Sök i Ratio Lex

om ändring i 16 kap. brottsbalken, m.m.

22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:121, om ändring i 16 kap. brottsbalken, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 Regeringens proposition

1976/77:121

om
ändring i 16 kap. brottsbalken, m. m.;

beslutad
den 17 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På
regeringens vägnar

PER
AHLMARK

SVEN
ROMANUS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nya bestämmelser om
straffrättsligt ansvar för bombhot m. m. införs i brottsbalken. Förslaget
innebär att den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller
flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom
föranleder onödig säkerhetsåtgärd kan dömas för falskt larm till böter eller
fängelse i högst två år. Vidare kan den som genom missbruk av larmanordning,
nödsignal eller liknande föranleder onödig utryckning av poUs, brandkår,
ambulans m. fl. dömas för missbruk av larmanordning till böter.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.

1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 121

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att i brottsbalken skall införas
en ny paragraf, 16 kap. 15 §, av nedan angivna lydelse.

16
kap.

15
§' Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera
människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom
föranleder onödig säkerhetsåtgärd, dömes för falskt larm till böter eller
fängelse i högst två år.

Den
som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anordning föranleder
onödig utryckning av polis, brandkår, ambulans, militär, sjöräddning eller
annan allmän bevakningstjänst, dömes för missbruk av larmanordning tUl böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

1
Förutvarande 16 kap. 15 § upphävd genom 1976: 510 (jfr 1976: 905).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 3

2
Förslag till

Lag
om ändring i brandlagen (1974: 80)

Härigenom föreskrives att 24 § brandlagen (1974:
80) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

24 § Till böter dömes den som

1.
kallats att deltaga i övning
med brandstyrka eller i räddningstjänst och som uteblir utan giltigt skäl,

2.
vid räddningstjänst uppsåtiigen
bryter mot vad brandchefen, annat brandbefäl eller befälhavare som avses i 9 §
eller 12 § första stycket i och för tjänsten befallt,

3.
uppsåtiigen hindrar eller
försöker hindra åtgärd som avses i 11 § eller uppsåtiigen åsidosätter beslut om
avspärrning som har meddelats med stöd av 11 §,

4.
uppsåtiigen eller av oaktsamhet
bryter mot 17 eller 18 §,

5.
vägrar anställd som har kaUats
att deltaga i övning med brandstyrka eller i räddningstjänst ledighet för
deltagandet, om ledigheten kunnat medgivas utan synnerlig olägenhet.

Den som genom brandlarm eller på annat sätt
uppsåtiigen och utan giltigt skäl åstadkommer brandstyrkas utryckning eller
samling dömes till böter eller fängelse i högst sex månader och är skyldig att
ersätta därav föranledd kostnad.

Vad som sägs i första stycket 1 och 5 äger
tillämpning också i fråga om den som enligt 12 § tredje stycket har anmodats
att deltaga i räddningstjänst som avses i 1 § tredje stycket första punkten.
Den som vid sådan räddningstjänst uppsåtiigen hindrar eller försöker hindra
åtgärd som avses i 11 § eller uppsåtiigen åsidosätter beslut om avspärrning som
har meddelats med stöd av 11 § dömes till böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 4

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-02-17

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Romanus

Lagrådsremiss
om ändring i 16 kap. brottsbalken, m. m.

1
Inledning

Under år 1975 lämnades här i landet i genomsnitt en
gång om dagen meddelanden vanligen anonyma om att en bomb placerats ut på
viss, ofta allmän plats Det innebar en kraftig ökning av antalet bombhot som
undersökts av polis från 296 år 1973 och 226 år 1974 tUl 394 år 1975. Antalet
bombhot har därefter ökat ytterligare. Under år 1976 registrerades 567 sådana
hot.

Inte i något fall har hoten verkställts. I några
fall har polisen dock påträffat en apterad bomb på angiven plats. Även om de
uppgivna bombhoten sålunda endast i undantagsfall varit allvarligt menade har
de framkallat oro och rädsla bland allmänheten. De har vidare vanligen
föranlett betydande kostnader för enskUda och samhället genom de
säkerhetsåtgärder som har vidtagits med anledning av hoten. Den personal som
haft att vidta åtgärder i anledning av sådant hot har också ofta vållats
obehag. Brottsbalken (BrB) innehåller inte någon straffbestämmelse som särskUt
tar sikte på bombhot av detta slag.

Bombhot har stora likheter med falska brand- och
polislarm. I brand-lagen (1974: 80, ändrad 1975: 96) finns en bestämmelse om
straff för den som uppsåtiigen åstadkommer onödig utryckning eller samling av
brandstyrka. Motsvarande bestämmelser saknas för falska larm till polis,
sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst.

Inom justitiedepartementet har i september 1976
upprättats en promemoria (Ds Ju 1976: 15) Bombhot m. m. Promemorian utmynnar i
förslag tiU komplettering av BrB med en ny bestämmelse om falskt hot och falskt
larm. Samtidigt föreslås att den särskilda straffbestämmelsen i brandlagen om
falskt larm upphävs. Lagförslagen bör fogas tiU protokollet i detta ärende som
bilaga 1.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 5

Efter remiss har yttranden över
departementspromemorian avgetts av riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt,
rikspolisstyrelsen (RPS), överbefälhavaren (ÖB), sjöfartsverket, statens
brandnämnd, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare,
Föreningen Sveriges åklagare. Bevakningsaktiebolaget Securitas och Allmänna
bevakningsaktiebolaget (ABAB). RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i
Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagama i Uppsala,
Göteborgs och Bohus och Kalmar län.

2
Departementspromemorian

I departementspromemorian konstateras inledningsvis
att hot ingår som ett led i gärningsbeskrivningen för många i BrB upptagna
brott. Brottsrubriceringen beror bl. a. på gärningsmannens syfte med sitt hot
och i vad mån syftet uppnås. Som exempel på sådana bestämmelser anges bl. a.
olaga tvång (4 kap. 4 §), våldtäkt, våldförande och frihets-kränkande otukt (6
kap. 1 och 2 §§), rån (8 kap. 5 §), utpressning (9 kap. 4 §), sabotage och
kapning av luftfartyg (13 kap. 4, 5 och 5 a §§), hot eller förgripelse mot
tjänsteman (17 kap. 1 och 2 §§) och hot mot krigsman (21 kap. 7 §).

I den mån ett bombhot kan inordnas under någon av
dessa bestämmelser ger lagstiftningen enligt promemorian goda möjligheter att
beivra hotet. I aUmänhet förutsätts emellertid att hotet riktas mot viss
person. Gärningsbeskrivningarna passar därför mindre väl in på bombhot som
riktar sig mot en anonym aUmänhet. För sådana bombhot kan ansvar för olaga hot
(4 kap. 5 §) eller oredligt förfarande (9 kap. 8 §) ibland komma i fråga. Dessa
bestämmelser har emellertid inte utformats med tanke på bombhot mot
allmänheten. I promemorian diskuteras därför om bestämmelserna om olaga hot
och oredligt förfarande har en tillfredsställande utformning med tanke på det
ökande antalet bombhot, riktade mot en okänd allmänhet, vilka inte låter sig
rubriceras på annat sätt.

Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar
med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla
allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom gör
han sig skyldig till olaga hot och .kan dömas tiU böter eller fängelse i högst
två år.

I promemorian anförs att bestämmelsen om olaga hot
har tiUkommit med tanke på hustruplågare och andra som öga mot öga med sitt
offer framför hot om misshandel, o. d. Med "den hotade" avses sålunda
i regel den mot vilken den brottsliga gärningen är riktad. För straffansvar
krävs att hotet skall ha kominit till den hotades kännedom. Låter
gärningsmannen framföra sitt hot genom bud föreligger således inte fullbordat
brott förrän budet framfört hotet. Bestämmelsen.passar där-

It
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 121

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 6

för
mindre väl när det gäller ett hot som går ut på att spränga en bomb bland människor
som råkar uppehålla sig på viss plats vid viss tidpunkt. Än mera komplicerat
blir det om hotet framförs till polisen eller massmedier men inte förs vidare
till allmänheten.

Med hänsyn bl. a. till att lagtexten även talar om
att den hotade grips av fruktan för annans säkerhet är det enligt promemorian
uppenbart att lagstiftaren med "den hotade" ibland avser annan än den
som våldet eller skadegörelsen drabbar om hotet verkställs. Man skulle därför
kunna hävda att om ett hot framförs exempelvis tUl polisen, som inte anser sig
kunna negligera hotet utan vidtar säkerhetsåtgärder, så har den som fattat
beslut om åtgärderna därigenom visat att han känt "allvarlig fruktan för
annans säkerhet till person eller egendom". Bestämmelsen om olaga hot
skulle då kunna tillämpas även vid hot som riktar sig mot en anonym aUmänhet.

Med en sådan tolkning har man dock avlägsnat sig
långt från både lagstiftarens ursprungliga intentioner och från vanligt
språkbruk. Med den hotade förstås normalt den som skall få stryk, sprängas i
luften etc. Polisen som tar emot ett hot om att en lokal kommer att sprängas i
luften är inte hotad i denna mening.

I promemorian anförs att denna invändning skulle
kunna mötas genom att orden "den hotade" avlägsnades ur lagtexten.
Kvar står emellertid då den grundläggande svårigheten att generellt hävda att
polisen m. fl. känner "allvarlig fruktan" så snart den vidtar
åtgärder med anledning av ett bombhot. Vidare är olaga hot systematiskt sett
ett brott mot person medan bombhot mot en anonym allmänhet bättre karaktäriseras
som brott mot allmän ordning och säkerhet. Enligt promemorian bör därför
tanken på att försöka fånga upp falska bombhot genom justeringar av lagtexten i
bestämmelsen om olaga hot avvisas.

Om ett bombhot riktas mot exempelvis ett varuhus
kan enligt promemorian ansvar för oredligt förfarande komma i fråga under
förutsättning att hotet resulterar i att varuhuset måste håUas stängt och
ägaren till följd härav går miste om affärsinkomster. Straffskalan för oredligt
förfarande omfattar böter eller fängelse i högst två år.

För ansvar för oredligt förfarande förutsätts att
någon förfar oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling
eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars
ställe denne är. Med sistnämnda uttryck förstås, att den vilseledde med rättslig
verkan företräder den skadelidande eller att han har faktisk makt att i dennes
ställe råda över hans förmögenhet. Enligt promemorian är det sålunda klart att
ett falskt bombhot mot ett varuhus, som framförs till ägaren eller någon av
hans anställda och som får tUl följd att varuhuset utryms och genomsöks
omfattas av straffbestämmelsen. Däremot är bestämmelsen aldrig tillämplig om
hotet i stället framförs till exempelvis polisen, som av säkerhetsskäl förmås
att vidta motsvarande åt-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 7

gärder
till skada för varahusets ägare. Polisen kan inte sägas vara i ägarens ställe.

Enligt promemorian leder gämingsbeskrivningen för
oredligt förfarande tankarna närmast tiU otiUbörliga förfaranden i handel och
vandel. I den mån en affärsman tillgriper falska bombhot för att slå ut en konkurrent
från marknaden kan bestämmelsen sägas vara adekvat. Men annars bör generellt en
annan brottsrabricering väljas när det gäller att rubricera falska bombhot.
Brottsbeteckningen bör ge en klar bild av vad det egentligen är fråga om.

I promemorian påpekas att problemet att beivra
falska bombhot i första hand ligger i svårigheterna att avslöja gärningsmannen.
Hoten framförs ofta skriftUgen eller per telefon. De konstaterade bristerna i
gällande lagstiftning torde därför knappast ha medfört några praktiska
ölägenheter. Mot bakgrand av de senaste årens utveckling anses det likväl
angeläget att en lagändring nu genomförs.

I promemorian förordas därför att i 16 kap. BrB om
brott mot allmän ordning införs en ny paragraf, som föreskriver straff för den
som genom falskt bombhot föranleder onödiga säkerhetsåtgärder. Med hänsyn till
att det kan tänkas förekomma även andra former av hot om terroraktioner
riktade mot allmänheten än bombhot, t. ex. hot att förgifta dricksvattnet i en
stad, föreslås att paragrafen skall gälla den som genom falskt bombhot eller
annan oriktig uppgift att det föreUgger fara för människors liv eller hälsa
föranleder onödiga säkerhetsåtgärder. Som brottsrabricering föreslås falskt
hot. Enligt förslaget bör straffskalan omfatta böter eller fängelse i högst ett
år.

I promemorian anförs vidare att falska bombhot har
stora likheter med falska brand- och polislarm. Enligt 24 § andra stycket
brandlagen (1974: 80) straffas den som genom brandlarm eller på annat sätt uppsåtiigen
och utan giltigt skäl åstadkommer brandstyrkas utryckning eller samling med
böter eller fängelse i högst sex månader. Motsvarande bestämmelser saknas för
falska larm till polis, sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst. Enligt
promemorian finns det även här ett behov av lagstiftning. Därför föreslås att
bestämmelsen om falskt hot kompletteras med ett andra stycke som avser falskt
larm. Straff bör enligt förslaget drabba den som genom missbruk av larm,
nödsignal eller annan liknande anordning föranleder onödig utryckning av polis,
brandkår, ambulans, militär, sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst.
Som brottsrabricering föreslås falskt larm. Straffskalan bör omfatta böter
eller fängelse i högst sex månader. I samband med denna lagändring föreslås att
bestämmelsen i brandlagen upphävs.

Slutligen behandlas de konkurrensproblem som kan
uppstå vid val av brottsrabricering.

Enligt promemorian bör en gäming som innefattar hot
i första hand inordnas under något av BrB:s huvudbrott rån, utpressning,
kapning

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 8

av
luftfartyg etc. Det blir då inte aktuellt att dessutom döma för falskt hot. Vad
härefter gäller valet mellan falskt hot å ena sidan och olaga hot, oredligt
förfarande och falskt larm å den andra så bör bestämmelsen om falskt hot
tUlämpas så snart det är fråga om hot riktade mot allmänheten. Gränsen mot
olaga hot är klar denna bestämmelse avser hot mot den enskilde. Oredligt
förfarande för tanken till otillbörligt uppträdande i handel och vandel och
ansvar enligt den paragrafen bör inte ådömas när det är fråga om påstådda
bombhot e. d. som i huvudsak kan anses rikta sig mot allmänheten.

Även om brottsrubriceringen är falskt hot bör även
vissa uppgifter, som inte är hot i egentlig mening, falla under paragrafen.
Enligt promemorian finns det nämligen inte skäl att särskilja fall, när
gärningsmannen uttryckligen hotar att t. ex. spränga en bomb om inte en viss
utställning stängs, från faU då gärningsmannen använder sig av en formulering
att han hört på stan att en bomb skall explodera i utställningslokalen och
därmed framkallar att utställningen stängs. Gränsen mot falskt larm kan här
vara svår att dra. Men i första hand bör gärningen rubriceras som falskt hot
när meddelandet avser påstådda terroråtgärder som får effekt i framtiden medan
bestämmelsen om falskt larm typiskt sett blir tillämplig när meddelandet
gäller naturkatastrofer eller andra olyckor som anges redan ha inträffat. Medan
en falsk uppgift att en bomb placerats ut på ett kärnkraftverk kan föranleda
ansvar för falskt hot kan en uppgift om att ett radioaktivt utsläpp av misstag
har ägt rum vid samma kärnkraftverk endast föranleda ansvar för falskt larm.

3
Remissyttrandena

De överväganden som ligger till grund för förslagen
i promemorian har i huvudsak vunnit anslutning bland remissinstanserna.
Flertalet remissinstanser tillstyrker också att BrB kompletteras med en
särskild straffbestämmelse om falskt hot och falskt larm på sätt som anges i
promemorian.

Promemorieförslaget i sin helhet tillstyrks eller
lämnas utan erinran av RPS, ÖB, sjöfartsverket, Sveriges advokatsamfund,
Securitas och ABAB. Även Föreningen Sveriges åklagare ansluter sig till
förslaget utom vad gäller straffskalan för falskt hot.

Synpunkter på den föreslagna bestämmelsen om falskt
hot framförs av RÅ, Föreningen Sveriges statsåklagare och Göta hovrätt.

RÅ pekar på att bestämmelsen har begränsats ttll
ätt avse fall då hotet riktas mot människors liv eller hälsa. Även oriktiga
uppgifter om fara för omfattande egendomsförstörelse kan enligt RA föranleda
betydande olägenheter och kostnadskrävande säkerhetsåtgärder. Bestämmelsen
bör göras tillämplig även på dessa fall. Samma uppfattning har Föreningen
Sveriges statsåklagare och Göta hovrätt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 9

Göta hovrätt anser vidare att den föreslagna
lagtexten fått en mindre lyckad utformning. Enligt hovrätten har uttrycket hot
språkligt och i andra gärningsbeskrivningar i BrB innebörden att en upplysning
framförs till viss eller vissa personer om en åtgärd som gärningsmannen har
för avsikt att vidta mot den eller de hotade. Upplysningen skall vara ägnad att
skrämma den hotade. Huruvida hotet är allvarligt menat eller ej saknar
betydelse. Man kan därför svårligen tala om ett hot såsom varande falskt. Den
situation som är avsedd att regleras är också en helt annan. Det är här fråga
om att lämna ett osant meddelande om att viss åtgärd vidtagits eller att viss
händelse inttäffat som innebär fara. Meddelandet skall vidare föranleda
onödiga säkerhetsåtgärder. Upplysningen riktar sig inte till dem som påstås
vara i fara utan tUl dem som har att föranstalta om säkerhetsåtgärder. Syftet
är inte främst att skrämma vissa personer utan avsikten är att åstadkomma
onödiga säkerhetsåtgärder. Situationen kan närmast beskrivas som falskt larm.
Hovrätten förordar därför att uttrycket falskt bombhot utgår ur lagtexten och
att brottet benämns falskt larm. Vidare finns enligt hovrätten ingen anledning
att göra skillnad mellan meddelanden som innebär att effekten av en åtgärd
skall inträffa i framtiden och sådana där effekten redan har inträffat och inte
heller mellan fall då en terroråtgärd anges som orsak till fara och fall då
faran anges vara föranledd av en olyckshändelse, vilket synes vara avsikten i
promemorian men inte av lagtexten att döma.

Också Föreningen Sveriges statsåklagare
ifrågasätter om inte brottet från rent språkliga utgångspunkter borde ges en
annan benämning än falskt hot. Enligt föreningen bör det avgörande momentet i
den kriminaliserade handlingen komma tiU uttryck i brottsbeteckningen. Om man
vilket föreningen finner vara avsikten med förslaget lägger huvudvikten vid
föranledandet av onödiga säkerhetsåtgärder kan benämningen "föranledande
av onödig säkerhetsåtgärd" exempelvis användas. Om man i stället lägger
tyngdpunkten vid själva hotet bör en brottsbenämning som svarar häremot
väljas, t. ex. "hot mot allmänheten". Lagrummet hör då närmast hemma
antingen i 4 kap. om brotten mot frihet och frid eUer i 13 kap. om
allmänfarliga brott.

Den föreslagna strafflalituden för falskt hot
kommenteras i några yttranden. Enligt RÅ, Göta hovrätt och Föreningen Sveriges
åklagare bör straffmaximum för falskt hot bestämmas till fängelse två år.
Instanserna anför att brott av denna typ ofta medför att vitala intressen och
funktioner i samhället äventyras. Falska hot bör därför i straffrättsligt
hänseende inte behandlas som lindrigare brott än olaga hot och oredligt
förfarande.

I fråga om bestämmelsen om falskt larm uttalar sig
Göta hovrätt, RÅ och statens brandnämnd.

Enligt Göta hovrätt har i promemorian inte lagts
fram något material som tyder på att behov av straffbestämmelser mot missbrak
av nöd-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 10

signal
föreligger utöver vad som gäUer enligt brandlagen. Hovrätten förordar därför
att den föreslagna bestämmelsen härom och den därav föranledda ändringen i
brandlagen får utgå. Om en närmare utredning skulle visa att en
straffbestämmelse behövs bör brottet benämnas missbruk av nödsignal. Det är
här närmast fråga om en ordningsförseelse som inte bör medföra högre straff än
böter.

RÅ har däremot ingen erinran mot att
ansvarsbestämmelsen för falskt brandlarm utvidgas till att avse även larm som
berör polis, ambulans, militär, sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst
samt att en bestämmelse härom förs in i BrB. Enligt RÅ bör bestämmelsen utvidgas
ytterligare. Bestämmelsen bör gäUa inte endast missbrak av mekanisk eller
liknande anordning utan även falska meddelanden som framförs direkt till
myndighetens reception eller telefonväxel. RÅ förordar att
gärningsbeskrivningen för falskt larm utformas så att ansvar kan utkrävas av
den som genom missbruk av larm, nödsignal eller på annat sätt utan giltigt skäl
föranleder onödig utryckning av polis etc.

Statens brandnämnd föreslår att bestämmelsen i
likhet med dess nuvarande motsvarighet i brandlagen utvidgas att avse
brandstyrkas utryckning eller samling. Brandkår är endast en del av
brandstyrkan. Inte endast utryckning utan även samling kan vara riskfylld,
komplicerad och kostsam. Vidare förordas att uppräkningen av beredskapsorgan
kompletteras med tullverkets kustbevakning och luftfartsverkets flygräddning.

4
Föredraganden

I Sverige har antalet bombhot som blivit föremål
för polisundersökning mer än fördubblats sedan år 1971. Under år 1976
registrerades 567 sådana hot. Hoten har huvudsakligen riktats mot allmänheten.
Flygplatser, järnvägsstationer, varahus, restauranger, skolor och ambassader
har varit utsatta. På senare tid har också kärnkraftverk varit föremål för
bombhot. Även om det oftast visar sig att hoten inte varit avsedda att sältas
i verket, s. k. falska hot, föranleder de i regel betydande kostnader för
enskilda och samhället genom de olika säkerhetsåtgärder som måste vidtas. De
medför också ofta obehag och andra olägenheter för den personal som har att
vidta åtgärder med anledning av hotet.

Bombhot mot en anonym allmänhet är en
förhållandevis ny företeelse för Sveriges del. Brottsbalken (BrB), som trädde i
kraft den 1 januari 1965, innehåller inte någon bestämmelse som direkt tar
sikte på handlingar av denna typ. BrB:s gärningsbeskrivningar som innefattar
hot förutsätter i allmänhet att hotet riktas mot viss person. De passar därför
i regel mindre väl in på bombhot mot en obestämd allmänhet. Ibland kan ansvar
enligt bestämmelserna om olaga hot i 4 kap. 5 § eller oredligt förfarande i 9
kap. 8 § komma i fråga. Dessa bestämmelser har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:121 11

emellertid
inte utformats med tanke på de gärningar som det här är fråga om.

Frågan om särskilda ansvarsbestämmelser bör införas
för hot av detta slag har behandlats i en promemoria (Ds Ju 1976: 15) Bombhot
m. m. Där föreslås att BrB kompletteras med en särskild straffbestämmelse mot
falskt bombhot. Med hänsyn till att det kan tänkas förekomma även andra former
av hot om terroraktioner riktade mot allmänheten förordas att
straffbestämmelsen skall omfatta alla former av falska hot som riktas mot
allmänheten och som föranleder särskilda säkerhetsåtgärder.

Promemorian
har remissbehandlats.

I likhet med remissinstanserna delar jag den
uppfattning som framförs i promemorian att den nuvarande lagstiftningen är
bristfällig. BrB täcker inte med säkerhet alla fall av falska hot mot
allmänheten. Även om problemet att beivra sådana hot i första hand ligger i
svårigheterna att avslöja gärningsmannen finns det anledning att nu söka täppa
till denna lucka i lagen. Det bör ske genom en särskild bestämmelse i BrB om
straff för sådant hot.

Enligt promemorieförslaget bör den nya bestämmelsen
införas i 16 kap. BrB om brott mot allmän ordning. Straff skall enligt
förslaget drabba den som genom falskt bombhot eller annan oriktig uppgift att
det föreligger fara för människors liv eller hälsa föranleder onödiga
säkerhetsåtgärder. Straffskalan föreslås omfatta böter eller fängelse i högst
ett år. Brottet rubriceras falskt hot.

Flertalet remissinstanser har godtagit den
föreslagna utformningen av bestämmelsen och dess placering i 16 kap. BrB.

Göta hovrätt har dock framfört erinringar mot den
föreslagna bestämmelsen. Enligt hovrätten kan ett hot språkligt sett knappast
sägas vara falskt. Den situation som är avsedd att regleras avser inte heller
ett hot i vanlig mening utan snarare ett falskt larm. Mot den bakgrunden bör
uttrycket falskt bombhot utgå ur lagtexten och brottet benämnas falskt larm.
Vidare saknas anledning att göra skiUnad mellan falskt larm som avser en
kommande händelse och larm beträffande en händelse som påstås redan ha
inträffat. Motiven men inte lagtexten tyder på alt en sådan åtskillnad är
avsedd. Också Föreningen Sveriges statsåklagare har anfört språkliga
invändningar mot brottsbeteckningen falskt hot.

Ett hot är typiskt sett ett meddelande som framförs
i avsikt att skrämma eller eljest påverka annan och som går ut på att något
obehagUgt skall eller kan inträffa och att det är den som står bakom
meddelandet som avgör om hotet skall genomföras eller ej. Huruvida gärningsmannen
har för avsikt att sätta hotet i verket eller ej saknar betydelse. I likhet med
Göta hovrätt och Föreningen Sveriges statsåklagare anser jag därför att det kan
vara oegentligt att tala om falskt hot, även om uttrycket knappast kan
missförstås.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916 fil: 121 12

Den
brottsliga gärningen består enligt promemorian i att lämna oriktig uppgift om
alt det föreligger fara för människors liv eUer hälsa, dvs. utan att faran
faktiskt föreligger. Som exempel på sådan oriktig uppgift anges falskt
bombhot. Exemplifieringen torde vara tillkommen för att markera att
lagstiftningsärendet i första hand riktar sig mot det ökande antalet bombhot
som saknar verklighetsunderlag. Även utan denna exemplifiering faller
emellertid sådana bombhot under den föreslagna gärningsbeskrivningen.
Uttrycket "falskt bombhot" kan således utgå ur lagtexten utan att
sakinnehållet ändras. För att nå en språkligt sett tillfredsställande
gärningsbeskrivning förordar jag att denna ändring genomförs och att brottet
ges en annan beteckning än falskt hot. Som Göta hovrätt har påpekat skiljer
sig den aktuella typen av bombhot från hot i vanlig mening. Upplysningen om
att en bomb kommer att explodera på viss plats riktar sig i aUmänhet inte tUl
dem som påstås vara i fara utan till utomstående journalister,
växeltelefonister m. fl. eller direkt till dem som har att föranstalta om
säkerhetsåtgärder. Det praktiska syftet är typiskt sett inte främst att
skrämma vissa personer utan att åstadkomma onödiga säkerhetsåtgärder. Situationen
i normalfallet kan närmast beskrivas som falskt larm. Jag förordar därför att
brottet rubriceras falskt larm.

I begreppet hot ligger som nyss nämnts normalt att
den som står bakom hotet förfogar över den aktuella åtgärden eller i vart fall
framstår som om han förfogade över denna. Han har möjlighet att avgöra om
hotet skall sättas i verket eller ej. Med denna utgångspunkt var det naturligt
att man i promemorian till subsidiärbestämmelsen om missbruk av larm etc.
hänförde orikliga meddelanden om redan inträffade naturkatastrofer m. m. medan
huvudbestämmelsen om falskt hot angavs ta sikte på bombexplosioner och andra
terrordåd som gärningsmannen skulle låta verkställa i framtiden. Denna
gränsdragning låter sig emellertid inte genomföras helt ut. Göta hovrätt har
också ifrågasatt om den är motiverad. I allt fall när uttrycket falskt hot inte
tas in i lagtexten finns det enligt min mening inte anledning att göra någon
skillnad mellan inträffade och framtida händelser.

Enligt min mening bör det således vara utan
betydelse t. ex. om en person oriktigt uppger att han ämnar förgifta
dricksvattnet i en stad eller om uppgiften avser att vattnet redan har
förgiftats. Likaså bör det fallet att någon oriktigt uppger att en bomb
placerats i ett kärnkraftverk med risk för radioaktivt utsläpp bedömas på
sanuna sätt som när uppgiften avser att ett utsläpp har ägt rum av misstag.
Inte heller finns det anledning att särskilja fall när gämingsmannen
framställer ett uttryckligt hot, exempelvis att spränga en bomb om inte en
viss utställning stängs, från fall då gärningsmannen använder sig av en
omskrivning som att han hört på stan att en bomb skall explodera i utställningslokalen
och därmed framkallar att utställningen stängs. I enlighet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:121 13

med
den föreslagna lagtexten bör varje oriktig uppgift att det föreligger fara för
människors liv eller hälsa falla inom det straffbara området för den nya
paragrafen om falskt larm så snart som uppgiften föranleder onödiga
säkerhetsåtgärder.

Flera remissinstanser har förordat att det
sttaffbara området bör utvidgas att gälla även vid fara för omfattande
egendomsförstörelse. Som motiv anförs de olägenheter och kostnader av
betydenhet som kan uppstå även i sådana fall.

Med tanke på de säkerhetsåtgärder som kan komma att
aktualiseras vid hot mot t. ex. obemannade vattenkraflanläggningar vill jag
inte motsätta mig att paragrafens tillämpningsområde utvidgas att omfatta även
fara för omfattande egendomsförstörelse. I sammanhanget bör nämnas att
bestämmelserna om sabotage i 13 kap. 4 och 5 §§ BrB ger straffrättsligt skydd
mot åtgärder som allvarligt stör eller hindrar användningen av egendom av
avsevärd betydelse för bl. a. samhällets funktioner och den allmänna
samfärdseln och anläggningar för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme
eller kraft. Straffskalan för sabotage omfattar fängelse i högst fyra år, för
grovt sabotage fängelse i lägst två och högst tio år, eller på livstid.

I den lagtext som föreslås i promemorian anges inte
till vem den oriktiga uppgiften lämnas. Den kan således lämnas till vem som
helst. För straffansvar förutsätts emellertid att uppgiften får till effekt att
onödiga säkerhetsåtgärder vidtas. Säkerhetsåtgärderna behöver inte vidtas av
allmänt organ. Om en varuhusägare låter utrymma varuhuset på grund av ett
bombhot, är det en sådan säkerhetsåtgärd som avses med paragrafen.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig
till den föreslagna lösningen. Även om sålunda säkerhetsåtgärderna kan vara av
vitt skilda slag, skall de syfta till att omedelbart avvärja faran.
Säkerhetsåtgärder som vidtas fÖr att hindra elt upprepande, t. ex. installation
av en TV-övervakningsanläggning, faller utanför paragrafen. Det får också sägas
ligga i sakens natur att åtgärder som inte innebär några egentliga ansträngningar
eller uppoffringar uppgiften föranleder t. ex. bara ett telefonsamtal för att
få bekräftat att ordinarie rutiner iakttas inte bör anses vara
säkerhetsåtgärder i paragrafens mening.

I subjektivt hänseende bör för straffansvar krävas
vanligt uppsåt. Uppgiftens sanningslöshet skall ingå i uppsåtet. Gärningsmannen
skaU således känna till att den uppgivna bomben etc. inte existerar eller av
andra skäl faktiskt inte utgör någon fara. Uppsåtsfrågan behandlas närmare i
specialmotiveringen.

Enligt promemorieförslaget omfattar straffskalan
böter eller fängelse i högst ett år. RÅ, Göta hovrätt och Föreningen Sveriges
åklagare har anfört att brottet med hänsyn tiU de vitala samhällsfunktioner som
därigenom kan äventyras inte bör behandlas som lindrigare än brotten olaga

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 14

hot
och oredligt förfarande, vars maximistraff är fängelse två år. Jag ansluter mig
ttll denna uppfattning. Straffskalan för den nya bestämmelsen om falskt larm bör
sålunda omfatta böter eller fängelse i högst två år.

I enlighet med promemorieförslaget bör bestämmelsen
införas i 16 kap. BrB bland brotten mot allmän ordning.

Avslutningsvis finns det anledning att ta upp de
konkurrensproblem som kan uppstå mellan den nya bestämmelsen om falskt larm och
brotts-balksbrotten i övrigt. 1 första hand bör en gärning som innefattar hot
inordnas under något av BrB:s huvudbrott rån, utpressning, sabotage etc. Det
blir då inte aktuellt att dessutom döma för falskt larm. När det gäller valet
mellan falskt larm å ena sidan och olaga hot och oredligt förfarande å andra
sidan bör bestämmelsen om falskt larm tillämpas så snart det är fråga om hot
riktade mot allmänheten. Gränsen mot olaga hot är klar denna bestämmelse
avser hot mot den enskUde. Oredligt förfarande för tanken till otillbörligt
förfarande i handel och vandel. Ansvar enligt den paragrafen bör inte ådömas
när det är fråga om bombhot e. d. som i huvudsak kan anses rikta sig mot
allmänheten.

Onödiga säkerhetsåtgärder kan framkaUas inte bara
genom oriktiga uppgifter om att fara föreligger utan även genom missbrak av
larmsystem, nödsignal eller liknande anordning. I 24 § andra stycket brandlagen
(1974: 80) finns en bestämmelse om straff för den som genom brandlarm eller på
annat sätt uppsåUigen och utan giltigt skäl åstadkommer brandstyrkas
utryckning eller samling. Motsvarande bestämmelser saknas för missbruk av larm
tiU annan räddnings- eller bevakningstjänst. Enligt promemorian finns det även
här ett behov av lagstifming. Därför föreslås att bestämmelsen om bombhot m. m.
kompletteras med en bestämmelse om straff för den som genom missbruk av larm,
nödsignal eller annan liknande anordning föranleder onödig utryckning av
polis, brandkår, ambulans, militär, sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst.
Som brottsbeteckning föreslås falskt larm. Straffskalan omfattar enligt
förslaget böter eller fängelse i högst sex månader.

Alla remissinstanser utom Göta hovrätt har anslutit
sig till förslaget att ersätta bestämmelsen i brandlagen med en allmän
straffbestämmelse i BrB mot olika former av uppsåtligt missbruk av larm. Jag
delar den allmänna uppfattningen.

Enligt RÅ bör bestämmelsen inte vara begränsad till
att gälla vid missbruk av mekanisk eller liknande anordning utan även avse fall
där larmet åstadkoms på annat sätt, exempelvis genom falska meddelanden som
framförs direkt till myndighetens reception eller telefonväxel.

Med den ändrade konstruktion av bestämmelsen i
första stycket falskt larm som jag har förordat i det föregående har RÄ:s
synpunkter huvudsakligen redan tillgodosetts. Falska meddelanden om att det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 15

föreligger
fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av
egendom blir straffbara enligt första stycket. Ett blankt meddelande till
brandkåren om att det brinner på viss plats torde normalt uppfattas som ett
påstående om att sådan fara som anges i första stycket är för handen.

Det är enligt min mening vikttgt att begränsa
straffansvaret för onödiga larm till uppenbara och uppsåtliga
missbrukssituationer. Bestämmelsen måste ges en sådan utformning att
allmänheten inte därigenom hämmas från att använda den räddnings- och
bevakningstjänst som står till buds. Det finns emellertid ett påtagligt behov
att kunna ingripa straffrättsligt mot okynneslarm genom missbruk av tekniska
hjälp- och bevakningsanordningar såsom tjuvlarm, brandskåp, nödanropet 90 000
etc. Att utsträcka det straffbara området därutöver finner jag inte påkallat.

För straffansvar bör krävas att larmet föranleder
onödig utryckning av allmän bevakningstjänst. Jag anser alltså att bestämmelsen
inte, som statens brandnämnd har förordat, bör bli tillämplig redan på förberedelser
till utryckning såsom brandstyrkas samling. Däremot ingår naturligtvis i
utryckningskostnadema sådana förberedelser för utryckningen som t. ex.
brandstyrkas samling och den ersättningsskyldighet som enligt 2 kap. 4 §
skadeståndslagen (1972: 207, omtryckt 1975: 404) åligger den som gjort sig
skyldig till falskt larm omfattar följaktligen även sistnämnda kostnader.

Som exempel på utryckningsorgan anges i lagtexten
polis, brandkår, ambulans, militär, sjöräddning eller annan allmän
bevakningstjänst. Med uttrycket allmän bevakningstjänst avses bl. a. räddnings-
och bevakningsföretag, exempelvis vaktbolag som anlitas för allmän bevakningstjänst.
Det behöver alltså inte vara fråga om något offentligrättsligt subjekt. Jag
vill framhålla att uppräkningen av utryckningsorgan inte är uttömmande. Statens
brandnämnd har under hänvisning till att brandkår endast är en del av
brandstyrkan ansett att angivandet av brandkår i uppräkningen utgör en
inskränkning i förhåUande tUl gällande ansvarsbestämmelse i brandlagen, som
avser brandstyrka. Någon inskränkning är dock inte avsedd. Enligt förslaget
räcker det för straffansvar att larmet föranlett en del av brandstyrkan att
rycka ut. Med hänsyn till att uppräkningen inte är uttömmande finns det inte
heller anledning att som brandnämnden föreslår utöka exemplifiermgen med
tullverkets kustbevakning och luftfartsverkets flygräddning.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag
att bestämmelsen erhåller den i promemorian föreslagna lydelsen. Brottet bör
dock rubriceras som missbrak av larmanordning. Med hänsyn till brottets
karaktär bör straffskalan omfatta endast böter.

Ansvarsbestämmelsen i 24 § andra stycket brandlagen
blir överflödig genom bestämmelserna om falskt larm och missbrak av
larmanordning och bör upphävas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 16

5 Upprättade
lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i brandlagen
(1974: 80).

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i
samråd med chefen för kommundepartementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2.

6 Specialmotivering
till framlagda lagförslag

6.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Den nya paragrafen om falskt larm och missbruk av
larmanordning införs på den plats som blivit ledig sedan straffbestämmelsen om
fylleri 16 kap. 15 § upphävts genom SFS 1976: 510 (jfr SFS 1976: 905).

Förstastycket
falsktlarm

Den brottsliga gärningen består i att lämna oriktig
uppgift om att det föreligger fara för människors liv eller hälsa eller för
omfattande förstörelse av egendom.

Vad först gäller fara för människors liv eller
hälsa fordras inte att faran skall vara aUmän. Redan när en eller ett par
människor synes vara i fara blir paragrafen tillämplig. Ofta är emellertid
omständigheterna sådana att en allmän fara kan sägas föreligga. Det gäller t.
ex. vid hot om att spränga någon i luften medan han befinner sig bland många
andra människor som därvid kan komma till skada. Att uttrycket allmän fara
inte har använts i paragrafen beror på att bestämmelsen om olaga hot inte
alltid är tUlämplig när det gäller hot mot viss namngiven person, om hotet
framförs till polis eller annan myndighet.

Uttrycket omfattande förstörelse av egendom
förekommer även i andra paragrafer i BrB, exempelvis i bestämmelserna om
mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse (13 kap. 1 resp. 3 §). Med omfattande
förstörelse åsyftas skada som är kvantitativt betydande. Egendomens värde från
samhällelig, kulturell, ekonomisk eUer annan synpunkt måste emellertid inverka
på bedömningen. Några svårare gränsdragningsproblem torde inte behöva uppstå
med hänsyn till att det för straffansvar krävs att den oriktiga uppgiften om
sådan fara skall föranleda onödiga säkerhetsåtgärder.

Ett exempel på oriktig uppgift om fara är s. k.
falskt bombhot. Ett sådant bombhot ar typiskt sett ett oriktigt meddelande om
alt en bomb kommer atl explodera på viss plats eUer i ett särskUt angivet sammanhang
varvid en mera obestämd krets av personer kan beräknas komma

1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett några
redaktionella ändringar är förslagen likalydande med dem som är fogade till
propositionen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 17

till
skada. Meddelandet skaU vara oriktigt i den meningen att den uppgivna bomben
faktiskt inte utgör någon fara vare sig det beror på att bomben över huvud
taget inte existerar eller den är otjänlig för det uppgivna ändamålet och
gärningsmannen är medveten om detta.

Paragrafen täcker mer än bombhot. Falska
meddelanden om åtgärder som avses i 13 kap. 7 § BrB om spridande av gift eller
smitta kan exempelvis föranleda ansvar för falskt larm. Det kan gälla oriktiga
uppgifter om att livsmedel, vatten eller annat skall förgiftas eller infekteras
eller har förgiftats eller infekterats eller att gift på annat sätt skaU
spridas eller har spridits så att det föreligger fara för människors liv eller
hälsa. Med gift jämställs vissa andra ämnen. Oriktiga uppgifter om att krossat
glas har blandats i barnmat som skall säljas tUl allmänheten faller exempelvis
under paragrafen.

För straffansvar förutsätts att uppgiften får till
effekt att onödiga säkerhetsåtgärder vidtas. Härmed förstås en rad vitt skilda
åtgärder av inte obetydlig omfattning t. ex. utryckning av polis, brandkår,
ambulans, mUitär, sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst, avspärrning
av bombhotat område, åtgärder av hälsovårdsmyndigheter för att förhindra att
förgiftade livsmedel etc. konsumeras av allmänheten. Säkerhetsåtgärderna
behöver inte vidtas av allmänt organ. Även om sålunda säkerhetsåtgärderna kan
vara av vitt skilda slag, skall de emellertid ha föranletts av uppgiften och
syfta till att omedelbart avvärja faran.

I subjektivt hänseende krävs på vanligt sätt
uppsåt. Uppgiftens sanningslöshet skall ingå i uppsåtet. Gärningsmannen skall
således känna till att den uppgivna bomben etc. inte existerar eller av andra
skäl faktiskt inte utgör någon fara. Eventuellt uppsåt är här tiUräckligt:
anser gärningsmannen att det är möjligt att bomben inte existerar men omständigheterna
ger vid handen att han skulle ha lämnat uppgiften även om han varit viss om att
den var oriktig, kan han fällas tUl ansvar, om uppgiften föranleder
säkerhetsåtgärder. Att gärningsmannens uppsåt omfattar säkerhetsåtgärderna
torde i allmänhet kunna presumeras.

Straffskalan är densamma som för brotten olaga hot
och oredligt förfarande, nämligen böter eller fängelse i högst två år.

När det gäller de konkurrensproblem som kan uppstå
vid valet av brottsrubricering hänvisas tUl vad som har anförts i den allmänna
motiveringen.

Andra
stycket missbruk av larmanordning

Den brottsliga gärningen består i missbruk av larm,
nödsignal eller annan liknande anordning. Det är här fråga om missbrak av någon
mekanisk eller liknande anordning. Rop på hjälp i oträngt mål faller sålunda
utanför straffbestämmelsen. Vidare krävs en positiv handling: underlåtenhet att
t. ex. meddela sig inom viss föreskriven tid kan så-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916 fil: 121 18

lunda
inte föranleda straffansvar enligt paragrafen. Som exempel på åtgärder som
avses i lagrammet kan nämnas okynneslarm genom missbruk av brandskåp, tjuvlarm
och nödanropet 90 000. Avfyrandet av nödraketer till sjöss hör också hit.

I begreppet missbruk ligger att det objektivt sett
saknas anledning att slå larm. Detta framgår också av att för straffbarhet
förutsätts att larmet föranleder onödig utryckning.

Utryckning är inte bara för handen när särskilda
utryckningsfordon kommer till användning utan också andra former av utryckning
kan grunda straffansvar.

I subjektivt hänseende krävs vanligt uppsåt.
Eventuellt uppsåt är tillräckligt. Allmänt kan sägas att bestämmelsen om
missbruk av larmanordning är subsidiär i förhållande till andra i BrB upptagna
brott. Med hänsyn tUl att brottet närmast har karaktär av ordningsförseelse
omfattar straffskalan endast böter.

6.2
Förslaget till lag om ändring i brandlagen

Förslaget innebär att ansvarsbestämmelsen om falskt
brandlarm i 24 § andra stycket brandlagen upphävs. Bestämmelsen ersätts i huvudsak
av de nya bestämmelserna om falskt larm och missbruk av larmanordning. Att den
som vållar ren förmögenhetsskada genom brott skall ersätta skadan följer av 2
kap. 4 § skadeståndslagen.

7
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i brandlagen
(1974: 80).

8
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 19

Bilaga
1 (Promemorieförslaget)

1
Förslag till

Lag
om ändring 1 brottsbalken

Härigenom föreskrives att i brottsbalken skall införas
en ny paragraf, 16 kap. 15 §, av nedan angivna lydelse.

16
kap.

15
§1 Den som genom falskt bombhot eller annan oriktig uppgift att det föreligger
fara för människors Uv eller hälsa föranleder onödiga säkerhetsåtgärder, dömes
för falskt hot till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som genom missbrak av larm, nödsignal eller
annan liknande anordning föraiUeder onödig utryckning av poUs, brandkår,
ambulans, mUitär, sjöräddning eller annan allmän bevakningstjänst, dömes för
falskt larm till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna
lag träder i kraft den

2
Förslag till

Lag
om ändring i brandlagen (1974: 80)

Härigenom föreskrives att 24 § brandlagen (1974:
80) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

24 § TiU böter dömes den som

1.
kallats att deltaga i övning
med brandstyrka eller i räddningstjänst och som uteblir utan giltigt skäl,

2.
vid räddningstjänst uppsåttigen
bryter mot vad brandchefen, annat brandbefäl eller befälhavare som avses i 9 §
eller 12 § första stycket i och för tjänsten befallt,

3.
uppsåtiigen hindrar eller
försöker hindra åtgärd som avses i 11 § eller uppsåtUgen åsidosätter beslut om
avspärrning som har meddelats med stöd av 11 §,

4.
uppsåtiigen eUer av oaktsamhet
bryter mot 17 eller 18 §,

5.
vägrar anställd som har kallats
att deltaga i övning med brandstyrka eller i räddningstjänst ledighet för
deltagandet, om ledigheten kunnat medgivas utan synnerlig olägenhet.

1
Förutvarande 16 kap. 15 § upphävd genom 1976: 510, som träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Den som genom brandlarm eller på annat sätt
uppsåtiigen och utan giltigt skäl åstadkommer brandstyrkas utryckning eller samling
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader och är skyldig att ersätta
därav föranledd kostnad.

Vad som sägs i första stycket 1 och 5 äger
tillämpning också i fråga om den som enligt 12 § tredje stycket har anmodats
att deltaga i räddningstjänst som avses i 1 § tredje stycket första punkten.
Den som vid sådan räddningstjänst uppsåtiigen hindrar eller försöker hindra
åtgärd som avses i 11 § eller uppsåtiigen åsidosätter beslut om avspärrning som
har meddelats med stöd av 11 § dömes tUl böter.

Denna
lag träder i kraft den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 21

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1977-03-15

Närvarande:
F. d. justitierådet Edling, regeringsrådet Nordlund samt justitieråden Ulveson
och Erik Nyman.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde
den 17 februari 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i brandlagen
(1974: 80).

Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Anitha Bondestam. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:121 22

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-17

Närvarande:
statsråden Ahlmark, ordförande, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson,
Mogård, Olsson, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Romanus

Proposition
om ändring i 16 kap. brottsbalken, m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i brottsbalken

2.
lag om ändring i brandlagen
(1974: 80).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat
lagförslagen utan erinran och hemställer att regeringen, efter vissa
redaktionella ändringar, föreslår riksdagen

att
antaga förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
de förslag som föredraganden har lagt fram.

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 17 februari 1977.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770143

Doktrin (1)

  1. Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 221, 222 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. SOU 2026:34 Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer s. 189 om s. 14 i texten
  2. Bet. 1976/77:JuU35 med anledning av propositionen 1976/77:121 om ändring i 16 kap. brottsbalken m. m. (ang. falskt larm m. m.) s. 1 · s. 4 i texten

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. RH 2017:18 om s. 14 ur registret
  2. NJA 2020 s. 510 »Hotet mot gymnasieskolan« om s. 14 i texten
  3. NJA 2001 s. 627 om s. 15 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar i 2 dokument.

  1. SvJT 1981 s. 161 Krister Malmsten, Falskt larm s. 161 · s. 221 · s. 222 i texten
  2. Jareborg, Brotten, 1986 s. 264 i texten