Sök i Ratio Lex

med förslag till riktlinjer för modernisering av det statiga budgetsystemet

73 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 67 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:130, med förslag till riktlinjer för modernisering av det statiga budgetsystemet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/'77:13b Regeringens proposition

1976/77:130

med
förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet;

beslutad
den 24 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det
förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoU.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer
för en modernisering av det statliga budgetsystemet. Den nuvarande uppdelningen
i en drift-och en kapitalbudget föreslås upphöra och ersättas av en enda
statsbudget. I samband med omläggningen som förutsätts ske tidigast inför
budgetåret 1979/80 bör en rad förenklingar av redovisningen genomföras. Som
redovisningsperiod bör alltjämt gälla det nuvarande statliga budgetåret. 1
propositionen redovisas vidare vissa synpunkter på frågor rörande
resursstyrning, bl. a. föreslås försöksverksamheten med pro-grambudgetering
övergå i ett arbete att genom bl. a. information och UtbUdning allmänt höja den
ekonomi-administrativa nivån i statsförvaltningen.

1
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-24

Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson,
Mundebo, UUsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
med förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet

1 Inledning

Budgetutredningeni tillkallades den 27 juni 1969
för att pröva olika förändringar i det statliga budgetsystemet. Utredningen
avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1973: 43) Budgetreform i september 1973. Samtidigt
med slutbetänkandet överlämnade utredningen tre bilagor (SOU 1973: 44, 45 och
46). Utredningen hade i januari 1972 utgivit publikationen Regeringens
budgetförslag 1972/73. Därmed slutfördes uppdraget att överväga en
lättillgänglig presentation av budgetpropositionen.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt,
rikspoUsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsväsendets organisationsnämnd,
styrelsen för internationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren, försvarets
civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk,
försvarets forskningsanstalt, försvarets rationaliseringsinstitut,
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens
bakteriologiska laboratorium, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ),
statens vägverk, luftfartsverket, statskontoret, kammarkollegiet,
byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket,
konjunkturinstitutet, statens personalutbUdningsnämnd, statens personalnämnd,
universitetskanslersämbetet efter hörande av vederbörande vid universitet
och högskolor, skolöverstyrelsen, utrustnings-

1 Numera direktören Bo Jonas Sjönander,
riksdagsledamoten Arne Gadd, numera direktören Lars Lindmark, riksdagsledamoten
Carl Göran Regnéll samt professorn Lars Werin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 3

nämnden
för universitet och högskolor, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
jordbmksnämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
konsumentombudsmannen, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen, statens invandrarverk, rikets
allmänna kartverk, länsstyrelsemas organisationsnämnd, statens vattenfallsverk,
styrelsen för teknisk utveckling, domänverket, förenade fabriksverken, statens
industriverk, fullmäktige i Sveriges riksbank, riksdagens revisorer,
fullmäktige i riksgäldskontoret med överlämnande av en inom kontoret upprättad
promemoria, kammarrätten i Stockholm, forskningsrådens samarbetsdelegation,
länsstyrelsen i Stockholms län med bifogande av yttranden från Stockholms
läns landstingskommun, Stockholms kommun och Södertälje kommun ,
länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Västmanlands län, affärsverksdelegationen,
ledningsgruppen för fortsatt utveckling av försvarets planerings- och
programbudgetsystem, företagsskatteberedningen, 1972 års skatteutredning,
kommunalekonomiska utredningen, alkoholpolitiska utredningen, utredningen om
skolan, staten och kommunerna, 1972 års jordbruksutredning. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
Akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens Riksförbund,
Landsorganisationen i Sverige (LO) med bifogande av yttranden från Svenska
Kommunalarbetareförbundet och Statsanställdas förbund , Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund med gemensamt
yttrande samt Kooperativa förbundet (KF).

Den 29 december 1961 tillkallades
affärsverksutredningeni för att utreda riktlinjerna för affärsverkens pris-
och taxepolitik. Utredningen överiämnade i november 1968 betänkandet (SOU
1968:45 och 46) Affärsverken Ekonomi, konkurrens och effektivitet.

Yttranden över betänkandet har avgivits av
försvarets fabriksverk, postverket, SJ, televerket, luftfartsverket, statens
vattenfallsverk och domänverket. Vidare har yttranden avgivits av
överbefälhavaren, statskontoret, RRV, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk,
kommerskollegium med bifogande av yttranden från handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Visby, Borås och Karlstad ,
näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, AMS, länsstyrelserna' i Kalmar, Västmanlands och
Norrbottens län, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret, samarbetsdelegalionen för de fyra nordligaste länen.
Norrlandsförbundet, Svenska Personal-Pensionskassan, Svenska kommunförbundet.
Svenska Kraftverksföreningen, TCO

1 F. d. generaldirektören Erik Grafström, numera
bankdirektören Ingemar Blennow, numera direktören Arne Sjöberg, numera
direktören Bo Jonas Sjönander och numera administrative direktören Lennart
öhrström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 4

med bifogande av yttrande från Sveriges Arbetsledareförbund , SACO,
Statstjänstemännens Riksförbund, LO med bifogande av yttranden från Statstjänarkartellen, Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet och Svenska
Transportarbetareförbundet , SAF och Sveriges Industriförbund, Svenska
Bankföreningen, Näringslivets Trafikdelegation samt KF.

Affärsverkskommitténi tillsattes av
affärsverksdelegationeh i september 1970 för att vidare bearbeta och utveckla
affärsverksutredningens förslag. Kommittén överlämnade i juni 1972 promemorian
Affärsverken, målsättningar och styrformer.

Efter remiss har yttranden över betänkandet
avgivits av postverket, SJ, televerket, luftfartsverket, statens
vattenfallsverk, domänverket och förenade fabriksverken. Vidare har yttranden
avgivits av statskontoret, RRV, riksskatteverket, statens personalpensionsverk,
TCO, SACO och Statstjänstemannens Riksförbund, LO med bifogande av yttrande
från Statsanställdas Förbund , samt SAF och Sveriges Industriförbund.

RRV fick i oktober 1971 Kungl. Maj:ts uppdrag att
med biträde av berörda myndigheter utvärdera försöksverksamheten med
programbud-getering inom den civila delen av statsförvaltningen. RRV avlämnade
i april 1975 en sammanfattande slutrapport.

I frågor som har anknytning tUl dem jag avser att
ta upp har vidare skrivelser kommit in från RRV och riksdagens revisorer.

2
Bakgrund

Det statliga budgetsystemet har under 1900-talet
ändrats i större omfattning vid två tillfällen: åren 1911 och 1937.

Vid 1911 års budgetreform skapades de nuvarande
kapitalfonderna för redovisning av statens s. k. produktiva kapital, dvs.
kapitaltiUgångar som medförde monetär avkastning. Hit hörde i första hand affärsverksfonderna
och statens utlåningsfonder.

Riksstaten utformades vid denna budgetreform så att
inkomstsidan upptog vad som då kallades statens verkliga inkomster (dvs. främst
skatter och nettoinkomster av kapitalfondema) samt lånemedel, medan utgiftssidan
på motsvarande sätt upptog de verkliga utgifterna (dvs. de olika huvudtitlarnas
löpande utgifter och räntor på statsskulden) samt utgifter för kapitalökning
(dvs. anslag till kapitalfonderna). Avskrivningar på det historiska
anskaffningsvärdet räknades som drift-

1F. d. generaldirektören Erik Grafström, numera
landshövdingen Nils Hörjel, finansdirektören Sven Andrén samt numera
statssekreteraren Bengt Furbäck.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 5

kostnader.
Avskrivningsmedel fick således behållas och användas direkt inom de olika
fonderna. 1911 års budgetsystem avsåg på så sätt ge en öppen redovisning av
förändringarna i statens förmögenhet och orsakerna härtUl.

Vid 1937 års budgetreform delades riksstaten upp i
två fristående delar, driftbudgeten och kapitalbudgeten. Driftbudgeten
omfattade s. k. verkliga inkomster och utgifter samt även medel för täckning av
kapitalfondernas eventuella underskott och avskrivningar. Kapitalbudgeten
omfattade anslag för kapitalinvesteringar på utgiftssidan samt en formell
saidopost på inkomstsidan. Kapitalinvesteringarna finansierades dels med
lånemedel, dels med driftbudgetens avskrivningsanslag (avskrivning av nya
kapitalinvesteringar och av oreglerade kapitalmedelsförluster, dvs. bokföringsförluster).

Kapitalfonderna bibehölls och omfattade även icke
produktivt kapital, exempelvis försvarsanläggningar. Avskrivningar av nya
kapitaUn-vesteringar med medel från driftbudgeten innebar att icke produktiva
kapitalinvesteringar finansierades med andra statsinkomster än lånemedel
(grundavskrivningar). Produktiva kapitalinvesteringar finansierades däremot med
lånemedel och dessutom med avskrivningsmedel.

I reformen sökte man förena omsorgen om statens
förmögenhet med konjunklurpoliliska hänsyn. Budgeten fick över- eller
underbalanseras, beroende på konjunkturläget, men måste balanseras på längre
sikt med tanke på förmögenheten och på fördelningen mellan generationerna. Alla
förmögenhetsändringar antingen genom kapitalanskaffning, omvärderingar eller
bristande budgetbalans borde framgå öppet av budgeten.

Principerna för 1937 års budgetreform tillämpas i
allt väsentiigt fortfarande. Utvecklingen sedan år 1937 har däremot bl. a.
inneburit att man i den ekonomisk-politiska debatten inte längre fäster något
avseende vid att särredovisa statens löpande utgifter och kapitalutgifter och
därmed inte heller vid sambandet mellan upplåning och kapitalökning, vilket
tidigare bedömdes som väsentligt. Principen om flerårsbalansering av
driftbudgeten saknar numera intresse. I debatten har i stället balansen mellan
statens samlade inkomster och utgifter uppmärksammats, dvs. balansen mellan å
ena sidan driftbudgetens inkomster och å andra sidan drift- och
kapitalbudgetens samlade utgifter, eftersom även kapitalbudgetens utgifter har
stort konjunkturpolitiskt intresse. Förmögenhetsställningen ägnas däremot
mindre uppmärksamhet.

Begreppet totalbudget nämns första gången i 1956
års finansplan. Totalbudgelen presenterades då i tabeUform i finansplanen. Från
denna tid har kommentarerna till budgetpolitiken regelmässigt knutits till
totalbudgeten. Sedan budgetåret 1966/67 kompletteras riksstaten (numera
statsbudgeten) med en uppstäUning över totalbudgeten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 6

Även om kapitalfonderna finns kvar kan de inte
längre sägas utgöra ett samlat uttryck för statens förmögenhet. Tillgångar som
anskaffas inom driftbudgeten betraktas formeUt inte som en del av statens förmögenhet
men kan anses ingå i statens produktiva kapital. Förmögenhetsbegreppet har
således i praktiken vidgats.

Vad gäller kapitalkostnaderna har den förändrade
synen på förmögenhetsredovisningen fått vissa konsekvenser. Avskrivningarna
har sedan 1950-talet i ökad omfattning kommit att räknas på tillgångarnas
nyanskaffningsvärde. För affärsverkens del skall intäkter motsvarande
avskrivningsmedel bidra till finansieringen av nyinvesteringar. Förränt-ningen
beräknas fortfarande i flertalet fall, t. ex. för affärsverken, på kapitalets
historiska anskaffningsvärde.

Är 1943 faststäUdes enhetliga regler för räntorna
på lån från statens utlåningsfonder. De nya räntorna var väsentligen statens s.
k. normalränta, fasta räntor av olika höjd och en rörlig ränta, som fastställs
varje år av riksbanken.

Grundtanken bakom normalräntan var att den skulle
motsvara statens upplåningskostnader (kapitalanskaffningskostnader).
Utvecklingen har emellertid varit sådan att räntenivån visat en stigande trend.
Normalräntan har därför släpat efter på ett sådant sätt att ett inte avsiktligt
subventionsmoment till låntagaren har kommit in vid statens utlåning sett ur
såväl statens som den enskilde låntagarens synvinkel.

Motivet för tanken att normalräntan skall täcka
statens upplåningskostnader lorde finnas i distinktionen mellan drift- och
kapitalbudget, varav den förra skattefinansieras och den senare i princip
lånefinansie-ras. Är då statens utlåningsfonder lånefinansierade, innebär en
normalränta av detta slag att upplåningskostnaderna täcks utan vinst för staten.
Normalräntan har i linje härmed kommit att utgöra avkastningskrav för statens
kapitalfonder över huvud taget, inkl. affärsverksfonderna.

De principer som lades fast med 1937 års
budgetreform tillämpas i stort sett än i dag. Med hänsyn tUl den utveckling som
har ägt rum på snart sagt alla områden sedan slutet av 1930-talet är det
naturUgt att det statliga budgetsystemet framstår som föråldrat i flera
avseenden.

I juni 1969 tillkallade chefen för
finansdepartementet en utredning för att göra en mer genomgripande översyn av
budgetsystemet. Budgetutredningens huvuduppgift har varit att pröva vilka
förändringar som bör vidtas i det statiiga budgetsystemet för att detta skall
bli ett så effektivt instrument som möjligt för att styra användningen av de
ekonomiska resurserna och för stabiliseringspolitiken. Utredningen har vidare
haft att överväga en rad särskUda frågor om budgetsystemet samt analysera
frågan om en eventuell omläggning av det statliga budgetåret.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop,
1976/77:130

3
Utredningsförslag

Budgetutredningen har föreslagit förändringar av
budgetsystemet för att göra detta mer lätthanterligt från administrativ
synpunkt och samtidigt mer enkelt och lättöverskådligt, bl. a. att man inte
längre skall skilja mellan drift- och kapitalbudget, att den nuvarande
förmögenhets- och kapitalkostnadsredovisningen skall göras enklare och att en
ny anslagstyp skall ersätta de fyra nu befintliga.

Utredningen har vidare lagt fram principförslag som
syftar till en klarare och mer konsekvent rollfördelning i budgetarbetet
mellan statsmakterna och myndigheterna. Utredningen har förordat en indelning
av budgeten efter ändamål så att sådana statiiga verksamheter som har samma
mål i princip behandlas tillsammans.

Utredningen har också understrukit vikten av en
förbättrad kostnads-och prestationsredovisning. Ett system för planering på
medellång och lång sikt har utarbetats.

Utredningen har vidare lagt fram förslag som syftar
till att förbättra den statliga budgeten som ett stabiliseringspolitiskt
instmment. Vidare har utredningen analyserat administrativa för- och nackdelar
med nuvarande budgetårssystem resp. ett kalenderårssystem.

Affärsverkskommittén har föreslagit vissa
förändringar vad gäller målsättning och styrformer för affärsverken. Förslagen
avser främst förmögenhetsredovisning och förmögenhetsberäkning samt vissa
budgettekniska frågor.

RRV föreslår i en sammanfattande slutrapport att
försöksverksamheten med programbudgetering inom statsförvaltningen nu skall övergå
i ett arbete att allmänt förbättra den ekonomi-administrativa nivån inom
förvaltningen.

Jag kommer nu att ta upp dessa förslag,
huvudsakligen vad avser frågorna om en sammanläggning av drift- och
kapitalbudgeten och redovisningen av statens förmögenhet. Vidare kommer jag
att behandla anslagstekniska frågor, frågor om ändamålsindelning och
resursstyming, budgetens roll i stabiliseringspolitiken samt statsbudgetens
redovisningsperiod.

3.1
Budgettekniska frågor

Budgetutredningen har haft i uppdrag att, mot
bakgrund av de allmänna kraven på budgetsystemet, fömtsättningslöst se över
den statliga förmögenhetsredovisningen och föreslå principer för värdering av
kapitaltillgångar samt avskrivningsregler.

Sedan
år 1937 är som jag tidigare har beskrivit budgeten uppdelad i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 8

två
delar, driftbudgeten och kapitalbudgeten. Driftbudgeten omfattar i princip
löpande utgifter och inkomster, medan kapitalbudgeten tar upp sådana utgifter
som motsvaras av en ökning i statens s. k. produktiva kapital, dvs. tillgångar
som ger monetär avkastning. Det produktiva kapitalet redovisas sedan år 1911
på kapitalfonderna, dit bl.a. affärsverksfonderna och utlåningsfonderna hör.
På det produktiva kapitalet räknas kapitalkostnader, dvs. ränta och
avskrivningar.

Budgetutredningen har inte funnit någon allmänt
accepterad och praktiskt tillämpbar teori att utgå från i fråga om grundsynen
på förmögenhets- och kapitalkostnadsredovisningen för statsförvaltningen. Utredningen
har framhållit att forskningen först under senare år har ägnat större
uppmärksamhet åt den offentliga sektorns ekonomi, och att någon mer allmänt
omfattad syn på dessa frågor inte föreligger f. n. Det finns dock i vissa avseenden
en relativt stor enighet kring tänkbara utgångspunkter för resonemangen.
Således råder enligt utredningen enighet om att förmögenhetsredovisningen bör
förbättra resursstyrningen genom att bidra till ett ökat kostnadsmedvelande
snarare än att uppvisa förmögenhetsställningen.

Mot denna bakgrund har utredningen föreslagU vissa
förenklingar av den nuvarande komplicerade och svåröverskådliga
förmögenhetsredovisningen. Dessa förslag är således främst motiverade av den
överblick och den administrativa hanterlighet som kan åstadkommas, inte av något
övergripande synsätt. Vidare torde enligt utredningen den föreslagna
förmögenhetsredovisningen kunna bidra till ett ökat kostnadsmedvetande genom
att peka på de uppoffringar som förknippas med att kapitalkrävande tillgångar
används i en verksamhet. Härvid bör kapitalkostnaderna så långt som möjligt
beräknas på ett enhetligt sätt för olika tillgångar. Samtidigt kan
möjligheterna till kontroll av statens förmögenhet bibehåUas. Utredningen har
framhållit att ytterUgare kapitalkostnadsredovisning utöver den förordade kan
behövas på myndighetsnivå. Ett skäl härför kan enligt utredningen vara behovet
att genom interndebiteringar stimulera kostnadsmedvetandet inom myndigheterna.

Utredningens överväganden i denna fråga har således
lett till att man har avstått från att utveckla en preciserad teori om vad som
är förmögenhets- och kapitalkostnadsredovisningens viktigaste syften. I
stället förordas ett system som kan och bör vidareutvecklas. Utredningen har
framhåUit att det är angeläget att den forskning och det utvecklingsarbete som
pågår inom det ekonomiska området i större utsträckning inriktas mot problem
som rör den offentliga sektorns ekonomi.

Utredningen har konstaterat att en ledande tanke då
det nuvarande systemet med drift- och kapitalbudgetar infördes var att alla
förändringar i statens förmögenhet skulle redovisas öppet och i första hand
via kapitalbudgeten, som i princip var lånefinansierad. Driftbudgeten skulle
vara skattefinansierad och täcka de löpande utgifterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 9

En annan tanke var att driftbudgeten fick över-
eller underbalanseras, beroende på konjunkturläget. Dess saldo borde visa
överskott i högkonjunktur och underskott i lågkonjunktur. På längre sikt borde
driftbudgeten balanseras så att inte. statens förmögenhet skulle påverkas av
konjunkturpolitiken.

Efter andra världskriget har enligt utredningen
synen på budgeten gradvis förändrats. Man upprätthåller i praktiken inte längre
distinktionen mellan drift- och kapitalbudgetarna såtillvida att ingen
skillnad föreligger mellan skatte- och lånefinansierade budgetar. Budgetens
balansering på längre sikt, vare sig det gäller driftbudgeten eller totalbudgeten,
tillmäts inte längre så stor betydelse. Vidare har förmögenhetstyper som inte
redovisas på kapitalfonder tillkommit. Även vissa tillgångar som finansieras
över driftbudgeten, t. ex. uppdragsmyndigheternas utrustningskapital, torde
numera kunna anses utgöra förmögenhet.

Utredningen har mot denna bakgmnd föreslagit att
drift- och kapitalbudgetarna skaU slås samman till en budget och inte längre
särredovisas. Genom denna reform, som innebär ett stadfästande av den faktiska
utvecklingen, kommer överblicken över den statliga budgeten att förbättras,
eftersom de i praktiken invecklade relationerna mellan drift-och
kapitalbudgetarna inte längre behöver beaktas. Skillnaden mellan investeringar
å ena sidan och driftkostnader och transfereringar å andra sidan kan beaktas
på andra sätt än genom drift- och kapitalbudgelar-na.

Något skäl att behålla budgetutjämningsfonden
föreligger då inte, varför den enligt utredningen kan upphöra. Formerna för en
samlad redovisning av statsverkets avräkning med kommunerna vad gäller utbetalning
av kommunalskattemedel bör enligt utredningen utredas i särskild ordning.

Statens förmögenhetsredovisning sker f. n. framför
allt över ett antal kapitalfonder, som i första hand finansieras över
kapitalbudgeten. Utgår kapitalbudgeten, bör enligt utredningen även
kapitalfondsredovisningen ses över, eftersom kapitalbudgeten kommit att baseras
på kapitalfonderna. Dessutom har kapitalfondsredovisningen enligt utredningen
vissa svagheter. Den är bl. a- oenhetlig, eftersom endast inrättade kapitalfonders
tillgångar redovisas. Vidare syftar redovisningen främst till att visa
förändringar av det produktiva kapitalet och den är också enligt utredningen
mycket komplicerad och svåröverskådlig.

Utredningen har inte föreslagit någon förändring
vad gäller övriga fonder diversemedelsfonder och donationsfonder. Dessa
fonder berörs inte av de föreslagna ändringarna av budgetsystemet. Den
särskilda statsregleringsfonden, som omfattar bl. a. diversemedelsfonderna och
donationsfonderna, har endast till syfte att sammanfatta dessa övriga fonder.
Utredningen har föreslagit att benämningen "Statsregleringsfond"
skall utgå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 10

Den nuvarande kapitalfondsredovisningen bör enligt
utredningen ersättas med en enhetlig balansräkning, som bör användas även av
myndigheter med uppdragsverksamhet och av myndigheter med programbudgetering,
där utmstningen är så omfattande att den finansieras över särskilda anslag.

Utredningen har framhållit att en
förmögenhetsredovisning av detta slag bör bli aktuell endast för nuvarande
kapitalfonder, t. ex. affärsverk, samt för uppdragsmyndigheter och ett mindre
antal övriga myndigheter. Flertalet myndigheter torde sakna tillgångar som
enligt förslagen bör förmögenhetsredovisas. I dessa fall behöver inte
balansräkningar upprättas.

När ett nytt redovisningssystem införs för
kapitalfonderna bör, enligt utredningen, vissa fonder som förlorat sin
aktualitet kunna upphöra. Hit hör bl. a. fonden för förlag till statsverket,
som bör kunna ersättas med ett system med rörlig kredit.

Som huvudregel bör enligt utredningen gälla att
statens tillgångar värderas med utgångspunkt i det för avskrivningar justerade
nyanskaffningsvärdet, dvs. marknadsvärdet vid redovisningstidpunkten av en motsvarande
ny eller lika ändamålsenlig tUlgång. Genom att detta värde registreras ges en
uppfattning om statens aktuella förmögenhetsställning, vilket en redovisning av
det en gång nedlagda finansiella kapitalet inte kan åstadkomma. Dessutom skapas
en naturlig förutsättning för de föreslagna kapitalkoslnadsberäkningarna.
Utredningen har framhållit att undantag från huvudregeln bör kunna medges i
särskilda anvisningar för anslagsframställningarna.

Endast tillgångar med en minsta varaktighet av 3 år
och en minsta kostnad av 10 000 kr. behöver enligt utredningen komma i fråga
för förmögenhetsvärdering hos berörda myndigheter.

Nyanskaffning av tillgångar bör enligt utredningen,
liksom f. n., normalt ske öppet över budgeten. Detta motiveras inte minst av
stabUise-ringspoUtiska skäl. Nyinvesteringar bör redovisas brutto, dvs. utan avdrag
för avskrivningar och försäljningar.

Samtliga avskrivningsmedel och försäljningsmedel
bör enligt utredningen i princip inlevereras till budgetens inkomstsida.
Utredningen har framhåUit att detta förslag inte innebär någon reell förändring
av investeringsfinansieringen, utan bara en klarare redovisning av
investeringsverksamheten.

Enligt utredningens uppfattning varken behöver
eller bör omvärderingar av förmögenheten ske över budgeten. De motsvaras
nämligen inte av något resurstillskott eller någon resursuppoffring.
Förmögenhetsom-vUrderingarna kan således enligt utredningen registreras direkt
i balansräkningarna.

Omvärderingar av förmögenheterna bör enligt
utredningen fastställas av regeringen i regleringsbreven. De bör anmälas i
budgetpropositionen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 11

för
riksdagen, som sedan kan beakta dem vid faststäUandet av ev. avkastningskrav.

För affärsverk, uppdragsmyndigheter och övriga helt
eller delvis intäkts- och avgiftsfinansierade verksamheter bör enligt
utredningen liksom hittills resultaträkningar för årets verksamhet komplettera
förmögenhetsredovisningen.

Kapitalkostnader bör enligt utredningen beräknas
för samtliga förmögenhetsvärderade tillgångar. Såväl avskrivningar som ränta
bör i allmänhet beräknas på nyanskaffningsvärdet.

Linjär avskrivning bör eiUigt utredningen användas
i normalfallet. Metoden innebär att avskrivningsbeloppet utgör en lika stor
bråkdel av nyanskaffningsvärdet varje år. Metoden är administrativt
lätthanterlig och den i praktiken oftast använda. Undantag bör dock enligt
utredningen kunna förekomma.

Slatens normalränta, som är ett uttryck för statens
historiska upplåningskostnader, har enligt utredningen genom det stigande
ränteläget fått en inte avsedd subventionseffekt. Dagens utlåningsräntor har
nämligen påverkats av det lägre ränteläget vid 1960-talets början och mitt.
Den saknar också flexibilitet. Sedan beräkningsgrunden väl fastställts saknas
möjligheter att korrigera nackdelar av antydd art.

Utredningen har därför föreslagit att statens
normalränta skall ersättas av en kapitalränta som bör fastställas av
regeringen efter eget bedömande och att regeringen bör kunna medge undantag
från den generella kapitalräntan, om särskilda behov härav föreligger.

Kapitalkostnaderna bör enligt utredningen i princip
medräknas i anslagen. Om dessa kostnader motsvaras av utgifter under anslaget,
torde nämligen statsmakterna och myndigheterna i högre grad uppmärksamma dem,
varigenom kostnadsmedvetandet kan väntas öka.

I samband med myndigheternas upphandling förekommer
att förskott lämnas till leverantören. Resursstyrningsskäl talar enligt
utredningen för att sådana förskott räntebeläggs. Vid ett slutligt
ställningstagande till denna fråga bör även hänsyn tas till bl. a. följdema för
de administrativa förhållandena hos beställare och leverantörer och för
prisbildningen. Om ränta på förskott införs bör den enligt utredningen ansluta
till motsvarande marknadsränta.

Räntesatsen vid användande av rörlig kredit bör
eidigt utredningen ansluta till motsvarande marknadsräntor.

Utredningens förslag vad avser
förmögenhetsredovisning och kapitalkostnader har genomgående utformats så att
regeringen dels i de allmänna anvisningarna för anslagsframställningar bör
utforma vissa huvudregler för samtiiga myndigheter detta för att åstadkomma
enhetlighet i budgetsystemet , dels i särskilda anvisningar för anslagsframställningar
bör utfärda de undantag från huvudreglerna, som då särskilda skäl föreligger
bör gälla för vissa verksamheter. Vid sidan om

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 12

denna
i princip enhetliga information bör dessutom viss information kunna tas fram
genom specialundersökningar.

Mot utredningens förslag beträffande
förmögenhetsredovisning och kapitalkostnader har ledamoten Werin reserverat
sig.

I detta sammanhang vill jag också redovisa
affärsverkskommitténs förslag rörande kapitalkostnader och kapitalredovisning.
Enligt affärsverkskommittén bör beräkningsgrunderna för överskottsberäkning
och redovisningsmetoder vara lika för affärsverken och angränsande företag
utanför den statliga sektorn för att skillnaden i överskott (nettoresultat)
klart skall kunna analyseras och därvid även motiveras.

Kommittén har föreslagit att det disponerade
statskapitalet skall uppdelas på en lånedel (statsverkslån) med ovillkorlig
förräntning och en del "eget kapital" (stamkapital) med villkorlig
förräntning. I samband med utdelning på stamkapital bör verken enligt
kommitténs förslag också inleverera en skattemotsvarighet. Fördelningen mellan
statsverkslån och stamkapital bör bestämmas efter utredning för varje verk för
sig.

Anläggnings- och omsättningstillgångar, som i dag
finansieras med rörlig kredit, bör i fortsättningen enligt affärsverkskommittén
finansieras med statskapital. Affärsverken bör få samma möjligheter som aktiebolagen
att variera avskrivningar och värdering av lager.

Affärsverken bör enligt kommhtén vidare ges
möjlighet att avsätta medel till "investeringsfonder" och
"resultatutjämningsfonder".

Pensionskostnaderna bör enligt kommitténs förslag
beräknas enligt tryggandelagens regler och pensionsreservationer inlevereras
till statsverket som svarar för aktuella pensionsutbetalningar.

Vidare har kommittén föreslagit att en automatisk
överföring tiU följande budgetår av inte utnyttjade delar av affärsverkens
investeringsramar bör möjliggöras.

Enligt sina instruktioner skall alla affärsverk
utom postverket placera den likviditet som inte behövs som rörelsekapital i
verksamheten på statsverkets checkräkning i riksbanken. Möjlighet att placera
tillfällig överlikviditet på räntebärande räkning finns inte.
Affärsverkskommittén har föreslagit att verken skall få en sådan möjlighet.

Enligt kommitténs uppfattning bör RRV gentemot
affärsverken arbeta på samma sätt som en auktoriserad revisor och göra årliga
revisionsinsatser.

Budgetutredningen har föreslagit att för
investeringar med åtminstone delvis monetärt mätbara effekter, med en minsta
varaktighet av 3 år och minsta kostnad av 10 000 kr., bör investeringskalkyler
upprättas som ett led i investeringsbedömningen och i vissa fall presenteras
för regeringen. Med en investeringskalkyl avses en strikt finansiell beräkning
av fram-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 13

lida
betalningsströmmar förknippade med investeringen. Kalkylerna bör enligt
utredningen göras enligt kapitalvärdemetoden nuvärdemetoden eller annuitetsmetoden.
Alternativa kalkyler och efterkalkyler bör utföras. Diskonteringsräntan bör
fastställas av regeringen.

Vid
beslut om politiskt eller samhällsekonomiskt särskilt viktiga investeringar
eller väsentiiga omläggningar av den statliga verksamheten bör enligt
utredningen detta beslutsunderlag investeringsbedömningar med
investeringskalkyler kompletteras med samhällsekonomiska
kostnads-inläktsanalyser. Härvid bör alla de faktorer som är av vikt för
beslutet kartläggas och kvantifieras och värderas där så är möjligt. Det är av
särskild vikt att även sådana faktorer som inte kan mätas eUer prissättas, t.
ex. sociala aspekter och fördelningsaspekter, uppmärksammas.
Samhällsekonomiska kostnads-intäktsanalyser bör som regel utföras av särskUt
tillsatta Utredningsgrupper.

Budgetens
fyra anslagstyper klassificeras f. n. formellt efter de regler som gäller för
dels merutgifter, dels besparingar. Förslagsanslag kan överskridas av
regeringen utan riksdagens hörande, medan outnyttjade medel inle, med vissa undantag,
får reserveras tiU följande budgetår. Rätten att överskrida är emellertid
villkorlig och är beroende av de bestämmelser riksdagen har angett för de
enskilda anslagen. Obetecknade anslag får inte överskridas utan riksdagens
godkännande och inbesparade medel får inte utnyttjas under följande budgetår.
Reservations- och investeringsanslag får inte heller överskridas utan
riksdagens godkännande, men ett års besparingar får användas efter budgetårets
slut. Skillnaden mellan dessa två senare anslagstyper ligger väsentligen i att
reservationsanslagen är uppförda på driftbudgeten, medan investeringsanslagen
finansierar verksamheten på kapitalbudgeten.

Utredningen har föreslagit att de fyra nuvarande
anslagstyperna ersätts med en enda anslagstyp för vilken två regler bör gälla,
nämligen dels att regeringen får rätt att medge överskridande upp till 10 % av
anslagsbeloppet eller upp till ett belopp av 1 milj. kr. endast ettdera
villkoret behöver vara uppfyllt , dels att det inte bör finnas någon möjlighet
att disponera outnyttjade medel efter budgetårets slut. Utredningen har vidare
föreslagit att bemyndiganden skaU användas i större utsträckning för
anskaffningar, som medför utbetalningar under kommande budgetår.
Bemyndigandena bör enligt detta förslag uttryckas i form av de totala
utbetalningarna för projektet. Medel bör anvisas endast för det kommande
budgetåret och riksdagen bör årligen pröva resterande bemyndiganden.

Enligt utredningen bör regeringen vidare ha
möjlighet att utnyttja en finansfullmakt. Denna bör enligt budgetutredningen i
princip innebära minskade anslag till sysselsättningsskapande åtgärder och
ökade konjunkturreserver för affärsverken. Beredskapsbudgeten får enligt utredningen
i och med detta förslag ingen funktion, utan bör upphöra.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 14

Utredningen har framhåUit att det inte finns några
helt entydiga principer för avgränsningen av budgeten, dvs. för när beslut om
resurstilldelningen till en statlig verksamhet eller beslut innebärande
subventioner eller pålagor redovisas i budgeten eller vid sidan av budgeten.
Vissa statligt finansierade verksamheter tas inte upp på budgeten, medan samtidigt
verksamheter som inte är statligt finansierade redovisas där. Vad som f. n.
ingår i budgeten är en följd av tidigare vid olika tillfällen fattade beslut.

Huvudprincipen vid avgränsningen av den statliga
budgeten bör enligt utredningen vara att samtiiga statens insatser och
verksamheter på olika områden redovisas i budgeten.

Allmänt sett torde det enligt utredningen vara av
intresse att redovisningen av socialförsäkringsavgifterna sker samlat över den
statUga budgeten. Avgifterna är av betydelse från inkomstfördelningssynpunkt
och har även ett stabiliseringspolitiskt intresse. Att stora delar av systemet
f. n. ligger utanför den statliga budgeten försvårar överblicken över det.
Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att en redovisning av hela
socialförsäkringssystemet sker i informativt syfte.

Införselavgiftsmedel på jordbrukets och fiskets
områden redovisas inte över budgeten utan utgör speciella budgetar som
väsentligen fastställs av statsmakterna i samband med ställningstagande till
förslag om jordbrukspolitiken och fiskepolitiken. Dessa införselavgiftsmedel
bör enligt utredningen jämstäUas med övriga tullmedel på budgeten. Utredningen
har därför föreslagit alt dessa medel tas upp på statsbudgetens inkomstsida och
att regleringskassorna och de övriga ändamål som finansieras av
införselavgiftsmedel skall få motsvarande bidrag över statsbudgetens
utgiftssida.

Affärsverkens driftstater fastställs inte, till
skillnad från deras investeringsstater, av riksdagen. Driftstaterna redovisas
dock för riksdagen under rubriken Inkomster av statens kapitalfonder i bUagan
Riksrevisions-verkels inkomstberäkning till budgetförslaget. Här ges en
beräkning av intäkter och kostnader för innevarande budgetår och prognoser för
de två kommande åren. Redovisningen bygger på beräkningar som har gjorts av
affärsverken och lämnats till RRV under höstens budgetarbete. Under våren
revideras beräkningarna tUl kompletteringspropositionen. Regeringen
fastställer driftstaterna i samband med att regleringsbreven utfärdas. Det är
enligt utredningen angeläget att affärsverkens hela verksamhet behandlas i ett
sammanhang i budgetarbetet, där f. n. bara investeringsverksamheten tas upp.
Affärsverkens driftbudgetar bör enligt utredningen redovisas i
anslagsframstäUningarna och budgetpropositionen. De bör föras upp på den
statliga budgeten under formella 1 000-kronorsanslag. Affärsverkens
driftbudgetar bÖr enligt utredningen, liksom f. n. fastställas av regeringen i
regleringsbreven.

Specialdestination
har tidvis förekommit i stor utsträckning i statsbud-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 15

geten.
Systemet tillämpas numera endast för automobilskattemedel samt för bidrag tiU
bank- och försäkringsinspektionens verksamhet. Det tidigare motivet för
specialdestination, nämligen att garantera vederbörande verksamhet medel,
torde enligt utredningen numera sakna aktualitet. Det i vissa fall
eftersträvade syftet att intäkterna av en verksamhet skall redovisas mot
kostnaderna kan uppnås på annat sätt. Utredningen har därför föreslagit att
formell specialdestination inom budgeten inte längre skall tillämpas.
Automobilskattemedelsfonden bör således upphöra och automobilskattemedlen inte
längre avräknas mot vederbörande utgiftsanslag. Bank- och
försäkringsinspektionens medel torde enligt utredningen lämpligen kunna föras
upp under formella 1 000-kronorsanslag.

Utredningen har vidare föreslagit att beslut om
nyutlåning vid de nuvarande revolverande lånefonderna skall tas öppet på
budgeten. Det tidigare motivet för att göra utlåningsfonderna revolverande,
nämligen att garantera dessa ändamål medel, torde numera sakna aktualitet.

F. n. gäller som huvudregel bruttoredovisning av
statens verksamheter, dvs. vid verksamheter med inkomster förs såväl inkomster
som utgifter normalt upp på budgeten. Nettoredovisning, som innebär att endast
över- eller underskott förs upp på budgeten, har emellertid blivit allt
vanligare. Detta gäller särskilt uppdragsverksamhet. Härmed avses
avgiftsfinansierad verksamhet, vare sig den befinner sig i fri konkurrens eller
monopolsituation.

Bruttoredovisning av statens verksamheter bör
enligt utredningen liksom f. n. vara huvudregel. Detta innebär att vid
verksamheter med inkomster såväl inkomster som utgifter förs upp på budgeten.
Nettoredovisning, som innebär att endast överskott eller underskott förs upp
på budgeten, bör enligt utredningen tillämpas i de fall då man främst fäster
uppmärksamheten vid verksamhetemas nettoresultat medan dessas omfattning beror
på efterfrågan.

3.2
Programbudgetfrågor

3.2.1
Försöksverksamhet med programbudgetering

En mer allmän försöksverksamhet med
programbudgetering inleddes år 1968 föregången av visst utredningsarbete. Inom
den civila delen av statsförvaltningen berörs numera närmare 30 myndigheter av
arbetet med programbudgetering. Omkring en fjärdedel av dessa är uppdragsmyndigheter,
det viU säga myndigheter som helt eller delvis finansierar sin verksamhet genom
avgifter.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1971 åt RRV att med biträde
av berörda myndigheter utvärdera försöksverksamheten rörande programbudgetering.
Resultatet från tre delrapporter har tidigare redovisats för riksdagen (prop.
1972: 1 bil. 2, FiU 1972: 11, rskr 1972: 81; prop.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 16

1973:
1 bU. 2, FiU 1973:7, rskr 1973:56; prop. 1974: 1 bil. 2, FiU 1974: 6, rskr
1974: 50). RRV har år 1975 avgivit en sammanfattande slutrapport.

I sin slutrapport utgår RRV från sina erfarenheter
från försöksverksamheten m.ed programbudgetering, införande av
redovisningssystem (system S) i statsförvaltningen och av RRV initierade försök
med verksamhetsplanering vid vissa myndigheter. Härutöver har RRV dragit vissa
slutsatser från sin förvaltningsrevision.

RRV konstaterar att den ursprungliga
programbudgetmodellen har modifierats i olika avseenden under åren. Det har bl.
a. visat sig att det är mycket svårt att med säkerhet knyta en viss myndighets
insats till effekter i samhället. Sådana effekter kan oftast föras tillbaka på
ett komplext samspel mellan t. ex. lagstiftning, åtgärder för
inkomstfördelning, handlande från flera myndigheter, företag och enskilda
medborgare, allmänna värderingsförändringar m. m. Intresset för siffermässiga
beräkningar av samband mellan en viss myndighets resursinsatser och effekter
av dess verksamhet har även av detta skäl efterhand fått en mindre framträdande
plats vid vidareutvecklingen av prograhibudgeteringen i teori och praktisk
tiUämpning. Direkt prestationsmätning o. d. fömtsätts kunna användas framför
allt i välavgränsade beslutssituationer som avser relativt låg
produktionsnivå.

RRV anför att delar av programbudgeteringen redan
på bred bas har omsatts i praktiken. Som exempel på detta nämner RRV
förbättringar av kostnadsinformationen genom redovisning av lönekostnadspålägg
och lokalkostnader. System S, redovisningssystemet för statsförvaltningen
införs successivt och omfattar numera huvuddelen av statsmyndigheterna.
Anslagstekniska omläggningar har genomförts och de allmänna petitaanvisningarna
har successivt tiUförts nya moment. Skillnaderna mellan myndigheterna inom och
utom försöksverksamheten har enligt RRV härigenom utjämnats, vilket röjer väg
för en mer allmän höjning av den ekonomiadministrativa nivån i
statsförvaltningen.

Myndigheterna har emellertid enligt RRV kommit
olika långt i sin utveckling av ekonomiadministrationen, och skilda
värderingar, verksamhetsbetingelser och praktiska erfarenheter gör också att
bilden av statsförvaltningen blir splittrad.

Utvecklingen har också enligt RRV varit ojämn på
olika områden inom ekonomiadministrationen. De största utvecklingsinsatserna
har myndigheterna gjort i fråga om kostnadsredovisningen. Här har man också
kommit förhåUandevis långt. Erfarenheterna av den utbyggda
kostnadsredovisningen och ekonomiska rapporteringen genom system S är i
allmänhet goda.

Enligt RRV är målformuleringar ofta aUmänt hållna
och redovisar sällan tillstånd eller förändringar som skall uppnås.
Resultatinformationen, t. ex. prestationer eller effekter, har inte heller
förändrats. Ibland

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 17

redovisas
ganska detaljerad verksamhetsstatistik, men någon total bild över myndighetens
resultat kan enligt RRV sällan erhållas ur dokumenten. Verksamhetsresultat och
kostnader kopplas nästan aldrig samman. Anslagsframställningar i programtermer
skiljer sig inte väsentiigt från anslagsframställningar från myndigheter med
konventionella anslag.

Även
om aktiviteter som måldiskussion, planering och uppföljning till viss del har
stimulerats återstår enligt RRV svårigheter särskilt vad gäller möjligheten
att beskriva verksamhetens resultat.

Kungl.
Maj:t uppdrog år 1968 åt RRV att verkställa utredning rörande mätning av
produktivitet och effektivitet inom offentlig verksamhet. RRV överlämnade i
juni 1976 rapporten Om metoder för att bedöma statliga myndigheter. Utredningen
bör nu anses avslutad och utvecklingsarbetet i fråga om beskrivning och
bedömning av produktivitet och effektivitet bör fortsättningsvis integreras i
RRV:s ordinarie ansvar för metodutveckling inom förvaltningsrevision, planering
och redovisning.

Kostnadsredovisningen är i regel enligt RRV den del
av verksamheten som har utvecklats mest. I övrigt har enligt RRV
budgetdialogen inte i väsentlig mån förändrats sedan myndigheten har fått
anslag i programtermer. Delegering av ekonomiska befogenheter inom
myndigheterna har inte genomförts i någon större utsträckning.

Vissa myndigheter har också varnat för att det
administrativa mer-arbetet med t. ex. planering och redovisning kan överstiga
nyttan av insatserna.

Planeringsperspektivet har enligt RRV inte
förlängts i en enligt verket tillfredsställande omfattning, även om det inom
enskilda myndigheter har skett en klar förbättring. Däremot har
personaldeltagandet i planeringsprocessen breddats i relativt stor omfattning.

RRV
anser att konkretiseringen och dokumenteringen av planeringsprocessens
resultat sannolikt måste drivas längre. RRV framhåller att den statliga
budgetprocessens utformning, offentlighetsprincipen, kontrollaspekter m. m.
ställer stora krav på formella dokument för statsmakternas information. Vissa
enhetlighets- och kvalitetskrav måste därför ställas på såväl planering och
redovisning som resultatanalys. Information om resursåtgång måste mera
systematiskt föras samman med informalion om verksamhetsresultat.

Grunderna för programindelning bör enligt RRV
närmare analyseras mot bakgrund av erfarenheterna.

RRV anser vidare att det nu finns erfarenheter och
information som kan läggas till grund för en myndighetsvis genomförd prövning
av programindelningen. Vid behov bör problem i förhållandet mellAi programindelning
och organisatorisk indelning vidare utredas.

Uppdragsmodellen har prövats som ett särskilt
inslag i försöksverksamheten. I stort sett har modellen enligt RRV utfallit
väl, men den bör dock tillämpas med viss restriktivitet.

2
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 130

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 18

RRV framhåller att en ekonomiadministrativ
förändring måsle ses som en process på lång sikt, framför aUt mot bakgrund av
de varierande förutsättningarna hos olika myndigheter.

Sedan år 1968 har RRV i samarbete med statskontoret
svarat för genomförande av en ny redovisnings- och revisionsorganisation i
statsförvaltningen. Som ett led i detta arbete införs ett generellt system för
ekonomisk redovisning i statsförvaltningen, system S.

På särskild framställning från RRV medgav Kungl.
Maj:t år 1971 att verket fick genomföra en förstudie om den framtida utformningen
av system S. Arbetet med att genomföra förstudien anförtroddes av RRV åt en
särskild projektgrupp. Projektgruppen redovisade år 1974 sina överväganden i
rapporten Vidareutveckling av system S (SEA-SV).

RRV har remitterat SV-rapporten tiU ett 70-tal myndigheter
m. fl. Dessa representerar ett brett urval av intressenter till och användare
av system S. Både stora och små myndigheter är representerade. De flesta
använder system S. Vissa remissinstanser har dock ingen egen direkt erfarenhet
av system S, t. ex. affärsverk och kommunförbunden.

I skrivelse den 19 juni 1974 har RRV redovisat sina
överväganden och förslag angående den framtida utvecklingen av system S. RRV:s
slutsats av remissvaren är att myndigheterna i stort sett instämmer i
rapportens redogörelse för nuläget belräffande system S. Man har även betonat
alt basförslaget i aUt väsentiigt bör genomföras.

Remissvaren bekräftar att myndigheterna fäster
stort avseende vid en översyn och förbättring av in- och utdatasidan i system
S. Vidare framstår en förkortning av omloppstiderna som ytterst angelägen. RRV
avser att ge projekt med sådan inriktning hög prioritet. Projekt som innebär
uppföljning av den genomförda omorganisationen av redovisningen bör ses i
samband därmed och också få prioriteras högt.

I sin slutrapport om försöksverksamheten rörande
programbudgetering föreslår RRV sammanfattningsvis:

Försöksverksamheten bör övergå
i ett fortsatt arbete att allmänt förbättra ekonomiadministrationen i
statsförvaltningen. Detta bör ske inom ramen för en successiv
myndighetsanpassad satsning på utveckling och tillämpning av Statens
Ekonomi-Administrativa system (SEA). Varje myndighet bör planera och avsätta
resurser för anpassning av SEA till sina särskUda förhåUanden.

Efter hand som resp. myndighet
utvecklar sitt ekonomiadministrativa system kan programindelning av
verksamheten fastställas av statsmakterna. Ändamålsinriktade anslag kan knytas
till programindelningen. Därigenom uppnås vitlsterna av en utökad resursvalmöjlighet
för myndigheterna.

Petitaanvisningarna bör ses
över. Dels bör de ge bättre ledning till myndigheterna för att lämna den
nödvändiga informationen till regeringen, dels bör de utformas så att en
anpassning efter speciella

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 19

verksamhetsbetingelser
på olika myndigheter kan åstadkommas. Utöver de allmänna petitaanvisningama
bör i vissa fall särskilda petita-anvisningar utformas som instrument för
regeringens styrning.

Inom ramen för utvecklingen av
SEA bör särskUt begrepp och metoder i fråga om beskrivning av
verksamhetsresultat samt grunderna för programindelningen ses över.

Behovet av utbildning och
information är stort. RRV:s arbete på området bör utgå från att ansvaret för de
myndighetsvisa insatserna ligger hos myndigheterna. RRV:s uppgift bör vara att
stimulera och stödja sådana insatser.

3.2.2
Utredningsförslag om resursstyrning m. m.

Den nuvarande formen av styrning av de statliga
verksamheterna bör enligt budgetutredningen efter hand så långt som möjligt
förändras så att man mer riktar uppmärksamheten mot verksamheternas mål och resultat
och mindre mot valet av resursslag. Utredningen har därvid förordat att den
vägledande principen bör vara att statsmakterna tar ett ökat ansvar för
målinriktningen av verksamheterna, medan myndigheterna, får ett ökat ansvar för
val av medel för genomförandet av verksamheterna. Utredningen har emellertid
framhållit att en fullständig övergång till en styrning med preciserade mål
och en fullständig frihet för myndigheterna i val av resursslag inte är möjlig.
Myndigheternas val av resursslag kan exempelvis medföra långsiktiga bindningar
för statsmakterna eller komma i konflikt med statsmaktemas mål på olika
områden.

I den takt möjligheter tUl den av utredningen
föreslagna styrningen skapas bör detaljeringsgraden i de bestämmelser som f. n.
ges i regleringsbreven med anslagsposter för lönekostnader, expenser,
reseersättning etc. jämte andra föreskrifter kunna minskas. Utredningen har föreslagit
att behovet av kvarstående restriktioner för val av resursslag bör granskas.

Utredningen har föreslagit att budgeten på lång
sikt mer konsekvent delas in med hänsyn till målen för de olika verksamheterna.
På så vis underlättas enligt utredningen rationeUa avvägningar i
budgetprocessen samlidigt som man motverkar att man vid resurstilldelningen i
alltför hög grad koncentrerar sig på enskilda anslag.

Denna ändamålsindelning bör enligt förslaget
införas genom att budgeten delas in i ett antal större ändamålsområden,
sektorer. För varje sektor preciseras målen samtidigt som man kartlägger vilka
medel som finns för att främja målen. Genom en sådan s. k. mål-meddttjalys som
bl.a. lägger vikt vid att analysera medlens beroendeförhiBnden kan. man upprätta
en mål-medelstruktur, dvs. ett schema som Beskriver vilka medel som främjar
delmål och överordnade mål för en sektor.

Med utgångspunkt i mål-medelstrukturen kan olika
program inom sektorn samt den närmare avgränsningen mellan sektorerna
bestänamas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 20

Program
utgörs av aktiviteter som är inriktade mot sektorns mål. Sektorindelningen
måste vara överskådlig och får därför inte bli alltför detaljerad. De olika
sektorerna bör av detta skäl indelas i olika huvudprogram.

Enligt utredningen torde det inte vara möjligt att
finna någon indelning av budgeten som helt undanröjer de problem som s. k.
flermåls-verksamheter medför, dvs. verksamheter som syftar mot flera mål. Ändamålsindelningen
innebär enligt utredningen att man genom mål-medelanalyser klarare kan
identifiera de flermålsverksamheter som förekommer och på så vis finna att
verksamheter som f. n. genomförs vid viss myndighet egentligen bör ses
tillsammans med annan verksamhet som genomförs vid en annan myndighet. Enligt
utredningen leder däremot inte en ändamålsindelning i sig till ett ökat antal
flermålsverksamheter.

1 de fall avgränsningen av de olika sektorerna inte
överensstämmer med avgränsningen av de aktuella departementshuvudtitlarna kan
enligt utredningen organisatoriska och administrativa svårigheter uppkomma.

Budgetsystemets informationsflöden bör enUgt
förslaget förbättras genom en utbyggd, systematisk planeringsverksamhet, som
inte resulterar i bindande planer utan anger fler handlingsalternativ. En
utökad planering är enligt utredningens mening ett bättre sätt att åstadkomma
den önskade långsiktigheten i budgetprocessen än att t. ex. förlänga den formella
budgetperioden. Det av utredningen förordade planeringssystemet har utformats
mot bakgrund av förslagen om ändamålsindelning av statsbudgeten.

Syftet med planeringen bör enligt utredningen vara
att så långt som möjligt skapa framtida handlingsfrihet för beslutsfattarna.
Planeringen bör därför i större utsträckning än f. n. stimulera till att olika
alternativ att utforma verksamheterna eller att främja angivna mål utarbetas.
Utredningen har framhållit att den faktiska bundenheten i de årliga budgetbesluten
är stora och att handlingsalternativ, som innebär mer än marginella
förändringar, i allmänhet endast finns på längre sikt.

Utredningen har framhållit att det är av särskild
vikt för handlingsfriheten i framtiden att planeringen kartlägger de
strategiska aktiviteter, som inte bara ar av betydelse för verksamheternas
inriktning utan också är i förhållandevis hög grad påverkbara. Hit hör i
synnerhet investeringarna eftersom de ger effekter under en lång tidrymd.
Samtidigt är möjligheterna att påverka investeringsobjektets utformning och
utförande och därmed de framtida verksatjÉKlerna ofta stora.

Utredningen har understrukiJJBf planeringen bör
redovisa olika rimliga alternativ för verksamheternas utveckling och framtida
inriktning och inte resultera i långsiktigt bindande planer. Från
myndigheternas synpunkt kan enligt utredningen visseriigen verksamheterna synas
effektivare om man på lång sikt kan fatta beslut om anställande och utbild-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 21

ning
av personal samt skaffa erforderlig utrustning. Emellertid åsidosätts i så
fall statsmakternas krav på en anpassbar organisation för att möta nya önskemål
om offentliga nyttigheter eller för att bidra till den samhällsekonomiska
balansen.

Utgångspunkten för budgetutredningens förslag till
planeringsarbetets organisation på statsmaktsnivå är riksdagens
ställningstaganden i samband med förslaget till ny regeringsform, nämligen att
planeringsarbetet skall ledas av regeringen samt att riksdagen skall få del av
den information som ulgör resultatet av olika studier och som kan vara av betydelse
för beslut som riksdagen skall fatta, medan riksdagens medverkan i övrigt i det
väsentliga bör få formen av insyn i planeringsarbetet. Regeringen bär det
slutliga ansvaret för utformningen av och innebörden i förslag som läggs fram
för riksdagen, vilket för med sig att det ytterst ankommer på regeringen att
avgöra hur den utredning bör bedrivas som anses behövlig som gmndval för
förslagen.

Enligt utredningens förslag bör utgångspunkten i
form av övergripande men inte bindande planering ges genom
perspektivstudier som avser en sektors utveckling och problem på lång sikt
(1020 år eller längre). I dessa studier bör mot bakgrund av de aUmänna mål
statsmakterna angett för sektorn skisseras bl. a. alternativa
utvecklingsmöjligheter såväl vad gäller den miljö i vilken sektorn verkar som
i fråga om de önskemål som kan förväntas komma att ställas på den.

Mot bakgrund av perspektivstudierna bör enligt
utredningen ges direktiv om vilka utvecklingsalternativ som man önskar se
särskilt och mera detaljerat undersökta i sektorstudiema, som samtidigt skall
ge en redovisning av konsekvenserna av redan fattade beslut. De studerade alternativen
bör belysa möjligheten att såväl höja som sänka de totala resursanspråken för
sektorn jämfört med t. ex. en "oförändrad ambitionsnivå".
Sektorstudierna bör enligt utredningen omfatta en tidsperiod av 5 år.
Perspektiv- och sektorstudierna bör enligt utredningen uUedas med en
försöksverksamhet.

Sektorstudiema bör enligt utredningen i sin tur
utgöra en utgångspunkt för särskilda anvisningar för anslagsframställningar
för en enskild myndighet.

Med ledning av de allmänna målen bör myndigheterna
utarbeta sina anslagsframställningar och verksamhetsplaner. Dessa av utredningen
föreslagna verksamhetsplaner bör syfta till att den tidigare allmänna planeringen
avgränsas och konkretiseras.

Utredningen har föreslagit att verksamhetsplanering
snarast skall införas för samtliga myndigheter. Den föreslagna utbyggda
verksamhetsplaneringen på myndighetsnivå bör enligt utredningen medföra att organisationen
av nuvarande långtidsbudget successivt kan byggas ut med ledningsgrupper inom
fackdepartementen för de sektorer, som inte omfattas av försöksverksamheten
med sektorstudier.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 22

Affärsverkskommittén har föreslagit att nuvarande
verksinstruktioner utvidgas till att omfatta vad staten/ägaren önskar ge
uttryck för som långsiktiga mål för verksamheten, hållna i kvalitativa termer.
Såväl företags- som samhällsekonomiska förväntningar på affärsverken bör enligt
kommittén anges. Med ledning av denna instruktion skall sedan varje affärsverk
arbeta fram en skriftlig företagspolitik.

Affärsverkskommittén har vidare föreslagit att
varje affärsverk med vissa års mellanrum skall upprätta en långsiktsplan,
innehållande en operationalisering och kvantifiering av målformuleringarna för
verket. I denna långsiktsplan bör enligt kommittén anges verksamhetsinriktning,
beräknad omsättnings-, investerings- och resultatutveckUng, prispolitik m. m.
Planen bör enligt förslaget godkännas av statsmakterna.

Staten har enligt kommittén såsom representant för
ägarintresset ett ansvar för att affärsverket har en ledning, en organisation
och en allmän verksamhetsinriktning som svarar mot kraven i en föränderlig mUjö.
En i affärsverkets ledningsgrupp förankrad skriftlig företagspolitik och
långsiktig handlingsplan kan enligt kommittén tjäna som utgångspunkt för
utövandet av ägaransvaret. Verksledningen bör på detta sätt bedöma sina
handUngsmöjUgheter efter en måttstock som är samordnad med de överordnade
politiska värderingarna. Inom ramen för den skriftliga företagspolitiken och
långsiktsplanen kan styrningen enUgt kommittén ta sig följande uttryck:
styrformer med generell räckvidd, som styrning via överskottsmål, styrning via
icke monetära måltal eller ramallokering via budgetprocessen samt styrning
inom avgränsade sektorer exempelvis på uppdrag från regeringen.

Alternativet med styrning via överskottsmål kan
enligt kommittén vara tillfyllest när det gäller affärsverk i en
konkurrenssituation på områden, där inga speciella politiska värderingar
komplicerar bilden. I detta fall erfordras dock kompletterande direktiv vid
beräkningen av affärsverkets kapitalkostnader. Icke monetära måltal kan utgöra
ett lämpligt komplement tUl styrning via överskottsmål, t. ex. väntetider för
telefonabonnemang. Som i enskilda företag förekommer inom affärsverken ibland
mycket självständiga produktmässiga verksamhetsgrenar, där det kan vara
påkallat med specieU styrning. Sådana verksamhetsområden skall dock klart
redovisas separat, så att resultatansvar utkrävs endast där ledningen haft
möjlighet att handla.

Den föreslagna långsiktsplanen kan enligt
kommitténs förslag allt efter behov brytas ned till ruUande flerårsprogram för
verksamheten, vilket i sin tur utgör en av grunderna för ettårsbudgeten.
Budgetens investeringsdel bör enligt kommitténs förslag liksom hittills
granskas av statsmakterna, men granskningen bör kunna ske mera summariskt om
den ligger inom ramen för den fastställda långsiktsplanen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 23

3.3
Övriga frågor

3.3.1
Stabiliseringspolitiska frågor

Stabiliseringspolitiken syftar enligt
budgetutredningen till att upprätthålla att en sådan total efterfrågan på
varor och tjänster att full sysselsättning och ekonomisk tillväxt i en takt
som är förenlig med rimlig prisstabilitet och balans i de utrikes betalningarna
säkras.

För att målkonflikter i större utsträckning skall
kunna undvikas som t. ex. meUan strävan att uppnå balans i de utrikes
utbetalningarna och målet hög sysselsättning bör statsmakterna enligt
utredningen förfoga över så många instrument som möjligt i den ekonomiska politiken,
och de restriktioner som läggs på användningen av dessa instmment bör från
denna synpunkt vara så få som möjligt.

Utredningens uppgift har varit att pröva hur den
statliga budgeten skall kunna bli ett så effektivt instrument som möjligt i
stabiliseringspolitiken samt att överväga hur en ökad samordning mellan
kommunernas aktiviteter och stabUiseringspolitiken kan ske.

Utredningen har framhållit behovet av en utökad och
förbättrad information om konjunkturläget. Det pågående utvecklingsarbetet av
konjunkturprognoser bör intensifieras.

Utredningen har vidare diskuterat budgetsaldots
betydelse som indikator på den statliga budgetens stabiliseringspolitiska
effekter. Utredningen har därvid framhållit att budgetsaldot inte ger någon
tillfredsställande uppfattning om budgetens finanspolitiska effekter.
Budgetsaldot bör i stället uppmärksammas främst ur kreditpolitisk synvinkel.

Utredningen har kartlagt i vilken utsträckning
utgiftsanslagen på den statiiga budgeten kan anses vara bundna på kort och lång
sikt. Utredningen har därvid indelat anslagen i sex grupper driftbidrag och
transfereringar, anläggningsbidrag, löpande förvaltningsverksamhet, särskild
verksamhet, diverse konsumtion och transfereringar samt investeringar m. m.

Kartläggningen har enligt utredningen visat att det
är möjligt att i ökad utsträckning använda den statiiga budgeten i
stabiliseringspolitiken.

Utredningen har ansett att författningsbundna
driftbidrag och transfereringar, såsom folkpensioner, barnbidrag och
bostadstillägg till barnfamUjer, i stabiliseringspolitiskt syfte kan höjas
tillfälligt under löpande budgetår eller i budgetarbetet till kommande budgetår
och att beslutade reformer kan tidigareläggas. Vid höjningar bör eventuella
långsiktiga bindningar beaktas. Dessa bidrag bör däremot inte sänkas av
stabiliseringspolitiska skäl.

Avtalsbundna och planbundna anslag kan enligt
utredningen påverkas endast på lång sikt, vilket gör det svårt att använda dem
i kortsiktigt stabiliseringspolitiskt syfte. Anslag som regleras av
internationella avtal kan normalt inte användas i detta syfte. Förändringar i
gmndema

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 24

för
anslagen i denna grupp fordrar normalt riksdagens medverkan. Utredningen har
inte föreslagit någon ändring härvidlag.

Lån och bidrag till kommunala investeringar
dominerar gruppen anläggningsbidrag. Utredningen har föreslagit att samtliga
hithörande avtal och författningar, nya och befintliga, förses med
konjunkturklausuler. Anläggningsbidragen bör således inte bara kunna höjas vid
en lågkonjunktur, utan även kunna sänkas vid en högkonjunktur.

Vad beträffar förvaltningsanslagen har utredningen
föreslagit att regeringen under löpande budgetår i stabiliseringspolitiskt
syfte skall kunna använda såväl nyanställningsstopp som anslagsvariationer. I
prakliken torde dessa två medel innebära samma sak. Myndigheterna torde
tvingas till nyanställningsstopp vid en anslagsnedskärning. De vid ett nyanställningsstopp
framtvingade inskränkningarna i verksamheten kräver planering och insikt om de
konkreta konsekvenserna på samma sätt som vid en anslagsnedskäming. Att av
stabiliseringspoliliska skäl öka antalet fast anställda under lågkonjunktur har
utredningen ansett olämpligt på grund av de långsiktiga följderna.

Investeringarnas regionala och tidsmässiga innebörd
har undersökts i detalj. Inom ramen för det nuvarande systemet för styrning av
de statliga investeringarna har utredningen föreslagit att information om den
statiiga investeringsverksamhetens tidsmässiga förläggning (igångsättningstidpunkt,
varaktighet i liden, möjligheter till förskjutningar) samt om dennas effekter
inom olika regioner och näringsgrenar (såsom sysselsättningseffekter i tid och
rum) så långt som möjligt lämnas av myndigheterna i anslagsframställningarna.

Möjligheterna att använda investeringsverksamheten
i stabiliseringspolitiken bör vidare förbättras genom att den nuvarande
investeringsreserven upprättas på hösten i samband med det ordinarie
budgetarbetet, inte som f. n. på våren. Mot bakgrund av det förväntade
konjunkturläget bör statsmaktema i budgetarbetet avgöra vilka av de godkända
investeringsprojekten som skall utföras eller påbörjas under det kommande
budgetåret och vilka som kan anstå till ett följande budgetår.

På budgetens inkomstsida bör enligt utredningen den
statliga inkomstskatten kunna användas aktivt som ett stabUiseringspolitiskt
medel under löpande år. Uttagsprocenten till den statliga inkomstskatten för
såväl fysiska som juridiska personer bör kunna varieras under löpande år. Det
belopp som skall inbetalas för statlig inkomstskatt bör alltså av konjunkturskäl
kunna öka eller minska med en viss procentuell andel.

Mervärdeskatten och de mer betydande punktskatterna
samt den allmänna arbetsgivaravgiften och investeringsavgifterna bör från
stabilise-ringspolitisk synpunkt kunna ändras snabbt och när som helst under
året. Regeringen föreslås få en fullmakt att ändra dessa skatter och avgifter
under hela året så att sådana ändringar kan ske snabbt och i sådana former att
köprusher kan undvikas. Mot förslaget om delegering

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 25

av
beslutanderätt rörande indirekta skatter har ledamoten Regnéll reserverat sig.

Med hänsyn tiU den kommunala sektorns storlek och
betydelse för samhällsekonomin är det enligt utredningen angeläget att en ökad
kommunal medverkan i stabUiseringspolitiken kommer till stånd.

Det system för konjunkturdepositioner som tidigare
föreslagits av byggnadsplaneringsutredningen (SOU 1970: 33) vad gäller
näringslivet bör enligt utredningen också införas för den kommunala byggverksamheten.

Den kommunala finansieringen bör beaktas i sin
helhet för att de stabiliseringspolitiska åtgärderna skall få erforderlig
effekt. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att den dåvarande
kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971: 08) skulle pröva följande medel:
tidsförskjutningar av utbetalning av kommunalskattemedel till kommunerna,
"frysning" av eller ett "tak" på den kommunala
utdebiteringen samt mervärdeskatt på och prisreglering av avgiftsfinansierad
verksamhet.

Utredningen har vidare föreslagit förbättringar av
vissa befintiiga medel. Dessa förslag gäller bl. a. beredskapsarbeten,
investeringsavgifter och byggnadsregleringen.

Informationsutbytet mellan stat och kommun bör
enligt budgetutredningen förbättras, bl. a. genom inrättande av elt gemensamt
råd. Vidare bör man inom departementen ägna ökad uppmärksamhet åt de statliga
åtgärdernas stabiliseringspolitiska effekter för kommunerna.

3.3.2
Budgetårets förläggning

Budgetutredningen har haft i uppdrag att analysera
följderna av en omläggning av det nuvarande budgetåret till kalenderår.
Utredningens analys bygger på fömtsättningen att nuvarande budgetår kombineras
med höstval, kalenderårssystemet med vårval.

Budgetutredningen har genomfört flera
undersökningar av de administrativa aspekterna av en omläggning. Av dessa
undersökningar, som redovisas i SOU 1973: 43 och 44, har utredningen dragit
följande slutsatser.

Konsekvensema for budgetprocessen av en
budgetårsomläggning bör enligt utredningen inte tillmätas någon avgörande
betydelse. Tiden för budgetarbetet i riksdagen skulle förkortas något.
Departementens arbete skulle försvåras, främst därför att en nytillträdande
regerings möjligheter att påverka budgetarbetet skulle försämras.
Myndigheternas arbetssituation torde i allt väsentligt bli oförändrad.

Frågan om beslutsunderlaget för finanspolitiken
måste enligt utredningen tillmätas stor vikt. Enligt utredningen har nuvarande
system den fördelen att budgetpropositionen, vari regeringens finanspolitik
presenteras, kan bygga på ett bättre beslutsunderlag vad gäller första halvan
av det kommande budgetåret än i kalenderårsaltemativet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 26

Stabiliseringspolitiska åtgärder under löpande
budgetår måste enligt utredningen vidtas mot bakgrund av den ekonomiska politik
regeringen har utformat i budgetpropositionen och riksdagens beslut i anledning
av denna för den aktuella perioden. Budgetpropositionen och riksdagens beslut
på grundval av detta dokument bör vara utgångspunkten för den ekonomiska
politiken under hela budgetåret.

Mot denna bakgrund har utredningen ansett att det
vore mindre tiUfredsstäUande om väsentligt beslutsunderlag för den ekonomiska
politiken inte kan presenteras i budgetpropositionen. För utformningen av den
ekonomiska politiken är det av stor betydelse att ha tillförlitiig information
om näringslivets, kommunernas och EG-ländernas planer. Beslutsunderlaget för
finanspolitiken kommer i denna mening att försämras vid en övergång till
kalenderårssystem.

Det faktum att staten f. n. fastställer sin budget
ett halvår efter kommunerna, näringslivet och EG-länderna har enligt
utredningen vissa fördelar. Statsmakterna kan genom sin budget vidta de
korrigerande åtgärder som behövs med anledning av övriga parters budgetbeslut.

Bedömningarna vad gäller frågan om
beslutsunderlaget för statens finanspolitik leder sammantaget till att
utredningen har förordat att nuvarande budgetår behålls.

Utredningen har vidare framhåUit att vid ett
slutUgt ställningstagande till frågan självfaUet samtliga faktorer, av såväl
konstitutionell som mer teknisk art måste beaktas. Vid detta ställningstagande
bör enligt utredningen avgörande vikt tiUmätas frågan om tidpunkten för de
allmänna valen.

4
Remissyttranden

4.1
Budgettekniska frågor

Budgetutredningens förslag att drift- och
kapitalbudgeten skall slås samman har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga remissinstanser.

Enligt fullmäktige i Sveriges riksbank ger den
föreslagna budgetuppställningen en enkel och klar bild av statens verksamhet.
Fullmäktige har dock ansett det önskvärt att man skiljde transfereringar och
övriga driftutgifter åt, och beträffande investeringsutgifter skiljde utlåning
och övriga investeringsutgifter åt. RRV har framfört att en sammanläggning av
drift- och kapitalbudgeten innebär en anpassning till den faktiska utvecklingen.
Då budgetutjämningsfonden avvecklas bör enligr RRV formema för statsverkets
avräkning med kommunerna utredas.

Flertalet remissinstanser har också tillstyrkt
eller lämnat utan erinran förslaget att den nuvarande
kapitalfondsredovisningen skall ersättas av enhetiiga balansräkningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 27

Kammarkollegiet har anfört att en sammanslagning av
drift- och kapitalbudgeten till en budget i och för sig inte behöver innebära
att nuvarande kapitalkostnadsredovisning överges. Enligt kammarkollegiets mening
föreligger även i framtiden behov av en samlad och överskådlig redovisning som
gör det möjligt att redovisningsmässigt avgränsa verksamhetsgrenar från
varandra och från statsverksamheten i övrigt. Den nuvarande
kapitalfondsredovisningen är emellertid enligt kollegiet svåröverskådlig och
oenhetiig och bör bli föremål för en genomgripande översyn.

Också utredningens förslag vad avser vilka
tillgångar som bör förmögenhetsredovisas har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet remissinstanser.

Statens vägverk har dock påpekat att utredningens
definition inte täcker omsättningstillgångar.

Beträffande värderingen av tillgångarna har
utredningen föreslagit att den bör ske med utgångspunkt i det för avskrivningen
justerade nyanskaffningsvärdet, dvs. ett uppskattat eUer teoretiskt
marknadsvärde vid redovisningstidpunkten av en motsvarande eller lika
ändamålsenlig tillgång. Avskrivningar bör beräknas utifrån nyanskaffningsvärdet.
För-räntningskravet, av utredningen benämnt kapitalränta, bör beräknas på ett
statskapital som omvärderats med hänsyn tiU penningvärdeförändringar och
fastställas av regeringen.

Utredningens förslag har godtagits av försvarets
civilförvaltning och SCB. Byggnadsstyrelsen har framfört att för registrering i
balansräkning som ett uttryck för aktuell förmögenhetsställning är den av
utredningen föreslagna huvudregeln tillämpbar även för statens
fastighetsbestånd. RRV har i princip godtagit utredningens förslag för
budgetfinansierade verksamheter men har framfört att i marknadsallokerad
verksamhet t. ex. för affärsverk kan uppställas delvis andra krav på
principer för förmögenhetsredovisning. Budgetutredningens förslag kan här
enligt RRV bl. a. ge upphov till samhällsekonomiskt inte önskvärda effekter på
pris- och taxesättning.

Kritiska synpunkter mot utredningens förslag i
detta avsnitt har anförts av affärsverken och statens industriverk.

Postverket har i sitt remissvar avstyrkt den av budgetutredningen
föreslagna förmögenhetsredovisningen eftersom den enligt verket skulle göra
redovisningen mera subjektiv, osäker och svåranalyserad än f. n. Verkets
grundläggande synsätt på förmögenhetsredovisning är att denna åtminstone för
affärsverkens del bör härledas ur begreppet god redovisningssed. Detta bedöms
som angeläget bl. a. på gmnd av att en stor del av verksamheten bedrivs under
konkurrens och för att underlaget för ekonomisk planering och kontroll skall
bli så riktigt som möjligt.

När det gäller värdering av tillgångarna har
postverket bestämt hävdat sin uppfattning att verkets anläggningstUlgångar i
enlighet med god

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 28

redovisningssed
även i fortsättningen bör värderas med utgångspunkt i det historiska
anskaffningsvärdet och att avskrivningarna liksom hittills skall baseras på
nyanskaffningsvärdet. Summan av anskaffningsvärdena minskade med avskrivningar
på nyanskaffningsvärdena är enligt postverket också lämplig som bas för
beräkning av kapitalräntan, eftersom denna summa anger utnyttjat (disponerat)
kapitaltillskott från staten. Verket har vidare anfört att en ändring av dessa
regler för övrigt skulle bl. a. påverka avkastningskravet, som
budgetutredningen inte har gått in på för affärsverkens del. Om det för
budgetprocessen erfordras en speciell värdering av postverkets tillgångar som
anskaffats för anslagsmedel har postverket förklarat sig berett att göra en
sådan vid sidan av den ordinarie redovisningen.

SJ har i sitt remissvar konstaterat att
budgetutredningens förslag strider mot allmän praxis och god redovisningssed.
Balansräkningen skall enligt verket i första hand fungera som en
resultatutredningsbalans och i balansräkningen ingående värden tas upp efter en
försiktighetsnorm.

Förenade fabriksverken har inte ansett sig kunna
finna att de av budgetutredningen anförda skälen för en övergång till nya
principer är bärande för affärsverkens del utan har framfört att det är
angeläget att dessa får behålla hittills tillämpade principer som ansluter sig
till vad som är allmänt vedertaget.

Statens vattenfallsverk har anfört att om man
skulle grunda avkastningskravet för verket på ett helt annat kapitalbegrepp än
det i dag till-lämpade skulle all likställdhet och jämförbarhet med
samarbetande och konkurrerande företag förloras. På längre sikt skulle detta
påverka konkurrensförhållanden, samordnings- och samarbetsmöjligheter på samma
sätt som om en annan ränta tillämpades. Förutom att konsekvenserna är svåra att
överblicka skulle möjligheterna att kontrollera verksamhetens effektivitet och
jämförelser med andra företag i branschen enligt verket begränsas ytterligare.
Sådana jämförelser är angelägna för att statsmakterna och medborgarna skall
kunna bedöma den statliga sektorns effektivitet.

Likartade
synpunkter har anförts av övriga affärsverk.

Flertalet affärsverk har ställt sig positiva till
affärsverkskommitténs förslag rörande kapitalkostnader och kapitalredovisning.
SJ har dock betonat att kommittén inte lagt fram några förslag i vissa särskilt
för SJ viktiga frågor som likhet i konkurrensviUkoren, bl. a. vägtrafikens
samhälleliga kostnadsansvar. Om inte dessa problem löses kommer enligt SJ en
anpassning till kommitténs förslag att blott perifert påverka verkets
situation. Statskontoret har tolkat kommitténs förslag i skattefrågan så att
skattemotsvarigheten endast skall utgöra en kalkylpost, vilken inte behöver
motsvaras av en faktisk betalningsström. Af-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 29

färsverken
bör enligt SACO:s och Statstjänstemännens Riksförbunds uppfattning få
möjligheter att i viss utsträckning och på företagsekonomiska
bedömningsgrunder finansiera investeringar med hjälp av inlånat kapital och
därvid överskrida av regeringen anvisad investeringsram. Detta system bör
enligt organisationernas uppfattning kompletteras med fonder av typ
investeringsfonder, för att statens möjligheter till konjunkturreglering av
affärsverkens investeringar skall bibehållas. Industriförbundet och SAF har
framfört att en alltför rigorös översättning av aktiebolagens betingelser tiU
affärsverken ter sig överdriven, bl. a. med hänsyn till att andra mål än
monetära bör stäUas upp.

Förenade fabriksverken har framfört alt kommitténs
åsikt, att affärsverken som delar av statsförvaltningen har fördelar som
påverkar verksamhetens förutsättningar i positiv riktning, definitivt inte
gäller för förenade fabriksverken. Enligt verket är flertalet av de förslag
som kommittén framlagt ej tillämpbara på den speciella typ av affärsverk som
verket utgör.

LO och Statsanställdas Förbund har anfört att
kommittén har betonat de företagsekonomiska aspekterna på affärsverkens
verksamhet i alltför stor utsträckning och i alltför begränsad omfattning
affärsverkens uppgift att tillfredsställa samhälleliga nyttofunktioner. Enligt
LO och Statsanställdas Förbund borde affärsverkens prissättning ha diskuterats
av kommittén. Enligt SJ bör verk som i likhet med SJ arbetar i konkurrens ges
rätt alt själva fastställa sina taxor, så att verken inte tvingas övervältra
kostnader från icke lönsamma produkter till lönsamma. LO har tillstyrkt
förslagen att affärsverken skall få möjlighet att avsätta medel till
investeringsfonder och variera avskrivningstiden på investeringar.
Statsanställdas Förbund har ställt sig positiv till förslaget att affärsverken
skall få rätt att överföra inte utnyttjade investeringsmedel till följande
budgetår och att placera medel på räntebärande räkning.

Enligt RRV begränsar affärsverkens allmännyttiga
funktion och samhälleliga roll värdet av en utformning av överskottsmålet så
att jämförbarhet skapas mellan affärsverk och bolag. Enligt RRV kan dock problemställningen
vara av intresse för vissa verk från konkurrenssynpunkt, men leder inte till
att rättvisande jämförelser kan göras meUan verk och bolag. Det kapitalbegrepp
som man vid jämförelse bör utgå ifrån är enligt RRV det totalt arbetande
kaphalet, vilket inte går att enkelt härleda ur årsredovisningen. RRV har
avstyrkt affärsverkskommitténs förslag om kapitaluppdelning av
skattemotsvarighet.

Enligt riksskatteverket är det en brist i
utredningen att inte frågan om affärsverkens speciella mervärdeskatteproblem
har behandlats.

Enligt RRV bör kommitténs förslag om
resultatutjämningsfond genomföras. Postverket har understrukit vikten av att
en resultatutjämningsfond införs. SACO och Statstjänstemännens Riksförbund har
i detta sammanhang framhållit vikten av att överskottsmålet inte bör gälla

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 30

för
varje enskilt år, utan över en längre period. RRV har avstyrkt bildandet av
investeringsfonder, regler för lagervärdering och kommitténs förslag till nya
avskrivningsregler. Enligt RRV är det dock motiverat med en översyn av affärsverkens
nuvarande avskrivningsregler. RRV har vidare tillstyrkt kommitténs förslag att
affärsverken skall få rätt att placera medel på räntebärande räkning. Enligt
RRV är vidare kommitténs förslag om icke monetära måltal värdefullt och de
samhäUeliga mål och krav som dessa måltal uttrycker bör enligt RRV vara det primära
för verken.

Kommitténs förslag att RRV gentemot affärsverken
bör fungera som en auktoriserad revisor har tillstyrkts bl. a. av postverket
och SJ. RRV har avstyrkt förslaget att RRV skall avge årlig
revisionsberättelse. Enligt RRV avser revisors arbete i aktiebolag främst
bokslutsrevision. Denna typ av revision bör enligt RRV ankomma på affärsverken
själva.

Budgetutredningens förslag att investeringskalkyler
bör komma tiU användning i större utsträckning har i huvudsak tillstyrkts av
remissinstanserna. Försvarets forskningsanstalt har anfört att samhällsekonomiska
kostnadsintäktsanalyser kräver mycket stor sakkunskap. Enligt anstalten är
risken för att en felaktig eller ofullständig analys skall leda till sämre
beslut större än om ingen analys alls hade gjorts. SCB har förutsatt att
redovisningen av statens investeringar läggs upp så att de statistiskt kan
jämföras med övriga samhällssektorers. SAF och Sveriges Industriförbund har dock
anfört att tillämpbarheten av dessa förslag på den statliga förvaltningen är
ytterligt begränsad.

Även utredningens övriga förslag om
investeringskalkyler har tillstyrkts eller lämnats utan allvarligare
erinringar av flertalet remissinstanser. Diskonteringsräntans höjd bör dock
enligt flera affärsverk, bl. a. postverket, televerket, SJ och statens
vattenfallsverk, även i fortsättningen fastställas av verken själva.

Förslaget att ersätta nuvarande fyra anslagstyper
med en enda anslagstyp har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Däremot har en rad remissinstanser haft invändningar mot de
föreslagna reglerna om överskridanden och anslagsbehållningar. Kriminalvårdsstyrelsen,
SÖ, AMS och bostadsstyrelsen har ansett möjligheterna till överskridanden
otillräckUga. Invändningar mot förslagen om anslagsbehållning har rests av
många remissinstanser, bland dem SIDA, ÖB, försvarets civilförvaltning,
televerket, kammarkollegiet, statskontoret, UKA, styrelsen för teknisk
utveckling och fullmäktige i riksgäldskontoret. Flertalet av dessa
remissinstanser har föreslagit ett syslem med begränsade anslagsbehållningar.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller
lämnat utan erinran utredningens förslag till utformning av ett bemyndigandesystem.
SJ har

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 31

dock
anfört att fördelar skulle vinnas för SJ om investeringsramen kunde
fastställas för minst två år.

Förslaget
att regeringen för konjunkturpolitiska åtgärder skall få förfoga över en
finansfullmakt har inte mött någon erinran bland remissinstanserna. AMS har
dock anfört att den föreslagna utformningen kan medföra att möjligheterna att
snabbt få igång beredskapsarbeten blir alltför beskuma.

Förslaget
att i informativt syfte redovisa hela socialförsäkringssystemet i
budgetpropositionen har tiUstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. Riksförsäkringsverket har framfört att för alt översikten
skall bU fullständig bör samtiiga förvaltningskostnader tas med.

Förslaget
att införselavgiftsmedel inom jordbrukets och fiskets områden skall tas upp på
budgetens inkomstsida, varvid regleringskassorna och de övriga ändamål som
finansieras av dem får motsvarande bidrag över budgetens utgiftssida, har
avstyrkts av jordbruksnämnden och fullmäktige i riksgäldskontoret. Kooperativa
förbundet har framfört att frågan bör remitteras tUl jordbruksutredningen.

RRV
har tillstyrkt förslaget att affärsverkens driftbudgetar skall redovisas i
budgetpropositionen och via formella 1 000-kronorsanslag knytas till
statsbudgeten. Televerket har avstyrkt förslaget. Postverket har avstyrkt
förslaget om redovisningen av driftbudgetarna men accepterat förslaget om
formella 1 000-kronorsanslag. Enligt SJ är förslaget olämpligt för den egna
verksamheten.

RRV har instämt i förslaget att
specialdestinationer av olika medel bör avvecklas i största möjliga
utsträckning. Liknande synpunkter framförs i en till fullmäktiges i
riksgäldskontoret yttrande fogad PM.

Förslaget
om att uppföra bank- och försäkringsinspektionens medel på 1 000-kronorsanslag
har avstyrkts av de berörda instanserna. Bankinspektionen har föreslagit att
nuvarande regler skall bibehållas för dess vidkommande. Bankinspektionen har
anfört att det för dess del inte föreligger specialdestination i den meningen
att storleken på inflytande medel inverkar på verksamhetens inriktning och
omfattning. Ackumule-ringen av överskott har enligt bankinspektionen inneburit
att extraordinära utgifter kunnat täckas. Försäkringsinspektionen har inte
något att erinra mot att systemet med specialdestination slopas för dess vidkommande,
men har förordat att beräknade bidrag skall tas upp på statsbudgetens
inkomstsida under särskild uppbördstitel, medan anslag tiU verksamheten
anvisas på utgiftssidan. Enligt försäkringsinspektionen kan inte dess
verksamhet jämstäUas med verksamheten vid uppdragsmyndigheter, eftersom
försäkringsinspektionens verksamhet finansieras med av regeringen fastställda
obligatoriska bidrag från dem som är underkastade tillsyn. Någon direkt
relation mellan intäkter och kostnader finns inte.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 32

Förslaget att beslut om nyutlåning vid de
revolverande lånefonderna skall tas öppet på budgeten har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen,
som dock har förutsatt att för andra revolverande fonder än utlåningsfonder, t.
ex. jordfonden, utnyttjandet där så är lämpligt alltfort får ske enligt nu
gällande principer.

4.2
Utredningsförslag om resursstyrning m. m.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt den av
budgetutredningen förordade principen att statsmakterna bör ta ett ökat ansvar
för måUnrikt-ningen medan myndigheterna bör få ett ökat ansvar för val av
medel. Samtidigt har dock en rad remissinstanser uttryckt farhågor för en ökad
centralisering och minskat ansvar för myndigheterna. Sålunda har exempelvis
SIDA, arbetarskyddsstyrelsen, RRV, UKÄ och patent- och registreringsverket
framhållit vikten av att rollfördelningen utformas så att myndigheterna får
bibehålla sitt ansvar för att ta initiativ och föreslå förändringar av både
verksamhetens utformning och innehåll. Statskontoret har framhållit att
betingelserna för enhetiiga styrformer har förändrats. Myndigheterna bör
enligt statskontoret mer ses som en aktiv del av samhället som med utgångspunkt
i sina erfarenheter skall förelägga statsmakterna förslag om inriktning, mål
och planer. SJ har framhållit att utredningens förslag vad avser exempelvis
programbudgetering och ökad styrning av investeringarna för SJ:s del skuUe leda
tUl en minskad frihet. Kriminalvårdsstyrelsen har helt avvisat principen
eftersom den enligt styrelsens mening medför en inte obetydlig risk för
byråkratisering och hård central styrning och kontroll av den statiiga
administrationen.

Den förslagna minskade detaljregleringen för
myndigheternas val av medel har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det
stora flertalet remissinstanser.

Principen att budgeten på längre sikt skall mer
konsekvent indelas med hänsyn till målen för de olika verksamheterna har delats
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Flertalet
remissinstanser har emellertid påtalat stora svårigheter med s. k.
flermålsverksamheter och djupgående organisatoriska konsekvenser. Statens
vägverk har påpekat svårigheterna att förena regionalpolitiska strävanden och
en ändamålsindelning av budgeten. Enligt kommerskollegium måste det snarare
vara regel än undantag att de olika sektorerna återverkar på varandra. SÖ, som
har avvisat förslaget, har anfört att man har negativa erfarenheter av att en
myndighets verksamhet splittras på olika sektorer. Enligt bl. a. SCB måste
förslaget få omfattande organisatoriska följder för centralt
funktionsorienterade myndigheter.

Flera länsstyrelser har påpekat de djupgående
konsekvenserna för länsstyrelsernas organisation och den regionala samordningen
av den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 33

statliga
verksamheten. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län, som har avstyrkt
förslaget, skulle länsstyrelsema komma att få ansvar inom flertalet sektorer.
Enligt länsstyrelsernas organisationsnämnd aktualiseras härigenom hela
länsstyrelsens status.

En ändamålsindelning skulle också enhgt bl. a. SJ
och domänverket medföra stora svårigheter och konflikter med det affärsmässiga
betraktelsesättet.

Ett antal remissinstanser, bland dem försvarets
forskningsanstalt, RRV och fullmäktige i riksgäldskontoret, har kommenterat
budgetutredningens uppfattning att planeringens syfte bör vara att skapa
framtida handlingsalternativ och inte bindande planer. Samtliga har delat
utredningens uppfattning. UKÄ har dock påpekat att ett system med för statsmakterna
på intet sätt bindande planer kan medföra svårigheter för myndigheterna att på
ett meningsfullt sätt bedriva långtidsplanering.

En rad remissinstanser har vitsordat behovet av en
förbättrad planering, men vad gäller den föreslagna utformningen av systemet
har flertalet framhållit att det är tungrott och centralstyrt. AMS har
ifrågasatt om en rutiniserad planeringsprocess är det mest effektiva sättet att
åstadkomma debatt om och genomlysning av problemen. Flera remissinstanser har
framhållit att myndigheterna måste spela en framträdande roll i
planeringssystemet. Bland dessa är SIDA, socialstyrelsen, luftfartsverket,
statens vägverk, statens personalnämnd och lantbruksstyrelsen.

Så gott som samtliga remissinstanser som har yttrat
sig över affärsverkskommitténs förslag har ansett att det system för
verksamhetsplanering och ramen för samhällets styrning av affärsverken som
affärsverkskommittén har föreslagit kan godtas och har pekat på nödvändigheten
att mer preciserat än i dag känna ägarens syften.

RRV, LO och Statsanställdas Förbund har dock anfört
att kommittén alltför mycket betonat de företagsekonomiska aspekterna på affärsverkens
verksamhet och alltför litet deras uppgift att tillfredställa samhälleliga
nyttofunktioner.

SJ har anfört att det f. n. torde saknas
förutsättningar att mera konkret ange statsmaktemas mål för SJ:s verksamhet,
men att en klar målsättning för verket vore önskvärd.

Flera remissinstanser har anfört att varje verks
speciella förhållanden måste påverka planeringsperiodens längd.

Domänverket, luftfartsverket, televerket och RRV
har anfört att den skriftliga företagspolitiken inte bör prövas av regeringen
utan att det bör ankomma på affärsverken att fastställa denna. Postverket, SJ
samt Statstjänstemännens Riksförbund och SACO har framhållit att
offentiiggö-rande av en långsiktsplan skulle skada verkens kommersiella
intressen.

TCO
har framhållit att personalens synpunkter måste utgöra en vä-

3
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 130

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 34

sentlig
faktor. Enligt Statsanställdas Förbund är det väsentligt att ra-mama för samhällets
styrning konkretiseras, medan verkens handlingsfrihet inom dessa ramar bör
vara stor.

4.3
Övriga frågor

4.3.1
Stabiliseringspolitiska frågor

Budgetutredningens uppfattning att statsmakterna
för stabiliseringspolitiken bör förfoga över så många medel som möjligt, méd
så få restriktioner som möjligt har delats eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser.

SAF och Sveriges Industriförbund har dock ansett
att fler medel lika väl kan leda till sämre resultat än få, eftersom dagens
kunskaper om den ekonomiska poUtiken och dess standard inte är tUlräckligt
goda. Landstingsförbundet och länsstyrelsen i Stockholms län har framfört
liknande synpunkter.

Behovet av mer information om konjunkturläget och
utveckling av

konjunkturprognoser har understmkits av flera remissinstanser, bland

dem RRV, konjunkturinstitutet, Landstingsförbimdet och flera länssty

relser. Fullmäktige i Sveriges riksbank och RRV har efterlyst en analys

av möjligheterna att utöka de automatiskt verkande stabiliseringspoli

tiska medlen. I

1

Mot många av utredningens konkreta förslag till
åtgärder har remissinstanserna dock riktat kritik och erinringar.

Utredningens förslag att driftbidrag skall kunna
höjas tillfälligt av stabiliseringspolitiska skäl har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av flertalet remissinstanser. Socialstyrelsen har dock påpekat
att många bidrag är höggradigt detaljreglerade eller skall sökas i efterhand
vilket komplicerar eller omöjliggör att de används i stabiliseringspolitiskt
syfte.

Förslaget om en konjunkturklausul i
bidragsförfattningarna som gäller kommunala investeringar har tillstyrkts av
RRV, AMS och statens industriverk. Förslaget har kritiserats av flera
instanser. Socialstyrelsen har anfört att nedskärningar medför risker för
omgmpperingar inom den kommunala ekonomin. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet har framfört att endast höjningar bör tiUgripas.

Mot förslaget att regeringen under löpande budgetår
skaU kunna använda såväl anställningsstopp i statsförvaltningen som anslagsvariationer
har riktats stark kritik. Genomgående har såväl effekter som lämplighet
ifrågasatts. Bl. a. AMS och arbetarskyddsstyrelsen har framhållit att kraven på
verksamheten vid myndigheterna är lika stora i låg- som i högkonjunktur.
Statens personalnämnd har med skärpa erinrat om statens ansvar som
arbetsgivare och om trygghetslagstiftningen. TCO har bestämt avvisat alla
tankar på att utanför den egentiiga arbetsmarknadspolitikens ram använda
variationer i arbetskraften som konjunkturregulator på den statiiga
arbetsmarknaden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 35

Förslaget om förbättrad information om planerade
statiiga investeringar har tillstyrkts av RRV, statens vägverk och statens
industriverk, medan bl. a. SJ, statens vattenfallsverk, affärsverksdelegationen
och Statstjänstemännens Riksförbund har bedömt förslaget som administrativt
ohanteriigt och byråkratiskt.

Förslaget om etappindelning av
investeringsverksamheten och en ökad användning av dessa i konjunkturpolitiken
har tillstyrkts av RRV. Kritik har riktats mot förslaget av bl. a. SJ, AMS och
Statsanställdas Förbund. AMS har anfört att möjlighetema att snabbt starta
beredskapsarbeten skulle bli alltför kringskurna. SJ och Statstjänstemännens
Riksförbund har anfört att affärsverkens konkurrensförutsättningar skulle
minskas.

Förslaget att uttagsprocenten för den direkta
skatten skall kunna varieras under löpande budgetår har tiUstyrkts av bl. a.
RRV, konjunkturinstitutet, fullmäktige i Sveriges riksbank och SACO. Bl. a.
TCO och KF har avvisat förslaget av främst fördelningspolitiska skäl.
Riksskatteverket har anfört liknande skäl, och har också redovisat stora
problem beträffande information, administration och kontroll. Riksskatteverket
har inte varit berett tillstyrka förslaget förrän en mer ingående analys av de
tekniska och administrativa problemen genomförts.

Förslaget att regeringen skall få fullmakt att
under löpande budgetår ändra mervärdeskatten och vissa punktskatter har
tillstyrkts av bl. a. kammarrätten i Stockholm, konjunkturinstitutet, SAF och
Sveriges Industriförbund samt LO. Enligt LO:s mening bör detta kunna minska behovet
av att låta de offentliga verksamheterna utgöra konjunkturbuffert med för dessa
menUga följder.

Flera remissinstanser har anmält tveksamhet mot
detta förslag. Svea hovrätt har anfört att detta förslag inte harmonierar med
regeringsformens principer om finansmaktens fördelning mellan riksdag och regering.
Liknande synpunkter har framförts av bl. a. riksdagens revisorer, länsstyrelsen
i Stockholnis län och TCO. Fullmäktige i Sveriges riksbank har pekat på de
fördelningspolitiskt och stabiliseringspolitiskt negativa följderna av i förväg
kända förändringar i skatterna, men har framhåUit att beslutsprocessen är en
konstitutionell fråga av hög rang. KF har med hänvisning till framför allt
fördelningspolitiska effekter avstyrkt att mervärdeskatten skall kunna
förändras av stabiliseringspolitiska skäl.

Förslaget att arbetsgivaravgiften och
investeringsavgiftema skall kunna ändras snabbt under året har tillstyrkts av
RRV och statens industriverk. Stockholms läns landsting har anfört att sådana
åtgärder skulle få oacceptabla effekter för kommunerna.

Förslagen om ökad samordning med kommunerna har
mött principiell kritik från Svea hovrätt, länsstyrelsen i Stockholms län och
Svenska kommunförbundet, vilka har ifrågasatt såväl lämpligheten som möjligheten
av en ökad statlig styming av kommunerna.

Förslagen
om förbättringar av vissa befintliga medel har tiUstyrkts av

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 36

RRV
och länsstyrelsen i Västmanlands län. Ökad användning av bidrag till
tidigareläggning av industribeställningar och leveranser har tiUstyrkts eller
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. De föreslagna ändringarna av
nuvarande regler för bidrag tiU projektering av kommunala investeringar har
avstyrkts av AMS eftersom detta enligt AMS skulle medföra en begränsning av
tillämpningen av projekteringsbidragen. En ökad användning av investeringsavgifter
har tillstyrkts av RRV och länsstyrelsen i Västmanlands län, medan
kommunalekonomiska utredningen. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet har anmält tveksamhet främst p. g. a. de begränsade
effekterna. Den föreslagna ökade användningen av byggnadsregleringen har mött
tveksamhet hos bl. a. konjunkturinstitutet, AMS och Landstingsförbundet vilka
har ansett effektema av detta förslag otillräckligt belysta. Förslaget att införa
depositionsavgifter för kommunala byggnadsinvesteringar har tUlstyrkts av bl.
a. konjunkturinstitutet och Landstingsförbundet, medan fullmäktige i Sveriges
Riksbank, Svenska kommunförbundet och Stockholms läns landsting har kritiserat
förslaget, främst p. g. a. att vissa kommuner skuUe komma att missgynnas.

Förslagen om förbättrad information om kommunala
följdkostnader och om effekterna av de statliga åtgärderna på kommunerna har
tillstyrkts av bl. a. RRV och statens industriverk.

Förslaget om ett gemensamt råd för stat och kommun
för informationsutbyte i stabiliseringspolitiska frågor har tillstyrkts av bl.
a. Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet, Landstingsförbundet
och Stockholms kommun har avstyrkt att ett gemensamt råd inrättas. Dessa båda
remissinstanser har framfört att nuvarande samrådsformer har fungerat väl och
kan utvecklas. Stockholms läns landsting har ansett att rådet bör få utökade
befogenheter.

De
föreslagna tilläggsdirektiven till kommunalekonomiska utredningen har mött
stark kritik från flera remissinstanser. Mervärdeskatt på och prisreglering av
avgiftsfinansierad verksamhet har avstyrkts av Stockholms läns landsting med
hänvisning tiU såväl den kommunala självbestämmanderätten som de
fördelningspolitiska följderna. Variationer i förskottsutbetalning av kommunala
skattemedel skuUe enligt Landstingsförbundet få omedelbara effekter på
sjukvårdsverksamheten som inte vore förenliga med grundläggande sociala krav.
Likartade synpunkter har framförts av bl. a. länsstyrelsen i Västmanlands län
och Stockholms kommun.

4.3.2
Budgetårets förläggning

Flertalet remissinstanser har delat eller lämnat
utan erinran budgetutredningens bedömning att de administrativa aspekterna
talar för att nuvarande budgetårssystem bör bibehållas. Några remissinstanser,
bland dem länsstyrelsen i Stockholms län och kriminalvårdsstyrelsen, har an-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 37

sett
att frågan bör utredas ytterligare. Ett mindre antal remissinstanser har
förordat en övergång tiU kalenderårssystem. Svenska kommunförbundet har anfört
att ett för staten och kommunerna tidsmässigt sammanfallande budgetår i
förening med en så långt möjligt sammanfallande ändamålsindelning av statens
och kommunernas budgetar skulle möjliggöra en riktigare redovisning av och
information om samhällets insatser för de olika ändamålen under ett kalenderår.
Ett för staten och kommunema sammanfallande budgetår torde också enligt
förbundet vara till fördel i den mån vilket enligt förbundet synes vara
fallet staten och kommunerna för sitt planerings- och budgetarbete behöver
och kan utnyttja gemensamt prognosmaterial o. d. Liknande synpunkter har
framförts av Landstingsförbundet.

Några remissinstanser, bland dem SCB och
arbetarskyddsstyrelsen har framhållit att nuvarande budgetårssystem medför
vissa svårigheter för planeringen till följd av att den officiella statistiken
avser kalenderår.

5
Föredraganden 5.1 Inledning

Det statliga budgetsystemet fick i allt väsentligt
sin nuvarande utformning genom 1937 års budgetreform. Med hänsyn till den
utveckling som har ägt rum sedan slutet av 1930-talet är det naturligt att
systemet framstår som föråldrat i flera avseenden. Under senare år har en rad
delvis nya synsätt på finanspolitikens metoder och därmed också statsbudgetens
konstruktion och funktionssätt utvecklats. Sålunda betonas bl. a. möjligheterna
att utveckla finanspolitiken till ett instrument som med ökad precision och
snabbhet kan användas för styrning av efterfrågan och resursanvändning i
samhällsekonomin.

Det är en ofrånkomlig följd av den ekonomiska
utvecklingen och de ständigt växande kraven på den ekonomiska politiken att
dess medel fortiöpande byggs ut och förfinas. Denna utveckling bör också, så
långt det är möjligt, återspeglas i budgetens uppställning och presentation.

Frågan om behovet av en modernisering av
budgetsystemet har tidigare anmälts för riksdagen. I 1975 års
kompletteringsproposition (prop. 1975: 100, FiU 1975: 25, rskr 1975: 236)
uttalade chefen för finansdepartementet att det nuvarande budgetsystemet borde
förbättras, men att ytterligare förberedelsearbete behövdes innan statsmakterna
kunde ta ställning till dessa frågor.

Jag vUl nu redovisa förslag tiU riktiinjer för en
modemisering av budgetsystemet. Mina förslag tar sin utgångspunkt i
budgetutredningens betänkande, affärsverkskommitténs betänkande och
riksrevisionsverkets slutrapport om försöksverksamheten med programbudgetering.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 38

Budgetutredningens huvuduppgift har varit att pröva
vilka förändringar som bör vidtas i det statiiga budgetsystemet för att detta
skall bli ett så effektivt instrument som möjligt för att styra användningen av
de statliga resurserna och for stabiliseringspolitiken. Vidare har budgetutredningen
haft att överväga en rad särskilda frågor om budgetsystemet, bl. a. frågan om
budgetårets förläggning. Även affärsverkskommittén har i sitt förslag till
målsättning och styrformer för affärsverken tagit upp vissa budgettekniska
frågor och frågor rörande resursstyrningen avseende affärsverken.

Statsmakterna har vid behandlingen av den nya
regeringsformen och riksdagsordningen lagt fast att budgetregleringen inte bör
ha karaktär av lagstiftning. Budgetutredningen har sökt skapa ett budgetsystem
som kan anpassas till de förändrade krav den ekonomiska utvecklingen och
förändringarna i de statliga verksamheterna ställer. Budgetutredningens strävan
ligger därmed i linje med statsmakternas stäUningstagande.

Vissa ändringar av budgetsystemet och därmed
sammanhängande frågor har redan gjorts med ledning av de förslag som
budgetutredningen har presenterat. Budgetutredningen gav i januari 1972 ut
publikationen Regeringens budgetförslag 1972/73 som var en lättUlgänglig
presentation av 1972 års statsverksproposition. En motsvarande publikation har
därefter årligen givits ut. Med anledning av utredningens förslag har vidare
vissa ändringar genomförts i de allmänna anvisningarna för myndigheternas
anslagsframställningar.

Enligt min mening bor nu ytterUgare steg tas för
att modernisera budgetsystemet. Den nuvarande uppdelningen i en drift- och en
kapUal-budget bör upphöra och ersättas av en enda statsbudget med en förenklad
förmögenhetsredovisning. I samband med denna omläggning bör en rad andra
förenklingar av redovisningen genomföras. En tekniskt så omfattande omläggning
av budgetsystemet kräver givetvis förberedelsearbete bl. a. i form av
information och utbildning. En riktpunkt för arbetet bör vara att omläggningen
kan ske inför budgetåret 1979/80. Jag är dock medveten om att
förberedelsearbetet kan komma att kräva att ett fullständigt genomförande av
reformen kan ske först inför budgetåret 1980/81. Jag vill emellertid med
hänsyn tiU behovet av förberedelsearbete föreslå regeringen att redan nu för
riksdagen redovisa förslag till riktUnjer för en modernisering av
budgetsystemet.

Jag avser att senare föreslå regeringen att ge
riksrevisionsverket i uppdrag att svara för information och utbildning med
anledning av förslagen om en modemisering av budgetsystemet. Med anledning av
förslagen i fråga om förmögenhetsredovisningen avser jag också att senare
föreslå regeringen att ge riksrevisionsverket i uppdrag att utarbeta föreskrifter
rörande bokslut vid främst affärsverken samt att utarbeta riktlinjer för vad
som skall anses vara god redovisningssed vid sådana verksamheter. Vidare
ankommer det på riksrevisionsverket enligt sin instruk-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 39

tion
(1973: 444) att se över gällande tillämpningsföreskrifter rörande redovisning,
bokföring m. m.

Jag
har vidare för avsikt att se över de allmänna anvisningarna för myndighetemas
anslagsframställningar och ta initiativ till en systematisk genomgång av
regleringsbreven i syfte bl. a. att sådana restriktioner för myndigheternas
verksamhet som inte längre behövs skaU tas bort.

5.2
Budgettekniska frågor

5.2.1
Sammanläggning av drift- och kapitalbudgetarna m. m.

Den nuvarande redovisningen av statsbudgeten i form
av en drift-och en kapitalbudget infördes, som jag tidigare har redovisat,
genom 1937 års budgetreform. Begreppet totalbudget i dess moderna betydelse
förekommer första gången i 1956 års finansplan. Chefen för finansdepartementet
anförde där bl. a. att uppdelningen av statsbudgeten på en driftbudget och en
kapitalbudget hänför sig endast till den konjunkturpolitiskt sett mindre
betydelsefulla redovisningen av statens förmögenhetsställning. Eftersom
utgifterna på kapitalbudgeten kan ha lika stor samhällsekonomisk betydelse som
utgifterna på driftbudgeten finns det i realiteten ingen anledning att skilja
på dessa två utgiftskategorier. Fr. o. m. budgetåret 1966/67 kompletterades
drift- och kapitalbudgetarna med en uppställning över totalbudgeten.
Budgetutredningen har föreslagit att drift- och kapitalbudgetarna skall läggas
samman till en budget och inte längre särredovisas. En sådan åtgärd har också
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Sålunda har
bl. a. riks-revisionsverket och fullmäktige i Sveriges riksbank tillstyrkt en
sådan sammanläggning.

Skälet
till att nuvarande system infördes var att alla förändringar i statens
förmögenhet skulle redovisas öppet och i första hand via kapitalbudgeten, som
i princip var lånefinansierad. Driftbudgeten däremot skulle vara
skattefinansierad och täcka de löpande utgifterna. Driftbudgeten fick över-
eller underbalanseras beroende på konjunkturläget. På längre sikt borde dock
driftbudgeten balanseras, så att statens förmögenhet inte skulle påverkas av
konjunkturpolitiken. Balanseringen skulle ske via budgetutjämningsfonden, vars
huvuduppgift är att utjämna driftbudgetens över- och underskott.

Före år 1937 upprätthöU man starkt kravet på
budgetens balans. Sålunda skulle varje budget balanseras. Budgetreformen år
1937 innebar en uppmjukning av detta krav. UtveckUngen efter år 1937 har
inneburit att man vid de finanspoUtiska bedömningarna i allt högre grad har
kommit att fästa uppmärksamheten vid skUlnaderna mellan budgetens utgifter och
inkomster medan förmögenhetsaspekten skjutils i bakgmnden. Ställningstagande
till i vUken utsträckning upplåning för statiiga

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 40

behov
kan godtas grundas inte längre på statens förmögenhetstillväxt utan på olika
ekonomisk-politiska bedömningar. I praktiken blir därigenom både drift- och
kapitalbudgetarna finansierade på samma sätt, dvs. med skatteinkomster och med
lån.

En sammanläggning av drift- och kapitalbudgetarna
kommer att förbättra överbHcken över den statiiga budgeten, bl. a. genom att
de invecklade relationerna mellan drift- och kapitalbudgetarna inte längre
behöver beaktas. SkiUnaden meUan investeringar å ena sidan samt driftkostnader
och transfereringar å andra sidan kan med fördel beaktas på andra sätt än genom
uppdelning på en drift- och en kapitalbudget.

För att genomföra denna omläggning krävs dock att
viss redovisning sker i andra former än f. n. En sammanläggning av drift- och
kapitalbudgetarna medför att samtliga anslag till investeringar fortsättningsvis
bör föras upp under resp. huvudtitel.

En sammanläggning av drift- och kapitalbudgetarna
bör även få till följd bl. a. att den förmögenhetsredovisning, som hittUls har
presenterats genom systemet med kapitalfonder, upphör. Den information som har
givits riksdagen genom kapitalfondsredovisningen bör i stället lämnas med
hjälp av balansräkningar. En redovisning i balansräkning är ett allmänt
accepterat sätt att presentera en ekonomisk verksamhets aktuella ställning.
Denna redovisningsform bör kunna användas även vid redovisningen av tUlgångar
som f. n. inte ingår i kapitalfondsredovisningen. Hit hör bl. a. sådana
investeringar som har finansierats över driftbudgeten. Jag återkommer tiU dessa
frågor i det följande.

Förslaget att lägga samman drift- och
kapitalbudgetarna till en budget får vidare konsekvenser för
budgetutjämningsfonden. Fondens huvuduppgift i nuvarande system är att som ett
rent bokföringskonto balansera driftbudgetens över- och underskott. På
budgetutjämningsfonden redovisas vidare saldot på automobilskattemedlens
specialbudget och fonden för reglering av utbetalningarna av
kommunalskattemedel. Dessutom kan på budgetutjämningsfonden, genom särskilda
regeringsbeslut, bokföras outnyttjade anslagsmedel på reservationsanslag.

Redovisningen av automobilskattemedlen över en
särskild fond motiverades ursprungligen av en önskan att genomföra
specialdestination av medel tiU detta verksamhetsområde. Utvecklingen har dock
medfört att denna specialdestination numera torde sakna aktualitet, varför
någon redovisning över budgetutjämningsfonden enligt min mening inle längre
behöver ske. Någon avräkning mot vissa utgiftsanslag behöver inte heller ske.
Jag vill erinra om att redovisningen i sin nuvarande form inle är fullständig.
Beräkningar av bUismens totala kostnader och intäkter kan vid behov med fördel
göras i särskUd ordning.

Riksrevisionsverket redovisar i sina årliga
beräkningar av statsinkomsterna hur de inflytande skattemedlen fördelar sig på
stat och kommun. Kommunerna erhåUer sina skattemedel genom ett särskilt
avräknings-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 41

förfarande.
Den särskilda regleringsfond som redovisas på budgetutjämningsfonden saknar
praktisk betydelse vid dessa transaktioner, varför den kan upphöra. Givetvis
bör riksrevisionsverket även fortsättningsvis i sina inkomstberäkningar
särredovisa kommunalskattemedlen.

Outnyttjade reservationsmedel bör även i
fortsättningen kunna föras bort ur statsbudgeten genom särskilda
regeringsbeslut. Detta kan emellertid ske utan att sådana medel förs till en
särskild fond.

Om dessa förslag genomförs upphör
budgetutjämningsfondens uppgifter. Fonden bör därför upphöra som redovisningstekniskt
begrepp.

Jag har nu redogjort för de förändringar av
budgetteknisk natur som erfordras för att drift- och kapitalbudgetarna skall
kunna läggas samman till en enda statsbudget. Som jag tidigare har nämnt har
synen på budgetens innebörd gradvis förändrats sedan 1937 års budgetreform. En
sammanläggning av drift- och kapitalbudgetarna kan därför ses som ett
stadfästande av den faktiska utvecklingen. En sådan sammanläggning innebär
vidare att budgetsystemet bUr mer lätthanterligt från administrativ synpunkt
och samtidigt enklare och mer lättöverskådligt. Enligt min mening bör därför en
sammanläggning nu komma tUl stånd. Ett exempel på en sådan statsbudget
tillämpad på statsbudgeten för budgetåret 1976/77 bör fogas till
regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

5.2.2
Förmögenhetsredovisning m. m.

Jag övergår nu tUl att behandla vissa frågor som
främst berör förmögenhetsredovisningen för affärsverk och likartade
verksamheter. Härvid kommer jag också att ta upp vissa av
affärsverkskommitténs förslag.

I budgetutredningens uppdrag har ingått att
förutsättningslöst se över den statliga förmögenhetsredovisningen samt att
föreslå principer för värdering av kapitaltillgångar och avskrivningsregler.
Budgetutredningen har framhållit att det inte finns någon allmänt accepterad
och praktiskt tillämpbar teori att utgå ifrån i fråga om grundsynen på
förmögenhets-och kapitalredovisning inom statsförvaltningen. Remissinstanserna
har med några få undantag delat utredningens uppfattning att syftet med
förmögenhets- och kapitalkostnadsredovisningen snarare är att förbättra
resursstymingen än att visa en aktuell förmögenhetsställning. Även jag ansluter
mig till den.

Ett moderniserat budgetsystem bör aUtså, vilket
även har varit budgetutredningens utgångspunkt, i dessa delar nära ansluta
till gängse praxis men samtidigt bättre knyta an till det av budgetutredningen
formulerade syftet att förbättra resursstyrningen.

Jag har tidigare anslutit mig tiU
budgetutredningens förslag att lägga samman drift- och kapitalbudgetarna. Då
kapitalbudgeten upphör som självständig redovisningsform saknas motiv för en
fortsatt redovisning av den statliga förmögenheten över kapitalfonder. Därmed
upphör den

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 42

hittiUsvarande
samlade redovisningen av statens förmögenhet. Denna redovisning lider
emellertid av mångahanda brister framför allt vad gäller fullständighet.
Exempelvis ingår inte avsevärda kapitaltiUgångar som har finansierats över
driftbudgeten i den redovisade statiiga förmögenheten.

Det
värde som kan tiUmätas en samlad, total redovisning av den statliga
förmögenheten förändras med samhällsutvecklingen och synen på de
ekonomisk-politiska instrument som vårt samhälle förfogar över. Enligt min
mening finns det i dag inte något praktiskt behov av att löpande följa
utvecklingen av den statliga förmögenheten. Däremot ligger det ett ostridigt
värde i en förmögenhetsredovisning för sådana verksamheter där mål eller
restriktioner i form av avkastningskrav kan formuleras. Förmögenhetsredovisning
utgör här ett av flera instrument för bedömningar av verksamhetens
effektivitet. I verksamheter där sådant behov föreligger bör, som
budgetutredningen har föreslagit och som remissinstanserna genomgående har
tillstyrkt, förmögenhetsredovisningen ges i form av en balansräkning. Den
information som hittiUs har lämnats riksdagen och som har hämtats ur resp.
kapitalfonds redovisning bör i stället hämtas från balansräkningar för de
aktuella verksamheterna. Härigenom har riksdagen möjlighet att ta stäUning
till regeringens förslag till anslag för verksamheten för aktuellt budgetår
mot bakgrund av uppgifter i senaste bokslut.

Bokslut för affärsverken, dvs. resultat- och
balansräkning samt förvaltningsberättelse, bör liksom hittills upprättas av
resp. affärsverks styrelse i enlighet med statsmakternas föreskrifter. Någon
generell möjlighet för verken att därvid göra bokslutsdispositioner i
konsolideringssyfte, vilket affärsverkskommittén har föreslagit, är jag inte
beredd att föreslå. Boksluten bör fastställas av regeringen. Redovisningen av
affärsverkens årsresultat och resultatprognoser för kommande budgetår bör
liksom hittiUs ske i anslutning tUl den inkomstberäkning som lämnas till
riksdagen. Av detta följer att jag inte finner skäl att, som budgetutredningen
har föreslagit, redovisa affärsverkens verksamhet i statsbudgeten mot formella
förslagsanslag.

Redovisningen av affärsverk och likartade
verksamheter bör vara överskådlig och lättbegriplig. Vidare bör så långt som
möjligt enhetlighet eftersträvas. En redovisning i form av en balansräkning
är ett allmänt accepterat sätt att presentera en ekonomisk verksamhets aktuella
slällning och bör kunna användas bl. a. för affärsverken. Samtidigt måste jag
konstatera att statsförvaltningens mångskiftande karaktär gör det omöjligt att
utforma alla balansräkningar på ett enhetligt sätt utan att värdefull
verksamhetsspecifik information försvinner. Det bör ankomma på regeringen att
efter förslag från vederbörande verk och myndigheter ange riktlinjer för hur
balansräkningarna bör utformas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 43

Den av mig förordade omläggningen av
förmögenhetsredovisningen avses inte medföra några organisatoriska förändringar
vad gäller myndigheternas ansvarsområden.

Enligt budgetutredningens förslag skall, liksom f.
n., endast tUlgångar med en minsta varaktighet av tre år och ett minimivärde av
10 000 kr., förmögenhetsredovisas. Utredningen har inte ansett sig böra lämna
ett förslag om vilka olika slag av tillgångar som skaU förmögenhetsredovisas.
Detta bör avgöras från fall tiU faU med hänsyn tUl informationsbehovet.
Remissinstanserna har i huvudsak inte haft något att erinra mot förslaget.
Statens vägverk har i sitt remissvar anmärkt att den definition som har givits
av utredningen inte täcker investeringar i omsättningstillgångar.

Jag delar utredningens uppfattning att frågan om
vilka tiUgångar som skall förmögenhetsredovisas bör avgöras från fall till fall
med hänsyn till informationsbehovet. En utgångspunkt bör vara att tillgångar
med mindre varaktighet än tre år och lägre anskaffningskostnad än 20 000 kr.
inte tas med i redovisningen. Regeringen bör justera beloppsgränsen bl. a. med
hänsyn till penningvärdeförändringar. Givetvis bör hland tillgångar redovisas
investeringar i lager och förråd. Vidare bör tillgångar finansierade genom
kapitaltUlskott från budgeten förmögenhetsredovisas. I den mån tillgångar har
finansierats helt eller delvis på annat sätt än genom kapitaltiUskott från
budgeten bör även här informationsbehovet vara vägledande för redovisningen av
dessa tillgångar. Jag avser exempelvis affärsverkens lager av
omsättningstillgångar, postverkets och televerkets bilar, vattenfallsverkets
entreprenadmaskiner, eller vissa förrådsanläggningar vid överstyrelsen för
ekonomiskt försvar. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt
riksrevisionsverket att utfärda närmare anvisningar i dessa avgränsningsfrågor.

Värderingen av tiUgångarna bör enligt utredningen
ske med utgångspunkt i det för avskrivning justerade nyanskaffningsvärdet,
dvs. ett uppskattat eller teoretiskt marknadsvärde vid redovisningstidpunkten
av en motsvarande eller lika ändamålsenUg tUlgång. Härigenom skuUe enligt
utredningen statens aktuella förmögenhetsställning komma till uttryck bättre än
om det en gång nedlagda finansiella kapitalet redovisas. Avskrivningar bör
enligt budgetutredningen beräknas på grundval av nyanskaffningsvärdet.
Förräntningskravet, av utredningen benämnt kapitalränta, bör beräknas med
beaktande av inträffade penningvärdeförändringar. Kapitalräntan, som enligt
utredningen är en realränta, bör fastställas av regeringen. Härigenom skulle
enligt budgetutredningen statens aktuella förmögenhetsställning redovisas
bättre än i nuvarande system, då det tillskjutna finansiella kapitalet
registreras. Dessutom skapas enligt utredningen en naturlig utgångspunkt för
beräkningen av kapitalkostnadema.

Utredningens
förslag har godtagits bl. a. av försvarets civilförvaltning

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 44

och
statistiska centralbyrån. Byggnadsstyrelsen har ansett att de av utredningen
föreslagna värderingsprinciperna kan tillämpas även för att registrera
förmögenhetsställningen för statens fastighetsbestånd. Riksrevisionsverket har
i princip godtagit utredningens förslag för budget-finansierade verksamheter,
men har ansett att för bl. a. affärsverk kan delvis andra krav på principer för
förmögenhetsredovisning behöva ställas. Budgetutredningens förslag kan i dessa
fall bl. a. ge upphov tiU samhällsekonomiskt icke önskvärda effekter på pris-
och taxesättning.

Kritik mot utredningens förslag i dessa delar har
anförts av affärsverken och statens industriverk.

Postverket har avstyrkt den av budgetutredningen
föreslagna förmögenhetsredovisningen emedan den enligt verket skulle göra
redovisningen mer subjektiv, osäker och svåranalyserad än f. n. Verkets grundläggande
syn är att förmögenhetsredovisning åtminstone för affärsverkens del bör härledas
ur begreppet god redovisningssed. Detta bedöms som angeläget bl. a. på gmnd av
att en stor del av verksamheten bedrivs under konkurrens och för att
underlaget för ekonomisk planering och kontroll skall bli så riktigt som
möjligt.

Postverket har bestämt hävdat sin uppfattning att
verkets anläggningstillgångar i enlighet med god redovisningssed även i
fortsättningen bör värderas med utgångspunkt i det historiska
anskaffningsvärdet och att avskrivningarna skall baseras på
nyanskaffningsvärdet. Summan av anskaffningsvärdena minskade med avskrivningar
på nyanskaffningsvärdena är också lämplig som bas för beräkning av
kapitalräntan, eftersom denna summa anger utnyttjat kapitaltUlskott från
staten. Verket har vidare anfört att en ändring av dessa regler för övrigt bl.
a. skulle påverka avkastningskravet. Om det för budgetprocessen erfordras en
speciell värdering av de av postverkets tiUgångar som har anskaffats för
anslagsmedel har postverket förklarat sig berett att göra en sådan vid sidan av
den ordinarie redovisningen.

Statens järnvägar har framhållit att
budgetutredningens förslag strider mot allmän praxis och god redovisningssed.
En balansräkning skall enligt verket i första hand fungera som en
resultatutredningsbalans och ingående värden tas upp efter en
försiktighetsnorm.

Förenade fabriksverken har inte ansett
budgetutredningens skäl för övergång till nya principer vara bärande för
affärsverken, utan har ansett det angeläget att affärsverken får behålla
hittills tillämpade allmänt vedertagna principer.

Statens vattenfallsverk har anfört att om man skuUe
grunda avkastningskravet för verket på ett helt annat kapitalbegrepp än det
som i dag tillämpas skulle all likställdhet och jämförbarhet med samarbetande
och konkurrerande företag förloras. Detta kommer i framtiden alt påverka
konkurrensförhållanden, samordnings- och samarbetsmöjligheter på samma sätt som
om en annan ränta skulle tUlämpas. Förutom att kon-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 45

sekvenserna
är svåra att överblicka kommer möjligheterna att kontrollera verksamhetens
effektivitet och jämförelser med företag i branschen att begränsas ytterligare.
Sådana jämförelser är angelägna för att statsmakterna och medborgarna skall
kunna bedöma den statliga sektorns effektivitet.

Likartade
synpunkter har anförts även av övriga affärsverk.

För egen del är jag, mot bakgrund bl. a. av den
kritik remissinstanserna har riktat mot förslaget, inte beredd att föreslå en
årlig förmögenhetsvärdering på det sätt som budgetutredningen har förordat.
Jag är inte heller beredd att föreslå att en realränta införs efter vilken
avkastningskrav skall bestämmas på ett indexuppräknat kapital och finner
därför inte skäl att frångå den huvudregel som hittills har gällt för förmögenhetsvärdering.
Förräntningskravet bör beräknas på grundval av det kapital som har tillskjutits
över budgeten eller av statsmakterna på annat sätt har ställts tUl förfogande
för verksamheten. Huvudregeln bör alltså liksom hittills vara att avskrivningar
baseras på nyanskaffningsvärdet och att förräntningskravet beräknas på ett
statskapital som i princip utgör skillnaden mellan tillskjutet och avskrivet
kapital. Verkställda avskrivningar bör liksom hittills i princip inlevereras
till budgeten. Denna huvudregel bör allmänt gälla alla affärsverk och
likartade verksamheter med de få undantag där särskilda skäl kan föreUgga. Det
bör ankomma på regeringen att föreskriva om undantag från huvudregeln.

Jag är inte heller beredd att godta affärsverkskommitténs
förslag att statskapital skall uppdelas i en lånedel och en egen kapitaldel. En
sådan uppdelning har inte någon praktisk betydelse för informationen om
affärsverkens effektivitet. Däremot finns ett allmänt intresse av att den
ekonomiska stäUningen redovisas på ett sådant sätt i årsredovisning att
underlag finns för olika typer av kalkylmässiga jämförelser mellan olika
affärsverk och mellan affärsverk och privata företag.

Budgetuttedningen har föreslagit att i normalfallet
bör linjär avskrivning tillämpas, dvs. avskrivningsbeloppet skaU varje år
utgöra en Uka stor andel av nyanskaffningsvärdet. Det ankommer på regeringen
att efter förslag från berört verk ta ställning till ändring av hittills tUlämpade
avskrivningsmetoder. Avskrivningstiderna bör givetvis som budgetutredningen
har föreslagit anpassas till den ekonomiska livslängden för resp. investering.
Föreskrifter om vilka avskrivningstider som skall tillämpas i ett enskUt fall
torde härigenom endast behövas i undantagsfall. Det ankommer på regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda de föreskrifter som kan
bli nödvändiga i detta sammanhang.

Statskapitalet bör liksom hittUls utgöra skillnaden
mellan anvisade investeringsanslag och verkstäUda avskrivningar. Investeringar
som tidi-gareläggs i sysselsättningsfrämjande syfte eller som görs i
försvarsfräm-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 46

jande
syfte och inte kan återvinnas eller som av andra skäl inte bör förräntas till
sitt fulla värde bör i enlighet med den praxis som gäller i dag bokföras endast
till den del det skall förräntas. Av detta skäl har det i nuvarande
budgetsystem varit nödvändigt att över driftbudgeten anvisa särskilda
avskrivningsanslag. Genom sammanläggningen av drift- och kapitalbudgetarna
behövs inte längre sådana anslag. I budgetpropositionen får för resp. anslag
redovisas i vilken utsträckning investeringar beräknas kunna förräntas och en
preliminär beräkning göras vilket belopp som skall förräntas. Några
avskrivningsanslag behöver däremot inte anvisas. Det bör enligt min mening i
ett nytt budgetsystem räcka med en föreskrift i regleringsbrev om hur
kapitaltUlskott skall tiUföras statskapitalet. Det är min avsikt att föreslå
regeringen att ge riksrevisionsverket i uppdrag att se över nuvarande praxis
beträffande grundavskrivningar. Som exempel på ett område där nuvarande system
med grundavskrivning behöver ses över kan jag nämna byggnadsområdet. Mot
bakgrund av nu gällande hyressättningsprinciper för statliga lokaler kan det
finnas anledning att avveckla stora delar av systemet med grundavskrivningar
inom byggnadsområdet.

Behov kan även föreligga att i en del fall
uppvärdera tillgångars bokförda värde. Detta kan exempelvis bli aktuellt om en
tidigare engångs-avskriven tillgång nyttjas i räntabel verksamhet eller om mark
överförs mellan olika verk och markvärdet framstår som för lågt eller då tillgångsvärden
av andra skäl framstår som för låga med hänsyn till verksamheten. Även andra
situationer kan föranleda att tillgångamas bokförda värde behöver uppvärderas.
Sådan omvärdering bör ske genom att tillgångens värde skrivs upp eUer
värdeminskningskontot skrivs ned samtidigt som statskapitalet skrivs upp med
motsvarande belopp. Föreskrifter om detta bör meddelas av regeringen.
Realisationsvinster vid försäljning av tillgångar för stadigvarande bruk bör på
likartat sätt bokföras enligt nu gäUande regler. Realisationsvinst bör skrivas
av genom extra avskrivning som skall inlevereras tiU budgeten.

De huvudregler jag har förordat för förmögenhets-
och kapitalkostnadsredovisning för affärsverk bör i tUlämpliga delar gäUa även
för andra, likartade statliga verksamheter. Jag syftar härvid främst på verksamheter
som redovisas på vissa av de nuvarande kapitalfonderna samt uppdrags- och
programbudgetmyndigheter. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilka
myndigheter som skall omfattas av den föreslagna redovisningen.

Jag vill också i detta sammanhang ta upp frågan om
förhållandet mellan riksrevisionsverket och affärsverken. Affärsverkskommittén
har föreslagit att riksrevisionsverket gentemot affärsverken bör arbeta på
samma sätt som en auktoriserad revisor med årliga revisionsinsatser. Förslaget
har tUlstyrkts av bl. a. postverket och Statens järnvägar. Riksrevisionsverket
har anmärkt att en revisors arbete i aktiebolag främst avser bok-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 47

slutsrevision
och att sådan revision bör utföras av verken själva. Enligt min mening bör dock
riksrevisionsverket vid sidan av sin förvaltningsrevision ha ett ansvar för
att affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar löpande granskas på samma
sätt som vid revision i ett aktiebolag. Innan bokslut fastställts av
regeringen bör det ha reviderats i enlighet med vad jag har anfört. Det bör
ankomma på regeringen att besluta om de närmare formerna för en sådan revision.

Som jag inledningsvis har anfört avser jag att
föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisionsverket att utarbeta riktlinjer
för god redovisningssed för affärsverken.

5.2.3.
Övriga budgettekniska frågor

Budgetutredningen har föreslagit att statens
normalränta, som enligt nuvarande regler utgör medeltalet av obligationsräntan
under de tio närmast föregående åren med tillägg av en kvarts procent för att
täcka förvaltningskostnader m. m., skall ersättas av en av regeringen
fastställd kapitalränta. Utredningen har bl. a. påpekat att statens normalränta
genom det stigande ränteläget har fått en inte avsedd subventionseffekt.

Jag delar budgetutredningens bedömning i denna
fråga. Mot denna bakgrund bör räntan på statens fordringar (statens
utlåningsränta) knytas till obligationsräntan på ett sådant sätt att ett
allmänt ändrat ränteläge får ett väsentligt snabbare genomslag.

När det gäller ränta i övriga fall (statens
avkastningsränta) viU jag anföra följande. Den ränta som skall utgöra
förräntningskrav för affärsverk är i princip i dag statens normalränta. Jag
har tidigare redovisat vissa utgångspunkter för redovisning av affärsverk och
likartade verksamheter. Jag har därvid understrukit behovet av att få underlag
för att bedöma verksamhetens effektivitet. Med hänsyn härtill anser jag att
förräntningskravet för dessa närmare bör ansluta till den aktuella
obligationsräntan som ett uttryck för kostnaden för kapital. För att utjämna
tiUfäUiga variationer men ändå få anslutning till gällande räntenivå bör
förräntningskravet sättas till det ovägda genomsnittet av obligationsräntan
under de senaste tre åren.

Slatens utlåningsränta och statens avkastningsränta
bör faststäUas per den 1 juli varje år, med hänsyn tiU aktuellt ränteläge, och
gäUa under hela det påföljande budgetåret. Normalt bör räntorna innefatta ett
till-lägg på en kvarts procent för förvaltningskostnader m. m. För särskilda
fall bör annan ränta eller annat avkastningskrav kunna fastställas än
utlånings- eller avkastningsräntan. Övergången från gällande räntesatser bör
ske successivt. Jag vill erinra om att räntesatserna för vissa verksamheter f.
n. fastställs av riksdagen. Någon ändring i denna befogenhetsfördelning är
inte aktuell.

Riksrevisionsverket
har hemställt att regeringen i anslutning till prov-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 48

ningen
av budgetutredningens förslag även prövar frågan om räntebeläggning av
förskott vid statlig upphandling. Denna fråga har även delvis behandlats av
budgetutredningen och av 1968 års upphandlingskommitté (SOU 1971: 88)
Offentlig upphandling. Chefen för finansdepartementet ansåg vid sin behandling
av upphandlingskommitténs betänkande i prop. 1973: 73 s. 62 att frågan om
räntebeläggning av förskott vid upphandling borde vila med hänsyn till att
frågan behandlades av budgetutredningen.

Riksrevisionsverket pekar i sin skrivelse på att
praxis i fråga om för-skottsgivningen i hög grad varierar mellan olika
myndigheter. Även sedan mer preciserade anvisningar till nu gällande regler
utfärdats kan den kvarstående möjligheten att lämna räntefria förskott enligt
riksrevisionsverkets uppfattning innebära att statens kostnader för
förskottsgiv-ningen inte beaktas i tillräckligt hög grad.

Riksrevisionsverkets förslag har remissbehandlats.
Även om en majoritet av remissinstanserna principiellt tillstyrker förslaget
är meningarna delade i fråga om den närmare utformningen av en räntebeläggning
och de praktiska problem som olika tillvägagångssätt kan innebära.

Förskott kan enligt min mening inte få användas i
syfte att t. ex. reglera anslagsbehållningarna utan bör kunna medges endast på
rent affärsmässiga grunder, med beaktande av statens kostnader för
för-skottsgivningen och de fördelar som förskotten innebär för leverantören.

Rent principiellt delar jag riksrevisionsverkets
uppfattning att förskott vid statlig upphandling bör räntebeläggas. En generell
modell för räntebeläggning stöter emellertid på praktiska problem. Jag vill i
detta sammanhang bara peka på beräkningen av utgiftsramar för det civUa och
militära försvaret. Det är därför min avsikt att i anslutning till kommande
budgetarbeten för berörda verksamhetsområden pröva frågan om hur
räntebeläggning av förskott kan ske i de fall det är motiverat.

Budgetens fyra anslagstyper klassificeras f. n.
formellt efter de regler som gäller för dels merutgifter, dels besparingar.
Förslagsanslag kan överskridas av regeringen utan riksdagens hörande, medan
outnyttjade medel i princip inte får reserveras till följande budgetår.
Möjligheterna att överskrida förslagsanslagen begränsas emeUertid av de villkor
riksdagen har angett för de enskilda anslagen. Obetecknade anslag får inte
överskridas och outnyttjade medel får inte användas under följande budgetår.

Reservations- och investeringsanslag får inte heUer
överskridas men besparingar får användas etter budgetårets slut. Besparingar
får även användas sedan anslaget inte längre finns upptaget i statsbudgeten,
dock enligt något olika regler. När det gäller reservationsanslag har regeringen
rätt att sedan anslaget inte längre finns upptaget i statsbudgeten medge att
reserverade medel får användas under ytterligare tre år. Där-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop,
1976/77:130 49

efter måste riksdagen ge sitt tiUstånd för att medlen
skall få disponeras. Investeringsanslagen, som används för de utgifter som
finansieras över kapitalbudgeten, får i fråga om anslag som gäller
anläggningsarbeten användas under ett obegränsat antal år efter det att
anslaget inte längre finns upptaget i statsbudgeten, förutsatt att de med
investeringen avsedda projekten har påbörjats inom tre år från den tidpunkt då
anslaget beviljades. För övriga investeringsanslag gäller samma regler som för
reservationsanslag.

Budgetutredningen har föreslagit
att de fyra nuvarande anslagstyperna skall ersättas med en enda anslagstyp för
vilka två regler skulle gälla. För det första borde regeringen få rätt att
medge överskridande upp till 10 % av anslagsbeloppet eller upp till ett belopp
av 1 milj. kr. endast ettdera villkoret behövde vara uppfyllt och för det
andra borde ingen möjlighet finnas att disponera outnyttjade medel efter
budgetårels slut.

Många remissinstanser är kritiska
mot detta förslag. Remissinstanserna har framför allt framhållit att
reservationsmöjligheten bör finnas kvar.

För egen del anser jag att
nuvarande system med förslags-, reservations- och obetecknade anslag har visat
sig fungera väl och därför bör bibehållas. Som en följd av mitt förslag om en
sammanläggning av drift- och kapitalbudgetarna bör anslag till investeringar
anvisas som reservationsanslag. Reserverade medel bör få användas för avsett projekt
under ett obegränsat antal år efter det att anslaget inte längre finns upptaget
i statsbudgeten, förutsatt att projektet har påbörjats inom tre år från den
tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Det ankommer på regeringen att
utfärda närmare bestämmelser härom. Någon ändring i övrigt av de bestämmelser
och den praxis som har utvecklats kring nuvarande system bör inte ske. Sålunda
bör bl. a. systemet med konjunkturmarginaler vid beräkningen av affärsverkens
investeringsanslag bibehållas.

Jag övergår nu till att redovisa
mina ställningstaganden till vissa övriga budgettekniska förslag som har förts
fram av budgetutredningen och affärsverkskommittén.

Inom skilda delar av den statiiga
budgeten tillämpas f. n. varierande system avseende beställningar av
anskaffningar som medför utbetalningar under flera budgetår, såsom
beställningsbemyndigande, kostnadsramar, investeringsramar etc.
Budgetutredningen har föreslagit en-helliga former för
beställningsbemyndiganden. Vidare har affärsverkskommittén föreslagit, att
inte utnyttjade delar av investeringsramar automatiskt skall kunna överföras
till nästa års budget. SJ, försvarets materielverk och bostadsstyrelsen har
avstyrkt ändrade regler för beställningsbemyndiganden. Jag delar i princip
uppfattningen att enhetiiga former för beställningsbemyndiganden bör
eftersträvas. Det är därför

4 Riksdagen 1976177.1 saml Nr 130

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:130 50

min
avsikt att i anslutning till kommande budgetarbeten ta initiativ till att
åstadkomma ett mer enhetligt bemyndigandesystem. Jag måste dock konstatera att
någon fullständig enhetlighet inte torde vara möjlig att åstadkomma med hänsyn
till olika verksamheters specifika karaktär. Jag är däremot inte beredd att
biträda affärsverkskommitténs förslag att inte utnyttjade delar av
investeringsramar automatiskt skall kunna överföras till niista års budget.
Däremot bör, liksom hittills, detta kunna ske efter prövning i varje särskUt
fall.

Jag har tidigare redogjort för mina överväganden
rörande förmögenhetsredovisningen i affärsverk och likartade verksamheten. Jag
vUl i detta sammanhang beröra ytterligare en fråga som har samband härmed.
Enligt sina instruktioner skaU alla affärsverk utom postverket och domänverket
placera de likvida medel som inte behövs som rörelsekapital i verksamheten på
statsverkets checkräkning i riksbanken. Möjlighet att placera tillfälligt
likvida medel på räntebärande räkning finns inte. Denna ordning kan innebära
att verken för att tillgodogöra sig förräntning på sådana medel verkställer
förskottsbetalningar eller företar liknande transaktioner, som med normala
placeringsmöjligheter för ett företag skulle te sig mindre rationella, men som
för affärsverken med nuvarande brist på placeringsmöjligheter framstår som
motiverade. Enligt min mening bör affärsverkens tillfälliga överskott på
likvida medel placeras på ett sätt som är godtagbart från statsmakternas
synpunkt och samtidigt tillgodoser verkens placeringsbehov. Övervägande skäl
talar därför för att verken, med undantag för postverket för vilket särskilda
regler gäller, efter beslut av regeringen bör kunna medges rätt alt placera
sådana medel räntebärande hos riksgäldskontoret. Denna möjlighet bör kunna
utnyttjas även för myndigheter med likartad verksamhet, främst
uppdragsverksamhet. Möjligheten att placera medel på räntebärande räkning
måste dock begränsas i vissa avseenden. Det bör givelvis inte vara möjligt för
myndigheterna att lyfta anslag för placering på räntebärande räkning. Anslag
bor inte om inte särskilda skäl föreligger få disponeras förrän verkställd
utgift eller överenskommet förskott betalas, alltså enligt nu gäUande
kontantprincip. Inte heller bör inleverans av överskott få skjutas upp i syfte
att under tiden placera medlen på räntebärande räkning. 1 enlighet med
gällande praxis bör överskott från affärsverken löpande levereras in till
statsbudgeten så att tre fjärdedelar av budgetårets beräknade överskott har
inlevererats före budgetårets utgång. Resterande belopp skall enligt nuvarande
ordning inlevereras senast då bokslut fastställs. Det bör ankomma på
regeringen att ge närmare föreskrifter beträffande placering av medel på
räntebärande räkning hos riksgäldskontoret.

Jag instämmer i budgemtredningens krav på en
förbättrad information om de investeringsobjekt myndigheterna för fram i sina
anslagsframställningar. Det är enUgt min mening rimligt att informationen i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:130 51

detta
avseende stegvis förbättras inom ramen för tilldelade resurser. När det gäller
förbättringar av statsmakternas beslutsunderlag i fråga om investeringar bör
även behovet av känslighetsanalyser betonas. Såväl för- som efterkalkyler bör
kunna ingå i én sådan förbättrad information.

Ibland föreligger, som budgetutredningen har
påpekat, behov av en mer omfattande information än vad som kan komma fram genom
investeringskalkyler. Vid beslut om investeringar, som bedöms vara särskilt
viktiga från samhällelig synpunkt, kan behov föreligga av s. k. samhällsekonomiska
kostnads-intäktsanalyser. En samhällsekonomisk kostnads-intäktsanalys inom ett
visst verksamhetsområde eUer viss samhällssektor kräver förutom ekonomisk
sakkunskap stor förtrogenhet med området i fråga. Det blir därför enligt min
mening naturligt att sådana analyser görs i organisatoriska former som anpassas
efter förutsättningarna i varje särskilt fall.

Budgetutredningen har vidare föreslagit att
införselavgifter på jordbrukets och fiskets områden skall redovisas på statsbudgetens
inkomstsida och utgifterna bestridas över budgeten. I avvaktan på stäUningstagande
till 1972 års jordbruksutrednings förslag bör redovisningen enligt min mening
ske enligt nu gällande regler.

Endast begränsade delar av socialförsäkringssystemet
regleras över den statiiga budgeten. Budgetutredningen har föreslagit att hela
socialförsäkringssystemet i informationssyfte skall redovisas i budgetpropositionen.
Jag delar budgetutredningens uppfattning att det är angeläget att i någon form
redovisa socialförsäkringssystemets omfattning och innehåll i samband med
regeringens förslag till statsbudget. Med anledning av utredningens förslag
ges numera en redovisning av socialförsäkringssystemet i inledningen tUl
försäkringsavsnittet i socialdepartementets avsnitt av budgetpropositionen.
Dessutom sker en redovisning i finansplanen. En översiktlig redovisning bör
därutöver i fortsättningen ske i anslutning till budgetförslaget.

I detta sammanhang vUl jag också ta upp vissa
praktiska följdverkningar av en ändrad förmögenhetsredovisning för
kapitalfonderna. Budgetutredningen har föreslagit att sådana kapitalfonder som
har förlorat sin aktualitet skall upphöra. En genomgång har visat att ca 15
lånefonder kan avvecklas. Jag delar den av budgetutrednihgen framförda
uppfattningen att redovisningen av inaktuella kapitalfonder bör upphöra och
avser att återkomma till denna fråga i särskild ordriing.

Budgetutredningen har vidare föreslagit att
revolverande lånefonder inte bör förekomma, utan att amortering och ränta skäll
inlevereras till inkomsttitel och beslut om nyutlåningens omfattning tas vid
den årliga budgetregleringen. För egen del är jag inte beredd att förorda ett
generellt avskaffande av fondernas revolverande karaktär. Sådana frågor bör
enligt min mening prövas från faU till fall.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 52

Jag är beredd att tUlstyrka budgetutredningens
förslag att fonden för förlag till statsverket skall avvecklas. Över denna fond
redovisas i dag främst förskott för projektering av vissa större
investeringsobjekt. Sådana löpande förskott bör i stället föras upp som
statskapital på resp. balansräkning eller återföras genom utnyttjande av rörlig
kredit. I den mån sådana förskott framdeles blir nödvändiga torde de kunna
bestridas genom utnyttjande av rörlig kredit i riksgäldskontoret.

Bank- och försäkringsinspektionernas fonder och
specialbudgetar är en annan fråga som budgetutredningen har berört. Dessa
myndigheters verksamhet finansieras i princip genom obligatoriska bidrag från
kreditinrättningar och försäkringsbolag. Bidragen redovisas under särskilda
inkomsttitlar på driftbudgeten och förs genom speciella avsättningsanslag över
till fonderna. Budgetutredningen har föreslagit att fonderna skall upphöra och
verksamheten hos inspektionerna nettoredovisas över budgeten. Bank- och
försäkringsinspektionerna har emellertid rest invändningar mot detta förslag.

Efter samråd med chefen för ekonomidepartementet
vill jag anföra följande. Jag delar budgetutredningens uppfattning att det
nuvarande redovisningssystemet för finansieringen av bankinspektionens och försäkringsinspektionens
verksamhet bör avvecklas. Någon ändring av finansieringsformerna som sådana är
emeUertid inte aktuell. Kostnaderna för inspektionernas verksamhet och sättet
att täcka dessa bör emellertid redovisas för riksdagen på ett sätt som närmare
ansluter sig till vad som gäller beträffande andra statsmyndigheter. 1 samband
med den ändrade anslagskonstruktionen bör bankinspektionen åläggas att i likhet
med andra myndigheter lämna förslag tUl anslagsframställning den 1 september
varje år. Chefen för ekonomidepartementet kommer att när förutsättningar
härför finns anmäla frågan om övergång tUl nytt redovisningssystem för
inspektionerna.

5.3
Programbudgetfrågor

En mer allmän försöksverksamhet med
programbudgetering inom den civila delen av statsförvaltningen inleddes år
1968. Försöksverksamhetens omfattning bestämdes så att statliga
verksamhetsområden av olika karaktär och under olika departement skulle bli
representerade. Syftet var att i praktisk verksamhet pröva programbudgetering.
Redogörelser för utrednings- och försöksverksamheten har lämnats i statsverkspropositionen
åren 19691974 (bil. 2).

Inom den civila delen av statsförvaltningen berörs
numera närmare 30 myndigheter av arbete med programbudgetering. Av dessa har
följande fått anslag anvisade i programtermer, nämligen statens bakteriologiska
laboratorium, sjöfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, statistiska
centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket, Chalmers tek-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 53

niska
högskola, universitetet i Linköping, konsumentverket, patent- och registreringsverket,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsverket, statens
lantmäteriverk, vissa delar av statens industriverk, Sveriges geologiska
undersökning, styrelsen för teknisk utveckling, statens provningsanstalt samt
statens skeppsprovningsanstalt.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1971 åt riksrevisionsverket
att med biträde av berörda myndigheter utvärdera försöksverksamheten rörande
programbudgetering. InnehåUet i tre delrapporter har tidigare redovisats för
riksdagen i statsverkspropositionen åren 19721974 (bU. 2). Riksrevisionsverket
har år 1975 avgett en sammanfattande slutrapport över försöksverksamheten.

Riksrevisionsverket framhåller att motiv,
värderingar, synsätt och behov har förändrats under den tioårsperiod som
utrednings- och försöksverksamheten har bedrivits och konstaterar att de
största utvecklingsinsatserna har gjorts i fråga om kostnadsredovisningen. Här
har man också kommit förhållandevis långt. Erfarenheterna av den utbyggda kostnadsredovisningen
och den ekonomiska rapporteringen genom redovisningssystemet (system S) för
statsförvaltningen är i allmänhet goda. Kännedom om verksamhetsgrenars och
ansvarsområdenas kostnader underlättar överblicken över den budgeterade
verksamheten och gör det möjligt att fortgående göra rimlighetsbedömningar och
pröva alternativ. Verksamhetsresultat har däremot mindre väl kunnat redovisas
kvantitativt i termer av måluppfyllelse, prestationer och effekter än vad som
förutsattes vid försöksverksamhetens början.

Riksrevisionsverket föreslår mot bakgmnd av sina
samlade erfarenheter att försöksverksamheten övergår i ett fortsatt arbete med
att allmänt förbättra ekonomi-administrationen i statsförvaUningen. Detta bör
enligt verket ske inom ramen för en successiv, myndighetsanpassad satsning på
utveckling och tillämpning av statens ekonomi-administrativa system, SEA. Varje
myndighet bör planera och avsätta resurser för anpassning av detta system till
sina särskilda förhållanden. Efter hand som resp. myndighet utvecklar sitt
ekonomi-administrativa system kan programindelning av verksamheten fastställas
av statsmakterna. Ändamåls-inriktade anslag kan knytas till programindelningen.

Vidare föreslår riksrevisionsverket att de allmänna
anvisningarna om myndigheternas anslagsframställningar skall ses över för att
kunna ge myndigheterna bättre ledning för att bl. a. lämna den nödvändiga informationen
till regeringen. Utöver de allmänna anvisningarna bör i vissa fall särskilda
anvisningar utformas som instrument för regeringens styrning. Avslutningsvis
framhåller riksrevisionsverket att behovet av utbildning och information
rörande ekonomi-administrativa frågor är stort.

För egen del anser jag att den försöksverksamhet
med programbudgetering som år 1968 inleddes inom den civila statsförvaltningen
har

5
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 130

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 54

varit
värdefull för att under skiftande betingelser praktiskt pröva programbudgetering.
Positiva erfarenheter har kunnat tas tiU vara och föras vidare till andra
områden. Jag ansluter mig till riksrevisionsverkets uppfattning om värdet av
kostnadsredovisning som underlag för fortgående rimlighetsbedömningar och
prövning av alternativ. Vad gäller resultatredovisning har man inte kunnat nå
så långt då det gäller att redovisa verksamhetsresultat i termer av
måluppfyllelse i kvantifierade former. Under den tid försöksverksamheten har
pågått har insikten vuxit sig allt starkare att det ofta är mycket svårt att på
ett meningsfullt sätt lägga samman prestationer, vilka inte kan prissättas.
Detta understryker betydelsen av att myndigheter och verk ägnar ökad
uppmärksamhet åt att finna metoder för att redovisa resultatet av sin
verksamhet för statsmakterna.

På ytterligare en punkt finns det enligt min mening
anledning att modifiera tidigare uppfattning. Det ansågs aUmänt vid
försöksverksamhetens inledning att en programindelning mer borde spegla en
indelning med hänsyn till de mål som främjas och mindre en funktionell eller
organisatorisk indelning. Arbetet med dessa frågor har dock visat att s. k.
flermålsverksamheter är utomordentligt vanliga. I dessa faU, dvs. när
verksamheter främjar flera mål samtidigt, kan en uppdelning av kostnader på
olika mål ofta bli mer eller mindre godtyckUg och därför knappast meningsfull.
Det kan i dessa fall vara bättre att behåUa den organisatoriska eller
funktionella indelningen som grund för programindelning. Det kan även finnas
andra skäl alt tillämpa en programindelning som är byggd på organisatorisk
eller funktionell grund. Som exempel kan nämnas krav på en intern styrning och
effektivitetsuppföljning samt krav på sammanhållen planering inom myndigheten.

Jag vill understryka att det finns mycket i de
metoder och synsätt som brukar sammanföras under begreppet programbudgetering
som förtjänar att vinna ökad tillämpning inom statsförvaltningen. Det gäller
främst det allmänna ekonomiska synsättet på en verksamhet, exempelvis kraven
på jämförelser meUan oUka handlingsalternativ och omprövning av befintiig
verksamhet, mer rättvisande kostnadsjämförelser och ett ökat
kostnadsmedvetande. Dessa principer ligger även tUl grund för de fortgående
organisationsförändringar som är nödvändiga för att ständigt anpassa
statsförvaltningen tUl förändrade behov och fömtsättningar. Jag vUl i detta
sammanhang erinra om vissa förändringar som redan har genomförts för större
delen av statsförvaltningen. Det gäller sammanslagningen av myndigheternas
avlönings- och omkostnadsanslag tiU förvaltningskostnadsanslag, redovisningen
av pensions- och socialförsäkringskostnaderna genom ett lönekostnadspålägg
samt redovisning av lokalkostnader över lokalnyttjarens anslag.

Jag delar riksrevisionsverkets uppfattning att
försöksverksamheten bör anses avslutad och övergå i ett fortsatt arbete att
genom bl. a. in-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 55

formation
och utbildning allmänt förbättra ekonomi-administrationen i statsförvaltningen.
Detta bör, som verket har framhållit, bl. a. ske inom ramen för en successiv,
myndighetsanpassad utveckling och tillämpning av statens ekonomi-administrativa
system.

Som elt led i en förbättrad ekonomi-administration
ingår även rationaliserings- och revisionsmyndigheternas ordinarie
myndighetsinriktade arbete.

Efter visst utvecklingsarbete inom en myndighet kan
det efter prövning i varje särskUt faU bli aktueUt att ge myndigheten anslag i
programtermer. Jag kommer att ta initiativ till att förberedelser vidtas för
att övergå till programanslag vid ytterligare ett antal myndigheter. Resultatet
av detta arbete kommer att redovisas för riksdagen i samband med behandlingen
av resp. myndighets anslag i budgetpropositionen.

Som jag redan tidigare har nämnt avser jag att låta
se över de aUmänna anvisningarna för myndigheternas anslagsframställning
(petitaanvisningarna) i så god tid att de kan bli tillämpliga för anslagsframställningar
enligt de nya riktlinjerna.

Jag övergår nu till att behandla budgetutredningens
förslag rörande resursstyrningen. Förslagen i denna del berör rollfördelningen
mellan statsmakterna och myndigheterna samt frågor rörande analys av verksamhetemas
mål och medel, ändamålsinriktning av budgeten och planeringssystem. Förslagen
syftar till att åstadkomma en förbättrad resursstyrning och kan enligt
budgetutredningen sägas innebära en till-lämpning av programbudgetering på
statsmaktsnivå.

Enligt budgetutredningen är budgetsystemet inte
alltid så utformat att arbetsrutiner och informationsflöden leder till att
resursstymingen underlättas. Ibland innebär arbetsrutinerna att regeringen
eller riksdagen kommer att ägna stor uppmärksamhet åt detaljfrågor, medan myndigheterna
i vissa fall har möjlighet att på egen hand fatta beslut som har stor betydelse
för samhällsutvecklingen. Budgetutredningen har i fråga om rollfördelningen
mellan statsmakterna och myndigheterna föreslagit att den nuvarande formen av
styrning av de statliga verksamheterna efter hand så långt som möjligt
förändras så att statsmakterna mer riktar uppmärksamheten mot verksamheternas
mål och resultat och mindre mot valet av resursslag. Den vägledande principen
bör vara att statsmakterna tar ett ökat ansvar för målinriktningen medan myndigheterna
får ett ökat ansvar för val av medel för att genomföra verksamheterna. I takt
med att det föreslagna styrsystemet införs bör detaljeringsgraden i de
bestämmelser som f. n. ges i regleringsbreven i form av anslagsposter för
lönekostnader, expenser, reseersättningar etc. jämte andra föreskrifter kunna
minskas. Behovet av kvarstående restriktioner för val av resursslag bör enligt
budgetutredningen granskas i en systematisk genomgång verksamhet för
verksamhet.

Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt den av utredningen förordade

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916fll: 130 56

principen
i fråga om rollfördelningen mellan statsmaktema och myndigheterna. Flera
myndigheter har dock framhållit vikten av att roUfördel-ningen utformas så att
myndighetema får behålla sitt ansvar för att ta initiativ och föreslå
förändringar av såväl verksamhetens utformning som dess innehåll.

Väsentliga steg har enligt min mening redan tagits
i riktning mot ett styrsystem som mer riktar uppmärksamheten mot
verksamheternas mål och resultat. Vissa myndigheter får redan nu anslag
anvisade i ändamålsinriktade termer med viss valfrihet i fråga om utnyttjande
av resursslag. Jag vill emellertid understryka att myndigheterna inte kan
eller bör lämnas full handlingsfrihet i fråga om val av resurser. Som budgetutredningen
har påpekat innebär användningen av vissa resursslag långsiktiga bindningar
för statsmakterna. Exempelvis kan på grund av det statiiga tjänstesystemet, den
statiiga personalpoUtiken och trygghetslagstiftningen anstäUning av personal
medföra sådana bindningar. Detta gäller även många investeringar. Ett annat
motiv för restriktioner kan vara att myndigheternas val av resursslag kan komma
i konflikt med statsmakternas mål på olika områden, t. ex. personal- och
lönepolitik, regionalpolitik, lokaliseringspolitik samt sysselsättnings- och
stabiliseringspolitik.

Föreskrifter rörande valet av resursslag meddelas
bl. a. i regleringsbrev. Under beredningen av regleringsbreven och andra
beslut prövas löpande behovet av restriktioner i fråga om valet av resursslag.
Enligt min mening finns det dock skäl att, som budgetutredningen har föreslagit,
göra en systematisk granskning av kvarstående restriktioner. Jag har för avsikt
att ta initiativ till en sådan genomgång.

För att nå den önskade inriktningen av styrningen
är det också viktigt att klarlägga hur olika medel samverkar för att främja
ett mål. Budgetutredningen har med en modeU för mål-medelanalys visat hur man
på ett systematiskt sätt kan analysera denna process. De överordnade
samhällsmålen kan emellertid vanligtvis endast formuleras i allmänna termer.
Utredningen betonar att dess analys endast bör uppfattas som ett exempel. I de
aUmänna anvisningarna för myndigheternas anslagsframställningar har numera
föreskrifter meddelats om en fördjupad analys av mål och medel.

Den nuvarande indelningen av driftbudgetens
utgiftssida i huvudtitlar bygger på en organisatorisk indelning med anknytning
till ändamålen. Exempelvis finns under försvarsdepartementets och kommunikationsdepartementets
huvudtitlar väsentligen endast verksamheter som främjar samma eller likartade
mål. Utifrån sin principieUa syn på styrningen av de statliga verksamheterna
har budgetutredningen föreslagit att indelningen av budgetens utgiftssida skall
ändras. Budgeten bör enligt utredningen på längre sikt ändamålsindelas i
sektorer huvudprogram anslag/program i stället för som nu huvudtitlar
littera anslag.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 57

Förslaget innebär att ändamålsindelningen skall
komma att ligga till grund för beslut i statsbudgeten och inte bara i efterhand
ge information om beslut, som har fattats i termer av en
organisationsindelning.

Principförslaget om en ändamålsindelning av
budgetens utgiftssida har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. En
stor del av de erinringar som har riktats mot förslaget avser frågan hur den
egna verksamheten skulle påverkas av en ändamålsindelning främst med avseende
på s. k. flermålsverksamheter. Jag delar den uppfattning som flera
remissinstanser har, nämligen att problem av organisatorisk natur kommer att
uppstå om budgeten ändamålsindelas på det sätt som utredningen har föreslagit.
Ett betydande antal myndigheter kommer oavsett hur ändamålsindelningen sker
att få medel anvisade från flera sektorer och program.

Indelningen av budgeten har vidare ett nära samband
med departementsindelningen, överväganden om den lämpliga fördelningen av
verksamhetsområden mellan departementen grundas på en rad olika förhållanden
och sker i annan ordning. Jag är därför inte beredd att förorda att budgeten
ändamålsindelas enligt de riktiinjer som budgetutredningen har redovisat. Vid
överväganden om departementsindelningen får uppställningen och indelningen av
budgeten ses som en komponent bland många andra. Strävan bör vara att så långt
som det är praktiskt möjligt och lämpligt sammanföra verksamheter på sådant
sätt att resursavvägningarna underlättas och överblicken förbättras.

Jag vill erinra om att den huvudtitelsvisa
uppställda redovisningen av statsutgifterna kompletteras med en
ändamålsinriktad redovisning i budgetförslaget. Utgifterna redovisas där f. n.
uppdelade i 15 olika ändamålsgrupper. Denna typ av redovisning ger enligt min
mening ett bra underlag för bedömning av de prioriteringar som har gjorts i
fråga om totalbudgetens utgifter.

Såväl budgetutredningen som affärsverkskommittén
har lagt fram förslag om en utbyggd systematisk planeringsverksamhet.

Utgångspunkten för budgetutredningens förslag i
fråga om planeringsarbetets organisation på statsmaktsnivå är riksdagens
ställningstaganden i samband med förslaget till ny regeringsform (prop. 1973:
90, KU 1973: 26, rskr 1973: 265 samt KU 1974: 8, rskr 1974: 19). Det innebär
att planeringsarbetet skall ledas av regeringen samt att riksdagen får del av
den information som utgör resultatet av olika studier och som kan vara av
betydelse för beslut som riksdagen skall fatta, medan riksdagens medverkan i
övrigt i det väsentliga bör få formen av insyn i planeringsarbetet. Regeringen
bär det slutiiga ansvaret för utformningen av och innebörden i förslag som
läggs fram för riksdagen, vilket för med sig att det ytterst ankommer på
regeringen att avgöra hur den utredning bör bedrivas som anses behövlig som
grundval för förslagen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 58

Enligt budgetutredningen bör budgetsystemets
informationsflöden förbättras genom en utbyggd systematisk
planeringsverksamhet. Budgeten bör sålunda byggas ut med en långsiktig
alternativinriktad planering med syfte att skapa handlingsfrihet för framtida
politiska beslut. Planeringen bör enligt utredningen redovisa olika rimliga
alternativ för verksamheternas utveckling och framtida inriktning och inte
resultera i långsiktigt bindande planer.

De
remissinstanser som har yttrat sig i frågan om planeringens syfte har i
huvudsak anslutit sig tiU budgetutredningens synsätt. Bl. a. har fullmäktige i
riksgäldskontoret funnit de angeläget att en systematisk planeringsverksamhet
inte resulterar i bindande planer utan tvärtom anger olika handlingsalternativ,
varigenom statsmakternas rörelsefrihet ökar. Detta är av betydelse både för
stabiliseringspolitiken med dess kortare perspektiv och för den mera
långsiktiga utvecklingen. Härvid är det självfallet av stor vikt, att man
prövar sig fram och successivt modifierar sina metoder och rutiner med ledning
av gjorda erfarenheter. Även jag delar budgetutredningens uppfattning om syftet
med långsiktig planering. Denna bör alltså enligt min mening syfta till att i
ökad utsträckning, mot bakgrund av alternativa antaganden om den framtida
UtveckUngen, redovisa olika alternativ för verksamheternas framtida inriktning
och de åtgärder som behövs för att behålla framtida handlingsfrihet. Den
långsiktiga planeringen bör däremot i princip inte resultera i bindande
planer. En på detta sätt utformad planering är ägnad att förbättra
möjligheterna att möta nya önskemål om offentiiga nyttigheter eller att vidta
åtgärder som bidrar till den samhällsekonomiska balansen.

Det förhållandet att planeringen inte bör resultera
i bindande planer innebär givetvis inte att myndigheterna skaU avstå från att
blicka framåt i tiden. Det är tvärtom synnerligen angeläget att man i
möjligaste mån analyserar de långsiktiga konsekvenserna av dagens beslut. Det
principiella syftet med planering bör som jag tidigare har anfört dock inte
vara att göra upp bindande planer utan att skapa handlingsberedskap för
alternativa utvecklingsmöjligheter och att utforma dagens beslut så att
morgondagens handlingsmöjligheter inte i onödan inskränks.

Jag vill erinra om att jag nyligen har tillkallat
en utredning om bättre metoder för planering och hushållning i
statsförvaltningen. Jag underströk då att metoderna för planering och styrning
av den offentliga verksamheten bör ge statsmakterna vida möjligheter att
prioritera mellan olika insatser. En översyn av budgetarbetets metoder och
beslutsunderlag är därför motiverad. I utredningens uppdrag ingår bl. a. att
överväga hur alltför omfattande bindningar i statsbudgeten skaU kunna
undvikas.

En övergripande långsiktig planering håller på att
byggas upp inom ett antal olika områden i samhället. Planeringen är utformad på
olika

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 59

sätt
inom olika samhällsområden. På senare år har insatser gjorts för att samordna
planeringen och ge den en fastare form och förbättrad organisation. De problem
som skall lösas har samtidigt ändrats. Människorna StäUer nya krav,
förändringarna i samhäUet går snabbare och planeringsproblemen ökar. Behovet av
framsynt planering för att möta utvecklingen inom olika samhällsområden
framträder aUt tydligare.

Den övergripande ekonomiska planeringen sker i form
av långtidsutredningar. Den senaste, 1975 års långtidsutredning, är den sjunde
i raden av sådana utredningar i Sverige. Den första utredningen gjordes redan
år 1948. Den snabba utvecklingen under de sista åren av 1940-talet föranledde
emeUertid regeringen att tillkalla en ny långtidsutredning redan år 1950.
Dennas arbete avsåg då perioden 19511955. Därefter har långtidsutredningar
utförts för var och en av de följande femårsperioderna. Redan i den utredning
som avsåg perioden 19611965 redovisades en utblick utöver den närmast
framförliggande femårsperioden. Dessa utblickar har sedermera kommit att
utgöra ett stående inslag i långtidsutredningarna och har ökat i omfattning och
ambition.

Samtidigt har man även konstaterat ett växande
behov av att stämma av utvecklingen under loppet av femårsperioden. Detta
skedde för första gången år 1968, då man gjorde en avstämning av utvecklingen
under åren 19661970. Vid detta tiUfäUe förlängdes dock inte perspektivet
utöver den ursprungliga femårsperioden. Detta var emellertid fallet när man år
1973 gjorde en avstämning av 1970 års långtidsutredning. Vid denna avstämning
utsträcktes perspektivet fram tUl år 1977. Detta innebär att man härigenom har
närmat sig ett system med rullande långtidsutredningar.

Långtidsutredningarna har att utgå från de av
statsmakterna uttalade målen för den övergripande ekonomiska politiken.
Utredningarnas uppgift är att mot bakgrund av förefintiiga
utvecklingstendenser undersöka hur dessa målsättningar skall kunna förverkligas
under den närmast framförliggande femårsperioden. Arbetet förutsätts omfatta
både en redovisning av de problem som därvid kommer att göra sig gällande och
en diskussion av alternativa vägar att lösa dessa.

Vid sidan av de ekonomiska långtidsutredningarna
finns det i vårt land en lång rad andra utrednings- och planeringsformer som
syftar till att kartlägga utvecklingen på fem års sikt eller längre. De Ökade
ambitionerna på regionalpolitikens område har gett upphov till en omfattande
planeringsverksamhet i form av den återkommande länsplaneringen. Som ett annat
exempel kan nämnas att de skärpta kraven på hushållningen med ändliga
naturresurser i första hand mark, vatten och luft har lett till en fysisk
riksplanering som nu befinner sig i sitt genomförandeskede.

Inom kommittéväsendet sker också en betydande
planeringsverksamhet avseende utvecklingen på längre sikt. Ofta gäller det då
utvecklingen inom särskilda samhällssektorer.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 60

Den övergripande samhällsplaneringen bygger till
stor del på underlag som lämnas av kommunerna. Av särskilt intresse för den
övergripande samhällsplaneringen är därvid den kommunalekonomiska långtidsplanering
som bedrivs på såväl landstings- som primärkommunal nivå.

Budgetutredningen har presenterat ett
principförslag om planeringssystem och planeringsdokument. Förslaget har
utformats mot bakgrund av förslaget om en ändamålsindelad budget.
Planeringssystemet och planeringsdokumenten är avsedda för planeringen inom
den civila delen av de statliga verksamheterna och berör planeringen på såväl
statsmaktsnivå som myndighetsnivå. Utredningen har inte tagit upp frågan om
planering inom försvaret.

Affärsverkskommittén har för planeringsverksamheten
vid affärsverken föreslagit att nuvarande verksamhetsinstruktioner bör
utvidgas till att omfatta vad staten/ägaren önskar ge uttryck för som
långsiktiga mål, att varje affärsverk bör upprätta en långsiktsplan som
fastställs av statsmakterna samt att affärsverken bör upprätta interna
rullande femårsprogram.

Av min redogörelse för utvecklingstendenserna inom
den nuvarande övergripande planeringen och de åtgärder regeringen redan har
vidtagit framgår att det synsätt som budgetutredningen har lagt till grund för
sitt planeringssystem har börjat tUlämpas i den övergripande planeringen på
slatsmaktsnivå.

Utredningens förslag till planeringssystem och
planeringsdokument har däremot kritiserats för att vara tungrott och
centralstyrt. Vilket perspektiv och vilka förutsättningar som mer i detalj
skall gälla för den mer långsiktiga planeringen för olika myndigheter måste,
enUgt min mening, bl. a. växa fram ur den årliga budgetdialogen. För den mer
övergripande planeringen anser jag att den lämpligaste organisationsformen bör
väljas från fall till fall. Jag vill i detta sammanhang understryka att en för
ändamålet tillkallad parlamentarisk utredning kan vara en lämplig form för att
bedriva planering med de syften jag tidigare har angivit, dvs. att belysa
effekterna av olika alternativa handlingsvägar. Som exempel på detta kan
nämnas att försvarsbesluten under senare tid har föregåtts av en sådan
planering med parlamentarisk insyn.

Jag har tidigare berört den övergripande
långsiktiga planering som håller på att byggas upp inom ett antal olika områden
i samhäUet. Olika insatser har gjorts för att samordna planeringen och för att
ge planeringen en fastare form och förbättrad organisation. Långtidsutredningarna
genomförs vart femte år. Genom den avstämning och utsträckning av
tidsperspektivet som år 1973 gjordes av 1970 års långtidsutredning har man
närmat sig ett syslem med rullande långtidsutredningsverksamhet. Enligt min
mening bör man sträva efter att stegvis och så långt som det är möjUgt och
lämpligt tidsmässigt anpassa den långsiktiga planeringen som äger rum inom
olika samhäUsområden tUl vad som gäller för långtidsutredningarna.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 61

5.4
Övriga frågor

5.4.1
Stabiliseringspolitiska frågor

Budgetutredningen har haft till uppgift bl. a. att
pröva hur den statliga budgeten skall kunna bli ett så effektivt instrument som
möjligt i stabiliseringspolitiken samt att överväga hur en ökad samordning
mellan kommunemas aktiviteter och stabiliseringspolitiken skall kunna ske.

Utredningen har genomfört ett antal undersökningar
om möjligheterna att använda den statliga budgeten i den löpande
stabUiseringspolitiken. Bland dessa undersökningar kan nämnas analyser av den
regionala och den tidsmässiga betydelsen av vissa investeringar. Utredningen,
som ansåg att budgeten i ökad utsträckning borde kunna användas som ett medel i
den löpande konjunkturpolitiken, diskuterade möjlighetema att förbättra
informationen om konjunkturläget samt föreslog förbättringar av befintiiga
medel i konjunkturpolitiken vilka rör såväl den statiiga som den kommunala sektorn.
Utredningen föreslog även vissa nya stabiliseringspolitiska medel. Utredningen
betonade att dess förslag syftade till att statsmaktema skulle förfoga över så
många instmment som möjligt i den ekonomiska politiken, men att det självklart
skall ankomma på statsmakterna alt i varje läge göra erforderiiga avvägningar
mellan olika stabiliseringspolitiska medel.

Remissinstanserna har nästan genomgående vitsordat
utredningens allmänna resonemang om behovet av effektiva
stabiliseringspolitiska medel. Däremot har flera av remissinstanserna ställt
sig avvisande till utredningens konkreta förslag till nya medel.

Som budgetutredningen har framhålUt ankommer det på
statsmakterna att bedriva en aktiv stabiliseringspolitik mot bakgmnd av den
tillgängUga informationen om det aktueUa konjunkturläget. Det är därvid
väsentligt att informationen om konjunkturiäget stegvis kan utökas och
förbättras. Det pågående utvecklingsarbetet med förbättrad
konjunkturinformation bör självklart föras vidare. Det är av vikt att statsmaktemas
beslut kan gmndas på aktuella och tillföriitliga progno ser.

Budgetutredningen påvisade genom sina olika
undersökningar de möjligheter men också de begränsningar som finns när det
gäUer att använda den statiiga budgeten i en aktiv stabUiseringspolitik. Sedan
utredningen framlade sina analyser och förslag har statsmakterna genomfört
flera stabiliseringspolitiskt motiverade åtgärder. Utredningens analyser av
möjligheterna att använda skilda delar av den statliga budgeten har därvid
varit av värde i det löpande arbetet.

Flera av utredningens förslag avsåg förbättringar
av redan tillämpade stabUiseringspolitiska metoder såsom utformning av regler
för projekteringsbidrag, byggnadsreglering och beredskapsarbeten. Jag finner
inte anledning att i detta samanhang ta stäUning tiU dessa förslag.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 62

Såsom
ulredningen har understrukit måste utformningen av dessa åtgärder ske mot
bakgrund av den i varje särskilt fall aktuella konjunkturpolitiska
situationen. Förslagen i dessa delar kommer således att beaktas vid
utformningen av olika stabiliseringspolitiska åtgärder.

Budgetutredningen har lämnat förslag om vissa nya
stabUiseringspolitiska medel. Jag viU i detta sammanhang kommentera några av
dessa förslag.

Utredningen har bl. å. föreslagit att
uttagsprocenten till den preUmi-nära statliga inkomstskatten skall kunna
varieras under löpande år. Frågan om uttagsprocent för den statliga
inkomstskatten underställs årligen riksdagens prövning. I denna mening
föreligger alltså den formella möjligheten för statsmaktema att använda den
statliga inkomstskatten som medel i den löpande stabUiseringspolitiken. Denna
möjlighet har dock inte utnyttjats sedan 1950-talet. Utredningens förslag innebär
att möjlighet skulle öppnas att variera uttagsprocenten med exempelvis 10 %
under löpande år. Utredningen har påvisat att ett system med en varierande
uttagsprocent kan få ogynnsamma fördelningspolitiska effekter, men har
förutsatt att denna fråga kan lösas i annan ordning. Förslaget har avstyrkts
av flera remissinstanser, vilka dels ifrågasätter den konjunkturpolitiska
effekten av variationer av uttagsprocenten, dels erinrar om de
fördelningspoHliska nackdelarna. Riksskatteverket har anfört starka
betänkligheter beträffande bl. a. de administrativa konsekvenserna. För egen
del är jag inte heller beredd att förorda någon ändring av gällande
bestämmelser.

Utredningen har bl. a. föreslagit alt regeringen
skall få en fullmakt att ändra vissa indirekta skatter under året. Frågan om
befogenhetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen i fråga om beslut om
ändring av vissa indirekta skatter har diskuterats i riksdagen senast i samband
med den nya regeringsformen (prop. 1973: 90, KU 1973: 26, rskr 1973: 265 samt
KU 1974: 8, rskr 1974: 19). Därvid har fastställts en viss ordning för hur
beslut skall kunna fattas under perioder då riksmöte ej pågår. Jag är inte
beredd att förorda någon ändring av den nyUgen fast-stäUda befogenhetsfördelningen
mellan riksdagen och regeringen i denna fråga.

Budgetutredningen har vidare understrukit vikten av
en bättre samordning mellan den statligt bedrivna stabiUseringspolitiken och
verksamheten inom den kommunala sektorn samt lagt fram vissa förslag i syfte
att förbättra denna samordning. Utredningen har även lagt fram konkreta förslag
om konjunkturdepositioner för konununala byggnadsinvesteringar,
konjunkturklausuler avseende lån och bidrag till kommunala investeringar samt
att den dåvarande kommunalekonomiska utredningen skulle få tilläggsdirektiv
avseende bl. a. begränsningar av den kommunala utdebiteringen. Jag vill erinra
om att utredningen (Fi 1976: 06) om kommunernas ekonomi bl. a. har fått i
uppdrag att beakta

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 63

eventuella
stabiliseringspoUtiska aspekter på de olika åtgärder som kommittén förordar.
Jag vill vidare erinra om att statsmakterna även förfogar över andra medel,
såsom byggnadsreglering och investeringsavgifter, vilka har utnyttjats i
stabiliseringspolitiskt syfte och vilka kan få motsvarande effekt som de av
budgetutredningen föreslagna åtgärderna. Med stöd av den numera tillämpade
finansfullmakten kan bidragen tUl bl. a. kommunala investeringar höjas när arbetsmarknadsläget
kräver det. Detta har tillämpats avseende bl. a. anordningsbidrag tUl daghem
och fritidshem. Det är dock av stor vikt att, som budgetutredningen har
understrukit, möjligheterna tiU samordning meUan den statiigt bedrivna
StabUiseringspolitiken och verksamheten inom den kommunala sektorn fortlöpande
bevakas.

En viktig förutsättning för en aktiv
stabUiseringspolitik är en hög beredskap. Med stöd av den numera tUlämpade
aktiva finansfullmakten har också nödvändiga åtgärder kunnat sättas in snabbt.
Jag finner inte anledning att föreslå någon ändring av den praxis som har
utvecklats, innefattande bl. a. redovisning av dispositionen av finansfuUmakten
i budgetproposition och kompletteringsproposition samt fastställande av en
allmän beredskapsbudget. En förutsättning för att statsmakterna skall kunna
utnyttja möjligheterna att använda den statliga budgeten i
stabiliseringspolitiken är emellertid att myndigheterna redovisar de faktiska
förutsättningarna att tidigare- resp. senarelägga olika investeringsobjekt.
Budgetutredningen har kartiagt det informationsbehov som föreligger. Jag avser
att i annat sammanhang föreslå åtgärder för att stegvis förbättra detta
informationsunderlag. Det är givetvis av vikt att användningen av befintUga
stabUiseringspolitiska medel ytterUgare kan förbättras. De insatser som har
gjorts i detta avseende under senare år bland vilka budgetutredningens
undersökningar av de faktiska förutsättningarna att utnyttja den statliga
budgeten har utgjort ett värdefullt bidrag har medverkat till ett gynnsamt
resultat. Arbetet med att förbättra de stabiliseringspolitiska medlen bör
stegvis föras vidare.

5.4.2
Budgetårets förläggning

Den statliga budgeten utgör en plan för statens
inkomster och utgifter under ett år, budgetåret, som omfattar perioden den 1
juliden 30 juni påföljande år. Avvikande redovisningsperioder förekommer för
enstaka verksamheter. Budgetpropositionen föreläggs riksdagen senast den 10
januari och kompletteringspropositionen före april månads utgång.

Budgetutredningen har ingående granskat de
administrativa aspekterna på nuvarande budgetårssystem i jämförelse med ett
kalenderårssystem. I sin analys har utredningen utgått från att
budgetpropositionen i ett kalenderårssystem skulle föreläggas riksdagen den 1
september och kompletteringspropositionen senast den 10 november.

Vid
en avvägning mellan de två alternativen bör enligt utredningen

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:130 64

följande
faktorer beaktas: de konstitutionella förhållandena, följder för
budgetprocessen, samordningen med kommunerna, informationsflödet om
konjunkturläget och internationella aspekter.

De konstitutionella faktorema måste enUgt
utredningen tillmätas stor vikt. Utredningen har inte haft i uppdrag att pröva
dessa utan har endast konstaterat att nuvarande system innebär att allmänna
val äger rum på hösten medan ett kalenderårssystem torde förutsätta val på
våren.

Följderna för budgetprocessen har utredningen inte
ansett böra tillmätas avgörande betydelse. För myndigheterna skulle arbetet
med anslagsframställningarna i ett kalenderårssystem äga rum på senvintern i
stället för som f. n. på våren och sommaren. På lokal och regional nivå skulle
arbetet behöva påbörjas redan under sommaren i stället för som f. n. före jul.
En nytiUträdande regerings möjligheter att påverka budgetarbetet skulle minska
något vid en omläggning.

Riksdagens budgetarbete omfattar f. n. drygt fyra
och en halv månad. I ett kalenderårssystem skulle denna tid behöva förkortas
med drygt en månad för att riksdagens budgetarbete skall kunna avslutas före
budgetårets början.

Samordningen med kommunerna, informationsflödet om
konjunkturläget och de internationella aspekterna berör enligt
budgetutredningen samma problem, nämligen hur staten från kommuner, näringsliv,
inter-nationeUa organisationer och främmande länder bäst skall kunna samla upp
information och beslutsunderlag av betydelse för finanspolitiken under kommande
budgetperiod samt påverka kommuner och näringsliv på ett från stabiliseringspolitisk
synpunkt lämpligt sätt. Frågan om beslutsunderlaget för finanspolitiken måste
enUgt utredningen tUlmätas stor vikt.

Från kommunernas synpunkt skulle enligt
budgetutredningen en omläggning av det statliga budgetåret till kalenderår i
vissa fall något förbättra möjligheterna att beräkna tillkommande statsbidrag.
Fördelarna härav torde dock vara begränsade. Kommunerna skulle vidare få kännedom
om den statiiga finanspolitiken innan deras budgetarbete har avslutats.

Ur statens synvinkel kan beräkningarna vad gäller
statsbidrag och kommunalskattemedel bli något osäkrare än vad som f. n. är
fallet för den första hälften av det statiiga budgetåret, dvs. den andra
hälften av det kommunala budgetåret, men mindre osäkra än vad som f. n. gäller
för det därpå följande halvåret. Den väsentiiga informationen måste i
kalenderårsmodellen presenteras i kompletteringspropositionen, inte som nu i
budgetpropositionen. Motsvarande gäUer om den aUmänna konjunklurinformationen
om kommunernas ekonomiska beteende under det kommande året.

Informationen om konjunkturiäget främst uppgifter
om företagens investeringar och exportieveranser samt kommunernas investeringar
och

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 65

utgifter
i övrigt skulle i ett kalenderårssystem enligt budgetutredningen försämras,
eftersom väsentligt grundmaterial kommer fram först under hösten. Detta skulle
enligt utredningens uppfattning endast delvis kunna motverkas med en
kompletteringsproposition under november. Underlaget för bedömning av den
internationella utvecklingen skulle dock knappast enligt utredningen förändras.

Enligt budgetutredningen kunde det vara mindre
tillfredsstäUande om ett väsentligt beslutsunderlag för den ekonomiska
politiken inte kunde presenteras i budgetpropositionen. Budgetutredningen har
framhållit att budgetpropositionen och riksdagens beslut på gmndval av detta dokument
bör bilda utgångspunkt för den ekonomiska politiken under hela budgetåret. För
utformningen av den ekonomiska politiken är det av stor betydelse att ha
tUlförlitlig information om näringslivets, kommunernas och andra länders
planer. Beslutsunderlaget för finanspolitiken kommer i denna mening att
försämras vid en övergång till kalenderårssystem.

Det förhållandet att beslutsunderlaget för första
delen av budgetåret försämras vid en omläggning tiU kalenderårssystem, medan
den andra delen blir bättte belyst fömtsatt att i kalenderårsaltemativet
väsentlig information har beaktats i kompletteringspropositionen bör enUgt
budgetutredningen ses mot bakgrund av att skiUnadema inte torde bli avgörande
för budgetårets förläggning. Slutet av det kommande budgetåret kommer ändå att
vara så avlägset att helt tillförlitliga prognoser kommer att saknas.

Det
faktum att staten f. n. fastställer sin budget ett halvår efter kommunerna,
näringslivet och flertalet andra länder har enligt utredningen vissa fördelar.
Statsmaktema kan genom sin budget vidta de korrigerande åtgärder som behövs
med anledning av övriga parters budgetbeslut. Det finns också f. n.
möjligheter att med uttalanden om statens tillämnade poUtik påverka kommunernas
och näringslivets budgetbeslut. Bedömningarna av frågan om beslutsunderlaget
för statens finanspolitik har lett tiU att budgetutredningen har förordat att
nuvarande budgetårssystem behåUs.

Flertalet remissinstanser delar eUer lämnar utan
erinran utredningens bedömning att de administrativa aspekterna talar för att
nuvarande budgetårssystem behålls. Ett mindre antal remissinstanser har förordat
en övergång till kalenderårssystem. Svenska kommunförbundet har anfört att ett
för staten och kommunerna tidsmässigt sammanfallande budgetår i förening med
en så långt möjligt sammanfallande ändamålsindelning av statens och
kommunernas budgetar skulle möjliggöra en riktigare redovisning av och
information om samhäUets insatser för de olika ändamålen under ett kalenderår.
Några remissinstanser, bland dem statistiska centralbyrån och
arbetarskyddsstyrelsen har framhåUit att nuvarande budgetårssystem medför vissa
svårigheter för planeringen till följd av att den officiella statistiken avser
kalenderår.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:130 66

För egen del finner jag budgetutredningens
omsorgsfulla kartläggning av de administrativa aspekterna på budgetårssystemet
värdefuU.

Jag delar utredningens slutsats att de
administrativa förhåUandena talar för att nuvarande budgetår bör behållas. Det
är av stor vikt att finanspolitiken kan grundas på bästa möjliga underlag. I
nuvarande system finns bättre förutsättningar för att bedöma den inhemska och
den internationella konjunkturutvecklingen. Detta kan beaktas redan i budgetpropositionen,
som därigenom kan utgöra underlag för statsmakternas ekonomiska politik under
budgetåret.

Budgetutredningen har konstaterat alt en omläggning
av budgetåret skulle medföra att riksdagens budgetarbete måste förkortas.
Budgetutredningen har ansett att detta är möjligt. Erfarenheterna från de
senaste riksmötena visar emellertid enligt min mening att en sådan förkortning
skulle innebära svårigheter för riksdagsbehandlingen.

Sammantaget talar enligt min mening de
administrativa förhållandena, särskilt framtagandet av underlaget för
finanspolitiken, samt det faktum att riksdagens budgetbehandling skulle behöva
förkortas vid en övergång till ett kalenderårssystem för att nuvarande
budgetårssystem bör behållas. Jag finner alltså inte skäl att föreslå någon
ändring av nuvarande redovisningsperiod.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer
jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för modernisering av det
statUga budgetsystemet som jag har förordat i det föregående.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
det förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning

1
Inledning ................................................. ... 2

2
Bakgrund ................................................. ... 4

3
Utredningsförslag ........................................ ... 7

3.1
Budgettekniska frågor ................................... ... 7

3.2
Programbudgetfrågor .................................. .. 15

3.2.1
Försöksverksamhet med
programbudgetering .... 15

3.2.2
Utredningsförslag om
resursstyrning m. m......... .. 19

3.3 Övriga frågor................................................ .. 23

3.3.1
StabUiseringspolitiska
frågor ........................ .. 23

3.3.2
Budgetårets förläggning .............................. .. 25

4 Remissyttranden ........................................ .. 26

4.1
Budgettekniska frågor .................................. .. 26

4.2
Utredningsförslag om
resursstyrning m. m........... .. 32

4.3
Övriga frågor................................................ 34

4.3.1
Stabiliseringspolitiska
frågor ......................... .. 34

4.3.2
Budgetårels förläggning ............................... .. 36

5 Föredraganden ........................................... .. 37

5.1
Inledning ................................................. .. 37

5.2
Budgettekniska frågor ................................... .. 39

5.2.1
Sammanläggning av drift- och
kapitalbudgetarna m. m 39

5.2.2
Förmögenhetsredovisning m. m......................... .. 41

5.2.3
Övriga budgettekniska frågor .......................... .. 47

5.3
Programbudgetfrågor .................................. .. 52

5.4
Övriga frågor................................................ 61

5.4.1
Stabiliseringspolitiska
frågor ......................... 61

5.4.2
Budgetårets förläggning ............................... 63

6
Hemställan .............................................. .. 66

7
Beslut ........................................................ 66

Innehållsförteckning ......................................... 67

Bilaga ............................................................ .. 68

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga

Statsbudget
för budgetåret 1976/77

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsinkomster

Statsutgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

88 033 151000 863 462 000

111
180154 000

A Skatter, avgifter m. m. T Skatter och avgifter II
Diverse inkomster

B Inkomster i statens verksamhet 10 300 844 000

Summa 99 197 457 000

Underskott

11982 697 000

Summa statsinkomster

A
Utgiftsansiag

I Kungl. hov- och slottsstaterna 14 371 000

II Justitiedepartementet 4 108 177 000

III Utrikesdepartementet 3 486 755 000

IV Försvarsdepartementet 10 613 338 000 V Socialdepartementet 31010 421000

VI Kommunikations

departementet 6 815 879 000

VII Finansdepartementet 7 640 543 000

VIII Utbildningsdepartementet 14 844 730
000

IX Jordbruksdepartementet 4 472 313 000

X Handelsdepartementet 477 738 000

XI Arbetsmarknads

departementet 6 661 061 000

XII Bostadsdepartementet 6 788 020 000

XIII Industridepartementet 4 679 280 000

XIV Kommundepartementet 1504 823 000 XV Oförutsedda utgifter 1 500 000 000

XVI Riksdagen och dess verk 162 705 000

XVII Räntor på statsskulden m.m. 5 100 000 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Beräknad övrig medelsftirbrukning

I Förändrad disposition av rörliga

krediter 300 000 000

II Minskning av anslags

behållningar 1 000 000 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa statsutgifter

111 180154
000

opaginerad Kontrollera mot PDF

NORSTEDTS TKYCKEM STOCKHOLM 1977 7701 BS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

86 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (86)

86 kopplingar i 69 dokument.

  1. SOU 2021:74 Ett modernt belöningssystem, de allmänna flaggdagarna och redovisningen av anslaget till hovet s. 274 i texten
  2. SOU 2007:75 Att styra staten s. 76 · s. 285 i texten
  3. Prop. 1992/93:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 i texten
  4. Prop. 1989/90:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 i texten
  5. Bet. 1988/89:KrU7 Vidareförsäljning av konst s. 53 i texten

Visa alla 69