Sök i Ratio Lex

om ändring i byggnadslagen (1947:385) m.m.

45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:122, om ändring i byggnadslagen (1947:385) m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 Regeringens proposition

1976/77:122

om
ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m.;

beslutad
den 10 mars 1977,

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regéringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ELVY
OLSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i byggnadslagen
(1947:385) och i byggnadsstadgan (1959:612). Ändringarna innebär bl. a. att
tätbebyggelse av mindre omfattning skall kunna lämplighetsprövas i samband med
prövning av ansökan om byggnadslov. Del principiella krav på detaljplan för tätbebyggelse
som r n. gäller föreslås således upphävt för dessa fall. I propositionen
föreslås dessutom ändring i reglerna om kommuns ansvar för förlust på statliga
bostadslån för småhus.

De föreslagna ändringarna skall ses mot bakgmnd av
dels uttalanden i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 om enklare regler
för viss bebyggelse, dels riksdagens beslut (rskr 1975/76:201) atl som sin
mening ge regeringen lill känna alt redan gjorda överväganden i
planeringsfrågor bör knytas som motiv lill ändringar i byggnadslagstiftningen
m. m.

De
föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1977.

Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 122

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives all 5 § byggnadslagen
(1947:385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§ Markens ägare är med avseende å dess användning
för olika slag av bebyggelse underkastad de inskränkningar som stadgas i denna
lag eller med stöd av lagen.

För
atl mark skall få användas till För alt mark skall få användas till

bebyggelse
fömtsättes, atl den prö- bebyggelse fömtsättes, all den prö

vats från allmän synpunkt lämpad vals från allmän synpunkt lämpad

för ändamålet. Sådan prövning sker för ändamålet. Sådan prövning sker

vid planläggning enligl denna lag. I vid planläggning enligt denna lag. 1

fråga om annan bebyggelse än tät- fråga om annan bebyggelse än tät

bebyggelse må prövningen även ske bebyggelse och beträffande tätbe-

i samband med prövning av ansökan byggelse av mindre omfattning må

om byggnadslov. prövningen även ske i samband med

prövning
av ansökan om byggnadslov.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977. Äldre
bestämmelser skall dock tillämpas

1. vid prövning av besvär i sådant ärende om
tillstånd till byggnadsförelag

som har avgjorts av byggnadsnämnden före ikraftträdandet och

2. i sådant ärende om tillstånd till
byggnadsförelag som prövas av

länsstyrelsen i första instans och som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen

före ikraftträdandet.

'Lagen omtryckt 1972:775,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 3

2
Förslag till

Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives all 56 § 1 mom.
byggnadsstadgan (1959:612)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

56 § 1 mom. Vid prövning av ansökan om byggnadslov
skall byggnadsnämnden tillse, att det tillämnade företaget ej strider mot
byggnadslagen (1947:385), väglagen (1971:948), lagen (1939:608) om enskilda
vägar, naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387),
arbetarskyddslagen (1949:1), bostadssaneringslagen (1973:531), lagen
(1976:296)om kriskoppling m, m., denna stadga eller med stöd av nämnda
författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen
skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att anordna utfartsväg
eller avlopp från tomten, må byggnadslov för nybyggnad ej beviljas innan
skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts.

Byggnadslov för byggnadsföretag som avses i 55 § 4
mom, får beviljas endast om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av
delta framgår att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder
arbetslagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Vad nu
sagts gäller dock icke om det ej är känt för vilket slag av verksamhet
arbetslokalen är avsedd.

Har i utlåtande från yrkesinspektionen angivits atl
erforderlig prövning ej kunnat ske i arbetarskyddshänseende, skall i beslut om
byggnadslov erinras om skyldigheten all göra anmälan enligl 8 a § andra
stycket arbetarskyddslagen.

Inom
område, som icke ingår i Inom område, som icke ingår i

stadsplan
eller byggnadsplan, må lov stadsplan eller byggnadsplan, må lov

ej givas till nybyggnad som skulle ej givas lill nybyggnad som skulle

innefatta tätbebyggelse, / vidare mån innefatta tätbebyggelse. Vad nu sagts

än för tillgodoseende av jordbmkets, gäller dock ej när fråga är om

fiskets, skogsskötselns eller därmed 1. nybyggnad för tillgodoseende av

jämförligt
behov. jordbmkets, fiskets, skogsskötselns

eller därmed jämförligt behov eller 2. tätbebyggelse av mindre omfattning
som avses i 5 andra stycket byggnadslagen (1947:385).

I
Stadgan omtryckt 1912:116. Senaste lydelse 1976:1047,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den I juli 1977. Äldre
bestämmelser skall dock tiUämpas

1. vid
prövning av besvär i sådant ärende om tillstånd lill byggnadsförelag

som har avgjorts av byggnadsnämnden före ikraftträdandet och

2. i
sådant ärende om tillstånd till byggnadsförelag som prövas av

länsstyrelsen i första instans och som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen

före ikraftträdandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-10

Närvarande;
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Olsson

Proposition
om ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m.

1
Inledning

Byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775, ändrad
senast I976:667)(BL) innehåller grundläggande bestämmelser om fysisk planering
och byggande. Byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast
1977:22) (BS) innehåller föreskrifter som närmare reglerar bl. a. planläggning
och byggande.

1 fråga om reglering av bebyggelse inom områden,
som inte ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan, skiljer BL mellan
tätbebyggelse och glesbebyggelse. Med tätbebyggelse avses sådan samlad
bebyggelse som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda
anordningar för atl tillgodose gemensamma behov. Vid prövning om tätbebyggelse
föreligger skall hänsyn las även lill bebyggelse som är atl vänta. Annan
bebyggelse än tätbebyggelse kallas glesbebyggelse (6 S BL).

Vid åtskilliga tillfällen under senare tid har
bebyggelsefrågor i vid bemärkelse behandlats i riksdagen. Av särskild
betydelse i detta sammanhang är etl beslut av riksdagen den 18 mars 1976 (CU
1975/76:16, rskr 1975/76:201). Med anledning av en motion (mot. 1975/76:1952)
om planmässig glesbebyggelse beslöt nämligen riksdagen atl som sin mening ge
regeringen lill känna atl redan gjorda överväganden i planeringsfrågor borde i
en omfattning som är erforderlig för den praktiska tillämpningen knytas som
lagmotiv lill ändringar i byggnadslagstiftningen och atl förslag till lagändringar
med sålunda angivna motiv borde föreläggas nästa riksmöte.

I budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 16 s.
9) har anmälts all ett förslag lill ändring i BL beräknas bli förelagt
riksdagen under riksmötet 1976/77 med anledning av nämnda riksdagsbeslut.

Jag
vill erinra om att regeringen tog upp frågan i regeringsförklaringen

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 6

den
8 oktober 1976. Där framhålls bl. a. atl bebyggelse i glesbygder och i mindre
tätorter skall underlättas och atl enklare regler för glesbebyggelse skall
eftersträvas.

Mot bakgrund av riksdagens beslut och uttalandena i
regeringsförklaringen vill jag nu la upp frågan om nya former för prövningen av
en viss typ av tätbebyggelse. Samtidigt vill jag ta upp även frågan om kommuns
ansvar för föriusi på statliga bostadslån för småhus.

Jag vill slutligen anmäla att inom
bostadsdepartementet har - med anledning av riksdagens beslut - upprättats en
redogörelse för utvecklingen från år 1948 av de bebyggelsereglerande
bestämmelserna i BL m. m. Redogörelsen innehåller en sammanställning av vissa
för den praktiska lill-lämpningen betydelsefulla uttalanden av statsmakterna.
Vidare återges en del anvisningar som har utfärdats av statens planverk.
Redogörelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

2
Gällande bestämmelser

För att mark skall få användas till bebyggelse
förutsätts att den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Sådan
prövning sker vid planläggning enligt BL. I fråga om glesbebyggelse får
prövningen även ske i samband med prövning av ansökan om byggnadslov (5 § BL).

För att man skall kunna närmare reglera uppkomsten
av tätbebyggelse inom område, som vid översiktlig planläggning har prövats i
och för sig lämpat härför, har tätbebyggelse i princip gjorts beroende av att
detaljplan, dvs. stadsplan eller byggnadsplan, har fastställts för området.
Enligt 56 § 1 mom. fjärde stycket BS gäller nämligen att, inom område som inte
ingår i detaljplan, byggnadslov inte får beviljas för nybyggnad som skulle
innefatta tätbebyggelse i vidare mån än för tillgodoseende av jordbrukets,
fiskels, skogsskötselns eller därmed jämförligt behov. Genom en regel i 67 § 1
mom. BS ges dock möjlighet för länsstyrelsen att medge undantag från detta s.
k. tälbebyggelseförbud, om särskilda skal föreligger Om det prövas lämpligt kan
länsstyrelsen med stöd av 2 mom, samma paragraf delegera denna befogenhet till
byggnadsnämnden.

I fråga om mark som skall utnyttjas för
glesbebyggelse innebär bestämmelsen i 5 ij BL att lämplighetsprövningen kan
ske direkt i samband med behandlingen av ansökan om byggnadslov. Prövningen
sker då i allmänhet mol bakgmnd av någon form av översiktligt
bedömningsunderlag.

De allmänna synpunkter som skall beaktas vid
lämplighetsprövningen anges i 9§ andra stycket BS. I 29 >! första stycket I) BS,
som reglerar detaljlokaliseringen av byggnader och som gäller inom område med
uiom-plansbestämmelser, dvs. område som inte ingår i detaljplan, sägs atl
byggnad inte får uppföras med mindre valet av plats för den tillämnade
bebyggelsen kan anses lämpligt från allmän synpunkt. Vidare föreskrivs all
områden med särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden samt områden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 7

som
är lämpade och behövliga för friluftsliv såvitt möjligt skall bevaras.

Det bör observeras alt lämplighetsprövningen kan
innefatta också andra omständigheter än dem som anges i 29 § första stycket I) BS.
1 38 och 39 §§ BS finns sålunda föreskrifter om byggnads anpassning lill
landskapsbilden och om hänsyn lill bl. a. kulturhistoriskt intressant
bebyggelse. Hänsyn måste enligt 56 § I mom. BS också las till bestämmelser i
annan lagstiftning, exempelvis naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025,
ändrad senast 1975:196) (NVL).

I
fråga om bl. a. jordbrukels byggnader gäller I viss utsträckning särskilda
bestämmelser. Ekonomibyggnader för jordbmk, skogsbruk eller därmed jämförlig
näring utanför område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan
omfattas sålunda inte av bestämmelserna om byggnadslov (35 § BS). Även
bostadsbyggnader för dessa näringar är i viss mån särbehandlade. Som har
framgått av det förut anförda är de undantagna från del för tätbebyggelse
gällande kravet på detaljplan. Däremot finns det ingen särreglering av dessa
bostadsbyggnader när del gäller lokaliseringsprövningen. Kraven i 5 § andra
stycket BL och 29 § första stycket 1) BS måste alltså uppfyllas.

Prövningen av glesbebyggelsens lokalisering ingår
således som etl led i byggnadslovsprövningen. Enligl 55 S I mom. BS skall lill
ansökan om byggnadslov för nybyggnad fogas situationsplan över tomten saml
ritningar rörande förelaget med behövlig beskrivning. Situationsplanen skall
ange den tillämnade byggnadens läge på tomten. Enligt 3 mom. samma paragraf kan
byggnadsnämnden, om den finner det lämpligt, medge all ritningar och
beskrivningar ges in i mån av arbetets fortgång. Nämnden får i fråga om arbete
av mindre omfattning också medge befrielse från skyldigheten alt ge in ritning.

Av vad jag nu har sagt framgår att, när det gäller
glesbebyggelse, byggnadslov kan vägras därför att platsen för den tillämnade
byggnaden inte kan anses lämplig från allmän synpunkt. För atl den som ansöker
om byggnadslov i sådant fall inte skall drabbas av onyttiga
projekteringskostnader föreskrivs i 55 S 3 mom. andra stycket BS, atl
byggnadsnämnden vid lill-lämpning av 29 S första stycket 1) BS kan vägra
byggnadslov ulan tillgång lill ritningar rörande företagel. För bedömningen av
frågan om en viss byggnad får en från allmän synpunkt lämplig belägenhet är
del i allmänhet tillräckligt all sökanden ger in situationsplan och en enkel
beskrivning av den tillämnade byggnaden, Bedömer nämnden att lokaliseringen är
lämplig, skall nämnden förelägga sökanden atl ge in de ytterligare handlingar
som behövs för ett slutligt ställningstagande lill ansökningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 8

3
Föredraganden 3.1 Inledning

Frågan hur man skall åstadkomma en önskvärd
bebyggelseutveckling på landsbygden och i övrigt i glest bebyggda områden av
landet har på senare lid tilldragit sig en allt större uppmärksamhet. Frågan
har vid fiera tillfällen tagits upp i riksdagen. Uttalandena i
regeringsförklaringen om alt bebyggelse i glesbygder och i mindre tätorter
skall underlättas och om enklare regler för glesbebyggelse skall ses som en
ytterligare markering av frågans betydelse.

Av särskild vikt i debatten om
bebyggelseutvecklingen i de nu avsedda områdena blir av naturliga skäl den
skillnad i olika hänseenden som i byggnadslagen (BL) och byggnadsstadgan (BS)
görs mellan tät- resp, glesbebyggelse. Med tätbebyggelse avses enligl 6 § BL
sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra
särskilda anordningar för att tillgodose gemensamma behov. Vid prövning om
tätbebyggelse föreligger skall hänsyn tas även lill bebyggelse som är all
vänta. Annan bebyggelse kallas glesbebyggelse.

För
atl mark skall få användas till bebyggelse förutsätts att den har prövats från
allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Sådan prövning sker vid planläggning
enligt BL men får i fråga om glesbebyggelse även ske i samband med prövning av
ansökan om byggnadslov (5 >! BL). Enligt föreskrift i 56 !? I mom. BS får
inom område som inte ingår i detaljplan byggnadslov inte beviljas för nybyggnad
som innefattar tätbebyggelse i vidare mån än för jordbrukets, fiskets,
skogsskötselns eller därmed jämförligt behov. Om särskilda skäl föreligger,
kan dock enligt en regel i 67 § 1 mom. BS undantag medges från detta s. k.
allmänna tälbebyggelseförbud.

Del är framför allt frågor som rör bebyggelsen
utanför område med detaljplan som har blivit uppmärksammade under de senaste
åren. Till stor del hänger detta samman med den omfattande kommunala planering som
blev följden av riksdagens beslut med anledning av prop. 1972:111 om hushållningen
med mark och vatten. Genom de lagändringar som då beslöts gjordes
glesbebyggelsen beroende av en allmän lämplighetsprövning. Det fömtsättes
därvid att det i vissa angivna situationer skulle finnas möjligheter all medge
dispens från detaljplanekravet för tätbebyggelse. Detta skulle kunna ske med
stöd av antagen översiktsplan eller annat översiktligt bedömningsunderlag. Bl.
a. lill följd av statsmakternas beslut i fråga om den fysiska riksplaneringen
pågår i praktiskt tagel alla landets kommuner etl arbete med kommunöversikter
som skall ge vägledning i markanvändningsfrågor. Kommunöversikterna innehåller
bl. a. riktlinjer för tillämpningen av detaljplanekravet och för prövningen av
tillkommande bebyggelse utanför detaljplan.

Enligt beslut av riksdagen (CU 1975/76:1, rskr
1975/76:45) skall kommunerna som etl led i den fysiska riksplaneringen senast
den 31 mars 1977

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916/11:122 9

lill
länsstyrelserna redovisa resultatet av sitt arbete under planeringsskedet.
Dessa redovisningar torde i stor utsträckning komma atl innefatta kommunöversikter,
som kommunfullmäktige har tagit ställning lill. Att översiktsplaneringen på
detta sätt nu blir föremål för politiska ställningstaganden ger goda
fömtsättningar för att åstadkomma en förenkling i fråga om prövningen av
bebyggelse i glesbygder och i mindre tätorter. Som kommer att närmare utvecklas
i det följande bygger den reform som jag nu avser atl föreslå i stor
utsträckning på det arbete med översiktlig planering som har bedrivits i
kommunerna.

Sedan jag har behandlat denna reform, kommer jag
avslutningsvis att ta upp frågan om kommuns ansvar för föriusi på statliga
bostadslån för småhus, en fråga som närmast berör småhusbebyggelse i glesbygder
och i mindre tätorter.

3.2
Allmänna utgångspunkter för en reform

För att få utgångspunkter för en lagreform med
omedelbara effekter är det enligt min mening ändamålsenligt att föra in
resonemanget på gränsdragningen mellan begreppen tät- och glesbebyggelse och
att närmare analysera olika slag av tätbebyggelse.

Del har ofta påtalats i den allmänna debatten att
tillämpningen av lagens tälbebyggelsebegrepp i vissa situationer ter sig
svårförståelig för den som inte är väl insatt i praxis och olika lagförarbeten.
Vad som främst bmkar väcka förvåning hos den byggande allmänheten är att redan
några få hus på rena landsbygden kan utgöra tätbebyggelse enligt BL. Begreppet
tätbebyggelse har alltså fått en så vidsträckt innebörd att det många gånger
innefattar även bebyggelse som enligl vanligt språkbmk knappast kan betecknas
som lät. Om en tätbebyggelsesituation råder, krävs i princip detaljplan för
tillkommande bebyggelse. Från centralt håll har lämnats anvisningar, som går
ut på en mer generös dispensgivning i vissa av de här avsedda fallen, om en
antagen översiktsplan eller annat underlag, såsom kommunöversikt eller
motsvarande, ger tillräckligt underiag för bedömningen. Dessa anvisningar har
ännu inte fått tillräcklig genomslagskrafl överallt. Till stor del beror detta
på att den översiktliga planeringen inom kommunerna hittills inte har haft den
fasthet som är nödvändig för bedömning av enskilda ärenden. Översiktsplanerna
har inte heller på alla häll varit politiskt förankrade genom beslut av
fullmäktige.

Dessa omständigheter har ibland lett till att
kravet på detaljplan har åberopats som skäl för atl vägra bebyggelse även av
ganska begränsad omfattning. Krav på detaljplan för uppförande av enstaka
byggnader eller en mindre husgmpp inom områden där det kan antas alt
bebyggelseutvecklingen endast blir blygsam och där det inte föreligger några
konkurrerande markanvändningsanspråk kan många gånger med fog uppfattas som betungande,
kostsamt och onödigt.

\* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 122

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 10

Huvuddelen av den svenska landsbygden är inte
utsatt för något påtagligt exploateringslryck när det gäller bebyggelse.
Lagregler och planeringsåtgärder måste utgå från delta faktum. Samtidigt måste
det slås fast att den princip, som innebär alt allt byggande skall föregås av
planmässiga överväganden, inte skall rubbas. Vad som måste belysas är
emellertid formerna för dessa planmässiga överväganden.

Det står enligt min mening helt klart all de
allmänna fömlsältningarna för bebyggelse av nyss angivet slag numera i många
fall kan klariäggas genom kommunöversikler eller områdesplaner som har handlagts
enligl reglerna i BS om antagen generalplan och att den närmare lokaliseringen
kan bedömas på gmndval av enkla utredningar.

Mot denna bakgmnd och särskilt med hänsyn lill att
den översiktliga planeringen nu har fått en starkare ställning i kommunerna
finner jag del angelägel att åstadkomma en lösning, som principiellt medger att
detaljplanekravet kan efterges i fråga om bebyggelse av viss begränsad
omfattning. För den prövning som då måste göras bör ledning kunna hämtas från
de uttalanden som statsmakterna tidigare har gjort och för vilka en samlad
redogörelse finns i bilaga till protokollet i delta ärende,

3.3
Reformens innebörd i stort

När del gäller all bestämma räckvidden av en reform
med den inriktning som jag nu har angett anser jag det lämpligt att utgå frän
de uttalanden som bl. a. riksdagen har gjort om atl det - allt eftersom den
översiktliga planeringen fortskrider - bör vara möjligt att genom dispens från
tätbebyggelseförbudet tillåla uppförande i anslutning till befintlig
jordbmksbe-byggelse av enstaka ytterligare byggnad för permanent bostadsbehov
eller av fritidshus i begränsad omfattning. Det har därvid framhållits att elt
särskilt skäl för dispens kan vara just att byggnadsföretaget har stöd i
antagen kommunöversikt eller översiktsplan.

Enligt min mening utgör kompletteringar av den typ
som nyss har angetts en normal form av byggande som är angelägen från enskild
synpunkt och som ofta inte bör möta hinder av hänsyn lill de allmänna
intressena. All befintlig bebyggelse på detta sätt utökas i blygsam omfattning
utan detaljplan kan exempelvis skapa fömtsättningar för atl fiera
familjemedlemmar kan förenas i en sammanhållen gårdsbebyggelse. Detta kan i sin
lur underiätta generationsväxlingen inom de s. k. familjejordbruken och
förenkla skötseln och övervakningen av andra familjeföretag på landsbygden. En
regel som innebär atl delaljplanekravel kan släppas beträffande denna typ av
bebyggelse skulle medföra atl man kan undvika tvist i det enskilda fallet i
frågan om en viss byggnad tekniskt sett verkligen är behövlig för driften av
ett jordbruk av aktuell typ och om den alltså därmed - i enlighet med 56 5 1
mom. BS - är undantagen från detaljplanekravet eller inte. En sådan regel
skulle då också öppna möjlighet för lantbmkare att på lämpligt ställe inom
jord-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 11

bmksfasligheien
uppföra och därefter hyra ut elt eller annat fritidshus. I vissa fall kan ny
bebyggelse på jordbruksfastigheter leda till att det senare framställs önskemål
om fastighetsbildning. Jag återkommer till den frågan i del följande (avsnitt
3.10).

Från samhällets synpunkt kan de nu avsedda formerna
av bebyggelse vara önskvärda av flera skäl. Om bebyggelsen lokaliseras lämpligt
kan den skapa fömtsättningar för atl det serviceunderlag som finns i glesbygden
kan behållas. Bebyggelsen kan därmed bidra till bättre betingelser för en
levande bygd. Den kan vidare utgöra ett berikande inslag i landskapsbilden och
skapa möjligheter att landskapet hålls öppet.

Även om de nyss berörda uttalandena av bl. a.
riksdagen om möjligheterna lill dispens från tätbebyggelseförbudel närmast har
avsett viss tillkommande bebyggelse på jordbmksfastigheter, kan det enligt min
uppfattning inte åberopas något bärande skäl för att låta faslighetens
användningssätt vara avgörande för frågan om vilket prövningsunderiag som
skall krävas. Även fastighet som är taxerad som annan fastighet måste
naturiigivis kunna kompletteras i rimlig utsträckning efter ett enkelt
prövningsförfarande. Ett vanligt förhållande är t. ex. all naluriiga
kompletteringsmöjligheler erbjuder sig inom gmpper med äldre, inte planlagd
bostadsbebyggelse, där heller ingen plan är att vänta. Enstaka sådana
"luckfall" eller "naturliga avmndningar" bör många gånger
kunna bedömas utan krav på detaljplan.

Jag vill här peka på att planverket i skrivelsen
Lämplighetsprövning av bebyggelse utanför detaljplan har gett exempel på
begränsad tätbebyggelse, som enligt verkets mening bör kunna medges utan
detaljplan, även på mark som inte behöver ingå i jordbmksfastighet, under
fömtsättning atl stöd härför finns i kommunöversikt eller översiktsplan.
Följande två situationer anges av planverket:

1. enstaka byggnader i trakter med svag
bebyggelseutveckling och där utvecklingen även på sikt bedöms som ringa;

2. mindre, isolerad grupp med fritidshus (3-5 st.),
som inte väntas vidareutvecklas.

Reformen bör alltså öppna möjlighet till ett
förenklat prövningsförfarande även på annan fastighet. Nya regler får dock inte
utformas så att de kan leda till alt det uppstår en omfattande eller på annat
sätt olämplig randbebyggelse utanför utbyggda planområden eller så alt en hel
tätort successivt kan byggas ut i en viss riktning ulan stöd av överväganden i
detaljplan.

Beträffande omfattningen av den bebyggelse som bör
fä komma till stånd utan detaljplan är det inte lämpligt att i lagtexten
bestämma något visst antal tillåtna byggnader. I stället bör blivande
bestämmelser ges en sådan utformning alt beslutande myndigheter, med beaktande
av de faktiska omständigheterna i varje särskilt fall, får ta ställning till
bestämmelsernas tilllämplighet.

Den kommunala översiktsplaneringen kan visseriigen
ännu inte på alla håll sägas ha kommit så långt att den generellt medger att de
nu avsedda

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 12

bebyggelseformerna
kan lämplighetsprövas från alla väsentliga synpunkter. Jag anser emellertid
ändå atl tiden nu är mogen att genom en lagändring Öppna åtminstone en viss
valmöjlighet för de beslutande myndigheterna i fråga om del prövningsunderlag
som skall krävas. Det bör alltså göras möjligt att antingen upprätthålla
detaljplanekravet eller att efterge det när det gäller en viss kategori av
tätbebyggelse. Jag återkommer senare till hur denna valmöjlighet bör utnyttjas
(avsnitt 3.6).

Sammanfattningsvis innebär reformen att bebyggelse,
som bör vara ett både normall och önskvärt inslag i samhällsutvecklingen, inte
längre skall behöva behandlas som dispensfall, dvs. enligt regler som närmast
är tänkta för undantagssiluationer. 1 stället skall sådan bebyggelse kunna
lämplighetsprövas enligl bestämmelser som är avsedda för just dessa bebyggelseformer.

3.4
Lagteknisk lösning

Jag vill redan nu la upp frågan om hur del förslag
som jag nyss har skisserat bör utformas lagtekniskt. En tänkbar utväg är alt
justera legaldefinitionen av tätbebyggelse i 6 § BL så att den kategori av
bebyggelse som skall omfattas av reformen kommer att falla utanför begreppet
tätbebyggelse. Jag är dock inte beredd att nu föreslå en sådan lösning. De
grundläggande elementen i definitionen, som har funnits sedan lagens tillkomst,
bör således tills vidare behällas. Jag är inte heller beredd alt nu ta bort det
inslag av framåtsyftande bedömning i tätbebyggelsefrågor som infördes genom
1971 års lagändring och som haravhandlals i den redogörelse som finns i bilagan
lill protokollet i detta ärende.

Jag förordar därför i stället en annan metod som
innebär atl man behåller den nuvarande innebörden av begreppen tätbebyggelse
och glesbebyggelse men genom ett tillägg lill 5 S BL anger att tätbebyggelse av
mindre omfattning inte behöver lämplighetsprövas genom detaljplan utan även
får prövas i samband med prövning av ansökan om byggnadslov. En bestämmelse
med sådant innehåll bör las upp i paragrafens andra stycke.

Innebörden av denna bestämmelse blir alltså att
lämplighetsprövningen får ske i samma former som gäller beträlTande
glesbebyggelse, dvs. med stöd av kommunöversikl eller översiktsplan, som har
upprättats i samråd med länsstyrelsen och fastighetsbildningsmyndigheten och
antagits av kommunfullmäktige. Jag återkommer i det följande (avsnitt 3.6)
till vad som bör iakttas vid lämplighetsprövningen.

Även när det gäller förfarandet vid prövning av
ansökningar om byggnadslov kan alltså de regler som nu gäller beträffande
glesbebyggelse bli tillämpliga i de fall byggnadsföretaget anses innefatta
tätbebyggelse av mindre omfattning. Dessa regler är enligt min mening så
utformade all de medger en lokaliseringsprövning i former som inte kan anses
särskilt betungande för sökanden. Anledning saknas därför atl i detta
sammanhang föreslå någon ändring av reglerna för byggnadslovsprövning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 13

Jag vill emellertid något belysa hur grannes
intresse skall tillgodoses. I byggnadslagstiftningen finns inget krav på atl
yttrande från grannar skall inhämtas i ärenden om byggnadslov. Av en
bestämmelse i 58 § 1 mom. BS framgår dock indirekt atl så kan ske. Där
föreskrivs nämligen alt sakägare, som av byggnadsnämnden har hörts i ärendet,
skall underrättas om beslut angående beviljat byggnadslov. I sådant beslut
skall enligt samma bestämmelse tas in anmaning till sökanden alt underrätta
bl. a. grannarna om beslutet. Granne är behörig att föra talan mot beslut om
byggnadslov om han berörs av beslutet.

Om det däremot gäller ett ärende angående undantag
från tätbebyggelseförbudel eller från vissa andra angivna förbud mol nybyggnad
skall enligl en uttrycklig bestämmelse i 67 § 3 mom. BS granne få tillfälle att
yttra sig innan tillstånd ges, om tillståndet kan inverka på hans rätt. Även i
sädana ärenden är granne behörig att föra talan mot beslut om tillstånd.

1 nuvarande bestämmelser finns del alltså inget
krav på att byggnadsnämnden skall inhämta yttrande från granne i ett
byggnadslovsärende som gäller glesbebyggelse. Den reglering som nu föresläs för
tätbebyggelse av mindre omfattning avses bli identisk med den som f n. gäller
för glesbebyggelse. Det finns därför inte anledning att ställa krav på att
byggnadsnämnden alllid skall inhämta yttrande från granne över ansökan om byggnadslov
till byggnadsföretag, som innefattar tätbebyggelse av mindre omfattning. När
det gäller elt byggnadsföretag som kan antas inverka på någon grannes rätt,
skall dock nämnden givelvis inhämta grannens synpunkter innan ärendet avgörs.
Detta behöver inte - lika litet som f n. i fråga om glesbebyggelse -
föreskrivas i lag.

Den föreslagna ändringen i 5 § BL föranleder ett
tillägg till 56 5; 1 mom. fjärde stycket BS. Jag återkommer lill den frågan i
specialmotiveringcn.

3.5
Begreppet tätbebyggelse av mindre omfattning

När del gäller alt konstalera om ett
byggnadsföretag över huvud taget innefattar tätbebyggelse måste lill en början
beaktas byggnadens användningssätt, storlek och liknande egenskaper. Jag vill
här erinra om att smärre byggnadsföretag som avses endast som komplement till
annan bebyggelse, t. ex. uppförande av uthus, garage eller sjöbod, vanligen
anses falla utanför tätbebyggelsebegreppet. Del är emellertid inte tillräckligt
atl enbart betrakta det enskilda byggnadsföretag som avses i ansökningen. Även
karaktären på och omfattningen av den bebyggelse som finns på platsen måste
ingå i bedömningen. Inte heller detta är emellertid tillräckligt. Till följd av
det framåtsyftande momentet i tätbebyggelsedefinitionen i 6 § BL måste man la
hänsyn också till den bebyggelse som kan väntas uppstå i framtiden. Det kan
därvid vara av stor betydelse vilka avsikter beträffande områdets framlida
användning som har kommit till uttryck i den översiktliga kom-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 14

munala
planeringen. En översiktsplan som anger att exploatering av ett visst område
skall ske bör således föranleda den bedömningen alt varje tillkommande
bebyggelse blir att anse som tätbebyggelse, även om ännu inga direkta
bebyggelseanspråk har väckts som berör detta område, A andra sidan kan en
översiktlig plan även utvisa atl viss tätbebyggelse kan tillåtas ulan
detaljplanering.

Om byggnadsföretaget anses innefatta tätbebyggelse
har byggnadsnämnden enligl det förslag som jag nu lägger fram att ta ställning
till om tätbebyggelsen är av mindre omfattning eller inte. Jag vill här ange
några riktlinjer för ställningstagandet till denna fråga.

Det är uppenbart att man även i delta prövningsled
måste beakta förhållandena i storl inom området. Detta medför att, om
byggnadsföretaget innebär en utökning av ett planområde som kan betecknas som
fullt utbyggt, redan en enda tillkommande byggnad vanligen bör anses innefatta
tätbebyggelse som inte är av mindre omfattning. Den nu föreslagna regleringen
bör inte heller tillämpas beträffande bebyggelse inom ett tämligen orört
område, där önskemålen om exploatering är eller kan väntas bli betydande och
som för den skull med tillämpning av det framåtsyftande momentet i 6 § BL måste
betecknas som område där varje tillkommande bebyggelse bör hänföras till
tätbebyggelse.

All förhållandena i omgivningen skall påverka
bedömningen medför att utrymmet för icke detaljplanerad tillskottsbebyggelse
måste anses vara starkt begränsat inom exempelvis de områden som i samband med
den fysiska riksplaneringen har utpekats som högexploaterade eller obrutna
kuster. Områden av detta slag bör alltså vanligen inte komma i fråga för
ytteriigare utbyggnad med tillämpning av den nu föreslagna bestämmelsen. Viss
bebyggelse för den bofasta befolkningens behov bör dock kunna prövas utan
detaljplan. Även viss begränsad, kompletterande fritidsbebyggelse bör kunna
prövas utan detaljplan inom områden som på grund av tidigare bebyggelse eller
naturens beskaffenhet inte kan utnyttjas för det röriiga friluftslivet.

Jag har förut sagt att begreppet tätbebyggelse av
mindre omfattning måste tolkas mot bakgmnd av de lokala förhållandena. Jag vill
dock framhålla atl den nya möjligheten lill lämplighetsprövning är avsedd att
tillämpas endast i de fall då del är fråga om ett relativt begränsat antal
byggnader, huvudsakligen sådana som skall användas för bostadsändamål. Det bör
därvid inte göras någon skillnad mellan permanent bostadsbebyggelse och fritidshus.
Möjlighet bör vidare finnas att medge enstaka byggnad för handels-, hantverks-
eller annat serviceändamål eller för småindustri utan negativa verkningar på
miljön. Däremot kan naturligtvis inte etablering av industrier och liknande
anläggningar med planmässiga konsekvenser av någon betydelse eller med
påtagliga effekter på arbetsmarknaden innefattas i begreppet tätbebyggelse av
mindre omfattning.

Över huvud taget bör som riktmärke gälla att den
föreslagna ordningen inte skall tillämpas om en byggnad eller en
bebyggelsegrupp nu eller senare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 1

framkallar
behov av gemensamma anordningar av mer betydande omfattning eller krav på
allmänna va-anläggningar o, d.

3.6
Lämplighetsprövningen och formerna för denna

Jag har tidigare (avsnitt 3.4) föreslagit alt
prövningen av tätbebyggelse av mindre omfattning får ske i samma former som nu
gäller i fråga om glesbebyggelse. Prövningen kan alltså göras antingen genom
planläggning enligl BL eller direkt i byggnadslovsärendet, 1 del förra fallet
kan pröv-ningsunderiaget utgöras av antingen fastställd generalplan eller
detaljplan.

Oavsett
om den allmänna lämplighetsprövningen sker genom fastställd generalplan eller
om den görs direkt i byggnadslovsärendet, blir bestämmelsen i 29 § första
stycket 1) BS tillämplig vid byggnadslovsprövningen. Enligl denna bestämmelse
får byggnad inte uppföras med mindre valet av plats för den tillämnade
bebyggelsen kan anses lämpligt från allmän synpunkt. Prövningsunderlaget torde
normall utgöras av översiktlig planering i annan form än fastställd
generalplan. Av särskild betydelse härvidlag blir de riktlinjer som anges i
kommunöversikterna.

Jag vill här peka på att riktlinjer i kommunöversikt
kan få rättsverkningar genom all de på ett enkelt sätt omformas lill
bestämmelser i fastställd generalplan. I planverkets rapport 29, Exempel på
kommunöversikler (s. 12) ges anvisningar om upprättandet av sådan generalplan.

Inledningsvis har jag framhållit betydelsen av alt
reformen kan knyta an till det pågående arbetet med kommunöversikterna.
Reformförslaget kommer vid en tidpunkt som nära ansluter lill den då
kommunöversikierna överlämnas från kommunerna lill länsstyrelserna för vidare
behandling. I arbetet med upprättande av kommunöversikter härden tillämpning av
dessa som jag nu föreslår inte alls varit förutsatt. Kommunöversikterna är
alltså inte tillkomna i syfte att reglera tätbebyggelse av mindre omfattning.
Det kan förefalla som om dessa omständigheter skapar svårigheter all på ett
meningsfullt sätt passa in den föreslagna lagändringen i den fortlöpande
översiktsplaneringen. Jag anser del därför viktigt atl göra klart hur denna
fråga bör lösas.

Kommunöversikierna innehåller i de fiesta fall
riktlinjer som rör bebyggelse utanför delaljplanelagda områden. Dessa
riktlinjer kan t. ex. innebära att viss tätbebyggelse får ske ulan någon
planläggning, dvs. formellt genom dispens från delaljplanekravel. De kan i
andra fall innebära en rekommendation om viss ytterligare utredning, i form av
områdesplan eller liknande, som förutsättning för tätbebyggelse. Även i en del
av dessa fall fömtsätts den formella tillållighetsprövningen ske genom dispens.
Bebyggelse som enligl riktlinje i kommunöversikt bör kunna medges genom dispens
bör enligl min mening - om den föreslagna ändringen i 5 BL genomförs -i
stället kunna prövas i den nya ordningen.

På
det sätt som jag nu har angett bör det föreslagna prövningssyslemet

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 16

kunna
i ett första skede anknytas lill riktiinjema i kommunöversikterna. Jag är
medveten om att det ändå kan uppstå lolkningssvårigheter i den praktiska
tillämpningen. Jag är emellertid övertygad om att dessa svårigheter efter hand
kommer att klaras upp i det fortlöpande samarbetet mellan länsstyrelse och
kommuner. Jag fömtsätter också alt kommunöversikterna i ett senare skede kommer
atl överarbetas och alt en given utgångspunkt därvid blir all de direkt
anpassas efter den nu föreslagna prövningsordningen.

Som jag redan har nämnt är förslaget utformat så
alt det ger kommunerna valmöjlighet när del gäller prövningsunderlaget. Del
skall alltså stå kommunen fritt att, även för bebyggelse som i och för sig
faller under den nu föreslagna regleringen, ställa krav på detaljplan. När det
gäller valet av prövningsunderiag vill jag - utöver vad jag redan har
framhållit - anföra följande.

Inom
vidsträckta områden av landet är förhållandena sådana atl varken den väntade
bebyggelseutvecklingen eller hänsynen till den vetenskapliga naturvårdens,
kulturminnesvårdens eller det rörliga friluftslivels krav behöver utgöra något
hinder mot tätbebyggelse av mindre omfattning. I sådana fall, där del enligt
den översiktliga planeringen inte finns några motstående allmänna intressen
beträffande markanvändningen, bör som regel inget krav på detaljplan ställas
upp. Delta betyder att en enkel prövning i byggnadslovsärendet bör vara fullt
tillräcklig inom slörre delen av den svenska landsbygden.

Många sådana fall kommer alt utgöras av bebyggelse
som avses ske i anslutning lill befintlig bebyggelse. Även när del gäller
bebyggelse som inte avses direkt ansluta till befintlig bebyggelse bör
emellertid en lokaliseringsprövning i byggnadslovsärendet vara tillräcklig i
de flesta fall. Kan lokaliseringen antas ge upphov till ett exploateringslryck
som kan leda lill bebyggelse utan närmare planmässigt samband, bör kravet på
detaljplan dock upprätthållas.

Som
jag fömt har antytt är den översiktliga planeringen av ganska skiftande natur
i olika kommuner. En väsentlig faktor vid valet av prövningsordning måste vara
kvaliteten på det översiktliga planunderiagel. Endast om materialet ger säker
ledning för lokaliseringsprövningen, bör detaljplan kunna undvaras. Man måste
alltså ställa vissa krav på en kommunöversikt eller översiktsplan för atl den
skall kunna läggas lill grund för etl byggnadslov. Frågor som med stöd av
kommunöversiklen bör kunna bedömas - antingen genom någon form av områdesplan
eller direkt i byggnadslovsärendet genom en enkel utredning - är
exploateringsgraden inom området, tillgången på strövområden,
byggnadsföretagets konsekvenser från trafiksynpunkt, dess omgivningspåverkan i
övrigt, anspråken på byggnadens utformning och anpassning till miljön, vilka
gemensamhetsanläggningar som erfordras och hur skyldigheten att utföra dessa
skall regleras. Givetvis är dock inte samtliga nyss uppräknade aspekter lika
framträdande i alla byggnadslovsärenden. Om en tillräckligt noggrann
sakprövning av byggnadslovs-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 17

ärendet
inte anses kunna ske på grundval av det översiktliga planmalerialel, bör
byggnadslov inte beviljas utan detaljplan.

1 fråga om lokalisering av bebyggelse på
jordbruksfastighet vill jag stryka under vikten av atl inte produktiv
jordbruksmark las i anspråk för bebyggelse.

På grund av de skiftande förhållanden som råder i
olika delar av landet kommer lokala variationer atl uppslå i fråga om
tillämpningen av det föreslagna prövningssystemet. I regioner med stor
befolkningstäthet och med tendens till kraftig utveckling även i framtiden
måste rimligen i de flesta byggnadsärenden ställas högre krav på
detaljeringsgraden hos bedömnings-underlaget än exempelvis i kommunema i de s.
k. skogslänen. Skillnaderna medför naturiigen all riktlinjerna i den
översiktliga planeringen utformas på olika sätt. Detta leder i sin tur till alt
förslaget får varierande praktisk betydelse i olika landsändar. Jag finner
delta vara helt naturligt och anser inte att det minskar värdet av den
föreslagna reformen.

3.7
Om- och tillbyggnader

En om- eller tillbyggnad som inte alls anses
inverka på behovet av särskilda anordningar för att tillgodose gemensamma behov
behandlas I praxis i samma former som glesbebyggelse och kräver alltså inte
dispens från delaljplanekravel. Del är alltså bara om byggnadsföretaget är
ägnat all i något hänseende påverka behovet av gemensamhetsanläggningar som
reglerna om tätbebyggelse blir tillämpliga.

De nuvarande bestämmelserna i 56 § 1 mom. fjärde
stycket BS medför atl byggnadslov för sådan om- eller tillbyggnad, som är all
hänföra till nybyggnad och dessutom innefattar tätbebyggelse inom område
utanför detaljplan, inte får meddelas ulan dispens enligl 67 § I mom. BS. Vid
dispensprövningen måste således avgöras om särskilda skäl för tillstånd föreligger.

Den nu föreslagna regeln i 5 § andra stycket BL
blir tillämplig även på om- och tillbyggnader i områden utanför detaljplan. I
tillståndsärende angående om- eller tillbyggnad skall således avgöras om
åtgärden innefattar tätbebyggelse av mindre omfattning. En avgörande
omständighet vid denna bedömning bör enligt min mening vara i hur hög grad
åtgärden påverkar kraven på gemensamma anordningar. Till tätbebyggelse
hänföriiga om- och tillbyggnader som inte är av sådan omfattning eller art att
de förändrar byggnadens användningssätt eller kan beräknas medföra ett avsevärt
intensivare utnyttjande av fastigheten torde som regel kunna anses innefatta
tätbebyggelse av mindre omfattning. Det kan emellertid finnas om- och
tillbyggnader som i sig inte är omfattande men som avser sådant ändamål att de
leder lill krav på stora förändringar beträffande gemensamhetsan-ordningarna.
Så kan t. ex. vara fallet när om- och tillbyggnader medför krav

2* Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 122

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 18

på
förbättringar av va-anordningarna inom etl bebyggelseområde, 1 sådana fall bör
åtgärden inte anses innefatta tätbebyggelse av mindre omfattning.

Även
när det gäller om- och tillbyggnad måste begreppet tätbebyggelse av mindre
omfattning avgränsas med hänsyn lill det framåtsyftande momentet i
tälbebyggelsedefinjtionen. Ibland kan även en mindre tillbyggnad - om den
betraktas i ett slörre sammanhang - väntas i framliden tvinga fram så
genomgripande åtgärder för att tillgodose gemensamma behov att tillbyggnaden på
grund härav bör hänföras till tätbebyggelse som inte är av mindre omfattning.
Detta kan exempelvis vara fallet inom områden med etl stort bebyggelsetryck och
vidare inom bebyggelseområden där del är sannolikt atl ett större antal
fastighetsägare kommer med önskemål om till- eller ombyggnad. I sådana fall bör
alltså detaljplan utgöra den normala formen för lämplighetsprövningen. Om- och
tillbyggnader med befarade verkningar av angivet slag bör således inte regleras
med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen.

Genom
atl den föreslagna bestämmelsen om tätbebyggelse av mindre omfattning kommer
atl gälla även om- och tillbyggnad, kommer tätbebyggelseförbudet inte längre
atl utgöra hinder för byggnadslov i om- och lill-byggnadsfall som
byggnadsnämnden anser sig kunna bedöma utan detaljplan. Det bör påpekas atl
det i dessa fall inte sker någon prövning enligt bestämmelsen i 29 § första
stycket 1) BS, eftersom denna reglerar endast uppförande av nv byggnad. Någon
bedömning av byggnadsföretagets lämplighet med hänsyn till valet av plats för
den tillämnade bebyggelsen kommer alltså inte lill stånd. Detta bör emellertid
enligt min uppfattning inte inge några betänkligheter. Om kommunen har för
avsikt att inom nära föreslående lid få till stånd en ändring i
markanvändningen, kan om- och tillbyggnader som innefattar tätbebyggelse av
mindre omfattning hindras genom att byggnadsnämnden vägrar byggnadslov i
avvaktan på detaljplan.

3.8
Överprövning

En betydande fördel med den ordning som jag har
förordat är enligt min mening all avgörandet om tätbebyggelse av mindre
omfattning kan tillålas utan detaljplan sker genom beslut som i alla kommuner
fattas på lokal nivå av den egna byggnadsnämnden och inte genom dispens. Även
byggnadsnämnder som f. n. inte har befogenhet alt medge dispens från det
allmänna lätbebyggelseförbudet kan alltså härigenom själva bestämma över
tillkomsten av den begränsade tätbebyggelsen. Detta ligger i linje med den
allmänna utvecklingen inom samhällsplaneringen i riktning mol etl större mått
av kommunalt självbestämmande. Samtidigt vill jag emellertid erinra om att
förslaget i stort bygger på atl principiella riktlinjer för prövningen av de
enskilda ärendena skall återfinnas i kommunöversikt eller översiktsplan som har
upprättats i samråd med länsstyrelsen och antagils av kommunfullmäktige.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 19

Om byggnadsnämnden har meddelat byggnadslov lill en
åtgärd, som anses innefatta tätbebyggelse av mindre omfattning, kan
länsstyrelsen upphäva beslutet om besvär anförs, t. ex. av ägaren till en
grannfastighet. För bifall till en sådan besvärslalan torde krävas att grannen kan
visa atl hans rätt på något sätt kränks genom byggnadsföretaget. Del torde
således bara i undanlagsfall bli möjligt för länsstyrelsen att ändra
byggnadsnämndens beslut att meddela byggnadslov.

Finner byggnadsnämnden att den nu föreslagna
bestämmelsen i 5 § andra stycket BL inte är tillämplig och att inte heller
dispens enligt 67 § 1 mom. BS från tätbebyggelseförbudel bör komma i fråga, kan
nämnden antingen överiämna ärendet lill länsstyrelsen med elt avstyrkande
yttrande i dispensfrågan eller - om nämnden har den befogenheten - besluta att
vägra dispens. I del sistnämnda fallet kan sökanden anföra besvär hos
länsstyrelsen. 1 båda fallen kan sökanden hos länsstyrelsen åberopa den
föreslagna bestämmelsen i 5 § andra stycket BL. Normalt iakttar länsstyrelsen
försiktighet med att ändra byggnadsnämndens ställningstagande i frågor som det
här gäller. Om emellertid länsstyrelsen av rättviseskäl eller eljest gör en
annan bedömning än nämnden i fråga om behovet av detaljplan, kan länsstyrelsen
antingen bevilja dispens eller finna dispensprövning inte behövas med hänsyn
till den nu föreslagna bestämmelsen. I båda fallen är nämnden behörig atl
fullfölja talan mot länsstyrelsens beslut.

Enligt reglerna i 71 § 2 mom. BS kan länsstyrelsens
beslut överklagas till kammarrätten eller lill regeringen beroende på beslutets
art. Kompetensfördelningen har härvid i huvudsak skett efter principen att
ärenden som främst rör frågor om lämplighet eller ändamålsenlighet skall
avgöras av regeringen, medan däremot ärenden med starka inslag av rättsfrågor
prövas av kammarrätten. Till de beslut som skall överklagas lill regeringen hör
sådana som avser tillämpningen av 29 § första stycket 1) BS eller som rör
undantag från tätbebyggelseförbudel enligt 67 § BS. I dessa fall innefattar nämligen
beslutet en bedömning av byggnadsförelagets lämplighet från allmän synpunkt.

I 71 § 2 mom. fjärde stycket BS ges bestämmelser om
besvär i s. k. blandade mål, dvs. beslut i frågor av vilka någon eller några
hör lill regeringens kompetensområde medan övriga frågor ankommer på
kammarrätten. Bestämmelserna innebär atl talan mot sådant beslut skall anföras
hos kammarrätten. Enligl 9 § lagen (1971:289, ändrad senast 1976:562) om
allmänna förvaltningsdomstolar skall kammartätten med eget yttrande överiämna
sådana mål till regeringens prövning, om frågorna inte kan avgöras var för
sig. Detta innebär att regeringen avgör hela målet sedan kammarrätten har
yttrat sig.

Det förslag som jag har lagt fram innebär att
byggnadslovsärenden avseende tätbebyggelse av mindre omfattning kommer att
prövas mot bakgmnd av gällande utomplansbestämmelser Av särskild vikt
därvidlag blir naturiigivis bestämmelsen i 29 5) första stycket 1) BS. Om
länsstyrelsens

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 20

beslut
enbart rör tillämpning av denna bestämmelse, blir regeringen sista instans
också för ärenden som rör tätbebyggelse av mindre omfattning, något som jag
finner vara ändamålsenligt. Även beträffande avgöranden som inte enbart rör
tillämpningen av den nyss berörda utomplansbeslämmelsen kommer - till följd av
reglerna för handläggning av blandade mål - den allmänna lämplighetsprövningen
normall all göras av regeringen.

Mot bakgrund av det nu anförda är det enligl min
mening inte påkallat med någon ändring av fullföljdsbeslämmelserna.

Jag vill slutligen erinra om etl korrektiv som
slalen disponerar över, om en kommun lill äventyrs skulle komma alt utnyttja
möjligheterna lill förenklat förfarande på etl sätt, som uppenbarligen inte är
förutsatt. Till förekommande av tätbebyggelse kan nämligen regeringen enligl
87 i; BL meddela det förbud mot nybyggnad som behövs för ändamålet.
Länsstyrelsen kan i egenskap av tillsynsmyndighet väcka fråga hos regeringen om
utfärdande av sådant nybyggnadsförbud.

Jag anser det dock inte sannolikt alt utvecklingen
kommer att ta sådan riktning att statliga ingripanden blir aktuella. Genom del
samarbete som har utvecklats mellan länsstyrelse och kommuner bör det finnas
fömtsättningar att nä enighet om markanvändningen inom riksinlressanla
områden. Vid detta samråd bör del kunna klariäggas om den av kommunen avsedda
tillämpningen av delaljplanekravel stämmer överens med avsikterna I lagstiftningen
och med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

3.9
Samordning med annan tillståndsprövning

Den föreslagna reformen kan bli tillämplig på
bebyggelse inom områden som ingår i region- eller generalplan eller som
omfattas endast av utomplansbestämmelser. Reformen kan i en del fall få
betydelse också när del gäller bedömning av byggnadsförelag inom områden med s.
k. administrativa nybyggnadsförbud. Vissa sådana förbud kan utfärdas i avbidan
på planläggning eller planändring (t. ex. 15 och 35 §§ saml 109 >j första
stycket BL). En annan kategori av nybyggnadsförbud syftar till atl speciella
intressen skall tas tillvara vid tillåtlighelsprövning av byggnadsföretag (t.
ex. 81, 82 och 86§fj BL).

Om prövningen av en ansökan om undantag från
nybyggnadsförbud utfaller så alt byggnadsföretaget inte anses motverka syftet
med förbudet, återstår det, innan byggnadslov kan meddelas, atl pröva
byggnadsföretaget även mot bakgrund av de bestämmelser angående
markanvändningen som i övrigt kan gälla för området. I vissa fall uppkommer
därvid frågan om byggnadsföretaget innebär tätbebyggelse och alltså därigenom
är underkastat det allmänna lätbebyggelseförbudet eller om det utgör
glesbebyggelse som kan lämplighetsprövas utan detaljplan. Har kan alltså den av
mig föreslagna regleringen bli tillämplig.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 21

Även när det gäller byggnadsföretag inom områden
som omfattas av föreskrift enligt naturvårdslagen (NVL) t. ex. inom
slrandskyddsområde (15 och 16 §§) eller naturreservat (7-12 §§), kan de nu
föreslagna reglerna läggas till grund för bedömning av den särskilda frågan om
vilket planmässigt underiag, som vid tillämpning av byggnadslagstiftningen
krävs för tillståndsprövningen.

Både när det gäller ärenden om dispens från
administrativa nybyggnadsförbud och i fråga om ärenden om tillstånd lill
byggnadsföretag inom område med förordnande enligl NVL är beslutsprocessen så
utformad att det principiellt är länsstyrelsen som är första instans.
Delegation av beslutanderätten kan dock förekomma, nämligen till byggnadsnämnd
i de fall som regleras i BL (67 § 2 mom. BS) och lill kommunal myndighet i
vissa tillståndsärenden enligl NVL (43 § NVL). 1 de fall där beslutanderätten
har delegerats på detta sätt uppslår inga problem med samordningen mellan
byggnadslovsprövningen och prövningen av ansökan om undantag från nybyggnadsförbud
eller naturvårdsföreskrift. Vad som däremot kan behöva belysas något är
samordningsfrågorna i de ärenden där frågan om undantag från nybyggnadsförbud
eller naturvårdsföreskrift prövas av länsstyrelsen i första instans.

Jag vill först erinra om hur samordningen
vanligtvis sker i dag när del i ett och samma ärende förekommer fråga om dels
dispens från nybyggnadsförbud eller tillstånd enligl NVL, dels dispens från
tätbebyggelseförbudel. Därvid tillämpas i allmänhet en handläggningsordning
som förordades i samband med lagstiftningen om den fysiska riksplaneringen
(prop. 1972:111, bil. 2 s. 323 f och planverkets skrivelse Lämplighetsprövning
av bebyggelse utanför detaljplan). Handläggningsordningen innebär atl, om det
krävs tillstånd som skall meddelas av länsstyrelsen, byggnadsnämnden med eget
yttrande överiämnar hela ärendet till länsstyrelsen för avgörande. Härigenom
kan en samlad tillåtlighelsprövning göras. Som regel tillämpas detta förfarande
även I de fall befogenheten atl medge dispens från tätbebyggelseförbudet har
delegerats lill byggnadsnämnden med stöd av 67 § 2 mom. första stycket BS.

Från sökandens synpunkt finns det skäl som talar
för atl motsvarande förfarande bör tillämpas också beträffande de
byggnadsförelag som den föreslagna bestämmelsen i 5 § andra stycket BL avser
atl reglera. Även i sådana situationer kan det ju vara av värde för sökanden
atl få ett enda beslut som innefattar avgörande av samtliga aktuella
tillållighelsfrågor. Del finns emellertid en principiellt viktig skillnad
mellan dispens från lätbebyggelseförbudet och den nu föreslagna
beslutsordningen beträffande tätbebyggelse av mindre omfattning. I del
förstnämnda fallet har befogenheten alt fatta beslut lagts på länsstyrelsen med
möjlighet för denna alt delegera befogenheten lill byggnadsnämnden. Sker
delegation kan nämnden avslå från atl utnyttja sin befogenhet, vilket också
enligt vad jag nyss nämnde bmkar tillämpas i ärenden där det krävs även
tillstånd som skall meddelas av länsstyrelsen. De nu föreslagna reglema om
tätbebyggelse av mindre

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 22

omfattning
innebär däremot all byggnadsnämnden skall pröva tillåtlighets-frågan i första
instans i samband med byggnadslovsprövningen. Denna befogenhet kommer nämnden
inte att kunna överiämna till länsstyrelsen.

Detta bör få till följd att byggnadsnämnden, om den
anser byggnadsförelaget innefatta tätbebyggelse av mindre omfattning som kan
medges utan krav på detaljplan, hänskjuter till länsstyrelsen endast den fråga
som det ankommer på länsstyrelsen att pröva, nämligen frågan om dispens från
det särskilda nybyggnadsförbudet eller naturvårdsföreskriften. Det kan vara
lämpligt atl nämnden i samband med hänskjutandet tillkännager sin uppfattning
att det är fråga om tätbebyggelse av mindre omfattning som inte kräver
detaljplan. I ett sådant fall har länsstyrelsen ingen anledning alt la
ställning till tälbebyggelsefrågan. Medger länsstyrelsen den sökta dispensen, återstår
det för nämnden att i byggnadslovsärendet göra den ytteriigare prövning som
ankommer på nämnden.

Jag vill framhålla atl byggnadsnämndens yttrande
givetvis bör vara gmn-dat på riktlinjer i kommunöversikl eller på
översiktsplan. Kommunen och länsstyrelsen har alltså haft möjlighet att genom
samråd under den översiktliga planeringen komma fram till en gemensam
uppfattning om formema för prövning av bebyggelse i det aktuella området.

Jag vill också kort beröra del fall då sökanden ger
in ansökan om dispens från administrativt nybyggnadsförbud eller
naturvårdsföreskrift direkt lill länsstyrelsen. Sådana ärenden bör normall
remitteras till byggnadsnämnden för yttrande. Därigenom för nämnden tillfälle
att ange om den bedömer byggnadsföretaget som glesbebyggelse, som tätbebyggelse
av mindre omfattning för vilken detaljplan inte krävs eller som sådan
tätbebyggelse som fordrar dispens. I det sistnämnda fallet bör anges om
särskilda skäl för dispens anses föreligga. Ärendet kan därefter prövas av
länsstyrelsen på samma sätt som om ansökningen hade kommit in lill nämnden.

3.10
Samordning med fastighetsbildningslagen

De villkor för fastighetsbildning som gäller från
allmän synpunkt är samlade i 3 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988,
omtryckt 1971:1035, ändrad senast 1975:1138) (FBL). I 2 och 3 §§ finns villkor
som syftar till samordning med tillämpningen av BL.

Enligl 2 § skall fastighetsbildning ske i
överensstämmelse med gällande planer enligt BL. Om det i övrigt gäller några
särskilda bestämmelser om markens användning eller bebyggande, t. ex.
utomplansbestämmelser, får syftet med dessa bestämmelser inte motverkas genom
fastighetsbildningen.

Enligt 3 § får fastighetsbildning utanför områden
med detaljplan inte ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga
användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning
av området. Dessa villkor är tillämpliga dels generellt vid fastighetsbildning
för bebyggelse, dels vid fastighetsbildning för annat ändamål än bebyggelse
såvida fastig-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 23

helsbildningen
sker inom område med tätbebyggelse. Villkoren gäller alltså inte vid
fastighetsbildning för annat ändamål än bebyggelse inom område där
glesbebyggelse föreligger.

De anförda bestämmelserna Innebär bl. a. att det
inte finns något krav på att byggnadslov eller tätbebyggelsedispens skall ha
meddelats för att fastighetsbildning för bebyggelse skall få ske. Den som
avser atl skaffa en tomt och bygga ett hus har därför valfrihet atl först
aktualisera antingen fastighetsbildningsfrågan eller byggnadsfrågan.

Jag anser det nödvändigt att i detta sammanhang
kort beröra hur fastighetsbildningsfrågan lämpligen bör behandlas i fall då
del är fråga om tätbebyggelse av mindre omfattning.

Av vad jag nyss anförde framgår att
fastighetsbildningen i de nu avsedda fallen skall ske med ledning av de fömt
redovisade villkoren i 3 kap. 3 § FBL. Av 4 kap, 25 § första stycket FBL följer
alt fastighetsbildningsmyndigheten bör samråda med planmyndighelerna, dvs.
främst byggnadsnämnden. Syftet med samrådsföreskrifien i förening med
villkoren i 3 kap. 3 {} är all fastighetsbildningsmyndighetens
ställningstagande i fastighetsbildningsfrågan skall bli anpassat till
byggnadsnämndens bedömning av byggnadsfrågan. En långtgående samordning vid
handläggningen har också förespråkats av föredragande departementschefen i
samband med 1972 års lagstiftning om hushållning med mark och vallen (prop.
1972:111, Bil. 2 s. 326),

Det är alltså avsett atl byggnadsnämndens
inställning normalt skall vara utslagsgivande för bedömningen av
fastighetsbildningens tillåtlighet. Denna princip skall självfallet gälla även
när det är fråga om fastighetsbildning för tätbebyggelse av mindre omfattning.
I sådant fall har byggnadsnämnden att belysa byggnadsförelagets allmänna
lämplighet på samma sätt som om åtgärden hade syftat lill glesbebyggelse.
Nämnden skall alltså beakta humvida åtgärden försvårar områdets ändamålsenliga
användning eller föranleder olämplig bebyggelse. Därvid har nämnden all
anlägga motsvarande betraktelsesätt som vid en tänkt prövning av en ansökan om
byggnadslov på den aktuella platsen. Nämnden skall med andra ord gmnda sitt
ställningstagande på de tankar som ligger bakom den föreslagna regeln i 5 §
andra stycket BL.

Nu angivna förhållanden gör all del enligt min
mening saknas anledning att ändra fastighetsbildningsvillkoren i 3 kap. 3 5)
FBL för att avsikterna med reformförslaget skall kunna beaktas även vid
prövning av faslighets-bildningsfrågor Jag vill dock stryka under betydelsen av
att samråd mellan kommunen och fastighetsbildningsmyndigheten sker redan vid
upprättande eller ändring av kommunöversiklen.

Jag vill avslutningsvis något beröra ett problem
som har nära samband med fasiighetsbildningsfrågor. Problemet aktualiseras
ibland i jordbmks-områden med stort värde från exempelvis nalurvårdssynpunkt
eller med hänsyn till det rörliga friluftslivet. Beträffande sådana områden kan
det fö-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 24

rekomma
atl det i kommunöversikt eller översiktsplan, som har antagits av
kommunfullmäktige, anges att endast bostadsbebyggelse som hänger samman med
jordbruksföretagen får uppföras. Syftet med en sådan bestämmelse kan vara alt
generationsväxling inom företagen skall underlättas eller att viss
uthyrningsrörelse skall kunna etableras. Däremot vill man förhindra bebyggelse
som kan medföra avstyckning av särskilda frilidsfastigheter

,yid prövning av ansökan om byggnadslov som rör
sådant område kan det uppstå tveksamhet om lokaliseringens lämplighet just med
hänsyn till risken atl marken kan komma atl omvandlas lill en särskild
frilidsfaslighel i samband med en framtida fastighetsbildning och försäljning.
Det har i sådana sammanhang efterlysts krav på lagliga möjligheter för byggnadsnämnden
atl i samband med all byggnadslov beviljas meddela förbud mot avstyckning.
Gällande rätt medger inte att sådana förbud meddelas som binder
fastighetsbildningsmyndigheten. Eventuella anvisningar av sådan innebörd i en
kommunöversikl kan inte heller tiUmätas bindande verkan på samma sätt som
föreskrifter i en fastsiälld plan enligl BL.

Jag har noga övervägt en lösning av problemet men
anser all de ändringar som skulle bli nödvändiga skulle mbba gränserna mellan
planmyndighe-ternas och fastighetsbildningsmyndighelernas kompetensområden på
ett alltför genomgripande sätt för atl ändringarna skall kunna göras i delta
begränsade sammanhang. Byggnadsnämnden måste alltså även framdeles vid sin
lämplighetsprövning av bebyggelse räkna med risken för att förskjutningar i
markanvändningen kan komma atl ske, t, ex. så att en permanentbostad övergår
till atl användas som fritidshus och att fastighetsbildning för sådant ändamål
därvid aktualiseras.

Det är i många fall befogat all låta möjligheten av
en framtida fastighetsbildning inverka på delaljlokaliseringen av etl nytt
bostadshus på en jordbmksfastighet. Särskilt gäller detta om det nya huset inte
är avsett för jordbmkets behov eller om det visseriigen under den närmaste liden
skall användas på elt sätt som har anknytning lill jordbruksdriften men det på
sikt kan antas få fristående användning. I sådana fall bör den nya byggnaden
inte placeras så nära intill befintliga ekonomibyggnader eller bostadshus för
jordbrukets behov att del kan bli svårt att senare skapa en lämplig,
självständig fastighet.

3.11
Övergångsbestämmelser

De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den
1 juli 1977. Det medför till att börja med att bestämmelserna blir tillämpliga
på ansökningar om tillstånd till byggnadsföretag som efter ikraftträdandet ges
in till byggnadsnämnden eller - som fallet kan vara med vissa
dispensansökningar - till länsstyrelsen. Det är enligl min mening vidare klart
alt bestämmelserna bör vara tillämpliga på ärenden som har anhängiggjorts före
ikraftträdandet men som först därefter prövas av byggnadsnämnden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 25

När det däremot gäller ärenden, som byggnadsnämnden
har prövat enligt nu gällande ordning men som på grund av besvär prövas av
överinstans efter ikraftträdandet, anser jag det lämpligt att överinstanserna
bör vara bundna lill samma bestämmelser som byggnadsnämnden har lagt lill grund
för sitt ställningstagande. Äldre bestämmelser bör också tillämpas vid prövningen
av sådana lillslåndsärenden som före ikraftträdandet har hänskjutits lill
länsstyrelsen av byggnadsnämnden eller väckts av sökanden direkt hos
länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelserna bör mol bakgrund av del nu
anförda innehålla föreskrifter om att äldre bestämmelser skall tillämpas dels
vid prövning av besvär i fråga om sådant ärende om tillstånd lill
byggnadsförelag som har avgjorts av byggnadsnämnd före ikraftträdandet, dels i
sådant ärende om tillstånd till byggnadsförelag som prövas av länsstyrelsen i
första instans och som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före
ikraftträdandet. Bestämmelserna bör gälla i fråga om både ändringen i BL och
ändringen i BS. Med den föreslagna utformningen av övergångsbestämmelserna
kommer enhetliga regler att gälla för handläggningen i samtliga instanser.

3.12
Kommuns ansvar för statliga bostadslån i vissa fall

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om
möjlighetema att finansiera bostadsbebyggelse i de områden som nu är aktuella,
dvs. i glesbygder och mindre tätorter. Jag tar upp den frågan mot bakgrund av
nuvarande regler om kommuns ansvar för föriusi på statliga bostadslån för
småhus.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat
bostadslångivningen i områden av glesbygdskaraktär. Ar 1974 beslöt sålunda
riksdagen om vissa ändringar i fråga om kommunernas ansvar för föriusi på
statslånet (prop. 1974:150, s. 414-415, CU 1974:36, rskr 1974:372). Med det
uttryckliga syftet atl samordna kommunernas prövning av bebyggelsens
lämplighet med prövningen av bosladslånemöjligheterna ersattes
lånemyndighelernas kredilriskpröv-ning med ett vidgat kommunalt ansvar. Enligl
propositionen skulle det dittillsvarande kommunala ansvaret för föriusi på
statslånet under 10 år intill belopp som motsvarade 5 % av låneunderlagel
vidgas lill atl avse lånels hela löplid och ett belopp som svarade mol 10 % av
låneunderlagel. Förslaget angavs innebära en vidgning av del kommunala ansvaret
lill 40 % av statslånet. Riksdagen ansåg att del kommunala ansvaret borde avse
även fördjupad del av bostadslånet och beslutade att det kommunala ansvaret för
föriusi på statslånet skulle svara mol 40 % av del totala statslånet under
lånets löplid.

Enligt vad jag har erfarit barden av riksdagen
beslutade ordningen medfört vissa ölägenheter i områden där lånesökanden inte
kan få underliggande

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 26

kredit
upp lill statslånets nedre gräns, dvs. när fördjupning av statslånet måste
tillgripas. Eftersom det kommunala ansvaret i sådana fall blir slörre än i
områden där fördjupning inte behövs är det enligl min mening en onödigt
betungande uppgift som läggs på kommuner med områden där
försörjningsmöjlighelerna är otillfredsställande och befolkningsutvecklingen
ogynnsam.

Mol bakgrund av vad jag anfört och med hänsyn till
regionalpoliliska mål förordar jag därför, efter samråd med statsrådet
Friggebo, att del kommunala ansvaret inte bör avse fördjupad lånedel. Ansvaret
bör således avse 40 % av statslånet, med undantag av fördjupad lånedel, under
lånels hela löptid.

Den av mig förordade ändringen börgälla från den I
juli 1977 och tillämpas även i ärenden, vari preliminärt men inte slutligt
beslut har meddelats tidigare och i ärenden om överlagande av lån som har
beviljats enligl de äldre bestämmelserna.

4
Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
bosladsdepartemeniel upprättats förslag lill

1. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

2. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

5
Specialmotivering

5.1
Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

Enligl den nuvarande lydelsen av 5 S andra stycket
BL gäller atl mark för att få användas till tätbebyggelse måste prövas lämplig
för detta ändamål genom planläggning enligt BL. Vidare gäller att en
lämplighetsprövning skall göras också beträffande mark som avses för
glesbebyggelse. Denna prövning kan ske vid planläggning enligl BL men också i
samband med prövning av ansökan om byggnadslov.

1 överensstämmelse med vad jag har föreslagit i det
föregående har ett tillägg gjorts till 5 § andra stycket av innebörd alt
prövningen av tätbebyggelse som är av mindre omfattning skall kunna göras i
samband med prövningen av ansökan om byggnadslov på samma sätt som nu är
möjligt beträffande glesbebyggelse.

Förslaget innebär alltså att de tillämpande
myndigheterna, främst byggnadsnämnderna, skall avgöra om etl visst
byggnadsföretag utgör tätbebyggelse av mindre omfattning som avses i 5 S andra
stycket och, om så är fallet, la ställning till om förelaget kräver
planläggning enligl BL eller om

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 27

det
kan prövas i byggnadslovsärendet med ledning av översiktlig planering i andra
former

Anses prövningen kunna göras i samband med
byggnadslovsprövningen blir de regler som tillämpas vid lämplighetsprövning av
glesbebyggelse tilllämpliga. Bl. a. skall alltså beaktas bestämmelserna i 29 §
första stycket I), 38 § och 39 § BS. Även bestämmelsen i 55 § 3 mom.
andra stycket BS blir tillämplig. Med stöd av den bestämmelsen kan
byggnadsnämnden alltså vägra byggnadslov utan tillgång lill ritningar rörande
byggnadsföretaget.

Beträffande innebörden i övrigt av
ändringsförslaget får jag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5
och 3.6) där förslaget har utföriigl kommenterats. Även beträffande förslaget
lill övergångsbestämmelser vill jag hänvisa lill den allmänna motiveringen
(avsnitt 3.11).

Jag vill framhålla viklen av atl byggnadsnämnden i
beslut och i yttranden till länsstyrelsen klart anger om nämndens
ställningstagande grundas på den nu föreslagna bestämmelsen eller på reglerna
om dispens från lätbebyggelseförbudet eller om nämnden bedömer
byggnadsföretaget som glesbebyggelse.

5.2
Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan

Enligl 56 § I mom. fjärde stycket BS gäller all
inom område, som inte ingår i detaljplan, byggnadslov inte får meddelas lill
nybyggnad, som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare mån än för
tillgodoseende av jordbrukels, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämföriigt
behov.

Till följd av den föreslagna ändringen i 5 § andra
stycket BL måste det undanlag från tätbebyggelseförbudel i 56 § I mom. fjärde
stycket BS som gäller beträffande nybyggnad för bl, a. jordbrukets behov
utvidgas lill alt gälla även tätbebyggelse av mindre omfattning. Bestämmelserna
i 56 § 1 mom. fjärde stycket BS har ändrats i enlighet härmed, 1 stycket har
dessutom gjorts en redaktionell jämkning.

Beträffande förslaget till övergångsbestämmelser
får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt
3.11).

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att antaga förslagen till

1. lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385),

2, lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

dels att godkänna den av mig förordade ändringen i
grunderna för kommuns ansvar för föriusi på statliga bostadslån.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 28

7
Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 ,,'

Bilaga

Utvecklingen
från år 1948 av de bebyggelsereglerande bestämmelserna i BL m. m. 1 1947 års
lagstiftning och praxis t. o. m. år 1971

Med tätbebyggelse avsågs enligt BL i dess lydelse
vid ikraftträdandet år 1948 (prop. 1947:131, 1 LU 1947:45, rskr 1947:316) sådan
samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för att tillgodose
gemensamma behov. De mer framåtsyftande momenten som enligt det förut anförda
nu ingår i definitionen av tätbebyggelse tillkom alltså först senare, nämligen
genom en år 1971 beslutad lagändring. Genom 1947 års lagstiftning tillerkändes
det allmänna befogenhet alt bestämma när och var tätbebyggelse fick uppkomma.
Den rätt alt exploatera mark för bebyggelse som tidigare i princip hade
tillkommit markägaren upphörde då såvitt gällde tätbebyggelsen. Glesbyggelse
utanför delaljplaneområden lämnades däremot i stort sett fri från
lämplighetsprövning från markanvändningssynpunkl. BL innehöll dock regler om
byggnadsförbud vilka gjorde det möjligt alt hindra bebyggelse som ansågs
olämplig med hänsyn till naturvårdskrav eller från kulturhistorisk eller
konstnäriig synpunkt. Dessa byggnadsförbud utgjorde hinder även mot
glesbebyggelse, Utomplansbestämmelser ansågs kunna hindra olämplig bebyggelse i
övrigt och utgöra elt tillräckligt instrument för atl leda byggandet på den
egentliga landsbygden.

Den principiellt olika behandlingen av de båda
kategorierna av bebyggelse ledde naturiigivis lill att gränsdragningen dem
emellan blev av stor praktisk betydelse. Det kan vara lämpligt att här beröra
den sammanfattning av Kungl. Maj:ls praxis på området som återfinns i prop.
1971:118 med förslag till lag om ändring i BL m. m. (s. 10 O-

1 propositionen upplystes inledningsvis att i de
fall prövningen huvudsakligen hade _ gällt om ett visst byggnadsföretag
innefattade tätbebyggelse eller inte, tätbebyggelse oftast hade ansetts föreligga.
Bidragande orsak till den vidgning av tätbebyggelsebegreppet som torde ha skett
i praxis angavs ha varit de högre krav på bebyggelseplanering som
samhällsutvecklingen hade medfört. Knappast någon skillnad hade oris mellan
bebyggelse för permanent bruk och fritidsbostäder. Kraven på gemensamma anordningar
hade satts lika högt beträffande dessa båda typer av bebyggelse, åtminstone så
snart det hade varit fråga om hus som medgav övernallnings-möjligheter.
Tolkningen av uttrycken "samlad bebyggelse" och "särskilda
anordningar för gemensamma behov" hade enligt redogörelsen i propositionen
skett från renodlade planeringssynpunkter, varvid stor hänsyn hade tagits lill
det tillämnade byggnadsförelagets funktion. Även enstaka byggnader hade
bedömts utgöra samlad bebyggelse, om de fullgjorde flera funktioner eller om
de genom sin omfattning i väsentlig grad påverkade den fysiska planeringen inom
elt större område. Som exempel på sådana enstaka byggnader som hade bedömts
utgöra samlad bebyggelse nämndes nöjes-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 30

anläggningar
och externa vamhus. Beträffande betydelsen av byggnadsplal-sens läge i
förhållande till områden med fastställda detaljplaner anfördes följande i
propositionen.

Har ett tilltänkt byggnadsföretag legat inom
omkring en kilometer från gränsen för detaljplanelagl område har förhållandena
ansetts medföra att förelaget skall betraktas som tätbebyggelse. Särskild
uppmärksamhet har dock i sådana fall ägnats förhållandena i planområdets
omgivning. Små planområden som varit avskilt belägna ulan något samband med
annan bebyggelse har ansetts ha ett väsentligt mindre influensområde. Därvid
har dock vattenområden långt ifrån alltid ansetts ha avskiljande verkan.
Särskilt när det varit fråga om att bedöma huruvida bebyggelse på öar varit att
hänföra till tätbebyggelse eller ej har vattenområdena i stället ansetts binda
samman olika bebyggelsegrupper till en enhet. Som särskilda anordningar för
tillgodoseende av gemensamma behov har ansetts - förutom vattenledningar,
avloppsanordningar, vägar och liknande anordningar - även bad-och båtplatser
samt sådana parkeringsplatser som anordnats i anslutning till allmänt brukade
färdieder mot fritidsområden. Sålunda har parkerings-och bryggplatser på fastlandet
ansetts utgöra gemensamma anordningar för bebyggelse på inte alltför avlägset
belägna ögrupper.

Enligt propositionen hade benägenheten vidare varit
större att hänföra ett byggnadsföretag till tätbebyggelse ju större efterfrågan
hade varit på byggnadsmark inom det aktuella området.

Som glesbebyggelse hade huvudsakligen betraktats
avskilt belägna hus i trakter där bebyggelseutvecklingen hade varit obetydlig
och ingen grundad anledning hade förelegat att räkna med att någon ändring av
betydelse härvidlag skulle inträffa inom överskådlig tid. Även smärre
byggnader, som endast avsågs som tillbehör till annan bebyggelse, t, ex, båthus
och andra uthus, och som inte medförde ett intensivare markutnyttjande, hade
ansetts utgöra glesbebyggelse. I propositionen anfördes vidare att med
sistnämnda kategori byggnadsföretag hade jämställts vissa mindre
tillbyggnaderoch andra till nybyggnad hänföriiga åtgärder, som inte innebar
förändring av byggnads möjliga användningssätt eller ökade krav på gemensamma
anordningar.

2
1971 års ändring i BL m. m.

De ändringar i BL m, m. som genomfördes på förslag
i prop. 1971:118 kan sägas markera inledningen på en period av intensiv debatt
och lagstiftningsverksamhet beträffande bebyggelsefrågor. Därför är det på sin
plats med en ganska ingående redovisning av motiven till ändringarna i BL
(prop, 1971:118 s. 24 fO-

Den viktigaste ändringen var att ett tillägg
gjordes i 6 s BL med innebörd dels att även sådan samlad bebyggelse som kan
väntas nödvändiggöra ge-mensamhetsanordningar skall anses som tätbebyggelse och
dels att vid prövning om tätbebyggelse föreligger hänsyn skall tas även till
bebyggelse som är all

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 31

vänta.
Bestämmelsen trädde i kraft den I januari 1972. Den lydelse som 6 § BL fick
genom denna ändring är densamma som den nu gällande.

1 propositionen konstaterade departementschefen att
praxis vid tillämpningen av tätbebyggelsebegreppet var mycket växlande.
Olikheterna i praxis yttrade sig främst däri att större eller mindre hänsyn
logs till framtida behov av gemensamma anordningar eller till framtida
bebyggelseutveckling. Departementschefen framhöll som angeläget att mer
allmänt få till stånd en tillämpning av planläggningskravet som så långt det är
möjligt beaktar också framtida behov och krav. Den definition av begreppet
tätbebyggelse som föreslogs i propositionen återspeglade enligt
departementschefen på ett väsentligt bättre sätt än då gällande lagtext vad
som enligt moderna planeringsprinciper borde betecknas som tätbebyggelse.

Med den sålunda föreslagna definitionen av
tätbebyggelse klargjordes enligt departementschefen att vid bedömningen av
behovet av särskilda anordningar för att tillgodose gemensamma behov hänsyn
skall tas till behov av fortgående standardhöjningar inom befintligt bestånd av
byggnader. Behovet av gemensamma anordningar måste bedömas med utgångspunkt i
en standard som är så hög atl den kan antas fylla skäliga krav
underöverblickbartid. Departementschefen framhöll att del därmed givetvis inte
är sagt alt dessa anordningar måste byggas ul genast, men all det måste utredas
att del går att göra det senare. Finner man därvid att gemensamma anläggningar
behövs, skall alltså tätbebyggelse anses föreligga.

Frågan i vad mån bebyggelse är all vänta måste
avgöras med hänsyn till omständigheterna i del särskilda fallet, framhöll
departementschefen, och anförde vidare följande.

Man bör därvid utgå från hur bebyggelseutvecklingen
skulle bli om inga ingripanden i reglerande syfte sker. Tendensen till
koncentration av nybebyggelse kring tätorter är därvid av särskilt intresse.
Det torde med fog kunna hävdasatt bebyggelse i allmänhet kan väntas inom etl
område åtminstone någon kilometer från varje tätort av någon betydenhet.
Intill mera expansiva tätorter gäller naturiigivis detsamma även på större
avstånd, särskilt där tendenser föreligger lill sådan bebyggelse vars
tillkomst är beroende av tätortens existens och utveckling. Behoven av
gemensamma anordningar i form av vägar, parkområden, vatten- och
avloppsanläggningar o. d. är särskilt framträdande inom sådana randzoner.
Därför bör i princip all bebyggelse där betraktas som tätbebyggelse oavsett om
marken är bebyggd eller inte när fråga uppkommer om nybebyggelse. Också
översiktliga planer bör i vissa fall anses ha samma effekt, även om de inte
upprättats enligt BL:s bestämmelsen Försiktighet måste emellertid iakttas när
det gäller atl beakta översiktlig planering i detta sammanhang. För all man
med någon grad av säkerhet med ledning av översiktlig planering skall kunna
säga all bebyggelse är all vänta bör en plan vara långt framskriden och avsedd
atl tämligen snart ligga till grund för detaljplanering. En översiktlig plan
kan å andra sidan utvisa att även tätbebyggelse i vissa fall kan tillålas utan
detaljplanering. En sådan omständighet kan i det enskilda fallet beaktas vid
eventuell dispensprövning. Som jag skall beröra i det följande

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 32

måste
dock restriktivitet iakttas vid en sådan bedömning. Ett gott mått på i vad mån
bebyggelse är all vänta inom etl område är frekvensen av ansökningar om
byggnadslov och avstyckningar.

Uttrycket "samlad bebyggelse" borde
enligt departementschefen i tveksamma fall tolkas med utgångspunkt i de
principer som gäller för fysisk planläggning. Till samlad bebyggelse borde
således hänföras bebyggelse som är belägen inom elt område med sådana
egenskaper att de utgör en lämplig enhet för sammanhängande detaljplanläggning
eller, i vissa fall, generalplanläggning. Större avseende borde alltså fästas
vid del planmässiga sambandet mellan byggnaderna än vid avståndet mellan dem.
Departementschefen framhöll att detta betraktelsesätt medförde i fråga om t,
ex. skärgårdsbebyggelse alt frågan om tätbebyggelse föreligger ofta måste
bedömas medhänsynlillförhållandenapåfleraöarsammanfördatill grupper. Frågan om
behovet av anordningar för gemensamt behov får enligl departementschefen viss
betydelse redan för bedömningen av vad som skall förslås med samlad bebyggelse
men har därutöver själ vständig betydelse för prövningen av frågan om den
samlade bebyggelsen skall anses som tätbebyggelse.

Departementschefen framhöll alt behovet av
gemensamma anordningar självfallet måste bedömas med hänsyn dels lill
bebyggelsens ändamålsenliga funktion, dels till de standardkrav söm allmänt
ställs eller kan väntas bli ställda i dessa avseenden. Departementschefen
anförde vidare följande.

Ofta ligger numera tyngdpunkten inte enbart på
vägar samt vallen- och avloppsanordningar, vilka vid tillkomsten av BL nämndes
särskilt som exempel på gemensamhetsanordningar, utan stor vikt måste fästas
också vid t. ex, parkområden, båt- och parkeringsplatser samt badplatser.
Gemensamma anordningar är inte alltid belägna i omedelbar anslutning till
bebyggelsen. Bål- och parkeringsplatser på fastlandet kan t, ex, ofta vara
nödvändiga för att bebyggelse pä öar skall kunna komma till stånd. Viss typ av
bebyggelse kan kräva följdinvesleringar eller på annat sätt påverka planeringen
inom stora områden trots att bebyggelsen består av bara enstaka byggnad eller
anläggning. Det kan vara fallet med t. ex. nöjes- och motionsanläggningar,
skidliftar o. d. samt flygplatser och motorsportbanor, vilka kan anses ha ett
med bebyggelse på mycket stort avstånd gemensamt behov av anordningar, t. ex.
vägar eller parkområden,

1 fråga om bestämmelsen om dispens från
tätbebyggelseförbudet - vilken för dispens förutsätter att särskilda skäl
föreligger - uttalade departementschefen att det ligger i sakens natur alt
bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. Departementschefen ansåg atl den
ändring av täibebyggelsedefini-tionen som han förordade och motiven
förändringen ytteriigare markerade att dispens borde vara en ren
undantagsföreteelse. Enligt departementschefen borde dispensgivning sålunda t.
ex. inte få leda till att etl bebyggelseområde, för vilket detaljplan borde ha
upprättats, blir utbyggt ulan föregående detaljplanering.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Vid behandlingen av prop. 1971:118 gjorde
civilutskottet en del principiella ställningstaganden, som kom att bilda
utgångspunkt för den blivande regleringen av glesbebyggelse (CU 1971:26).

CU konstaterade bl.a, att 1972 års riksdag, enligl
vad som hade for-utskickats, skulle lå ta ställning till frågan om en fysisk
riksplanering. Även om en sådan planering i stor utsträckning endast skulle la
vägledande betydelse fann CU det dock uppenbart atl planeringens rikskaraktär
skulle komma att i vissa fall framkalla behov av nya och bättre medel för att
påverka markanvändningen. Riksplaneringen torde enligl CU också ge önskvärda
möjligheter alt på ett tidigare stadium än dittills förutse konkurrerande
anspråk inom även inte delaljplanlagda områden. CU fann att behovet av en
ändamålsenlig hushållning med markresurserna blev mot bakgrunden av landets
samlade intressen vidare än det behov som avsågs lillgodosett genom propositionsförslaget.
CU yttrade vidare följande (s. 4 och 5).

Enligt utskottels mening kan detta ökade behov
tillgodoses endast om det i enlighet med 1947 års principer för tätbebyggelse
slås fast all utnyttjande av mark för även glesbebyggelse förutsätter
planmässiga överväganden från samhällets sida och att det sålunda tillkommer
samhället alt avgöra var och när även glesbebyggelse får ske. Riksdagen bör
redan nu slå fast en sådan princip och uttala sig för att den bör ligga lill
grund för den lagstiftning som bör prövas i samband med att riksdagen lar
ställning lill principerna för en fysisk riksplanering.

En sålunda förordad princip innebär inte alt
glesbebyggelse som sådan skulle motverkas. Glesbebyggelse är och kommer atl
vara den enda lämpliga byggandeformen i stora delar av landet. Inte heller
behöver principen medföra krav på en betungande prövning. Genom principen att
markäganderätt inte innefattar någon generell befogenhet att använda marken ens
för glesbebyggelse ges däremot möjlighet lill en bedömning - i allmänhet mot
bakgrund av översiktliga markhushållningsprogram uppgjorda av kommunerna eller
av naturvårdsmyndigheterna - av i vad mån glesbebyggelse bör la komma lill
stånd.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle anla
förslaget lill lag om ändring i BL och alt riksdagen skulle ge Kungl. Maj:l
till känna vad utskottet i övrigt hade anfört. Riksdagen biföll utskottets
hemställan (rskr 1971:309).

3
1972 års ändring i BL m. m.

Förslag till reglering av glesbebyggelsen i
enlighet med riksdagens nyss återgivna uttalande lades fram i departementspromemorian
(C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering.

I promemorian föreslogs atl i BL skulle införas
krav på att mark som avses för glesbebyggelse skall ha prövats lämpad härför
vid översiktlig planläggning. Det framhölls därvid att målet för planeringen
av sådan bebyggelse borde, såsom riksdagen har uttalat, vara att skapa
översiktliga markhus-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:122 34

hållningsprogram
som bakgrund för bedömning av i vad mån glesbebyggelse bör få komma lill stånd.
Enligt promemorian utgör glesbebyggelsen från allmänna planläggningssynpunkter
i många fall hinder för en framtida ändamålsenlig markanvändning. En jämnt
utspridd glesbebyggelse inom ett område kan medföra ett mycket större
planeringsproblem för framliden än en bebyggelse av motsvarande omfattning
sammanförd till etl mindre antal grupper inom samma område. Generalplanen är,
uttalades i promemorian, väl ägnad som instrument all motverka sådana
olägenheter. Genom generalplanering torde sålunda ofta kunna avskiljas dels
områden där glesbebyggelse avses kunna tillåtas under förutsättning all vissa
krav på detaljlokaliseringen uppfylls, dels områden där så inte är fallet,
därför att marken skall användas för annat ändamål, t. ex, områden som bör
avsättas för naturskydds- och rekreationsändamål eller för framlida
tätbebyggelse. Planen kan också förenas med bestämmelser till grund för
detaljlokaliseringen och byggandet inom sådana områden som avses bli föremål
för glesbebyggel-seexploalering. Del framhölls i promemorian all planen inte
behöver fastställas för alt tjäna syftet som underlag för beslut om
lokalisering av bebyggelse.

Oavsett hur huvudlinjerna för glesbebyggelsens
lokalisering läggs fast -genom generalplan eller genom översiktliga bedömningar
i andra former - måste enligt promemorian dessa bedömningar dessutom följas av
preciserade ställningstaganden till lokalisering av enstaka byggnader. För att
uppfylla kravet på att det skall tillkomma samhället att avgöra sådana lokaliseringsfrågor
måste alltså de översiktliga bedömningarna kompletteras med senare
detaljbedömningar. I promemorian föreslogs att sådana detaljbedömningar skulle
göras i anslutning till byggnadslovsprövningen.

Efter remissbehandling togs promemorieförslaget upp
i prop. 1972:111 angående hushållning med mark och vatten. Departementschefen
fann den i promemorian föreslagna regleringen lämplig och förordade all
lagstiftningen utformades i enlighet härmed, I detta sammanhang anförde
departementschefen följande (Bil, 2 s, 321),

Jag delar remissinstansernas uppfattning att de
översiktliga bedömningar som skall föregå marks användning för glesbebyggelse
så långt möjligt bör ske i enkla och, där de lokala förhållandena motiverar
det, enhetliga former. Del är enligt min mening angeläget att bedömningarna
föregås av samråd och debatt och förankras i representativa kommunala beslut.
Det synes emellertid lämpligt alt inte nu binda formerna för dessa bedömningar
genom föreskrifter av statsmakterna utan atl låta formerna utvecklas på ett
mera fritt sätt. Jag förutsätter att planverkets anvisningsverksamhet därvid
kommer att spela en väsentlig roll.

En betydande fördel med den nu förordade ordningen
i förening med den nya form för generalplanering som förordats i det föregående
är enligt promemorian atl den översiktliga planeringen stimuleras och all delta
torde skapa förutsättningar för väsentligt säkrare bedömningar beträffande bebyggelselokaliseringar
över huvud taget inom kommunernas olika delar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:122 35

Det
kan, framhålls i promemorian, medföra att också enstaka byggnadsföretag som
innefattar tätbebyggelse skall kunna tillåtas dispensvägen i fall där detta
oftast inte är möjligt i dag. Som exempel härpå nämns i promemorian uppförande
av ytteriigare bebyggelse i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse. I
likhet med planverket vill jag starkt understryka denna synpunkt. Som
planverket anfört börell strikt hävdandeav delaljplanekravel i vad
avserensta-ka byggnader i fortsättningen kunna underiåtas, om en antagen
översiktsplan eller annat underiag i och för sig ger tillräcklig ledning i
fråga om markanvändningen. Enligt vad jag har inhämtat inriktas planverkets
anvisningsarbeie på ifrågavarandeområdebl. a. påattsökafåframunderiagföranvisningarrörande
områdesplanläggning förspridd bebyggelse. Jag vill i delta sammanhang ytterligare
framhålla atl genom den förordade ordningen kommer inte bara all skapas
förutsättningar för säkrare bedömningar hos myndigheterna i dessa frågor Även
allmänheten får större möjligheteratt i förväg överblicka möjligheterna till
bebyggelse inom skilda områden.

Departementschefen förordade - i överensstämmelse
med promemorie-förslagel - all den nya regleringen skulle komma till uttryck
genom att den i 5 andra stycket BL för tätbebyggelse upptagna principen att
marken skall ha prövats från allmän synpunkt lämpad för bebyggelseändamålet utvidgades
att omfatta också glesbebyggelse. Departementschefen erinrade om atl paragrafen
beträffande tätbebyggelse föreskriver atl sådan prövning skall ske vid
planläggning enligt BL och föreslog atl i fråga om glesbebyggelse skulle gälla
att prövningen även skall kunna ske i samband med prövning av ansökan om
byggnadslov, i allmänhet mol bakgrund av översiktlig planläggning.
Bestämmelserna i 5 >; andra stycket BL föreslogs bli omarbetade i enlighet
härmed.

Angående de synpunkter som vid planläggning skall
anläggas vid prövning av marks lämplighet för bebyggelse framhöll
departementschefen alt vägledning gavs i de allmänna bestämmelserna om
planläggning i 9 § BS, dock endast såvitt avsåg tätbebyggelse. Paragrafens
andra stycke föreskrev att till tätbebyggelse inte fick avsättas mark som från
sundhetssynpunkt, med hänsyn till samfärdseln, möjligheterna att ordna
vattenförsörjning och avlopp, faran för vattenförorening eller annars från
allmän synpunkt inte var lämpad för sådan bebyggelse. Med hänsyn till all
generalplan också borde användas för glesbebyggelseplanering föreslogs att
dessa bestämmelser och bestämmelsen i 11 s 1 mom. BS, enligt vilken vid
generalplanering borde undersökas vilka områden som från allmän synpunkt bör
undantas från tätbebyggelse, skulle göras tillämpliga också på glesbebyggelse.

Även om vid översiktlig planläggning enligt BL mark
har prövats lämpad för bebyggelse över huvud taget eller för visst slag av
bebyggelse, fordrades enligt departementschefen ytteriigare bestämmelser som
säkerställer att de enskilda byggnaderna låren lämplig detaljlokalisering.
Departementschefen ansåg att sådana bestämmelser lämpligen borde anknyta till
de i 9 s andra stycket BS upptagna allmänna bestämmelserna om vad som skall
iakttas

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 36

vid
planläggning. Därigenom skulle samma allmänna krav komma att gälla för
lokalisering av glesbebyggelse oavsett om prövningen sker vid översiktlig
planläggning eller enbart i samband med ansökan om byggnadslov. Departementschefen
föreslog därför att 29 1) BS skulle kompletteras i enlighet härmed och
samtidigt ändras så att bestämmelsen direkt lar sikte på detaljlokalisering av
tillämnad byggnad. Paragrafen föreslogs utformad så att byggnad inte skulle la
uppföras med mindre valet av plats för den tillämnade bebyggelsen kunde anses
från allmän synpunkt lämpligt,

Enligl den föreslagna ordningen skulle det således
tillkomma byggnadsnämnden atl ta ställning till detaljlokalisering av
glesbybyggelse, i allmänhet mot bakgrund av generalplan ellerannan översiktlig
planering. Departementschefen framhöll atl byggnadsnämnden, om den i avsaknad
av översiktlig plan inte kan avgöra om etl byggnadsförelag fåren från allmän
synpunkt lämplig belägenhet, med stöd av 29 § IjBSidenföreslagnalydelsen,kan
vägra byggnadslov innan behövlig sådan plan har upprättats. Detta torde enligt
departementschefen överensstämma med riksdagens krav att det bör tillkomma
samhället att avgöra också när glesbebyggelse bör få komma till stånd.

1
propositionen föreslogs 5 S andra stycket BL få följande lydelse.

För att mark skall få användas till bebyggelse
förutsattes, att den prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Sådan
prövning sker vid planläggning enligt denna lag. I fråga om annan bebyggelse än
tätbebyggelse må prövningen även ske i samband med prövning av ansökan om
byggnadslov.

I specialmötiveringen till förslaget till ändring i
5 § BL anförde departementschefen bl, a. följande (prop. 1972:111 Bil. 2 s,
385).

Den prövning av marks lämplighet för bebyggelse som
fömtsätts för tätbebyggelse skall enligt förslaget liksom f n. ske vid
planläggning enligt BL. För glesbebyggelse föreslås all motsvarande prövning
skall ske vid sådan planläggning eller i samband med prövning av ansökan om
byggnadslov. Eftersom detaljplan endast reglerar tätbebyggelse avses med
planläggning i detta sammanhang endast general- eller regionplanering. Av
formuleringen framgår atl bestämmelsen inte medför krav påsådan planläggning
som förutsättning för glesbebyggelse. Har mark i generalplan prövats lämpad
för glesbebyggelse, fömtsätts den kompletterande bedömning som kan behövas
fören lämplig lokalisering av tillämnad byggnad ske i samband med ansökan om
byggnadslov. All en bedömning från allmän synpunkt av också glesbebyggelsens
detaljlokalisering alltid skall ske framgår av 29 § 1) BS i dess nu föreslagna
lydelse.

I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen
gjorde CU (CU 1972:35) följande uttalande om fritidsbebyggelse(s. 17).

Aktuella konfliklfall som kräver snara lösningar
förorsakas av den snabba utvecklingen av fritidsbebyggelsen, vilken till stor
del skett utan föregående planläggning. Utskottet anslutersig därför till
meningen att det ärönskvärt att fritidsbebyggelse i fortsättningen utvecklas
mer planmässigt än hittills och stryker liksom civilministern under att detta
inte behöver innebära minskade

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 37

möjligheter
lill enskilt fritidsboende eller minskad valfrihet för det enskilda hushållet
att välja önskad bebyggelsetyp. Planeringskravet innebär självfallet inte
heller all fritidsbebyggelse endast skall tillåtas i form av stora tätbebyggda
fritidsbyar. De olikheter som föreligger mellan t. ex. vissa delar av Norriands
inland och tätortsregionerna i fråga om nalurtyper och exploateringslryck måste
lika självfallet beaktas vid de planmässiga bedömningarna.

CU uttalade vidare följande i anledning av motionen
1972:1813, vari framhölls angelägenheten av all lokalisera bebyggelse, såväl i
form av fritidsbebyggelse som för fast boende, i anslutning till befintlig
jordbruksbebyggelse(s. 17),

Avgöranden i denna del ligger inom den kommunala
planeringens ram och måste behandlas olika i skilda planeringssammanhang.
Enligt utskottets mening strider en sådan lokalisering inte mot förordade
planeringsprinciper utan är i många fall otvivelaktigt en lösning som medför
ömsesidiga fördelar.

På grund av det anförda borde enligl CU motionen
inte föranleda något särskilt riksdagens uttalande.

Beträffande de utgångspunkter, som departementschefen
i propositionen hade anslutit sig lill i fråga om den planmässiga regleringen
av glesbebyggelse, framhöll CU att dessa dåmera hade blivit allmänt omfattade.
De motionerom bebyggelsefrågor som förelåg till behandling av utskotlet
föranledde vissa uttalanden som har intresse i detta sammanhang. CU tog först
upp en hemställan i den förut nämnda motionen 1972:1813 om ändringar i
förslagen beträffande rätt för kommun att själv bestämma vilken omfattning en
översiktlig planbedömning bör ha. Därvid anförde CU (s. 36 O-

Enligt utskottels mening har kraven på beslutets
utformning i propositionen angetts så generellt att motionärernas intresse får
anses helt tillgodosett. Utskottet har även fått anledning anla alt kommande
anvisningar från statens planverk i denna del skall i all rimlig utsträckning
beakta i motionen betonade intressen.

Vad gäller den ytmässiga omfattningen av
bedömningarna ligger just i kravet på översikllighet att kommunens hela yta
beaktas. Kommunen har knappast något intresse av att få till stånd
dellösningar. En helt annan sak är att vid dessa översiktliga bedömningar
möjligen aktualiserade krav på generalplanering eller detaljplanering avser
begränsade områden. Enligt utskottets mening får motionärernas syften även i
denna del anses helt tillgodosedda.

1 delta sammanhang lar utskottet även upp del i
motionen 1972:1813 framförda förslaget att övergångsvis krav inte skulle
ställas på översiktliga bedömningar. Avsikten är att med en sådan regel
möjliggöra ytterligare byggande även under den lid som bedömningarna övervägs.

I de flesta kommuner torde byggklar mark stå till
förfogande i sådan utsträckning atl byggnadsprodukiionen inte påverkas. För
vissa initiativ lill glesbebyggelse kan kravet på översiktlig bedömning
medföra atl beslut i byggnadslovsärende inte omedelbart kan lämnas. Del är
ocksåav mycket stor vikt atl bedömningarna även faktiskt och inte endast
formellt föregås av samråd och debatt innan de förankras i kommunala beslut.
Det kan dock förekomma fall där lokaliseringens lämplighet - eller olämplighel
- ur allmän synpunkt framstår som så klar att beslut kan fattas redan föreden
översiktliga prövningen. Någon

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 38

särskild
övergångsregel ärenligt utskottets mening inte behövlig ellerlämplig.

I motionen 1972:1817 föreslås elt uttalande alt
prövning av glesbebyggelse skall ske i sådana former atl den inte blir
betungande för den sökande saml att rättssäkerheten garanteras.

Vad sålunda anförts i motionen ansluter i allt
väsentligt till vad 1971 års riksdag ullalat. Enligl utskottets bedömning
uppfyller nu framlagda förslag också dessa intentioner. Motionen innehåller
inte några förslag till särregler.

Utskottet fann - med hänsyn till vad departementschefen
hade anfört och vad utskottet i övrigt hade uttalat i liknande sammanhang -att
syftet med motionen 1972:1817 var tillgodosett även utan ett särskilt
uttalande.

CU hade ingen erinran mot de föreslagna grunderna
för reglering av glesbebyggelse och hemställde att riksdagen skulle godkänna
vad utskottet hade anfört. I de nu aktuella delarna biföll riksdagen (rskr
1972:348) utskottets hemställan. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari
1973.

4
Planverkets anvisningsarbete

Som nyss nämndes framhöll departementschefen i
prop. 1972:111 (Bil. 2s. 321) att formema för de översiktliga bedömningarna t,
v. inte borde bindas genom föreskriflerav statsmakterna utan all deskulle få
utvecklas på etl mera fritt sätt. Planverkets anvisningsarbete förutsattes dock
spela en väsentlig roll som vägledning för kommunerna och andra myndigheter i
bebyggelsefrågor av ifrågavarande slag. En sådan anvisningsverksamhet kom också
lill stånd inom planverket som därvid samarbetade med dåvarande
lantmäteristyrelsen.

Genom ändrade förutsättningar till följd av
samhällsutvecklingen i allmänhet kunde den kommunala översiktsplaneringen
enligl planverket knappast sammanfattas i elt enda dokument som kallas
kommunens generalplan. Generalplanerna hade i praktiken kommit att avspeglas i
skilda plandokument. En general plan som läcker kommunens hela yla brukar
benämnas kom-munomfattande markaisposilionsplan. Denna plantyp beskrivs mer
utföriigl bl, a.iplanverketsskrivelselillkommunernaimaj 1972(dnrU 2138/71) Översiktlig
fysisk planering i kommun-vidgad generalplanering. Generalplan för en
kommundel, en tätort, en stadsdel eller ett område med fritidsbebyggelse brukar
benämnas områdesplan eller dispositionsplan. Benämningarna
"kom-munomfatlande markdispositionsplan" och "områdesplan"
är således ingenting annat än förtydliganden av vilken form av generalplan som
avses.

Begreppet kommunöversikl lanserades av planverket
och lanlmäteristy-relsen i skrivelse till kommunerna i augusti 1973 (dnr U
1172/73 Lämplighetsprövning av bebyggelse utanför detaljplan. Tillsammans med
kommunöversikten kan den kommunomfattande markdispositionsplanen och
områdesplanerna sägas utgöra kommunens samlade generalplanehandlingar.
Planverkets intentioner med kommunöversikten kan kortfattat beskrivas på
följande sätt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 39

Kommunöversiklen har två syften, nämligen dels att
ange riktlinjer i storl för byggnadsnämndens handläggning av plan- och
byggnadsärenden m. m. och utgöra underiag för motiveringar vid beslut i fråga
om dessa ärenden, dels att göra det möjligt alt lämna besked till allmänheten
om vilka förutsättningar för och möjligheter till byggnadslov och fastighetsbildning
för bebyggelse som föreligger i olika delar av kommunen. Kommunöversikten bör
kunna ge vägledning för fastighetsbildningsmyndigheten och länsstyrelsen i
deras handläggning av plan- och byggnadsärenden.

Kommunöversikten utgör bedömningsunderiag och ger
riktlinjer för bebyggelseutvecklingen inom område utanför detaljplan, anger
förekomsten av detaljplan, områdesplan (generalplan) eller förordnanden enligt
BL, NVL, etc, samt pekar på behov av planläggning eller närmare utredning. Översikten
hänvisar således lill mera detaljerat bedömningsunderiag i vissa fall och ger
direkt ledning för prövning av ansökan om byggnadslov m, m, i andra fall.

Kommunöversikten kan ses som kommunfullmäktiges
handlingsprogram för byggnadsnämndens hantering av plan- och byggnadsärenden
under en viss tidsperiod, normall tre år. Kommunöversikten består av en beskrivning
samt en redovisningskaria med tillhörande riktlinjer för bebyggelseutvecklingen.
Den täcker kommunens hela yta men redovisar inte såsom en kommunomfattande
markdispositionsplan markens avsedda användning för olika ändamål,

Enligl planverkels rekommendationer bör
kommunöversikten liksom den kommunomfattande markdispositionsplanen handläggas
enligt reglerna för antagen generalplan i BS. Närmare rekommendationer angående
kommunöversiktens handjäggning, tekniska utformning m. m, återfinns dels i
planverkets rapport 29 Exempel på kommunöversikter, utarbetad 1974 i samråd
med lantmäteriverket, och dels i den förut nämnda skrivelsen Lämplighetsprövning
av bebyggelse utanför detaljplan. 1 sistnämnda skrivelse anförs bl. a. följande
om upprättandet av kommunöversikt.

Planverket fömtsätter att arbetet med
kommunöversikten i huvudsak skall kunna utföras av kommunens egen expertis i
samarbete med bl. a. länsstyrelsen och fastighetsbildningsmyndigheten.
Kommunöversikten är ett centralt dokument i kommunens planering. Arbetet bör
därför bedrivas på kommunfullmäktiges uppdrag och under kommunstyrelsens
ledning. Översikten är ett
viktiglhjälpmedelförbyggnadsnämndenslöpandeverksamhel. Nämnden bör därför som
regel svara för den tekniska framställningen under medverkan av andra berörda
nämnder och förvaltningar. Samråd bör hållas med statliga myndigheter,
organisationer och enskilda som är berörda eller intresserade.

I skrivelsen ges vidare följande riktlinjer för
handläggningen av glesbe-byggelsefrågor.

De lagändringar som riksdagen sålunda beslutat om
innebär all samhället fått bättre möjligheter atl styra glesbebyggelsen.
Reformen får inte tolkas som

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 40

motiv
lill etl utdömande av glesbebyggelse som lämplig bebyggelseform. Tvärtom finns
det vidsträckta områden i landet där varken bebyggelseutveckling eller hänsyn
till naturvårdens, kulturminnesvårdens eller friluftslivets intressen kan
bedömas motivera någon större restriktivitet mol glesbebyggelse. Riksdagen
harockså gjort ett klart uttalande på denna punkt och bl. a. framhållit att
glesbebyggelse som sådan inte fårmotverkasochatlglesbebyggelseäroch kommer att
vara den lämpliga bebyggelseformen i stora delar av landet (CU 1971:26 sid. 5,
prop. 1972:111 bilaga 2 sid. 319, CU 1972:35 sid. 35),

Riktlinjer för hur glesbebyggelsefrågorna skall
hanleras i kommunens olika delar bör normall kunna utarbetas som elt led i
kommunernas löpande över-sikisplanearbele. Detkanl. ex. vara lämpligt alt
regler preciseras förglesbebyg-gelsenslokaliseringoch utformning. Reglerna bör
konstrueras såatt glesbebyggelsens positiva värden las tillvara. Bl. a. bör
beaktas att glesbebyggelsen kan ses som en värdefull tillgång för landsbygden.
Den bör kunna medverka till landskapets öppethållande och vård och utgör i
vissa fall etl berikande inslag i landskapsbilden.

Reformen börsåledes utnyttjas för att förhindra de
från allmän synpunkt negativa
formernaavglesbebyggelse-exempelvisdominerandeenslakabyggna-der inom områden
med öppen landskapskaraktär, störande bebyggelse på platser som är attraktiva
för det röriiga friluftslivet etc. - men också för alt åstadkomma lämpliga
former för glesbebyggelsens utveckling, I sammanhanget måsteäven följdernaav
det kommunala serviceansvaret för all bebyggelse uppmärksammas.

1 samma skrivelse lämnar planverket också vissa
anvisningar om förfarandet dådet översiktliga bedömningsunderiaget har enklare
form än vad planverket rekommenderar. Verket anför därvid följande.

Bedömningen torde härvid få ske mot bakgrund av
befintligt kartmaterial, befintliga inventeringar och planer osv. och få göras
från fall lill fall. Underiags-malerialel bör under alla omständigheter vara
aktuellt. De ajourförda länsinvenleringarna torde ha storl värde i sammanhanget.

Planverket
vill understryka att även om översiktlig plan eller kommunöversikt skulle
saknas är detta inte elt tillräckligt motiv för atl en ansökan om byggnadslov
eller fastighetsbildning för glesbebyggelse skall avslås respektive avstyrkas.
En sakprövning måste som regel alllid ske och beslutsskälen anges. All
översiktligt planarbete eller annat utredningsarbete pågår för visst område bör
föranleda viss restriktivitet vid prövningen i avvaktan på att planen eller
utredningen färdigställts och behandlats av kommunala organ m. fl. Bara om det
blir klariagt i ärendet atl det föreligger osäkerhet beträffande lämplig
markanvändning torde man ha anledning atl avslå ansökan i väntan på att en
översiktlig bedömning hinner ske. Delta framgår bl. a. av departementschefens
uttalande i riksdagen i maj 1973 (svar på in-terpellation nr 80 angående den
kommunala bedömningen av glesbebyg-gelseulvecklingen).

Det kan givetvis också, som civilulskottel anfört,
förekomma fall där lokaliseringens lämplighet - eller olämplighet - från allmän
synpunkt framstår som så klart att beslut kan fallas redan före en samlad
översiktlig bedömning (jfr CU 1972:35 sid. 37).

s. 41 Kontrollera mot PDF

I skrivelsen Lämplighetsprövning av bebyggelse
utanför detaljplan tar planverket upp också behandlingen av dispensfrågor och
anför bl. a. följande.

Huvudsyftet med den skärpning av
lätbebyggelsebegreppel som infördes den I januari 1972 var att vidga samhällets
kontrollmöjligheter över bebyggelseutvecklingen. De senare införda reglerna
för prövning av glesbebyggelsen har dock i viss utsträckning minskat
betydelsen av denna lagändring eftersom även glesbebyggelse numera skall
föregås av en allmän lämplighetsprövning.

Genom all kommunema i allt större utsträckning kan
väntas utarbeta kommunomfattande planer för markanvändningen och därmed erhålla
ett säkrare bedömningsunderlag torde möjligheterna till dispens från det allmänna
tätbebyggelseförbudel enligl 56 § BS i vissa fall öka (jfr prop. 1972:111
bilaga 2 sid. 321). Del är dock givet all försiktighet bör iakttas beträffande
dispensgivningen inom områden med stark bebyggelseutveckling.

Med stöd av kommunöversikt samt i förekommande fall
kommunomfattande markdispositionsplan och/eller områdesplan torde det enligl
planverket således i vissa fall utanför de mest expansiva trakterna vara
möjligt att tillåta begränsad tätbebyggelse utan krav på detaljplan. Planverket
nämner följande exempel på sådana situationer.

Komplettering med enstaka byggnader, t, ex, i
anslutning lill befintlig jordbruksbebyggelse, fiskelägen och fäbodar.
Särskilda krav bör dock i regel ställas på byggnads anpassning till den lokala
byggnadstraditionen Gft 38 § BS). Samråd kan behöva las med länsstyrelsen
(planenhelen) och landsantikvarien också vid detaljbedömningen av byggnad, t.
ex. vid komplettering med enstaka byggnad inom ett fiskeläge.

Enstaka byggnader i trakter med svag
bebyggelseutveckling och där utvecklingen även på sikt bedöms som ringa.

Mindre, isolerad grupp med fritidshus (3-5 st.) som
inte väntas vidareutvecklas. En utredning, som visar utfarlsfrågans lösning,
vägsystem, va-frågornas lösning, byggnadernas lokalisering och anpassning till
terrängen, tillgången lill friylor m. m., torde i många fall vara tillfyllest.
Utredningen bör även behandla genomförandefrågorna.

Planverket framhåller att som förutsättning för
dispens från det allmänna tätbebyggelseförbudet gäller enligt 67 ;; BS atl
särskilda skäl skall föreligga. All det i nämnda situationer finns stöd i
översiktlig plan eller dylikt lar enligt verket anses innebära ett särskilt
skäl,

I sammanhanget pekar planverket på de fördelar som
en fastställd detaljplan kan innebära även närdet gäller bebyggelse av begränsad
omfattning såväl för det allmänna som för enskilda personer genom att
detaljerade bestämmelser fastställs om byggande och fastighetsbildning,
grannelagsrätts-liga förhållanden preciseras och genomförandei underiättas,

I vissa fall finns det enligt verket anledning att
vara restriktiv vid prövning av tillkommande enstaka byggnader i område utanför
detaljplan. Det gäller

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 42

bl.
a. randbebyggelse i närheten av expansiva tätorter, slörre trafikleder och
flygplatser, bebyggelse i närheten av slörre friluftsanläggningar, bebyggelse i
närheten av jordbruksföretag med omfattande animalieproduktion samt
fritidsbebyggelse i närheten av större tätorter, där omvandling till helårsbebyggelse
kan förväntas. Det kan också gälla områden där del är svårt att tillhandahålla
kommunal service. Del bör enligt planverket observeras att bebyggelse närmast
de slörre täiorierna och inom områden med efter-frågetryck från
fritidsbebyggelse i princip får hänföras till tätbebyggelse.

S
Uttalanden av riksdagen under år 1975

I samband med behandlingen av prop. 1975:83 med
förslag till ändring i BS - ett förslag som inte har något samband med de
frågor som jag nu lar upp - behandlade CU (CU 1975:25) ett flertal under den
allmänna motionstiden väckta motioner. Beträffande del motionsyrkande som har
störst intresse i delta sammanhang yttrade CU följande (s. 4 O-

1 motionen 1758 (c), yrkandet 5, föreslås riksdagen
att upprepa vissa tidigare uttalanden från civilutskottets sida angående
glesbebyggelse m. m. De uttalanden som avses torde vara följande. I samband med
att utskottet (CU 1971:26, s. 4-5) slog fast att utnyttjande av mark föräven
glesbebyggelse förutsätter planmässiga överväganden från samhällets sida,
anfördes bl. a. alt en sådan princip inte innebär att glesbebyggelse som sådan
skulle motverkas. Glesbebyggelse är och kommer alt vara, anförde utskottet,
den enda lämpliga byggandeformen i stora delar av landet. Vidare tog utskottet
(CU 1972:35, s. 17) i samband med behandlingen av planeringsriktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för friluftsliv och fritidsbebyggelse upp en motionsvis
väckt fråga om lokalisering av frilids- och permanenlbosläder i anslutning lill
befintlig jordbruksbebyggelse. Utskottet hänvisade till alt avgöranden i denna
del ligger inom den kommunala planeringens ram och måste behandlas olika i
skilda planeringssammanhang. Utskottet anförde vidare att enligl dess mening en
sådan lokalisering inte strider mol förordade planeringsprinciper ulan är i många
fall otvivelaktigt en lösning som medför ömsesidiga fördelar.

Utskottet har inte heller nu funnit anledning till
andra bedömningar än de refererade och har därmed inte heller någon invändning
mot motionens syfte. Förslaget att uttalandena skall upprepas av riksdagen
motiveras närmast med att de nya reglerna i en del kommuner tolkats och
tillämpats på elt restriktivt sätt. Som utskottet enligt det anförda redan
tidigare hänvisat till, ligger dessa avgöranden hos kommunerna. Någon
ytteriigare riksdagens åtgärd är därför inte påkallad.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå
motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1975:199).

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 43

6
Uttalanden av riksdagen under år 1976

Det
inledningsvis berörda beslutet av riksdagen (rskr 1975/76:201) att redan gjorda
överväganden i planeringsfrågor bör knytas som lagmotiv till ändringar i
byggnadslagstiftningen föranleddes av en motion (mot. 1975/76:1952) om
planmässig glesbebyggelse i vilken anfördes följande.

Riksdagen har under senare år fattal flera beslut
om planeringen enligt byggnadslagstiftningen. Besluten har haft karaktär såväl
av lagändringar med därtill direkt anknutna motiv som av uttalanden rörande
bedömningsgrunder vid vägning av olika intressen. Bland dessa senare
uttalanden återfinns bl, a. uttalanden som rör bedömningar av spridd
bebyggelse.

Sålunda
har riksdagen (CU 1971:26, s. 4-5) uttalat att kravet på planmässig bedömning
även av glesbebyggelse inte innebär att sådan bebyggelse skall motverkas och
all glesbebyggelse är och kommer alt vara den enda lämpliga bebyggelseformen i
stora delar av landet. 1 samband med beslut om den fysiska riksplaneringen
uttalades (CU 1972:35, s. 17) vidare bl. a. atl kravet på en planmässig
utveckling av fritidsbebyggelsen självfallet inte innebär vare sig att man
endast skall tillåta sådan bebyggelse i form av stora tätbebyggda fritidsbyar
eller att man minskar valfriheten för den enskilde att välja önskad
bebyggelsetyp. Vidare anfördes i detta sammanhang att en lokalisering av
fritids- och permanenlbosläder i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse
i många fall otvivelaktigt är en lösning som medför ömsesidiga fördelar.

Inom den fysiska riKsplaneringens ram har utbildats
etl särskilt samrådssystem för kontakter mellan slalen, företrädd av
länsstyrelserna och kommunerna. Detta samrådssystem i tillämpning knyter an
till den roll som länsstyrelsen getts i byggnadslagstiftningen. De riktlinjer
som lagts fast av riksdagen skall ytterst effektueras i den kommunala
planeringen. På samma sätt som del är självklart att med kraft hävda t. ex. etl
fastlagt bevarandeintresse även mot en kommuns under hand uttryckta uppfattning
är del självklart alt den slutliga avvägningen skall göras i den kommunala
planeringen. Endast i verkliga undanlagsfall kan del komma i fråga att staten
använder sig av givna påtryckningsmedel. Civilulskottel har (CU 1975/76:1, s.
10) anfört att det i den fortsatta handläggningen bör ges klara uttryck för om
ett statligt organ i en viss situation hävdar ett ur den fysiska
riksplaneringen häriett riksintresse eller om del hävdar
lämplighetssynpunk-ler, häriedda ur byggnadslagstiftningens allnfänna grunder.

Enligt lämnade uppgifter är kontakterna mellan
länsstyrelse och kommun av myckel skild natur i olika län. Vidare har det i den
kommunala hanteringen ibland yppats missuppfattningar om de av statsmakterna
uttalade planintentionernas innehåll.

Planverket
har på flera sätt fört ut innehållet i bl. a. riksdagens beslut och grunderna
för dessa. Såvitt kan bedömas finns emellertid knappast möjlighet att nå
avsedd effekt på annat sätt än alt statsmakternas intentioner i vidgad
utsträckning får karaktär av lagmotiv och sålunda direkt knyts till en, om än
tekniskt sett formell, ändring i byggnadslagen. Enligt vår mening bör delta
göras snarast för all få effekt redan under den fysiska riksplaneringens
planeringsskede. Därmed kan hindras all avgöranden träffas på gmnd av andra
intentioner än de som getts faktiska uttryck. Vi hemställer därför att
riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag till sådan ändring av
byggnadslagen (1947:385), vartill som motiv kan knytas redan gjorda
överväganden i planeringsfrågor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 44

CU
(CU 1975/76:16) hemställde att riksdagen skulle avslå motionen. Enligt den
reservation till CU:s betänkande som bifölls av riksdagen borde utskottets
yttrande ha haft följande lydelse,

1 motionen 1975/76:1952 (c) föreslås riksdagen
begära en ändring i byggnadslagen (BL), vartill som motiv kan fogas redan
gjorda överväganden i planeringsfrågor. Motionärerna anger all syftet inte är
alt påkalla en förnyad sakprövning i en fråga som berörts av statsmakternas
uttalanden. Syftet är all dessa uttalanden genom atl ges karaktär av lagmotiv
skulle få genomslagskraft vid tolkning av BL. Förslaget torde få ses mol
bakgrund av bl, a. ett särskilt yttrande (c) vid betänkandet CU 1975:25. Där
anförs att det är uppenbart alt på vissa håll de statliga regionala organen
hävdar allmänna planeringsriktlinjer i strid mot statsmakternas uttalanden. Det
förutsattes alt dessa lillämpningsfrågor följs med uppmärksamhet så att
riksdagens intentioner kan få ökad genomslagskrafl.

Lagens ordalydelse, bedömd med hänsyn lill
språkbruket vid stadgandets tillkomst och med beaktande av förskjutningar i
rättsbegrepp och av den allmänna rättsutvecklingen m. m. är en första
tolkningsmetod. När denna inte ger resultat har lillämparna atl undersöka
vilket syfte stadgandet har enligl de av lagstiftaren anförda motiven.

Reformarbetet inom byggnadslagstiftningen har under
senare år varit intensivt och lett till elt flertal beslut. Dessa beslut har
gällt såväl direkta ändringar i lagstiftningen som bedömningar i anslutning
lill motioner eller principiella frågeställningar. Det är enligl utskottets
mening uppenbart att i samband därmed gjorda uttalanden med karaktär av
riktlinjer för planeringen kan vara svåra all överblicka och systematiskt
förena inom en konkret planering. Detta sammanhänger delvis med all den fysiska
riksplaneringen systematiskt byggts som elt syslem av riktlinjer som godtagits
av riksdagen och som ytterst skall preciseras i den kommunala planeringen.
Riktlinjerna är också avsiktligt allmänt hållna. Vissa av dessa riktlinjer kan
ha ett mer eller mindre direkt samband med en faktisk ändring i BL, I stor
utsträckning är dock detta inte fallet. De förs ut närmast genom regeringens
och planverkets medverkan. Ingen erinran har dock riktats mol utformningen av
dessa åtgärder.

Utskottet delar motionärernas utgångspunkt atl
grunderna för planeringssystemet måste uppfattas som svåröverskådliga i
praktisk tillämpning. En väg atl avhjälpa denna brist är motionärernas förslag
att ge en sammanfallande översikt i form av direkta lagmotiv. En sådan
översikt bör också vara en naiuriig del i arbetet på en ny markanvändnings- och
byggnadslagstiftning. Utskottet föreslår därför att riksdagen som sin mening
ger regeringen lill känna atl redan gjorda överväganden i planeringsfrågor bör
i för den praktiska tillämpningen erforderiig omfattning knytas som lagmotiv
till ändringar i byggnadslagstiftningen m, m. och att förslag till erforderiiga
lagändringar med sålunda angivna motiv föreläggs näsla riksmöte, Etl sådant
arbete bör självfallet inte innebära att informativa åtgärder i övrigt avslås.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:122 45

Innehåll

Propositionen................................................... ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... ....... I

Lagförslag....................................................... ...... 2

1. lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385)...... ...... 2

2, lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)... ...... 3

Utdrag av
regeringsprolokollei den 10 mars 1977..... ...... 5

1, Inledning...................................................... 5

2, Gällande bestämmelser.................................... 6

3, Föredraganden.............................................. 8

3.1 Inledning................................................. 8

3.2 Allmänna utgångspunkter för en reform......... ...... 9

3.3 Reformens innebörd i storl.......................... ..... 10

3.4 Lagleknisk lösning...................................... 12

3.5 Begreppet tätbebyggelse av mindre omfattning 13

3.6 Lämplighetsprövningen och formerna för denna 15

3.7 Om- och tillbyggnader................................ 17

3.8 Överprövning........................................... 18

3.9 Samordning med annan tillståndsprövning...... 20

3.10 Samordning med fastighetsbildningslagen....... 22

3.11 Övergångsbestämmelser............................. 24

3.12 Kommuns ansvar för statliga bostadslån i vissa fall 25

4, Upprättade lagförslag..................................... 26

5, Specialmotivering........................................... ..... 26

5.1 Förslaget lill lag om ändring i byggnadslagen... ..... 26

5.2 Förslaget lill lag om ändring i byggnadsstadgan........ 27

6, Hemställan.................................................... ..... 27

7, Beslut.......................................................... ..... 28

Bilaga
Utvecklingen från år 1948 av de bebyggelsereglerande bestäm

melserna i BL m.m............................................. ..... 29

1. 1947 års lagstiftning och praxis t, o. m. år 1971.. ..... 29

2. 1971 års ändring i BL m, m............................... ..... 30

3. 1972 års ändring i BL m. m............................... ..... 33

4. Planverkets anvisningsarbeie............................ ..... 38

5. Uttalanden av riksdagen under år 1975.............. ..... 42

6. Uttalanden av riksdagen under år 1976.............. ..... 43

Doktrin (1)

  1. Rättssäkerhet i miljövården, SvJT 1980 s. 460, på s. 463 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

28 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (18)

18 kopplingar i 13 dokument.

  1. Bet. 1983/84:BoU1 om vissa planfrågor s. 2 · s. 5 i texten
  2. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
  3. Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
  4. Bet. 1979/80:LU21 med anledning av motion om servitut till förmån för jordbruk s. 6 · s. 7 i texten
  5. Bet. 1978/79:CU30 Med anledning av vissa motioner om planering, planläggning och byggande s. 15 i texten

Visa alla 13

Doktrin (10)

10 kopplingar i 4 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 135 om s. 12 · s. 139 om s. 9 · s. 640 · s. 642 i texten
  2. Cervin, Planering genom fastighetsbildning, 1983 s. 235 om s. 29 · s. 236 om s. 35 · s. 237 i texten
  3. Westerlund, Naturvård och pågående markanvändning, 1980 s. 78 · s. 146 i texten
  4. SvJT 1980 s. 460 Rättssäkerhet i miljövården s. 463 i texten