Sök i Ratio Lex

om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

22 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:134, om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 Regeringens
proposition

1976/77:134

om
ändring i läkemedelsförordningen (1962:701);

beslutad
den 24 mars 1977,

Regeringen föreslär riksdagen atl antaga det
förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

INGEGERD
TROEDSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om atl s. k.
naturmedel som inte är avsedda för injektion skall undantas frän
läkemedelskontroll. Förslaget innebär att naturmedel ulan registrering som
läkemedel bör kunna få marknadsföras med den medicinska argumentering som kan
anses sakligt berättigad. Socialstyrelsen skall dock kunna beslula all
läkemedelsförordningen skall lillämpas på sådani medel.

I
Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 134

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:134

Förslag till

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrives all I § 3 mom. och 20 § 2 mom. läkemedelsförordningen
(1962:701) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom,' , Vad i denna förordning stadgas skall, om
socialstyrelsen ej i särskilt fall bestämmer annat, icke tillämpas
beträffande sådant medel, som ej innehåller något verksamt ämne i en
myckenhet överstigande en miljondel av medlets vikt, ej heller beträffande
mineralvatten, mineralkällsalter, fruklsalier eller sådana för munhåla
eller svalg avsedda pastiller och liknande beredningar, vilka icke
innehålla annat än vad som jämlikt livsmedelsstadgan må ingå I konfeklyrer.

3 m o m , Vad i denna förordning
stadgas skall, om socialstyrelsen ej i särskill fall bestämmer annat, icke
tillämpas beträffande

1. sådani medel, som ej innehåller
någon verksam beståndsdel i en myckenhet överstigande en miljondel av medlets
vikt,

2. sådani medel som enligl
bettyg-gande erfarenhet vid normalt bruk ej medför hälsorisker för människa
eller djur och i vilket den verksamma beståndsdelen är en växt- eller djurdel,
ett mineral eller i naturen förekommande bakieriekullur. salt eller saltlösning.

3. mineralvatten, mineralkällsal

ter, fruklsalier eller sådana för mun

håla eller svalg avsedda pastiller och

liknande beredningar, vilka icke in

nehålla annat än vad som enligt livs

medelslagen (1971:511) och med slöd

av samma lag utfärdade bestämmelser

får ingå i konfeklyrer.

Ej heller skall vad i förordningen
stadgas gälla beträffande sådana medel som sårsalvor, inandningsoljor,
antiseptiska lösningar, liniment och dylikt, vilka uppfylla de villkor i fråga
om sammansättning och märkning, som socialstyrelsen föreskriver.

Första Slyckel 2 gäller ej medel
som är avsett för injektion.

Innan vara som avses i första
styckel 2 tillhandahålles förbrukare skall tillverkare, importör, eller den
som först 'Senaste lydelse 1970:207,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:134

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

saliihåller
varan göra anmälan lill socialstyrelsen. Sådan vara skall märkas med uppgift
om att medlet ej har genomgått för läkemedel föreskriven kontroll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 S

2 mom. Till dagsböter dömes den som a)
tillverkar, saluhåller eller försäljer läkemedel ulan alt vara berättigad
därtill eller eljest i slrid mol 15 S eller mot villkor, som gäller för
åtnjutande av tillstånd till sådan verksamhet; b) i ansökan om registrering
eller lillständ enligt denna förordning lämnar oriktig uppgift rörande
förhållande av betydenhet:

cjbrytermol villkor, som föreskri- c) bryter mot
villkor, som föreskrivits med stöd av 1 § 3 mom. andra vits med stöd av
1 § 3 mom. andra

styckel, eller mol vad som
eljesl föreskrivits rörande märkning; eller d) åsidosätter nödig aklsamhet vid
hantering av läkemedel eller vid handhavandet av emballage eller redskap, som
använts lill läkemedel.

styckel,
eller mot vad som eljesl föreskrivits rörande märkning;

d) åsidosätter
nödig aklsamhet vid

hantering av läkemedel eller vid

handhavandet av emballage eller

redskap, som använts lill läkemedel;

eller

e) åsidosätter
anmälningsskyldighet

enligl f § 3 mom. eller i sådan anmä

lan lämnar oriktig uppgift rörande för

hållande av betydenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den I januari 1978.

I*
Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 134

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:134

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson,
Mundebo, Ullsten, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Troedsson

Proposition
om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

1 Inledning

Socialstyrelsen har, på grundval av ell av en
arbetsgrupp inom verket utarbetat förslag, föreslagil atl medel som i huvudsak
utgörs av naturprodukter och inle är farliga och som används i hälsofrämjande
syfte bör få säljas utan hinder av läkemedelsförordningens beslämmelser.

Efter remiss har yttranden över socialstyrelsens
förslag avgells av generallullslyrelsen, lanlbruksstyrelsen, statens
livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, näringsfrihetsombudsmannen (NO),
konsumenlverkel, Apoteksbolaget AB, Apotekarsocielelen,
Läkemedelsindustriföreningen/Represen-taniföreningen för utiändska
farmaceuliska industrier (LIF/RUFI), Sveriges läkarförbund. Svenska
läkaresällskapet, Sveriges farmaceulförbund, Läkar-föreningen för antroposofisk
läkekonst, Svenska homeopraklikers riksförbund. Stiftelsen Nordiska
laboratorier. Hälsokostbranschens leverantörsförening, AB Drogcentralen,
Kooperativa förbundet (KF), Sveriges färghand-lares riksförbund,
Hälsofrämjandet, Sveriges allmänna patientförening, Chi-roprakliska föreningen
i Sverige och Sveriges kemiska industrikontor,

2 Gällande
bestämmelser

2.1
Läkemedelsförordningen

I 1 S 1 mom. läkemedelsförordningen (1962:701,
ändrad senast 1975:763) finns en definition av begreppet läkemedel. Enligt
denna är läkemedel en vara som är avsedd atl förebygga, påvisa, lindra eller
bota sjukdom eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:134 5

sjukdomssymptom,
att användas i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel eller
att användas vid föriossning. Ytterligare en förutsättning som anges i
definitionen är att varan har gjorts i ordning så att den är färdig att använda
för det ändamål den är avsedd för. Det är således inte varans objektiva
egenskaper som i ett visst fall gör den till läkemedel utan i stället avsikten
med varan. Enligt 1 § 3 mom. skall förordningen - om socialstyrelsen inte i
särskilt fall bestämmer annat - inte tillämpas beträffande sådant medel, som
inte innehåller något verksamt ämne i en myckenhet som överstiger en miljondel
av medlets vikt, inte heller beträffande mineralvatten, mineralkällsalter,
fmktsalter och halspas-tiller o.d., vilka inte innehåller annat än vad som
enligt livsmedelslagen får ingå i konfeklyrer. Även vissa andra medel som
sårsalvor, inandningsoljor, antiseptiska lösningar m. m. undantas från
tillämpningen. Socialstyrelsen kan vidare med stöd av 1 § 5 mom. föreskriva,
att förordningen helt eller delvis skall tillämpas beträffande vara, som kan
användas på del sätt som anges men som inle ställts i ordning sä alt den är
färdig att använda, samt beträffande annan vara, som i fråga om egenskaper och
användning står läkemedel nära. Med stöd härav har socialstyrelsen genom
kungörelsen (MF 1968:19) föreskrivit bl. a. att läkemedelsförordningen i sin
helhet skall tillämpas beträffande medel, som är avsett att införas i kroppen
genom injektion, oavsett om medlet innehåller något verksamt ämne i en myckenhet
som överstiger en miljondel av medlets vikt eller inte.

Enligt 4 § läkemedelsförordningen skall läkemedel
vara av fullgod beskaffenhet, och får inte vid normal användning medföra
skadeverkningar, som står i missförhållande till den avsedda effekten. Av 5 §
framgår att läkemedel skall vara fullständigt deklarerat med avseende på
sammansättning samt halt av ingående beståndsdelar. Socialstyrelsen får dock
medge undantag härifrån. Benämning på läkemedel får inte vara vilseledande vad
gäller medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt och inle heller
vara ägnad att åstadkomma förväxling med annat läkemedel. Socialstyrelsen flr
meddela föreskrifter om märkning, utlämnande och förordnande av läkemedel.
Priset på läkemedel skall också vara skäligt (6 §).

2.2
Livsmedelslagen

Enligt 1 § livsmedelslagen (1971:511, ändrad senast
1976:589) förstås med livsmedel matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller
annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på
vilken läkemedelsförordningen är tillämplig. Livsmedel som saluhålls får inte
ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara
skadligt alt förtära, smittförande eller på annat sätt otjänligt till
människoföda (5 §). Som livsmedelstillsats får användas endast tillsats som
först godkänts för

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:134 6

livsmedlet
ifråga. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
undanlag härifrån (6 §). Lagen innehåller vidare föreskrifter om alt livsmedel
inte utan särskilt tillstånd får saluhållas under uppgift atl del är särskilt
lämpat för människor med behov av särskild kost på grund av ålder, sjukdom
eller annat förhållande (20 §). Fråga om sådani tillstånd prövas av livsmedelsverket
i samråd med socialstyrelsen.

2.3
Marknadsföringslagen

I marknadsföringslagen (1975:1418, ändrad senast
1976:292) som trädde i kraft den 1 juli 1976 och som ersatte den tidigare
gällande lagen (1970:412) om otillböriig marknadsföring har getts vidgade
möjligheter att inom ramen för samhällets konsumentpolitik påverka förelagens
produktutformning och den information som företagen lämnar om sina produkter.

Näringsidkare kan åläggas all lämna informalion som
har särskild betydelse från konsumentsynpunkt om de varor, tjänster eller
andra nyttigheler som han marknadsför (3 §). Saluhäller näringsidkare till
konsumenl för enskilt bruk vara som på gmnd av sina egenskaper medför särskild
risk för skada på person eller egendom kan marknadsdomstolen förbjuda honom att
fortsätta med del (4 §). Marknadsdomstolen kan förbjuda marknadsföring som
genom alt strida mol god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot
konsumenien eller näringsidkare (2 §). Beslämmelsen har sin motsvarighet i den
tidigare gällande lagen om otillböriig marknadsföring. I förarbetena till
denna uttalade dåvarande departementschefen bl. a. att myckel stora krav bör
ställas på vederhäftigheten vid medicinsk argumentation, både i fråga om
läkemedel och andra hälsovårdsprodukter med hänsyn lill den övertygande kraft
som sådan argumentation ofta torde ha. Del bör ställas höga krav på
vederhäftighet hos framställningar som riktar sig lill sjuka också därför alt
dessa kan antas vara mindre kritiska än konsumenler i allmänhet. Frågor om förbud
eller ålägganden las av marknadsdomstolen upp efter ansökan av
konsumentombudsmannen (KO) (10 §).

KO har alltifrån tillkomsten av lagen om
otillböriig marknadsföring haft många ärenden som har gällt reklamen för
naturpreparat. Ingripanden har i en rad fall gjorts mol påståenden om
hälsofrämjande effekler av olika preparat. Särskilda riktlinjer för
granskningen av reklamen för varor inom hälsovårdsområdet har utarbetats av KO
i samråd med socialstyrelsen. De vamgrupper inom hälsovårdsområdel, vars marknadsföring
KO övervakar, utgörs av läkemedel och hälsovårdsmedel. De förra är antingen
farmaceuliska specialiteter eller ej standardiserade varor (s. k.
extempore-bered-ningar), vilka båda grupper får säljas endasl frän apotek.
Hälsovårdsmedel som säljs med medicinsk eller hygienisk argumentering säljs
även av andra än apotek. KO:s övervakning inom hälsovårdsområdel omfattar,
liksom beträffande övriga produktgrupper, alla former av marknadsföring.
Marknadsföringen skall vara sann och vederhäftig och får inte innehålla
vilseledande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:134 7

uppgifter
rörande en varas sammansättning, verkan eller användning.

Vid prövning enligt marknadsföringslagen av
vederhäftigheten av viss uppgift i marknadsföringen tillämpas som huvudprincip
omvänd bevisbörda. Del innebär, alt den som bär ansvaret för en
marknadsföringsåtgärd också skall kunna styrka riktigheten av de uppgifter som
har lämnats vid marknadsföringen. Annonsören kan alltså åläggas att pä ett
vederhäftigt sätt med kort varsel inför KO verifiera viss uppgift i reklamen;
Beträffande dokumentation för marknadsföring varierar kraven med varans
karaktär och egenskaper. För farmaceuliska specialiteter blir KO:s krav på
dokumentation i allmänhet mera omfattande och bedömningen strängare än för
hälsovårdsmedel.

KO och konsumentverket har fr. o. m. den 1 juli
1976 förts samman till en myndighet, benämnd konsumentverket. Verkets
generaldirektör är samtidigt KO.

3
Socialstyrelsens förslag

Socialstyrelsen har funnit det rimligt att medel,
som i huvudsak utgörs av naturprodukter och ej är farliga och som används i
hälsofrämjande syfte, bör fä säljas ulan hinder av läkemedelsförordningens
bestämmelser Styrelsen föreslår all dessa medel benämns
"naturmedel". Socialstyrelsen framhåller alt det i princip skulle ha
varit önskvärt all kunna lösa frågan på gemensam nordisk grund. Denna uppgift
ingår i den nordiska läkemedelsnämndens mandat. Det föreligger dock enligt
styrelsen stora skillnader i naturmedlens ställning i de olika medlemsländerna.
En snabb nordisk lösning av frågan lorde därför inte vara möjlig.

Med naturmedel avser socialstyrelsen sädana medel
som enligt betryggande erfarenhet vid normall bruk inte medför några
hälsorisker för människa eller djur och i vilka den verksamma beståndsdelen är
en växt, ett djur, en bakteriekultur eller del av en växt eller ett djur saml
de s. k. ho-meopatiska medlen. Naturmedlen bör undantas frän beslämmelserna om
läkemedelskonlroll genom ett tillägg till I § 3 mom. läkemedelsförordningen.
Medel avsedda för injektion bör dock inte undantas från kontrollen. Naturmedlen
blir härigenom i fortsättningen underkastade livsmedelslagens bestämmelser.

Utom de vanliga livsmedlen är det huvudsakligen ett
antal traditionella medel från växtriket om vilka det finns betryggande
erfarenhet om oskad-lighet. Den erfarenhet som skall ligga till gmnd för om ett
medel skall få fritt användas i Sverige bör, enligt socialstyrelsen, härröra
från områden som geografiskt och ur klimatsynpunkt är oss närstående. I fråga
om medel från djurriket och från bakteriekulturer lorde det endast undanlagsvis
finnas betryggande erfarenhet om deras ofarlighet. Även beredningar av medlen
bör i princip omfattas av förslaget med den begränsningen att dessa inte får
lill art och styrka väsentligt avvika från utgångsmaterialet. Härmed åsyftar

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 8

socialstyrelsen
i första hand beredningar i vilka utgångsmaterialet har koncentrerats starkt. Inte
heller bör renframslällda innehållsämnen varken som sådana eller som
beredningar med avsevärt högre koncentration än i utgångsmaterialet hänföras
till naturmedel. Styrelsen framhåller vidare att i beredningar vanligen ingår
s. k. konstituentia, dvs. beståndsdelar som inte är avsedda att vara verksamma
utan som har tillsatts av tekniska skäl t. ex. lösningsmedel, bindemedel i
tabletter, smakämnen etc. Sädana beståndsdelar i ett naturmedel får vid
användningen inte medföra någon hälsorisk.

Att bedöma om ett medel vid användningen medför
hälsorisker ställer krav både på den som avser att tillhandahålla medlet och på
tillsynsmyndigheten. Ur säkerhetssynpunkt måste socialstyrelsen därför ha
befogenhet atl vidta åtgärder lill förebyggande av skada. Socialstyrelsen avser
att utfärda vägledande anvisningar om vilka medel som på förhand kan uteslutas
som naturmedel. Den som tillhandahåller etl naturmedel bör vara skyldig att pä
begäran lill styrelsen redovisa skälen för sin bedömning att medlet inte medför
hälsorisker. Socialstyrelsen måste också ha möjlighet all, om hälsorisker kan
befaras, förklara att medlet i fråga skall vara underkastat läkemedelsförordningens
bestämmelser.

Socialstyrelsen anser det långt ifrån möjligt att i
förväg ge en täckande redogörelse för var gränsen skall dras mellan medel som
kan och sådana som inte kan anses medföra hälsorisker. Både art, grad och
frekvens av skadlighet skiftar i olika proportioner hos skilda medel. Sådana
medel som t. ex. kan ge lindriga allergiska besvär hos elt fätal av dem som
använder dem bör inte utan vidare förbjudas menar socialstyrelsen.

En stor och i förväg relativt lätt avgränsad gmpp
som måste uteslutas från att tillhandahällas som naturmedel är de medel som på
gmnd av innehållet av vissa beståndsdelar endast får utlämnas mot recept, om
de försäljs som läkemedel. Socialstyrelsen påpekar vidare att vissa läkemedel i
dag trots avsevärda fysiologiska eller farmakologiska effekter kan säljas utan
recept framför allt på gmnd av den kontroll de är underkastade enligt läkemedelsförordningen.
I den mån dessa skulle komma att omfattas av definitionen på naturmedel måste
socialstyrelsen från fall till fall genom noggrann prövning ta stäUning till,
om de skall få säljas fritt. Inom den gmpp som inte på förhand är utesluten
från att kunna behandlas som naturmedel, bör det enskilda medlets egenskaper
vara avgörande om det skall hänföras till gmppen naturmedel. Socialstyrelsen
framhåller att bedömningen därvid bör knytas till den färdiga produkten.

Naturmedel avsedda till injektion kan, enligt
styrelsen, aldrig betraktas som oskadliga, på gmnd av de olika risker som är
förknippade med dem. Socialstyrelsen föreslår därför all injektionspreparat
skall omfattas av läkemedelsförordningens bestämmelser.

Socialstyrelsen anser inte att det finns anledning
att ålägga den som tillhandahäller naturmedel anmälningsskyldighet till
socialstyrelsen. Styrelsen föreslår istället en anmälningsplikt till
konsumentverket för att underiätta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 9

KO:s
övervakning av marknadsföringen av naturmedel. Den föreslagna anmälningsplikten
bör även omfatta skyldighet att anmäla, när försäljning av ett medel upphör.
För fastställande av principer och riktlinjer för handläggning av
naturmedelsfrågor hos konsumentverket bör dock verket samråda med
socialstyrelsen. Förslaget innebär bl. a. att de s. k. homeopatiska medlen nu
också skulle bli anmälningspliktiga. Detta bör, framhåller styrelsen, på sikt
kunna ge en värdefull kunskap om användningen av dessa medel.

Socialstyrelsen föreslår en beteende vetenskap! ig
undersökning beträffande förekomsten av naturiäkemedet och om medlens
användning mot olika sjukdomar samt om medlens effekt eller brist på effekt.
Undersökningen bör ske under medverkan av patienter som har använt sådana
medel. Vid undersökningen bör även den s. k. placeboeffekten granskas.
Socialstyrelsen framhåller all en sådan undersökning bör kunna ge värdefulla
upplysningar om sjukvärdens relationsproblem. Styrelsen understryker dock att
om kliniska prövningsprojekt avseende naturiäkemedel inte skall utkonkurreras
av andra angelägna forskningsuppgifter som tävlar om de begränsade resurserna,
måste särskilda medel anslås för prövningen av naturiäkemedel. Om prövningen
skall initieras och övervakas av socialstyrelsen, kommer vidare
läkemedelsavdelningen att behöva ökade resurser. Styrelsen anför vidare alt
sväriösta etiska problem kan aktualiseras i samband därmed. Socialstyrelsen
förklarar sig emellertid beredd att närmare utreda fömlsältningarna för en
sådan forskningsverksamhet.

4
Remissyttranden

Flertalet remissinslanser är positivt inställda
till att varor som inte kan befaras vara skadliga och som uppfattas som
hälsofrämjande utan omgång kan säljas i allmänna handeln. Flera instanser
framhåller dock alt det är viktigt vilken tillsyn som skall gälla beträffande
naturmedlen. Den av socialstyrelsen föreslagna genereUa undantagsbestämmelsen
i 1 § 3 mom. läkemedelsförordningen har kritiserats från skilda synpunkter,
främst av de av förslagets konsekvenser närmast berörda remissinstanserna,
konsumentverket och livsmedelsverket.

Några remissinstanser bl. a. apoteksbolaget och
drogcentralen ifrågasätter om inle det syfte socialstyrelsen har velat befrämja
kan uppnås utan ändring av läkemedelsförordningen. Man konstaterar således att
läkemedelsförordningen inle utgör något hinder för att naturpreparat av
allehanda slag saluförs. Försäljningen blir oförenlig med
läkemedelsförordningen först då den sker med medicinsk argumentering. Detta
innebär, framhåller man, att del i handeln kan förekomma både preparat med
skadliga verkningar och medel vilkas sammansättning och verkningar är okända,
utan att detta strider mot läkemedelsförordningen. Det framhålls dock att läkemedelsförordningens
beslämmelser kan antas ha en avhållande verkan på försälj-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:134 10

ningen
av sådana preparat. Apoteksbolaget avstyrker den föreslagna ändringen i
läkemedelsförordningen och föreslår istället all socialstyrelsen och
konsumentverket vid den fortsatta tillämpningen av läkemedelsförordningen
resp, marknadsföringslagen medverkar till att praxis utvecklas i den riktning
som föresvävat nalurläkemedelsulredningen.

Konsumentverket säger sig inle kunna lillstyrka
socialstyrelsens förslag att nalurpreparat generellt skall undantas från kravet
på registrering pä den gmnden att den som tillhandahåller preparaten gör
gällande att de är o-skadliga. Verket anser inte, att marknadsföringslagen och livsmedelslagen
ger etl tillräckligl starkt konsumentskydd beträffande naturmedel. Den s, k.
produktsäkerhetsbeslämmelsen i marknadsföringslagen, genom vilken KO kan
ingripa om en näringsidkare till konsument för enskilt bruk saluhåller vara,
som medför särskild risk för skada på person eller egendom kan, framhålls del,
endast användas ifråga om preparat med känd skadlighel, eftersom det ankommer
på KO atl visa alt preparatet är skadligt. Kunskapen om många naturpreparat är
idag långl ifrån fullständig varför KO kan befaras fä bevissvårigheter.
Konsumentverket konstaterar alt läkemedelsförordningens bestämmelser hittills
har fungerat som etl komplement lill marknadsföringslagen i den meningen att
kravet på registrering enligt läkemedelsförordningen, och därmed på
förhandskontroll av preparat, har verkat avhållande på förelagens benägenhet
alt använda en argumentering om atl preparaten har medicinska verkningar och
därmed även på intresset alt saluföra sådana preparat. Konsumenlverkel anser
del dock befogat alt upphäva kravet på registrering för sädana preparat, som
under lång lid har använts av många människor utan att det har framkommit atl
de är skadliga. Verket anser att socialstyrelsen, som har erforderiig expertis,
bör ha möjlighet all undanta vissa preparat eller gmpper av preparat från
läkemedelsförordningens registreringskrav. I fråga om sådana av
socialstyrelsen undantagna preparat kommer marknadsföringslagen atl ulgöra ett
tillräckligt instrument för kontroll av marknadsföringen.

Livsmedelsverket ställer sig också tveksami till
förslaget och framhåller att frånvaron eller begränsningen av vetenskaplig
prövning av naluriäke-medlens innehåll, deras farmakodynamiska eller eventuellt
loxiska verkan bör markeras genom all medlen sammanförs till en särskild grupp
med begränsad tillämpning av läkemedelsförordningens bestämmelser. Gruppen bör
endast fä marknadsföras med klart angivande av att den inte genomgått för
läkemedel föreskriven kontroll. De förtärbara medel som med socialstyrelsens
förslag undantas frän läkemedelsförordningens tillämpning och sålunda faller
inom livsmedelslagens tillämpningsområde kommer från livsmedelsverkets sida
att bedömas från livsmedelshygienisk, dvs. livsmedels-toxikologisk och
bakteriologisk-biologisk synpunkt med risk för all förekomst av vissa
verksamma beståndsdelar kan medföra att medlen måste antas vara otjänliga'lill
människoföda och sålunda inle få saluhållas.

Även
läkarförbundet ifrågasätter om marknadsförings- och livsmedelsla-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 H

gens
bestämmelser samt konsumentverkets övervakning av naturläkemedlen innebär en
tillfredsställande kontroll, eftersom nämnda lagar från början aldrig har
avsett produkter som kan användas vid ibland komplicerade sjukdomstillstånd
ulan läkarmedverkan. Förbundet understryker all den för tillverkaren/försäljaren
föreslagna anmälningsplikten lill konsumentverket bör kompletteras med etl
resurstillskott i form av tillgång till medicinsk expertis hos konsumentverket
för övervakning av naturmedlens användning. Etl ökat samarbete mellan
socialstyrelsen och konsumenlverkel i dessa frågor bör, enligl läkarförbundet,
komma lill stånd. Läkarförbundet betonar att socialstyrelsen måsle inta stor
vaksamhet i frågor om naturmedlen. Hur en sådan övervakning skall ske anser
förbundet bör närmare utredas.

Näringsfrihetsombudsmannen
(NO) framhåller atl av central belydelse kommer även i fortsättningen all bli
all medel inle lillhandahälls som kan innebära risker för liv och hälsa. Eftersom
kontrollen i della avseende även efter införande av en friare ordning för
naturmedel i första hand bör åvila socialstyrelsen, bör det såsom föreslagils
av arbetsgmppen, vara lill denna myndighet som anmälan om försäljning av
naturmedel skall inges, anser NO.

Generaltullstyrelsen som har all övervaka
bestämmelserna i läkemedelsförordningen om rätten lill införsel av läkemedel
anser atl tullverket inte kan tillämpa den föreslagna undanlagsbestämmelsen för
naturmedel utan alt del föreligger elt officiellt ställningstagande av behörig
myndighet att vissl preparat eller viss klart avgränsad och ulan större
svårighet identifierbar vamgrupp är att anse som naturmedel. Sädana allmänt
förekommande preparat bör därför finnas upptagna på särskilda förteckningar. I
fråga om mindre allmänt förekommande preparat kan, menar tullverket,
socialstyrelsens beslut eventuellt dokumenteras i en handling som sökanden har
alt förete vid import av produkten ifråga.

Hälsokostbranschens leverantörförening framhåller
all socialstyrelsen bör göra en sakkunnig utredning med företrädare för
naluriäkemedelssidan innan styrelsen avgör vilka varor eller varugrupper som
skall falla under läkemedelsförordningens bestämmelser. Föreningen
ifrågasätter nämligen om socialstyrelsen har sakkunskap om naluriäkemedlens
dosering, oskadlighet etc. Hälsofrämjandet menar atl alla sådana traditionella
medel frän växtriket, som använts under läng tid utan atl några loxiska
biverkningar blivit rapporterade, bör godtas som naturmedel utan närmare granskning.

Läkarföreningenför anlroposofiski orienterad
medicin (LA OM) och Föreningen för antroposofisk läkekonst (FALK) anser
socialstyrelsens definition av "naturmedel" för snäv och menar atl
den egentligen endast handlar om naturprodukterna. De föreslår att
arbetsgmppens förstag till definition av della begrepp, "naturprodukter,
homeopatiskl eller anlroposofiski medel" bör behållas. Föreningarna vänder
sig också mot socialstyrelsens förslag att undanta injektionspreparaten. De
framhåller att lill adekvat behandling ofta hör injektionsmedel och att det
oftast är de svårast sjuka som är i behov

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 12

av
dessa, människor som "getts upp" inom den konventionella vården,
reumatiker, cancersjuka, astmatiker m. fl.

De flesta remissinstanserna är positiva lill
förslaget om beteendevetenskaplig forskning rörande naturiäkemedlen. Bl. a.
läkarförbundet och läkar-ställskapet uttalar dock farhågor för atl den kan gå
ut över andra mer angelägna forskningsuppgifter. Hälsokostbranschens
leverantörförening understryker vikten av atl befintlig sakkunskap hos
biologiskt inriktade läkare, hälsohemspersonal, sjuksköterskor etc. tillvaratas
på bästa sätt i en sådan forskning. Föreningen påpekar att det finns omfattande
material i form av journaler från hälsohem m. m.

Krav på ökade resurser för handläggningen av
naturmedelsfrågorna framförs av konsumentverket och livsmedelsverket.

Konsumentverket föreslår också all elt fast
samrådsorgan med företrädare för socialstyrelsen, livsmedelsverket och
konsumentverket inrättas med uppgift all fortlöpande bevaka frågor avseende
naturmedel, ge råd då beslut skall fallas och bidra till att myndigheternas
verksamhet samordnas.

5
Föredraganden

Under de senaste åren har de s. k. naturmedlen och
deras användning diskuterats livligt. Socialstyrelsen tillsatte i november 1973
en arbetsgmpp för att utreda fömtsättningama för användning av sådana medel vid
sjukdomsbehandling. Socialstyrelsen har nu föreslagil att naturmedlen undantas
från läkemedelsförordningens tillämpningsområde. Förslaget har remissbehandlats.

Socialstyrelsen framhåller inledningsvis atl del
hade varil önskvärt all frågan om tillhandahållande av s. k, naturmedel hade
kunnat lösas på gemensam nordisk grund. Styrelsen har emellertid funnit all en
snabb nordisk lösning av frågan inle är möjlig.

Socialstyrelsen anser det vara rimligt all
naturmedlen undantas frän till-lämpning av läkemedelsförordningen. Med sådant
medel avser styrelsen dels medel som enligt betryggande erfarenhet vid
normalbruk inte medför hälsorisker för människa eller djur och i vilket den
verksamma beståndsdelen är en växt, ett djur, en bakteriekultur eller del av
växt eller djur, dels s. k. homeopatiska medel, dvs. medel som ej innehåller
någon verksam beståndsdel i en myckenhet som överstiger en miljondel av
medlets vikt. De homeopatiska medlen är redan undantagna från
läkemedelskontroll. Från tillämpningen av läkemedelsförordningen bör dock inte
undantas medel som är avsett för injektion. Genom att medlen undantas från
tillämpningen av läkemedelsförordningen faller de under livsmedelslagens
(1971:511) bestämmelser i den mån de är avsedda att intas genom munnen. Medlen
blir även i fortsättningen underkastade kontroll enligt marknadsföringslagen
(1975:1418). För att förstärka kontrollen enligt den lagen föreslår styrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 13

viss
anmälningsplikt lill konsumentombudsmannen (KO) för den som tillhandahåller
naturmedel.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva lill
förslaget att de varor som uppfattas som hälsofrämjande och som inte kan
befaras ha skadliga verkningar undanlas frän läkemedelskontroll. Några
remissinstanser, däribland apoteksbolaget och drogcentralen, ifrågasätter dock
om inte syftet med socialstyrelsens förslag kan uppnås utan
författningsändring genom en ändrad tillämpning. Behovet av tillsyn betonas av
flera instanser. Livsmedelsverket anser alt naturmedlen även i fortsättningen
bör falla under socialstyrelsens ansvarsområde men underkastas en mera
begränsad tillämpning av läkemedelsförordningen än f n. Konsumentverket är
tveksamt om förslaget innebär tillräckliga kontrollgarantier och har vidare
invändningar mol anmälningsplikten till KO.

För
egen del vill jag framhålla följande.

Sedan lång lid tillbaka används i vårt land olika
medel som är tillverkade av naturprodukter. Några av dessa är registrerade
farmaceuliska specialiteter och säljs pä apoteken. Flertalet sädana medel är
dock inte registerade som läkemedel. De saluförs i livsmedelsbutiker och
hälsokostaffärer i den mån de över huvudtaget säljs i landet.

Enligl läkemedelsförordningen skall läkemedel vara
av fullgod beskaffenhel och inte vid normal användning medföra skadeverkningar
som står i missförhållande till den avsedda effekten. Farmaceuliska
specialiteter, vilka utgör den dominerande delen av läkemedlen, får inte säljas
innan de har underkastats en mycket ingående prövning. Tillverkaren har att
ansöka om registrering av specialiteten. För registrering krävs också att
medlet har den angivna effekten och inte har biverkningar som är alltför
allvarliga i förhållande lill denna. Dessutom krävs atl priset på medlet är
skäligt. I debatten om naturmedlen har bl. a. framhållits att vissa sådana
medel har godkänts som läkemedel i utlandet medan de i Sverige har blivit
underkända.

Vi har i Sverige en mycket noggrann
läkemedelskontroll vilkel medfört atl vi i jämförelse med många andra länder
har ett förhållandevis litet antal läkemedel. Delta är fördelaktigt bl.a. av
säkerhetsskäl. Begränsningen får dock inte drivas så långt att onödiga hinder
uppställs för människor, som av något skäl önskar använda ett visst preparat.

Socialstyrelsens förslag atl s. k. naturmedel som
enligt betryggande erfarenhet vid normalt bruk inte medför några
skadeverkningar skall undantas från läkemedelskontroll har tillstyrkts av
flertalet remissinstanser. Jag delar denna uppfattning även om jag i likhet med
socialstyrelsen anser att det hade varit önskvärt med en gemensam nordisk
lösning av frågan om naturmedlens tillhandahållande. Förslaget innebär att
naturmedel som inte har registrerats som läkemedel lår marknadsföras med den
medicinska argumentering som kan anses sakligt berättigad. För att detta skall
kunna ske behöver medlen undantas från läkemedelsförordningens
tillämpning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:134 14

Undantagandet
medför mi de medel som är avsedda atl tas in genom munnen - och detta torde
vara fallet med de flesta av dessa - lill skillnad från läkemedlen blir
underkastade livsmedelslagens'bestämmelser.

När det gäller avgränsningen av begreppei
naturmedel har remissinstanserna i allmänhet inte haft några invändningar mot
socialstyrelsens definition. Även jag kan i huvudsak ansluta mig till den.
Bland de verksamma beståndsdelar som kan få ingå i medlen bör även tas upp
mineral och i naturen förekommande saller och saltlösningar. Jag anser dock att
beteckningen naturmedel inte bör omfatta de s. k. homeopatiska medlen med
hänsyn till att dessa kan vara syntetiskt framställda. Med hänsyn till de
.särskilda risker som är förenade med Injektioner är jag inte beredd atl nu
föreslå all naturmedel som är avsedda att injiceras skall undanlas från läkemedelsförordningen.

Förutom en del vanliga livsmedel är det
huvudsakligen ett antal traditionella medel från växtriket om vilka del finns
betryggande erfarenhet om oskadlighet. När det gäller medel från djurriket och
från bakteriekutturer torde betryggande erfarenhet om ofariighel endast
undantagsvis finnas. Den erfarenhet som bör ligga till grund för ett medels
användning i Sverige bör härröra från områden som med hänsyn till
läkemedelstradition står oss nära. Även beredningar av naturmedel bör i princip
omfattas av undantaget. Vissa inskränkningar häri torde dock bli nödvändiga.
Det kan sålunda inte vara lämpligt att lill de traditionella medlen hänföra
bearbetade produkter med egenskaper som lill art och styrka väsentligt avviker från
utgångsmaterialets. Jag syftar då i första hand på beredningar i vilka
utgångsmaterialet har starkt koncentrerats. Vidare bör renframslällda
innehällsämnen varken i sig eller som beredningar med avsevärt högre
koncentration än i utgångsmaterialet hänföras lill naturmedel,

I beredningar ingår också vanligen s. k.
konstituentia, dvs. beståndsdelar som inle är avsedda att vara verksamma utan
som har tillsatts av lekniska skäl exempelvis som lösningsmedel, bindemedel i
tabletter eller smakämnen. Inte heller dessa beståndsdelar i etl naturmedel får
vid användning på människa eller djur kunna medföra några hälsorisker om
medlet skall kunna undanlas från läkemedelskonlroll.

Det är inte möjligt alt i förväg närmare ange vilka
enskilda medel som kan undantas från läkemedelskonlroll. Både art, grad och
frekvens av skadlighet skiftar i olika proportioner hos skilda medel.

En slor grupp som måste uteslutas från atl
tillhandahållas som naturmedel är, som socialstyrelsen framhåller, de medel som
pä grund av att de innehåller vissa beståndsdelar endasl får utlämnas mol
recept, om de försäljs som läkemedel. Styrelsen påpekar vidare atl vissa
läkemedel i dag trots avsevärda fysiologiska eller farmakologiska effekter kan
säljas ulan recept framför alll på grund av den kontroll de är underkastade
enligt läkemedelsförordningen, I den mån dessa skulle komma att falla under
begreppet naturmedel måste

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:134 15

socialstyrelsen
frän fall till fall genom noggrann prövning la slällning lill om de skall få
säljas fritt.

Socialstyrelsen föreslär att försäljning av
naturmedel skall anmälas till KO för alt dennes övervakning av marknadsföringen
skall underiättas. Anmälan bör också göras när försäljning av naturmedel
upphör.

Vid remissbehandlingen har bl. a. konsumentverket
anfört att marknadsföringslagen och livsmedelslagen inte ger elt tillräckligt
starkt konsumentskydd beträffande naturmedel. Om man efterger kravel alt
socialstyrelsen skall pröva elt nalurpreparat innan det får marknadsföras med
en medicinsk argumentering, finns del enligl konsumentverkels mening risk för
atl allehanda preparat, både sådana med känd skadlighet och oprövade preparat,
kommer alt utbjudas på marknaden i ökad utsträckning.

Jag delar uppfattningen att vissa sådana negativa
effekter kan uppkomma av elt beslut att undanta naturmedlen från
läkemedelskontroll. Det bör ankomma på socialstyrelsen att utfärda anvisningar
som vägledning för tillverkare m. fl. om vad som bör krävas för att
betryggande erfarenhet skall anses föreligga. Jag anser i likhet med
socialstyrelsen att styrelsen bör ha möjlighet att, om hälsorisker kan befaras
vid användning av visst medel, besluta om alt medlet i fråga skall vara
underkastar läkemedelsförordningens bestämmelser. En motsvarande bestämmelse
finns redan i läkemedelsförordningen. För all en sådan bestämmelse skall bli
effekiiv bör den som avser att tillverka, importera eller saluhålla naturmedel
i hälsofrämjande syfte vara skyldig att anmäla detta lill socialstyrelsen. Anmälan
torde inte behöva vara åtföljd av någon särskild dokumentation om medlets
effekt men väl av uppgifter om medlets sammansättning när det gäller såväl art
som mängd. Dessutom bör redovisas de skäl som ligger till grund för bedömningen
all medlet inte medför hälsorisker. Ansvaret för all medlet är oskadligt vid
normal användning på människa eller djur bör ligga hos tillverkaren eller den
som först saluför medlet i Sverige. I normala fall bör därför anmälan inte leda
till någon egentlig prövning från socialstyrelsens sida. Den granskning som
socialstyrelsen företar bör kunna inriktas på atl översiktligt pröva de lämnade
uppgifternas vederhäftighet. Del bör ankomma pä styrelsen atl närmare ange hur
anmälningsplikten skall fullgöras. För den som underiåler att fullgöra
anmälningsskyldigheten eller lämnar oriktig uppgift i sådan anmälan bör
bötesstraff kunna utgå. Anmälan lill socialstyrelsen torde komma atl medföra
viss ökad arbetsbelastning på styrelsens läkemedelsavdelning. I princip bör
kostnaderna härför täckas på samma sätt som nu gäller i fråga om farmaceuliska
specialiteter. Då del är svårt alt överblicka behovet av insatser från
socialstyrelsens sida är jag inte beredd all nu förorda någon anmälningsavgifl.
Del bör ankomma på regeringen att senare besluta härom. Jag vill starkt
understryka att det förhållandel all anmälan om elt medel till socialstyrelsen
inle föranleder någon åtgärd av styrelsen inte kan i reklamsyfte användas av
till-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:134 16

verkaren
som ett bevis pä medlets tjänlighet eller oskadlighet.

För alt ytterligare markera naturmedlens
särställning och för att undvika att dessa medel förväxlas med registrerade,
farmaceuliska specialiieier bör naturmedel märkas med uppgift om att de inte
har varit föremal för läkemedelskontroll. Bestämmelser om sådan märkning finns
bl, a i Norge.

Jag förutsätter vidare att apoteksbolaget överväger
möjligheterna att på apoteken, särskilt i glesbygder, hålla vis.si sortiment av
naturmedel.

Socialstyrelsen och flera remissinstanser finner
det angeläget att en beteendevetenskaplig undersökning beträffande natumiedlen
och av deras användning mol olika sjukdomar kommer lill stånd, För egen del
ftnner jag det angeläget att användningen av naturmedel närmare kartläggs,
särskilt vad gäller orsakerna till att sådana medel väljs istället för andra
behandlingsmetoder. Jag vill erinra om att riksdagen för innevarande budgetär
här anvisat medel under femte huvudtiteln till försknings- och utvecklingsarbete
samt försöksverksamhet, Jag kan nämna att regeringen på förslag av delegationen
(S 1974:05) för social forskning redan har anvisat medel för ett
forskningsprojekt inom det nu aktuella området.

Arbetsgruppen har föreslagit att läkemedel som har
godkänts (registrerats) i ett annat land under vissa förutsättningar blir
registrerade i Sverige. Jag delar arbetsgruppens uppfattning att
internationella erfarenheter måste utnyttjas i registreringsarbetet. Detta
sker f ö. redan i dag. Fömtom att en stor del av det material som
socialstyrelsens läkemedelsavdelning har att bedöma vid en registrering består
av undersökningar utförda i andra länder sä förekommer samarbete dels direkt
med andra länders kontrollorgan, dels i den nordiska läkemedelsnämnden, EFTA
och WHO. Vidare har de förändringar i olika västeuropeiska länders
lagstiftning som under senare år har genomförts eller föreslagits liksom de
riktlinjer som finns inom EG i allmänhet inneburit etl närmande till den
svenska lagstiftningen och dess tillämpning. Utvecklingen har dock ännu inte
kommit så långt att man utan egen värdering kan godta läkemedel av det skälet
all de får saluföras i andra länder Enligt min mening är det emellertid
nödvändigt atl har-moniseringssträvandena fortsätter med sikte på en internationell
registrering efter enhetliga principer.

Arbetsgruppen har föreslagit att en typ av
preparatet Iscador fär anmälas till registrering som farmaceutisk specialitet
utan att ansökningsavgift utgår samt atl socialstyrelsens läkemedelsavdelning
erhåller kompensation av staten för de bortfallna intäkterna. Jag vill här
erinra om att regeringen i beslut om avgifter för registrering och kontroll av
farmaceuliska specialiteter har medgett att socialstyrelsen lär besluta om
nedsättning av eller befrielse från sådana avgifter, om särskilda skäl
föreligger. Jag anser i likhet med arbetsgmppen att det kan finnas särskilda
skäl för att pröva en typ av preparatet Iscador utan ansökningsavgift. Några
särskilda medel för ändamålet anser jag därför inte behövs.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:134 17

6
Upprättat lagförslag

1 enlighel med vad jag nu har anfört har inom
socialdepartementet upprättals förslag lill lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),

7
Specialmotivering till lagförslaget

I paragrafens första moment definieras begreppet
läkemedel. I 2-4 mom, görs vissa undantag från lillämpning av
läkemedelsförordningen, I 3 mom. undanlas f n. från lillämpningen av
läkemedelsförordningen, om inle socialstyrelsen i särskilt fall bestämmer
annat, dels de s. k, homeopatiska medlen, dvs. medel som inle innehåller något
verksamt ämne i en myckenhet som överstiger en miljondel av medlets vikt, dels
mineralvatten, mineralkällsalter, fruklsalier och sådana för munhåla eller
svalg avsedda pastiller och liknande beredningar, som inle innehåller annal än
vad som enligl livsmedelslagen eller med slöd av denna utfärdade bestämmelser
får ingå i konfeklyrer. Frän lillämpningen undanlas också under viss
förutsättning sårsalvor, inandningsoljor, antiseptiska lösningar, liniment och
liknande.

Förslaget
innebär atl förteckningen över de medel som undanlas från läkemedelskonlroll
utvidgas med de s. k. naturmedlen. Som framgår av den allmänna motiveringen
erfordras för atl etl medel skall undanlas dels alt betryggande erfarenhet
föreligger genom längre tids användning av all medlet ej medför hälsorisker för
människa eller djur vid normalt bruk, dels alt den verksamma beståndsdelen är
av visst ursprung dvs. är en växt-eller djurdel, elt mineral, i naturen
förekommande bakieriekullur, salt eller saltlösning. Vidare gäller redan nu i
fråga om t. ex. de homeopatiska medlen att socialstyrelsen kan beslula alt de
ej skall undantas från läkemedelskonlroll. Denna befogenhet bör även omfatta
naturmedlen. Detta är nödvändigt med hänsyn lill den oklarhet som fortfarande
finns om dessa medels farlighet. Efter mönster i norsk rätl har del ansetts
lämpligt all naturmedel skall märkas med uppgift om alt de inte har varit
föremål för läkemedelskonlroll. Slutligen har, som framhållits i den allmänna
motiveringen, införts en anmälningsplikt till socialstyrelsen för den som
tillverkar, importerar eller i landet först saluhåller naturmedel. Del får
ankomma pä socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet alt utfärda,
anvisningar för lillämpningen av beslämmelsen.

20 2 mom. Paragrafen innehåller straffbestämmelser.
Som framgår av den allmänna motiveringen bör böter kunna utdömas för den som
underlåter all fullgöra anmälningsskyldighet belräffande naturmedel eller i
sådan anmälan lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet. En bestämmelse
härom har införts under e). Underlåter någon all fullgöra skyldigheten atl
märka naturmedel kan böter utdömas enligl c).

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:134 18

8
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i
läkemcdclsförordningen (1962:701).

9
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga
del förslag som föredraganden har lagt fram.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar i 4 dokument.

  1. SOU 1998:50 De 39 stegen s. 50 i texten
  2. Bet. 1982/83:SoU18 om anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde, såvit avser vissa myndigheter m.m. (prop. 1982/83:100, bil. 7 delvis) s. 21 i texten
  3. Bet. 1976/77:SoU36 Med anledning av propositionen 1976/77:134 om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701) jämte motioner s. 1 · s. 4 · s. 13 i texten
  4. Prop. 1977/78:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1978/79 i texten