningar rätt alt besluta i kommunens ställe. Om fullmäktige inte
antar lokal ordningsstadga med innehåll som länsstyrelsen anser nödvändigt,
kan länsstyrelsen själv besluta om lokal ordningsstadga för kommunen.
Länsstyrelsens beslul skall i sådant fall underställas regeringen. Motsvarande
gäller i fråga om hamnordning, brandordning och hälsovårdsordning.
Ett underställt kommunalt beslut bör i princip inte
fastställas förrän det har vunnit laga kraft, eftersom fastställelsen skulle
föriora sitt objekt, om del kommunala beslutet upphävs efter besvär. Vid
underslällning enligl kommunallagarna har endast kommunen rätt att besvära sig
över länsstyrelsens beslut atl vägra fastslällelse (75 S KL, 79 S KLS, 88 S
LFS). Vid underställning enligt specialförfatining gäller enligt 11 S
förvaltningslagen (1971:290) atl den som beslutet angår har rätt atl besvära
sig över länsstyrelsens beslut att meddela eller vägra fastslällelse, om
beslutet har gått honom emot. I fråga om rätlen all överklaga
fastställelsebeslul enligl kommunallagarna råder viss oklarhet. Sådan rätt kan
möjligen anses tillkomma kommunmedlem. Besvär över länsstyrelsens beslut i underställningsmål
prövas av regeringen.
Prop.
1976/77:1 " 128
Effektivitetskontroll
Kommunallagarna medger i princip inte några
positiva statliga ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Effekiiviietskonlroll
äger däremot rum med stöd av olika specialförfattningar som ålägger kommunerna
att svara för vissa förvaltningsuppgifter och föreskriver statlig tillsyn över
att uppgifterna fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Exempel på sådan
reglering erbjuder allmänna ordningsstadgan (23 S). hälsovårdsstadgan (3, 68
och 81 SS) och brandstadgan (2 och 24 SS). Tillsynen kan utövas genom att en
statlig myndighet ges befogenhet att lämna råd och anvisningar, påkalla
rättelse, förelägga kommunen atl förfara på visst sätt eller besluta i
kommunens ställe. Den omedelbara kontrollen ligger främst på länsstyrelsen samt
andra regionala statliga myndigheter. I länsstyrelseinstruklionen (5 S) anges
att länsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde skall övervaka att vad som
enligt lag eller annan författning åligger bl. a. kommunerna blir fullgjort.
Sedan år 1957 har vidare riksdagens ombudsmän (JO) vissa lillsynsbefogenheter
över kommunerna. JO:s tillsyn omfattar förtroendemän med fullständigt
ämbetsansvar och tjänstemän med självständiga uppgifter.
Till åtskilliga kommunala förvaltningsgrenar, såväl
obligatoriska som fakultativa, utgår statsbidrag. Stalsbidragsförfattningarna
brukar föreskriva, alt statsbidrag lår beviljas endast om vissa villkor är
uppfyllda, och att bidraget skall upphöra eller återbetalas om villkoren inle
uppfylls. En styrning av kommunernas handhavande av åtskilliga angelägenheter
utövas på detta sätt genom statlig bidragsgivning.
Genom lagstiftningen anger statsmakterna
huvudmålsättningarna för den verksamhel, som är föremål för reglering. Mer
preciserade målangivelser redovisas i olika författningar, som regeringen
utfärdar. 1 detta sammanhang ges ofta centrala ämbetsverk befogenhet att
utfärda till-lämpningsföreskrifter. Denna anvisningsverksamhet är på vissa
områden av betydande omfattning och utgör ett väsentligt statligt
styrinstrument över kommunerna. En begränsning av myndigheternas rätt härvidlag
har införts genom en särskild kungörelse (1970:641). I denna föreskrivs, att
myndighet inte utan regeringens medgivande får ge ändrade eller nya
föreskrifter, anvisningar eller råd, som kan påverka gällande standard eller
tillämpade normer och som i väsentlig grad kan leda till direkta eller
indirekta kostnadsökningar.
Ekonomisk
styrning
Ett myckel långtgående styrningsinstrument utgör
statens möjlighet alt inom vissa verksamhetsgrenar bestämma över
resurstilldelningen lill kommunerna. Syftet med dessa åtgärder är bl. a.
a)
alt motverka säsongssvängningar i investeringsaktiviteten i över-
Prop.
1976/77:1 129
ensslämmelse
med samhällets sysseisätlningspolitiska mål {säsongssiyr-ning),
b) alt påverka investeringarna i
konjunklurstabiliserande riktning i överensstämmelse med allmänt
stabiliseringspolitiska mål (konjunkturstyrning),
c) att påverka investeringarnas geografiska fördelning
i överensstämmelse med målen för samhällets regionalpolitik (regional
styrning), samt
d) att påverka investeringarnas fördelning på
skilda sektorer i över
ensstämmelse med samhällets ekonomiska och allmänt välfärdspoliliska
mål (sektorsstyrning).
För alt uppnå de nämnda målen används såväl
administrativa som ekonomiska styrmedel. Till den första gruppen hör bl. a.
lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m. Exempel på ekonomiska styrmedel
utgör investeringsavgifter, statsbidrag till kommunalt byggande och
fastställda ramar för vissa byggnadsinvesteringar såsom sjukvårdsbyggnader,
ålderdomshem och icke statsbelånade bostadshus exkl. fritidshus.
En ekonomisk styrning från statens sida sker också
genom atl vissa kommunala borgens-, låne- och fondbeslul måste underställas
regeringen. Ett annat ekonomiskt styrinstrument utgör de statsbidrag som har
till syfte att stimulera tillkomsten av viss kommunal verksamhet.
2.
Några genomförda reformer innebärande minskad statlig tillsyn och kontroll
Begränsningar i statens tillsyns- och
kontrolluppgifter har under senare år gjorts i samband med beslut om reformer
på olika områden. I det följande skall några exempel redovisas.
2.1
Ändringar i kommunallagen m. m.
Vid 1969 och 1972 års riksdagar fattades beslut om
att begränsa kommuns underslällningsskyldighel i vissa ärenden. Vid del
förstnämnda tillfället gavs kommunerna rätt att själva anta reglemente för
andra kommunala nämnder än besvärsnämnder och plan belräffande hushållning med
stads donationsjord (prop. 1969:63, KU 1969:44, rskr (1969:405).
Det underställningspliktiga området reducerades
ytteriigare år 1972. På grundval av bl. a. kommunalrättskommitténs betänkande
XIII (Ds C 1970:2) Kommuns och andra kommunala menigheters skyldighet att underställa
statlig myndighet vissa beslut beslutade statsmakterna, atl slopa
underställningsskyldigheten den 1 juli 1972 i fråga om reglemente för
besvärsnämnd och kommuns beslut om placering av penningmedel, som inte behövs
för nära förestående utbetalningar, samt beträffande vissa offentligrätisliga
avgifter, nämligen torgavgifter, gatuhandelsavgifter m. m.,
9 Riiisdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 130
parkeringsavgifter
och sotningsavgifter (prop. 1972:12, KU 1972:11, rskr 1972:45).
2.2 Förändringar
på trafikområdet
En successiv utveckling har ägt rum som medfört att
kommunerna i större utsträckning själva bestämmer belräffande förhållanden som
rör den lokala irafikverksamheten. Delta har delvis skett ulan författningsåtgärder
som ett led i det ökade kommunala engagemanget i fråga om lokal trafikplanering
och kollekliv trafikförsörjning.
Kommunerna har under senare tid fått vidgade
möjligheter att med hjälp av förordningen (1940:910) ang. yrkesmässig
automobiltrafik m. m. (YTF) påverka trafikförsörjningen inom kommunen. Genom
författningsändringar år 1969 erhöll kommun, landstingskommun eller kommunall
trafikföretag viss företrädesrätt beträffande tillstånd lill linjetrafik med
buss (12 § tredje stycket). Härtill kopplades bestämmelser om ålerkallelse av
tidigare meddelade tillstånd (19 § 2 mom. första stycket). Genom ändringar i
YTF som trädde i kraft den 1 oktober 1972 fick kommunerna också möjlighet att
mera direkt påverka uppläggningen av laxitrafiken inom kommunerna och vid behov
själva engagera sig i den (5 S tredje stycket).
1 fråga om den lokala trafiken har kommunerna i
ökad utsträckning själva vidtagit åtgärder för alt åstadkomma en tillfredsställande
trafikförsörjning. Vidare åligger del kommunerna a't upprätta trafikförsörjningsplaner
enligt kungörelsen (1973:639) om statligt stöd till lokal landsbygdstrafik.
Planerna skall tjäna som underlag för bedömning av kommunala ekonomiska
engagemang i den kollektiva trafiken.
2.3 Förändringar
på skolområdet
Flera genomgripande reformer har under de senaste
decennierna genomförts rörande den obligatoriska skolan och gymnasieskolan. Ett
gemensamt drag för denna omdaning är, att kommunerna fåll ökat ansvar för
verksamheten. Vid olika tillfällen har också förändringar vidtagits för atl
vidga kommunernas handlingsfrihet. Ett uttryck för detta är statsmakternas
beslul år 1957 om grunder för en förenklad siatsbidragsgivning (prop. 1957:112,
SlU 1957:91, rskr 1957:239). Ett betydande antal speciella driftbidrag ersattes
då av två, nämligen ett lärarbidrag och ett högre skol-bidrag. För beräkning av
de båda nya gemensamma statsbidragen infördes förenklade regler. En avlösning
av vissa statsbidrag på skolans område vidtogs också år 1965 i samband med
beslut om reformerad kommunal skalteuijämning (prop. 1965:43, SlU 1965:78, rskr
1965:319). Vid utformningen av statsbidragssystemet till de gymnasiala
skolformerna under 60-talet (SFS 1966:115) beaktades i hög grad önskemålet om
ett enkelt
Prop.
1976/77:1 131
bidragssystem.
Till de kommunala huvudmännen utgår sålunda ett allmänt driftbidrag med 100
procent av ett bidragsunderiag som utgör de faktiska lönekostnaderna. Kommun
kan för varje månad hos länsstyrelsen rekvirera statsbidrag som utan dröjsmål
skall utbetalas. Kommunen svarar själv för revisionen av räkenskaperna.
Förändringar i syfte atl ge kommunerna ökat ansvar
och ökad frihet har vidare gjorts i bestämmelserna rörande det fritt valda
arbetet och systemet med resurstimmar inom ramen för grundskolans verksamhet
(prop. 1968:129, SlU 1968:179 och LU 1968:71, rskr 1968:336). De lokala
skolstyrelserna har härigenom fått större frihet alt välja medel och metoder
för att nä de uppställda utbildningsmålen. Andra exempel på utvecklingen mot
minskad statlig styrning utgör de ändringar som senare gjorts i skolstadgan.
Kommunerna kan numera själva dels besluta om skolfastighelernas förvaltning (KU
1969:30, rskr 1969:314), dels om per-sonalljänstens organisation belräffande
viss skolpersonal (prop. 1972:14, UbU 1972:8, rskr 1972:97). På skolområdet
skall slutligen erinras om statsmakternas beslut år 1973 om förenklad
handläggning av skolbyggnadsärenden (prop. 1973:174, UbU 1973:55, rskr
1973:332). Denna reform innebar bl. a. all lokalbehovsprövningen för
grundskolan numera är en kommunal angelägenhet, alt själva
handläggningsförfarandet förenklats och att den statliga avsyningen slopats.
2.4
Förändringar pä socialvårdsområdet
Kommunernas insatser på socialvårdsområdet har
under senare år kännetecknats av en stark utbyggnad. Det gäller i särskilt hög
grad barntillsyn, färdtjänst, hemtjänst och rådgivande verksamhet. Samtidigt
har arbetsformerna inom socialvården successivt förändrats. Särskilt betonas
numera behovet av samordning och helhetssyn. Bakom dessa önskemål ligger
uppfattningen, att den hjälpsökandes svårigheter och problem mås-le bedömas i
sin helhet och inte utifrån enstaka symptom. För att möjliggöra en sådan
utveckling har kommunernas handlingsfrihet vidgats när det gäller
förtroendemannaorganisalionens uppbyggnad. Genom lagen (1970:296) om social
centralnämnd kan kommun numera inrätta social centralnämnd för alt handlägga de
uppgifter som enligt gällande författningar ankommer på barnavårdsnämnd,
nykterhetsnämnd och socialnämnd. Den nämnda lagen ger också kommun rätt att
tillskapa sociala distriktsnämnder.
På barnomsorgens område har lättnader i den
statliga tillsynen åstadkommits. Den nya statsbidragskungörelsen (1973:1207)
till förskolor och fritidshem innebär bl. a., att den statliga
ritningsgranskningen slopas vid prövning av statsbidrag till barnstugebyggande.
Den statliga kontrollen omfattar i fortsättningen endast en allmän bedömning
av lokalernas lämplighet för förskoleändamål och alt vissa krav på minimiylor
är uppfyllda.
Prop.
1976/77:1 132
Den så kallade balansregeln i kungörelsen
(1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhel har slopats i
syfte att ge kommunerna frihet all utan statsbidragsstyrning bestämma formerna
for barnomsorgens utbyggnad. Ytterligare ett steg mot produktionsneutral siatsbidragsgivning
på detta område togs i och med statsmakternas beslut år 1974 om statsbidrag
till bl. a. familjedaghemsverksamhet, varvid den så skållade kvolregeln
slopades (prop. 1974:141, SoU 1974:41, rskr 1974:345).
2.5
Förändringar på naturvårds- och miljövårdsområdena
Kommunernas ställning inom naturvården har genom
beslul av 1974 års riksdag stärkts (prop. 1974:166, JoU 1974:52, rskr
1974:405). I propositionen framhöll departementschefen att kommunernas
engagemang på detta område ökat kraftigt under senare år och atl denna
utveckling låg i linje med kommunindelningsreformens syfte och den fysiska riksplaneringens
utformning. De ökade kommunala insatserna på naturvårdsområdet motiverade
enligt departementschefens mening en bättre samordning och samstämmighet
mellan de statliga och de kommunala organens ställningstaganden saml att
kommunerna i ökad utsträckning får direkt inflytande på handläggningen av
naturvårdsärenden. Departementschefen förordade därför att betydelsen härav
markerades genom en uttrycklig lagbestämmelse av innehåll atl länsstyrelsen
skall samråda med vederbörande kommun, innan den fattar beslut om bildande av
naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat nalurvårdsärende av
vikt. Riksdagen biföll regeringens förslag om ändring av 43 S naturvårdslagen
(1964:822). Ändringen i 43 S naturvårdslagen innebär också all regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer får förordna att vissa närmare angivna
befogenheter som ankommer på länsstyrelse skall ankomma på kommunal myndighet.
I 21 S nalurvårdskungörelsen (1974:1028) har regeringen angetl delegeringens
närmare innehåll. De ärenden som kan delegeras är länsstyrelsens befogenheter
atl medge undantag från strandskydd (16 S), ge föreläggande om borttagande av
stängsel (17 S) eller rivning av förfallen byggnad (21 S), meddela dispens från
föreskrifter för naturvårdsområde (19 S) samt meddela tillstånd och
föreläggande belräffande utomhusreklam (22 S). Därjämte kan delegation att
meddela föreläggande även inbegripa befogenhet att förena detta med vite (39 S
andra stycket).
Statsmakterna har vidare vid 1974 års riksdag
beslutat (prop. 1974:163, JoU 1974:50, rskr 1974:395) om ändring i kommunala
renhållningslagen (1970:892). Härigenom får kommunerna i fortsättningen större
möjlighet alt själva bestämma den närmare utformningen av renhållningsverksamheten
i glesbygd. I propositionen framhåller departementschefen, att problemen med
det obligatoriska kommunala renhållningsmonopolet främst gällt tillämpningen
inom glesbygds- och fritidsområden. Särskilda ålgär-
Prop.
1976/77:1 133
der
för atl underiäiia för kommunerna att tillämpa renhållningslagen har därför
ansetts motiverade. Med stöd av bemyndigande i renhållningslagen har
regeringen i renhållningskungörelsen (1974:1024) utfärdat
till-lämpningsbestämmelser som närmare reglerar renhållningsskyldighetens
utövande av kommunen. 1 prop. 1975:32 om återvinning och omhändertagande av
avfall föreslås bl. a. vissa ändringar i kommunala renhållningslagen som
syftar till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall. Sålunda
avses att kommunen skall kunna utfärda vissa föreskrifter i dessa hänseenden.
2.6
Vissa andra åtgärder
Regeringen fastställde fram till den 1 oktober 1973
kommunala vapen. Genom fastställelsebeslul blev vapnet skyddat mot obehörig
användning i näringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i lagen (1970:498)
om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Sådant skydd
tillkom med säkerhet bara vapen som använts av ålder och otvetydigt vunnit
hävd. Statsmakterna beslutade är 1973 att slopa fastslällelsesy-stemet (prop.
1973:69, LU 1973:17, rskr 1973:186). Detta ersattes genom lag (1973:405) om
ändring i ovan nämnda lag av ett syslem med registrering av kommunala vapen.
Den enda förutsättning för registrering, som lagen uppställer, är att
riksarkivets heraldiska sektion skall ha avgivit yttrande i ärendet innan
kommunen beslutar anta vapnet.
Regeringen har i proposition (1975:37) framlagt
förslag om nytt förmänssystem för värnpliktiga m. fi. och ändringar i
familjebidragsförordningen (1946:99) m. m. 1 propositionen föreslås, att
administrationen av ersättningar ål bl. a. värnpliktiga under
repetitionstjänstgöring förs över till försäkringskassorna. Dit förs också den
lokala administrationen av det familjesociala stödet över. Genom reformen
avlastas kommunerna vissa administrativa uppgifter och därmed försvinner
statlig kontroll.
Av intresse i detta sammanhang är förslaget till ny
aktiebolagslag. Enligt 75 a S aktiebolagslagen (1944:705) kan aktiebolag inte
låna ut medel till bl. a. aktieägare. Regeln innehåller.vissa undanlag men
omfattar också kommunägt bolags lån till kommun. I förslaget till ny
aktiebolagslag föreslår regeringen, att kommun och landstingskommun skall
undanias från låneförbudet (12 kap. 7 S), Föredragande departementschefen framhåller,
att det finns starka skäl för att en kommun bör ha möjlighet att tillgodose ett
tillfälligt behov av likvida medel genom lån från kom-munägda bolag.
3.
Förslag från några statliga kommittéer rörande förhållandet stat - kommun
Flera statliga kommittéer har lagt fram förslag som
berör den kommunala verksamheten i olika avseenden. I del följande behandlas
några
Prop.
1976/77:1 134
sådana
utredningsförslag varvid särskilt intresse ägnas frågor avseende
uppgiftsfördelning och statlig reglering.
3.1 Länsberedningen
Länsberedningens uppdrag har varit alt i anslutning
till vissa tidigare verkställda utredningar, nämligen
länsförvaltningsutredningen, landskontorsutredningen och länsindelningsutredningen
(SOU 1967:20-23) saml länsdemokratiutredningen (SOU 1968:47) göra en
sammanfattande bedömning rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter
och organisation. Därvid skulle bl. a. fördelningen i stort av
samhällsuppgifter mellan stat och kommun övervägas.
De förslag som beredningen lagt fram i betänkandet
(SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan innefattar huvudsakligen principiella
ställningstaganden. Beredningen konstaterar därvid, att staten och kommunerna
delar ansvaret för utvecklingen av den offentliga sektorn. Allmänt gäller att
staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika former för att
uppnå gemensamma samhälleliga mål. Det är därför enligl beredningen varken
lämpligt eller möjligt alt en gång för alla dra orubbliga och preciserade
gränser kring en kommunal självslyrelsesektor. Arbets- och
befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i ganska vid
omfattning kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen. Med denna bakgrund
har beredningen gått igenom flertalet samhällssektorer för att se om ansvaret
bör vara statligt eller kommunalt. Resultatet av genomgången är, att
uppgiftsfördelningen i stort sett är väl avvägd när det gäller huvudmannaskapet
för olika verksamhetsområden. 1 betänkandet framhålls alt statens tillsyn och
kontroll över den kommunala verksamheten har stor betydelse för den faktiska
kompetensfördelningen mellan stal och kommun. Beredningen uttalar, alt direktivens
intentioner, att staten skall påverka inriktningen i stort av den kommunala
verksamheten men lämna en betydande frihet för kommunerna vid den praktiska
utformningen, kan förverkligas genom alt kommunerna i större utsträckning än
nu får disponera statsbidrag ulan ingående författningsreglering. Genom
tillkomsten av större och bärkraftigare kommuner bör del vidare vara möjligt
att minska den statliga tillsynen och kontrollen över den kommunala
verksamheten.
3.2 Kommunallagsutredningen
Den centrala kommunallagstiftningen - kommunallagen
(1953:753), kommunallagen (1957:50) för Stockholm, landstingslagen (1954:319)
och lagen (1957:281) om kommunalförbund - har övervägts av kommunallagsutredningen
(C 1970:30). Översynen har gjorts med syfte att göra lagstiftningen enklare och
mer enhetlig samt i förekommande fall anpassa
Prop.
1976/77:1 135
bestämmelserna
till utvecklingen av kommunal praxis. Kommunallags-utredningens betänkande (SOU
1974:99) Enhetlig kommunallag innehåller olika förslag som ökar kommunernas
handlingsfrihet.
Uiredningen föreslår bl. a. atl länsstyrelsens rätt
att förordna om sammanträde med kommunfullmäktige slopas. Nuvarande krav på
underställningsskyldighet i fråga om anslag som skall täckas genom utdebitering
under mer än fem år föreslås utgå liksom kravet på underslällning för vissa
fondavsättningar och fondanvändningar.
3-3
Bygglagutredningen
I direktiven för bygglagutredningen (1969 års
riksdagsberälielse K:55) framhålls beträffande förhållandet stat-kommun bl. a.
att utgångspunkten vid avvägningen mellan statligt och kommunalt inflytande på
den fysiska planläggningen bör vara, att den statliga myndigheten skall pröva
översiktsplanerna med de långsiktiga perspektiven och de viktiga principiella
bedömningarna. Däremot uttalas tveksamhet om alla detaljplaner behöver
underkastas granskning av statlig planexpertis. Den resurskapacitet som
därigenom frigörs hos statliga myndigheter borde i stället enligt
departementschefen ägnas åt viktiga principiella frågor samt rådgivning och
service åt kommunerna.
Bygglagutredningen har i sitt principbetänkande
(SOU 1974:21) Markanvändning och byggande skisserat en markanvändningslag för
planläggningen, en byggnadslag för byggandet och en särskild lag om kommunala
vägar. 1 varje kommun skall finnas en kommunplan, som ger riktlinjer för
markanvändningen och miljöulformningen och som omspänner hela kommunen. För
område där närmare utredning och ställningstaganden behövs skall s. k.
kommundelsplan upprättas. Båda de nämnda planformerna skall antas av
kommunfullmäktige, varefter länsstyrelsen skall pröva att planen är godtagbar
från de synpunkter länsstyrelsen har alt företräda.
De nuvarande detaljplaneformerna stadsplan och
byggnadsplan föreslås bli avskaffade. 1 stället införs en ny typ av detaljplan,
kallad byggnadsplan, som skall antas av byggnadsnämnden i kommunen eller i
vissa fall av kommunfullmäktige. Den behöver inte prövas av statligt organ där
kommundelsplan gäller. För andra områden skall det kunna bestämmas i
kommunplanen i vilken utsträckning byggnadsplan skall få beslutas ulan statlig
prövning. 1 övriga fall skall byggnadsplan fordra fastslällelse av
länsstyrelsen för att bli giltig. Bygglagulredningens förslag, som
remiss-behandlats, överarbetas f n. inom bostadsdepartementet.
3.4
Hamnutredningen
Hamnutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU
1974:24) Förslag till hamnlag föreslagit, atl det nuvarande systemet med
särskilda av kom-
Prop.
1976/77:1 136
munfullmäklige
antagna och av länsstyrelsen fastställda hamnordningar skall slopas.
Utredningen anser att, om behov av regler föreligger rörande allmän ordning och
säkerhet utöver vad som följer av hamnlagen, sådana kan ges i form av lokal
ordningsstadga utfärdad enligt allmänna ordningsstadgan. I betänkandet
övervägs också frågan om alt i en ny hamnlag behålla bestämmelserna om statlig
kontroll av taxor och andra avgifter i de allmänna hamnarna. Denna tanke
avvisas. I stället föreslås atl i hamnlagen föreskrivs att avgift i allmän hamn
skall bestämmas efter skälig och rättvis grund. Hamnutredningen föreslår
vidare, all den nuvarande underställningsplikten av hamntaxor upphör.
Taxeprövningen enligl hamniaxekungörelsen anses ej heller erforderiig.
Taxesättningen i hamnarna överlämnas således till hamninnehavarna inom ramen
för hamnlagens generella begränsningar. Efter mönster av va-lagen föreslås, att
en särskild nämnd - statens hamnnämnd - inrättas för prövning av tvister mellan
innehavare av allmän hamn och hamnens trafikanter.
3.5
Länsskolnämndsutredningen och utredningen om skolans inre arbete
Länsskolnämndsutredningen redovisar i sitt
betänkande (SOU 1973:48) Skolans regionala ledning sin allmänna syn på hur
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör fördelas i en framtid. Statens
uppgifter bör enligl uiredningen främst koncentreras lill att, utifrån ett
principiellt ansvar för lika tillgäng till utbildning och likvärdig kvalitet på
undervisningen i alla delar av landet, ange undervisningens mål, riktlinjer
och innehåll. Statsmakternas generella ansvar för samhällsekonomin gör det
också självklart, att dessa skall ha ett avgörande inflytande över den totala
omfattningen av de resurser som skall disponeras för utbildningsändamål. Ett
ytterligare motiv för statligt inflytande utgörs av behovet av överblick över
förhållandena i hela landet som grund för beslut. I frågor som ställer krav på
god kännedom om lokala förhållanden är däremot ett lokalt inflytande av stor
betydelse. Uiredningen framhåller atl uppgifter, vid vars lösande stora
valmöjligheter står öppna och där stort utrymme finns för fri prövning, bör
handhas av politiskt ansvariga organ, vilket ofta kan utgöra ett motiv för atl
föriägga beslutanderätten till kommunal nivå. Som ett motiv för kommunal
beslutanderätt talar i princip även önskemålet om atl beslul bör fattas så nära
dem som är berörda av besluten som det med hänsyn till övriga intressen är
möjligt. Ett enkelt administrativt handläggningsförfarande bör vidare
eftersträvas. Beslut av ren verkställighetskaraktär bör därför enligt
utredningens mening kunna fattas av lokala organ. Med dessa principiella
utgångspunkter framlägger länsskolnämndsutredningen bl. a. förslag till
organisation av och uppgifter för den statliga regionala skolmyndigheten
(länsskolinspekiio-nen), fortbildningsverksamheten, den framtida
psykologorganisalionen på
Prop.
1976/77:1 137
regional
nivå och förslag i anslutning till tillsättning av ordinarie lärartjänster.
Enligt uttalande i årets budgetproposition (prop. 1975:1, bil. 10) kommer huvuddelen
av länsskolnämndsulredningens förslag all överlämnas för beaktande till den
pågående utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna.
Utredningen om skolans inre arbete (SIA) har i sitt
huvudbetänkande (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö lagt fram förslag om
omfattande förändringar av formerna för skolans verksamhel. SIA presenterar
bl. a. förslag lill åtgärder för en bättre anpassning av undervisningen till
alla elevers behov och förutsättningar. Ett annat förslag berör hur eleverna i
nära kontakt med samhället i övrigt skal! kunna beredas meningsfulla
aktiviteter i skolan under den dei av skoldagen som inte direkt sammanhänger
med själva undervisningen. En annan viktig fråga som behandlas är hur man i
större utsträckning skall kunna öka det lokala ansvaret för skolans arbete och
utveckling. SIA framlägger i denna del förslag som innebär att ansvaret för och
beslutsrätten angående vissa utbildningsresursers användning kan delegeras
till lokala organ och till enskilda skolor.
3.6
Fosterbarnsutredningen
Fosterbarnsutredningen formulerar i sitt betänkande
(SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvärd sina utgångspunkter för värd och behandling
i begreppen normalisering, närhet, frivillighet och medinfiytande. För alt
skapa förutsäuningar för en verksamhel efter dessa riktlinjer anser uiredningen
det angelägel, atl ett odelat vårdansvar åläggs den nämnd som svarar för barn
och ungdom. Uiredningen föreslår, att kommunerna skall vara huvudmän för alla
delar av den sociala barn- och ungdomsvården, inkl. de nu landstingsdrivna
barnhemmen. Förutom ökat kommunalt ansvarstagande för verksamheten bör enligl
utredningens mening kommunernas handlingsfrihet vidgas. Det nuvarande systemet
med barnhemsplaner, som underställs statlig myndighet, föreslås upphöra liksom
socialstyrelsens och länsstyrelsernas särskilda tillsyn över kommunernas barn-
och ungdomshem.
4.
Några pågående utredningar som behandlar förhållandet stat-kommun
Frågor som rör stora delar av kommunernas
verksamhel utreds av olika statliga utredningar. I det följande behandlas några
som är av intresse när det gäller förhållandet mellan stat och kommun.
Prop.
1976/77:1 138
4.1
Kommunalekonomiska utredningen
1 direktiven till utredningen (Fi 1971:08) om
kommunernas ekonomi framhåller departementschefen, att lakien i den kommunala
ulgiftsex-pansionen måste bringas till en nivå som står i bättre
överensstämmelse med tillväxten i landets totala inkomster och produktionskapacitet.
En allsidig utredning om kommunernas och landstingskommunernas ekonomiska
situation anses motiverad. En av kommitténs uppgifter anges vara att söka
bedöma efterfrågeulvecklingen på de olika områden som har ett kommunall
huvudmannaskap och atl genomföra en analys av vilka reala resurser som skulle
behöva las i anspråk för att tillgodose de kommunala tjänsterna. 1 uppdraget
ingår vidare en bedömning av den framtida kommunala finansieringssituationen,
varvid utvecklingen av de skilda finansieringskällorna skall bedömas var för
sig. Belräffande skattefinansieringen uttalas alt det i dag framstår som helt
klart atl utrymmet för fortsatt stegring av den kommunala utdebiteringen är
ytterst begränsat. Kommittén bör mot denna bakgrund redovisa konsekvenserna för
de kommunala utgiftsprogrammen av en i framtiden i huvudsak oförändrad
genomsnittlig utdebileringsnivå. I detta sammanhang framhålls, att kommittén
alternativt bör pröva frågan om en begränsning av den kommunala
beskattningsrätten liksom olika former av begränsningar av den kommunala
expansionen genom fysiska regleringar eller en kvantitativ reglering av
lånefinansieringen. I utredningsuppdraget ingår också att behandla
utformningen av statsbidragssystemet. Kommittén har därvid att undersöka
fördelar och nackdelar av en övergång lill generella former för
statsbidragsgivningen.
Genom tilläggsdirektiv den 28 december 1973 fick
kommunalekonomiska uiredningen i uppdrag all med förtur behandla frågorna om
storiek och utformning av statsbidragen till kommunernas sociala hemhjälp, familjedaghemsverksamhet
och färdtjänst. Resultatet av utredningens överväganden har redovisats i ett
delbetänkande (SOU 1974:41). Statsmakterna beslutade i huvudsak enligt de
förslag som utredningen framförde (prop. 1974:141, SoU 1974:41. rskr
1974:345). Utformningen av slatsbidragsförfatiningarna har gjorts på sådant
sätt. alt önskemålen om enkelhet och minskad statlig kontroll i hög grad
lillgodosetls (1974:840, 841 och 842).
4.2
Byggadminlstrationsutrednlngen
Byggadminisiraiionsutredningen (B 1974:04) har bl.
a. i uppdrag att undersöka möjligheterna atl flytta över fiera uppgifter till
kommunala organ. 1 detta sammanhang skall länsbostadsnämndernas ställning och
uppgifter omprövas. Målsättningen är därvid att ge kommunerna ökad
självständighet och större befogenheter vid handhavandet av de uppgifter
Prop.
1976/77:1 139
som
redan förut anförtrolls den kommunala seklorn. 1 direkliven framhålls, alt
utredningen vid denna prövning bör uigå från all kommunerna efter slutförandet
av indelningsreformen har förutsättningJir för att ta ett väsentligt ökat
an.svar för samhällsuppgifterna inom samhällsplanering och bostadspolitik.
4.3 Utredningen
om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor
Ansvaret för utvecklingen inom trafikområdet är
fördelat mellan olika myndigheter. Länsstyrelserna meddelar tillstånd till
yrkesmässig trafik med buss, medan trafiknämnderna meddelar tillstånd lill
taxitrafik. Flera kommunala nämnder har alt la ställning till frågor som hänger
samman med trafikförsörjningen. Förutom kommunstyrelsen har skolstyrelsen och
socialnämnden viktiga uppgifter på området.
En arbetsgrupp bestående av representanter för
statens trafiksäkerhetsverk och Svenska kommunförbundet föreslog år 1971 i
promemorian Kommunerna och trafiksäkerheten, att i varje kommun skulle finnas
en av kommunfullmäktige vald trafiknämnd. Den nya nämnden skulle enligl
förslaget i allt väsentligt överta de nuvarande trafiknämndernas och irafiksäkerhelskommittéernas
uppgifter. Vid remissbehandlingen framhöll vissa remissinstanser att
ytterligare utredning erfordrades belräffande bl. a. samordningen mellan den
nya trafiknämnden och andra kommunala organ, kompetensfördelningen mellan
länsstyrelse, trafiknämnd och väghållare, kostnadsansvaret för beslutade
åtgärder, polisens befallning med utformningen av lokala trafikföreskrifter,
det frivilliga trafiksäkerhetsarbelet och handläggningen av frågor angående
tillstånd till taxitrafik.
För att överväga nämnda och vissa andra frågor på
det kommunala trafik-och trafiksäkerhetsområdet har en särskild utredning nu (K
1974:03) tillsatts. 1 direkliven framhålls, all arbetet bör syfta lill
samordning och överblick över handläggningen. För all ge kommunerna möjlighet
att välja lämplig organisation bör en ramlagstiftning övervägas.
4.4 Elutredningen
Frågan om eldistributionens och elproduktionens
organisation utreds av elutredningen (1 1971:1). De kommunala företagen utgör
en femtedel av det totala antalet samt svarar för mer än 60 % av elenergin till
landets 3,9 miljoner abonnenter. I direktiven framhålls, att kommunerna spelar
en viktig roll i fråga om elförsörjningen framförallt i de större tätorterna.
Del konstateras, alt en intensifierad rationalisering av distributionen ägt rum
i anslutning till kommunindelningsreformens genomförande. Kommunerna har även
engagerat sig i distributionsförhållandena på landsbygden och i de mindre
tätorterna. Från kommunall håll har också i
Prop.
1976/77:1 140
olika
sammanhang uttalats att ett ökat infiytande från kommunernas sida är önskvärt
med hänsyn till elförsörjningens samband med bl. a. bebyggelseplanering och
bostadsförsörjning. Mot den bakgrunden framhåller departementschefen, att det
är angelägel atl möjligheterna lill samordning av eldistributionen med andra
allmännyttiga servicefunktioner effektivt las tillvara. Huvudansvaret för
distributionens ordnande bör enligt direkliven åvila staten och kommunerna.
4.5 Utredningen
om skolan, staten och kommunerna
Utredningen om skolan, staten och kommunerna (U
1972:06) har i uppdrag att överväga den framtida ansvarsfördelningen på skolans
område. Av direktiven framgår, att utredningen bl. a. skall undersöka möjligheterna
atl komma fram till ett regelsystem för grundskolan och gymnasieskolan som
väsentligt ökar kommunernas ansvar för skolans verksamhet. Huvuduppgiften för
uiredningen är all nå den för skolans arbete mest gynnsamma avvägningen mellan
å ena sidan de centrala beslämmelser som behövs för att de för skolan
fastställda målen skall förverkligas och å andra sidan behovet av utrymme för
de lokala initiativ, åtgärder och ansvarstaganden som också är nödvändiga för
en väl fungerande skola. Utredningen skall särskilt studera den styrning som
sker genom skolväsendets statsbidragssystem och dess personalförfattningar.
Utredningen har i ett delbetänkande (SOU 1974:36)
Skolan, staten och kommunerna kartlagt det omfattande regelsystem som gäller
för kommunernas skolväsende.
1 betänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för
specialskolan och särskolan har utredningen tagit upp lill diskussion frågan om
vem som bör vara huvudman för dessa skolformer.
I betänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan tar
utredningen upp lill diskussion huvudfrågorna om ansvarsfördelningen i
pedagogiska och organisatoriska frågor.
4.6 Socialutredningen
Socialutredningens (S 1969:29) uppdrag kan sägas
omfatta en omprövning av samhällets hela socialvärdande verksamhet. Av
utredningens principbetänkande (SOU 1974:39) Socialvården framgår bl. a., att
utredningens avsikt är att i en andra etapp lägga förslag till en ramlag för
hela den kommunala sociala omvårdnaden. Den sociala ramlagen skulle således
ersätta bl, a, nuvarande barnavårdslag, nyklerhelsvårdslag och socialhjälpslag,
Uiredningen konstaterar, att den rättsliga
regleringen bör lämna utrymme för en utformning av den kommunala socialvården
under beaktande av kommunens särskilda förutsättningar och behov. En alltför
Prop.
1976/77:1 141
detaljerad
reglering av socialvården kan medföra bristande flexibilitet i åtgärdsvalel,
konstaterar utredningen, varför den lörfaliningsmässiga regleringen måste
utformas under beaktande av de negativa effekter som kan följa av att
verksamheten blir alltför hårt bunden.
4.7
Hälsovårdsstadgekommittén
Hälsovårdsstadgekommiitén (S 1974:08) har lill
uppgift att företa en allmän översyn av hälsovårdsstadgan (1958:663) och att
samordna lagstiftningen på hälso- och miljövårdsområdet. Utredningens uppdrag
omfattar också att föreslå slopande av onödig statlig detaljreglering. I direktiven
anförs bl. a. följande:
Utvecklingen har som tidigare framhållits medfört
att hälsovårdsnämnderna fåll fler och mer komplicerade arbetsuppgifter.
Samtidigt har genom kommunindelningsreformen större och ekonomiskt mer
bärkraftiga kommuner skapats. Denna utveckling aktualiserar en översyn av
hälsovårdsstadgans bestämmelser om organisation av hälsovårdsarbetet och om
hälsovårdsnämndernas sammansättning m. m. liksom frågan om nämndernas
medverkan i samhällsplaneringen. Härvid bör de sakkunniga särskilt överväga
vilka möjligheter till minskad statlig styrning och kontroll den genomförda
kommunindelningsreformen har medfört. Detalj föreskri fler som kan försvåra
nämndens arbete bör utmönstras till förmån för en frihet för kommunerna alt
välja sina arbetsformer i den mån föreskrifterna inle påkallas av
rättsäkerhetsskäl.
4.8
Översyn av lagstiftningen om stiftelser
Lagen (1929:116) om lillsyn över stiftelser
föreskriver, att stiftelse som främjar ett allmännyttigt ändamål skall stå
under länsstyrelsens tillsyn. Från denna regel kan undantag göras för bl. a.
kommunala verksamhetsdrivande stiftelser. I fråga om donationsfonder
föreligger ingen motsvarande undantagsmöjlighel. Med hänsyn till bl. a. den
kommunala revisionens utbyggnad har man från kommunalt håll under
översynsarbelet ifrågasatt om länsstyrelsetillsynen numera är berättigad. Denna
fråga kommer atl övervägas i den utredning som regeringen nyligen tillsatt för
översyn av lagstiftningen rörande stiftelser (Ju 1975:01).
I direktiven anges, att utgångspunkten för en ny
lagstiftning bör vara atl alla stiftelser - både självständiga och
osjälvständiga - skall anmälas för registrering. I de fall stiftelsens
tillgångar är små bör undanlag kunna göras. Föredragande statsrådet anför
vidare atl de sakkunniga skall överväga vilka stiftelser som bör undanias
skyldigheten att avge offentlig årsredovisning. Belräffande de kommunala
stiftelserna framhålls, att dessa regelmässigt torde avge årsredovisning lill
kommunfullmäktige eller motsvarande organ. I sina överväganden skall de
sakkunniga beakta detta och anpassa kraven på årsredovisning härtill.
Prop.
1976/77:1 142
4.9
Översyn av bestämmelserna om Intygsgivning vid rekvisition av statsbidrag
För utbetalning av vissa statsbidrag till kommuner
och landstingskommuner krävs f n. all rekvisitionen är försedd med ett
särskilt intyg från revisor. Kraven på intygets innehåll varierar alltifrån ett
bestyrkande av alt överensstämmelse föreligger med uppgifterna i
slatsbidragsansökan och bokföringen till en fullständig granskning av det
aktuella projektet.
Regeringen har uppdragit åt riksrevisionsverket all
kartlägga omfattningen av den berörda intygsgivningen. Där verket bedömer del
möjligt atl vidta förenklingar skall överläggningar upptas med
slatsbidragsgi-vande myndighet. Utredningsarbetet skall bedrivas i nära kontakt
med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
5.
Nämndernas organisation och arbetsformer
Den kommunala nämndorganisationen, nämndernas
arbetsformer m. m. regleras i första hand i kommunallagarna, som innehåller
dels föreskrifter om kommunstyrelsen och dess arbetsformer, dels motsvarande regler
för nämnderna för oreglerad förvaltning (oreglerade nämnder). Genom hänvisning
i de olika specialförfattningarna har stora delar av kommunallagarnas
regelkomplex gällande främst kommunstyrelsen gjorts tillämpliga också på
nämnderna för specialreglerad förvaltning (specialreglerade nämnder).
I de olika författningar som reglerar de
specialreglerade nämndernas verksamhel återfinns emellertid varierande
särskilda föreskrifter om bl. a. val, valbarhet, sammansättning, utomståendes
närvarorätt, delegation och protokoll. Mer detaljerade föreskrifter i berörda
avseenden kan utgöra en obefogad statlig styrning av de kommunala
arbetsformerna. Enhetlighet i reglerna om den kommunala nämndorganisationen i
dessa hänseenden är också önskvärd. Reglerna om de specialreglerade nämnderna
har därför närmare studerats inom ramen för översynen av den statliga tillsynen
över och kontrollen av den kommunala verksamheten
Det föreligger vidare ett lagtekniskt skäl alt i
delta sammanhang uppmärksamma reglerna för de specialreglerade nämndernas
arbetsformer. 1 stor utsträckning innehåller de olika specialförfaiiningarna
hänvisningar lill kommunallagens motsvarande regler för kommunstyrelse. Kommunallagsuiredningens
lagtekniska översyn av kommunallagarna innebär icke oväsentliga ändringar i
kommunsiyrelsereglerna.
Detta motiverar att ändringar i det följande
föreslås bl. a. i reglerna för de sociala nämnderna, trots socialulredningens
arbete, som syftar till bl. a. en helt ny ramlag, som skall ersätta de
nuvarande socialvårdslagarna. På delta sätt kan tillämpningen på de
specialreglerade nämnderna av kommunallagsutredningens förslag till enhetlig
kommunaltag
Prop.
1916/11: \ 143
(förkortas
i fortsättningen EKL) belysas på ett tidigl skede genom samtidig
remissbehandling. Övervägandena har sin utgångspunkt i atl det är önskvärt alt
kommunallagens nämndregler också i fortsättningen blir till-lämpliga på de
specialreglerade nämnderna. Särskilda lösningar för enstaka nämnder bör
behållas endast då tungt vägande skäl finns.
Kommunallagskommittén övervägde i sitt betänkande
III (SOU 1952:14 s. 204, 211-212) Förslag lill kommunallag m. m. en sådan regel
i kommunallagen atl de organisatoriska bestämmelserna för kommunens styrelse
skulle tillämpas även på de specialreglerade nämnderna. Kommittén förkastade
dock av olika skäl denna tanke men förordade all man vid kommande revisioner av
specialförfattningarna, liksom vid lagstiftning om nya kommunala organ sökte i
görligaste mån göra kommunallagens bestämmelser om kommunens styrelse
tillämpliga. Så har också i viss utsträckning skett. Någon allmän översyn i
syfte atl åstadkomma enhetlighet i de specialreglerade nämndernas organisationsformer
med kommunallagens regler som förebild har emellertid hittills inte kommit till
stånd. Kommunallagsutredningen framhåller att det i och för sig kan vara
önskvärt att uppnå enhetlighet mellan styrelsens och de specialreglerade
nämndernas organisationsformer (SOU 1974:99 s. 92). Enligt utredningens
uppfattning bör de ändringar i fråga om reglerna om kommunstyrelsens
organisation som föreslås i betänkandet kunna genomföras också för de
specialreglerade nämndernas del.
De
förslag som läggs fram i det följande tangerar i vissa delar frågor som utredningen
om den kommunala demokratin har att överväga. Det bör därför framhållas all de
förslag lill anpassning av specialförfattningarnas nämndregler lill
kommunallagen som läggs fram inte avser atl föregripa demokratifrågornas
lösning. Sådana ändringar i kommunallagens kommunstyrelseregler som kan komma
alt föreslås av demokra-tiulredningen i syfte atl stärka medborgarinfiytandet
får förutsättas bli tillämpliga också på de specialreglerade nämnderna.
Av främst arbetstekniska skäl har i
översynsarbetets första etapp en begränsning gjorts till de i fiertalet
kommuner oftast förekommande specialreglerade nämnderna, nämligen
brandstyrelse, byggnadsnämnd, skolstyrelse, social centralnämnd, social
disiriktsnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och
hälsovårdsnämnd. Av dessa är brandstyrelse och nykterhetsnämnd fakultativa,
vilket innebär alt kommunen inte behöver inrätla sådan nämnd utan kan överlåta
åt annan nämnd att fullgöra uppgifterna. De övriga är obligatoriska. De flesta
av de specialreglerade nämnder som inte behandlas här är fakultativa och i
många kommuner, särskilt de mindre, har det inte ansetts nödvändigt att inrätta
dem. Om man vill göra den eftersträvade enhetligheten i nämndorganisaiionen
praktiskt betydelsefull, är det därför angeläget alt i första hand inrikta
översynsarbelet på de här valda nämnderna.
Här
skall emellertid tilläggas atl 256 av landets 278 kommuner har
Prop.
1976/77:1 144
inrättat
social centralnämnd. De föreslagna ändringarna i bestämmelserna för
nyklerhetsnämnd, socialnämnd och barnavårdsnämnd får således inte särskilt stor
räckvidd.
De gjorda övervägandena torde i allt väsentligt äga
tillämpning också på övriga specialreglerade nämnder, men de författningar vari
dessa regleras har ännu inte omfattats av översynen. I det fortsatta
lagstiftningsarbetet bör de om möjligt anpassas lill den här föreslagna
enhetliga regleringen.
Del bör vidare anmärkas att vissa förslag i detta
kapitel får effekter inte bara på här angivna nämnder. I något fall leder
förslagen till ändringar också i reglerna rörande den landstingskommunala
nämndorganisaiionen.
5.1
Valbarhetsbestämmelser
Enligt 7 § KL väljs kommunfullmäktige bland dem som
uppfyller villkoren för rösträtt i kommunen. För valbarhet till fullmäktige
fordras således svenskt medborgarskap, kyrkobokföring i kommunen och uppnådda
arton års ålder. Den som är omyndigförklarad har dock inte rösträtt och är
därmed inte valbar. Från valbarhet utesluts vidare landshövding och vissa högre
tjänstemän vid länsstyrelse samt kommunens ledande tjänsteman.
För valbarhet till kommunstyrelse och nämnd för
oreglerad förvaltning gäller enligt 32 S KL vad som har föreskrivits om
valbarhet till fullmäktige. Kretsen av icke valbara har dock utvidgats till
att omfatta cheferna för de förvaltningar som hör till respektive nämnd.
När det gäller de specialreglerade nämnderna
varierar valbarhetskraven. För flertalet äger kommunstyrelsens valbarhelsregler
motsvarande till-lämpning. 1 några specialförfattningar föreskrivs dock att
tjänsteman hos kommunen inte på grund av sin tjänsteställning är obehörig att
vara ledamot eller suppleant i nämnden.
Motiveringen
för valbarhelshindren är enligt kommunallagskommillén (SOU 1952:14 s. 223) i
huvudsak atl den ledande tjänstemannen och förvaltningscheferna enbart som
tjänstemän bör tillföra resp. nämnd sina särskilda kunskaper och erfarenheter.
Det ansågs angeläget atl de står neutrala i förhållande till olika
partiriktningar, åtminstone såtillvida all de inte företräder viss riktning
såsom ledamot av kommunal nämnd.
Kommunallagsutredningen
föreslår att de för fullmäktige, styrelsen och oreglerade nämnderna gällande
valbarhetsbesiämmelserna ändras sä alt valbarhetshindren för kommunens ledande tjänsteman
och för förvaltningscheferna faller bort (9 och 33 SS EKL). Utredningen anser
att de skäl på vilka valbarhetshindren grundals inle längre är bärande och alt
valbarhelshindren för verkschefer bör ersättas med en särskild jävsregel av
innebörd att verkschef inte får delta i avgörande av ärende som rör
Prop.
1976/77:1 145
verket.
Förslaget påkallar en översyn av specialförfailningarnas valbarhetsregler, som
genomgående innehåller en hänvisning till kommunallagens bestämmelser om
valbarhet till fullmäktige eller styrelsen.
5.1.1 Nämnder
med kommunstyrelseregler
I 3 a S 1 mom. andra stycket brandlagen (1974:80),
4 S första stycket lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m., 4 S socialhjälpslagen
(1956:2) och 5 S femte stycket nykterhelsvårdslagen (1954:579) ges valbarhetsregler
genom reservationslösa hänvisningar lill kommunallagens bestämmelser om
valbarhet till kommunstyrelsen. Uteslutna från valbarhet till brandslyrelse,
social centralnämnd, social distriklsnämd, socialnämnd och nykterhetsnämnd är
således kommunens ledande tjänsteman och vederbörande förvaltningschefer.
För skolstyrelse gäller i sak samma valbarhetsregel
som för de nu uppräknade nämnderna. Formellt sett avviker dock skollagens
valbarhets-regel från motsvarande bestämmelser i de nyss berörda specialförfattningarna.
1 14 S första stycket skollagen (1962:319) har valbarhetsregel sålunda getts
formen av en hänvisning till kommunallagens bestämmelser om valbarhet till fullmäktige
med tillägget att skolchefen inte får utses till ledamot eller suppleant i
skolstyrelsen.
5.1.2 Nämnder
med modifierade kommunstyrelseregler
1 3 S andra stycket byggnadsstadgan (1959:612), 8 S
första stycket barnavårdslagen (1960:97) och 8 § första och andra styckena
hälsovårdsstadgan (1958:663) ges valbarhetsregler genom hänvisningar till
kommunallagens bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelse. Dessa bestämmelsers
tillämplighet på byggnadsnämnden, barnavårdsnämnden och hälsovårdsnämnden har
dock inskränkts genom en särskild regel alt tjänsteman hos kommunen inte på
gmnd av sin tjänsteställning skall vara obehörig att vara ledamot eller
suppleant.
Denna särbestämmelse innebär att kommunens ledande
tjänsteman och förvaltningschefen hos resp. nämnd är valbara. Skälet för denna
ordning har framför allt varit det praktiskt betingade önskemålet att möjliggöra
inval av jurist hos kommunen i byggnadsnämnden och barnavårdsnämnden.
Beträffande hälsovårdsnämnd förklaras regeln av önskemålet om möjlighet att
förena ledamotskap i nämnden med tjänst som hälsovårdsinspektör.
5.1.3 Överväganden
och förslag
Som förut har framhållits föreslår
kommunallagsutredningen att kommunallagens regler om valbarhet till
fullmäktige, styrelsen och de oreg-
10 Riicsdagen 1976/77. 1 saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 146
lerade
nämnderna ändras så alt gällande valbarhetshinder för kommunens ledande
tjänsteman och för vederbörande förvaltningschefer faller bort. I stället
föreslår utredningen en särskild jävsregel för förvaltningschef
Om kommunallagsutredningens förslag förverkligas
uppkommer frågan om de nyss nämnda valbarhetshindren bör slopas också i den
mån de gäller förde specialreglerade nämnderna. Skälen för valbarhelshindren
har i huvudsak varit desamma för alla nämnder och nämnderna bör även i
fortsättningen kunna behandlas lika. Frågan om valbarhet till brandstyrelse,
skolstyrelse, social centralnämnd, social diskiriktsnämnd, socialnämnd och
nykterhetsnämnd bör kunna regleras genom en hänvisning till valbarhetsregeln
för styrelsen i en ny enhetlig kommunallag. Om förvaltningschef bör vara valbar
synes nämligen kunna bedömas på samma sätt belräffande de specialreglerade
nämnderna som för övriga nämnder. Det kan erinras om att den föreslagna
generösare regeln sedan flera år har gällt för val till betydelsefulla nämnder
som byggnadsnämnd, barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd, ulan all detta synes ha
vållat några påtagliga olägenheter.
En bibehållen anknytning till kommunstyrelsereglerna
synes inte fordra alt den särskilda jävsregel som kommunallagsutredningen
föreslår för förvaltningschef ges moslvarande tillämpning beträffande de här
aktuella specialreglerade nämnderna. Erfarenheterna från byggnads-, barnavårds-
och hälsovårdsnämndernas verksamhel visar att jävsreglerna i 4 och 5 SS
förvaltningslagen, som gäller i alla ärenden hos de specialreglerade
nämnderna, är tillräckliga också i de fall dä valbarhetshindren är mindre
strikta.
Den nu förordade lösningen medför atl valbarhetsreglerna
i byggnadsstadgan, barnavårdslagen och hälsovårdsstadgan behöver justeras.
Val-barhelsreglerna i övriga här berörda specialförfattningar behöver däremot
inte ändras. De har redan formen av oreserverade hänvisningar till kommunallagens
bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelsen. Regeln om jäv för verkschef
görs ej tillämplig.
Vidare bör valbarhetsregeln i skollagen med hänsyn
till intresset av enhetlighet ändras så att också den får formen av en
hänvisning till kommunallagens bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelsen.
5.2
Särskilda regler om nämndernas sammansättning
Vissa av specialförfattningarna innehåller
särskilda regler eller rekommendationer om hur nämnderna skall vara
sammansatta. Förutom hälsovårdsstadgan gäller detta flertalet lagar om de
sociala nämnderna.
Bestämmelserna är regelmässigt utformade så alt
vissa yrkesgrupper -läkare, veterinärer eller jurister-anges böra vara
företrädda i nämnden. 1 allmänhet ges härutöver en rekommendation till nämnden
all, om angiven yrkesgrupp inte är företrädd i nämnden, anlita sådan expertis.
Dessa senare bestämmelser behandlas i avsnitt 5.4.
Prop.
1976/77:1 147
De särskilda reglerna om nämndernas sammansättning
har lill syfte att ge nämnderna tillgång till den sakkunskap som behövs.
Eftersom kommunindelningsreformen bl. a. har öppnat
andra möjligheter atl utnyttja behövlig expertis, har det bedömts lämpligt all
pröva denna typ av föreskrifter i översynsarbelet.
Någon anledning att för denna begränsade fråga
avvakta socialutredningens förslag om en ny social ramlagstiftning synes inte
föreligga. Inte heller synes det vara nödvändigt att avvakta resultatet av
hälsovårds-utredningens översyn av hälsovårdsstadgan.
5.2.1 Social cenlraln ä intid och social disiriktsn ä mnd
Bland social centralnämnds minst nio ledamöter och
social distriktsnämnds minst fem ledamöter bör enligl 3 § första stycket och 8
§ lagen om social centralnämnd juridisk och medicinsk sakkunskap om möjligt
vara företrädd. Vid lagens tillkomst fördes denna rekommendation på socialutredningens
förslag över från barnavårdslagen och nykterhelsvårdslagen, vilka, som
utvecklas närmare i del följande, innehåller bestämmelser om att jurist resp.
läkare om möjligt bör vara nämndledamot. Socialutredningen (Stencil S 1969:11)
framhöll alt den visseriigen var av den uppfattningen att det inte står i god
överensstämmelse med moderna demokratiska tankegångar att föreskriva eller ens
rekommendera yrke eller utbildning som kompetensgrund när det gäller val till
offentligt uppdrag. Ett förtroendemannaorgans behov av särskild expertis bör i
princip tillgodoses på annat sätt. Utredningen ansåg emellertid att den i
anslutning till förslaget om social centralnämnd, som bara syftade till att göra
en integration av de tre sociala nämnderna möjlig, så lång möjligt borde avstå
frän att föreslå sakliga ändringar i förhållande till gällande rätt. Vid sitt
slutliga ställningstagande till den framtida socialvårdsorganisationen skulle
utredningen behandla även hithörande frågor.
Vissa remissinstanser fann förslaget om
specialistledamöter i nämnderna riktigt. Några länsstyrelser beklagade att
uiredningen inle i detta sammanhang ansett sig böra gå längre och ta ställning
till frågan om obligatorisk jurisimedverkan i ärenden som gäller administrativa
frihets-berövanden. Andra remissinstanser, bland dem Svenska kommunförbundet,
förordade att bestämmelser om specialistledamöter i nämnderna skulle utgå. Om
nämnderna ansågs ha behov av en särskild expertis borde en sådan knytas till
nämnden i andra former.
Föredragande departementschefen (prop. 1970:121 s.
28) uttalade förståelse för åsikten alt ett kommunalt förtroendemannaorgans
behov av särskild expertis i princip bör tillgodoses på annat sätt än genom atl
experter ingår som ledamöter. Eftersom socialutredningen skulle ta upp dessa
frågor i ett större sammanhang borde dock enligt departementschefen ingen
saklig ändring vid detta tillfälle göras i gällande ordning.
Prop.
1916/71 :\ 148
Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget tilldrog
sig frågan om expertmedverkan särskilt intresse. I motionerna 1970:1:1181 och
11:1388 yrkades all rekommendationen om inval av jurist och läkare i sociala
centralnämnden skulle utgå. Motionärerna ansåg att en sådan rekommendation är
otidsenlig och menade alt det är främmande för en demokratisk valordning atl
specialdeslinera mandat till vissa yrkesgrupper. Den expertmedverkan som krävs
vid behandling av vissa ärenden borde enligt deras mening ske genom medverkan
av nämndens egna tjänstemän eller genom att särskilda sakkunniga tillkallas. I
det sammanhanget framhöll motionärerna att det kan bli fråga om atl tillkalla
inte bara jurist eller läkare utan också andra sakkunniga som barnpsykolog,
skolkurator, familjerådgivare, tjänsteman vid invandrarbyrå m. fl.
Andra lagutskottet (2 LU 1970:51) erinrade om all
frågan om jurists medverkan i barnavårdsärenden hade ägnats åtskillig
uppmärksamhet vid barnavårdslagens tillkomst och att justitieombudsmannen i en
framställning till Kungl. Maj:t den 30 maj 1967 hade ifrågasatt om inte barnavårdslagen
borde ändras på sådant sätt att juristmedverkan i någon form gjordes
obligatorisk i ärenden angående frihetsberövanden och förbud mot
fosterbarnsförflyttning. En närmare redogörelse för vad som har förevarit i
dessa sammanhang lämnas i det följande (avsnitten 5.2.3 och 5.4.6).
I själva sakfrågan om juristmedverkan vid
behandling av barnavårdsärenden gav utskottet uttryck för uppfattningen att
det är viktigt att de berörda nämnderna tillförs juridisk sakkunskap i
erforderiig omfattning. När det gäller formerna för hur juristmedverkan
lämpligen bör anordnas var dock utskottet berett att i princip ansluta sig till
de synpunkter som hade redovisats i motionerna. Gällande bestämmelser härom
fick enligt utskottet anses vara otidsenliga. Det behov av särskild expertis
som ett förtroendemannaorgan kan ha borde enligl utskottets mening tillgodoses
på sätt motionärerna hade föreslagit genom medverkan av nämndens eller
kommunens egna tjänstemän eller genom att särskilda sakkunniga tillkallas.
Utskottet ansåg i princip att nuvarande
rekommendation i barnavårdslagen om inval av jurist i nämnden borde utgå och
att någon motsvarande rekommendation inte borde föras över till den föreslagna
lagen om social centralnämnd. Samma uppfattning hade utskottet i fråga om
rekommendationen i nykterhelsvårdslagen om inval av läkare i nykterhetsnämnden
och överförandet av denna rekommendation till lagförslaget. Med hänsyn till
kravet på enhetlighet i lagstiftningen om kommunala nämnder med delvis samma
kompetensområde ansåg utskottet det nödvändigt att bar-navärdslagen,
nykterhelsvårdslagen och den föreslagna lagen om social centralnämnd innehåller
likartade bestämmelser om expertmedverkan i nämnderna. Eftersom del inte var
möjligt att i del aktuella ärendet ta upp frågor om ändring av de båda
förstnämnda lagarna ansåg sig utskottet
Prop.
1976/77:1 149
-
som saknade anledning att för denna frågas skull avstyrka propositionen i dess
helhet - nödsakat att tillstyrka den föreslagna rekommendationen om medverkan
av läkare och jurist inom den sociala centralnämnden. DeUa ställningstagande
skulle dock ses som en lösning under kortare övergångstid. Enligt utskottets
mening borde Kungl. Maj:t lägga fram förslag om ändring i barnavårdslagen,
nykterhelsvårdslagen och lagen om social centralnämnd av innebörd att
rekommendationen om expertmedverkan inom berörda nämnder tas bort. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1970:285). Riksdagsskrivelsen överiämnades
för beaktande till socialutredningen, som bl. a. har att överväga
socialvårdslagstiftningen.
5.2.2 Socialn ä mnd
För socialnämnd gäller inte några särskilda regler
om sammansättningen. Vid tillkomsten av socialhjälpslagen övervägdes dock om
inte den i fattigvårdslagen (1918:422) intagna bestämmelsen att minst en av
ledamöterna och en av suppleanterna i faltigvårdsslyrelsen skulle vara kvinna
borde få en motsvarighet i socialhjälpslagen. Önskvärdheten av att kvinnor
väljs in i socialnämnden ansågs dock framstå som så självklar att anledning
saknades atl genom tvingande bestämmelser tillföra nämnden kvinnliga ledamöter
(prop. 1955:177, 2 LU 39, rskr 397).
5.2.3 Barnav å rdsn ä mnd
Bland barnavårdsnämnds minst fem ledamöter bör
enligt 7 S första stycket barnavårdslagen juridisk sakkunskap om möjligt vara
företrädd.
Frågan om juristmedverkan i barnavårdsnämnd
behandlades ingående under förarbetena till barnavårdslagen. Barnavårdskommittén
(SOU 1956:61) ansåg alt sådan medverkan bara kunde tänkas motiverad av behov
att höja nämndens förmåga att utreda och pröva ärenden som är av stor vikt och
kan erbjuda betydande svårigheter.
Om jurisimedverkan skulle anses önskvärd, ansåg
kommittén övervägande skäl tala för att en kvalificerad domare skulle inträda
som ledamot av nämnden vid handläggningen, företrädesvis av ärenden rörande
omhändertagande. En sådan ordning skulle dock enligt kommittén innebära en
principiell nyhet, som skulle bryta den dittillsvarande uppfattningen om
lämpliga former för det kommunala socialvärdsarbetets bedrivande. Med hänsyn
härtill ansåg kommittén all det inte borde komma ifråga atl införa en
obligatorisk domarmedverkan i barnavårdsnämnden. Denna borde enligt kommiuén
fullt ut behålla sin karaktär av kommunal nämnd, bildad av valda ledamöter,
och inte vid handhavandet av vissa ärenden framträda som en domstolsliknande
myndighet.
Denna ståndpunkt fick starkt stöd vid
remissbehandlingen. I vissa yttranden redovisades dock en positiv inställning
till tanken all barna-
Prop.
1976/77:1 150
vårdsnämnd
vid handläggningen av vissa ärenden borde förstärkas med domare eller annan
jurist.
Föredraganden (prop. 1960:10 s. 94-96) framhöll vid
remissen till lagrådet att kraven på obligatorisk juristmedverkan i
barnavårdsnämndens arbete hade kommit fram i den allmänna diskussionen om
rättssäkerhet vid s. k. administrativa frihetsberövanden. Den synpunkt som
därvid hade anlagts hade varit att del var nödvändigl atl stärka
rättssäkerhets-garantierna för de enskilda. Dessutom hade hävdats att
barnavårdsnämnderna måste organiseras med domare eller annan jurist som ledamot,
för att ungdomsbrottsligheten skulle kunna bekämpas tillräckligt effektivt och
behovet av samhällsskydd tillgodoses.
Enligt föredraganden stod det fullt klart att ett
ökat utnyttjande av juridisk sakkunskap skulle stärka rättssäkerheten och
främja effektiviteten i barnavårdsnämndernas arbete. Härigenom skulle nämndernas
ställning allmänt sett också förbättras. När det gäller formerna för
jurist-medverkan anslöt sig föredraganden till kommitténs förslag, som hade
biträtts av flertalet remissinstanser. Föredraganden ville därför inle tillstyrka
alt den i den äldre barnavårdslagen intagna föreskriften atl juridisk
sakkunskap om möjligt borde vara företrädd i nämnden skulle behållas i den nya
barnavårdslagen. Även om inval av domare eller annan jurist i barnavårdsnämnd i
många fall kunde vara ett lämpligt sätt att tillgodose nämndens behov av
juridisk sakkunskap kunde detta enligl föredraganden tillgodoses också på
andra vägar.
Lagrådet erinrade i sitt utlåtande (prop. 1960:10
s. 45152) över förslaget lill ny barnavärdslag om att detta i flera hänseenden
innebar väsentligt ökade befogenheter för barnavårdsnämnderna. De ökade befogenheterna
aktualiserade i hög grad behovet av juristmedverkan i nämnderna. Lagrådet
ansåg atl obligatorisk juristmedverkan i barnavårdsnämnderna var ett
ofrånkomligt krav. Hur en sådan medverkan lämpligen borde anordnas i
organisatoriskt avseende fick enligl lagrådet bli beroende på ytteriigare
utredning. I avbidan härpå ansåg lagrådet alt man borde behälla den dittills
gällande rekommendationen att om möjligt välja in en jurist i nämnden.
Vid anmälan av lagrådels yttrande förklarade
föredraganden all hon -även om bestämmelser som endast innebär en
rekommendation om inval i kommunala nämnder av personer med särskilda
kvalifikationer syntes kunna ge anledning till invändningar från såväl praktiska
som principiella synpunkter - ville gå lagrådet till mötes. I förslaget till ny
barnavårdslag logs därför in en bestämmelse av innehåll att juridisk sakkunskap
om möjligt borde vara företrädd inom nämnden.
Vid riksdagsbehandlingen (2 LU 1960:5, rskr 152)
kom inle några ytterligare synpunkter på frågan fram.
Prop. 1976/77:1 , 151
5.2.4
Nyklerhetsnämnd
Av nyklerhetsnämnds minst fem ledamöter bör enligl
5 S tredje stycket nykterhelsvårdslagen om möjligt en vara läkare. I lagen
föreskrivs dessutom alt såväl män som kvinnor skall vara representerade i
nämnden.
Vid nykterhetsvårdslagens tillkomst fördes
bestämmelsen om atl läkare om möjligt skall vara ledamot av nämnden utan
särskilda kommentarer över från alkoholisilagen (1931:233). Skälet till
föreskriften synes ha varit en önskan att förstärka del medicinska inslaget i
nykterhetsvården.
Även
bestämmelsen att såväl män som kvinnor skall vara representerade i
nykterhetsnämnden hade sin motsvarighet i alkoholistlagen, i vilken föreskrevs
att minst en av ledamöterna och en av suppleanterna i nämnden skulle vara
kvinna. Alkoholistutredningen (SOU 1948:23) hade föreslagit atl bestämmelsen
skulle behällas. Med anledning av den kritik som riktades mot förslaget av
vissa remissinstanser föreslog föredragande departementschefen (prop. 1954:159)
en föreskrift atl såväl män som kvinnor skulle vara representerade i nämnden.
Någon saklig ändring avsågs dock inte med den nya formuleringen. Föreskriften
skulle enligt departementschefen inle tolkas så att nämnden behöver ha mer än
en kvinnlig ledamot.
5.2.5
Hälsovårdsnämnd
Av hälsovårdsnämnds minst fem ledamöter bör enligt
7 § hälsovårdsstadgan om möjligt en vara läkare och en vara veterinär.
Vid hälsovårdsstadgans tillkomst tilldrog sig
frågan om formerna för medicinsk och veterinärmedicinsk sakkunskaps medverkan
inom den allmänna hälsovården särskilt intresse. Hälsovårdsstadgekommiitén (SOU
1953:31) föreslog regler som nära anslöt lill tidigare gällande bestämmelser.
Enligl kommittéförslagel skulle sålunda stadsläkare och siadsveterinär samt
köpingsläkare vara självskrivna ledamöter i hälsovårdsnämnd. Inom andra
hälsovårdsnämnder än de med läkare och veterinär som självskrivna ledamöter
skulle också om möjligt medicinsk och veterinärmedicinsk sakkunskap vara
företrädd.
Remissinstanserna hade delade meningar om
kommittéförslagel i dessa avseenden. Å ena sidan hävdade bl. a. Svenska
stadsförbundet och Svenska Landskommunernas förbund att självskrivna ledamöter
i princip över huvud tagel inte borde förekomma i hälsovårdsnämnd. Å andra
sidan föreslogs att tjänsteläkare och tjänsteveterinär borde vara självskrivna
ledamöter i hälsovårdsnämnderna inom samtliga kommuner och inte bara i
nämnderna i vissa städer och köpingar.
Föredragande departementschefen (prop. 1958: B 46
s. 72-73) framhöll atl omgivningshygienens förebyggande betydelse var allmänt
erkänd och atl därav följde att frågeställningarna inom hälsovården ofta krävde
medicinsk fackkunskap för en tillfredsställande lösning. Läkarnas medverkan
Prop.
1976/77:1 152
inom
hälsovårdsnämnderna hade också enligt departementschefens genomgående visat sig
vara mycket värdefull. Departementschefen anslöt sig alltså till kommitténs
uppfattning atl medicinsk sakkunskap knappast kan undvaras inom
hälsovärdsarbetet om detta skall kunna bli effektivt. Med hänsyn till
hälsovårdsnämndens ökade uppgifter i fråga om livsmedelskontrollen och
djurskyddet delade departementschefen kommitténs uppfattning att också
veterinärmedicinsk sakkunskap borde tillförsäkras nämnden.
Departementschefen ansåg emellertid att
självskrivet ledamotskap i hälsovårdsnämnd för vissa ijäsnlemän över huvud
taget inte säkerställer deras medverkan i hälsovårdsarbetet. Däremot ansåg han
så starka sakliga skäl tala för deras ledamotskap atl de i betydande
utsträckning kunde väntas bli invalda i nämnden. Enligt departementschefens
mening var ett sådant val att rekommendera. Han förordade därför inte
obligatoriskt ledamotskap i hälsovårdsnämnden för tjänsteläkare och
ijänsleveterinär men väl en i hälsovårdsstadgan inlagen rekommendation att
läkare och veterinär om möjligt bör vara ledamöter av nämnden.
5.2.6
Överväganden och förslag
Riksdagen har som tidigare framhållits (avsnitt
5.2.1) hemställt om förslag till ändringar i barnavårdslagen,
nykterhelsvårdslagen och lagen om social centralnämnd av innebörd att
rekommendationen om expertmedverkan i berörda nämnder tas bort. Skälen för
sådana ändringar är flera.
För det första står det, som socialutredningen har
påpekat, inte i överensstämmelse med moderna demokratiska tankegångar att
föreskriva eller ens rekommendera yrke eller utbildning som kompetensgrund när
det gäller val till offentligt uppdrag. Det måste sägas vara i hög grad
otidsenligt att på sådant sätt destinera mandat lill vissa yrkesgrupper. De
politiska partierna bör enligt modernt synsätt inte vara bundna av sådana
föreskrifter eller rekommendationer när de nominerar förtroendemän.
Särskilda rekommendationer om nämndernas
sammansättning har, som framgår nedan (avsnitt 5.3.1), i vissa fall ansetts
utgöra hinder mot föreskrift om proportionell valmetod, vilket redan det utgör
ett vägande skäl att pröva nödvändigheten av sådana föreskrifter.
Rekommendationerna att vissa yrkesgrupper om
möjligt bör vara företrädda i nämnderna har till syfte all ge nämnderna
tillgång till den sakkunskap som behövs. Frågan hur nämndernas behov av
sakkunskap skall tillgodoses kan dock lösas på flera olika sätt. Skälen för atl
göra det förtroendemannavägen synes ha föriorai sin bärkraft när kommunindelningsreformen
har genomförts och kommunernas personalresurser därmed har blivit större. I de
fall då erforderiig sakkunskap inte finns atl tillgå bland kommunens tjänstemän
kan nämnderna få sitt behov
Prop.
1976/77:1 153
av
sakkunskap tillgodosett genom all tillkalla särskilda experter.
Det måste vidare betonas att nämndernas behov av
sakkunskap inte är begränsat till den sakkunsakp som företräds av jurister och
läkare. Även andra yrkesgruppers t. ex. psykologers sakkunskap är värdefull och
kan i vissa sammanhang vara väl så betydelsefull som juridisk och medicinsk
sakkunskap. Det kan därför ifrågasättas om det finns tillräckligt starka skäl
att utpeka medverkan av viss sakkunskap som särskilt angelägen.
En särskild uppmärksamhet har frågan om
jurisimedverkan i barnavårdsnämnd tilldragit sig. Bl. a. har
juslitieombundsmannen som tidigare nämnts (avsnitt 5.2.1) ifrågasatt om inte
barnavärdslagen bör ändras på sådant sätt att jurisimedverkan i någon form görs
obligatorisk i vissa ärenden. Också i andra sammanhang har förslag om
obligatorisk juristmedverkan förts fram. I allmänhet har dock dessa förslag
inle inneburit krav att junst skall ingå som ledamot i nämnden. Om
juristmedverkan ges denna form skulle barnavårdsnämnden på sätt och vis föriora
sin egenskap av kommunal nämnd och - i vart fall vid handläggningen av vissa
ärenden - framträda som en domstolsliknande myndighet. En sådan utveckling bör
inte accepteras. Barnavårdsnämndens behov av juridisk sakkunskap får därför
tillgodoses på annat sätt. Frågan om andra länkbara former för jurisimedverkan
behandlas närmare i ett följande avsnitt (5.4).
Vad som nu har anförts leder till slutsatsen alt samtliga
föreskrifter om särskild yrkesrepresentation bör mönstras ut ur
hälsovårdsstadgan och lagstiftningen om de sociala nämnderna. Dessa ändringar
kan inle anses vara av sådan karaktär att de på något sätt föregriper
hälsovårdsutredningens eller socialutredningens överväganden. Utan alt mer
genomgripande påverka den materiella regleringen av dessa områden eller utgöra
hinder för ytterligare reformer ansluter förslaget väl till den anda som
präglar de bägge utredningarnas direktiv.
Vad beträffar nykterhetsvårdslagens föreskrift att
såväl män som kvinnor skall vara representerade i nyklerhetsnämnd framstår det
som sä självklart att båda könen bör vara företrädda i nämnden atl någon tvingande
bestämmelse härom inte behövs. Som föråldrad bör föreskriften mönstras ut ur
nykterhelsvårdslagen.
5.3
Proportionella val av nämnder
5.3.1
Nuvarande ordning
För flertalet kommunala nämnder föreskrivs all de
skall väljas proportionelll, om del begärs av ett visst antal ledamöter i
fullmäktige (minst så många väljande som motsvarar det tal som erhålls om
samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med
1). Principen är att en grupp i fullmäktige, som är tillräckligt stor för atl
få mandat vid proportionell fördelning, skall kunna genomdriva att valet
Prop.
1976/77:1 154
görs
proportionellt. Regelns syfte är atl garantera att en minoritet i fullmäktige
kan bli företrädd i nämnderna och att partierna där representeras i förhållande
lill sin styrka i fullmäktige. Förfarandet vid proportionella val regleras i
lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunfullmäktige m. m.
För val av kommunstyrelsen, nämnder för oreglerad
förvaltning, revisorer och beredningar för ärenden som skall avgöras av
fullmäktige finns en bestämmelse om proportionellt val med nyss angivet
innehåll i 22 S fjärde stycket KL. Motsvarande bestämmelse finns i 23 S KLS och
32 S LL.
Samma regel om minoritets rätt att påkalla
proportionellt val finns för de flesta nämnderna för reglerad förvaltning,
däribland brandslyrelse (3 a S brandlagen), social centralnämnd och social
distriktsnämnd (3 och 8 SS lagen om social centralnämnd), socialnämnd (3 S
lagen om socialhjälp), barnavårdsnämnd (7 S barnavårdslagen), skolstyrelse (13
S skollagen), utbildningsnämnd (20 F S skollagen), sjukvårdsstyrelse (9 S
sjukvårdslagen, 1962:242), styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
(14 S lagen, 1967:940, angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda),
civilförsvarsnämnd (41 S civilförsvarslagen , 1960:74) och arbetslöshelsnämnd
(4 S kungörelsen, 1966:369, med närmare föreskrifter om arbetslöshelsnämnd och
dess verksamhet). I 3 S byggnadsstadgan och 3 kap. 1 S vallagen (1972:620)
finns hänvisningsregler enligl vilka val av byggnadsnämnd resp. valnämnd skall
ske proportionelll i de fall då sådant är föreskrivet vid val lill
kommunstyrelsen.
Även andra av fullmäktige eller landsting
förrättade val än sådana som avser den egna kommunens nämnder kan ske proportionelll
om en minoritet i fullmäktige begär det. Detta gäller exempelvis val av andra
ledamöter av polisstyrelse än polischefen (76 S polisinstruktionen, 1972:511),
val av huvudmän i sparbank (13 S lagen, 1955:416, om sparbanker) och val av
ledamöter i länsstyrelse (42 S länsstyrelseinstruktionen, 1971:460). Vidare kan
nämnas atl en inom justitiedepartementet nyligen utarbetad promemoria (Ds Ju
1975:1) angående vissa ändringar i rättegångsbalken m. m. innehåller förslag
om atl val av nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, länsrätt,
länsskatterätl och fastigheisiaxeringsrält skall kunna ske proportionellt
enligl samma regler som i kommunallagen.
Den proportionella valmetoden vid val inom de
beslutande kommunala församlingarna infördes 1913 för val av landstings
förvaltningsutskoll, drätselkammare och organ med beredande uppgifter. Sedan
dess har metodens användning successivt utvidgats till att omfatta det stora
fiertalet val som förrättats av fullmäktige och landsting. Huvudinvändningarna
mot atl låta metoden användas över hela linjen har varit att proportionella val
dels var ägnade all leda till en icke önskvärd politisering av valen och
nämndsarbelet, dels var oförenliga med de författningsbestämmelser om krav på
nämnledamöiers sakkunskap som gäller för vissa nämnder.
Prop.
1976/77:1 155
För hälsovårdsnämnd och nyklerhetsnämnd saknas
föreskrift om proportionellt val. De väljs alltså formellt genom
majoritetsval. Detsamma gäller ytterligare några specialreglerade nämnder med
mer eller mindre klar kommunal anknytning, t. ex. försäkringsnämnd,
irafiknämnd, sjukhusdireklion och beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.
Alt föreskrift om proportionellt valsätt saknas i
hälsovårdsstadgan motiverades av föredragande departementschefen (prop. 1958:B
46 s. 140) med all den proportionella valmetoden inte alltid var förenlig med
rekommendationen i 7 S hälsovårdsstadgan atl välja in läkare och veterinär i
hälsovårdsnämnd. En liknande förklaring ges beträffande nyklerhetsnämnd (prop.
1956:137 s. 29). Enligt föredragande departementschefen är den proportionella
valmetoden mindre ändamålsenlig om särskilda kvalifikationer är föreskrivna
för en eller flera av nämndledamölerna. I 5 S nykterhelsvårdslagen föreskrivs
att läkare om möjligt bör vara ledamot av nämnden och atl såväl män som kvinnor
skall vara representerade.
Enligt 23 S KLS kan proportionelll val inte
förekomma i fråga om nämnd där borgarråd är självskriven som ordförande.
Kommunallagsutredningen föreslår alt regeln tills vidare står kvar (24 S
fjärde stycket EKL).
5.3.2
Överväganden och förslag
Huvudregeln i kommunal förvaltning är alt
fullmäktiges val av nämnder och andra organ skall vara proportionella, om en på
visst sätt beräknad minoritet i fullmäktige begär det. De här aktuella
undantagen förklaras framför allt av svårigheter alt förena den proportionella
valmetoden med särskilda föreskrifter om nämnds sammansättning.
Eftersom rekommendationerna och föreskrifterna om
hur hälsovårdsnämnd och nyklerhetsnämnd skall vara sammansatta i det
föregående föreslås utgå, föreligger inga hinder mot atl bereda möjlighet för
fullmäktige atl utse även ledamöterna i dessa nämnder genom proportionelll val.
Den proportionella valmetoden torde i och för sig
kunna tillämpas även om man behåller rekommendationerna rörande nämndernas
sammansättning. Sådana rekommendationer finns i flera specialförfaltningar
ulan all detta har ansetts behöva utesluta en föreskrift om proportionellt val.
Inle heller den omständigheten atl någon är självskriven ledamot eller
ordförande i en nämnd är nödvändigtvis ett hinder för proportionellt val av
övriga ledamöter i nämnden. Kyrkoråd och polisstyrelse kan sålunda väljas proportionelll
trots alt kyrkoherden författningsenligt är ledamot av kyrkorådet och
polischefen ordförande i polisstyrelsen (25 S fjärde stycket och 44 S 1 mom.
lagen, 1961:436, om församlingsstyrelse samt 38 och 76 SS polisin-slriktionen).
Det torde sedan länge ha förhållit sig på det
sättet att de av fullmäktige och landsting valda organen nästan utan undanlag
har fått sina platser för-
Prop.
1976/77:1 156
delade
efter proportionell grund vare sig formellt stöd för proportionelll val funnits
eller ej. Denna ordning har tett sig självklar och farhågorna för skadlig
politisering eller andra olägenheter har knappast besannats. I praktiken går
valen oftast till så att partigrupperna i förväg kommer överens om en gemensam
kandidatlista, som innehåller samma mandatfördelning som skulle följa av ett
proportionellt val.
Möjligheten alt välja hälsovårdsnämnd eller
nykterhetsnämnd proportionelll leder sannolikt i allmänhet inte till att dessa
nämnder blir sammansatta på annat sätt än de har brukat vara. En utvidgning av
den proportionella valmetodens användningsområde torde trots detta vara av
visst värde för alt fullständiga det kommunala minoritetsskyddet. Utan lagstöd
kan inte minoriteten framtvinga ett proportionellt val.
En regel om möjlighet till proportionellt val bör
införas för val av i första hand hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd. Inga
bärande skäl kan emellertid anföras mot alt tillämpa en sådan regel även på
andra kommunala nämnder, som hittills formellt inte kunnat väljas
proportionellt.
Den förslagna utvidgningen av den proportionella
valmetodens tillämpningsområde kan lagtekniskt genomföras på två olika sätt.
Det första innebär alt en hänvisning lill
kommunallagens regel om proportionellt val tas in i specialförfatiningen. Den
kan exempelvis, såsom skett i byggnadsstadgan och vallagen, ges den formen alt
val av nämnden i fråga skall ske proportionelll i de fall då sådant är
föreskrivet vid val till kommunstyrelsen.
Det andra innebär atl bestämmelsen i KL om
proportionellt val utvidgas till alt omfatta samtliga kommunala nämnderna.
Det första alternativet innebär all man fortsätter
på den hittills beträdda vägen och successivt utvidgar den proportionella
valmetodens användning. Det andra innebär ett nytt grepp. Det ger frän flera
synpunkter det mest tilltalande resultatet. I sin nuvarande lydelse, som i
kommunallagsutredningens förslag behålls i princip oförändrad, föreskriver
kommunallagens bestämmelse proportionellt nämndval endast beträffande
kommunstyrelsen och sådan nämnd som sägs i 44 S andra stycket KL, dvs. nämnd
för oreglerad förvaltning. Begränsningen lill de enbart kommunallagsreglerade
nämnderna bör tas bort. Hänvisningen till 44 S andra stycket utgår och regeln
görs tillämplig, förutom på kommunstyrelsen, på annan nämnd. Delta skall gälla
vare sig nämndens verksamhet är oreglerad eller specialreglerad.
Special-författningarnas regler i ämnet kan därigenom mönstras ut.
Konsekvenserna härav blir i korthet följande.
Förutom hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd kommer några enstaka nämnder, som
för närvarande inte kan väljas proportionellt, atl formellt kunna utses på
detta sätt. Med utgångspunkt i alt ändringen görs i den av
kommunallagsuiredningen föreslagna enhetliga kommunallagen (24 S tredje
stycket EKL). som även avser landstingskommun, gäller det sjukhusdireklion,
uttagningsnämnd, slakthusslyrelse och möjligen ytteriigare någon nämnd. På de
flesta håll medför
Prop.
1976/77:1 157
den
nya ordningen sannolikt inga ändringar i sak i förhållande lill den nuvarande.
Vid lagstiftning om nya kommunala nämnder blir det proportionella valsättet
tillämpligt på dessa, om man inle uttryckligen föreskriver annat.
Uttrycket "annan nämnd" bör inte vålla
några större problem i tillämpningen. Kommunallagen innehåller fiera regler
som gäller oreglerade och specialreglerade nämnder, t, ex, bestämmelserna om
ersättning till ledamöter av kommunstyrelsen och annan nämnd (46 S 1 mom,) och
om besvär över beslul av kommunstyrelsen och annan nämnd (76 S 2 mom,).
Den föreslagna bestämmelsen om proportionellt val
avser, i likhet med kommunallagens övriga reglerom nämnd, endast kommunalnämnd.
Sådana nämnder och andra organ som med hänsyn till bestämmelserna om deras
tillsättande, verksamhetsformer och uppgifter är att betrakta som statliga
myndigheter eller åtminstone icke kommunala organ faller således utanför
bestämmelsens tillämpningsområde. DeUa torde gälla bl. a. trafiknämnd,
försäkringsnämnd och beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda vilka alltså
inte heller i fortsättningen utan ändring i resp. specialförfatining formellt
kan väljas proportionelll. Vidare skall understrykas att ändringen endast
gäller nämnder. För kommittéer, arbetsgrupper m. m. blir rättsläget således
detsamma som tidigare.
Med den föreslagna ändringen vinner man den
fördelen att kommunallagen uttömmande anger vilka av kommunens egna organ som
kan väljas proportionellt. En sådan enhetlig reglering kan ha ett visst värde
med hänsyn till atl fullmäktige och landsting i regel förrättar valen till
dessa organ samtidigt. Reglerna om proportionellt val av kommunala nämnder
behöver dä inle sökas i flera olika författningar.
De särskilda bestämmelserna om proportionellt val
föreslås utgå ur de specialförfaltningar som omfattas av översynen. Att tills
vidare låta dem stå kvar i övriga författningar angående specialreglerade
kommunala nämnder kan knappast medföra några olägenheter.
Den av borgarrådsinstitutionen betingade
undantagsregeln för val av nämnder i Stockholms kommun, som intagits i
kommunallagsutredningens förslag, bör inte ändras på annat sätt än så alt dess
lydelse i formellt hänseende stämmer överens med huvudregeln om proportionelll
val.
5.4
Utomståendes närvarorätt
I de olika specialförfaltningarna återfinns
varierande bestämmelser om utomståendes närvaro vid nämndsammanträden. På den
sociala sektorn har dessa föreskrifter i allmänhet getts formen av
rekommendationer alt biträde av medicinsk eller juridisk sakkunskap bör anlitas
i de fall sådan inte är företrädd i nämnden. Vid hälsovårdsnämnds sammanträde
har en flertal utomstående tjänstemän rätt att närvara. Vissa har därutöver
skyldighet alt vara närvarande, om rekommenderad sakkunskap inte är företrädd
Prop.
1976/77:1 158
i
nämnden. Motsvarande fråga har i socialhjälpslagen lösts så atl nämnden får
tillkalla särskilda sakkunniga att delta i överiäggningarna. Denna rätt
tillkommer f. ö. flertalet specialreglerade nämnder men i socialhjälpslagen har
det inle ansetts behövligt med en uttrycklig rekommendation atl anlita biträde
av viss sakkunskap. Andra specialförfatiningar innehåller varierande
bestämmelser om närvarorätt lör förvaltningschef eller föredragande. De
bestämmelser som gäller och de skäl som i olika sammanhang har anförts för och
mot dessa föreskrifter redovisas i det följande.
Under senare år har frågor om närvarorätt för andra
än nämndledamöterna främst aktualiserats beträffande heltidsengagerade
förtroendemän och de anställda hos kommunerna. I direktiven för utredningen om
den kommunala demokratin (1971 års riksdagsberälielse C 20) nämns särskilt
frågan om närvarorätt för heltidsengagerad förtroendeman i nämnd där
vederbörande inte är ledamot. Samma utredning har genom tilläggsdirektiv (1973
års riksdagsberättelse C 10) fått i uppdrag atl utreda de problem som med
hänsyn till den politiska demokratin och den kommunala verksamhetens karaktär
är förenade med frågan om personal representation i kommunala nämnder. Med stöd
av lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller
landstingskommunal nämnd bedrivs under innevarande man-dalperiod viss
försöksverksamhet i ett sextiotal kommuner och landstingskommuner.
Med hänsyn till del pågående utredningsarbetet och
eftersom dessa frågor främst måste prövas från andra utgångspunkter än de som
gäller för översynsarbelet, kommer frågorna inte att vidare beröras i detta
sammanhang.
5.4.1
Brandslyrelse
Enligl 3 a S 2 mom. brandlagen har brandchefen rätt
atl vid sammanträde med brandslyrelsen delta i överiäggningarna men inle i
besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet. Bestämmelsen fanns
tidigare intagen i brandstadgan (1962:91).
Vid brandstadgans tillkomst gav Stadsförbundet och
Landskommunernas förbund uttryck för uppfattningen att brandchefs rätt atl
närvara och yttra sig vid sammanträde med brandstyrelsen inte borde bestämmas i
författning. Till stöd för denna mening åberopade förbunden att jämförbara
kommunala tjänstemän inte har en sådan särställning.
Föredragande departementschefen (prop. 1962:12 s.
149) erinrade dock om att del inom den specialreglerade förvaltningen är
vanligt atl förvaltningschefen och vissa andra experter har närvaro- och
yttranderält. Med hänsyn till den ställning som tillkommer brandchefen enligt
brandlagstiftningen och viss annan lagstiftning ansåg departementschefen att
hans rätt att närvara och yttra sig liksom dittills borde anges uttryckligen.
Prop.
1976/77:1 , 159
5.4.2
Byggnadsnämnd
Enligt 6S byggnadsstadgan har tjänsteman, som har
lill åliggande att föredra ärenden inför byggnadsnämnden, rätt att delta i
nämndens överläggningar men inle i besluten samt atl där han begär del få sin
särskilda mening antecknad till protokollet. Samma rätt tillkommer sådan
tjänsteman vid länsstyrelse eller annan tjänsteman, som kallats all i denna
egenskap närvara vid sammanträde med nämnden.
Vid byggnadsstadgans tillkomst slopades i stor
utsträckning tidigare bestämmelser om rätt för utomstående alt utan kallelse
delta i byggnadsnämndens överiäggningar. Rätt att närvara vid nämndens
sammanträden tillerkändes bara tjänsteman hos nämnden, i vars uppgifter det
ingår att föredra ärenden direkt inför nämnden t. ex. stadsarkitekt,
stadsplanechef stadsingenjör, mätningsman, byggnadsinspektör m. fi. Om
utomstående ijänslerrian av nämnden kallades alt närvara vid sammanträde ansåg
föredragande departementschefen (prop. 1959:168) det naluriigt alt han gavs
rätt all fö sin mening antecknad lill protokollet.
5.4.3
Skolstyrelse
Enligt 16 S skollagen skall skolchefen närvara vid
sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna. Han har därvid rätt
att delta i överläggningarna men inte i besluten och atl få sin särskilda
mening antecknad till protokollet.
Bestämmelsen överfördes vid tillkomsten av
skollagen oförändrad från skolstyrelselagen (1956:614). 1 förarbetena till
denna lag framhölls atl de pedagogiska facksynpunkterna vid skolstyrelsens
sammanträden skall företrädas av såväl skolledare som lärare. Det påpekades
alt skolledarens deltagande i styrelsearbetet inte är betingat endast av
behovet av att ha en sekreterare och föredragande ulan också av nödvändigheten
atl vid frågornas behandling ha tillgång till den särskilda sakkunskap han
besitter. Stor uppmärksamhet ägnades frågan om fackrepresentation i skolstyrelsen
dvs. rätt för lärare att delta i sammanträden. Fakrepresentaiionen avskaffades
genom en ändring i skollagen är 1970.
Frågan om fackrepresentationens avskaffande väcktes
av riksdagen genom en skrivelse lill Kungl. Maj:t (2 LU 1969:88, rskr 376). I samband
därmed framhöll andra lagutskottet att skolområdet inte är så säreget att
behovet av sakkunnig hjälp inte kan tillgodoses på samma sätt som pä andra
områden av den kommunala verksamheten. Önskemålet om sakkunskap kan tillgodoses
bl. a. genom atl skolchefen deltar, genom atl andra tjänstemän fungerar som
föredragande inför styrelsen och genom atl lärare och andra tillkallas för att
lämna upplysningar. För sKolstyrelserna borde enligl utskottet i fråga om
sammansättningen gälla samma principer som för andra kommunala nämnder.
Prop.
1976/77:1 160
5.4.4 Social
centralnämnd och social distriktsnämnd
Som har framhållits i det föregående (avsnitt
5.2.1) bör juridisk och medicinsk sakkunskap om möjligt vara företrädd inom
social centralnämnd. Är behovet avjuridisk eller medicinsk sakkunskap inte
tillgodosett inom nämnden, bör den enligt 5 S lagen om social centralnämnd
anlita biträde av personer med sådan sakkunskap. Enligt samma lagrum får
nämnden vid behov tillkalla särskilda sakkunniga au delta i nämndens
överiäggningar och anlita det biträde i övrigt som fordras. Vad nu har sagts om
social centralnämnd gäller också social disiriktsnämnd.
Förebild till rekommendationerna att nämnden vid
behov skall anlita biträde av person med juridisk och medicinsk sakkunskap har
hämtats frän barnavårdslagen resp. nykterhelsvårdslagen. Vid tillkomsten av
lagen om social centralnämnd förklarade socialutredningen (Stencil S 1969:11)
att man - eftersom lagförslaget endast syftade till att göra en integration av
de tre vårdnämnderna möjlig - inle borde göra några sakliga ändringar i
gällande rätt. Utredningen framhöll dock att det i ett behandlingsteam inom socialvården
borde ingå även andra experter än läkare, t. ex. psykolog och sociolog.
Uiredningen avsåg därför att vid sin slutliga revidering av vårdlagstiftningen
ta ställning till frågan i vilken utsträckning det kan vara motiverat att i
fortsättningen i lagtexten särskilt framhäva betydelsen av den medicinska -
liksom den juridiska - expertisen.
Föredragande departementschefen (prop. 1970:121)
anslöt sig till utredningens uppfattning att ingen saklig ändring vid detta
tillfälle borde göras i gällande ordning såvitt avsåg rekommendationen att
nämnden skulle anlita biträde av juridisk och medicinsk sakkunskap.
5.4.5 Socialnämnd
Enligt 5 S socialhjälpslagen får socialnämnd vid
behov tillkalla särskilda sakkunniga att delta i nämndens överiäggningar saml
anlita det biträde i övrigt som behövs. Vid tillkomsten av socialhjälpslagen
diskuterades frågan om man i lagen borde ta in bestämmelser som motsvarade
faltigvårdslagens föreskrifter om rätt för kyrkoherde och tjänsteläkare atl
delta i fattigvårds-styrelsens förhandlingar. Föredragande departementschefen
(prop. 1955:177 s. 275) ansåg att en sådan lagfäst rätt att närvara vid
socialnämndens sammanträden inte borde tillerkännas prästerskapet eller någon
annan grupp av socialt verksamma personer och således inle heller
tjänsteläkarna. I stället borde det ankomma pä nämnden själv att avgöra om
församlingsprästen eller annan socialt intresserad person skulle tillkallas för
att såsom sakkunnig delta i överiäggningarna. Även om del kanske var självklart
atl nämnden hade denna befogenhet borde en bestämmelse härom tas in i lagen.
Givetvis borde nämnden också i andra fall ha rätt alt i sin verksamhet anlita
biträde av socialt intresserade män och kvinnor. Till departementschefens
uppfattning anslöt sig andra lagutskottet (2 LU 1955:39), som dock framhöll
att
Prop.
1976/77:1 161
det
är av vikt alt nämnden utnyttjar den sakkunskap och personkännedom som må
finnas hos prästerskapet eller andra.
5.4.6 Barnav å rdsn ä mnd
Som har nämnts i det föregående (avsnitt 5.2.3) bör
enligt 7 S barnavårdslagen juridisk sakkunskap om möjligt vara företrädd inom
barnavårdsnämnd. Är behovet avjuridisk sakkunskap inte tillgodosett inom
nämnden, bör denna enligt 10 S barnavärdslagen anlita biträde av lagfaren
person. Enligl samma lagrum får nämnden vid behov tillkalla särskilda
sakkunniga alt delta i nämndens överiäggningar och anlita del biträde i övrigt
som erfordras.
Frågan om juristmedverkan i barnavårdsnämndens
arbete har uiföriigi behandlats i avsnitt 5.2.3. Frågan om eventuellt inval av
jurist i nämnden stod där i förgrunden.
Här lämnas en redogörelse för de skäl som vid
barnavårdslagens tillkomst och vid andra tillfällen har anförts för och mot
föreskriften atl nämnden bör anlita biträde av jurist, om sådan inte ingår i
nämnden.
Föredraganden (prop. 1960:10 s. 94-96) strök starkt
under betydelsen av att juridisk sakkunskap utnyttjas i barnavårdsnämndernas
arbete. Det stod enligt föredraganden fullt klart att ett ökat utnyttjande av
juridisk sakkunskap skulle främja rättssäkerheten och effektiviteten i
barnavårdsnämndernas arbete. Föredraganden framhöll atl nämndens behov av
juridisk sakkunskap kan tillgodoses också pä andra vägar än genom inval av
jurist i nämnden. Nämnden borde enligt föredraganden ha en allmän befogenhet aU
tillkalla särskilda sakkunniga att delta i överiäggningarna och att anlita del
biträde i övrigt som erfordras. Med stöd av denna befogenhet kunde nämnden
tillförsäkra sig bl. a. erforderiigt juridiskt biträde.
Utan atl i någon mån förringa betydelsen för barnavårdsarbetet
av annan sakkunskap kunde enligt föredraganden med fog sägas atl behovet av juristmedverkan
ligger på ett särskilt plan. Juristens uppgift är att vaka över att de i lagen
föreskrivna formerna och anvisade utvägarna anlitas. Sålunda skall han bl. a.
se till att speciell sakkunskap, t. ex. medicinsk och psykologisk sådan, i
erforderlig omfattning anlitas i nämndens arbete. Kraven på rättssäkerhet
talade också enligt föredraganden för att den juridiska sakkunskapen i viss
mån bör inta en särställning. Föredraganden föreslog därför aU i lagen skulle
införas en direkt anmaning till barnavårdsnämnd att anlita biträde av lagfaren
person, om behovet av juridisk sakkunskap inte är tillgodosett inom nämnden.
Närmare föreskrifter om på vilket sätt eller i vilken omfattning delta skall
ske ansåg föredraganden inte vara nödvändiga eller ens önskvärda.
Som tidigare nämnts (avsnitt 5.2.1) har
justitieombudsmannen i en framställning till Kungl. Maj:t den 30 maj 1967
tagit upp frågan om juristmedverkan i barnavårdsnämnd. Han har därvid uttalat
att åtskilliga ärenden angående ingripanden med stöd av 25 S barnavårdslagen om
omhänder-
H Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 162
tagande
av barn fÖr samhällsvård eller 50 S angående förbud alt flytta barn från dess
fosterhem avgjorts ulan jurisimedverkan. Vid vissa inspektioner hade han kunnat
konstatera alt barnavårdsnämnderna i åtskilliga av dessa ärenden gjort sig
skyldiga till allvariiga och betänkliga feltolkningar av barnavårdslagen och
andra fel. Detta framstod desto mer betänkligt som det gällde frågor om
frihetsberövanden. Enligt JO:s mening torde dessa fel i betydande utsträckning
ha kunnat undvikas om jurist hade medverkat vid beslutens fattande. Han ville
därför ifrågasätta om inte 10 S barnavårdslagen borde ändras på sådant sätt att
juristmedverkan i någon form gjordes obligatorisk i ärenden angående
frihetsberövanden och förbud mot förfiyttning av fosterbarn.
Den fråga som JO aktualiserade nämns i
socialulredningens direktiv (1969 års riksdagsberättelse S29) som ett av de
spörsmål angående barnavårdslagens sakliga innehåll som uiredningen bör
uppmärksamma.
5.4.7
Nykterhetsnämnd
Som framgår av det föregående (avsnitt 5.2.4) bör
läkare om möjligt vara ledamot av nykterhetsnämnd. Är behovet av medicinsk
sakkunskap inle tillgodosett inom nämnden, bör denna enligl 6 S
nykterhelsvårdslagen anlita biträde av person med sådan sakkunskap. Enligt 7 S
får nyklerhetsnämnd vidare i den mån det är erforderligt till sitt biträde
kalla därtill skickade män och kvinnor.
Vid nykterhetsvårdslagens tillkomst diskuterades
frågan om läkares medverkan i nykterhelsnämndens arbete.
Alkoholistvårdsutredningen (SOU 1948:23) föreslog att vederbörande tjänsteläkare
skulle vara skyldig all närvara vid nykterhetsnämndens förhandlingar i den mån
han inle hindrades av andra tjänsteåligganden. Eftersom del ansågs angeläget
alt såvitt möjligt stärka det medicinska inflytandet inom nykterhetsvården
anslöt sig föredragande departementschefen till förslaget (prop. 1954:159). 1
nykterhelsvårdslagen föreskrevs också atl vederbörande tjänsteläkare - om i
nykter-helsnämnden inte fanns ledamot som var läkare - skulle närvara vid nämndens
sammanträden i den mån han inle hindrades av andra tjänsteåligganden. Han
skulle därvid ha rätt att delta i överläggningarna och atl få sin mening
antecknad till protokollet.
Vid 1963 års översyn av nykterhelsvårdslagen
prövades på nytt frågan om läkarrepresentation i nykterhelsnämnderna. 1956 års
nykterhetsvårds-ulredning (SOU 1961:58) hade ifrågasatt om de dä gällande
bestämmelserna tillräckligt verksamt främjade sitt syfte all såvitt möjligt
tillförsäkra varje nykterhetsnämnd fortlöpande medverkan av läkare. Uiredningen
föreslog att tjänsteläkarens särställning enligt nykterhelsvårdslagen skulle
avskaffas och au det i stället skulle införas en skyldighet för nämnden alt där
så lät sig göra träffa överenskommelse med vissa läkare om medverkan i nämndens
arbete.
Prop.
1976/77:1 163
Förslaget avvisades emellertid (prop. 1963:13 s.
11), Föredragande departementschefen ansåg det synneriigen angeläget att
medicinsk sakkunskap i görligaste mån står till nämndens förfogande. Han var
dock inle övertygad om att utredningens förslag var ägnat att stärka
läkarinflytandet i nämndens arbete. Departementschefen ansåg det värdefullt med
bestämmelserna atl ijänsieläkaren skulle - i de fall då läkare inle var ledamot
av nämnden - i möjlig mån närvara vid nämndens sammanträden med rätt att delta
i överiäggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. Del borde
enligl föredraganden i sammanhanget framhållas atl denna ordning inte innebar
något hinder mot att nyklerhetsnämnd anlitar utomstående läkare för särskilda
uppgifter, när det är påkallat.
I samband med atl tjänsteläkarbegreppet avskaffades
år 1972 ersattes föreskriften om ijänsteläkarens skyldighet all närvara vid
nämndens sammanträden med en regel om alt nykterhetsnämnd bör anlita biträde
av person med medicinsk sakkunskap, om behovet av sådan sakkunskap inle är
tillgodosett inom nämnden.
5.4.8 H ä lsov å rdsn ä mnd
Som har framhållits i det föregående (avsnitt
5.2.5) bör läkare och veterinär om möjligt vara ledamöter av hälsovårdsnämnd.
Om läkare och veterinär inle ingår i nämnden, skall distriktsläkaren eller, i
kommun med stadsläkare eller motsvarande läkare, denne resp. ijänstevelerinären
eller stadsveleri-nären enligl 9 S hälsovårdsstadgan närvara vid nämndens
sammanträden i den mån han inle hindras av andra tjänsteåligganden. Han har
därvid , rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad till
protokollet.
Enligl 10 S hälsovårdsstadgan har dessutom ett
flertal experter rätt atl närvara vid nämndens sammanträden, atl delta i
överiäggningarna och all få sin mening antecknad till protokollet. Sådan räu
har tillerkänts bl. a. länsläkaren eller biträdande länsläkaren samt
länsveterinären eller biträdande länsveterinären. Hälsovårdsnämnden får vidare
enligt samma lagrum tillkalla särskild sakkunnig att delta i nämndens
överiäggningar.
Vid tillkomsten av hälsovårdsstadgan tilldrog sig
frågan om skyldighet för tjänsteläkare och ijänsleveterinär att närvara vid
hälsovårdsnämndens sammanträde viss uppmärksamhet. Föredragande
departemenischefen (prop. 1958:B 46 s. 72-73), som ansåg det angeläget att
nämnden tillförsäkrades medicinsk och veterinärmedicinsk sakkunskap, befarade
atl tjänsteläkare och tjänsteveterinär särskilt på landsbygden med hänvisning
lill sin arbetsbörda skulle vägra att acceptera ledamotskap av nämnden och atl
inval av annan läkare eller veterinär av olika anledningar i många fall kanske
inte kunde komma i fråga. För att i detta läge - när alltså läkare och
veterinär inte ingår i nämnden - likväl tillföra nämnden medicinsk och
veterinärmedicinsk sakkunskap och erfarenhet föreslog departementschefen atl
vederbörande tjänsteläkare och ijänsleveterinär i princip skulle
Prop.
1976/77:1 164
vara
skyldig atl närvara vid hälsovårdsnämndens sammanträden i den mån han inle
hindrades av andra tjänsteåligganden. Förutom en sådan skyldighet föreslogs en
regel om rätt för tjänsteläkare och tjänsteveterinär att närvara i de fall då
skyldighet alt närvara inte förelåg dvs. då annan läkare resp. veterinär var
ledamot av nämnden.
Vid riksdagsbehandlingen mildrades skyldigheten för
tjänsteläkare och Ijänsleveterinär alt närvara vid nämndens sammanträden. 1 två
likalydande motioner (1958:l:B 210 och ll:B 271) hemställdes att föreskriften
skulle utformas på sådant sätt, atl ijänsieläkaren resp. tjänsteveterinären
uppmanades men inte ålades att närvara vid sammanträdena. Andra lagutskottet (2
LU 1958:B 19) ansåg för sin del alt bestämmelsen borde formuleras om så att det
framgick atl tjänsteläkare och tjänsteveterinär inte skulle vara skyldiga alt
närvara vid nämndens sammanträden i andra fall än när deras närvaro verkligen
måste anses från saklig synpunkt erforderlig.
För en sådan ståndpunkt talade enligt utskottet
inte bara dessa tjänstemäns tunga arbetsbörda ulan också ijänstedistriklens pä
många håll vidsträckta omfattning och anknytning till flera kommuner. Det
angivna syftet fick enligt utskottet anses tillfredsställande tillgodo.sett, om
tjänsteläkare och Ijänsleveterinär ålades att närvara vid nämndens sammanträden
bara i den mån nämndens ordförande ansåg deras närvaro påkallad. Riksdagen
följde utskottet.
Begränsningen av ijänsteläkarens och
tjänsteveterinärens skyldighet atl närvara vid nämndens sammanträden togs
emellertid bort i samband med tillkomsten av den nya livsmedelslagen
(1971:511). Ändringen tillkom på förslag av livsmedelssiadgekommilién (SOU
1970:6) som ville ha en direkt skyldighet för hälsovårdsnämnden atl kalla
tjänsteläkare och ijänsleveterinär till sammanträden vid vilka livsmedelsärenden
förekommer (prop, 1971:61, JoU 41, rskr 218). Syftet härmed skulle vara att
förbättra möjligheterna för en så sakkunnig bedömning av sådana ärenden som
möjligt hos de hälsovårdsnämnder som inte har egen läkare och veterinär
anställd.
I samband med alt tjänsteläkarbegreppet avskaffades
år 1972 väcktes förslag om att länshälsovårdskonsulent skulle fö räu att
närvara vid sammanträde med hälsovårdsnämnd. Föredragande departementschefen
biträdde förslaget, som hade vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen
(prop. 1972:104).
Förslaget avvisades emellertid av riksdagen (SoU
1972:37, rskr 286) sedan yrkande härom hade framställts i två motioner
(1972:1729 och 1735). I den ena motionen (1735) framhölls atl närvarorätt i
äldre sociallagstiftning fanns föreskriven för vissa utanför de sociala
nämnderna stående personer men att frågan om utomstående sakkunnigs närvarorätt
i nyare lagstiftning hade lagts i resp. nämnds hand. Som exempel härpå nämndes
5 S socialhjälpslagen och 10 S barnavårdslagen. Tendensen kunde enligt
motionärerna sägas vara den atl de specialreglerade nämnderna själva får avgöra
om utomstående expertis skall tillkallas.
Prop.
1976/77:1 165
Motionärerna ansåg del allmänt sett önskvärt alt
man beaktar denna fråga vid kommande revisioner av lagstiftning som berör
specialreglerade nämnders verksamhel. Den lösning som redan har kommit till
användning för de sociala nämndernas del borde enligt motionärerna kunna
tillämpas även för annan specialreglerad förvaltning.
I motionerna framhölls också all frågan för
hälsovårdsnämndernas del borde tas upp till särskilt övervägande snarast,
varvid målet borde vara atl mönstra ut de regler om närvaroskyldighet och
närvarorätt för tjänsteläkare m. fl. som finns i 9 och 10 SS
hälsovårdsstadgan. Dessa beslämmelser borde enligt motionärerna ersättas med
en regel som lägger i hälsovårdsnämndens hand alt bestämma när utomstående
sakkunniga skall vara närvarande vid nämndens sammanträden.
5.4.9
Överväganden och förslag
De olika bestämmelserna i specialförfattningarna om
närvaro vid nämndsammanträde av annan än nämndledamot har främst motiverats av
angelägenheten alt tillförsäkra nämnderna erforderiig sakkunskap. Om nämndernas
behov av att anlita utomstående sakkunskap och önskvärdheten av atl delta behov
tillgodoses råder inle några delade meningar. Behovet av alt i lagstiftningen
reglera detta har dock minskal till följd av kommunindelningsreformen. Det kan
ifrågasättas om inte nämnderna nu kan betros med att själva avgöra när sådan
sakkunskap behöver anlitas eller med andra ord om inte de föreskrifter som
inskränker nämndernas frihet i delta hänseende kan mönstras ut som obehövliga.
Vad som sägs i del följande får på intet sätt ses som uttryck för uppfattningen
atl nämndernas behov av sakkunskap nu är mindre än tidigare.
Nämndernas behov av utomstående sakkunskap kvarstår
och kan i viss mån sägas ha vuxit i takt med att nämnderna har anförtrotls nya
och mer maklpåliggande arbetsuppgifter. Behovet växlar dock starkt från uppgift
lill uppgift och kan tillgodoses på flera olika sätt. Bestämmelser, som innebär
rekommendation eller föreskrift att expertbehovet bör eller skall tillgodoses
på ett visst i författning angivet sätt, kan därför medföra stelhet vid
till-lämpningen. Redan av denna anledning finns det skäl att undvika sådana
bestämmelser. Som grundläggande utgångspunkt för de följande övervägandena
gäller dock att intresset av statlig tillsyn och kontroll över nämndernas
verksamhel inle utan tungt vägande skäl får inskränka nämndernas frihet alt
själva avgöra när biträde av utomstående sakkunskap behövs. Som framgår av den
föregående redogörelsen för de olika bestämmelserna om utomståendes närvaro vid
nämndsammanträde innebär en del av dem att nämnden har rätt att anlita biträde
av utomstående sakkunskap. En sådan bestämmelse ger möjlighet för nämnden alt
med enkel majoritet besluta om alt tillkalla sådan sakkunskap. Utan
uttryckligt förfaltningsstöd för åtgärden anses ett sådant beslul annars fordra
enhällighei i nämnden.
Prop.
1976/77:1 166
Kommunallagsuiredningen föreslår atl i en ny
kommunallag las in en bestämmelse om atl kommunstyrelse och oreglerad nämnd
skall få tillkalla tjänsteman hos den egna kommunen eller landstingskommunen
eller särskild sakkunnig för alt meddela de upplysningar som behövs (37 S
andra stycket EKL). Bestämmelsen skiljer sig från vissa av de i specialförfaltningarna
givna reglerna på så sätt att en tillkallad sakkunnig inte tillerkänns rätt all
delta i överläggningarna ulan endast atl lämna upplysningar på frågor som
nämndledamöterna kan ställa, dvs. att yttranderätten beror på om någon ledamot
påkallar att vederbörande hörs. Den sakkunnige skall enligt kommunallagsutredningens
förslag inte heller ha rätt all få sin mening antecknad lill protokollet (s. k.
falsk reservationsrätt).
Även för de specialreglerade nämnderna bör del vara
möjligt alt med enkel majoritet besluta om atl tillkalla utomstående sakkunskap.
Del synes också vara naturligt alt begränsa en av nämnden tillkallad experts
ytiran-derätt på det sätt som kommunallagsuiredningen föreslår. Bärande skäl
synes inte heller finnas för att tillerkänna en tillkallad sakkunnig rätt att
få sin mening antecknad till protokollet.
Med hänsyn till vad som nu anförts föreslås alt en
hänvisning till den föreslagna bestämmelsen i en ny kommunallag tas in bland de
föreskrifter som gäller för de specialreglerade nämnderna. Skäl atl därvid
undanta någon av nämnderna synes inle föreligga. Hänvisningen föreslås ersätta
nu gällande bestämmelser i specialförfattningarna om rätt för nämnd att
tillkalla sakkunnig. Dessa bestämmelser bör således upphävas. Delsamma gäller
bestämmelsen i byggnadsstadgan att tjänsteman vid länsstyrelsen eller annan
tjänsteman, som har kallats alt i denna egenskap närvara vid sammanträde med
byggnadsnämnden, har rätt all delta i överläggningarna och all fä sin mening
antecknad till protokollet.
Vissa nämnder har inte bara tillagts en uttrycklig
rätt alt anlita biträde av utomstående sakkunskap ulan har också, som tidigare
har framhållits, genom författningsbestämmelser rekommenderats atl anlita viss
sakkunskap, om sådan inte är företrädd bland nämndens ledamöter. Sålunda rekommenderas
barnavårdsnämnden att anlita juridisk sakkunskap och nykterhetsnämnden att
anlita medicinsk sakkunskap. Båda dessa rekommendationer lämnas också social
centralnämnd, som vid sin befallning med barnavårdsärenden och
nyklerhetsvårdsärenden har underkastats samma regler som barnavårdsnämnden
resp. nykterhelsnämnden.
Från principiell synpunkt bör kommunala nämnder
inle onödigtvis styras av sådana rekommendationer vid prövningen av om biträde
av särskild sakkunskap behövs och hur ett sådant behov bör tillgodoses. Mot
rekommendationer att anlita visst slag av sakkunskap kan också göras den invändningen
att nämndernas behov av sakkunskap givelvis inle är begränsat lill den
sakkunskap som företräds av jurister eller läkare. Även andra yrkesgruppers t.
ex. psykologers sakkunskap, kan som förut har påpekats, vara värdefull och
ibland väl så betydelsefull som juridisk eller medicinsk sak-
Prop.
1976/77:1 167
kunskap.
Denna invändning bör med hänsyn lill de senare årens utveckling mot en
helhetssyn på det sociala arbetet nu tillmätas en större vikt än tidigare.
Också kommunindelningsreformen har, som framhållits i olika sammanhang, stärkt
de kommunala nämndernas förmåga att rätt fullgöra sina uppgifter och minskal behovet
av sådana rekommendationer som det här är fråga om.
Del resonemang som nu har förts är fullt ut
tillämpligt på rekommendationen alt i nykterhelsnämndens och sociala
centralnämndens verksamhel anlita biträde av medicinsk sakkunskap. Tillräckliga
skäl att behålla denna rekommendation föreligger alltså inte och bestämmelserna
härom föreslås utgå ur lagstiftningen.
När del däremot gäller rekommendationen all i
barnavårdsnämndens och sociala centralnämndens verksamhet anlita biträde av
juridisk sakkunskap är frågan mer komplicerad. Som föredraganden framhöll i
samband med barnavårdslagens tillkomst ligger behovet av juristmedverkan i
barnavårdsarbetet på ett särskilt plan. Framför allt kravet på rättssäkerhet
talar för au den juridiska sakkunskapen i viss mån bör inta en särställning. JO
har också, som förut har redovisats, i skrivelse till Kungl. Maj:t ifrågasatt
om inte barnavårdslagen bör ändras så att jurisimedverkan i någon form görs
obligatorisk i ärenden angående frihetsberövanden och förbud mot förflyttningar
av fosterbarn.
Mot denna bakgrund kan del ifrågasättas om
tillräckliga skäl finns all nu mönstra ut rekommendationen om jurisimedverkan i
barnavårdsnämndens arbete och hävdas att man bör avvakta socialutredningens
förslag till ny social ramlagstiftning, som kommer all innefatta en prövning av
denna fråga från vidare utgångspunkter än de som kan anläggas inom ramen för
delta översynsarbete. För kommunerna kan del knappast vara någon större
olägenhet om rekommendationen behålls ännu någon lid.
Emellertid synes rekommendationen inle ha någon
större praktisk betydelse. Man kan utgå från att barnavårdsnämnderna liksom de
sociala centralnämnderna och distriktsnämnderna kommer att beakta behovet av
juristmedverkan, även om en rekommendation härom inle finns inskriven i lag.
Rekommendationen bör därför kunna utgå ur lagstiftningen. Härför talar också
önskvärdheten av enhetliga regler för de kommunala nämndernas verksamhet.
En slutlig bedömning av de skäl som talar för och
mot att rekommendationen om juristmedverkan i barnavårdsarbetet nu mönstras ut
ur lagstiftning leder till uppfattningen alt tillräckliga skäl saknas för au
behålla denna bestämmelse.
Härefter återstår atl behandla frågan om den
skyldighet eller ovillkoriiga rätt att närvara vid nämndsammanträde som i vissa
speciallagar har tillerkänts förvaltningschef eller annan föredragande i
nämnden eller vissa landslingskommunala eller statliga tjänstemän och som
nämnden inte kan ta ifrån dem. Frågan om villkoriig närvarorätt, dvs.
närvarorätt som är be-
Prop.
1976/77:1 168
roende
av nämndens medgivande, regleras genom den av kommunallags-utredningen
föreslagna bestämmelsen atl nämnd skall få tillkalla tjänsteman hos kommunen
eller landstingskommunen eller särskild sakkunnig för att meddela de
upplysningar som behövs. Bestämmelsen har i det föregående föreslagits bli
tillämplig på de specialreglerade nämnderna genom hänvisningar lill
kommunallagen i de olika specialförfaiiningarna.
Vid granskningen av de nu aktuella bestämmelserna
om närvaroplikt och ovillkoriig närvarorätt finns del skäl all skilja mellan
dem som avser vissa läkares och veterinärers närvaro vid sammanträde med
hälsovårdsnämnd och dem som avser förvaltningschefs och annan föredragandes
närvaro vid sammanträde med brandstyrelse, byggnadsnämnd och skolstyrelse. Vad
den förstnämnda kategorin beträffar motiveras bestämmelserna uppen-bariigen
inte bara av hälsovårdsnämndens intresse av att tillförsäkras erforderiig
sakkunskap. 1 vart fall såvitt de avser närvarorätt för vissa länsexper-ler får
de i hög grad sägas vara grundade på intresset av statlig lillsyn och kontroll
över nämndens verksamhet.
Hälsovårdsnämndens intresse av all tillförsäkras
erforderiig sakkunskap fordrar inte att nuvarande närvaroplikt eller
närvarorätt för läkare och veterinärer behålls. Frän denna synpunkt bör det
räcka med den förut föreslagna rätten för nämnden att tillkalla särskild
sakkunnig för att meddela de upplysningar som behövs. Det bör inte möta
svårigheter för nämnden all lill sig i lämplig form knyta en läkare och
veterinär, som kan biträda med den sakkunskap som behövs.
Intresset av statlig lillsyn och kontroll kan inte
heller sägas vara så starkt att tillsyns- och kontrollfunktionen måste utövas i
nuvarande form, vilken framstår som främmande för ett modernt kommunalpoliiiskt
tänkesätt. Del är svårt att påvisa att just hälsovårdsnämndens verksamhet har
en sådan karaktär att utomstående sakkunniga fortfarande måste åläggas
närvaroplikt eller tillerkännas närvarorätt vid nämndens sammanträden. Även pä
delta verksamhetsområde får kommunindelningsreformen förutsättas ha i så hög
grad ökat kommunernas förmåga att rätt fullgöra sina uppgifter atl intresset av
statlig tillsyn och kontroll över hälsovårdsnämndernas arbete nu kan
tillgodoses på annat sätt. Bestämmelserna i hälsovårdsstadgan om rätt och
skyldighet för vissa läkare och veterinärer alt närvara vid nämndens sammanträden
bör därför kunna upphävas.
Som har nämnts i del föregående har brandchefen
rätt och skolchefen skyldighet alt närvara vid brandstyrelsens resp.
skolstyrelsens sammanträden. Vid byggnadsnämnds sammanträde har ett fiertal
tjänstemän, som har föredragningsskyldighet inför nämnden, rätt alt närvara. Nu
nämnda tjänstemän har rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i
besluten saml att få sin mening antecknad till protokollet.
En föredragande i byggnadsnämnden inlär i de
hänseenden som nu är av intresse inte någon särställning i förhållande lill
föredragandena i andra specialreglerade nämnder, t. ex. hälsovårdsnämnden och
de sociala nämn-
Prop.
1976/77:1 169
derna.
Det synes därför inle finnas några bärande skäl att behålla de särskilda regler
om närvarorätt för föredragande som finns i byggnadsstadgan. De bör således nu
kunna mönstras ut. Någon anledning att avvakta resultatet av den pågående
översynen av byggnadslagstiftningen torde inte finnas.
Beträffande brandchefs och skolchefs närvaro vid
styrelses sammanträde kan en liknande bedömning göras trots de särskilda
skyldigheter och befogenheter som dessa tjänstemän har tillagts i
speciallagstiftningen. Reglerna om deras närvaro vid sammanträdena är av
begränsat praktiskt intresse. Såväl brandchef och skolchef som andra kommunala
förvaltningschefer torde så gott som undantagslöst närvara vid berörda
nämnders och styrelsers sammanträden oavsett om del finns förfaltningsstöd
härför eller inte. En ovillkoriig närvarorätt har i praktiken bara den
konsekvensen atl nämnden, om den i särskilt fall vill överiägga enskilt, måste
välja utvägen all sammanträda formlöst.
Skäl talar för att överlåta åt nämnderna att avgöra
i vilken utsträckning de egna tjänstemännen skall få vara närvarande vid
sammanträdena och delta i överläggningarna. Mot bakgrund av vad som redovisats
om förvaltningschefs närvaro i de fall förfaltningsstöd härför saknas kan det
inte antas bli några mer genomgripande förändringar i nämndernas arbetsformer
om de särskilda reglerna för brandchef och skolchef slopas. Nuvarande ordning
är säkert ändamålsenlig i de allra flesta fall och när de särskilda närvaroreglerna
nu föreslås utgå är avsikten inte atl ändra denna ordning utan endast att
övertala beslutanderätten i närvarofrågan till nämnden.
Vad slutligen beträffar den falska
reservationsrätten kan skäl anföras för alt behålla denna i de fall brandchef
eller skolchef varit närvarande vid nämndens sammanträde. Det kan i så fall
ifrågasättas om inte samma rätt att till protokollet anteckna avvikande mening
borde tillerkännas andra förvaltningschefer, åtminstone i den specialreglerade
verksamheten. Något behov härav har inte aktualiserats och då skälen att
särbehandla brandstyrelsens och skolstyrelsens förvaltningschefer inle verkar
övertygande, föreslås också regeln om falsk reservationsrätt utgå.
5.5
Gemensam personaladministration och fastigbetsförvaltning
5.5.1
Uppgifisfördelningen mellan kommunens organ
Principen för kompetensfördelningen mellan
kommunfullmäktige och nämnder anges i 4 S KL. Kommunens beslutanderätt
tillkommer fullmäktige, medan förvaltning och verkställighet utövas av
kommunstyrelsen och övriga nämnder. KLS innehåller samma regel (4 S). En i
huvudsak motsvarande bestämmelse finns för landstingens del i 5 S LL. Denna
grundläggande uppgiftsfördelning har numera slagits fast i regeringsformen (1
kap. 6 och 7 SS). Nämnderna har även beredningsuppgifter.
Fullmäktiges beslutanderätt innebär att de har atl
fatta alla viktigare finansiella beslut. Fullmäktige beviljar sålunda bl. a.
anslag till alla kommu-
Prop.
1976/77:1 170
nala
utgifter och kan därvid genom anslagsvillkor inskränka nämndernas
handlingsfrihet, i den män de inle inkräktar på nämndernas lagenliga befogenheter.
Alla viktigare förmögenhetsförfoganden beslutas av fullmäktige. Det gäller
exempelvis köp och försäljning av fastigheter, upptagande av lån och ingående
av borgen. Till fullmäktiges befogenheter hör vidare alt fatta alla beslut av
mera generell räckvidd, t. ex. att utfärda kommunala förordningar och anta
reglementen för nämnderna. Del är fullmäktige som fastställer kommunens nämnd-
och förvaltningsorganisation samt väljer nämnder och inrättar tjänster.
Fullmäktige kan förbehålla sig rätten att tillsätta tjänst, som de inrättat,
om inte annat är föreskrivet i lag. De kommunala revisorerna utses av
fullmäktige, som också prövar de anmärkningar som kan ha framställts i
revisionsberättelsen.
Nämndernas förvaltning innefattar i KL och
specialförfaiiningarna angivna nämnduppgifter och sådan verksamhel som grundas
på bemyndi-ganden av fullmäktige. Med verkställighet avses nämnds skyldighet
alt se lill all fullmäktiges beslul förverkligas. 1 denna förvaltande och
verkställande verksamhet fattar nämnderna en mängd mer eller mindre
självständiga beslut.
Fullmäktige får inle blanda sig i nämndernas
löpande förvaltning, t. ex. genom att överta beslutanderätten i enskilda
ärenden. Denna begränsning är särskilt påtaglig i förhållande lill de
specialreglerade nämnderna, vars beslutsfunktioner grundas på
specialförfatining. När fullmäktige beviljar anslag eller fastställer en
nämnds budget har dock fullmäktige vissa möjligheter atl ställa upp villkor för
hur anslagna medel skall användas och därigenom binda nämnden mera i detalj.
Vad
här har sagts om fullmäktige gäller i huvudsak också landsting.
Den kommunala nämndindelningen är väsentligen en
indelning efter sakområde och inle efter funktion. Varje nämnd handlägger alla
slags ärenden inom ett visst område såsom barnavård, hälsovård eller kultur,
oberoende av om det gäller förvaltning, verkställighet, beredning eller
utövande av självständig beslutanderätt. Kommunstyrelsens verksamhet spänner
över hela det kommunala fältet men i regel är varje nämnds verksamhet begränsad
lill visst sakområde.
Vid sidan av den förvaltning som direkt knyter an
lill en nämnds i lag eller reglemente angivna uppgifter fullgör nämnden ofta en
rad minder centrala åligganden, som inte är typiska för dess verksamhetsområde
ulan återkommer i ungefär samma form hos de fiesta nämnder, vare sig de är oreglerade
eller specialreglerade. Här åsyftas i första hand personaladministration,
egendomsförvaltning, upphandling och medelsförvallning. Som ett led i den
strävan efter effektivitet och rationalisering som utmärker modern
kommunalförvaltning har man i kommunerna sökt föra över dessa uppgifter från de
olika facknämnderna till ett centralt organ. Denna utveckling mot centraliserad
personaladministration eic. har, i den mån den inle har haft direkt lagstöd,
kunnat ske med den lill fullmäktiges anslagsbefogenhet knut-
Prop.
1976/77:1 171
na
direktiv- och delegationsrätten som rättsgrund. Den har emellertid bromsats av
kraven på att förvaltningen i ett och samma ärende inte får fördelas mellan
flera nämnder och all fullmäktige inte får uppdra åt en nämnd alt handlägga
ärenden för vilka en annan nämnd bär ansvaret (det odelade ansvarets princip).
Rättslägel är inte så klart att del är möjligt att dra några säkra gränser
mellan å ena sidan det område där fullmäktige fritt avgör vilken nämnd som
skall anförtros förvaltningsuppgifter av det här aktuella slaget och å andra
sidan det område där lagstiftningen tvingar kommunen atl låta resp. facknämnd
handha uppgifterna. På senare tid har intresset främst kretsat kring
möjligheterna att centralisera den kommunala personaladministrationen, i
synnerhet de s. k. myndighetsfunktionerna, dvs. tjän-stelillsältningar samt
beslut om vikariat, ledighet och skiljande från tjänst m. rri. I delta
sammanhang behandlas främst denna fråga och därutöver centralisering av
egendomsförvaliningen.
5.5.2
Nämnder för oreglerad förvaltning
Kommunfullmäktige bestämmer enligt 44 S andra
stycket KL vilka ämnesområden de olika oreglerade nämnderna skall svara för.
Inom sitt område har nämnd enligl 4 S KL en egen kompetens i
förvaltningsfrågor. Den närmare omfattningen av denna kompetens när det gäller
personaladministration, egendomsförvaltning, medelsförvaltning och upphandling
saml fullmäktiges befogenhet atl föra över dessa uppgifter från oreglerad
facknämnd till annat organ kan inle utläsas ur KL. I fråga om
egendomsförvaltning och medelsförvaltning får man dock viss ledning i några av
bestämmelserna om kommunstyrelsen.
Kommunfullmäktige får enligt 43 S första stycket a)
KL i reglemente för kommunstyrelsen bestämma alt de specialreglerade nämndernas
medelsförvaltning skall föras samman med kommunstyrelsens medelsförvallning.
Kommunallagskommillén framhöll i sitt betänkande (SOU 1952:14) Kommunallag m.
m. att ingen .särskild föreskrift behövs för centralisering av de oreglerade
nämndernas medelsförvaltning, eftersom kommun har full frihet att besluta hur
denna förvaltning skall ombesörjas. I allmänhet omfattar kommunernas beslul om
centralisering samtliga medelsförvaltande organ i kommunen.
Kommunallagsuiredningen föreslår mot bakgrund av utvecklingen i kommunal praxis
att den enhetliga kommunallagen som huvudregel upptar att medelsförvaltningen
skall vara centraliserad och ankomma på kommunstyrelsen (32 S andra stycket b)
EKL).
1 30 S KL föreskrivs atl kommunstyrelsen har alt
förvalta kommunens egendom, i den mån inle sådan förvaltning har uppdragils ål
annan nämnd. Denna bestämmelse ger fullmäkiige relalivt fria händer atl
organisera förvaltningen av den egendom (fastigheter och inventarier) som är
avsedd för de oreglerade nämndernas verksamhel efter vad som är lämpligt.
För-valiningsuppgiften kan ligga kvar hos kommunsiyrelsen, uppdras åt ett sär-
Prop.
1976/77:1 172
skilt
organ eller anförtros åt den facknämnd i vars verksamhet egendomen används.
Inget hindrar således att förvaltningen av exempelvis en biblio-leksfastighet
överlämnas ål faslighetsnämnden, medan kulturnämnden har hand om
biblioteksverksamheten.
På motsvarande sätt kan fullmäktige med stöd av
regeln om egendomsförvaliningen och den lill anslagsmakten knutna direktiv-
och delegationsrätten genomföra en ganska långtgående centralisering av
upphandlingen av varor och tjänster för de oreglerade facknämndernas behov.
En viss centralisering av de oreglerade nämndernas
personaladministration är förenlig med kommunallagen. 1 praktiskt laget alla
kommuner har frågor om arbetstagarnas löne- och anställningsvillkor (delta
gäller även de specialreglerade nämnderna) förts över lill en särskilt vald
lönenämnd, personalnämnd e. d. eller till kommunstyrelsen. Det är däremot
osäkert om uppgiften atl tillsätta tjänster kan föras över lill det centrala
personalorganet. Med ansvaret för förvaltningen av en viss verksamhet följer
rätlen att tillsälta den personal som behövs. En annan ordning skulle kunna
medföra problem från revisions- och ansvarssynpunkt. De andra
myndighetsfunktionerna, dvs. fattande av beslut om bl. a. ledighet, vikariat,
avsked och entledigande bör bedömas på samma sätt som tillsättning av tjänster.
5.5.3
Nämnder för specialreglerad förvaltning
De specialreglerade nämndernas uppgifter anges i
resp. specialförfattning, som i en eller annan form föreskriver att nämnden
skall utöva inseendet över den verksamhet eller handha förvaltningen av de
angelägenheter som regleras i författningen. När del gäller denna obligatoriska
verksamhet inskränker sig fullmäktiges befogenhet i huvudsak till alt anvisa
de medel som behövs för densamma och utöva revisionskonlrollen.
De specialreglerade nämnderas
förvallningsbefogenhei anses innebära att de också skall handha förvaltningen i
fråga om den personal och den egendom som tas i anspråk för verksamheten.
Möjligheten att centralisera de specialreglerade nämndernas
personaladministration etc. är mindre än när det gäller de oreglerade
nämnderna. Inom det specialreglerade området finns emellertid på flera håll
särskilda bestämmelser som dels understryker nämnds ansvar för en viss
förvaltningsuppgift, dels ger fullmäktige befogenhet all föra över uppgift
lill ett centralt organ. De specialreglerade nämndernas medelsförvallning kan
som ovan nämnts genom beslul av fullmäktige enligt 43 S första stycket a)
kommunallagen föras över till kommunstyrelsen. I övrigt varierar
specialförfailningarnas bestämmelser om de här aktuella
förvaltningsuppgifterna.
De sociala nämnderna har var och en att förvalta
den egendom som hör lill den sektor av socialvården som nämnden ansvarar för, i
den mån fullmäktige inte har uppdragit förvaltningen åt kommunstyrelsen eller
annan nämnd (4 S 2 mom. nykterhelsvårdslagen, 6 § lagen om socialhjälp, 3 S
bar-
Prop.
1976/77:1 173
navärdslagen,
1 S lagen om social centralnämnd). Bestämmelserna härom har utformats med
förebild i 30 S andra stycket b) kommunallagen (se t. ex. prop. 1955:177 s. 276
och prop. 1956:137 s. 29).
Socialvårdslagstiftningen innehåller också vissa
föreskrifterom tillsättning av tjänster. Social centralnämnd får enligl 5
första stycket och 10 S lagen om social centralnämnd tillsätta tjänst hos
nämnden och tjänst hos social distriktsnämnd. Detsamma gäller för socialnämnd
enligl 5 S första stycket socialhjälpslagen och för barnavårdsnämnd enligl 10 S
första stycket barnavårdslagen, medan motsvarande regel i 7 S
nykterhelsvårdslagen har formulerats så att nykterhetsnämnden lill sitt
biträde får kalla därtill skickade män och kvinnor. Dessa beslämmelser innebär
all varje nämnd själv skall tillsätta de tjänster som hör uteslutande lill den
nämnden.
För tjänst som är gemensam för de sociala nämnderna
gäller särskilda beslämmelser om tillsättning. Har sådan tjänst inrättats, får
den tillsättas i den ordning kommunen bestämmer. Denna regel infördes genom
lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården
och inarbetades senare i socialhjälpslagen (5 S andra stycket), barnavårdslagen
(10 S tredje stycket) och lagen om social centralnämnd (5 S andra stycket)
varvid den utvidgades till atl omfatta också tjänster som är gemensamma för
ifrågavarande nämnd och annat kommunalt förvaltnings- och
verksläl-lighelsorgan. 1953 års lag avsågs utgöra en provisorisk lösning av
problemet atl åstadkomma en rationell ordning för tillsättande av tjänster i
social värden. Föredragande departementschefen framhöll atl lagen inle får
tillämpas på tjänstemän som biträder endast en av de sociala nämnderna (prop.
1953:180 s. 5). Rätten att tillsätta tjänst hos social centralnämnd kan alltså
inle enligt gällande regler överiämnas till kommunstyrelsen eller
personalnämnden.
1 en motion lill 1975 års riksdag hemställs all
socialhjälpslagen och lagen om social centralnämnd ändras så atl fullmäktige
får föreskriva atl personal hos socialnämnd, social centralnämnd och social
distriktsnämnd får anställas av annan kommunal nämnd än socialnämnden och
sociala centralnämnden (mot. 1975:1291). Motionen har ännu inte behandlats.
Även för skolstyrelsen gäller särskilda
bestämmelser om fastighetsförvaltning och personaladministration. Enligt 8 S
tredje stycket skollagen får kommunfullmäktige föreskriva att förvaltning och
verkställighet i fråga om byggnad och mark för skola som förvallas av
skolstyrelsen skall handhas av annan kommunal nämnd. Bestämmelsen återfanns
tidigare i 2 kap. 4 S skolstadgan (1971:235). Innan denna regel infördes i
skolstadgan medförde den bestämmelse i 9 S skollagen enligl vilken
skolstyrelsen skall ombesörja förvaltning och verkställighet inom skolväsendel
att förvaltningen av den för skoländamål anskaffade egendomen ankom på
skolstyrelsen och atl fullmäktige inte kunde besluta att skollokalerna skulle
förvaltas på annat sätt. Den nya regeln tillkom för att underiäiia dels
samordningen av den kommunala fastighetsförvaltningen, dels förvaltningen av
skolbyggnaderna i de fall då dessa används till flera ändamål (KU 1969:30).
Prop.
1976/77:1 174
1 skolförordningen, som skolstadgan numera heter,
regleras bl. a. vilket organ som skall tillsätta tjänster inom skolväsendel.
Enligl 17 kap. 55 S första stycket skolförordningen anställer skolstyrelsen
annan personal än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska. 1 18 kap. 9
S föreskrivs att skolstyrelsen även beslutar om ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst. År 1972 infördes tillägg till dessa bestämmelser av innebörd alt
kommunfullmäktige får bestämma att beslul om anställning etc. skall meddelas
av annan kommunal nämnd än skolstyrelsen. Föredragande departementschefen
ansåg att kommunerna själva borde få avgöra vilket organ som skall besluta i
dessa frågor (prop. 1972:14 s. 6). Tilläggsbestämmelsen är numera inlagen i 8 S
tredje stycket skollagen.
Skolområdet uppvisar del mest betydande undantaget
från regeln atl den kommunala personaltjänsten inte är underkastad mer
omfattande statlig styrning, nämligen det omfattande regelkomplexel rörande
statligt reglerad personal, dvs. lärare och skolledare. Med hänsyn till del
arbete som bedrivs inom utredningen om skolan, staten och kommunerna behandlas
reglerna rörande denna personal inle vidare i delta sammanhang.
Enligl 3 S brandlagen skall förvaltningen av
brandförsvarets angelägenheter handhas av brandstyrelsen. I denna
förvaltningsuppgift anses ligga rätten och skyldigheten att tillsätta personal
inom brandförsvaret och förvalla den egendom som har anskaffats för
verksamheten. Fullmäktige anses inle kunna besluta att annat kommunalt organ
skall fullgöra dessa uppgifter.
För byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd saknas
särskilda bestämmelser om egendomsförvaltning och personaladministration.
Byggnads- och hälsovårdslagstiftningen innehåller inte ens någon allmän
bestämmelse om atl förvaltning och verkställighet inom ifrågavarande områden
skall ombesörjas av byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd. Del får ändå anses
osäkert om fullmäktige i någon nämnvärd utsträckning kan Överföra
egendomsförvaltning och personaladministration, i synnerhet
ijänstetillsättning, från byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd till ett
centralt organ.
5.5.4
Överväganden och förslag
Kommunallagens reglerom uppgiftsfördelningen mellan
fullmäktige och nämnder och specialförfailningarnas ålägganden för de
specialreglerade nämnderna att handha förvaltningen inom de olika sakområdena
begränsar möjligheterna för kommunerna att ordna den kommunala förvaltningen
som de finner lämpligt. Kommunallagarna syftar till atl ge en grundläggande
enhetlig reglering av den kommunala förvaltningens organisation och arbetsformer
med iakttagande av principen alt kommunerna bör ha största möjliga frihet atl
ordna sin förvaltning och verksamhet med hänsyn till skiftande lokala behov.
Från denna synpunkt förefaller fullmäktiges befogenheter i fråga om
egendomsförvaltning och personaladministration mera begränsade än vad som är nödvändigt.
Prop.
1976/77:1 175
Hos kommunerna har sedan länge pågått en utveckling
som innebär att vissa nämndfunklioner förts samman lill kommunstyrelsen eller
något annat centralt kommunall organ. Man har strävat efter ökad effektivitet i
nämndarbetet och önskat avlasta facknämnderna förvaltningsuppgifter som inte
har direkt betydelse för verksamheten på deras olika sakområden. Nämndledamöterna
har därigenom i större utsträckning kunnat koncentrera sina insatser lill
huvuduppgifterna på del område vars förvaltning de har att svara för. Denna
utveckling har ägt rum på flera områden och tagit sig olika former. Kommunerna
har infört s. k. centraladministration, central byggnadskommitté, centraliserad
inköpsverksamhet osv. I lagstiftning som berör den kommunala
uppgiftsfördelningen kan på senare lid iakttas en motsvarande tendens alt ge
fullmäktige ökad frihet atl bestämma vilket organ som skall handlägga en viss
typ av ärenden.
De här behandlade uppgifterna fullgörs i större
eller mindre utsträckning av både oreglerade och specialreglerade nämnder. Hos
de sistnämnda handläggs hithörande ärenden oftast på i stort sett samma sätt
som inom den oreglerade förvaltningen. Ärendenas kommunala karaktär lar sig bl.
a. det uttrycket att besluten kan överklagas genom kommunalbesvär. Detta medför
i sin lur att förvallningslagen, om särskilt undantag inte har gjorts, inte
blir tillämplig på de specialreglerade nämndernas handläggning av dessa
ärenden. Staten synes inte heller ha något påtagligt intresse av alt reglera de
specialreglerade nämndernas egendomsförvaltning och personaladministration
mera ingående än de oreglerade nämndernas.
Av redogörelsen i föregående avsnitt framgår alt
oklarhet i flera avseenden råder om fullmäktiges möjligheter att välja lämplig
organisation för egendomsförvaltning och personaladministration. Det finns
inget utrymme för enhetliga lösningar av det slag som är möjligt beträffande
medelsförvall-ningen genom bestämmelserna därom i 43 S KL. Reglerna varierar
från nämnd till nämnd. I några fall ges detaljerade föreskrifter i
specialförfatining. I andra fall får man lita till kommunallagens regler och
allmänt kommu-nalrällsliga principer.
Fullmäktige har redan nu relativt stora möjligheter
att uppdra förvaltningen av både fast och lös egendom, som används i de
kommunala nämndernas verksamhet, till kommunstyrelse, fasljghetsnämnd, central
byggnadskommitté eller annat centralt organ. Detta gäller i synnerhet de oreglerade
nämnderna. På det specialreglerade området har genom särskilda bestämmelser i
resp. specialförfatining öppnats möjligheter för fullmäktige att överföra de
sociala nämndernas egendomsförvaltning och skolstyrelsens fastighetsförvaltning
till annan nämnd. Det finns ingen anledning varför fullmäktige inte skulle ha
samma befogenhet i fråga om byggnadsnämnds, hälsovårdsnämnds och brandsiyrelses
samt övriga specialreglerade nämnders egendomsförvaltning. Här föreslås därför
att fullmäktiges befogenhet utvidgas i dessa hänseenden. Detta kommer inte alt
få någon större betydelse för kommunal praxis men kommer att undanröja de
formella hindren mot
Prop.
1976/77:1 176
gemensam
fastighetsförvaltning, inköpsverksamhet och förrådsförvaltning.
Personaladministrationen är det område där de
författningsmässiga hindren för fullmäktige all välja organisationsform vållar
de största olägenheterna för kommunerna. Kraven på atl den kommunala
personalpolitiken skall vara konsekvent och ändamålsenlig och att handläggningen
av personalfrågorna skall vara planmässig och effektiv har ständigt ökat i
styrka. De förstärks ytterligare av den nya arbetsrätlsliga lagstiftningen.
Frågor om löne- och anställningsvillkor samt
rådgivande och samordnande uppgifter på personalområdet kan, som har skett i
åtskilliga kommuner, koncentreras till kommunstyrelsen eller en särskilt
inrättad personalnämnd. Däremot har fullmäktige, som framgår av redogörelsen i
föregående avsnitt, bara begränsade möjligheter atl överlåta åt ett centralt personalorgan
att för alla facknämnder utöva de s. k. myndighetsfunktionerna, dvs. all
besluta om tillsättning av tjänst, eller om ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst m. m. Delta gäller framför allt för de specialreglerade nämnderna
men även i viss mån för de oreglerade. Det finns emellertid knappast några
vägande skäl mot att ge kommunerna rätt atl centralisera även
tjänsletillsäitningarna. Kommunerna föreslås därför fritt få välja
organisationsform för sin personaladministration även i den del som avser
tillsättning av tjänst och de andra myndighetsfunktionerna. Detta bör gälla
alla tjänster hos de oreglerade nämnderna och i princip alla icke statligt
reglerade tjänster hos de specialreglerade nämnderna.
Invändningar kan möjligen resas mot att öppna en
möjlighet för fullmäktige att frånhända facknämnderna beslutanderätten rörande
alla icke statligt reglerade tjänster, således även sådana specialiserade
befattningar som bara förekommer inom ett visst sakområde och för vilka
särskilda kompetenskrav har föreskrivits i specialförfatining. Starka skäl
talar emellertid för alt ge kommunerna största möjliga frihet all utforma sin
personaladministration på sätt de finner lämpligt. Härigenom blir det möjligt
för kommunerna att överlämna beslutanderätten i de frågor del här gäller till
ett organ med tillgång till arbetsrättslig och personaladministrativ sakkunskap.
Behovet av sakkunskap i fråga om de olika förvaltningsområdena kan tillgodoses
genom samråd med facknämnderna. Tillsättningsbeslut som strider mot
kompeiensvillkor som har föreskrivits i lag eller av fullmäktige upphävs efter
kommunalbesvär. Några negativa erfarenheter finns veteriigen inte av vare sig
lagen om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvärden, 1972 års
ändringar i skolstadgan eller den rätt som sedan länge har tillskrivits
fullmäktige alt, om annat ej föreskrivits, i samband med inrättande av tjänst
förbehålla sig tillsältningsrälten.
De föreslagna ändringarna belräffande
egendomsförvaltning och personaladministration kan genomföras på olika sätt.
När det gäller egendomsförvaltningen kan antingen särskilda beslämmelser av
det slag som finns i socialvårdslagarna tas in i övriga specialförfaltningar
eller en generell regel införas i KL. Om det första alternativet väljs,
utelämnas de oreglerade nämn-
Prop.
1976/77:1 177
derna.
Det är i och för sig inte nödvändigl alt låta en lagändring innefatta dessa,
eftersom fullmäktige redan har goda möjligheter att centralisera deras egendomsförvaltning.
Det lämpligaste synes emellertid vara att införa en generell bestämmelse i KL,
eftersom principen bör gälla alla nämnder, om inget annat sägs i
specialförfatining.
Behovet
av en bestämmelse om befogenhet för fullmäktige att centralisera tjänsletillsättningar
etc. är bl. a. med hänsyn lill frågan om ansvaret för tjänstemännens verksamhel
större än belräffande egendomsförvaltningen. Bestämmelsen bör vara generell,
dvs. gälla alla kommunala nämnder, specialreglerade såväl som oreglerade. I
annat fall skulle en särskild föreskrift behöva inarbetas i varje
specialförfattning. Genom en generell regel i KL undanröjs också den oklarhet
som hittills har rått i fråga om tillsättningen av tjänster hos de oreglerade
nämnderna. Inom den specialreglerade förvaltningen bör i första hand den
inskränkningen av fullmäktiges befogenhet undanröjas som ligger i
socialvårdslagarnas särskilda beslämmelser som de sociala nämndernas exklusiva
lillsättningsrätt. För att fullmäktige skall fö den eftersträvade valfriheten,
krävs dessutom en uttrycklig bestämmelse av det slag som redan finns i 8 S
tredje stycket skollagen. I annat fall skulle tillsältningsrälten fortfarande
ligga kvar hos nämnderna på grund av deras i specialförfaltningarna ålagda
uppgift att utöva förvaltningen på resp. sakområde. Om däremot en generell
bestämmelse tas in i KL, får fullmäktige möjlighet alt till kommunstyrelse
eller personalnämnd föra över tillsättningen av tjänster hos alla nämnder, om
inget annat sägs i specialförfalt-ningartia. Den nya bestämmelsen i KL föreslås
fä följande lydelse: Fullmäktige får, i den män ej annat är föreskrivet i lag
eller annan författning, besluta att styrelsen eller annan nämnd skall
1. handha förvaltning och verkställighet i fråga om
egendom som eljest förvaltas av andra nämnder,
2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat
eller skiljande från tjänst beträffande personal som är underställd andra
nämnder.
Syftet med bestämmelsen är, som framgår av det
följande, alt göra det möjligt för kommunerna atl ordna sin egendomsförvaltning
och personaladministration på del sätt som de själva anser mest
ändamålsenligt. Staten har ingen anledning atl på detta område söka påtvinga
kommunerna någon bestämd lösning. Mest angelägel är att ge fullmäktige
befogenhet att bestämma vilket organ som skall tillsätta tjänstemän hos de
sociala nämnderna. Beträffande statligt reglerade tjänster, som finns framför
allt inom skolväsendet, och andra tjänster som enligl uttrycklig bestämmelse i
special-författning skall tillsättas av ett visst organ, föreslås här inga
ändringar.
Den föreslagna bestämmelsen kan kanske sägas
innebära alt man delvis ger upp det odelade ansvarets princip i dess
traditionella utformning. Det ligger emellertid knappast någon risk i detta.
Del bör understrykas all regeln inte gör anspråk på alt reglera alla
detaljfrågor som uppkommer när en
12 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 178
kommun
skall besluta om sin förvaltningsorganisation. Fullmäktige bör självfallet även
i fortsättningen sträva efter alt kompetensfördelningen mellan de kommunala
organen sker på sådant sätt att ansvaret för besluten blir klart fördelat.
Kommun som för över hela personaladministrationen lill ett centralt organ kan
vidare lörutsältas se lill all samråd sker mellan den nämnd som tillsätter
tjänst och den facknämnd lill vilken tjänsten hör. FörfaltningsfÖreskrifter
härom torde inte behövas. Det bör kunna överlämnas åt kommunerna att bestämma
detta i reglementen för ifrågavarande nämnder eller på annat sätt.
Den bestämmelse som nu föreslås bör ha sin plats i
regeln om specialreglerade och oreglerade nämnder i 44 S KL (43 S EKL). 4 S
handlar visserligen om uppgiftsfördelning och i kommunallagsuiredningens
förslag även om kommunal personal. Paragrafen bör dock på grund av sitt
allmänna innehåll och sin placering inte innehålla beslämmelser om speciella
delar av den kommunala förvaltningen.
Vissa
följdändringar i de olika specialförfaltningarna blir nödvändiga.
Främst
gäller detta socialvårdslagarna, där bestämmelserna om nämndernas rätt all
tillsätta tjänster föreslås utgå. De beslämmelser som anger alt
egendomsförvaltningen ankommer på nämnden, om fullmäktige ej beslutat annat,
föreslås också utgå, medan bestämmelserna om nämndernas allmänna
förvaltningsansvar föreslås ändrade så all en hänvisning till den nya regeln i
KL införs. 1953 års lag om tillsättning av vissa tjänstemän inom socialvården
fyller inle längre någon funktion och kan upphävas.
Detsamma
gäller 8 S tredje stycket skollagen scm i sak stämmer överens med den nya
regeln i KL. Vissa justeringar föreslås också i 9 S skollagen samt i 17 kap.
55 S och 18 kap. 9S skolförordningen.
Brandslyrelsens
allmänna förvaltningsansvar framgår av 3 S brandlagen, som föreslås ändrad så
att det framgår alt regeln ej utesluter sådant fullmäktiges beslul som avses i
den nya regeln i KL.
Motsvarande ändringar synes ej erforderliga i
byggnadsstadgan eller hälsovårdsstadgan. 1 dessa författningar anges all
byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden skall öva inseende över
byggnadsverksamheten resp. den allmänna hälsovården i kommunen (1 S
byggnadsstadgan och 1 S hälsovårdsstadgan). Någon regel om atl nämnderna
handhar förvaltningen ges däremot inle, varför del inte bör vara nödvändigt all
i dessa specialförfattningar ange att hinder ej möter all fullmäktige fattar
sådant beslut som avses i den nya regeln i KL. I hälsovårdsstadgan (14 S första
stycket) ges vidare en regel om ijänstetillsättning i ett fall. Det avser
tjänst som stadsläkare, vilken skall tillsättas av hälsovårdsnämnden, om
kommunfullmäktige ej förbehållit sig tillsältningsrätten. Denna regel torde
komma atl övervägas av hälsovårdsstadgekommiitén och lämnas här orubbad.
Vissa ändringar torde fordras också i andra specialförfattningar,
exempelvis sjukvårdslagen, för att den föreslagna regeln i KL skall vinna
tillämpning. Förslag härom har dock inle utarbetats i denna etapp av
översynsarbetet.
Prop.
1976/77:1 179
5.6
Bestämmelser om delegation
De kommunala nämnderna ges i KL resp. de olika
specialförfaltningarna en mer eller mindre långtgående befogenhet att uppdra åt
en eller flera förtroendemän eller åt tjänsteman att fatta beslut på nämndens
vägnar. Sådan delegation, som i huvudsak avser ärenden av rutinkaraktär, utgör
för nämnderna - framförallt i de något större kommunerna - en värdefull
arbetsmetod som gör del möjligt för nämnderna all ägna ärenden av större
omfattning eller av principiell betydelse den tid och uppmärksamhet de
förtjänar.
Delegaiionsreglerna är ganska lika för flertalet
nämnder, men väsentliga avvikelser med exempel på detaljreglering, som kan
sältas i fråga, förekommer.
5.6.1
Nämnder med kommunsiyrelseregler
Fullmäktige kan enligt 43 S KL i reglemente ge
kommunstyrelsen rätt all
"uppdraga åt särskild avdelning, bestående av
ledamöter eller suppleanter i styrelsen, eller åt ledamot eller suppleant eller
åt tjänsteman hos kommunen att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att
framställning eller yttrande lill kommunfullmäktige icke må beslutas annorledes
än av styrelsen samfällt".
Sådant reglemente behöver numera inte underställas
länsstyrelsen. Motsvarande föreskrift beträffande oreglerad nämnd är
likalydande bortsett från alt fullmäktiges delegationsmedgivande inle ges i
reglemente utan i särskilt beslut (45 S andra och tredje styckena KL).
Kommunallagsuiredningen föreslår den förändringen
alt delegalionsbemyndigande för kommunstyrelsen inte behöver ges reglementes
form utan kan meddelas i annat fullmäktiges beslul (42 S andra stycket EKL).
Härigenom fordras ingen särskild delegationsregel för de oreglerade nämnderna,
för vilka kommunstyrelseföreskriften i stället görs tillämplig genom hänvisning.
Belräffande de specialreglerade nämnderna varierar
delegaiionsbestämmelserna något. För brandslyrelse och skolstyrelse gäller
regler som i huvudsak motsvarar föreskrifterna i KL, medan övriga
specialförfattningar innehåller något större avvikelser.
För brandstyrelse gäller sålunda reglerna för
oreglerad nämnd genom en hänvisning lill KL (3 a S 1 mom, andra stycket
brandlagen).
För skolstyrelse gäller i huvudsak samma regler.
Tänkbara tjänstemannadelegater preciseras dock i viss utsträckning genom alt
även skolchef och annan skolledare utöver tjänsteman hos kommunen anges. Vidare
undanias viss ärendegrupp, nämligen beslut om att meddela eller återkalla
godkännande av enskild skola (15 S skollagen).
Prop.
1976/77:1 180
5.6.2
Nämnder med modifierade kommunsiyrelseregler
De sociala nämndernas delegationsregler är
uppbyggda efter kommunallagens mönster men skiljer sig härifrån bl. a. genom
atl de ärendegrupper för vilka delegation får användas i vissa fall preciseras
och genom alt delegation till ordföranden i några i lagstiftningen angivna
fall får tillgripas, om nämndens beslul inte ulan olägenhet kan avvaktas.
De regler som gäller för social centralnämnds
delegation sammanfattar i stort vad som gäller enligt resp. särskilda lag.
Fullmäktiges medgivande fordras och delegalkrelsen är densamma som i KL (6 och
7 SS lagen om social centralnämnd m. m.). Ärendegrupper som kan delegeras anges
som socialhjälps-, barnavärds- eller nyklerhetsvårdsärenden. Detta skulle
enligt ordalydelsen innebära en begränsning av området där delegation kan komma
i fråga jämfört nied reglerna i socialhjälpslagen och barnavårdslagen, där inga
motsvarande preciseringar av ärendegrupperna ges. Av propositionen (1970:121)
med förslag till lag om social centralnämnd framgår emellertid inte någon sådan
avsikt. Tvärtom kan den allmänna inriktningen i propositionen beskrivas som en
strävan efter all ulan mer ingående materiella ändringar skapa möjligheter lill
nämndinlegration. Delegationsmöjligheten torde heller inte tillämpas på detta
begränsade sätt.
I likhet med vad som gäller för all nämnddelegation
får framställning eller yttrande lill fullmäktige inte delegeras. Delsamma
gäller vissa kvalificerade grupper av barnavårds- och nyklerhetsvårdsärenden.
Delegation till ordföranden får tillgripas i vissa
brådskande socialhjälps-och barnavårdsärenden. Denna befogenhet för ordföranden
ges direkt i lagen och fordrar således inle nämndens bemyndigande.
Bestämmelserna om delegation gäller i tillämpliga
delar också social distriktsnämnd (10 S lagen om social centralnämnd m. m.).
De regler som gäller socialnämnds delegation
behöver inte ytterligare behandlas, eftersom de helt stämmer överens med
motsvarande regler som gäller för socialhjälpsärenden i social centralnämnd (8
S socialhjälpslagen).
Beträffande de regler som gäller för
barnavårdsnämnd skall utöver det föregående endast antecknas att vissa beslut
huvudsakligen av ivångska-raklär enligt barnavårdslagen inte får delegeras vare
sig barnomsorgen handhas'av social centralnämnd eller av barnavårdsnämnd (11
och 12 SS barnavårdslagen).
Möjligheten för nyklerhetsnämnd alt delgera
beslutanderätten är utomordentligt begränsad och avser endast yttranden över
körkortsansökningar (8 S 2 mom. nykterhelsvårdslagen). Fullmäktiges medgivande
fordras inte i detta fall.
Tillkomsten av lagen om social centralnämnd innebar
en utvidgning av möjligheten till delegation av nyklerhetsvårdsärenden, även om
vissa ärendegrupper av ivångskaraktär undanias - helt analogt med
barnavårdslagens regler.
Prop.
1976/77:1 181
5.6.3 Nämnder
vars delegalionsbemyndigande fordrar underslällning hos
länsstyrelsen
För byggnadsnämnd gäller avvikande regler.
Delegalionsbemyndigande prövas inte av fullmäktige, utan nämndens beslut att
delegera skall i stället underställas länsstyrelsen för fastslällelse. Vidare
får delegation till tjänsteman endast avse ijänstemän hos nämnden. Krav på
samlallt beslutsfattande gäller framställning eller yttrande inte bara till
kommunfullmäktige ulan även till länsstyrelsen och lill regeringen. För beslut
om föreläggande vid vite eller annat äventyr och för slutliga avgöranden i
ärenden av principiell natur eller eljest av större vikt krävs likaså beslut
av nämnden i dess helhet (7 S byggnadsstadgan).
Ocksåförhälsovårdsnämnd avviker
delegaiionsbestämmelserna väsentligt från dem som gäller för flertalet nämnder.
Överensstämmelsen med byggnadsstadgans beslämmelser är däremot stor. Sålunda
krävs inte heller i hälsovårdsstadgan fullmäktiges medgivande till delegation
men däremot underslällning hos länsstyrelsen. Tjänstemannadelegationen är på
samma sätt begränsad till nämndens egna tjänstemän och delegation får inte
heller här avse framställning till fullmäktige, länsstyrelsen eller regeringen.
Också enligt hälsovårdsstadgan kräver vissa former av myndighetsutövning nämndens
samfällda beslut, nämligen vitesföreläggande och verkställande av ål-gärd på
den försumliges bekostnad (12 S hälsovårdsstadgan).
5.6.4 Överväganden
och förslag
Ganska stor enhetlighet kan trots de redovisade
avvikelserna sägas prägla delegationsföreskrifterna i de olika författningarna.
Delegalkrelsen är i samtliga fall densamma med
undantag av de fall då beslutanderätten lämnas till tjänsteman enligt
byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan. Där har den givits en något snävare
omfattning.
Avgränsningen av ärendegrupper är generös och i
stort likalydande med vissa undanlag. Dessa avser mer ingripande
myndighetsutövning eller beslul om tvångsåtgärder i resp. specialförfatining.
Nykterhetsvårdslagens delge-tionsmöjligheler är dock myckel begränsade. I delta
avseende får nykterhelsvårdslagen anses vara föråldrad, vilket framgår av
delegationsinstitutels utformning i lagen om social centralnämnd.
Den mest påfallande avvikelsen består i
byggnadsstadgans och hälsovårdsstadgans regler om underställning hos
länsstyrelsen av delegalionsbemyndigande i stället för eljest förekommande
medgivande av fullmäktige.
Denna konstruktion, som betingas av byggnadsnämnds
och hälsovårdsnämnds relativt långtgående befogenheter, är främmande för
allmänna kom-munalrätisliga principer och mindre väl förenlig med strävandena
all begränsa statlig tillsyn och kontroll. Konstruktionen kan försvaras främst
beträffande de ärendegrupper som kan karaktäriseras som myndighetsutövning,
även om en naturlig invändning är alt motsvarande lösning inte har
Prop.
1976/77:1 182
ansetts
nödvändig för övriga myndighetsutövande nämnder. För dessa har det ansetts
tillräckligt att i resp. författning ange de undantag som behövs. Liknande
undantag ges fö. som nämnts också i byggnadsstadgans och hälsovårdsstadgans
delegalionsregler.
Helt främmande ter sig kravet på medgivande av
länsstyrelsen i stället för av fullmäktige beträffande de ärendegrupper som
inte hänför sig till specialförfattningen utan utgör gängse inslag i fiertalet
kommunala nämnders förvaltning. Enligt nuvarande ordning krävs länsstyrelsens
medgivande lill delegation av exempelvis tillsättningar av kommunala tjänster,
andra personalärenden, lokalfrågor, ekonomiska frågor och en rad mer eller
mindre rutinbetonade ärenden inom det rent kommunala ansvarsområdet.
Av intresse i detta sammanhang är alt
bygglagutredningen i sitt betänkande (SOU 1974:21) förordar en övergång lill
de delegalionsregler som gäller i den kommunala förvaltningen i övrigt för
ärenden enligt en framlida markanvändnings- och byggnadslagstiftning.
I syfte atl reducera den statliga tillsynen bör
nuvarande underställning hos länsstyrelsen beträffande bemyndigande för
byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd atl delegera beslutanderätt ersättas av
eljest förekommande medgivande av fullmäktige.
Särskilt intressant ter sig därvid möjligheten atl
anknyta bestämmelserna lill kommunallagens motsvarande regler för oreglerad
nämnd, vilka enligl komunnallagsutredningens förslag skall gälla också för
kommunstyrelse.
Ett sådant förenhetligande av lagstiftningen,
genomfört exempelvis efter brandlagens mönster, bör kunna omfatta också övriga
specialreglerade nämnder, om en hänvisning lill 45 S andra och tredje styckena
KL i special-förfaittningarna kompletteras med undantag för särskilt
kvalificerade ärendegrupper. Delta synes vara en lämplig och enkel lösning.
Konsekvenserna skulle bli i huvudsak följande.
Brandlagen:
ingen förändring i sak.
Byggnadsstadgan: medgivande atl delegera
beslutanderätt ankommer på fullmäktige i stället för på länsstyrelsen. Kravet atl
ijänstemannadelegat skall vara anställd hos nämnden utgår. Vissa ärendegrupper
undanias på samma sätt som hittills.
Skollagen: uppräkningen av möjliga
tjänslemannadelegater utgår, vilket inle innebär någon saklig ändring, eftersom
samtliga angivna ijänstemän innefattas i begreppet "tjänsteman hos
kommunen". Samma ärendegrupp som f n. undandtas.
Lagen om social centralnämnd: uppräkningen av
ärendegrupper utgår. Hänvisningen till KL kompletteras med reglerom delegation
lill ordföranden i vissa brådskande fall. Uppräkningen av ärendegrupper som
undanias från delegation behålles.
Socialhjälpslagen och barnavårdslagen: vissa
lagtekniska ändringar men ingen förändring i sak.
Nykterhelsvårdslagen:
nuvarande delegaiionsmöjlighel ökar genom en an-
Prop.
1976/77:1 183
passning
lill vad som gäller för nyklerhetsvårdsärenden i social centralnämnd. Vissa
ärendegrupper, som f. n. anges i lagen om social centralnämnd, undanias från
delegation. Hälsovårdsstadgan: samma konsekvenser som i byggnadsstadgan.
5.7 F ö reskrifter om protokoll
I 24 S KL finns jämförelsevis detaljerade
föreskrifter om kommunfullmäktiges protokoll. Dessa regler gäller i huvudsak
också för kommunstyrelsens och de oreglerade nämndernas protokoll (39 och 45
SS). När det gäller specialreglerad nämnds protokoll hänvisas regelmässigt i
vederbörande specialförfattning till kommunallagens beslämmelser om
kommunstyrelsens protokoll, som dock vanligen jämkas genom en särbestämmelse om
protokollets innehåll. I den mån fråga är om sådant ärende om myndighetsutövning
mot enskild (s. k. kvalificerat parisärende) som avgörs genom beslul som
överklagas genom förvaliningsbesvär, regleras de specialreglerade nämndernas
prolokollföring även av för\'allningslagens bestämmelser om beslutsmotivering
(17 S ) och rättelse av beslut (19 S)-
Vid en genomgång av de bestämmelser som reglerar
nämndernas organisation och arbetsformer ter del sig naluriigt alt behandla
också reglerna om protokoll. En översyn av dessa regler torde för övrigt vara
påkallad av bristande kongruens mellan specialförfaltningarna och
förvaltningslagen och aktualiseras ytterligare av de förslag till ändringar i
kommunallagens protokollsbestämmelser som kommunallagsutredningen föreslår.
5.7.1
Kommunallagens prolokollsregler
Enligt 24 S KL skall kommunfullmäktiges ordförande
föra eller på eget ansvar låta föra fullmäktiges protokoll. Detta skall
innehålla en förteckning över närvarande ledamöter, en kortfattad redogörelse
för varje ärendes beskaffenhet, i varje ärende framställda förslag och
yrkanden som inte har återkallats saml beslutet i varje ärende. Om omröstning
har ägt rum, skall dessutom i protokollet tas in redogörelse för
proposiiionsordningnen och uppgift om hur många som har röstat för eller emot.
Vid öppen omröstning skall vidare anges hur var och en har röstat.
Utan uttryckligt stöd i KL anses atl reservationer
skall redovisas i fullmäktiges protokoll. Däremot behöver skälen för beslul
inte anges i protokollet.
För justeringen av fullmäktiges protokoll finns
ulföriiga regler i KL. Det torde dock inte finnas anledning att här närmare
redovisa dessa regler.
Vad som nu sagts om kommunfullmäktiges protokoll
gäller enligl 39 och 45 SS KL också kommunstyrelsens och oreglerad nämnds
protokoll. För justering av dessa nämnders protokoll gäller bestämmelser, som i
viss mån avviker från reglerna om justering av fullmäktiges protokoll.
Prop.
1976/77:1 184
Regler om rättelse av förbiseendefel i protokoll
saknas f. n. i KL. Kommunallagsutredningen förslår dock atl i lagen las in en
bestämmelse enligl vilken rättelse före besvärstidens utgång får vidtas i
protokoll, om detta på grund av skrivfel, räknefel eller annat förbiseende
uppenbart har avfattats felaktigt. Bestämmelsen föreslås gälla för såväl
fullmäktige som styrelse och oreglerad nämnd (26 S iredje stycket EKL).
De övriga ändringar i kommunallagens
protokollsregler som kommunallagsuiredningen föreslagit är av mindre intresse
i detta sammanhang. Ett undanlag är utredningens förslag all redovisningen i
protokollet av närvarande ledamöter skall kunna ske inte bara genom en
förteckning över de närvarande utan också genom att de som är frånvarande anges
(26 S första stycket EKL).
5.7.2
De specialreglerade nämndernas protokoll
I fråga om specialreglerad nämnds protokoll
hänvisas, som tidigare har framhållits, regelmässigt i specialförfatiningen
till kommunallagens bestämmelser om kommunstyrelsens protokoll. För
skolstyrelsens del stannar del härvid. När det däremot gäller brandstyrelsen,
byggnadsnämnden, de sociala nämnderna och hälsovårdsnämnden föreskrivs i resp.
specialförfattning att protokollet inte behöver innehålla annat än förteckning
över närvarande ledamöter saml för varje ärende beslutet och skälen därför. I
förhållande lill kommunallagens protokollsregler innebär bestämmelsen en
påtaglig begränsning men också en viss utvidgning av protokollsskyldigheten.
Dessa specialreglerade nämnders protokoll måste således - lill skillnad från de
oreglerade nämndernas protokoll - innehålla beslutsmotiveringar.
Skälen till att de specialreglerade nämndernas
prolokollsskyldighet har begränsats belyses bl. a. i förarbetena till
socialhjälpslagen, vid vars tillkomst frågan ingående behandlades av riksdagen.
1 prop. (1955:177) med förslag lill lag om socialhjälp föreslogs att
kommunallagens bestämmelserom kommunstyrelsens protokoll skulle lill fullo
göras tillämpliga på socialnämndens protokoll. Mot detta förslag framkom
erinringar i fiera motioner.
I de likalydande motionerna 1955:1:548 och 11:677
uttalades att faltigvårdslagens bestämmelse att endast fattigvärdsstyrelsens
beslut och skälen härför skulle antecknas i protokollet borde gälla också för
socialnämnden. Den noggranna prolokollföring.som hade föreslagits i
propositionen kunde enligt motionärerna vara berättigad beträffande kommunens
beslutande och verkställande organs sammanträden men i fråga om socialnämnden
syntes den motionärerna medföra ett onödigt betungande arbete, som ibland kunde
var3 mer lill skada än nytta. När det gäller åtgärder och ingripanden mot
enskilda personer, kunde det enligt motionärerna vara till uppenbar skada om
vederbörande fick kännedom om varje ledamots personliga ställningstagande.
Frågan
om socialnämndens protokoll behandlades också i de likalydande
Prop.
1976/77:1 185
motionerna
1955:1:552 och 11:682. Motionärerna fann del angeläget an bestämmelserna om
protokollet gjordes enklare och atl föreskriften om redovisning av de enskilda
ledamöternas vota föll bort.
Andra lagutskottet (2LU 1955:39) framhöll med
hänvisning till förslaget i propositionen att vissa fördelar givetvis stod att
vinna om reglerna för protokolleringen i olika kommunala nämnder och organ gjordes
likalydande. Enligl ulskotlets mening förelåg emellertid i fråga om
socialnämndens nrotokoll inte samma skäl lill ulföriighet som i fråga om
kommunfullmäktiges och kommunstyrelsens protokoll. Den prolokollsskyldighet
som hade föreslagits i propositionen ansågs framtvinga ett betydande
skrivarbete och skulle enligl utskottets mening bli onödigt betungande för
nämnderna. De i motionerna framförda erinringarna mot alt ledamöternas
personliga ställningstaganden framgick av protokollet kunde enligl ulskotlet
inte heller frånkännas betydelse. Ulskotlet ansåg det inte erforderiigt atl
socialnämndens protokoll upptog annat än förteckning över närvarande ledamöter
samt beslutet i varje ärende och skälen härför. Riksdagen beslöt i enlighet med
ulskotlets förslag (rskr 1955:397).
1 den mån specialreglerade nämnders besjut kan
överklagas genom förvaltningsbesvär och innebär myndighetsutövning mot enskild
är förvaltningslagens beslämmelser om bl. a. beslutsmotivering (17 S) och
rättelse av beslul (19 S) tillämpliga. Eftersom nämndernas beslut i allmänhet
avfattas i prolokollform. får dessa föreskrifter betydelse för nämndernas
prolokollföring.
Föreskriften om beslulmolivering innebär att
beslut, varigenom ärende avgörs dvs. prövas slutligt, skall innehålla de skäl
som har bestämt utgången. Skälen får utelämnas bara under vissa bestämda
förutsättningar, som anges i lagen, t. ex. om beslutet inte har gått part emot
eller när det annars är uppenbart obehövligt all redovisa skälen.
Räitelseregeln i förvallningslagen innebär alt
beslut, som lill följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriklighet, får rättas först sedan part har lämnats
tillfälle atl yttra sig. Parlen behöver dock inte höras om det är uppenbart
obehövligt.
Dessa föreskrifter i förvaltningslagen är som
nämnts bara tillämpliga i fråga om sådant beslul av specialreglerad nämnd som
kan överklagas genom förvaltningsbesvär och som innebär myndighetsutövning mot
enskild. Enligt en särskild bestämmelse i barnavårdslagen (14 S 4 stycket) är
föreskrifterna dock tillämpliga också i sådant ärende hos barnavårdsnämnd i
vilket meddelas beslut, som kan överklagas genom kommunalbesvär. Föreskriften
om beslutsmotivering skall enligt samma bestämmelse tillämpas också på barnavårdsnämnds
beslul under ärendes handläggning. Denna specialreglering belräffande
barnavårdsnämnd hänger samman med att man vid förvaltningslagens tillkomst
inle ville försämra det rättsskydd som den enskilde redan tidigare åtnjöt på
grund av barnavårdslagens ulföriiga reglering av förfarandet i ärenden hos
barnavårdsnämnd. Del bör observeras all sär-
Prop. 1976/77:1 186
bestämmelserna endast avser barnavårdsärenden och inte
ärenden av annat slag.
Vad som nu har sagts om
barnavårdsnämnd gäller också social centralnämnd och social disiriktsnämnd vid
handläggning av barnavårdsärendc.
5.7.3 Överväganden och förslag
Självfallet är det önskvärt att
enhetliga regler så långt möjligt gäller för de kommunala nämnderna
prolokollföring. Dena önskemål är dock svårt att helt tillgodose med hänsyn
till de skilda förutsättningar som gäller för den specialreglerade
förvaltningen och för den sektor av kommunförvall-ningen som inte regleras
annorstädes än i kommunallagen. Denna skillnad blev, som tidigare har
redovisats, utförligt belyst vid socialhjälpslagens tillkomst. Del ansågs då
inte lämpligt all ålägga socialnämnden en lika omfattande protokollsskyldighet
som kommunstyrelsen och de oreglerade nämnderna. Föreskriften om socialnämnds
protokoll motsvaras av regler av samma innebörd i övriga här aktuella
specialförfaltningar med undantag av skollagen.
De olika förutsättningar som gäller
för specialreglerad och kommunallagsreglerad förvaltning har ytterligare markerats
genom tillkomsten av förvallningslagen, som gäller ärende hos kommunal
myndighet om ärendet avgörs genom beslul, som kan överklagas genom
förvaltningsbesvär men inte om det kan angripas med kommunalbesvär. Till följd
härav kan förvaltningslagens regler om förfarandet i kvalificerade
partsärenden - t. ex. reglerna om beslutsmotivering och om rättelse av beslut -
bli tillämpliga i de specialreglerade men inte i de oreglerade nämnderna.
De särregler som gäller för de här
behandlade specialreglerade nämndernas protokoll avser framför allt
protokollels innehåll. Särreglerna innebär i detta hänseende en påtaglig
inskränkning men också en betydelsefull utvidgning av protokollsskyldigheten.
All i enhetlighetens intresse ta
bort gällande inskränkning i de specialreglerade nämndernas
protokollsskyldighet synes inte böra komma i fråga. De skäl på vilka
inskränkningen har grundats synes fortfarande vara giltiga. Den eftersträvade
enhetligheten skulle också kunna uppnås, om motsvarande inskränkning görs i
kommunstyrelsens och de oreglerade nämndernas prolokollsskyldighet. Denna fråga
kan dock inte lämpligen övervägas inom ramen för det nu aktuella
översynsarbelet. I sammanhanget bör observeras au kommunallagsuiredningen inle
har föresiagii någon ändring i delta syfte av kommunallagens regler om
kommunstyrelsens och de oreglerade nämndernas protokoll. Den bristande
enhetligheten på detta område torde lör övrigt inte ha vållat några påtagliga
olägenheter.
Den utvidgning av
proiokollsskyldigheien som gäller för de specialreglerade nämnderna avser
beslutsmotiveringen och grundar sig f n. på föreskrifter både i
specialtörfatiningarna och i förvallningslagen. Specialförfailningarnas
föreskrifter om besluismolivering kan sägas vara mer kaie-
Prop.
1976/77:1 187
goriska
än molsvarande besiämmelsc i förvallningslagen, som bara gäller ärenden, som
innebär myndighetsutövning mot enskild och som uttryckligen anger atl beslul
inle behöver motiveras under vissa löruisätiningar. Till skillnad från denna
föreskrift i förvaltningslagen gäller specialförfailningarnas föreskrifter om
beslutsmotivering inte bara beslut i kvalificerat partsärende, som kan
överklagas genom förvaliningsbesvär, utan också andra typer av beslul.
Någon anledning alt nu ompröva de överväganden på
vilka förvaltningslagen har grundats i nu berörda hänseende föreligger inte.
Förvaltningslagens föreskrift om beslutsmotivering bör fortfarande gälla för de
specialreglerade nämnderna i samma utsträckning som nu. Vid sidan av denna
nyanserade försskrift synes det inte finnas behov av regler om motivering av
specialreglerade nämnders beslul. Gällande beslämmelser i
specialförfaiiningarna att skälen för beslut skall anges i protokollet kan
därför utgå. Exempel på °n sådan lösning finns bl. a. i lagen (1973:861) om
lokal kristidsförvaltning (5S).
Den nu förordade lösningen innebär att de
specialreglerade nämndernas skyldighet atl motivera andra beslut än de som
meddelas i sådana kvalificerade partsärenden som kan överklagas genom
förvaltningsbesvär faller bort. Föreskrifterna om motivering av samtliga beslul
torde inle ha tillämpats särskilt strikt i övriga ärenden.
I den mån det är önskvärt alt kräva motivering av
andra beslut av specialreglerad nämnd än de som omfattas av förvaltningslagens
föreskrift om beslutsmotivering, bör den utvägen väljas an nämnda föreskrifts
tillämpningsområde utvidgas. Exempel härpå finns som tidigare har redovisats i
barnavårdslagen.
Enligt särskilda bestämmelser i barnavårdslagen
(I4S Ijärde stycket) är förvaltningslagens föreskrifter om bl. a.
beslutsmotivering tillämpliga också i sådant barnavårdsärende i vilket meddelas
beslul som kan överklagas genom kommunalbesvär. Föreskrifterna skall enligt
samma beslämmelser tillämpas också på barnavårdsnämnds beslut under ärendes
handläggning. Skäl att nu ompröva dessa bestämmelser, som infördes vid
förvaltningslagens tillkomst, finns inte.
Som förut har lYamhållits saknas f n. i KL regler
om rättelse av förbiseendefel. Kommunallagsutredningen föreslår att en sådan
regel las in i lagen (26 S tredje sycket EKL). Den föreslagna bestämmelsen ger
möjlighet atl före besvärstidens utgång rätta såväl fullmäktiges som styrelsens
och oreglerad nämnds protokoll, om delta på grund av skrivfel, räknefel eller
annat lörebiseende uppenbart har avfaiials felaktigt.
Om utredningens förslag förverkligas, uppkommer
frågan om kommunallagens räiielseregel skall gälla också de specialreglerade
nämndernas protokoll. Delta förefaller vara en lämplig huvudregel. 1 den mån
det är fråga om kvalificerat partsärende, vilket avgörs genom beslut som kan
överklagas genom förvaltningsbesvär, gäller redan förvaltningslagens regel om
kom-
Prop.
1976/77:1 188
munikaiion
med part innan rättelse av förbiseendefel vidtas (19 S). Skäl att ändra denna
ordning finns inte. Hinder synes inle föreligga mot atl låta båda reglerna
gälla samtidigt beträffande de kvalificerade partsärendena. Tvärtom talar
rättssäkerhetsskäl loren sådan lösning. Den räiielseregel som
kommunallagsuiredningen föreslår kommer härvid alt gälla samtliga ärenden hos
den specialreglerade nämnden. 1 den mån protokollet redovisar beslut som
innebär myndighetsutövning mot enskild och som kan angripas med
förvaliningsbesvär gäller härutöver fortfarande 19 S förvaltningslagen med del
förstärkta rättsskydd denna regel innebär. Detta bör uttryckligen anges i
hänvisningen lill KL.
Av den tidigare redogörelsen för gällande
bestämmelser framgår atl reglerna om ansvaret för och justeringen av
kommunstyrelsens protokoll är tillämpliga på de specialreglerade nämndernas
protokoll genom särskilda hänvisningar i specialförfaltningarna. Det finns inle
skäl att ändra denna ordning.
För närvarande gäller atl såväl kommunstyrelsens
och oreglerad nämnds protokoll som specialreglerad nämnds protokoll skall
innehålla förteckning över närvarande nämndledamöter. Kommunallagsutredningen
föreslår som förut nämnts all kommunallagens reglerom närvaroredovisning skall
ändras så all redovisningen kan ske inle bara genom en förteckning över de närvarande
ledamöterna utan också genom alt de som är frånvarande anges. Denna ordning
synes utan komplikationer kunna tillämpas också på de spcialreglerade
nämndernas protokoll. Om utredningens förslag förverkligas, bör därför
specialförfattningarnas proiokollsbestämmelser jämkas så alt rådande
enhetlighet behålls.
5.8
Några återstående frågor
I delta avsnitt behandlas de i översynsarbetet
aktuella specialförfailningarnas nämndregler, i den mån de avviker från
kommunallagens molsvarande avsnitt och inte tidigare har avhandlats.
Regler om antal ledamöter ges i samtliga här
aktuella specialförfaltningar. I två fall avviker föreskrifterna från den regel
om minst fem ledamöter som gäller för kommunstyrelsen. Skolstyrelse skall
sålunda ha minst sju ledamöter (13 S skollagen) och social centralnämnd minst
nio (3 S lagen om social centralnämnd m. m.).
Föreskrifterna om suppleanter stämmer överens med
kommunallagens regler i samtliga aktuella författningar utom nykterhelsvårdslagen,
där antalet suppleanter i nykierhelsnämnd anges lill minsi hälften av anialet
ledamöter. Bestämmelsen i 31 S första stycket KL om att suppleanter väljs av
kommunfullmäktige till del antal fullmäktige bestämmer anses innebära alt minst
en suppleant skall utses.
1 stället för jävsregeln i 37 S andra stycket KL
gäller för alla här aktuella nämnder förvaltningslagens jävsregler (4 och 5 SS)
i samtliga ärenden.
Prop.
1976/77:1 189
Brandstyrelses rätt alt lill kommunstyrelsen
överlämna sill arkiv följer av en hänvisning lill 45 S KL (3 a S 1 mom. andra
slyckei brandlagen). Molsvarande beslämmelse finns posiiivi uilrycki i
skollagen (12 S) och socialhjälpslagen (10 S) men saknas i övriga
specialförfaltningar. De oreglerade nämnderna ges i 45 S KL en möjlighet att
lill kommunstyrelsen överlämna sina arkivhandlingar. Kommunallagsuiredningen
föreslår alt fullmäkiige skall få föreskriva formerna för arkivvärden (40 S
tredje stycket EKL).
De särregler i specialförfaltningarna som inte
behandlats här eller i föregående avsnitt kan beskrivas som en reglering
utöver kommunallagens beslämmelser. I allmänhei har dessa ytterligare regler
sin grund i nämndens specialreglerade arbetsuppgifter.
Som framgår av det föregående är del, utöver de
tidigare behandlade detaljföreskrifterna, endast i ett fåtal avseenden som
specialförfailningarnas nämndregler avviker från kommunallagens molsvarande
regler. Utöver jävsreglerna gäller delta föreskrifterna om antal ledamöter och
suppleanter och om arkivvård.
Föreskrifterna om antal ledamöter anger genomgående
minimianlal. För skolstyrelse är minimiantalet sju, för social centralnämnd
nio. Au skolstyrelse eller social centralnämnd obligatoriskt skall ha fler
ledamöter än exempelvis kommunstyrelsen förefaller svårt alt motivera. Det
ligger ett värde i sig all till nämnderna knyts så många förtroendemän som är
möjligt med hänsyn till kravet på effektivitet och arbetsduglighet. Det bör
kunna överiämnas åt kommunerna alt själva fastställa antalet ledamöter i nämnderna
utöver ett minimianlal, som lämpligen kan vara del som gäller för
kommunstyrelsen. Särbestämmelserna föreslås därför utgå. Det bör särskilt
understrykas att detta förslag inte åsyftar en minskning av antalet
nämnd-ledamöter ulan har sin grund uteslutande i en strävan att nå en enhetlig
reglering med ett minimum av detaljföreskrifter.
Antalet suppleanter skall i nyklerhetsnämnd uppgå
till minst hälften av antalet ledamöter. Molsvarande föreskrift saknas för
övriga nämnder och inga skäl lalar för all behålla den.
Beträffande jävsreglerna synes ingen ändring vara
påkallad. Det skall också framhållas att kommunallagsuiredningens förslag
innebär en anpassning lill förvaltningslagens regel om släktskapsjäv.
De olikheter som har konstaterats beträffande
föreskrifterna om de specialreglerade nämndernas arkivvård förefaller sakna
berättigande. En flertal kommuner har byggt upp gemensamma arkiv för hela den
kommunala förvaltningen. Den regel som kommunallagsuiredningen föreslår om att
fullmäktige beslutar om arkivvården bör bli tillämplig också på de specialreglerade
nämnderna. Därigenom anpas.sas lagstiftningen till praxis och de särskilda
bestämmelserna i specialförtallningarna kan slopas.
Prop. 1976/77:1 190
5.9 Närmare om förslagen till författningsändringar
De överväganden som har gjorts i de
föregående avsnitten har len fram lill all goda löruisätiningar finns för atl
med ctl minimum av särregler anpassa de olika specialförfailningarnas regler om
nänmdernas organisation och arbetsformer lill kommunallagens motsvarande
bestämmelser.
Genomgående föreslås i det följande
en hänvisning i alla behandlade specialförfaltningar till
kommunallagsutredningens enhetliga kommunallag. Den bör ges i princip följande
lydelse:
Beträffande x-nämnd skall
bestämmelserna i 33 S, 34 S första stycket, 35-3o SS, 39 S första stycket samt
40-42 SS kommunallagen äga motsvarande tillämpning.
Nämndens protokoll behöver dock ej
upplaga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Föreskrifter om i vilken uislräckning beslul skall innehålla de skäl som har
bestämt utgången finns i 17 S förvaltningslagen (1971:290). Föreskrifter om
rättelse av beslut finns i 19 S samma lag.
Utan hinder av 2 S 2
förvaltningslagen äger 4 och 5 SS nämnda lag lill-lämpning i samtliga ärenden
hos x-nämnd.
Smärre avvikelser behövs på grund
av atl skolstyrelses protokoll skall vara fullständigt, alt hänvisningen till
17 S förvallningslagen inte låter sig infoga i barnavårdslagen saml all vissa
begränsningar i delegationsrätten gäller beträffande några grupper av ärenden,
som innefattar kvalificerad myndighetsutövning.
1 stort kan den angivna
normalhänvisningen dock användas, varigenom ett stort antal motsvarande eller
likartade regler i specialförfaltningarna kan mönstras ut.
Kommunallagsutredningens förslag
till ny lagtext (1-3 kap.) redovisas i bilaga 14.
1 detta sammanhang har endast
preliminära överväganden kunnat göras beträffande de särskilda lösningar som
fordras för Stockholms kommun.
Inte heller de särskilda
överväganden som den nya regeringsformen påkallar om olika reglers status av
lag eller torordning återspeglas i författningsförslagen.
I detta kapitel sammanfattas först
förslagen till ändringar i KL, varefter förslagen till ändringar i
specialförfattningarna redovisas nämnd för nämnd. Förekommande hänvisningar
till komunallagens bestämmelser avser kommunallagsuiredningens förslag till
enhetlig kommunallag.
5.9.1 Förslog lill ändringar i KL
1 ett föregående avsnitt (5.3)
föreslås alt en regel om proportionell valmetod skall införas beträffande val
till hälsovårdsnämnd och nyklerhetsnämnd m. fi. nämnder.
Denna förstärkning av minoritelsskyddei nås genom all
lillämplighelen
Prop. 1976/77:1 191
av kommunallagens bestämmelse om proportionella val (24 S
tredje slyckei EKL) uividgas. Begränsningen lill de oreglerade nämnderna
slopas. Spe-cialtörlaliningarnas regler i ämnei kan därigenom tilgå.
1 eii tidigare avsniil (5.5)
föreslås an kommunfullmäktige sjiilva skall laslsiälla fördelningen mellan
nämnderna av vissa förvaliningsuppgifter. Den lämpligasie meioden all
åstadkomma dena är att foga en nyii fjärde stycke lill 43 S EKL.
Ändringsförslagen, som av praktiska
skäl utformats som förslag lill ändringar i kommunallagsuiredningens förslag
(EKL), redovisas i bilaga 1.
5.9.2 Förslag lill ändringar i brandlagen
Brandlagsliftningens moderna
utformninggörattdeändringarsom föreslås här får begränsad praktisk betydelse.
Brandlagens regler fyller ganska högt ställda anspråk på enkelhet och - vad
beträffar brandstyrelsens arbetsformer - frånvaro av deialjbestämmelser.
1 3 S ges brandstyrelsen ett
allmänt förvaltningsansvar för brandförsvarets angelägeneheter. Paragrafen
ändras så alt det framgår alt fullmäktige beträffande brandförsvaret får fatta
sådant beslut som avses i det nya Ijärde stycket i 43 S EKL.
Den allmänna hänvisningen lill KL
ersätter nuvarande 3 a S brandlagen. Sakligt innebär detta att bestämmelsen om
den begränsade protokollsskyldigheten ges en bättre utformning och att regeln
om brandchefs ovillkorliga närvarorätt och falska reservationsrätt ersätts av
den regel om möjlighet att tillkalla bl. a. tjänsteman som kommunallagsuiredningen
har föresiagii skall gälla hela den kommunallagsreglerade sektorn.
Förslaget redovisas i bilaga 2.
5.9.3 Förslag lill ändringar i byggnadsstadgan
Byggnadsnämnds sammansättning och
arbetsformer regleras i byggnadsstadgans första kapitel.
En tillämpning av den föreslagna
hänvisningen lill KL medför att en betydande del av textmassan kan undvaras.
1 enlighet med vad som tidigare har
föreslagits slopas närvarorätten för de tjänstemän som har
löredragsningsskyldighei hos nämnden liksom den falska reservationsrätt som
tillkommer dessa och andra tjänstemän. Bestämmelser om skyldighet för nämnden
atl underställa länsstyrelsen beslul om delegation ersätts av kommunallagens
delegalionsregler. Hittills gällande begränsning i delegationsrätten
beträffande vissa kvalificerade ärendegrupper behålls.
I byggnadsstadgan återstår av
nämndbestämmelserna därmed hänvisningen till KL med viss inskränkning i
delegationsrätten och en löreskrilt om viss personal hos nämnden.Del kan
givetvis också ifrågasättas om del är
Prop.
1976/77:1 192
nödvändigt
an behålla dessa regler. De har dock en sådan ultörmning all de knappast kan
anses innebära en besvärande detaljreglering och de bör därför prövas vid
övervägandena i anledning av bygglagutredningens betänkande. Förslaget
redovisas i bilaga 3.
5.9.4 Förslag
lill ändringar i skollagen och skolförordningen
Skolstyrelses sammansättning och arbetsformer
regleras i 2 kap. skollagen. Bestämmelserna i 12-16 och 18 SS ersätts av den
genomgående hänvisningen till KL. Skyldigheten atl föra protokoll enligt
reglerna i KL kvarstår dock fullt ut. Liksom f n. undanias en ärendegrupp från
delegation.
De torändringar detta förslag innebär är i korthet
täljande. Minimiantalet ledamöter sänks från nuvarande sju till fem, vilkel
gäller för kommunstyrelse och fiertalet övriga nämnder. Det skall erinras om
atl med detta förslag självfallet inte aves atl minska antalet förtroendemän
utan endast atl överlämna åt kommunerna att själva utforma sin
nämndorganisation. Vidare anpassas valbarhetsreglerna till de regler
kommunallagsuiredningen föreslår beträffande kommunstyrelsen, vilkel bl. a.
innebär atl skolchefen blir valbar lill skolstyrelsen. Hans med tjänsten
förenade rätt och skyldighet alt närvara vid slyrelsens sammanlräden slopas
liksom hans falska reservationsrätt.
Ett par ändringar föreslås också i skollagen och
skolförordningen som en följd av det tillägg lill 43 S EKL som har föreslagils
i det föregående.
Sålunda föreslås atl 8 S iredje stycket skollagen
utgår. 1 detta stycke föreskrivs att kommunfullmäktige kan uppdra förvaltning
och verkställighet i fråga om byggnad och mark för skola, som står under
skolstyrelsens förvaltning, åt annan nämnd liksom atl motsvarande uppdrag kan
lämnas beträffande anställning m. m. av viss personal. Bestämmelserna blir överflödiga,
om en hänvisning till 43 S fjärde stycket EKL ges i 9 S skollagen saml i 17
kap. 55 S och 18 kap. 9S skolförordningen.
Slutligen föreslås molsvarande ändringar i reglerna
om landstingskommuns utbildningsnämnd (3 kap. skollagen).
Förslag till ändring i skollagen redovisas i bilaga
4, förslag till ändring i skolförordningen i bilaga 5.
5.9.5 Förslag
lill ändringar i lagen om social centralnämnd
Förslagen lill ändringar i lagen om social
centralnämnd motsvarar i stort sen ändringsförslagen belräffande de särskilda
vårdlagarna.
Den hänvisning till KL som föreslås i samtliga
specialförfaltningar kompletteras här, liksom i barnavårdslagen, med en
hänvisning beträffande proiokollföringen till 14 S tredje stycket
barnavårdslagen.
De begränsningar i delegationsrätten som föreskrivs
för vissa barnavårds-och nyklerhetsvårdsärenden upprätthålls i förslaget genom
atl de regler här-
Prop.
1976/77:1 193
om
som skall gälla för barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd görs tilllämpliga även
i kommun, som har fattat beslut om att inrätta social centralnämnd. Delta sker
genom att 2 S första stycket lagen om social centralnämnd ändras så atl delegaiionsbestämmelserna
i de särskilda vårdlagarna inte längre undantas från tillämplighet i sådan
kommun samtidigt som den begränsning i delegationsrätten i
nyklerhetsvårdsärenden som f n. finns i lagen om social centralnämnd förs över
lill nykterhelsvårdslagen. Bestämmelsen i 2 S andra stycket lagen om social
centralnämnd kommer därefter att medföra atl delegaiionsbestämmelserna i de
särskilda vårdlagarna blir tillämpliga på social centralnämnd.
Med samma metod kan bestämmelserna i 6 S om
ordförandedelegation slopas.
De ändringar i KL som föreslås innebär atl reglerna
i lagen om social centralnämnd om rätt att tillkalla särskilda sakkunniga och
om tillsättning av tjänst, som nämnden har gemensamt med annan nämnd, kan
mönstras ut.
Förslaget innebär sålunda all lagen, utöver
inledande beslämmelser om inrättande av social centralnämnd och om
tillämpligheten av föreskrifterna i de tre vårdlagarna i sådant fall,
beträffande social centralnämnd endast innehåller hänvisning till KL.
Beträffande social disiriktsnämnd begränsas bestämmelserna på motsvarande sätt.
Sakligt innebär ändringarna i huvudsak all
föreskrivet minimiantal ledamöter minskas från nio till för övriga nämnder
gällande fem, vilkel, lika litet som motsvarande ändring belräffande
skolstyrelsen, avses få någon styrande effekt. Vidare utgår rekommendationen om
anlitande av juridisk och medicinsk sakkunskap och nämndens
delegationsmöjligheter vidgas till atl omfatta också andra ärenden än
socialhjälps-, barnavårds-och nyklerhetsvårdsärenden.
Belräffande social disiriktsnämnd föreslås alt
förbudet att göra framställning eller avge yttrande lill fullmäktige slopas.
Kommunfullmäktige bör få avgöra om disiriktsnämnd skall ges sådan befogenhet.
Förslaget
redovisas i bilaga 6.
5.9.6
Förslag lill ändringar i socialhjälpslagen
De ändringar som föreslås i socialhjälpslagens
nämndregler är sakligt sett av begränsad betydelse, även om en betydande
textmassa utgår. Normal-hänvisningen till KL föreslås ersätta 3-5 SS, 8 S andra
och iredje styckena samt 10 §. Bestämmelsen om egendomsförvaltning i 6 § utgår
och regeln om nämndens allmänna förvaltningsansvar kompletteras med en
hänvisning till 43 S Ijärde stycket EKL. Övriga beslämmelser kvarstår
oförändrade. De sakliga förändringar förslaget innebär inskränker sig i stort
sett till vad som följer av kommunallagsutredningens förslag till ny
kommunallag och de förslag till ändringar i KL som tidigare har redovisats.
Förslaget
redovisas i bilaga 7.
13 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 194
5.9.7 Förslag
till ändringar i barnavårdstagen
Beträffande barnavårdslagen föreslås att
rekommendationen om att jurist skall vara ledamot i nämnden eller att juridiskt
biträde i annat fall bör anlitas skall utgå. Bestämmelsen om
egendomsförvaltning i 3 S utgår och regeln om nämndens allmänna
förvaltningsansvar kompletteras med en hänvisning lill 43 S Ijärde stycket
EKL.
1 övrigt föreslås den hänvisning till KL som
genomgående används ersätta ett flertal bestämmelser. Hänvisningen kompletteras
med den regel om begränsning av delegationsrätten som nu ges i 12 S
barnavårdslagen. Reglerna om nämnden och dess arbetsformer kan därigenom
begränsas till hänvisningen till KL, bestämmelsen i 9 S, som reglerar bl. a.
samarbete med andra organ, regeln i 11 S om ordförandedelegation i vissa fall
samt föreskriften i 13 S, som ger regeringen möjlighet att medge undantag från
föreskriven organisation och undantar Stockholms kommun från tillämpligheten av
barnavårdslagens nämndregler.
Förslaget
redovisas i bilaga 8.
5.9.8 Förslag
lill ändringar i nykterhelsvårdslagen m. m.
Nykterhetsvårdslagens regler om kommunal
nyklerhetsnämnd föreslås ändrade på i huvudsak samma sätt som reglerna om
socialnämnd och barnavårdsnämnd.
Sakligt innebär detta atl kravet pä alt såväl män
som kvinnor skall vara företrädda slopas liksom rekommendationen om atl läkare
skall vara ledamot i eller biträde ål nämnden. Nämndens möjlighet all delegera
beslutanderätt utvidgas väsentligt. Bestämmelsen i lagen om social centralnämnd
om att delegation inte får ske i vissa kvalificerade nyklerhetsvårdsärenden
fiyltas till nykterhelsvårdslagen. Övriga ändringar är sädana som följer av
EKL.
Förslaget
redovisas i bilaga 9.
Som tidigare framhållits kan lagen om tillsättning
av vissa befattningshavare inom socialvården i och med de föreslagna
ändringarna i socialvårdslagarna upphävas. Förslag till lag härom redovisas i
bilaga 10.
5.9.9 Förslag
lill ändringar i hälsovårdsstadgan m. m.
Flertalet bestämmelser i hälsovårdsstadgans 2 kap.,
som reglerar hälsovårdsnämnds sammansättning och arbetsformer, föreslås utgå.
Den genomgående hänvisningen lill KL, som
kompletteras med nuvarande begränsning i delegationsrätten, föreslås ersätta
7-12 SS- 1 huvudsak innebär detta att rekommendationerna om läkares och
veterinärs ledamotskap mönstras ut och att bestämmelserna om olika utomstående
befattningshavares närvarorätt och falska reservationsrätt utgår. Vidare
föreslås att underställningsskyldigheten beträffande delegalionsbemyndigande ersätts
av kommunallagens delegationsregler.
Prop.
1976/77:1 195
Härutöver innehåller 2 kap. föreskrifter om
skyldighet atl avge artig berättelse (13 S) och skyldighet all ha stadsläkare
och hälsovårdsinspektör (14 S). Dessa bestämmelser föreslås kvarstå oförändrade
i avvaktan på förslag från hälsovårdsstadgekommiitén, som har i uppdrag alt
särskilt överväga vilka deialjbestämmelser av denna typ som kan mönstras ut.
Närvarorätt och falsk reservationsrätt tillkommer
länsveterinären och distrikts- och sladsveterinären också enligl
djurskyddslagen (1944:219). Även dessa beslämmelser föreslås utgå.
Förslag lill ändring i hälsovårdsstadgan redovisas
i bilaga 11 och förslag 111 ändring i djurskyddslagen i bilaga 12.
6.
Kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut
Kommunala beslul skall i vissa fall för atl vinna
giltighet underställas statlig myndighelsprövning. Underställningsskyldigheten
enligl KL och olika specialförfaltningar har successivt reducerats. Särskilt
gäller detta kom-munerna.s rätt atl la ut avgifter, där tendensen har varit att
ersätta underställning av taxor med lagregler som ger kommunerna frihet att
själva bestämma avgifterna inom ramen för verksamhetens självkostnader. Här kan
erinras om hamnutredningens förslag att beslut om hamnavgifter skall undanias
från underställninsskyldighet. 1 74 S KL skulle därmed inga
un-derställningsplikliga områden återstå. Underställningsskyldighet kvarstår
däremot såväl i andra delar av KL som i vissa specialförfaltningar.
6.1
Underställning enligt KL m. m.
Underslällningsskyldighel föreligger i tre fall i
kommunallagens drätselkapitel. Den avser beslut om anslag atl täckas genom
flerårig utdebitering, beslut om avsättning till och ianspråklagande av vissa
fonder samt beslut om upptagande av vissa lån och tecknande av borgen för vissa
län.
Beviljas anslag att läckas genom utdebitering under
mer än fem är, skall beslutet underställas länsstyrelsens prövning (52 S andra
stycket KL och 56 S andra stycket KLS). För landstingskommun gäller en
motsvarande regel med den skillnaden all beslutet skall underställas regeringen
(58 S andra stycket LL).
Möjligheten atl underställningsfrill bilda och ta i
anspråk fonder regleras i 55 S KL, 59 S KLS och 61 S LL. Bestämmelsernas
utformning är sådan aU kommunerna mera sällan har behov av att bilda andra
fonder eller ta i anspråk fondmedel för annat ändamål än del ursprungligen
avsedda. Sådana beslut skall annars enligt 56 S KL, 60 S KLS och 62 S LL
underställas regeringen.
Den viktigaste och för kommunerna mest ingripande
underställnings-skyldigheten i drälselkapillen avser beslut om upptagande av
vissa lån och
Prop.
1976/77:1 196
tecknande
av borgen för vissa lån.
Lånerätien och rätlen atl teckna borgen regleras
för kommunerna i 58-60 SS KL och 62-64 SS KLS samt lor landstingskommunerna i
64 S LL. Beträffande möjligheterna atl ta upp lån utan regeringens tillstånd
föreligger vissa skillnader mellan kommun och landstingskommun.
För båda gäller atl lånen skall vara ställda att
återbetalas inom högst fem år. För kommunerna gäller dessutom en beloppsmässig
inskränkning, så atl lånerätien står i relation lill skatteunderlaget i
kommunen. Landstingskommunerna är inte underkastade denna begränsning och inte
heller den för kommunerna gällande bestämmelsen, alt lånen åriigen skall avbetalas.
I andra avseenden är landstingskommunernas rätt alt ta upp lån ulan regeringens
särskilda medgivande mer inskränkt än kommunernas. Detta hänger samman med
kommunernas uppgifter inom bostadsförsörjningens område samt kommunernas
ansvar för gemensamma vatten- och avloppsanläggningar m. m.
Kommunallagsuiredningen föreslår all
underställningsskyldighelen slopas i fråga om beslul om anslag att läckas
genom flerårig utdebitering och beslut om avsättning lill och ianspråklagande
av vissa fonder. Beträffande lån och borgen behålls
underställningsskyldigheten. De beloppsmässiga begränsningarna och kravet på
åriig avbetalning som nu återfinns i KL och KLS men inle i LL skall dock enligl
utredningens förslag slopas. I detta sammanhang föreslås inte några ytterligare
ändringar i fråga om underställningsskyldighelen i drätselkapitlen.
6.2 Den kommunala f ö rordningsmakten
Utöver de beslul som nu har nämnts är kommunerna
skyldiga underställa statlig myndighet i huvudsak vissa beslut om lokala
förordningar, vissa taxor på del specialreglerade området samt planbeslut.
6.2.1 Lokala f ö rordningar
Med lokala förordningar, som regelmässigt skall
underställas statlig myndighet avses i det följande lokal ordningsstadga,
lokal hälsovårdsordning, brandordning och hamnordning.
Atl ta bort slatsuppsiklen i fråga om de lokala
förordningarna eller att ändra formerna for denna medför svåröverskådliga
konsekvenser. Dessa föreskrifter bygger på tillgång lill bl. a.
straffsanktioner och det torde inte vara förenligt med svensk rättsuppfattning
att ge kommunerna en rätt atl självständigt besluta om straffsanktionerade
föreskrifter.
Av statsmakterna fastställda normalföreskrifter av
samma typ som exempelvis normalhälsovårdsordningen (1971:761) också på de
områden där sådana i dag inle förekommer skulle snarast innebära en hårdare
siyrning än hittills. Meioden är också mindre lämplig på områden med större
behov av lokala variationer.
Prop.
1976/77:1 197
Av bl. a. dessa skäl finns anledning aU åtminstone
tills vidare undanta de lokala förordningarna från översynsarbelet. En
avveckling av statskontrollen av dessa har så vittgående och komplicerade
konsekvenser att den knappast kan övervägas ulan en mer omfattande utredning.
I delta sammanhang skall noteras att
hamnutredningen föreslår alt systemet med särskilda hamnordningar skall
slopas. De föreskrifter utöver den föreslagna hamnlagen som kan erfordras för
allmän ordning och säkerhet skall kunna ges i lokal ordningsstadga. Härutöver
skall hamninnehavaren kunna utfärda särskilda driftsföreskrifter utan
straffsanktion.
Formerna för antagande och fastslällelse av lokal
hälsovårdsordning får förutsättas bli övervägda av hälsovårdsstadgekommiitén.
6.2.2 Planbeslut
För flertalet planbeslul gäller atl de skall
fastställas av länsstyrelsen. Hela planväsendet har emellertid övervägts av
bygglagutredningen. I sitt principbetänkande föreslår utredningen väsentliga
lättnader i statskontrollen på delta område. Del finns således inle anledning
alt i detta sammanhang gå närmare in på dessa frågor.
6.2.3 Offentligrättsliga
avgifier m, m.
Avgiftsmakten, som kan ses som ett utflöde av
förordningsmaklen, har sedan länge underkastats en ingående statlig kontroll.
Det främsta instrumentet har härvid varit underställningsinstitutet. Som
tidigare har framhållits har det underställningsplikiiga området successivt
reducerats. Beträffande avgifterna har underställningsskyldighelen i allmänhet
ersatts av generellt hållna författningsföreskrifter. I fiertalet fall gäller
att avgifterna skall svara mot kommunens självkostnad. Taxorna skall härutöver
givelvis vara förenliga med den kommunala likslällighetsprincipen.
1972 års riksdagsbeslut om slopad
underslällningsskyldighel i vissa avseenden gällde i stor utsträckning de
offentligrättsliga avgifterna, nämligen lorgavgifier, gatuhandelsavgifter m.
m., parkeringsavgifter och sotningsavgifter. Beträffande torg- och
gatuhandelsavgifterna föreskrivs en skä-lighelsprincip, som innebär atl
kommunen vid avgiftssättningen får ta hänsyn inte bara till sina egna
kostnader utan också till bl. a. nytljarens fördel av markupplåtelsen. För
parkeringsavgifter gäller i stället för självkostnadsprincipen att kommunen
får ta ut den avgift som fordras för trafikens ordnande. Friheten att
fastställa avgifter för särskilda uppställningsplatser för den yrkesmässiga
trafiken och sotningsavgifter begränsas av självkostnadsprincipen.
Sammanfattningsvis kan sägas att kommunens frihet
att själv fastställa avgifter i dag är relativt stor. De inskränkningar som
finns gäller utöver
Prop.
1976/77:1 198
hamnlaxan,
där hamnutredningen har föresiagii att underställningsskyldigheten skall
ersättas av ett syslem efter mönster av va-avgifterna, två typer av avgifter
enligt byggnadslagstiftningen. Ifråga om gatubyggnadskostnadsbidrag skall
varje utökning av fastighetsägares skyldighet underställas statlig myndighet.
Taxa för avgifter hos byggnadsnämnd utfärdas av länsstyrelsen efter förslag av
kommunen. Dessa avgifter har redan behandlats inom ramen för
kommundepartementets översynsarbele (Ds Kn 1975:1 PM I Avgifter hos byggnadsnämnd)
och regeringen har (prop. 1975:107) begärt riksdagens bemyndigande all lill
kommunen överlåta beslutanderätten belräffande avgifter hos byggnadsnämnd.
Beträffande gatubyggnadskostnadsbidrag anförde
föredragande departementschefen i prop 1972:12 alt det i avvaktan pä
resultatet av bygglagutredningens allmänna översyn av byggnadslagstiftningen
saknades anledning alt slopa underställningsskyldighelen. Chefen för
bostadsdepartementet har den 15 maj 1975 bemyndigats tillkalla en utredning för
att se över bl. a. gatubyggnadskoslnadsbidragens utformning i en kommande
byggnadslagstiftning. Det kan förutsättas att ett framlida avgiftssystem ges
en sådan utformning att det kan överiämnas ät kommunerna all själva besluta
dessa avgifter.
En bestämmelse, som har ett påtagligt samband med
reglerna om gatubyggnadskostnadsbidrag, återfinns i kommunala
renhållningslagen (1970:892). Enligt 2 § kan kommun ålägga fastighetsägare alt
svara för renhållning m. m. av gängbana. Innebär sådant beslut åläggande av ny
skyldighet, skall det underställas länsstyrelsen. Skyldigheten anses under
vissa förutsättningar kunna bytas ut mot en avgifisplikt.
Del kan, liksom beträffande
gatubyggnadskostnadsbidragen, ifrågasättas om ett underställningsförfarande
inte är ett väl omständligt och tidskrävande instrument för atl tillgodose
rätlssäkerhetsintresset. Skäl talar för atl det skulle vara till fyllest med en
besvärskontroll.
I motioner till riksdagen har vid åtskilliga
tillfällen krävts all kommuns möjlighet att ålägga fastighetsägare skyldighet
alt renhälla gängbana slopas. Vid den senaste riksdagsbehandlingen ställde sig
jordbruksutskottet (JoU 1974:50) inte avvisande lill delta krav. Mot bakgrund
av bl. a. tredje lagutskottets uttalande (3 LU 1970:90) i samma fråga
förutsatte jordbruksutskottet att frågan var uppmärksammad och skulle prövas
när tiden var mogen. Tredje lagutskottet hade uttalat alt frågan borde anstå
tills förhållandena efter bl. a. kommunindelningsreformen hade stabiliserats.
Riksdagen följde i båda fallen utskotten. Motionskravet har förnyats vid innevarande
riksmöte (motion 1975:67).
Föreskriften om möjlighet atl ålägga
fastighetsägare atl renhålla gångbana har samband med reglerna om
gatubyggnadskostnadsbidrag inle bara vad avser underställningsskyldighelen ulan
också vad gäller förutsättningarna för alt en kategori kommunmedlemmar skall
kunna åläggas ett särskilt ansvar för vissa åtgärder av gemensamt intresse.
Med hänsyn härtill synes
Prop.
1976/77:1 I99
det
lämpligast att frågan om underställningsskyldighet beträffande åläggande att
renhålla gångbana inte prövas för sig. Något förslag om ändring i kommunala
renhållningslagen läggs därför inte fram i avvaktan på den nyssnämnda
utredningen om reglerna om gatubyggnadskostnadsbidrag.
Avgifterna för vård i ålderdomshem är till skillnad
från övriga avgifter på del sociala området reglerade i detalj. Reglerna (19 a
S socialhjälpslagen och kungörelsen, 1971:830, om avgifier vid ålderdomshem),
som tillkom år 1971 på förslag av socialuiredningen (Ds S 1970:6), har väckt
kritik från kommunall håll främst pä grund av den komplicerade och
kostnadskrävande avgiftsprövning som de föranleder. I korthet innebär reglerna
atl differentierade avgifter får tas ut under förutsättning atl vårdtagaren
garanteras ett visst, på särskilt sätt beräknat belopp för egna utgifter. Om
det anses nödvändigl all genom författningsbestämmelser hindra ett oskäligt
avgiftsuttag, bör det vara möjligt atl utforma beslämmelser om schablonmässig
avgiftssätlning. Denna fråga har emellertid sådant samband med de frågor
socialutredningen och kommunalekonomiska utredningen har alt överväga, atl
några förslag inte kan läggas fram i förevarande sammanhang.
6.3
Övrig underställning enligt olika specialförfattningar
Utöver vad som har redovisats i det föregående
förekommer i en del specialförfaltningar underslällningsskyldighel i olika
ärendegrupper. Den följande framställningen gör inle anspråk på att vara
fullständig men behandlar några olika fall av underslällningsskyldighel,
beträffande vilka det har bedömts möjligt att lägga fram förslag i detta
sammanhang.
Kommun skall upprätta planer för olika
verksamheter. Denna skyldighet slås fast i olika specialförfaltningar, inle
minst på del sociala området. Ofta gäller atl planerna skall fastställas av
länsstyrelsen.
Sålunda föreskrivs exempelvis i 56 och 57 SS
barnavårdslagen att underslällning skall ske av såväl landstingskommunal
barnhemsplan som plan för varje barnhem som inrättas. Fosterbarnsutredningen
föreslår i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvård all delta syslem,
liksom f ö. också socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn över
kommunernas barn-och ungdomshem, skall slopas. Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs f n. inom socialdepartementet.
Socialutredningen skisserar i sill belänkande (SOU
1974:39) Socialvården en skyldighet för kommunerna och landstingskommunerna an
gemensamt utarbeta en plan för länets totala behov av instilutionsresurser.
Planen skall granskas och fastställas av länsstyrelsen, som också föreslås få
kompetens atl i samband med granskningsarbetet göra erforderliga ändringar i
planen, exempelvis för att skapa tillräckligt underiag för att trygga även
mindre och medelstora kommuners behov av en särskilt resurskrävande
insiiiu-tionslyp. Förslaget har sin bakgrund i de huvudmannaskapsreformer utredningen
föreslår, vars genomförande enligl uiredningen fordrar någon form
Prop.
1976/77:1 200
av
regional överblick och samordning.
1 18 och 19 SS socialhjälpslagen föreskrivs atl
underställning skall ske av bl. a. ålderdomshemsplan. Denna
underställningsskyldighet diskuteras i avsnitt 6.3.1. I avsnittet 6.3.2
behandlas underställningsskyldigheten beträffande beslul om antagande av
reglemente angående burskap.
6.3.1
Ålderdomshemsplan m. m.
Uppförande eller mer omfattande förändring av
ålderdomshem fordrar enligt 19 Sandra stycket socialhjälpslagen länsstyrelsens
godkännande. Detta inhämtas genom att plan för ålderdomshemmet underställs
länsstyrelsen. Socialstyrelsens yttrande över planen skall inhämtas före
fastslällelse. Underställningsskyldigheten gäller uppförande av ålderdomshem,
ändring av mer avsevärd omfattning genom om- eller tillbyggnad av sådant hem
samt inrättande av ålderdomshem i byggnad som har uppförts för annat ändamål.
Underställningsskyldighet föreskrivs vidare (18 S
andra stycket) beträf fande reglemente för ålderdomshem, som innehas gemensamt
av två eller fiera kommuner.
I 18 S tredje stycket föreskrivs också all
länsstyrelsen får befria kommun från skyldighet atl ha ålderdomshem. Ett sådant
medgivande befriar inte kommunen från skyldighet att dra försorg om åldringar
och andra vård-behövande, vars vård inle tillgodoses i annan ordning. Detta
anges uttryckligt i samma beslämmelse.
Underställningsskyldighelen belräffande plan för
ålderdomshem och in-terkommunall ålderdomshemsreglemente utgör exempel på sådan
statlig styrning eller kontroll som bör prövas i denna översyn.
Det kan invändas alt hela den sociala
vårdlagstiftningen övervägs av socialutredningen. Detta bör dock inle hindra
smärre lagändringar i förenklande syfte, vilka inte på ett mer genomgripande
sätt påverkar regelsystemels materiella innehåll och principer eller
förutsättningarna för senare reformer. Denna ståndpunkt får större tyngd ju
högre frekvens en ärendegrupp har.
Det kan hävdas att ålderdomshemsbyggandet har
minskat väsentligt och att andra omsorgsformer har fött större betydelse. Detta
gäller dock sannolikt inte i samma utsträckning om- och tillbyggnader eller
omdispositioner, som kommer all ha en betydande omfattning så länge äldre och
otidsenliga ålderdomshem finns kvar.
Det kan vidare anmärkas att social utred ningens
förslag om en av kommunerna och landstingskommunen gemensamt upprättad
inslitulionsplan, som skall fastställas av länsstyrelsen, inte avser
ålderdomshemmen. En prövning i detta sammanhang föregriper därför inte
socialutredningens fortsatta överväganden.
Regeringen har belräffande uppförande av olika
institutioner under senare år på olika sätt tagit initiativ till atl eliminera
statlig detaljreglering.
Exempel
härpå erbjuder de i kapitel 2 redovisade besluten år 1973 om
Prop.
1976/77:1 201
förenklad
handläggning av skolbyggnadsärenden och om slopande av den statliga
rilningsgranskning som tidigare krävdes för erhållande av statsbidrag vid
uppförande av barnstugor m. m.
Ett slopande av bestämmelsen om
underslällningsskyldighel beträffande plan för ålderdomshem ligger alltså helt
i linje med den hittillsvarande utvecklingen. Några skäl för alt en statlig
medverkan i dessa frågor skulle vara mer motiverad än på de nämnda områdena kan
knappast anföras. Del kan också anmärkas alt ålderdomshemsbyggandet numera inte
- lill skillnad från skol- och barnstugebyggandet - är förknippat med några
statsbidrag.
Regeln om underslällningsskyldighel ler sig
föråldrad också ur del perspektivet att naturiiga gränser mellan olika boende-
och vårdformer blir allt svårare atl bestämma. Exempelvis torde del vara svårt
alt anföra skäl för en statlig fastställelseprövning av plan för ålderdomshem,
som inte med samma styrka gör sig gällande belräffande exempelvis pensionärshem
med tillgäng till vårdpersonal och väl utbyggda servicefunktioner. Bestämmelsen
om att länsstyrelsen skall godkänna plan för ålderdomshem bör därför tas bort.
Ärenden avseende fastställelseprövning av
interkommunalt ålderdomshemsreglemente torde numera förekomma mycket sällan.
Med hänsyn främst till de effekter kommunindelningsreformen har givit i form av
bärkraftigare enheter torde denna underslällningsskyldighel vara överflödig. I
del fåtal fall samarbete av detta slag kan komma alt aktualiseras kan, om
kommunalförbundsmöjligheten inte utnyttjas, en lämplig samarbetsform vara alt
den ena kommunen får disponera platser i den andra kommunens ålderdomshem.
Denna lösning torde också vara vanligast vid samverkan såväl mellan kommuner
som mellan landstingskommuner och kommuner. Enligt tillgängliga uppgifter
finns f n. endast ett kommunalförbund för ålderdomshem. På grund av vad nu har
anförts bör underställningsskyldighelen belräffande reglemente för
ålderdomshem slopas.
Möjligheten för länsstyrelsen atl befria kommun
från skyldighet all ha ålderdomshem torde också ha fått avsevärt minskad
aktualitet med de större och bärkraftigare kommunerna. I princip samma
invändningar som beträffande fastslällelseprövningen av plan för ålderdomshem
kan resas mot regeln att kommun skall driva ålderdomshem, om länsstyrelsen inle
har befriat den från denna skyldighet. Kommun bör själv få avgöra huruvida den
vill driva egna ålderdomshem eller erbjuda andra boende- och vårdformer -kanske
i kombination med ett antal ålderdomshemsplatser, som disponeras enligt avtal
med annan kommun eller enskild.
Frågan
om kommuns skyldighet atl ha ålderdomshem hänger mycket
nära
samman med vilken utformning man i en framlida lagstiftning för
socialvården
vill ge del allmänna vårdansvar som vilar på kommun. Det
finns
därför inte anledning alt här föreslå någon ändring på denna punkt.
Förslag
till ändringar i socialhjälpslagen redovisas i bilaga 7.
Prop.
1976/77:1 202
6.3.2
Fasisiällande av reglemente angående burskap
1 3 kap. handelsbalken finns bestämmelser om
burskap. Till burskap är numera inle knutna andra rättsverkningar än alt
burskapsägande borgare åtnjuter vissa förmåner med avseende på rätt till
understöd från borgerskapei underställda fonder och stiftelser samt till intagning
på borgerskapets hem och inrättningar.
Enligl lagen (1964:653) om överfiyttning av
magistratens befallning med burskapsärenden m. m. har kommunstyrelsen övertagit
den befattning med ansökan om burskap och med uppsägning av burskap som enligt
3 kap. 1 och 5 SS handelsbalken ankommer på borgmästare och råd.
Lagen öppnar också möjlighet atl ersätta
bestämmelserna i handelsbalken med ett reglemente angående burskap. 1 ett
sådant reglemente kan föreskrifter meddelas om burskapsärendenas behandling
och formerna för förvaltning av de fonder och stiftelser som finns till förmån
för de burskapsägande borgarna. Del ankommer enligl lagen på kommunstyrelsen
atl anta sådant reglemente, sedan borgerskapei har beretts tillfälle att yttra
sig. Reglementet skall underställas länsstyrelsen för fastställelseprövning.
Särskilda regler om formerna för beslul om ändring i reglemente ges ej, varför
samma ordning får anses gälla.
Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt atl
reglemente angående burskap skall fastställas av länsstyrelsen. De skäl som
lalar för att denna bestämmelse behålls torde framför allt vara atl reglemente
kan röra frågor om förvaltning av betydande fonder. Det skulle därför kunna
hävdas att länsstyrelsen, som är allmän tillsynsmyndighet för stiftelser, bör
pröva bestämmelserna i reglemente.
Burskapsinstitutet finns kvar i fyra kommuner,
nämligen Stockholm, Uppsala, Norrköping och Karlskrona. Möjligen kan
borgerskapssammanslulning-ar finnas på ytteriigare något håll i landet.
1 allmänhet har möjligheten att anta särskilt
burskapsreglemente utnyttjats. I en kommun - Norrköping - tillämpas
handelsbalkens regler fortfarande.
Möjligheten alt anta burskapsreglementen - och
därmed också skyldigheten att underställa länsstyrelsen dem - infördes i samband
med magistraternas avveckling år 1964. I prop. 1964:163 anförs belräffande
underställningsskyldighelen endasl att det lämpligen torde böra tillkomma
länsstyrelsen all fastställa sådant reglemente.
Skäl synes inle längre föreligga all behålla underställningsskyldighelen
beträffande beslul om burskapsreglemente. Därför bör 1964 års lag ändras så alt
föreskriften att reglemente skall fastställas av länsstyrelsen utgår.
Lagens bestämelse om att kommunstyrelsen skall
utöva de uppgifter som enligt handelsbalken ankommer på borgmästare och råd bör
behållas tills vidare.
Förslag
till lagändringar redovisas i bilaga 13.
Prop. 1976/77:1 203
7
Bilageförteckning
Förslag
till ändring i kommunallagen.................. bilaga 1.
Förslag till ändring i
brandlagen (1974:80)......... bilaga 2.
Förslag till ändring i
byggnadsstadgan (1959:612) bilaga 3.
Förslag till ändring i
skollagen (1962:319).......... bilaga 4.
Förslag lill ändring i
skolförordningen (1971:235). bilaga 5.
Förslag till ändring i
lagen (1970:296) om social centralnämnd
ill. m........................................................................... bilaga 6.
Förslag till ändring i
lagen (1956:2) om socialhjälp bilaga 7.
Förslag till ändring i
barnavårdslagen (1960:97).. bilaga 8.
Förslag
lill ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård ... bilaga 9.
Förslaglill lagom upphävande av lagen(I953:228)om tillsättning
av vissa befattningshavare
inom socialvården.... bilaga 10.
Förslag till ändring i
hälsovårdsstadgan (1958:663) bilaga 11.
Förslag till ändring i
lagen (1944:219) om djurskydd bilaga 12.
Förslag
till ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av ma
gistratens befattning med burskapsärenden m. m........ bilaga 13.
Kommunallagsuiredningens
förslag till kommunallag 1-3 kap.
bilaga 14. (Ej i
trycket)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga I.
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunallagen
Härigenom
föreskrives att 24 och 43 SS kommunallagen' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I promemorian
föreslagen lydelse
24 S
Sedan överiäggningen i ett ärende förklarats
avslutad, framställer ordföranden proposition så avfattad, att den kan
besvaras med ja eller nej.
Ordföranden
ger därefter lill känna, vad som enligt hans uppfattning beslutats och
befäster beslutet med klubbslag, om ej omröstning begäres. Omröstning
verkställes efter upprop och sker öppet utom vid val. Vid öppen omröstning
får omröstningsapparat användas. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet av
de avgivna rösterna, om ej annat är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika
röstetal för olika meningar skiljes genom lotlning om ärendet avser val eller
tillsättande av tjänst och genom ordförandens ulslagsröst i övriga ärenden.
Av
kommunallagsutredningen föreslå gen lydelse
Val av styrelse och sådan nämnd som sägs i 43 andra
stycket, av revisorer och revisorssuppleanter saml av tvä eller flera personer
för särskild beredning av ärenden, som skall företagas till avgörande av
fullmäktige, skall vara proportionellt, om del begäres av minst så många
väljande, som motsvarar del tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal
delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid
sådant proportionellt val finns särskilda beslämmelser.
Val
av styrelse och annan nämnd, av revisorer och revisorssuppleanter samt av två
eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skall företagas
till avgörande av fullmäktige, skall vara proportionellt, om det begäres av
minst så många väljande som motsvarar det tal, vilkel erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet
vid sådant proportionelll val finns särskilda beslämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Med kommunallagen avses h ä r den lag som f ö resl å s i bet ä nkandet (SOU 1974:99) Enhetlig
kommunallag
Prop.
1976/77:1 205
Av kommunallagsuiredningen före- I promemorian
föreslagen lydelse slagen lydelse
I Stockholms kommun gäller ej I Stockholms kommun
gäller be-
bestämmelserna om proportionellt stämmelserna om proportionelll val
val vid utseende av sådan nämnd, vid utseende av sådan nämnd som
som sägs i 43 S andra slyckei. sägs i 43 § endast om det är särskilt
föreskrivet.
43 § Angående utseende av nämnder för vissa i
särskilda författningar angivna uppgifter gäller för varje fall i författningen
meddelade beslämmelser.
För förvaltning och verkställighet i övrigt får
fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs.
Beträffande nämnd som avses i andra stycket äger
vad som är föreskrivet i 33 S andra stycket, 34 §, 35 § andra stycket och 372
SS motsvarande tillämpning.
Fullmäktige får, i den mån ej annat är föreskrivet
i lag eller annan författning, besluta att styrelsen eller annan nämnd skall
1, handha förvaltning och verkstäl
lighet i .fråga om egendom som eljest
föiyaltas av andra nämnder,
2. handlägga frågor om anställ
ning, ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst beträffande personal, som
är underställd andra nämnder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2.
Förslag till
Lag om ändring i brandlagen (1974:80)
Härigenom föreskrives att 3 och 3 a SS brandlagen
(1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Förvaltningen av brandförsvarets
angelägenheter skall handhavas av den kommunala nämnd .som kommunfullmäktige
bestämmer (brandstyrelse).
3S
Föreslagen
lydelse
Förvaltningen av brandförsvarels
angelägenheter skall handhavas av den nämnd som kommunfullmäktige bestämmer
(brandstyrelse), / den mån förvaltningen ej tillkommer annan enligt beslul som
avses i 43 fjärde stycket kommunallagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3a§'
/ mom. Ledamöter och suppleanter i
särskild brandslyrelse väljes av kommunfullmäktige till del amal fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under.fem. Valet skall vara
proportionelh, om del begäres av minst så många väljande, som motsvarar det
tal vilkel erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer
valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionelll val finns
särskilda beslämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionelll, skall också
bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas lill
tjänstgöring.
Belräffande särskild brandstyrelse
skall bestämmelserna i 32-36 H, 37 första stycket och 382 kommunallagen
(1953:753) rörande kom-tnunstvrelsen saml bestämmelserna i
Belräffande särskild brandslyrelse skall bestämmelserna i
33 f, 34 f första stycket, 35-38, 39 § första stycket samt 40-42 §§ kommunallagen
äga motsvarande tillämpning. Vad som föreskrives i 36 första stycket nämnda
lag skall dock ej tillämpas i .fråga om särskild brandslyrelse Stockholms
kommun.
Brandsiyrelses protokoll behöver ej
upplaga annat än uppgifi om närvarande ledamöter och beslutet I varje ärende.
Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall Innehålla de skäl som har
bestämt utgången finns i 17 förvahningslagen (1971:290).
Föreskrifter om rättelse av beslut
finns i 19 samma lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste lydelse 1975:96.
Prop. 1976/77:1 207
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
45 andra och iredje styckena samma lag i. fråga om där
avsedd nämnd äga molsvarande tillämpning. För särskild brandslyrelse i
Stockholm skall dock gälla bestäminelserna i 51 § 1 mom. kommunallagen
(1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen lill 39 § andra stycket
nämnda lag, saml därutöver vad kommunfullmäktige föreskriver med iakttagande
av bestämmelserna i samma lag.
Ulan hinder av 2 § 2
förvallningslagen (1971:290) äger 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos särskild brandstyrelse.
Brandstyrelses protokoll behöver ej
upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter saml för varje ärende
beslutet och skälen därför.
2 mom. Vid sammanträde med
brandstyrelsen har brandchefen rätt all dellaga i överläggningarna men ej i
besluten saml att få sin mening antecknad till protokollet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:1
208 Bilaga 3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom
föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 5-7 SS skall upphöra
atl gälla, dels alt 3 S skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Ledamöter och suppleanter i byggnadsnämnd
väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäkiige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall ske proportionellt i de fall
då sådant är föreskrivet vid val till kommunstyrelsen. Sker ej val av
suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken
suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
I övrigt skall med avseende å byggnadsnämnd
vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och 382 §§ kommunallagen (1953:753) är
stadgat om kommunstyrelsen äga molsvarande tillämpning, dock alt för
byggnadsnämnden i Stockholm skola gälla bestämmelserna i 51 § 1 mom.
kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39 §
andra stycket nämnda lag, samt därutöver vad kommunfullmäktige med iakttagande
av stadgandena i samma lag.fö-reskriva.
Utan hinder av vad I andra stycket
sägs skall gälla, dels att i kommunens tjänst anställd befattningshavare icke
på grund av denna sin tjänsteställning skall vara obehörig an vara ledamot
3S
Föreslagen
lydelse
Beträffande byggnadsnämnd skola
besiämmelserna i 33 §, 34 § första stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket samt
40-42 §§ kommunallagen äga molsvarande tillämpning. Vad som föreskrives i 36 §
första stycket nämnda lag skall dock ej tillämpas i fråga om byggnadsnämnden i
Stockholms kommun.
Uppdrag som avses i 42 f andra stycket kommunallagen får
ej omfatta befogenhet att besluta om framställning till regeringen eller
länsstyrelsen, att meddela föreläggande vid vite eller annat äventyr eller an
slutligt avgöra ärende, som är av principiell natur eller eljest av större
vikt.
Byggnadsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat än
uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i
vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången
ftnnas i 17§ förvahningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut
finnas i 19 § samma lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Stadgan omtryckt senast 1972:776.
Prop.
1976/77:1 209
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller suppleant i byggnadsnämnd dels ock att nämndens
protokoll Icke behöver upplaga annat än förteckning å nävarande ledamöter samt
för varje ärende beslutet och skälen därför.
Utan hinder av 2 § 2
förvallningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos byggnadsnämnd.
5§
Ordförande i byggnadsnämnd skall
tillse, att nämndens ledamöter erhålla kallelse till sammanträdena samt an
suppleanterna underrättas om tid och plats för sammanträdena.
I kallelse och underrättelse skall
lämnas uppgift om de ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.
6§
Befattningshavare, som har till
åliggande an föredraga ärenden inför byggnadsnämnden, äger ratt att dellaga i
överläggning men ej i beslut, samt att, där han det begär, få sin särskilda
mening antecknad till protokollet,
Samma rätt tillkommer sådan tjänsteman
vid länsstyrelsen eller annan tjänsteman, som kallats an i denna egenskap
närvara vid sammanträde med nämnden.
7§ Byggnadsnämnd äger uppdraga åt
en eller flera ledamöter eller suppleanter i nämnden eller åt befattningshavare
hos nämnden alt å nämndens vägnar fana beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall närmare angivas i nämndens beslul. Sådant uppdrag
må dock ej avse befo-
14 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop. 1976/77:1 210
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genliel all besluta om framställning eller yttrande till
Konungen, länsstyrelsen eller kommunfidlmäktige, att ineddeta föreläggande vid
vite eller annat äventyr eller att slutligt avgöra ärende, som är av
principiell innebörd eller eljest av större vikt.
Nämndens beslul rörande uppdrag,
som i första stycket sägs, skall underställas länsstyrelsens prövning.
Vad i denna stadga sägs om byggnadsnämnd
skall i tillämpliga delar gälla den, som på grund av uppdrag enligt första
stycket handlar å nämndens vägnar. Beslut, som meddelas på grund av dylikt
uppdrag, skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
Prop.
1976/77:1 211
Bilaga
4,
Förslag
till
Lag
om ändring i skollagen (1962:319)
Härigenom
föreskrives i fråga om skollagen (1962:319)'
dels
all 12, 14-16 och 18 §§ skall upphöra att gälla,
dels
atl 8, 9, 13, 19, 20 b, 20 c och 20 f §S skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8§
På framställning av kommunfullmäktige må regeringen
besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av kommunens
gymnasieskola.
Beträffande sådan styrelse skola gälla de
bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen
förordnar.
Kommunfullmäktige må föreskriva all annan kommunal
nämnd än skolstyrelsen skal!
1, handha.förvahning och verkstäl
lighet i fråga om byggnad och mark
.för skola som eljest står under skol
styrelsens förvahning,
2. belräffande annan personal vid
kommuns grundskola eller gymnasie
skola än skolledare, lärare, skolläkare
och skolsköterska handlägga frågor
om anställning, ledighet, vikariat eller
skiljande från tjänst,
9 § 3
Skolstyrelsen
skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets
område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och laga erforderiiga
initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande ut
bildning.
Skolstyrelsen skall vidare Skolstyrelsen skall vidare
a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån
sådant ej tillkommer annan enligt beslämmelser som re- annan enligt
beslämmelser som regeringen meddelar eller enligt beslut geringen meddelar
eller enligt beslut som avses i 8§, ombesörja de an- som avses i 43 :!f .fjärde
stycket kom-gelägenheter avseende skolväsendel munallagen, ombesörja de
angelä-
'Lagen
omtryckt 1970:1026. Senaste lydelse 1975:159. Senaste lydelse 1975:159.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
kommunen, vilka äro att hänföra lill förvaltning och verkställighet.
genheter avseende skolväsendel i kommunen, vilka äro att
hänföra till förvaltning och verkställighet,
b)
tillse, aU
verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för
samordning av och enhetlighet i verksamheten,
c)
främja
pedagogiska försök och lärarnas fortbildning saml
d) verka
för samarbete mellan hem och skola.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skolstyrelsen äger för vård och förtecknande
överlämna styrelsens protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar
till kommunstyrelsen, i den mån handlingarna ej erfordras för del löpande
arbetet.
12 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen
väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock ej vara under sju.
Valet skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilkel
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionelh val är särskilt
stadgat.
Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.
13§
Beträffande skolstyrelse skola bestämmelserna
133 §, 34 §. första stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket samt 40-42 §§
kommunallagen äga molsvarande tillämpning. Vad som föreskrives i 36 § första
stycket nämnda lag skall dock ej tillämpas i .fråga om skolstyrelsen i
Stockholms kommun.
Uppdrag som avses i 42 § andra
stycket kommunallagen får ej omfatta befogenhet att meddela eller återkalla
godkännande enligl 34 § denna lag.
Föreskrifter om rättelse av beslul
finnas / 19 >i förvahningslagen (1971:290).
Utan hinder av 2 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och i fs nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
skolstyrelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 §
/ avseende å valbarhet lill ledamot
eller suppleant I skolstyrelsen, verkan
*
Senaste lydelse 1971:630.
Prop. 1976/77:1 213
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av valbarhetens upphörande och rätt lill avsägelse skall
vad i 7 kommunallagen är stadgat om kommunfullmäktig äga motsvarande
tillämpning; dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda
paragraf, ej heller skolchefen i kommunen utses till ledamot eller suppleant i
styrelsen.
Belräffande skolstyrelsen skall i
övrigt vad i 33-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 f§ kommunallagen är stadgat
rörande kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning. Om val av ordförande och
vice ordförande skall jämväl länsskolnämnden underrättas.
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
skolstyrelsen.
15 §
Om kommunfullmäktige så besluta,
äger skolstyrelsen uppdraga ål särskild avdelning, beslående av ledamöter eller
suppleanter i styrelsen, eller åt ledamot eller suppleant eller ål skolchefen
eller annan skolledare eller tjänsteman hos kommunen att å slyrelsens vägnar
fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i
fullmäktiges beslul: Skolstyrelsen må dock ej annorledes än genom samfällt
beslut pröva fråga om meddelande eller återkallande av godkännande enligl 34
eller göra framställning eller avgiva yttrande till fullmäktige.
Beslut, vilkel fattats på grund av
uppdrag som sägs i förslå stycket, skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde.
Prop. 1976/77:1 214
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16S Vid sammanträde med
skolstyrelsen eller avdelning av denna skall skolchefen näivara samt äga rätt
an deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin särskilda mening
antecknad till protokollet,
18 §5
Vad i 12-14 §§ stadgas äger icke
avseende å skolstyrelsen i Stockholms kommun. Beträffande nämnda skolstyrelse
skola 50§, 51 § 1 mom,, med undantag av hänvisningen till 39 § andra stycket,
samt 52 § kommunallagen för Stockholm äga tillämpning med iakttagande av att
antalet ledamöter ej må understiga sju samt an skolchefen ej må utses till
ledamot eller suppleant.
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
skolstyrelsen i Stockholms kommun.
Skolchefen i Stockholms kommun äger
utse en honom underställd skolledare att i sitt ställe deltaga i sammanträde
på sätt i 16 § sägs,
19§ Skolchefen i kommunen åligger
a) alt biträda skolstyrelsen i dess
verksamhet och närmast under styrelsen
vara ledare av skolväsendet i kommunen,
b) all, i den mån sådant enligl 15 § b) att, i
den mån sådant enligt 42
uppdrages åt honom, fatta beslul ä andra stycket kommunallagen upp-
styrelsens vägnar samt dragés åt honom, fatta beslul å sly
relsens vägnar saml
c) alt taga befattning med de
ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter,
vilka enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslul ankomma på
honom.
'Senaste ivdelse 1971:630.
Prop.
1976/77:1 215
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
20 b
S'
På framställning av landstinget må regeringen
besluta, atl särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens
gymnasieskola.
Beträffande sådan styrelse skola gälla de
beslämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen
förordnar.
Landstinget må föreskriva all annan nämnd hos
landstingskommunen än utbildningsnämnden skall
1. handha fönahning och verkstäl
lighet i fråga om byggnad och mark
för skola som eljest står under utbild
ningsnämndens förvahning,
2, beträffande annan personal vid
landstingskommuns gymnasieskola än
skolledare, lärare, skolläkare och
skolsköterska handlägga frågor om
anställning, ledighet, vikariat eller
skiljande från tjänst.
20 c S'
Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna
utvecklingen på skolväsendets område, följa lillständet i landstingskommunens
gymnasieskola och taga erforderiiga initiativ för atl bereda ungdom i
landstingskommunen tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan.
Utbildningsnämnden
skall vidare Utbildningsnämnden skall vidare
a) i
den mån sådant ej tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer
annan enligt bestämmelse som re- annan enligt beslämmelse som re
geringen meddelar eller enligt beslut geringen meddelar eller enligt beslut
som avses i 20 b §, ombesörja de an- som avses i 43 § fjärde stycket kom-
gelägenheter avseende landstings- munallagen, ombesörja de angelä-
kommunens gymnasieskola, vilka genheter avseende landstingskom-
äro alt hänföra lill förvaltning och munens gymnasieskola, vilka äro att
verkställighet, hänföra lill förvaltning och verkstäl
lighet,
b) tillse, att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår
enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet i
verksamheten,
c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning
samt
d) verka
för samarbete mellan hem och skola.
f-Senaste
lydelse 1975:159. 'Senaste lydelse 1975:159.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande särskild utbildningsnämnd skola 13 och 17
§§ äga motsvarande tillämpning.
20 f § '
/ den mån ej annat följer av 3 §.
fem-le stycket, väljas ledamöter och suppleanter i utbildningsnämnden av
landstinget till det antal landstinget bestämmer. Antalet ledamöter må dock ej
vara under sju. Valet skall vara proportionellt, därest del begäres av minst
så många väljande, som motsvara del tal, vilkel erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med del antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionelh val är särskih stadgat. Sker ej val av suppleanter
proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
Beträffande utbildningsnämnd, som
väljes enligt första stycket, skola bestämmelserna i 17 § ovan samt 437 §§, 48
§ första stycket, 49-51 (}§ och 54 if .fjärde stycket lands-tingslagen den 14
maj 1954 (nr 319) äga motsvarande tillämpning.
Ulan hinder av 2 § 2 förvahningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
utbildningsnämnd, som väljes enligt första stycket.
8 Senaste lydelse 1971:630.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
5.
Förslag
till
Förordning
om ändring i skolförordningen (1971:235)
Härigenom
föreskrives atl 17 kap. 55 § och 18 kap. 9 § skolförordningen (1971:235) skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 kap.
55
S'
Annan
personal vid grundskolan eller gymnasieskolan än som avses ovan i delta kapitel
anställes av styrelsen för skolan, om ej annat följer av beslut enligl 8 §
tredje stycket 2 eller 20 b § tredje stycket 2 skollagen (1962:319) eWer av
bestämmelse som regeringen meddelar.
Annan
personal vid grundskolan eller gymnasieskolan än som avses ovan i detta kapitel
anställes av styrelsen för skolan, om ej annat följer av beslut enligt 43 §
.fjärde stycket 2 kommunaltagen eller av beslämmelse som regeringen meddelar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 9 Styrelsen för skolan
beslutar om ledighet, vikariat eller skiljande frän tjänst för annan personal
vid grundskolan eller gymnasieskolan än som avses i 1-8 §§, om ej annat följer
av beslut enligt 8 § tredje stycket 2 eller 20 b § tredje stycket 2 skollagen
(1962:319)eWer av beslämmelse som regeringen meddelar.
kap.
§
Styrelsen för skolan beslutar om ledighet, vikariat
eller skiljande från tjänst för annan personal vid grundskolan eller
gymnasieskolan än som avses i 1-8 §§, om ej annat följer av beslut enligt 43 §
fjärde stycket 2 kommunallagen eWer a\ bestämmelse som regeringen meddelar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senaste lydelse 1975:161, 2 Senaste lydelse 1975:161.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
6.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m.
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. dels alt
4-7 och 10 SS skall upphöra atl gälla, dels att 2, 3 och 8 SS skall ha nedan
angivna Ivdelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har beslut fatlats enligt 1 S, till-lämpas icke
2-5, 8 och 9 SS lagen (1956:2) om socialhjälp, 2S andra stycket, 7, 8 och
10-12 §§ barnavårdslagen (1960:97), 3S första stycket, 5-7 §§ samt 8 § 1 och
2 mom. lagen (1954:579) om nykierhetsvård.
Föreslagen lydelse
2S
Har beslut fattats
enligl 1 §, till-lämpas icke 2-3 och 9 S§ lagen (1956:2) om socialhjälp,
2 S andra stycket och 7 S .första stycket barnavärdslagen (1960:97), 3S
första stycket och 5 i; första-tredje styckena lagen (1954:579) om nykterhetsvård.
Vad i övrigt i lag eller annan författning är föreskrivet om socialnämnd,
barnavårdsnämnd eller nyklerhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om social centralnämnd och, i förekommande fall, social distrikts-nämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter och suppleanter i social centralnämnd
väljes av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Anialet
ledamöter får dock ej vara under nio. Där så lämpligen kan ske, bör juridisk
och medicinsk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.
Valet skatt vara proportionellt, om del begäres av
minst så många väljande som motsvarar det tal, vilkel erhålles då samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om
förfarandet vid sådant proportionelll val flnns särskilda beslämmelser.
3S
Belräffande social centralnämnd skall
bestämmelserna i 33 §, 34 §,första stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket samt
40-42 §§ kommunallagen äga motsvarande tillämpning.
Nämndens protokoll behöver dock ej, förutom vad som
följer av 14 § tredje och fjärde styckena barnavårdslagen (1960:97). upptaga
annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som har
bestämt utgången flnns i 17 § jörvaltningslagen (1971:290). Föreskrifter om
rättelse av beslut finns i 19 § samma lag.
Prop.
1976/77:1 219
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sker ej val av suppleanter propor- Utan hinder av 2 § 2 förvallnings-
tionellt, skall den ordning bestämmas, lagen (1971:290) äger 4 och 5 §§
i vilken suppleanterna skall inkallas till nämnda lag tillämpning i samtliga
tjänstgöring. ärenden hos social centralnämnd.
4S' 1.fråga om social centralnämnd
äger 32-36 §§, 37 § första stycket och 382 §§ kommunallagen (1953:753) om
kommunstyrelsen motsvarande tillämpning. Nämndens protokoll behöver, förutom
vad som följer av 14 § tredje stycket barnavårdslagen (1960:97), ej innehålla
annat än förteckning på närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet
och skälen därför.
Utan hinder av 2 § 2 förvahningslagen
(1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos social
centralnämnd.
5S Social centralnämnd får vid behov
tillkalla särskilda sakkunniga an deltaga i nämndens överläggningar, tillsätta
tjänst hos nämnden och anlita del biträde i övrigt som fordras. Ar behovet
avjuridisk eller medicinsk sakkunskap ej tillgodosett inom nämnden, bör den
anlita biträde av personer med sådan sakkunskap.
Har kommunen beslutat inrätta
tjänst, som skall vara gemensam för social centralnämnd och annat kommunalt
förvallnings- eller verkställig-helsorgan, får tjänsten lillsälias i den
särskilda ordning kommunen bestäm-
Senaste lydelse 1971:669.
Prop. 1976/77:1 220
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6S
År någon i så trängande behov av
socialhjälp, att med dess avhjälpande ej kan anslå lill dess social centralnämnd
sammanträder, får nämndens ordförande tills vidare bevilja honom socialhjälp.
Ordförandens beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
Kan i ärende enligt barnavårdslagen
(1960:97) social centralnämnds prövning ej avvaktas utan fara eller allvarlig
olägenhet, får nämndens ordförande vidtaga de åtgärder samt meddela de beslut
och förordnanden som anges i 11 § första stycket barnavårdslagen, Beslul som
ordföranden fattat med stöd av delta stycke länder omedelbart till
efterrättelse och gäller tills vidare i avbidan på nämndens prövning. Det skall
anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Avser beslutet omhändertagande enligt
29 eller 30 § barnavårdslagen eller förbud enligt 50 § samma lag, skall
ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för an besluta i ärendet. Nämndens
sammanträde skall i sådant, fall hållas utan dröjsmål och senast inom tio
dagar från dagen för ordförandens beslul,
7§ öm kommunens fullmäktige bestämmer
det, får social centralnämnd uppdraga åt särskild avdelning, bestående av
ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller
åt tjänsteman hos kommunen all på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av
socialhjälps-, barnavårds- eller nyklerhetsvårdsärenden, vilkas beskaffenhet
skall anges i fullmäktiges beslul. Därvid skall de
Prop. 1976/77:1 221
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
begränsningar i delegationsrätten som anges i 12 § första
stycket 1-4 barnavårdslagen (1960:97) gälla. Såvitt angår ärenden enligt lagen
(1954:579) om nykierhetsvård får nämnden endast genom samfällt beslut utdöma,
förelagt vite, föranstalta om åtgärd enligt 14 § 2 mom. lagen om
nykierhetsvård, meddela beslut om övervakning eller lydnadsiföreskrifter, göra
ansökan om tvångsintagning på allmän vårdanstalt, .föranstalta om
verkställighet av slutligt beslul om tvångsintagning, bevilja anstånd därmed,
förklara sådant anstånd förverkat eller göra anmälan hos överförmyndare.
Framställning eller yttrande till fullmäktige får beslutas endast av nämnden
samfällt.
Beslut som fattats på grund av uppdrag
enligt första stycket skatt anmälas vid nämndens nästa sammanträde,
8§ Ledamöter och suppleanter i
social I social distriktsnämnd bör mmsl en disiriktsnämnd väljes av
kommunens av ledamöterna vara ledamot i so-fullmäktige titt det antal
fullmäktige ciala centralnämnden. I övrigt äger bestämmer. Antalet
ledamöter får bestämmelserna i 3 S molsvarande dock ej vara under fem.
Minst en av tillämpning, ledamöterna bör vara ledamot i sociala centralnämnden.
I övrigt äger bestämmelserna i 3 S motsvarande tillämpning.
10 § Bestämmelserna i 4§, 5 §
första stycket, 6 och 7 §§ gäller i tillämpliga delar i. fråga om social
distriktsnämnd och dess ordförande. Tjänst hos nämnden tillsattes dock av
sociala centralnämnden. Det ankommer även på sociala centralnämnden att göra
framställning och avge yttrande till kommunens fullmäktige.
Prop. 1976/77:1 222
Bilaga 7.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om
socialhjälp
dels att 4, 5 och 10 SS skall upphöra att gälla,
dels att 3, 6, 8, 18 och 19 SS skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3S'
Ledamöter och suppleanter i social- Beträffande socialnämnd skota be-
nämnden väljas av kommunfullmäk- stämmelserna i 33 §. 34 första styc-
tige titt det antal fullmäktige bestäm- kel. 35-38 >f§. 39 § första stycket samt
ma. Antalet ledamöter må dock icke 40-42 §§ kommunallagen äga mat
vara under fem. svarande tillämpning.
Valet skall vara proportionelh, där- Nämndens protokoll behöver dock
est det begäres av minst så många väl- ej upptaga annat än uppgift om när-
jande, som motsvara del tal, vilkel er- varande ledamöter och beslutet i varje
hålles, om samtliga väljandes anial de- ärende. Föreskrifter om i vilken at
las med det antal personer valet avser, sträckning beslul skall innehålla de
ökat med 1. öm förfarandet vid så- skäl som ha bestämt utgången finnas
dant proportionellt val är särskilt siad- I 17 § förvahningslagen (1971:290).
gal. Föreskrifter om rättelse av beslut
fin
nas i 19 § samma lag.
Sker ej val av suppleanter propor- Utan hinder av 2 § 2 förvallnings-
tionelh, skall tillika bestämmas den lagen äga 4 och 5 §§ nämnda lag till
ordning, i vilken suppleanterna skola lämpning i samtliga ärenden hos so-
inkallas till tjänstgöring. cialnämnd.
4 S I. fråga om valbarhet till
ledamot eller suppleant, verkan av valbarhetens upphörande och rätt lill avsägelse,
mandatlid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, ställe och lid
för sammanträde, suppleants tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde,
beslutförhet, förfarandet vid fattande av beslut, protokoll och reservation,
tillkännagivande va-
1 Senaste lydelse 1971:664.
2 Senaste
lydelse 1971:664.
Prop. 1976/77:1 223
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rest lill nämnden ställda framställningar monagas,
tidpunkt när handling skall anses ha kommit in lill nämnden, skriftväxling,
vård och förtecknande av handlingar hörande lill nämndens arkiv, utseende av
kassaförvaltare saml ledamots ansvar och skadeståndsskyl-dighei skall vad i
32-36 §§, 37 § första slyckei och 38-42 §§ kommunallagen är stadgat rörande
kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning; dock atl det ej är erforderligt,
att protokoll upplager annat än förteckning å närvarande ledamöter samt för
varje ärende beslutet och skälen därför.
Utan hinder av 2 § 2 förvahningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
socialnämnd.
5S
Socialnämnden äger vid behov tillkalla
särskilda sakkunniga att deltaga i nämndens överläggningar ävensom tillsätta
befattning hos nämnden samt anlita det biträde i övrigt som crfodras.
Har kommunen beslutat inrätta befattning,
som skall vara gemensam för socialnämnden och annat kommunalt törvahnings-
eller verkställighelsor-gan, må befattningen tillsättas i den särskilda ordning
kommunen bestämmer.
Socialnämnden har
alt göra sig väl förtrogen med den
enskildes behov av omvårdnad och verka för att detta blir lillgodoseu;
att bestämma, i vilka fall, i
vilken omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas;
-Senaste lydelse 1971:664.
Prop. 1976/77:1 224
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
atl tillhandagå allmänheten med råd och
upplysningar i frågor, som äga samband med nämndens verksamhel, samt, där sä
lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter;
atl ./orvalla till kommunens socialhjälpsverksamhet
anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej förvaltningen därav
uppdragils åt annan nämnd eller åt särskild styrelse;
alt själv eller genom ombud föra kommunens talan i
alla mål och ärenden, som angå socialhjälpsverksamhelen; samt
alt
jämväl i övrigt ombesörja de att jämväl i övrigt,/rfe/;wån
angelägenheter
avseende socialhjäl- ej tillkommer annan enligl beslut som
pen inom kommunen, vilka äro att avses i 43 §.fjärde stycket kommunal
hänföra till förvaltning och verkstäl- lagen, ombesörja de angelägenheter
lighet. avseende socialhjälpen inom kom-
munen,
vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.
Socialnämnden har ock att taga befattning med de
ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på
nämnden.
Nämnden skall hos kommunfullmäktige,
kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter
göra de framställningar, som finnas påkallade, samt äger att från
kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder samt dess beredningar och
befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för
fullgörande av nämndens uppgifter.
8S'
Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att
med dess avhjälpande ej kan anstå, till dess socialnämnden sammanträder, må
nämndens ordförande tills vidare bevilja honom socialhjälp.
Om kommunfullmäktige så besluta, äger socialnämnden
uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i
nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller ål tjänsteman hos kommunen att
å nämndens vägnar fatta beslul i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eller yttrande till fiill-
t
Senaste lydelse 1971:664.
Prop.
1976/77:1 225
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
mäktige
må dock icke beslutas annorledes än av nämnden samfölli.
Beslut, vilket fattas med stöd av Beslut,
vilket fattas med stöd av första stycket eller på grund av upp- första
stycket, skall anmälas vid drag som sägs i andra stycket, skall nämndens
nästa sammanträde, anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
10 S Socialnämnden äger för vård och förtecknande
överlämna nämndens protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar
till kommunstyrelsen, i den mån handlingarna icke er-.fordras för det löpande
arbetet.
18 S
Del åligger kommun att anordna och driva hem för
åldringar och andra personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke
eljest tillgodoses.
Två eller flera kommuner må ge- Två eller
flera kommuner må gemensamt hava hem, som avses i för- mensamt hava hem,
som avses i första stycket, / sådant fall skola de be- sta stycket,
stämmelser, vilka äro erforderliga for hemmets skötsel, upptagas i reglemente,
som fastställes av länsstyrelsen.
Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen
tills vidare befria kommun från skyldighet alt själv eller gemensamt med annan
kommun hava hem, varom stadgas i denna paragraf Har så skett, åligger det
likväl kommunen alt sörja för att sådant behov av vård eller tillsyn, som avses
i första stycket, blir tillgodosett.
19 §
Hem, som avses i 18 S, skall vara så inrättat och
utrustat, att skäliga krav pä trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig
fördelning av vårdlagarna möjliggöres.
Innan dylikt hem uppföres eller i mera avsevärd
omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad eller inrättas i byggnad, som
uppförts för an-
5
Senaste lydelse 1971:664.
15
Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 1
Prop. 1976/77:1 226
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
nat
ändamål, skall länsstyrelsen, efter att hava inhämtat yttrande från socialstyrelsen,
hava godkänt plan för hemmet.
Vid hemmet skola finnas anställda befattningshavare
till det antal och med sådan utbildning au de som beretts plats i hemmet kunna
erhålla tillfredsställande värd och lillsyn.
Prop.
1976/77:1 227
Bilaga 8. Förslag till Lag om ändring i
barnavårdslagen (1960:97)
Härigenom
föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960:97)' dels att 8, 10 och 12 §§
skall upphöra att gälla, dels att 3 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3§
Barnavårdsnämnden
har
att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms
levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sädana
underåriga som med hänsyn lill kroppslig eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara
särskilt utsatta för risk atl utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar i fråga om
kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja
anordningar för bättre fritidsförhållanden för bam och ungdom,
att stödja den personlighetsutvecklande och
samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar,
atl lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor
som äga samband med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till kommunens
barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt
särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i
alla mål och ärenden som angå nämndens verksamhet samt
att
även i övrigt ombesörja sådana att även i övn'gt, / den mån detta
angelägenheter
som avse kommu- ej tillkommer annan enligt beslul som nens barnavård och
äro att hänföra avses i 43 § .fjärde stycket kommunal-till förvaltning och
verkställighet. lagen, ombesörja sådana angelägenheter som avse
kommunens barnavård och äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.
7§
Ledamöter och suppleanter i bar- Beträffande barnavårdsnämnd sko-
navårdsnämnd
väljas av kommunfull- la bestämmelserna i 33 §, 34 § första mäktige till det
antal .fullmäktige be- stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket stämma. Antalet
ledamöter må dock samt 40-42 §§ kommunallagen äga icke vara under fem. Där sä
lämpligen motsvarande tillämpning.
Lagen omtryckt 1971:308.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
kan ske, bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom
nämnden.
Valet skall vara proportionelh, om det begäres av minst så
många väljande som motsvara det tal, vilkel erhålles då samtliga väljandes
antal delas med del antal personer valet avser, ökat med I. öm förfärandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.
Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall den ordning bestämmas, i vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.
Föreslagen Ivdelse
Uppdrag, som avses i 42 andra
Slyckei kommunallagen, får ej omfatta befogenhet atl
1.
utdöma
förelagt vite,
2.
vidtaga
åtgärd enligl 26 2, 3 eller 4 eller enligl 29 eller 30 eller framställning om
intagning i ungdomsvårdsskola,
3.
meddela
beslut som avses i 46 \'> andra slyckei, tillstånd eller förhandsbesked som
avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 §,
4.
fullgöra
vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligl 5§ lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag eller enligl 9, II eller 18 § lagen (1964:143) om
bidragsförskott.
Nämndens protokoll behöver ej,
förutom vad som följer av 14 § tredje och fjärde styckena denna lag, upp taga annat
än uppgifi om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 212 förvahningslagen
äga 4 och 5 §§ nämnda lag lill-lämpning i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande barnavårdsnämnd skall
vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen är stadgat om
kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning, I kommunens tjänst anställd
befattningshavare skall dock icke på grund av denna sin tjänste-siällning vara
obehörig alt vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd. Ej heller är det
erforderligt, att barnavårdsnämnds protokoll upplager, förutom vad som må
följa av
8§
Prop. 1976/77:1 229
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 Iredje slyckei denna lag, annat än förteckning på
närvarande ledamöter och för vaije ärende besluiei och skälen däiför.
Ulan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 f nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
barnavårdsnämnd.
10 § Barnavårdsnämnden äger vid
behov tillkalla särskilda sakkunniga alt deltaga i nämndens överläggningar
samt tillsätta befallning hos nämnden och anlita del biträde i övrigt som
erfordras.
År behovet avjuridisk sakkunskap icke lillgodoseu inom
nämnden, bör den an lila biträde av lagfaren person. Har kommunen beslutat
inrätta befattning, som skall vara gemensam för barnavårdsnämnden och annat
kommunalt förvallnings- eller verkslällig-heisotgan, må befattningen
tillsättas I den särskilda ordning kommunen bestämmer.
öm kommunfullmäktige så bestämma,
äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, beslående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden, eller ål ledamot eller suppleant eller åt
tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke
annorledes än genom samfällt beslut
1. utdöma förelagt vite,
2. vidtaga åtgärd enligt 26 .
2 Senaste lydelse 1973:808
Prop. 1976/77:1 230
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller 4 eller enligl 29 eller 30 § eller göra
framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,
3.
meddela
beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som
avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 §,
4.
fullgöra
vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligt 5§ lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11 eller 18 § lagen (1964:143) om
bidragsförskott eller
5.
göra
framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.
Beslut som fattats på grund av uppdrag
enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
Prop.
1976/77:1 231
Bilaga 9.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård
Härigenom föreskrives i
fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvård' dels att 6 och 7 SS samt 8 § 2
mom. skall upphöra all gälla, dels atl 4 S 2 mom. och 5 § skall ha nedan
angiven lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
2
mom. Kommunal nykterhetsnämnd har därjämte
anförvalla till kommunens nykierhetsvård anslagen
eller eljest hörande egendom, i den mån ej .förvaltningen därav uppdragits ål
annan nämnd eller åt särskild styrelse;
alt
själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå
nykterhetsvården; samt
atl
jämväl i övrigt ombesörja de angelägenheter avseende nykterhetsvården inom
kommunen, vilka äro all hänföra till förvaltning och verkställighet.
att
jäm.väl i övrigt, / den mån detta ej tillkommer annan enligl beslul som avses i
43 § Jjärde stycket kommunallagen, ombesörja de angelägenheter avseende
nykterhetsvården inom kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5§
Kommunal nyklerhetsnämnd skall utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller,
därest kommunens ringa folkmängd eller liknande förhållande gör sådan
obehövlig, av kommunens socialnämnd.
Konungen äger föreskriva, att kommun skall
tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Framställning härom må göras av
länsnykterhetsnämnden.
Ledamöter
i särskild kommunal nyklerhetsnämnd utses av kommunen till det antal, som med
hänsyn tilf folkmängden och andra förhållanden er-fördras, dock minst fem.
Suppleanter utses av kommunen till minst ledamö-
Regeringen äger föreskriva, alt kommun skall
tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Framställning härom mä göras av länsnykterhetsnämnden.
Beträffande
särskild kommunal nykterhetsnämnd skola bestämmelserna i 33 §, 34 §. första
stycket 35-38 ,W, 39 § första stycket samt 40-2 kommunallagen äga motsvarande
till-lämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Förestagen lydelse
Uppdrag som avses i 42 § andra
stycket kommunallagen får ej omfatta befogenhet all
1.
utdöma
förelagt vite,
2.
föranstalta
om åtgärd enligt 141 2 mom.,
3.
meddela
beslut om övervakning eller lydnadsföreskrifter,
4.
göra
ansökan om tvångsintagning på allmän vårdanstalt,
5.
föranstalta
om verkställighet av slutligt beslul om tvångsintagning, bevilja anstånd
därmed eller förklara sådant anstånd förverkat, eller
6.
göra
anmälan hos överförmyndare.
Nämndens protokoll behöver ej upptaga annat än uppgift
om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i
vilken utsträckning beslul skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången
ftnnas i 17 § förvahningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut
finnas i 19 samma lag.
temas halva antal. Såväl män som k\'innor skola vara
representerade i nämnden. Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden.
Vid val av suppleanter skatt
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas lill
tjänstgöring,
1.fråga om valbarhet till ledamot
eller suppleant, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse,
mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, ställe och tid
för sammanträde, suppleants tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde,
beslutförhet, förfarandet vid fattande av beslut, protokoll och reservation,
tillkännagivande va-resi till nämnden ställda framställningar mottagas,
tidpunkt när handling skall anses ha kommit in till nämnden, skriftväxling,
vård och förtecknande av handlingar hörande till nämndens arkiv, utseende av
kassaförvaltare saml ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet skall vad i
32-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 §: kommunallagen är stadgat rörande
kommunstyrelsen äga molsvarande tillämpning; dock alt det ej är erjörderligt,
an protokoll upplager annat än förteckning å närvarande ledamöter samt för
varje ärende beslutet och skälen därför.
Ulan hinder av 2 § 2
förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos kommunal nyklerhetsnämnd.
6f
År behovet av medicinsk sakkunskap
ej tillgodosett inom kommunal
2 Senaste lydelse 1972:669.
Prop. 1976/77:1 233
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
nyklerhetsnämnd,
bör nämnden anhta biträde av person med sådan sakkunskap.
7§ / den mån det finnes erforderligt, må kommunal
nykterhetsnämnd lill sin biträde kalla därtill skickade män och kvinnnor.
8§ 2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd äger uppdraga
ål ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos
nämnden an avgiva yttrande till polismyndighet i ärende rörande ansökan om
eller innehav av körkort. Åtgärd, som vidtagits i anledning av sådant uppdrag,
skall anmälas för nämnden så snart det kan ske.
Prop.
1976/77:1 234
Bilaga
10.
Förslag till
Lag
om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa
befattningshavare
inom socialvården
Härigenom föreskrives alt lagen (1953:228) om
tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården skall upphöra atl
gälla vid utgången av år 0000.
Prop. 1976/77:1
235 Bilaga 11.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till Låg om ändring
hälsovårdsstadgan (1958:663)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan
(1958:663) dels att 8-12 S§ skall upphöra att gälla, dels atl 7 S skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Ledamöter och suppleanter i hälsovårdsnämnd
väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock icke vara under fem. öm möjligt böra läkare och veterinär
vara ledamöter i nämnden.
Vid val av suppleanter skall
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.
Föreslagen lydelse
7S'
Belräffande hälsovårdsnämnd skola
bestämmelserna i 33 §, 34 | första stycket, 35-38 §>t, 39 första stycket
saml 40-42 §§ kommunallagen äga motsvarande tillämpning. Vad som föreskrives i
36 § första stycket nämnda lag skall dock ej tillämpas i fråga om
hälsovårdsnämnden / Stockholms kommun.
Uppdrag som avses i 42 § andra stycket kommunallagen får
ej omfatta befogenhet att besluta om framställning eller yttrande till
regeringen eller länsstyrelsen, om föreläggande vid vite eller om verkställande
av åtgärd på försumligs bekostnad.
Hälsovårdsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat än
uppgifi om närvarande ledamöter och beslutet i vaije ärende. Föreskrifter om i
vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången
finnas i 17 § förvahningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslul
finnas i 19 samma lag.
Ulan hinder av 2 2 förvaltningslagen
äga 4 och 5 § nämnda lag till-lämpning i samtliga ärenden hos hälsovårdsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste lydelse 1971:673.
Prop. 1976/77:1 236
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ivled avseende å hälsovårdsnämnd
skall vad i 32-36 '', 3 7 § första stycket och 38-42 sS'' kommunallagen (1953:
753) är stadgal om kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning, dock an för
hälsovårdsnämnd i Stockholm skola gälla bestämmelserna i 51 I mom.
kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen lill 39
s> andra stycket nämnda lag. samt därutöver vad kommunfullmäktige med
iakttagande av stadgandena i samma lag föreskriva.
Ulan hinder av vad i nästföregående
stycke sägs skall gälla, dels att i kommunens tjänst anställd befattningshavare
icke på grund av denna sin tjän-sieställniitg skall vara obehörig att vara
ledamot eller suppleant i hälsovårdsnämnd, dels ock att det Icke skall vara
eijörderiigi. alt hälsovårdsnämnds protokoll upptager annat än förteckning å
närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.
Utan hinder av 2 § 2
föiyahnings-lagen (1971:290) äga 4 och 5 § nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos hälsovårdsnämnd.
9 §3
Om läkare och veterinär icke äro
ledamöter i hälsovårdsnämnd, skall distriktsläkaren eller, i kommun med
stadsläkare eller motsvarande läkare denne respektive tjänsteveterinären eller
sladsveterinären nänara vid nämndens sammanträden, i den mån han
2 Senaste lydelse 1971:673.
3 Senaste lydelse 1972:675.
Prop. 1976/77:1 237
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall däivid
äga deltaga i överläggningarna saml få sin mening antecknad lill protokollet.
I kommun med mer än en stadsläkare
eller siadsveterinär skall vad sålunda stadgals gälla .förste stadsläkaren
respektive förste stadsveterinären.
Finnes i kommun flera distriktsläkare,
skall vad som föreskrives om distriktsläkares dellagande i sammanträde med
hälsovårdsnämnd avse den som fullgör de uppgifter som enligl smittskyddslagen
(1968:231) åligger distriktsläkare. Har socialstyrelsen enligl 22 andra
stycket smitlskyddsla-gen förordnat annan läkare alt i distriktsläkares ställe
fullgöra de iippgifier som enligl nämnda lag ankommer på distriktsläkaren
gäller vad i denna stadga sägs om distriktsläkare den läkaren.
10 §
Vid hälsovårdsnämnds sammanträden
äga följande befattningshavare, även om de icke äro ledamöter eller suppleanter
i nämnden, rätt att närvara och deltaga i överläggningarna samt få sin mening
antecknad till protokollet nämligen,
länsläkaren eller biträdande länsläkaren,
dock ej såvitt avser hälsovårdsnämnd i kommun med stadsläkare, som är
likställd med länsläkare.
länsveterinären eller biirädande
länsveterinären, samt
distriktsläkaren eller stadsläkaren
eller motsvarande läkare och tjänsie-velerinären eller stadsveterinären, om
"I Senaste lydelse 1972:675.
Prop. 1976/77:1 238
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
de icke på grund av vad i 9 >} stadgas äro skyldiga all
närvara vid nämndens sammanlräden.
Hälsovårdsnämnd äger tillkalla särskild
sakkunnig atl deltaga i nämndens överläggningar.
IIS
Ordförande / hälsovårdsnämnd skall
tillse, att nämndens ledamöter samt de befattningshavare, som erdigt 9 iJ» äro
skyldiga att närvara vid nämndens sammanträden, erhålla kallelse lill
sammanträdena. Ordföranden skall därjämte tillse, atl nämndens suppleanter och
de befattningshavare, som enligt 10 § äga närvara vid nämndens sammanträden,
erhålla underrättelse om tid och plats för sammanträdena.
I kallelse och underrättelse skall
lämnas uppgifi om de ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.
12 S'
Hälsovårdsnämnd äger uppdraga åt en
eller flera ledamöter eller suppleanter i nämnden eller åt befattningshavare
hos nämnden atl å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet därvid skall närmare angivas. Sådant uppdrag må dock ej
innefatta befogenhet att besluta om framställning eller yttrande till
Konungen, länsstyrelsen eller kommunfullmäktige, omföreläggande vid vite eller
om verkställande av åtgärd på försumligs bekostnad.
Hälsovårdsnämnds beslul om uppdrag
enligt första stycket skall iinder-
5 Senaste lydelse 1971:673.
Prop. 1976/77:1 239
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ställas
länsstyrelsens prövning. Beslut, vilkel fattas på grund av sådant förordnande,
skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
Prop.
1976/77:1 240
Bilaga 12.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd
Härigenom
föreskrives att 14 S 3 mom. lagen (1944:219) om djurskydd skall ha nedan
angiven lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 S
3 mom. Vid hälsovårdsnämndens handläggning av
ärende som rör vården eller behandlingen av djur äger länsveterinären så ock
distrikts- eller Sladsveterinären vara tillstädes och deltaga i
överiäggningarna men ej i besluten. Hans mening skall på begäran antecknas i
protokollet.
Veterinär som äger närvara vid nämndens sammanträde
skall kallas i god tid och därvid underrättas om ärendets beskaffenhet.
Sammanträde
med hälsovårdsnämnden för behandling av ärende som rör vården eller
behandlingen av djur skall skyndsamt äga rum, när länsstyrelsen begär det.
Sammanträde skall skyndsamt äga rum, när
länsstyrelsen begär det.
'Senaste
lydelse 1973:269
Prop.
1976/77:1
241
Bilaga 13.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens
befattning
med burskapsärenden m. m.
Härigenom
föreskrives att lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens befattning
med burskapsärenden m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Stadens styrelse skall övertaga den befattning med
ansökan om burskap och med uppsägning av burskap, som enligl 3 kap. 1 och 5 §§
handelsbalken ankommer på borgmästare och råd.
Stadens
styrelse äger antaga reglemente angående burskap i staden att gälla i stället
för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan reglemente anlages, skall
stadens borger-skap beredas tillfälle yttra sig. Reglemente faslsiälles av
länsstyrelsen.
Föreslagen lydelse
Kommunstyrelsen skall övertaga den befattning med
ansökan om burskap och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5
§§ handelsbalken ankommer pä borgmästare och råd.
Kommunstyrelsen
äger antaga reglemente angående burskap att gälla i stället för vad som
stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan reglemente antages, skall borgerskapei
beredas tillfälle yttra sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jilinskad s iav Kjoittintt
Min
ivriga sjiecial ll6tiimiiiialä häittnder m, m.
Ds Kn 1975:6
Bilaga
2
Prop.
1976/77:1 243
Sammanfattning
Behovet av statlig tillsyn och kontroll över
kommunerna har minskat lill följd av bl. a. kommunindelningsreformen. Inom
kommundepartementet pågår en översyn av den statliga detaljregleringen i syfte
atl mönstra ut sådana föreskrifter som inle längre kan anses nödvändiga.
Föreliggande promemoria, som är den tredje i detta
översynsarbele, behandlar dels regler om organisation och arbetsformer för
vissa specialreglerade nämnder, dels bestämmelser om kommunalförbund i olika
specialförfaltningar.
I en tidigare promemoria (PM II) har bestämmelserna
om de viktigaste specialreglerade nämnderna behandlats. Förslagen i PM II innebär
slopande av statlig detaljkontroll pä en rad punkter och i övrigt en anpassning
av specialförfattningarnas nämndregler till kommunallagens regler om kommunstyrelsen.
I denna promemoria behandlas reglerna om övriga specialreglerade nämnder,
nämligen valnämnd, överförmyndarnämnd, civilförsvarsnämnd, beredskapsnämnd,
kristidsnämnd, uttagningsnämnd, familjebidragsnämnd, krigshjälpsnämnd,
hemvärnsnämnd, arbetslöshelsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd saml
slakthusstyrelse.
Enhetliga regler föreslås för samtliga dessa
nämnder utom valnämnd och överförmyndarnämnd. Förslaget innebär bl. a. att
kommunerna själva beslutar cm de skall inrätta särskilda nämnder eller
anförtro den specialreglerade uppgiften ät annan nämnd i kommunen. Dessa
ändringar gäller närmast ultagningsnämnd,arbetslöshetsnämnd,handels-och
sjöfartsnämnd samt slakthusstyrelse.
Vidare föresläs en anpassning av samtliga
specialförfaltningars riämndreg-ler lill reglerna om kommunstyrelsen. Detta
innebär på fiera punkter all detaljföreskrifter mönstras ut och statlig
detaljkonlroll i form av exempelvis närvarorätt för statliga Ijänstemän slopas.
Slutligen behandlas de regler om kommunalförbund
som finns i olika specialförfaltningar. Del gäller kommunalförbund för skola
och för bostadsförmedling samt regionplaneförbund. De statliga myndigheternas
möjlighet att mot kommunernas vilja inrätta kommunalförbund för skola föreslås
upphöra. Liknande resonemang förs belräffande de två övriga slagen av
kommunalförbund. Beträffande kommunalförbund för bostadsförmedling föreslås
alt vissa bestämmelser om statlig detaljkonlroll slopas. Beträffande
regionplaneförbund anförs i promemorian att denna fråga bör lösas inom ramen
för en ny byggnadslagstiftning.
Prop. 1976/77:1 244
1
Inledning
En översyn av statens tillsyn och kontroll över
kommunerna pågår inom kommundepartemenlel. Syftet är all mönstra ut sådana
detaljföreskrifter som mot bakgrund av bl. a. den genomförda
kommunindelningsreformen inle längre är nödvändiga.
Som resultat av översynsarbetet har tvä promemorior
publicerats. Departementspromemorian (Ds Kn 1975:1) Minskad statlig
detaljreglering av kommunerna, PM I, Avgifter hos byggnadsnämnd har lagts till
grund för en proposition (1975:107) angående föreskrifter om avgifter hos
byggnadsnämnd. I propositionen som har antagits av riksdagen (CU 1975:29, rskr
1975:220) föreslås all regeringen flr bemyndigande att meddela föreskrifter om
avgifter hos byggnadsnämnd och all överiåta åt kommun alt meddela sådana
föreskrifter. Genom ändring (1975:462) i byggnadsstadgan (1959:612) har
regeringen slopat tidigare underställningsförfarande hos länsstyrelsen och
överlåtit ål kommun alt själv fastställa grunder för avgifier enligl byggnadsstadgan.
Molsvarande ändring (1975:821) har gjorts i förordningen (1961:568) om
brandfariiga varor.
Departementspromemorian (Ds Kn 1975:3) Minskad
statlig detaljreglering av kommunerna, PM II, Nämndorganisationen,
underställning m. m. (förkortas i fortsättningen PM II) innehållerdels
förslag om slopad underställning av kommunala beslut hos statlig myndighet i
några fall, dels en genomgång av reglerna om de viktigaste specialreglerade
nämndernas organisation och arbetsformer. En rad förslag till förenklingar och
slopande av detaljföreskrifter läggs fram. De redovisas i huvuddrag nedan i
kapitel 3. Promemorian remissbehandlas f n.
Översynen av reglerna om nämnderna har påkallats
också av kommunallagsuiredningens betänkande (SOU 1974:99) Enhetlig
kommunallag, som remissbehandlas samtidigt som PM II. En ny
kommunallag för med sig följdändringar i flertalet författningar om den
specialreglerade kommunala verksamheten.
I PM II behandlas de viktigaste
specialreglerade nämnderna i kommun, nämligen brandstyrelse, byggnadsnämnd,
skolstyrelse, social centralnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd,
nyklerhetsnämnd och hälsovårdsnämnd. Härutöver finns ett inte obetydligt antal
specialreglerade nämnder som i allmänhet är fakultativa. 1 många kommuner
fullgörs de funktioner som ankommer på dessa fakultativa nämnder av
kommunstyrelsen eller annan nämnd. Vissa kommuner, företrädesvis de större, har
emellertid särskilda nämnder för flera av dessa verksamheter. Regler för sådana
särskilda nämnder ges med något undantag i specialförfaltningar. Införandet av
en enhetlig kommunallag fordrar en översyn av dessa författningar. I
föreliggande promemoria behandlas reglerna om de huvudsakligen fakultativa
specialreglerade nämnderna på i princip samma sätt som de obligatoriska
nämnderna i PM II. De nämnder som behandlas är valnämnd, överförmyndarnämnd,
särskild civilförsvarsnämnd, särskild beredskapsnämnd, särskild kristids-
Prop.
1976/77:1 . 245
nämnd,
uttagningsnämnd, särskild familjebidragsnämnd, sräskild krigshjälpsnämnd.
särskild hemvärnsnämnd, särskild arbetslöshetsnämnd, handels- och
sjöfartsnämnd saml slakthusstyrelse. Av dessa är f n. valnämnd, uttagningsnämnd
och i vissa fall handels- och sjöfartsnämnd obligatoriska.
Kommunallagsutredningens förslag innebär bl. a. att
bestämmelserna om kommunalförbund skall fogas in i den nya kommunallagen. En
sådan lösning påkallar en genomgång av de bestämmelser om kommunalförbund som
finns i olika specialförfattningar. I föreliggande promemoria behandlas därför
också reglerna om kommunalförbund för skola, kommunalförbund för
bostadsförmedling samt regionplaneförbund.
Bland nämnder och styrelser hos landstingskommun
har en nämnd behandlats i PM II,
nämligen utbildningsnämnd. Övriga
specialreglerade landslingskommunala nämnder kommer att behandlas i en
särskild PM IV. Det gäller sjukvårdsstyrelse, direktion för
sjukhus, styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, särkild
regionplanenämnd och semesierhemsnämnd.
2
Nämndreglernas principiella uppbyggnad
I 3 kap. kommunallagen (1953:753, omtryckt
1969:765) (KL) finns regler om kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder.
Reglerna om kommunstyrelsen hänvisar beträffande valbarhet,obehörighet och
avsägelse,jäv, beslulsförfarande, protokoll och protokollsjusteringar samt
arvoden till motsvarande regler för kommunfullmäktige. Övriga frågor rörande
kommunstyrelsens organisation och arbetsformer regleras i 3 kap.
145 § ges reglerom nämnder för oreglerad
förvaltning. Genom hänvisning gäller för dessa nämnder samtliga reglerom
kommunstyrelsen utom reglerna om antal ledamöter, mandattid, presidium och
reglemente. Dessa frågor avgörs av varje kommun. Härutöver innehåller 45 S
regler om delegation, vilka i huvudsak stämmer överens med motsvarande regler
för kommunstyrelsen, och om arkivvård.
Särskilda regler om de specialreglerade nämnderna
ges inte i KL. Föreskrifter om sädana nämnders organisation och arbetsformer
finns i stället i resp. specialförfaUning. lallmänhetgälleratt reglerna om
kommunstyrelsen genom hänvisning i specialförfaltningar till sin huvuddel görs
tillämpliga på den specialreglerade nämnden. I växlande omfattning innehåller
specialförfattningarna dock en självständig reglering av nämndernas organisation
och arbetsformer. Dessa regler kan avse frågor som beträffande kommunstyrelsen
regleras i KL. Ofta gäller då för den specialreglerade nämnden någon avvikelse
från kommunstyrelseföreskriften. Exempel härpå utgör jävsreglerna, där förvaltningslagens
regler i allmänhet gäller i specialreglerade nämnder, föreskrifter om antal
ledamöter och om delegation. Det förekommer också alt i specialförfaltningarna
regleras frågor, vilka saknar motsvarighet i KL.
Prop.
1976/77:1 246
3
Förslagen i PM II
I PM II diskuteras utföriigt skillnaderna i
reglerna om nämndernas organisation och arbetsformer mellan KL och
specialförfattningarna. De förslag som ges i promemorian kan kortfallat
beskrivas som en anpassning av den specialreglerade nämndorganisationen lill
reglerna i KL. 1 del följande redovisas i korthet de bedömningar i olika
sakfrågor som görs i PM II och den modell för hänvisning till KL som där
föreslås belräffande brandstyrelse, byggnadsnämnd, skolstyrelse, de sociala
nämnderna och hälsovårdsnämnd.
3.1 Valbarhetsbestämmelser
Regler om valbarhet till kommunstyrelsen finns i 32
S KL. Kommunallagsutredningen föreslår alt nu gällande valbarhetshinder för
vissa tjänstemän slopas, men att en särskild jävsregel införs som hindrar
förvaltningschef alt som nämndledamot delta i avgörande som rör del egna
verket.
I PM II föreslås att
valbarhetshindren för vissa ijänstemän i olika specialförfatiningar slopas
efter mönster av kommunallagsutredningens förslag beträffande kommunstyrelsen
och av de regler som redan gäller beträffande val till några nämnder, nämligen
byggnadsnämnd, barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd. Däremot föreslås inte
regeln om jäv för förvaltningschef bli tillämplig på de specialreglerade
nämnderna.
3.2 Särskilda
regler om nämndemas sammansättning
Hälsovårdsstadgan och flera av lagarna om de
sociala nämnderna innehåller regler eller rekommendationer om hur nämnderna
skall vara sammansatta. Framför allt gäller det representation eller närvaro
av läkare, veterinärer och jurister.
I PM II föreslås alt alla
föreskrifterom särskild yrkesrepresenlation mönstras ut ur
specialförfattningarna.
3.3 Proportionella
val av nämnder
För flertalet specialreglerade nämnder föreskrivs -
antingen genom hänvisning till motsvarande regler i KL för kommunstyrelsen
eller genom en positiv bestämmelse i specialförfattningen - atl val lill
nämnden skall ske proportionellt om en på ett bestämt sätt beräknad minoritet
påkallar det. Bland de nämnder som behandlas i PM II är det
endast två som saknar denna regel, nämligen nyklerhetsnämnd och
hälsovårdsnämnd.
I PM II föresläs att regeln om rätt atl påkalla
proportionella val skall gälla val lill alla nämnder. Delta medför att
nyklerhetsnämnd och hälsovårdsnämnd skall kunna väljas proportionellt. Med den
utformning regeln har givits i PM II blir den tillämplig också
på några nämnder som behandlas i föreliggande promemoria, nämligen
uttagningsnämnd, handels-och sjöfartsnämnd och slakthusslyrelse.
Prop.
1976/77:1 247
3.4
Utomståendes närvarorätt
I de olika specialförfattningarna finns varierande
bestämmelser om närvarorätt och i vissa fall s. k. falsk reservationsrätt för
olika utomstående. Del kan gälla vissa experter, vissa statliga Ijänstemän,
förvaltningschef eller annan föredragande.
I PM II föreslås atl samtliga
dessa bestämmelser mönstras ut ur specialförfattningarna. Den regel om rätt
för nämnd atl kalla sakkunnig eller tjänsteman till sammanträde som
kommunallagsutredningen föreslär bör kunna ersätta dessa bestämmelser.
3.5
Gemensam personaladministration
Genom ett tillägg till kommunallagsutredningens
förslag till enhetlig kommunallag (EKL) föreslås i PM 11 kommunfullmäktige H
avgöra vilken nämnd som skall handlägga frågor rörande personaladministration
och egendomsförvaltning. Regeln avses omfatta samtliga nämnder men torde sakna
större intresse belräffande de nämnder som behandlas i föreliggande promemoria.
3.6
Bestämmelser om delegation
Skiftande bestämmelserom delegation finns i
flertalet specialförfattningar. Jämfört med motsvarande regler i KL gäller för
flertalet specialreglerade nämnder mer restriktiva regler. Restriktionerna kan
avse vilka ärendegrupper som flr delegeras eller delegatkretsen. I ett par fall
fordras länsstyrelsens medgivande för att delegation skall fä ske.
I PM II föresläs alt KL:s regler
om delegation blir tillämpliga i samtliga där behandlade nämnder. Vissa
undantag för särskilt kvalificerade ärendegrupper behälls dock, däremot inle
kraven pä länsstyrelsens medgivande i vissa fall.
3.7
Föreskrifter om protokoll
Jämfört med reglerna i KL är skyldigheten för de
specialreglerade nämnderna att föra protokoll begränsad. För flertalet
specialreglerade nämnder gäller all protokoll endasl behöver innehålla
förteckning över de närvarande, beslutet i varje ärende och skälen för
beslutet.
I PM II konstaleras atl
förvaltningslagen (1971:290) (FL) innehåller krav på motivering av beslut som
torde vara fullt tillräckliga förde specialreglerade nämndernas verksamhet. Med
hänsyn härtill föreslås att skyldigheten att redovisa skälen för ett beslut i
protokollet ersätts med en hänvisning till 17 S FL
Prop.
1976/77:1 248
3.8
Antal ledamöter m. m.
Ytteriigare några särregler för de specialreglerade
nämnderna redovisas i PM 11.
Ett par författningar innehåller regler om minsta
antal ledamöter. 1 PM II föreslås att dessa regler ersätts av motsvarande
regel för kommunstyrelsen (minst fem ledamöter).
Enligt 31 S första stycket KL väljs suppleanter
till kommunstyrelsen lill det anial fullmäktige bestämmer. Samtliga
specialförfattningar som behandlas i PM II utom en
innehåller motsvarande regel. För nyklerhetsnämnd gäller atl antalet
suppleanter skall vara hälften av anialet ledamöter. Denna särregel föresläs
utgå.
Slutligen behandlas specialförfattningarnas regler
om arkivvård. Kommunallagsutredningen föreslår alt fullmäktige beslutar om
vården av styrelsens aikiv. 1 PM II föreslås att denna regel
skall gälla också de specialreglerade nämnderna.
3.9
En allmän modell för regler om nämndernas organisation och arbetsformer
Efter genomgången av de olika delfrågorna
konstateras i PM II att goda förutsättningar finns för atl med ett
minimum av särregler anpassa de olika specialförfattningarnas nämndregler till
motsvarande bestämmelser i KL, Genomgående föreslås en hänvisning i resp.
specialförfatining lill EKL av i princip följande lydelse:
Beträffande x-nämnd skall bestämmelserna i 33 S, 34
S första stycket, 35-38 SS, 39 S första stycket samt 40-42 SS kommunallagen
(1976:000) äga motsvarande tillämpning.
Nämndens protokoll behöver dock ej upptaga annat än
uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i
vilken utsträckning beslut skall innehälladeskäl som harbestämtutgängenfinnsi
17 S förvaltningslagen (1971:290). Föreskrifterom rättelse av beslul finns i
19 S samma lag.
Ulan hinder av 2 S 2 förvallningslagen (197
l:290)äger 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos x-nämnd.
Med vissa smärre avvikelser föreslås i PM II att
denna enhetliga modell las in i brandlagen (1974:80), byggnadsstadgan,
skollagen (1962:319, omtryckt 1970:1026), lagen om social centralnämnd
(1970:296), socialvårdslagen (1956:2), barnavärdslagen (1960:97, omtryckt
1971:308), nykterhelsvårdslagen (1954:579, omtryckt 1971:307) och
hälsovårdsstadgan (1958:663).
När PM II lades fram, förelåg ännu
inte huvudbetänkandet (SOU 1975:41) Kommunal demokrati frän utredningen om den
kommunala demokratin. Hänvisningarna till EKL avsäg därför
kommunallagsutredningens förslag i betänkandet (1974:99) Enhetlig kommunallag.
I PM II framhålls aU för-
Prop.
1976/77:1 249
slagen
till anpassning av specialförfailningarnas nämndregler till EKL inle avser atl
föregripa demokralifrågornäs lösning. Sädana förändringar i kommunstyrelsereglerna
som kunde komma att föreslås av demokratiutredningen i syfte atl stärka
medborgarinfiytandet förutsattes i PM II bli tillämpliga också på
de specialreglerade nämnderna.
När demokratiutredningens betänkande nu föreligger,
kan det konstaleras att betänkandet innehåller vissa förslag till ändringar i
bl. a. kommunstyrelsereglerna i kommunallagsuiredningens ursprungliga förslag.
Det gäller 34 S (rätt till ledighet för fullgörande av förtroendeuppdrag), 36 S
(val av ordförande och vice ordförande, mandattid ett år och regler om
ersättare för ordföranden), 37 S andra och tredje styckena (rätt alt tillkalla
förtroendeman för att meddela upplysningar) samt 38 S första stycket
(inkallande av suppleant och suppleants ijänslgöringsrätt). Dessa nya regler
kommer således atl bli tillämpliga även på de specialreglerade nämnderna, om
hänvisningsbestämmelserna i PM II lämnas i oförändrat skick,
vilket förefaller lämpligt och välmotiverat.
I föreliggande promemoria prövas möjligheten att i
övriga specialförfattningar tillämpa samma modell för hänvisning till EKL.
Vidare kartläggs de författningsändringar som i övrigt kan påkallas av
införandet av en kommunallagsreform.
4
Jävsregler
Några frågor av mer generell räckvidd skall belysas
innan reglerna om de olika nämnderna behandlas var för sig. Det gäller dels
jävsbeslämmel-serna, dels frågan om i vilken utsträckning det skall vara
obligatoriskt för kommun atl inrätta särskild nämnd för det område resp.
specialförfattning reglerar. Dessa spörsmål har inte närmare behandlats i PM II. De där behandlade nämnderna är samtliga utom särskild brandstyrelse
och utbildningsnämnd hos landstingskommun obligatoriska. Frågan om jävsbestämmelser
beträffande de nämnder som behandlas i PM II diskuterades
ingående vid tillkomsten av FL (prop. 1971:30). Någon anledning alt inom ramen
för detta översynsarbele ompröva reglerna om jäv i dessa nämnder har inte
funnits.
I de kommunala nämndernas arbete kan gälla
jävsbestämmelserna i antingen KL eller FL. Förvallningslagsjäven är mer
detaljerade och kan betraktas som strängare än kommunallagsjäven.
Kommunallagsjäven gäller i kommunfullmäktige, i kommunstyrelsen och i nämnderna
för oreglerad förvaltning. Förvallningslagsjäven gäller vanligen i nämnderna
för specialreglerad förvaltning. Lagtekniskt förhåller sig regelsystemen så lill
varandra alt FL är en baslag, vars regler gäller endast när annat ej har
föreskrivits. Således tar KL:s jävsregler över molsvarande beslämmelser i FL. I
exempelvis en kommunstyrelse, som samtidigt utgör brandstyrelse, skall frågan
om ledamots jäv bedömas enligt KL:s regleräven i ärenden som avser
Prop.
1976/77:1 250
brandförsvaret,
trots alt besluten kan angripas genom förvaltningsbesvär.
FL:s regler gäller enligt 2 S 2 inte ärenden hos
kommunal myndighet, om beslut i ärendet kan angripas med kommunalbesvär eller
besvär hos kommunal besvärsnämnd. Denna huvudregel skulle innebära att en specialreglerad
nämnd fick tillämpa olika jävsregler i olika ärenden om annat inte föreskrevs.
1 exempelvis en skolstyrelse skulle kommunallagsjäven gälla vid tillsättning av
en tjänst som skolvaklmäslare men FL:s jävsregler vid tillsättning av en tjänst
som lärare. För atl undvika ett sådant förhållande och skapa största möjliga
klarhet och överskådlighel i regelsystemet infördes i fiertalet
specialförfaltningar i samband med tillkomsten av FL en särskild regel av
innebörden all FL:s jävsregler utan hinder av 2 S 2 skall gälla i samtliga
ärenden hos den specialreglerade nämnden.
Sådana bestämmelser gäller för samtliga nämnder som
behandlas i PM II liksom för fiertalet av de nämnder som behandlas i
denna promemoria. Denna lösning förefaller atl vara lämplig och riklig och
hittills ha fungerat väl. Jävsfrågan kommer därför inte att diskuteras
ytteriigare beträffande dessa nämnder.
Beträffande de nämnder för vilka FL:s regler inte
gäller är frågan om jäv inte enhetligt reglerad. I två nämnder, särskild
arbetslöshelsnämnd och slakthusstyrelse, gäller genom hänvisning KL:s
jävsregler. Något utrymme för tillämpning av molsvarande bestämmelser i FL
finns i sådant fall inte.
För tre nämnder saknas jävsbestämmelser helt i
resp. specialförfattning. Det gäller uttagningsnämnd, särskild hemvärnsnämnd
saml handels- och sjöfartsnämnd.
Vad först angår särskild hemvärnsnämnd saknas
numera över huvud tagel bestämmelser om sådan nämnd. I den utsträckning
kommuner har inrättat hemvärnsnämnder torde KL:s regler om bl. a. jäv gälla.
För uttagningsnämnd gäller, utöver vad som är
föreskrivet i uttagningskungörelsen (1963:110), byggnadsstadgans beslämmelser
i tillämpliga delar beträffande valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget,
tjänstgöringslid, fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande,
ordningen för fattande av beslutsamt förande av protokoll. Någon hänvisning
lill de jävsbeslämmelser som gäller i byggnadsnämnd (4 och 5 SS FL) görs
däremot inte. Om kommunfullmäktige inte meddelar kompletterande föreskrifter,
vilket får anses kunna ske i viss utsträckning i fall som detta, uppstår frågan
vilka jävsregler som skall gälla. I den utsträckning nämnden fattar beslul som
kan angripas med förvaliningsbesvär, vilket är tveksamt om den gör, gäller
givetvis FLs jävsregler. Det står vidare klart atl något slags jävsprincip kan
hävdas även om uttryckliga regler saknas. Det framgår klart av ett antal rättsfall
från tiden före tillkomsten av nu gällande jävsbeslämmelser i KL och FL. Närmast
till hands ligger att anta alt KL:s jävsbeslämmelser i brist på annan reglering
får anses äga molsvarande tillämpning.
Vad slutligen angår handels- och sjöfartsnämnd saknas
likaledes uttryckliga jävsbestämmelser. En sådan nämnd fattar vissa beslul som
kan angripas
Prop.
1976/77:1 251
med
förvaliningsbesvär. I dessa ärenden gäller FL:s jävsbestämmelser. I övriga fall
torde KL:s jävsregler vara tillämpliga.
I samband med tillkomsten av FL infördes, som förut
har framhållits, enhetliga jävsbestämmelser för flertalet specialreglerade
nämnder. De innebär atl FL:s jävsbestämmelser skall gälla i samtliga ärenden
hos nämnden. De fem nämnder som har diskuterats i det föregående
aktualiserades inte i delta sammanhang. Anledning finns därför alt nu närmare
pröva vilka jävsbeslämmelser som bör gälla i dessa nämnder.
I slakthusslyrelse, vars uppgift är att förvalta
offentligt slakthus, bör KL:s jävsbestämmelser också i fortsättningen kunna
tillämpas.
Annoriunda kan förhållandet vara belräffande
särskild arbetslöshelsnämnd. Del är ovisst varför denna nämnd inte
aktualiserades i samband med förvallningslagsreformen. I synnerhet medan
arbetslöshelsnämnd ännu hade kontantunderstödsverksamhet om hand kunde det
ifrågasättas om det inte hade varit ändamålsenligt och lämpligt alt
verksamheten omfattades av det långtgående skydd för den enskilde som FL:s
regler ger. Även nu, sedan konlanlunderstödsverksamheten har ersatts av andra
former av arbetsmarknadsstöd, förefaller det mest ändamålsenliga vara att i
särskild arbetslöshelsnämnd tillämpa samma modell som i fiertalet
specialreglerade nämnder, dvs. atl FL:s jävsregler skall gälla i samtliga
ärenden hos särskild arbetslöshelsnämnd.
Uttagningsnämnds och särskild hemvärnsnämnds
verksamhet riktar sig huvudsakligen mot enskilda - hästägare resp. hemvärnsmän
eller hemvärnsmän in spe. Övervägandena bakom FL och utformningen av dess
jävsregler' lalar för atl dessa är bättre lämpade att tillämpas i dessa typer
av verksamhel än KL:s molsvarande regler. Några nackdelar synes ej vara
förknippade med en lösning som innebär att FL:s jävsbestämmelser tillämpas i
samtliga ärenden hos dessa nämnder även om deras beslut inte synes kunna
angripas med förvaltningsbesvär.
Vad slutligen beträffar handels- och sjöfarisnämnd
gäller, som förut har framhållits, FL:s jävsregler redan i vissa ärenden hos
denna nämnd. Att den år 1971 införda regeln om förvaltningslagsjäv i samtliga
ärenden hos specialreglerad nämnd ej kom att omfatta också handels- och
sjöfartsnämnd torde vara ett förbiseende. Förhållandet bör rättas lill i detta
sammanhang.
5
Obligatoriska särskilda nämnder
Samtliga nämnder som behandlas i PM II utom
särskild brandstyrelse och utbildningsnämnd hos landstingskommun är
obligatoriska. Det fanns i det sammanhanget inte anledning alt ifrågasätta
detta förhållande och inte heller alt närmare överväga vilken utformning en
beslämmelse om all en nämnd är fakultativ borde ges.
De nämnder som behandlas i denna promemoria är
samtliga utom valnämnd, uttagningsnämnd och i vissa fall handels- och
sjöfartsnämnd fa-
Prop.
1976/77:1 252
kultativa.
Kommunen kan inrätta särskild nämnd för det område special-författningen
reglerar. 1 annat fall utgör i regel kommunstyrelsen (i ett fall socialnämnden)
sådan nämnd. 1 allmänhet gäller vidare att kommunen kan uppdra åt annan
kommunal nämnd alt ha uppgifterna om hand.
Ett genomgående tema i PM II är alt
kommunerna bör lämnas största möjliga frihet att utforma sin nämndorganisalion
efter lokala värderingar och förutsättningar. Med hänvisning lill detta finns
anledning att behandla specialförfailningarnas beslämmelser om inrättande av
nämnder.
En första fråga är givelvis huruvida tillräckliga
skäl talar för atl det fortfarande skall var obligatoriskt att inrätta vissa
särskilda nämnder. Det gäller valnämnd, uttagningsnämnd och i vissa fall
handels- och sjöfarisnämnd.
Vad först beträffar valnämnd torde någon annan
lösning inte kunna komma i fråga. Att låta kommunstyrelsen eller annan
kommunal nämnd sköta valnämndens mycket speciella uppgifter reser en rad
invändningar samtidigt som inga skäl tycks tala för en sådan lösning.
Också uttagningsnämnds och handels- och
sjöfarlsnämnus uppgifter kan beskrivas som speciella. Här talar emellertid inga
principiella skäl mot alt kommunen ges frihet att bestämma i vilken form dessa
uppgifter skall lösas. Del bör betonas atl en molsvarande frihet finns
beträffande alla nämnder med försvars- eller beredskapsanknytning utom
uttagningsnämnd.
Återstår frågan vilken utformning bestämmelserna om
inrättande av nämnder bör ges. Innebörden bör vara all kommun får tillsätta
särskild nämnd för de uppgifter specialregleringen avser, alt kommun flr uppdra
åt annan nämnd alt fullgöra dessa uppgifter och slutligen att viss styrelse
eller nämnd skall ansvara för uppgifterna, om fullmäktige inte har beslutat
annoriunda. En sådan utformning överensstämmer i sak med vad som gäller beträffande
flertalet fakultativa specialreglerade nämnder. Den har den fördelen att den
samtidigt som den ger kommunen full frihet atl utforma nämndorganisationen på
det sätt den finner lämpligast garanterar alt det alllid finns en nämnd som har
del direkta ansvaret för de specialreglerade uppgifter del är fråga om.
Beträffande några nämnder gäller andra regler.
Överförmyndarnämnd kan inrättas av kommun i stället för överförmyndare. Dessa
regler är helt nya. Några erfarenheter har ännu inle vunnits. Med hänsyn
härtill och lill att det knappast kan finnas någol behov av en möjlighet för
kommun atl uppdra åt annan kommunal nämnd alt vara överförmyndarnämnd, föreslås
ingen ändring i dessa regler.
Den f n. obligatoriska ullagningsnämnden bör som
fakultativ nämnd däremot kunna antingen inrättas som särskild nämnd eller
utgöras av kommunstyrelsen eller annan nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.
Här kan man lärit:a sig exempelvis brandslyrelse eller civilförsvarsnämnd. Samma
regel bör kunna gälla beträffande handels- och sjöfartsnämnd. Om nämnden inte
behålls som särskild nämnd, kan man länka sig att uppgifterna handhas av
exempelvis hamnstyrelse, näringslivsnämnd eller drätselnämnd.
Prop.
1976/77:1 253
Beslutar
inte kommunfullmäktige annat, bör uppgiften ankomma på kommunstyrelsen.
Arbetslöshetsnämnd skall utgöras av endera
kommunstyrelsen eller särskild arbetslöshelsnämnd. Detta förhållande har
vållat problem för de kommuner som har önskat utforma sin nämndorganisalion på
annat sätt och samordna arbeislöshetsnämndsuppgifierna med andra kommunala
uppgifter. Exempel på länkbara kombinationer kan vara arbetslöshets- och näringslivsnämnd,
arbetslöshets-och sysselsältningsnämnd, arbetslöshets-och arbelsvårdsnämnd,
arbetslöshetsnämnd och styrelse för skyddad verksamhet eller, vilkel förekommer
i en kommun, arbetslöshets- och familjebidragsnämnd. Sådana kombinationer har
endast kunnat inrättas efter regeringens medgivande.
Några bärande skäl att föreskriva alt arbetslöshetsnämndsuppgifterna
skall fullgöras av endera kommunstyrelsen eller särskild arbetslöshelsnämnd synes
inle föreligga utan kommun bör ges samma möjligheter på detta område som den
har beträffande andra fakultativa specialreglerade nämnder.
Även om de specialreglerade nämnder del här är
fråga om är eller görs fakultativa är del viktigt all understryka all de
uppgifter som regleras i specialförfattningarna i allmänhet är obligatoriska.
En föreskrift om inrättande av särskild nämnd kan därför lämpligen inledas med
en beslämmelse av innebörd au det i varje kommun skall finnas en x-nämnd,
varefter det anges att kommunen får inrätta särskild x-nämnd, vilken nämnd
eller styrelse som i annat fall skall vara x-nämnd saml all kommunen lar
uppdra åt annan nämnd all vara x-nämnd. I flertalet fall bör det ankomma på
kommunstyrelsen att vara x-nämnd, om annat inte har beslutats. Beträffande
familjebidragsnämnd och krigshjälpsnämnd bör ansvaret dock vila pä socialnämnden,
vilkel i kommuner som tillämpar familjevårdsprincipen är liktydigt med sociala
centralnämnden och - i förekommande fall - distriktsnämnderna. Uttrycket
"annat kommunalt organ", som finns i ett fiertal
specialförfaltningar, bör mönstras ut eftersom del är oklart och saknar motsvarighet
i kommunallagarna.
Flera skäl talar för en enhetlig utformning av
föreskrifterna om inrättande av specialreglerade nämnder. Genom att kommunerna
lämnas en frihet alt själva utforma nämndorganisaiionen skapas möjligheter atl
i varje kommun lösa givna uppgifter efter lokala förutsättningar. En särskilt
intressant möjlighet kan vara att befria kommunstyrelsen från vissa
specialreglerade uppgifter, som kan anförtros en särskild nämnd. Denna kan
genom att flera i och för sig begränsade ansvarsområden förs samman beredas meningsfulla
arbetsuppgifter.
En modell för reglering av nämndfrågan skulle med
hänvisning till del föregående kunna ges följande utformning.
1 varje kommun skall finnas en x-nämnd. Kommun får
tillsälta särskild x-nämnd. Om särskild x-nämnd ej finns skall kommunstyrelsen
vara x-nämnd. Kommun kan också uppdra åt annan nämnd alt vara x-nämnd.
Med
vissa avvikelser föreslås denna modell ersätta motsvarande bestäm-
Prop.
1976/77:1 254
melser
i samtliga regler om fiikuliativa nämnder som behandlas i denna promemoria.
6
IVämnderna
I detta kapitel behandlas reglerna om nämndernas
organisation och arbetsformer. Specialförfailningarnas bestämmelser gås igenom
nämnd för nämnd. En jämförelse görs med den i kapitel 3 redovisade modellen för
hänvisning lill EKL. Varje avsnitt avslutas med överväganden och förslag lill
författningsändringar, vilka i utarbetat skick redovisas i bilagor.
6.1
Valnämnd
Bestämmelser om valnämnd finns i 3 kap. vallagen
(1972:620). 1 varje kommun skall finnas en valnämnd (1 S första stycket). Någon
möjlighet att uppdra åt annan nämnd atl vara valnämnd finns inie. Valnämnden är
alltså en obligatorisk specialreglerad nämnd.
Valnämnden utgör i och med 1972 års vallag ett rent
kommunall organ. Samtliga ledamöter utses av fullmäktige. Tidigare gällde bl.
a. atl ordföranden utsågs av länsstyrelsen.
I prop. 1972:105 med förslag lill vallag ullalar
föredraganden bl. a. alt frågan om hur ledamöter och suppleanter skall utses
och hur verksamheten inom valnämnderna skall bedrivas bör kunna regleras på
samma sätt som har skett när det gäller andra kommunala nämnder (s. 100).
Bestämmelserna om valnämnd hänvisar lill huvuddelen
av KL:s bestämmelser om kommunstyrelsen. Avvikelserna avser främst reglerna om
jäv och protokoll. Bestämmelserna i 4 och 5 S§ FL skall tillämpas i samtliga
ärenden hos valnämnd. Protokoll behöver endast upptaga närvarande ledamöter
samt för varje ärende beslutet och skälen för delta. Vidare saknas regler om
delegation.
Vallagens moderna utformning innebär alt
överensstämmelsen är stor också med den i kapitel 3 presenterade modellen för
hänvisning lill EKL. Avvikelserna är endasl två. nämligen i fråga om
protokollens utformning och i fråga om delegation. Skyldigheten atl i protokoll
redovisa skälen för beslul bör kunna ersättas med en hänvisning till 17 S FL
(jfr avsnitt 3.7).
Valnämnd bör liksom andra nämnder med fullmäktiges
medgivande kunna delegera beslutanderätten till ledamot eller tjänsteman.
Behovet därav kan komma att öka, om valnämnden, som uiredningen om den
kommunala demokratin föreslår, kommer alt kunna åläggas ytterligare uppgifter.
Det kan i detta sammanhang noteras att riksskatleverket i en promemoria den 17
januari 1975 med förslag till ändringar i valförfarandet har föreslagit atl en
regel om delegation förs in i vallagen. Verket redovisar önskemål härom från
fiera valnämnder och framhåller att bristande möjlighet att delegera vållar
komplikationer, i synnerhet för stora kommuner. Riksskatie-
Prop.
1976/77:1 255
verket
föreslår för sin del en regel efter förebild av 7 S byggnadsstadgan. Den
bestämmelsen, som bl. a. innefattar en föreskrift om underställning hos
länsstyrelsen av delegalionsbemyndigande, föreslås i PM II bli
ersatt av en hänvisning till EKLs delegalionsbeslämmelse. Sitmma lösning bör
vara lämplig också beträffande valnämnd.
Slutsatsen blir alltså atl deri enhetliga modellen
för hänvisning till EKL med fördel kan infogas i vallagen. Lämpligen bör
ändringar genomföras så atl I S andra stycket upphävs. Av 1 S återstår då
endast bestämmelser om atl valnämnd skall finnas i varje kommun och om atl
valnämnden skall ha tillgång till personal i erforderiig omfattning. Hela
nuvarande 2 S ersätts av den redovisade modellen för hänvisning till EKL. Några
särskilda beslämmelser för Stockholms kommun synes ej erforderliga.
Förslaget
redovisas i bilaga 1.
6.2 Överförmyndarnämnd
Genom ändring (1974:1038) i 19 kap. föräldrabalken
kommer kommunerna fr. o. m. år 1976 alt i stället för överförmyndare kunna
utse en överförmyndarnämnd. Sådan nämnd har tidigare funnits endasl i
Stockholms kommun.
Bestämmelserna om överförmyndarnämnd anknyter i
väsentliga delar till KL:s regler om kommunstyrelsen. Avvikelserna är dock
flera och gäller bl. a. antalet ledmöler (minst tre), valbarhetshinder
(konkurstillstånd), jäv (4 och 5 SS FL) och omrösiningsregler (16 kap.
rättegångsbalken). Vidare har förmynderskapsdomslolen tillsyn över
överförmyndarnämnden. Rätten har en allmän tillsynsskyldighet och kan också
entlediga en olämplig ledamot av överförmyndarnämnd eller överförmyndare.
Anknytningen lill KL:s nämndregler har tekniskt lösts så alt reglerna om
nämnder för oreglerad förvaltning med angivna avvikelser skall gälla för överförmyndarnämnd.
Reglerna om överförmyndarnämnd är helt nya och
träder inte i kraft förrän den 1 januari 1976. Några erfarenheter har man
alltså inle hunnit vinna ännu och del kan inte anses motiverat att i detta
sammanhang överväga några mer genomgripande förändringar.
EKL påkallar dock följdändringar i de paragrafer
som innehåller hänvisningar till KL. Det gäller 15 S, som hänvisar lill KL:s
arvodesbestämmlser, och 16 S,som hänvisar till KL:s reglerom nämnder för
oreglerad förvaltning. Förslag till ändringar i dessa paragrafer har
utarbetats. De avses ej innebära andra förändringar i sak än de som följer av
kommunallagsutredningens förslag.
Förslaget
redovisas i bilaga 2.
6.3 Särskild
civilFörsvarsnämnd
I varje kommun skall finnas en civilförsvarsnämnd.
Kommunen kan antingen inrätta en särskild nämnd för ändamålet eller uppdra åt
kommun-
Prop.
1976/77:1 256
styrelsen
eller annat kommunall organ aU vara civilförsvarsnämnd.
Beslämmelser om civilförsvaret finns i
civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712). Reglerna om särskild
civilförsvarsnämnd (41 S 2 mom.) överensstämmer väl med dem som gäller för
flertalet specialreglerade nämnder, exempelvis särskild brandstyrelse. Antalet
ledamöter skall vara minst fem, proportionellt val kan påkallas och för
nämndens arbete äger kommunsiyrelsereglerna i 31 S andra stycket, 32-36 SS, 37
S första stycket samt 382 SS KL motsvarande tillämpning. Belräffande delegation
gäPer KLs regler för oreglerad nämnd. Protokollsskyldigheien är begränsad och
FL:s jävsregier gäller i samtliga ärenden hos nämnden. Särskilda regler ges för
Stockholms kommun.
Särskild civilförsvarsnämnd torde finnas i endast
ett begränsat antal kommuner, företrädesvis de allra största.
Den moderna utformningen av reglerna om särskild
civilförsvarsnämnd innebär atl överensstämmelsen med den i kapital 3
presenterade modellen för hänvisning lill EKL är stor. En tillämpning av denna
skulle inle innebära några andra förändringar i sak än de som följer av kommunallagsutredningens
förslag. Skäl kan ändå anföras för alt så långt möjligt ge
speical-förfatlningarnas nämndregler en enhetlig utformning i samband med de
nödvändiga följdändringarna till EKL. Förslag lill ändring i 41 S civilförsvarslagen
har därför utarbetats med huvudsaklig förebild i den i PM II föreslagna
ändringen i brandlagen.
Förslaget
redovisas i bilaga 3.
6.4
Särskild beredskapsnämnd
Uppgift som kommun skall fullgöra under
civilförsvarsberedskap och som saknar motsvarighet i fredstid skall, om annat
ej har föreskrivits, handhas av en beredskapsnämnd. I allmänhet torde gälla att
kommunstyrelsen fungerar som beredskapsnämnd men uppgiften kan uppdras ål
annat kommunall organ. Kommun kan också inrätta särskild beredskapsnämnd. Detta
torde inte ha skett i många om ens i något fall.
Bestämmelserom den kommunala
beredskapsorganisationen finns i lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Lagen
ändrades senast år 1971 (1971:1168), vilket beträffande reglerna om
beredskapsnämnd främst innebar anpassningar till FL och ändringar i KL, som
hade gjorts efter beredskapslagens tillkomst.
Reglerna om särskild beredskapsnämnd överensstämmer
helt med dem som gäller för särskild civilförsvarsnämnd. Vad som har anförts
därom i föregående avsnitt äger alltså giltighet också här. Förslag lill
ändring i 10 S lagen om kommunal beredskap har utarbetats helt i
överensstämmelse med förslaget lill ändring i 41 S 2 mom. civilförsvarslagen.
Analogi med förslaget till ändring i 41 S 1 mom. civilförsvarslagen har i 9 S
infogats en hänvisning till 43 S Oärde stycket EKL dvs. den regel som har
föreslagits i PM II om rätt för fullmäktige att uppdra nämnds ärenden
rörande personaladmini-
Prop.
1976/77:1 257
stration
och egendomsförvaltning ät annan nämnd. Denna regel synes ligga väl i linje med
bestämmelsen i 8 S att uppgift som enligt lagen ankommer pä kommun under
civilförsvarsberedskap och som motsvarar fredstida kommunal uppgift skall
fullgöras av del kommunala organ, på vilket uppgiften ankommer i fredstid.
Förslaget
redovisas i bilaga 4.
6.5
Särskild kristidsnämnd
Kommun är skyldig atl vid krig, krigsfara eller
vissa andra utomordentliga händelser i den omfattning regeringen bestämmer svara
för vissa insatser av betydelse för folkförsörjningen. Sådana uppgifter
ankommer på kommunens krislidsnämnd. Vanligen torde kommunstyrelsen utgöra
kristidsnämnd, men kommunen kan också inrätta en särskild nämnd för ändamålet
eller uppdra åt annat kommunall organ att vara krislidsnämnd. Särskild
kristidsnämnd har enligl tillgängliga uppgifter inrättats av någon enstaka
kommun.
Bestämmelser om krislidsnämnd finns i lagen
(1973:861) om lokal kristidsförvaltning. Lagen ersatte lagen (1939:254) om
skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda
arbetsuppgifter. I propositionen (1973:132) framhålls att den nya lagen främst
innebär en modernisering av reglerna, huvudsakligen av formell natur. Samtidigt
(1973:864) upphävdes kungörelsen (1939:659) om kommunala kristidsförbund.
Enligl denna kunde länsstyrelsen besluta om inrättande av delta slags
kommunalförbund liksom om förbundets benämning, fördelning av ledamöter och
suppleanter mellan kommunerna m. m. Fr. o. m. år 1974 gäller för denna liksom
för andra verksamheter i kommunalförbunds regi lagen (1957:281) om
kommmunal-förbund.
Nämndreglerna i lagen om lokal kristidsförvallning
(4 och 5 S§) är alltså moderna. För särskild kristidsnämnd gäller i huvudsak
samma regler som för särskild brandslyrelse. Beträffande protokollsskyldigheien
är denna begränsad så, att protokoll endast behöver innehålla förteckning över
närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Den föreskrift som flnns i
brandlagen och åtskilliga andra specialförfattningar om alt skälen skall anges
för varje beslul saknas således i denna lag.
En tillämpning av den i föregående kapitel
redovisade modellen för hänvisning till EKL innebär inga andra sakliga
ändringar än de som följer av kommunallagsuiredningens förslag. Av
enhetlighetsskäl hören författningsändring ändå övervägas och förslag därtill
har utarbetats.
Förslaget
redovisas i bilaga 5.
6.6
Uttagningsnämnd
I varje kommun skall finnas en uttagningsnämnd.
Nämnden har till uppgift att ta tillvara näringslivets intressen i fråga om
uttagning av hästar för krigsmaklen.
17 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 258
Regler om uiiagning finns i kungörelsen (1963:110)
om ultagning i fred av vissa förnödenheter för totalförsvaret
(uttagningskungörelsen), som ersatte bl. a. militära uttagningsförordningn
(1953:673). I 4 kap. behandlas ultagning av hästar och i samband därmed
ullagningsnämnden. Nämndreglerna är jämförelsevis detaljerade och avviker på
flera punkter från vad som är vanligt i specialförfattningarna. Nämnden skall
sålunda bestå av tre eller fem ledamöter. För varje ledamot skall finnas en
suppleant. Valbar är den som bor inom kommunen eller brukar jordbruksfastighet
där. Ledamöter eller suppleanter bör äga ingående kännedom om kommunens
häslbestånd och de bör i första hand utses bland dem som har utsetts aU inom
kommunen inträda som överblockledare eller dennes ersättare. 1 övrigt gäller
beträffande valbarhet, rätt all avsäga sig uppdrag, tjänstgöringstid,
fyllnadsval, presidium, beslutsordning och protokoll i tillämpliga delar vad
som föreskrivs i byggnadsstadgan om byggnadsnämnd. Den som har utsetts lill
ordförande skall underrätta ultagningsmyndigheten (försvarels materielverk),som
också är den myndighet som i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen utfärdar närmare
föreskrifter för nämndernas verksamhet. Ersättning till ledamot eller suppleant
utgår av allmänna medel.
I PM II föreslås ändringar i
reglerna om byggnadsnämnd i överensstämmelse med den redovisade modellen för
hänvisning till EKL. Genomförs dessa ändringar i byggnadsstadgan, blir de
tillämpliga också på uttagningsnämnd. Med den utformning som har föreslagits
beträffande reglerna om byggnadsnämnd synes det inte finnas något skäl atl i
uttagningskungörelsen hänvisa till byggnadsstadgan i stället för atl hänvisa
direkt till EKL.
Uttagningsnämnd är, som har framgått, en
obligatorisk specialreglerad nämnd. Skäl har anförts för att delta organ med
dess mycket specialiserade och begränsade uppgifter görs fakultativt (kapitel
5).
Nämndreglerna i uttagningskungörelsen kommer därmed
atl avse särskild uttagningsnämnd. Den bör lämpligen fä samma reglering som
övriga fakultativa specialreglerade nämnder. Antalet ledamöter bör sättas lill
minst fem i stället för nuvarande tre eller fem. Genom att regeln att för varje
ledamot skall finnas en suppleant utesluts kan den kommun som så önskar hålla
antalet förtroendemän oförändrat.
Enligt uitagningskungörelsens valbarhetsregler är
den valbar som brukar jordbruksfastighet i kommunen utan att bo där.
Bestämmelsen, som bör ses mot bakgrund av utlagningsnämndens speciella
arbetsuppgifter, torde knappast ha någon praktisk betydelse och föreslås utgå.
Delsamma gäller rekommendationerna om vilka krav som i övrigt skall ställas på
ledamöterna.
Föreskriften om atl den som har utsetts till
ordförande skall underrätta ultagningsmyndigheten därom har sin motsvarighet i
KL och därmed i flera andra specialförfaltningar. Enligl dessa bestämmelser
skall länsstyrelsen eller i något fall annan länsmyndighet underrättas härom.
Motsvarande regler har slopats i EKL och i de förfatlningsförslag som läggs
fram i PM II. De torde kunna undvaras också beträffande
uttagningsnämnd.
Prop.
1976/77:1 259
I enlighet med det anförda har författningsförslag
upprättats. I förslaget har intagils en ändring föranledd av lagen (1969:780)
med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning m. m.
I förslaget har vidare intagils en hänvisning lill
FL:s jävsregler för samtliga ärenden hos särskild uttagningsnämnd. Någon
särskild reglering för Stockholms kommun synes ej erforderiig.
Det bör slutligen anmärkas att 1967 års
rekvisitions- och förfogandeul-redning i betänkandet (SOU 1975:65) Förfogandelagsliftningen
helt nyligen har föreslagit atl uttagningskungörelsen skall ersättas av en
förordning om förberedelser för krigsanskaffning. Förordningen innehåller inte
några regler om ultagning av hästar och därmed heller inte om uttagningsnämnd
men utredningen föreslär atl uitagningskungörelsens beslämmelser om
hästut-tagning övergångsvis skall gälla intill dess regeringen beslutar annat.
Förslagen i denna promemora avses fl aktualitet endast för det fall att dessa
bestämmelser fortfarande gäller när en ny kommunallag träder i kraft.
Förslaget
redovisas i bilaga 6.
6.7
Särskild familjebidragsnämnd
För handlägning av ärenden rörande familjebidrag
till värnpliktiga skall kommun ha en familjebidragsnämnd. Kommunen kan antingen
inrätta en särskild sådan nämnd eller uppdra ät annat kommunalt organ att vara
familjebidragsnämnd. Något tiotal kommuner har i dag särskild familjebidragsnämnd.
Det vanligaste torde vara atl uppgiften anförtros åt sociala centralnämnden
eller socialnämnden. Hithörande frågor regleras i familjebidragsförordningen
(1946:99). Nämndreglerna ändrades senast i samband med
förvaltningsrättsreformen varigenom bestämmelserna anpassades till FL och till
gjorda ändringar i KL (se SFS 1971:651).
Kommunens befattning med familjebidragsfrågorna har
diskuterats under senare år. Bl. a. har det anförts att
familjebidragsprövningen är så noggrant deialjreglerad att inget utrymme finns
för en lokal förtroendemannamed-verkan. Utredningen rörande systemet för
förmåner åt värnpliktiga föreslog i sitt betänkande (SOU 1972:68)
Värnpliktsförmåner alt den lokala administrationen av familjebidragen skulle
flyttas från kommunerna till försäkringskassorna. Utredningens förslag har
ytteriigare övervägts av en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som i departementspromemorian
(Ds Fö 1974:2) Principiella förslag angående ersättningar åt värnpliktiga m.
fl. delar utredningens synpunkter i denna fråga.
Promemorian har legat till grund fören proposition
(1975:37)och riksdagen (FöU 1975:18, rskr 1975:195) har godtagit riktlinjerna
för ett nyu förmånssystem för värnpliktiga m. fl., vilkel i huvudsak skall
administreras av försäkringskassorna. Av propositionen framgår att frågan om
en överflyttning av administrationen av vissa stödformer, som inte har
anknutits till sjukpenningförsäkringen kan avgöras först efter ytteriigare
överväganden. Det
Prop.
1976/77:1 260
finns
därför anledning att räkna med att det åtminstone under en övergångstid
fortfarande kommer an behövas regler om familjebidragsnämnd.
Reglerna om särskild familjebidragsnämnd kan
jämföras med dem som gäller beträffande särskild civilförsvarsnämnd, särskild
beredskapsnämnd eller särskild kristidsnämnd. Något egentligt behov av
ändringar i sak föreligger knappast utan bestämmelserna fyller de anspråk man
kan ställa på regleringen av en fakultativ specialreglerad nämnd. Del värde som
ligger i en enhetlig författningsreglering av den kommunala nämndorganisationen
har emellertid motiverat de förslag lill ändringar i 23-26 SS familjebidragsförordningen
som har utarbetats. I enlighet med vad som har anförts i kapitel 5 har en
beslämmelse infogats om alt socialnämnden skall vara familjebidragsnämnd, om
fullmäktige inte har beslutat annat. Förslaget innebär i övrigt inga andra
sakliga ändringar än de som följer av kommunallagsreformen.
Förslaget
redovisas i bilaga 7.
6.8
Särskild krigshjälpsnämnd
Alla som på grund av krigsskada, utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar medel till
sill uppehälle eller till erforderiig vård skall ha rätt tiil ett visst
ekonomiskt grundskydd - krigshjälp. Kommunerna skall administrera krigshjälpen
och för detta ändamål skall finnas en krigshjälpsnämnd. Socialnämnden skall
vara krigshjälpsnämnd om kommunen inte anförtror uppgiften åt annat kommunalt
organ eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd. Detta trode knappast ha förekommit,
varför krigshjälpsnämnden i flertalet av landets kommuner utgörs av sociala
centralnämnden eller - i ett 20-tal fall - socialnämnden.
Bestämmelser om krigshjälp flnns i lagen (1964:47)
om krigshjälp. Reglerna om krigshjälpsnämnd överensstämmer med bestämmelserna
för fiera i tidigare avsnitt behandlade nämnder, exempelvis särskild beredskapsnämnd.
Något större behov av sakliga ändringar finns alltså inle och förslaget lill
ändring i 6 S motiveras helt av intresset av en enhetlig författningsreglering
av den kommunala nämndorganisaiionen.
En bestämmelse om delegation finns i 7 S. Den
föreskriver all ledamot och den som har utsetts att la emot ansökan om
krigshjälp (ofta chefstjänsteman vid socialbyrå) får bevilja krigshjälp för
tid intill nämndens nästa sammanträde, om detta ej kan avvaktas. Nämndens
bemyndigande fordras alltså inte, vilkel överensstämmer med reglerna i
exempelvis socialhjälpslagen. Enligt denna lag ankommer detta slag av beslul
på nämndens ordförande. Krigshjälp kan däremot beviljas av vilken ledamot som
helst eller den som har att ta emot ansökan därom. Av förarbetena (prop.
1964:5) framgår att de extraordinära förhållanden varunder krigshjälp skall
utgå innebär att enbart ordförandedelegalion inte är tillfyllest. Lagtextens
formulering "ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden utsetts
alt
Prop.
1976/77:1 261
mottaga
ansökan om krigshjälp ..." kan misstolkas och föresläs ändrad så all det
klart framgår att det inte är ledamot och tjänsteman i förening som avses.
Någon s. k. blandad delegation torde inle ha avsells i denna nämnd lika liiei
som i övriga nämnder. Förslagel redovisas i bilaga 8.
6.9
Särskild hemvärnsnämnd
Hemvärnet, som tillhör armén, består av frivilliga
förband med uppgift alt skydda hembygd och arbetsplats. Hemvärnels organisation
och arbetsuppgifter regleras i hem värnskungörelsen (1970:304), som också ger
kommun vissa uppgifter. Sålunda skall hemortskommun ges tillfälle att yttra sig
i ärende om förordnande av hemvärnschef och om antagande av hemvärnsman.
Kommunens yttrande får ej frängås utan särskilda skäl. Kommun skall också yttra
sig i ärende om hävande av hemvärnskontrakt och utser vidare representant i
hemvärnsområdets förtroendenämnd. Totalt sett är hemvärnsärendena i landets
kommuner av inle obetydlig volym, eftersom hemvärnets personalomsättning är av
slorieksordningen 10 000 man per är och kommunerna medverkar vid såväl slutande
av kontrakt som hävande.
Nu gällande hemvärnskungörelse föreskriver ingen
form för kommunens handläggning av uppgifterna inom hemvärnet. Den tidigare
hemvärnskungörelsen (1947:673) föreskrev däremot att hemortskommuns yttrande
fick avges av drätselkammaren, kommunalnämnden, särskild för ändamålet tillsall
nämnd eller annan kommunal myndighet, ål vilken handläggningen av dessa frågor
hade uppdragils (20 S 4 mom.). Särskild hemvärnsnämnd finns i Stockholms kommun
och möjligen ytteriigare några kommuner. Beträffande sådan nämnd torde KL:s
bestämmelser om nämnd för oreglerad förvaltning vara analogi tillämpliga i den
mån kommunfullmäktige inte har meddelat särskilda föreskrifter. I flertalet
fall torde hemvärnsärendena avgöras av förtroendeman eller tjänsteman med stöd
av delegation frän sociala centralnämnden, kommunstyrelsen eller möjligen annan
nämnd. Det förefaller lämpligt alt i hemvärnskungörelsen ange att kommuns uppgifter
enligl kungörelsen ankommer på viss nämnd - i detta fall lämpligen kommunstyrelsen
- med möjlighet för kommunen att anförtro uppgiften ål annan nämnd eller all
inrätta en särskild nämnd för ändamålet. Beträffande sådan särskild
hemvärnsnämnd bör den tidigare redovisade modellen för hänvisning lill EKL
gälla. Förslag till förfaUningsändringar i enlighet härmed har utarbetats.
Förslaget
redovisas i bilaga 9.
6.10
Särskild arbetslöshetsnämnd
För alt förebygga arbetslöshet eller minska
verkningarna av arbetslöshet kan kommun inrätta arbetslöshetsnämnd.
Bestämmelser härom finns i lagen
Prop.
1976/77:1 262
(1944:475)
om arbetslöshetsnämnd och i kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om
arbetslöshetsnämnd och dess verksamhel m. m. Särskild arbetslöshetsnämnd finns
i ett 40-lal kommuner.
Behovet av att behälla arbetslöshetsnämnderna har
ibland ifrågasatts, i synnerhet sedan den kommunala
konlanlunderstödsverksamheten fr. o. m. år 1974 har ersatts av en statlig
stödform vid arbetslöshet. Denna fråga torde komma att prövas av
sysselsättningsutredningen (A 1974:02). Arbetslöshetsnämnden bör dock inle i
avvaktan på förslag från uiredningen lämnas utanför en genomgång av den
specialreglerade kommunala nämndorganisationen. 1 del följande förutsätts
alltså att arbetslöshetsnämnden finns kvar som kommunal nämnd.
Sysselsättningsutredningen torde inte heller komma att lägga fram något förslag
i denna del före kommunallagsreformen.
Regeringen kan föreskriva att i kommun skall finnas
arbetslöshelsnämnd. I kommun som inte har inrättat särskild arbetslöshelsnämnd
skall kommunstyrelsen vara arbetslöshetsnämnd. 1113 §
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) föreskrivs att arbetslöshetsnämnd, om
regeringen inte föreskriver annat, skall finnas i kommun som anordnar
beredskapsarbete med statsbidrag. Varken i lagen eller i kungörelserna ges
någon möjlighet för kommunen att uppdra åt annan nämnd än kommunstyrelsen alt
vara arbetslöshetsnämnd.
Detta förhållande har diskuterats i kapitel 5, där
det konstateras att några bärande skäl att föreskriva att
arbetslöshetsnämndsuppgifterna skall fullgöras av endera kommunstyrelsen eller
särskild arbetslöshetsnämnd inte föreligger. Kommun bör ges samma möjligheter
på detta område som den har beträffande andra fakultativa specialreglerade
nämnder.
Beträffande arbetslöshetsnämnd gäller vidare att
den kan vara gemensam för flera kommuner. Behov av en sådan regel, som endast
torde kunna avse särskild nämnd, föreligger knappast längre, sedan kommunindelningsreformen
har genomförts. Eftersom en ordning med en för flera kommuner gemensam nämnd
skapar en mängd oklarheter beträffande nämndens ställning och vilka regler som
skall gälla, förefaller det lämpligast alt slopa möjligheten att inrätta
interkommunala arbetslöshetsnämnder. 1 den utsträckning del finns behov av ett
så nära samarbete, bör andra former för interkommunal samverkan kunna användas.
Närmare beslämmelser om särskild arbetslöshetsnämnd
finns i kungörelsen. Sådan nämnd skall bestå av ordförande samt minst fyra och
högst tio andra ledamöter. Suppleanter skall finnas för ordföranden och minst
halva antalet ledamöter. Kommunfullmäktige utser nämnden för viss lid.
Beträffande valet gäller de vanliga reglerna om rätt atl påkalla proportionellt
val och om ordningen för suppleanternas inträde. En ändring av innebörd atl
EKLs motsvarande regler beträffande kommunstyrelsen blir tillämpliga innebär
alt förutom ordförande även vice ordförande skall utses, att maximeringen av
antalet ledamöter faller bort, liksom den särskilda regeln om antalet
suppleanter, vilket allt förefaller att vara lämpligt. Vidare blir man-
Prop.
1976/77:1 263
dauiden
tre år, vilkel torde stämma överens med vad som redan tillämpas.
Särskilda valbarhelsregler gäller för
arbetslöshelsnämnd. I särskild arbetslöshelsnämnd får ledamot, suppleant eller
tjänsteman hos arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden inte vara
ledamot. I arbetslöshelsnämnd får inte heller tjänsteman hos kommunen vara
ledamot, om han på grund av sin tjänst är redovisningsskyldig inför nämnden.
Lagligheten i denna senare regel, som alltså gäller inle enbart beträffande
särskild nämnd, kan ifrågasättas, om den vid val lill ledamot av kommunstyrelsen
som är arbetslöshelsnämnd utesluter tjänsteman hos kommunen som enligt KL är
valbar lill kommunstyrelse. Med hänsyn till den begränsning av valbarhelshindren
som föreslås av kommunallagsutredningen och, belräffande de specialreglerade
nämnderna, i PM II bör valbarhelshindret för vissa tjänstemän hos
kommunen slopas.
Vad beträffar valbarhetshindret för ledamot,
suppleant eller tjänsteman hos arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden
kan en annan bedömning vara motiverad. Liknande valbarhetshinder för
befattningshavare hos statlig tillsynsmyndighet finns bl. a. i KL (7 S), där
landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse undantas
frän valbarhet lill kommunfullmäktige och pä grund av 32 S också till
kommunstyrelsen och flertalet nämnder. Kommunallagsutredningen föreslår ingen
ändring i detta avseende.
De skäl som åberopas för valbarhetshindret för
denna personkrets är myndighetens uppgifter som besvärsinstans och
tillsynsmyndighet. FL:s jävsregler kan enligl kommunallagsutredningens
bedömning inte ersätta valbarhelshindret.
Beträffande andra specialreglerade nämnder än
arbetslöshetsnämnd saknas andra valbarheishinder för tjänstemän m. fl. hos
statliga myndigheter än de som följer av KL (i lagen, 1962:381), om allmän
försäkring finns däremot molsvarande regler belräffande val till styrelse hos
försäkringskassa, försäkringsnämnd m. m., varvid befattningshavare hos
riksförsäkringsverket undantas från valbarhet). Del förefaller rikligast alt
söka paralleller bland de specialreglerade nämnder som i likhet med
arbelslöshetsnämnden har en tillsynsmyndighet på såväl riks- som länsnivå. En
jämförelse med skolstyrelse ligger då nära till hands. För dess verksamhel är
länsskolnämnden regional tillsynsmyndighet och över dess beslut enligl
skollagen och skolförordningen (1971:235) kan besvär anföras hos
länsskolnämnden och skolöverstyrelsen. Dessa förhållanden har inte ansetts
motivera valbarhetshinder för ledamöter eller tjänstemän hos vare sig
skolöverstyrelsen eller länsskolnämnden. Mot bakgrund härav och med hänvisning
till intresset av atl inte utan tungt vägande skäl begränsa möjligheterna att
ta del i det politiska livet föreslås att valbarhetshindret för
befattningshavare hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnd utgår.
I 8 S kungörelsen ges arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnden en rätt att granska nämndens räkenskaper, protokoll och andra
handlingar
Prop.
1976/77:1 264
liksom
en rätt alt påkalla sammanträde med nämnden. Företrädare för dessa myndigheter
flr också närvara vid sammanträde med nämnden och delta i överiäggningarna.
Frågan om utomståendes närvarorätt vid sammanträde
med kommunal nämnd och rätt alt delta i överiäggningarna har utföriigt
behandlats i PM II. Genomgående föreslås regler om utomståendes
närvaro- och yttranderält utgå. Den regel som kommunallagsuiredningen
föreslårom rätt för styrelsen atl med enkel majoritet besluta atl kalla
sakkunniga föreslås i stället gälla också de specialreglerade nämnderna. Några
skäl atl bedöma frågan på annat sätt vad gäller arbelslöshetsnämnderna
förefaller inte att finnas.
Regeln om arbetsmarknadsstyrelsens eller
länsarbetsnämndens rätt alt påkalla sammanträde med arbetslöshelsnämnd saknar
motsvarighet beträffande alla andra nämnder. En liknande bestämmelse finns
däremot i 13 S KL, där länsstyrelsen ges rätt alt förordna om sammanträde med
kommunfullmäktige, och i 19 S landstingslagen (1954:319), omtryckt 1972:101),
där regeringen ges samma möjlighet beträffande landsting. Kommunallagsutredningen
bedömer behovet av dessa regler som ringa och menar att man i de situationer
där de verkligen skulle fylla ett praktiskt behov har anledning att räkna med
atl fullmäktiges ordförande ser lill atl sammanträde hålls. Samma bedömning bör
kunna anläggas beträffande arbetslöshelsnämnd.
Skyldigheten atl bereda arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnden tillfälle att granska arbetslöshetsnämndens
räkenskaper, protokoll och andra handlingar torde numera sakna motsvarighet
beträffande alla andra nämnder. Generellt gäller att statsmakterna litar på
den kontroll kommunerna utövar av sina nämnders verksamhet, bl. a. genom den
kommunala revisionen. Något behov av en statlig kontroll därutöver finns inle.
Regeln bör därför utgå.
Vad slutligen gäller föreskriften i 9 S att
arbetslöshetsnämnd lill arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden skall
lämna de handlingar och uppgifter om verksamheten som dessa myndigheter begär
så torde sådant uppgiftslämnande i rimlig utsträckning ligga i verksamhetens
natur. Någon särskild bestämmelse härom torde inte behövas beträffande
arbetslöshetsnämnd lika litet som beträffande exempelvis skolstyrelse.
Föreskriften i 2 § kungörelsen om att arbetslöshetsnämnd bl. a. skall samarbeta
med myndigheter och enskilda, vars verksamhel rör sysselsättningsfrågor torde
vara tillfyllest.
De gjorda bedömningarna ger vid handen alt behovet
av författningsreglering inskränker sig till en föreskrift om inrättande av
särskild arbetslöshetsnämnd, närmast motsvarande 1 S lagen om
arbetslöshetsnämnd, föreskrifter om nämnds uppgifter, motsvarande 1-3 SS
kungörelsen, samt bestämmelser om organisation och arbetsformer. De sistnämnda
bör utformas efter mönster av den genomgående tillämpade hänvisningen till EKL
och ersätter därvid 4-9 SS kungörelsen.
Genom
alt bestämmelsen i lagen om att regeringen kan föreskriva att
Prop.
1976/77:1 265
arbetslöshetsnämnd
skall finnas ersätts av en bestämmelse om alt arbetslöshetsnämnd skall finnas
i varje kommun, blir bestämmelsen i 113S arbetsmarknadskungörelsen onödig.
Grunderna för bl. a. kommunernas organisation och
verksamhetsformer skall enligt 8 kap. 5 S regeringsformen bestämmas i lag. Till
dessa grunder anses höra bl. a. bestämmelser om nämnderna. Med hänsyn härtill
bör de bestämmelser i kungörelsen som inte kan tas bort inordnas i lagen och
kungörelsen upphävas. 1 samband härmed bör man kunna slopa kungörelsens
föreskrifter om all nämnden skall tillse atl hjälpverksamheten begränsas lill
vad som påkallas av verkligt behov och särskilt iakttaga alt verksamheten inte
kommer arbetsovilliga eller andra obehöriga lill godo. Förfatlningsförslag i
enlighet därmed har upprättats.
Förslag lill lag om ändring i lagen om arbetslöshelsnämnd
redovisas i bilaga 10.
Förslag lill förordning om upphävande av
kungörelsen med närmare föreskrifter om arbetslöshelsnämnd och dess verksamhel
redovisas i bilaga 11.
Förslag till förordning om upphävande av 113 S
arbetsmarknadskungörelsen redovisas i bilaga 12.
6.11
Handels- och sjöfartsnämnd
I 1 S mäklareordningen (1893:51 s. 1) anges att
mäklare flr antagas i städerna för atl biträda allmänheten vid köp och
försäljning av varor, fartyg eller andelar däri, växlar och andra värdepapper
samt vid uppgörande av avtal om försträckning, hyra, arrende och försäkring och
av andra likartade avtal.
Där förordnad stadsmäklare finns skall fullmäktige
tillsätta en särskild nämnd, handels- och sjöfarisnämnd, för behandling av de
frågor som anges i mäklareordningen, däribland antagande av stadsmäklare, som
sedan förordnas av länsstyrelsen. Där mäklare saknas flr handels- och
sjöfartsnämnd utses om fråga uppslår om antagande av mäklare.
Flertalet av de uppgifter som enligl denna och
andra författningar ankom på stadsmäklare eller på handels- och sjöfartsnämnd
fullgörs numera av andra organ. Fortfarande gäller dock bl. a. all försäljning
av värdepapper, som enligl föreskrift i författning skall försäljas på auktion,
skall förrättas av stadsmäklare, där sådan finns. Handels-och sjöfartsnämnden i
Stockholm och Göteborg har vidare atl till resp. hovrätt avge yttrande om
lämplighet och skicklighet hos sökande vid tillsättning av befattning som
dispaschör eller dispaschörsassistenl. Där fondbörs finns (endast i Stockholm)
har handels- och sjöfartsnämnden vidare enligt mäklareordningen att antaga
fondmäklare. Enligl 56 S lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och
fond-börsverksamhel skall dock de åligganden belräffande försäljning på
offentlig auktion av fondpapper som tillkommer sådan mäklare ombesörjas av
person som förordnas av fondbörsens styrelse.
Prop.
1976/77:1 266
Behovet av stadsmäklare och därmed av handels- och
sjöfarisnämnd har under senare år starkt ifrågasatts. Stockholms handels- och
sjöfartsnämnd, som då inte har antagit någon sladsmäklare sedan är 1933,
begärde år 1951 hos regeringen en utredning om sladsmäklareförfatiningarna.
Dom-stolskommiltén uttalade i sitt betänkande (SOU 1963:56) Rådhusrätternas
förstatligande atl behov inte längre torde föreligga av särskilt utsedda stadsmäklare
och att nya förordnanden sannolikt inle skulle komma atl utfärdas.
Kommunalrätlskommittén ansåg i sitt belänkande X (SOU
1967:58) Enhetlig kommuntyp, städernas auklionsmonopol m. m. alt
institutionerna sladsmäklare och handels- och sjöfarisnämnd hade överievt sig
själva. Mäklareordningen och övriga författningar med regier knutna till
kommuntypen stad borde upphävas eller ändras. Atl behålla bestämmelserna
övergångsvis torde enligt kommittén inte vara någol kommunalt önskemål.
Stadsmäklaren och handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm med sina
traditionella uppgifter borde dock behållas tills vidare. Kommitténs förslag
ledde i denna del inte till lagstiftning.
Handels- och sjöfartsnämnd fanns enligt
kommunalrättskommittén i ett 30-tal städer. Enligl nu tillgängliga uppgifter
lever institutionen kvar i ett tiotal kommuner, däribland Stockholm, Göteborg
och Malmö. Antalet stadsmäklare redovisas till tre i propositionen (1969:63)
med förslag om införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m.
Det torde i detta sammanhang inle komma i fråga att
avveckla kommunernas möjlighet alt inrätta handels- och sjöfartsnämnd. Härför
talar inle minst det förhållandet atl kommunerna ät dessa nämnder har uppdragit
uppgifter inom ramen för sin allmänna kompetens, såsom att följa de frågor som
rör handel och sjöfart i kommunen. Däremot förefaller det vara lämpligt all
ändra mäklareordningen så, all inrättande av särskild handels- och sjöfartsnämnd
görs frivilligt, med möjlighet för kommunen atl uppdra handhavandet av de
uppgifter som ankommer på sådan nämnd ål annan kommunal nämnd. Som vanligt bör
också anges vilken nämnd som har atl handlägga dessa frågor, om fullmäktige
inte har fattat särskilt beslul härom. Kommunstyrelsen förefaller mest lämpad
härför. Utvecklingen flr sedan visa om handels- och sjöfartsnämnden, som
kommunalrättskommittén ansåg, har överlevt sig själv.
Bestämmelserna i mäklareordningen om handels- och
sjöfartsnämnd bör ändras så atl de avser särskild sådan nämnd. Härvid bör
reglerna anpassas lill EKL:s motsvarande regler om kommunstyrelsen i enlighet
med den genomgående tillämpade modellen härför. Denna ändring innebär i huvudsak
alt antalet ledamöter skall vara minst fem i stället för mellan sju och tolv,
alt mandattiden skall vara tre år i stället för högst två år och att nämndens
omröstningsregler anpassas till vad som gäller för andra nämnder. Vidare slopas
skyldigheten atl underställa länsstyrelsen instruktion för nämnden.
I
enlighet med vad som har framförts i kapitel 4 bör jävsbestämmelserna
Prop.
1976/77:1 267
i
4 och 5 S§ göras tillämpliga i samtliga ärenden hos särskild handels- och
sjöfartsnämnd.
I PM II behandlas frågor om
underställning hos statlig myndighet av kommunala beslut. I linje med de där
förda resonemangen kan vissa ytteriigare ändringar i mäklareordningen
övervägas, exempelvis ändring av bestämmelsen att mäklare som har antagits av
handels- och sjöfartsnämnd skall förordnas av länsstyrelsen. Med hänvisning
lill alt dessa regler numera har ringa eller ingen tillämpning föreslås här
inga sådana ändringar. Det kan f ö. sältas i fråga om det i del anförda
exemplet verkligen är fråga om underställning i vanlig mening, eftersom
länsstyrelsen enligl 4 § sista stycket "har alt för den antagne
förordnande utfärda."
Författningsförslag
enligl del anförda har utarbetats.
Förslaget
redovisas i bilaga 13.
6.12
Slakthusstyrelse
Kommun kan inrätla offentligt slakthus, vilkel i så
fall skall förvaltas av en särskild styrelse. Offentligt slakthus och
slakthusstyrelse finns endasl i några enstaka kommuner i landet.
Bestämmelser om offentligt slakthus och om
slakthusslyrelse finns i 11 § lagen (1959:99) om köttbesiktning.
Beträffande slakthusstyrelse gäller genom
hänvisning till 45 § KL bestämmelserna om kommunal nämnd för oreglerad
förvaltning med den begränsningen att i slakthusstyrelses protokoll endast
behöver anges närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Härutöver
gäller vad kommunfullmäktige föreskriver (11 § 2 mom.)
Till sammanträde med slakthusslyrelse skall
vederbörande stads- eller länsveterinär och främste veterinären vid slakthuset
kallas. De har rätt att delta i överiäggningarna men ej i besluten och alt få
sin mening antecknad till protokollet (II S 3 mom.)
Regler om utomståendes närvarorätt och falska
reservationsrätt har utföriigt behandlats i PM II. Där
föreslås sådana regler utgå ur bl. a. hälsovårdsstadgan, vars regler
förefaller ha utgjort mönster för köttbesiktnings-lagens molsvarande regler.
Den regel som kommunallagsutredningen har föresiagii om rätt för styrelsen atl
med enkel majoritet besluta kalla sakkunnig till sammanträde bedöms i PM II vara
lämplig också beträffande de specialreglerade nämnderna. Denna bedömning
omfattar också slakthusslyrelse, varför 11 § 3 mom. föreslås utgå.
Bestämmelsen atl de paragrafer som anges i 45 S KL
skall tillämpas pä slakthusstyrelse skulle motsvaras av en hänvisning till 43 S
tredje stycket EKL. De kommunstyrelseregler som där görs tillämpliga på där
avsedda nämnder överensstämmer med några undantag med den hänvisning till EKL
som genomgående har tillämpats i denna promemoria. Undantagen avser 33 S första
stycket (minst fem ledamöter), 35 S första stycket (treårig
Prop.
1976/77:1 268
mandattid),
36 S (val av presidium) och 39 S andra stycket (jäv). Bortsett från alt EKL:s
jävsbeslämmelse under alla förhållanden bör behållas belräffande
slakihusslyrelse förefaller dessa skillnader vara av uieslulande formell
nalur. En lillämpning av hänvisningen till EKL torde inte medföra några
förändringar i sak ulan endast en anpassning av lagstiftningen lill faktiska
förhållanden. Intresset av en enhetlig reglering av nämndorganisationen lalar
under sådana förhållanden för en sådan ändring i kötlbe-siktningslagen.
Vad slutligen gäller skyldigheten att inrätta
särskild styrelse där offentligt slakthus finns, bör i lagen införas en
möjlighet för kommun atl uppdra förvaltningen åt annan kommunal nämnd.
Författningsförslag enligt vad som har anförts har upprättals.
Förslaget
redovisas i bilaga 14.
7
Bestämmelser i specialförfattningarna om kommunalförbuind
Uttryckliga bestämmelser om kommunalförbund finns i
tre specialförfaltningar, nämligen skollagen (SL), lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. (BFL) och
byggnadslagen (BL). Dessutom finns en särskild lag (1968:598) angående
handläggning av frågorom regionplan för kommunerna i Stockholms län, vilken
idel följande någol behandlas i anslutning till molsvarande regler i BL.
EKL skall enligl kommunallagsuiredningens förslag
innehålla ett särskilt kapitel om kommunalförbund. Detta påkallar en översyn av
specialförfattningarnas molsvarande regler.
7.1
Kommunalförbund För skola
Länsskolnämnden kan, om särskilda skäl föreligger,
förordna att kommunalförbund skall bildas för förvaltningen av skola eller del
därav (47 S SL). En förutsättning är därvid alt elevomrädet omfattar mera än en
kommun. Om kommunerna inte kan enas om förbundsordningen, beslutar
länsstyrelsen efter hörande av länsskolnämnden. SL reglerar i övrigt inle
kommunalförbund för skola.
Bestämmelsen alt länsstyrelsen fastställer förbundsordningen
överensstämmer med motsvarande regel i lagen om kommunalförbund (LKF). Kommunallagsutredningen
föreslår ingen ändring i detta avseende.
Möjligheten att tvångsvis bilda kommunalförbund
återfanns redan i skolstyrelselagen (1956:614) och överfördes med vissa
förändringar till SL. Vid SL:s tillkomst (prop. 1956:182) framhöll
departemenischefen bl. a. vikten av au frågan om kommunal samverkan på
skolväsendets område såvitt möjligt löstes på överenskommelsens väg. Tvångsvis
förordnande om skolförbund liksom beslul av länsskolnämnden om andra former av
samverkan mot en eller flera berörda kommuners vilja borde användas endast som
Prop.
1976/77:1 269
en
sista utväg. Trots detta kunde inle möjligheten att förordna om skolförbund
undvaras. Främsta skälet härför angavs vara behovet av elevun-deriag för
enhetsskolans högstadium. 4 000 invånare ansågs som ett minimianlal och
hälften av landets kommuner nådde vid denna tidpunkt inte upp lill denna
siffra.
SL innebar väsentliga inskränkningar i
möjligheterna alt föreskriva olika former av interkommunal samverkan på
skolområdet. Vad som återstår är möjligheten för länsskolnämnd alt förordna om
skolförbund. Till denna möjlighet har knutits villkoret att elevomrädet skall
omfatta mer än en kommun. Vidare kan kommunalförbundet numera omfatta enbart en
skola och inte som tidigare endast kommunernas hela skolväsende. Föredraganden
framhöll (prop. 1962:133)atl den planerade kommunindelningsreformen kunde
förväntas minska behovet av interkommunal samverkan på skolområdet. Möjligheten
att tvångsvis förordna om kommunalförbund kunde dock inle undvaras, även om den
enligt föredraganden skulle tillämpas endast i nödfall.
Antalet kommunalförbund har successivt minskat lill
följd av främst den genomförda kommunindelningsreformen och - tidigare -
förstatligandet av polisväsendet. Antalet kommunalförbund uppgick den I januari
1975 till 20, varav för skola endast ett.
Möjligheten att tvångsvis förordna om bildande av
kommunalförbund för skola kan ifrågasättas utifrån de synpunkter som vägleder
detta översynsarbete. Bestämmelsen torde ha föriorai del mesta av sin
betydelse i och med att kommunindelningsreformen nu har genomförts, en reform
som i betydande utsträckning log hänsyn till skolans behov. Det är knappast
realistiskt all tro att de statliga skolmyndigheterna eller ytterst regeringen
skulle utnyttja SL:s möjlighet atl mot en eller fiera kommuners vilja bilda ett
skolförbund. Bestämmelsen om tvångsvis förordnande om kommunalförbund för
skola föreslås därför utgå. Det torde ligga i sakens nalur alt länsstyrelsen
hör länsskolnämnden innan den fastställer förbundsordning. Någon särskild
föreskrift därom behövs knappast.
Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och
kommunerna (SSK) torde i och för sig komma att överväga näraliggande frågor,
men det här framlagda förslagel torde inle föregripa utredningens arbete.
Författningsförslag
i enlighet med vad som har anförts har utarbetats.
Förslagel
redovisas i bilaga 15.
7.2
Kommunairörbund för bostadsförmedling
Om det behövs för bostadsförsörjningens främjande,
skall kommun enligt 4 S BFL anordna avgiftsfri bostadsförmedling. I område som
kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende skall gemensam
bostadsförmedling anordnas. Regeringen kan ålägga kommuner atl anordna sådan
gemensam bostadsförmedling. Om så har skett skall den organiseras som
kommunalförbund.
Prop.
1976/77:1 270
Om kommuner som ingår i kommunalförbund inle kan
enas om förbundsordning, om ändring av denna, eller om val av ordförande,
avgörs frågan av länsstyrelsen eller, om kommuner i flera län berörs, av
regeringen. Möjligheten att tvinga kommunerna att anordna gemensam
bostadsförmedling har aldrig behövt utnyttjas.
Samma resonemang som beträffande skolförbund kan
föras belräffande kommunalförbund för bostadsförmedling och möjligheten att
tvångsvis inrätta sådant förbund. F. n. finns endast ett
bosiadsförmedlingsförbund, nämligen Stor-Slockholms. Behovet av bostadsförmedling
i hittillsvarande form torde ha avtagit. Detsamma torde i än högre grad gälla
kommunalförbund för bostadsförmedling. Det kan därför sättas i fråga om de
redovisade bestämmelserna är nödvändiga.
Denna fråga berörs något i proposition (1975:15)
med förslag lill ändring i BFL. Propositionen, som har resulterat i betydande
ändringar (1975:131) i lagen, har beträffande de här aktuella bestämmelserna
sin utgångspunkt i behovet av en anpassning av BFL till regeringsformens regler
om normgivningsmaklen. Föredraganden anförde i propositionen bl. a. att det
mot bakgrund av all bestämmelserna har tillämpats endast i fråga om ett fätal
kommuner och då endast på framställning av kommun kunde sättas i fråga om man
inte skulle kunna överiämna lill kommunerna själva att bedöma i vilka fall det
behövs bostadsförmedling. Med hänsyn lill bostadsförmedlingarnas betydelse
från bosladsförsörjningssynpunkl fann föredraganden dock atl en möjlighet till
statligt ingripande borde finnas kvar. Denna möjlighet innebär enligt lagens
nuvarande lydelse en rätt för regeringen atl ålägga kommun att fullgöra
skyldighet att anordna avgiftsfri bostadsförmedling eller, i område som kan
anses utgöra en enhet från bosladsförsörjningssynpunkl, att ålägga flera
kommuner atl anordna gemensam bostadsförmedling, vilken i så fall skall
organiseras som kommunalförbund.
Boende- och bostadsflnansieringsulredningarna har i
belänkandet (SOU 1975:51) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag föreslagit en ny
lag om bostadsförsörjningen, vilken föreslås ersätta nuvarande BFL.
Bestämmelserna i 4 S, som främst är av intresse i detta sammanhang, föreslås
oförändrade ingå i den nya lagen. Utredningen tar inte uttryckligen ställning
till behovet av en regel om tvångsvis förordnade kommunalförbund men pekar på
möjligheten att lösa behovet av samverkan på bostadsförsörjningsområdet inom
ramen för en reformerad byggnadslagstiftning.
Frågan om inrättande av gemensam bostadsförmedling
torde vara aktuell endasl i de tre storstadsområdena. I dessa har kommunindelningsreformen
inle haft samma avgörande betydelse för kommunstrukluren som i landet i övrigt.
De skäl som har anförts för atl slopa möjligheten all inrätla obligatoriska
skolförbund kan alltså inle anföras beträffande kommunalförbund för
bostadsförmedling. Med hänvisning härtill och lill alt frågan prövats så sent
som under vårens riksmöte föreslås här ingen ändring belräffande möjligheten
för regeringen atl föreskriva gemensam bostadsför-
Prop.
1976/77:1 271
medling
och därmed kommunalförbund.
De beslämmelser som finns om länsstyrelsens resp.
regeringens infiytande över förbundsordning och val av ordförande i
förbundsfullmäktige eller förbundsstyrelse bör betecknas som ett utslag av
sådan statlig detaljreglering som kan undvaras. Reglerna i LKF eller 8 kap. EKL
bör i sin helhet kunna gälla också kommunalförbund för bostadsförmedling. Någon
särskild hänvisning i BFL torde inle behövas. Författningsförslag i enlighet
därmed har utarbetats.
Förslaget
redovisas i bilaga 16.
7.3
Regionplaneförbund
Del vanligaste specialreglerade kommunalförbundet
är regionplaneförbun-det, som bildas med stöd av 128 S BL. Molsvarande
beslämmelse finns i I S lagen angående handläggning av frågorom regionplan för
kommunerna i Stockholms län. Enligt tillgängliga uppgifter fanns vid årsskiftet
1974/75 i landet sju regionplaneförbund.
Vad först beträffar den särskilda lagen för
Stockholms län har dess bestämmelser om kommunalförbund för regionplan
föriorai aktualitet i och med Stockholms kommuns inträde i Stockholms läns
landstingskommun. Vad som fortfarande är av intresse är lagens bestämmelser om
särskild regionplanenämnd hos landstingskommun. Dessa kommer liksom reglerna om
övriga landstingskommunala nämnder att behandlas i en särskild promemoria (PM IV).
Bestämmelserom regionplaneförbund finns i 126-135
SS BL. Regeringen bestämmer om det för ett område skall finnas regionplan, dvs.
för kommunerna gemensam planläggning beträffande grunddragen för markens användning
i fråga om exempelvis viktigare trafikleder, flygplats, områden för
tätbebyggelse och för fritidsverksamhet samt anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp. Om regeringen har förordnat att regionplan skall finnas, skall
berörda kommuner bilda regionplaneförbund (128 S). Beträffande sådant förbund
gäller LKF med de avvikelser som anges i BL.
Bland avvikelserna kan nämnas bl. a. all
förburidsfullmäktiges ordförande utses av regeringen och atl länsstyrelsen
beslutar om förbundsordning, om kommunerna inte är eniga om denna (129 S BL).
Bygglagulredningen häri sitt belänkande (SOU
1974:21) Markanvändning och byggande funnit all övervägande skäl talar för att
en framtida byggnadslagstiftning bör baseras på den förutsättningen att någon
särskild regionplan inle upprättas. Enligt utredningens mening är det av värde
om det interkommunala samarbete som behövs i vissa fall kan ske i olika former
s.å alt det kan anpassas till lokala förhållanden i skilda delar av landet.
Några regler om arbetsformerna bör därför inte tas in i en blivande lagstiftning.
Betänkandet
har remissbehandlats och bereds f n. ytteriigare inom bo-
Prop.
1976/77:1 272
stadsdepartementet.
En särskild remissammanställning (SOU 1975:17) har publicerats. .Av denna
framgår att majoriteten av remissinstanserna har en negaliv inställning lill
utredningsförslaget, även om betydelsefulla instanser såsom statens planverk.
Svenska kommunförbundet och åtta länsstyrelser ansluter sig lill förslagel.
Frågan om ett regionplaneinstitui behövs kan inte
behandlas isolerad från frågan om plansystemets utformning i övrigt. Från samma
utgångspunkter som belräffande skolförbund och bostadsförmedlingsförbund kan
vissa beslämmelser om regionplaneförbund sättas i fråga. Det gäller dels
bestämmelsen alt förbund skall bildas, om regeringen har förordnat alt
regionplan skall finnas, dels bestämmelserna atl regeringen utser ordförande i
förbundsfullmäktige och att länsstyrelsen får besluta om förbundsordning vid
oenighet därom mellan kommunerna.
Som ett resultat av den vidare beredningen inom
bostadsdepartementet av bygglagutredningens förslag kommer ett förslag till
nytt plansyslem atl läggas fram under år 1976. Mot den bakgrunden synes inga
betydande fördelar vara förknippade med alt i detta sammanhang föreslå några
ändringar i BL:s bestämmelser om regionplaneförbund. Därför föreslås nu endast
en formell ändring i 128 S BL.
Förslaget
redovisas i bilaga 17.
Prop.
1976/77:1 273
Bilageförteckning
Förslag
till lag om ändring i vallagen (1972:620) Bilaga 1.
Förslag
till lag om ändring i föräldrabalken Bilaga 2.
Förslag
lill lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) Bilaga 3.
Förslag
lill lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal
beredskap Bilaga 4.
Förslag lill lag om ändring i lagen (1973:861) om
lokal kris
tidsförvallning Bilaga 5.
Förslag till förordning om ändring i kungörelsen
(1963:110)
om Ultagning i fred av vissa förnödenheter för totalför
svaret (uttagningskungörelsen) Bilaga 6.
Förslag
till lag om ändring i familjebidragsförordningen
(1946:99) Bilaga 7.
Förslag
lill lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp Bilaga 8.
Förslag
lill lag om ändring i hemvärnskungörelsen Bilaga 9.
Förslag lill lag om ändring i lagen (1944:475) om
arbets
löshetsnämnd Bilaga 10.
Förslag till förordning om upphävande av
kungörelsen
(1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslöshets
nämnd och dess verksamhet m. m. Bilaga 11.
Bilaga
12.
Bilaga
13,
Bilaga
14
Bilaga
15,
Bilaga
16
Bilaga
17
Förslag till förordning om ändring i
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)
Förslag
till lag om ändring i mäklareordningen (1893:51 s. 1)
Förslag till lag om ändring i lagen (1959:99) om
köttbesiktning
Förslag
till lag om ändring i skollagen (1962:319)
Förslag till lag om ändring i lagen (1947:523)om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.
Förslag
till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
18 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 274
Bilagal.
Förslag
till
Lag
om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrives att 3 kap. 1 och 2 SS
vallagen (1972:620) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1§
1
varje kommun skall finnas en valnämnd.
Ledamöter och suppleanter i valnämnden väljes av
kommunfullmäktige till det antal .fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter
får dock icke vara under fem. Valet skall ske proportionelh i de fall då
sådant är föreskrivet vid val till kommunstyrelsen. Sker ej valet av
suppleanter proportionellt, skall bestämmas i vilken ordning de skall kallas
in till tjänstgöring.
Valnämnd skall ha tillgäng till personal i den
omfattning som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.
2§
I
fråga om annan valnämnd än val- Belräffande valnämnd skall be-
nämnden
i Stockholm äger bestäm- stämmelserna i 33 §, 34 §.första styck-
melserna
i 32-42 §§ kommunallagen et, 35-38 §§, 39 § första stycket samt
(1953:753)
om kommunstyrelse mot- 40-42 §§ kommunallagen (1976:000)
svarande
tillämpning. För valnämnden äga motsvarande tillämpning,
i
Stockholm gäller 51 § 1 mom. kom- Nämndens protokoll behöver dock
munallagen
(1957:50) för Stockholm ej upptaga annat än uppgift om när-
och
vad kommunfullmäktige med iakt- varande ledamöter och beslutet i varje
tagande
av sistnämnda lag.föreskriver, ärende. Föreskrifter om i vilken ut-
I stället
för 37 § andra stycket kom- sträckning beslut skall innehålla de
munallagen
och 39 § andra stycket skäl som har bestämt utgången finns
kommunallagen
för Stockholm skall i 17 § förvaltningslagen (1971:290).
dock
4 och 5 §§ förvaltningslagen Föreskrifter om rättelse av beslul finns
(1971:290)
tillämpas i samtliga aren- i 19 § samma lag.
den
hos valnämnd. Utan hinder av 2 § 2 förvahnings-
Utan
hinder av föreskrifter som av- lagen (1971:290) äger 4 och 5 §§
ses
i första stycket gäller att nämndens nämnda lag
tillämpning i samtliga
protokoll icke behöver
upptaga annat ärenden hos valnämnd.
Prop.
1976/77:1 275
Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse
ä n n ä rvarande ledam ö ter samt f ö r varje ä rende beslutet och sk ä len .f ö r detta.
Prop.
1976/77:1 276
Bilaga
2.
Förslag
tiil
Lag
om ändring i föräldrabalken
Härigenom
föreskrives atl 19 kap. 15 och 16 SS föräldrabalken skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
15S'
I
fråga om ersättning lill överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och
ersättare äger vad som föreskrives \28 § 1 och 2 mom. kommunallagen (1953:753)
om ersättning till kommunfullmäktig motsvarande tillämpning. / Stockholms
kommun tillämpas dock vad som .föreskrives i 29§ 1 och 2 mom. kommunallagen
(1957:50) för Stockholm.
I
fråga om ersättning lill överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och
ersättare äger vad som föreskrives i 30 § kommunallagen (1976:000) om
ersättning till kommunfullmäktig motsvarande till-lämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 S
Vad
som föreskrives i kommunallagen (1953:753)om nämnd som avses i 44 § andra
stycket kommunallagen gäller, med de avvikelser som följa av detta kapitel, i
fråga om överförmyndarnämnd och i tillämpliga delar beträffande
överförmyndare. / Stockholms kommun tillämpas dock. med de avvikelser som nu
angivits, vad som föreskrives i kommunallagen (1957:50) för Stockholm om nämnd
som avses i49§ andra stycket nämnda lag.
Vad
som föreskrives i kommunallagen (1976:000) om nämnd som avses i 43 § andra
stycket nämnda lag gäller, med de avvikelser som följa av detta kapitel, i
fråga om överförmyndarnämnd och i tillämpliga delar beträffande
överförmyndare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senaste lydelse 1974:1038. 2 Senaste lydelse 1974:1038.
Prop.
1976/77:1 277
Bilaga
3.
Förslag
till
Lag
om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom
föreskrives att 41 § civilförsvarslagen (1960:74)' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
41 §
1 mom. I varje kommun skola de kommunen med
avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd,
om ej annat följer av andra stycket.
Kommun äger uppdraga ål annat kommunall organ än
civilförsvarsnämnden att upprätta skyddsrums-plan. Har enligt 23 § överiämnals
ät kommunen att antaga skydds-rumsplan, fattas beslut härom av
kommunfullmäktige.
Kommun äger tillsätta särskild civi beredskap mä
regeringen förordna, att sättas.
Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall
kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd; kommun dock obetaget alt uppdraga åt
annat kom-munah organ att vara civilförsvarsnämnd.
2 m o m. Ledamöter och suppleanter i särskild
civilförsvarsnämnd väljas av kommunfullmäktige lill det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock inte vara under fem. Valet skall vara
proportionellt, därest del begäres av minst så många väl-
1 m o m. I varje kommun skola de kommunen med
avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en c i v i I fö r
-svarsnämnd, om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslut som
avses i 43 § .fjärde stycket kommunallagen (1976:000).
Kommunfullmäktige
äger uppdraga ät annan nämnd än civilförsvarsnämnden att upprätta skyddsrums-plan.
Har enligt 23 § överiämnals åt kommunen att antaga skydds-rumsplan, fattas
beslut härom av kommunfullmäktige. Iförsvarsnämnd. Under civilförsvarssärskild
civilförsvarsnämnd skall till-
Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall
kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd; kommun kan också uppdraga åt anrtan
nämnd att vara civilförsvarsnämnd.
2 m o m. Beträffande särskild civilförsvarsnämnd
skola bestämmelserna i 33 §, 34 § första stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket
saml 40-42 §§ kommunallagen (1976:000) äga molsvarande tillämpning. Vad som
föreskrives i 36 § första stycket nämnda
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
lag skall dock ej tillämpas i fråga om särskild
civilförsvarsnämnd i Stockholms kommun.
Civilförsvarsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat
än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter
om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt
utgången finnas i 17§ förvaltningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse
av beslut finnas i 19§ samma lag.
Nuvarande lydelse
jande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat med 1, öm
förfarandet vid sådant proportionelh val är särskilt stadgat.
I fråga om särskild civilförsvarsnämnd
i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 31 andra stycket, 32-36 §§,
37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande
kommunstyrelsen ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag ifråga om
där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt
att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och
beslutet i varje ärende.
Beträffande särskild civilförsvarsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna
i 51 § kommunallagen (1957:50)för Stockholm, med undantag av hänvisningen till
39 § andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad
kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.
Protokoll som föres vid civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej
upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Utan hinder av 2 § 2
förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.
Prop.
1976/77:1
279
Bilaga 4.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap
Härigenom föreskrives att 9 och 10 §S lagen
(1964:63) om kommunal beredskap skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
9§i
Uppgift
som kommun skall fullgöra under civilförsvarsberedskap och som saknar
motsvarighet i fredstid skall, i den mån föreskrifter för uppgiftens
handhavande ej meddelats i särskild lag eller författning, handhavas av en
beredskapsnämnd.
Där
särskild beredskapsnämnd ej inrättas, skall kommunstyrelsen vara
beredskapsnämnd; kommun kan också uppdraga åt annan nämnd att vara
beredskapsnämnd.
Uppgift som kommun skall fullgöra under
civilförsvarsberedskap och som saknar motsvarighet i fredstid, skall i den mån
föreskrifter för uppgiftens handhavande ej meddelats i särskild lag eller
författning eller annat följer av sådant beslul som avses i 43 § fiärde
stycket kommunallagen (1976:000), handhavas av en beredskapsnämnd. Kommun äger
tillsätta särskild beredskapsnämnd. Beredskapsnämnd må tillsättas redan i
fredstid.
Där
särskild beredskapsnämnd ej inrättas, skall kommunstyrelsen vara
beredskapsnämnd; kommun dock obetaget an uppdraga ät annat kommunalt organ att
vara beredskapsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 §2
Ledamöter
och suppleanter i särskild beredskapsnämnd väljas av kommunfullmäktige till
det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem.
Valet skall vara proportionelh, därest det begäres av minst så många väljande,
som motsvara del tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat med 1.
Beträffande
särskild beredskaps-nämnd skola bestämmelserna i 33 §, 34 § första stycket,
35-38 §§, 39 § första stycket samt 40-42 §§ kommunallagen (1976:000)äga
molsvarande till-lämpning. Vad som föreskrives i 36 § .forsla stycket nämnda
lag skall dock ej tillämpas i. fråga om särskild beredskapsnämnd i Stockholms
kommun.
Beredskapsnämnds
protokoll behö-
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senaste lydelse 1971:1168. 2 Senaste lydelse 1971:1168.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
ver ej upptaga annat än uppgifi om närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut
skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17§
förvaltningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut finnas i 19
§ samma lag.
Nuvarande lydelse
Om förfarandet vid sådant proportionelh val är särskih
stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionelh, skall tilllika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring,
I fråga om särskild beredskapsnämnd
i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 32-36 §§, 37 § första stycket
och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen
ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag ifråga om där avsedd nämnd
äga molsvarande lillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll
upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Beträffande särskild beredskapsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad i första stycket sägs, bestämmelserna i 51 § kommunallagen
(1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39 § andra stycket
nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med
iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll behöver dock ej
upptaga annat än.förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Utan hinder av 2 §2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och
5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild beredskapsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:1
Förslag till Lag om ändring
281 Bilaga 5.
lagen
(1973:861) om lokal kristidsförvaltning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
föreskrives att 4 och 5 S§ lagen (1973:861) om lokal kristidsförvallning skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgift
enligt 2 S och planläggning, som föranledes därav, ankommer pä kristidsnämnd.
Kommun
kan tillsätta särskild kristidsnämnd. Om särskild kristidsnämnd ej finns,
skall kommunstyrelsen vara kristidsnämnd. Kommun kan också uppdraga ål annat
kommunah organ att vara kristidsnämnd.
4S
Kommun
kan tillsätta särskild kristidsnämnd. Om särskild kristidsnämnd ej finns,
skall kommunstyrelsen vara kristidsnämnd. Kommun kan också uppdraga ål annan
nämnd att vara kristidsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter och suppleanter i särskild krislidsnämnd
väljes av kommun-.fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet
ledamöter får ej vara under fem. Valet skall vara proportionelh, om det
begäres av minst så många väljande, som motsvarar det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat med
1. Omför-.farandet vid sådant proportionelh val .finns särskilda bestämmelser.
Sker ej val av suppleanter proportionelh, skall bestämmas den ordning, i vilken
suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring.
I fråga om särskild kristidsnämnd i annan kommun än
Stockholm äger bestämmelserna i 32-36 §§, 37 § första slyckei och 38-42 §§
kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelsen samt 45 § andra och tredje
styckena
Beträffande
särskild kristidsnämnd skall bestämmelserna i 33 §, 34 §.första stycket, 35-38
§§, 39 § första stycket saml 40-42 §§ kommunallagen (1976:000) äga motsvarande
till-lämpning. Vad som föreskrives i 36 § .första stycket nämnda lag skall dock
ej tillämpas i fråga om särskild kristidsnämnd i Stockholms kommun.
Kristidsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat
än uppgifi om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter
om i vilken utsträckning beslul skall innehålla de skäl som har bestämt
utgången finns i 17§ förvaltningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av
beslut finns i 19 § samma lag.
Prop. 1976/77:1 282
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
samma lag i .fråga om där avsedd nämnd molsvarande
lillämpning. Protokoll behöver ej innehålla annat än förteckning över närvarande
ledamöter och beslutet i varje ärende.
Beträffande kristidsnämnd i Stockholm
gäller 51 § kommunallagen (1957:50)för Stockholm med undanlag av hänvisningen
till 39 § andra stycket nämnda lag. Dessutom gäller vad kommunfullmäktige
föreskriver enligl samma lag. Protokoll behöver dock ej innehålla annat än
förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4
och 5 §§ nämnda lag lillämpning i samtliga ärenden hos särskild kristidsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 6.
Förslag
till
Förordning
om ändring i kungörelsen (1963:110) om uttagning i fred av vissa förnödenheter
för totalförsvaret (uttagningskungörelsen)
Härigenom föreskrives i fråga om
kungörelsen (1963:110) om uttagning i fred av vissa förnödenheter för
totalförsvaret (uttagningskungörelsen)
dels att i 30 S orden
"kommunalnämnd och drätselkammare" skall bytas ut mot
"kommunstyrelsen",
dels atl
28 S skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
28 S
Inom varje kommun skall finnas en uttagningsnämnd, som
har att tillvarataga näringslivels intressen i fråga om ultagning av hästar.
Uttagningsnämnd består av tre eller fem ledamöter. För
varje ledamot skall finnas en suppleant. Ledamöter och suppleanter utses av
kommunens fullmäktige och skola bo inom kommunen eller bruka
jordbruksfastighet inom densamma. De böra äga ingående kännedom om kommunens
hästbestånd samt böra i första hand utses bland dem som, enligt vad därom särskih
stadgas, äro utsedda att inom kommunen inträda som överblockledare eller
dennes ersättare.
1 övrigt skall för uttagningsnämnd
beträffande valbarhet, rätt an avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid, fyllnadsval,
val av ordförande och vice ordförande, ordningen för beslutsfattande samt
förande av protokoll i tilllämpliga delar gälla vad som finnes stadgat om
byggnadsnämnd.
Den som blivit utsedd till
ordförande i uttagningsnämnd skall snarast underrätta Ultagningsmyndigheten
därom samt lämna uppgifi om sin postadress.
Kommun får tillsätta särskild uttagningsnämnd.
Om särskild uttagningsnämnd ej finns, skall kommunstyrelsen vara
uttagningsnämnd. Kommun kan också uppdraga åt annan nämnd alt vara
uttagningsnämnd.
Beträffande särskild uttagningsnämnd
skola bestämmelserna i 33 §, 34 § första stycket, 35-38 §§, 39 § första
stycket samt 40-42 §§ kommunallagen (1976:000)äga motsvarande lill-lämpning.
Uttagningsnämndsprotokoll behöver
ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos
särskild uttagningsnämnd.
Prop. 1976/77:1 284
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Ledamot av uttagningsnämnd åtnjuter ersättning av
allmänna medel enligt vad därom särskilt stadgas.
Närmare föreskrifter för uttagningsnämndernas
verksamhet utfördas av ultagningsmyndigheten i samråd med
arbetsmarknadsstyrelsen samt efter hörande av lantbruksstyrelsen och statens
jordbruksnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 7.
Förslag
till
Lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99)
Härigenom föreskrives i fråga om
familjebidragsförordningen (1946:99)'
dels att 25 och 26 SS skall upphöra all gälla,
dels att
23 och 24 SS skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommun skall antingen inrätta särskild
familjebidragsnämnd eller ock uppdraga ål annai kommunah organ att vara
familjebidragsnämnd.
23 §
/ varje kommun skall.finnas en familjebidragsnämnd. Kommun/fl/- tillsätta
särskild familjebidragsnämnd. öm särskild familjebidragsnämnd ej finns, skall
socialnämnden vara.familjebidragsnämnd. Kommun kan också uppdraga åt annan
nämnd atl vara familjebidragsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24 §
Ledamöter och suppleanter i särskild
familjebidragsnämnd väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem.
Valet skall vara proportionelll.
därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1. öm förfarandet vid sådant proportionelh val är särskilt
stad-gal. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas lill tjänstgöring.
Beträffande särskild familjebidragsnämnd skola
bestämmelserna i 33 §, 34 § första stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket saml
40-42 §§ kommunallagen (1976:000) äga motsvarande till-lämpning. Vad som
föreskrives i 36 § första stycket nämnda lag skall dock ej tillämpas i. fråga
om särskild familjebidragsnämnd i Stockholms kommun.
Familjebidragsnämnds protokoll
behöver ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i
varje ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslul skall innehålla de
skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen (1971:290).
Föreskrifter om rättelse av beslut finnas i 19 § samma lag.
Utan hinder av 2 § 2 förvahnings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Förordningen omtryckt 1960:152. 2 Senaste lydelse
1971:651.
Prop. 1976/77:1 286
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag lillämpning i
samtliga ärenden hos särskild familjebidragsnämnd.
25 S
I fråga om särskild familjebidrags
nämnd i annan kommun än Stock
holm skall utöver bestämmelserna i
24 § vad 132-36 §§. 37 §. första stycket och 38-42 §§
kommunallagen är stadgat rörande kommunstyrelsen ävensom i 45 § andra och
tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande
tillämpning, dock all del ej är erforderligt atl protokollet upptager annat än
förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag lillämpning i samtliga ärenden hos
särskild familjebidragsnämnd.
26 §*
Beträffande särskild, familjebidrags
nämnd i Stockholm skola, utöver vad
i 24 § är stadgat, bestämmelserna i 51 § kommunallagen för
Stockholm, med undantag av hänvisningen lill39 § andra stycket nämnda lag, äga
till-lä mp ning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med lillämpning av
stadgandena i sagda lag.föreskriva. Protokoll som.föres vid särskild familjebidragsnämnds
sammanträde behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande
ledamöter och beslutet i varje ärende.
3 Senaste lydelse 1971:651, '» Senaste lydelse 1971:651.
Prop. 1976/77:1 287
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Utan hinder av 2 § 2 förvahningslagen (1971:290)
äga 4 och 5 §§ nämnda lag lillämpning i samtliga ärenden hos särskild
familjebidragsnämnd.
Prop. 1976/77:1 288
Bilaga 8.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp
Härigenom föreskrives alt 6 och 7 SS lagen (1964:47) om krigshjälp
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för
handhavande av de uppgifter, som åvila kommunen enligl denna lag.
Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke uppdrager ål annat
kommunall organ atl vara krigshjälpsnämnd eller inrättar särskild
krigshjälpsnämnd.
Ledamöter och suppleanter i särskild
krigshjälpsnämnd väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara
proportionelh, därest del begäres av minst så många väljande, som motsvara del
tal, vilkel erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionelh val
är särskilt stadgal.
Sker ej val av suppleanter proportionellt
skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.
I fråga om särskild krigshjälpsnämnd
i annan kommun än Stockholm skall vad i 32-36 sVsV 37 if första stycket och
382 kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande kom-
I varje kommun skall finnas en
krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter, som åvila kommunen enligt
denna lag. Kommun får tillsätta särskild krigshjälpsnämnd. öm särskild
krigshjälpsnämnd ej finns, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd. Kommun
kan också uppdraga ät annan nämnd alt vara krigshjälpsnämnd.
Beträffande särskild krigshjälpsnämnd
skola bestämmelserna i 33 \V 34 s\första stycket, 35-38 W. 39 första stycket
samt 40-42 § kommunallagen (1976:000) äga motsvarande t lillämpning. Vad som
föreskrives i 36 § första stycket nämnda lag skall dock ej tillämpas i fråga om
särskild krigshjälpsnämnd i Stockholms kommun.
Krigshjälpsnämnds protokoll behöver
ej upptaga annat än uppgift otn närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslul skall innehålla de skäl
som ha bestämt utgången finnas i 17if föiyahningslagen (1971:290). Föreskrifter
om rättelse av beslul finnas i 19 samma lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste lydelse 1971:1167.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
munstyrelsen ävensom i 45 andra och tredje styckena samma
lag i fråga om där avsedd nämnd äga molsvarande lillämpning, dock att det ej
är erforderligt atl protokoll upplager annat än förteckning å näivarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.
Beträffande särskild krigshjälpsnämnd
i Stockholm skola besiämmelserna 151 v, kommunallagen (1957:50) för Stockholm
med undantag för hänvisningen lill 39 andra stycket sagda lag äga
lillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av
stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll behöver dock ej upptaga annat än
förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 S 2 förvallningslagen (1971:290) äga 4
och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild krigshjälpsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden
uttsetts att mottaga ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden
nästa gång sammanträder, ä dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så
trängande behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om
hjälpen skall utgå enligt 2 S andra stycket. Sådant beslul skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde.
Ledamot av krigshjälpsnämnd eller den som av nämnden
utsetts alt mottaga ansökan om krigshjälp må, för lid intill dess nämnden nästa
gång sammanträder, å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så
trängande behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om
hjälpen skall utgå enligl 2 S andra stycket. Sådant beslut skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 290
Bilaga
9.
Förslag
till
Lag
om ändring i hemvärnskungörelsen (1970:304)
Härigenom föreskrives att i
hemvärnskungörelsen (1970:304) skall införas en ny paragraf 48 a S, av nedan
angiven lydelse.
Nuvarande lydelse Förestagen lydelse
48 a S
Uppgifi som enligl denna kungörelse
eller med siöd därav meddelade fö-reskrifier ankommer på kommun skall handhavas
av hemvärnsnämnd. Kommun får tillsälla särskild hemvärnsnämnd, öm särskild
hemvärnsnämnd ej finns, skall kommunstyrelsen vara hemvärnsnämnd. Kommun kan
också uppdraga åt annan nämnd all vara hemvärnsnämnd.
Beträffande särskild hemvärnsnämnd
skall bestämmelserna i 33 , 34 .första stycket, 35-38 H. 39 Iför-sia stycket
samt 40-42 ,s'',s"'' kommunallagen (1976:000)äga molsvarande
lill-lämpning. Vad som föreskrives i 36 första stycket nämnda lag skall dock
ej tillämpas i .fråga om särskild hemvärnsnämnd i Stockholms kommun.
Hemvärnsnämnds protokoll behöver
ej upptaga annai än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Utan hinder av 2 2 förvahningslagen
(1971:290) äger 4 och J.W nämnda lag lillämpning i samtliga ärenden hos
särskild hemvärnsnämnd.
Prop. 1976/77:1 291
Bilaga 10.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944:475) om
arbetslöshetsnämnd dels att 1 och 2 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att
i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3-5 SS, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Konungen äger förordna, att
inom 1 varje kommun skall finnas en ar-kommun skall finnas
arbetslöshets- betslöshetsnämnd. Kommun får tillnämnd för handhavande av
lokala åt- sätta särskild arbetslöshelsnämnd. Om gärder i fråga om statlig
och staisun- särskild arbetslöshelsnämnd ej finns, derslödd hjälpverksamhet
vid oförvål- skall kommunstyrelsen vara arbetslös-lad arbetslöshet, ävensom
att för än- hetsnämnd. Kommun kan också upp-damålei skall tillsättas
särskild sådan draga ål annan nämnd an vara ar-nämnd. Innefattar
förordnande som betslöshetsnämnd. nyss sagts ej föreskrift om tillsättande
av särskild nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare
och på landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd.
Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam
för flera kommuner.
2§ Närmare .föreskrifter om
utseende Arbetslöshelsnämnd har till uppgift av särskild arbetslöshetsnämnd, om
att vidtaga eller på annat sätt främja revision av arbetslösheisnämnds verk-
kommunala åtgärder för att förebygga samhet, så ock om tillämpning i övrigt
arbetslöshet eller minska verkningarna av denna lag meddelas av Konungen.
av arbetslöshet.
3S
Del åligger nämnd särskih all
handlägga .frågor om kommuns
hjälpverksamhet vid arbetslöshet enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368),
samarbeta med myndigheter och
enskilda vilkas verksamhet rör syssel-
Prop.
1976/77:1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
292
opaginerad Kontrollera mot PDF
sättningsfrågor,
omedelbart underrätta länsarbetsnämnden om arbetskonflikt
som påverkar hjäliiverksamhei inom kommunen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Arbetslöshelsnämnd skall göra de
framställningar till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen som behövs för
nämndens verksamhet. Nämnden får infordra yttranden och upplysningar från
kommunstyrelsen, annan nämnd, beredning eller tjänsteman hos kommunen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Belräffande särskild arbetslöshelsnämnd
skall bestämmelserna i 33 §, 34 §. första stycket, 35-38 M, 39
Arbetslösheisnämnds protokoll behöver
ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Utan hinder av 2 s*" 2
föiyahningslagen äger 4 och 5 sVs'' nämnda lag till-lämpning i samtliga
ärenden hos särskild arbetslöshelsnämnd.
Prop. 1976/77:1 293
Bilaga
11.
Förslag
till
Förordning om
upphävande av kungörelsen (1966:369) med närmare
foreskrifter om
arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m.
Härigenom föreskrives att kungörelsen (1966:369)
med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m. skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1976.
Prop. 1976/77:1
294
Bilaga 12.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
förordning
om ändring i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)
Härigenom
föreskrives att 113S arbelsmarknadskungörelsen (1966:368) skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om kommuns handläggning av frågor om arbetslöshetshjälp enligt denna
kungörelse gälla bestämmelserna i lagen (1944:475) om arbetslöshelsnämnd.
113§'
Om kommuns handläggning av frågor om
arbetslöshetshjälp enligl denna kungörelse gälla bestämmelserna i lagen den 30
Juni 1944 (nr 475) om arbetslöshetsnämnd och K K 3 Juni 1966 (nr 369) med
närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m.
1 kommun som anordnar beredskapsarbete med
statsbidrag enligl denna kungörelse skall finnas arbetslöshetsnämnd, om
regeringen icke föreskriver annat.
'
Senaste lydelse 1974:980.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag
om ändring i mäklareordningen (1893:51 s.
1)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
föreskrives beträffande mäklareordningen (1893:51 s. 1)
dels att i 5, 6, 7, II, 12, 21
och 22 §§ orden "Konungens befallnings-hävande" eller böjningsform därav
skall bytas ut mot "länsstyrelsen" eller molsvarande form därav,
dels att i 1, 3, 15 och 22 §§ ordet
"stad" eller böjningsform därav skall bytas ut mot "kommun"
eller motsvarande böjningsform därav,
dels all 15,21 och 22 §S ordet "rådhuset"
skall bytas ut mot "kommunens anslagstavla",
dels all 3 och 4 §S skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 §
Nuvarande
lydelse
1 likhet med hvad för Stockholm genom nådiga
instruktionen, för nämnda stads handels och sjöfartsnämnd den 24 september
1867 är vordet stadgad t. skola jemväl uti öfriga städer, hvarest
vederbörligen förordnade mäklare redan finnas, stadsfullmäktige tillsälla en
särskild nämnd, kallad handels- och sjöfarts-nämn d , för behandling af de frågor,
som, enligt hvad denna mäklareordning innehåller, böra af särskild nämnd
pröfvas och afgöras.
Äfven i stad, där mäklare ej är för ordnad, mä
stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmänna rådstugan, i händelse
fråga om mäklares antagande uppstår, ega alt, der så nödigt anses, handels-
och sjöfartsnämnd för ofvannämnda ändamål utse.
Nämnden skall beslå af minst sju och högst lolf
ledamöter, hvilka utses för viss tid, ej öfversiigande två år; dock må af
gående ledamot återväljas. Stadsfullmäktige eller allmän rådstuga ega alt. med
iakttagande af hvad så-
Föreslagen
lydelse
1 kommun, varest vederbörligen förordnade mäklare
redan firmas, må kommunfullmäktige tillsätta en särskild handels- och sjö-fa r
t s n ä m n d, för behandling av de frågor, som enligt vad denna mäklareordning
innehåller, böra av handels- och sjöfartsnämnd prövas och avgöras.
Även i kommun, där mäkare ej är förodnad, må
kommunfullmäktige, i händelse fråga om mäklares antagande uppslår, äga att,
där så nödigt anses, särskild handels- och sjöfartsnämnd för ovannämnda
ändamål utse.
/ kommun som avses i f ö rsta eller andra stycket och som ej
har utsett s ä rskild handels- och sj ö f ä rtsn ä mnd skall kommunstyrelsen vara
handels-och sj ö farisn ä mnd. S å dan kommun kan ocks å uppdraga å l annan n ä mnd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
lunda
och i öfrigi i denna författning om nämnden föreskrifves, .för densamma
meddela instruktion, som Vår vederbörande Befallningshafyandes pröfyning
underställes.
Föreslagen
lydelse
alt
vara handels- och sjöfartsnämnd.
Beträffande särskild handels- och sjöfartsnämnd
skola bestämmelserna i 33, 34 första stycket, 35-38 M, 39 § första stycket saml
40-42 kommunallagen (1976:000) äga motsvarande tillämpning. Vad som .föreskrives
i 36 § första stycket nämnda lag skall dock ej tillämpas i.fråga om särskild
handels- och sjöfartsnämnd i Stockholms kommun.
Handels- och sjöfärisnämnds protokoll behöver ej
upptaga annat än upp gi.fl
om närvarande ledamöter och
beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslul skall
innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 § förvahningslagen
(1971:290). Föreskrifterom rättelse av beslut ftnnas i 19 § samma lag.
Utan hinder av 2 § 2 föiyahningslagen (1971:290)
äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild handels-
och sjöfarisnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
i § 3 omförmälda nämnd äger, såväl vid mäklares avgång som eljest, atl pröva,
om behov av ny mäklares antagande är för handen. Fråga härom må ej hos
nämnden förelagas, med mindre underrättelse därom varit vid kallelsen till
sammanträdet meddelad och minst hälften av det för nämnden bestämda antal
ledamöter är tillstädes. Uppstå i frågan skiljaktiga meningar, gällde den,
som av de fiesta närvarande ledamöterna omfattas. Bliva rösterna lika, förfallefrå-
Den
i § 3 omförmälda nämnd äger, såväl vid mäklares avgång som eljest, att pröva,
om behov av ny mäklares antagande är för handen. Har nämnden beslutit, atl
mäklare anta-gas skall, utfärde nämnden kungörelse därom med underrättelse,
inom vilken tid och varest ansökning att varda till mäklare antagen bör ingivas.
Denna kungörelse skall anslås ä börs eller, där sådan ej finnes, å kommunens
anslagstavla saml införas i den eller de tidningar, vari kom-
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senasie
lydelse 1964:694.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
gan.
Har nämnden beslutit, atl mäklare antagas skall, utfärde nämnden kungörelse
därom med underrättelse, inom vilken tid och varest ansökning atl varda till
mäklare anlagen bör ingivas. Denna kungörelse skall anslås å börs eller, där
sådan ej finnes, å rådhuset saml införas i den eller de tidningar, vari kommunala
meddelanden förstaden införas.
Sedan
den utsatta tiden tillända-gått, sammanträde nämnden ånyo för aU, efter
pröfning af ansökningarne, mäklare antaga. EJ må dervid någon såsom antagen
anses, deresi ej mer än hälften af del .för nämnden bestämda antal ledamöter om
honom sig .förenat. Erhåller ingen af de sökande sådant röstetal, må omröstningen
kunna genast eller vid annat sammanträde förnyas; men vinnes ej heller då
sådant röstetal, anses frågan om mäklares antagande hqfvaför den gången
förfallil.
Då mäklare blivit av nämnden anlagen, göres
anmälan därom hos Konungens befallningshavande, som har alt för den antagne
förordnande utfärda.
Föreslagen
lydelse
munala
meddelanden för kommunen införas.
Sedan den utsatta tiden tillända-gått, sammanträde
nämnden ånyo för att, efter prövning av ansökningarna, mäklare antaga.
Då mäklare blivit av nämnden anlagen, göres
anmälan därom hos länsstyrelsen, som har alt för den antagne förordnande
utfärda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 14.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:99) om
köttbesiklning
dels alt 11 S 3 mom. skall upphöra alt gälla,
dels att
11 S 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
2 mom. Offentligt slakthus skall
stå under förvaltning av särskild styrelse.
Vad i 45 § kommunallagen är siad-gal ifråga om där avsedd
nämnd skall äga molsvarande lillämpning beträffande slakihusslyrelse i annan
kommun än Stockholm. För slakthusslyrelse i Stockholm skola gälla bestämmelserna
i 51 kommunallagen för Stockholm. Utan hinder av vad nu sagts må protokoll,
som föres vid slakt-husstyrelsens sammanträde, begränsas till att upptaga
förteckning å närvarande ledamöter saml beslutet i varje ärende.
Utöver vad i andra slyckei stadgas skall beträffande
slakthusstyrelse gälla vad kommunens fullmäktige föreskriva.
11
Föreslagen lydelse
2 mom. Offentligt slakthus skall
stå under förvaltning av särskild styrelse eller den nämnd kommunfullmäktige
bestämmer.
Beträffande särskild slakthusstyrelse skola
bestämmelserna i 33 §, 34 § första stycket, 352 s4 kommunallagen (1976:000)
äga molsvarande I lillämpning. Vad som föreskrives i 36 :!f första stycket
nämnda lag skall dock ej tillämpas 1 fråga om särskild slakthusslyrelse i
Stockholms kommun.
Slakthussiyrelses protokoll behöver
ej upptaga annat än uppgifi om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utöver vad i andra stycket stadgas
skall belräffande slakthusslyrelse gälla vad kommunfullmäktige föreskriva.
Prop. 1976/77:1 299
Bilaga
15.
Förslag
till
Lag
om ändring i skollagen (1962:319)
Härigenom
föreskrives atl 47 S skollagen (1962:319) skall upphöra all gälla.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
47 S Åro särskilda skäl däri ill, äger
länsskolnämnden förordna, anför förvaltningen av sådan skola eller del därav,
vars elevområde omfattar mera än en kommun, skallav kommunerna bildas
kommunalförbund. Kunna kommunerna därvid icke enas om förbundsordningen,
beslutar länsstyrelsen efter hörande av länsskolnämnden.
Prop. 1976/77:1
300
Bilaga 16.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens
främjande m. m.
Härigenom
föreskrives att 4 S lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
det behövs för bostadsförsörjningens främjande skall kommun anordna
avgiftsfri bostadsförmedling. I område som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende åligger sådan skyldighet kommunerna i området.
Därvid skall gemensam bostadsförmedling anordnas och enhetliga grunder
tillämpas vid anvisning av bostäder.
Regeringen kan ålägga kommun atl fullgöra
skyldighet enligt första stycket.
Har
regeringen ålagt kommuner atl anordna gemensam bostadsförmedling skola de
dellagande kommunerna handha denna i kommunalförbund. Enas de icke om .förbundsordningen
eller ändring av den eller om ordförande i förbundets fullmäktige eller
styrelse, beslutar länsstyrelsen eller, om kommuner i mer än ett län beröras,
regeringen. I övrigt gäller lagen (1957:281) om kommunalförbund.
4S
Har
regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling skola de
deltagande kommunerna handha denna i kommunalförbund.
Prop.
1976/77:1 301
Bilaga
17.
Förslag
till
Lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Härigenom
föreskrives alt 128 S byggnadslagen' (1947:385) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
128 §
För
handläggningen av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län
finnas särskilda beslämmelser.
Har
Konungen förordnat alt regionplan skall finnas, skola för handläggning av
frågor rörande planen de kommuner som beröras av denna bilda
regionplaneförbund.
Beträffande
sådant förbund skall, med de avvikelser som följa av vad i denna lag stadgas,
lagen om kommunalförbund äga tillämpning.
Har
regeringen förordnat att regionplan skall finnas, skola för handläggning av
frågor rörande planen de kommuner som beröras av denna bilda
regionplaneförbund.
Beträffande
sådant förbund skall, med de avvikelser som följa av vad i denna lag stadgas, 8
kap. kommunallagen (1976:000) äga tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Minskad statlig detaljreglering av kommunerna
PMIV
Landstingskommunernas specialreglerade nämnder
Ds Kn 1975:7
Bilaga
3
Prop.
1976/77:1 303
Sammanfattning
1 föreliggande promemoria föreslås ändringar i
reglerna om de specialreglerade landstingskommunala nämndernas organisation
och arbetsformer. Förslagen innebär atl bestämmelser som har karaktär av
detaljreglering eller utgör en onödig statlig styrning av den
landslingskommunala verksamheten las bort. Vidare anpassas reglerna om
landstingskommunernas specialreglerade nämnder till nämndreglerna i den
nyligen föreslagna enhetliga kommunallagen. Promemorian är ett led i det
översynsarbete som pågår inom kommundeparlemenlel i syfte atl minska den
statliga detaljregleringen av kommunerna. Översynen har tidigare resulterat i
två promemoriorom bl. a. de specialreglerade kommunala nämndernas organisation
och arbetsformer. Tillsammans med dessa promemorior innebär förslagen i
föreliggande promemoria att ett betydande mått av enhetlighet uppnås i
reglerna om de specialreglerade kommunala och landslingskommunala nämnderna med
den enhetliga kommunallagens nämndregler som förebild.
I denna promemoria behandlas reglerna om
sjukvårdsstyrelse, sjukhusdirektion, tandvårdsnämnd, omsorgsstyrelse,
regionplanenämnd, semesierhemsnämnd samt styrelser för landstingskommunala och
kommunala folkhögskolor och sjuksköterskeskolor. Översynen berör således i
första hand sjukvårdslagen, folkiandvårdslagen, lagen angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda, lagen angående handläggning av frågor om
regionplan för kommunerna i Stockholms län, kungörelsen om statsbidrag lill
driften av semeslerhem, folkhögskoleförordningen och brevet med vissa
bestämmelser angående sjuksköterskeskolor. Övervägandena och förslagen i
promemorian gäller även de sjukvårdsstyrelser, direktioner, omsorgsstyrelser
m. m. som kan finnas i de landstingsfria kommunerna, dvs. Gollands, Malmö och
Göteborgs kommuner.
I det följande anges i korthet de ändringar som
föreslås i reglerna om nämndernas organisation och arbetsformer.
Bestämmelserna om inrättande av specialreglerad
nämnd föreslås i samtliga fall utom i fråga om direktion för sjukhus få den
innebörden att landstinget bestämmer om särskild nämnd skall inrättas eller om
den specialreglerade uppgiften skall anförtros åt annan nämnd i
landstingskommunen. Ändringen medför bl. a. atl landstinget kan välja mellan
alt tillsätta särskilda styrelser för landstingskommunens folkhögskolor och all
uppdra åt utbildningsnämnden att vara folkhögskolestyrelse.
Minimiantalet ledamöter i sjukhusdirekiionen höjs
från tre till fem. Samma regler om antalet ledamöter och suppleanter kommer
alt gälla i förvaltningsutskottet och alla specialreglerade nämnder.
Bestämmelserna om valbarhet lill
sjukvårdsstyrelse;, direktion, tandvårdsnämnd, omsorgsstyrelse och
regionplanenämnd ändras efter mönster av val-
Prop.
1976/77:1 304
barheisreglerna
i kommunallagsuiredningens förslag lill enhetlig kommunallag. Därigenom upphör
nuvarande valbarhetshinder för landstingsdirektör, sjukvårdsdirektör och andra
förvaltningschefer. Samma valbarhelsregler kommer atl gälla för ledamöter i de
specialreglerade nämnderna soin för ledamöter i landstinget,
förvaltningsuiskoitet och de oreglerade nämnderna. En särskild jävsregel
hindrar förvaltningschef alt som nämndledamol delta i avgörande av ärende som
rör det egna verket.
Bestämmelsen
om att rektor är självskriven ledamot av folkhögskolestyrelse föreslås utgå ur
folk högskoleförord ningen när det gäller folkhögskola med landstingskommun som
huvudman. Sådant självskrivet ledamotskap i kommunala nämnder för vissa
tjänstemän eller företrädare för vissa yrkesgrupper är knappast förenligt med
moderna demokratiska tankegångar. I de olika specialförfaltningarna finns
varierande, ibland långtgående bestämmelser om rätt för läkare, chefstjänstemän
och andra utomstående att närvara vid nämndernas sammanlräden, yttra sig och fä
sin mening antecknad till protokollet. Alla dessa bestämmelser föreslås utgå.
Nämnderna har visserligen ett stort behov av sakkunskap men de bör själva (ä
avgöra i vilka former sådan skall anlitas. Den särskilda bestämmelsen om rätt
för lärarrepresentanl att delta i folkhögskolestyrelses sammanträden tas också
bort. I stället för de särskilda närvarorätisreglerna införs i specialförfaltningarna
en hänvisning lill den beslämmelse som kommunallagsutredningen föreslår om
rätt för nämnd att tillkalla bl. a. ijänstemän för atl meddela de upplysningar
som behövs.
Den allmänna beslutförhetsregeln i den enhetliga
kommunallagen bör gälla ulan begränsningar i alla specialreglerade nämnder. De
avvikande beslämmelser om beslutförhet som gäller för sjukhusdireklion,
semesierhemsnämnd och folkhögskolesiyrelse föresläs utgå.
Jävsreglerna behålls i stort sett oförändrade.
Kommunallagens allmänna jävsregel görs tillämplig även på de specialreglerade
nämnderna genom hänvisning i resp. specialförfatining. De strängare
förvallningslagsjäven föresläs dock gälla i samtliga ärenden hos styrelser för
landslingskommunala och kommunala folkhögskolor och sjuksköierskeskolor.
I fråga om protokollföringen föreslås att de
begränsningar i protokolls-skyldigheten som r n. gäller för sjukvårdsstyrelse,
direktion, tandvårdsnämnd och omsorgsstyrelse tas bort. Reglerna i den
enhetliga kommunallagen om prolokollföring i förvallningsutskottet görs i sin
helhet tillämpliga på alla specialreglerade nämnder. Den nya bestämmelsen om
rättelse av skrivfel, räknefel och andra s. k. förbiseendefel i protokoll
föreslås således gälla även i de specialreglerade nämnderna
I samtliga specialförfattningar som behandlas i
promemorian införs en hänvisning till den allmänna delegationsregeln i den
enhetliga kommunallagen. Denna regel föreslås således bli tillämplig även på
semesierhemsnämnd och styrelser för landstingskommunala och kommunala folkhögskolor
och sjuksköterskeskolor. I övrigi innebär förslaget beträffande dele-
Prop.
1976/77:1 305
gallon
inga större förändringar i sak.
Den regel som kommunallagsutredningen föreslår om
att landstinget bestämmer om formerna för förvaltningsutskottets arkivvård
föreslås bli till-lämplig även på de specialreglerade nämnderna.
I promemorian (Ds Kn 1975:3) Minskad statlig
detaljreglering av kommunerna, PM II föreslås landstinget få
avgöra vilken nämnd som skall handlägga frågor om personaladministration och
egendomsförvaltning. Denna regel omfattar även de specialreglerade
landslingskommunala nämnderna. 1 föreliggande promemoria görs vissa
följdändringar i bestämmelserom dessa nämnders förvaltningsansvar.
Övervägandena i promemorian ger till resultat alt
goda förutsättningar finns föralt anpassa de olika specialförfailningarnas
besiämmelserom nämndernas organisation och arbetsformer till den enhetliga
kommunallagens motsvarande regler. Delta sker genom hänvisning i
specialförfaltningarna lill bestämmelserna om förvallningsutskottet och
kommunstyrelsen i den nya kommunallagen. Den föreslagna hänvisningsregeln, som
med ett par mindre undantag har samma lydelse i alla specialförfaltningarna,
innebär bl. a., utöver vad som har sagts ovan, att de av kommunaldemokratiutredningens
förslag föranledda reglerna om rätt till ledighet vid fullgörande av
förtroendeuppdrag, utseende av ordförande och vice ordförande, man-daltid och
suppleants tjänsigöringsräli blir tillämpliga på landstingskommunernas
specialreglerade nämnder. Vidare kommer för folkhögskolestyrelserna alt gälla
samma regler som för övriga nämnder i stället för de i fiera avseenden
avvikande bestämmelser som f n. finns i folkhögskoleförordningen. Även
tandvårdsnämnden kommer atl fl samma ställning som de andra nämnderna och
regleras på i princip samma sätt som dessa genom beslämmelser i
folktandvårdslagen.
1
Inledning
Förändringarna i den kommunala verksamhetens
omfattning och inriktning har skapat förutsättningar för all vidga den
kommunala självstyrelsen. Kommuner och landstingskommuner svarar numera för
nästan två tredjedelar av den offentliga seklorn. Kommunindelningsreformerna
har väsentligt förändrat ramen för den kommunala verksamheten. Kommunernas och
landstingskommunernas förvaltningsorganisation har byggts ut i takt med den
kommunala sektorns expansion och givit ökad tillgång till sakkunskap på olika
områden. Den service som kommunförbunden lämnar sina medlemmar har också
medverkat till effektivitet och enhetlighet i den kommunala förvaltningen.
Behovet av statlig tillsyn och kontroll över kommunernas och
landstingskommunernas sätt att fullgöra sina uppgifter har därför minskat.
Formerna för statens relationer till kommunerna har
utvecklats under en tid då den kommunala strukturen och förvaltningen såg
annorlunda
20 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 306
ut
än i dag. Statsmakterna har på senare tid vid olika tillfällen uttalat atl den
statliga deialjkontrollen av kommunal verksamhet bör begränsas och vidtagit
åtgärder i denna riktning. Kommunernas skyldighet att underställa statlig
myndighet beslut om reglementen, avgiftstaxor m. m. har på fiera områden
avskaffats. Vidare har i direktiven till olika statliga utredningar framhållits
alt ell ökat kommunalt ansvarstagande med minskad statlig detaljkontroll skall
eftersträvas.
Omfattningen av statskontrollen över kommunerna bör
prövas konlinu-eriigl. Både i 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1,
bil. 16) och i 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1, bil. 16) uttalades att
en fortsatt översyn skulle göras av statens tillsyns- och kontrollfunktioner
gentemot kommunerna. Mot denna bakgrund pågår inom kommundeparlemenlel en
successiv översyn av den statliga tillsynen och kontrollen över kommuner och
landstingskommuner. Syftet med översynen är atl mönstra ut sådana detaljföreskrifter
som med hänsyn lill kommunernas ställning och resurser inte längre än
nödvändiga.
Statens tillsyn och kontroll utövas i olika former
och med växlande intensitet på skilda verksamhetsområden. Översynsarbelet har
därför uppdelats i olika etapper, nämligen
lagar och andra författningar rörande kommunal
verksamhel
lagar och andra författningar rörande
landstingskommunal verksamhet
statliga myndigheters råd- och anvisningsverksamhel
kommunala frågor som behandlas av statliga
kommittéer.
Någon klar gräns går knappast alt dra mellan frågan
om fördelning av uppgifter på olika samhällsorgan och frågan om statens lillsyn
och kontroll av den kommunala verksamheten. Det torde därför inle vara möjligt
alt ställa upp någon allmängiltig princip, som kan tillämpas på alla områden,
när man lar ställning till hur statens tillsyns- och kontrollfunktioner skall
utformas. Mot önskemålet atl öka kommunernas handlingsfrihet står bl. a.
behovet av samordning och likformighet i samhällsarbetet samt de krav i fråga
om verksamhetens inriktning och kvalitet som statsmakterna måste ställa på
kommunerna när reformer skall genomföras på olika områden. En avvägning mellan
delvis motstridiga intressen måste därför komma lill stånd vid varje tillfälle.
Översynsarbelet har hittills resulterat i tre
betänkanden. I promemorian (Ds Kn 1975:1) Minskad statlig detaljreglering av
kommunerna, PM I, Avgifter hos byggnadsnämnd föreslås att kommuns skyldighet
atl underställa länsstyrelsen beslul om avgifter hos byggnadsnämnd slopas.
Förslagel har lett lill lagstiftning (förordningen, 1975:462, om ändring i
byggnadsstadgan, 1959:612,saml förordningen, 1975:821 ,omändring i
förordningen, 1961:568, om brandfariiga varor).
Promemorian (Ds Kn 1975:3) Minskad statlig
detaljreglering av kommunerna, PM II, Nämndorganisalion,
underställning m. m. (förkortas i fortsättningen PM II) innehåller
förslag dels om ändringar i reglerna om de
Prop.
1976/77:1 307
viktigaste
specialreglerade primärkommunala nämndernas organisation och arbetsformer, dels
om slopande av kommuns skyldighet alt underställa statlig myndighet vissa
beslut. 1 anslutning till den primärkommunala skolstyrelsen behandlas också
den landstingskommunala utbildningsnämnden. Förslagen rörande nämnderna innebär
atl beslämmelser som har karaktär av detaljföreskrifter utgör onödig statlig
styrning av den kommunala verksamheten eller innehåller omotiverade avvikelser
från reglerna i den nyligen föreslagna enhetliga kommunallagen, las bort. I PM II lämnas
också en utförlig redogörelse för bakgrunden till översynsarbelet. PM II remissbehandlas
f n.
Nyligen har ytteriigare en promemoria (Ds Kn
1975:6) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM III, Övriga
specialreglerade kommunala nämnder m. m. (förkortas i fortsättningen PM III)
presenterats. Där behandlas de specialreglerade nämnder hos primärkommunerna
som inle togs upp i PM II. Förslagen om ändringar har i stort sett samma
innebörd som förslagen i PM II.
I PM III avhandlas också de
bestämmelser om kommunalförbund som finns i olika specialförfattningar.
1 föreliggande promemoria, som i likhet med de
föregående har utarbetats inom kommundepartemenlel i samråd med berörda
departement, behandlas reglerna om de specialreglerade landstingskommunala
nämndernas organisation och arbetsformer. Promemorian är en motsvarighet på
den landstingskommunala sidan till PM II och PM
III. Kontakter har under arbetets gång tagits med Landstingsförbundet och några
landstingskommuner.
Landstingskommunernas centrala verksamhetsområden
är f n. eller väntas snart bli föremål för offentliga utredningar. Utredningen
(U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna har till uppgift att överväga den
framtida ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och landstingskommunerna
på skolans område. Frågan om en utredning om hälso- och sjukvården i dess helhet
övervägs f n. inom socialdepartementet. I betänkande (SöU 1975/76:5) med
anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda
framhåller socialutskotlel att frågan om en översyn av omsorgslagen på grundval
av de erfarenheter som har vunnits under lagens tillämpningstid torde bli
aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. I dessa sammanhang kan
utredningarna antas överväga frågan om den statliga detaljregleringen av den
landstingskommunala verksamhetens innehåll och omfattning på de olika
sakområdena kan minskas. Av bl. a. detta skäl har denna promemoria begränsats
till alt avse nämndorganisationen. En prioritering av frågor som har
anknytning lill kommunallagarna har också ansetts lämplig eftersom förslag bör
läggas fram i samband med propositionen om enhetlig kommunallag.
Prop.
1976/77:1 308
2
Reglerna om de landstingskommunala nämndernas organisation och arbetsformer
2.1
Nuvarande regler
Förvaltning och verkställighet hos landstingskommun
skall enligl 5 S landstingslagen (1954:319,omtryckt 1972:101)(LL) handhas av
förvaltningsutskottet och övriga nämnder. Vid sidan av förvaltningsutskoilet
finns två olika typer av facknämnder, nämligen dels nämnder som regleras endast
i landstingslagen (s. k. oreglerade nämnder), dels nämnder som regleras i
specialförfattningar (s. k. specialreglerade nämnder). Denna uppdelning har
kommit till ullryck i 54 S LL.
De oreglerade nämnderna, som inrättas med stöd av
LL, är fakultativa. Landstinget får tillsälta dem om man anser att del behövs.
Om landstinget inte inrättar fakultativ nämnd för en viss uppgift som
landstingskommunen ägnar sig ål och inte heller överiämnar den till en redan
befintlig fakultativ nämnd, ligger uppgiften kvar hos förvallningsutskottet.
Landstingskommuns specialreglerade nämnder är, med
undantag av styrelse för folkhögskola, till skillnad från de viktigaste
specialreglerade nämnderna hos kommunen inte obligatoriska i den meningen att
de måste finnas som särskilda nämnder. Däremot är deras funktioner i princip
obligatoriska. Men dessa kan således läggas på förvaltningsutskoilet eller
annan nämnd.
På landstingssidan har nämndspecialiseringen inte
gäll lika långt som i kommunerna. De specialreglerade nämnder som kan finnas i
landstingskommunerna är sjukvårdsstyrelse, särskild nämnd för ledningen av
folktandvården (tandvårdsnämnd), styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
(omsorgsstyrelse), utbildningsnämnd, semesierhemsnämnd, regionplanenämnd,
direktion för sjukhus, styrelse för folkhögskola och styrelse för
sjuksköterskeskola. De tre sistnämnda kan vara lokala nämnder. Varje sjukhus,
folkhögskola och sjuksköterskeskola i landstingskommunen kan således ha sin
egen direktion resp. styrelse. Sjukhusdirektionen intar dessutom en
särställning på det sättet att den enligt 11 S 1 mom. sjukvårdslagen
(1962:242) är underordnad sjukvårdsstyrelsen.
I 4 kap. LL regleras förvaltningsutskoltets och de
oreglerade nämndernas organisation och arbetsformer. Beträffande förvaltningsutskottet
finns där bestämmelserom val,
valbarhet,sammansättning,suppleanter,beslutförhet, jäv, prolokollföring,
reglementen,delegation m. m. På fiera punkter hänvisas lill de regler som
enligt 2 och 3 kap. LL gäller för landstinget. I .54 S LL finns regler om de
oreglerade nämnderna. Genom hänvisning gäller för dessa nämnder reglerna om
förvaltningsutskottet utom föreskrifterna om antal ledamöter, mandattid,
ordförande och vice ordförande, reglemente och delegation. I 54 S finns också
en regel om delegation som i huvudsak stämmer överens med motsvarande regel för
förvaltningsutskottet.
LL innehåller inga särskilda regler om de
specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer. Sädana beslämmelser
finns vanligen i resp.
Prop.
1976/77:1 309
specialförfattning.
Före år 1965 innehöll 53 S LL föreskrifter om sjukvårdsstyrelsen. Alt LL gav
direkta regler om ett förvaltningsorgan för en specialreglerad verksamhet
innebar en avvikelse från kommunallagarnas vanliga systematik. År 1962 hade
bestämmelser om sjukvårdsstyrelsens åligganden tagits in i sjukvårdslagen. 1
samband med 1965 års ändringar i LL samlades alla besiämmelserom
sjukvårdsstyrelsen i sjukvårdslagen och reglerna i 53 S LL ftyiiades över lill
9 S sjukvårdslagen. Detta är belysande för den teknik som används för
regleringen av de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer.
Nu innehåller 53 S LL endast en hänvisning lill vad sjukvårdslagen föreskriver
om ledningen av landstingskommunens sjukvårdande verksamhet.
Kommunallagsutredningen föreslär i sitt betänkande (SOU 1974:99) Enhetlig
kommunallag ingen motsvarighet till 53 S LL i den nya kommunallagen.
Specialförfailningarnas nämndregler innebär i
allmänhet atl bestämmelserna i LL om förvallningsutskottet genom hänvisning
lill stor del blir tilllämpliga på de specialreglerade nämnderna. Avvikelser
förekommer i växlande omfattning i de olika specialförfaltningarna. Vissa
avvikande regler, t. ex. om närvarorätt för statliga tjänstemän, är att
betrakta som medel för utövande av statens tillsyn och kontroll över
landstingskommunerna. Avvikelserna är fiest när det gäller sjukhusdirektion
och folkhögskolestyrelse. Reglerna om de specialreglerade landstingskommunala
nämndernas organisation och arbetsformer är i allmänhet intagna i lag.
Folkhögskolestyrelse, semesierhemsnämnd och styrelse för sjuksköterskeskola är
emellertid reglerade i författningar av lägre dignitet (förordning,
stalsbidragskungörelse resp. kungligt brev). Regleringens fullständighet
varierar från nämnd till nämnd. Mest omfattande är bestämmelserna för de
nämnder som regleras i lag. För de andra nämnderna är regleringen mer
summarisk. Den finns i sin helhet i resp. författning och således ulan
hänvisning till LL. I fråga om folkhögskolestyrelse och styrelse för
sjuksköterskeskola kan kompletterande nämndregler tas in i reglemente som
fastställs av skolöverstyrelsen.
Del regelsystem som gäller förde
landstingskommunala nämndernas organisation och arbetsformer är såväl till sin
uppbyggnad som lill sitt innehåll mycket likt reglerna om kommunernas nämnder.
Även om det finns vissa skillnader är det efter tillkomsten av LL och 1965 års
ändringar däri betydligt mera som förenar än som skiljer.
2.2
Kommunallagsreformen
Kommunallagsutredningen har i sitt belänkande (SOU
1974:99) Enhetlig kommunallag lagt fram förslag lill en ny kommunallag
(förkortas i fort-.sättningen EKL) som skall ersätta kommunallagen (1953:753,
o.mryckt 1969:765) (förkortas i fortsättningen KL), kommunallagen för Stockholm
(1957:50. omtryckt 1969:766), LL, lagen (1969:215) med särskilda beslämmelser
om Stockholms läns landstingskommun och' lagen (1957:281) om
Prop.
1976/77:1 310
kommunalförbund.
Förslagel är resultatet av en lagieknisk översyn av kommunallagstiftningen i
syfte att göra denna enklare och mera enhetlig saml anpassa bestämmelserna till
utvecklingen i kommunal praxis. Genom EKL framhävs de gällande kommunallagarnas
karaktär av ramlagar. Detaljföreskrifter av olika slag har rensats ut.
Kommuner och landstingskommuner får därigenom större rörelsefrihet och
möjligheter all anpassa sina verksamhetsformer efter lokala förhållanden och
till den framtida utvecklingen.
Kommunaldemokratiutredningens överväganden, som
redovisas i betänkandet (SOU 1975:41) Kommunal demokrati, utmynnar delvis i
förslag till lagändringar. Kommunallagsuiredningen har utarbetat
författningsförslagen. Dessa presenteras i betänkandet Kommunal demokrati som
ändringar i EKL. Hänvisningarna nedan avser den reviderade versionen av EKL.
Reglerna i LL har till stora delar utformats efter
förebild i KL och skillnaderna mellan bestämmelserna om kommunernas nämnder
och bestämmelserna om landstingskommunernas nämnder är, som förut har nämnts,
fä. Kommunallagsutredningen har inte ansett olikheterna hindra aU KL och LL
förs samman lill en gemensam lag. Nämndkapillet i EKL (3 kap.) är utan undantag
tillämpligt på såväl kommunernas som landstingskommunernas nämnder. Del
innehåller inga särbestämmelser för de landslingskommunala nämnderna.
2.3
Allmänna synpunkter
Beträffande fiertalet av de specialreglerade
landslingskommunala nämnderna har bestämmelserna i LL om förvaltningsutskottet
och de oreglerade nämnderna gjorts tillämpliga genom hänvisningar i resp.
specialförfatining. Del finns emellertid avvikande regler, ibland med karaktär
av detaljföreskrifter. Dessa kan stundom syfta till statlig tillsyn och
kontroll av den landslingskommunala verksamheten och innebära en onödig statlig
styrning. 1 arbetet med all minska den statliga detaljregleringen av kommunernas
och landstingskommunernas verksamhet bör ingå att mönstra ut regler av sådant
slag.
Del är önskvärt alt så långt det är möjligt
åstadkomma enhetlighet i reglerna om de specialreglerade nämndernas och
förvaltningsulskotlets organisation och arbetsformer. Detta bör ske genom att
reglerna i EKL om förvaltningsutskottet och de oreglerade nämnderna i största
möjliga utsträckning görs tillämpliga på de specialreglerade nämnderna och genom
all särregler som inte är sakligt motiverade tas bort.
1 PM II och III redovisas en
översyn av reglerna om kommunernas specialreglerade nämnder utifrån de
utgångspunkter som nyss har angivits. Del är angeläget att ta upp även de
landstingskommunala nämnderna till samma granskning. 1 föreliggande promemoria
görs en sådan översyn. Den omfattar sjukvårdsstyrelse, tandvårdsnämnd,
omsorgsstyrelse, regionplanenämnd, semesierhemsnämnd, sjukhusdirektion,
styrelse för landstingskom-
Prop.
1976/77:1 311
munal
folkhögskola och styrelse för kommunal eller landstingskommunal
sjuksköterskeskola. De författningar som i första hand behandlas är sålunda
sjukvårdslagen, folkiandvårdslagen (1973:457), lagen (1969:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (kallas i fortsättningen omsorgslagen),
lagen (1968:598)angående handläggning av frågorom regionplan för kommunerna i
Stockholms län (kallas i fortsättningen regionplanelagen), kungörelsen
(1967:472) om statsbidrag till driften av semesterhem m. m. (kallas i
fortsättningen semesterhemskungörelsen), folkhögskoleförordningen (1958:478)
och brevet den 30 april 1971 med vissa beslämmelser angående
sjuksköterskeskolor m. m.
Den landstingskommunala utbildningsnämnden har
behandlats tillsammans med den kommunala skolstyrelsen i PM II. Där redovisas förslag till ändringar i skollagens (1962:319)
bestämmelser om utbildningsnämnden. Denna behandlas därför inte annat än i
några speciella sammanhang i föreliggande promemoria. I PM II föreslås
också att regeln i 24 S EKL om proportionellt val ändras och atl en ny
bestämmelse om egendomsförvaltning och personaladministration införs i 43 S
EKL. Dessa förslag beröräven landstingskommunernas nämnder.
Nämndreglerna i de specialförfaltningar som
behandlas i denna promemoria är i allmänhet tillämpliga även på kommun som
inte tillhör landstingskommun, dvs. för närvarande endast Gotlands, Malmö och
Göteborgs kommuner. Övervägandena och förslagen i promemorian gäller även de sjukvårdsstyrelser,
sjukhusdirektioner, omsorgsslyrelser m. m. som kan finnas i dessa kommuner.
Den statliga kontrollen av hur landstingskommunerna
fullgör de förvaltningsuppgifter som har ålagts dem genom specialförfaltningar
uppfattas ofta som besvärande men torde på del hela laget vara mindre kännbar
än molsvarande kontroll av kommunernas verksamhel. Exempelvis saknar sjukvårdslagen
och folkiandvårdslagen bestämmelser om hur landstingskommuns skyldighet atl
svara för sjukvården och tandvärden skall genomdrivas. Nämndreglerna i LL och
specialförfaltningarna har också gett landstingskommunerna jämförelsevis stor
frihet att utforma sin nämndorganisalion efter vad som har ansetts lämpligt
med hänsyn till lokala förhållanden och behov. Bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse
och sjukhusdireklion i 9 och 11 SS sjukvårdslagen har sålunda inte utgiort
något hinder för de ändringar i sjukvårdsförvaltningens organisation med
införande av distrikts-indelning, blockorganisation m, m. som många
landstingskommuner har genomfört på senare år. De ändringar i
specialförfattningarnas nämndregler som föreslås i denna promemoria innebär atl
dessa regler anpassas lill bestämmelserna om kommunstyrelse,
förvaltningsutskott och oreglerade nämnder i EKL. Avsikten därmed är naluriigtvis
inte an begränsa landslingens nuvarande möjligheter att ordna nämndernas
organisation och arbetsformer på del sätt som de finner lämpligast ulan
tvärtom att i någon mån underiäiia sådana strävanden. Det ligger i statens
intresse all tillse
Prop.
1976/77:1 312
att
sjukvården, omsorgsverksamheten, utbildningen m. m. lill sitt innehåll är så
bra som möjligt. Men hur dessa verksamheter skall organiseras bör i största
möjliga utsträckning vara en sak för landstingskommunerna själva. För de
nämnder vars organisation och arbetsformer är ofullständigt reglerade i
författning, dvs. semesierhemsnämnd, folkhögskolestyrelse och styrelse för
sjuksköterskeskola bör en anpassning ske till del allmänna kommunala nämndregelsystemet.
Därigenom blir de reglementen som fastställs av skolöverstyrelsen helt eller
delvis överfiödiga för folkhögskolor och sjuksköterskeskolor med kommuner och
landstingskommuner som huvudmän.
3
Fakultativa eller obligatoriska nämnder
De specialreglerade landstingskommunala nämnderna
är till skillnad från de viktigaste kommunala nämnderna fakultativa. Del är
således inte obligatoriskt för landstinget att inrätta särskilda nämnder för
alt handha de specialreglerade förvaltningsuppgifterna, utan landstinget kan
lägga dessa på någon av de nämnder som redan finns. Däremot är de
specialreglerade nämnderna obligatoriska som funktion. Om landstinget inte
utser särskild nämnd för förvaltningsuppgiften, måste landstinget uppdra ät
någon annan av nämnderna alt vara sådan nämnd.
Bestämmelserna om inrättande av specialreglerade
nämnder hos landstingskommunerna är något olika utformade i de skilda
specialförfaltningarna. Enligt 9 S 1 mom. sjukvårdslagen skall ledningen av
landstingskommunens sjukvärdande verksamhet utövas av sjukvårdsstyrelsen.
Linds-tinget kan också besluta atl förvaltningsutskottet eller en avdelning av
utskottet skall vara sjukvårdsstyrelse. Detta var tidigare vanligt. På senare
är har emellertid särskilt de större landstingskommunerna övergått till en
organisation med fristående sjukvårdsstyrelse. Numera fungerar förvallningsutskottet
som sjukvårdsstyrelse endasl i fyra landstingskommuner.
Ledningen av folktandvården utövas enligt 5 S
folktandvårdslagen i varje landstingskommun av sjukvårdsstyrelsen. Landstinget
flr dock utse särskild nämnd för ändamålet. 1 fråga om sådan nämnd äger enligt
5 S bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse i 9 S 1 och 2 mom. sjukvårdslagen motsvarande
tillämpning. Sådan nämnd för ledning av folktandvården har inle filt något
särskilt namn i lagen. Nämnd av detta slag finns f n. endast i Stockholms läns
landstingskommun där den kallas tandvårdsnämnd.
När det gäller omsorgssiyrelse kan landstinget
inrätta sådan som särskild nämnd eller besluta all nämnd som handhar andra
landstingskommunens förvaltningsuppgifter skall vara omsorgsstyrelse (6 S
omsorgslagen). Motsvarande ordning gäller för semesierhemsnämnd (6 S
semesterhemskungörelsen), regionplanenämnd (3 S regionplanelagen) och även för
utbildningsnämnd (3 S skollagen, 1962:319, omtryckt 1970:1026). Särskild
omsorgsstyrelse finns i fyra landstingskommuner. 1 nästan alla de andra landstingskommunerna
är sociala nämnden även omsorgssiyrelse. Särskild se-
Prop.
1976/77:1 313
mesterhemsnämnd
har inrättats av endasl ett landsting. 1 övriga fall är vanligen sociala
nämnden semesierhemsnämnd. Regionplanelagen innebär atl specialreglerad
regionplanenämnd kan finnas endast i Stockholms läns landstingskommun, som har
inrättat särskild regionplanenämnd.
Enligl 11 S 1 mom. sjukvårdslagen utövas tillsynen
vid och ansvaret för förvaltning av sjukhus av en direktion som är underordnad
sjukvårdsstyrelsen. Landstinget kan besluta att sjukvårdsstyrelsen skall vara
direktion. Det är vidare möjligt alt låta direktion vara gemensam för två eller
fiera sjukhus. Dessa bestämmelser ger landstinget stor frihet att ordna
sjukhus-förvaltningen efter vad som bedöms lämpligt. En fjärdedel av landstingskommunerna
har lokala direktioner för enskilda sjukhus. Övriga har i regel i stället
indelat landstingsområdet i distrikt med en direktion för varje distrikt. I
några fall är sjukvårdsstyrelsen direktion för landstingskommunens samtliga
sjukvårdsinrättningar.
För folkhögskola skall enligt 3 S 1 mom.
folkhögskoleförordningen finnas en styrelse. Detta gäller både folkhögskola med
landstingskommun som huvudman och skola med privat huvudman som vanligen aren
folkrörelse. Förordningens bestämmelser om styrelsens organisation och
arbetsformer är tillämpliga på alla statsunderstödda folkhögskolor oberoende av
huvudmannaskapet. Enligt folkhögskoleförordningen skall särskild styrelse
finnas för varje landstingskommunal folkhögskola. Skolöverstyrelsen fastställer
reglemente för varje folkhögskola. Sådant reglemente skall enligt 5 S folkhögskoleförordningen
innehålla bl. a. vissa bestämmelser om styrelsens organisation.
Landstingskommunernas styrelser för folkhögskolorna anges inle sällan sortera
under utbildningsnämnden. Sju landsting har utseU ledamöterna i
folkhögskolornas styrelser helt eller delvis bland utbildningsnämndens
ledamöter.
Enligt 7 S brevet angående sjuksköterskeskolorna
utövas ledningen av sjuksköterskeskola av en styrelse och rektor. Bestämmelserna
i brevet är i princip tillämpliga på alla sjuksköterskeskolor vare sig de har
enskild, kommun eller landstingskommun som huvudman. Landstinget kan besluta
att utbildningsnämnden skall vara styrelse för landstingskommunens sjuksköterskeskolor.
Landstinget har också möjlighet atl låta styrelse för annan vårdyrkesutbildning
som landstingskommunen anordnar vara styrelse även för sjuksköterskeskola (36 S
nämnda brev). Landstinget får även besluta att särskild styrelse skall finnas
för sjukskölerskeskola. För sådan särskild styrelse fastställer
skolöverstyrelsen reglemente (37 S). Motsvarande regler gäller för styrelse för
sjuksköterskeskola som har kommun som huvdman (36 och 37 SS). Särskild styrelse
för sjuksköterskeskolor förekommer endast i ett tltal fall. I allmänhet är
utbildningsnämnden också styrelse för landstingskommunens
.sjuksköierskeskolor.
Alla de nämnder som behandlas här utom styrelse för
folkhögskola är fakultativa i den bemärkelsen att de inte behöver finnas som
särskilda nämnder. Frågan är om det finns några skäl att behålla
folkhögskoleslyrelsen
Prop.
1976/77:1 314
som
obligatorisk nämnd. Styrelsen intar av tradition en särställning i del
hänseendet att folkhögskolorna i utformningen av sin verksamhet har varit
friare än andra skolformer. Detta har motiverat självständiga styrelser som kan
hävda särskilda, ibland lokala intressen. Obligatoriska fristående
folk-högskolestyrelser bidrar naluriigtvis också till atl motverka
centralisering och minskning av antalet förtroendeuppdrag. Å andra sidan bör
landstingen ha frihet att själva i största möjliga utsträckning bestämma hur
nämnd-organisationen skall utformas. Denna grundsats om organisatorisk handlingsfrihet
har sedan länge haft infiytande på lagstiftningen om de landslingskommunala
nämnderna och den betonas genomgående i PM II och
III. I sista hand är frågan om folkhögskolestyrelsens ställning en fråga om
avvägning mellan kraven på lokalt infiytande och intresset av att ha en
samordnad förvaltning. Sådana överväganden görs rimligtvis bäst av landstinget,
som är huvudman för folkhögskolan. Folkhögskoleförordningen bör därför ändras
sä att även folkhögskoleslyrelserna blir fakultativa i den meningen alt de
inte behöver finnas som särskilda nämnder. Det skall tilläggas att landstingen
redan nu kan ge folkhögskolestyrelse en viss karaktär av central nämnd eftersom
valbarheten till styrelsen inte är begränsad genom krav på bosättning i viss
del av landstingskommunen och ledamöterna kan utses helt eller delvis bland
utbildningsnämndens ledamöter.
Nästa fråga är om landstinget över hela fältet bör
ha frihet atl avgöra vilken nämnd som skall ha hand om en viss
förvaltningsuppgift. Sådan handlingsfrihet har landstinget i fråga om
omsorgsstyrelse, utbildningsnämnd, semesierhemsnämnd och regionplanenämnd. I
övriga fall gäller vissa begränsningar. Enda alternativet lill särskild
sjukvårdsstyrelse är att förvaltningsutskottet också är sjukvårdsstyrelse. I
fråga om folktandvården har landstinget atl välja mellan sjukvårdsstyrelsen och
särskilt utsedd nämnd för ledning av land vården. Beträffande sjukhusdireklion
gäller all landstinget måste antingen tillsätta särskild direktion eller
besluta alt sjukvårdsstyrelsen skall utgöra direktion. När det gäller styrelse
för sjukskölerskeskola har landstinget tre möjligheter, nämligen atl tillsätta
särskild styrelse, att besluta all utbildningsnämnden skall vara styrelse eller
atl lämna uppdraget åt styrelse för annan vårdyrkesulbildning som
landstingskommunen anordnar.
Sjukvårdsstyrelsens uppgifter - alt handha den
sjukvårdande verksamheten -är visserligen på sitt sätt speciella men del kan
knappast resas några principiella invändningar mot atl här ge landstinget samma
frihet att välja nämnd för förvaltningsuppgifterna som det har i fråga om
övriga specialreglerade nämnder. Kravet pä organisatorisk handlingsfrihet för
landstinget och intresset av enhetliga bestämmelser om inrättande av
specialreglerade nämnder bör i detta sammanhang få väga tyngst. De praktiska
konsekvenserna av en ändring i sådan riktning blir emellertid sannolikt små.
eftersom sjukvården är en sådan dominerande uppgift för landstingen att den på
de fiesta håll kräver att särskilda nämnder inrättas för atl sköta den. Det
finns inle heller några skäl alt behålla särreglerna för tandvårdsnämnd eller
Prop.
1976/77:1 315
försjuksköterskeskola.
Tandvårdsnämnden utövar ledningen av en av landstingskommunens viktigaste
verksamheter. Den bör ges samma ställning enligt författningsbestämmelserna som
de andra specialreglerade nämnderna och få en självständig reglering i
folktandvårdslagen av samma slag som gäller för dessa. Däremot bör nuvarande
bestämmelser behållas i fråga om direktion, eftersom denna är underordnad
sjukvårdsstyrelsen.
Därefter återstår frågan hur bestämmelserna om
inrättande av de specialreglerade nämnderna, som är fakultativa men
obligatoriska som funktion, bör utformas. Innebörden av dessa beslämmelser bör
vara att det i varje landstingskommun skall finnas en nämnd för den
specialreglerade uppgiften och att landstingskommunen får tillsätta särskild
sådan nämnd eller uppdra åt annan nämnd atl vara nämnd för uppgiften i fråga.
Sådana regler, med något varierande utformning, gäller nu för utbildningsnämnd,
omsorgssiyrelse, regionplanenämnd, semesierhemsnämnd och styrelse för
sjukskölerskeskola och bör, som förut har framhållits, även gälla för
sjukvårdsstyrelse, tandvårdsnämnd och styrelse för folkhögskola.
Reglerna om inrättande av de specialreglerade
nämnderna bör utformas på ett enhetligt sätt. En sådan enhetlig regel skulle
med hänvisning lill det föregående kunna ges följande lydelse.
I varje landstingskommun skall finnas en x-nämnd.
Landstingskommunen får tillsälla särskild x-nämnd eller uppdra åt annan nämnd
att vara x-nämnd.
Med vissa avvikelser föreslås denna regel ersätta
molsvarande bestämmelser i de specialförfaltningar som behandlas i denna
promemoria. Regeln ansluter nära till den bestämmelse som föreslås i PM III för
de specialreglerade kommunala nämnder som behandlas där. I PM III föresläs
också en hjälpregel med den innebörden all kommunstyrelsen eller viss annan
nämnd skall vara nämnd för uppgiften i fråga, om fullmäktige inle har beslutat
annoriunda. Därigenom garanteras alt det alltid finns en nämnd som har det
direkta ansvaret för den specialreglerade uppgift som del är fråga om. Vad
gäller de specialreglerade landstingskommunala nämnder som handhar de
viktigaste förvaltningsuppgifterna, dvs. sjukvårdsstyrelsen, omsorgsstyrelsen
och utbildningsnämnden, flr en hjälpregel av det slag som nyss har beskrivits
anses överfiödig. De övriga nämndernas uppgifter kan inte heller sägas vara av
sådan art alt en hjälpregel behövs,
4
Antalet ledamöter och suppleanter m. m.
Landstinget bestämmer enligt 42 S första stycket LL
hur många ledamöter och suppleanter som skall finnas i förvaltningsutskotlet.
Antalet ledamöter får dock inte vara under fem. Beträffande suppleanter har något
minimianlal inte satts ut. Motsvarande regler gäller enligt 31 S förstastycket
KL. Motiven till KL ger vid handen atl minst en suppleant bör utses. Om antalet
ledamöter och suppleanter i de oreglerade nämnderna bestämmer landsting och
kom-
Prop.
1976/77:1 316
munfullmäklige
fritt. Ingel minimiantal är föreskrivet. För sjukvårdsstyrelse, tandvårdsnämnd,
omsorgsstyrelse och regionplanenämnd gäller samma regler om antalet ledamöter
och suppleanter som för förvallningsutskottet (9 S 1 mom. sjukvårdslagen, 5 S
folkiandvårdslagen, 14 S omsorgslagen och 3 S regionplanelagen).
Semesierhemsnämnd beslår enligt 6 § semesterhemskungörelsen av ordförande och
fyra andra ledamöter. För varje ledamot skall finnas en suppleant. Bestämmelsen
i 11 S 2 mom. sjukvårdslagen om antalet ledamöter och suppleanter i
sjukhusdireklion avviker från huvudregeln på det sättet att antalet ledamöter
inte får vara under tre. Styrelse för folkhögskola skall enligt 3 S 1 mom.
folkhögskoleförordningen bestå av minst fem ledamöter och minst tre
suppleanter. I brevet om sjuksköterskeskolor saknas bestämmelser om antalet
ledamöter och suppleanter i styrelse för sjukskölerskeskola.
Enligt 33 S EKL bestämmer kommunfullmäktige och
landsting antalet ledamöter och suppleanter i kommunstyrelse och
förvaltningsutskott. Antalet ledamöter får inte vara under fem. I PM II och
III föreslås att samma regel genom hänvisning i resp. specialförfattning skall
gälla för samtliga kommunala specialreglerade nämnder saml för
landstingskommuns utbildningsnämnd.
Det ligger ett värde i sig all lill nämnderna knyts
så många förtroendemän som är möjligt med hänsyn lill kravet på effektivitet
och arbetsduglighet. Del bör kunna överlämnas åt landslingen att själva
bestämma antalet ledamöter i nämnderna utöver ett visst minimianlal. Delta kan
för alla nämnder lämpligen vara det som gäller för förvaltningsutskoilet, dvs.
fem. Minimiantalet för ledamöter i sjukhusdirektion bör därför höjas från tre
lill fem. Direktionens särställning som lokal styrelse behöver inle hindra en
sådan höjning. F. ö. torde det vara sällsynt atl direktioner har mindre än fem
ledamöter. Hos de tretton landstingskommunerna som har infört distriktsindelning
finns f n. ingen direktion med mindre än sju ledamöter. Det bör tilläggas att
fem är ett minimiantal och ingen rekommendation om vad som är ett lämpligt
antal ledamöter i landstingskommunernas nämnder. Valet av minimiantalet fem
har snarare sin grund i strävan att nå en enhetlig reglering med ett minimum av
detaljföreskrifter.
Särbestämmelserna om antalet suppleanter i 6 S
semesterhemskungörelsen och i 3 S 1 mom. folkhögskoleförordningen vad gäller
styrelse för landstingskommuns folkhögskola är inte sakligt motiverade och bör
utgå. Huvudregel om frihet för landstinget att bestämma antalet suppleanter
bör gälla även för semesierhemsnämnd och folkhögskolestyrelse.
Med hänvisning lill vad som nyss har sagts bör
specialförfailningarnas beslämmelser om antalet ledamöter och suppleanter i de
specialreglerade nämnderna ersättas av hänvisningar lill motsvarande regel för
förvaltningsutskottet i 33 S EKL. Denna regel bör vara tillämplig även pä
styrelse för kommuns och landstingskommuns sjuksköterskeskola.
Prop.
1976/77:1 .,-., 317
5
Valbarhet m. m.
Landstingsman och suppleanter väljs enligt 8 S LL
bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt i landstingskommunen. Rösträtt
vid landstingsval har den som är röstberättigad vid val av kommunfullmäktige i
kommun inom landstingskommun (7 S LL). För valbarhet till landsting fordras
således svenskt medborgarskap, kyrkobokföring i kommunen och uppnådda arton års
ålder (6 S KL). Den som är omyndigförklarad har dock inte rösträtt och är
därmed inle valbar. 1 7 S LL uppställs vidare valbarhetshinder för
landshövding, avdelningschef vid länsstyrelse samt landstingsdirektör eller
motsvarande tjänsteman hos landstingskommunen.
För valbarhet till förvaltningsulskoti och
oreglerade .nämnder gäller enligl 43 och 54 SS LL vad som har föreskrivits om
valbarhet lill landstinget. Dessutom gäller ett speciellt valbarheishinder för
cheferna för verk inom resp. nämnds förvaltningsområde (verkscheO. I sak samma
valbarhetsregler gäller vid val av kommunstyrelse och oreglerade kommunala
nämnder.
När det gäller de specialreglerade nämnderna
varierar valbarhetsvillkoren. För sjukvårdsstyrelse, tandvårdsnämnd,
omsorgssiyrelse och regionplanenämnd gäller genom hänvisningsregler (9 S 2
mom. sjukvårdslagen, 5 S folktandvårdslagen, 14 S omsorgslagen och 3S
regionplanelagen) samma bestämmelser som för förvaltningsutskoilet. Uteslutna
från valbarhet är således bl. a. landstingsdirektören och vederbörande
verkschefer. Exempelvis kan sjukvårdsdirektör som är verkschef hos
sjukvårdsstyrelsen inle väljas till ledamot i styrelsen. För sjukhusdirektion
gäller enligt II S 3 mom. sjukvårdslagen att den som inte är valbar
till ledamot eller suppleant i sjukvårdsstyrelse inte kan väljas till ledamot
eller suppleant i direktion. Dessutom föreskrivs ell särskilt valbarhetshinder
för tjänstemän i sjukhusledningen, nämligen sjukhusdirektor, styresman,
chefsläkare eller den som leder den ekonomiska förvaltningen vid direktionen
underställt sjukhus med styresman eller sjukvårdsdirektör som är högsta
förvaltningschef för sådant sjukhus. Av 9 S 2 mom. sjukvårdslagen följer aU
hinder inte föreligger all välja sjukhusdirektör, styresman, chefsläkare eller
sjukhusintendent (motsvarande) lill ledamot eller suppleant i sjukvårdsstyrelse.
Om sjukvårdsstyrelsen samtidigt är direktion för det sjukhus där tjänstemannen
är anställd, llr denne dock enligt 11 S 3 mom. sjukvårdslagen inte delta i
handläggningen av sådant ärende rörande detta sjukhus som styrelsen handlägger
i sin egenskap av direktion. Semesterhemskungörelsen, folkhögskoleförordningen
och brevet om sjuksköterskeskolorna innehåller inga bestämmelserom valbarhet
lill semesierhemsnämnd, folkhögskolestyrelse resp. styrelse försjuksköterskeskola.
I betänkandet (SOU 1952:14) Kommunallag m. m.
motiverade kommunallagskommittén valbarhetshindren för den ledande
tjänstemannen och förvaltningscheferna med att dessa borde tillföra nämnden
sina särskilda kunskaper och erfarenheter enbart i sin egenskap som tjänstemän
(s. 223).
Prop.
1976/77:1 318
Det
ansågs angelägel att tjänstemännen slår neutrala, åtminstone såtillvida att de
inte företräder visst parti såsom ledamot av kommunal nämnd och att deras
ansvarsställning i förhållande lill nämnden är klar. 1 propositionen med
förslag till kommunallag uttalade departemenischefen bl. a. all valbarhelshindret
för förvaltningschefer innebaren godtagbar kompromiss mellan ett totalförbud
för de anställda att tillhöra den nämnd som de lyder under och ell slopande av
alla valbarhetshinder (prop. 1953:210 s. 143).
Kommunallagsutredningen föreslår alt de
valbarhetsbestämmelser som gäller för förvallningsutskotlet, kommunstyrelsen
och de oreglerade nämnderna ändras så atl valbarhetshindren för den ledande
tjänstemannen (landstingsdirektören) och verkscheferna faller bort (9, 34 och
43 SS EKL). I fråga om valbarhelshindret för den ledande tjänstemannen
framhåller utredningen bl. a. att det ibland kan vara svårt atl ange vilken
tjänsteman det gäller, att kommunalråden och landstingsråden spelar den ledande
rollen i de fiesta kommuner och landstingskommuner och atl hindret därför
numera inte fyller den funktion, som ursprungligen hade avsells (SOU 1974:99 s.
181). Den obehörighet för verkschef som kunde anses påkallad med hänsyn till
dennes särskilda uppgifter avser numera i allmänhet endast en begränsad del
även nämnds arbetsuppgifter och motiverar enligt uiredningen knappast ett
totalt hinder mot medverkan i nämndarbetet (s. 259). Utredningen föreslår all
valbarhetshindret för verkschefer ersätts av en särskild jävsregel av innebörd
all verkschef inte får delta i nämnds avgörande av ärende som rör verket (39 S
EKL).
Förslagen i PM II och III
innebär vad gäller bestämmelserna om valbarhet lill de specialreglerade
kommunala nämnderna atl regeln i 34 S EKL om valbarhet blir tillämplig på alla
sådana nämnder. Därmed faller valbarhetshindret för den ledande tjänstemannen
och förvaltningscheferna helt bort inom den kommunala sektorn.
Motiveringen för valbarhetshindren har i huvudsak
varit densamma för alla kommunala och landstingskommunala nämnder. De skäl som
kommunallagsuiredningen har åberopat för att ta bort hindren och som har
angivits ovan för anses väga lika tungt i fråga om landstingskommunernas specialreglerade
nämnder som beträffande förvaltningsutskottet, kommunstyrelsen och de
oreglerade nämnderna. Härtill kommer alt gränsen mellan valbara och icke
valbara Ijänstemän kan uppfattas som godtyckligt dragen när kretsen av icke
valbara, såsom är fallet belräffande sjukhusdirektion, är relativt stor och
landstingskommunerna har en tjänsteorganisation som något avviker från den som
har varit förutsatt i bestämmelserna om valbarhetshindren. Det bör kunna
överlämnas åt partierna atl bedöma om del är lämpligt alt nominera en
chefstjänsteman i landstingskommunen till förtroendeuppdrag. Det fria
politiska urvalssystemel är överlägset urvalssystem som skapas genom särskilda
lagregler. Om valbarhetshindren för landstingskommunernas chefstjänstemän tas
bort, når man också jämställdhet i valbarhelshänseende mellan alla
kommunaltjänstemän. Lagregleringen av valbarheten blir enhetlig och enkel.
Prop.
1976/77:1 .. , 319
För byggnadsnämnd, barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd
har sedan fiera år inte funnits några valbarhetshinder för chefstjänstemän.
Detta synes inle ha vållat några ölägenheter.
Med hänvisning till vad som har sagts ovan föreslås
att hindren för landstingsdirektör och övriga chefstjänstemän atl väljas till
ledamöter och suppleanter i landstingskommunernas specialreglerade nämnder
slopas. I specialförfattningarna bör valbarheten regleras endast genom
hänvisning till bestämmelsen i 34 S första stycket EKL om valbarhet till
förvaltningsutskottet och kommunstyrelsen. Detta bör gälla även
semesterhemskungörelsen, folkhögskoleförordningen och brevet om
sjukskölerskeskolorna där valbarhetsbeslämmelser inle tidigare har funnits. Den
särskilda valbarhetsregeln för sjukhusdirektion i 11 S 3 mom. första stycket
sjukvårdslagen utgår. Den speciella jävsregeln i 11 S 3 mom. andra stycket blir
överfiödig och kan mönstras ut, eftersom valbarhetshindren för där avsedda
tjänstemän faller bort varigenom samma valbarhetsregel kommer atl gälla i
direktion och sjukvårdsstyrelse.
I 34 S första stycket EKL hänvisas inte endasl
beträffande valbarhet utan även i fråga om rätt all fullgöra uppdrag, verkan av
att valbarheten upphör och rätt till avsägelse till bestämmelserna i 9 S EKL om
ledamöter och suppleanter i kommunfullmäktige och landsting. Dessa bestämmelser
bör gälla i alla de nämnder som behandlas här och del blir också fallet genom
specialförfailningarnas hänvisningar till 34 S första stycket EKL.
Som ersättning för det slopade valbarhetshindret
för verkscheferna föreslår kommunallagsutredningen en särskild jävsregel av
innebörd alt verkschef inle flr delta i förvaltningsutskottets eller
kommunstyrelsens avgörande av ärende som rör det verk som han är chef för (39 S
tredje stycket EKL). För de specialreglerade kommunala nämnder där den ganska
vidsträckta jävsregeln i 4S förvaltningslagen fullt ut är tillämplig behövs
ingen sådan särskild jävsregel som kommunallagsutredningen har föreslagit. För
de landstingskommunala nämnderna gäller emellertid endast jävsreglerna i LL. Som
framgår av det följande föreslås inle heller några ändringar i detta hänseende.
Jävsreglerna i LL hindrar inle verkschefen från att delta i nämndernas
behandling av ärende enbart av den anledningen atl det avser verkets
förvaltningsområde, utan ärendet skall röra honom eller någon honom närslående
personligen. Därför bör den särskilda jävsregeln i 39 S tredje stycket EKL
genom hänvisning i resp. specialförfatining göras tillämplig även i de
specialreglerade landstingskommunala nämnderna. Frågan om en sådan jävsregel,
förvaltningsorganisationens uppbyggnad ellerannan omständighet gördel omöjligt
för verkschef att på ett meningsfullt sätt delta i nämndarbelet bör överiämnas
åt partierna atl avgöra när de nominerar kandidater för nämndvalen.
Prop.
1976/77:1 320
6 Nämndernas
sammansättning
Särskilda regler om nämnds sammansättning, ofta
utformade så att vissa yrkesgrupperdäkare, veterinärer ellerjurister) bör vara
företrädda i nämnden, förekommer i fem specialförfaltningar på det kommunala
området. Sådana regler har lill syfte alt ge nämnden tillgång till den
sakkunskap som behövs. Av de författningar som behandlas i denna promemoria är
det endasl folkhögskoleförordningen som innehåller en sådan bestämmelse.
Enligt 3 S 1 mom. skall folkhögskolans tjänstgörande rektor vara ledamot av
skolans styrelse och tillika dess sekreterare.
1 PM II föreslås att besiämmelserna om särskild
yrkesrepresenlation mönstras ut ur de fem författningar rörande kommunala nämnder
som ännu innehåller sådana regler.
Det är, som socialutredningen i promemorian
(Stencil S 1969:11) Lagstiftning om sociala nämnder i kommunerna har påpekat,
inte förenligt med moderna demokratiska tankegångar atl föreskriva eller ens
rekommendera yrke eller utbildning som kompetensgrund när del gäller val till
offentligt uppdrag. Det måste sägas vara i hög grad otidsenligt alt på sådant
sätt destinera mandat lill vissa yrkesgrupper. Partierna bör inte vara bundna
av sådana föreskrifter eller rekommendationer när de nominerar förtroendemän.
Nämndernas behov av sakkunskap kan tillgodoses på andra sätt än genom särskild
yrkesrepresentation eller självskrivet ledamotskap för vissa tjänstemän. Om
nämnden vill ha tillgång lill sakkunskap, kan den tillkalla tjänsteman hos
nämnden eller särskild expert som sitter inne med den kunskap som behövs.
Vad som nu har anförts leder lill slutsatsen att
bestämmelsen om alt rektor är självskriven ledamot av folkhögskolestyrelse bör
utgå ur folkhögskoleförordningen, åtminstone när det gäller folkhögskola med
landstingskommunal huvudman.
7 Proportionella
val av nämnder m. m.
För sjukvårdsstyrelse, tandvårdsnämnd,
omsorgsstyrelse och regionplanenämnd föreskrivs atl de skall väljas
proportionellt, om det begärs av ett visst antal ledamöter i landstinget,
nämligen minst så många väljande som motsvarar det tal som erhålls, om samtliga
väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat med ett (9 S 1
mom. sjukvårdslagen, 14 S omsorgslagen och 3 S regionplanelagen). För
sjukhusdireklion, semesierhemsnämnd, styrelse för folkhögskola och styrelse
för sjukskölerskeskola saknas däremot sådan föreskrift om minoritets rätt alt
påkalla proportionellt val. Dessa nämnder väljs alltså formellt alllid genom
majoritetsval.
1 24 S EKL finns molsvarande bestämmelse om
proportionellt val av för-valtningsutskotl, kommunstyrelse och oreglerade
nämnder. 1 PM 11 föreslås all denna regel ändras så att den blir tillämplig
även på alla specialreglerade
Prop.
1976/77:1 321
kommunala
och landslingskommunala nämnder. Delta innebär att även sjukhusdirektion,
semesierhemsnämnd, styrelse för folkhögskola och styrelse för
sjuksköterskeskola kommer att formellt kunna väljas proportionellt, om den
föreskrivna minoriteten begär det. Ändringen medför också att de särskilda
bestämmelserna i sjukvårdslagen, omsorgslagen och regionplanelagen om
proportionelll val blir överfiödiga och kan utgå.
I 9 S 1 mom. sjukvårdslagen, 14 S omsorgslagen och
3 S regionplanelagen finns också en bestämmelse av innebörd atl landstinget
skall bestämma den ordning i vilken suppleanterna skall kallas in till
tjänstgöring, om valet av suppleanter inte sker proportionelll. Samma regel
gäller enligt 42 och 54 SS LL även för förvallningsutskottet och de oreglerade
nämnderna. Den slår med några mindre ändringar kvar i 33 S andra stycket EKL.
En regel om alt landstinget reglerar lurordningen
vid inkallande av suppleanter som inte har valls proportionellt bör gälla för
alla nämnder som behandlas i promemorian. Detta sker enklast genom all
specialförfaltningarna hänvisar till bestämmelsen i EKL. De uttryckliga
reglerna om bestämmande av turordningen i sjukvårdslagen, omsorgslagen och
regionplanelagen kan därmed utgå.
8
Utomståendes närvarorätt
I de olika specialförfattningarna finns varierande
regler om rätt för utomstående, dvs. annan än ledamot eller suppleant, att
vara närvarande vid nämndernas sammanträden. Till sammanträde med
sjukvårdsstyrelse skall enligt 9 S 3 mom. sjukvårdslagen kallas
sjukvårdsdirektör eller, om sådan inte finns, landstingsdirektör samt
länsläkaren eller förste stadsläkaren. Om landstinget eller kommunfullmäktige i
kommun utanför landstingskommun bestämmer det, skall även annan som har alt
föredra sjukvårdsärenden inför förvaltningsutskottet eller kommunstyrelsen
kallas lill sådant sammanträde. Den som inställer sig efter sådan kallelse har
rätt att delta i sjukvårdsstyrelsens överiäggningar men inte i besluten saml
fä sin mening antecknad lill protokollet. Om sjukvärdsärende av större vikt
skall behandlas vid sammanträde med sjukvårdsstyrelsen, skall beroende på
ärendets art kallas an-lingen en överiäkare eller en distriktsläkare. Han har
rätt alt delta i överläggningarna men inte i besluten och atl få sin mening
antecknad till protokollet. Styrelsen utser för viss tid en överiäkare och en
distriktsläkare inom sjukvårdsområdet atl stå till förfogande för detta
ändamål. Till sammanträde med sjukvårdsstyrelsen skall också enligt 15 S
omsorgslagen kallas särskolechef vårdchef och överiäkare hos omsorgsstyrelsen,
om ärende som rör inrättning inom tjänstemannens verksamhetsområde skall
behandlas vid sammanträdet. De får delta i överläggningarna men: jnte i
besluten och har rätt alt få sin mening antecknad till protokollet. Om
sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av specialsjukhus, bör styrelsen vidare
enligt 6 S stadgan (1963:146, omtryckt 1972:456) angående omsorger om vissa
psykiskt ul-
21 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 322
vecklingsstörda
bereda representant för föräldraförening tillfälle att närvara vid styrelsens
sammanträden eller på annat lämpligt sätt informera loreningen om sin
verksamhet.
Även i fråga om sjukhusdireklion är kretsen av
utomstående personer med närvarorätt omfattande. Enligt 12 S sjukvårdslagen
skall sjukvårdsdireklör eller, om sådan inte finns, landstingsdirektör saml
sjukhusdirektör, styresman, chefsläkare och den som vid sjukhus med styresman
leder den ekonomiska förvaltningen kallas lill direktionens sammanträden. De
har rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten samt att få sin
mening antecknad till protokollet. Samma närvarorätt, yttranderätt och falska
reservationsrätt tillkommer även överiäkare, sjukstuguläkare och sjukhemsläkare
samt distriktsläkare som lyder direkt under direktion, var och en såvitt angår
hans verksamhetsområde. Detsamma gäller i frågor angående sjukvårdspersonalen
den som närmast under sjukhusdirektör eller styresman handlägger frågor rörande
denna personal.
Till sammanträde med omsorgsslyrelsen skall enligt
15 S omsorgslagen särskolchefen, vårdchefen och slyrelsens överiäkare kallas.
När de är närvarande har de rätt atl delta i överläggningarna men inle i
besluten och 11 sin mening antecknad i protokollet. Omsorgsstyrelsen bör vidare
enligl 6 S stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda bereda
representant för föräldraförening tillfälle atl närvara vid styrelsens sammanlräden
eller på annat lämpligt sätt informera föreningen om sin verksamhet.
Enligt 3 S 2 mom. folkhögskoleförordningen skall
skolläkare kallas till sammanträde med styrelse för folkhögskola, vid vilkel
elevernas hälsotillstånd eller sundhetsförhållandena vid skolan behandlas. I 3
S 2 mom. finns också en särskild bestämmelse om lärarrepresentation i
folkhögskolestyrelsen. En lärare, som för varje arbetsår utses av lärarrådet,
har rätt att som lärarnas representant närvara vid slyrelsens sammanträden. Han
har rätt att delta i överiäggningarna men inle i besluten och alt få sin mening
antecknad till protokollet.
För de andra specialreglerade nämnderna liksom för
förvaltningsuiskoitet och de oreglerade nämnderna saknas
författningsbestämmelser om närvarorätt. För atl kommunal tjänsteman, utomstående
expert och förtroendeman, som inte är ledamot i viss nämnd, utan uttryckligt
lagstöd skall fa närvara och yttra sig i nämnden fordras enligt rättspraxis
enighet i nämnden.
Kommunallagsuiredningen och
kommunaldemokratiutredningen föreslår att förvaltningsutskottet,
kommunstyrelsen och de oreglerade nämnderna skall få tillkalla förtroendeman
eller tjänsteman hos den egna kommunen eller landstingskommunen eller särskild
sakkunnig för atl meddela de upplysningar som behövs (37 S andra stycket EKL).
För alt tillgodose syftet med närvarorätten - atl nämnden får det
beslutsunderiag som den behöver - räcker det enligt kommunallagsutredningen med
au den utomstående flr lämna upplysningar på frågor som nämndledamöterna
ställer. Ytiran-
Prop.
1976/77:1 323
derätten
beror således på om någon ledamot påkallar att vederbörande hörs. Den
utomstående skall inle heller ha rätt att få sin mening antecknad till
protokollet. Beslut enligl 37 S andra stycket EKL om atl höra utomstående
upplysningsvis fattas med enkel majoritet.
I fråga om de anställdas närvarorätt pågår
försöksverksamhet med stöd av lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde
med kommunal eller landstingskommunal nämnd. Vidare har kommunaldemokratiutredningen
genom tilläggsdirektiv (1973 års riksdagsberättelse C 10) fått i uppdrag alt
utreda de problem som med hänsyn till den politiska demokratin och den
kommunala verksamhetens karaktär är förenade med frågan om
personal-representation i kommunala och landstingskommunala nämnder. Dessa frågor
berörs inte vidare i denna promemoria.
De olika bestämmelserna i specialförfattningarna om
närvarorätt vid nämndsammanträde för andra än ledamöter i nämnden har
motiverats främst av angelägenheten att tillförsäkra nämnderna erforderlig
medicinsk och annan sakkunskap. Det råder inte några delade meningar om att
nämnderna behöver anlita utomstående sakkunskap och atl det är önskvärt att
detta behov kan tillgodoses. Det kan däremot ifrågasättas om det är nödvändigt
att reglera delta genom lagstiftning. Det kan svåriigen hävdas att nämnderna
inte själva skulle kunna avgöra när särskild sakkunskap behöver anlitas. Vad
som sägs i det följande får inle uppfattas så att nämndernas behov av
sakkunskap nu är mindre än tidigare.
Nämndernas behov av utomstående sakkunskap finns
kvar och kan i viss mån sägas ha vuxit i takt med all nämnderna har anförtrolls
nya arbetsuppgifter. Behovet växlar emellertid starkt från uppgift till
uppgift. Frågan hur del bäst tillgodoses besvaras också olika beroende pä hur
nämnden har ordnat sin tjänsteorganisation. Författningsbestämmelser som
innebär att expertbehovet skall tillgodoses på ett bestämt sätt kan därför
medföra stelhet vid tillämpningen. Om de som har närvarorätt i nämnd enligt lag
är många, kanske betydligt fiera än ledamöterna, och de regelmässigt infinner
sig vid sammanträdena, kan nämndverksamheten befaras bli onödigt tungrodd.
Intresset av statlig lillsyn och kontroll över nämndernas verksamhet är i
allmänhet inte av sådan art och styrka alt staten genom lagstiftning i detalj
behöver föreskriva hur nämndernas behov av sakkunskap skall tillgodoses.
Nämnderna ansvarar själva för att ledamöterna har ett sådant underiag för sina
beslul alt de kan fullgöra sina författningsenliga uppgifter. Nämndernas frihet
alt själva avgöra när bilräde'av utomstående sakkunskap behövs bör inle
inskränkas utan tungt vägande skäl.
De bestämmelserom närvarorätt som behandlas här har
det gemensamt att de ger de förvaltningschefer, läkare m. fi. som avses en
ovillkorlig närvarorätt som nämnden inte kan frånta dem. Frågan om villkorlig
närvarorätt, dvs. närvarorätt som är beroende av nämndens medgivande, regleras
inte i någon av specialförfattningarna. Ett sådant medgivande måste således lämnas
genom enhälligt beslut i nämnden. Kommunallagsutredningen föreslär.
Prop.
1976/77:1 324
som
förut har nämnts, en bestämmelse om villkorlig närvarorätt i förvaltningsutskotlet
och de oreglerade nämnderna, enligt vilken nämnd får tillkalla förtroendeman,
tjänsteman hos landstingskommunen eller särskild sakkunnig för att meddelade
upplysningar som behövs. Även förde specialreglerade nämnderna bör del vara
möjligt att med enkel majoritet tillkalla utomstående sakkunskap. Det
förefaller också rimligt alt begränsa yttranderätten för en utomstående, som
nämnden tillkallar, på del sätt som kommunallagsuiredningen föreslår. Bärande
skäl synes inte heller finnas för alt tillerkänna en tillkallad sakkunnig rätt
att få sin mening antecknad till protokollet. Med hänsyn till vad som nu har
anförts föreslås att en hänvisning till bestämmelsen i EKL om tillkallande av
sakkunnig tas in i de författningar som reglerar landstingskommunernas
specialreglerade nämnder. Skäl alt därvid undanta någon av nämnderna synes
inte föreligga.
De bestämmelser om närvarorätt som behandlas här
motiveras huvudsakligen av aU nämnderna skall tillförsäkras den särskilda
sakkunskap som administratörer och läkare besitter. Undantagen är länsläkarens
närvarorätt i sjukvårdsstyrelsen, som åtminstone delvis torde vara betingad av
det statliga tillsyns- och kontrollintresset, samt rätlen för lärare att
närvara vid sammanträde med folkhögskolesiyrelse, vilken är att betrakta som en
fack-representation.
Nämndernas intresse av alt tillförsäkras den
sakkunskap som de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter fordrar inte
atl nuvarande beslämmelser om närvarorätt för läkare och administratörer
behälls. Landstinget och nämnderna bör i största möjliga utsträckning själva
bestämma hur nämndarbetet skall ordnas. Nämnderna bör själva fl avgöra vilka
föredragande, egna tjänstemän, andra nämnders tjänstemän och experter utanför
landstingskommunen som bör tillkallas för alt föredra ärenden och meddela
upplysningar och för att nämndens beslutsunderiag över huvud taget skall bli sä
fullständigt och felfritt som möjligt. Nämndernas tjänsteorganisation varierar
från landstingskommun till landstingskommun och det kan finnas fiera rimliga
lösningar på problemen med att tillhandahälla nämnden erforderhg sakkunskap i
lämpliga former.
Reglerna om läkarnas och chefstjänslemännens rätt
alt närvara vid nämndernas sammanträden är sannolikt av begränsat praktiskt
intresse. Det framstår oftast som självklan atl vissa tjänstemän och andra
utomstående är närvarande vid sammanträdena oavsett om det finns
författningsstöd härför eller inte. En ovillkoriig närvaroräu har i praktiken
bara den konsekvensen att nämnden, om den i särskilda fall vill överlägga
enskilt, måste välja utvägen all sammanträda formlöst. Frågan om tjänstemännens
närvaro i nämnden är ytterst en fråga om nämndledamöternas och tjänstemännens
förtroende för varandra som knappast lämpar sig för reglering i lag. Det skall
tilläggas alt tandvårdschefen saknar lagstadgad närvarorätt i sjukvårdsstyrelse
och tandvårdsnämnd. Detta har veterligen inle vållat några problem.
Prop.
1976/77:1 325
Skäl talar således för att överiåta åt nämnderna
alt själva avgöra när utomstående skall närvara vid sammanträdena och delta i
överiäggningarna. Del finns därvid ingen anledning att göra någon skillnad
mellan olika grupper av utomstående. Principen bör gälla såväl nämndens egna
tjänstemän som andra ijänstemän hos kommunen och icke kommunala experter.
Länsläkarens närvarorätt i sjukvårdsstyrelsen är
åtminstone delvis grundad på intresset av statlig tillsyn och kontroll av
styrelsens verksamhet. Varken detta eller slyrelsens intresse av att ha
tillgäng till sakkunskap behöver nödvändigtvis tillgodoses genom att en
statlig tjänsteman alllid har rätt atl närvara vid slyrelsens sammanträden. Den
statliga tillsynen torde kunna utövas i andra former, vilka inle såsom
länsläkarens närvarorätt framstår som främmande för ett modernt
kommunaldemokratiskt tänkesätt. Det är svårt alt påvisa alt just
sjukvårdsstyrelsens verksamhet är av sådan art att en utomstående tjänsteman
måste ha närvarorätt vid styrelsens sammanlräden. Sjukvårdsstyrelsen bör själv
11 avgöra när länsläkarens sakkunskap behöver las i anspråk vid sammanträdena.
I fråga om landstingskommunens och framförallt den
aktuella nämndens egna tjänstemän kan övervägas om vissa av dem intar en sådan
särställning alt de bör ha en lagstadgad ovillkorlig närvarorätt i nämnden. Det
kan gälla den ledande tjänstemannen, som under nämnden är chef för hela
verksamheten, sådana tjänstemän som kan sägas ha ell särskilt ansvar för att
kraven pä rättssäkerhet är tillgodosedda hos nämnden eller ijänstemän som i lag
har tillagts särskilda skyldigheter och befogenheter. Det är emellertid svårt
atl finna en grund för att i speciallagstiftningen särbehandla vissa grupper av
tjänstemän med avseende på närvarorätten. Övervägande skäl talar för en
enhetlig princip av innebörd alt nämnderna själva bestämmer om utomståendes
närvarorätt.
De särskilda närvarorätisreglerna i 9S 3 mom. och
12 S sjukvårdslagen, 15 S omsorgslagen och 3 S 2 mom. folkhögskoleförordningen
bör därför utgå. Nämndernas behov av sakkunskap har inte blivit mindre än
tidigare. Tvärtom kan det antas ha ökat med den landstingskommunala
verksamhetens expansion. När de särskilda närvaroreglerna nu föreslås utgå är
avsikten därför inte alt radikalt ändra den ordning som tillämpas i nämnderna i
fråga om utomståendes närvaro vid sammanträdena utan atl överiämna
beslutanderätten till nämnderna, som har atl se till atl rätt tjänsteman eller
sakkunnig är närvarande vid rätt tidpunkt.
Rätten för lärarrepresentanl alt delta i
folkhögskolestyrelsens sammanträden enligt 3 S 2 mom. folkhögskoleförordningen
innebär en fackrepresentation av samma slag som tidigare fanns i skolstyrelsen
enligt skollagen och 1962 års skolstadga. Denna lärarrepresentation i
skolstyrelsen avskaffades år 1970 efter motioner i riksdagen. Andra
lagutskottet eriniade om att starka betänkligheter hade framförts mot
fackrepresentationen och framhöll atl skolstyrelsens behov av sakkunnig hjälp
kunde tillgodoses på samma sätt som på andra områden av den kommunala
verksamheten (2LU 1969:88).
Prop.
1976/77:1 326
Även
bestämmelsen om rätt för lärarrepresentanl atl delta i sammanträde med styrelse
för folkhögskola med landstingskommun som huvudman bör tas bort. De särskilda
jävsreglerna för lärarrepresentanl i 3 S 4 mom. folkhögskoleförordningen blir
därmed överflödiga och kan utgå.
Bestämmelsen i 6 § stadgan angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda om föräldrarepresentant i omsorgsstyrelsen
och i vissa fall i sjukvårdsstyrelsen är speciell såtillvida som den inte
föreskriver närvarorätt utan endasl rekommenderar att styrelsen bereder
representant för föräldraförening tillfälle alt närvara vid sammanträdena.
Frän principiell synpunkt bör kommunala och landstingskommunala nämnder inte
onödigtvis styras av rekommendationer när de bedömer om utomstående behöver
närvara vid sammanträdena. Motivering för bestämmelsen om
föräldrarepresentan-ter synes inte i första hand vara att ge .styrelsen
tillgång till sakkunskap utan att skapa goda förbindelser mellan styrelsen och
föräldraföreningarna. Det är självfallet angeläget att styrelsen och dess
tjänstemän har god kontakt med föräldraföreningarna. Men styrelsen bör fritt få
bestämma formerna för samarbetet och avgöra om det i ett visst fall är
lämpligast att kalla föräldrarepresentant till sammanträde eller om
informationen bör lämnas på något annat sätt. Bestämmelsen i 6 § första stycket
bör innehålla endast en rekommendation till omsorgsstyrelsen att på lämpligt
sätt informera föräldraförening om sin verksamhet.
1 stället för de särskilda närvarorätlsregler som
här föreslås utgå bör i specialförfattningarna tas in en hänvisning lill
bestämmelsen i 37 S andra stycket EKL om rätt för nämnd att tillkalla bl. a.
tjänstemän för alt meddela de upplysningar som behövs. Tillkallandet kan
beslutas med enkel majoritet. Bestämmelsen ger inte den kallade någon rätt att
yttra sig när som helst vid sammanträde med nämnden. Yttranderätten beror på om
någon ledamot påkallar att vederbörande lämnar upplysningar. När del gäller
nämndens egna chefstjänstemän och föredragande kan man emellertid utgå från att
de genom enhälligt nämndbeslut, uttryckligt eller tyst, får samma rätt att
yttra sig i nämnd som de hittills har haft. Någon särskild bestämmelse om
yttranderätt för deras del behövs därför inte.
9
Beslutförhet
För sjukvårdsstyrelse, tandvårdsnämnd,
omsorgsstyrelse och regionplanenämnd gäller genom hänvisning i
specialförfaltningarna samma regel om beslutförhet som för
förvaltningsutskottet och de oreglerade nämnderna. Enligt denna regel (48 S LL)
flr nämnderna inte handlägga ärende, om inte flera än hälften av ledamöterna är
närvarande. Denna beslutförhetsregel gäller i allmänhet också på den kommunala
sidan.
Avvikande bestämmelser om beslutförhet finns i
resp. specialförfatining såvitt gäller sjukhusdireklion, semesierhemsnämnd och
folkhögskolesiyrel-
Prop.
1976/77:1 327
se.
Enligt 11 S 5 mom. sjukvårdslagen är sådan direktion som består av tre
ledamöter beslulför när två ledamöter är närvarande och är ense om beslutet. När
antalet ledamöter är större gäller genom hänvisning huvudregeln i 48 § LL.
Särskild semesierhemsnämnd är enligt 6 § semesterhemskungörelsen beslulför när
ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. För beslutförhet i
folkhögskolestyrelse krävs enligl 3 § 5 mom. folkhögskoleförordningen att mer
än halva antalet ledamöter är närvarande. Men minst två tredjedelar av antalet
ledamöter skall närvara vid beslut om tillsättande av rektor eller ordinarie
lärare eller om disciplinär åtgärd mot rektor eller lärare.
Kommunallagsutredningen föreslår en
beslutförhetsregel av innebörd atl förvaltningsutskottet, kommunstyrelsen och
de oreglerade nämnderna får besluta i ärende när fler än hälften av ledamöterna
är närvarande (39 S första stycket EKL). I PM 11 och III föresläs alt denna
bestämmelse skall gälla även i fråga om de specialreglerade kommunala
nämnderna.
Det finns inte längre några bärande skäl att
behålla de särbestämmelser om beslutförhet som nyss har angivits. I avsnitt 4
ovan föreslås att antalet ledamöter skall vara minst fem även i direktion.
Ordföranden i semesierhemsnämnd bör inle behandlas annoriunda än ordförandena
i de andra nämnderna. Folkhögskoleslyrelsen intar knappast en sådan
särställning i förhållande till utbildningsnämnd, skolstyrelse och andra
nämnder att den kan motivera den särskilda bestämmelsen om kvalificerat
närvarokrav vid vissa beslut. Särbestämmelserna i sjukvårdslagen och
semesterhemskungörelsen samt i folkhögskoleförordningen belräffande
landstingskommunal folkhögskolestyrelse bör därför las bort. Den allmänna
beslutförhetsregeln i 39 S EKL bör gälla utan begränsningar i alla
specialreglerade landstingskommunala nämnder, således även i direktion,
semesierhemsnämnd, folkhögskolestyrelse och styrelse för sjukskölerskeskola.
10
Jävsregler
1 sjukvårdsstyrelsen, sjukhusdirekiionen,
tandvårdsnämnden, omsorgs
styrelsen och regionplanenämnden gäller LL:s jävsbeslämmelser för leda
möter och för tjänstemän som handlägger ärenden hos styrelsen eller nämn
den. I resp. specialförfatining hänvisas till 48 S LL som innehåller regler
om bl. a. jäv i förvaltningsutskottet. Dessa innebär att ledamöter och tjän
stemän inte får handlägga ärende som personligen rör honom eller någon
honom närstående som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv mot
domare. 1 3 § 4 mom. folkhögskoleförordningen finns en regel av samma
innebörd om jäv för ledamöter i folkhögskolestyrelse. Varken semester
hemskungörelsen eller brevet angående sjuksköterskeskolorna innehåller
några jävsregler. ;
Kommunallagsutredningen föreslår den ändringen i
KL:s och LL:s allmänna jävsregel alt den krets av närstående personer vars
intresse i saken gör ledamot jävig anges uttryckligen i stället för genom|
hänvisning till rätte-
Prop.
1976/77:1 328
gångsbalken
(17 och 39 SS EKL). Genom ändringen kommer släktskapsjäven att avgränsas på
samma sätt som i förvallningslagen. I övrigt lämnar kommunallagsutredningen
jävsregeln oförändrad.
1 4 och 5 SS förvaltningslagen (1971:290) finns
generella regler om jäv hos offentliga förvaltningsmyndigheter. Jäven enligt
förvaltningslagen är strängare än kommunallagsjäven. De omfattar s. k.
sakägar-, intresse- och släklskapsjäv samt ställföreträdarjäv, ivåinstansjäv
och ombudsjäv. Detta kompletteras av en generalklausul om all den, som har atl
handlägga ärende är jävig om i övrigt särskild omständighet föreligger som är
ägnad alt rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.
På grund av regeln i 2 S 2 förvaltningslagen om
lagens tillämpning inom den kommunala förvaltningen gäller jävsbestämmelserna
endasl i sådana ärenden hos kommunal nämnd som avgörs med beslut som överklagas
genom förvaliningsbesvär. I övriga ärenden, där talan mot besluten förs genom
kommunalbesvär, gäller kommunallagsjäven.
För att undvika alt olika jävsregler skulle bli
tillämpliga i en och samma nämnd ändrades i samband med
förvallningsrältsreformen är 1971 flera specialförfaltningar så atl
förvaltningslagens jävsregler gäller i alla ärenden hos de nämnder som
behandlas i författningarna (prop. 1971:30 s. 354). De hänvisningar till KL:s
jävsbestämmelser som tidigare fanns i dessa författningar ersattes av
beslämmelser av innebörd att förvaltningslagens jävsregler utan hinder av 2 S
2 skall gälla i samtliga ärenden hos den specialreglerade nämnden. Sådana
ändringar gjordes beträffande flertalet specialreglerade kommunala nämnder.
På den landstingskommunala sidan var del endast
skollagens jävsregler för utbildningsnämnden som ändrades på det sätt som nyss
har angivits. I de specialförfaltningar som behandlas i denna promemoria
behölls utan närmare motivering hänvisningarna till LL:s jävsregler. Eftersom
förvaltningslagens regler träder tillbaka för avvikande beslämmelser i annan författning
(1 S andra stycket förvaltningslagen) gäller landstingslagsjäven även i de
ganska fä ärenden hos nämnderna som avgörs genom beslut som angrips med
förvaltningsbesvär. Däremot gäller förvallningslagsjäven i ärenden som avgörs
av tjänsteman hos nämnd, t. ex. särskolechef hos omsorgsstyrelsen, när
beslutanderätten genom bestämmelse i lag eller författning har lagts på
tjänstemannen.
När man överväger vilka jävsregler, LL:s eller
förvaltningslagens, som bör tillämpas i landstingskommunernas specialreglerade
nämnder är först atl märka att beslut av de nämnder som behandlas här sällan
kan överklagas med förvaltningsbesvär. Talan mot sjukvårdsstyrelses och
direktions beslul förs alltid genom kommunalbesvär (34 S 1 mom.
sjukvårdslagen). Tandvårdsnämnds beslul kan inte heller överklagas genom annat
än kommunalbesvär (12 och 13 SS folktandvårdskungörelsen). Detsamma gäller
beslul av regionplanenämnd saml med några undanlag beslul av styrelse för folkhögskola
och styrelse för sjuksköterskeskola. När det gäller omsorgsstyrelsen
Prop.
1976/77:1 329
kan
i princip endast beslut om tillsättning av tjänster överklagas genom
förvaliningsbesvär. Beslut enligt omsorgslagen i ärenden som rör enskilda
personer fattas i regel inte av omsorgsslyrelsen utan av särskolechef vårdchef
och överiäkare eller beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda som genom
bestämmelser i lagen tillagts beslutanderätten. Rättsmedlet är i dessa fall för
förvaliningsbesvär och jävsreglerna i 4 och 5 SS förvaltningslagen är
tillämpliga. Semeslerhemsnämnds beslut i ärende om resa till och från semeslerhem
eller i samband med annan semestervistelse överklagas genom förvaliningsbesvär
(8 S semesterhemskungörelsen). Beslul av folkhögskolesiyrelse överklagas i
några fall genom förvaliningsbesvär hos skolöverstyrelsen (43 S
folkhögskoleförordningen). Såsom förvaltningslagens tillämpningsområde anges i
2 S 2 förvallningslagen skulle förvallningslagsjäven således sällan gälla i
dessa nämnder med undanlag av semeslerhemsnämn-den. Principen att samma
jävsregel bör gälla i alla ärenden hos en och samma nämnd kan inle ensam
motivera all förvallningslagsjäven genom särskild bestämmelse görs tillämpliga
överiag i varje specialreglerad landstingskommunal nämnd.
Det är vidare tveksamt om de ärenden som nämnderna
handlägger i någon större utsträckning är av den arten all del är väsentligt
att de som kommer i kontakt med nämnderna får det starkare rättsskydd som
ligger i förvallningslagsjäven jämförda med landstingslagsjäven. Den stora
fördelen med att behålla landstingslagsjäven är att samma jävsregel då gäller
inom praktiskt laget hela den landstingskommunala förvaltningen. En bestämmelse
om att förvallningslagsjäven skall gälla i de specialreglerade särskilda
nämnderna får begränsad räckvidd eftersom landslingen inle sällan har uppdragit
åt annan, oreglerad nämnd all ulföra den specialreglerade nämndens uppgifter. I
sådana fall blir LL:s jävsregler tillämpliga om annat inte föreskrivs särskilt.
Om särskild omsorgsstyrelse finns skulle således förvallningslagsjäven gälla i
omsorgsärendena, men om sociala nämnden är omsorgsstyrelse skulle
landstingslagsjäven gälla i dessa ärenden. Att olika jävsregler skulle gälla i
omsorgsärenden beroende på om de handläggs av särskild omsorgsstyrelse eller
annan oreglerad nämnd är naluriigtvis inle tillfredsställande. Om däremot
förvallningslagsjäven görs tillämpliga inte endasl i särskild omsorgssiyrelse
utan även beträffande omsorgsärenden i annan nämnd som tillika är
omsorgsstyrelse, kommer sådan nämnd i sin verksamhel all få tillämpa särskilda
jävsregler när den är omsorgsstyrelse. Detta strider mot den principiella
lösning av jävsregelsproblemet som valdes vid förvaltningslagens tillkomst.
När det finns två olika typer av jäv och en del av
de specialreglerade nämnderna är fakultativa är det kanppasl möjligt au finna
en lösning som innebär att samma jävsregel alltid gäller i samma typ av ärenden
och i alla ärenden hos en och samma nämnd. De gällande reglerna om jäv i de
specialreglerade landslingskommunala nämnderna får anses fylla de krav pä
enhetlighet och överskådlighet som man under sådana omständigheter
Prop.
1976/77:1 330
rimligen
kan ställa. Visserligen sker detta lill priset av atl de mindre långtgående
landstingslagsjäven gäller i stället för förvallningslagsjäven. Men de här
aktuella nämnderna torde såsom har framhållits tidigare mestadels handlägga
ärenden som inte rör enskild person på ell sådant sätt att behovet av garantier
för opartisk bedömning gör sig gällande särskilt starkt. Nuvarande jävsregler
bör därför i princip behållas. Hänvisningarna i sjukvårdslagen, omsorgslagen
och regionplanelagen bör i fortsättningen gälla den allmänna jävsregeln i EKL.
För semesierhemsnämnd finns f n. inga
jävsbestämmelser eller hänvisningar till LL:s jävsregler i
semesterhemskungörelsen. Det finns vissa skäl till atl förvallningslagsjäven
bör gälla i alla ärenden hos semeslerhemsnämn-den. Särskild semesierhemsnämnd
finns emellertid endasl i en landstingskommun. I övriga fall är i allmänhet
sociala nämnden semesierhemsnämnd och för sociala nämnden i denna dess
egenskap gäller landstingslagsjäven när talan förs genom kommunalbesvär. Alt
införa förvallningslagsjäven för samtliga ärenden i särskild semesierhemsnämnd
flr därför ringa praktisk betydelse. Att låta förvallningslagsjäven gälla i
samtliga ärenden även när t. ex. sociala nämnden är semesierhemsnämnd är inte
heller lämpligt. I stället föreslås för enhetlighets och klarhels skull att en
hänvisning till EKL:s jävsregel las in i semesterhemskungörelsen.
För folkhögskolestyrelse och styrelse för
sjuksköterskeskola är läget annoriunda. De handlägger ärenden av samma art som
utbildningsnämnden och den kommunala skolstyrelsen. Besluten kan ibland
överklagas med förvaltningsbesvär. Utbildningsnämnden, där förvaltningslagsjäv
redan gäller i samtliga ärenden, är vanligen styrelse för sjuksköterskeskola
och skall enligl förslaget i avsnitt 3 ovan kunna vara styrelse även för
folkhögskola. På grund härav föreslås all jävsbestäm melserna i 4och 5 SS
förvaltningslagen skall tillämpas i samtliga ärenden hos landstingskommunal
folkhögskolesiyrelse och kommunal eller landstingskommunal styrelse för
sjuksköterskeskola. En regel av denna innebörd bör tas in i
folkhögskoleförordningen och bland bestämmelserna om sjuksköterskeskolorna.
11
Protokoll
I 34 S LL finns detaljerade föreskrifter om
landstings protokoll. Detta skall innehålla en förteckning över närvarande
ledamöter, en kortfattad redogörelse för varje ärendes beskaffenhet, förslag
och yrkanden som har framställts och som inle har återkallats samt beslutet i
varje ärende. Om omröstning har ägt rum, skall dessutom i protokollet las in
en redogörelse för propositionsordningen och uppgift om hur många som har
röstat för eller emot. Vid öppen omröstning skall vidare anges hur var och en
har röstat. Däremot behöver skälen för beslul inte redovisas i protokollet. I
34 S finns också regler om justering av landstings protokoll.
Vad
som har sagts om landstingets protokoll gäller, med vissa avvikelser
Prop.
1976/77:1 331
i
fråga om justering, också förvaltningsulskottets och de oreglerade nämndernas
protokoll (50 och 54 SS LL).
Kommunallagsutredningen föreslår vissa ändringar i
protokollsreglerna (26 och 40 SS EKL). Grunderna lämnas dock orubbade. Av
intresse i detta sammanhang är förslagel alt i EKL tas in en beslämmelse om atl
rättelse före besvärstidens utgång flr vidtas i protokoll, om detta på grund av
skrivfel, räknefel eller annat förbiseende uppenbart har avfallals felaktigt
(26 S tredje stycket). Bestämmelsen föreslås gälla för såväl landsting och
fullmäktige som förvaltningsutskott, kommunstyrelse och oreglerade nämnder.
Vidare skall nämnas all utredningen föreslår en sådan ändring att redovisningen
i protokollet av närvarande ledamöter skall kunna ske inte endasl genom en
förteckning över de närvarande utan också genom alt de som är frånvarande
anges.
I fråga om sjukvårdsstyrelses, direktions,
tandvårdsnämnds, omsorgsstyrelses och regionplanenämnds protokoll hänvisas i
specialförfattningarna till LL:s bestämmelser om förvaltningsutskottets
protokoll. För regionplane-nämndens del stannar del härvid. För de andra
nämnderna finns i resp. specialförfatining en särregel om att protokollet inle
behöver innehålla annat än förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i
varje ärende. 1 motsats till vad som är fallet beträffande flera
specialreglerade kommunala nämnder uppställs inget krav pä all protokoll skall
innehålla skälen för beslut. De specialreglerade landslingskommunala nämndernas
beslut behöver således inle motiveras annat än i de fall då skyldighet härtill
föreligger pä grund av au 17 S förvaltningslagen är tillämplig. Om
prolokollföring i semesierhemsnämnd, folkhögskolestyrelse och styrelse för
sjuksköterskeskola finns över huvud taget inga bestämmelser i
specialförfattningarna.
Den särskilda bestämmelsen om begränsning av
nämndernas protokollsskyldighet synes ha hämtats frän lagen (1954:579) om
nykierhetsvård och lagen (1956:2) om socialhjälp (prop. 1959:19 med förslag
till sjukhuslag s. 223). 1 förarbetena till lagen om socialhjälp framhöll andra
lagutskottet alt vissa fördelar stod alt vinna, om reglerna för prolokollföring
i olika kommunala nämnder och organ gjordes likalydande (2LU 1955:39). Enligt
utskottets mening förelåg emellertid i fråga om socialnämnds protokoll inte
samma skäl till ulföriighet som i fråga om kommunfullmäktiges och kommunstyrelsens
protokoll. En prolokollsskyldighet av sådant slag skulle bli onödigt betungande
för nämnderna. Argumentet att det kunde var till uppenbar skada, om
ledamöternas personliga ställningstaganden i ärenden om åtgärder och
ingripanden mot enskilda framgick av protokollet, kunde inle heller frånkännas
betydelse.
I den mån de specialreglerade nämndernas beslut
överklags genom förvaltningsbesvär och innebär myndighetsutövning mot enskild
är bestämmelserna i 17 och 19 SS förvallningslagen om motivering av beslul
resp. rättelse av beslut tillämpliga. Eftersom nämndernas beslut i allmänhet avfattas
i protokollform, får dessa regler viss betydelse för nämndernas pro-
Prop.
1976/77:1 332
lokollföring.
Föreskriften om beslutsmotivering innebär atl beslul varigenom ärende avgörs,
dvs. prövas slutligt, skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Skälen
får utelämnas bara under vissa bestämda förulsältningär som anges i lagen.
Regeln om rättelse av beslut innebär att beslut, som lill följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriklighet, får
rättas först sedan part har fått tillfälle alt yttra sig, om inte delta är
obehövligt. Denna regel brukar uppfattas som ett indirekt ullryck för en
allmän princip om myndighels befogenhet att rätta förbiseendefel.
Det är självfallet önskvärt att enhetliga regler så
långt möjligt gäller för protokollföringen i de landstingskommunala nämnderna.
F. n. gäller, såsom förut har nämnts, särreglerom begränsning av
protokollsskyldigheien i sjukvårdsstyrelse, direktion, tandvårdsnämnd och
omsorgsstyrelse. Dessa nämnders protokoll behöver endast innehålla förteckning
över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Det kan ifrågasättas om
inte denna begränsning i enhetlighetens intresse bör las bort. Atl i stället
göra motsvarande inskränkning i förvaltningsutskotleis och de oreglerade
nämndernas pror tokollsskyldighet kan knappast komma i fråga.
De skäl på vilka begränsningen har grundats har
knappast samma giltighet i fråga om de nämnder som nyss har nämnts som
beträffande de kommunala nämnder för vilka begränsningarna ursprungligen
aktualiserades. De förra torde sällan vidta'den typ av åtgärder och ingripanden
mot enskild person som motiverade den begränsade protokollsskyldigheien i
nyklerhetsnämnd, socialnämnd och barnavårdsnämnd. Det är också tveksamt om den
prolokollsskyldighet som anses acceptabel för förvallningsutskottet och de
oreglerade nämnderna kan betraktas som alltför betungande för de specialreglerade
nämnderna. Dessa fattar åtskilliga beslut i frågor om vilka det från
demokratisk synpunkt är lika angeläget med en ulföriigare prolokollföring som
när del gäller förvallningsutskottet och de oreglerade nämnderna. I landstingskommunal
praxis är skillnaderna i protokollföringen sannolikt mindre än vad man hade
kunnat vänta sig med hänsyn till olikheterna i reglerna om protokoll i LL och
specialförfattningarna.
Det förekommer alt landstinget har uppdragit åt
förvaltningsutskoilet atl vara sjukvårdsstyrelse. Då gäller den begränsade
protokollsskyldigheten när förvaltningsutskottet fungerar som
sjukvårdsstyrelse. I särskild omsorgsstyrelse gäller den begränsade
protokollsskyldigheien medan däremot LL:s proiokollsbestämmelser är tillämpliga
om annan oreglerad nämnd, t. ex. sociala nämnden, är omsorgsstyrelse. För att
undvika olägenheter av detta slag och uppnå enhetlighet i bestämmelserna om
prolokollföring i landstingskommunernas nämnder bör gällande begränsningar i
de spcialreglerade nämndernas protokollsskyldigheter tas bort. All LL:s
protokollsregler kommer atl gälla oavkortat även i dessa nämnder kan knappast
medföra någon kännbar utvidgning av protokollsskyldigheien. För övrigt kan
tilläggas atl LL:s protokollsregler gäller ularl inskränkningar i
utbildningsnämnden och regionplanenämnden.
Prop.
1976/77:1 333
I fråga om landstingskommunal folkhögskolestyrelse,
kommunal eller landstingskommunal styrelse för sjuksköterskeskola och semesierhemsnämnd
för vilka regler om prolokollföring f n. saknas, bör göras klart atl de
allmänna landstingskommunala prolokollsreglerna är tillämpliga.
Mot bakgrund av vad som har sagts ovan föreslås an
en förbehållslös hänvisning lill bestämmelserna i 40 S EKL om prolokollföring i
förvaltningsuiskoitet införs i alla de specialförfaltningar som behandlas här.
Hänvisningen omfattar således också de nya reglerna om närvaroredovisning och
om rättelse av förbiseendefel. Den förra innebär atl redovisningen kan ske inte
bara genom förteckning över de närvarande ledamöterna utan också genom att de
som är frånvarande anges. Denna ordning synes kunna till-lämpas ulan
komplikationer även på de specialreglerade nämndernas protokoll.
Landstingskommunernas specialreglerade nämnder är,
som har nämnts tidigare, inle skyldiga atl motivera beslut i andra fall än när
17 S förvaltningslagen är tillämplig. Detta är fallet endast i sådana ärenden
om myndighetsutövning mot enskild som kan överklagas genom förvaltningsbesvär.
Ärenden av delta slag är relativt sällsynta i de landstingskommunala nämnderna.
I fråga om de nämnder där sädana ärenden kan förekomma bör en hänvisning till
17 § förvaltningslagen tas in i resp. specialförfattning.
Som förut har framhållits föreslär
kommunallagsutredningen att en bestämmelse om rättelse av förbiseendefel i
kommunala och landstingskommunala protokoll tas in i EKL. I PM II och
III föreslås att denna rättelseregel skall vara tillämplig också på de
specialreglerade kommunala nämndernas protokoll. Detsamma bör gälla de
landstingskommunala nämnderna. I den mån det är fråga om kvalificerat
partsärende, som avgörs genom beslut som kan överklagas genom
förvaltningsbesvär, gäller redan förvaltningslagens regel om kommunikation med
part innan förbiseendefel rättas (19 S). Hinder synes inte föreligga mot att
låta båda reglerna gälla samtidigt i de kvalificerade partsärendena. Tvärtom
talar rättssäkerhetsskäl för en sådan lösning. Den rättelseregel som
kommunallagsutredningen föreslår kommer härvid all gälla samtliga ärenden hos
den specialreglerade nämnden. När beslut innebär myndighetsutövning mot enskild
och kan angripas med förvaltningsbesvär gäller härutöver fortfarande 19 S
förvaltningslagen med det förstärkta rättsskydd denna regel ger. En erinran
härom för de nämnder där sådana beslut kan förekomma bör tas in i resp.
specialförfattning.
12
Arkivvård
För sjukvårdsstyrelse, direktion, tandvårdsnämnd,
omsorgsstyrelse och regionplanenämnd gäller genom hänvisning i
specialförfaltningarna bestämmelsen i 50 S fjärde stycket LL om
förvaltningsutskottets arkiv. Enligl denna bestämmelse skall utskottets
protokoll och övriga handlingar som hör lill
Prop.
1976/77:1 334
dess
arkiv vårdas och förtecknas på det sätt som ulskotlet har bestämt. Delta äger
molsvarande lillämpning på de oreglerade nämnderna. För semesierhemsnämnd,
folkhögskolestyrelse och styrelse för sjukskölerskola saknas bestämmelser om
arkiv.
Enligt 41 § e) LL tillkommer det förvaltningsutskottet
atl vårda landstingets och nämndernas arkiv i den mån de har överiämnals till
utskottet. Särskilda bestämmelser om rätt för nämnderna atl överiämna sina
arkiv till förvallningsutskottet finns inte.
Kommunallagsutredningen föreslår ingen direkt
motsvarighet till de arkivregler i LL som har nämnts ovan, ulan en beslämmelse
om att landstinget får föreskriva vad som skall gälla i fråga om
förvaltningsutskottets och de oreglerade nämndernas arkiv (40 och 43 SS EKL).
Landslingens arkivutredning har lagt fram förslag
lill detaljerade anvisningar rörande värd av och gallring i arkiven hos
landstingen och dessas olika organ. Uiredningen, vars förslag redovisas i
betänkandet (SOU 1975:71) Landslingens arkiv, har utarbetat bl. a. exempel på
stadga för landstings arkiv. Avsikten är att varje landsting skall anta en
sådan stadga som anpassas till de lokala förhållandena. Enligt 1 S stadgan
skall landstingets, förvaltningsutskottets och övriga landslingsmyndigheters
arkiv vårdas och förtecknas enligl LL. I 2 S ges landstingets förvaltningar
rätt atl överlämna sina arkiv till landstingets cenlralarkiv.
Landstingen bör (1 bestämma grunderna för hur de
landslingskommunala organens arkivvård skall organiseras. Den regel som
kommunallagsuiredningen föreslår om att landstinget föreskriver vad som skall
gälla i fråga om värden av förvaltningsutskottets och de oreglerade nämndernas
arkiv bör bli tillämplig också på de specialreglerade nämnderna. Detta sker
genom hänvisning i specialförfattningarna till 40 S EKL.
13
Delegation
För förvaltningsutskottet och de oreglerade
nämnderna finns bestämmelser om delegation i LL. Enligl 54 S fjärde stycket LL
flr oreglerad nämnd, om landstinget beslutar det, överlåta nämndens
beslutanderätt i vissa grupper av ärenden åt en eller flera ledamöter eller
suppleanter i nämnden eller åt tjänsteman hos landstingskommunen. Landstinget
skall i beslut ange beskaffenheten av de ärenden i vilka beslutanderätten flr
delegeras. Beslut som har fattats med stöd av delegationen skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde. Liknande delegationsmöjligheter finns för
förvaltningsutskottet enligl 52 S tredje stycket LL och för kommunstyrelsen
och de oreglerade primärkommunala nämnderna enligl 43 och 45 SS KL.
För sjukvårdsstyrelse, direktion, tandvårdsnämnd,
omsorgssiyrelse och regionplanenämnd gäller reglerna i 54 S LL för oreglerad
nämnd genom
Prop.
1976/77:1 335
hänvisning
i specialförfaltningarna. För semesierhemsnämnd, folkhögskolesiyrelse och
styrelse för sjuksköterskeskola finns inga bestämmelser om delegation.
1 sjukvårdslagstiftningen finns ytterligare några
bestämmelser med anknytning lill delegation. Enligt 14 S andra stycket
sjukvårdslagen och 7 S sjukvårdskungörelsen har sjukvårdsstyrelsen vissa
möjligheter atl på sjukvårdsdireklör föra över uppgifter som eljest ankommer
på direktion eller delegera beslutanderätt till honom. Till skillnad från vad
som gäller vid vanlig delegation krävs i detta fall inte landstingets
bemyndigande. Enligt 24 S sjukvårdslagen beslutar vederbörande överiäkare,
sjukstuguläkare eller sjukhemsläkare "inom ramen för vad
sjukvårdsstyrelsen bestämt" om intagning på sjukhus. Denna läkare flr vid
behov överiåta sin beslutanderätt pä annan läkare som är anställd vid
sjukhuset. Dessa typer av uppgiftsöverföring och delegation av beslutanderätt
är av speciell karaktär och begränsar inle sjukvårdsstyrelses och direktions
möjligheter att delegera beslutanderätt enligl den allmänna delegalionsregeln.
Dessa särskilda regler behandlas därför inte vidare i detta sammanhang.
Däremot skall diskuteras bestämmelsen i 6 S sjukvärdskungörelsen om
yttranderätt för vissa läkare m. fl. i ärende som avgörs av direklionsledamot
eller tjänsteman efter delegation från direktionen.
Kommunallagsuiredningen föreslår för
förvallningsutskottet, kommunstyrelsen och de oreglerade nämnderna en
delegalionsregel som i allt väsentligt lämnar gällande principer för
delegation orubbade (42 S EKL). En nyhet för de landstingskommunala nämnderna är
all framställning eller yttrande till landstinget eller yttrande över besvär
enligt lagen måste beslutas av nämnden samfällt. Någon särskild
delegationsregel för de oreglerade nämnderna ges inte. 1 stället görs
förvaltningsulskotisregeln tillämplig genom hänvisning (43 S EKL).
I samtliga specialförfattningar som behandlas här
bör en hänvisning till den allmänna delegationsregeln i 42 S EKL införas. Detta
innebär ingen större förändring i sak för sjukvårdsstyrelse, direktion,
omsorgssiyrelse, tandvårdsnämnd och regionplanenämnd.
Bestämmelsen i 42 S EKL bör vara tillämplig även på
semesierhemsnämnd, styrelse för landstingskommunal folkhögskola och styrelse
för kommunal eller landstingskommunal sjuksköterskeskola. För de båda senare
nämnderna gäller ibland enligt reglementen som utfärdas av skolöverstyrelsen
delegationsregier som avviker från den allmänna kommunala delegalionsbestämmelsen.
Om denna beslämmelse görs tillämplig på de landslingskommunala skolorna, blir
det i stället för skolöverstyrelsen landstingen som enligl de principer som
gäller för övriga landslingskommunala nämnder bestämmer om och i vilka grupper
av ärenden folkhögskolestyrelse och styrelse försjuksköterskeskola skall kunna
delegera sin besluianderäli. Goda skäl talar för en sådan ordning.
I
den särskilda regeln i 6 S sjukvårdskungörelsen om yttranderätt i sam-
Prop.
1976/77:1 336
band
med beslut, som fattas efter delegation från direktion, anges kretsen av
personer med yttranderäli genom hänvisning lill bestämmelsen i 12 S andra
stycket sjukvårdslagen om vilka som har närvarorätt i direktionen. Denna
bestämmelse har ovan i avsnitt 8 föreslagits utgå. Bestämmelsen i 6 S
sjukvårdskungörelsen är veteriigen den enda föreskriften om sådan speciell rätt
all yttra sig till delegat som finns i lagstiftningen. Bestämmelsen bör utgå.
Om landstinget anser yttranderätt i dessa fall nödvändig kan sådan föreskrivas
i reglemente eller instruktion.
14
Gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
I PM II föreslås att i 43 S EKL
införs en ny bestämmelse om befogenhet för landsting och kommunfullmäktige all
besluta om handläggningen av personalfrågor och frågor om egendomsförvaltning.
Enligl denna beslämmelse får landsting och fullmäktige i den mån inte annat är
föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att förvaltningsutskottet
resp. kommunstyrelsen ellerannan nämnd skall handha förvaltning och
verkställighet i fråga om egendom som eljest förvaltas av andra nämnder. Samma
överföring förgöras i fråga om handläggningen av frågorom anställning,
ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst beträffande personal som är
underställd andra nämnder.
Syftet med bestämmelsen är atl förbättra
möjligheterna för kommuner och landstingskommuner att ordna sin
egendomsförvaltning och personaladministration på det sätt som de själva anser
mest ändamålsenligt. Staten har ingen anledning att på detta område söka
påtvinga kommuner och landstingskommuner någon bestämd lösning. För en närmare
redogörelse för förslaget, dess bakgrund och innebörd hänvisas till PM II s.
68-82.
Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig pä bl. a,
landstingskommunernas specialreglerade nämnder. Behovet av en bestämmelse om
befogenhet all införa gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
har emellertid varit störst på den kommunala sidan. Bestämmelsen kommer
antagligen inte att medföra några drastiska förändringar i landstingskommunernas
personaladministration och egendomsförvaltning. Landstingens möjligheter att
besluta om uppgiftsfördelningen på dessa områden är inle lika kringskurna av
regler i specialförfaltningarna som kommunfullmäktiges.
Beträffande statligt reglerade tjänster och andra
tjänster som enligt uttrycklig beslämmelse i specialförfatining skall
tillsättas av ett visst organ samt egendom som enligl specialregler skall
förvaltas av en viss nämnd medför den föreslagna regeln inga ändringar, om inte
följdändringar görs i de olika specialförfattningarna. För ledande
förvaltningstjänstemän och för läkare, tandläkare och lärare finns i
sjukvårds-, tandvårds- och omsorgslagstiftningen saml i
folkhögskoleförordningen bestämmelser som lägger tillsältningsrälten hos
sjukvårdsstyrelse, direktion, tandvårdsnämnd, omsorgssiyrelse och
folkhögskolesiyrelse. Däri föreslås här inga ändringar.
Prop.
1976/77:1 337
För övrig personal finns i regel inga föreskrifter
om tillsättningsrätt i specialförfattningarna. Övrig personal som behövs inom
vårddelen av omsorgsverksamhelen utgör ett undantag. Sådan personal tillsätts
enligl 105 S omsorgsstadgan av omsorgsstyrelsen. På motsvarande sätt anställs
annan personal än rektorer och lärare vid sjuksköterskeskola enligl 40 S
brevet angående sjuksköterskeskolor av skolans styrelse. Landstinget kan
således inte flytta befogenheten alt tillsätta dessa tjänster till annan nämnd.
Del synes inte finnas några vägande skäl för denna särbehandling. Bestämmelsen
i 105 S omsorgssiadgan och 40 S brevet angående sjuksköierskeskolor om tillsättning
av övrig personal bör ändras sä att det framgår alt landstinget kan fatta
sådant beslul som avses i den nya bestämmelsen i 43 S EKL.
1 de fall då nämnd i specialförfattning har ålagts
ett allmänt ansvar för förvaltningen inom sitt verksamhetsområde råder viss
oklarhet om i vad män detta hindrar landstinget från alt flytta
personaladministration och egendomsförvaltning till annan nämnd. Av de nämnder
som behandlas i denna promemoria har sjukvårdsstyrelse, direktion,
tandvårdsnämnd, omsorgsstyrelse och styrelse för kommunal eller
landstingskommunal sjuksköterskeskola ett sådant allmänt förvaltningsansvar.
Bestämmelserna härom, 9 S I mom. första stycket och 11 S 1 mom. första stycket
sjukvårdslagen, 5S folkiandvårdslagen, 6 S första stycket omsorgslagen resp. 34
S brevet angående sjuksköterskeskolor, bör ändras så att det framgåratt de
inte utesluter landstingsbeslul av det slag som avses i den nya bestämmelsen i
43 § EKL.
15
Närmare om förslagen till författningsändringar
15.1
En modell för reglerom nämndernas organisation och arbetsformer
Övervägandena i de föregående avsnitten ger lill
resultat alt goda förutsättningar finns för alt med ett minimum av särregler
anpassa de olika specialförfattningarnas bestämmelser om nämndernas
organisation och arbetsformer lill motsvarande regler i EKL.
Genomgående föreslås en hänvisning till EKL i resp.
specialförfatining med i princip följande lydelse.
Belräffande särskild x-nämnd skall bestämmelserna i
332 SS kommunallagen (1976:000) äga molsvarande tillämpning.
Hänvisningarna lill kommunallagen avser EKL i den
slutliga utformning som lagtexten har fött genom kommunaldemokratiutredningens
och kommunallagsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1975:41) Kommunal
demokrati. Denna lagtext (1-3 kap. EKL) redovisas i bilaga 9 till denna
promemoria.
Mindre avvikelser från normalhänvisningen blir i
vissa fall nödvändiga. Men i stort kan denna användas och därigenom kari ett
stort antal motsvarande eller likartade regler i specialförfattningarna
mönstras ut. För de nämnder vars organisation och arbetsformer f n. är
ofullständigt reglerade
22 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 338
i
lag eller annan författning innebär hänvisningen en anpassning till del allmänna
kommunala nämndregelsyslemet och undanröjande av oklarhet i fråga om vilka
regler som gäller. För folkhögskolestyrelse och styrelse försjuksköterskeskola
gällerdetta.som har framhållits tidigare,endast skolor med landstingskommun
eller kommun som huvudman.
På några punkter hänvisar normalregeln till
bestämmelser i EKL som inte har behandlats tidigare i promemorian och som genom
hänvisningen blir tillämpliga på de specialreglerade nämnderna. Det gäller
reglerna om rätt till ledighet vid fullgörande av förtroendeuppdrag (34 S),
mandatperiod, suppleants inkallande vid ledamots avgång och fyllnadsval (35 S),
utseende av ordförande och vice ordförande (36 S 1 mom.), ersättare för
ordförande (36 S 2 mom.), lid och plats för sammanlräden och tillkallande av förtroendeman
(37 S), inkallande av suppleant samt suppleants ijänslgöringsrätt och
närvarorätt (38 S), handlings ingivande och delgivning (41 S) samt reglemente
(42 S första stycket). Det ligger i sakens natur att dessa bestämmelser bör
gälla även belräffande de specialreglerade landstingskommunala nämnderna.
EKL är tillämplig på både kommuner och
landstingskommuner. De särskilda hänvisningarna lill nämndreglerna i KL som
för de landstingsfria kommunernas del f n. finns i 9 S 2 mom. och II S
4 mom. sjukvårdslagen saml 14 S omsorgslagen blir därför överflödiga och
behöver ingen motsvarighet i den nya hänvisningsregeln.
Den normalhänvisning som används här är med några
smärre avvikelser densamma som tillämpas i PM II och III
i fråga om de specialreglerade kommunala nämnderna. Den bör kunna komma till
användning även när nya nämnder skapas genom speciallagstiftning. Den kan också
relativt enkelt kompletteras med särskilda beslämmelser i den mån det behövs
med hänsyn till nämndens speciella arbetsuppgifter.
I del följande redovisas förslagen till ändringar i
de olika specialförfaltningarna. De överväganden som påkallas av reglerna i
den nya regeringsformen om fördelningen av normgivningsmaklen görs inte i
detta sammanhang. Frågan om nämndreglerna bör meddelas genom lag eller genom
förordning övervägdes således inle när förfatlningsförslagen utarbetades.
15.2
Sjukvårdslagen m. m.
Den enhetliga regel om inrättande av
specialreglerade nämnder som behandlas i avsnitt 3 föreslås ersätta nu
gällande regler i 9 S 1 mom. sjukvårdslagen om vilken nämnd som skall leda den
sjukvårdande verksamheten. Bestämmelsen om sjukvårdsstyrelsens ledning av
sjukvården kompletteras med en hänvisning till den nya bestämmelsen i 43 S EKL
om möjligheter för landstinget atl besluta om gemensam personaladministration
och egendomsförvaltning.
Den
allmänna regel med hänvisningar lill EKLs nämndregler, som fö-
Prop.
1976/77:1 339
reslås
i föregående avsnitt, ersätter de flesta bestämmelserna i 9 S sjukvårdslagen.
Sakligt innebär denna ändring bl. a. att nuvarande begränsningar i
protokollsskyldigheten las bort och atl valbarhetshindren för landstingsdirektör
och verkschefer upphävs. Vidare avskaffas den särskilda rätten för vissa läkare
och chefstjänstemän att närvara vid sjukvårdsstyrelsens sammanträden, yttra
sig och fö sin mening antecknad till protokollet. Bestämmelsen i 37 S EKLom
rätt för nämnd alt tillkalla förtroendemän, tjänstemän och särskilda sakkunniga
föratt meddela upplysningar blirdäremot tillämplig även på sjukvårdsstyrelsen.
Någon motsvarighet till hänvisningen till nämndreglerna i KL behövs inte längre
förde landstingsfria kommunernas del, eftersom EKL är tillämplig på både
kommuner och landstingskommuner.
Bestämmelsen i 11 S 1 mom. sjukvårdslagen om
direktions allmänna ansvar för förvaltningen av sjukhus föresläs ändrad sä alt
det framgår atl den inle utesluter sådant beslul av landstinget som avses i det
nya fjärde stycket i 43 § EKL. Bestämmelsen om atl landsting får besluta att
sjukvårdsstyrelsen, men ingen annan nämnd, skall utgöra direktion ändras inle.
Den allmänna hänvisningen lill EKL föreslås ersätta
reglerna i 11 S 2-5 mom. om direktion med i huvudsak samma konsekvenser som för
sjukvårdsstyrelsen. De relativt långt gående valbarhetshindren och den omfattande
närvarorätten för läkare och andra tjänstemän enligt 12 S slopas. Minimiantalet
ledamöter höjs från tre lill fem vilkel gäller för övriga kommunala och
landslingskommunala nämnder. Den särskilda beslutförhetsregeln i 11 S 5 mom.
kan därigenom utgå. Vidare kan nämnas all den allmänna regeln om alt
landstinget utser ordförande och vice ordförande biir tillämplig även
beträffande direktion.
Besvärsbestämmelsen i 34 S 1 mom. sjukvårdslagen
anpassas lill den nya besvärsregeln i 67 S EKL.
Bestämmelsen i 6 S sjukvårdskungörelsen om särskild
yttranderält i samband med beslut som fattas efter delegation utgår.
Författningsförslag
redovisas i bilaga I och bilaga 2.
15.3
Folktandvårdslagen
Den enhetliga regeln om inrättande av
specialreglerade nämnder ersätter nu gällande regler i 5 S folkiandvårdslagen
om ledningen av folktandvården. Landstinget för därigenom självt avgöra om
särskild tandvårdsnämnd skall inrättas eller om det skall uppdras ål annan nämnd
all vara tandvårdsnämnd. Det blir naluriigtvis framför allt sjukvårdsstyrelsen
som kommer i fråga, men i motsats till vad som gäller f n. för landstinget
möjlighet att låta annan nämnd än styrelsen eller särskild tandvårdsnämnd leda
folkland-värden.
Den särskilda tandvårdsnämndens organisation och
verksamhetsformer regleras f n. genom hänvisning lill bestämmelserna i 9 S 1
och 2 mom. sjukvårdslagen om sjukvårdsstyrelsen, vilka i sin lur pä många
punkter
Prop.
1976/77:1 340
hänvisar
till LL:s regler om förvaltningsuiskoitet. Hänvisningen lill sjukvårdslagen
ersätts av normalregeln som hänvisar direkt till EKL:s nämndregier. Bortsett
från alt begränsningen av protokollsskyldigheten upphävs medför detta inga
andra sakliga ändringar än de som föranleds av kommunallagsreformen.
Genom de föreslagna lagändringarna för reglerna om
tandvårdsnämndens organisation och arbetsformer samma uppbyggnad som
bestämmelserna om övriga specialreglerade nämnder.
Förfatlningsförslag
redovisas i bilaga 3.
15.4 Omsorgslagen
m. m.
Bestämmelsen i 6 S första stycket omsorgslagen om
atl omsorgsstyrelsen utövar ledningen av landstingskommunens omsorgsverksamhet,
vilkel för anses innefatta ett allmänt förvaltningsansvar, kompletteras med en
hänvisning till 43 S 1 mom. fjärde stycket EKL.
Normalhänvisningen lill bestämmelserna i 33-42 SS
EKLom förvaltningsutskottet och kommunstyrelsen ersätter 14 S omsorgslagen.
Begränsningarna i fråga om protokollföringen slopas. Någon motsvarighet till
hänvisningen lill nämndreglerna i KL behövs inte längre för de landstingsfria
kommunernas del, eftersom EKL är tillämplig pä både landstingskommuner och
kommuner. Bestämmelsen i 15 S om särskolchefs, vårdchefs och överläkares
närvarorätt, yiiranderätl och rätt att få mening antecknad i protokollet utgår.
De sakliga förändringarna i övrigt är de som följer av att EKL:s nämndregler i
stället för LL:s blir tillämpliga. Detta innebär bl. a. alt landstingsdirektör,
särskolchef och vårdchef blir valbara till omsorgsstyrelsen.
Rekommendationen i 6 S stadgan angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda till styrelsen all bereda föräldrarepresentant
tillfälle att närvara vid sammanträdena tas bort. Styrelsen bör naturligtvis
fortfarande informera föräldraföreningen om sin verksamhet. Men styrelsen avgör
fritt hur detta skall ske. Bestämmelsen i 105 S om tillsättning av övrig
personal kompletteras med en hänvisning till 43 S 1 mom. fjärde stycket 2 EKL.
Förfatlningsförslag
redovisas i bilaga 4 och bilaga 5.
15.5 Lagen
angående handläggning av frågor om regionplan för kommuner
na i Stockholms län
Regionplanelagen tillkom vid en tidpunkt när
Stockholm stod utanför landstingskommunen men principbeslut hade faltals om ett
samgående. Lagen är därför skriven så, alt den kunde tillämpas såväl tidigare,
när regionplanefrågorna handlades i kommunalförbunds regi, som senare, när
landstinget har övertagit ansvaret för den översiktliga planeringen. Behov
finns numera inle av några regler om kommunalförbund för denna uppgift och i
samband med de författningsändringar som i övrigt har aktualiserats
Prop.
1976/77:1 341
föreslås
också alt kommunalförbundsreglerna utgår.
De ändringar som föresläs i fråga om reglerna om
regionplanenämnd innebär i sak inga andra ändringar än de som följer av EKL.
Den möjlighet som i 4 S föreskrivs för regeringen
att vid fastslällelse av regionplan avvika från landstingets förslag föreslås
något begränsad. Sådan avvikelse skall förutsätta alt avvikande mening om
förslaget har uttalats inom regionplanenämnden eller landstinget eller, all
erinran har framställts av kommun inom regionplaneområdel. Nuvarande möjlighet
alt i förvaltningsutskott som inte är regionplanenämnd uttala avvikande mening
som av regeringen kan las till inläkt för avvikelse från landstingels förslag
bör slopas. Härför talar framför allt förslaget i EKL att slopa
förvaltningsul-skoitets ställförelrädarskap men också en allmän
lämplighetsbedömning. Om såväl facknämnden som landstinget slår enigt bakom
planförslagel och ingen kommun har framställt någon erinran, bör regeringen
inte kunna frångå det med hänvisning till all kanske en enda ledamot i
förvaltningsutskottet har haft en annan mening, som inle har vunnit någon som
helst anslutning i den beslutande församlingen.
Författningsförslagei
redovisas i bilaga 6.
15.6 Kungörelsen
om statsbidrag till driften av semesterhem
Reglerna om semesierhemsnämnd i 6 S
semesterhemskungörelsen ersätts av normalregeln om inrättande av nämnd och den
genomgående hänvisningen lill EKL. Nämndens organisation och arbetsformer är f
n. ofullständigt reglerade i semesterhemskungörelsen. Genom ändringen slopas
de särskilda reglerna om nämndens sammansättning, beslulförhet och beslutsfattande.
Övriga ändringar är sådana som följer av att nämndreglerna i EKL blir
tillämpliga.
Författningsförslagei
redovisas i bilaga 7.
15.7 Folkhögskoleförordningen
Samma regler om organisation och arbetsformer
gäller f n. för folkhögskolor med enskild huvudman och folkhögskolor med
landstingskommun eller kommun som huvudman (3 S folkhögskoleförordningen).
Genom den nya paragrafen, 3 a S, kommer de båda slagen av styrelser alt
regleras var för sig. Bestämmelserna i 3 S kommer atl gälla endast styrelse för
skola med enskild huvudman. De lämnas orubbade. Bestämmelserna i 3 a S gäller
styrelse för skola med landstingskommunal eller kommunal huvudman. De innebär i
princip atl samma beslämmelser gäller för sådan styrelse som för
förvaltningsutskottet, kommunstyrelsen samt övriga landstingskommunala och
kommunala nämnder. Folkhögskolestyrelsen blir således fakultativ i den
bemärkelsen alt landstinget får tillsätta särskild styrelse eller låta annan
nämnd, t. ex. utbildningsnämnden, vara folkhögskolestyrelse.
Prop.
1976/77:1 342
Den föreslagna ändringen innebär vidare i huvudsak
följande. Kravet på minst tre suppleanter faller bort. Föreskriften att skolans
rektor skall vara ledamot av styrelsen och tillika dess sekreterare utgår.
Närvarorätten för lärarrepresentanl och skolläkare upphör. Kravet på gemensamt
sammanträde med lärrarrådel en gång om året slopas. De särskilda reglerna om beslutförhet
och omröstning utgår. I den mån bestämmelser i dessa ämnen finns i EKL gäller
de i stället. Den särskilda jävsregeln i 3 S 4 mom. ersätts dock av en
beslämmelse om att förvaltningslagens jävbestämmelser gäller i samtliga ärenden
hos landstingskommunala och kommunala folkhögskolestyrelser. Övriga ändringar
i fråga om styrelsens organisation och arbetsformer är sädana som följer av
EKL.
Tillämpligheten av bestämmelsen i 5 S om reglemente
begränsas till folkhögskolor med enskilda huvudmän. Reglemente som fastställs
av skolöverstyrelsen behövs inte längre för de landslingskommunala och
kommunala skolorna. Bestämmelserna i sådant reglemente ersätts delvis av
reglerna i 3 a S och EKL. Om regler behövs utöver dessa och bestämmelserna i
folkhögskoleförordningen samt sådana föreskrifeler som utfärdas av skolöverstyrelsen
med stöd av 2 S folkhögskoleförordningen, bör landslingen fö utfärda sådana i
form av reglemente eller på annat sätt.
De föreslagna ändringarna är inte avsedda an
påverka innehållet i folkhögskoleförordningen samt sådana föreskrifter som
utfärdas av skolöverstyrelsen med stöd av 2 S folkhögskoleförordningen, bör
landstingen fö utfärda sådana i form av reglemente eller på annat säu.
Alla ledamöter i landstingskommunal eller kommunal
folkhögskolestyrelse är enligl förslagel förtroendevalda. Strävandena atl ge
anställda och studerande medinfiytande torde fö tillgodoses i former som
anknyter till vad som kommeratt gälla för landstingskommunala och kommunala
nämnder i allmänhet.
Författningsförslag
redovisas i bilaga 8.
15.8
Styrelse försjuksköterskeskola
Förslagen i de föregående avsnitten innebär att
styrelserna för landstingskommunala och kommunala sjuksöterskeskolor, vars
organisation och arbetsformer f n. är ofullständigt normerade i brevet angående
sjuksköterskeskolor, bör regleras på samma sätt som övriga specialreglerade
nämnder. Den enhetliga regeln om inrättande av sådana nämnder och hänvisningen
till nämndreglerna i EKL bör således gälla. Därigenom bortfaller behovet av sådant
reglemente för styrelsen som skolöverstyrelsen skall fastställa. Vidare bör
reglerna i 4 och 5 SS förvallningslagen gälla i samtliga ärenden i styrelse för
landstingskommunal och kommunal sjuksköterskeskola. Förslagen gäller inle
styrelser för privata sjuksköierskeskolor.
Sjuksköterskeutbildningen kommer atl ingå i
vårdyrkesutbildningen i den nya högskolan. 1968 års ulbildningsutredning har i
belänkandet (SOU 1973:58) Högskoleutbildning - hälso- och sjukvårdslinje m. m.
föreslagit
Prop. 1976/77:1 343
vissa
förändringar i fråga om bl. a. sjuksköterskeutbildningen. Beredningen av dessa
frågor pågår. Med hänsyn härtill och till all särskilda styrelser för
landstingskommunala och kommunala sjuksköterseskolor förekommer i endast ett
fätal fall lämnas inga förfall nigsförslag i detta sammanhang.
Prop.
1976/77:1 344
Bilageförteckning
Förslag
lill lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242) Bilaga 1.
Förslag
till förordning om ändring i sjukvårdskungörelsen
(1972:676) Bilaga 2.
Förslag
lill lag om ändring i folkiandvårdslagen (1973:457) Bilaga 3.
Förslag till lag om ändring i lagen (1969:940)
angående om
sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda Bilaga 4.
Förslag till förordning om ändring i stadgan
(1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda Bilaga 5.
Förslag till lagom ändring i lagen
(1968:598)angående hand
läggning av frågor om regionplan för kommunerna i
Stockholms län Bilaga 6.
Förslag lill förordning om
ändring i kungörelsen (1967:472)
om
statsbidrag till driften av semesterhem, m. m. Bilaga 7.
Förslag till förordning om ändring i
folkhögskoleförordning
en (1958:478) Bilaga 8.
Kommunallagsuiredningens förslag till enhetlig
kommu
nallag (EKL) med de ändringar som har föranletls av
kommunaldemokratiutredningens förslag, 1-3 kap.
(SOU 1974:99 och 1975:41). Bilaga 9. (Ej i trycket)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1.
Förslag till
Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)
Härigenom föreskrives i fråga om sjukvårdslagen (1962:242)
dels att 9 S 3 mom., 11 S 2, 3 och 5 mom. och 12 S skall
upphöra att gälla,
dels
att 9 S 1 och 2 mom., 11 S 1 och 4 mom. samt 34 S 1 mom. skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.' I landstingskommun eller kommun som ej tillhör
landstingskommun utövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten enligt
denna lag av en sjukvårdsstyrelse. Ledamöter och suppleanter i sjukvårdsstyrelsen
väljas av landstinget eller kommunfullmäkiige till del antal landstinget eller
fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet
skall vara proportionelh om det begäres av minst så många väljande som
motsvara det tal vilkel erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant
proportionelh val gälla särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke
proporilonelli, skall även bestämmas den ordning 1 vilken suppleanterna skola
inkallas lill tjänstgöring.
Landsting må besluta, att landstingskommunens
sjukvårdsstyrelse skall utgöras av förvahningsutskottet eller viss avdelning av
uiskoliei.
2 m o m . 3 För sjukvårdsstyrelse
äga i landstingskommun bestå m mel-
'Senaste lydelse 1965:104, Se nedan bil, 9. Senaste
lydelse 1970:211,
1 m O m . I landstingskommun eller
kommun som ej tillhör landstingskommun utövas ledningen av den sjukvårdande
verksamheten enligl denna lag av en sjukvårdsstyrelse, / den mån ej annat
följer av sådant beslul som avses 43 § I mom. fiärde stycket kommunallagen
(1976:000).
Landstingskommunen eller kommunen
.får tillsätta särskild sjukvårdsstyrelse eller uppdraga åt annan nämnd all
vara sjukvårdsstyrelse.
2 mom. Beträffande särskild
sjukvårdsstyrelse skofa besiämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande tydefse
serna / 43-51 § och 54 § fjärde stycket landslingslagen
och i kommun som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 32-42 och 45
andra och Iredje styckena kommunallagen motsvarande lillämpning. I protokoll
behöver dock upplagas endasl förteckning över närvarande ledamöter och
beslutet i varje ärende.
3 mom.'' 77// sammanträde med sjukvårdsstyrelse skola
kallas sjukvårdsdirektör eller, om sådan icke finnes, landstingsdirektör samt
länsläkaren eller förste stadsläkaren. Om landstinget eller kommunfullmäkiige
bestämma det, skall även annan som har att föredraga sjukvårdsärenden inför
landstingskommunens eller kommunens styrelse kallas till sådant sammanträde.
Den som inställer sig vid sammanträde
på kallelse enligl första stycket äger deltaga I sjukvårdsstyrelsens överläggningar
men icke i besluten saml få sin mening antecknad till protokollet.
Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse
vid vilkel sjukvårdsären-de av större vikt är avsett an förekomma skall
beroende på ärendets art kallas antingen en överiäkare eller en distriktsläkare
med rätt för honom att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och all få
sin mening antecknad lill protokollet. Styrelsen skall för viss lid utse en
överläkare och en distriktsläkare inom sjukvårdsområdei atl stå till
förfogande för delta ändamål.
Föreslagen
lydelse
serna /
33-42 § kommunallagen (1976:000)äga motsvarande lillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste Ivdelse 1972:665.
Prop. 1976/77:1 347
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 S
1 mom. Närmast under sjuk- 1 mom.
Närmast under sjuk-
vårdsstyrelsen utövas tillsynen vid vårdsstyrelsen utövas
tillsynen vid
och ansvaret för förvaltningen av och ansvaret för förvaltningen av
sjukhus av en direktion. Direktionen sjukhus av en direktion, / den mån
må vara gemensam för tvä eller flera ej annat följer av sådant beslul som
sjukhus och kan utöver sjukhusför- avses 1 43 s I mom. fiärde stycket
valtning anförtros andra molsvaran- kommunallagen (1976:000)\ Direk-
de uppgifter inom sjukvården. lionden
må vara gemensam för tvä
eller flera sjukhus och kan utöver sjukhusförvaltning
anförtros andra motsvarande uppgifter inom sjukvärden. Landsting äger besluta,
att sjukvårdsstyrelsen skall utgöra direktion. 1
kommun som icke tillhör landstingskommun äger
kommunfullmäktige motsvarande befogenhet.
2
mom.
Ledamöter och suppleanter 1 särskild direktion väljas av landstinget eller
kommunfullmäktige till det antal landstinget eller kommunfullmäktige
bestämmer. Anialet ledamöter må dock icke vara under tre. Vid valet skall
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas lill
tjänstgöring.
3
mom.'
Den som ej är valbar Ull ledamot eller suppleant 1 sjukvårdsstyrelse kan icke
väljas till ledamot eller suppleant i direktion. Ej heller må därtill uises
sjukhusdirektör, styresman, chefsläkare eller den som leder den ekonomiska
förvaliningen vid direktionen underställt sjukhus med styresman eller
sjukvårdsdireklör som är högsta förvaltningschef för sådant sjukhus.
I nästföregående stycke nämnd befattningshavare
må ej såsom ledamot eller suppleant i sjukvårdsstyrelse. som utgör direktion,
deltaga 1 handläggning av ärende, vilket ankommer på dlrek-tion.
Se nedan bilaga 9. 'Senaste lydelse 1970:211.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
4
mom.'
Beträffande särskilt utsedd direktion skola, med de avvikelser som framgår av
vad i 2. 3 och 5 mom. stadgas följande beslämmelser äga motsvarande
tillämpning, nämligen för dirckiioii i landstingskommun vad i 43. 44 och 46-51
landslingslagen är föreskrivet med avseende å för-vaitningsulskoliei och i 54
f fjärde Slyckei saniina lag i fråga om där avsedd nämnd samt för direktion 1
kommun, som ej tillhör landstingskommun, vad i 32. 33 och 352 kommunallagen
är föreskrivet med avseende å kommunsiyretsen saml i 45 andra och tredje
styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd.
5
mom.
Består direktionen av tre ledamöter, är den beslulför, där två ledamöter
närvara och äro om besluiei ense. Protokoll, som föres vid direktionssammanträde,
behöverej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamötersami beslutet I
varje ärende.
Föreslagen
lydelse
4 mom. Beträffande särskild
direktion skola bestämmelserna i 33-42 sf kommunallagen (1976:000) äga
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
S'
77// sammanträde med direktionen
skola sjukvårdsdireklör eller, om sådan icke finnes, landstingsdirektör samt
sjukhusdirektör, styresman, chefsläkare och den som vid sjukhus med styresman
leder den ekonomiska förvaliningen kallas med rätt att deltaga i
överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad Ull
protokollet.
Enahanda befogenhet tillkommer ock
överläkare, sjukstuguläkare och .sjukhemsläkare ävensom distriktsläkare som
lyder direkt under direktlon.
'' Senaste lydelse 1970:211. Senaste lydelse 1972:665.
Prop.
1976/77:1 349
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
envar
såvitt angår hans verksamhetsområde. Detsamma gäller såvitt angår
sjukvårdspersonalen, den som närmast under sjukhusdirektör eller styresman
handlägger frågor rörande denna personal.
Vad sålunda stadgals skall äga till-lämpning jämväl
då sjukvårdsstyrelse fullgör åliggande som direktion.
34 S
1 mom.' Talan mot beslut av sakkunniga om
tjänsteförslag enligt 20 S föres hos socialstyrelsen genom besvär. Mol
socialstyrelsens beslut med anledning av sådana besvär för talan icke föras.
Om besvär över beslut av sjuk- Om besvär över
beslut av sjuk
vårdsstyrelse eller direktion gäller vårdsslyrelse eller direktion gäller
vad som stadgas i landstingslagen el- vad som stadgas i kommunallagen
ler kommunallagen. (1976:000),
'
Senaste lydelse 1972:665.
Prop. 1976/77:1 350
Bilaga 2.
Förslag till
Förordning om ändring I sjukvårdskungörelsen (1972:676)
Härigenom föreskrives atl 6 S
sjukvårdskungörelsen (1972:676) skall upphöra all gälla vid utgången av år
1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3.
Förslag till
Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)
Härigenom föreskrives att 5 S folktandvårdslagen
(1973:457) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledningen av folktandvården utövas
inom varje landstingskommun av sjukvårdsstyrelse som avses i 9 sjukvårdslagen
(1962:242).
Landstingskommun får dock utse särskild nämnd all 1
stället för sjukvårdsstyrelse utöva ledningen av.folk-landvården. I fråga om
sådan nämnd äger bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse 1 9 § I och 2 mom. sjukvårdslagen
molsvarande tillämpning.
Ledningen av folktandvården utövas inom varje
landstingskommun av en tandvårdsnämnd, i den mån ej annai följer av sådant
beslul som avses i 43 1 mom, fjärde stycket kommunallagen (1976:000).'. Landstingskommun
får tillsälla särskild tandvårdsnämnd eller uppdra åt annan nämnd att vara
tandvårdsnämnd.
Belräffande särskild tandvårdsnämnd skall bestämmelserna
/ 332 H kommunallagen (1976:000) äga motsvarande tillämpning.
Prop.
1976/77:1 352
Bilaga 4.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1969:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1969:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda dels atl 15 S skall upphöra att gälla, dels all 6 och 14 SS
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
6S'
Ledningen av landstingskom- Ledningen av landstingskom
muns verksamhet enligl denna lag muns verksamhet enligl denna lag
utövas av en styrelse för omsorger utövas av en styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda. Till om psykiskt utvecklingsstörda,/rfen
sådan styrelse får utses nämnd som mån ej annat följer av sådant beslul
handhar andra landstingskommunens som avses i 43 § 1 mom. fiärde stycket
förvahnlngsuppgifter. kommunallagen (1976:000).'-
Landstingskommun äger tillsälla särskild styrelse
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller uppdra åt annan nämnd att
vara sådan styrelse.
Landstingskommun äger överlåta ledningen av
särskola på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.
Landstingskommun äger besluta att ledningen av
specialsjukhus skall utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.
Drives inrättning för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda av landstingskommuner gemensamt, får särskild styrelse utses
att för inrättningen fullgöra de uppgifter som annars ankommer på styrelse för
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag
finnes i landstingskommun en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda
eller, om regeringen bestämmer det, fiera sådana nämnder.
14 S
Ledamöter och suppleanter i sär- Beträffande särskild styrelse för
skild
styrelse för omsorger om psy- omsorger om psykiskt ulvecklings-
'
Senaste lydelse 1974:582. 2 Se nedan bilaga 9. Senaste Ivdelse 1971:639.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
kiskt utvecklingsstörda väljes av landstinget eller
kommunfullmäkiige Ull del antal landstinget eller kommunfullmäktige bestämmer.
Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara
proportionellt om det begäres av minst så många väljande som motsvarar del tal
vilket erhålles, om samtliga väljandes anial delas med del antal personer valet
avser, ökat med I. Om.förfarandei vid sådant proportionellt val gäller
särskilda .föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportionelh. skall
även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall Inkallas Ull
tjänstgöring.
För särskild styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda äger i landstingskommun bestämmelserna i 43-51 §§
och 54 fiärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) samt i kommun
som ej tillhör lands-Ungskommun besiämmelserna i 32-42 §§ och 45 § andra och
tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) molsvarande
till-lämpning. I protokoll behöver dock upptagas endast förteckning över närvarande
ledamöter och beslutet i varje ärende.
Föreslagen
lydelse
störda äger bestämmelserna i 332 H kommunallagen
(1976:000) motsvarande tillämpning.
Föreskrifter om 1 vilken utsträckning beslut skall
innehålla de skäl som har bestämt utgången finns i 17 förvahningslagen
(1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut finns 119 samma lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 S
Till sammanträde med styrelse för
omsorger om psykiskt uiveckUngsstör-da skall särskolchefen. vårdchefen och
styrelsens överläkare kallas.
Till sammanträde med skolstyrelse,
sjukvårdsstyrelse eller styrelse som avses i 6 § fjärde stycket skall särskolchef.
vårdchef och överläkare hos styrelseför omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
kallas, om vid sammanirä-
23 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 1
Prop. 1976/77:1 354
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
det avses skola förekomma ärende som rör Inrätlning inom
tjänstemannens verksamhetsområde.
När särskolchef vårdchef eller överläkare
hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda är närvarande vid
sammanträde, äger han deltaga i överläggningarna men ej 1 besluten och få sin
mening antecknad i protokollet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
5.
Förslag
till
Förordning
om ändring i stadgan(1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda
Härigenom
föreskrives atl 6 och 105 SS stadgan (1968:146)' angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Styrelsen bör bereda representant för
föräldraförening tillfälle att närvara vid styrelsens sammanträden eller pä
annat lämpligt sätt informera föräldraförening om sin verksamhet.
Utövas ledning av specialsjukhus av
sjukvårdsstyrelse, gäller bestämmelserna i första stycket i stället sjukvårdsstyrelsen.
6S
Föreslagen
lydelse
Styrelsen bör på lämpligt sätt informera
föräldraförening om sin verksamhet.
Utövas ledning av specialsjukhus av
sjukvårdsstyrelse, gäller bestämmelsen i första stycket i stället sjukvårdsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
105 S
Övrig
personal som behövs för landstingskommunens omsorger enligt denna avdelning
tillsättes av styrelsen.
Övrig
personal som behövs för landstingskommunens omsorger enligt denna avdelning
tillsättes av styrelsen, / den mån ej annat följer av sådant beslut som avses i
43 § 1 mom. fjärde stycket 2 kommunallagen (1976:000)
opaginerad Kontrollera mot PDF
För innehav av tjänst, som avses i första stycket,
kan socialstyrelsen fastställa behörighetsvillkor.
1 Stadgan
omtryckt 1972:456.
2 Se
nedan bilaga 9.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 6.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan
för kommunerna i Stockholms län
Härigenom
föreskrives alt 1-5 SS lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om
regionplan för kommunerna i Stockholms län skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har med stöd av 127 S andra stycket byggnadslagen
den 30 juni 1947 (nr 385) beslämts atl Stockholms län skall utgöra ett
regionpla-neområde, kan Konungen förordna alt frågor om regionplan för området
skall handläggas av kommunalförbund mellan Stockholms stad och Stockholms läns
landstingskommun eller, om staden Inträder i landstingskommunen, av
landstingskom-nninen.
1 S
Föreslagen lydelse
Har med stöd av 127 S andra stycket byggnadslagen
(1947:385) beslämts atl Stockholms län skall utgöra ell regionplaneområde,sAi7//
frågorom regionplan for området handläggas av Stockholms läns landstingskommun.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till regionplan upprättas av en
regionplanenämnd och anlages av kommunalförbundets fullmäktige eller av
landstinget.
2S
Förslag till regionplan upprättas av en
regionplanenämnd och antages av landstinget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommunalförbundet eller landstingskommunen kan
tillsätta särskild regionplanenämnd. Tillsattes ej särskild regionplanenämnd,
skall i kommunalförbundet förbundsstyrelsen eller annan nämnd som angives 1
förbundsordningen eller i landstingskommunen föiyaliningsuiskottei eller annan
nämnd som landstinget bestämmer vara regionplanenämnd.
3S
Landstingskommun .får tillsätta särskild
regionplanenämnd eller uppdra åt annan nämnd att vara regionplanenämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Ledamöier och .suppleanter i särskild
regionplanenämnd väljes av förbundsfullmäktige eller landstinget till dei
anial förbundsfullmäkilge eller taiulsiinget bestämmer. Antalet ledamöter får
dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, om del begäres av
minst så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om
förfarandet vid sådant proporilonelli val gäller särskilda föreskrifter. Sker
val av suppleanter icke prnporiionelli. skall även bestämmas den ordning i
vilken suppleanterna skall inkallas till tjänslgöring.
För särskild regionplanenämnd äger
i kommunalförbundet 32 i), 33 .första stycket första punkten och andra Slyckei.
34-42 samt 451 andra och iredje styckena kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753) och 1 landstingskommunen 431, 44 förslå stvckei första punkten och
andra Slyckei. 45-51 saml 54 >!'' fjärde stycket landslingslagen den 14 maj
1954 (nr 319) molsvarande tillämpning.
Föreslagen
Ivdesel
Belräffande särskild
regiiniplane-nämnd skall bestämmelserna i 33-42 kommunallagen (1976:000) äga
molsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regionplan faslsiälles av Konungen. Har avvikande mening
i fråga om förslaget till regionplan uttalats inom siyrelseii 1
kommunalförbundei eller landstingskommunen, inom annan nämnd som är
regionplanenämnd eller inom fullmäkiige eller landstinget eller har erinran
mot förslaget framställts av kommun inom regionplaneområdel, kan Konungen
göra den
Regionplan fastställes av regeringen. Har avvikande
mening i fråga om förslaget till regionplan uttalats inom regionplanenämnd
eller inom landstinget eller har erinran mot förslaget framställts av kommun
inom regionplaneområdel, kan regeringen göra den avvikelse från förslagel som
är befogad med hänsyn lill den uttalade meningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
avvikelse
från förslaget som är befogad med hänsyn lill den uttalade meningen.
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
fråga om kommunalförbundels kostnader för upprättande och ändring av regionplan
äger 132 § byggnadslagen motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna
i 133 S och 149 S första stycket första punkten byggnadslagen äger molsvarande
till-lämpning nar kommunalförbundet eller landstinget handlägger frågor om
regionplan. Vad som sägs om för-bundsfullmäklige skall därvid avse fullmäktige
i kommunalförbundei eller landstinget.
Bestämmelserna i 133 S och 149 S första stycket
första punkten byggnadslagen äger molsvarande till-lämpning när
landstingskommunen handlägger frågor om regionplan. Vad som sägs om
regionplaneförbund och förbundsfullmäktige skall därvid avse landstingskommunen
och landstinget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
7.
Förslag till
Förordning om ändring i kungörelsen (1967:472) om
statsbidrag till driften
av semesterhem, m. m.
Härigenom föreskrives all 6 S kungörelsen (1967:472) om
statsbidrag till driften av semeslerhem, m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Förestagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Landstingskommun (//se/särskild
semesierhemsnämnd eller uppdrager ål nämnd som handhar andra landstingskom mi
mens förvahnlngsi ippgifier att vara semesierhemsnämnd.
Särskild semesierhemsnämnd beslår av ordförande och fyra
andra ledamöter. För varje ledamot finnes en suppleant. Ledamöier och
suppleanter utses för en lid av tre år.
Särskild semesierhemsnämnd är beslulför, när ordföranden
och minst två andra ledamöier är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening
som de flesta förenar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden
biträder.
Landstingskommun får tillsätta
särskild semesierhemsnämnd eller uppdra åt annan nämnd att vara semesierhemsnämnd.
Beträffande särskild
semsierhems-nämnd skall bestämmelserna i 33-42 sf kommunallagen (1976:000) äga
molsvarande tillämpning.
Föreskrifter om 1 vilken
utsträckning beslut skall innehålla de skäl som har bestämt utgången finns 117
! föiyahningslagen (1971:290). Föreskiifier om rättelse av beslut finns i 19
samma lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste lydelse 1969:782.
Prop.
1976/77:1 360
Bilaga
8.
Förslag
till
Förordning om ändring i
folkhögskoleförordningen (1958:478)
Härigenom
föreskrives i fråga om folkhögskoleförordningen (1958:478) dels atl 3 S 1 mom.
och 5 S 1 mom. samt rubriken till 3 S skall ha nedan
angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas en
ny paragraf 3 a S, samt rubrik lill paragrafen
av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3S
Styrelsens sammansättning Styrelse för folkhögskola med en-
skild huvudman
) mom. För folkhögskola skall 1 mom. För folkhögskola med
finnas
en styrelse bestående av enskild huvudman skaWfmnasensty-
minst fem ledamöier jämte minst tre relse bestående av minst fem leda
suppleanter, möter jämte minst tre suppleanter.
Skolans tjänstgörande rektor skall vara ledamot av styrelsen och tillika
dess sekreterare.
Styrelsen utser för varje arbetsår bland styrelsens
valda ledamöter ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen
kassaförvaltare.
3aS
Styrelse .för folkhögskola med landstingskommun
eller kommun som huvudman
För folkhögskola med landstingskommun eller kommun som huvudman
skall finnas en styrelse. Landstingskommunen och kommunen får tillsätta
särskild styrelse eller uppdra ål annan nämnd atl vara styrelse. Beträffande
särskild styrelse skola bestämmelserna 133-38 , 39 .första stycket samt 40-42
kommunallagen (1976:000)äga motsvarande lill-lämpning.
Föreskrifter om i vilken utsträckning beslul skall
innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas 117 förvafi-
Prop. 1976/77:1 361
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningslagen (1971:290). Föreskiifier om rättelse av beslut
finnas i 19 samma lag.
Ulan hinder av 2 2 jörvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 \\ nämnda lag lillämpning i samlliga ärenden hos
särskild slvrelse för folk-högskola.
5S
Reglemente
1 mom. Skolöverstyrelsen skall 1 mom.
Skolöverstyrelsen skall
fastställa reglemente för varje folk- fastställa
reglemente för varje folk
högskola. Förslag till reglemente högskola med enskild huvudman.
skall avgivas av skolans styrelse. Vid Förslag till reglemente skall avgivas
förslaget skall fogas yttrande av sko- av skolans styrelse. Vid förslagel
lans lärarråd. skall fogas yttrande av skolans lä-
rarråd.
Ävveckliiig
ay iiistitut jordbrnksstämma
DsKn 1976:3
Prop.
1976/77:1 363
1
Inledning
Jordbruksstämma utgör en särskild form av
kommunalstämma -tidigare sockenstämma - för behandling av ärenden som endast
angår den manlalssatta jorden. Detta sätt all handlägga sådana ärenden
tillämpades redan vid liden för tillkomsten av vår första kommunalförfattning,
1817 års sockenstämmoförordning. Gällande bestämmelser rörande jordbrukssiämma
återfinns i den numera i övrigt upphävda lagen (1930:251) om kommunalstyrelse
på landet (LKL). 13 § lagen har följande lydelse.
Angår ärende endast i mantal satt jord, mä ej andra
deltaga däri än de som innehava sådan jord.
I ärende, varom nu är sagt, tillkommer rösträtt
jordinnehavaren, ändå att han ej är mantalsskriven i kommunen eller är omyndig
eller i konkurstillstånd eller ej uppnått sådan ålder, som sägs i 11 S; och må
sådan rätt utövas jämväl för oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet.
För omyndig röstar förmyndare, som har jorden under sin förvaltning, eller, där
dessa äro flera, den, som de bland sig utse; för oskiftal dödsbo, bolag eller
annan samfällighet må ej mera än en person föra talan.
Vid behandling av ärende, som sägs i första
stycket, skall genom kommunalnämndens föranstaltande finnas tillgänglig längd
över de i sådant ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna såsom
röstberättigade i den allmänna röstlängden.
I betänkandet (SOU 1952:14) med förslag till ny
kommunallag m. m. föreslog komm'unallagskommiltén atl kommunalstämman och
allmänna rådstugan skulle avskaffas som organ för utövningen av kommuns
allmänna beslutanderätt. I skrivelse till Kungl. Maj:i den 10 oktober 1949
föreslog kommittén att man under en övergångstid skulle tillåta an
jordbruksstäm-molillgängarna förvallades på hävdvunnet sätt men att de olika
menig-heterna skulle beredas möjlighet att skapa nya förvaltningsformer för
tillgångarna.
Föredragande departemenischefen anförde (prop.
1953:210 s. 62) all förvaltningen av jordbruksstämmotillgångarna föll utanför
det i egentlig mening kommunala verksamhetsområdet. 1 likhet med kommittén
ansåg han emellertid alt ärendena borde fä behandlas på kommunalstämma under en
övergångstid, under vilken menigheterna skulle beredas tillfälle att ordna
annan förvaltning. Konstitulionsutskottet delade denna uppfattning (KU
1953:22), vilken även godkändes av riksdagen (rskr 1953:419).
1 8S lagen (1953:754) om införande av kommunallagen
intogs en bestämmelse om alt vad lagen om kommunalstyrelse på landet
innehåller om ärende som endast angår i mantal satt jord får tillämpas t. o. m.
den 31 december 1959 eller den senare dag som Kungl. Maj:i bestämmer. Förordnande
om fortsatt giltighet av dessa beslämmelser i lagen om kommunalstyrelse pä
landet har senast meddelats genom förordningen
Prop.
1976/77:1 364
(1975:1018).
Enligt denna förordning får bestämmelserna tillämpas under år 1976.
Den 13 december 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt en
särskild utredningsman, kammarrådet Agnar Arfvidson.att göra den utredning som
behövdes för avveckling av institutet jordbruksstämma och alt inkomma med de
förslag som utredningen kunde ge anledning lill. Utredningsmannen avgav den 27
april 1962 en promemoria angående avveckling av institutet jordbruksstämma.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av justiiiekansiers-ämbeiet (JK), kammarkollegiet, dåvarande
lantmäterisiyrelsen, skogsstyrelsen, samtliga länsstyrelser, 1954 års
faslighetsbildningskommiité, dåvarande Svenska stadsförbundet, dåvarande
Svenska landskommunernas förbund, dåvarande Svenska pastoratens riksförbund
och Hemvärnsförbundet. Länsstyrelserna har överlämnat, länsstyrelsen i Kristianstads
län ytirande från länets hushållningssällskap, länsstyrelsen i Skaraborgs län
yttranden från länsavdelningen av Svenska landskommunernas förbund och
överiant-mäiaren i länet, länsstyrelsen i Kopparbergs län yttranden från Mora
jord-ägarstämma, Älvdalensjordägarnämnd. Hedemora allmänningssiämma och
Rättviks sockens jordägarnämnd, länsstyrelsen i Jämtlands län yttranden från
länsavdelningen av Svenska landskommunernas förbund, skogsvärds-styrelsen i
länet och överiantmälaren i länet samt länsstyrelsen i Västerbottens län
ytirande från länets hushållningssällskap. Flera länsstyrelser har bifogat
yttranden av kommuner.
2
Nuvarande förhållanden
2.1
Gällande regler i kommunallagarna
Enligt lagen om kommunalstyrelse på landet (LKL)
var det beslutande organet i kommun med mera än 1 500 invånare
kommunalfullmäktige. 1 kommun med lägre invånarantal utövades beslutanderätten
på kommunalstämma. Sådan kommun ägde dock rätt att uppdraga beslulanderällen
åt kommunalfullmäktige. Vissa slag av ärenden var emellertid förbehållna
kommunalstämma även i de kommuner där kommunalfullmäktige hade inrättats. Delta
gällde enligl 9 S LKL ärenden, för vilkas avgörande gällde särskilda
rösträllsregler, bl. a. ärenden som angick endast i mantal satt jord och avsåg
vården av vissa till sådan jord knutna förmögenhetstillgångar (s. k.
jordbruksstämmotillgångar). I 13 S LKL föreskrivs att bara de som innehar i
mantal satt jord för besluta i ärenden som angår endasl sådan jord.
Jordinnehavaren har rösträtt, även om han inte är mantalsskriven i kommunen och
även om han är omyndig. För omyndig röstar förmyndare, som förvaltar jorden,
eller, om det finns flera förmyndare, den som de utser bland sig. Rösträtt för
även utövas för oskiftat dödsbo, bolag eller annan samlallighei. Särskild
röstlängd skall upprättas över de röstberättigade
Prop.
1976/77:1 365
som
inte finns upptagna i den allmänna röstlängden. Den på detta säu sammansatta
kommunalstämman brukar kallas jordbruksstämma.
Genom kommunallagen (1953:753) avskaffades i
princip kommunalstämman som kommunens beslutande organ. Kommunens
beslutanderätt utövas numera av kommunfullmäktige. Som inledningsvis nämnts har
emellertid LKL:s regler om behandling av jordbruksstämmoärenden getts fortsatt
till-lämpning t. o. m. utgången av år 1976.
Sedan landskommuner inkorporerats eller ombildats
lill städer var del inle sällsynt au jordbruksstämmotillgångar fanns även i
städer. Lagen (1930:252) om kommunalstyrelse i stad saknade emellertid
särskilda beslämmelser för handläggning av jordbruksstämmoärenden. Sådana
ärenden brukade behandlas på särskild allmän rådstuga, varvid bestämmelserna i
LKL tillämpades analogt.
2.2
Jordbruksstämmans kompetens
Sedan länge har ärenden som endast rör den
manlalssatta jorden handlagts pä kommunalstämma. Så skedde långt före 1817 års
sockenstämmoförordning. 1 denna liksom i 1843 års sockenslämmoförordning och i
1862 års förordning om kommunalstyrelse på landet fanns beslämmelser om atl för
beslul som angick sådana ärenden skulle stämman ha en särskild sammansättning,
ungefärligen motsvarande den som föreskrivs i 13 S LKL
Det subjekt som jordbruksstämman företräder utgörs
av en säregen kommunbildning, en s. k. mantalskommun, som är skild frän den vanliga
kommunen. Den kan karakteriseras som ett tvunget territoriellt subjekt, som av
staten har fött i uppdrag all vårda vissa förmögenhetslillgångar som är knutna
till den manlalssatta jorden. Dessa bestod ursprungligen av egentliga
sockenallmänningar, sockermagasin och kassor av olika slag, bl. a. magasinskassor
och rotehållarkassor. För förvaltningen av tillgångarna har mantalskommunen
utrustats med viss beslutanderätt gentemot sina medlemmar, jordägarna.
Beträffande dessa ärenden är jordbruksslämman exklusivt kompetent. Den
borgeriiga kommunens vanliga organ har ej rätt all besluta därom. Förekomsten
av jordbruksstämmotillgångar kan sägas vara en förutsättning för stämmans
existens.
De intressen som jordbruksstämmotillgångarna
ursprungligen tjänade höjde sig över den enskilde jordägarens. Socknens
välfärd var beroende av vården av sockenallmänningarna och fiskevatlnen, vilka
tidigare föll under stämmans beslutanderätt. Det var ett statligt intresse att
rolehållarkassorna behölls för att det militära indelningsverket skulle kunna
fungera tillfredsställande. Sockenmagasinen hade ursprungligen tillkommit
föratt förebygga himgersnöd. Det offentliga intresset manifesterades genom att
för de olika tillgångarnas vård och förvaltning i stor utsträckning
fastställdes reglementen (Kaijser, Förvallningsrättslig Tidskrift 1946 s. 207).
Jordbrukssiämmans
kompetens är beroende av två faktorer. Dels skall
Prop.
1976/77:1 366
överläggningsämnet
vara sådant all det uppfyller villkoret i 13 S LKL dvs. angår endast i mantal
satt jord, dels skall beslutet inom ämnesområdet stämma överens med grunderna
för 3 S LKL och med de särskilda föreskrifter som kan finnas för den aktuella
jordbruksslämmotillgångens förvaltning. Enligt 3S fick kommun själv vårda sina
angelägenheter, såvitt inte handhavandet därav enligt gällande författningar
ankom på annan.
Vad
gäller villkoret an överiäggningsämnet skall angå endasl mantalssalt jord ger
LKL inte någon antydan om den materiella beskaffenheten av de ärenden som
avgörs av innehavarna av den manlalssatta jorden. Inte heller 1862 års
kommunalförordningar innehöll några närmare uppgifterom ärendenas art. Av de
knapphändiga uttalandena i förarbetena lill dessa förordningar framgår att ärendena
i huvudsak har ansetts vara historiskt givna. Det blev på så sätt överlämnat ät
praxis all närmare bestämma vilka ärenden som ligger under jordbrukssiämmans
beslutanderätt (Kaijser a.a. s. 202).
Jordbruksstämmotillgångarna kunde från början delas
in i tre grupper, nämligen jord (i första hand de äkta sockenallmänningarna),
inrättningar (sockenmagasin) och Aas5or (allmänningskassor, magasinskassor,
rotehållarkassor saml kassor för väghållning, brobyggnad, fullgörande av
skjutsnings-verksamhet och hållande av gäslgivargård).
Beträffande den fasta egendom som tidigare
förvaltades av jordbruks-stämma gäller numera lagen (1973:1150) om förvaltning
av samfälligheter. Ligen trädde i kraft den 1 juli 1974. Enligt 1 S skall vid
tillämpningen av lagen som samfällighet anses bl. a. samfällighet enligl
faslighelsbild-ningslagen (1970:988) och annan mark som gemensamt tillhör
ägarna av de manlalssatta fastigheterna i en socken.
Enligt den departementspromemoria (Ds Ju 1971:16)
som låg till grund för lagen om förvaltning av samfälligheter borde lagen
omfatta även sockenallmänningarna och de allmänningskassor som är knutna lill
sockenallmänningarna. 1 promemorian föreslogs att lagen skulle omfatta också
de fastigheter som hade förvärvats av mantalskommun och som förvaltades av
jordbruksstämma. Utanför lagens tillämpningsområde skulle däremot falla sådan
lill socken hörande allmänning som tidigare hade utgjort del av
häradsallmänning -s. k. oäkta sockenallmänning, vilken förvaltas enligt lagen
(1952:166) om häradsallmänningar - liksom sockenmagasin och de andra kassor som
f n. förvaltas av jordbruksstämma. Föredragande departementschefen anslöt sig
till förslagel (prop. 1973:160 s. 364) och inle heller riksdagen hade något att
invända mot del (CU 1973:33, rskr 1973:389).
Till jordbruksstämmas handläggning hör ärenden om
förvaltning av sockenmagasin. Dessa ärenden omnämndes särskilt i 1817 och 1843
års sockenstämmoförordningar som hörande till sockenstämmans förvaltning. Någon
magasinsrörelse synes inte längre bedrivas i landet utan det är bara själva
magasinsbyggnaderna som i några fö fall slår kvar under jordbruks-stämmans
förvaltning.
De vanligaste jordbruksslämmoärendena är numera de
som rör magasinskassorna, vilka har uppkommit genom avveckling av
sockenmagasinen.
Prop.
1976/77:1 367
Stundom
ingår statliga nödhjälpsbidrag eller enskilda donationer i kassorna. En annan
grupp av ärenden, som hör under jordbruksstämmas förvaltning, är de som rör de
s. k. rolehållarkassorna. Dessa kassor har samband med indelningsverket och
förekom under olika benämningar i olika landsdelar, t. ex. uddemanlalskassoroch
legokassori Gävleborgs län, invalidbevärings-kassor i Västerbottens län och
rotebesparingskassor i Norrbottens län. Slutligen kan nämnas kassor och andra
tillgångar för väghållning, brobyggnad, fullgörande av skjulsningsskyldighel
och hällande av gäslgivargård. Dessa tillgångar var - liksom rolehållarkassorna
- ursprungligen avsedda för fullgörande av s. k. allmänna besvär. Sedan
motsvarande besvär avskrivits eller inle längre utkrävs, tjänar kassorna inte
sitt ursprungliga ändamål. Eftersom de har tillkommit under en tid när bördorna
i fråga väsentligen vilade på mantalssalt jord, har de emellertid blivit föremål
för överenskommelser ("föreningar") mellan jordägarna. Beslul rörande
sådana kassor har fattats på jordbruksstämma.
Vad gäller kravet att ärendet skall framstå som en
angelägenhet för innehavarna av den manlalssatta jorden kan framhållas alt
reglementsföre-skrifterna för kassorna vanligen innehåller föreskrifter om att
kassans räntemedel skall användas till jordinnehavarnas gemensamma nytta och
behov eller någol liknande. Magasinsreglementena har ofta mycket ulföriiga beslämmelser
om räntemedelsanvändningen, medan reglementena för udde-mantalskassorna däremot
saknade särskilda regler i ämnet. Förvaltningsdomstolarna har på besvär brukat
undanröja beslut varigenom enskilda personer har gynnats framför andra. Om
däremot beslutet har avsett anslag till gemensamma behov inom kommun eller
inneburit medelsanvisning för atl möjliggöra en allmän nedsättning i
kommunalutskylderna, har besvär över beslutet avslagits. Utgången har blivit
densamma när beslutet gått ut pä all åstadkomma en lindring av endasl jordinnehavarnas
ulskylder. Stundom har förvaltningsdomstolarna haft att ta ställning lill
beslut av jordbruksstämma eller annat kommunalt organ av innebörd att
tillgångarna skulle fördelas mellan jordägarna eller förbrukas för kommunens
behov. Sådana beslul har regelmässigt undanröjts, antingen därför att beslutet
ansågs kräva tillstånd av Kungl. Maj:t eller därför alt jordinnehavarna inle
hade visat sig äga befogenhet därtill. 1 oklara fall har alltså ett förbud mot
kassans upplösande presumerats föreligga (Kaijser a.a. s. 214-217).
Jordbruksslämman torde inte ha någon självständig
utdebiteringsrält för ändamål som kommunen för tillgodose. Av rättspraxis synes
framgå att jordbrukssiämmans självständiga utdebiteringsrätt endast avser
sådana ändamål som har alt göra med skyddet, värden eller utnyttjandet av de
till-gängar som är knutna lill den manlalssatta jorden. Möjligen skulle den
också kunna tas i anspråk när det framstår som ett gemensamt intresse för
jordinnehavarna atl höja en kassas kapitalbelopp (Kaijser a.a. s. 219-220).
2.3
Sockenmagasin och magasinskassor
Sockenmagasinen,
som har tillkommit genom insatser av spannmål från
Prop.
1976/77:1 368
jordägarna,
hade ursprungligen ett dubbelt syfte. Dels skulle de säkerställa böndernas
utsädesbehov, dels fungerade de som krediirörelse. Bestämmelser om delägarskap
och rösträtt i magasinsärenden har regelmässigt meddelats i reglementen, som
har fastställts av Kungl. Maj:l eller länsstyrelsen. Nor-malreglemenien torde
ha funnits. 1 1817 och 1843 års sockenslämmoför-ordningar omnämndes särskilt
alt ärenden som angår spannmålsmagasinen hör under sockenstämmans
beslutanderätt, Magasinskassorna har bildats dels av avkastningen från
spannmålsmagasinsrörelserna, dels av de medel som flöt in när magasinsrörelsen
avvecklades. Det är oftast klart atl endast manialssatt jord har haft del i
magasinen. Stundom konstituerar själva innehavet av jordbruksfastighet som
sådan delaktighet i tillgången. Ibland är de egentliga magasinsmedlen sammanförda
med statliga nödhjälpsbidrag eller donationsmedel. Reglementen finns för en del
magasinskassor. Reglementenas innehåll skiftar dels med hänsyn till det
ändamål kassorna tjänar, dels på grund av att de har tillkommit vid skilda
tidpunkter. Avkastningen kan få användas exempelvis lill skoländamål och
understödsändamål. Stundom är området för avkastningens användning mycket vidsträckt.
1 andra fall har synnerligen snäva gränser dragits upp för användningen.
År 1863 utfärdades en kungörelse som gav
kommunalstämman -jordbruksstämman - rätt all besluta om ändringar i fråga om
förvaltningen av sockenmagasinen och alt i detta syfte andre det fastställda
reglementet. Kommunalstämmans frihet begränsades dock av en bestämmelse om atl
det kapital som återstod skulle behållas under behörig kontroll om magasinsrörelsen
minskades eller upphörde. Denna bestämmelse medförde hinder för delägarna att
upplösa kassan och skifta ut behållningen mellan sig. Vid ändring i
förvaltningen skulle hänsyn tas lill villkor som kunde vara fastade vid
enskilda donationer som ingick i kassan. De nuvarande kassornas medel är oftast
placerade i bank.
I och med 1862 års kommunallagstiftning blev
inrättandet av nya sockenmagasin en angelägenhet för kommunen.
2.4
Förfarandet på jordbruksstämma
Som huvudregel gäller all allmänna
kommunallagsbeslämmelser är till-lämpliga på hithörande ärenden, i den mån inle
annat följer av 9 och 13 SS LKL (Kaijser a.a. s. 209 ff). För förvaltningen av
vissa tillgångar kan finnas särskilda föreskrifter som strider mot
bestämmelserna i LKL. Dessa fö-reksrifter har i praxis ansetts gälla i stället
för kommunallagsreglerna. Enligl 13 S LKL har endast innehavare av manialssatt
jord rösträtt. Ibland är emellertid delaktigheten i viss tillgång knuten även
lill annan fastighet (t. ex. jordbruksfastighet över huvud taget). Det
förekommer också att endasl jordägare har rösträtt.
Belräffande formerna för kungörande och hållande av
stämma, beredning av ärenden, fattande och verkställande av beslul, protokoll och
reserva-
Prop.
1976/77:1 369
tionsrätt
gäller i princip LKL:s regler. Kommunstyrelsen är alltså beredande och
verkställande organ. Om beslämmelser om särskild styrelse eller vissa lider för
stämma finns i reglemente, tillämpas dessa regler.
Varje kommunmedlem anses numera ha besvärsrätt över
jordbrukssläm-mobeslul oberoende av om han innehar manialssatt jord eller inte.
Tidigare har praxis i delta hänseende varit skiftande.
2.5
1963 års kungörelse
Bestämmelsen i 8 S promulgationslagen lill 1953 års
kommunallag tillkom för att ge delägarna i jordbruksstämmotillgångarna
möjlighet att under en övergångslid avveckla tillgångarna eller skapa nya
förvaltningsformer för dem. Syftet härmed var att den tvångslagsliftning som
skulle komma alt bli en nödvändig följd av alt jordbruksstämman upphörde som
kommunalt institut skulle beröra så fö tillgångar som möjligt. För att
ytteriigare underlätta en frivillig avveckling utfärdades kungörelsen (1963:43)
med förskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kassor. Som
tidigare nämnts har för delägarna gällt förbud att ulan Kungl. Maj:ls
medgivande förbruka kapitalel eller upplösa kassorna. Förbudet har beträffande
magasinskassorna ansetts följa av 1863 års kungörelse och beträffande
rolehållarkassorna av reglementen, stadgar och praxis. I praxis har förbudet
upprätthållits även belräffande andra slag av kassor. Genom 1963 års kungörelse
har Kungl. Maj:t delegerat beslutanderätten i dessa frågor lill
länsstyrelserna.
Kungörelsen avser tillgångar som hör till
magasinskassa eller därmed jämföriig kassa eller invalidbeväringskassa,
uddemanlalskassa eller annan rotehållarkassa. Stämmorna bereds möjlighet all
avveckla förvaltningen av kassorna, i den mån inte villkor som är knutet till
enskild donation, vilken kan ingå i kassans kapital, medför hinder däremot.
Avvecklingen kan ske antingen i den formen att tillgångarna helt förbrukas för
visst ändamål eller genom alt stämman beslutar att de skall bestå som särskilt
kapital, vars avkastning skall användas för ett bestämt ändamål. Endast vissa
ändamål är tillåtna. Särskilt understryks atl kassorna inte för användas till
ändamål som kommunerna eller församlingarna författningsenligt skall
tillgodose. Magasinskassans kapital och avkastning för användas till
stipendieråt ungdom frän orten för jordbruksutbildning eller liknande
utbildning, för något förbrukningsbehov som är gemensamt för delägarna, för
anskaffande eller förbättring av någon stadigvarande tillgäng som är till nytta
för delägarna, kommunen eller församlingen eller för annat ändamål som är
angeläget för dem. Rotehållarkassornas kapital och avkastning för användas för
samma ändamål och dessutom för ändamål som har anknytning till lokal
försvars-verksamhet. Om kassans tillgångar inte skall förbrukas av stämman, kan
de överiämnas till bl. a. kommun, församling, by- eller vägsamfällighet,
styrelse för läroanstalt, hembygdsförening, hushållningsgille, intresseorganisation
för jordbrukare eller lokal sammanslutning på försvarets område.
Kungörelsen
har upphört alt gälla den 21 mars 1973 (SFS 1973:76).
24 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 1
Prop.
1976/77:1 370
2.6
Förekomsten av jordbruks.stämmotillgångar
Inventeringar över de tillgångar som förvaltas av
jordbrukssiämma har gjorts vid fiera tillfällen. Kommunallagskommittén gjorde
en år 1948 och utredningsmannen en år 1960. År 1964 verkställdes inom dåvarande
inrikesdepartementet en undersökning angående del resultat i fråga om den frivilliga
avvecklingen av kassorna som 1963 års kungörelse hade medfört. En ny liknande
undersökning har gjorts under år 1974 genom att uppgifter inhämtats från
länsstyrelserna dels om de beslut om avveckling av
jord-bruksstämmotillgängarsomefierden 1 december 1964 enligt 1963 års kungörelse
hade underställts länsstyrelsernas prövning, dels om värdet av de tillgångar
som fortfarande förvallades av jordbruksstämma.
Vid
en jämförelse mellan resultaten från 1960 års inventering och 1964 års
undersökning framkommer att antalet sockenmagasin hade minskal från 54 till 37,
antalet magasinskassor från 324 till 164 och antalet rotehållarkassor från 69
lill 41. Antalet kassor som på grund av sin benämning och andra tillgängliga
uppgifter inle kunde hänföras till någon av nämnda kategorier uppgick år 1960
lill 5 och är 1964 lill 13. Kassornas sammanlagda behållning uppgick år 1960
till ca 5,9 milj. kr. Vid 1960 års undersökning hade fem län mer än 20
magasinskassor, nämligen Södermanlands (41), Uppsala (38), Stockholms (32),
Gävleborgs (30) och Gotlands lan (26). De största sammanlagda behållningarna
uppvisade kassorna i Kopparbergs och Gävleborgs län (över 500 000 resp. 600 000
kr.). Bland rolehållarkassorna dominerade uddemantalskassorna i Gävleborgs län.
Dessa 36 kassor hade en sammanlagd behållning av nära 1 milj. kr. Andra
rotehållarkassor av större betydenhet var invalidbeväringskassorna i
Västerbottens län (6 lill antalet och med en sammanlagd behållning av något
över 400 000 kr.). År 1964 var värdet av kassorna något över 3 milj. kr.
Inventeringen
är 1974 visar alt möjligheten till frivillig avveckling har utnyttjats i mycket
stor utsträckning. Sammanlagt redovisades ett 30-tal kassor och fonder,
huvudsaklingen magasinskassor, till ett värde av ungefär 550 000 kr. Härtill
kommer några fö sockenmagasin värderade till sammanlagt 350 000 kr. De flesta
tillgångarna finns i Stockholms län (6 magasinsfonder), Södermanlands län (6
magasinskassor och 1 sockenmagasin). Älvsborgs län (2 magasinskassor och 2
sockenhemmansfonder) och Skaraborgs län (6 magasinsfonder och 1
sockenmagasin). De fiesta kassorna har en behållning pä endast några tusen kr.,
medan endasl 5 har redovisat tillgångar överstigande 25 000 kr. 1 ett flertal
fall har angells atl medlen ingår i resp. kommuns förvaltning och alt frågan om
avveckling är under utredning.
I tolv län, nämligen Uppsala, CJstergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län, saknas enligl undersökningen
år 1974 jordbruksstämmotillgångar. Närmare uppgifterom kvarvarande
jordbruksstämmotillgångar lämnas i bilaga 2 till denna promemoria.
Prop.
1976/77:1 371
De län i vilka sedan december 1964 de flesta
avvecklingsbesluien enligl 1963 års förutnämnda kungörelse har fastställts är
Uppsala län (16 kassor), Östergötlands län (10 kassor), Jönköpings län (7
kassor), Örebro län (8 kassor), Västmanlands län (16 kassor), Gävleborgs län
(ett 70-tal kassor). Västernorrlands län (11 kassor) och Norrbottens län (11
kassor). Av de avvecklade kassorna har de flesta haft relativt liten
behållning. I några fall har det däremot rört sig om ganska betydande belopp.
Sålunda har 17 kassor, bland dem flera uddemanlalskassor i Gävleborgs län, haft
en behållning av mer än 50 000 kr. och 5 kassor, samtliga i Gävleborgs län, en
behållning av mer än 100 000 kr. I övervägande antalet fall har kassorna
ombildats till fonder, vilkas avkastning skall delas ut som stipendier till
ungdomar, som önskar utbilda sig på jordbrukets eller skogsbrukets områden,
eller användas förändra jordbruksfrämjande åtgärder. Rolehållarkassorna i
Gävleborgs län har i stor utsträckning överiämnals lill hushällsgillen och
hembygdsföreningar eller ombildats lill stiftelser, varvid beslämts all
avkastningen skall användas som stöd lill ideell och kulturell verksamhet
eller till lokala försvarsorganisationer.
3
Utredningsmannen
Utredningsmannen erinrar lill en början om att
statsmakterna vid tillkomsten av 1953 års kommunallag inte gick närmare in på
frågan hur förvaltningen av jordbruksstämmotillgångarna skulle ordnas, sedan
bestämmelserna om dessa ärendens handläggning på jordbruksstämma hade upphört
atl gälla. 1 propositionen (1953:210 s. 62) uttalades endast all frågan på
vilkel sätt staten skulle medverka lill omläggningen av jordbruksstämmotillgångarnas
förvaltning var föremål för överväganden. Utredningsmannen diskuterar
lämpligheten av en enhetlig förvaltningsform för alla sådana tillgångar. För
delägarna skulle del givelvis innebära den minst genomgripande förändringen om
de genom en speciallagstiftning fick tillfälle att alltjämt sammanträda på
stämma föratt besluta om tillgångarnas förvaltning. Utredningsmannen finner i
och för sig inga hinder för en sådan lösning. Efter förebild av
häradsallmänningslagen skulle en lag om förvaltning av
jordbruksstämmotillgångar kunna innehålla atl angelägenheter som tidigare hade
handlagts på jordbrukssiämma skall handläggas pä stämma med delägarna, att för
förvaltningen skall utses en styrelse, alt förvaltningen skall granskas av
revisorer etc. Lagen skulle emellertid endast reglera den yttre ramen för
ärendenas handläggning.
Utredningsmannen erinrar om de skäl mot en sådan
speciallagstiftning som kommunallagskommillén anförde i en skrivelse till
Kungl. Maj:t den 10 oktober 1949, nämligen att tillgångarna är olika till
nalur, härkomst och ändamål, all reglementen finns i vissa fall men inle i
andra, att skiftande grunder gäller i fråga om delaktighet och rösträtt, att
innehav av jordbruks-
Prop. 1976/77:1 372
fastighet
ibland är tillräckligt för delaktighet samt alt det förekommer att på
jordbruksstämma handläggs ärenden som inte hör dit. Utredningsmannen finner atl
dessa omständigheter kan medföra vissa svårigheter vid utformandet av en
speciallag men inte gör detta omöjligt. Redan nu finns emellertid särskilda
lagar för förvaltning av tillgångar som är jämföriiga med jordbruksstämmotillgångarna,
t. ex. häradsallmänningar och allmännings-skogar i Norriand och Dalarna och
bysamfälligheter. Enligt utredningsmannens mening bör man ur lagieknisk
synpunkt vara återhållsam med speciallagstiftning. En särskild gemensam
reglering av samtliga slag av jordbruksstämmotillgångar bör därför undvikas.
Han anser det möjligt att erhålla godtagbara förvaltningsformer för
tillgångarna genom alt utnyttja redan befintlig lagstiftning och avvisar
tanken på speciallagstiftning. Vid utarbetandet av förslag lill nya
förvaltningsformer gör han på grund av de olika tillgångarnas skiftande
karaktär skillnad mellan jord ä ena samt sockenmagasin och kassor ä andra
sidan.
Som tidigare har framhållits förvaltas s. k. oäkta
sockenallmänningar enligl häradsallmänningslagen och övrig fast egendom, som nu
är i fråga, enligl lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Några
sockenmagasin vid vilka rörelse alltjämt bedrivs finns inte. Av
utredningsmannens förslag är sålunda endast de av intresse som behandlar
sockenmagasin, vid vilka magasinsrörelse inle bedrivs, samt kassor.
För den framlida förvaltningen av dessa
sockenmagasin och kassor föreslär utredningsmannen olika former. Dessa är att
tillgångarna förvallas enligt den numera upphävda bysamfällighelslagen, att de
omvandlas till självständiga eller osjälvständiga stiftelser, att de överläs
av kommunen eller församlingen för vissa ändamål eller alt de under viss
förutsättning för förbrukas av delägarna.
Utredningsmannen framhåller att stiftelsebildning ligger
närmast till hands vid val av ny förvaltningsform för kassorna. Under
utredningens gång hade emellertid framkommit önskemål om en sådan ändring i bysamfällighelslagen
all tillgångarna skulle kunna ställas under förvaltning för delägarnas
gemensamma räkning enligl 5 S nämnda lag. Genom en sådan lagändring skulle man,
enligt utredningsmannen, vinna den fördelen all delägarna fick möjlighet att i
lagreglerade former sammanträda för vård av tillgångens angelägenheter och
uppdra åt en styrelse all sköta den löpande förvaltningen. Skillnaden mellan
nuvarande och blivande förvaltningsform skulle då bli betydligt mindre än om
tillgångarna omvandlades till stiftelser. Lagen avser emellertid, anför
utredningsmannen, atl reglera förvaltningen av bysamfälligheter och därmed
jämföriiga ägor och rättigheter. Det kan anses vara oegenlligt aU göra en lag
med detta syfte tillämplig på förvaltning av rena kapitaltillgångar.
Utredningsmannen finner dock övervägande skäl tala för all en möjlighet till
förvaltning enligt bysamfällighelslagen införs. Delägare i magasinskassa
förvallar ibland också ell sockenmagasin, som inte längre används för sitt
ursprungliga ändamål. Om delägarna önskar
Prop.
1976/77:1 373
övergå
lill en förvaltning av kassan enligt bysamfällighelslagen, bör enligl
utredningsmannen hinder inle möte mot alt även magasinsbyggnaden förvallas på
samma sätt.
En övergång till förvaltning enligt
bysamfällighelslagen föreslås kunna ske endasl frivilligt. De delägare som vill
använda denna möjlighet skall enligl förslaget besluta därom och anta
reglemente, vilkel enligt 5 S skall underställas rättens prövning. I
reglementet skall anges det ändamål som tillgångarna skall tjäna. Ändamålet
skall enligt förslaget prövas av Kungl. Maj:t.
Särskilt när det gäller kassor med förhållandevis
små tillgångar kan enligl utredningsmannen större nytta vinnas genom all
delägarna tillåts anslå kassans hela kapital antingen till anskaffande av
någon för kommunen eller församlingen nyttig stadigvarande tillgång eller för
tillgodoseende av något för delägarna angeläget förbrukningsbehov.
Utredningsmannen föreslär därför alt delägarna medges sådan rätt.
Om delägarna beslutar om en disposition eller
förvaltning av kassans tillgångar som inle är lagligen möjlig eller inle fattar
något beslul om hur tillgångarna skall disponeras eller förvaltas, måste enligt
utredningsmannen myndighet fatta beslut om den framtida förvaltningen. För
sådan tvångsreglering bör endasl stiftelsebildning komma i fråga. Vid
stiftelsebildning förlorar delägarna möjligheter att deltaga i beslut om
kassans förvaltning. Atl märka är emellertid att flertalet kassor är
förhållandevis små. Det torde vidare kunna antas att många kassor kommer alt
avvecklas pä frivillig väg, innan de nuvarande bestämmelserna rörande deras
förvaltning upphör att gälla. Härtill kommer all delägare som inte önskar avslå
från rätten att vårda kassans angelägenheter föresläs fö möjlighet all förvalla
kassan enligl bysamfällighelslagen.
Utredningsmannen anser att stadgar för självständig
stiftelse inte bör kunna antas av delägarna själva utan kontroll från
länsstyrelsernas sida. Sådan kontroll behövs främst med hänsyn lill frågan om
stiftelsens ändamål, vilket bör godkännas av myndighet och anges i stadgarna.
Utredningsmannen föreslär därför all stadgar för självständig stiftelse skall
fastställas av länsstyrelsen oberoende av stiftelseförmögenhetens storiek.
Av kassorna och sockenmagasinen skall enligt
utredningsmannens förslag också kunna bildas osjälvständiga stiftelser.
Förvaltningen bör i sådant fall kunna anförtros ät t. ex. kommunal eller
kyrkokommunal nämnd, förening eller samfund, vars stadgar har fastställts av
statlig myndighet, styrelse för lantmanna- eller lanthushållsskola eller annat organ,
vars sammansättning regleras i lag eller författning, RLF-avdelning,
hushållningsgille eller hembygdsförening. Självständig stiftelse, vars stadgar
har fastställts av länsstyrelse, bör också kunna godtas. Stor hänsyn bör las
till delägarnas egna önskemål när det gäller valet av organ för förvaltning av
osjälvständig stiftelse.
Oberoende av vilken av de föreslagna
förvaltningsformerna man kommer att välja för viss kassa eller visst magasin
måste det ändamål som tillgångarna
Prop.
1976/77:1 374
i
framtiden skall tjäna bestämmas. Utredningsmannen erinrar om alt kommunallagskommittén
hade föreslagit stipendieändamål eller tillgodoseende av någol för delägarna
angeläget förbrukningsbehov eller anskaffande av någon för delägarna eller
kommunen nyttig stadigvarande tillgång. Även utredningsmannen anser dessa
ändamål lämpliga liksom också anskaffande av någon för församlingen nyttig
stadigvarande tillgång. Han anser alt man vid val av ändamål bör visa delägarna
förhållandevis stort tillmötesgående.
En kassas tillgång bör enligt utredningsmannen fö
överiämnas lill kommun eller församling bara om tillgången kommer att infiyta
i allmän eller särskild investeringsfond. Endast om man förfar sä säkras att
medlen kommer atl användas till någon nyttig varaktig tillgång och alt de inte
förbrukas för de löpande utgifterna. Andra ändamål som bör tillålas är
restaurering eller mera genomgripande reparation av byggnad som tillhör
kommunen eller församlingen och överiämnande av tillgångarna till ortens
jordbrukskassa. Ett sådant användningssätt kan anses ligga i linje med
magasinskassornas ursprungliga ändamål. Däremot bör delägarna inte tillåtas
att dela en kassas tillgångar mellan sig. Tillgångarna bör fö användas inte
bara för rent ekonomiska ändamål utan också för kulturella och kulturhistoriska
syften. Om en tillgäng inle skall användas för kommunens eller församlingens
räkning, bör den krets av personer som skall få förmån av tillgången begränsas
lill invånarna i socknen eller, i vissa fall, lill delägarna själva.
Beslutanderätten i frågor rörande del ändamål som
jordbruksstämmotillgångarna skall tjäna och rörande valet av förvaltningsform
skall enligt utredningsmannens förslag ankomma på länsstyrelsen.
4
Remissyttrandena
Arton längsstyrelser saml dåvarande Svenska
stadsförbundet och dåvarande Svenska landskommunernas förbund har i fråga om
sockenmagasin som inle längre används för sitt ursprungliga ändamål samt kassor
tillstyrkt utredningsmannens förslag eller lämnat dem utan erinran.
Så gott som samtliga remissinstanser ansluter sig
lill utredningsmannens uppfattning alt förvaltningen i framliden bör kunna
ordnas tillfredsställande genom användning av redan befintlig lagstiftning.
JK anför att jordbruksstämmotillgångarna i
civilrätlsligt avseende växlar från rent manlalskommunala till sådana som, även
om de förvallas i kom-munalrältslig ordning, för anses tillhöra ägarna av vissa
fastigheter. De är en tämligen oenhetlig krets av förmögenhelsobjekt av
olikartad rättslig natur. Förvaltningen har skett enligt praxis och sedvanerält
utan atl några egentliga missförhållanden eller påtagliga olägenheter har
kunnat påvisas. Vid en avveckling bör alla fall som inte avvecklas frivilligt
samlas till ell enda enhetligt anordnat rättsinstitui. De invändningar som
kommunallagskommillén och utredningsmannen har anfört har enligt JK inte sådan
styrka atl de bör hindra en sådan lösning. Framförallt det förhållandet atl
till-
Prop.
1976/77:1 375
gångarna
utan kända olägenheter har kunnat förvaltas inom ramen för en enhetlig legal
reglering talar för denna lösning. Sedan delägarna har getts tillfälle till
frivillig avveckling, finns ännu mindre behov atl hänföra tillgångarna till
skilda rättsinslilut. Del enklaste och mest ändamålsenliga sättet atl genomföra
avvecklingen är enligt JK atl i en särskild lag om jordbruks-stämma föreskriva
att vad av ålder har gällt om behandling av ärende som angår endast i mantal
satt jord skall gälla, intill dess tillgäng som är gemensam för sådan jord
övergår på annan ägare eller överförs till annan förvaltning. Härigenom skulle
jordbruksslämman försvinna som kommu-nalrättsligt organ.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län tillstyrker
utredningsmannens förslag och anser del särskilt tillfredsställande atl
bysamfällighelslagen föreslås bli tilllämplig, eftersom det innebär atl de
nuvarande intressenterna också i framtiden kommer att fö bestämmanderätt över
tillgångarnas förvaltning och användning. Även länsstyrelsen 1 Västerbottens
län tillstyrker förslaget och anser att magasinskassorna bör överläs av
RLF-föreningarna. Därigenom kommer i huvudsak samma personer som tidigare alt
omhänderha förvaltningen. Invalidbevärings- och uddemantalskassorna bör
överläs av hembygdsföreningarna och användas för alt bevara minnena från
indelningsverkets tid. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte även
nödhjälpskassorna, som numera inle fyller någon funktion, kan avvecklas och
överlämnas till kommunerna.
Kammarkollegiet anser inte atl kassorna bör
förvaltas enligt bysamfällighelslagen. Tillgångarnas delägarkrets är vida
större än ett skifteslags och också mindre väl sammanhållen. Med hänsyn lill
lagens syfte och konstruktion anser kollegiet att det är främmande atl låta
lagen gälla sådana fristående kapitaltillgångar som kassorna, vilkas medel ofta
är insatta på vanlig bankräkning. Förslaget till lag om stiftelsebildning
innebär en markerad tvångslagsliftning och kan ur den synpunkten inge
betänkligheter. Kollegiet finner emellertid en sådan tvingande reglering
ofrånkomlig och vill därför i princip inte motsätta sig den föreslagna
lösningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför alt
bysamfällighelslagen präglas av uppgiften att lösa intressekollisioner vid
förvaltningen av vissa marktillgängar och rättigheter som är knutna till dem.
Länsstyrelsen är därför tveksam inför förslaget alt göra lagen tillämplig på
kassorna. Mot förslagel till lag om stiftelsebildning har länsstyrelsen i
princip ingen erinran. Lantmäterisiyrelsen avstyrker förslaget alt göra
bysamfällighelslagen tillämplig och biträder i stället förslaget atl lösa
förvaltningsfrågan i fråga om sockemagasin och kassor genom atl bilda ekonomisk
förening eller stiftelse. Enligt 1954 års fasiigheisbildningskommiiié är det
angeläget alt statsmakterna främjar en övergång lill sådana former för
förvaltningen att delaktigheten i tillgångarna frigörs från äganderätten till
vissa fastigheter. Kommittén tillägger alt förmånen för en fastighet alt äga
del i en kassa regelmässigt är ulan betydelse för fastigheten som sådan och all
del skulle innebära en fördel atl i fas-
Prop.
1976/77:1 376
lighelsbildningssammanhang
kunna bortse från delaktigheten. Kommittén anser sig därför inte kunna biträda
förslagel att utvidga bysamfällighetslagens tillämpningsområde till att omfatta
även sockenmagasin och vissa kassor. Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län anser att
förvaltningen av sockenmagasin och kassor bör kunna ske antingen enligt
bysamfällighetslagens bestämmelser eller som självständig eller osjälvständig
stiftelse men ifrågasätter om inte delägarna i de mindre kassorna skulle kunna
lämnas frihet atl själva bestämma över dispositionen av kassorna. Det
allmännas tillsyn bör i så fall inskränkas lill en viss kontroll av all
avvecklingen av tillgångarna sker på ett tillfredsställande sätt.
Nya förvaltningsformer kan, framhålleryA', komma
alt direkt eller indirekt påverka delägarnas enskilda rätt. En tvingande
stiftelsebildning fören .sådan verkan, eftersom sannolikt flertalet tillgångar
kommer alt slå utan tillsyn och de delägare som inte ingår i stiftelsens
styrelse berövas allt egentligt inflytande på tillgångens förvaltning och
nyttjande. Den omständigheten alt vissa tillgångar i pengar räknat är relativt
obetydliga synes i och för sig inte utgöra något skäl atl undantaga dem från
tillsyn, anför JK. Det kan för övrigt vara svårt all ange del verkliga värdet i
de fall tillgängen består av ett sockenmagasin, ofta en gammal och otidsenlig
byggnad på ofri grund med kanske ett betydande kulturhistoriskt värde. JK vill
inte tillstyrka förslaget om att vissa tillgångar tvångsvis skall kunna
omvandlas till stiftelser. Inte heller bysamfällighelslagen är lämpad för
förvaltning av jordbruksstämmotillgångar. Lagen är uppbyggd för alt användas
vid förvaltning endast av fast egendom. Länsstyrelsen 1 Östergötlands län
ifrågasätter om inte en bättre lösning än tvingande stiftelsebildning kan
erhållas genom atl en beslutanderätt molsvarande den som enligl 1963 års
kungörelse tillkommer stämmorna anförtros kommunen, sedan jordbruksstämmorna
har avvecklats. Inom ungefärligen den ram som anges i kungörelsen skulle
kommunerna kunna åläggas att bestämma vem som skall överta tillgångarna och för
vilkel ändamål de skall användas. Beslutet bör underställas länsstyrelsens
prövning. En sådan ordning borde kunna tillämpas även i fråga om sockenmagasin
som inle används för sitt ursprungliga ändamål. Eftersom 1963 års kungörelse
inte omfattar sockenmagasinen, bör formerna och villkoren för dessas
avveckling regleras. Inte heller länsstyrelsen i Skaraborgs län vill tillstyrka
förslaget atl tillgångar som inle har tillkommit genom donationer skall kunna
tvångsvis ombildas till stiftelser. Länsstyrelsen har däremot ingen invändning
mol frivillig stiftelsebildning utan anser tvärtom att en sådan är lämplig.
Någon särskild lagstiftning om stiftelsebildning behövs enligl länsstyrelsens
mening inle. Länsstyrelsen anser vidare att delägarna bör ges viss befogenhet
att fördela tillgångarna mellan sig efter andelstal i den mån de inle längre
används för sitt urpsrungliga ändamål.
Svenska pastoratens riksförbund anser alt del
visserligen inle strider mot kommunalrällsliga principer all församlingarna
åtar sig all förvalla fonder för andra allmännyttiga ändamål än sådana för
vilka församling kan ut-
Prop.
1976/77:1 377
debitera
församlingsskatt men framhåller att en församling inte bör kunna tvingas att la
emot tillgångar som är avsedda för annat ändamål än församlingsändamål.
5
Överväganden
Kommuns beslutanderätt utövas enligl 4 S
kommunallagen av kommunfullmäktige. Före kommunallagens ikraftträdande ankom
beslutanderätten enligt lagen om kommunalstyrelse på landet (LKL) pä
kommunalfullmäktige, om kommunen hade mer än 1 500 invånare. I kommuner med
lägre invånarantal utövades beslutanderätten pä kommunalstämma. Vissa ärenden
skulle emellertid avgöras pä kommunalstämma även i kommuner som hade kommunalfullmäktige.
Detta gällde enligt 9 S LKL bl. a. ärenden som angick endast i mantal satt jord
och som avsåg vården av vissa förmö-genhelstillgångar som var knutna lill sådan
jord. Bara de som innehade sådan jord fick enligt 13 S deltaga i avgörandet av
ärenden av delta slag. Den på delta sätt sammansatta kommunalstämman brukar
kallas jordbruksstämma. Jordbruksstämman är ett ålderdomligt institut som
förekom redan före tillkomsten av vår första kommunalförfatlning, 1817 års
sockenstämmoförordning.
Vid kommunallagens tillkomst fattades principbeslut
om atl jordbruksstämman skulle avskaffas. Institutet skulle emellertid fö
finnas kvar under en övergångstid så att annan förvaltning av ifrågavarande
tillgångar skulle kunna anordnas. I 8 S lagen om införande av kommunallagen
föreskrevs därför au LKL:s bestämmelser om ärenden som angick endasl i mantal
salt jord skulle fö tillämpas t. o. m. den 31 december 1959 eller den senare
dag som Kungl. Maj:t bestämde. Förordnande om fortsalt giltighet av dessa bestämmelser
har därefter meddelats vid fiera tillfällen, senast genom en förordning
(1975:1018), som medger atl bestämmelserna tillämpas under är 1976. Är 1962
avgav en särskild utredningsman en promemoria om avveckling av institutet
jordbruksstämma. Promemorian har remissbehandlats men inte lett till
lagstiftning. En redogörelse för utredningsmannens förslag och för
remissyttrandena har lämnats i det föregående.
Jordbruksstämmotillgångarna bestod ursprungligen av
egentliga sockenallmänningar, sockenmagasin och kassor av olika slag, bl. a.
magasinskassor och rotehållarkassor. I fråga om den fasta egendom som tidigare
förvaltades på jordbrukssiämma gäller sedan den 1 juli 1974 lagen om förvaltning
av samfälligheter. Detta innebär att bl. a. sockenallmänningarna och de
allmänningskassor som var knutna till dem inle längre hör till jordbruksstämmotillgångarna.
Sockenmagasinen har tillkommit genom jordägarnas
insatser av spannmål. De hade till syfte dels alt säkerställa utsädesbehovet,
dels alt fungera som kreditinstitut. Magasinskassorna har bildats av
avkastningen från magasinsrörelserna och av medel som fiöt in när rörelserna
avvecklades. Ibland
Prop.
1976/77:1 378
ingår
statliga nödhjälpsbidrag eller enskilda donationer i kassorna. Rolehållarkassorna
hade samband med det militära indelningsverket. De förekom under olika
benämningar - uddemanlalskassor, legokassor, invalidbevä-ringskassor osv. - i
skilda delar av landet.
Den år 1975 upphävda kungörelsen (1963:43) med
föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kassor tillkom för att
underlätta avvecklingen av magasinskassorna och rolehållarkassorna. 1
kungörelsen fanns bestämmelser om hur avvecklingen skulle ske och om till
vilkel ändamål tillgångarna skulle fö användas. Avveckling kunde ske bl. a.
genom att tillgångarna överiämnades lill kommun eller församling. Tillgång
eller avkastning fick inte användas för ändamål som kommun eller församling
författningsenligt hade alt tillgodose. Beslul om avveckling skulle för alt
bli gällande underställas länsstyrelsens prövning.
Inventeringar av jordbruksstämmotillgångarna har
gjorts vid flera tillfällen bl. a. åren 1960 och 1974. Enligt dessa
undersökningar var antalet sockenmagasin 54 år 1960 och sex år 1974, antalet
magasinskassor 324 år 1960 och 30 år 1974, antalet rotehållarkassor 69 år 1960
och noll år 1974 samt antalet kassor som inle med säkerhet kunde hänföras lill
någon av dessa kategorier fem år 1960 och sex år 1974. Det sammanlagda värdet
uppskattades år 1960 lill 5,9 milj. kr. och år 1974 till ca 590 000 kr.
Jordbruksstämman är ett ålderdomligt
kommunalrättsligl institut. De ändamål som jordbruksstämmotillgångarna
ursprungligen avsåg atl tillgodose har numera förlorat sin betydelse eller kan
inte längre tillgodoses genom dessa tillgångar. Förvaltningen av tillgångarna
faller, som konstaterades redan vid kommunallagens tillkomst, utanför den
egentliga kommunala verksamheten. Det synes därför uppenbart alt institutet
bör avvecklas i samband med lagstiftningsarbetet på grundval av betänkandet
(SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag.
Genom 1963 års kungörelse har delägarna haft
möjlighet atl på frivillig väg avveckla förvaltningen av sådana
jordbruksstämmotillgångar som utgjorts av kassor. Denna möjlighet har också
utnyttjats i mycket stor utsträckning. Det sammanlagda värdet av tillgångarna
kan numera antas vara relativt litet. För en tvångsvis genomförd avveckling bör
därför väljas ett så enkelt förfaringssätt som möjligt. Särskilt i de fall där
kassornas behållna tillgångarär mycket ringa och medlen därför knappast kan
tänkas bli använda för något allmännyttigt ändamål skulle man kunna överväga
atl låta delägarna fördela medlen mellan sig efter andelstal. Detta skulle
emellertid förutsätta alt man fastställde en beloppsgräns, intill vilken en
sådan fördelning av tillgångarna skulle tillåtas. En sådan gränsdragning
skulle bli ganska godtycklig. Härtill kommer atl i magasinskassorna kan ingå
statliga nödhjälpsmedel eller donationsmedel. Anknytningen mellan de nuvarande
innehavarna av den manlalssatta jorden och ifrågavarande tillgångar framstår
vidare som tämligen svag. Av dessa skäl bör delägarna inte få fördela kassornas
behållna medel mellan sig. Inte heller synes det vara lämpligt alt tvångsvis
omvandla tillgångarna till stiftelser.
Prop.
1976/77:1 379
Den naturiigaste och enklaste lösningen synes
istället vara att kvarvarande jordbruksstämmotillgångar överläs av kommunen.
Vid en sådan lösning uppkommer frågan om föreskrifter bör meddelas om lill
vilka ändamål tillgångarna och avkastningen av tillgångar som behålls skall få
användas. I del övervägande antalet fall är emellertid kassornas behållning
ganska obetydlig. Föreskrifterna i 1963 års kungörelse gav också ganska vida
ramar för användningen. Föreskrifter om all tillgångarna får användas bara till
vissa angivna ändamål skulle, särskilt när fråga är om kassor med förhållandevis
obetydlig behållning, medföra onödiga svårigheter i administrativt hänseende.
Med hänsyn härtill bör några föreskrifter av det slag som nu har diskuterats
inte meddelas. Det synes inle heller finnas skäl alt efter förebild av 1963 års
kungörelse föreskriva atl eventuella donalionsbestäm-melser skall iakttas eller
att tillgångarna inte får användas för ändamål som kommun enligt särskild
författning skall tillgodose. Vad som nu har sagts hindrar självfallet inle att
del ofta kan ligga nära till hands alt medlen används för något av de ändamål
som anvisades i 1963 års kungörelse.
Enligt inventeringen år 1974 var behållningen i en
magasinskassa 160 000 kr. Också för några andra kassor redovisades betydande
behållningar. Med hänsyn härtill bör delägarna ges möjlighet atl under en kort
övergångstid avveckla förvaltningen av tillgångarna i enlighet med
bestämmelserna i 1963 års kungörelse. Kungörelsens föreskrift om
underställningsskyldighet synes inte böra göras tillämplig på sådant
avvecklingsbeslut. Den kontrollmöjlighet som föreligger på grund av rätlen för
varje kommunmedlem att anföra kommunalbesvär över beslul som fattas pä
jordbruksstämma för anses lillräcklig. Avveckling bör fö ske under tiden fram
till utgången av år 1976. Det bör vara tillräckligt att beslut om avveckling
fattas inom denna tid. Alt beslutet har vunnit laga kraft före utgången av år
1976 bör således inte krävas.
I enlighet med det anförda har upprättats förslag
till lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma (bilaga 1). 1 förslaget
föreskrivs att, om sockenmagasin, tillgångar som hör till magasinskassa eller
rotehållarkassa eller annan egendom vid utgången av år 1976 förvaltas av kommunalstämma
som avses i 13 S LKL, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen.
Dessförinnan för sådan förvaltning enligt förslaget avvecklas i den ordning
och under de förutsättningar som i fråga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 SS
den numera upphävda (se SFS 1973:76) 1963 års kungörelse. Genom denna lydelse
klargörs att reglerna i 1963 års kungörelse skall så långt de alls kan
tillämpas - ges motsvarande tillämpning i fråga om annan egendom än tillgångar
som hör till kassor, att sådant hinder mot avveckling som kan föreligga på
grund av villkor vid enskild donation skall beaktas och atl underställning
enligt 4S kungörelsen inte behövs.
Vid utgången av år 1976 bör 8 S lagen om införande
av kommunallagen upphöra alt gälla. Det har inte ansetts nödvändigt all i detta
sammanhang upprätta förslag till lag härom.
Prop.
1976/77:1 380
Bilaga I
Förslag
till
Lag
om egendom som förvaltas av kommunalstämma
Härigenom
föreskrives följande.
Om sockenmagasin, tillgångar som hör lill
magasinskassa eller rotehållarkassa eller annan egendom vid utgången av år
1976 förvaltas av kommunalstämma som avses i 13 S lagen (1930:251) om
kommunalstyrelse på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla
kommunen. Sådan förvaltning för dessförinnan avvecklas i den ordning och under
de förutsättningar som i fråga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 SS i den
numera upphävda kungörelsen (1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma
förvaltade kassor.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.
Prop.
1976/77:1
381
Hila.Kä 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammanställning
av uppgifter från länsstyrelserna om kassor m. m. som den I november 1974
allijänu förvaltades av jordbrukssiämma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Slocklwlins län
Täby magasinsfond
(T ä by kommun)
Ingarö magasinsfond
(Värmdö
kommun)
Össebygarns sockens jpannmålsfond
(Vallentuna kommun)
Vårdinge magasinsfond
(Södertälje kommun)
Hölö magasinsfond
(Södertälje kommun)
Mörkö magasinsfond
(Södertälje kommun)
Behållning' 3 579:49
5 230:05
26 656:27
9 645:76
3 845:18
4 046:45 53 003:20
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppsala l ä n
S ö iicivjanlaniis
l ä n
Läsiringe sockens magasinskassa
(Nyköpings
kommun)
Yderselö magasinskassa
(Str ä ngn ä s kommun)
Överselö
magasinskassa
(Strängnäs
kommun)
Helgesta magasinskassa
(Flens
kommun; avveckling är under utredning)
Västra
Vingåkers magasinskassa
(Vingåkers
kommun; avveckling är under utredning)
Flöda sockens magasinskassa (Katrineholms kommun)
697:51
6 518:78
5 533:13
4 173:80
40
991:12 (varav byggnad
25 000.-) 38 1)2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
96 026:34
Ösiergöllands
län Jönköpings län Kronobeigs län Kalmar län
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ljungby
magasinskassa och Ljungby sockenmagasin (Kalmar kommun)
Goltands län
Eksta sockens magasinskassa (Gollands kommun)
924:08 (byggnad 5 000-10 000)
5 308:75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifterna om behållning avser i flertalet fall
årsskiftet 1973/74.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Blekinge län Krisiiansuids lån
Malm ö hus l ä n
Ingelslorps bykassa (Ystads kommun) Glemminge bykassa
(Ystads kommun)
Behållning
257:73 6 000:
6 257:73
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hallands l ä n
Göteborgs och Bohus län
Ytterby magasinskassa
(Spannmålslånefonden)
(Kungälvs
kommun)
Skee
sockenmagasin och magasinsfond
(Strömstads kommun)
18 119:37
5 058:30 (varav byggnad 5 000:-)
opaginerad Kontrollera mot PDF
,4lvsborgs
län
Aling,sås lands- och Rödene sockenhemmansfond
(Alingsås kommun)
Bälinge magasinskassa
(Alingsås kommun)
Fonden för sockenhemmanet Bränne Broar i Hemsjö
socken
(Alingsås
kommun)
Hyssna magasinskassa
(Marks
kommun)
Skaraborgs län
Vilske-Kleva sockenmagasin och magasinskassa
(Falköpings kommun)
Tängs magasinskassa
(Grästorps kommun)
Hjo landskommuns magasinskassa
(Hjo kommun)
Sävare magasinsfond
(Lidköpings kommun)
Gösslunda magasinsfond
(Lidköpings kommun)
Sunnersbergs magasinsfond
(Lidköpings kommun)
Otterstads magasinsfond
(Lidköpings kommun)
12 708:65
6017:85
38 117:28
4 370:20
61 213:98
4 249:44 3 458:22
(Uppgift
om v ä rdet av byggnaden saknas)
4 000:
1 156:25
4 683:43
4 824:45
3 427:14
25 798:93
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värmlands län Örebro län Väsimanlands län
Kopparbergs
län
Ludvika jordägartbnd
(Ludvika
kommun)
Stora
Skedvi sockenmagasin och magasinskassa
(Säters
kommun)
Behållning
39 973:
160 000: (Uppgift om värdet av
byggnaden saknas)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gävleborgs län
V ä siernorrlands
l ä n
Arnäs sockenmagasin och magasinskassa (Örnsköldsviks
kommun; avveckling pågår) Nora magasinskassa (Kramfors kommun; avveckling pågår)
66 846:35 (varav byggnad
100:-) 11 362:05
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jämllands
län
Föllinge husbondeföreningskassa
(Krokoms
kommun)
Hallens magasinskassa
(Åre
kommun; avveckling pågår)
Hede magasinsfond
(Härjedalens
kommun)
3 114:30
19 475:
uppgifi
saknas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Väslerbollens län
Norrbottens län
Tore distriktsmagasinsfond (Kalix kommun)
ca 8 000:-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammandrag ,
30 Magasinskassor (Stockholms,
Södermanlands, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbollens län) 2 bykassor
(Malmöhus län) 2 sockenhemmansfonder (Älvsborgs län) 1 jordägarfond (Kopparbergs
län) 1 husbondeföreningskassa (Jämtlands län)
Prop.
1976/77:1 384
6
sockenmagasin (Södermanlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Kopparbergs och Västernorrlands län) Sammanlagd behållning ca 550 000 kr.,
vartill kommer värdet av sockenmagasinen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Remissyttrandena
Bilaga
5
Prop.
1976/77:1 385
Sammanställning av remissyttrandena
1
Kommunernas specialreglerade nämnder
1.1
Allmänna synpunkter
Samtliga remissinstanser som har uttalat sig därom
anser atl den statliga tillsynen över och kontrollen av den kommunala
verksamheten nu kan minskas som en följd av främst kommunindelningsreformen och
den kommunala förvaltningsorganisationens utbyggnad. Förslagen i promemoriorna
alt slopa en rad detaljföreskrifter om nämndernas verksamhet och om underställning
av vissa beslut tas allmänt emot positivt. Vissa remissinstanser är dock
tveksamma på några punkter. Detta gäller främst förslag som hänger samman med
tjänstemännens ställning i nämndorganisationen. Åtskilliga remissinstanser
uttalar sig för en fortsatt översyn av den statliga kontrollen och tillsynen.
Socialstyrelsen delar den principiella syn på den
kommunala demokratin som kommer lill uttryck i promemoriorna. Styrelsen har
inget att invända mol förslagen när det gäller bl. a. valbarhet lill nämnderna
och nämndernas sammansättning. Däremot menar styrelsen atl vissa andra förslag
kan anstå under ytteriigare en begränsad tid med hänsyn till de uppdrag som socialuiredningen
och hälsovårdsstadgeutredningen har. Del blir då möjligt att i ett sammanhang
la ställning till bl. a. samspelet och uppgiftsfördelningen mellan staten och
kommunerna inklusive de krav på ärendeberedningen som statsmakterna bör
ställa.
Riksskatteverket instämmer allmänt i den strävan
efter enhetlighet och förenkling som enligl verkets mening präglar
översynsarbelet. Liknande synpunkter för länsstyrelsen i Hallands län fram
liksom Hedemora kommun, som är särskilt tilltalad av författningsförslagens
starka anknytning till den nya kommunallagen.
Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar atl
kommunindelningsreformen har skapat större och bärkraftigare kommuner och att
förvaltningsorganisationen har tillförts kvaliftcerad sakkunskap
inom olika områden. Länsstyrelsen delar uppfattningen alt den statliga
tillsynen och kontrollen över kommunerna härigenom kan begränsas. Onödiga
detaljföreskrifter som tynger den kommunala verksamheten kan mönstras ul. Genom
att anpassa specialförfattningarnas nämndregler till den nya kommunallagens
molsvarande bestämmelser när man enligt länsstyrelsens mening en önskvärd enhetlighet
i de specialreglerade nämndernas organisationsformer. Det får anses riktigt att
låta kommunerna själva ordna sin förvaltande verksamhet med hänsyn till
skiftande lokala behov och förutsättningar. Länsstyrelsen anför avslutningsvis
alt det är väl motiverat att översynsarbelet fortsätter i syfte att ytteriigare
begränsa den statliga kontrollen och tillsynen. Också länsstyrelsen i Kalmar
län framhåller atl kommunerna numera har väsentligt förbättrade
förutsättningar atl handha sina uppgifter och att de därför också bör
25 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop. 1976/77:1 386
kunna
lämnas en betydande frihet att anpassa nämndorganisalion och arbetsformer
efter olika förhållanden och behov. Förslagen i promemoriorna stämmer väl överens
med vad länsstyrelsen anser vara lämpligt och önskvärt. Länsstyrelsen i
Västmanlands län för fram liknande synpunkter och framhåller atl behovet av
ingående statlig kontroll och tillsyn över kommunernas sätt att sköta sina
åligganden har minskat kraftigt.
Länsstyrelsen
i Uppsala län anser all den reducering av det undersiällnings-plikiiga området
som hiuills har skell inle har fört med sig några ölägenheter. Den statliga
kontroll som kan behövas sker bl. a. genom besvärsprövningen. Bodens kommun
framhåller att många av de frågor som las upp i promemoriorna är av väsentlig
betydelse för kommunerna. Den kommunala organisationen efter
kommunindelningsreformen har enligt kommunens mening i de flesta fall gjort det
möjligt för kommunerna att även i mycket kvalificerade ärenden själva utarbeta
de beslutsunderiag som behövs. Föreskrifterna om underställning är därför i
många fall otidsenliga och bör avskaffas.
Haninge kommun delar helt uppfattningen alt behovet
av statlig tillsyn och kontroll över kommunernas sätt att fullgöra sina
uppgifter har minskat. Kommunen anser emellertid inte alt förslagen i
promemoriorna kan betecknas som tillräckligt genomgripande. Yuerligare
lagändringar i syfte att ge kommunerna ökad handlingsfrihet är både möjliga och
önskvärda. Den statliga effektivitelskontrollen över den specialreglerade
kommunala förvaltningen ler sig ofta slötande ur den kommunala demokratins
synvinkel. Den statliga styrningen av kommunen sker i dag väsentligen genom
andra instrument än lagar och förordningar - främst genom den statliga
bidrags-givningen till kommunerna. En viktig åtgärd för atl minska den statliga
detaljregleringen är därför enligt Haninge kommuns uppfattning atl nuvarande
specialdestinerade statsbidrag ersätts med generella bidrag.
Norrköpings kommun tillstyrker förslagen till
ändringar beträffande de specialreglerade nämndernas organisation och
arbetsformer. Den lagtekniska lösning som föreslås i promemoriorna ger enligl
kommunens uppfattning regler som är lättare att överskåda och tillämpa än de nu
gällande reglerna. Tjänstemännens rätt att delta i nämnds överläggningar och
att anteckna sin mening till protokollet bör enligl kommunens mening behandlas
i regler som kommunen själv beslutar om.
De framlagda förslagen innebär enligt Skövde
kommuns mening en modernisering, anpassning och förenkling av bestämmelserna
om de specialreglerade nämnderna vilket medverkar till att åstadkomma
enhetlighet. Kommunen anser också atl förslagen i viss utsträckning bidrar lill
alt skapa större handlingsfrihet. Mer ändamålsenliga arbetsformer och
organisatoriska lösningar blir möjliga.
Stockholms kommun konstaterar alt förslagen innebär
en förenkling av arbetsformerna hos vissa specialreglerade nämnder.
Detaljregler slopas och den närmare utformningen av nämndernas organisation och
arbetsformer
Prop.
1976/77:1 387
överlämnas
ål kommunerna. Kommunen anser att de förslag som har lagts fram och som syftar
lill större frihet att organisera nämndarbetet är mycket angelägna för
kommunerna, som därigenom får bättre förutsättningar alt uppnå ökad
effektivitet i det kommunala arbetet.
Svenska kommunförbundet anför att det är naluriigt
att staten genom sitt övergripande ansvar lägger fast de allmänna riktlinjerna
och ramarna för samhällets samlade insatser på olika områden men att det frän
kommunal självstyrelsesynpunkl är angelägel all kommunerna lämnas stor frihet
all själva bestämma om den lokala verksamhetens omfattning, inriktning och
utformning. En omfattande detaljstyrning från statsmakterna kan enligl förbundets
mening fä till resultat att den demokratiska beslutsprocessen i kommunerna
inte framstår som meningsfull. Förbundet erinrar om att i den kommunala
verksamheten är förtroendemän engagerade i berednings-, förvallnings- och
verkställighetsuppgifter i långt större utsträckning än vad som är fallet i
statlig verksamhet. En lillsyn och kontroll över kommunal verksamhel kan därför
ofta innebära atl statliga tjänstemän utifrån eget bedömande har att utöva
kontroll över kommunalt handlande, som har sin direkta grund i politiska
beslul.
Den genomförda kommunindelningsreformen och
utvecklingen inom den kommunala seklorn har enligl kommunförbundels mening
skapat nya förutsättningar för all vidga och fördjupa den kommunala
självstyrelsen. Behovet av statlig tillsyn och kontroll måste därför bedömas
från andra utgångspunkter än tidigare menar förbundet, som hälsar det pågående
översynsarbelet med tillfredsställelse. Kommunförbundet konstaterar slutligen
att de nu föreslagna åtgärderna inte är tillräckliga för atl åstadkomma en
riktig balans mellan stal och kommun. Därför är det angeläget att översynsarbetet
fortsätter i syfte att ytteriigare begränsa den statliga kontrollen och
tillsynen.
Förslagen i PM II tillstyrks eller lämnas ulan
erinran av närmare hälften av remissinstanserna. Det gäller länsstyrelserna i
Södermanlands, Blekinge, Örebro, Väsiernorrlands och Västerbottens län,
Kopparbergs och Västerbottens läns landstingskommuner, Avesta, Bengtsfors,
Borlänge, Falu, Flens, Göteborgs, Götene, Hjo, Jönköpings, Katrineholms,
Ludvika, Lycksele, Malmö, Norrköpings, Nyköpings, Skövde, Sundsvalls,
Sölvesborgs, Trollhättans, Vallentuna, Varbergs, Öckerö, Örebro, Örnsköldsviks
och Östersunds kommuner samt Landsorganisationen i Sverige (LO) och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Stockholms läns landstingskommun finner principerna
godtagbara och tillstyrker i likhet med Södermanlands, Malmöhus och Skaraborgs
läns landstingskommuner samt Landstingsförbundet förslagen så långt dessa
berör landstingskommunerna.
Bodens. Falkenbergs, Haninge, Kungsbacka, Laholms,
Landskrona, Mörbylånga, Ronneby, Strängnäs och Vingåkers kommuner tillstyrker
också förslagen. Dessa kommuner anser dock att de förslag som har lagts fram
om
Prop.
1976/77:1 388
att
slopa underställningsskyldigheten borde ha omfattat fter ärendegrupper, främst
beslut om att ta upp långfristiga lån. Liknande synpunkter i fråga om
underställningsskyldigheten anförs av Svenska kommunförbundet och några
länsstyrelser.
Övriga remissinstanser har i allmänhet invändningar
på endast en eller ett par punkter.
Beträffande förs lagen i PM III är remissutfallet
nära nog odelat positivt. Praktiskt taget samlliga remissinstanser sluter upp
bakom förslagen i promemorian.
Endast sju remissinstanser av sammanlagt 49
avstyrker något av förslagen. Dessa remissinstanser är Livsmedelsverket,
utredningen om skolan, staten och kommunerna, länsstyrelserna i Stockholms och
Östergötlands län, Stockholms och Sundsvalls kommuner samt Svenska
kommunförbundet. Invändningarna avser i huvudsak frågorna om vidgad valbarhet
eller om utomståendes närvarorätt. Av de 42 remissinstanser som tillstyrker
förslagen för ett tiotal fram ytteriigare förslag till författningsändringar.
Hälften av dessa förslag rör inrättande av lolalförsvarsnämnder i kommunerna.
Ett par kommuner önskar en översyn av bestämmelserna om överförmyndarnämnd.
1.2
Fakultativa eller obligatoriska nämnder
1 PM III föresläs alt kommunernas möjligheter att
själva utforma sin nämndorganisation skall förbättras. Förslaget innebär att
ytteriigare några nämnder görs helt fakultativa, nämligen arbetslöshetsnämnd,
uttagningsnämnd och handels- och sjöfartsnämnd. Vidare anges i specialförfaltningarna
atl kommunstyrelsen (i ett par fall socialnämnden) utgör den specialreglerade
nämnden, om kommunfullmäktige inte har beslutat annat.
Sundsvalls
kommun påpekar atl kommunstyrelsen får hand om åtta av de i promemorian
behandlade nämndernas verksamhel, om annat inle beslutas. En rationellt
fungerande verksamhet förutsätter därvid delegation i betydande omfattning. Det
bör därför övervägas om beslutsfunktionerna direkt kan läggas pä annat organ än
kommunal nämnd eller om man pä annat sätt kan undvika omgången över ett
delegationsförfarande. Svenska kommunförbundet framhåller samma problem och
framhåller atl det kan vara önskvärt att delegera hela den specialreglerade
nämndens verksamhet till en avdelning inom kommunstyrelse som är exempelvis
arbetslöshetsnämnd. Förbundet önskar att det i det pågående
lagstiftningsarbetet görs klart att denna möjlighet står öppen.
I Sundsvalls kommun har man vall att tillsätta en
särskild arbetslöshels-kommitté under kommunstyrelsen. Kommittén tar bl. a.
fram förslag på beredskapsarbeten, samråder med statliga myndigheter m. m.
Handläggningen av arbetslöshetsnämndens uppgifter borde enligt kommunens mening
ha övervägts ytteriigare. Stockholms kommun anser att förslagen beträffande
arbetslöshetsnämnd innebär en snävare reglering av kommunernas
Prop.
1976/77:1 389
handlingsfrihet
än f n. 1 Stockholm är ansvaret för arbetslöshelsfrågorna fördelat på flera
organ. Denna lösning, som i Stockholm har visat sig mest ändamålsenlig, önskar
kommunen behålla.
Överbefälhavaren (ÖB), som tillstyrker förslagen,
redovisar sina erfarenheter belräffande kommunernas specialreglerade uppgifter
inom totalförsvaret. I fiertalet kommuner fullgörs dessa av kommunstyrelsen.
Del är förståeligt, menar ÖB, om totalförsvarsfrågorna i en arbetssituation som
gör hårda prioriteringar nödvändiga inte alllid kan ges tillräckligt utrymme.
Därför bör kommunerna ges lagfäst möjlighet atl inrätta en särskild
lo-talförsvarsnämnd, lill vilken de lotalförsvarsuppgifter som inte fullgörs av
andra nämnder kan hänföras. ÖB avser i första hand uppgifter som ankommer pä
civilförsvarsnämnd, beredskapsnämnd, krislidsnämnd och hemvärnsnämnd. För att
kommunernas handlingsfrihet skall behållas och fiexi-biliieten säkerställas bör
totalförsvarsnämnden inte vara obligatorisk. Chefen for armén,
civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen 1 Stockholms län pekar likaledes på
möjligheten att inrätta en totalförsvarsnämnd. Militärbefälhavaren i Östra
militärområdet, som till skillnad från de nyss nämnda remissinstanserna anser
atl nämnden bör vara obligatorisk, ser fördelar främst i form av lidsvinst och
sakligare handläggning.
Ullagningsnämnden är föremål för fiera
remissinstansers intresse. Chefen .för armén framhåller att samlliga hästar har
utgått ur krigsorganisationen och sätter i fråga om uttagningsnämnd längre är
nödvändig. Försvarets materielverk för fram liknande synpunkter och
förordar,om bestämmelserna om uttagning ändå behålls, alt kommunstyrelsen
skall vara uttagningsnämnd. Över-styrelsenför ekonomiskt.forsvar menar att
frågan om framtida uttagning av hästar är oviss och ser inga olägenheter i
förslaget att göra uttagningsnämnd fakultativ. Sundsvalls kommun sätter också
utlagningsnämndens existensberättigande i fråga, liksom behovet av
kristidsnämnd, familjebidragsnämnd, hemvärnsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd
samt slakthusstyrelse. Andra lösningar borde enligt kommunens uppfattning ha
prövats i fråga om verksamhet som utövas av dessa nämnder.
Stockholms kommun anser att valnämnden i likhet med
övriga nämnder som behandlas i promemorian bör göras fakultativ, även om
valadministrationen i Stockholms kommun torde kräva en särskild valnämnd.
1.3
Antal ledamöter och suppleanter
I promemoriorna föreslås att det minimiantal
ledamöter som gäller för kommunstyrelsen (fem) skall gälla för alla kommunala
nämnder. Vidare föreslås att de olika bestämmelserom utseende av suppleanter
som finns i specialförfattningarna slopas. Samma regler som för kommunstyrelsen
skall gälla.
Förslagen tillstyrks av samtliga remissinstanser
utom socialstyrelsen, som beträffande antal ledamöter i social centralnämnd
vill avvakta socialulredningens förslag. Socialutredningen tillstyrker för sin
del förslagen i prome-
Prop.
1976/77:1 390
morian.A'«w/oA:owwi/A;
framhåller att minimiantalet fem ledamöter bör avse även taxeringsnämnd,
överförmyndarnämnd, irafiknämnd och organ vid försäkringskassa som enligt lagen
om allmän försäkring utses av kommunen.
1.4
Valbarhet
Mest kritik har de förslag rönt som behandlar
tjänstemännens ställning i nämndorganisationen. Det gäller dels förslag om
ändrade valbarhetsregler, dels förslag om utomståendes rätt atl närvara och
yttra sig vid sammanlräden samt att anmäla avvikande mening lill protokollet.
1 promemoriorna föreslås atl enhetliga
valbarhetsbeslämmelser skall gälla för hela den kommunala nämndorganisaiionen.
I fråga om samtliga specialförfattningar som behandlas i promemoriorna
föreslås all frågan om valbarhet lill resp. nämnd skall regleras genom en
hänvisning till den nya kommunallagen. Kommunallagsutredningens förslag till
enhetlig kommunallag(SOU 1974:99) innebar pä denna punkt atl det
valbarhetshinder vid val till kommunstyrelse som gäller för kommunens ledande
tjänsteman och för förvaltningscheferna vid de verk som hör till
kommunstyrelsen skulle slopas. En hänvisning i resp. specialförfatining till
den valbarhetsregel som utredningen föreslog skulle innebära att bland andra
brandchef, skolchef och socialchef skulle kunna väljas till ledamot i sin egen
nämnd. Belräffande byggnadsnämnd, barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd skulle
förslaget inte innebära någon förändring.
Remissopinionen är delad i denna fråga. Förslaget i
promemoriorna tillstyrks av flertalet remissinstaner, däribland
socialstyrelsen, socialutredningen, hälsovårdsstadgeutredningen, utredningen om
skolan, staten och kommunerna, länsstyrelserna 1 Uppsala, Skaraborgs, Örebro
och Norrbottens län saml 5ö-dermanlands och Örebro läns landstingskommuner,
Eskilstuna och Köpings kommuner samt Centralorganisationen SACO/SR. Som har
nämnts i del föregående har majoriteten av remissinstanserna tillstyrkt
samtliga förslag i promemoriorna eller lämnat dem utan erinran.
Haninge kommun, som ansluter sig till
kommunallagskommitiéns mening (SOU 1952:14) att den ledande tjänstemannen eller
förvaltningschefen skall stå neutral i förhällande till olika
partigrupper.anserattenordning som innebär att en förvaltningschef kan vara ledamot
i nämnden kan ge upphov till besvärliga konfiiktsituationer. Denna
principiella uppfattning föranleder emellertid inte kommunen att avstyrka
förslagel alt valbarhetshindren skall slopas. Som skäl härför anförs dels att
ingen kategori medborgare på grund av yrke bör uteslutas från möjligheten att
få kommunala uppdrag, dels all de politiska partierna bör kunna avgöra vilka
nomineringar som är lämpliga.
Förslaget att valbarhetshindren för
förvaltningschefer skall slopas avstyrks av skolöverstyrelsen, länsstyrelserna
1 Stockholms, Jönköpings, Gollands, Kristianstads och Gävleborgs län samt av
Jönköpings läns landstingskommun. Genomgående åberopas intresset av att
förvaltningschefen intar en partipolitiskt oberoende, självständig ställning.
Förslaget avstyrks vidare av Gislaveds,
Prop. 1976/77:1 391
Gotlands, Karislads, Kumla, Kungsbacka, Lerums, Mora,
Piteå, Stockholms, Svenljunga, Uddevalla, Umeå. Uppsala, Vingåkers. Växjö och
Åtvidabergs kommuner. Svenska kommunförbundet hänvisar till sitt yttrande över
förslaget till enhetlig kommunallag. I detta yttrande avstyrker förbundet
kommunallagsutredningens förslag att valbarhelshindren för chefsljänstemännen
vid val till kommunstyrelsen skall las bort. Kommunförbundet anser dock alt del
beträf fande valnämnd är befogat att göra avsteg från denna princip. I många
kommuner har man ansett det lämpligt att i valnämnden välja in den person som
tidigare har varit förordnad av länsstyrelsen som ordförande i valnämnden och
vars erfarenhet man har önskat utnyttja. Kommunförbundet ansluter sig också
lill förslagel all de särskilda valbarhetshinder som gäller för val till
arbetslöshelsnämnd skall slopas. Detta förslag har överhuvudtaget inle mött
några invändningar.
Åtskilliga av de remissinstanser
som har yttrat sig särskilt i denna fråga framhåller intresset av enhetliga
valbarhetsregler. Detta önskemål har i fiera fall varit det främsta skälet för
dessa remissinstanser att tillstyrka förslagel beträffande de specialreglerade
nämnderna. De avstyrkande remissinstansema förordar i flera fall att nuvarande
valbarhetshinder i kommunallagarna behålls och görs lilllämpliga pä samlliga
specialreglerade nämnder. Flera remissinstanser har också den uppfattningen alt
jävsbestämmelserna i förvaltningslagen (1971:290), vilka gäller i fiertalet
specialreglerade nämnder, gör ett ledamotskap för förvaltningschef omöjligt.
1.5 Nämndernas sammansättning
1 promemoriorna föreslås alt de
särskilda bestämmelser som finns om hurnämndernaskallellerbörvarasammansaltaslopas.
Detgällerbl. a. rekommendationerna att det skall finnas juridisk sakkunskap
företrädd i barnavärds-nämnd, att läkare bör vara ledamot av nykterhetsnämnd
och av hälsovårdsnämnd samt att en veterinär bör vara ledamot i
hälsovårdsnämnd. Det gäller också föreskriften alt nyklerhetsnämnd skall vara
sammansatt av såväl män som kvinnor.
Förslaget att alla rekommendationer
om hur nämnderna skall vara sammansatta skall tas bort ur lagstiftningen har
bedömts positivt av nära nog samlliga remissinstanser. Allmänt framhålls all
rekommendationer om särskild yr-kesrepresentation är främmande för moderna
demokratiska principer. Flera remissinstanser framhåller också all frågan om
nämndernas sammansäuning med förtroende kan överiämnas till de politiska
partierna.
Endast ett par länsstyrelser
avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller atl ytteriigare
överväganden fordras för all rätlssäkerhetsintresset inte skall äventyras. En
tänkbar ersättning kan enligt länsstyrelsen vara atl införa direkta
förskrifter om inhämtande av sakkunnigutlåtanden i vissa ärenden.
Livsmedelsverket delar promemoriornas kritiska syn på systemet atl
specialdeslinera mandat lill vissa yrkesgrupper. En ändring förutsätter dock
Prop.
1976/77:1 392
enligt
verket atl behovet av sakkunskap inom hälsovårdsnämnden blir tillfredsställande
säkerställt på annat sätt. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att läkare och
veterinär i hälsovårdsnämnd tillför nämnden en önskvärd och erforderiig
sakkunskap. Motsvarande resonemang förs belräffande de sociala nämnderna.
Länsstyrelsen 1 Norrbottens län, som också tillstyrker förslagel, anser all
juridisk sakkunskap i någon form bör tillföras barnavårdsnämnd och
nyklerhetsnämnd.
1.6 Proportionella
val av nämnder
I PM II föreslås att
kommunallagens beslämmelse om proportionelll val skall gälla val till samtliga
kommunala nämnder. Förslaget, som berör bl. a. nyklerhetsnämnd,
hälsovårdsnämnd, uttagningsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd och
slakthusstyrelse föresläs bli genomfört genom att den nya kommunallagens
bestämmelse görs generellt tillämplig och genom aU specialförfattningarnas
motsvarande bestämmelser i ämnet slopas.
Förslaget i promemorian biträds av samlliga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Allmänt anses förslaget innebära
en värdefull komplettering av kommunallagens regler till skydd för minoriteten,
även om många remissinstanser framhåller all de aktuella nämnderna redan nu
regelmässigt väljs proportionellt. Kumla kommun anser att även taxeringsnämnd
bör kunna väljas proportionellt. Stockholms kommun framhåller atl förslagel
som del har utformats i promemorian innebär att byggnadsnämnd, social centralnämnd
och social distriktsnämnd i Stockholms kommun till skillnad från nu inle skulle
komma att omfattas av någon beslämmelse om proportionellt val. Detta torde
inte ha varit avsikten med förslaget. Förslagel bör därför arbetas om så atl
det även i fortsättningen medger proportionella val av dessa nämnder.
Socialutredningen motsätter sig inle den lagtekniska lösning som har
föreslagits men uttalar atl vissa skäl talar för att i stället ge bestämmelsen
formen av en hänvisning till kommunallagen i resp. specialförfatining.
1.7 Utomståendes
närvarorätt
I promemoriorna föreslås alt
specialförfattningarnas besiämmelserom närvarorätt, yttranderäli och rätt att
låta anteckna avvikande mening förändra än ledamöter slopas. I stället hänvisas
till en bestämmelse som kommunallagsutredningen har föreslagit av innebörd alt
kommunstyrelsen och andra nämnder får tillkalla tjänsteman hos den egna
kommunen eller landstingskommunen eller särskild sakkunnig för att meddela de
upplysningar som behövs. Förslagen i promemorioma innebär att nuvarande bestämmelser
om närvarorätt, yttranderätt och falsk reservationsrätt för brandchef
föredragande i byggnadsnämnd, skolchef, stads- och länsläkare saml distrikts-
och länsveterinär slopas. Del skall i stället ankomma på resp. nämnd att
avgöra vilka utomstående som får närvara vid nämndens sammanträden.
Prop.
1976/77:1 393
Remissopinionen är splittrad i denna fråga. Det
övervägande antalet remissinstanser tillstyrker förslagel. I vissa yttranden
görs invändningar beträf fande någon nämnd eller någon kategori
närvaroberättigade. Utöver den majoritet av remissinstanserna som har
tillstyrkt samtliga förslag eller lämnat dem utan erinran tillstyrks förslagen
om slopad nävarorätl av bl. a. skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län, Örebro läns
landstingskommun. Bodens, Haninge, Köpings och Stockholms kommuner. Svenska
kommunförbundet och LO saml, såvitt angår skolstyrelse och utbildningsnämnd,
av Södermanlands läns landstingskommun. Värnamo kommun tillstyrker i princip
men menar att en särreglering kan erfordras för att tillförsäkra
hälsovårdsnämnd medicinsk sakkunskap. Länsstyrelsen i Gotlands län tillstyrker
förslaget i huvudsak men menar att det inte är möjligt att genomföra i
byggnadsnämnd på grund av bestämmelserna i 67 § byggnadsstadgan om delegation
från länsstyrelse och föreslär beträffande skolstyrelse och brandstyrelse en
lösning av innebörd alt närvarorätten, yttranderätten och den falska
reservationsrätten skall bestå, om styrelsen inte beslutar annoriunda. Några
remissinstanser, däribland socialutredningen, hälsovårdsstadgeutredningen,
länsstyrelserna I Östergötlands, Jönköpings, Gotlands och Gävleborgs län samt
Gislaveds, Eskilstuna, Lerums, Uppsala och Vänersborgs kommuner, anser all
förslagen kan genomföras men all tjänsteman eller annan sakkunnig som har
kallats till nämndens sammanträde bör ges yttranderätt. Några av dessa
remissinstanser menaratt den som har kallats också bör ha falsk
reservationsrätt. Denna uppfattning delas av socialstyrelsen, som anser att
tillkallad experts yttranderätt bör prövas ytteriigare. Styrelsen vill också
behälla den falska reservationsrätten och framhåller atl den tillkallade annars
inte kan göras ansvarig förde upplysningar som han har lämnat. Liknande
synpunkter förs fram av livsmedelsverket, som anser att en vägran att låta den
sakkunnige fä sin mening antecknad i protokollet kan innebära otillböriigt
undanhållande av sakunderiag för beslutet. Länsstyrelsen i Kronobergs län är av
motsatt mening och anser all den falska reservationsrätten bör kunna slopas med
hänsyn till atl nämnderna har ett politiskt ansvar. Ytteriigare några remissinstanser
menaratt kommunallagsutredningens förslag om atl tillkallad skall lämna
upplysningar är för snäv och endast ger möjlighet alt besvara direkta frågor.
Eskilstuna kommun framhåller alt om tjänstemannen i stället för en skyldighet
att lämna upplysningar hade skyldighet atl också delta i överiäggningarna och
delge nämnden samlliga upplysningar som är a v betydelse skulle detta kunna ge
anledning till frågor som annars inle skulle ha ställts. Kommunen menar att en
sådan lösning skulle ge en allsidigare belysning av ärendet och vara ägnad att
förebygga brister eller felaktigheter i beslulsunderiagel. Länsstyrelsen i
Värmlands län anser alt tillkallad tjänsteman bör ha skyldighet att inställa
sig i nämnden.
Några
remissinstanser avstyrker förslagen att förvaltningschefs och annan
föredragandes närvarorätt, yttranderätt och falska reservationsrätt skall tas
bort. Planverket menar all föredragande tjänstemans
Prop.
1976/77:1 394
personliga
närvaro utgören värdefull tillgäng för byggnadsnämnden. Molsvarande åsikt
uttrycks av Statens brandnämnd belräffande brandchefens närvaro vid
sammanträde med brandstyrelse. Brandnämnden framhåller alt brandchefens ansvar
för att brand förebyggs talar för att han skall ha en ovillkoriig rätt alt
direkt till brandstyrelsen redovisa vilka konsekvenser för brandförsvarets
funktionsduglighet som kan bli följden av det ena eller andra beslutet. Nämnden
framhåller också att det för brandchefen i högre grad än för någon annan
kommunal förvaltningschef är värdefullt att ha rätt att fä sin mening antecknad
till protokollet och därigenom kunna begränsa sitt ansvar för de brister i
brandförsvaret som ett beslut eventuellt kan föranleda. Livsmedelsverket är
starkt kritiskt till förslaget och framhåller atl hälsovårdsstadgans nuvarande
regler i ämnet tillkom så sent som i samband med 1971 års
livsmedelslagstiftning. Verket menar att det inle kan förutsättas att
hälsovårdsnämnden i alla lägen inser att human- eller veterinärmedicinsk
sakkunskap behövs. Atl stryka bestämmelserna om när-varoskyldighel för
tjänsteläkare och ijänsleveterinär är att riskera en resursförstärkning inom
livsmedelslillsynen som är både påkallad och accepterad.
Hälsovårdsstadgeutredningen framför liknande synpunkter och menar att nuvarande
bestämmelser i varje fall bör beslå i avvaktan på utredningens förslag.
Beträffande
främste veterinär vid slakthus och dennes medverkan vid sammanträde med
slakthusstyrelse framhåller livsmedelsverket alt underlaget för slakthusdriften
till stor del ligger inom veterinärens kompetens- och tillsyns-område. Den
praktiska kontaktyta som närvarorätten innebär anser verket vara till stor
ömsesidig fördel, varför del är värdefullt om den ansvarige besiktningsveterinären
kallas till och har rätt att närvara vid slakthusstyrelsens sammanträde.
Rätten att till protokollet anmäla avvikande mening anser verket vara av mindre
betydelse.
Utredningen om skolan, staten och kommunerna anför
att syftet med skolchefens närvarorätt m. m. i skolstyrelsen främst är all
tillförsäkra skolstyrelsen erforderiig sakkunskap. Bestämmelsen om närvarorätt
hänger emellertid nära samman med frågan om behov av och former för den
statliga tillsynen över skol väsendet. Eftersom detta är en väsentlig del av
utredningens eget uppdrag, avstyrker utredningen ändringar i detta sammanhang.
Länsstyrelsen i Uppsala län menar atl förslagen all bestämmelserna om
närvarorätt, yttranderäli och falsk reservationsrätt för förvaltningschefer,
andra föredragande och vissa experter skall slopas kräver ytteriigare
överväganden, speciellt med teak-tände av det rättssäkerhelsiniresse som
bestämmelserna avser alt tillgodose. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att
de här berörda tjänstemännen bör ges närvaro- och yttranderätt, om fullmäktige
inte beslutar annat. Förslagel avstyrks även av Jönköpings läns
landstingskommun, Lerums kommun och SACOfSR.
Förslagen i PM II innebär
vidare all den närvarorätt som tillkommer länsläkare och länsveterinär vid
hälsovårdsnämnds samman-
Prop. 1976/77:1 395
trade
slopas. Detta tillstyrks av fiertalet remissinstanser, däribland länsstyrelsen
i Jönköpings län som menar atl en smidig ordning synes vara alt ordföranden i
reglemente ges rätt atl kalla erforderiiga experter. Tillstyrker gör också
länsstyrelserna i Kronobergs. Gotlands och Norrbottens län liksom länsstyrelsen
1 Skaraborgs län. Förslagel avstyrks av lantbruksstyrelsen, som menar alt
hälsovårdsstadgeutredningens förslag bör avvaktas. Samma uppfattning har
livsmedelsverket och hälsovårdsstadgeutredningen.Livsmedelsverket framhåller
att den moderna livsmedelstillsynen förutsätter samordning och nära och
ömsesidigt etablerade kontakter tillsynsmyndigheterna emellan. Länsveterinärens
närvarorätt i hälsovårdsnämnd skall enligt verket ses mol denna bakgrund och
inte som ett utslag av statligt förmynderskap. Starka skäl talar därför mot
förslaget att närvarorätten skall slopas. Förslagel avstyrks vidare av
länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands och Jämtlands
län. Den sistnämnda länsstyrelsen sätter i fråga om del inle allmänt sett
föreligger intresse av att denna begränsade form av tillsyn och kontroll
behålls.
Förslagen i PM 11 innebär också att de
rekommendationer som finns i fiera specialförfaltningar om anlitande av
juridisk, medicinsk eller veterinärmedicinsk sakkunskap vid nämndernas sammanträden
slopas. Flertalet remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Ålvsborgs, Skaraboigs, Värmlands, Gävleborgs och
Norrbottens län tillstyrker detta förslag. Några av dessa remissinstanser gör
dock vissa reservationer. Länsstyrelsen i Kalmar län är sålunda inte beredd att
tillstyrka ändringen beträffande barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd.
Länsstyrelsen 1 Värmlands län anser också alt förslagel inte bör genomföras i
fråga om hälsovårdsnämnden.
Socialstyrelsen, som tillstyrker förslagen i
princip,anser atl föreskrifterna om juristmedverkan i barnavårdsnämnd och
expertmedverkan i hälsovårdsnämnd bör behällas i avvaktan på resultatet av
socialulredningens resp. hälsovårdsstadgeutredningens arbete. Socialuiredningen
påpekar att nämndernas behov av utomstående sakkunskap numera inte kan anses
gälla enbart de yrkesgrupper som anges i specialförfattningarna. Utredningen
har därför ingen invändning mot att rekommendationerna ersätts av en regel om
möjlighet för nämnderna att kalla erforderiig sakkunskap utan begränsning till
vissa yrkeskategorier. Hälsovårdsstadgeutredningen avstyrker att en ändring
görs nu, eftersom frågan kan anses ingå i utredningens uppdrag.
Länsstyrelsen 1 Östergötlands län förordar en regel
i specialförfattningarna motsvarande kommunallagens bestämmelse om rätt för
kommunstyrelsen att kalla sakkunniga och infordra yttranden frän bl. a.
länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget att
rekommendationerna skall tas bort och hänvisar därvid till kravet på
rättssäkerhet och effektivitet. Liknande synpunkter åberopas av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, som särskilt pekar på behovet av juristmedverkan i
barnavårdsnämnd. Alvesta
Prop.
1976/77:1 396
kommun
avstyrker förslaget och framhåller att närvaroskyldigheten på kommunal nivå
upplevs som en fördel.
1 frågan om utomståendes närvarorätt vid nämndsammanträde
anför A'o/v-köplngs kommun att konsekvensen bjuder att också civilförsvarschefs
rätt alt närvara vid civilförsvarsnämnds sammanträde slopas.
1.8 Beslutförhet
I promemoriorna föreslås att kommunallagarnas
beslutförhetsregel alt fiera än hälften av ledamöterna skall vara närvarande
görs tillämplig i samtliga kommunala nämnder. Det innebär bl. a. atl
ordföranden inte längre behöver vara närvarande för att särskild
arbetslöshetsnämnd skall vara beslulför. De särskilda beslutförhets- och
omröstningregler som gäller i handels- och sjöfartsnämnd slopas också.
Förslaget
har inle föranlett några invändningar från remissinstanserna.
1.9 Jäv
I PM III föreslås alt förvaltningslagens
beslämmelser om jäv görs lilllämpliga i samtliga ärenden i särskild arbetslöshetsnämnd,
särskild hem-värnsnämd, uttagningsnämnd och handels- och sjöfartsnämnd.
Förslaget har allmänt tagits emot väl av remissinstanserna. Länsstyrelsen 1
Malmöhus län anser atl förvaltningslagens jävsbestämmelser bör gälla också i
slakthusslyrelse.
1.10 Protokoll
I promemoriorna föreslås all de bestämmelser om
begränsad prolokollföring som finns i flertalet specialförfaltningar
förenhetligas. Föreskrifterna om skyldighet all motivera beslut föreslås
ersatta med en hänvisning lill 17 i; förvaltningslagen.
Promemoriornas förslag tillstyrks av så gott som
samtliga remissinstanser. Socialstyrelsen framhåller atl de hänvisningar till
17 § förvaltningslagen som föreslås är onödiga, eftersom dessa bestämmelser
ändå gäller för de specialreglerade nämndernas protokoll.
Planverket och länsstyrelsen 1 Norrbottens län
avstyrker förslagel. Planverket framhåller alt i byggnadslagstiftningen ofta
krävs särskilda skäl för byggnadsnämnds beslut. Såväl för den enskilda parten
som för länsstyrelsen, som utövar tillsyn över byggnadsnämndernas verksamhel,
är del enligt verkets mening angelägel att motiven för sådana beslut
redovisas. Stockholms kommun tillstyrker förslagen i den mån de kan innebära en
förenkling av protokollskrivningen i nämnderna. Kommunen framhåller atl det är
angeläget att onödiga procedurregler inte ställs upp som försvårar förståelsen
av de kommunala protokollen. Denna fråga bör enligt Stockholms kommun övervägas
ytteriigare.
Prop.
1976/77:1 397
1.11 Arkivvård
I promemorian föreslås alt den regel som
kommunallagsuiredningen har föreslagit och som innebär att kommunfullmäktige
beslutarom kommunens arkiv görs tillämplig på samlliga specialreglerade
nämnder.
Endasl ett fatal remissinstanser har särskilt
yttrat sig om arkivvården. Av dessa tillstyrker uiredningen om skolan, stålen
och kommunerna, länsstyrelserna i Jönköpings och Örebro län samt Bodens,
Eskilstuna och Stockholms kommuner förslaget. Socialutredningen anser att
huvudregeln liksom hittills bör vara atl den sociala nämnden på ordförandens
ansvar svarar för arkivvården men aU nämnden skall ha räU atl lämna över sina
handlingar till kommunstyrelsen för värd.
Riksarkivet delar uppfattningen atl olikheterna
mellan specialförfattningarnas och kommunallagens bestämmlser om arkivvård
saknar berättigande. Riksarkivet förutsätter atl den nya kommunallagens
bestämmelser om arkivvård får en utformning som leder lill en betryggande
arkivvård. Under sådana förhållanden har riksarkivet inget atl invända mol
förslaget till en-helliga bestämmelser i specialförfattningarna.
1.12 Delegation
I promemoriorna föreslås att
specialförfattningarnas bestämmelser om delegation ersätts med en hänvisning
till kommunallagens molsvarande beslämmelser. De undantag som finns för vissa
kvalificerade ärendegrupper skall dock behållas. Förslagel innebär alt
skyldigheten för byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd att underställa
länsstyrelsen beslut om delegation slopas. 1 stället får sådana beslut fattas
med stöd av kommunfullmäktiges bemyndigande. Vidare föresläs att det krav som
finns i vissa specialförfaltningar all Ijänstemannadelegat skall vara anställd
hos nämnden ersätts av en motsvarighet till kommunallagens bestämmelse atl
vederbörande skall vara anställd hos kommunen. Möjlighet all med fullmäktiges
medgivande delegera beslutanderätt öppnas för de nämnder som tidigare har
saknat sådan möjlighet.
Praktiskt taget samtliga remissinstanser
tillstyrker förslagen. Länsstyrelsen 1 Kalmar län framhåller alt
besvärsmöjligheten ger tillräckliga garantier för atl några väsentliga
statsintressen inte blir åsidosatta och tillstyrker förslagen. Del gör också
länsstyrelsen i Malmöhus län som dock anser all vidaredelegalion av sådan
beslutanderätt som byggnadsnämnd har fält från länsstyrelsen enligl 67 §
byggnadsstadgan inte bör kunna ske utan länsstyrelsens medgivande.
Länsstyrelsen anser också atl anvisningar i fråga om delegation i
hälsovårdsnämnd bör utarbetas innan underställningsskyldighelen avskaffas.
Frågan om vidaredelegalion av beslutanderätt som erhållits på delegation från
länsstyrelsen tas upp också av Nyköpings kommun. En lämplig lösning skulle
enligt kommunens mening kunna vara att kommunallagens delegationsbestämmelse
kompletterades så att kommunal nämnd, som av
Prop.
1976/77:1 398
statlig
myndighet har medgetts rätt atl besluta i myndighetens ställe, får uppdra åt
särskild avdelning av nämnden eller åt tjänsteman att besluta också i
hithörande grupper av ärenden.
Några remissinstanser, bl. a.
hälsovårdsstadgeutredningen. anser att kravet atl Ijänstemannadelegat skall
vara anställd hos nämnden bör behållas. Livsmedelsverket avstyrker förslaget
beträffande hälsovårdsnämnd med motiveringen att hittillsvarande system har
varit ändamålsenligt. Inte heller socialstyrelsen är beredd alt tillstyrka
förslaget beträffande hälsovårdsnämnds delegation utan förordaratt
hälsovårdsstadgeutredningens ställningslagande avvaktas. Däremot biträder
socialstyrelsen förslaget vad avser sociallagstiftningen och föreslår
därutöver all delegation i nykterhetsnämnd skall kunna förekomma i ytteriigare
en ärendegrupp. Det gäller beslut om verkställighet av tvångsintagning av
person som redan tidigare är frivilligt inlagen på vårdanstalt enligl 58 §
nykterhelsvårdslagen. Detta förslag förs fram också av länsstyrelsen i
Gävleborgs län.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län noterar en skillnad
i förfatlningsförslagen vad avser byggnadsnämnds resp. hälsovårdsnämnds
möjlighet att delegera beslut om yttrande lill kommunfullmäktige, länsstyrelse
och regering. Länsstyrelsen 1 Kronobergs län framhåller alt länsstyrelsen bör
underrättas om vilka delegalionsbemyndiganden kommunfullmäktige har g)orl.
Flera remissinstanser framhåller särskilt atl
förslaget atl valnämnd skall kunna delegera beslutanderätt är värdefullt, så t.
ex. riksskatleverket. länsstyrelsen i Kalmar län samt Malmö, Stockholms och
Ålvsbyns kommuner,
1.13
Gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
I PM II föreslås atl
kommunfullmäktige genom ett tillägg till kommunallagen far möjlighet att åt
kommunstyrelsen eller annan nämnd uppdra handläggning av frågor om anställning
m. m. beträffande personal som är underställd andra nämnder. Samma möjlighet
föreslås belräffande förvaltning och verkställighet i fråga om egendom, som
annars förvaltas av andra nämnder.
Förslaget tillstyrks av nära nog samtliga
remissinstanser. Några vill dock på olika sätt värna om facknämndens infiytande
i tjänstelillsättningsärenden. Bl. a. socialutredningen och länsstyrelserna i
Uppsala, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län betonar vikten av samråd med
facknämnden. Socialstyrelsen anser liksom hälsovårdsstadgeutredningen alt
facknämnden även i fortsättningen skall tillförsäkras ell avgörande infiytande
i tjänsletillsältningsären-den. Några remissinstanser, däribland
länsstyrelserna i Kristianstads och Göteborgs och Bohus län saml Lerums
kommun, framhåller att skyldigheten all samråda med facknämnden bör regleras i
lagtexten. Sociala centralnämnden i Östra Göinge kommun anser atl frågan om
gemensam egendomsförvaltning och personaladministration skall avgöras av resp.
facknämnd och inte av fullmäktige.
Prop.
1916/11-A 399
Flera remissinstanser betonar del angelägna i att
förslaget om gemensam personaladministration genomförs och pekar på de ökade
krav som den moderna arbetsrätten ställer på arbetsgivarna. Länsstyrelsen i
Jönköpings län anser exempelvis att de föreslagna ändringarna är nödvändiga för
atl syftet med bestämmelserna om anställningsskydd och åleranställningsrätt
skall kunna tillgodoses. Länsstyrelsen avstyrker dock förslaget beträffande
brandstyrelse vars huvuduppgift är just personal- och ulruslningsfrågor.
Kumla kommun framhåller med instämmande av länsstyrelsen
i Örebro län atl gemensam förvaltning och administration bör kunna omfatta
också t. ex. inköp och försäkring.
Stockholms kommun anser att frågorna om gemensam
personaladministration och egendomsförvaltning bör övervägas ytteriigare så
atl bl. a. ansvars- och revisionsfrågorna kan klariäggas. Av
personalorganisationerna tillstyrker LO och TCO, medan S/ICO/5/? avstyrker
förslaget och framhåller all de syften som ligger bakom förslagel bör kunna
uppnäs ulan långtgående koncentration av berednings- och beslutsfunktioner.
1.14 Rätt
att väcka ärende hos fullmäktige
I PM II föreslås atl förbudet
försocial disiriktsnämnd alt göra framställning till kommunfullmäktige slopas.
Enligt promemorieförslaget bör det ankomma på fullmäktige alt avgöra i vilken
mån social distriktsnämnd skall ges sådan möjlighet.
Förslagel har i allmänhet inte föranlett några
reaktioner hos remissinstanserna. Bland dem som uttryckligen tillstyrker
förslaget finns socialstyrelsen. Länsstyrelsen i Stockholms län och Uppsala
kommun avstyrker med motiveringen att distrikisnämndernas uppgifter inte är av
sådan art att nämnderna behöver vända sig direkt till kommunfullmäktige.
Svenska kommunförbundet avstyrker också förslagel. Förbundet anser alt
konsekvenserna av ett förfarande där fiera distriktsnämnder oberoende av
varandra och av sociala centralnämnden skulle kunna göra framställningar eller
avge yttranden till kommunfullmäktige inte är tillräckligt belysta. Frågan bör
därför enligt förbundets mening prövas i samband med utarbetandet av en ny
ramlag för socialvården.
1.15 Enhetliga
nämndbestämmelser
I PM II föreslås atl
specialförfattningarnas nämndbestämmelser lill stor del ersäUs med enhetligt
utformade hänvisningar till den nya kommunallagen. Såväl den principiella
uppläggningen som den närmare utformningen av förslagen har bemötts posiiivi av
remissinstanserna. Hedemora kommun betonar särskilt fördelarna med den starka
anknytningen till kommunallagen. Stockholms kommun konstaterar atl
hänvisningsbestämmelserna i ett par fall har gett olyckliga resultat
beträffande bestämmelserna om nämnderna
Prop.
1976/77:1 400
i
Stockholm. Kommunen noterar atl övervägandena beträffande de särskilda
lösningar som kan erfordras för Stockholms del enligt promemorian ännu inle
hade gjorts. Stockholms kommun förutsätter därför all vissa förslag omarbetas.
Det gäller bestämmelserna om proportionella val och om tidpunkt för val av
specialreglerade nämnder.
Några remissinstanser önskar ytterligare förslag i
samma riktning som de som läggs fram i promemoriorna. Eskilstuna kommun anser
med instämmande av länsstyrelsen i Södermanlands län alt lagstiftningen om
överförmyndare och överförmyndarnämnd redan är mogen för en översyn vad gäller
verksamhetens kommunala förankring. Särskilt anser kommunen att domstolens
möjlighet att av lämplighelsskäl entlediga överförmyndare eller ledamot av
överförmyndarnämnd strider mot gängse uppfattning om kommunal demokrati.
Domstolstillsynen skulle kunna fullgöras av länsstyrelsen anser kommunen, som
föreslår atl reglerna om överförmyndarnämnd i delta sammanhang ändras efter
samma mönster som i promemoriorna föresläs beträffande övriga nämnder. Hedemora
kommun är inne på liknande tankegångar men finner det rimligt all erfarenhet
först fås av de helt nya reglerna om överförmyndarnämnd. Reglerna bör därefter
ses över inför nästa man-dalperiod. Kommunen uttalar au den teknik med
hänvisning till kommunallagens regler som tillämpas i promemorian är
eftersträvansvärd.
1.16 Kommunalförbund
för specialreglerad verksamhet
1 PM III föreslås att möjligheten all tvångsvis
inrätla kommunalförbund för skola slopas liksom vissa beslämmelser om statligt
inflytande över förbundsordning och val av ordförande i kommunalförbund för
bostadsförmedling.
Förslagen tillstyrks av samtliga remissinstanser.
Stockholms kommun framhåller dock att det verkar oklart vilka konsekvenserna
blir om de kommuner som ingår i ett obligatoriskt bosiadsförmedlingsförbund
inte kan enas om förbundsordning.
1.17 Underställning
1 PM II föresläs att
socialhjälpslagens regler om skyldighet för kommun att underställa
länsstyrelsen plan för ålderdomshem och reglemente för ålderdomshem som drivs
i samarbete med annan kommun slopas. Vidare föreslås atl underställningsskyldighelen
beträffande burskapsreglementen avvecklas. Det övervägande antalet
remissinstanser tillstyrker förslagen beträffande plan och reglemente för
ålderdomshem. Socialstyrelsen avstyrker och menar atl frågan bör prövas i
samband med utarbetandet av en ny social ramlag. Socialutredningen är också
tveksam lill om dess förslag bör föregripas men framhåller all den inle har
någon erinran mot vare sig förslagen eller motiven i promemorian.
Prop.
1976/77:1 401
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den
nuvarande statliga riiningsgranskningen är myckel värdefull och inte bör
slopas. Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län vill behålla underställningsskyldighelen
med hänvisning till länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet för bl. a.
brand-, byggnads-, hälsovårds- och socialvårdslagsliftningen.
Flera av de länsstyrelser som tillstyrker förslagen
anser att olika inslag i den nuvarande ordningen är värda att bevara. Sålunda
önskar länsstyrelsen i Blekinge län ett fortsatt samråd med kommunerna även om
underställningsskyldigheten avskaffas. Länsstyrelsen 1 Västernorriands län
önskar genom centrala rekommendationer eller anvisningar säkra länsexperternas
medverkan i form av exempelvis yttranden över kommunernas älderdoms-hemsplaner.
Länsstyrelsen 1 Uppsala län anser också all bindande föreskrifter för
ålderdomshemsbyggandet fortfarande måste finnas. Länsstyrelsen 1 Gävleborgs
län framhåller i likhet med fiera kommuner det önskvärda i att behålla möjligheten
att samråda med den statliga expertis som finns vid älderdoms-hemsbyggandel.
Beträffande förslaget atl skyldigheten att
underställa länsstyrelsen beslut om burskapsreglementen skall slopas har ingen
remissinstans haft något att erinra.
Åtskilliga remissinstanser anser alt ytteriigare
förslag bör läggas fram om begränsningar i skyldigheten att underställa statlig
myndighet kommunala beslut. Särskilt ofta förekommande är kraven på atl
underställningsskyldigheten beträffande beslut atl la upp lån och teckna
borgen skall slopas.
Några remissinstanser anser också alt
underställningsskyldigheten beträffande beslut om antagande av brandordning
kan slopas. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller alt statens brandnämnds
exempel på brandordning endast innehåller en straffsanktionerad beslämmelse (8
§). Den torde vara så allmänt förekommande att den med fördel kan tas in i
brandstadgan. Om underställningsskyldigheten slopas, bör dock enligt
länsstyrelsens mening kommunerna ha skyldighet alt skicka in sina brandordningar
till länsstyrelsen. Statens brandnämnd bör utfärda en normalbrandordning.
Vingåkers kommun och Svenska kommunförbundet företräder liknande tankegångar
liksom Eskilstuna kommun, som också framhåller att kommun bör kunna utan
underställning ta in icke straffsanktionerade bestämmelser också i andra lokala
förordningar, exempelvis bestämmelser i lokal hälsovårdsordning om del
frivilliga renhållningsmonopolet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län kan inle
biträda alt underställningsförfarandet beträffande de kommunala förordningarna
slopas. Detsamma gäller sM/ens brandnämnd vad avser brandordningar.
I fråga om förslagen till ändringar i
mäklarordningen anser Svenska kommunförbundet all motiv saknas att behålla en
bestämmelse om att mäklare som handels-och sjöfarlsnämnden har utsett skall
förordnas av länsstyrelsen.
Falkenbergs kommun menar atl den statliga
fastställelsen av fysiska detaljplaner bör kunna slopas och framhåller att
bygglagulredningens förslag
26 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I
Prop.
1976/77:1 402
inte
innebär någon nämnvärd förenkling i dena hänseende. Liknande synpunkter anförs
av Vingåkers kommun, medan Laholms kommun särskilt framhåller behovet av en
översyn av besiämmelserna om statligt stöd lill lokal landsbygdstrafik.
2 Landstingskommunernas specialreglerade nämnder
2.1
Allmänna synpunkter
Samtliga remissinstanser ansluter sig till de
allmänna utgångspunkterna för utredningsarbetet, nämligen att behovet av
statlig tillsyn och kontroll över landstingskommunerna har minskat samt all
enhetlighet med den nya kommunallagens nämndregler bör eftersträvas.
Stockholms
läns landstingskommun och länsstyrelsen i Stockholms län framhåller vikten av
atl kommuner och landstingskommuner ges ökade möjligheter atl själva besluta
om nämndorganisalion och arbetsformer. Liknande synpunkter framförs av Uppsala.
Södermanlands. Östergötlands och Västerbottens läns landstingskommuner.
Jönköpings läns landsUngskommun framhåller atl Ökad frihet och större ansvar
för de landslingskommunala organen är av stor betydelse för demokratin.
Hallands läns landsUngskommun anser att den statliga detaljregleringen bör
prövas utifrån samma förutsättningar som ligger lill grund för
kommunaldemokratiutredningens arbete. Om kommuner och landstingskommuner
betros med ansvar för samhällelig verksamhet, bör också beslutanderätten ligga
hos dem i stället för all vara uppdelad mellan politiskt ansvariga på den
kommunala sidan och ämbetsverk på den statliga sidan. SACO I SR ställer sig i
princip positiv lill atl den statliga detaljregleringen över kommunernas och
landslingkommunernas uppgifter minskas. Organisationen anser det angeläget från
självstyrelsesynpunkl att de kommunala organen lämnas stor frihet alt själva
bestämma den lokala verksamhetens inriktning och omfattning.
Remissinstanserna
tillstyrker eller lämnar ulan erinran fiertalet av de förslag som läggs fram i
PM IV. Samtliga förslag tillstyrks av Landstingsförbundet,
fiertalet landstingskommuner. Gollands och Malmö kommuner samt länsstyrelserna
i Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Västernorriands och Västerbottens län.
Landstlngsförbundei finner att förslagen till förändringar är i hög grad
ändamålsenliga och tillstyrker att de genomförs samtidigt som den nya
kommunallagen träder i kraft. Södermanlands. Kalmar. Hallands. Ålvsborgs.
Kopparbergs och Jämllands läns landstingskommuner liksom länsstyrelsen 1
Västerbollens län anser att det måste vara en allmän strävan att i största
möjliga utsträckning få speciallagstiftningen anpassad och harmoniserad med
den nya kommunallagen. Stockholms läns landstingskommun hävdar alt de statliga
regleringarna försvårar en anpassning av de kommunala arbetsförhållandena till
olika lokala och regionala villkor. Man bedömer det
Prop.
1976/77:1 403
därför
som viktigt au de förändringar som föreslås snarast kommer lill stånd.
Värmlands läns landsUngskommun menar all förslagen leder lill bättre möjligheter
alt överblicka lagstiftningen på del landslingskommunala området. Den nuvarande
ordningen anses omöjliggöra försök till enhetligl utformade reglementen för
nämnder och styrelser inom landstingskommunen.
2.2 Fakultativa
eller obligatoriska nämnder
I PM IV föreslås att bestämmelserna
om inrättande av specialreglerad nämnd i samtliga fall utom i fråga om
direktion för sjukhus får den innebörden att landstinget bestämmer om särskild
nämnd skall inrättas eller om den specialreglerade uppgiften skall anförtros
annan nämnd i landstingskommunen.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Förslaget
har föranlett invändningar endast i fråga om folkhögskolestyrelse. Bland dem
som tillstyrker förslagel i denna del finns Hallands läns landstingskommun,
som anser att nuvarande regler har tillkommit för alt passa folkhögskolor med
icke-kommunal huvudman. Detta har medfört ölägenheter för landstingskommunerna
i olika avseenden. Några remissinstanser förordar att frågan behandlas i
samband med ställningstagande till folkhögskoleutredningens förslag. Denna
uppfattning framför skolöverstyrelsen, .folkhögskoleutredningen, länsstyrelsen
i Östergötlandslän, Skaraborgslänslands-tlngskommun och TCO. Ålvsborgs läns
landstingskommun föreslår att huvudmännen fär möjlighet att med bibehållande
av lokal styrelse för folkhögskola låta utbildningsnämnden fungera som
överordnat samordningsorgan för folkhögskolorna under förvaltningsutskotlet.
Landsiingsförbundet erinrar om atl regeringen på
framställning av sjukvårdsstyrelse kan medge undantag från bestämmelserna i
sjukvårdslagen i syfte atl pröva annan organisation för ledning av den
sjukvårdande verksamheten. Enligt förbundets mening föreligger i några
landstingskommuner en strävan efter andra lösningar för
förtroendemannaorganisationen inom vissa sektorer än de konventionella. Ett
exempel anges folktandvården vara. Även om lagstiftningen för hälso- och
sjukvården utreds, förordar Landstingsförbundet atl man redan i den nu
förestående förfauningsöversynen överväger att skapa lagliga möjligheter tiil
en sådan flexibilitet i förtroendemannaorganisationen som pä några häll anses
önskvärd. Förbundet är vidare tveksamt till atl sådana avvikelser från
sjukvårdslagen skall förutsätta dispensbeslut av regeringen. På denna punkt
anser Ålvsborgs läns landstingskommun att en ändring bör genomföras.
2.3 Nämndernas
sammansättning och arbetsformer
I PM IV läggs fram fiera förslag
som berör nämndernas sammansättning och arbetsformer. Sålunda föreslås bl. a.
all samma regler skall gälla för
Prop.
1976/77:1 404
de
specialreglerade nämnderna som för förvaltningsutskottet i fråga om antal
ledamöter och suppleanter, valbarhet, utomståendes närvarorätt, beslutförhet,
prolokollföring, arkivvård och delegation.
De föreslagna förändringarna har godtagits av de
flesta remissinstanserna. På enskilda punkter framförs avvikande meningar.
Detta gäller i huvudsak förslagen om valbarhet och utomståendes närvarorätt.
Invändningar mol alt slopa nuvarande valbarhetshinder för vissa tjänstemän görs
av Jönköpings läns landstingskommun, Göteborgs kommun och länsstyrelsen 1
Stockholms län. SACO/SR tillstyrker i princip förslaget men anser att
förvaltningschef eller annan chefstjänsteman inte bör vara valbar till den
egna nämnden.
1 fråga om utomståendes närvarorätt framhåller
länsstyrelsen 1 Stockholms län att nämnderna själva bör avgöra i vilken
utsträckning sakkunskap behöver anlitas. Länsstyrelsen anser dock liksom
Stockholms läns landstingskommun aU landstingen bör ha rätt alt i reglemente
föreskriva att exempelvis förvaltningschef alltid skall ha möjlighet atl
närvara och yttra sig vid nämndsammanträde samt få sin mening antecknad till
protokollet. Hallands läns landstingskommun påpekar att det i en direktion med
ansvar för fiera sjukhus och öppen värd kan förekomma atl antalet
närvaroberättigade tjänstemän blir flera gånger större än antalet valda
ledamöier. Några remissinstanser motsätter sig förslagen i promemorian om
utomståendes närvarorätt. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att
närvarande expert ges oinskränkt yttrande- och reservationsrätt. Länsstyrelsen
ifrågasätter om det inte finns skäl att ange vissa yrkeskategorier eller
befattningshavare i vissa specialförfaltningar. Jönköpings läns
landstingskommun motsätter sig förslaget atl reglerna om förvaltningschefs
närvaro- och yttranderätt samt rätt att anteckna avvikande mening lill
protokollet skall ändras. Samma uppfattning tillkännager SACO/SR, som anser atl
de kommunala förtroendemännen har svårt alt avgöra när experter bör tillkallas.
SACOfSR befarar alt förslaget kan medföra att ärendena inte blir sä sakligt och
allsidigt belysta, som kan anses önskvärt. TCO hävdar atl frågan om olika
personalkategoriers närvarorätt i promemorian har behandlats uteslutande från
de förtroendevalda ledamöternas synvinkel. TCO kan inte finna någon anledning
att slopa gällande bestämmelser, innan klarhet har nätts om hur personalens
krav på medinfiytande och medbestämmanderätt skall tillgodoses. Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn avstyrker förslaget såvitt gäller chefstjänstemäns
närvarorätt. Förbundet anser att dessa i de allra fiesta fall företräder de utvecklingsstördas
intressen. Förbundet hävdar också i likhet med Handikappförbundens
centralkommitté atl regleringen i omsorgsstadgan av kontakterna med de
handikappades föräldraförening är otillfredsställande. Centralkommittén
föreslåren generell bestämmelse av den innebörden au landstingskommunal nämnd
skall överiägga med och informera representanter för organisation vars
medlemmar är särskilt berörda av frågor rörande sjukvård, medicinsk
rehabilitering och arbetsvärd. Socialstyrelsen framhåller an gällande
föreskrifterom närvarorätt m. m. för medicinsk expertis bör stå kvar
Prop.
1976/77:1 405
oförändrade
i avvaktan på resultatet av utredningen om hälso- och sjukvårdslagstiftningen.
Riksarkivet biträder i princip förslaget i
promemorian atl specialförfattningarnas föreskrifter om arkivvård skall ges
formen av en hänvisning till molsvarande sladganden i den nya kommunallagen.
Detta förutsätter dock att dessa bestämmelser får en utformning som leder till
en betryggande arkivvård. Riksarkivet hänvisar till sitt yttrande över
kommunallagsutredningens förslag i vilket framhålls alt reglerna om gallring
bör ändras och utvidgas. Verksamheten i vissa av de specialreglerade nämnderna
ger enligl riksarkivels mening upphov lill några av de viktigaste arkiv som
växer fram i dagens samhälle. Gallringsproblemen för sjukvårdsarkiven karaktäriseras
som den svåraste och mest maklpåliggande fråga som det svenska arkivväsendet
hittills har haft all handlägga.
2.4
Övriga frågor
Förslaget att landstingskommunerna skall få
möjlighet alt ordna gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
tillstyrks eller lämnas utan erinran av fiertalet remissinstanser. Hallands
läns landstingskommun framhåller att valfrihet i organisationsfrågan bör finnas
och att ändringar inle bör vidtas i sjukvårds-, folktandvårds- och
omsorgslagarna eller folkhögskoleförordningens regler om tillsättning av
ledande förvaltningstjänstemän, läkare, tandläkare och lärare. Endasl SACO/SR
motsätter sig förslaget atl landstingskommun skall kunna anordna gemensam personaladministration.
Förslaget synes innebära att förvaltningarna fråntas ett av de viktigaste
instrumenten för siyrning och utveckling av verksamheten. En centralisering av
anställningsfrågorna kan vidare enligt SACO/SR:s mening motverka de allmänna strävandena
att stimulera till ansvarslagande och utveckling av arbetsenheters och
befattningshavares resurser. Kraven på lika behandling av landstingskommunernas
anställda och på bevakning av deras rättigheter och intressen kan tillgodoses
utan långtgående koncentration av berednings- och beslutsfunktioner.
Planverket tillstyrker de föreslagna ändringarna i
lagen angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i
Stockholms län.
3 Avveckling av institutet jordbruksstämma
I promemorian Avveckling av institutet
jordbruksstämma föresläs atl egendom som förvaltas av jordbrukssiämma vid
utgången av år 1976 skall tillfalla kommunen. Dessförinnan skall sådan
förvaltning få avvecklas enligl bestämmelserna i kungörelsen (1963:43) med
föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kassor antingen genom
atl tillgångarna förbrukas för visst ändamål eller genom atl de överlämnas
till exempelvis kommun eller församling. 1 sådant fall skall de bestå av eU
särskilt
Prop.
1976/77:1 406
kapital,
vars avkastning skall användas för visst ändamål. Bland ändamål som kan komma i
fråga märks stipendier ål ungdomar för jordbruksutbildning samt lokal
försvarsverksamhet. Beträffande tillgångar som tillfaller kommun föresläs inga
närmare regler om användning eller förvaltning.
Förslaget atl institutet jordbrukssiämma skall
avvecklas i anslutning till den kommunallagsreform som förestår godtas av
samtliga remissinstanser. Också förslaget att egendom som inle har använts för
annat ändamål efter en avvecklingsperiod skall tillfalla kommunen tillstyrks
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom justitiekanslern
(JK). Meningarna delar sig däremot i frågan hur lång avvecklingsperiod som är
lämplig.
Förslagen i promemorian tillstyrks i sin helhet av
länsstyrelsen i Kopparbergs län liksom av länsstyrelsen 1 Göteborgs och Bohus
län, som uttryckligen framhåller alt den avvecklingsperiod som har föreslagils
är lillräcklig. Samtliga hörda kommuner, Alingsås, Katrineholms, Kungälvs,
Säters, Sö-deriätje. Vingåkers, Åre och Örnsköldsviks, tillstyrker förslaget i
dess helhet. Del gör också Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.
Hushållningssällskapens förbund och Svenska kommunförbundet, som framhåller
att avvecklingen bör bli definitiv i den meningen atl alla enskilda
rättsanspråk efter avvecklingstidens utgång är eliminerade. Lagen bör enligl
kommunförbundets mening få rättsverkan inle bara mellan staten och berörd kommun
utan också gentemot delägare i jordbrukssiämmans tillgångar.
Kammarkollegiet anser liksom länsstyrelsen i
Gävleborgs län att den avvecklingsperiod som har föreslagits är tillräcklig.
JK anser däremot att den frist som föreslås är myckel kort. Liknande synpunkter
anför länsstyrelsen i Stockholms län, som pekar pä möjligheten all
kommunalstämmas beslut atl använda tillgångarna för visst ändamål angrips
genom kommunalbesvär. Om sådant beslul undanröjs efter avvecklingsfristens
utgång, kommer tillgångarna all tillfalla kommunen, konstaterar länsstyrelsen,
vilket skulle upplevas som otillfredsställande av stämmodelägarna. Även om
detta problem inte skall överskattas, anser länsstyrelsen atl avvecklingsliden
bör utsträckas ell eller annat är. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
framhåller atl föreberedel-searbetet för en stämma är arbetskrävande och
tidsödande. Avvecklingsliden bör därför vara ett år. Denna ståndpunkt intar
också Lantbrukarnas riksförbund, som därutöver i likhet med JK framhåller atl
det är angeläget att berörda intressenter t. ex. genom länsstyrelserna
informeras om den nya lagen och dess möjligheter lill frivillig avveckling.
Också länsstyrelsen i Jämtlands län finner avvecklingsliden för kort och
föreslår i likhet med Riksförbundet för hembygdsvård atl avvecklingen skall
vara avslutad först med utgången av är 1977.
Förslagel alt avvecklingsbeslul lill skillnad mot
tidigare inle skall behöva underställas länsstyrelsen har inte mött någon
invändning och tillstyrks uttryckligen av kammarkollegiet och länsstyrelsen i
Stockholms län.
Den andra huvudfrågan som har tilldragit sig flera
remissinstansers intresse är vilken frihet kommunerna skall ha alt förfoga
över de tillgångar
Prop. 1976/77:1 407
som
tillfaller dem efter avvecklingsperiodens utgång. Förslaget i promemorian
innebär att kommun fritt skall få förfoga över tillgångar som den med stöd av
den föreslagna lagen har övertagit.
Biand de remissinstanser som har tillslyrkl
förslagen i deras helhet framhåller Katrineholms kommun särskill atl kommunen
själv bör få besluta till vilket ändamål tillgångarna skall användas.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som inte tycker alt tillgångarna skall få
användas lill ändamål som tillgodoses på annat sätt. invänder att eventuella
donalionsbestämmelser bör iakttas. Detsamma anser länsstyrelsen i Stockholms
län, som också pekar på möjligheten all utverka permulationsbeslul, om en
donalionsbestämmelse inte längre kan tillämpas. Om donationsbestämmelser inte
lägger hinder i vägen, bör tillgångarna fritt få disponeras av kommunen, anser
länsstyrelsen. JK anser att förslaget, i de fall enskild donation ingår i
egendom som övertas av kommun, innebär en generell permulation. Detta flnner
han från principiella synpunkter föga tilltalande.
Kammarkollegiet har däremot ingen erinran mot alt
eventuella donationsbestämmelser sätts åsido. Kollegiet anser inte därför atl
kommunerna fritt skall förfoga över de tillgångar de kan komma att överta. I
överensstämmelse med de principer som sedan länge har gällt och som numera har
lagfästs i fråga om permulation av stiftelser föreslår kammarkollegiet en
beslämmelse om all tillgångarna i första hand skall användas lill att bilda en
fond för stipendier till yrkesutbildning på jordbrukets område. Om sådan
stipendiefond inte bildas, skall tillgångarna föras över till allmän eller
särskild investeringsfond för kommun, anser kollegiet vidare och åberopar alt
en liknande fråga tidigare har fått en motsvarande lösning (kungörelsen,
1966:71, om vissa donalionsjordsmedel).
JK anmäler stor tvekan inför en ivångsmässig
överföring av tillgångarna till kommunerna i de fall det rör sig om mera
betydande tillgångar. En sådan ordning strider enligl JK mol svenska
rättstraditioner. I fråga om de fall där behållningen är obetydlig, har han
däremot inga invändningar. I fråga om de mer betydande tillgångarna bör man i
första hand uppmuntra en frivillig avveckling i enlighet med bestämmelserna i
1963 års kungörelse. Härutöver anser JK, i likhet med kammarkollegiet, att
särskilda föreskrifter bör ges om hur kommunerna skall få använda tillgångar
som de har övertagit med stöd av lagen, om dessa är mera betydande. Nyttan av
tillgångarna bör enligt JK komma eU intresse till godo som ligger nära de
nuvarande ägarna. Om så sker kan man bortse från de principiella invändningar
som finns mol förslaget alt tillgångarna skall föras över lill kommunerna.
Prop.
1976/77:1 409
Innehållsförteckning
Propositionen.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... ..... 1
Lagförslag
..................................................... 2
1. lag om ändring i brandlagen (1974:80),.............. ..... 2
2. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).... 4
3. lag om ändring i skollagen (1962:319)............... ..... 6
4. lagom ändring i lagen(1970:296)om social
centralnämnd m. m., 10
5. lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp,... .... 12
6. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),....... 15
7. lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård 17
8. lag om upphävande av lagen (1953:228) om
tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården 19
9. lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)... .... 20
10. lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd,. 21
11. lag om ändring i vallagen (1972:620),................ .... 22
12. lag om ändring i föräldrabalken,........................ 24
13. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)....... 25
14. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal
beredskap, . 28
15. lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal
kristidsförvallning, 30
16. lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),... .... 32
17. lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp.... .... 33
18. lag om ändring i lagen (1944:475) om
arbetslöshetsnämnd,.. 35
19. lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiklning
m.m.,.. 37
20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242),....... .... 38
21. lag om ändring i folkiandvårdslagen (1973:457),.. .... 41
22. lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda 42
23. lagom ändring i lagen (1968:598)angående
handläggning av frågor
om
regionplan för kommunerna i Stockholms län,. .... 44
24. lag om ändring i lagen (1964:653) om överfiyttande
av magistratens befattning med burskapsärenden m.m.,................................................................. .... 47
25. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m., ................................................................. 48
26. lag
om egendom som förvaltas av kommunalstämma 49
Utdrag
av protokollet vid regeringssammanträde 1976-08-19 50
1 Inledning....................................................... ..... 50
2 Departementspromemoriorna m. m...................... ..... 52
3 Remissyttrandena........................................... ..... 52
4 Föredraganden............................................... 52
4.1 Allmän bakgrund....................................... 52
4.2 Specialförfattningarnas särbestämmelser....... ..... 56
4.2.1
Fakultativa eller obligatoriska nämnder ..... 57
Prop.
1976/77:1 410
4.2.2 Antal ledamöter och suppleanter........... .... 60
4.2.3 Valbarhet......................................... .... 61
4.2.4 Nämndernas sammansättning................ .... 65
4.2.5 Proportionella val .............................. .... 67
4.2.6 Utomståendes närvarorätt................... .... 68
4.2.7 Beslutförhet...................................... .... 74
4.2.8 Jäv.................................................. .... 75
4.2.9 Protokoll........................................... .... 76
4.2.10 Arkivvård.......................................... .... 79
4.2.11 Delegation........................................ .... 80
4.2.12 Gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
83
4.2.13 Rätt alt väcka ärende hos fullmäktige..... .... 85
4.3 Enhetliga
nämndbestämmelser..................... .... 85
4.3.1 Brandstyrelse..................................... 88
4.3.2 Byggnadsnämnd................................. 88
4.3.3 Skolstyrelse och utbildningsnämnd......... 89
4.3.4 Social centralnämnd och social disiriktsnämnd .... 89
4.3.5 Socialnämnd...................................... 90
4.3.6 Barnavårdsnämnd .............................. 90
4.3.7 Nykterhetsnämnd............................... 91
4.3.8 Hälsovårdsnämnd................................ 91
4.3.9 Valnämnd.......................................... 92
4.3.10 Överförmyndarnämnd.......................... 92
4.3.11 Civilförsvarsnämnd.............................. 92
4.3.12 Beredskapsnämnd............................... 93
4.3.13 Krislidsnämnd..................................... 93
4.3.14 Familjebidragsnämnd........................... .... 93
4.3.15 Krigshjälpsnämnd................................ 93
4.3.16 Arbetslöshelsnämnd............................ 94
4.3.17 Slakthusstyrelse................................. 94
4.3.18 Sjukvårdsstyrelse och sjukhusdireklion.... 95
4.3.19 Tandvårdsnämnd................................ 96
4.3.20 Omsorgssiyrelse................................. 96
4.3.21 Regionplanenämnd.............................. 97
4.3.22 Övriga specialreglerade nämnder........... 97
4.3.23 Ikraftträdande................................... 97
4.4 Kommunalförbund för specialreglerad verksamhel 97
4.5 Underslällning........................................... 98
4.6 Institutet jordbruksstämma......................... ... 104
5 Upprättade lagförslag...................................... ... 108
6 Hemställan..................................................... ... 110
7 Beslut .......................................................... ... 110
Prop. 1976/77:1 411
Bilagor
Innehållsförteckning........................................... ... 111
Bilaga
I PM 11 Nämndorganisaiionen, underställning m.m 119
Bilaga
2 PM 111 Övriga specialreglerade kommunala nämnder m. m. 243
Bilaga
3 PM IV Landstingskommunernas specialreglerade nämnder 303
Bilaga
4 Promemorian Avveckling av institutet jordbruksstämma 363
Bilaga
5 Remissyttrandena.................................. ... 385
Doktrin (1)
- Oskar Z Augustsson, Burskap: ett obsolet rättsinstitut eller en mänsklig rättighet?, FT 2008 nr 4 s. 425, på s. 431, 432, 434 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
54 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (47)
47 kopplingar i 34 dokument.
- SOU 2020:41 Kommuner som utförare av tjänster åt Arbetsförmedlingen - en analys av de rättsliga förutsättningarna s. 144 om s. 54 · s. 263 i texten
- SOU 2015:59 En ny regional planering, - ökad samordning och bättre bostadsförsörjning, del 1 s. 124 i texten · dokumentnivå
- SOU 2013:24 E-röstning och andra valfrågor s. 114 om s. 92 i texten
- Bet. 2010/11:KU28 Vallagsfrågor om s. 92 i texten
- SOU 2001:27 Allmännyttiga bostadsföretag och kommunernas boendeplanering - del 1 s. 344 i texten
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JO 2016-09-12 dnr 1590-2015 i texten
Doktrin (6)
6 kopplingar i 2 dokument.
- FT 2008 s. 425 Oskar Z Augustsson, Burskap: ett obsolet rättsinstitut eller en mänsklig rättighet? s. 431 · s. 432 · s. 434 i texten
- Westerhäll, Den starka statens fall?, 2002 s. 94 · s. 415 · s. 666 i texten