Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om tilläggsavgift i kolektiv persontrafik

17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:11, med förslag till lag om tilläggsavgift i kolektiv persontrafik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:11

Regeringens proposition 1976/77:11

med
förslag till lag om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik;

beslutad
den 21 oktober 1976,

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BO
TURESSON

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
propositionen föreslås enhetliga regler i fråga om sådana tilläggsavgifter som
tas ut i kollektiv persontrafik av resenärer sora saknar gUtig bUjett,

1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr II

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:11 2

Förslag
till

Lag
om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik

Härigenom
föreskrives följande,

1 §
Den som driver kollektiv persontrafik, för vilken regeringen eller

förvaltningsmyndighet fastställer taxa, får under de fömtsättningar som

anges i denna lag taga ut tilläggsavgift av resande som ej kan förete

gUlig bUjett.

Regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen beslämmer får föreskriva att denna
lag skall gälla även trafikutövare som själv faststäUer taxa,

TUläggsavgifl
tages ul ulöver avgift för biljett,

2
§ TUläggsavgifl får ej tagas ut
om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktiig med hänsyn till den
resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan
omständighet,

3
§ Tilläggsavgift bestämmes lill
belopp som är skäligt med hänsyn till trafikutövarens kostnader för
biljettkontrollen och avgiften för den biljett som har avkrävts den resande men
som han ej har kunnat förete,

4
§ I fall som avses i 1 § första
stycket meddelar den myndighet som faslställer taxan även de föreskrifter som
behövs om tilläggsavgift, 1 fall sora avses i 1 § andra stycket meddelas sådana
föreskrifter av den myndighet som regeringen bestämmer,

5
§ Resande som vägrar att lösa
biljett eller erfägga tUläggsavgift får avvisas från färdmedlet av tjänsteman
som utför avgiftskonlroll. Vad som nu har sagts ora färdmedel gäller även
sådant område för jämvägs-, spårvägs- eller tunnelbanetrafik till vilket
allmänheten äger tUlträde endasl om färdavgift har erlagts.

På
begäran av tjänsteman som utför avgiftskontroll lämnar polismyndighet
handräckning för verkställande av sådan avvisning som avses i första stycket.

6 §
Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i de

avseenden som regleras i denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977, I fråga om tUläggsavgift, som har
fastställts av regeringen eller förvaltningsmyndighet före ikraftttädandet,
gäller äldre bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:11 3

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-10-21

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Anlonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenslara Linder, Wikströra, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Turesson

Proposition
med förslag till lag om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik

1
Allmän bakgrund

Enligt
9 kap. 1 § brottsbalken (BrB) döms den sora genora vUseledande förmår någon
till handUng eUer underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och
skada för den vilseledde eller någon sora är i dennes ställe, för bedrägeri. Är
brottet raed hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid
brottet att anse som ringa, skall gärningen enligt 9 kap. 2 § första stycket
bedömas som bedrägligt beteende,

1
9 kap. 2 § andra stycket BrB finns bestämmelser om ansvar för vissa förfaranden
som inte alllid ryms under begreppet bedrägeri sådant detla har beslämts i 1 §.
Ansvar föreskrivs sålunda i första punkten för den som ulan att göra rält för
sig begagnar sig av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning
eller annat dylikt som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning.
1 andra punkten har tagits upp cn ansvarsbestämmelse för det fall att någon,
som har alt betjäna allmänhelen efler viss taxa, tar betalning ulöver taxan
ulan alt påvisa avvikelsen. För slraffbarhelen saknar det i båda fallen
betydelse om gärningsmannen vilseleder någon eller inle. Har ett vUseledande
ägt rum är det emeUertid principiellt sett fråga ora bedrägeri. Brottet
betecknas i lagtexten som bedrägligt beteende eller om brottet inte är ringa
som bedrägeri. Straffet är i det förra faUet böter eller fängelse i högst sex
månader och i del senare fallet fängelse i högst två år. Gärningen har inle som
vanligt är i BrB åsatts något särskilt namn. Uttrycket snyltning som en
samlingsbeteckning på detta slag av brottslighet får dock anses allraänt
vedertaget,

I
delbelänkandet (SOU 1973: 13) Snyllningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk
föreslog 1968 års brotlmålsutredning bl, a. alt föreskriften i

2t
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 11

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 4

9
kap. 2 § andra stycket BrB om särskUda straffbestämmelser för snyllningsbrott
skulle upphävas. Vidare föreslog utredningen införande av en ny lagstiftning
som skulle göra det möjligt för vissa Irafikförelag att ta ut en särskild
kontrollavgift i fall då passagerare saknar gUlig färdbiljett.

Yttranden
över ulredningens förslag till lagstiftning ora kontrollavgift har avgetts av
riksåklagaren (RÄ), Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen. Statens järnvägar (SJ),
länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens län, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Föreningen Sveriges tmgsrättsdomare, AB Storstockholms lokaltrafik (SL)
och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Till RA:s yttrande är fogat
yttranden från överåklagarna i Stockholm och Malmö. Länsslyrelsen i Malraöhus
län som inte har yttrat sig särskilt i fråga om förslaget rörande kontrollavgift
har bifogat yttranden från polisstyrelsen i Lund och socialförvaltningen i
Helsingborg. SlutUgen har länsslyrelsen i Örebro län bifogat yttrande från Omnibus
AB, Örebro. Övriga remissorgan, som yttrade sig över delbetänkandet, har inle
berört frågan om kontrollavgift. En fullständig redovisning av
remissinstanserna och remissbehandlingen av ulredningens delbetänkande lämnas
i prop. 1975/76: 148 raed förslag till enklare former för beivrande av mindre
lagöverträdelser.

I
nämnda proposUion föreslog regeringen bl. a. alt straffbestämmelsen om snyltning
i 9 kap. 2 § andra stycket BrB begränsas lill att omfatta endast dem som under
förutsättning av kontant betalning ulan att göra rätt för sig skaffar sig mm på
hotell eller pensionat, förtäring på restaurang, kafé eller annat sådant
näringsställe, transport med taxi, jäm-väg, buss eller annat allmänt samfärdsmedel
eller tUlträde tUl föreställning. Vidare föreslogs alt allmänt åtal för snyllningsbrott
i fortsättningen skall ske bara när åtalet av särskUda skäl är påkallat från
allmän synpunkt.

Vad
gäller snyltning på kollektiva samfärdsmedel fömlskickade föredragande
departementschefen i propositionen att chefen för kommunikationsdepartementet
senare skulle ta upp tUl behandling frågan om möjligheterna alt mföra en enhetiig
reglermg av rätten att ta ut kontrollavgift.

Riksdagen
har ännu inte tagit ställning till propositionen.

2
Nuvarande ordning

System
med kontrollavgifter tUlämpas i dag av ett flertal trafikföretag i landet i faU
då resande anträffas utan gUtigt färdbevis. Jag skall i det följande ge några
exempel på hur avgiftssystemen är utformade och hur de tillämpas.

I
SJ:s tågtrafik g'äller att den resande - om han vid biljettkontroll anmäler
att han saknar färdbiljett ges möjlighet att lösa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 5

sådan
utan särskilt tillägg. Om vederbörande inle kan betala, får han under vissa
förutsättningar följa med tåget, nämligen om han undertecknar en s. k.
betalningsförbindelse. Detta innebär att han förbinder sig att senast viss
angiven dag erlägga avgiften för resan. För att en sådan förbindelse skall få
utfärdas krävs att den resandes uppgifter ora anledningen til! att han saknar
biljett förefaller vara trovärdiga. Vidare skall den resande, om han inte är
känd, kunna visa upp giltig legitimation med foto. Slutligen gäller även den
förutsättningen att det skulle vålla den resande avsevärd olägenhet om han
nekades att följa med tåget, I de flesta fall godtas resenärens förklaringar,
varefter han får lösa biljett eller eventuellt underteckna en
betalningsförbindelse. Om en tågresenär emellertid anträffas under sådana förhåUanden
att det framgår alt han har försökt att imdandra sig biljeltavgiften, avkrävs
han en kontrollavgift ora 35 kr, utöver biljettavgift.

Om
resenären inte kan betala biljettavgift eller, i förekommande fall,
kontrollavgift skrivs "rapport om resa som företagits utan giltig färdbiljett".
Den resande avvisas sedan på lämplig station och överlämnas där till
stationspersonalen för vidare åtgärder. Del kan då bli fråga om att göra
polisanmälan eller inhämta närmare upplysningar om den misstänktes person för
att undersöka möjligheten till betalning på civil väg. Eventuellt kan polisens
medverkan begäras för identifieringen.

Under
tiden juni 1969oktober 1971 anmäldes till SJ:s centralförvaltning alt
sammanlagt 2 991 personer vid kontroll hade visat sig sakna biljett och inte
haft medel att lösa sådan. Av dessa fick 2 944 underteckna
betalningsförbindelse medan 47 avvisades och rapporterades. Av dera sora fick
underteckna betalningsförbUiddse beräknas 67 % ha gjort rätt för sig enligt
förbindelsen.

En
ordning motsvarande den som nu har redovisats tillämpas även i S J:s busstrafik.

I
likhet med SJ tillämpar ett flertal lokallrafikföretag ett system som innebär
att en särskUd kontrollavgift tas ut när en resande anträffas utan giltigt
färdbevis.

Det
system som tUlämpas av AB Storstockholms lokaltrafik (SL) infördes år 1957 och
innebär följande. Resande som vid kontroU inte kan förete giltigt färdbevis får
påföras en förhöjd färdavgift. Denna utgår med 15 kr. eUer i vissa fall 30
kr. om färdsträckan har överskridits i förhållande till vad uppvisat
färdbevis anger. Avgift utgår med 30 kr. även i fall då giltigt färdbevis
saknas helt. Avgiften skall erläggas kontant vid konlrolltillfället, varvid
trafikanten får en kontrollbUjett som kvhto. Saknar trafikanten möjUghet att
betala omedelbart utfärdas ett s, k. kontrollbevis, I beviset anges att
avgiften skall betalas snarast möjligt och senast inom tre dagar. Kan
trafikanten lämna en tillfredsställande förklaring till att han saknar giltigt
färdbevis, t. ex. bristande kännedom om de lokala förhåUandena, tas förhöjd
färd-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 6

avgift
inte ut. Kontrollen utförs av en särskUd kontrollgrupp, vars personal har
genomgått viss utbildning. Under år 1975 anträffades ca 28 000 personer utan
giltigt färdbevis. Man bedömer all ca 50 % av dem som anträffas utan giltigt
färdbevis betalar omedelbart vid kontroll-tillfället.

System
med förhöjda färdavgifter motsvarande SL:s tUlämpas också av Trafik AB Saltsjöfart,
Waxholms Trafik AB, Trafik AB Stockholra Södra Lidingö n, Södertälje Oranibus
AB och Järnvägs AB Roslagsbanan, vilka saratliga driver trafik i Stockholrasregionen,

Bland
andra Irafikförelag sora har infört system med kontrollavgift kan n'ämnas Göteborgs
spårvägar. Det där tiUämpade systemet skall ses mot bakgrund av att någon passagerarkontroU
inte sker vid av- eller påstigning ulan endast stickprovsvis. Resande sora vid
kontroll påträffas utan giltig färdbiljett eller annat giltigt färdbevis avkrävs
en särskild avgift kontrollavgift vilken berättigar tUl fortsatt resa med samraa
vagn längst till linjens ändhållplats. KonlroUavgiften utgör 10 kr. för den sora
vid kontroll visas ha åkt längre än biljetlen medger och 50 kr. för den som
saknar färdbevis. En expeditionsavgift om 5 kr, skall erläggas därutöver, då
kontrollavgiften ej betalas i omedelbar anslutning till resan, I sådant fall
antecknas trafikantens namn och adress och han upplyses ora atl avgiften skaU
betalas inom tio dagar. Kontant kontrollavgift tas inte ul av äldre
pensionärer, minderåriga, svårt handikappade eller turister.

Kontrollen
vid Göteborgs spårvägar utförs av personal som utbUdas iniernt inom företagel.
Under år 1975 kontrollerades sammanlagt 1 296 400 passagerare. Av dessa salcnade
14 005 dvs, 1,08 % av de kontrollerade giltigt färdbevis. Av de personer
som avkrävdes kontrollavgift under årel var det 11 576 som inle betalade
kontant. Av dem har dock 4 197 (27,0 %) betalat efter krav,

Enligl
överenskommelse sora har träffats raellan Göteborgs spårvägar och polisens bedrägerirotel
skall polisanmälan för bedrägligt beteende ske endasl i sådana fall, då resande
under de två senaste åren vid minst sex restUlfällen har erlappats ulan giltigt
färdbevis. Under år 1975 polisanmäldes 271 fall. Av dessa ledde 240 lill åtal.

För
Malmö lokaltrafik gäller att resande, som saknar giltigt färdbevis och inte
kan ange godtagbara skäl därtill, skall lösa en kontrollbUjett som daleras och
undertecknas av trafikförman. Kontrollavgiften är 5 kr. Någon polisanmälan
sker inle i dessa fall,

I
Malmö är sålunda uttagandet av kontrollavgift begränsat till sådana fall där
trafikanten inte kan visa upp biljett. Däremot tillämpas inte kontrollavgift vid
s, k, överåkning, dvs, när resanden åker längre än vad biljetlen medger. Om en
trafikant ertappas raed sådan överåkning tar konduktören ul ny avgift för
fortsatt resa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 7

Systemet
med kontrollavgift har tillämpats i Malmö sedan år 1968. Det förekommer sällan
all sådan avgift tas ut. Däremol är det vanligare att ny avgift tas ut för
överåkning.

Vid Helsingborgs Trafikverk
tillämpas den ordningen atl man stiger på bussarna baktUl och betalar
färdavgiften framrae hos föraren vid avsligningen. Om trafikanten därvid säger
att han saknar pengar lill betalning, får han lämna namn och adress till
föraren. Han får sedan en blankett på vilken anges att betalning av färdavgiften
skall ske till trafikexpeditionen inom 30 dagar. Om betalning ej sker inom denna
lid, uttas en expeditionsavgift om 2 kr. jämte färdavgift. Ora den resande har
krävts i civil ordning utan att göra rätl för sig, kan saken anraälas till
polis.

Del beräknas att ca 2 000
personer om året underiåler att betala färdavgiften i Helsingborg. Av dem
betalar ca 1 600 utan krav. Omkring en tredjedel av de övriga som krävs uppger
felaktig adress. Polisanmälan sker så gott som aldrig.

Även i sjötrafiken tillämpas
kontrollavgifter i viss ulslräckning, I SJ:s tågfärjetrafik tillämpas ett
system som i aUt väsentligt Överensstämmer med del sora används i företagels
buss- och tågtrafik. Det system som används av Waxholms Ångfartygs AB har fastställts
av bolagels styrelse och är utforraat med SL:s system som mönster.
Kontrollavgiften utgör 20 kr., oavsett färdsträckans längd. AB Göteborg Styrsö
Skärgårdstrafik har ett system motsvarande det sora används av Göteborgs
spårvägar. Passagerare som anträffas utan giltigt färdbevis i sådan sjötrafik
som bedrivs av Rederi-aktiebolaget Gotiand (Gotlandsbolaget) anmodas att underteckna
en betalningsförbindelse. Vidare utgår en särskild avgift med 10 kr,

3
Den rättsliga grunden för avgiftssystemen

Rätten
för Irafikföretagen att ta ut kontrollavgifter av resande som saknar gUligt
färdbevis gmndar sig oftast på de taxor sora i de flesta faU fastställs av
länsstyrelsen.

Taxor för SJ:s tåg- och
busstrafik fastställs av regeringen, numera genom förordningen (1975-06-05) om
taxor för statens järnvägar (ändrad senast 1976-03-18), I 19 och 26 §§
förordningen finns bemyndiganden för SJ att beslämma grunderna för beräkning
av avgift för bl, a, resande som inte kan visa upp giltig biljett vid färd med
tåg resp, buss, Föreskrifler om vilka åtgärder tågbefäl skall vidta mot en
person som anträffas på låg ulan all ha föreskriven färdbiljett finns i statens
järnvägars författningar (SJF 610, transport av personer, art. 257259; SJF
880, personexpediering, art, 318322). När det gäller postverket har taxor
fastställts genom förordningen (1975: 433) om taxor för postverkets bussUnjelrafik
(ändrad 1976: 105).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 8

Bestämmelser
om taxa i sådan bussUnjelrafik sora inte bedrivs av SJ eller postverket finns i
förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobillrafik m, m. (ändrad
senast 1974: 105) (YTF). Enligt 29 § 1 mom. är utövare av yrkesmässig trafik
för personbefordran i bl, a. linjetrafik underkastad de beslämmelser om taxa
som fastställs av den länsstyrelse som har meddelat tiUstånd till trafiken.

Bestämraelserna i YTF om
taxa innehåller inte något uttryckligt slöd för att trafikföretagen har rält
att ta ut kontrollavgift. Frågan om den rättsliga grunden för avgiftens
uttagande har emellertid vid ett tUlfälle varit föreraål för regeringens
prövning i samband med ett besvärsären-dei, varvid fastslogs att länsstyrelse
får anses behörig att med stöd av 29 § YTF fastställa avgifter av ifrågavarande
slag som särskilda taxor med anpassning till den merkostnad som
kontrollverksamheten kunde bedömas föranleda.

Om taxor för spårvägs- och
tunnelbanetrafik finns bestämmelser i allmänna ordningsstadgan (1956: 617,
ändrad senast 1976: 749) (AOSt). Förekommer behov av reglementen eller taxor
för åkare, spårvägsföretag, stadsbud, bärarelag e. d. utfärdar länsstyrelsen
enligt 25 § AOSt sådana efter hörande av kommunfullmäktige. Med stöd av AOSt
har vissa länsstyrelser i saraband med taxefastställdse fastställt de kontrollavgifter
som tillämpas i spårvägs- och tunndbanelrafiken.

För den kollektiva
trafiken i Stockholms län har gällande taxor och kontrollavgifter tagits in i Slockholms
läns allmänna kungörelser, nr 42 år 1973 (ändrad senast genom nr 201 år 1975). Fömtom
busslinje-, spårvägs- och tunnelbanetrafik omfattar kungörelsen sådan lokal
tågtrafik som bedrivs av Trafik AB SaUsjöfart, Trafik AB StockholmSödra Lidingön
och Jämvägs AB Roslagsbanan samt sådan pendeltågstrafik i Stockholmsområdet som
utförs av SJ för SL:s räkning.

För sjötrafikens del finns
inte några särskilda bestämmelser för taxefastställdse med undantag för sådan
trafik som bedrivs av Gotlandsbolaget med tUlstånd av regeringen enligt lagen (1970:
871) om linjesjöfart på Gotland. Enligt 5 § skall regeringen eller myndighet sora
regeringen beslämmer fastställa taxor och turplaner för trafiken. GäUande
taxor innehåller inte några bestämraelser om kontrollavgift.

4
Brottmålsutredningens förslag

Brottmålsutredningen
frarahöll i sitt betänkande att ett system med en särskild kontrollavgift vid färdsnyltning
utgör ett viktigt led i strävandena att försöka begränsa rättsvårdens
befattning med mindre för-mögenhelsbrott. När det gäller avgiftens rättsliga konstraktion
ansåg utredningen att vägledning kan hämtas från systemet med skattetillägg. KonlroUavgiften
bör sålunda, menade utrednmgen, betraktas som en särskild påföljd av administrativ-expeditioneU
natur.

»
Kommunikationsdepartementet, dnr IV 160/70.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 9

Enligt
utredningen finns det ett klart behov av en enhetlig reglering av systemet med
kontrollavgifter i den kollektiva trafiken. En författning på detta område bör
enligt utredningens mening innehålla endast vissa ramföreskrifter medan
verksamhetens utformning i detalj bör regleras på det administrativa planet.

Utredningen
föreslog att en begränsning med hänsyn till verksamhetens art borde ske till
sådana företag som enligt av länsstyrelsen utfärdade reglementen eller taxor
bedriver personbefordran i linjetrafik med kollektivt trafikmedel.
Tunnelbanetrafiken i Stockholm samt buss-och spårvägstrafiken där liksom på
andra orter i landet skulle därmed komma att omfattas av lagstiftningen.
Utredningen ansåg alt SJ bör undantas från regleringen, eftersom detta företag
redan har utarbetat intema reglementen som bl. a. innehåller föreskrifter om
vilka ålgärder som skall vidtas mot resenärer som saknar färdbiljett.

Utredningen
ansåg att verksamheten bör underkastas en allmän tUlsyn, Med hänvisning till
att länsstyrelsen enligt YTF bl, a. är taxefast-slällande myndighet fann
utredningen det ligga närmast lUl hands att länsstyrelsen också prövar förutsättningama
för uttagande av kontrollavgift samt svarar för tillsynen över denna verksanihet.

Brottmålsutredningen
framhöll att uttagandet av kontrollavgifter på delta sätt underkastades allmän
tillsyn och att vissa garantier för rätlssäkerheten därmed tillskapades. Den
som ansåg att systemet missbrukades, t. ex. genom att givna anvisningar inte
följdes, borde kunna anmäla detta tUl länsstyrelsen som då skulle få undersöka
förhållandet. Förutsättningar borde finnas för länsstyrelsen att dra in tUlstånd
för viss tid, om det visade sig att ett trafikföretag drev verksamheten på ett otiUbörligt
sätt.

Enligt
utredningens mening borde fömtsättningar också finnas för den enskilde att
begära överprövning av beslut om uttagande av kontrollavgift. Denna överprövning
ansåg utredningen borde göras av länsslyrelsen i dess egenskap av
tillsynsmyndighet.

Brottmålsutredningen
föreslog att den behövliga regleringen sker genom en kungörelse om rätt för
vissa trafikförelag att ta ut kontrollavgift.

Utredningens
författningsförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

5
Remissyttrandena

Utredningens
förslag om införande av en enhetlig reglering av systemet med kontrollavgifter
tillstyrktes eller lämnades utan erinran av det övervägande antalet
remissinstanser. Till dessa hörde RA, överåklagarna i Stockholm och Malmö,
rikspolisstyrelsen, polisstyrelsen i Lund, SACO, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Göteborgs spårvägar. Svea

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 10

hovrätt
fann det befogat att regler utfärdas på förevarande område. Avgiften borde dock
enligt hovrättens mening inte få sättas högre än vad som motsvarar skäliga
kostnader för kontrollen. SL framhöll att den av utredningen föreslagna kungörelsen
innebär att riättcn att ta ut kontrollavgifter blir enhetligt reglerad för
hela landet varigenom bestämmelserna erhåller en slörre tyngd än tidigare. Det
nuvarande rättsläget på området upplevs ofta som oklart och trafikföretagens
arbete skulle enligt SL underlättas om man kan stödja sig på och hänvisa till
en av regeringen utfärdad kungörelse i äranet. Föreningen Sveriges tingsrätts-domare
fann del riktigt att förenklingar sker i sanktionssysteraet på det sättet, atl
rätten för Irafikförelag att ta ut kontrollavgifter författnings-regleras och förutsälls
bli tUlärapad i de aUra flesta fall av snyltning med allmänna trafikmedel.

Länsstyrelsen
i Örebro län uppgav att det inom länet dittUls inte i något fall hade begärts fastställelse
av kontrollavgift med stöd av 29 § YTF. Detta torde enligt länsstyrelsen bero
på att något slörre behov därav inte ansetts föreligga, efiersom resen'ärerna
betalar vid påslig-ningen. En brist i utredningens förslag ansågs vara att
trafikföretagets krav på avgift blir verkställbart först efter skadeståndstalan
vid domstol. Länsslyrelsen föreslog därför en ordning som innebär att
lagsökningslagen (1946: 808) görs tillämplig på 'ärenden angående fastställelse
av kontrollavgift. Länsstyrelsen förordade också att trafikföretag befrias från
ansöknings- och expeditionsavgifter vid domstol i sådana ärenden, AB Omnibus
ifrågasatte om den föreslagna regleringen har någon funktion att fylla när det
gäller busstrafiken med hänsyn till att bUjetlköp i denna trafik så gott som
undantagslöst sker hos föraren vid påstigandel.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län avstyrkte utredningens förslag. Länsstyrelsen hävdade att
regler om en sådan avgift mer hör hemma inom skadeslåndsrätten än inom straff-
eller förvaltningsrätten. Rättslig prövning av ett åläggande att utge en avgift
borde därför helst ske i form av en vanlig civilprocess eller genom målsägandeanspråk
i ett brottmål. Elt vanligt inslag i den prövningen måste enligt länsstyrelsens
uppfattning bli frågan om trafikanten varit alltför vårdslös eller rent av haft
för avsikt att smila. För en sådan prövning fann länsstyrelsen den allmänna
domstolen vara betydligt lämpligare än förvaltningsmyndigheten, Ora man däreraot
ser kontrollavgiften som en offentligrättslig företeelse måste raan också vara
beredd att redovisa dels kostnaderna för samh'äUsinsatsen, dels effekten av en
sådan insats. Någon redovisning av delta slag ansåg länsslyrelsen inte alt
utredningen hade presterat,

6
Föredraganden

Enligt
9 kap, 2 § andra stycket första punkten brottsbalken (BrB) döms den som utan
att göra rätt för sig begagnar sig av husrum, för-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 11

täring,
transport, tillträde till föreställning eller annal sådanl som tillhandahålls
under förutsättning av kontant betalning för bedrägligt beteende eller, om
brottet inte är att anse som ringa, för bedrägeri. De förfaranden som beskrivs
i paragrafen går i allmänhet under beteckningen snyltning,

I
sitt delbetänkande (SOU 1973: 13) Snyllningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk
föreslog 1968 års brottmålsutredning bl, a, att snyltnings-brollen skulle
avkriminaliseras. Utredningen föreslog vidare införandet av en enhetlig
reglering av det system med förhöjda färdavgifter, s, k, kontrollavgifter, som
i dag tillämpas av etl flertal Irafikförelag i fall då resande begagnar allmänt
samfärdsmedel ulan atl inneha giltigt färdbevis,

I
prop, 1975/76: 148 raed förslag till enklare former för beivrande av raindre lagöverträdelser
föreslås att kriminalisering av snyltning begränsas lUl att gälla endast den
som under förutsättning av kontant betalning utan att göra rätt för sig
skaffar sig mm på hotell eller pensionat, förtäring på restaurang, kafé eller
annat sådant näringsställe, transport med taxi, jämväg, buss eller annat allraänt
sarafärdsraedel eller tillträde till föreställning. Vidare föreslås all allraänt
åtal för snyllningsbrott skall väckas endast när det av särskUda skäl är
påkallat från allmän synpunkt. När det gäller s, k, gratisåkning med allmänna samfärdsmedel
anför föredraganden att särskilt skäl för all underlåta åtal kan vara
möjligheten för Irafikföretaget att ta ut kontrollavgift. Det förutskickas att
frågan om lagstiftning rörande sådan avgift skall tas upp särskilt av chefen
för kommunikationsdepartemenlet.

System
med förhöjd färdavgift eller kontrollavgift tillämpas f, n. av elt flertal
förelag som driver järnvägs-, spårvägs-, buss- eller båttrafik. Avgiftens
storlek varierar mellan 5 och 50 kr. 1 vissa företag skUjer man mellan sådana
fall då färdbevis saknas helt och fall då för låg färdavgift har erlagts.

Flera
förelag, bl, a, SJ, tar utöver plalsbiljellköp på tåg ut kontrollavgift
endast då det framslår som sannolikt att vederbörande har försökt att undandra
sig erläggandet av färdavgiflen. Andra företag, t, ex, SL, tillämpar etl system
som innebär att förhöjd färdavgift utom i vissa undanlagsfall alltid
avkrävs den som saknar biljett eller har gjort sig skyldig till överåkning. Ett
genomgående drag är all företagen vidtar endast begränsade ålgärder t, ex.
ett vanligt kravbrev för att driva in färdavgift och kontrollavgift som inle
har eriagts direkt vid kontrolltillfället. Det bör också nämnas att de flesta
trafikföretag tillämpar en ordning sora innebär att konlroUavgifl inte tas ut i
fall då avsaknaden av giltigt färdbevis har berott på omständigheter sora får
anses ursäktiiga.

Den
förfatlningsraässiga regleringen av systeraen raed kontrollavgift varierar, Regelraässigt
knyts avgiften lUl de taxor som tillämpas i Ira-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:11 12

fiken.
Dessa taxor prövas i regel av ett offentiigrättsligt organ. Sålunda fastställs
taxor för SJ:s tåg- och busstrafik av regeringen, F. n. gäller förordningen
(1975-06-05) om taxor för statens järnvägar. SJ:s rätt atl la ut kontrollavgift
finns uttryckligen angiven i förordningen. Taxor för postverkets bussUnjelrafik
har fastställts genom förordningen (1975: 433) om taxor för postverkets bussUnjelrafik,
Vidare faslställer regeringen taxor för Gotlandsbolaget. Taxorna finns intagna
i förordningen (1975: 1423) med taxor för Rederiaktiebolaget Gotiands
linjesjöfart på Golland.

Taxor
för sådan bussUnjelrafik som inte bedrivs av SJ eller postverket fastställs
enligt 29 § förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobillrafik m,
ra, (29 § ändrad senast 1972: 437) (YTF) av den länsstyrelse som har meddelat
tillstånd till trafiken. Regeringen har i besvärsärende slagit fast alt
länsstyrelse har behörighet att fastställa kontrollavgifter. Länsstyrelsen
fastställer också om behov av taxefastställdse finns taxor för
spårvägsföretag. Bestämraelser härora finns i 25 § allmänna ordningsstadgan
(1956: 617) (AOSt).

Regeringen
har genom olika beslut föreskrivit att de av länsstyrelsen i Slockholms län
meddelade bestämraelserna om taxa för busstrafik skall i fråga om
kontrollavgift gälla även den lokala tågtrafiken.

Brotlmålsulredningen
framförde i sitt betänkande bl. a. den uppfattningen att det på vissa områden
är motiverat med ekonomiska sanktioner i stället för straff i samband raed
mindre brott. Snyltning på allmänna samfärdsmedel bör enligt utredningen
avkriminaliseras och rätten att ta ul kontrollavgift regleras i en
författning. Utredningen anförde också att företrädare för olika
trafikföretag, som tUlämpar system med kontrollavgift, hade framfört önskemål
om en lagstiftning på området. Inom Irafikföretagen upplevs det nuvarande
rättsläget som oklart och man anser alt en författningsreglering skulle ge
större tyngd åt Irafikförelagens åtgärder. Med utgångspunkt häri föreslog
utredningen bl, a, att författningen skulle vara tUlämplig på trafikföretag
vars taxor fastställdes av länsstyrelse. Rätten att ta ut avgift skulle
meddelas efter särsldld prövning av länsstyrelse. Till grand för prövningen
skulle ligga en av trafikförelaget ingiven plan raed en redogörelse för
verksamheten med koniroUavgifter. Resande som erlagt kontrollavgift skulle inom
viss tid kunna påkalla länsstyrelsens prövning av beslutet.

Om
avsaknaden av färdbevis med hänsyn tiU den resandes ålder, sjukdora, bristande
kännedora om lokala förhållanden eller annan omständighet kunde anses ursäktlig,
skulle kontrollavgift inte tas ut. Några särskilda regler om indrivning av
kontrollavgiften föreslogs inte.

Brottmålsutredningens
förslag fick med ett par undantag ett positivt mottagande av remissinsianserna.
Kritik framfördes dock från några håll i fråga ora detaljer i utredningens
förslag.

Olika
trafikförelag, sora tar ut förhöjda färdavgifter, har såväl till ut-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:11 13

redningen
som under reraissbehandlingen framhållit att rättsläget är oklart och anser att
en reglering skulle ge större tyngd åt trafikföretagens åtgärder.

Den
reform som regeringen har föreslagit tidigare i är innebärande att snyltning
med allmänna samfärdsmedel i framtiden endast i undantagsfall skall behöva
föranleda åtal betyder att straffpåföljd för sådana förfaranden i stor
utsträckning kan komma alt ersättas med förhöjda färdavgifter. Om avgiften
skall fungera i etl sådant system, är det enligt min mening viktigt att vissa
grundläggande vUlkor och föreskrifter läggs fast så alt man får en större enhetiighet
i avgiftssystemen än vad sora gäller i dag. Mot bakgmnd av det anförda förordar
jag efter samråd med chefen för justitiedepartementet en lagstiftning som
reglerar fömtsättningarna för uttag av särskild avgift i fall då resande begagnar
färdmedel utan att inneha gUlig biljett. Med bUjett avses i detta sammanhang
också månadskort och andra förekommande former av rabattkort. Jag föreslår atl
avgiften betecknas tiUäggsavgift,

Brottmålsutredningens
förslag innebär emellertid en aUtför vittgående reglering som bl, a, skulle
medföra en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna och en onödig omgång för
trafikföretagen. Som torde framgå av min tidigare redovisning fungerar de
gällande avgiftssystemen i stort sett tillfredsställande. Jag förordar därför
en lagstiftning som i allt väsentligt utgår från den gällande ordningen.

Med
hänsyn till den fasta anknytning som kontrollavgiften i dag har till de taxor
som fastställs för trafiken, bör lagen i första hand göras tillämplig på sådana
trafikföretag som bedriver kollektiv persontrafik för vilken taxa fastställs av
regeringen eller förvaltningsmyndighet, dvs. i allmänhet länsstyrelse.
Härigenom kommer all spårbunden trafik liksom all bussUnjelrafik att omfattas
av lagen. Även Gotlandsbolagets linjesjöfart på Gotland för vilken regeringen
fastställer taxor kommer all falla inom lagens tillämpningsområde.
Fastställandet av till-läggsavgift bör ligga på den myndighet som prövar
taxefrågan.

Enligl
min mening bör motsvarande regler kunna tillämpas även i fråga om andra
trafikföretag än sådana för vilka taxor fastställs i särskild ordning. Behovet
av en sådan möjlighet torde främst finnas i sjötrafiken. Jag tänker då framför
allt på trafiken i skärgårdarna i vilken man f, n. tiUärapar systera med
tilläggsavgift. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör därför
kunna föreskriva att lagstiftningen skall gälla även sådana förelag. Från fall
till fall får bestämmas vilken myndighet som har att besluta om avgift.

Systemet
bör utformas så att tilläggsavgift utgår ulöver biljettavgiften. I anslutning
härtill vill jag anföra att den särskUda avgift för platsbiljettköp på tåget
som SJ tar ut får anses som biljettavgift.

Den
praxis sora har utbildats hos vissa trafikförelag innebärande

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 14

alt
kontrollavgift inle tas ut i sådana fall då avsaknaden av giltig biljett kan
anses ursäktlig finner jag ändamålsenlig och bör komma till uttryck i lagen.

Självfallet
bör inte skäl som kan förebäras av envar, t, ex, att färd-bUjetten har lappats,
vara all anse som en godtagbar ursäkt. Skyldigheten alt inneha och bevara
färdbeviset under resan måste anses vara allmänt vedertagen och anslag härom
finns i regel uppsatta i färdmedlet eller på annan uppehållsplals för
resenärerna, Inle heller en uppgift ora alt resenären har misstagit sig på färdraålel
och löst biljett lUl lägre avgift bör accepteras som tUlfredsställande
förklaring, eftersora det normalt bör åligga resenären atl försäkra sig om biljeltavgiftens
sloriek innan han påbörjar resan. Undantag kan däremol vara raotiverade när
det är fråga om utlänningar eUer besökande på orten som saknar kännedom om det
biljettsystem som tillämpas i lokaltrafiken där. Vidare bör tiU-läggsavgift inle
avkrävas barn under förslagsvis 15 år som inle har sällskap med vårdnadshavare.
I sådana fall kan en anmälan tUl bamets vårdnadshavare vara lämpUgare, En annan
grupp, mot vUken utkrävandet av tUläggsavgift skulle te sig stötande, är
sådana gamla eller sjuka människor som kan ha svårt all uppfatta vilka avgifter
eller taxebestära-melser som gäller.

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl förordar jag att i lagen tas in en
bestämmelse av innebörd att tilläggsavgift inte får las ut om avsaknaden av
giltig biljett får anses vara ursäktiig med hänsyn till den resandes ålder,
sjukdom, bristande kännedora om lokala förhåUanden eller annan omständighet.

Som
har framgått tidigare varierar slorieken av de gällande kontrollavgifterna
mellan olika trafikföretag. Principen för fastställandet av de nuvarande
avgifternas storlek lorde i stor utsträckning vara att de inte skall överstiga
de merkostnader som trafikförelaget drabbas av för kontrollverksamheten. Detta
är i och för sig rimligt med hänsyn tiU att syftet inte är atl liUföra
trafikföretagen några ekonomiska vinster genora uttaget av avgiften, A andra
sidan måste man hålla i minnet att förslaget om alt snyltning pä allmänna samfärdsmedel
i fortsättningen skall leda lUl åtal endast om det av särskilda skäl är påkaUat
ur aUmän synpunkt, i förening med införandet av en reglering av
avgiftssystemet, i praktiken kommer att innefatta en betydande avkriminalisering.
Detta betyder enligl min mening alt man vid fastställandet av tilläggsavgifterna
måste fästa visst avseende vid den biljellavgift som vederbörande försöker alt
undandra sig alt belala. Del torde ankomma på de tUläm-pande myndigheterna att
med beaktande av olika omständigheter göra en lämplig avvägning och besläraraa
avgiftens storlek i olika situationer. Tilläggsavgiften torde regelmässigt
böra utformas som en maximi-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:11 15

avgift
på samma sätt som är fallet med färdavgifter som fastställs av myndighet,

Lagen
bör innehålla en bestämmelse ora att de trafikföretag som till-lämpar
tilläggsavgift enligt lagen skall ha rätt att avvisa resenär som vägrar all belala
biljettavgift eller tUläggsavgift. Av lagen bör också framgå atl
polishandräckning kan lämnas för sådan avvisning.

Någon prövning i administrativ ordning av gjorda
avgiftsuttag

vilket
brotlmålsulredningen föreslog torde inte vara behövlig. Tvister i frågan torde
bli sällsynta, under föralsättning att trafikföretagen kan hänvisa till en
reglering av nu föreslagen art. Trafikföretagens rätt att ta ul lilläggsavgift
får liksom rätten att ta ut biljettavgift anses vara av civilrättslig natur
och resenär och trafikföretag har alltså, om tvist uppkomraer, möjlighet att få
den löst genom dorastols försorg.

Länsstyrelsen
i Örebro län tog i sitt reraissyttrande upp frågan om indrivning av
kontrollavgift från resenär sora inle frivilligt betalar en sådan avgift, Länsslyrelsen
föreslog en ordning som innebär att lagsökningslagen (1946: 808) görs
tillämplig på mål angående fastställelse av krav på atl få ut kontrollavgift.
Dessutom förordade länsstyrelsen alt Irafikföretaget befrias från ansöknings-
och expeditionsavgifter vid domstol.

För egen del anser jag alt
Irafikföretagen i så slor utsträckning som möjligt bör försöka att driva in
tilläggsavgiften ulan atl anlita domstol. Om förelaget ändå finner att ett domslolsförfarande
inte kan undvaras i etl enskilt fall är enligt min mening fordringen av sådan
art att institutet belalningsföreläggande kan användas. Det är också lämpligt atl
så sker. 1 övrigi finner jag inte skäl föreligga atl i detta sammanhang föreslå
regler som innebär en särbehandling i processuellt hänseende av de Irafikförelag
som det här är fråga om. Jag vUl i delta sammanhang även hänvisa till den
reform sora trädde i kraft den 1 juli 1974 och som innebär vissa förenklade rätlegångsprocedurer
enligl lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål ora mindre värden (ändrad
1974: 387).

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättals förslag lill lag om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik.

Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1977, dvs. vid samma tidpunkt som i prop.
1975/76: 148 föreslås gälla i fråga ora de ändringar i BrB som jag tidigare
har redogjort för. Äldre bestämmelser bör dock tillämpas i fråga ora
tilläggsavgifter som har fastställts av regeringen eller förvaltningsmyndighet
före ikraftträdandet. Med tilläggsavgifter avser jag i detla saramanhang såväl
förhöjda färdavgifter som kontrollavgifter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:11 16

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga förslaget till lag om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik.

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:11 17

Bilaga Utredningens förslag

Förslag
till

Kungörelse
om rätt för vissa trafikföretag som bedriver personbefordran att uttaga
kontrollavgift

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Denna kungörelse äger
tillämpning på sådana trafikförelag som enligt av länsslyrelsen fastställda
reglementen eller taxor bedriver personbefordran i linjetrafik med spårvagn,
buss, tunnelbana eller annat allmänt samfärdsmedel.

2
§ Med kontrollavgift förstås
sådan avgift som trafikförelaget äger uttaga av resande som begagnar färdmedlet
utan att innehava giltigt färdbevis. Kontrollavgift uttages utöver ersättning
för färdbevis.

Om
avsaknaden av gUtigt färdbevis med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom,
bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet är alt anse
som ursäktlig, skall kontrollavgift icke uttagas.

3 §
Rält att uttaga kontrollavgift tUlkommer trafikföretag efter till

stånd av länsstyrelsen i det län, där linjetrafiken äger mm. Vid ansökan

om tillstånd skall fogas plan över verksamheten med uppgifter om de

fömtsättningar som skall gälla för avgiftens uttagande och kontrollens

bedrivande.

Länsstyrelsens
prövning skall ske i samma ordning som gäller för fastställande av taxa för
personbefordran.

4
§ Resande som vägrar att i
föreskriven ordning erlägga färdavgift och kontrollavgift må avvisas från
färdmedlet.

5
§ Resande äger inom tre veckor
från avgiftens erläggande hos länsstyrelsen påkalla prövning av beslut om
uttagande av kontrollavgift.

6
§ Närmare föreskrifter om
tillämpning av denna kungörelse meddelas av länsstyrelsen.

Denna
kungörelse träder i kraft den ...

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7t054i

Doktrin (2)

  1. Ulrik von Essen, Delegation av föreskriftsrätt, FT 2009 nr 2 s. 117, på s. 120 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Lars Heuman, Reformfrågor rörande målsäganderätten, SvJT 1977 s. 241, på s. 249 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

27 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (15)

15 kopplingar i 6 dokument.

  1. Ds 2016:9 Ny lag om tilläggsavgift i kollektivtrafik s. 18 · s. 21 om s. 9 · s. 22 om s. 14 · s. 28 om s. 14 · och 4 till i texten
  2. SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 151 · s. 152 om s. 14 i texten
  3. SOU 2009:81 Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik s. 170 om s. 10 i texten
  4. Bet. 1986/87:JuU6 om snatteriavgift s. 5 i texten
  5. Bet. 1976/77:SkU23 Med anledning av motioner om den allmänna arbetsgivaravgiften s. 3 i texten

Visa alla 6

Rättsfall (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. RH 2013:29 om s. 14 ur registret
  2. NJA 2019 s. 414 »Tunnelbanespärrarna« om s. 13 · om s. 14 i texten

Doktrin (9)

9 kopplingar i 6 dokument.

  1. Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 74 om s. 15 · s. 213 i texten
  2. Olsen, Ersättningsklausuler, 1986 s. 33 · s. 255 i texten
  3. Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 258 · s. 539 i texten
  4. FT 2009 s. 117 Ulrik von Essen, Delegation av föreskriftsrätt s. 120 i texten
  5. Heuman, Processrättsliga uppsatser, 1986 s. 119 i texten

Visa alla 6