om arbetsmiljölag m.m.
463 sidor, varav 448 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 448 av 463 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:149, om arbetsmiljölag m.m.
Dokumentets text
Prop.
1976/77:149
Regeringens proposition
1976/77:149
om
arbetsmiljölag m. m.
beslutad
den 5 maj 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
PER
AHLMARK
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att arbetarskyddslagen
ersätts av en arbetsmiljölag.
Lagförslaget innebär i väsentliga delar en helt ny
reglering i jämförelse med vad som nu gäller. En utgångspunkt är att
arbetsmiljölagen skall vara allmängiltig och omfatta så gott som allt arbete.
Tillämpningsområdet utvidgas sålunda. Skyddsföreskrifter om tekniska anordningar
och farliga ämnen föreslås bli tillämpliga även på ensamföretä-garna. Försvaret
förs i princip in under lagen. Föreslagna skyddsföreskrifter gäller även
elever fr. o. m. grundskolans årskurs 7 samt vård-tagare och värnpliktiga.
Arbetsmiljölagens övergripande karaktär i
förhållande till annan sä-kerhetsinriktad lagstiftning betonas.
Arbetsmiljölagen får en starkare inriktning på de
kemiska hälsoriskerna i arbetslivet än vad gällande arbetarskyddslag har. Frågor
om samordningen med lagen om hälso- och miljöfarliga varor ägnas stor
uppmärksamhet.
Remissen tar även upp frågor om samordningen mellan
arbetsmiljölagen och annan lagstiftning, såsom byggnadslagstiftningen,
miljöskyddslagstiftningen, strålskyddslagen, lagen om explosiva och
brandfarliga varor samt lagen om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen.
En delreform genomfördes år 1973 av
arbetarskyddslagstiftningen. Tyngdpunkten lades därvid på att skapa regler om'
de anställdas medverkan vid utformningen av arbetsmiljön. Dessa regler förs i
lagförslaget än mer i förgmnden. Skyldigheten för arbetsgivare och arbetstagare
att samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö blir även framdeles
gmndläggande. Lagen om medbestämmande i arbetslivet ger det ytter-1
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 ,
ligare
stöd som kan behövas för förhandlingar och avtal mellan arbetsmarknadsparterna
i arbetsmiljöfrågor.
I lagförslaget anges de allmänna krav som skall
kunna ställas på arbetsmiljöförhållandena. Även den psykiska sidan av
arbetsmiljön uppmärksammas. En gmndregel säger att arbetet skall anpassas till
människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Strävan skall
härvid vara att anordna arbetet så att den anställde själv kan påverka sin
arbetssituation. I anslutning till förslag om regler av detta slag slås fast
att en allsidig bedömning skall ske av arbetsmiljön inbegripet arbetets
uppläggning och organisation.
Enligt lagförslaget skall arbetsgivaren vidta alla
åtgärder som behövs för att förebygga att de anställda utsätts för ohälsa
eller olycksfall. I vissa avseenden anger förslaget den närmare innebörden av
arbetsgivarens förpliktelser. Så är fallet bl. a. i fråga om instruktion och
utbildning. 1 detta sammanhang betonas också vikten av arbetets anpassning med
hänsyn till invandrares speciella svårigheter. 1 en särskild bestämmelse anges
att arbetet skall planläggas och anordnas med beaktande av att människors
förutsättningar att utföra arbete är olika. Tanken är här att inga onödiga
hinder får uppstå när det gäller att sysselsätta människor med olika former av
arbetshandikapp. Vidare slås fast att arbetsgivare är skyldig att ta hänsyn
till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet.
Lagförslaget utgår sålunda från att ett huvudansvar
för arbetsmiljön skall ligga på arbetsgivaren. Även de anställda åläggs
emellertid ett skyddsansvar. Arbetstagare skall använda de skyddsanordningar
och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och
olycksfall.
1 lagförslaget anges också det ansvar i
skyddshänseende som skall finnas för dem som framställer eller överlåter
anordningar eller ämnen som sedan utnyttjas i arbetslivet. Även för dem som
upplåter lokaler eller markområde för arbete föreskrivs ett ansvar.
Vidareutveckling sker av de regler som år 1973 infördes om ett särskilt
skyddsansvar för dem som driver verksamhet på gemensamt arbetsställe.
Olika slag av förhandsbedömning behandlas ingående.
Vidsträckta befogenheter föreslås för regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om prövnmg av arbetsprocesser,
arbetsmetoder eller anläggningar innan de tas i bruk. Krav på godkännande skall
kunna ställas innan maskiner eller andra tekniska anordningar överlåts eller
används liksom på fortlöpande kontroller. Även i fråga om användningen av
kemiska produkter skall godkännandeprövning kunna införas. Vid sidan härav
skall generellt eller i enskilda fall kunna föreskrivas om arbetshygieniska
undersöknmgar. Instrument tillhandahålls för meddelande av föreskrifter om
märkning av tekniska anordningar och kemiska produkter. Som ett led i möjlighe-
Prop.
1976/77:149 3
tema
att föranstalta om förhandsbedömning skall kunna föreskrivas skyldighet att
anmäla planerade åtgärder av olika slag. När det är av särskild betydelse från
skyddssynpunkt skall användningen av arbetsprocess, arbetsmetod, teknisk
anordning eller kemisk produkt kunna generellt förbjudas. Vidare föreslås ett
allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare
att låta utföra läkarundersökningar.
Liksom
arbetarskyddslagen tar lagförslaget upp särskilda regler om arbetstidens förläggning
och om minderåriga. Nya regler föreslås bl. a. om raster och pauser samt om
veckovila. Den allmänna minimiåldern för tillträde till arbete föreslås höjd
med hänsyn till de bestämmelser om skolgång som nu gäller. Skyddsreglema för
minderåriga har utformats även med sikte på att ungdomen inte får avskärmas
från arbetslivet.
Utom
på sätt som inledningsvis har nämnts föreslås nya regler när det gäller de
anställdas medverkan vid arbetsmiljöns utformning. Skyddskommittéemas och
skyddsombudens deltagande redan på planeringsstadiet uppmärksammas sålunda
ytterligare. Skyddsombudens möjligheter att ingripa mot ensamarbete utvidgas.
Arbetsgivare skall vara skyldig att underrätta skyddsombud om förändringar av
betydelse för skyddsförhållandena. Den enskilde arbetstagaren får en uttrycklig
rätt att i farosituationer avbryta sitt arbete för att rådgöra med skyddsombud
och arbetsledare. En regel föreslås om att den anställde skall vara fri från
skadestånd i sådana fall.
Arbetarskyddsstyrelsens uppgift att utarbeta
föreskrifter som komplement till lagens allmänt hållna regler betonas.
Påföljdsreglema
i arbetarskyddslagen kompletterades genom 1973 års delreform. Bl. a. fick
yrkesinspektionen möjlighet att förelägga vite. Lagförslaget bygger vidare på
denna grund. På viktiga områden föreslås dessutom att arbetarskyddsstyrelsen
skall kunna meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter. Vid överträdelse
av föreskrift om förprövning m. m. skall frihetsstraff kunna följa. Förslaget
innebär också att arbetarskyddsmyndighetemas befogenheter att göra direkta
ingripanden stärks. Även möjlighet att i vissa fall förverka egendom föreslås.
All
lokal tillsyn enligt arbetsmiljölagen föreslås ske genom allmänna
yrkesinspektionens olika distrikt. Sprängämnesinspektionen och elektriska
inspektionen försvinner som specialinspektioner enligt arbetarskyddslagstiftningen.
Nya
regler föreslås också om fullföljd av talan. Bl. a. skall huvud-skvddsombud
eller, om sådant inte finns, annat skyddsombud få föra talan mot beslut i ärende
enligt arbetsmiljölagen. Även i byggnadlovs-ärenden föreslås rätt för
skyddsombud att föra talan mot beslut som avser hans skyddsområde.
Arbetsmiljölagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.
Prop. 1976/77:149 4
1
Förslag tm Arbetsmiljölag
Härigenom
föreskrives följande.
/
kap. Tillämpningsområde
1 §
Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 3 §, varje
verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning.
Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än
arbetsgivare och arbetstagare finns bestämmelser i 3 kap.
2 §
Vid rillämpning av 2 kap., 3 kap. 114 §§, 17 § andra stycket och
18 § samt 79 kap. skall med arbetstagare likställas
1.
den som genomgår utbildning,
dock ej elev i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande,
2.
den som under värd i anstalt
utför anvisat arbete,
3.
värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig
utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1
och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3
§§.
I fall som avses i första och andra styckena skall
vad i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken
arbetet utföres.
3 §
Lagen gäller ej
1.
skeppstjänst,
2.
arbete som utföres i
arbetsgivarens hushåll. Bestämmelserna i 4 kap. och 5 kap. 5 § gäller ej arbete
som utföres
i
arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden, att det ej kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet är anordnat.
4 §
Utan hinder av denna lag kan regeringen eller förvaltningsmyn
dighet, som regeringen bestämmer, beträffande försvarsmakten och civil
försvaret meddela särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen.
2
kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet
1 §
Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets
natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att
arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.
2
§ Arbete skall planläggas och
anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö.
3
§ Arbetslokal skall vara så
utformad och inredd att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt.
4
§ Luft-, ljud- och
ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållanden skall vara
tillfredsställande.
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada
genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.
Prop.
1976/77:149 5
5
§ Maskiner,
redskap och andra tekniska anordningar skall vara så beskaffade och placerade
och brukas på sådant sätt, att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och
olycksfall.
6
§ Ämne som kan
föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast under förhållanden som
ger betryggande säkerhet.
7
§ Kan
betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall icke nås på annat sätt, skall
personlig skyddsutrustning användas. Denna skall tillhandahållas genom
arbetsgivarens försorg.
8
§ I den
utsträckning som föranledes av arbetets art och arbetstagarnas behov skall
finnas utrymmen och anordningar för personlig hygien, förtäring och vila samt
för första hjälp vid olycksfall eller sjukdom.
Fordon för personaltransport skall vara lämpat för
ändamålet.
9 § Om konstruktion och utformrung av byggnad är särskilt
föreskrivet
i byggnadsstadgan (1959: 612) och med stöd därav meddelade bestäm
melser.
3 kap. Allmänna skyldigheter
1
§ Arbetsgivare
och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
2
§ Arbetsgivare
skall vidtaga alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare
utsattes för ohälsa eller olycksfall. Han skall ägna uppmärksamhet åt att
arbetet planlägges och anordnas så, att en tillfredsställande arbetsmiljö
skapas. Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska
anordningar skall underhållas väl.
Arbetsgivare skall beakta den särskilda
risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagare utför arbete
ensam.
3 § Arbetsgivare skall se till att arbetstagare får god
kännedom om
de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, och upplyses om de risker
som kan vara förbundna med arbetet. Han skall förvissa sig om att
arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att
iakttaga för att undgå riskerna i arbetet.
Det åligger arbetsgivare att taga
hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets
planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att
utföra arbetsuppgifter är olika.
4 § Arbetstagare skall medverka till att åstadkomma en
tillfredsställande
arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsan
ordningar och iakttaga den försiktighet i övrigt som behövs för att före
bygga ohälsa och olycksfall.
Finner arbetstagare att arbete
innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa, skall han snarast
underrätta företrädare för arbetsgivaren eller skyddsombud. För skada tiU
följd av att arbetstagaren underlåter att utföra arbetet i avvaktan på besked
om det skall fortsättas är han fri från ersättningsskyldighet.
5 § I fråga om arbete som arbetsgivare själv utför skall
denna lag och
med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas i tillämpliga delar.
Detsamma gäller när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt
Prop.
1976fn: 149 6
driver
verksamhet utan att ha arbetstagare anställd, dock ej om verksamheten bedrives
endast av medlemmar av samma familj.
Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem
driver yrkesmässig verksamhet utan anställd är skyldig att följa vad i denna
lag och med stöd därav har föreskrivits i fråga om teknisk anordning och ämne,
som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, samt beträffande gemensamt
arbetsställe.
6
§ När två eller flera samtidigt
driver verksamhet på samma arbetsställe, skall de samråda och gemensamt verka
för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden.
7
§ Den som låter utföra
byggnads- eller anläggningsarbete är ansvarig för samordning av åtgärder till
skydd mot ohälsa och olycksfall på gemensamt arbetsställe för verksamheten. Om
fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter, har den som
råder över arbetsstället motsvarande ansvar. Ansvaret för samordningen kan
överlåtas till någon av dem som bedriver arbete på arbetsstället.
I fråga om annat gemensamt arbetsställe än som
avses i första stycket kan de som bedriver arbete där överenskomma att en av
dem skall ha ansvar för samordningen.
Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se
till att samordning sker av skyddsåtgärder på arbetsstället. Övriga
arbetsgivare och de som arbetar där skall följa de anvisningar som han lämnar i
detta syfte.
8
§ Den som tillverkar,
importerar, överlåter eller upplåter maskin, redskap, skyddsutmstning eller
annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tagas i bmk eller
utställes till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för
anordningens montering, användning och skötsel skall medfölja vid avlämnandet.
Anordningen skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att
förebygga ohälsa och olycksfall.
9
§ Den som tillverkar,
importerar eller överlåter ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,
skall vidtaga de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet
vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avlämnas för
att tagas i bruk skall de anvisningar medfölja som behövs för hanteringen.
Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande, vari det förvaras, skall vara
tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa och
olycksfall.
10
§ Den som installerar anordning
som avses i 8 § skall se till att behövliga skyddsanordningar uppsattes och att
i övrigt erforderliga skyddsåtgärder vidtages.
11
§ 17 kap. 8 och 9 §§
föreskrives om skyddsansvar i vissa fall för den som råder över arbetsställe
eller upplåter lokal eller markområde för arbete eller såsom personalutrymme.
12
§ Om det är påkallat från
skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen föreskriva
1.
att arbetsprocess, arbetsmetod
eller anläggning avsedd för verksamhet av visst slag får användas endast efter
tillstånd,
2.
att visst slag av anordning som
avses i 8 § endast efter godkännande får användas eller avlämnas för att tagas
i bruk,
Prop. 1976/77:149 7
3. att visst ämne som avses i 9 § får användas
endast efter godkännande eller att särskilt villkor skall gälla vid
användningen av sådant ämne.
Som förutsättning för godkännande som avses i
första stycket 2 kan föreskrivas villkor. 1 anslutning till sådant godkännande
kan fastställas krav på monterings- och bmksanvisning som skall medfölja
anordning, när den avlämnas för att tagas i bruk.
Vid meddelande av föreskrift enligt första stycket
2 kan anges villkor för brukandet. Tillstånd eller godkännande som avses i
första stycket kan förenas med villkor för brukandet.
Även
utan samband med föreskrift enligt första stycket kan i angiven ordning
föreskrivas om kontroll, provning eller fortlöpande tillsyn vid användning av
anordning, som där avses, samt om undersökning av de arbetshygieniska
förhållandena i visst slag av verksamhet.
13 §
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskydds
styrelsen kan föreskriva
1.
att visst slag av anordning som
avses i 8 § skall ha skylt eller annan märkning som upptager tillverkarens
namn eller annan uppgift om anordningen,
2.
att ämne som avses i 9 § eller
förpackning, kärl eller liknande, vari ämnet förvaras, skall vid användningen
ha märkning,
3. att
förteckning skall föras över sådan anordning och sådant ämne.
I samma ordning kan meddelas föreskrifter i fråga om installation av
visst
slag av anordning som avses i 8 §.
14
§ Är det av särskild betydelse
från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen föreskriva förbud att använda arbetsprocess,
arbetsmetod, anordning som avses i 8 § eller ämne som avses i 9 §.
15
§ Innebär visst slag av arbete
risk för ohälsa eller olycksfall kan regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva om läkamndersÖkning av dem som
sysselsattes eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift kan också meddelas
om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett
sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för sådan risk.
16
§ Medför visst slag av arbete
särskild risk för vissa grupper av arbetstagare kan regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen meddela föreskrift om förbud
mot att arbetet utföres av arbetstagare, som tillhör sådan gmpp, eller
föreskriva att särskilt villkor skall gälla när arbetet utföres av sådan
arbetstagare.
17
§ Regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva att vid
läkarundersökning som har föreskrivits med stöd av 15 eller 16 § skall föras
register med uppgifter om de undersöktas namn och om undersökningsresultat.
I
samma ordning kan meddelas föreskrifter för dem som har skyddsansvar enligt 2
eller 5 § att göra anmälan eller lämna uppgifter till tillsynsmyndighet eller
att förvara handling som har betydelse från skyddssynpunkt.
18 §
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskydds
styrelsen kan meddela föreskrifter i fråga om skyldighet för läkare att hos
Prop. 1976/77:149 8
tillsynsmyndighet
göra anmälan om sjukdom, som kan ha samband med arbete, och att lämna
tillsynsmyndighet upplysningar och biträde.
4
kap. Arbetstidens förläggning
1 §
Med rast avses i denna lag avbrott i den dagliga arbetstiden, un
der vilket arbetstagare icke är skyldig att stanna kvar på arbetsstället.
Längden och förläggningen av rast skall anges på förhand så noga som
omständigheterna medger.
Raster skall anordnas så, att arbetstagare ej utför
arbete mer än fem rimmar i följd. Rasternas antal, längd och föriäggning skall
vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.
2
§ Rast får utbytas mot
måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om detta är oundgängligen påkallat med
hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller annan
händelse som ej har kunnat förutses. Sådant måltidsuppehåll inräknas i
arbetstiden.
3
§ Arbete skall anordnas så, att
arbetstagare kan taga de pauser som behövs utöver raster.
I den utsträckning som påkallas av
arbetsförhållandena skall särskilda arbetspauser beredas arbetstagre. Sådana
pausers längd och förläggning skall anges på förhand så noga som
omständighetema medger.
Pauser
inräknas i arbetstiden.
4 § Kvinna som ammar sitt barn får ej vägras
ledighet härför.
5
§ Arbetstagare skall ha
behövlig ledighet för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24
och klockan 5.
Avvikelse från första stycket får göras, om visst
arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild
omständighet måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före klockan 5
eller efter klockan 24.
6 §
Arbetstagare skall beredas minst trettiosex timmars sammanhäng
ande ledighet under varje period om sju dagar. Sådan veckovila skall
såvitt möjligt förläggas till veckoslut.
Undantag från första stycket får göras
tillfälligtvis, om det föranledes av särskilt förhållande som ej har kunnat
förutses.
7 §
A\'vikelse från 1 § andra stycket, 5 § första stycket och 6 § första
stycket får göras med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbets
tagarorganisation enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbets
livet. Vidare får genom sådant kollektivavtal rast utbytas mot måltids
uppehåll vid arbetsplatsen.
Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som
avses i första stycket, får i angivna hänseenden tillämpa avtalet även på
arbetstagare, som ej är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning att arbetstagaren sysselsattes i arbete som avses med
avtalet och ej omfattas av annat tillämpligt kollekrivavtal.
8
§ Tillsynsmyndighet får medge
undantag från I § andra stycket, 5 § första stycket och 6 § första stycket, om
särskilda skäl föreligger.
9
§ Utan hinder av denna lag kan
regeringen eller förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, meddela
särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning vid vägtransport och
luftfart.
Prop.
1976/77:149 9
5 kap. Minderåriga
1
§ Med
minderårig avses i denna lag.den som icke har fyllt aderton år.
2
§ Minderårig
får ej anlitas till arbete före det kalenderår under vilket han fyller sexton
år och ej heller innan han har fullgjort sin skolplikt.
Utan hinder av första stycket får
minderårig anlitas till lätt arbete som icke är ägnat att inverka menligt på
hans hälsa, utveckling eller skolgång. Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen meddelar särskilda föreskrifter i fråga om
sådant arbete.
3 § Arbetsgivare skall se till att minderårig arbetstagare
icke anlitas
till arbete på sätt som medför risk för olycksfall eller för överansträng
ning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller ut
veckling.
Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen kan meddela föreskrifter om villkor för
eller förbud mot att muiderårig arditas till arbete som medför påtagUg risk för
olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig inverkan på
minderårigs hälsa eller utveckling.
4
§ Regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva
att vid läkarundersökning, som har föreskrivits med stöd av 2 § andra stycket
eller 3 § andra stycket, skall föras register med uppgifter om de undersöktas
namn och om undersökningsresultat.
5
§ Minderårig
får icke anUtas till arbete mer än nio timmar av dygnet eller fyrtiofem timmar
i veckan.
Minderårig arbetstagare skall för
nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje
dygn. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 5.
Tillsynsmyndighet fär medge
undantag från första och andra stycket, om särskilda skäl föreligger.
6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare
1
§ .Arbetsgivare
och arbetstagare skall bedriva en pä lämpligt sätt organiserad
skyddsverksamhet.
2
§ På
arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsattes, skall bland
arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även
på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. För skyddsombud
bör ersättare utses.
Skyddsombud utses av lokal
arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation, utses skyddsombud
av arbetstagarna.
För arbetsställe där skyddskommitté
som avses i 8 § ej har tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar
det, medge att lokal avdelning av förbund eller med sådan avdelning jämförlig
sammanslutning av arbetstagare utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagarna
på arbetsstället (regionalt skyddsombud).
3 § Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall
ett av om
buden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna
skyddsombudens verksamhet.
4 §
Skyddsombud företräder arbetstagarna i skyddsfrågor och skall
verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. I detta syfte skall om
budet inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycks
fall. Ombudet skall deltaga vid planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid planering av
användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Arbets
givare skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för
skyddsförhållandena inom ombudets område.
Skyddsombud skall söka vinna arbetstagarnas
medverkan i skyddsarbetet.
Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för
att skyddsombud får erforderlig utbildning.
5
§ Skyddsombud, som avses i 2 §
andra stycket, har rätt till den ledighet som fordras för uppdraget. Vid sådan
ledighet bibehåller ombudet sina anställningsförmåner.
6
§ Skyddsombud har rätt att taga
del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som behövs för
ombudets verksamhet.
7
§ Innebär visst arbete
omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse
icke genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud
bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av
yrkesinspektionen.
Om det är påkallat från skyddssynpunkt och rättelse
icke genast kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud i
avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande avbryta arbete som arbetstagare
utför ensam.
Överträdes tillsynsmyndighets förbud, som har
vunnit laga kraft eller som på grund av förordnande enligt 9 kap. 5 § skall
lända till efterrättelse omedelbart, kan skyddsombud avbryta arbete som avses
med förbudet.
För skada till följd av åtgärd som avses i denna
paragraf är skyddsombud fri från ersättningsskyldighet.
8 §
Vid arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet syssel
sattes, skall finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för
arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsättas även
vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begäres av ar
betstagarna.
Företrädare för de anställda utses bland
arbetstagarna av lokal arbetstagarorganisation som är eller bmkar vara bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan
organisation, utses företrädare av arbetstagarna.
9 §
Skyddskommitté skall planera och övervaka skyddsarbetet på ar
betsstället. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet
mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsför
hållanden. I skyddskommitté skall behandlas frågor om företagshälso
vård, frågor om planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom av användning av ämnen som
kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt frågor om upplysning och
utbildning rörande arbetsmiljön.
Prop. 1976/77:149 H
10 § Skyddsombud får icke hindras att
fullgöra sina uppgifter.
Skyddsombud får ej med anledning av sitt uppdrag ges försämrade
arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor. När uppdraget upphör skall arbetstagaren vara
tillförsäkrad arbetsförhållanden och anställningsvillkor, vilka överensstämmer
med eller är likvärdiga med dem som skulle ha rätt om han ej hade haft
uppdraget.
11 §
Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot 10 §, skall han ersätta
uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har upp
stått skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent eko
nomisk betydelse. Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra
omständigheter är
skäligt, kan skadeståndet nedsättas eller helt bort
falla.
Är flera ansvariga för skada, skall
skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn
till omständigheterna.
12 §
Den som vill fordra skadestånd enligt 11 § skall underrätta mot
parten om sitt anspråk inom fyra månader från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollek
tivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att förhand
lingen avslutades. 1 annat fall skall talan väckas inom åtta månader
frän skadans uppkomst.
Första stycket skall tillämpas pä motsvarande sätt
i fråga om anspråk på anställningsförmåner enligt 5 §.
Iakttages ej vad som föreskrives i första eller
andra stycket, är rätten till talan förlorad.
13
§ Mål om tillämpning av 10 och
11 §§ handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. I
fråga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om
rättegång i allmänhet.
14
§ 1 förhållande till
arbetsgivare vinner 47 och 1013 §§ tillämpning när den organisation eller de
arbetstagare, som har utsett skyddsombudet, har underrättat arbetsgivaren om
valet eller, om arbetsgivaren icke har kunnat nås, sänt underrättelse om valet
tiU arbetsstället.
15
§ Vad som sägs i 5 § och 1014
§§ skall tillämpas på motsvarande sätt på ledamot av skyddskommitté.
16
§ Beträffande skyddsombud och
ledamot av skyddskommitté, vilka har utsetts av organisation som avses i 2 §
andra eller tredje stycket, äger även lagen (1974: 358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpning. Detta gäller dock ej i
den mån ombuds eller ledamots rättigheter enligt detta kapitel därigenom skulle
inskränkas.
7
kap. Tillsyn
1
§ Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av
yrkesinspektionen.
2
§ Det åligger kommun att efter
samråd med yrkesinspektionen utse en eller flera kommunala tillsynsmän med
erforderlig kompetens att biträda yrkesinspektionen vid tillsyn enligt 1 §.
Kommun skall årligen till yrkesinspektionen lämna
redogörelse för den kommunala tillsynens utövande.
Prop. 1976/77:149 j2
Fullgör kommunal tillsynsman ej vad som åligger
honom och kommer det genom anmälan av yrkesinspektionen eller på annat sätt
till kommunens kännedom, skall kommunen vidtaga åtgärder för att åstadkomma
rättelse.
3
§ Tillsynsmyndighet har rätt
att efter anfordran erhålla de upplysningar, handlingar och prov samt påkalla
de undersökningar som behövs för tillsyn enligt denna lag.
4
§ Den som i sin verksamhet
använder viss produkt eller har uppdragit åt annan att utföra visst arbete är
skyldig att på tillsynsmyndighets begäran lämna upplysning om vem som har
levererat produkten eller utför arbetet.
5
§ För tillsyn enligt denna lag
har tillsynsmyndighet tillträde till arbetsställe och får där göra
undersökningar och taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Det åligger polismyndighet att lämna den
handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet
sådana kostnader för provtagning och undersökning av prov som har varit skäligen
påkallade,
6 §
Finns på gemensamt arbetsställe ej någon som har samordningsan
svar enligt 3 kap. 7 §, kan yrkesmspektionen bestämma vem som skall ha
sådant ansvar. När särskilda skäl föreligger kan yrkesinspektionen be
stämma att annan än den som har ansvaret enligt nämnda paragraf
skall vara samordningsansvarig.
Vid tillämpning av första stycket skall
samordningsansvaret läggas på någon av dem som driver verksamhet på det
gemensamma arbetsstället.
7 §
Yrkesinspektionen äger gentemot den som har skyddsansvar enligt
3 kap. 210 § eller 6 § i detta kaphel meddela föreläggande eller för
bud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.
I beslut om föreläggande eller förbud kan
yrkesinspektionen sätta ut vite.
Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger
honom enligt föreläggande, får yrkesinspektionen förordna om rättelse på hans
bekostnad.
Har föreläggande meddelats beträffande åtgärd till
vilken fordras byggnadslov enligt byggnadsstadgan (1959: 612) men beviljas ej
sådant lov, är föreläggandet förfallet såvitt avser åtgärden.
8
§ Föreligger på arbetsställe
förhållande som innebär risk för ohälsa eller olycksfall för någon som arbetar
där, kan yrkesinspektionen rikta föreläggande eller förbud enligt 7 § mot den
som råder över arbetsstället även när denne ej är arbetsgivare i förhållande
till den som utsattes för risken.
9
§ Föreligger missförhållande i
skyddshänseende beträffande lokal eller markområde som har upplåtits för arbete
eller såsom personalutrymme, kan yrkesinspekrionen meddela förbud enligt 7 §
mot sådan upplåtelse till dess angiven åtgärd har vidtagits med lokalen eller
markområdet.
10 §
Även arbetarskyddsstyrelsen äger besluta om åtgärd enligt 69 §.
Prop.
1976/77:149 13
11
§ För att
säkerställa förbud enligt 79 § kan tillsynsmyndighet meddela beslut om försegling
eller annan avstängning av anläggning, utrymme eller anordning. Sådant beslut
verkställes genom myndighetens försorg.
12
§ Regeringen
kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i ärende enligt denna lag.
13
§ Den som har
tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud
eller ledamot i skyddskommitté får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han
under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller
förhållande av betydelse för landets försvar.
Vad nu sagts skall tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om ledamot i styrelsen för lokal facklig organisation
med avseende på vad denne har erfarit av skyddsombud eller ledamot i
skyddskommitté som har utsetts av organisationen.
8 kap. A nsvar
1
§ Till böter
eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 710
§. Detta gäller dock ej om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.
2
§ Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift eller villkor som har
meddelats rned stöd av 3 kap. 12 eller 14 § dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.
Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot 5 kap. 2 § första stycket,
2.
bryter mot
föreskrift som har meddelats med stöd. av 3 kap. 13 eller 1517 § eller 5 kap.
2 § andra stycket, 3 § andra stycket eller 4 §,
3.
vid fullgörande
av skyldighet enligt 7 kap. 3 eller 4 § lämnar oriktig uppgift rörande
förhållande av betydelse,
4.
utan giltigt
skäl borttager skyddsanordning eller sätter sådan ur bruk.
3
§ Om ans\ar för
den som överträder 7 kap. 13 § finns bestämmelser i 20 kap. 3 § brottsbalken.
4
§ Har vid brott
som avses i detta kapitel anordning eller ämne använts i strid mot förbud
enligt 3 kap. 14 § eller 7 kap. 7 §, skall förverkande ske av egendomen eller
dess värde, om denna rättsverkan ej är uppenbart obillig.
9 kap. Fullföljd av talan
1
§ Talan mot
beslut av yrkesinspektionen föres hos arbetarskyddsstyrelsen genom besvär.
2
§ Mot
arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 kap. 5 § eller 6 kap. 2 §
tredje stycket får talan ej föras. Detsamma gäller styrelsens beslut i ärende
som avser tillämpning av föreskrifter meddelade med stöd av 5 kap. 2 § andra
stycket eller 3 § andra stycket.
Talan mot annat beslut, som
arbetarskyddsstyrelsen i särskilt fall har meddelat enligt denna lag eller med
stöd av regeringens förordnande enligt lagen, föres hos regeringen.
Prop. 1976/77:149 14
Talan får ej föras mot arbetarskyddsstyrelsens
beslut om föreskrift till allmän efterrättelse.
3 § För att tillvarataga arbetstagarnas intresse i
ärende enligt denna lag får talan enligt 1 eller 2 § föras av huvudskyddsombud
eller, om sådant ombud ej finns, av annat skyddsombud. Finns ej skyddsombud,
fär talan föras av arbetstagarorganisation i den mån saken rör medlemmarnas
intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.
4
§ Beträffande föreskrift till
allmän efterrättelse äger arbetarskydds-styrelsen underställa regeringen fråga
av särskild betydelse, innan styrelsen meddelar beslut i ärendet.
5
§ Tillsynsmyndighet äger
förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse omedelbart.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978 då
arbetarskyddslagcn (1949: 1) och skogsförläggningslagen (1963: 246) skall
upphöra att gälla. Till dess regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen enligt bemyndigande i den nya lagen meddelar
bestämmelser som motsvarar kungörelsen (1949: 210) om förbud att använda arbetstagare
till målningsarbete med blyfärg, kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning
och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, kungörelsen
(1949: 491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av
läderskodon och kungörelsen (1966: 521) om förbud att använda minderårig till
vissa arbeten skall dock 14 och 16 §§, 26 § andra stycket, 74 § första stycket
och 75 § arbetarskyddslagen fortfarande gälla.
Vid ikraftträdandet gällande föreskrift, råd eller
anvisning, som har meddelats med stöd av 8 a § tredje stycket, 45 § andra eller
tredje stycket eller 74 § andra stycket arbetarskyddslagen, äger fortsatt giltighet
inom sitt tidigare tillämpningsområde och skall vid tillämpningen av
arbetsmiljölagen anses ha meddelats enligt denna. Arbetsmiljölagens 8 kap. 2 §
skall dock tillämpas endast så till vida, att första stycket skall gälla i
fråga om föreskrift som har meddelats med stöd av 8 a § tredje stycket
arbetarskyddslagen.
Vad som sägs i andra stycket skall tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om föreskrift, råd eller anvisning, som där nämns men
som avses träda i kraft den 1 juli 1978 eller senare.
Föreläggande, förbud eller föreskrift, som har
meddelats med stöd av 53_59 § arbetarskyddslagen, skall såvitt avser tid efter
ikraftträdandet av arbetsmiljölagen anses ha meddelats enligt motsvarande
bestämmelse i denna.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till eller avses eljest däri föreskrift, som har ersatts genom bestämmelse i
arbetsmiljölagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
2
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom föreskrives att 72 § byggnadsstadgan
(1959:612)1 skall ha nedan angivna lydelse.
1
Stadgan omtryckt 1972: 776.
Prop. 1976/77:149 15
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
72
§
Kommunstyrelsen äger på kommunens vägnar överklaga
länsstyrelsens beslut i ärende rörande av byggnadsnämnd antaget förslag till
stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning eller ändring därav, såframt ej
klagan på grund av stadgandet i 150 § tredje stycket byggnadslagen är
utesluten, och må även eljest i sådant ärende föra kommunens talan och bevaka
dess rätt.
Mot beslut av byggnadsnämnd, länsstyrelse eller
kammarrätt i fråga om tillstånd till nybyggnad eller annan åtgärd i närheten av
befästning, flygplats eller annan anläggning, som avses i 81 § byggnadslagen
eller omfattas av förordnande enligt 82 § samma lag, må talan föras av luftfartsverket
om frågan rör civil flygplats, av den i atomenergilagen omnämnda
tillsynsmyndigheten om frågan rör atomreaktor eller annan atomenergianläggning
samt eljest av överbefälhavaren eller myndighet som denne bestämmer.
Mot beslut om byggnadslov för byggnadsföretag som
avses i 55 § 4 mom. äger huvudskyddsombud eller, om sådant ombud inte finnes,
annat skyddsombud inom verksamheten föra talan. Finnes ej skyddsombud, får
talan i stället föras av arbetstagarorganisation som enligt utlåtande som avses
i S6 § 1 mom. andra stycket har yttrat sig i saken.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1932: 55) om viktmäriuiing i vissa fall av gods som skall
inlastas å fartyg
Enligt riksdagens beslut föreskrives att 2 § lagen
(1932: 55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Tillsyn över efterlevnaden av be- Tillsyn
över efterlevnaden av be
stämmelsema i 1 § förstafjärde stämmelsema i 1 § förstafjärde
styckena utövas av arbetarskydds- styckena utövas av arbetarskydds
styrelsen samt, under dess överin- styrelsen samt, under dess överin
seende och ledning, av yrkesin- seende och ledning, av yrkesin
spektionen; och skall därvid i till- spektionen; och skall därvid i till
lämpliga delar lända till efterrät- lämpliga delar lända till efterrät
telse vad som fmnes stadgat röran- telse vad som finnes stadgat röran-
Senaste
lydelse 1973: 839.
Prop. 1976/77:149 16
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
de
tillsyn över efterievnaden av de tillsyn över efterlevnaden av
arbetarskyddslagen
(1949: 1). arbetsmiljölagen (1977: 000).
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
4
Förslag till
Lag
om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)
Enligt riksdagens beslut föreskrives att 7, 8 och
1013 §§ allmänna arbetstidslagen (1970: 103) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7 §
Arbetarskyddsstyrelsen får med- Tillsynsmyndighet
får medge un
ge undantag från 4 och 5 §§, om dantag från 4 och 5 §§, om det stö
det stora flertalet av de arbetsta- ra flertalet av de arbetstagare som
gare som beröres samtycker eller beröres samtycker eller annars sär-
annars särskilda skäl föreligger. skilda skäl föreligger.
8 §1
Har natur- eller olyckshändelse eller annan därmed
jämförlig omständighet, som ej kunnat fömtses, vållat avbrott i verksamhet
eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv,
hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den utsträckning som förhållandena
kräver.
Arbetsgivaren skall göra anmä- Arbetsgivaren
skall göra anmä
lan till arbetarskyddsstyrelsen om lan tUl tillsynsmyndighet om så-
sådant arbete med angivande av dant arbete med angivande av an-
anledning till samt omfattning och ledning till samt omfattning och
varaktighet av arbetet inom två varaktighet av arbetet inom två
dygn från arbetets början. Arbetet dygn från arbetets början. Arbetet
får icke fortsättas utöver denna får icke fortsättas utöver denna tid,
tid, utan att tillstånd till arbetet utan att tillstånd till arbetet sökts
sökts hos arbetarskyddsstyrelsen. hos myndigheten. Anmälan eller
Anmälan eller ansökan anses ansökan anses gjord, när denna av
gjord, när denna avlämnats till pos- lämnats till posten i betalt brev.
ten i betalt brev.
Arbetarskyddsstyrelsen får med- Tillsynsmyndighet
får medge
ge undantag från
andra stycket, undantag från andra stycket. Där-
Därvid får styrelsen föreskriva sär- vid får
myndigheten föreskriva sär
skilda villkor. skilda villkor.
10 §1 När särskilda skäl föreligger, får övertid
utöver vad som följer av 8 § tagas ut med högst 48 timmar under en tid aV fyra
veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett
kalenderår. Har övertid, som avses i 9 §, tagits ut skall den övertid som medges
enligt detta stycke minskas med den sålunda uttagna tiden.
1
Senaste lydelse 1976: 597.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
När
synnerliga skäl föreligger. När synnerliga skäl föreligger
får
arbetarskyddsstyrelsen medge får tillsynsmyndighet medge ytter-
ytterligare övertid med
högst 150 ligare övertid med högst 150 tim-
timmar
under ett kalenderår. mar under ett kalenderår.
Från
de begränsningar som föreskrives i första stycket får avsteg göras genom
kollektivavtal, som tillkommit i den ordning som anges i 3 §. Om sådant
kollektivavtal gäller 3 § i övrigt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Arbetsgivare
skall föra anteckningar om jourtid och övertid enligt anvisningar av
arbetarskyddsstyrelsen. Arbetstagare har rätt att själv eller genom annan taga
del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer facklig organisation som
företräder arbetstagare på arbetsstället.
Arbetsgivare
skall föra anteckningar om jourtid och övertid enligt föreskrifter av
arbetarskydds-styrelsen. Arbetstagare har rätt att själv eller genom annan taga
del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer facklig organisation som
företräder arbetstagare på arbetsstället.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som meddelats med stöd av
lagen, utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionen. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrives om tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen (1949:1).
Tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som meddelats med stöd av
lagen, utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionen. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrives om tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljölagen (1977: 000).
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
tillsynsmyndighets avgörande av ärende angående tillämpningen av denna lag
eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen skall i den omfattning och i
den ordning regeringen bestämmer deltaga särskilda ledamöter, utsedda efter
förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare.
I arbetarskyddsstyrelsens avgörande av ärende
angående tillämpningen av denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av
lagen skall i den omfattning och i den ordning regeringen bestänmier deltaga
särskilda ledamöter, utsedda efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare och arbetstagare.
Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som
avses i denna lag får talan ej föras.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
2 Senaste
lydelse 1973: 837.
3 Senaste
lydelse 1975: 728.
2
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift
Enligt riksdagens beslut föreskrives att 3 § lagen (1971:
282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §1
Nuvarande
lydelse
Av arbetarskyddsavgiften skall en
fjärdedel utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens verksamhet och tre fjärdedelar bidrag till kostnader i
Övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd ävensom till kostnader för skyddsarbete som utföres av
skyddsombud som utsetts enligt 40 § tredje stycket arbetarskyddslagen
(1949:1). Den sistnämnda delen skall föras till en fond, benämnd
arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt gmnder som regeringen fastställer.
Föreslagen lydelse
Av arbetarskyddsavgiften skall en
fjäidedel utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens verksamhet och tre fjärdedelar bidrag till kostnader i
övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd ävensom lill kostnader för skyddsarbete som utföres av
skyddsombud som utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen
(1977:000). Den sistnämnda delen skall föras till en fond, benämnd
arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt gmnder som regeringen fastställer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag trader i kraft den 1 juli 1978.
6 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder
Enligt riksdagens beslut föreskrives att 15 § lagen (1974:
13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 r-
Beträffande den som företräder
arbetstagarorganisation i frågor enligt denna lag och icke omfattas av lagen
(1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen äger 4244
§§ arbetarskyddslagen (1949: 1) motsvarande tillämpning.
Beträffande den som företräder arbetstagarorganisation i
frågor enligt denna lag och icke omfattas av lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen äger 6 kap. 1014 §§ arbetsmiljölagen (1977: 000)
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
1 Senaste lydelse 1974: 796.
2 Senaste lydelse 1974: 368.
Prop.
1976/77:149 19
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-03-24
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård,
Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Burenstam Linder,
Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Ahlmark
Lagrådsremiss med förslag till arbetsmlljölag m. m.
1 Inledning
Dåvarande chefen för
socialdepartementet uppdrog i febmari 1970 åt särskilt tillkallade sakkunniga'
att göra en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen och
arbetarskyddets organisation.
De sakkunniga, som antog namnet
arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35), avlämnade i december 1972 delbetänkande
(SOU 1972: 86) Bättre arbetsmiljö. På gmndval av utredningens förslag föreslogs
i propositionen 1973: 130 ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra
åtgärder för bättre arbetsmiljö. Sedan riksdagen antagit propositionsförslagen
(SoU 1973:25, rskr 1973:290) utfärdades bl. a. lag (1973:834) om ändring i
arbetarskyddslagen (1949: 1).
Handläggningen inom
statsdepartementen av arbetarskyddsfrågor fördes den 1 januari 1974 över på
arbetsmarknadsdepartementet. I enlighet härmed sorterade utredningen fr. o. m.
nämnda dag under detta departement.
Arbetsmiljöutredningen har i
januari 1976 avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1976: 1) Arbetsmiljölag. De
lagförslag som innefattas i betänkandet bör i huvudsak fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 1.
Samtidigt med slutbetänkandet
överlämnade utredningen tre bilagor till betänkandet. Dessa utgörs av bilaga 1
(SOU 1976: 2) Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag, bilaga 2 (SOU 1976: 3)
Rapporter i psykosociala frågor och bilaga 3 (SOU 1976: 4) Intemationella
konventioner inom arbetarskyddet.
1 Generaldirektören Gunnar
Danielson, ordförande, ombudsmannen numera riksdagsmannen Sivert Andersson,
förbundsjuristen Kerstin Gustafsson, ombudsmannen Leif Kjellstrand, direktören
Gunnar Larsson, direktören Gunnar Lindström och f. d. generaldirektören Otto
Westling. Larsson ersattes i december 1973 av direktören Olof Gustafsson.
Prop. 1976/77:149 20
Efter remiss har yttranden över slutbetänkandet
jämte bilagor avgetts av riksåklagaren (RA), Svea hovrätt, kammarrätten i
Göteborg, rikspolisstyrelsen, kruninalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB),
fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen,
socialstyrelsen, statens handikappråd, sjöfartsverket, luftfartsverket, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, statens
avtalsverk, statens personalnämnd, statens kulturråd, skolöverstyrelsen,
dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ), lantbruksstyrelsen, statens
naturvårdsverk, produktkontrollnämnden, koncessionsnämnden för miljöskydd,
statens strålskyddsinstitut, miljödatanämnden, konsumentverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för
arbetarskyddsfonden, ILO-kommittén, arbetsdomstolen, statens invandrarverk,
statens planverk, statens industriverk, statens kämkraftin-spektion, styrelsen
för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, domänverket, ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA), länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Kalmar län,
länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsstyrelsen i
Norrbottens län, handikapputredningen (S 1966:38), hälsovårdsstadgeutredningen
(S 1974: 08), fartygsmiljöutredningen (K 1973: 04), utredningen rörande miljöproblem
m. m. i vissa industriområden (C 1972: 01), Akademien för de fria konsterna.
Arkitektförbundet, Aktiebolaget Atomenergi, De handikappades riksförbund,
Folkrörelsen mot tobaksbruket (VISIR), Föreningen
bekämpningsmedelsleverantörer, Föreningen för industriell elteknik, Göteborgs
kommunstyrelse. Handikappförbundens centralkommitté, Hälsofrämjandet,
skyddschef Bengt Isacsson, Linköping, Kooperativa förbundet och Kooperationens
förhandlingsorganisation (KF KFO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukamas riksförbund (LRF), skyddsingenjör Owe
Lindström, Skellefteå, Lärarnas riksförbund. Plast- och kemikalieleverantörers
förening. Pressbyråföretagen aktiebolag. Riksförbundet hem och skola. Riksföreningen
för ridningens främjande, centralorganisationen SACO/SR, Sam-arbetskommittén
mot barnolycksfall, SIF-klubben och huvudskyddsombud vid Telefon AB LM
Ericssons kontor i Stockholm, Skogs- och lant-arbetsgivareföreningen, statens
elektriska inspektions, västra distriktet, personal, Statsföretagens
förhandlingsorganisation (SFO), Statstjänste-mannaförbundets avdelning 301
ST-arbetarskydd, Stockholms läns landsting, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och
pastoratförbund, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges hantverks- och
mdustriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges
standardiseringskommission (SIS), Televerkets arbetsmiljönämnd. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund och Hans von Ubisch,
Täby.
Yttranden över betänkandet har överlämnats av RA
från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt
Prop. 1976/77:149 21
från
cheferna för länsåklagarmyndighetema i Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens län,
av statens personalnämnd från statens jämvägar (SJ), postverket och statens
vägverk, av universitetskanslersämbetet från universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg, Stockholm, Umeå och Lmköping, karoUnska institutet, tekniska
högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå, av
lantbmksstyrelsen från lantbmks-nämndema i Västerbottens, Alvsborgs, Kalmar och
Godands län, av statens naturvårdsverk från dess omgivningshygieniska
avdelning, av arbetarskyddsstyrelsen från yrkesinspektionen i Stockholms,
Uppsala, Eskilstuna, Linköpings, Jönköpings, Växjö, Kalmar, Malmö, Göteborgs,
Borås, Skövde, Karlstads, Örebro, Västerås, Gävle, Falu, Härnösands, Umeå och
Luleå distrikt, av statens industriverk från statens elektriska inspektion och
sprängämnesinspektionen, av länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms läns
landsting, Norrtälje, Solna och Stockholms kommuner, Stockholms handelskammare
och Fackliga centralorganisationen i Stockholms län, av länsstyrelsen i Kalmar
län från Kalmar läns företagareförening, Kalmar läns handelskammare. Sydöstra
FCO-distrik-tet samt landstinget och länsläkarorganisationen i länet, av länsstyrelsen
i Malmöhus län från länsläkarorganisationen i länet och Skånes handelskammare,
av länsstyrelsen i Skaraborgs län från Näringslivskommittén i Skaraborgs län,
Skaraborgs läns företagareförening, Skaraborgs läns landsting. Svenska
industritjänstemaimeförbundet avdelning 12, Västsveriges FCO-distrikt samt
länsläkarorganisationen och socialkonsulenterna i Skaraborgs län, av
länsstyrelsen i Norrbottens län från länsarbetsnämnden i länet samt
hälsovårdsnämnderna i Luleå, Piteå och Kiruna kommuner, av statens
handikappråd från Riksförbundet mot reumatism, av LO från Svenska
metallindustriarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
pappersindustriarbetareförbundet. Svenska transportarbetareförbundet,
Statsanställdas förbund, Svenska träindustriarbetareförbundet. Svenska bleck-
och plåtslagareförbundet. Svenska lantarbetareförbundet, Handelsanställdas
förbund. Svenska målareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska
gruvindustriarbetareförbundet, Fastighetsanställdas förbund. Beklädnadsarbetareförbundet,
Svenska skorstensfejareförbundet, Svenska elektrikerför-bundet. Svenska
sjöfolksförbundet, Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Svenska
skogsarbetareförbundet och Svenska fabriksarbetareförbundet, av Sveriges
industriförbund från Kemikontoret och av SIS från Svenska elektriska
kommissionen och Sveriges mekanstandardisering.
LO:s remissvar gmndar sig bl. a. på resultatet av
en av organisationen och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti anordnad
arbetsplats-remiss på grundval av betänkandet. Mer än 61 000 deltagare i drygt
7 500 gmpper har till LO redovisat sina synpunkter och erfarenheter.
Även inom TCO-området har betänkandet varit föremål
för rådslagsverksamhet. Enligt TCO:s remissvar har omkring 45 000 personer deltagit
i rådslaget.
Prop. 1976/77:149 22
2
Översikt över gäUande lagstiftning inom arbetarskyddet
Nuvarande arbetarskyddslag (1949:1, ändrad
1976:583) trädde i kraft den 1 juli 1949. Lagen har sedan sin tillkomst ändrats
vid flera tillfällen. En principiellt betydelsefull ändring gjordes år 1963 då
lagens tillämpningsområde utvidgades från rörelse till i huvudsak all verksamhet
i vilken arbetstagare används för arbetsgivares räkning. Därefter har den
första etappen av arbetsmiljöutredningens arbete lett fram till en delreform
av arbetarskyddslagstiftningen. Denna reform beslöts år 1973 och genomfördes
fr. o. m. den 1 januari 1974 (prop. 1973: 130, SoU 25, rskr 290). Den innebar
att viktiga bestämmelser tillkom om skyddsombudens befogenheter och om
partssamverkan i de lokala skyddsorganisationerna. Vidare infördes nya
bestämmelser om förhandsgranskning av arbetslokaler och om skyddsåtgärder på
gemensamma arbetsställen. 1973 års reform av arbetarskyddslagstiftningen
omfattade även tillsynsverksamheten och sanktionssystemet.
Arbetarskyddslagen innehåller i första kapitlet
bestämmelser som anger lagens tillämpningsområde. Lagen är i princip
tillämplig på varje verksamhet i vilken arbetstagare används till arbete för
arbetsgivares räkning. Arbete som utförs av medlem av arbetsgivarens familj är
dock undantaget bl. a. beträffande jordbruket. Vidare undantas övningar m. m.
inom försvaret. Arbetarskyddslagen är å andra sidan i viss utsträckning
tillämplig utanför arbetsgivar-arbetstagarförhållanden, såsom i fråga om
arbete som utförs av elever vid vissa skolor och intagna på vissa
vårdanstalter. En närmare redogörelse för arbetarskyddslagens
tillämpningsområde lämnas i avsnitt 4.1.
Arbetarskyddslagens andra kapitel innehåller
föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall.
Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter beskrivs. Allmänt hållna
skyddsföreskrifter meddelas beträffande olika förhållanden på arbetsplatsema.
Vidare finns bestämmelser om gemensamma arbetsställen och om anmälan när
arbetslokal skall tas i bruk. I avsnitt 5.1, 7.1 och 9.1 lämnas närmare
redogörelse för bestämmelserna i detta kapitel.
I arbetarskyddslagens tredje och fjärde kapitel
finns särskilda bestämmelser om arbetstidens förläggning och om minderårigas
användande i arbete. Dessa bestämmelser redovisas i avsnitt 11.1 och 12.1.
Ett särskilt kapitel i arbetarskyddslagen femte
kapitlet handlar om kvinnors arbete. Bestämmelserna redovisas i avsnitt 5.1.
Arbetarskyddslagens sjätte kapitel innehåller
regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Här finns regler om
skyddsombud och skyddskommittéer. 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen hade sin tyngdpunkt i utformnmgen av samverkansregleraa.
För dessa redogörs närmare i avsnitt 13.1.
Prop. 1976/77:149 23
I arbetarskyddslagens sjunde
kapitel föreskrivs vissa skyldigheter för tillverkare och försäljare m. fl.
Närmare redogörelse finns i avsnitt 9.1.
Åttonde kapitlet i
arbetarskyddslagen handlar om tillsyn över lagens efterlevnad. Tillsyn utövas
av arbetarskyddsstyrelsen och under dess överinseende och ledning av
yrkesinspektionen. Bestämmelsema i detta kapitel berörs i avsnitt 6.1, 14.1 och
15.1.
Arbetarskyddslagen innehåller i nionde kapitlet
straffbestämmelser. Dessa innebär främst att straffsanktion inträder när
tillsynsmyndighet meddelat förbud, föreläggande eller föreskrift enligt
arbetarskyddslagen och påbudet inte följts. Vid 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen infördes bl. a. möjlighet för tillsynsmyndighet
att sätta ut vite i beslut om föreläggande eller förbud. För sanktionssystemet
enligt arbetarskyddslagen redogörs i avsnitt 15.1.
Arbetarskyddslagens tionde kapitel tar bl. a. upp
bestämmelser om fullföljd av talan, se avsnitt 16.1. I tionde kapitlet finns
också vissa allmänna bemyndiganden för regeringen att meddela närmare
föreskrifter angående lagens tillämpning och för arbetarskyddsstyrelsen att meddela
råd och anvisningar till ledning vid lagens tillämpning, se avsnitt 15.1.
Den centrala tillämpningsförfattningen till
arbetarskyddslagen är arbetarskyddskungörelsen (1949: 208, ändrad senast 1973:
841). I denna finns ett stort antal bestämmelser som i olika avseenden
utvecklar lagens föreskrifter. Med stöd av arbetarskyddslagen har även
utfärdats ytterligare ett antal kungörelser, se avsnitt 4.1, 5.1 och 10.1.
En särskild reglering finns sedan år 1919 om
skogsförläggningar för vissa arbetstagare. Numera gäller lagen (1963: 246) om
tillfälliga bosläder vid skogs- och flottningsarbete m. m.
(skogsförläggningslag, ändrad senast 1973: 8361). För bestämmelsema i
skogsförläggningslagen redogörs i avsnitt 18.1.
I arbetarskyddslagstiftningen ingår också de generella
föreskrifter, råd och anvisningar som arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd
av arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen och skogsförläggningslagen. I
dessa finns preciserande och kompletterande bestämmelser för en rad
arbetsområden, arbetsuppgifter och arbetsanordningar.
I anslutning till rarificering av
internationella konventioner har utfärdats lagen (1932: 55) om viktmärkning i
vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg (ändrad senast 1973: 839) och
kungörelsen (1937: 816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av
fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl.
Från arbctarskyddslagens tillämpning undantas bl. a.
arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll. Vissa skyddsbestämmelser för olika
kategorier av husligt anställda finns i stället i lagen (1970: 943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete (ändrad senast 1975: 732). Arbetarskyddslagen
är inte heller tillämplig på skeppstjänst och avser endast i begränsad omfattning
arbete som är underkastat tillsyn enligt strålskyddslagen. Hu-
Prop. 1976/77:149 24
vudförfattning
beträffande arbetarskyddet för de ombordanställda är lagen (1965: 719) om
säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975: 722). I strålskyddslagen (1958: 110,
ändrad senast 1976: 245) finns bestämmelser om skydd mot skada som orsakas av
joniserande strålning.
För arbetarskyddet betydelsefulla föreskrifter
finns också i ett flertal författningar vid sidan av dem som nu har berörts.
Bland dessa kan nämnas lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar (ändrad senast 1976: 239), byggnadsstadgan (1959: 612,
omtryckt 1972: 776, ändrad senast 1976: 678), brandlagen (1974: 80, ändrad
1975: 96), lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfariiga varor (ändrad senast
1976: 592) och lagen (1975: 69) om explosiva och brandfarliga varor med
anslutande författningar. Vad gäller byggnadsstadgan bör framhållas att den
utvidgade arbetsmiljömässiga förhandsprövning av arbetslokaler, som infördes
genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen m. m., anknyter till stadgans
föreskrifter om byggnadslov, se avsnitt 9.1.
Särskilda resurser för arbetsmiljöinsatser har
skapats enligt lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift (ändrad senast 1976:80).
Denna utgår i form av en speciell arbetsgivaravgift. Av arbetarskyddsavgiften
går huvudparten till arbetarskyddsfonden, som ger bidrag till forskning och
utveckling samt utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd. Genom
arbetarskyddsavgiften täcks vidare en del av statsverkets kostnader för de
offentliga arbetarskyddsorganens verksamhet.
Mot bakgrunden av konjunkturutvecklingen inom
näringslivet åren 1973 och 1974 har tillkommit lagen (1974: 325) om avsättning
till arbetsmiljöfond (ändrad 1975: 23) av vissa vinstmedel för år 1974. Lagen
är inriktad på att främja investeringar för bättre arbetsmiljö och investeringar
som i övrigt är ägnade att förbättra förhållandena för de anställda. I lagen
ges arbetstagama inflytande vid valet av de åtgärder som skall stödjas med
avsatta vinstmedel.
Under åren 1976 och 1977 tas en tilläggsavgift ut
som skall föras till en delfond inom arbetarskyddsfonden benämnd fonden för
arbetsmiljöförbättringar (SFS 1975: 353). Delfonden skall användas för
finansiering av statliga lånegarantier för lån till arbetsmiljöförbättringar
inom en ram om totalt 200 milj. kr.
Arbetarskyddslagstiftningen kompletteras dessutom
genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens partsorganisationer. Bl. a.
frågorna om den lokala skyddsverksamheten får sin närmare reglering genom sådana
överenskommelser.
Prop.
1976/77:149 25
3 Allmänna synpunkter
3.1
Utredningen
Som en inledning till utredningens överväganden
tecknas i slutbetänkandet huvuddragen i den tekniska utvecklingen och dess
inverkan på olika arbetsmiljöer. £>et framhålls att den tekniska
utvecklingen har gett fömtsättningar för en kraftig välfärdsökning. Beträffande
dagens arbetsmiljösituation konstateras att genom tekniken många typer av fysiskt
tungt och nedslitande arbete kunnat undvikas. Det är enligt utredningen
uppenbart att den allmänna standarden på arbetsplatserna i de flesta fall höjts
väsentligt under senare årtionden.
Samtidigt framhålls att utvecklingen har medfört
nya problem från skyddssynpunkt. Modem produktionsteknik har i en rad fall
Inneburit sönderdelning av arbetet och högsta möjliga specialisering av den enskilde
arbetstagarens uppgifter. I rationaliseringens spår har ej sällan följt ökad
arbetstakt och övergång till skiftarbete. Vidare är kunskaperna om
verkningarna av olika kemiska änmen ofullständiga. Under senare tid har kommit
alarmerande rapporter om långtidsverkningarna av vissa kemiska ämnen. I
översikten betonas också att många gamla arbetarskyddsproblem kvarstår. Här
erinras om att buller, klimatproblem, luftföroreningar och andra starkt
belastande arbetsmiljöfaktorer ofta är anhopade inom vissa yrkesområden.
Utredningen påpekar att de arbetsmiljöproblem som
kommit fram under senare tid ofta uppmärksammats som ett resultat av att forskning
och undersökningar enligt modema metoder kunnat påvisa hälsorisker. Nya
framsteg inom instmmentteknik och undersökningsmetodik fömtses innebära
ytterligare stora förändringar i synen på arbetsmiljön och dess risker.
Ett sätt att belysa förhållandena i arbetslivet är
att följa yrkesskadeutvecklingen enligt den officiella statistiken. Denna
visar enligt utredningen inte några stora förändringar till det bättre när det
gäller arbets-olycksfallen sedan arbetarskyddslagens tillkomst. Samtidigt
framhålls att en allt noggraimare redovisning kan ge en bild som inte helt
speglar resultatet i olycksfallshänseende av de insatser som skett En tydlig
minskning kan dock iakttas beträffande de allvarligare olycksfallen trots att
antalet arbetstagare har ökat. Utredningen konstaterar att möjlighetema att
via yrkesskadestatistiken belägga utvecklingen vad gäller arbetsmiljöns
inverkan på hälsan är ännu mindre. Fömtsättningama för att ohälsa kommer att
registreras som yrkesskada vidgas nämligen allteftersom kunskaperna ökas om
olika samband mellan ohälsa och arbete.
Utredningen framhåller vidare att anspråksnivån hos
de anställda som ett resultat av välfärdsutvecklingen höjts starkt i jämförelse
med vad som gällde ännu för bara ett par årtionden sedan. En omfattande
Prop. 1976/77:149 26
utbildningsverksamhet
medför en helt annan medvetenhet än tidigare om sambanden mellan arbete och
hälsa.
När det gäller arbetets psykologiska och sociala
innehåll har enligt utredningen starka värderingsförskjutningar skett. För att
fånga upp aktiviteter och synsätt som kan verka befmktande på arbetet med en
modern arbetsmiljölagstiftning har utredningen anlitat några experter inom det
arbetspsykologiska och arbetssociologiska fältet. Vissa rapporter från dessa
experter har sammanställts i en bilaga till betänkandet. Utredningen betonar
att ambitionen härvid inte kunnat vara att ge någon heltäckande och slutgiltig
bild av hur psykologiska och sociologiska betraktelsesätt kommer in när man
vill skapa en god arbetsmiljö. Materialet anses dock kunna verka stimulerande
vid strävandena att allsidigt tillgodose de arbetandes behov. Det har delvis
även utnyttjats som underlag för utredningens överväganden.
I ett avsnitt som handlar om brister i nuvarande
arbetarskyddslagstiftning framhåller utredningen att den breddning av
arbetarskyddsverksamheten som kan följa av att man vill betona den totala
hälso-aspekten sambandet mellan arbetsmiljö och hälsa i fysiskt, psykiskt och
socialt hänseende inte kommer till uttryck i arbetarskyddslagen. Därefter
uppehåller sig utredningen vid utformningen rent allmänt av arbetarskyddslagens
föreskrifter och anknytande bestämmelser i arbetarskyddskungörelsen. Det
konstateras att dessa till stor del är präglade av ett synsätt som ter sig
förlegat vad gäller nutida förhållanden inom svenskt arbetsliv. Punktändringar
anses av denna anledning bara kunna ge provisoriska lösningar.
Arbetarskyddslagen och tillämpningskungörelsen innehåller dessutom talrika
reservationer för vad som påkallas eller är möjligt i det enskilda fallet.
Framställningssättet kan enligt utredningen föranleda uppfattningen att
rättsläget är svävande och att skyddsförhållandena på arbetsplatserna alltid skall
bedömas med utgångspunkt i vad som i det enskilda fallet anses möjligt att
åstadkomma. Den delvis detaljbetonade utformningen kan vidare binda den fortlöpande
reglering som måste ske av arbetarskyddet.
På åtskiUiga punkter finner utredningen att arbetarskyddslagen
inte ger den centrala arbetarskyddsmyndigheten tillräckligt vidsträckta befogenheter
att ingripa med generella föreskrifter för att förhindra brister i
arbetsmiljön. Det finns också ett behov av starkare inriktning av arbetarskyddslagstiftningen
på de kemiska riskerna i arbetslivet.
Bristerna i nuvarande arbetarskyddslagstiftning har
enligt utredningen sin naturliga förklaring i den tid som förflutit sedan
lagstiftnmgens tillkomst och den utveckling som skett. Utredningen föreslår
att gällande arbetarskyddslagstiftning upphävs och ersätts med en helt ny lag
om arbetsmiljön. Utgångspunkten anges vara att skydda mot hälsofaror och
olycksrisker i arbetet. Men målsättn-.ngen är enligt utredningen vidare än att
bara skydda mot vissa negat-.va företeelser som innebär risker för
Prop. 1976/77: 149 27
hälsa
och säkerhet. I kraft av den vidgade synen på arbetsmiljöns be-tvdelse bör
arbetsmiljölagstiftningen bygga på att syftet också skall vara att söka nå fram
till arbetsförhållanden där arbetet av den enskilde kan upplevas som en
meningsfylld och berikande del av tillvaron.
Utredningen framhåller att dåliga arbetsmiljöer med
fysiskt belastande arbetsmiljöfaktorer kvarstår inom en rad verksamhetsområden.
En ny lagstiftning måste skapa underlag för effektiva insatser i alla dessa
fall. Här finns enligt utredningen stora möjligheter att få påtagliga
skyddseffekter av de resurser som sätts in. Vidare understryks att
arbetsolycksfallen fortfarande är ett av de stora arbetsmiljöproblemen.
Vidgade ansträngningar måste enligt utredningen göras för att man skall komma
till rätta med förhållanden som kan sättas i samband med olycksfall i arbete.
Hälsobegreppet har sedan arbetarskyddslagens
tillkomst undergått förskjutningar. En utvidgning har enligt utredningen skett
från en renodlat medicinsk syn på arbetsplatsens hälsorisker till att man
strävar efter att nå bästa möjliga förhållanden från medicinsk, psykologisk och
social synpunkt. Som utgångspunkt för ett nyare och i vart fall i det psykiska
hälsovårdsarbetet användbart hälsobegrepp nämns också livsviljan, motivationen
till arbete och till utveckling mot egen identitet och personlighet.
Arbetsmiljölagen bör spegla att bedömningar skall ske utifrån denna nya syn på
hälsa.
Genom arbetsmiljölagstiftningen bör alltså
uppmärksamheten riktas på åtgärder som behövs för att arbetsförhållandena skall
bli så bra som möjligt. Utredningen betonar samtidigt att grunden inte får
ryckas undan för en fortsatt utveckling av samhället. Vid all bedömning måste
en avvägning ske med hänsyn till viktiga samhällsfunktioner.
Allmänna synpunkter ges på frågan hur en
arbetsmiljölagstiftning skall avgränsas från annan arbetsrättslig lagstiftning.
Utredningen anför att till arbetsmiljöns beskaffenhet i socialt och psykiskt
avseende också hör t. ex. tryggheten i anställningen liksom hur lång
arbetstiden är, hur utvecklad demokratin är på arbetsplatsen, lönesystemets
utformning osv. Arbetsmiljön kan sålunda ses från olika aspekter. Allteftersom
arbetar-skvddet breddas stärks enligt utredningen de förbindelselänkar som
finns med olika regelkomplex inom arbetsrätten. Arbetsmiljölagstiftningen
anses emellertid kunna ges en naturlig ram genom att anknyta till den
uppdelning i ohka miljöfaktorer som arbetarskyddet av tradition bvgger på. Det
gäller här faktorer såsom arbetslokalers och maskiners utformning,
luftförhållanden och farliga ämnen, buller och vibrationer, belysning,
personalutrymmen och liknande. Vidare behandlas frågor om arbetstidens
förläggning sedan gammalt i arbetarskyddslagstiftningen. Inom
arbetsmiljölagstiftningens ram anses böra rymmas alla slag av hälsorisker som
anknyter till arbetsmiljön.
Utredningen tar också upp andra avgränsningsfrågor.
Vid sidan av den egentliga arbetarskyddslagstiftningen finns en rad ytterligare
för-
Prop. 1976/77:149 28
fattningar
som reglerar miljöfaktorer av betydelse såväl på arbetsplatserna som utanför
dessa. Bl. a. nämns författningar på det elektriska området, det kemiska
området och strålskyddsområdet. Även tra-fikförfattningama anförs som exempel
på reglering som avser skyddet för både yrkesverksamma och allmänheten. I dessa
författningar finns en säkerhetsinriktad reglering med områdesansvar för andra
myndigheter än arbetarskyddsmyndighetema. Från arbetarskyddets synpunkt bör
detta enligt utredningen ses som en komplettering av arbetsmiljölagstiftningen
av stor betydelse även för skyddet av de anställda. Samtidigt anläggs den
grundsynen att arbetsmiljölagen bör vara övergripande i fråga om skyddet mot
ohälsa och olycksfall i arbete. Arbetsmiljölagen bör sålunda i princip täcka
även områden med särskild säkerhetslagstiftning, och det slutliga ansvaret för
tillsynen på arbetsplatserna bör alltid firmas hos arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen. Enligt utredningens betraktelsesätt föranleder detta i och
för sig ingen inskränkning i andra myndigheters områdesansvar men iimebär att
ett samarbete måste ske mellan dessa myndigheter och arbetarskyddsmyndigheterna.
I fråga om tillämpningsområdet för arbetsmiljölagen
framhåller utredningen att regleringen bör ha en vid syftning. Utredningen
slår vidare fast att arbetsmiljölagen bör vara allmängiltig. Att med denna utgångspunkt
ge en samlad och något så när fullständig detaljreglering av arbetsmiljöns
beskaffenhet på olika verksamhetsområden skulle enligt utredningen helt
spränga ramen för en lag eller förordning. Det påpekas dessutom att
detaljregler om arbetsmiljöns beskaffenhet måste kunna med minsta möjliga
tidsutdräkt anpassas av den ansvariga fackmyndigheten till den snabba
utvecklingen och till nya rön och erfarenheter på olika områden. Utredningen
föreslår därför att arbetsmiljölagen utformas som en ramlag i vad avser de
krav som skall gälla i fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet. Lagen bör i detta
avseende innehålla allmänna bestämmelser som översiktligt anger kraven. I detta
sammanhang framhåller utredningen att det materiella innehållet i reglema om
arbetsmiljöns beskaffenhet enligt förslaget i hög grad bestäms av de
till-lämpningsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen skall kunna utfärda.
Arbetsmiljölagen föreslås vidare innehålla
bestämmelser som preciserar vilka kategorier som skall ha ansvaret för
arbetsmiljöns beskaffenhet. Även i fråga om mnehållet i dessa skyldigheter
anser utredningen att lagen bör vara rambetonad och fyllas ut genom den
reglering som förutsätts ske i administrativ ordning.
I vissa delar bör emellertid arbetsmiljölagen
enligt utredningens åsikt vara relativt utförlig. Detta gäller områden som är
likartade inom skilda arbetsmiljöer och där det därför är praktiskt möjligt att
ge preciserade regler. Så är i viss utsträckning fallet med bestämmelserna om
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, om arbetstidens förläggning.
Prop. 1976/77:149 29
om
minderåriga och om tillsyn. Arbetsmiljölagen anses i dessa delar böra innehålla
föreskrifter som ganska detaljerat reglerar vissa sidor i arbetslivet. En
närmare reglering fömtsatts dock i vissa avseenden ske genom
tillämpningsföreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen och, vad gäller
samverkansbestämmelserna, genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter.
När det gäller uppläggningen av
arbetsmiljölagstiftningen anför utredningen slutligen att tyngdpunkten bör
ligga i att skapa garantier för ett samspel mellan parterna och den offentliga
tillsynen i syfte att åstadkomma effektiva insatser. Vidgat utrymme måste
härvid ges åt de anställdas möjligheter att påverka sin arbetsmiljö.
Mot denna bakgmnd har utredningen lagt fram förslag
till arbetsmiljölag och arbetsmiljöförordning och dessutom föreslagit viss
ändring i byggnadsstadgans fullföljdsregler.
3.2
Remissyttranden
Utredningens förslag har allmänt fått ett mycket gott
mottagande av remissinstansema. Följande sammanfattande omdömen ger en bild av
detta.
LO framhåller att för fackföreningsrörelsen har
kravet på en bättre arbetsmiljö varit en av de dominerande frågorna under 1960-
och 1970-talen. Bakgrunden har bl. a. varit den tekniska utvecklingen och en
ökad medvetenhet bland medlemmarna om arbetsmiljöns betydelse. För att få till
stånd en genomgripande förändring av arbetsmiljön anses en ny arbetsmiljölag
vara en nödvändig fömtsättning. LO konstaterar med tillfredsställelse att det
framlagda förslaget till arbetsmiljölag i stor utsträckning motsvarar de krav
som ställts från de fackliga organisationerna på förändring av lagstiftningen.
LO ansluter sig således till lagförslaget i dess huvuddrag och till dess grundläggande
principer.
TCO hälsar med tillfredsställelse det nya
arbetsmiljöbegrepp som läggs fast i lagförslaget. Det anses vara ett viktigt
steg i samhällsutvecklingen som tas då arbetsmiljölagstiftningen reformeras i
den riktning som har angetts. TCO understryker samtidigt betydelsen av att en
koppling sker mellan den nya arbetsmiljölagen och lagen (1976: 580) om
medbestämmande i arbetslivet, vilken är det medel varmed på sikt en god
arbetsmiljö skall förverkligas så långt möjligt. Även SACO/SR ansluter sig till
de gmndläggande värderingar som redovisas i betänkandet och tillstyrker
utredningens förslag till en ny arbetsmiljölagstiftning.
SAF, SFO, KF-KFO, Skogs- och lantarbetsgivaref
öreningen och SHIO godtar i stort sett utredningens förslag. SAF anser det dock
vara svårt att redan nu i detalj göra sig en föreställning om förslagets innebörd
och verkningar för framtiden, eftersom den föreslagna arbetsmiljö-lagen i stor
utsträckning är uppbyggd kring relativt allmänna formuleringar.
Prop. 1976/77:149 30
Även myndigheterna sluter i sina remissvar starkt
upp kring utredningsförslaget.
Arbetarskyddsstyrelsen finner att utredningens
förslag innebär att huvudparten av de problem, som i dag finns vid
tillämpningen av arbetarskyddslagen och tillhörande författningar, får en
tillfredsställande lösning. Enhgt styrelsens uppfattning är betänkandet och
författningsförslagen väl ägnade att läggas till grund för en reform av
lagstiftningen pä arbetsmiljöns område.
Svea hovrätt konstaterar att utredningen på ett
intresseväckande och inträngande sätt behandlar en mängd olika frågor av
betydelse för förhållandena på arbetsplatserna. Även kammarrätten i Göteborg
finner att utredningen väl lyckats att i lagtext och motivering ange de krav
som bör ställas på arbetsmiljön och de medel varmed de uppställda målen kan
nås. Lagen synes motsvara de fordringar som kan ställas på en modern lag av
denna art i ett samhälle med ständiga förändringar av arbetslivet och där ett
ökande behov av ett tillfredsställande skydd för arbetstagare till liv och
hälsa allt starkare ger sig till känna.
Statens personalnämnd bedömer rent allmänt
utredningens förslag som värdefulla och väsentliga för utvecklingen och
förbättringen av arbetsmiljön i Sverige. Statens avtalsverk delar utredningens
uppfattning om målsättningen för en ny arbetarskyddslagstiftning och har inget
att erinra mot förslaget till arbetsmiljölag eller mot de synpunkter som ligger
bakom förslaget.
Socialstyrelsen ansluter sig helt till inriktningen
i utredningens förslag. Enligt styrelsen ger betänkandet en bred och ingående
redogörelse för den förändrade syn på arbetsmiljöfrågorna och de nya krav på arbetsmiljöns
beskaffenhet som utvecklats sedan den nu gällande arbetar-skyddslagsriftningens
tillkomst. Betänkandet jämte det omfattande bilagematerialet utgör en
värdefull idé- och kunskapskälla som enligt styrelsens mening kommer att få
stor betydelse även i det fortsatta arbetet kring arbetsmiljöfrågorna genom att
en samlad redovisning nu finns till förfogande.
Statens imturvårdsverk och produktkontrollnämnden
tillstyrker i allt väsentligt utredningsförslaget. Även ÖB stöder detta.
Försvarets materielverk finner att utredningen grundligt har belyst frågan om
att bättre anpassa arbetsmiljön till människan och ställer sig i princip
positivt till det framlagda förslaget.
Arbetsmiljöproblemen har enligt länsstyrelsen i
Stockholms län en sådan dimension att strävandena mot en bättre arbetsmiljö
måste fortsätta och intensifieras. Länsstyrelsen anser betänkandet utgöra en
god grund att bygga på härvidlag. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller
värdet av det allsidiga och genomlysande sätt på vilket utredningen valt att
behandla arbetsmiljöfrågorna. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är såväl
lagförslag som utredningens motiveringar för detta väl avvägda.
Prop. 1976/77:149 31
Även
länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens län tillstyrker i huvudsak
utredningens förslag.
Svenska kommunförbundet konstaterar med
tillfredsställelse att utredningen i sitt slutbetänkande föreslår ytterligare
åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö. Landstingsförbundet anser att
utredningen i allt väsentligt ger uttryck för arbetsmiljöns betydelse för
människan samt att den föreslagna arbetsmiljölagen bör bilda en god gmnd för
företag, förvaltningar, organisationer, myndigheter etc. på olika nivåer att i
samverkan skapa goda arbetsmiljöer.
Arbetarskyddsfonden godtar utredningens samlade
förslag till en ny arbetsmiljölagstiftning. I bilagor till huvudbetänkandet
finns enligt fonden en mängd material som bör kunna utnyttjas i diskussionen
om inriktningen och dimensioneringen av resurserna för forskning och utvecklingsarbete.
STU konstaterar att utredningen ger en överblick över vad den tekniska
utvecklingen betytt för arbetsmiljön. Förutom i grundinställningen instämmer
STU i allt väsentligt i de synpunkter och de förslag till ny arbetsmiljölag som
framförs av utredningen. Aktiebolaget Atomenergi anför att betänkandet ger en
utomordentligt gedigen belysning av dagsläget på arbetsmiljöområdet och av de
problem som är förknippade med att på effektivaste möjliga sätt väma om och förbättra
olika arbetsmiljöer.
Även statens handikappråd. De handikappades
riksförbund och Handikappförbundens centralkommitté biträder det framlagda
förslaget till arbetsmiljölag. Om utredningens intentioner slår igenom i
praktiken anses arbetsmiljölagen komma att få stor betydelse för att
förverkliga målet arbete åt alla.
Från löntagarorganisationernas sida understryks
vikten av att förslaget utgår från en helhetssyn på arbetsmiljön. Enligt LO
innebär förslaget att arbetsmiljöarbetet i företag och förvaltningar och inom
arbetarskyddsmyndigheten inte enbart skall omfatta tekniskt arbetarskydd utan
även frågor angående arbetets organisation, arbetstider, löneform m. m. TCO
konstaterar att i lagförslaget arbetsmiljön kopplas till människans
fömtsättningar i både fysiskt och psykiskt avseende och till den sociala och
tekniska utvecklingen i samhället. TCO beklagar samtidigt att utredningen efter
sina resonemang om orsak och verkan när det gäller brister i arbetsmiljön inte
lagt fram mer långtgående förslag till lagbestämmelser på det psykosociala
området. SACO/SR välkomnar den vidgade målsättningen för den nya
arbetsmiljölagstiftningen men ifrågasätter också om inte lagförslaget borde ha
varit mera konkret vad gäller den psykiska arbetsmiljön.
SAF framhåller att de allra flesta genom den
fortgående utvecklingen fått en bättre och ofta mer stimulerande arbetsmiljö
men att nya arbetsmiljöproblem uppstår och att individen dessutom ställer
större krav på sin arbetsmiljö. Enligt föreningen framstår det därvid som
väsentligt
Prop. 1976/77:149 32
för
såväl arbetsgivaren som den anställde att samhällets och företagets resurser
samverkar till fortlöpande anpassning av arbetsmiljön till individen i takt
med att möjlighetema härtill vidgas. Som särskilt positivt framstår enligt SFO
den helhetssyn på arbetsmiljön som lagförslaget och betänkandet i övfigt ger
uttryck för: att inte bara skydda mot vissa negativa företeelser som innebär
risker för hälsa och säkerhet utan också söka nå fram till arbetsförhållanden
där arbetet av den enskilde kan upplevas som en meningsfylld och berikande del
av tillvaron. KF-KFO delar utredningens uppfattning att människans
förutsättningar och behov skall ligga till gmnd för bedömningen om en
arbetsmiljö är tillfredsställande eller ej. I ett läge där resurserna är
begränsade är det enligt KF-KFO:s uppfattning viktigt att man i första hand
inriktar insatserna på miljöer och metoder som innebär risk för skada eller
ohälsa. Att de psykosociala loiljöfaktorerna kommit med i lagstiftningen är enligt
KF-KFO riktigt. LRF finner den utvidgning av arbetsmiljöbegreppet som
utredningen eftersträvar värd allt stöd. Härvid framhålls att för den enskilde
möjligheter att påverka arbetssituationen ofta är av större betydelse än att
olika komfortkrav är uppfyllda.
Arbetarskyddsstyrelsen hälsar med
tillfredsställelse att man har tagit upp regler om de grvjndläggande krav som
skall ställas på arbetsmiljön. Inte minst viktigt anses vara att man där även
tagit upp de psykosociala faktorerna i arbetslivet.
Även yrkesinspektionsdistrikten framhåller som
värdefullt att lagförslaget syftar till en helhetssyn på arbetsmiljön. Denna
framträder enligt vad yrkesinspektionen i Malmö framhåller dels genom att både
de fysiska och psykosociala sidorna av arbetslivet beaktas, dels genom lagens
vidgade giltighetsomfåde i fråga om olika verksamheter. Arbetsmarknadsstyrelsen
uttrycker sin tillfredsställelse över att utredningen har låtit ta fram
material till belysning av de psykosociala frågorna och understryker från
arbetsmrknadspolitisk synpunkt vikten av att ämnesområdet ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Domänverket framhåller att lagförslagets betoning av att
arbetsmiljön skall anpassas till människans förutsättningar i såväl fysiskt
som psykiskt avseende bör ses som en viktig markering av ett nytt synsätt inom
arbetsmiljöområdet.
Statens personalnämnd, länsstyrelsen i Skaraborgs
län, statens kulturråd. Akademien för de fria konsterna och Arkitektförbundet
anser däremot att den inriktning även på den psykiska sidan av arbetsmiljön som
utredningen föreslår hade bort komma till bättre uttryck i själva lagförslaget.
Även skolöverstyrelsen som också delar utredningens uppfattning att de
psykiska och sociala arbetsmiljöfaktoreraa måste beaktas framhåller att den
psykosociala miljön är tämligen kortfattat behandlad i förslaget till lagtext.
A andra sidan är enligt styrelsen denna miljö svår att beskriva i gripbara
termer, eftersom den hänger sanunan ijied de enskilda individernas
miljöupplevelser och deras attityder till
Prop. 1976/77: 149 33
olika förhållanden på arbetsplatsen. Socialstyrelsen
ansluter sig till det önskvärda i ett så brett arbetsmiljöbegrepp som anges i
förslaget samt i betoningen av de psykosociala faktorernas betydelse i
arbetslivet. Det framhålls samtidigt att det betraktelsesätt utredningen
tillämpar när det gäller psykiska och sociala faktorer i arbetslivet kan leda
till oklarhet och tolkningssvårigheter. Människors upplevande av sina villkor
hänger samman med deras anspråksnivå, och det är oklart genom vilka mekanismer
anspråksnivån förändras och påverkas. Även när det gäller de psykiska och
sociala faktorerna i arbetslivet bör därför strävan vara att i det fortsatta
arbetet med arbetsmiljöfrågorna finna objektiva begrepp och kriterier.
Åtskilliga remissinstanser
uppehåller sig vid de kemiska riskerna i arbetsmiljön. 'Enligt LO utgör de
kemiska hälsoriskerna ett mycket omfattande miljöproblem. Vid LO:s
arbetsplatsremiss har dessa risker vid sidan av ensamarbete och ackordsarbete
angetts som den största faran på arbetsplatserna. Eftersom de största effekterna
träffar människan i arbetsmiljön minskar man belastningen pä människan främst
genom insatser på detta område, påpekar LO. Kemikontoret och Föreningen
bekämpningsmedelsleverantörer påtalar å andra sidan som en brist i betänkandet
att de kemiska produkternas positiva betydelse i samhället inte har belysts.
Utredningens uppfattning att
arbetarskyddslagstiftningens tillämpningsområde bör vidgas har vunnit starkt
gensvar hos remissinstansema.
Svea hovrätt konstaterar att utredningens förslag i hög
grad har karaktär av r a m 1 a g med regler som i allmänna ordalag anger målsättningar
i olika avseenden. Det reella innehållet i lagstiftningen kommer i huvudsak
att ligga i de följdförfattningar som främst arbetarskydd sstyrel sen skall
utfärda. En sådan lagstiftningsteknik har enligt hovrätten vissa uppenbara
nackdelar. Lagen i sig ger föga upplys ning om vad som gäller i konkreta fall.
För att få del av vilka krav samhället ställer på arbetsmiljöer av olika slag
måste man därför ga till följdförfattningar, utfärdade av underordnade
myndigheter. A andra sidan innebär den valda tekniken ingen principiell nyhet,
framhåller hovrätten. Med tanke på vilket vidsträckt fält en lagstiftning om
arbetsmiljön skall täcka och den snabba utvecklingen på detta område framstår
det också som uteslutet att en närmare reglering skulle kunna ske i lagen. Det
torde enligt hovrätten därför få godtas att man nöjer sig med en ramlag av
ungefär den omfattning och uppläggning som har föreslagits. Hovrätten anser
emellertid angeläget att man har ögonen öppna för de svårigheter som är
förenade med en lagstiftning av det slag som här avses, där det överlåts åt
tillämpande myndigheter att ge det konkreta innehållet åt lagens allmänna
bestämmelser. Det gäller sålunda att undvika såväl en tungrodd byråkrati som
ett system utan fiista och klara normer för tillsynsverksamheten.
3 Rikidacen 1976177. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 34
LO och TCO ställer sig poshiva till
att arbetsmiljölagen konstrueras som en ramlag, främst på grund av att
därigenom ges möjlighet till en successiv förbättring av arbetsmiljön i takt
med utvecklingen och att möjligheter skapas till smidig branschanpassning. För
att ramlagskon-struktionen skall ge dessa fördelar krävs att de fackliga
organisationerna får stort inflytande i frågor som har betydelse för
arbetsmiljön totalt sett. Vidare betonas vikten av att myndigheterna verkligen
får resurser att förverkliga lagens målsättning.
SAF betraktar den föreslagna
övergången till en mer utpräglad ramlagstiftning som en riktig utveckling. En
sådan konstruktion av lagen möjliggör en större följsamhet med dynamiken i samhälle
och arbetsliv. Ett mycket stort ansvar kommer här att falla på
arbetarskyddsstyrelsen. Det är enligt SAF utomordentligt viktigt att
arbetsmarknadens parter samt personer i praktisk verksamhet kontinuerligt får
vara med vid utarbetande av olika föreskrifter.
Även arbetarskyddsstyrelsen understryker att den nya
lagstiftningen kommer att lägga ett mycket stort ansvar och betydande nya
arbetsuppgifter på tillsynsmyndigheterna. På snart sagt varje område skall det
ankomma på styrelsen att genom detaljföreskrifter lägga fast lagstiftningens
konkreta innehåll. Detta innebär en stor utökning av styrelsens nuvarande
uppgifter. Även kraven på den löpande tillsynsverksamheten och på styrelsens
och yrkesinspektionens verksamhet i övrigt kommer enligt styrelsens bedömning
att skärpas väsentligt. Samtidigt får dessa myndigheters åtgärder en allt
större betydelse för enskilda människors och företags situation t. ex. genom
att möjligheterna att tillgripa olika former av sanktioner ökar. Styrelsen
framhåller att även detta ställer ökade krav på resurser. I samma riktning
verkar de stora utvidgningar som föreslås i lagens tillämpningsområde liksom
önskemålen om att nya typer av miljöfaktorer såsom de psykosociala faktorerna
skall beaktas. Likaså ökar enligt styrelsen kraven på forskning som kan ge
behövligt underlag för tillsyns- och föreskriftsarbetet.
Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län anför att
ramlags-metoden i och för sig kan föranleda viss tveksamhet. Arbetarskyddsstyrelsens
avsedda uppgift att ge lagen konkret innehåll innebär i realiteten att ett
förvaltningsorgan kommer att svara för en betydelsefull lagstiftning. Området
anses emellertid vara av den karaktär att anordningen med ramlag måste godtas.
Deltagandet av representanter för arbetsmarknadens parter i
författningsarbetet bör kunna tjäna som en garanti för att föreskrifterna från
arbetarskyddsstyrelsen kommer att vara motiverade av det avsedda syftet.
Kravet på samverkan understryks från många håll. Enligt
KF-KFO bör ansvaret för arbetsmiljön ligga på arbetsgivaren som har att i
samverkan med de anställda skapa en så god arbetsmiljö som möjligt. Med den
inriktningen har enhgt vad KF-KFO påpekar arbetsmiljöar-
Prop.
1976/77:149 35
betet gett resultat som i internationell jämförelse måste
betecknas som mycket goda. För att åstadkomma en successiv förbättring av
arbetsmiljön fordras enligt KF-KFO först och främst en förstärkning av de
resurser som direkt i företagen arbetar med dessa frågor. Även SAF betonar att
det krävs samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att nå en god
arbetsmiljö. Detta förutsätter enligt föreningen att såväl arbetsgivare som
arbetstagare på olika nivåer intresserar sig för och på olika sätt aktivt
deltar i arbetsmiljöarbetet.
LO ansluter sig till utredningens
principiella utgångspunkt att arbetsmiljöarbetet skall baseras på samverkan
mellan parterna och att arbetsgivarna skall ha huvudansvaret för att
arbetsmiljöförhållandena uppfyller lagens målsättning. Detta huvudansvar för
arbetsgivaren förutsätts samtidigt förenat med ett långtgående inflytande från
arbetstagarnas sida. Hur ansvaret mellan parterna skall fördelas har enligt LO,
utom i lagförslaget, även uttryckts i det nyligen träffade centrala avtalet
mellan LO och Privattjänstemannakartellen (PTK) samt SAF angående lokala regler
för skyddsarbetet och för företagshälsovården. Avtalet innebär bl. a. att
arbetstagama får majoritet i skyddskommittén. Motsvarande synpunkter anläggs av
TCO. Båda organisationerna betonar dessutom vikten av att samarbetet med
arbetsmarknadspartema byggs ut i arbetarskyddsstyrelsens verksamhet.
TCO hänvisar även till den
utvärdering av konsekvenserna för arbetarskyddsverkets personal som gjorts i
ett yttrande från avdelning 301 ST-Arbetarskydd inom
Statstjänstemannaförbundet. Enligt avdelningen framför utredningen en rad krav
och önskemål på arbetarskyddsverkets medverkan. Varje enskilt sådant krav anses
angeläget och eftersträvansvärt, men när helhetsbilden tornar upp sig framstår
uppgiften i stora stycken som övermäktig även med realistiskt tänkbara
resursökningar. Avdelningen framhåller med anledning härav att det allt
övervägande ansvaret för arbetsmiljön alltid har legat hos arbetsgivaren och
hans anställda. Detta måste enligt avdelningen i än högre grad gälla i
framtiden när arbetsmiljöbegreppet vidgas och fördjupas samt den nya arbetsrätten
genomförs.
IVA framhåller att snabbheten i den
tekniska utvecklingen har medfört många oförutsedda och oönskade effekter i
både den yttre miljön och arbetsmiljön. Det gäller i denna situation att
människor samverkar för att undanröja de negativa effekterna av den tekniska
utvecklingen och söker inrikta denna utveckling så att den resulterar i ökande
livskvalitet. Om man vill uppnå ett positivt resultat är det enligt IVA nödvändigt
att ett förtroendefullt samarbete etableras mellan arbetsgivare, anställda och
myndigheter. Detta synes IVA vara den viktigaste grunden för en framgångsrik
förbättring av arbetsmiljön. Utredningen borde starkare ha understrukit detta.
Från såväl arbetsmarknadsparternas som en rad myndigheters
sida
Prop.
1976/77:149 36
betonas vidare kraftigt vikten av samråd mellan myndigheter
som har att handlägga frågor som berör arbetsmiljön.
Betydelsen av forskningsinsatser
och utbildning på arbetsmiljöområdet framhålls allmänt av remissinstanserna.
Enligt arbetarskyddsstyrelsen torde en omfattande utbildnings- och informationsverksamhet
vara en nödvändighet om man skall nå de mål som sätts upp av utredningen.
Den formella utformningen av
förslaget till arbetsmiljölag godtas allmänt av remissinstanserna. Statens
personalnämnd anser att den moderna utformningen av lagen gör att den blir mera
lättläst än gällande lag.
När det gäller grunddragen i den föreslagna lagstiflningen
stöds sålunda utredningen av en praktiskt taget enhällig remissopinion. Riksrevisionsverket
och några länsstyrelser gör dock vissa uttalanden i anledning av att
utredningen inte gått in på de ekonomiska konsekvenserna av förslaget.
Riksrevisionsverket erinrar om att inom alla samhällsområden måste behoven
ställas mot resurserna. Det hade därför varit värdefullt om utredningen hade
diskuterat de ekonomiska konsekvenserna av de kommande föreskrifterna med utgångspunkt
i behovet av förbättringar av arbetsmiljön i dagsläget enligt nu gällande anvisningar.
På detta sätt skulle någon uppfattning erhållas om det finansiella
resursbehovet. Verket tillägger i detta sammanhang att ett sätt att följa upp
utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö kan vara att företagen åläggs att i sina
årsredovisningshandlingar redovisa vissa fakta beträffande olika
arbetsmiljöfaktorer. Det kan gälla faktorer som hygieniska gränsvärden, antalet
sjukdagar, olycksfall och yrkessjukdomsfall totalt och per anställd, nedlagda
kostnader för att förbättra arbetsmiljön etc. I vissa fall torde enligt verket
en sådan redovisning speciellt vad gäller de större företagen även ha en
pådrivande effekt när det gäller att åstadkomma en bättre arbetsmiljö.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser också att det skulle ha varit värdefullt
med en ekonomisk analys av kostnaderna för förslagets genomförande. Om
utredningen presenterat någon form av approximativa beräkningar för att belysa
hur och vilken typ av kostnader som kan tänkas påverka olika branscher och
företagsstorlekar så hade utredningen också indirekt i någon mån kunnat ta
ställning till och föreslå genomförandetakten av förslaget. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anför att det torde vara nödvändigt att ytterligare analysera
den ekonomiska innebörden av utredningens förslag.
Prop.
1976/77:149 37
4
Arbetsmiljölagens tillämpningsområde
4.1
Gällande bestämmelser
Fr. o. m. den 1 januari 1964 gäller den huvudregeln
att arbetarskyddslagen är tillämplig på varje verksamhet i vilken arbetstagare
används till arbete för arbetsgivares räkning (1 §). Med arbetstagare förstås i
lagen envar som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till
denne vara att anse som självständig företagare. Med arbetsgivare avses envar
för vilkens räkning arbete utförs av sådan arbetstagare utan att mellan dem
står någon tredje person som åtagit sig att ombesörja arbetets utförande som
självständig företagare.
I viss utsträckning gäller arbetarskyddslagen också
arbete som utförs av två eller flera personer för gemensam räkning, av elever
vid vissa skolor, av värnpliktiga eller av dem som är intagna på vissa
vårdanstalter (2 §). I kungörelsen (1963: 662) om tillämpning av
arbetarskydds-lagen å arbete vid vissa undervisnings- och utbildningsanstalter
(elevkungörelsen, ändrad 1971: 55) finns en förteckning över de skolor soni
avses i lagens bestämmelse om elevarbete. Enligt kungörelsen omfattas endast
visst praktiskt arbete. Arbetarskyddslagen är inte tillämplig på sådant arbete
som utförs av s. k. pryoelever (elever som utför praktisk yrkesorientering). I
fråga om arbete av vårdtagare gäller att det skall vara fråga om arbete som
utförs på anstalten efter anvisning av anstalts ledningen. I huvudsak avses
sådana anstalter där de intagna kan kvar-hållas tvångsvis.
Arbetarskyddslagen
gäller inte arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande (3 §). Arbete som
utförs av medlem av arbetsgivarens familj är undantaget, om arbetet är förlagt
till arbetsgivarens hem eller är att hänföra till jordbruk eller någon dess
binäring, som inte bedrivs som självständigt företag, eller till byggnadsarbete
för jordbruk eller sådan dess binäring som nyss nämnts. Vidare är
arbetarskyddslagen inte tillämplig på arbete i arbetsgivarens hushåll och
skeppstjänst. Från lagens tillämpning undantas också övning inom försvarsmakten
eller civilförsvaret eller eljest för totalförsvarets ändamål liksom annat
arbete inom försvaret av väsentligen icke civil natur. Beträffande detta s. k.
undantagsområde gäller enligt särskilda föreskrifter för försvaret att
verksamheten skall i möjlig omfattning planläggas och genomföras med beaktande
av de syften som tillgodoses enligt arbetarskyddslagstiftningen.
Arbetarskyddslagens
bestämmelser om arbetstidens förläggning, om kvinnor och om samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare samt huvudparten av bestämmelserna om minderåriga
har inte tillämpning på dem som utför arbete för gemensam räkning, på elever
och på dem som
Prop.
1976/77:149 38
är intagna på anstalt (4 §). Bestämmelsema om arbetstiden
och kvinnor samt flertalet av bestämmelsema om minderåriga gäller inte heller
beträffande arbete som utförs av medlem av arbetsgivarens familj.
Arbetarskyddslagen är tillämplig på
arbete som omfattas av tillsyn enligt strålskyddslagen endast i vad angår skydd
mot annan skada än sådan som orsakas av joniserande strålning.
Samverkansreglerna i arbetarskyddslagen gäller dock utan sådan begränsning.
Föreskrifterna i 45 och 46 §§
arbetarskyddslagen om vissa skyldigheter för tillverkare och försäljare m. fl.
gäller även om fråga ej är om verksamhet som enligt det sagda omfattas av lagen
(6 §). Även föreskrifterna i 7 a § arbetarskyddslagen om gemensamma
arbetsställen är tillämpliga utan sådan begränsning.
4.2 Utredningen
Arbetsgivare och arbetstagare
Utredningen framhåller att lagstiftning om arbetsmiljön i
första hand påkallas där den som utför arbete är beroende av annans insatser
för att förebyggande insatser skall vidtas. Huvudinriktningen bör härvid gälla
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det föreslås därför att arbetsmiljölagen
inleds med en bestämmelse att lagen gäller varje verksamhet där arbetstagare
utför arbete för arbetsgivares räkning.
När det gäller att avgöra vem som
är att anse som arbetsgivare eller arbetstagare enligt arbetsmiljölagen bör
enligt utredningen utgångspunkten vara den att avgörandet bör stå i samklang
med lagens syfte att risker för ohälsa och olycksfall i arbete skall så långt
möjligt undanröjas. För arbetsmiljölagens tillämpning blir därvid av stor
betydelse om ett arbete utförs under ledning av personal från annat företag.
Maskinentreprenör, som formellt framstår som självständig företagare men utför
entreprenaden enhgt samtidigt meddelade anvisningar, kan vid till-lämpning av
lagen vara att jämställa med arbetstagare i förhållande till det företag på
vars uppdrag entreprenaden utförs. Motsvarande gäller enligt utredningen även i
andra fall då företagare anlitas för uppgifter som normalt utförs av
arbetstagare. Härvid hänvisas till att det bl. a. inom byggnadsbranschen under
senare år blivit allt vanligare att arbete utförs av personer som var för sig
driver rörelse under särskild firma men som vid sin arbetsinsats har en
ställning jämförlig med arbetstagares. Utredningen berör också sådana fall då
ett företag från annat företag hyr in en maskin e. d. med anställd förare.
Ledningsfunktionen och de organisatoriska förhållandena anses här bli aktuella
på samma sätt som i tidigare diskuterade fall. Samtidigt understryks att den
ordinarie arbetsgivaren inte härigenom befrias från sitt arbetarskyddsansvar. I
många fall är det enligt utredningen naturligt att anse båda företagen
Prop. 1976/77: 149 39
ansvariga
som arbetsgivare.
Utredningen erinrar om att i annan lagstiftning
stundom finns bestämmelser om s. k. beroende uppdragstagare. Innehållet i
dessa bestämmelser är att även den som, utan att anställningsförhållande föreligger,
utför arbete för annans räkning och därvid till denne intar en beroende
ställning av väsentligen samma art som en arbetstagare till arbetsgivaren skall
anses som arbetstagare. Bestämmelser av detta slag förekommer inte i förslaget
till arbetsmiljölag. Skälet är enhgt utredningen att det vid tolkningen av
arbetsmiljölagen inte bör vara nödvändigt att först utgå från vad som enligt
vissa rättsgrundsatser formar ar-betstagarbegreppet enligt lagstiftningen i
fråga och därefter göra ytterligare överväganden för att få fram
tillämpningsområdet. Utredningen konstaterar samtidigt att huvudområdet för
arbetsmiljölagens tillämpning blir väsentligen detsamma som om man hade använt
konstruktionen med utvidgad tillämpning av arbetstagarbegreppet med avseende
på beroende uppdragstagare och liknande grupper.
I fråga om s. k. okontrollerbart arbete arbete
som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden att det
ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande framhåller
utredningen att syftet med arbetsmiljölagstiftningen bör vara att ge garantier
för att arbete kan utföras under så riskfria förhållanden som möjligt. Även vid
hemindustriellt arbete och annat arbete där arbetsplatsen ligger utanför
arbetsgivarens rådighet bör enligt utredningens uppfattning denne så långt det
är praktiskt möjligt ha skyldighet att tillse att arbetet kan ske i en
tillfredsställande arbetsmiljö. Utredningen föreslår därför att
arbetarskyddslagens undantag för s. k. okontrollerbart arbete inte tas upp i
arbetsmiljölagen. På en punkt anser utredningen det dock nödvändigt att ha ett
uttryckligt undantag, nämligen i fråga om arbetstiden. I enlighet härmed
föreslås att arbetsmiljölagens bestämmelser om arbetstid inte skall gälla
arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet är
anordnat.
Jordbmkets företagsregister upptog enligt
utredningen år 1974 nära 70 000 familjejordbruk utan lejd arbetskraft, vartill
kommer ca 30 000 ensambrukare. I fråga om familjemedlemmars arbete inom
jordbruket, vilket hittills ej har omfattats av arbetarskyddslagstiftningen,
anför utredningen att allvarliga risker finns för ohälsa och olycksfall i
sådant arbete vare sig detta bedrivs som familjejordbruk eller i annan form.
Något undantag på denna punkt bör enligt utredningen inte göras i arbetsmiljölagen.
I detta sammanhang betonas att effekten av en vidgad lagstiftning inte bara
beror på hur sträng övervakning myndigheterna kan prestera. Det hänvisas till
att omfattningen av tillsynsåtgärder måste anpassas efter det företag det rör
sig om och att man inte kan sätta likhetstecken mellan en verksamhet som
omfattar enbart familjemedlem-
Prop.
1976/77:149 40
mar och verksamhet som sysselsätter utomstående
arbetstagare. Vidare understryks att arbetarskyddsstyrelsen med hänsyn till
familjejordbrukens särskilda förhållanden har anledning att noga överväga
eventuella övergångsbestämmelser rörande bl. a. jordbruksmaskiner.
Även arbetarskyddslagens undantag
för arbete som utförs i arbetsgivares hem av familjemedlem bör enligt
utredningens uppfattning slopas i arbetsmiljölagen. Till lagförslaget har inte
heller förts över arbetarskyddslagens begränsningar i övrigt beträffande
arbete av anställd familjemedlem.
Arbetarskyddslagen anses inte
tillämplig på arbete som utförs av arbetsgivaren personligen. Utredningen
finner att arbetsmiljölagen i till-lämpbara delar bör avse även arbetsgivares
eget arbete.
Ensamföretagare
Utredningen konstaterar att den
officiella statistiken inte ger fullständiga upplysningar om hur många
ensamföretagare det finns i landet. Den största gruppen ensamföretagare bedöms
finnas inom jordbruket, där antalet ensambrukare anges vara ca 30 000. Härtill
kommer enligt centrala företagsregistret år 1975 bl. a. över 57 000 företag
utan anställd personal anmäld. De stora grupperna är här varuhandel, restaurang-
och hotellverksamhet, byggnadsindustri, skogsbruk, tillverkningsindustri och
landtransport.
Samhällets åtgärder för att
möjliggöra ett sunt och säkert arbete bör enligt utredningen inte begränsas
till de anställda och med dem direkt jämförliga grupper. Utmärkande för den
övervägande delen av det arbete som utförs av ensamföretagare anges vara att
liknande arbetsuppgifter även utförs av anställda. Utredningen anser det
därför i och för sig vara naturligt att söka tillämpa samma lagstiftning på
arbetsmiljön för anställda och icke anställda. Om ensamföretagarens
arbetsförhållanden skall fylla kraven i arbetsmiljölagen förbättras också säkerheten
för de arbetstagare som ibland kan få rycka in. Utredningen framhåller vidare
att på detta sätt kan motverkas att ensamföretagare utövar en osund konkurrens
med ansvarskännande arbetsgivare genom att underlåta att vidta behövliga
skyddsåtgärder och på så sätt söka nedbringa sina kostnader.
Emellertid finns det enligt
utredningen också skäl som talar mot att göra arbetsmiljölagen fullt ut
tillämplig på ensamföretagare. Lagstiftningen innebär sålunda stora ingrepp i
fråga om praktiskt taget alla förhållanden på arbetsplatserna. Den ställer krav
på t. ex. lokalernas utformning och arbetets uppläggning och utförande som
inte uteslutande avser säkerheten till liv och lem utan även tar hänsyn till
arbetstagarnas allmänna situation. Ensamföretagarna kan här tillgodose sina
personliga önskemål i den utsträckning de finner det ekonomiskt rimligt utan
att behöva samhällets stöd gentemot arbetsgivare. Lagstiftningen kom-
Prop. 1976/77: 149 41
mer dessutom att innehålla en rad bestämmelser som i
praktiken inte kan bli aktuella när det gäller ensamföretagarna. Utredningen
syftar här på t. ex. regler om förhandsgranskning, arbetstid, åldersgränser och
liknande. Härtill kommer att obegränsad tillsyn av ensamföretagares arbetsställen
skulle kunna innebära ingrepp i ensamföretagarens personliga förhållanden som
inte kan anses förenliga med medborgarnas rimliga krav på personlig integritet
och rätt att själva utforma sin tillvaro. Ytterligare ett viktigt skäl som
anförs mot att göra arbetsmiljölagen fullt ut tillämplig på ensamföretagare är
att det skulle ställa omfattande krav på tillsynsverksamheten. Resurserna är
här enligt utredningens uppfattning otillräckliga f. n. och kan under
överskådlig tid knappast byggas ut i sådan takt att nya områden kan laggas
under tillsyn utan omsorgsfull prövning av behovet i jämförelse med andra
önskemål om utbyggnad.
Samtidigt som utredningen har funnit att en fullständig
tillämpning av arbetsmiljölagen på ensamföretagarna skulle vara formellt
otymplig utan att ge motsvarande praktiska fördelar, anses det tydligt att
deras situation i viss utsträckning är otillfredsställande. Det gäller de betydande
risker som följer med användningen av farliga maskiner och andra tekniska
anordningar och farliga ämnen. Vidare anses arbetsmiljölagen likaväl som
arbetarskyddslagen böra vara tillämplig på ensamföretagare när det gäller
gemensamma arbetsställen. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att
arbetsmiljölagen skall vara tillämplig på ensamföretagare i vad avser dess
bestämmelser om tekniska anordningar, om ämnen som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall och om gemensamma arbetsställen. I anslutning härtill understryks
att det i vissa fall kan vara lämpligt att fastställa en tidsplan för saneringsarbete
med avseende på tekniska anordningar inom ensamföretagarområdet.
I utredningsförslaget finns inte
någon direkt motsvarighet till arbetarskyddslagens bestämmelse om arbete som
utförs av två eller flera personer för gemensam räkning. Enligt utredningen
blir en sådan bestämmelse onödig med hänsyn till det skydd som föreslås för
företagare.
Elevområdet
Den avgränsning av personkretsen
som elevskyddet har inom den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen kan enligt
utredningens uppfattning knappast anses ändamålsenlig. En åtskillnad görs
mellan praktiskt och teoretiskt arbete som inte står i samklang med
arbetarskyddslagen i övrigt och som även leder till gränsdragningssvårigheter
vid tillämpningen. Det har dessutom visat sig att förteckningen i
elevkungörelsen efter en tid blir inaktuell genom att utbildningsanstalter
upphör och utbildningslinjer och skolor, vilkas elever bör omfattas av
arbetarskyddslagen, tillkommer. Utredningen anser därför att en mera generell
lösning är att föredra.
Prop.
1976/77:149 42
Från utredningens allmänna
utgångspunkter anses det vidare vara ett klart önskemål att även elevers
arbetsmiljö i princip skall falla under arbetsmiljölagen. Från
utbildningssynpunkt är det angeläget att elevarbete sker under former som i
skyddsfrågor så nära som möjligt ansluter sig till arbetslivet. Dessutom finns
det även inom området för direkta tekniska åtgärder av olika slag ett utrymme,
där eleverna inte kan dra nytta av vad som görs för lärarpersonalen. Särskilt
när det gäller undervisning på högre nivåer har eleverna ibland ett
självständigt arbete där lärarmedverkan kan inskränkas till viss handledning.
Enligt utredningens åsikt talar
alltså övervägande skäl för att i stor utsträckning föra in såväl praktiskt som
teoretiskt elevarbete under arbetsmiljölagen. Enligt utredningsförslaget
likställs elever fr. o. m. årskurs 7 i grundskolan med arbetstagare vid
tillämpning av de föreskrifter i arbetsmiljölagen som behandlar arbetsmiljöns
beskaffenhet, allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl., farligt arbete av
minderårig, tillsyn, sanktioner och fullföljd av talan. Samtidigt understryks
vikten av att arbetsmiljölagens regler om samverkan anpassade till elevområdets
speciella villkor ges vidaste möjliga tillämpning på elevområdet. Detta anses
särskilt viktigt inom området för vuxenutbildningen.
Enhgt förslaget omfattas även
arbete som elev utför under praktisk yrkesorientering av arbetsmiljölagen.
Skyddsansvaret för eleven skall enligt utredningen ligga på den arbetsgivare
som driver den verksamhet där eleven praktiserar. Utredningen tillägger att
skolmyndigheten självfallet har kvar sitt ansvar som utbildningsmyndighet när
det gäller att välja lämpliga praktikmiljöer.
Vårdområdet
Utredningen konstaterar i fråga om
arbete som utförs av dem som är intagna på vårdanstalt att vårdsynpunkter måste
beredas stort utrymme vid sidan av skyddsaspekterna. Ansvaret för arbetsmiljön
är därför i första hand en fråga för anstaltsmyndigheten samt centralt för
social-och kriminalvårdsstyrelserna. Utrymmet för tillsyn från arbetarskyddsmyndigheterna
minskar i motsvarande mån. Detta anses dock inte vara något skäl mot att göra
arbetsmiljölagen i väsentliga delar tillämplig även på detta slags arbete.
Utredningen föreslår att
arbetsmiljölagen skall gälla i samma utsträckning beträffande arbete av dem
som under vård i anstalt utför anvisat arbete som i fråga om elevarbete. Härvid
avses vårdtagare inom alla former av vård som är offentligt reglerade, antingen
det är sjukvård, socialvård, arbetsvärd eller kriminalvård. Vad gäller
samverkansreglerna understryker utredningen vikten av att motsvarande regler
om samverkan, som har lagts fram i förslaget till arbetsmiljölag, ges vidaste
möjliga tillämpning inom såväl socialvårdens som kriminalvårdens område.
Särskilt i de fall då syftet med vården är att göra de vårdade eller
Prop.
1916/11:149 43
omhändertagna psykiskt och socialt bättre skickade att
aktivt ta del i samhällslivet synes en träning alt medverka och ta
självständigt ansvar i skyddsarbetet böra ses som en betydelsefull del av
förberedelserna för livet utanför anstalten. Utredningen förutsätter därför att
vederbörande myndighet inom vårdsektorn meddelar anvisningar om i vilken
utsträckning arbetsmiljölagens samverkansregler skall tillämpas.
I vissa fall sker vård utanför
anstalternas område. Detta är fallet bl. a. vid s. k. kontrollerad familjevård
enligt 30 § sjukvårdslagen, familjevård enligt omsorgslagen och frigångsarbete
inom kriminalvården. Utredningen påpekar att arbetsmiljölagen i samtliga dessa
fall blir tilllämplig, antingen på grund av att vårdtagaren vid arbetets
utförande anses vara intagen på anstalt eller eftersom ett
anställningsförhållande kommer till stånd mellan den intagne och en
arbetsgivare utanför anstalten. Härvid bortses från fall då arbete utförs i
arbetsgivarens hushåll, varvid i anställningsförhållanden lagen om arbetstid
m. m. i husligt arbete i stället blir tillämplig.
Försvaret
Utredningen utgår från att
arbetarskyddet i all den utsträckning som är möjlig bör regleras på samma sätt
inom försvarsmakten, civilförsvaret och totalförsvaret i övrigt som i
samhället i övrigt. Samtidigt konstateras att verksamheten inom försvaret i
många avseenden måste bedrivas under speciella förutsättningar. Vid utbildning
och övning måste beaktas de krav som kan föreligga i krig. Detta kan innebära
både att de deltagande utsätts för strapatser och att vissa risker måste
accepteras. Att man härvid utgår från en krigsmiljö och tränar beteenden under
förhållanden som delvis har konstruerats med denna utgångspunkt innebär
emellertid enligt utredningen inte att man kommer in på bedömningar av
principiellt annat slag än som görs inom andra verksamheter. Även när det
gäller militär stridsutbildning måste sålunda en avvägning ske mellan intresset
av att denna kan äga rum i ändamålsenliga former och kravet på säkerhet.
Utredningen diskuterar därefter
vilka arbetsmiljökrav som kan ställas på olika slags militära anläggningar. Det
konstateras att tjänstgöring i dessa ofta sker under sådana omständigheter att
det saknas skäl att avvika från den nivå som gäller under motsvarande civila
förhållanden. Samtidigt framhålls att inom ramen för den avvägning som kan ske
enligt arbetsmiljölagstiftningen möjlighet finns att ta hänsyn till om anläggningama
avses att användas som arbetsplats i fredstid endast vid enstaka tillfällen,
vilka speciella svårigheter som finns att förverkliga komfortkrav, vilka
beredskapssynpunkter som måste beaktas m. m. Utredningen förklarar i
anslutning härtill att hänsyn måste tas till försvarsmaktens uppgift att verka
fredsbevarande genom att kunna utveckla full effekt i krig. För att lösa denna
uppgift krävs anläggningar där tyngd-
Prop.
1976/77:149 44
punkten
ligger på att de skall kunna fungera i en kris- och krigssituation. Uppgiften
ställer krav på både organisationen och människorna i den som gör att
fullständig överensstämmelse inte kan skapas mellan anläggningar för militärt
och civilt bruk. Motsvarande bedömning kan enligt utredningen vara aktuell
beträffande t. ex. personaltransporter. Utredningen framhåller att all
utrustning som används inom försvaret måste utformas med sikte även på att den
skall kunna användas utan att ge upphov till skador på egen personal. I detta
innefattas också bedömningar med avseende på att utrustningen skall kunna
användas så bekvämt som möjligt och anpassas till förutsättningarna hos den som
skall hantera utrustningen. Detta är bedömningssätt som redan tillämpas inom
försvaret och det är enligt utredningen uppenbart att även här måste ske en
avvägning av vad som kan godtas från skyddssynpunkt. Härvid fyller särskilda skyddsinstruktioner
en viktig uppgift. I den mån emellertid krigsmateriel inte kan anpassas till en
i fredstid godtagbar risknivå vid hanteringen får övningarna läggas därefter
och ersättningsmaterial eller särskilda skyddsanordningar utnyttjas. För
tilliten till att en riktig avvägning sker är det enligt utredningens åsikt
viktigt att bedömningen görs inom ramen för arbetsmiljölagstiftningen. För att
undvika alltför stora olägenheter från utbildnings- eller beredskapssynpunkter
kan det härvid vara nödvändigt att arbetarskyddsstyrelsen medger undantag från
preciserade krav i föreskrifter som utfärdats med stöd av arbetsmiljölagen.
Synpunkter av liknande slag lägger utredningen på användningen av personlig
skyddsutrustning. Även här bör möjlighet finnas till undantag så till vida att
speciell skyddsutrustning godtas för militärt bruk. Vid anskaffning av
krigsmateriel får hänsyn tas till att materielen eventuellt kan användas endast
för krigsbruk. Detta kan enligt utredningen också vara ett skäl till avsteg
från de krav som annars gäller.
Beträffande arbetstiden vid övningar inom försvaret
förutsätter utredningen att frågorna i regel kan lösas genom kollektivavtal.
Samtidigt framhålls att arbetarskyddsmyndighet enligt lagförslaget har
möjlighet att ge dispens från arbetstidsbestämmelsema i de fall där undantag
krävs för att övningarna skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt.
Detta bör enligt utredningsmajoriteten kunna ske i form av generella
dispenser. Utredningen betonar vikten av att de anställda inom försvarsmakten
har tillräckligt inflytande över sin arbetsmiljö. Särskilda överväganden görs
av utredningen i fråga om lokal skyddsverksamhet vid övningar inom försvaret.
Övningsbegreppet preciseras sålunda att därmed förstås verksamhet som genomförs
under angiven förutsättning att krigsliknande förhållanden skall eftersträvas.
Vidare utmärks övning av att det kontinuerliga händelseförloppet inte är
fastlagt i förväg. Det bör enligt utredningen ligga i den ordinarie
skyddskommitténs mandat att behandla även övningar. Utredningens majoritet
konstaterar samti-
Prop. 1976/77: 149 45
digt
att av Övningarnas karaktär följer att i lagstiftningen måste särskilt beaktas
att den enskilde inte alltid kan överblicka risksituationen. Stopp för
verksamheten genom ingripande av skyddsombud kan därför komma in som en
säkerhetsrisk och skulle dessutom enligt vad utredningens majoritet framhåller
i väsentlig mån bryta övningens realism.
För att genomföra arbetarskyddslagstiftningens
syften är en effektiv tillsynsorganisation av stor betydelse, framhåller
utredningen. Utgångspunkt vid avgörande hur tillsynen över försvarets
arbetsmiljö skall utformas måste enligt utredningens åsikt därför vara att
tillsynen skall utövas i samma former och av samma myndigheter som på övriga
områ- ilen.
Utredningen
framhåller att de värnpliktiga tjänstgör under förhållanden som vad avser
arbetsplatser och utrustning är i stort sett desamma som för anställd personal.
Enligt utredningens uppfattning bör arbetsmiljölagen till skillnad från
arbetarskyddslagen göras tillämplig på de värnpliktigas arbetsförhållanden vid
värnpliktstjänstgöringen. Detta bör gälla såväl i fråga om arbetsmiljöns
beskaffenhet och ansvaret för denna som beträffande tillsynen från
arbetarskyddsmyndigheternas sida. Däremot saknas enligt utredningens åsikt
anledning att i arbetsmiljölagen för de värnpliktiga reglera särskilda frågor
som arbetstid. Vad gäller samverkansreglerna framhåller utredningen att de
värnpliktiga liksom nyanställda arbetstagare som genomgår intern
yrkesutbildning allmänt sett torde sakna tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att kunna verka som skyddsombud eller ledamot i
skyddskommitté. Samverkansreglerna i arbetsmiljölagen bör därför inte vara
omedelbart tilllämpliga för de värnpliktiga. Regleringen föreslås alltså också
i detta avseende bli densamma som förordas för övriga delar av utbildningsområdet.
Som viktigt framhålls att de värnpliktigas intresse för arbetarskyddet
tillvaratas och att de bereds möjlighet att inom ramen för sin kompetens delta
i skyddsarbetet. En lämplig lösning synes vara att de värnpliktiga såsom f. n.
sker utser skyddsassistenter och adjungerade ledamöter i skyddskommitté.
Mot bakgrunden av det anförda föreslår utredningen
som huvudregel att arbetsmiljölagen blir i sin helhet tillämplig på försvaret.
Samtidigt föreslår utredningsmajoriteten möjlighet för regeringen eller förvaltningsmyndighet
som regeringen bestämmer att meddela särskilda föreskrifter om lagens
tillämpning inom området. Möjlighet bör sålunda finnas att i administrativ
ordning göra den särreglering som behövs för försvaret. Här avses bl. a.
förhållanden under krigstillstånd eller på grund av beredskapskrav. Vidare
föreslås att i fråga om övning inom försvaret i arbetsmiljöförordningen görs
undantag från lagens regler om skyddsombuds stoppningsrätt och arbetstagares
möjlighet att i vissa fall underlåta att arbeta.
För
värnpliktiga och andra som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring
Prop.
1976/77:149 46
utan att vara att anse som arbetstagare föreslår
utredningen bestämmelser enligt vilka dessa grupper likställs med arbetstagare
vid lagens tillämpning på frågor om arbetsmiljöns beskaffenhet och ansvaret för
denna liksom när det gäller fariigt arbete av minderårig, tillsyn, påföljder
och fullföljd av talan. I övrigt förutsätts särskilda föreskrifter gälla för
nämnda kategorier.
Mot utredningsförslaget i fråga om
arbetsmiljölagens tillämpning på försvarets område föreligger en reservation
från TCO:s representant i utredningen. Enligt reservantens mening finns det
inget behov att kunna särreglera försvaret vid sidan av de möjligheter som
innefattas i arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet. Det föreslås
därför att arbetsmiljölagen skall vara utan undantag tillämplig på verksamhet
inom försvaret. Något bemyndigande för regeringen eller förvaltningsmyndighet
som regeringen bestämmer att meddela särskilda föreskrifter härom anses inte
böra tas in i lagen. Vidare framhålls att det inte finns större anledning att
ge generella dispenser från arbetsmiljölagens arbetstidsregler för verksamhet
inom försvarsmakten än inom andra områden.
Joniserande strålning
Utredningen konstaterar att på
olika områden finns säkerhetsinriktad lagstiftning som avser det allmänna
skyddet utan begränsning till arbetarskydd. Enligt utredningens grundsyn bör
arbetsmiljölagen inom sitt principiella tillämpningsområde täcka även sektorer
med särskild säkerhetslagstiftning. Detta anses också böra gälla i fråga om
skyddet mot skada som orsakas av joniserande strålning. I förslaget till
arbetsmiljölag har därför undantaget i arbetarskyddslagen för sådan skada
slopats.
Vissa inskränkningar av arbetsmiljölagens tillämpning
Utredningen erinrar om att
arbetarskyddet för ombordanställda regleras i lagen om säkerheten på fartyg.
Tillsynen över denna lag utövas av sjöfartsverket under viss samverkan med
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.
Utredningen framhåller att frågor
som berör förhållandet mellan arbetarskyddslagstiftningen och
sjösäkerhetslagstiftningen relativt nyligen har varit föremål för överväganden
av statsmakterna (prop. 1969: 58 angående ny organisation av sjöfars verket).
Det konstateras att i utredningens uppdrag inte ingår att pröva hithörande
frågor. Utredningen har därför från arbetarskyddslagen fört över undantaget
beträffande skeppstjänst till förslaget till arbetsmiljölag.
Arbete som utförs i arbetsgivarens
hushåll regleras i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Utredningen anser
att denna lagstiftning fyller föreliggande behov och föreslår därför att även
detta undantag förs över till arbetsmiljölagen.
Utredningen anför i detta sammanhang ytteriigare. En stor
del av
Prop. 1976/77: 149 47
det
betalda hushållsarbete, som utförs i privata hem, sker i kommunernas regi
genom olika former av social hemhjälp och hemsjukvård. Eftersom det där är
kommunen som står som arbetsgivare är undantaget för arbete i arbetsgivarens
hushåll inte tillämpligt. Sådant hemhjälpsarbete faller sålunda under
arbetsmiljölagen. Det är enligt utredningen samtidigt klart att vissa
avvägningar här alltid måste göras mellan de krav som bör ställas på
arbetsmiljön och vårdintresset. Inspektionsbesök i hem bör ske endast på
begäran av part eller om annars särskild anledning föreligger. Vidare bör
skyddsombud ej av arbetarskyddsskäl besöka åldringar, sjuka personer söm
vårdas i hemmet m. fl. annat än när det är påkallat av särskilda
omständigheter. Det bör under alla förhållanden endast ske efter medgivande av
vårdtagaren. Om denne sätter sig emot besök av skyddsombud eller genomförande
av skyddsåtgärder för hemhjälpspersonalen bör enligt utredningen de sociala
myndigheterna underrättas.
Arbetsmiljölagstiftningens
tillämplighet i internationella förhållanden
Utredningen påpekar att arbetarskyddslagen är
tillämplig på arbete som bedrivs i Sverige oberoende av om den som driver
arbetet är svensk eller utländsk företagare och oavsett om det är fråga om
svenska eller utländska arbetstagare. Däremot anses den svenska
arbetarskyddslagen i princip inte tillämplig utanför landets gränser.
Motsvarande principiella bedömning skall enligt utredningen göras i fråga om
den föreslagna arbetsmiljölagstiftningen. Denna avses sålunda i princip gälla
endast inom svenskt område.
Lagen om säkerheten på fartyg med dess
arbetarskyddsbestämmelser äger tillämpning på svenskt fartyg även när det
nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten. Utredningen konstaterar att
arbetstagare, som utför arbete på svenskt fartyg utan att vara anställd ombord
på fartyget, inte omfattas av nämnda lag. Någon utvidgning av den allmänna
arbetarskyddslagstiftningen anses dock inte vara behövlig med hänsyn till att
det här är fråga om fall av undantagskaraktär. Utredningen understryker
emellertid att den allmänna arbetarskyddslagstiftningen i praktiken bör kunna
tjäna till ledning när det gäller arbete som utförs på svenskt fartyg utom
riket och inte faller under sjösäkerhetslagen. Vidare framhålls att i sådana
fall den allmänna arbetarskyddslagstiftningen kan göras tillämplig i
civilrättsligt avseende genom bestämmelse i anställningsavtal.
I fråga om arbetarskyddet vid luftfart utanför
landets gränser anför utredningens majoritet följande. I förhållande mellan
parterna kan tillämplig arbetarskyddslagstiftning uppenbarligen inte växla
allteftersom ett flygplan passerar luftrum tillhörande olika stater.
Innehållet i arbetarskyddslagstiftningen i det land, till vilket huvudsaklig
anknytning finns beträffande besättningens anställningsförhållanden, måste här
Prop. 1976/77:149 48
i praktiken vara bestämmande. Det måste samtidigt beaktas
att svenska arbetarskyddsmyndigheter inte har befogenhet att ingripa utomlands.
De åtgärder som skulle behövas för att ge de svenska arbetarskyddsmyndigheterna
möjlighet alt agera utomlands är ett skäl mot att utsträcka arbetarskyddslagstiftningens
tillämplighet utom riket. I praktiken torde inte heller föreligga något
påtagligt behov av sådan utvidgning, tillägger utredningens majoritet. TCO:s
representant i utredningen har reserverat sig och föreslår att arbetsmiljölagen
skall vara tillämplig på arbete som utförs ombord på svenskt luftfartyg oavsett
om detta befinner sig inom eller utom riket. Problemet med
arbetarskyddsmyndigheternas bristande befogenhet att agera utomlands bör enligt
reservanten kunna lösas genom att dessa myndigheter vid behov får hjälp av
luftfartsinspektionen.
I detta avsnitt tar utredningen slutligen upp frågor om
inverkan i arbetarskyddshänseende av den immunitet som i slraffrättsligt
avseende tillkommer utländska beskickningar och vissa innehavare av uppdrag av
främmande makt. Immunitetsbestämmelsema synes enligt utredningen innebära att
den inhemska arbetarskyddslagstiftningen i motsvarande mån ej är tillämplig.
Ett föreläggande enligt svensk arbetarskyddslagstiftning bör alltså inte kunna
riktas mot t. ex. utländsk beskickning. Reglerna om immunitet anses å andra
sidan inte sätta arbetarskyddslagstiftningen ur spel när det gäller t. ex.
byggnadsarbete som entreprenör utför inom beskickningslokaler. Utredningen
framhåller vidare att de regler om immunitet, som är tillämpliga för främmande
stats beskickning här i riket, på motsvarande sätt gäller för svensk
beskickning i udandet. Det synes enligt utredningen vara naturligt och i
överensstämmelse med rådande uppfattning att i möjlig utsträckning tillämpa
reglerna i svensk arbetarskyddslagstiftning på förhållandena vid våra
beskickningar utomlands.
4.3 Remissyttrandena
Remissinstanserna uttalar sig
genomgående för att arbetarskyddslagstiftningens tillämpningsområde bör
utvidgas på sätt som utredningen har föreslagit.
LO ansluter sig i huvudsak lill vad
utredningen anför i fråga om arbetsgivarbegreppet. Särskilt understryks vikten
av att till-lämpningen av detta begrepp underordnas arbetsmiljölagens grundläggande
syften. Arbetsdomstolen framhåller att på detta område numera anses föreligga
en enhetlig begreppsbildning som framför allt kommer till uttryck i
försäkringsdomstolens rikhaltiga praxis men även präglar exempelvis
arbetsdomstolens rättstillämpning. Av utredningens uttalanden synes framgå att
man har tänkt sig att arbetsgivar-arbets-tagarförhållandet skall ha en i vissa
hänseenden vidsträcktare innebörd
Prop. 1976/77: 149 49
än
vad som gäller enligt annan arbetsrättslig lagstiftning. Vill man även i fortsättningen
låta nämnda förhållande ligga till grund för bestämningen av
arbetsmiljölagstiftningens tillämpningsområde, bör enligt domstolen
lagförslaget tillföras en regel i vilken uttryckligen anges att arbetsmiljöansvaret
under närmare angivna omständigheter kan ligga även på annan än den som är
arbetsgivare i fråga om det arbete som arbetsmiljöansvaret gäller.
LRF påpekar i fråga oms. k. okontrollerbart arbete
att den för vars räkning arbetet utförs i en del fall inte har den kompetens
som skulle behövas för att bära hela ansvaret för arbetsmiljön. Det är enligt
LRF ofta just avsaknaden av specialkompetens som motiverar att utomstående
anlitas. Arbetsgivaren skall inte av formella skäl behöva inskränka
arbetstagarnas självständighet. Fömtsatt att detta beaktas finner LRF det vara
en god lösning att undantaget för okontrollerbart arbete inte flyttas över
till den nya lagen. Emellertid anser LRF att det är inkonsekvent att som
föreslagits göra ett formellt undantag för lagens tillämpning ifråga om arbetstiden
vid okontrollerbart arbete. Ett sådant formellt undantag skulle nämligen kunna
tolkas som om det inte furmes andra undantag.
LRF framhåller vidare att, om flera personer
arbetar tillsammans, samma bestämmelser bör i tillämpliga delar gälla för samtliga.
Detta är av betydelse för allas säkerhet. LRF tillstyrker därför utredningens
förslag om arbetsmiljölagens tillämplighet på arbetsgivarens eget arbete.
I
enmansföretag och familjeföretag saknas enligt LRF det grundläggande motivet
för arbetsmiljölagstiftningen, nämligen att den som utför arbetet befinner sig
i beroendeställning i förhållande till den som råder över arbetsmiljön.
Samtidigt fmner LRF det värdefullt att lantbrukarens och hans familjs rätt
till en god arbetsmiljö ges en laglig förankring. Det anses också angeläget att
medverka till att arbetsmiljön vid alla lantbruksföretag blir sådan att även de
som där tillfälligt utför arbete kan arbeta under betryggande
skyddsförhållanden. LRF har därför inget att invända mot att en ensamföretagare
och före-tagarfamiljens medlemmar skall tillämpa arbetsmiljölagen beträffande
ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Arbetsmiljölagens bestämmelser
om tekniska anordningar bör enligt LRF vara tillämpliga på dessa kategorier
bara under vissa mycket bestämda förutsättningar, nämligen att garantier ges
för att i tillämpningsbestämmelser skall beaktas skillnaderna mellan behov och
förutsättningar vid ensamjordbruk och andra jordbruk, att övergångsbestämmelser
skall gälla så att redan anskaffade anordningar normalt ej skall behöva ändras
eller skrotas och att dispensmöjligheter skall finnas då särskilda skäl
föreligger. Om statsmakterna skulle anse det vara ett samhällsintresse att
forcera upprustningen av arbetsmiljön vid de mindre företagen bör statsbidrag
utgå. 4 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 50
Enligt LRF får arbetsmiljölagen inte kunna tolkas så att
familjemedlemmar ibland uppfattas utöva arbete åt varandra i
arbetsgivar-arbetstagarförhållande. Det anses orimligt att låta t. ex.
arbetsmiljö-lagens arbetstidsregler bli tillämpliga på medlem i
företagarfamilj.
Trädgårdsnäringens riksförbund
anför liknande synpunkter som LRF i fråga om arbetsmiljölagens tillämplighet på
arbetsgivares eget arbete samt på enmansföretag och familjeföretag.
Lantbruksstyrelsen tillstyrker i
princip den utvidgning av tillämpningsområdet som utredningen föreslår. Med
hänsyn till de kostnader förslaget kan medföra för vissa företag understryks
emellertid betydelsen av att övergångsbestämmelser och övergångslider utformas
så att dessa kostnader i görligaste mån reduceras. Styrelsen förutsätter vidare
att tillämpningsföreskrifter utformas med hänsyn till jordbruks- och trädgårdsnäringarnas
speciella förhållanden. De bör därför utarbetas i nära samarbete med berörda
myndigheter och organisationer inom respektive näring.
Statens industriverk anför följande
om ensamförelagarnas situation. Enligt det framlagda förslaget blir den som
driver verksamhet utan att ha anställda skyldig att i viktiga hänseenden följa
arbetsmiljölagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna. För
ensamföretagarna kan konsekvenserna härav bli betydande. Om kraven på dessa
företagare skärps alltför kraftigt under en relativt kort tidsperiod, kan man
tvingas lägga ned verksamheten antingen för att verksamheten inte orkar bära
en plötslig betydande utgiftsbelastning eller för att fysiska förhållanden,
såsom lokalernas utformning, lägger hinder i vägen för en anpassning till den
nya lagen. Industriverket rekommenderar mot denna bakgrund att förutsättningar
skapas för en flexibel tillämpning av den nya lagen under ett övergångsskede.
LO anser utredningens förslag om
lagens tillämplighet på ensamföretagare väl avvägt med hänsyn till nödvändigheten
att i nuläget prioritera tillgängliga resurser hos tillsynsmyndigheterna. LO
understryker dock att en utvidgning av lagens tillämpning för ensamföretagare
bör ske när resurser till detta föreligger.
Kommunförbundet ansluter sig till
utredningens förslag att s. k. okontrollerbart arbete, arbete av
ensamföretagare och arbete i familje-jordbmk läggs under arbetsmiljölagen.
Förbundet förutsätter dock att den ökning av offentlig tillsyn, som följer av
detta, ordnas på så sätt att en ökad belastning på den kommunala tillsynen
undviks.
Utredningens uppfattning att
elevers arbetsmiljö i princip bör falla under arbetsmiljölagen delas av
skolöverstyrelsen. Liksom utredningen anser styrelsen att det är betydelsefullt
att eleverna redan i skolan får möjlighet till medverkan i skyddsarbetet och
att detta bör ske under former som i skyddsfrågor så nära som möjligt ansluter
lill arbetslivet. En möjlighet vore enligt styrelsen att tillämpa motsvarande
Prop.
1976/77: 149 51
regler som för de värnpliktiga och låta eleverna utse
skyddsassistenter och adjungerade ledamöter i skyddskommitté. På sikt anses det
dock bli nödvändigt med en mer ingående utredning av hur skyddsverksamheten
skall anordnas i de fall verksamheten på en arbetsplats omfattar tredje man i
så stort antal som inom utbildning och vård. Skolöverstyrelsen liksom
länsstyrelsen i Skaraborgs län anser vidare alt ansvarsförhållandet mellan
yrkesinspektion och skolmyndigheterna är oklart.
Även UKA tillstyrker utredningens
förslag att arbetsmiljölagen skall omfatta de studerande. Rektorsämbetet och
centrala skyddskommittén vid universitetet i Uppsala, centrala skyddskommittén
vid imiver:itetel i Lund, rektorsämbetet och skyddskommittén vid universitetet
i Umeå, rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm samt Sveriges förenade
studentkårer föreslår att de studerande skall beredas plats i
skyddskommittéerna. I yttranden från imiversiteten i Uppsala och Lund samt
tekniska högskolan i Stockholm påpekas att redan nu den ordningen tillämpas
att de studerande är representerade i de lokala eller centrala
skyddskommittéerna. Vad gäller frågan om de studerande skulle vara valbara som
skyddsombud framför Sveriges förenade studentkårer den uppfattningen att en så
väsentlig funktion med nödvändighet måste anförtros en person som kan förväntas
bli kvar på arbetsplatsen under en längre tidsperiod. Detta anses utesluta en
konstruktion där skyddsombud utses bland de studerande.
Kammarrätten i Göteborg konstaterar
att frågor om belysning, buller, temperatur, arbetsställningar,
funktionsriktiga möbler och liknande är gemensamma för all elevverksamhet och
att det därför inte är helt konsekvent att undanta grundskolans låg- och
mellanstadium. En lämpligare väg är enligt kammarrättens bedömning att tillämpa
arbetsmiljölagen på hela undervisningsområdet. Riksförbundet hem och skola
redovisar samma uppfattning. Förbundet anser det vidare betänkligt att eleverna
undantas från reglerna om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om
eleverna är för unga att företräda sig själva bör talerätten i stället
tillkomma deras förmyndare.
Socialstyrelsen har ingen erinran
mot förslagen vidgning av tillämpningsområdet vad gäller arbete under vård i
anstalt. Det konstateras att förslaget innebär att arbetsmiljölagen i princip
blir tillämplig även på arbete som utförs i terapeutiskt syfte. Socialstyrelsen
understryker vikten av att regler om samverkan ges vidaste möjliga tillämpning
inom såväl kriminalvården som socialvården. Särskilt angeläget anses det vara i
de fall då syftet med vården bl. a. är att göra de intagna psykiskt och
socialt bättre skickade att aktivt ta del i samhällslivet. Socialstyrelsen
menar att ställning snarast måste tas till former och befogenheter för skyddskommitté
och skyddsombud bland vårdlagarna. Statens handikappråd ställer sig
oförstående till att huvudmannen för institutionsvården får så stort
inflytande över i vilken ut-
Prop.
1976/77:149 52
sträckning
lagen skall tillämpas. Enligt rådets åsikt kan en tillämpning av
arbetsmiljölagens samverkansregler bidra till att institutionsmiljön anpassas
efter samhället utanför och att de intagna ges en aktiv roll med möjlighet till
ansvar för sin egen situation.
Vad gäller vård i eget hem förutsätter
socialstyrelsen att arbetsmiljölagen även skall omfatta av kommun anställd
personal som utför arbete i sitt eget hem, t. ex. dagbarnvårdare. LO
understryker att den som utnyttjar annans arbetskraft så långt det är praktiskt
möjligt bör ha skyldighet att tillse att arbetet kan ske i en
tillfredsställande arbetsmiljö. Denna skyldighet måste enligt LO:s uppfattning
anses omfatta skyldighet att vidta speciella åtgärder för t. ex. kommunalt anställda
som arbetar i hem. Handikapprådet påpekar att hemsjukvården i dag till stor del
lämnas av anförvanter. Deras arbetsinsats sker i praktiken ofta utan ordnade
arbetstider och i en miljö som är anpassad efter kraven på ett trivsamt hem
snarare än på en god arbetsmiljö för hemsjukvårdaren. Med tanke på att den
öppna hemsjukvården kommer att öka i framtiden och på att hemsjukvårdarna
självklart skall arbeta under goda betingelser är det enligt rådet angeläget
att samma krav på arbetsmiljö ställs för denna grupp av arbetstagare. De handikappades
riksförbund föreslår att arbetsgivareansvaret för den som arbetar inom
hemsjukvård läggs hos det samhällsorgan som betalar ut hemhjälps-och
hemsjukvårdsbidrag.
Kommunförbundet
understryker utredningens förslag att inspektionsbesök i hem skall ske endast
på begäran av part eller om annars särskild anledning föreligger. Vidare delar
förbundet utredningens uppfattning att skyddsombud inte av arbetarskyddsskäl
bör besöka åldringar eller sjuka personer som vårdas i hemmet annat än när det
är påkallat av särskilda omständigheter och under alla förhållanden först efter
medgivande av vårdtagaren.
Kriminalvårdsstyrelsen
framhåller att de intagnas möjligheter att själva kunna påverka sina allmänna
arbetsförhållanden till viss del begränsas av de särskilda förhållandena på
kriminalvårdens område sådana de reglerats i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt och i andra kriminalvårdsförfattningar. Styrelsen delar emellertid
utredningens uppfattning att i princip samma krav beträffande arbetsmiljön bör
gälla för de intagna som för arbetstagare. Samtidigt påpekas att de anställdas
inom kriminalvården och de intagnas krav på en god arbetsmiljö ibland är svåra
att förena, vilket förhållande kan komma att förorsaka vissa problem vid
tillämpningen av den föreslagna arbetsmiljölagen. När det gäller medverkan i
det lokala skyddsarbetet anser styrelsen liksom utredningen att sådan bör kunna
ingå som ett led i rehabiliteringen av intagna. Styrelsen har sedan en tid
tillbaka sökt skapa fömtsättningar för samverkan. Skyddsfrågor, som intagna har
ansett vara betydelsefulla, har tagits upp i arbets-, förtroende- eller
Prop. 1976/77: 149 53
anstaltsråd.
Frågor av större vikt har vidarebefordrats till skyddskommittén. Vid frågornas
behandling i skyddskommittén har intagna deltagit som adjungerade ledamöter.
Med ledning av hittills vunna erfarenheter avser styrelsen att utveckla
formerna för samverkan med de intagna.
1 fråga om såväl elever och vårdtagare som värnpliktiga
understryker LO vikten av att regler om samverkan anpassade till respektive
områdes speciella villkor ges vidaste möjliga till-lämpning. Detta anses
särskilt viktigt inom elevområdet och delar av vårdområdet. Med hänsyn till
vikten av att dessa regler i möjligaste mån överensstämmer med reglerna i
arbetsmiljölagen anser LO att uppgiften att meddela föreskrifter om samverkan
inom de olika områdena bör fullgöras av arbetarskyddsstyrelsen.
TCO ser mycket positivt på att lagstiftningen om
arbetsmiljön görs i princip tillämplig på hela försvarsmakten, civilförsvaret
och totalförsvaret i övrigt. TCO finner inget behov av särreglering och avvisar
utredningsmajoritetens förslag på denna punkt. De synpunkter som framförts i
reservation beträffande försvaret delas helt av TCO.
ÖB konstaterar med tillfredsställelse att
utredningen poängterar att kraven på arbetsmiljö och säkerhet inom det militära
försvaret skall tillgodoses på samma sätt som inom samhällets övriga delar.
Detta överensstämmer helt med ÖB:s grundsyn. Försvarsmaktens uppgifter är dock
i vissa avseenden särpräglade. Förberedelser görs i fred för förhållanden som
saknar motsvarighet i det normala fredssamhället. Utredningen har enligt ÖB
uppmärksammat detta problem på ett i huvudsak tillfredsställande sätt. Vad
gäller de grupper som arbetsmiljölagen skall omfatta framhåller ÖB att
förtidsinskriven värnpliktig bör jämställas med andra värnpliktiga och ej
betraktas som minderårig samt att personal ur hemvärnet och
frivilligorganisationer bör anses som arbetstagare i samma utsträckning som
värnpliktiga.
Mot huvudregeln att arbetsmiljölagen skall gälla
även för civilförsvaret har civilförsvarsstyrelsen ingen erinran. Styrelsen
instämmer i den grundsyn ÖB har redovisat för arbetarskyddet inom
försvarsmakten och anser att den är tillämplig även för civilförsvaret.
ÖB har angående förhållandena vid olika krislägen
anfört följande. Det är av synnerlig vikt att förhållandena vid krig, krigsfara
eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden entydigt
regleras. ÖB förutsätter att syftet med den föreslagna arbetsmiljölagen i
första hand är att reglera förhållanden i fred och att tillämpningsföreskrifter
utfärdas så att beredskapsåtgärder m. m. smidigt och snabbt kan vidtas. För
beredskap och krig måste tillämpningsföreskrifter vara klara då lagen börjar
tillämpas. Vidare utför ett stort antal myndigheter, organisationer och
företag fortlöpande en planering för verksamhet under
Prop.
1976/77:149 54
beredskapstillstånd och krig. Vid denna planläggning
förutsätts enligt olika centrala myndigheters direktiv ofta forcerad produktion
under andra förhållanden än de ordinarie. ÖB anser att lagtexten bör preciseras
i dessa avseenden. Även arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att
arbetsmiljölagens bestämmelser, träffade avtal om arbetstid etc. inte kan
efterlevas eller beaktas i ett krigsorganiserat samhälle och att lagtexten bör
kompletteras i detta hänseende. Liknande synpunkter anförs av SAF,
länsstyrelsen i Malmöhus län samt Stockholms, Skånes och Kalmar läns
handelskammare.
Rikspolisstyrelsen och ÖB har med
stöd av 23 § upphandlingskungörelsen (1973: 600) gemensamt utarbetat
föreskrifter och anvisningar beträffande säkerhetsskydd kring upphandling eller
arbete för statens behov, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hemlighållas
(SUA f970). ÖB framhåller att bestämmelserna i sammandrag innebär att
leverantör eller entreprenör genom avtal med statlig myndighet ställer hela
eller vanligen delar av företaget under motsvarande regler som gäller för
statsmyndighet enligt kungörelsen (1966: 273) om säkerhetsskydd vid
statsmyndigheter (ändrad senast 1970: 106). Samma bestämmelser som utredningen
föreslår i fråga om försvaret måste enligt ÖB gälla sådant företag eller del av
företag i fråga om skyddsombud och tillsynsorganisations verksamhet. Det är
nämligen nödvändigt alt projekt får samma säkerhetsskydd oavsett om
verksamheten under olika skeden bedrivs inom försvarsmakten eller hos
leverantör eller entreprenör. Detta har enligt ÖB betydelse även för av
regeringen godkända samarbetsprojekt med andra länder. ÖB finner det
nödvändigt att arbetsmiljölagen utformas så att säkerhetsskyddet även vid s. k.
SUA-arbete kan upprätthållas på motsvarande nivå som inom försvarsmakten.
Vad gäller strålskyddsfrågor har
strålskyddsinstitittet inga invändningar mot tanken att arbetsmiljölagen i
princip skall gälla alla former av arbete för att säktrställa att inga luckor
uppstår. Statens provningsanstalt anför att anstalten delar utredningens
uppfattning att arbetsmiljölagen bör göras generellt tillämplig för skydd mot
skada som orsakas av joniserande och icke joniserande strålning. Även
Aktiebolaget Atomenergi ansluter sig till utredningens förslag att
strålskyddsfrågor inordnas i arbetsmiljölagen.
Undantaget i arbetsmiljölagen för
arbete i arbetsgivarens hushåll bör enligt LO uttryckas med en hänvisning till
lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Enligt LO bör vidare en anpassning
ske av denna lag till de föreslagna reglerna i arbetsmiljölagen. Exempelvis bör
tidsgränserna för rätt till sammanhängande veckoledighet och
arbets-tidsmaximeringen för minderåriga i husligt arbete ses över.
Arbetsmiljölagens undantag i fråga om skeppstjänst bör
enligt
Prop.
1976/77:149 55
LO direkt hänföras till arbete som omfattas av lagen om
säkerheten på fartyg. Byggnadsarbetareförbundet påpekar nödvändigheten av en
klarare gränsdragning än f. n. mellan den allmänna arbetarskyddslagstiftningen
och den lagstiftning som reglerar sjöfarten.
Försvarets materielverk framhåller
att lagen om säkerheten på fartyg gäller örlogsfariyg endast såvitt regeringen
förordnar därom. Detta har ej skett. Chefen för marinen och verket utreder
gemensamt i vilka avseenden lagen om säkerheten på fartyg skall vara
tillämplig vid skeppstjänst och vilka verksamheter inom försvarsmakten som
skal! hänföras till skeppstjänst. Dessa frågor bör enligt verket vara reglerade
när arbetsmiljölagen träder i kraft. Enligt sjöfartsverket talar övervägande
skäl för att låta örlogsfartyg i princip omfattas av lagen om säkerheten på
fartyg. Därvid måste emellertid en bedömning ske i vilken omfattning lagen bör
gälla för dessa fartyg. TCO understryker vikten av att åtgärder i nu berörda
avseenden snarast vidtas eftersom nuvarande vaga bestämmelser är klart
otillfredsställande.
Metallindustriarbetareförbundet
framhåller atl arbetsmiljölagen bör gälla för icke-ombordanställda som arbetar
på fartyg utanför landets gränser, t. ex. montörer som medföljer på
jungfruresan för slutjusteringsarbeten. Sådana kategorier av arbetstagare
omfattas nu varken av arbetarskyddslagen eller lagen om säkerheten på fartyg.
Skulle det inte vara möjligt att låta dessa grupper omfattas av
arbetsmiljölagen, bör de enligt förbundets åsikt i arbetsmiljöfrågor
jämställas med ombordanställda. Televerkets arbetsmiljö-nämnd noterar alt den
personal vid televerket som arbetar med fartygsradio gärna skulle se att
arbetsmiljölagen kan tillämpas även vid deras arbete på svenska fartyg i
främmande hamn eller till sjöss.
Metaltindustriarbetareförbundet,
TCO samt yrkesinspektionen i Göteborg och Malmö instämmer i reservationen
angående a r b e I sm i 1 j ö-lagens tillämplighet på svenskt luftfartyg utanför
landets gränser. Enligt TCO ligger arbetsmiljölagens betydelse inte främst i
att arbetarskyddsmyndigheten kan göra ingripanden vid akuta situationer utan
däri att den ger stöd för ett långsiktigt fackligt handlande. Det kan inte
anses acceptabelt att den flygande personalen inte skall ha stöd i en
arbetarskyddslagstiftning. Yrkesinspektionen i Malmö framhåller att även om
svenska arbetarskyddsmyndigheter inte har kompetens att ingripa utomlands bör
de praktiska förutsättningarna för ingripanden vara goda, eftersom flygplanen
i regel befinner sig utanför riket under förhållandevis korta perioder.
Luftfarsverket påpekar att säkerhetsfrågorna för luftfartens del regleras i
luftfartslagen. Denna lag är tillämplig på svensk luftfart, oavsett om
luftfartyget befinner sig i Sverige eller annorstädes. Luftfartsinspektionen
svarar enligt åläggande från statsmakterna för erforderiiga in-
Prop. 1976/77:149 56
spektioner.
Verksamheten är härvidlag inte begränsad till svenskt område. Verket ser inga
hinder mot att tankarna i reservationen genomförs, om luftfartsinspektionen
övertar yrkesinspektionens tillsynsuppgifter vid flygningar utomlands.
I fråga om arbetstagare på tjänsteresa utomlands
anser TCO att utredningen borde ha uttalat att arbetsmiljölagen i princip
skall gälla sådan arbetstagare utom i delar som avser den offentliga
tillsynen. Enligt Metallindustriarbetareförbundet bör arbetsmiljölagen över
huvud omfatta arbetstagare som i anställningsförhållande med väsentlig anknytning
till Sverige sysslar med arbete utomlands. I fall där andra länders
lagstiftningar ger ett sämre skydd än arbetsmiljölagen bör sålunda
arbetstagaren omfattas av arbetsmiljölagens regler. En annan fråga, där
tveksamhet råder angående lagens räckvidd, rör enligt
Metallindustriarbetareförbundet rätten för arbetstagaren att utomlands vägra
utföra farliga arbeten. Även TCO önskar ett klarläggande uttalande att sådan
vägran inte skall anses strida mot arbetsskyldigheten.
Enligt TCO har utredningen mycket summariskt
behandlat frågan om arbetsmiljölagens giltighet vid svenska utlandsbeskickningar.
Vid tillämpningen av lagens bestämmelser på utlandsmyndigheterna kan uppkomma
vissa problem genom att yrkesinspektionens organisation och resurser inte räcker
till för att utöva tillsyn över lagens efterlevnad vid utlandsmyndigheterna.
TCO anser att detta inte kan tas till intäkt för ett påstående att lagen ej
skulle gälla. Frågan om tillsynens organisation måste dock lösas. TCO pekar på
möjligheten att utrikesdepartementet ges befogenhet att utse tillsynsmän.
Byggnadsstyrelsen anför att svensk arbetarskyddslagstiftning synes vara
tillämplig i fråga om svenska beskickningslokaler utomlands. När det gäller
hyrda lokaler kan emellertid svårigheter föreligga. Styrelsen är därvid
hänvisad till de för orten gällande speciella förhållandena och byggnadssätten
inom kontorsmarknaden. Ett klarläggande av den svenska lagstiftningens
tillämpning på kontorslokaler utomlands bör enligt styrelsen ske.
5
Arbetsmiljöns beskaffenhet
5.1
Gällande bestämmelser
I frågan hur arbetslokal skall vara inrättad
hänvisar arbetarskyddslagen till vad som kan vara särskilt föreskrivet (8 §).
Därutöver sägs att arbetstagarna i erforderlig utsträckning skall ha tillgång
på eller invid arbetsstället till dricks- och tvättvatten, toaletter, plats för
ombyte, förvaring och torkning av kläder samt lämplig måhidsplats (9 §). Där
så kan anses behövligt skall lämplig plats för vila eller utrymme.
Prop.
1976/77: 149 57
som erbjuder tillfredsställande skydd mot köld och
nederbörd stå till arbetstagarnas förfogande. Det skall vara sörjt för
tillräckligt luftutrymme, i regel minst tio kubikmeter per arbetstagare,
tillfredsställande luftväxling, tillräcklig och tjänlig belysning samt lämplig
värme- och fuklighetsgrad på arbetsstället (10§). Dessutom skall det finnas
lämpliga anordningar för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids i
skadlig eller besvärande mängd eller att arbetstagarna skadas genom att
utsättas för buller, skakningar eller annan liknande olägenhet. På arbetsställe
skall ordning och renlighet iakttas. Arbetet skall anordnas så att det kan
utföras på sätt som inte är onödigt tröttande.
För att förekomma olycksfall i
arbetet skall motorer och vissa angivna maskinella anordningar, ångpannor och
andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar vara försedda med
erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt vara så utförda och anordnade
att de erbjuder betryggande säkerhet (11 § arbetarskyddslagen). Åtgärder skall
också vidtas för att undvika att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande
föremål eller ras eller splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller heta
vätskor. Vidare skall undvikas skada genom klämning eller slag eller genom
eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen eller
genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus.
Personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet skall
tillhandahållas arbetstagaren, om annan åtgärd inte kan vidtas eller skäligen
påfordras för att vinna nödvändigt skydd mot ohälsa eller olycksfall (12 §
arbetarskyddslagen). Arbetstagaren är skyldig att använda utrustningen under
arbetet och väl vårda den.
För att lämna första hjälpen vid olycksfall eller
sjukdomsfall skall finnas sådana anordningar som kan anses erforderliga med
hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetetes beskaffenhet
och de förhållanden under vilka arbetet bedrivs (13 § arbetarskyddslagen).
Bemyndigande finns för regeringen att meddela särskilda föreskrifter i de
frågor som avses i 813 §§ arbetarskyddslagen och att föreskriva särskilda
villkor eller förbud för arbetstagares användande till arbete som medför
särskild fara för ohälsa eller olycksfall (14 och 16§§).
Ett stort antal föreskrifter som
allmänt utvecklar arbetarskyddslagens bestämmelser om hygieniska anordningar
och om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall inryms i
arbetarskyddskungörelsen. Med stöd av arbetarskyddslagen har även utfärdats
andra kungörelser av intresse i sammanhanget. Föreskrifter med hänsyn till
förekomsten av farliga ämnen finns i kungörelsen (1949:210) om förbud att använda
arbetstagare till målningsarbete med blyfärg (ändrad senast 1974:973) och
kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid
tillverkning av läderskodon (ändrad 1973: 844). Viktig är kungörelsen
(1949:211) om läkamndersÖkning och läkarbesiktning
Prop. 1976/77:149 58
till
förebyggande av vissa yrkessjukdomar (ändrad senast 1974:972), som närmare
redovisas i ett följande avsnitt om företagshälsovård.
Särskilda bestämmelser finns i arbetarskyddslagen
om kvinnors arbete. Bestämmelserna gäller numera främst arbete under jord i
gruva eller stenbrott, där förbud föreskrivs mot att anlita kvinna (34 §).
Arbetarskyddsstyrelsen kan dock ge dispens. Medför visst slag av arbete synnerlig
fara för olycksfall, när kvinna används därtill, eller är det synnerligen
ansträngande eller hälsofariigt för kvinna, får regeringen föreskriva
särskilda villkor för eller förbud mot att kvinna används till sådant arbete
(38 §). I detta sammanhang bör även nämnas att 35 § arbetarskyddslagen
innehåller särskilda regler om ledighet från arbetet för kvinna som sannolikt
kan vänta sin nedkomst inom sex veckor. Vidare får kvinna som fött barn inte
användas till tyngre arbeten under de se.x första veckorna efter barnsbörden,
om det inte styrks med läkarintyg att hon utan men för sig eller barnet kan
börja arbetet tidigare.
5.2
Utredningen
Grundläggande
bestämmelser
Arbetsmiljön bör enligt utredningen vara
tillfredsställande från såväl fysisk som psykisk och social synpunkt. Den skall
utformas inte bara utifrån en miniminivå vad avser det förebyggande skyddet
utan även med sikte på att tillgodose väsentliga mänskliga behov i vid
bemärkelse.
Samtidigt konstateras att hänsyn måste tas till
arbetets natur när man sätter kraven på arbetsmiljön. Man kan sålunda enligt
utredningen inte bortse från att det finns för samhället väsentliga
verksamhetsfält där förutsättningarna för exempelvis arbetskomfort radikalt
skiljer sig från andra områden. För en tillfredsställande utveckling av
arbetsmiljön inom hela samhället anses det emellertid angeläget att insatser
görs för att utjämna dessa skillnader genom att områden där förhållandena är
sämst prioriteras. Utredningen framhåller vidare att vid utformningen av
arbetsmiljön måste beaktas den vid varje tid rådande tekniska och sociala
utvecklingen. I samhället sker en ständig teknisk och social utveckling. Det
betonas att också arbetsmiljön skall vara i överensstämmelse med denna
utveckling och förbättras i takt med de möjligheter utvecklingen ger.
I enlighet med dessa överväganden föreslår
utredningen att arbetsmiljölagens materiella föreskrifter inleds med en
bestämmelse som slår fast att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med
hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i
samhället. En samlad bedömning påkallas. Kvalitativt sett uppstår nya förhållanden
när en totalbedömning sker. Här avses inte bara vanskliga kombinationer av
olika kemiska ämnen och fysikaliska faktorer som buller eller strålning. Vid
bedömningen skall också tas med samspelet med olika förhållanden
Prop. 1976/77: 149 59
som
berör arbetets psykologiska och sociala innehåll. Vidare framhålls att
bedömningar i arbetsmiljöhänseende i första hand måste ske utifrån synpunkter
från arbetstagarna själva för att man skall få fram en arbetsmiljö som upplevs
som tillfredsställande.
Utredningen konstaterar härefter att också frågor
om arbetets psykologiska och sociala innehåll bör omfattas av lagstiftningen.
Arbetsmiljöproblem som i hög grad påkallar uppmärksamhet är de upplevelser av
t. ex. monotoni, stress, social isolering etc. som många moderna arbetsformer
kan ge upphov till. Som särskilt kritiska egenskaper i arbetets organisation
framhålls bl. a. ständig upprepning av kortcykliga arbetsmoment, systemstyrd
arbetstakt särskilt i kombination med höga krav på uppmärksamhet, i detalj
förutbestämda rörelsemönster och arbetsmetoder, utnyttjande av i huvudsak
endast motoriska funktioner hos den arbetande och bristande möjlighet till
social kontakt under arbetet. Arbetet bör enligt utredningen utformas på sådant
sätt att det inte heller i psykiskt avseende är onödigt tröttande. Med sikte på
olika yrkesgrenar bör härvid finnas möjlighet att formulera kriterier som utgår
från att arbetet bör vara omväxlande, att arbetsuppgifterna bör möjliggöra
överblick över den egna arbetsuppgiftens roll i ett större
produktionssammanhang, att arbetet bör ge kontakt och samarbete med
arbetskamrater o. d. Möjlighet bör sålunda finnas att i tillämpningen göra
vissa preciseringar närmast riktade mot arbetsformer som är starkt bundna och
innebär ständig upprepning av kortcykliga arbetsmoment. Utredningen betonar
härvid att utrymme måste lämnas för övergångsformer och att uppmärksamhet bör
ägnas åt dessa frågor särskilt vid nyanläggningar. Det är enligt utredningen
klart att man genom arbetspauser av tillräcklig längd och antal i viss
utsträckning kan motverka kritiska egenskaper i arbetets organisation.
Arbetstillfredsställelsebegreppet samlar enligt
utredningen upp de krav och önskemål som kan ställas utifrån en vidare syn på
arbetets värde och mening. Samtidigt hänvisas till att arbetstillfredsställelse
enligt forskning och all erfarenhet är i hög grad relaterad till den enskilda
människan och hennes skiftande läggning och behov. Det synes därför inte möjligt
att i lagstiftningen ställa regler om arbetsförhållandenas utformning i direkt
relation till arbetstillfredsställelse eller närliggande begrepp som
självförverkligande, arbetets meningsfullhet eller personlig utveckling. Något
av kärnan anser utredningen emellertid ligga i möjligheten att själv vara aktiv
vid utformningen av sin arbetsplats och sina arbetsuppgifter och att ha ett
yrkesmässigt ansvar. Vill man införa den gmnd-synen i arbetsmiljölagstiftningen
att arbetet skall vara inte bara i möjligaste mån riskfritt i fysiskt och
psykiskt avseende utan också ge möjlighet till engagemang, arbetsglädje och
personlig utveckling synes det riktigt och ändamålsenligt att i en
målsättningsbeskrivning bl. a. utgå från de anställdas möjligheter att påverka
sina arbetsförhållanden. I och
Prop. 1976/77: 14 60
med
de regler som utvecklats i arbetarskyddslagen om samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare och om skyddsombudens befogenheter har denna väg redan anträtts
på ett vidare fält. En fortsatt utveckling "är att i arbetsmiljölagen ange
att möjligheterna skall tas till vara att anordna arbetet på sådant sätt att
den anställde själv kan påverka sin arbetssituation. Det kan enligt
utredningen bl. a. röra sig om att vid uppläggningen av arbetstakt och
arbetssätt och vid förläggningen av arbetstiden beakta hur detta generellt sett
inverkar på självständighet och ansvar i arbetssituationen. Ökat
självbestämmande och ökat yrkesmässigt ansvar kan vidare i vissa fall
åstadkommas genom självstyrande arbetsgrupper eller mera sammansatta
arbetsuppgifter, påpekar utredningen.
Mot
denna bakgrund föreslår utredningen att i arbetsmiljölagen föreskrivs att
arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt
och psykiskt avseende. Enligt vad som anges i den föreslagna bestämmelsen skall
härvid även beaktas möjligheterna att anordna arbetet så att arbetstagare själv
kan påverka sm arbetssituation. Utredningen tillägger att bestämmelsen bör
kunna fungera som stöd vid samråd och förhandlingar mellan parterna om arbetets
uppläggning och innehåll. Aktiviteter med denna inriktning fömtsatts i en
framtid bli allt vanligare. Det blir här i stor utsträckning fråga om val
mellan olika alternativ. Det synes vara riktigt att bedömningar av
önskvärdheten av olika arbetsformer i första hand avgörs av parterna. Men
möjlighet bör enligt utredningen finnas att hänskjuta även frågor av detta slag
till yrkesinspektionen. Vid prövningen har inspektionen med den föreslagna
uppläggningen av den nya lagen att medverka till lösningar som tillgodoser
hälsoaspekter i vid bemärkelse.
Frågor om förhållandet mellan överordnade och
underordnade och andra mellanmänskliga relationer på arbetsplatsen inryms
enligt utredningen i den bedömning från psykologisk och social synpunkt som
skall ske av den fysiska arbetsmiljön och arbetets uppläggning. Samtidigt
konstateras att det här ytterst rör sig om frågor som inte är till alla delar
åtkomliga för en lagstiftning om arbetsmiljön. Utredningen understryker
emellertid att de lokala skyddsorganisationerna och företagshälsovården har
viktiga uppgifter att fylla på detta område.
I detta sammanhang uppmärksammar utredningen även
effektema av styrsystem som bygger på automatisk databehandling (ADB). Det
konstateras att sådana system, samtidigt som de kan ge produktionsökningar och
rationaliseringsvinster, kan medföra problem i form av ökad grad av styrning
över den enskilde arbetstagaren och minskade möjligheter till självbestämmande.
Det gäller enligt utredningen att se till att systemen inte läggs upp så att de
mer än nödvändigt låser möjligheterna till ett aktivt handlande för dem som
sedan skall sysselsättas i verksamheten. Den enskilde arbetstagarens
möjligheter till frihet
Prop. 1976/77: 149 61
och
ansvar i arbetet skall tillvaratas när systemen utformas. Utredningen
understryker att arbetsmiljölagens samverkansregler innebär att representanter
för arbetstagarna skall vara med redan från början när det gäller att förbereda
system för planläggning och uppläggning av arbete.
Förändringar av teknik och arbetsmetoder ger
grunden för arbetsmiljöns utveckling, anför utredningen vidare. För att få en
god arbetsmiljö måste förändringar på ett tidigt stadium övervägas med hänsyn
även till den effekt de kan få för de arbetande. Det gäller enligt utredningen
att få in även miljömässiga och sociala bedömningar redan i teknisk forskning
och utvecklingsarbete. På motsvarande sätt måste en bedömning från
arbetsmiljösynpunkt ske redan på planeringsstadiet när man skall bygga en
arbetslokal, utforma ett arbetsområde i det fria, införa nya
produktionsmetoder, anskaffa ny utrustning e. d. Arbetsorganisation är
ytterligare en faktor som nämns i detta sammanhang. Denna avser hur de olika
arbetsuppgifterna utformas och hur dessa uppgifter läggs upp sinsemellan. Det
gäller enligt utredningen att vid uppläggningen välja sådana former som är bra
från arbetsmiljösynpunkl.
För att understryka vikten av att arbetsmiljömässiga
värderingar förs in vid arbetets planläggning och uppläggning föreslår
utredningen som ytterligare en grundläggande bestämmelse i arbetsmiljölagen att
arbete skall planläggas och anordnas så att det kan utföras i en sund och säker
arbetsmiljö.
Utredningen påpekar att bestämmelsen har
formulerats så allmänt att den täcker alla situationer där ingripande kan
behövas mot risker i arbetslivet. Den avses därigenom kunna användas även när
det gäller andra förhållanden än de omedelbart verkande miljöfaktorer som behandlas
i den föreslagna arbetsmiljölagen. Som exempel nämns bl. a. lönesystemet. Det
ligger enligt utredningen i sakens natur att detta är en fråga som främst
avgörs av partema i förhandlingar. Utredningen framhåller att frågan om lönesystemet
är komplicerad och att lönesystemets verkningar för arbetsmiljön inte är
tillnärmelsevis utredda och kartlagda. Det anses emellertid uppenbart att
vissa former av prestationslön skall undvikas i arbeten med hög säkerhetsrisk.
Detsamma kan gälla vid arbeten exempelvis ställningsbyggen som har
betydelse för annans säkerhet. Vissa områden måste av båda dessa skäl särskilt
uppmärksammas. I sådana fall kan enligt utredningen olämpliga ackordssystem ge
arbetarskyddsmyndigheterna anledning att ingripa i arbetets uppläggning för att
få till stånd säkra arbetsförhållanden.
Olika
arbetsmiljöfaktorer
Efter de grundläggande bestämmelserna om
arbetsmiljöns beskaffenhet föreslår utredningen ett antal allmänna
föreskrifter om olika företeelser i arbetslivet som skall beaktas. Här anknyter
lagförslaget till
Prop. 1976/77: 149 62
den
uppdelning i olika miljöfaktorer som arbetarskyddet av tradition bygger på.
Utredningen betonar att de förhållanden som därvid behandlas ofta har samband
med varandra.
En
särskild bestämmelse föreslås sålunda att arbetslokal skall vara så utförd och
inredd att den är lämplig frå,n arbetsmiljösynpunkl. Utredningen erinrar om
att byggnaders utförande regleras i byggnadslagstiftningen. Speciella
föreskrifter kan emellertid enligt utredningen behövas med hänsyn till byggnads
användning för arbetsändamål.
Enligt
en efterföljande bestämmelse skall luft-, ljud- och ljusförhållanden och
övriga arbetshygieniska förhållanden vara tillfredsställande. En omfattande
reglering förutsätts ske genom arbetarskyddsstyrelsen på alla de områden som
avses med bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet. Utredningen anför dock
vissa allmänna synpunkter till ledning för tillämpningen. Bl. a. berörs frågor
om luftföroreningar, buller, vibrationer, belysning och strålning. Utredningen
tar i detta sammanhang även upp frågan om tobaksrökning i samband med arbete.
En
bestämmelse föreslås vidare om att betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot
skada genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller annan jämförlig
omständighet.
Maskiner och andra tekniska anordningar skall
enligt en annan bestämmelse vara så beskaffade och placerade samt brukas så
att de ger betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.
De
kemiska riskerna berörs av olika delar av lagförslaget. Som en utgångspunkt
föreslås en allmän bestämmelse att ämne, som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall i arbete, får användas endast under förhållanden som ger
betryggande säkerhet. Bestämmelsen avser också sammansatta produkter och
arbetsprocesser i vilka ingår farliga ämnen.
En alknän bestämmelse föreslås också om personlig
skyddsutrustning. Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte nås på
annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas. Den skall
tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg. Utredningen framhåller att
arbetarskyddsstyrelsen kan meddela föreskrifter även om att lämpliga pauser
skall finnas inbyggda i arbetssystemet eller ingripa mot löneformen för att inte
löneformen skall föranleda att föreskrifter om personlig skyddsutmstning
åsidosätts.
Höjningen
av den allmänna hygieniska standarden medför enligt utredningen att högre
anspråk får ställas på personalutrymmen av olika slag. Detta skall framför allt
beaktas vid ny- och ombyggnad. En bestämmelse föreslås om att vid arbetsställe
skall finnas utrymme och anordningar för personlig hygien, förtäring och vila i
den utsträckning som föranleds av arbetets art och arbetstagarnas behov.
Bestämmelsen avser också första hjälp vid olycksfall eller sjukdomsfall. Liksom
beträffande övriga materiella krav som ställs i arbetsmiljölagen förutsätts
Prop.
1976/77:149 63
att genom tillämpningsföreskrifter från
arbetarskyddsstyrelsen sker en reglering avpassad till föreliggande skiftande
behov.
Vidare erinrar utredningen om att
arbetarskyddslagstiftningen tidigare inte ansågs tillämplig på
personaltransporter mellan bostad och arbetsplats. Ar 1969 gav emellertid
arbelarskyddsstyrelsen lagstiftningen eji vidare tolkning och utfärdade ett
meddelande med anvisningar om fordon för personaltransporter inom skogsbruket.
Utredningen föreslår att i arbetsmiljölagen tas in en bestämmelse om att
fordon för personaltransport skall vara lämpat för ändamålet. Därigenom avses
att undanröja varje tvekan om att arbetsgivarens ansvar sträcker sig även till
sådana personaltransporter som han ombesörjer.
Möjligheterna till arbete
Utredningen framhåller att rätten
till ett så långt möjligt riskfritt och meningsfullt arbete är av grundläggande
betydelse. Detta ger anledning att sträva efter en arbetsmarknad med stor
variation på arbetsuppgifter där var och en kan få sysselsättning efter sin
fysiska eller psykiska förmåga. Individuella särdrag gör det visserligen
nödvändigt att ta hänsyn till de mdividuella förutsättningarna för olika slags
arbetsuppgifter. Meji det betonas att hela inriktningen av lagförslaget verkar
för en vidgning av sysselsättnings- och anpassningsmöjligheterna för dem som
söker sig in i arbetslivet och för dem som av olika anledningar hittills haft
svårigheter att finna fortsatt sysselsättning. När det gäller att fastställa
gränsvärden och andra föreskrifter beträffande fysiska arbetsmiljöfaktorer,
ergonomiska förhållanden o. d. har man att ta hänsyn till besvärsupplevelser
av olika slag. Detta bör enligt utredningen på sikt innebära att en rad
förhållanden som tidigare utgjort arbetshinder kan komma att undanröjas. Enligt
lagförslaget har man också vid planeringen av arbetsmiljön att ta hänsyn till
människors skilda förutsättningar. Sålunda skall vid förhandsgranskning av
olika slag bevakas att man i arbetsmiljön kan sysselsätta såväl män som
kvinnor. Vidare skall beaktas sådana förhållanden som transportmöjligheterna
för rörelsehindrade, anordningar för vanliga typer av handikapp m. m.
Ett sådant vidgat synsätt kan
enligt utredningen samtidigt inte innebära att man lägger speciella behov för
viss enskild arbetstagare till grund för bedömning enligt arbetsmiljölagstiftningen.
När det gäller de betingat arbetsföra anses uppenbart att man kan komma allt
längre in på företeelser som har sin tyngdpunkt utanför arbetsmiljön.
Utredningen framhåller att det framför allt är arbetsmarknadsmyndigheterna som
här har myndighetsansvar. På arbetsplatserna finns ett ansvar för dessa frågor
inom personalfunktionen och inom ramen för den partssam-verkan som utövas inom
anpassningsgrupperna. Härvid kan företagshälsovården ge impulser till åtgärder
som främjar arbetsanpassning Liven för de betingat arbetsföra.
Prop.
1976/77: 149 64
Utredningen tar därefter upp vissa frågor som
direkt anknyter till arbetsmiljölagens utformning med avseende på om de
anställda är män eller kvinnor. Utredningen föreslår bortsett från en
bestämmelse om ledighet för amning inga särbestämmelser för kvinnor i arbetsmiljölagen.
Nuvarande särbestämmelser om förbud för kvinnor att arbeta under jord föreslås
sålunda slopade. Utredningen konstaterar samtidigt att vissa grupper av
arbetstagare kan vara särskilt mottagliga för speciella risker i arbetsmiljön.
Bl. a. nämns risker för fosterskador. I detta sammanhang påpekas även att det
finns sjukdomsformer och olika typer av besvär som kan innebära speciella risker
för påverkan av vissa arbetsmiljöfaktorer. Med hänsyn till risker av nämnda och
liknande slag föreslås ett särskilt bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen. Om
arbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare, skall arbetarskyddsstyrelsen
sålunda kunna meddela förbud mot att dessa utför arbetet eller föreskriva att
vid arbetet annat särskilt villkor skall gälla.
Arbetarskyddslagens bestämmelser om ledighet sex
veckor före barnafödande föreslås inordnad i den numera upphävda lagen (1945:844)
om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av
äktenskap eller havandeskap m. m. Samtidigt förordas en rätt för alla kvinnliga
arbetstagare till sex veckors ledighet även efter barns födelse. Utredningen
föreslår att till 1945 års lag fogas en ny paragraf med angivet innehåll.
5.3
Remissyttrandena
Som redan översiktligt har redovisats i avsnitt 3.2
är remissinstanserna genomgående positiva till förslagets grundtankar när det
gäller reglering av arbetsmiljöns utformning.
LO framhåller att vad utredningen anför om hur
arbetsmiljön skall vara beskaffad stämmer väl överens med LO:s uppfattning. Som
särskilt positivt noteras utredningens förslag att de olika arbetsmiljöfaktorerna
skall sammanvägas och att därvid inte får bortses från psykiska och sociala
problem. På såväl myndigheter som arbetsmarknadens parter läggs enligt LO ett
stort ansvar för att konkretisera lagens målsättning när det gäller
psykosociala faktorer i arbetet. Inte minst bör klart framgå att arbetstakten
utgör en central arbetsmiljöfråga. I lagtexten eller i motiven bör sålunda
komma till uttryck några centrala krav som måste tillgodoses för att
lagförslagets målsättning skall uppfyllas, bl. a. att arbetstakten inte skall
vara maskinstyrd eller styrd av löpande band och att ensidigt upprepande av
begränsade arbetsmoment skall undvikas.
I anslutning till vad utredningen anför om
psykosociala arbetsmiljöproblem framhåller TCO att det finns anledning fastslå
att förbätt-
Prop. 1976/77:149 65
ringar
i arbetsmiljön i sådant avseende inte bara kan åstadkommas genom medverkan i
beslutsprocessen utan även kräver investeringar och högre driftkostnader på
samma sätt som förbättringar i den fysiska arbetsmiljön gör det. Det
understryks även att uppdelningen i olika typer av miljöfaktorer inte bör
drivas för långt, eftersom det är arbetsmiljön som helhet som påverkar de
anställda. Förändringar som vidtas har sålunda i allmänhet effekt i både
fysiskt och psykiskt hänseende. TCO anser att de anställda själva är de som
bäst kan bedöma vilka förändringar som bör vidtas i arbetsmiljön för att denna
skall bli tillfredsställande. Förhandlingsvägen torde därför vara det
effektivaste och snabbaste sättet att åstadkomma bättre arbetsmiljö. Medbestämmandelagen
blir med denna syn det viktiga instrument med vars hjälp arbetstagama genom
sina organisationer kan få det inflytande över arbetsorganisation och
arbetsinnehåll som är en fömtsättning för en tillfredsställande arbetsmiljö.
Enligt TCO är det emellertid angeläget att ytterligare preciseringar sker vad
gäller psykosociala förutsättningar för en tillfredsställande arbetsmiljö.
Arbetarskyddsstyrelsen bör utfärda föreskrifter med utgångspunkt i föreliggande
forskningsresultat för att ge stöd åt arbetstagarna i samråd och förhandlingar
om arbetsförhållandena. Därvid bör kunna ges exempel på kriterier av typ att
arbetet bör vara omväxlande, ge goda möjligheter för den enskilde att själv
bestämma över arbetssätt och arbetstakt, tillåta fri kommunikation med andra
under arbetet, ge möjligheter till samarbete och till deltagande i planering
och produktionskontroll.
SACO/SR anser att den föreslagna lagtexten är vag i
fråga om den psykiska arbetsmiljön och att den ger minimalt stöd för ett
fackligt agerande då det gäller att förhindra psykiska påfrestningar och
förslitning liksom då det gäller att åstadkomma en positiv och utvecklande
arbetsmiljö. Det förutsätts att konkretisering sker bl. a. i arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter. Om lagförslaget inte, med avseende på den psykiska miljön, skall
bli ett slag i luften är det enligt SACO/SR viktigt att arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter utarbetas skyndsamt och i nära samarbete med arbetstagarnas
organisationer. Vissa svårigheter förväntas uppkomma vid utformningen av en
lagstiftning som på ett mer konkret sätt behandlar de psykosociala aspekterna
av arbetsmiljön och vissa delar kanske över huvud taget inte lämpar sig för
reglering i författning. Det anses dock finnas flera viktiga frågor inom detta
fält som är väl lämpade för lagstiftning, t. ex. frågan om grundläggande
utbildning, innefattande arbetsmiljö- och företagshälsovårdsfrågor samt
arbetspsykologi och arbetssociologi, för blivande arbetsledare på olika nivåer.
Lagförslaget ställer enligt SAF stora och delvis
onyanserade krav på arbetsmiljön. Enligt SAF:s mening är det nödvändigt att ta
hänsyn till att nu befintliga anläggningar inom industrin, som ofta
är mycket
5
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 66
kapitalkrävande,
kommer att vara i användning under många år. Genom punktinsatser kan problem i
äldre anläggningar till viss del elimineras, men ofta saknas tekniskt eller
ekonomiskt möjliga lösningar. Inte ens i samband med nyinvesteringar finns
alltid känd teknik för elimina-tionsåtgärder. Vidare får vid tillfälliga
arbeten inte helt utan hänsyn till ekonomiska konsekvenser kunna påfordras
skyddsanordningar för att undanröja en olägenhet som ej irmebär någon fara.
Fömtom
löntagarorganisationerna behandlar en rad remissinstanser frågan om möjligheten
att konkretisera kraven på arbetsmiljön i psykiskt och socialt avseende. Utöver
vad som har redovisats i avsnitt 3.2 kan följande ytterligare nämnas.
Svårigheterna
att ge de psykosociala förhållandena en precisare innebörd framgår enligt
Landstingsförbundet klart av utredningens förslag och resonemang. Förbundet
ansluter sig därför till utredningens mening att hela komplexet av de
psykosociala aspekterna på arbetsmiljön får ett naturligt forum i de
partssammansatta organ som skapas på arbetsplatserna. Enligt luftfartsverket
måste emellertid formuleringen av och tankarna bakom lagförslagets gmndläggande
bestämmelser innebära att arbetsmiljölagen i detta avseende blir en av
hörnpelarna i framtida personalpolitik.
Statens personalnämnd konstaterar att utredningen
när det gäller den psykosociala miljön i huvudsak har överlämnat den fortsatta
utvecklingen till samverkansgrupper, företagshälsovård och konunande system
för medbestämmande i arbetslivet. I sitt omfattande arbete med handikappades
ofta mycket stora problem har nämnden funnit att grunden till att en anställd
betraktas som partiellt arbetsför inte sällan är att söka i psykosociala faktorer
i arbetsmiljön. En lagstiftning anses härvid underlätta möjligheten till
överenskommelser. Enligt nämndens mening hade det varit naturligt om de
rapporter i psykosociala frågor som finns med i utredningens material
resulterat i bl. a. krav på utbildning i psykosociala frågor. Statens
handikappråd framhåller att den föreslagna lagen ger möjlighet att meddela
tillämpningsföreskrifter för den psykosociala arbetsmiljön. Rådet anser att
detta är mycket positivt men saknar en mer ingående diskussion om vilka slags
föreskrifter det kan komma att röra sig om. Sådana föreskrifter anses kunna
avse exempelvis krav på utbildning av arbetsledare i arbetspsykologi och
arbetssociologi samt förbud mot ackordslön i vissa yrken.
De psykosociala faktorernas betydelse i
arbetsmiljön har fått en otillräcklig behandling i betänkandet, anser flera
remissinstanser inom högskoleområdet. Den hittillsvarande forskningen är enligt
UKÄ så pass omfattande och entydig angående dessa faktorers generella betydelse
för arbetsmiljön att UKÄ föreslår att de psykosociala momentens betydelse
markeras genom att en precisering görs i en särskild
Prop. 1976/77: 149 67
bestämmelse
i arbetsmiljölagen. Även statens kulturråd understryker vikten av att psykiska
och sociala faktorer tas med i bedömningen av arbetets utformning. Den enskilde
bör ha rätt att ställa krav på arbetsuppgifter som utnyttjar både
intellektuella, sociala och manuella resurser. Kulturrådet finner emellertid
att de bredare krav på arbetsmiljön som formuleras i utredningens inledande
resonemang inte följs upp i författningsförslagen. Statistiska centralbyrån
anser att den breddade målsättningen i fråga om arbetsmiljön inte i
tillräcklig utsträckning gjorts påtaglig i lagförslaget. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län konstaterar att man i ett inledningsskede måste räkna med
betydande insatser för att åstadkomma ökad insikt om de psykosociala problemen
i arbetslivet. För att inom rimlig tid kuima komma igång med att utveckla
metoder och åtgärder inom detta svårbearbetade område krävs bättre stöd och
riktlinjer för vidareutveckling än vad utredningen har lämnat. Enligt statens
vägverk är kunskapsunderlaget för den breda målsättning lagförslaget ger
uttryck för i dag begränsat. Det anses därför angeläget att föreskrifter
utfärdas redan i samband med lagens ikraftträdande. Det är enligt vägverket
olyckligt om den fastställda lagen väcker förväntningar som inte kan infrias på
gmnd av bristande underlag för åtgärder. Även kriminalvårdsstyrelsen
framhåller att arbetarskyddsstyrelsen i sina anvisningar bör närmare precisera
kraven på en god psykisk arbetsmiljö för att underlätta arbetet för
myndigheter, skyddsombud, skyddskommittéer och fackliga organisationer i deras
gemensamma strävan att åstadkomma en förbättrad sådan arbetsmiljö.
Socialstyrelsen tar i sitt remissyttrande upp till särskild behandling de delar
av arbetslivet där produktionen är serviceinriktad, t. ex. hela vårdsektorn och
ut b il dn in gs o m r åd et. Utredningen har enligt styrelsen inte gett en så
ingående problembeskrivning eller lagt sådana förslag att man fullt ut kan
bedöma vilka verkningar lagstiftningen kan komma att få inom dessa
expanderande delar av arbetslivet. Det anses särskilt betydelsefullt att man
uppmärksammar de sociala och psykologiska faktorerna vid arbetsplatser där
arbetet är inriktat på omsorg och vård av andra människor såsom t. ex. vid
förskolor, ungdomsvårdsskolor, sjukhus och inom åldringsvården. Arbetet bör här
för att ge tillfredsställelse vara organiserat enligt samma mönster som man
vill överföra. Personalen måste således ges möjlighet att själv påverka och
vara med om att utforma den miljö i vilken den verkar. Den
demokratiseringsprocess som pågår i arbetslivet och som kommer till uttryck i
förslaget till arbetsmiljölag har enligt styrelsen också ett värde som medel i
behandlingen av klieinten. Vårdarbetet bör syfta inte bara till att befria från
materiella umbäranden och fysiskt eller psykiskt lidande utan även till att
främja vårdtagarens personlighetsutveckling och självförverkligande.
Utredningens förslag synes väl ägnat att bidra till förverkligandet av ett
sådant vårdmål.
Prop. 1976/77:149 68
Socialstyrelsen anför vidare följande. Arbetsmiljön
för vårdpersonalen präglas inte sällan av psykiska påfrestningar i relationerna
till vårdlagarna eller deras anhöriga. När fråga är om institutioner för vård
av personer som intagits med tvångsåtgärder har den utveckling som skett under
senare år i mycket kännetecknats av krav från personalhåll på ökad personlig
säkerhet. Insatser i anledning härav har på kort sikt lett till en säkrare
arbetsmiljö. Sett på längre sikt har de tyvärr bidragit till att skapa ett
psykologiskt hårdare vårdklimat. Socialstyrelsen vill understryka att man inte
får bortse från behoven av att även kortsiktigt förbättra arbetsmiljön.
Långsiktigt menar dock styrelsen att en lindring i de påfrestningar som ligger
i personalens relationer till de intagna och därigenom en förbättring av
arbetsmiljön kan ske genom ett vidgat medinflytande för såväl personal som
klienter.
Statskontoret instämmer i de synpunkter som
utredningen anför angående användningen av ADB i arbetslivet. Enhgt statskontorets
mening är en aktiv medverkan från de anställda en förutsättning för att
insatser för administrativ utveckling skall ge de positiva rationaliseringseffekter
som eftersträvas.
Löneformen
och arbetsmiljön tas upp i ett särskilt avsnitt i LO:s remissvar. LO ser som
mycket positivt att löneformens betydelse från olycksfallssynpunkt har
uppmärksammats av utredningen. Nästan samdiga deltagare i LO:s
arbetsplatsremiss har ansett att det skall kunna förbjudas att utföra
riskfyllda arbeten på ackord. Löneformen är visserligen i första hand en
avtalsfråga. Denna huvudprincip torde enligt LO dock inte i nämnvärd grad
åsidosättas genom att arbetarskyddsstyrelsen får utvidgad befogenhet att med
utgångspunkt i förslag från de fackliga organisationerna förbjuda ackordssystem
som uppenbart kan öka riskerna i speciellt riskfyllda arbeten. Dessa
föreskrifter anser LO böra vara förbundna med direkta straffbestämmelser. SAF
nämner i denna fråga att arbetarskyddsstyrelsen redan nu har möjlighet att i
vissa fall ingripa mot ackordsarbete. Föreningen vill dock understryka att
löneformen är en fråga som primärt avgörs av arbetsmarknadens parter. Samtidigt
påpekas att man redan i dag tar in i löneberäkningar att skyddsföreskrifter
skall följas. Principen gäller enligt SAF oavsett vilken löneform man har.
Även
estetiska aspekter måste beaktas vid utformningen av arbetsmiljön och en
stimulerande miljögestaltning bör eftersträvas. Detta framhålls av TCO, statens
kulturråd. Akademien för de fria konsterna och Arkitektförbundet som samtidigt
anser att utredningen försummat att behandla arbetsmiljöns kulturella aspekter.
Det påpekas att i den nya statliga kulturpolitiken har fastslagits
arbetsmiljöns betydelse för samhällelig och kulturell aktivitet. Vidare anför
dessa remissinstanser att det är lämpligt att i den estetiska
arbetsmiljöutformningen engagera konstnärer som har speciella kunskaper och
intresse för arbetslivsproblem.
Prop. 1976/77: 149 69
De av utredningen föreslagna lagbestämmelserna om
arbetsmiljöns beskaffenhet godtas allmänt liksom utredningens bakomliggande
resonemang. Erinringar framförs dock av vissa remissinstanser. Vidare görs
vissa uttalanden i anslutning till de särskilda bestämmelsema.
SJ anför följande. Lagförslagets bestämmelser om
arbetsmiljöns beskaffenhet utgör den legislativa ramen i materiellt hänseende
för yrkesinspektionens och arbetarskyddsstyrelsens befogenhet att meddela
straffsanktionerade beslut rörande arbetsmiljöns beskaffenhet. Det anses mot denna
bakgrund anmärkningsvärt att lagens krav på arbetsmiljön genomgående gjorts
högst oprecisa. Statens personalnämnd delar denna uppfattning. Länsstyrelsen i
Kalmar län anser att bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet bör omarbetas
så att kraven erhåller en mera konkret utformning.
TCO
föreslår att i lagtexten anges att utgångspunkten skall vara att arbetet ordnas
så att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation. I anslutning till
lagförslagets bestämmelse om arbetslokaler anför statens planverk att
utredningen inte har beaktat den princip som har slagits fast av statsmakterna,
nämligen att bestämmelser som berör byggandet och för vilka specialmyndigheter
svarar lämpligen utfärdas av planverket och tas in i tillämpningsbestämmelserna
till byggnadsstadgan. En kanalisering av bestämmelsema beträffande en byggnads
egenskaper till svensk byggnorm är enligt planverket nödvändig, eftersom en
samordning måste ske med andra samhälleliga krav på byggnader, t. ex. rörande
energihushållning och tillgänglighet för rörelsehindrade. På så sätt skapas
också fömtsättningar för att projektorer, byggare och övriga berörda lätt får
kännedom om uppställda krav och kan beakta dem vid projekteringen och
utförandet av arbetslokaler. Också för byggnadsnämnderna blir det därigenom
lättare att vid byggnadslovsprövningen bevaka att bestämmelserna med avseende
på arbetsmiljön följs. För vissa speciella arbetslokaler eller anordningar i
byggnad kan det dock vara praktiskt att som hittills även behandla byggfrågor i
arbetarskyddsstyrelsens anvisningar med hänvisningar till dessa i planverkets
publikationer. Detta gäller enligt planverket särskilt i sådana fall där
produktionsanordningarna är av en dominerande betydelse. Med hänvisning till
det anförda föreslår planverket att efter mönster i livsmedelslagstiftningen
i arbetsmiljöförordningen hänvisas till byggnadsstadgans bestämmelser om
konstruktion och utformning av arbetslokal eller byggnad som inrymmer
arbetslokal samt om byggnadslov. Frågor om säkerhet och skydd för
arbetstagarna vid produktion av byggnader bör enligt planverkets uppfattning
behandlas i arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsbestämmelser.
Byggnadsarbetareförbundet och Målareförbudet
framhåller att arbetsmiljölagens bestämmelser om olika arbetsmiljöfaktorer bör
gälla inte
Prop.
1976/77:149 70
bara
lokaler utan arbetsställen över huvud.
Socialstyrelsen
framhåller den stora betydelse tobaksrök har som luftförorening i många
sammanhang, inte enbart för rökaren själv utan också för icke-rökare. Det anses
nödvändigt att detta beaktas också i arbetsmiljöarbetet. Möjliga
kombinationseffekter av tobaksrök och annan luftförorening måste beaktas vid
val av hygieniska gränsvärden. Styrelsen anser att denna luftföroreningsfaktor
väger så tungt att det är fullt rimligt att i många arbetsmiljöer kräva förbud
mot tobaksrökning. Även TCO pekar på de problem i arbetsmiljön som är förenade
med tobaksrökning. Eftersom dessa problem rör så gott som alla arbetsplatser
bör enligt TCO arbetarskyddsstyrelsen överväga att med utgångspunkt i lagens
bestämmelse om tillfredsställande luftförhållanden utförda en föreskrift som
garanterar de anställda rätten till rökfria utrymmen på arbetsplatsen. VISIR
och Hälsofrämjandet menar att utredningen inte nog har tagit fasta på behovet
av åtgärder för att minska problemet med tobaksrökning inom arbetslivet.
Lagförslagets krav på dllfredsställande arbetshygieniska förhållanden bör gälla
rökning på samma sätt som andra orsaker till miljöförorening. I den mån helt
rökfria arbetsplatser inte skapas bör tobaksrökning inom arbetslivet endast
förekomma i särskilda, avgränsade utrymmen. En utveck-hng i den riktningen
anses på relativt kort tid kunna åstadkommas genom anvisningar från
arbetarskyddsstyrelsen i förening med information och debatt inom arbetslivet.
Enligt statens kulturråd är det motiverat att i
arbetsmiljölagen ta in en uttrycklig bestämmelse av innehåll att
arbetsplatserna Skall utformas även utifrån upplevelsemässiga kriterier och att
en stimulerande miljögestaltning skall eftersträvas. Kulturrådet framhåller i
detta sammanhang bl. a. att också ljudförhållandena har kulturaspekter. På
många arbetsplatser förekommer numera musik genom högtalare eller genom
hörlurar. Om musiken av de anställda upplevs som något störande och påtvingat
riskeras med detta att deras musikkontakt försämras även under fritid.
Svea hovrätt anser att det kan diskuteras om inte
lagförslagets bestämmelse om personlig skyddsutrustning i allt för hög grad
inskränker arbetarskyddsstyrelsens möjligheter till avvägningar. Även SAF,
SHIO, Pressbyråföretagen Aktiebolag, SJ, länsstyrelsen i Malmöhus län och
yrkesinspektionen i Växjö framhåller att bestämmelsen om personlig
skyddsutmstning fått en alltför kategorisk utformning vad gäller kravet att
anordna arbetet så att sådan utrustning inte behövs. Vidare anser televerkets
arbetsmiljönämnd och yrkesinspektionen i Kalmar att i bestämmelsen bör
uttryckligen anges att den personliga skyddsutrustningen skall bekostas av
arbetsgivaren.
I fråga om personalutrymmen hävdar
Lantarbetareförbundet bestämt att behov av utrymmen för personlig hygien, för
vila och
Prop.
1976/77:149 71
förtäring föreligger även vid alla små arbetsplatser där
det finns anställd personal. Detta bör slås fast i lagstiftningen. En annan
och senare fråga blir enligt förbundet dimensioneringen av utrymmena och
utrustningen med hänsyn till arbetsplatsens storlek och art. Enligt statens
kidturråd bör även den estetiska utformningen av personalutrymmen täckas av
arbetsmiljölagen.
I lagförslaget sägs att fordon för personaltransport skall
vara lämpat för ändamålet. ÖB understryker angelägenheten av att lagen ej
lägger hinder för exempelvis cykeltolkning och transport på stridsfordon och
lastbilar.
En del remissinstanser uppehåller
sig närmare vid förslagets innebörd när det gäller möjligheterna till arbete
för olika grupper. Socialstyrelsen framhåller att vid planeringen av arbetsmiljön
måste tas hänsyn till de skilda fömtsättningar, bl .a. i form av fysiska
handikapp, som föreligger hos olika människor. Arbetsmarknadsstyrelsen finner
tillfredsställande att den föreslagna arbetsmiljölagen inom ramen för det
rimliga är inriktad på en vidgning av sysselsättnings- och
anpassningsmöjligheterna för dem som söker sig in i arbetslivet och för dem som
har svårigheter att behålla sysselsättningen. Även om ökad uppmärksamhet har
ägnats de arbetshandikappade har enligt styrelsen åtgärder för anpassning av
arbetsmiljön efter deras behov hittills inte vidtagits i önskvärd utsträckning.
Det synes därför vara nödvändigt att sådana åtgärder stöds genom lagstiftning.
Vidare bör en samverkan med rehabiliteringsorganen, och då främst med
institutioner för yrkesinriktad rehabilitering, beaktas vid den fortsatta
utvecklingen av företagshälsovården.
Statens handikappråd anser att förslaget borde ha gett ett
bättre stöd för den generella handikappanpa&sningen vid den kommande praktiska
tillämpningen av lagen. Det anses nödvändigt att tillämpningsföreskrifter
finns för handikappanpassningen av den fysiska miljön. Föreskriftema måste
innehålla bestämmelser både för hur, var och när denna anpassning skall ske vad
avser lokaler, inredning, maskinell utrustning m. m. I de fali statens planverk
har att utfärda föreskriftema bör detta göras i nära samarbete med
arbetarskyddsstyrelsen. De handikappades riksförbund understryker att när man,
som utredningen förordar, i tillämpningsföreskrifter inför krav på begränsning
av den fysiska arbetsbelastningen bör det stå klart att åtgärderna rätt genomförda
också kan tillgodose behovet av att underlätta arbetsuppgifterna för
arbetstagare med handikapp. Förbundet finner det skäligt att i lagen införs en
paragraf som anger att arbetsförhållandena skall anpassas till
förutsättningarna hos arbetstagare med särskilda behov i fysiskt eller
psykiskt avseende. Handikappförbundens centralkommitté framhåller som
väsentligt i detta avseende att tillämpningsföreskrifter meddelas och att
resurser byggs upp för det löpande tillsynsarbetet.
Prop.
1976/77:149 72
De förbud mot kvinnors anlitande till arbete som
finns i nuvarande lagstiftning föreslås i huvudsak försvinna. Socialstyrelsen
har ingen erinran mot detta men betonar angelägenheten av att foster och barn
skyddas genom att gravida och ammande kvinnor inte utsätts för t. ex. kemiska
arbetsmiljöfaktorer som via moderkaka eller bröstmjölk kan överföras till och
skadligt påverka foster och barn. De föreslagna bestämmelserna synes ge
möjlighet till sådana för fostret, barnet och därmed för kommande generationer
viktiga skyddsåtgärder. Arbetsmarknadsstyrelsen och LO delar också utredningens
inställning att särbestämmelser för kvinnor i möjligaste mån skall undvikas i
arbetsmiljölagen. Det anses väsentligt att inga onödiga hinder uppställs vare
sig för mäns eller för kvinnors tillträde till eller ledighet från olika arbeten.
Gravida kvinnors behov av särskilda bestämmelser kan enligt LO:s mening lösas
genom utredningens förslag om att arbetarskyddsstyrelsen kan meddela förbud mot
visst slag av arbete eller föreskriva särskilda villkor då risk för
fosterskador föreligger. Gruvindustriarbetareförbundet har dock ansett att det
dispensabla förbudet mot kvinnors anlitande till gruvarbetet under jord bör
stå kvar. Kemikontoret framhåller att gravida kvinnor i vissa fall torde vara
att anse som en särskilt känslig grupp när det gäller fosterskadande, mutagena
eller cancerogena ämnen.
6
Gränsvärdesfrågor 6.1 Utredningen
Med stöd av 74 § andra stycket arbetarskyddslagen
har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar om hygieniska gränsvärden för
olika luftföroreningar på arbetsplatsen. Styrelsen har i en del fall anvisat
gränsvärden också i fråga om andra arbetsmiljöfaktorer, såsom buller, och
därvid i vissa avseenden riktat anvisningarna även gentemot leverantörer av
tekniska anordningar.
Utredningen konstaterar att frågor om gränsvärden
har fått hög aktualitet allteftersom insikten ökat om de miljöhot människan
tidigare varit utsatt för och om de nya risker som utvecklingen fört med sig.
Utredningen framhåller att systemet med gränsvärden är värdefullt och efter
hand bör utsträckas till allt flera kemiska och fysikaliska faktorer.
Grundläggande principer för överväganden angående
gränsvärden slås fast av utredningen. Syftet vid fastställande av gränsvärden i
arbetsmiljön måste vara att gränsvärdet skall förebygga att arbetstagarna på
arbetsplatsen utsätts för skadlig eller besvärande påverkan. Gränsvärdet skall
vara så lågt att den som i arbetet utsätts för en luftförorening eller annan
störning som ej överskrider gränsvärdet är skyddad mot skador eller besvär på
grund av denna. Detta bör gälla även för
Prop.
1976/77: 149 73
långvarigt
arbete och så långt möjligt även för särskilt känsliga grupper.
Kombinationseffekter måste beaktas. Man bör söka bygga in en säker-hetsfakior i
gränsvärdet och därmed skapa en säkerhetsmarginal. Vad gäller
cancerframkallande ämnen framhåller utredningen att det från praktisk synpunkt
synes nödvändigt att i avsaknad av exakt kunskap utgå från att det inte finns
någon säker expositionsnivå. Vissa cancerframkallande ämnen måste sålunda
förbjudas i arbetslivet. För andra ämnen bör sättas mycket stränga gränsvärden
och hanteringen kringgärdas med rigorösa säkerhetskrav. Vidare konstateras att
välbefinnande är beroende inte bara av objektivt konstaterbar verkan av
fysikaliska och kemiska miljöfaktorer utan även av upplevelsen av miljön. Det
kan enligt utredningen vara motiverat att beakta även psykosociala faktorer vid
avgöranden i gränsvärdesfrågor. Möjligheten att påverka genom information
framstår enligt utredningen som viktig.
De
hygieniska gränsvärdena bygger normalt på tanken att en icke önskvärd effekt
sätter in om intensiteten hos påverkande faktorer höjs över en viss tröskel.
Utredningen fäster samtidigt uppmärksamheten på att varje angivande av
gränsvärde bygger på vissa förutsättningar som inte är vetenskapligt givna utan
framkommer som resultat av en värdering av vilka kriterier som skall väljas
för icke acceptabel påverkan, vad som är önsvärda säkerhetsmarginaler, vilken
sammansättning hos exponerad grupp som man bör räkna med osv.
Vidare
påpekar utredningen att det måste finnas möjlighet att väga in även alternativa
hälsorisker som följd av omplaceringar, nedläggningar av företag m. m.
Ingripanden får heller inte orsaka större säkerhetsrisker på andra områden.
Sådana ytterligare överväganden kan enligt utredningen leda till
nedtrappningsprogram där man sätter in ekonomiska insatser och tekniskt
utvecklingsarbete i syfte att så snabbt som möjligt nå de gränsvärden som
framstår som motiverade från vetenskaplig synpunkt.
Utredningen
framhåller att riskbedömningarna vid fastställande av gränsvärden ofta är
svåra. De fömtsättningar som ett gränsvärde bygger på måste klarläggas så
tydligt som möjligt. Ett gränsvärde rör ofta förhållanden inom många områden
av arbetslivet. Från arbetsmarknads-partemas sida måste därför bedömningen i
allmänhet ske på central nivå. Arbetarskyddsstyrelsen har sedan att träffa sitt
avgörande på grundval av föreliggande fakta och parternas synpunkter.
Utredningen
behandlar i första hand gränsvärden för olika faktorer i arbetsmiljön.
Samtidigt framhålls att ett sätt att komma närmare den faktiska belastningen på
märmiskan är att mäta halten av ämnen i biologiskt material som urin eller
blod. Utredningen konstaterar att välgrundade biologiska gränsvärden har
kunnat fastställas för några substanser. I många fall kan enligt utredningen
den biologiska kontrollen ses som ett komplement till luftkontroll.
Prop. 1976/77:149 74
I ett särskilt avsnitt framhålls att förbättrade
eliminationstekniska resurser och nya krav på livskvalitet gör att man vid
fastställande av gränsvärden inte alltid bör stanna vid Iröskelgränsvärdet
enligt tidigare angivna betraktelsesätt. Där goda möjligheter finns för
miljöförbättring bör enligt utredningen kravet gå längre. I sak blir effekten
densamma som om den tidigare nämnda inbyggda säkerhetsfaktorn ökas. Denna är
dock i princip relaterad till en miljöfaktors speciella riskegenskaper och inte
till de eliminationstekniska möjligheterna. Det kan enligt utredningen å andra
sidan förekomma att i en viss bransch otillfredsställande miljöförhållanden
temporärt måst accepteras, t. ex. därför att branschens produktion bedöms som
oumbärlig. Det förefaller rimligt att därvid låta ett gränsvärde övergångsvis
bestämmas av det teknisk-ekonomiskt möjliga fömtsatt att betryggande säkerhet
uppnås t. ex. genom användande av personlig skyddsutmstning.
Som ytterligare ett användningsområde för
gränsvärden framhåller utredningen möjligheten att ange tillåtna värden för
enstaka komponenter i en arbetsmiljö. Det kan t. ex. föreskrivas att en maskin
av visst slag inte får avge mer än viss dos damm per timme eller visst buller.
Utredningen påpekar att ett sådant värde inte primärt som de tidigare nämnda
tröskelvärdena utgår från den slutliga effekten av störningen.
För att förankra systemet med gränsvärden i
lagstiftningen föreslår utredningen en bestämmelse i arbetsmiljöförordningen
att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om gränsvärden för
planering och kontroll av arbetsmiljön. Föreskrifter om gränsvärden avses i
första hand verka som påbud för dem som enligt arbetsmiljölagen är ansvariga
för arbetsmiljöns beskaffenhet. I den mån efterrättelse inte sker ligger det på
tillsynsmyndigheterna att genomdriva tillämpning med de tvångsmedel som står
till buds i form av föreläggande eller förbud. Utredningen konstaterar att det
här kan vara fråga om komplicerade avgöranden. Är gränsvärdet inte kopplat till
en noga beskriven mätmetod, får kontrollen av gränsvärdets efterföljd ses som
ett bland flera moment i underlaget för myndighetens bedömning. Utredningen
framhåller vidare att arbetarskyddsstyrelsen genom förslaget även i övrigt ges
vidsträckta möjligheter att efter hand som underlag skapas meddela
föreskrifter om gränsvärden. Här pekas på att lagförslaget innehåller
bemyndiganden för styrelsen att i olika avseenden meddela direkt
straffsaktionerade föreskrifter om tekniska anordningar och kemiska produkter.
Enligt utredningen är det för arbetet med
gränsvärden grundläggande att tillsynsmyndigheten har ett dokumentationssystem
som fungerar väl. Detta bör omfatta allt faktaunderlag och alla kriterier som
används när gränsvärdet fastställs. Utredningen förutsätter att
arbetarskyddsstyrelsen får möjligheter till bevakning som är internationellt
täckande. Styrelsen
Prop.
1976/77:149 75
måste också kunna engagera forskare för studier på fältet
eller i laboratoriet när angelägna frågor kräver detta. Som viktiga
informationskällor anges vidare företagshälsovården, tillsynsverksamheten och
arbetsmarknadsparterna.
Utredningen framhåller att en
effektiviserad kontroll av arbetsmiljön med hjälp av hygieniska gränsvärden
ställer stora kvav på tillgång till resurser för mätning ute på
arbetsplatserna samt för analys och utvärdering. Det slås fast att det är
arbetsgivaren som har att svara för att mätningar och provtagningar samt analys
och utvärdering kommer till stånd i tillräcklig omfattning och med den noggrannhet
som erfordras. Detta följer direkt av de grundläggande bestämmelserna om
arbetsgivarnas ansvar i förslaget till arbetsmiljölag. En väsentlig tillgång
när det gäller mät- och analysverksamhet är företagshälsovården där arbetet
inom den tekniska delen går ut på att i nära samverkan med den medicinska delen
kartlägga och bevaka olika förhållanden i arbetsmiljön. Resurser för mätning
och analys finns dessutom inom den offentliga hälso- och sjukvården, särskilt
hos de yrkesmedicinska sjukhusenheterna. Utredningen föreslår fortsatt
utredningsarbete av frågan hur man kan bygga ut de nuvarande resurserna för
yrkeshygienisk övervakning.
Utöver de nu nämnda resurserna för
mätning och analys pekas på den omfattande verksamhet som sker inom
arbetarskyddsverket. När det gäller yrkesinspektionen avses här i första hand
den löpande tillsynsverksamheen med kontrollmälningar o. d. Inom styrelsens
ar-betsmedicinska avdelning bedrivs jämsides med forsknings- och utredningsarbetet
en uppdragsverksamhet som lill största delen utgörs av provtagning, mätning och
framför allt analyser på uppdrag av företag m. fl. Den innefattar också
laboratoriemässig analys i anslutning till yrkesinspektionens mätning och
provtagning. Utredningen tillägger alt det förutom de nu nämnda resurserna
finns en rad institutioner inom universitets- och högskoleorganisationen med
verksamhet som kan nyttiggöras i arbetsmiljöarbetet. Vidare finns enskilda
företag som åtar sig mät- och analysuppdrag från industrin. Här tas också upp
frågan om en yrkeshygienisk mät- och analysverksamhet som grundar sig på
lagstiftningen om riksprovplatser. Det finns f.n. inte något organ som kan
utses till riksprovplats för yrkeshygienisk mätning och analys. Utredningen
framhåller angelägenheten av att man prövar möjligheterna att i framtiden få
till stånd en kontroll av de yrkeshygieniska förhållandena på gmndval av
lagstiftningen om officiell provning.
Utredningen betonar
sammanfattningsvis kraftigt vikten av att nuvarande och kommande behov av mätning,
analys och utvärdering tillgodoses. För detta ändamål måste ytterligare
resurser skapas. Samtliga nu angivna frågeställningar innefattas i utredningens
förslag till fortsatt utredningsarbete.
Prop. 1976/77:149 76
Angående skyddsombudens roll när det gäller att
kontrollera att föreskrifter om gränsvärden följs utgår utredningen från att
skyddsombuden inte skall överta uppgiften att kontrollera att föreskrifter om
gränsvärden följs. Däremot bör skyddsombuden alltid hållas informerade om
mätningar, mätmetoder, principer för provtagningsteknik och analysteknik etc.
Skyddsombuden bör också ha möjlighet att påverka undersökningamas inriktning,
att följa undersökningen och att få del av resultaten efter hand som sådana
erhålls.
Utredningen lämnar också en redogörelse för
utländska gränsvärdesystem. Utredningen konstaterar att det är svårt och i
vissa avseenden omöjligt att jämföra olika länders gränsvärden men framhåller å
andra sidan att internationellt utbyte av erfarenheter är av stort värde för
gränsvärdesarbetet.
6.2
Remissyttrandena
Vad utredningen anför angående gränsvärden godtas
allmänt av remissinstansema.
LO anser att systemet med gränsvärden för kemiska
och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön bör utsträckas så långt det är möjligt.
Rätt använt kan nämligen hygieniska gränsvärden utgöra ett effektivt verktyg
för att skydda arbetstagarnas hälsa. Ett gränsvärde måste därvid ligga på så
säker nivå att några skador eller besvär ej uppträder under ett helt arbetsliv
och så långt det är möjligt ej heller för speciellt känsliga gmpper.
Bestämningen av gränsvärden är komplicerad. Ett oavvisligt krav från LO:s sida
är att representanter för arbetstagarna deltar i dessa beslut tillsammans med
representanter från arbetsgivarna och samhällets organ för arbetarskydd och
hälsovård. Enligt LO:s mening bör det tyngsta ordet i dessa frågor ligga hos
arbetstagama, som är de som kan drabbas av sjukdomar eller besvär. Det anses
utomordentligt viktigt att man samtidigt med fastställandet av ett hygieniskt
gränsvärde också bestämmer hur den tekniska kontrollen skall tillgå såväl vad
gäller val av mätinstmment och analysmetoder som i fråga om uppläggandet av
själva det praktiska mät-förfarandet. Många hygieniska gränsvärden gäller
mycket låga halter och det är därför ytterligt lätt att om inte rätt
mätmetodik används över- eller undervärdera mätresultaten. I anslutning till
vad utredningen anför om biologiska gränsvärden framhåller LO att värdefull
kontroll kan ske genom mätningar i biologiskt material. Emellertid är det
endast ett fåtal ämnen som på detta sätt kan kontrolleras. Det är enligt LO:s
uppfattning nödvändigt att man utvecklar metoder för sådana biologiska prov för
ett betydligt större antal substanser. LO understryker vidare kraftigt
betydelsen av utredningens förslag att ge
Prop. 1976/77:149 77
arbetarskyddsstyrelsen
bemyndigande att ange tillåtna värden för enstaka komponenter i en
arbetsmiljö. TCO delar också utredningens omfattning att gränsvärden bör
användas som ett styrmedel för att åstadkomma bättre arbetsmiljö.
SAF framhåller att det krävs ett stort teoretiskt
och praktiskt kunnande hos arbetarskyddsstyrelsen för att styrelsen skall
kunna klara att fastställa gränsvärden på ett kvalificerat sätt. Vidare påpekas
att arbete med hygieniska gränsvärden måste innefatta kostnads-nyttoanalyser.
Ändringar i redan fastställt gränsvärde måste meddelas i god tid före ikraftträdandet
så att företagen får skälig tid till att företa de omställningar av teknisk och
annan natur som är nödvändiga för en anpassning till det nya värdet. Föreningen
anför vidare att partssamverkan och samarbete med akademiska institutioner är
nödvändigt i arbetarskyddsstyrelsens arbete med gränsvärden. Rutiner för
fortlöpande sådant samarbete bör enligt föreningens mening skapas.
KF-KFO anser att ett system med gränsvärden är ett
oumbärligt hjälpmedel för att komma till rätta med bl. a. de kemiska riskerna i
arbetet. Som ett komplement till hygieniska gränsvärden kan gränsvärden för
utsläpp från maskiner o. d. bli ett värdefullt instrument inom det förebyggande
arbetsmiljöarbetet. KF-KFO framhåller vikten av att föreskrifter anpassas efter
tillgången på resurser av eliminationsteknisk eller annan art. För att
förhindra ett felaktigt utnyttjande av begränsade mättekniska resurser anses
det nödvändigt att undersökningskrav och mätaktiviteter blir föremål för en
omsorgsfull prioritering.
Arbetsmarknadsstyrelsen delar också utredningens
uppfattning att ett system med gränsvärden är ett oumbärligt hjälpmedel för att
komma till rätta med de kemiska riskerna i arbetet.
Enligt socialstyrelsen talar övervägande skäl för
att man i lagstiftningen i ökad utsträckning bör arbeta med hygieniska
gränsvärden. Viktigt är att de hygieniska gränsvärdenas karaktär av minimimål
klart markeras och att man parallellt arbetar med planeringsmål. Riskvärderingen
beträffande olika miljöfaktorer skiljer sig mellan olika samhällssektorer och
baseras på olika premisser. Styrelsen understryker att en bättre
överensstämmelse mellan principer och kriterier för riskvärdering inom skilda
miljösektorer är önskvärd. S. k. nollexponering är i många sammanhang den enda
exponeringsnivå som fullt ut garanterar en sund och säker miljö. Ibland är det
enligt styrelsen dock praktiskt orimligt att kortsiktigt och i vissa fall även
långsiktigt förverkliga nollexponering. Detta skulle inte sällan kunna få
uppenbart negativa hälsomässiga och sociala konsekvenser. Det gäller att inte
underminera grundvalen för den materiella och sociala välfärd som har lett fram
till vår i stort sett fördelaktiga hälsosituation med låg spädbarnsdödlighet,
lång medellivslängd och ringa frekvens av allvarliga smittsamma sjukdomar.
Prop.
1976/77:149 78
Naturvårdsverket anför följande.
Som utredningen påpekar saknas i många fall medicinsk-hygieniskt
bedömningsunderlag för gränsvärden. Detta förhållande gäller i än högre grad
inom omgivningshygienen. Här har emellertid ett s. k. bästatekniksystem sedan
länge tillämpats. Systemet innebär att bästa tillgängliga teknik inom rimliga
ekonomiska ramar utnyttjas i sådana fall där underlaget för
medicinsk-hygieniska kriterier saknas eller är otillräckligt. En fördröjning av
miljöförbättrade åtgärder i avvaktan på bättre bedömningsunderlag kan därigenom
förhindras. Samma princip bör enligt verket kunna tillämpas även när det
gäller arbetsmiljön. För välavgränsade branscher bör sålunda övergångsvis
kunna utarbetas generella anvisningar i miljöförbättrande syfte även om den
medicinska doseffektinformationen saknas.
Riksrevisionsverket menar att
användande av gränsvärden är en bra teknik eftersom det inte låser sättet att
åtgärda de aktuella arbetsmiljöproblemen. Samtidigt innebär dock denna teknik
att krav ställs på resurser för mätningar, analyser och utvärderingar för att
kontrollera de olika gränsvärdena. Verket anser, i likhet med utredningen, att
ansvaret för att de olika kontrollåtgärderna kommer till stånd måste ligga hos
arbetsgivarna.
Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller rent allmänt att frågan om gränsvärden inte får överbetonas.
Erfarenheten från andra områden visar att ambitionen till ytterligare åtgärder
ofta avtar markant när väl det föreskrivna värdet uppnåtts. Målet bör i stället
vara att erhålla en arbetsmiljö som är så fri från miljöförstöringar som den
moderna tekniken medger. Det bör enligt länsstyrelsen klart utsägas att
skyddsombud har rätt att påfordra mätning när så enligt hans mening erfordras.
Vidare anser länsstyrelsen att det hade varit av intresse om utredningen hade
diskuterat frågan om ansvarsfördelning vid skador som inträffar trots att av
arbetarskyddsstyrelsen föreskrivet gränsvärde inte har överskridits.
Ett kontrollsystem som bygger på
hygieniska gränsvärden är mycket resurskrävande, framhåller IVA. Det kan därför
vara motiverat att införa emissionskontroll via typprovning av utrustning. Det
förfarandet tvingar leverantörer och konstruktörer av maskiner och annan utrustning
att uppmärksamma framtida arbetsmiljöproblem i den miljö där deras produkter
skall användas, vilket måste vara en eftersträvansvärd utveckling. IVA påpekar
vidare att beträffande kemiska risker liksom arbetsmiljöproblem i form av buller,
drag, belysning m. m. bör olika slag av fjärrmanövrering och helautomatisering
ses som möjliga alternativ till gränsvärden.
Kemikontoret uppehåller sig bl. a.
vid utredningens uttalande att, då gränsvärden fastställs, så långt möjligt
även särskilt känsliga grupper skall skyddas. Detta anses i princip riktigt,
men Kemikontoret erinrar om att verkligheten ofta erbjuder förhållanden som gör
det mer till
Prop. 1976/77:149 79
uttryck
för en önskan än till något praktiskt genomförbart. Genom alt undvika att
särskilt känsliga personer ägnar sig åt vissa uppgifter inom industrin finns
enligt Kemikontoret en säkrare möjlighet att skydda dessa arbetstagare. Vad
gäller kombinationseffekter mellan olika ämnen framhåller Kemikontoret att
antalet variabler här är så stort att bedömningar endast undantagsvis kan
göras mer målmedvetet. Enligt Kemikontorets åsikt är det i första hand
möjligheten av kombinationseffekter med t. ex. alkohol, tobaksrökning, vissa
läkemedel samt vissa livsmedel som närmare bör utredas.
Det är enligt SAF med hänsyn till den juridiska
innebörd gränsvärdena får nödvändigt att ställa ökade krav på att gränsvärdena
grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet och att den dokumentation vilken
arbetarskyddsstyrelsen grundar sina beslut på offentligt redovisas. Det är
vidare nödvändigt att dokumentationen finns tillgänglig i god tid innan ett
gränsvärde fastställs så att berörda parter har möjlighet att komma med
kompletterande synpunkter.
Viktigt
är enligt vad även arbetarskyddsfonden påpekar att det finns ett väl fungerande
dokumentationssystem som kan presentera faktaunderlag och kriterier i samband
med att gränsvärdet fastställs. Tillsynsmyndigheten bör självfallet ha
tillgång till ett sådant system. Ett dokumentationssystem med data om toxiska
effekter från olika ämnen i miljön bör dock kunna utnyttjas inte bara av
arbetarskyddsstyrelsen utan även av myndigheter på andra områden. En anknytning
till motsvarande system i andra länder måste också förutsättas ske. Med hänsyn
härtill anses att man bör närmare pröva en fristående uppbyggnad av systemet
utan någon fastare organisatorisk anknytning till en enskild myndighet.
Vid
publicering av nya gränsvärdeslistor bör enligt IVA arbetarskyddsstyrelsen
även redogöra för det material som ligger till gmnd för dess beslut samt vilka
risker som är förknippade med varje miljöstörning. Detta blir av värde såväl
för företagen som i den allmänna debatten. Även Kemikontoret framhåller att en
sammanställning och ett offentliggörande av arbetarskyddsstyrelsens
dokumentationsunderlag skulle utgöra ett välkommet tillskott till såväl
industrins som arbetstagarnas informationsbehov. Inte minst skulle materialet
vara värdefullt och öka säkerheten vid framtagandet av ämnesspecifika skyddsblad
och liknande produktinformation.
Behovet av mät- och analysresurser understryks av
en rad remissinstanser.
LO framhåller att systemet med hygieniska
gränsvärden kan undergrävas om man på arbetsplatserna inte har tillgång till
kvalificerade mätresurser. Det fordras en betydande uppryckning på resurs- och
kompetenssidan. Förutom de bristande mättekniska resurserna utgör befintliga
laboratorieresurser för analytisk kontroll en flaskhals. Det
Prop. 1976/77:149 80
anses
därför av stor vikt att resurskapaciteten ökas även på den analys-tekniska
sidan. TCO och SACO/SR konstaterar likaledes stora brister när det gäller
arbetsplatsernas tillgång till kvalificerade mät- och analysresurser. En
utbyggnad av systemet med hygieniska gränsvärden anses kräva en betydande
ökning av resurserna för mätning, analys och utvärdering. TCO trycker
speciellt på att de små och medelstora företagen ofta saknar resurser på
området.
LO och TCO erinrar vidare om att ett stort antal
kommersiella företag etablerats till följd av det växande mättekniska behovet.
Den okontrollerade uppbyggnad av mätföretag som sker betecknas som oroande.
Enligt organisationerna måste man söka åstadkomma en ordning där mätföretag
auktoriseras efter vissa normer.
Även SAF konstaterar att behovet av mätning är
stort och ökande. Skillnaden mellan behov och resurser kommer att tillta genom
ökad efterfrågan från företagen och vidgade krav från de anställda och till följd
av större krav från myndigheterna. För att tillfredsställa behovet krävs en
ökad tillgång på konsultmöjligheter samtidigt som företagens interna resurser
för kontroll och utveckling av arbetsmiljön behöver stärkas. Här har en väl
fungerande lokal skyddsorganisation och företagshälsovård i företagen eller en
fristående företagshälsovårdscentral viktiga uppgifter att fylla. Bristen på
utbildad personal till såväl den tekniska som den medicinska delen inom
företagshälsovården hämmar dock utvecklingen. Vidare förutsätts en utbyggnad
av de yrkesmedicinska enheterna. För att arbetsgivaren skall kunna ta sitt
ansvar fordras enligt föreningens mening att arbetarskyddsstyrelsen fastställer
klara normer för provtagning, anger den mätmetod som skall användas samt
fastställer godkända instrument för utvärdering av mätresultaten. KF-KFO anför
i huvudsak liknande synpunkter och betonar särskilt arbetsskyddsmyndigheternas
ansvar för utbildning av kvalificerade mättekniker och utveckling av enkla och
tillförhtliga mätmetoder.
Riksrevisionsverket, statskontoret och statens
provningsanstalt framhåller fördelarna med att i möjlig utsträckning förlägga
mätningar och analyser hos riksprovplatser.
Beträffande rapporteringen av arbetshygieniska
mätningar och andra imdersökningar som utförs av yrkesinspektionen,
arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning, andra institutioner eller
enskilda personer föreligger enligt Fabriksarbetareförbundet svårigheter när
det gäller att få del av resultatet. Förbundet föreslår därför att i
arbetsmiljölagen eller arbetsmiljöförordningen slås fast att mätresultaten
framför allt från statliga institutioner men också från enskilda sådana skall
översändas dels till arbetsgivaren och dels till arbetstagarnas organisationer.
Arbetarskyddsstyrelsen tar upp samma fråga och konstaterar att förslaget
innebär att skyddsombud har rätt att ta del av sådana handlingar som är av
betydelse för hans
Prop. 1976/77: 149 81
verksamhet.
Motsvarande bestämmelser i arbetarskyddslagen innebär enligt styrelsen endast
en rätt att ta del av handlingar som förvaras hos skyddsombudets arbetsgivare.
Detta har medfört vissa problem i sådana fall där andra företag utfört
provning, mätning eller annan undersökning för arbetsgivares räkning. Liknande
problem kan uppkomma beträffande t. ex. servicejournaler, som förvaras hos
fristående serviceföretag. Styrelsen fömtsätter att arbetsgivaren i fall av nu
beskrivet slag ser till att skyddsombudet får ta del av alla handlingar som är
av betydelse för honom.
SACO I SR menar alt resultat från pågående
utvecklingsarbete av mätmetoder rörande den psykiska miljön ger vid handen atl
en intensifierad satsning på området kan ge användbara instrument inom en snar
framtid. En satsning på ett sådant utvecklingsarbete är nödvändig liksom ett
klarläggande av att arbetsgivaren även har ansvar för »mätningar» av den
psykiska miljön.
7
Allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl. 7.1 Gällande bestämmelser
Enligt 7 § arbetarskyddslagen är arbetsgivare
skyldig att iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden
under vilka arbetet bedrivs samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga
förutsättningar för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos
honom sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa till följd av arbetet eller
drabbas av olycksfall i arbetet. Arbetstagare åläggs att använda de
skyddsanordningar som finns, att noga följa i lagen eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter samt att i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och
medverka till att ohälsa och olycksfall förebyggs. Vidare finns i 39 §
arbetarskyddslagen en allmän regel att arbetsgivare och arbetstagare skall
samverka för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden.
Genom 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen har tillkommit bestämmelser angående gemensamma
arbetsställen (7 a § arbetarskyddslagen). När två eller flera arbetsgivare
samtidigt bedriver arbete på samma arbetsställe skall de samråda och gemensamt
verka för att åstadkomma sunda och säkra förhållanden på arbetsstället. En
regel finns om placeringen av ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på
gemensamt arbetsställe för byggnadsverksamhet. Detta ansvar ligger på
byggherren som emellertid kan överiåta ansvaret till arbetsgivare på
arbetsstället. På andra gemensamma arbetsställen kan arbetsgivarna överenskomma
om att en av dem skall ha ansvaret för samordningen av skyddsåtgärder. Finns
det inte någon äverenskommelse kan yrkesinspektionen bestämma vem som skall ha
samordningsansvar. Övriga 6 Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 82
arbetsgivare
och på arbetsstället sysselsatta arbetstagare har å sin sida att följa de
anvisningar som lämnas i samordnande syfte av den huvudansvarige.
Ensamföretagare är i fråga om förpliktelser liksom även i fråga om skydd på
gemensamt arbetsställe jämställd med arbetsgivare. Yrkesinspektionen kan
meddela de föreskrifter som behövs om samordningsansvaret försummas eller om
den samordningsansvariges anvisningar inte följs (53 a § andra stycket
arbetarskyddslagen).
Arbetarskyddslagen innehåller också en del
bestämmelser om skyldigheter för upplåtare av lokal eller område som
arbetsplats. Bestämmelserna innebär ingen inskränkning i arbetsgivarens
skyldigheter utan avser situationer där det ansetts att
arbetarskyddsmyndighetema skall kunna ingripa även mot annan ansvarig.
Först kan nämnas 46 § arbetarskyddslagen som
behandlar en speciell upplåtelsesituation. Den som mot ersättning låter någon
hämta grus e. d. från grustag eller liknande arbetsställe skall tillse att
arbetsstället hålls i godtagbart skick från skyddssynpunkt.
Enligt 53 § tredje stycket arbetarskyddslagen äger
yrkesinspektionen meddela förbud mot upplåtelse av lokal till arbetslokal för
visst slag av arbete eller ändamål till dess angiven åtgärd vidtagits med
lokalen. Med »ändamål» menas närmast personalmm. En förutsättning för ingripande
är att lokalen har upplåtits till arbetsgivare och ej fyller gällande krav i
fråga om arbetsställe. Genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
vidgades bestämmelsens räckvidd. Bestämmelsen ger nu yrkesinspektionen
möjlighet inte bara att förbjuda upplåtelse av lokalen till den arbetsgivare,
som hyr eller eljest disponerar lokalen vid ingripandet, utan även att
samtidigt förbjuda upplåtelse till annan arbetsgivare eller till
ensamföretagare som bedriver verksamhet av det slag som förbudet avser, till
dess angiven åtgärd har vidtagits med lokalen.
Ännu ett fall av upplåtelse av lokal eller område
behandlas i 53 a § första stycket arbetarskyddslagen. Bestämmelsen, som
infördes år 1973, ger yrkesinspektionen möjlighet att vid missförhållande på
arbetsställe ingripa mot den som råder över arbetsstället. Härvid syftas på det
fall att på arbetsstället utförs arbete av arbetstagare som inte är anställd
hos den som råder där.
Vidare fmns i arbetarskyddslagen föreskrifter om
skyldigheter för tillverkare, försäljare, upplåtare och installatörer av
tekniska anordningar. Dessa föreskrifter redovisas i avsnitt 9.1.
7.2
Utredningen
Skyldighet
att samverka
Utredningen framhåller att 1973 års reform lade
tyngdpunkten på de anställdas medverkan i utformningen av arbetsmiljön.
Det finns
Prop.
1976/77:149 83
enligt utredningens mening all anledning att gå vidare på
de vägar mot en bättre arbetsmiljö som redan anträtts. Dessa ger inte bara
möjligheter för de anställda till inflytande och tillfälle för arbetsgivarna
att ta till vara värdefulla erfarenheter. Med rätten att delta i arbetsmiljöns
utformning följer för de anställda ookså ett ansvar att medverka i olika
samarbetsorgan och att vara aktiva när det gäller att utveckla arbetsmiljön i
önskvärd riktning. På arbetsgivarens sida fordras en strävan att tillse att
lokal skyddsverksamhet kommer till stånd och att denna kan bedrivas i goda
former.
För att inskärpa vikten av att
detta ansvar infrias föreslår utredningen att en bestämmelse om skyldighet för
arbetsgivare och arbetstagare att samverka inleder arbetsmiljölagens kapitel
om hur ansvaret för arbetsmiljön skall vara fördelat.
Arbetsgivares skyldigheter
Utredningen konstaterar att
skälighetsprövningen enligt arbetarskyddslagen har kommit att omfatta även
andra faktorer än arbetets natur och vad som sammanhänger därmed. Framför allt
har hänsynen till arbetsgivarens ekonomiska förhållanden kommit att inverka i
alltför stor utsträckning. Det har åtminstone tidigare accepterats att dåligt
lönsamma företag har haft en sämre arbetsmiljö och därmed lägre kostnader än
ett lönsamt företag med motsvarande produktion. Här kan ofta ha spelat in
sådant som ortens arbetsmarknadsläge, hänsyn till äldre arbetstagares
möjligheter att byta arbete och liknande. Det är enligt utredningen uppenbart
att man i övergångsskeden inte kan bortse från omständigheter som de nämnda.
Detta skulle strida mot den syn på hälsorisker som arbetsmiljöutredningen anser
böra vara utgångspunkten vid bedömningar av arbetsmiljöns beskaffenhet. Beaktas
bör alltså även de effekter i psykiskt och socialt avseende som kan följa av
att arbetstillfällen i god anslutning till hemort och boendemiljö plötsligt
försvinner. Men utredningen betonar att man måste skilja detta från den
enskilde arbetsgivarens fömtsättningar.
Bedömningen av vad som skall krävas
i fråga om arbetsmiljön skall enligt förslaget ske med hänsyn till den sociala
och tekniska utvecklingen i samhället. Därvid är det enligt utredningen
angeläget att kräva samma standard för arbetsplatser med likartade
arbetsuppgifter i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till de faktiska
omständigheterna. De följder som ett förbud kan medföra måste mötas av samhället
med andra åtgärder än genom att acceptera en otillfredsställande arbetsmiljö. Utredningen
hänvisar här till arbetsmarknadsmässiga eller näringspolitiska åtgärder av
olika slag.
Det är enligt utredningen av
grundläggande betydelse att långtidseffekter beaktas vid bedömningen av om en
arbetsmiljö skall anses tillfredsställande. Samtidigt framhålls möjligheten av
olika slags ned-
Prop. 1976/77:149 84
trappningsprogram
i fall där sådana program kan utarbetas utan alt de arbetandes hälsa eller
säkerhet äventyras genom fortsatt drift. I andra avseenden, där komforthänsyn,
möjligheterna till självbestämmande eller yrkesmässigt ansvar eller jämförliga
omständigheter spelar större roll än den egentliga säkerheten, kan det finnas
ett större utrymme för vad som får godtas som en tillfredsställande
arbetsmiljö. Även här kan frågorna vara av väsentlig betydelse för de
arbetandes hälsa i vid bemärkelse. Men det är enligt utredningen nödvändigt med
en nyanserad bedömning. Inte bara arbetets natur utan även yttre förhållanden
av olika slag kan inverka. Det är sålunda klart att helt andra krav kan ställas
vid nyanläggning än när det gäller befintliga arbetslokaler med små
möjligheter till förändringar. Vid nyanläggning måste man också ta hänsyn till
att anläggningen kan beräknas vara i bruk under åtskillig tid framöver.
Utgångspunkten vid bedömning av arbetsmiljön skall
enligt de föreslagna bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet vara att
miljön skall vara så bra som möjligt. Även om arbetsmiljön primärt skall bedömas
med hänsyn till krav av denna innebörd får man enligt utredningen dock inte
bortse från att bedömningen också mnehåller ett ekonomiskt inslag. Utredningen
framhåller att de åtgärder som krävs inte får framstå som orimliga i
förhållande till de resultat som uppnås. Inte heller här knyts emellertid
bedömningen till den enskilde arbetsgivarens ekonomiska bärkraft utan Ull
arbetsmiljön som sådan.
Utredningen utgår från att ett huvudansvar för
arbetsmiljön skall vila på arbetsgivare. Det föreslås att i arbetsmiljölagen
skrivs in vissa allmänna skyldigheter för arbetsgivare som anknyter till
bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet. Arbetsgivare skall enligt
förslaget vidta alla de åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare
utsätts för ohälsa eller olycksfall. Han skall ägna uppmärksamhet åt att
arbetet planläggs och anordnas så att det skapas en god arbetsmiljö. Vidare
skall lokaler och maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska
anordningar underhållas väl. Utredningen framhåller att en viktig sida av
arbetsgivarens förpliktelser är att han inom ramen för tillgängliga kunskaper
och kontrollmetoder skall förvissa sig om att de tekniska anordningar och de
kemiska produkter som används på arbetsplatsen är godtagbara från skyddssynpunkt.
Förpliktelserna går enligt utredningen ännu längre. Vid grundad misstanke om
risk för olycksfall eller skadlig påverkan kan arbetsgivaren inte freda sig med
att hänvisa till att exempelvis mätinstmment inte finns som ger exakt besked om
riskernas omfattning.
I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan
om delegation av arbetsgivaransvaret. Om arbetsgivaren för att tillgodose de
anställdas krav på medbestämmanderätt för över vissa beslutsfunktioner på
organ där arbetstagarna har bestämmanderätt bör enligt utredningen
Prop. 1976/77:149 85
detta
också få konsekvenser för det straffrättsliga ansvaret. Sådant ansvar anses
inte kunna ifrågakomma för den som på godtagbart sätt har avhänt sig de
rättsliga möjligheterna att handla på sätt som är föreskrivet. De som fattar
visst beslut i arbetsgivarens ställe utövar en arbetsgivarfunktion och handlar
under motsvarande ansvar. Härvid förutsätts att arbetsgivaren inte förbehållit
sig att pröva om han godtar beslutet.
I vissa avseenden anges i lagförslaget den närmare
innebörden av arbetsgivares förpliktelser. Detta gäller bl. a. i fråga om
introduktion, instruktion och utbildning. Arbetsgivaren skall tillse att
arbetstagarna får god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs
och upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Han skall också
förvissa sig om att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad som
skall iakttas för att undgå riskerna. Utredningen påpekar att alldeles
särskild uppmärksamhet kan behöva ägnas åt skydds instruktion när det gäller
minderåriga och invandrare.
I anslutning Ull den föreslagna bestämmelsen
framhålls vidare atl arbetsuppgifter ej sällan är av sådan art att den
anställde måste ha särskild kunskap och erfarenhet med hänsyn tUl de risker
för ohälsa eller olycksfall som kan vara förenade med arbetet. När det är
befogat av speciella säkerhetsskäl bör enligt utredningen
arbetarskyddsstyrelsen kunna ge närmare föreskrifter om utbildning eller liknande
kompetenskrav som skall gälla för anställda i fråga om olika arbetsuppgifter.
Utrednuigen betonar vidare vikten av att den anställde ges överblick över hur
hans insats ingår i arbetssammanhanget i stort.
Ensamarbete uppmärksammas särskilt av utredningen.
Det konstateras att många faktorer inom arbetslivet har föranlett en ökad omfattning
av sådant arbete. Utmärkande för ensamarbete anses vara att arbetsformen kan
innebära särskilda risker från olycksfallssynpunkt och innehålla moment som
från psykisk synpunkt kan vara påfrestande. Samtidigt betonas att människors
sätt att uppleva ensamhet varierar inom vida gränser. När arbete utförs av
ensam arbetstagare måste emellertid enligt utredningen under alla förhållanden
särskilt beaktas att sådan utrustning är tillgänglig att möjlighet finns till
kontakt med den som utför arbetet. Vidare måste tillfredsställande
transportberedskap upprätthållas så att den ensamarbetande kan få hjälp om han
råkar ut för olycksfall eller drabbas av sjukdom. Frågoma vid ensamarbete bör
enligt utredningen i övrigt lösas i enlighet med den föreslagna bestämmelsen
att arbetet skall anpassas efter människans förutsättningar. För att fästa
uppmärksamheten på de olägenheter som kan vara förknippade med ensamarbete
föreslår utredningen att i arbetsmiljölagen dessutom förs in en bestämmelse
att arbetsgivare skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som
kan följa av att arbetstagare utför arbete ensam.
Prop. 1976/77:149 86
Arbetstagares
skyldigheter
Utredningen föreslår en bestämmelse i
arbetsmiljölagen att arbetstagare skall medverka till att åstadkomma en god
arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de
skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att
förebygga ohälsa och olycksfall. Utredningen konstaterar i anslutning härtill
att skyddsarbetet kan äventyras om en arbetstagare inte vill rätta sig efter
de skyddsföreskrifter som gäller på arbetsplatsen. Ett medel som det här kan
bli fråga om att tillgripa är enligt utredningen att skilja arbetstagaren från
anställningen. Frågan om saklig grund för uppsägning föreligger eller ej får
bedömas enligt lagen (1974: 12) om anställningsskydd (ändrad senast 1976: 593)
med beaktande av de skyddsskäl som kan tala mot fortsatt anställning.
Av utredningen har övervägts en ordning där
arbetstagares avbrytande av farligt arbete inordnas i hans allmänna skyldighet
enligt lagförslaget att iaktta försiktighet. Det föreslås att i
arbetsmiljölagen tas in en föreskrift att arbetstagare skall underrätta
företrädare för arbetsgivaren eller skyddsombud, om han finner att arbete
innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. I anslutning till
detta föreslås en regel om skadeståndsfrihet för arbetstagaren. Han skall vara
fri från skyldighet att ersätta skada som uppstår till följd av att han låter
bli att utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas. Till grund
för bedömningen skall härvid läggas den anställdes egen berättigade
uppfattning. Utredningen framhåller att den föreslagna regleringen hänger nära
samman med rätten för skyddsombud att i vissa fall avbryta arbete. Det påpekas
även att en bestämmelse av föreslagen innebörd får särskild betydelse vid
ensamarbete i fall där arbetstagaren bedömer att han med hänsyn till uppkommen
fara bör avbryta arbetet för att rådfråga skyddsombud eller överordnad och
svårighet samtidigt föreligger att med kort varsel nå kontakt med dessa.
Företagarens
eget arbete
Utredningen påpekar att arbetarskyddslagen inte
anses tillämplig på arbete som utförs av arbetsgivaren personligen. Inte minst
med tanke på de anställdas säkerhet kan det emellertid enligt utredningens
åsikt vara viktigt att gällande föreskrifter iakttas även i arbete som arbetsgivaren
utför personligen. Som en allmän regel i arbetsmiljölagen föreslås därför att
arbetsgivare skall i tillämpliga delar följa lagen och med stöd därav meddelade
föreskrifter även i vad avser arbete som han själv utför.
I avsnitt 4.1 har redovisats utredningens
uppfattning att arbetsmiljölagen bör omfatta ensamföretagares arbete i
väsentliga delar. Ansvaret för ensamföretagare preciseras att gälla i fråga om
tekniska anordningar, ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall och gemensamma
arbetsställen.
Prop. 1976/77:149 87
Utredningen anför att de närmare kraven på
ensamföretagare bör utformas genom arbetarskyddsstyrelsens
författningsverksamhet. Styrelsen har därvid att väga angelägenheten av en god
arbetsmiljö mot kostnader och andra svårigheter för dem som åläggs olika
skyldigheter. När det gäller ensamföretagare anser utredningen det naturligt
att främst inrikta föreskrifterna på sådana situationer där denne normalt verkar
antingen tillsammans med anställda eller annars i samma slags miljö som
arbetstagare. Det kan också finnas särskild anledning att ge föreskrifter om t.
ex. besiktning av vissa tekniska anordningar, användande av vissa farliga
ämnen e. d. Däremot bör man, även om det gäller hantering som i och för sig
omfattas av lagen, undvika ingående reglering av ensamförelagarens
arbetsförhållanden i sådana hänseenden som inte kan bli föremål för tillsyn
eller där regleringen kan upplevas som ett obehörigt ingrepp.
I fråga om arbete som arbetsgivare utför
personligen anför utredningen att den föreslagna bestämmelsen har sin största
betydelse när arbetsgivaren deltar i arbetet tillsammans med de anställda. I
övrigt finns enligt utredningen anledning att anlägga samma betraktelsesätt på
sådant arbete som har lagts på arbete av ensamföretagare.
Gemensamma
arbetsställen
Gemensamma arbetsställen är enligt utredningen
vanligen förekommande inte bara på byggarbetsplatser utan också i samband med
olika slags underhålls-, tillsyns- och transportarbeten på fasta driftsställen.
Parallellt med det ordinarie arbetet kan här av utomstående företag drivas
olika slag av arbete. Ett annat slag av gemensamt arbetsställe uppkommer åter
då fler än en arbetsgivare är verksamma med skogsarbete e. d. på tillfälligt
arbetsställe. Som ytterligare typ av gemensamt arbetsställe, vilken inom sig
rymmer många varianter, nämns fall där skilda företag delar olika slags
utrymmen.
Särskilt vad gäller fasta driftsställen där olika
slag av entreprenadverksamhet bedrivs är det enligt utredningen angeläget att
finna former för ett obligatoriskt samordnuigsansvar. Genom 1973 års ändringar
infördes ett särskilt arbetarskyddsansvar för den som råder över arbetsställe.
Det anses i detta läge naturligt att i en ny lag gå vidare och lägga ett
samordningsansvar även på den som råder över fast driftsställe när två eller
flera företag samtidigt driver verksamhet där. Denne bör liksom byggherre kunna
överlåta ansvaret.
Utredningen anför att övriga gemensamma
arbetsställen rymmer en rad fall som inte är generellt klart avgränsbara
gentemot icke gemensamma arbetsställen. Här bör yrkesinspektionen liksom
hittills ha möjlighet att om överenskommelse inte träffas om vem som skall
vara samordningsansvarig på det gemensamma arbetsstället efter bedöm-
Prop. 1976/77:149 88
ning
i det enskilda fallet meddela erforderliga föreskrifter om samordningsansvaret.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att i
arbetsmiljölagen slås fast att den som råder över fast driftsställe skall ha
ett ansvar för samordningen i skyddshänseende när två eller flera företag
samtidigt driver verksamhet på arbetsstället. I övrigt föreslås att
arbetarskyddslagens bestänunelser om gemensamma arbetsställen förs över i sak
oförändrade till arbetsmiljölagstiftningen.
Upplåtare
av lokal eller markområde
Ansvaret för att arbetsförhållandena är
tillfredsställande i skyddshänseende vilar enligt utredningsförslaget liksom
enligt gällande arbetarskyddslagstiftning i första hand på arbetsgivaren. I
vissa fall där denne inte har praktiska möjligheter att vidta åtgärder måste,
framhåller utredningen, tillsynsmyndigheterna dock kunna vända sig mot den som
förfogar över sådana möjligheter.
Bestämmelsen i 53 a § första stycket
arbetarskyddslagen föreskriver skyddsansvar för den som råder över arbetsställe
gentemot arbetstagare som ej är anställd hos honom. Bestämmelsen bör enligt
utredningen ges vidgad omfattning och gälla även till skydd för ensamföretagare
som är sysselsatt på främmande arbetsställe. Vidare bör de förhållanden som
avses i 46 § arbetarskyddslagen (grustag o. d.) enligt utredningens mening
regleras i samma ordning som andra fall då arbetsgivare eller ensamföretagare
saknar rådighet över arbetsställe där arbete utförs.
Tillsynsmyndigheterna har enligt 53 § tredje
stycket arbetarskyddslagen möjlighet att förbjuda fortsatt upplåtelse av
arbetslokal eller personalrum som har upplåtits till arbetsgivare. Utredningen
förordar att bestämmelsen ges generell syftning även på upplåtelse till
ensamföretagare.
I arbetarskyddslagen saknas en allmän bestämmelse
med stöd av vilken tillsynsmyndighet kan vända sig mot upplåtare av markområde.
Detta har enligt utredningen ibland framstått som en brist. Som exempel nämns
fall där det gällt att ordna persomalutrymme vid stuveri-arbete, torghandel e.
d. Enligt utredningen bör på motsvarande sätt som redan gäller beträffande
lokalupplåtelse möjlighet finnas att meddela förbud för upplåtare även i fråga
om markområde som har upplåtits för arbete eller som personalutrymme.
Utredningen föreslår med hänsyn till det aeförda
att i arbetsmiljölagen förs in bestämmelser om skyddsansvar för den som råder
över arbetsställe eller upplåtit lokal eller markområde för arbete eller som
personalutrymme. Detta föreslås ske i form av en hänvisning till bestämmelser
i lagens tillsynskapitel vilka avser sådana situationer.
Prop.
1976/77: 149 89
7.3 Remissyttrandena
Den föreslagna regleringen av olika
kategoriers ansvar för arbetsmiljön godtas i princip av remissinstanserna.
Som en grundprincip understryker LO
att det är produktionen som skall bära kostnaderna för arbetsmiljöarbetet. Det
gäller även kostnaderna för de fackliga insatserna på arbetsmiljöns område, för
facklig utbildning om arbetsmiljön, för skyddsombudens verksamhet m. m.
Förutsättningen för ett effektivt arbetsmiljöarbete på det lokala planet är
enligt LO att tillräckliga resurser ges för fackliga insatser.
SFO och Kemikontoret ifrågasätter
om arbetsgivaren alltid ensam skall svara för alla kostnader som kan bli
följden av myndigheternas åtgärder på arbetsmiljöområdet. Kostnaderna för
flertalet ingripanden måste rimligen bäras av de berörda företagen. I vissa
fall borde det dock kunna diskuteras om inte åtgärderna är av sådant
samhällsintresse att bidrag från allmänna medel skall vara motiverade. Detta
kan t. ex. gälla undersökningsplikten beträffande produkters egenskaper, vissa
insatser inom företagshälsovården, utveckling av mät- och analysmetoder samt
utbildning av och informationsverksamhet till anställda. Det ifrågasätts även
om inte i vissa fall bidrag eller annat stöd skulle kunna utgå för
investeringar i arbetsmiljön. Liknande synpunkter anförs av Föreningen
bekämpningsmedelsleverantörer. I VA framhåller att man inte alltid kan begära
att den som driver en allmänt accepterad verksamhet kanske i egenskap av
småföretagare skall bedriva en omfattande toxikologisk forskning för att
kontrollera att inga menliga följder uppstår av verksamheten. Sådana
undersökningar bör ske genom myndigheternas försorg och i samverkan mellan
dessa, arbetsgivare och arbetstagare. Visar det sig att undersökningar leder
till skärpta arbetsmiljökrav är det enligt IVA rimligt att samhället medverkar
i de miljöförbättringar som den enskilde arbetsgivaren inte har kunnat förutse.
I anslutning till utredningens
resonemang om möjligheter till skälighetsavvägningar framhåller SAF att en
alltför snäv reglering kan, åtminstone på kort sikt, leda till att många
verksamheter försvåras. Ett målinriktat utvecklingsarbete är nödvändigt, men
rimliga övergångstider måste lämnas fÖr detta. Likaså måste skyddsåtgärderna
från kostnadssynpunkt stå i skälig proportion till vad som kan vinnas från
skyddssynpunkt. SAF anser därför att skälighetsprin-cipen i nuvarande
arbetarskyddslag bör behållas. Liknande synpunkter anförs av Stockholms, Malmö
och Kalmar läns handelskamrar. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det vara
principiellt riktigt att brister i arbetsmiljön inte förblir obeaktade med
hänsyn till arbetsgivarens ekonomiska förhållanden. Om nedläggningshot
föreligger kan emellertid i
Prop. 1976/77:149 90
övergångsskeden inte bortses från sådana omständigheter
som ortens arbetsmarknadsläge, hänsyn till äldre arbetstagares möjligheter att
byta arbete och liknande. Uppenbarligen måste i den svåra avvägning som här kan
förekomma en skillnad göras mellan missförhållanden som innebär direkt fara för
hälsan eller säkerheten och brister som mera har att göra med komfort och
trivsel. Byggnadsstyrelsen understryker att kraven från arbetsmiljösynpunkt på
nybyggda lokaler ofta inte kan helt tillgodoses i befintliga äldre byggnader.
Vad som brister kompenseras dock ofta av läge, goda kommunikationer,
kulturella och estetiska värden m. m., varigenom en arbetslokal trots brister
kan erbjuda de anställda en godtagbar arbetsmiljö.
SJ anför följande angående den
föreslagna huvudbestämmelsen om arbetsgivarens ansvar. Då i bestämmelsen talas
om arbetsgivarens skyldighet att vidtaga alla de åtgärder som behövs för att
förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall, skapas en
föreställning om ett slags strikt garantiansvar för arbetsgivaren. Det torde
böra klargöras att detta inte är avsikten och att arbetsgivarens förpliktelser
skall till sin omfattning vara att bestämma med ledning av de erfarenheter som
förelåg vid den tid då åtgärd kunde vidtas med förebyggande verkan. Även
yrkesinspektionen i Härnösand anser att den föreslagna formuleringen av
bestämmelsen kan leda till ett strikt ansvar för arbetsgivaren.
Arbetarskyddsstyrelsen utgår från
att någon saklig ändring inte avses när i lagförslaget inte uttryckligen anges
att arbetsgivaransvaret hänför sig till hos arbetsgivaren anställda
arbetstagare. Enligt styrelsens uppfattning måste man hålla fast vid att en
arbetsgivare i arbetsmiljöavseende har skyldigheter endast mot sina egna
arbetstagare. Ett ingripande från tillsynsmyndigheterna kan därför inte riktas
mot själva källan till eventuella brister i arbetsmiljön när dessa brister
orsakas av t. ex. grannindustri, hyresvärd eller annan verksamhet utanför det
egna arbetsstället. Sådana problem kan lösas endast genom ingripande mot den
vars verksamhet medför olägenheterna. Yrkesinspektionen i Kalmar anser att
omfattningen av arbetsgivarens skyldigheter bör framgå av lagtexten på ett
bättre sätt än i utredningens förslag. Gällande bestämmelser anses förebildliga
i detta avseende. Således bör arbetsgivarens skyldighet att ta hänsyn till
arbetstagarens personliga förutsättningar som ålder, yrkesvana och övriga
fömtsättningar för arbetet kvarstå i lagtexten.
LO avvisar tanken på att avtal om
överlåtelse av beslutanderätt skulle påverka arbetsgivaransvaret enligt
arbetsmiljölagen. Vidare anses det vara en brist i förslaget att utredningen
inte har närmare gått in på de speciella problem som råder inom statliga och
kommunala myndigheter och verk. Enligt LO:s uppfattning är det önskvärt att
arbetsgivaransvaret inom den offentliga sektorn läggs på
Prop.
1976/77:149 91
de nivåer i organisationen där arbetsmiljöfrågorna i
praktiken handläggs. LO framhåller att detta kan ske genom en friare möjlighet
att använda budgeterade medel för att åtgärda miljöproblem. TCO anser det
naturligt att arbetsgivaren ges möjlighet att delegera sin beslutanderätt
avseende arbetsmiljön. Enligt TCO:s uppfattning bör det emellertid klargöras
att den till vilken beslutanderätten delegeras verkligen skall ges befogenheter
och resurser att uppfylla de krav som delta kommer att ställa på honom. Som ett
led i informationsskyldigheten bör arbetsgivaren dessutom åläggas att meddela
alla berörda vem han har utsett att i sitt ställe svara för arbetsmiljöfrågoma
på arbetsplatsen. SFO anser att lagförslaget i sitt starka framhävande av
arbetsgivarens ansvar inte tillräckligt beaktar den utveckling som sker bl. a.
genom den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet. Enligt SFO:s uppfattning
måste de anställdas ökade med- och självbestämmande också leda till ett ökat
med- och självansvar för arbetstagarna. Det anses viktigt att detta klargörs i
samband med antagandet av don nya arbetsmiljölagen.
Från LO.s sida noteras med
tillfredsställelse den vikt utredningen har lagt på arbetsgivarens ansvar
beträffande instruktion och utbildning. Denna fråga ägnas stor uppmärksamhet
både i LO-förbundens yttranden och i LO:s arbetsplatsremiss. I och med att de
produktionstekniska anordningarna på arbetsplatserna blir alltmer komplicerade
och inte minst genom den tilltagande förekomsetn av nya kemiska ämnen och
produkter i arbetsmiljön måste enligt LO instruktions- och
utbildningsinsatserna avsevärt intensifieras och skyldigheterna i detta
avseende understrykas i lagen. LO anser att arbetsgivaren redan innan en olycka
har skett skall kunna fällas till ansvar för underlåtenhet att följa
arbetsmiljölagens bestämmelser om instruktion och utbildning. Alternativt
föreslår LO att arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att i nära samarbete med de
fackliga organisationerna utfärda direkt straffsanktionerade föreskrifter
angående de krav som ställs på instruktion och utbildning i speciellt
riskfyllda arbeten.
TCO understryker särskilt vad som
sägs av utredningen om vikten av information när det gäller minderåriga och
invandrare. Eftersom arbetsledama i allmänhet fullgör arbetsgivarens
skyldigheter att instruera och utbilda personalen i arbetarskyddsfrågor
betonar TCO vidare vikten av att de genom arbetsgivarnas försorg erhåller
utbildning och befogenheter för att klara denna uppgift.
Beträffande utformningen av
lagförslagets bestämmelse om arbetsgivares skyldigheter med avseende på
instruktion och utbildning framhåller SAF och SJ att arbetsgivaren inte har
praktiska möjligheter att förvissa sig om vilka kunskaper som arbetstagare har.
Statens invandrarverk lämnar
följande synpunkter i fråga om betydelsen av introduktion m. m. Invandrare
hamnar ofta på arbets-
Prop.
1976/77:149 92
platser
med utpräglade arbetsmiljöproblem. BI. a. av denna orsak är det viktigt att
uppmärksamma invandrarnas arbetssituation. Detta bör i första hand ske genom
ett ändamålsenligt introduktionsförfarande för de nyanställda invandrarna. Det
är viktigt att introduktionen får en bred uppläggning med perspektiv även på
förhållanden utanför arbetsplatsen, eftersom den sociala situationen kan
innebära större riskfaktorer för invandrama än för svenskar. För att
introduktionen skall ge det önskade resultatet måste den givetvis ske på ett
språk som den nyanställde behärskar. Den bör dessutom utformas på ett sådant
sätt att den utgår från invandrarnas behov och språkliga förutsättningar.
Invandrarna bör aktiveras så att de själva kan medverka i utformningen av den
egna arbetsmiljön. Därför är det viktigt att invandrarna har tillgång till goda
arbetsplatstolkar som har tillräckliga kunskaper om både arbetsmiljö och
fackliga frågor. En förutsättning för att så skall ske är att resurserna för
utbildning av tvåspråkiga fackliga tolkar avsevärt ökas. De fackliga
organisationerna måste också, på de arbetsplatser där koncentrationen av
invandrare är stor, medverka till att få fram tvåspråkiga skyddsombud så att
invandrarna garanteras information om skyddsföreskrifter och andra
förhållanden av betydelse för deras situation på arbetsplatsen.
I anslutning till den föreslagna bestämmelsen om
arbetsgivares skyldigheter med avseende på ensamarbete hänvisar LO till att en
klar majoritet av deltagarna i LO:s arbetsplatsremiss är negativt inställd
till ensamarbete. Till de arbetsuppgifter som man finner mest olämpliga för
ensamarbete hör tunga arbeten, arbeten som innebär risk för överfall,
maskinstyrda arbeten, underjordsarbeten, skogsarbeten m. m. Uppenbart är
enligt LO att, även i de fall då direkt olycksfallsrisk ej föreligger,
ensamarbete ofta är föga lämpligt från psykosocial synpunkt. Rationalisering
och mekanisering har styrt den arbetsorganisatoriska uppbyggnaden på många
arbetsplatser därhän att antalet anställda har begränsats så mycket som möjligt.
Lagförslaget innebär visserligen ur LO:s synvinkel en klar förbättring.
Arbetsplatsremissen visar dock ett klart ställningstagande för förbud mot
ensamarbete i riksfyllda arbeten. Med tanke på detta och på grund av de
uppenbart negativa konsekvenser som ensamarbete har från ren säkerhetssynpunkt
bör arbetsmiljölagen ge utvidgad möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att
genom särskilda föreskrifter, utarbetade i samråd med de fackliga
organisationerna, förbjuda ensamarbeten när det gäller arbetsuppgifter som är
speciellt riskfyllda och där ensamarbete innebär en klar ökning av riskerna för
arbetstagarens liv och hälsa. Dessa föreskrifter måste enligt LO vara knutna
till direkt straffansvar för arbetsgivaren. Enligt LO:s mening är det
nödvändigt att lagförslaget leder fram till att en omfattande satsnmg snarast
företas från myndigheternas sida beträffande utarbetande av föreskrifter
Prop.
1976/77: 149 93
som anger dels vilka arbeten som ej får ske i form av
ensamarbete, dels under vilka villkor vissa slag av ensamarbete kan få
förekomma. Det sistnämnda gäller närmast krav på kommunikationstekniska
åtgärder eller larmanordningar, tillsyn genom annan personal e. d.
Också TCO betonar att ensamarbete
för många anställda innebär stora påfrestningar av både fysisk och psykisk art.
Ensamarbete är ofta resultatet av en arbetsorganisation som utformats utan
hänsyn till arbetstagarnas behov och önskemål. TCO anser att ensamarbete bör undvikas
i största möjliga utsträckning. Självfallet bör berörd arbetstagares syn på
ensamarbetet tillmätas stor betydelse. TCO anser att det firms skäl att
överväga om inte omfattningen av ensamarbete bör regleras genom föreskrifter av
arbetarskyddsstyrelsen .
SAF uttrycker den uppfattningen att
det inte kan vara lämpligt att generellt genom lag eller föreskrifter förbjuda
ensamarbete vid vissa typer av verksamhet. Det bör i stället kunna överlämnas
åt parterna i företaget att bevaka dessa frågor. Med hänvisning till
arbetsbetingelserna inom bevakningsföretagen hävdar SFO att man med hjälp av
teknik och sambandsrutiner skall kunna ge ensamarbetande sådan trygghet, att
ensamarbetet i sig inte är från säkerhetssynpunkt olämpligt eller upplevs som
speciellt påfrestande. För vissa uppgifter inom bevakningsverksamheten anses
det emellertid rimligt att arbetet inte utförs som ensamarbete. Garantier mot
missbmk i detta hänseende måste skapas genom tillsynsmyndighetemas verksamhet.
LRF framhåller att inom lantbmket
ensamarbete är mycket vanligt och av ekonomiska skäl inte kan undvikas. Av
organisatoriska och tekniska skäl torde det ofta vara helt omöjligt för
lantbruket att finna effektiva och ekonomiskt acceptabla lösningar på kontakt-
och transportproblem i samband med ensamarbete. LRF finner det därför absolut
nödvändigt med hänsyn till framtida tolkningar att det klariäggs att den nya
arbetsmiljölagen ej i sig skall föranleda någon förändrad syn på ensamarbete.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen konstaterar att ensamarbete utgör en
ovillkorlig förutsättning för att ett rationellt jord- och skogsbmk skall kunna
bedrivas och att utvecklingen dessutom leder mot att denna typ av arbete får
en allt större omfattning. För jord- och skogsbmkets arbetsgivare, vilka i
allmänhet endast har en eller någon enstaka anställd, synes utredningens
förslag därför kunna medföra betydande problem av såväl ekonomisk som formell
och praktisk art. Föreningen anser att olika möjligheter i syfte att förbättra
kontaktmöjligheterna vid ensamarbete bör undersökas och prövas. Det kan enligt
föreningen vara lämpligt att överlåta åt arbetsmarknadsparterna att bevaka och
reglera dessa frågor.
Stockholms läns landsting uppger
att landstinget vid gjorda analyser inte har kunnat få fram något som utvisar
samband mellan ensamarbete och yrkesskador. Ensamarbetet i sig kan
emellertid innebära
Prop. 1976/77: 149 94
en risk genom t. ex. den psykiska press som den arbetande
kan känna, särskilt vid nattarbete. Kriminalvårdsstyrelsen och
rikspolisstyrelsen anger att en skärpt bedömning av riskerna med ensamarbete
kommer att medföra behov av ett utökat antal tjänster.
Lantarbetareförbundet,
Pressbyråföretagen aktiebolag, televerkets arbetsmiljönämnd och
yrkesinspektionen i Göteborg och Umeå framhåller det angelägna i att
preciserande tillämpningsföreskrifter angående ensamarbete utarbetas innan
arbetsmiljölagen träder i kraft.
LO vill i likhet med majoriteten av deltagarna i LO:s
arbetsplats-remiss markera att uppsägning ej automatiskt bör bli följden för o
h ö r-samhet mot skyddsföreskrifter. Som framgår av lagen om anställningsskydd
bör information och eventuell omplacering kunna tillgripas. LO biträder
utredningens uttalande att ohörsamhet mot skyddsföreskrifter eller
underlåtenhet att använda föreskriven skyddsutrustning måste prövas enligt
lagen om anställningsskydd. Stockholms och Kalmar läns handelskamrar anser att
vad utredningen uttalat i detta avseende är positivt. Det borde dock framgå
klarare av lagtexten vilket ansvar som åvilar arbetstagaren.
SAF framhåller att det ibland är
ett stort problem att få arbetstagare att använda personlig skyddsutrustning,
även sådan som är föreskriven av arbetarskyddsmyndigheten. Lagen borde därför
kompletteras med en bestämmelse om att det åligger arbetstagaren att använda
föreskriven skyddsutrustning. Liknande synpunkter framförs av Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, Stockholms och Kalmar läns handelskamrar, Sydöstra
FCO-distriktet, televerkets arbetsmiljönämnd och yrkesinspektionen i Kalmar
och Växjö.
Arbetsdomstolen tillstyrker att
frågan om arbetstagares möjlighet att upphöra med arbete uttryckligen regleras
på det sätt som utredningen har föreslagit. Regeln torde emellertid enligt
domstolens åsikt bli tillämplig även i fall då arbetstagare finner att ett
utförande av den egna arbetsuppgiften innebär fara för annan arbetstagares liv
eller hälsa.
LO anser det vara av stort värde
att enskilda arbetstagare enligt förslaget skall få möjlighet att avbryta
arbete, som bedöms vara riskfyllt, i avvaktan på skyddsombuds eller
arbetsledares bedömning.
SAF framhåller att om arbetstagare
finner att arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa,
torde arbetsledningen normalt vara den som närmast finns att tillgå och som
har den bästa kunskapen och kännedomen om de lokala arbetsförhållandena. Det
anses därför naturligt att vederbörande i första hand underrättar sin närmaste
chef. Kommunförbundet ansluter sig till utredningens förslag till reglering av
arbetstagares möjlighet att upphöra med arbete men anser att arbetsgivaren
alltid snarast måste underrättas. Kalmar läns landsting anför att man kan komma
i konflikt med annan lagstiftning
Prop.
1976/77: 149 95
om ensamarbete inom vårdsektorn avbryts. Ett förtydligande
i denna del anses nödvändigt.
7'CO anser alt förslaget om
utvidgning av samordningsansvaret på gemensamt arbetsställe är väl motiverat.
Enligt fortifikationsförvaltningen bör den föreslagna bestämmelsen om
samordningsansvar på fast driftsställe preciseras.
Arbetarskyddsstyrelsen noterar att
enligt förslaget yrkesinspektionen liksom hittills skall kunna i vissa faU
meddela föreskrift om vem som skall ha samordningsansvar på gemensamt
arbetsställe. Inspektionens befogenheter i detta avseende synes emellertid
behöva kompletteras. Har olämplig person fått samordningsansvaret, bör
yrkesinspektionen nämligen i undanlagsfall kunna föreskriva att ansvaret skall
överflyttas på annan. I samma riktning uttalar sig Byggnadsarbetareförbundet
och Metallindustriarbetareförbundet. Sistnämnda förbund betonar i detta
sammanhang även vikten av att den samordningsansvarige utför sina
arbetsuppgifter i nära samarbete med skyddsombud och skyddskommitté på
arbetsstället.
Utredningen föreslår ett
skyddsansvar för den som råder över arbetsställe eller har upplåtit lokal
eller markområde för arbete eller såsom personalutrymme. SAF påpekar alt ett
sådant stadgande kan bli oskäligt betungande för den som upplåter
arbetslokaler. Det kan föra för långt att lägga ansvaret på upplåtaren för att
de för verksamheten erforderliga arbetsmiljöåtgärderna vidtas vad gäller t.
ex. ventilation och bullerdämpning. En regel som den av utredningen föreslagna
borde därför vara dispositiv. Det måste sålunda enligt föreningen bli möjligt
för upplåtaren att i hyreskontrakt ta in en klausul med innebörden att
hyresgästen själv får svara för att arbetsmiljölagens föreskrifter kommer att
följas vad gäller den i lokalen bedrivna verksamheten.
Arbelarskyddsstyrelsen anför
följande. Den föreslagna ordningen om skyddsansvar för vissa upplåtare
överensstämmer med den som i dag gäller beträffande föreläggande mot framför
allt lokalupplåtare. Sådana förelägganden har visat sig vara förenade med
vissa problem. Tillsynsmyndigheternas ingripande mot ena parten i ett
kontraktsförhållande uppfattas ofta som ett fastställande av att just denna
part skall bekosta de önskade arbetsmiljöförbättringarna. För att undvika sådana
missförstånd har styrelsen rekommenderat yrkesinspektionen att utfärda förbud
mot lokalupplåtare endast i samband med att motsvarande förbud riktas mot den
aktuella arbetsgivaren. Möjligheten att rikta föreläggande eller förbud mot
den som råder över ett arbetsställe eller mot upplåtare bör enligt styrelsen
begränsas till sådana situationer där det inte är möjligt att uppnå önskad
effekt genom åtgärder enbart mot arbetsgivaren. Det synes vidare lämpligt att
sådant påbud i normalfallet utfärdas endast i samband med föreläggande eller
förbud mot arbetsgivaren.
Prop.
1976/77:149 96
Kommunförbundet påpekar att de
föreslagna bestämmelserna om ansvar för markupplåtare kan innebära stora
praktiska och ekonomiska problem för många kommuner. Förbundet anser det
därför angeläget att tillsynsmyndighet i sin tillämpning tar hänsyn till lokala
geografiska fömtsättningar att anordna erforderiiga personalulrymmen och ger
tillräcklig tidsram för verkställighet. SFO framhåller vikten av att man i det
fortsatta arbetet med utarbetande av tillämpningsföreskrifter uppmärksammar de
problem i ansvarshänseende som uppkommer vid uppdragsavtal om drivande av t.
ex. institutionsrestauranger eller om bevakningstjänst eller lokalvård.
Metallindustriarbetareförbundet
konstaterar att frågor beträffande underhålls-, reparations- och
tillsynsarbeten på bostadsfastighet anses tillhöra byggnadslagstiftningen. Ett
nära samarbete mellan byggnads-och arbetarskyddsmyndigheterna förutsätts enligt
förarbetena till 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Enligt
förbundets erfarenhet har detta samarbete inte alltid fungerat på önskvärt
sätt. Förbundet anser därför att denna fråga bör ges en bättre lösning.
Arbetarskyddsmyndigheten måste vara den myndighet som naturligen har hand om
tillsynen även på detta område.
8 Samordningen med lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor
8.1 översikt över innehållet i lagstiftningen om hälso-
och miljöfarliga varor
Lagen om hälso- och miljöfarliga
varor omfattar ämnen och beredningar som med hänsyn till sina kemiska eller
fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på
människor eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälso- och
miljöskyddssynpunkt får regeruigen föreskriva att vad som sägs om hälso- och
miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara. Undantagna är vissa
varor som är underkastade kontroll i annan ordning, nämligen livsmedel,
läkemedel, fodermedel och radioaktiva ämnen. Vidare är lagen tillämplig på
brandfarlig eller explosiv vara endast i den mån varan är hälso- eller
miljöfarlig av annat skäl än som föranlett alt den hänförs till nämnda
varukategorier.
I lagen om hälso- och miljöfarliga
varor finns dels gmndläggande regler om hantering och import av hälso- och
miljöfarlig vara, dels bemyndigande för regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att på olika sätt ingripa mot hantering och import av
sådan vara. Sålunda skall den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfariig
vara vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för
att minska eller motverka skada på mäimiskor eller i miljön.
Prop. 1976/77:149 97
Särskilda
föreskrifter kan meddelas om försiktighetsmått och undersöknings- eller
märkningsskyldighet. Vidare kan föreskrivas tillståndsplikt eller annat
särskilt villkor för hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av
visst slag. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan också
förbjuda hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag,
om det är av särskild betydelse från hälso-eller miljöskyddssynpunkt. I fråga
om rapporteringsskyldighet gäller att den som yrkesmässigt hanterar eller
importerar vara är skyldig att till myndighet som regeringen bestämmer och i
den ordning myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som är nödvändiga för
utredning om varans hälso- eller miljöfarlighet. Myndighet som regeringen
bestämmer kan också föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar
hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om denna verksamhet. Härutöver
gäller bl. a. att tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla
upplysnmgar och handlingar som behövs för den löpande tillsynen enligt lagen.
Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs
för att lagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall efterlevas.
Produktkontrollnämnden har enligt kungörelsen
(1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast 1975:465) att göra
de centrala bedömningarna i fråga om lagen om sådana varor och i anslutning
därtill meddelade tillämpningsföreskrifter. Tillsynen över efter levnaden av
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor är enligt kungörelsen uppdelad
mellan arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen samt statens
naturvårdsverk, länsstyrelser och hälsovårdsnämnder.
Det närmare innehållet i produktkontrollen anges
också i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor. Ämnen som kan befaras
medföra skada på människor indelas här i gifter och vådliga ämnen. Skyldigheten
att upprätta och offentliggöra vägledande förteckningar över gifter och vådliga
ämnen har från den tidigare giftnämnden övertagits av produktkontrollnämnden.
Kungörelsen innehåller liksom tidigare giftförordningen reglering av
tillverkning, import och yrkesmässig användning av samt handel med gifter och
vådliga ämnen. Från giftnämnden har produktkontrollnämnden vidare övertagit
befogenheten att meddela bestänunelser om märkning av gifter och vådliga
ämnen. Nämnden har till skillnad mot giftnämnden möjlighet att ge
föreskrifter om märkning även vid andra former av hantering än överlåtelse.
På samma sätt har med vissa kompletteringar bestämmelserna
om registreringstvång i fråga om bekämpningsmedel förts över från den numera
upphävda bekämpningsmedelsförordningen till kungörelsen om hälso- och
miljöfarliga varor, varvid produktkontrollnämnden övertagit giftnämndens
prövningsfunktion. Även PCB-varor m. m. har upptagits till särskild reglering i
kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor.
7
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 98
8.2
Utredningen
Utredningen konstaterar att i lagen om hälso- och
miljöfarliga varor finns vissa mycket allmänt utformade bestämmelser och
bemyndiganden. Dessa gäller över hela fältet och avser ett slags grundskydd
vid all hantering. Ett väsentligt syfte vad gäller de hälsofarliga varorna är
att fastställa vilka varor som skall anses som gifter eller vådliga ämnen.
Syftet med klassificeringen är att avgränsa sådana varor som på grund av sina
egenskaper och hantering inte bör få fritt produceras eller förekonuna i den
allmänna handeln. Genom regler om tillståndstvång skapas kontroll över
tillverkning och import av samt handel med gift. Överlåtelser av gift för
konsumentbruk förhindras medan däremot överlåtelse får ske till den som skall
använda giftet yrkesmässigt. Vidare firms bestämmelser om märkning av gifter
och vådliga ämnen. Även här är syftet främst att skapa säkerhet i den allmänna
handeln. Liksom tidigare enligt giftförordningen saknas i stor utsträckning
regler särskilt inriktade på det yrkesmässiga användandet. Vidsträckta undantag
görs i tillämpningsföreskrifter för märkning vid överlåtelse för sådan
användning.
Utredningen
framhåller att lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor i huvudsak går
ut på att komplettera den tidigare giftlagstiftningens bestämmelser om skydd
mot hälsofara med föreskrifter till skydd för den yttre miljön. Samtidigt finns
en viss kiriktning på arbetarskydd.
Vid bedömningen av hur lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor har fungerat inom arbetarskyddsområdet understryker utredningen
att det här rör sig om en lagstiftning som varit i kraft endast under kort tid.
Genom lagen har framhållits sambandet mellan olika miljösektorer. Den
diskussion lagen föranlett har vidare fäst uppmärksamheten på i hur hög grad
många miljörisker har sin upprinnelse och primära verkan i arbetsmiljön. Det är
enligt utredningen heller inget tvivel om att arbetarskyddsmyndigheternas
tillsynsfunktioner enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor har
gett ytterligare aktualitet åt strävandena att fånga in tillverkningsledet
även vad gäller kemiska risker på arbetsplatserna. Den nya lagstiftningen har
gjort att en mängd ärenden av detta slag har kommit under
arbetarskyddsmyndighetemas bedömning. Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har
därvid gett dessa myndigheter visst lagstöd att få in upplysningar och
handlingar av tillverkare, importörer och försäljare av kemiska medel.
Som
en nackdel framhålls samtidigt att splittringen på olika lagkomplex innebär
att det är svårt att orientera sig i författningstexterna. En annan olägenhet
sägs vara att lagstiftningen i sin nuvarande utformning ger
arbetarskyddsmyndigheterna få självständiga befogenheter inom
produktkontrollområdet. Detta anses i vissa fall ha medfört för-
Prop. 1976/77:149 99
dröjningar
i tillsynsarbetet och försvårat produktutredningar och meddelande av
märkningsbestämmelser, eftersom arbetarskyddsmyndigheterna varit nödsakade att
föra över ärendet för handläggning inom produktkontrollnämnden.
Tillämpningssvårigheter har enligt utredningen vidare föranletts av att lagen
om hälso- och miljöfarliga varor i väsentlig mån tar sikte på andra områden än
arbetarskyddet, vilket måste prägla bestämningen av begreppet hälso- och
miljöfarlig vara. För arbetarskyddets del kan det finnas anledning att handla
inom en betydligt vidare ram än som bestäms av detta begrepp såsom det hittills
har tolkats.
I och för sig kunde lagen om hälso- och
miljöfarliga varor utvecklas så att man inom derma lagstiftning tog upp alla
frågor om kemiska risker och sålunda kompletterade lagstiftningen med särskilda
regler för arbetarskyddets speciella behov. Utredningen konstaterar samtidigt
att tyngdpunkten i fråga om de omedelbara kemiska riskerna vid hantering av
kemiska ämnen ligger i arbetsmiljön. Den övervägande delen av dessa förekommer
först och intensivast i arbetsmiljön. Det synes vara i hög grad önskvärt att
undvika en uppsplittring av arbetsmiljölagstiftningen på olika lagkomplex. För
ett bra arbetarskydd bör det enligt utredningens uppfattning vara en
grundläggande strävan att skapa lokala skyddsorganisationer som med stöd av
arbetarskyddsmyndigheterna bevakar arbetsmiljöfrågorna. Det är då väsentligt
att man underlättar orienteringen i författningstexterna och såvitt möjligt
samlar arbetsmiljölagstiftningen inom en klart överskådlig ram. I stället för
att utvidga lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor anses det därför
vara lämpligt att i vissa avseenden låta denna lagstiftning och
arbetsmiljölagen överlappa varandra.
En utgångspunkt vid utformningen av en ny
arbetarskyddslagstiftning bör enligt utredningen vara att arbetsmiljölagen
skall ge utrymme för hela det ansvar för arbetsmiljöns beskaffenhet som vilar
på olika kategorier. Med sikte på arbetsmiljön bör arbetsmiljölagen innehålla
bestämmelser om att alla de åtgärder skall vidtas som behövs för att förebygga
att kemisk produkt får skadeverkningar vid framställningen eller användningen.
Vid bedömningen av denna fråga måste hänsyn tas till att redan mycket låga
halter av föroreningar kan vålla skador. En långtgående undersökningsplikt bör
gälla för de ansvariga vad avser produktens egenskaper. Med hänsyn till att det
gäller ämnen för yrkesmässig användning, där man har att räkna med långvarig
exposition och kombinationsverkningar av olika slag, måste stora krav ställas
på förebyggande undersökningar så att inte den osäkerhet som kan råda om risken
går ut över dem som utsätts för ämnet i arbetslivet. Så långt detta är vetenskapligt
möjligt skall klarläggas att avsedd användning ej medför risker. Det är enligt
utredningen nödvändigt att myndigheterna härvid kan ingripa i det
hanteringsled ofta tillverkningsledet be-
Prop. 1976/77:149 100
träffande
såväl tekniska anordningar som hälsofarliga ämnen där ingripande sker mest
effektivt. Allmänna aktsamhets- och undersökningskrav på alla dem som
yrkesmässigt använder eller tillverkar, importerar eller överlåter produkter,
som kan föranleda ohälsa eller olycksfall i arbetslivet, innefattas därför i
förslaget till arbetsmiljölag.
Utredningens
förslag i fråga om samordning mellan arbetsmiljölagstiftningen och
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor går mot denna bakgmnd ut på att
arbetarskyddsstyrelsen skall kunna meddela generella föreskrifter om användning
av farliga ämnen på arbetsplatserna. Härvid avses såväl föreskrifter om
undersökning, rapportering och märkning som villkor för eller förbud mot
användningen. Arbetarskyddsmyndigheterna föreslås dessutom få möjlighet att
med stöd av arbetsmiljölagstiftningen rikta föreskrifter av olika slag gentemot
tillverkare och leverantörer när det gäller att i enskilda fall förebygga
kemiska risker i arbetslivet. Samtidigt förutsätts att den centrala produktkontrollmyndigheten
meddelar generella föreskrifter som avser flera hanteringsled tillverkare,
leverantörer, brukare osv. inom till-lämpningsområdet för lagen om hälso- och
miljöfarliga varor.
8.3
Remissyttrandena
Utredningens förslag att arbetsmiljölagen skall
omfatta även skyddsansvar för överlåtare av kemiska produkter i arbetslivet
har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna.
LO
konstaterar att ett gmndläggande problem från arbetsmiljösynpunkt är begreppet
hälso- och miljöfarlig vara i lagen om sådana varor. Inom arbetsmiljöområdet är
riskerna mycket svårdefinierade och omfattande. Nästan alla kemiska ämnen kan
under vissa omständigheter vara hälsofarliga. Den definition som gäller inom
det allmänna produktkontrollområdet anses här alltför begränsad. Problematiken
åskådliggörs av att i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor kraven på
tillverkare och importörer begränsas av en vägledande förteckning över gifter
och farliga ämnen. Denna förteckning tillgodoser inte behovet av den bredare
övervakning som nu måste ske inom arbetsmiljöområdet. I arbetsmiljösammanhang
är det nödvändigt ha en vidare syn på dessa frågor och utgå från under vilka
omständigheter man använder ett ämne i olika processer, under vilka
förutsättningar man hanterar det osv. Liknande synpunkter anförs av
Landstingsförbundet.
Även
produktkontrollnämnden konstaterar att begreppet farligt ämne i den föreslagna
arbetsmiljölagen irmebär en utvidgning gentemot begreppet hälso- och
miljöfarligt ämne enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. En sådan
utvidgning är enligt nämndens mening naturlig med hänsyn till syftet med
arbetsmiljölagstiftningen och torde i praktiken inte behöva medföra några
svårigheter när det gäller tillämp-
Prop. 1976/77: 149 101
ningen
av de båda lagarna. Lagförslaget innebär att arbetsmiljölagen skall uppta
bestämmelser om att alla de åtgärder skall vidtas som behövs för att förebygga
att en viss produkt får skadeverkningar vid framställningen eller användningen.
Breda kartläggnmgar som riktar sig mot samtliga produkter av visst slag av ämne
eller produkt förbehålls dock i princip kompetensområdet för den centrala
produktkontrollmyndigheten. En samlad registrering och bedömning avses på så
sätt kunna ske av verkningar inom olika miljösektorer. Denna utformning av
arbetsmiljölagen måste enligt produktkontrollnämndens mening anses riktig, om
arbetarskyddsmyndighetema skall få ett effektivt instrument mot ohälsa i
arbetslivet. Det har för övrigt aldrig fömtsatts att lagen om hälso- och
miljöfarliga varor skulle kunna ersätta en särskild arbetsmiljölagstiftning på
det kemiska området. Men samtidigt innebär den dubbla lagstiftningen att det
inte så sällan kan komma att råda tveksamhet om vilken lagstiftning som skall
dllämpas och framför allt om vilken myndighet som skall agera i en viss
situation produktkontrollnämnden eller arbetarskyddsmyndighetema. Genom ett
allt mer utvecklat samarbete mellan berörda myndigheter bör dock enligt
nämndens mening sådana kompetenskonflikter kunna undvikas. Naturvårdsverket
anför liknande synpunkter. Inom ramen för ett utvecklat samarbete mellan
berörda myndigheter kan med hjälp av de båda lagsystemen enligt verkets
uppfattning riskerna med kemiska ämnen i den totala miljön bli beaktade på ett
bättre sätt än tidigare.
Det finns emellertid några kritiska röster mot
lagförslagets utformning på det kemiska området. Enligt IVA innebär förslaget
att oklarhet uppstår om var gränsen går mellan produktkontrollnämnden och
arbetarskyddsstyrelsen beträffande ansvar och befogenheter. Det anses
väsentligt att själva lagtexten innehåller en passus om vilken myndighet som
har ansvaret för klassificerbg, anmälning, deklaration, förprövning,
hanteringsanvisningar, märkning, varningstexter etc. beträffande kemiska ämnen
och produkter. I detta sammanhang nämns också som väsentligt att den som
tillverkar, hanterar eller använder kemiska ämnen eller produkter inte bör
utsättas för icke samordnade ålägganden från två olika myndigheter.
Kemikontoret anser att den av utredningen föreslagna överlappningen mellan två
lagstiftningar är förenad med påtagliga olägenheter. En fömtsättning för att
tillämpningen skall kunna fungera är enligt Kemikontoret i vart fall att
arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden intimt samarbetar och att den
berörda industrin får tillfälle att aktivt medverka i arbetarskyddsstyrelsens
verksstyrelse på samma sätt som sker i produktkontrollnämnden. Föreningen
bekämpningsmedelsleverantörer menar att utredningens förslag vad gäller
avgränsningen mellan lagen om hälso- och miljöfarliga varor och
arbetsmiljölagen innebär uppenbara risker för dubbelarbete såväl vid
myndigheterna som vid de företag som hanterar kemikalier.
Prop. 1976/77:149 102
9
Förhandsbedömning m. m. 9.1 Gällande bestämmelser
Arbetarskyddslagens regler om skyddsombudens och
skyddskommittéernas deltagande vid planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar och arbetsmetoder redovisas i avsnitt 13.1.
Efter 1973 års reform ingår en
arbetarskyddsprövning i byggnadslovsärenden. Enligt 56 § 1 mom. första stycket
byggnadsstadgan gäller sålunda numera att vid prövning av ansökan om
byggnadslov skall tillses även att byggnadsföretaget inte strider mot
arbetarskyddslagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter. I 55 § 4 mom.
byggnadsstadgan har förts in en bestämmelse om utlåtande från yrkesinspektionen
rörande byggnadsföretagets lämplighet från arbetarskyddssynpunkt. Sådant
utlåtande skall alltid företes i byggnadslovsärende som avser lokaler för
verksamhet vari arbetstagare skall användas till arbete för arbetsgivarens
räkning. Utlåtandet skall bl. a. ange om skyddsombud, skyddskommitté eller
organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över
byggnadsföretaget (6 a § arbetarskyddskungörelsen). Härtill knyter 56 § 1 mom.
andra stycket byggnadsstadgan. För att byggnadslov i ärenden om arbetslokaler
eller personalrum skall kunna beviljas fordras enligt denna bestämmelse i
byggnadsstadgan att av yrkesinspektionens utlåtande framgår att
arbetstagarsidan har fått tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock inte om
man vid tiden för byggnadslovsprövningen saknar kännedom om vilket slag av
verksamhet som skall bedrivas i lokalerna. För sådana fall gäller särskilda
regler om anmälan till yrkesinspektionen vilka redovisas i det följande.
Enligt 55 § 4 mom. byggnadsstadgan skall till
ansökan om byggnadslov också fogas behövlig beskrivning av den avsedda
verksamheten. Kan sökanden inte ge besked om för vilket ändamål och hur arbetslokalerna
skall användas hindrar detta inte byggnadslovs meddelande men byggnadslovet
innefattar då inte något godkännande av att lokalerna är lämpade att tas i bruk.
I stället aktualiseras även här nyssnämnda särskilda regler om anmälan.
Över byggnadsföretag som kräver byggnadslov har
byggnadsnämnden tillsyn. Genom besiktningar klarläggs om byggnadsföretaget
utförs i enlighet med byggnadslovet. Enligt 1973 års författningsändringar
skall yrkesinspektionen kallas till slutbesiktning som avser arbetslokal eller
personalrum (64 § 4 mom. byggnadsstadgan). Vidare har yrkes- inspektionen
tillagts befogenhet att påkalla slutbesiktning (64 § I mom. byggnadsstadgan).
Beträffande vissa industriområden kan dispens från
byggnadslovsplikten medges av länsstyrelsen efter tillstyrkan av
byggnadsnämnden. För att yrkesinspektionen även i dispensfallen skall ha
möjlighet att bevaka förhållandena infördes genom 1973 års ändringar det
villkoret
Prop. 1976/77:149 103
för
befrielse från skyldigheten att söka byggnadslov att tillstyrkan föreligger
även från yrkesinspektionen (54 § 3 mom. byggnadsstadgan).
Också i de fall då byggnadslovsplikt inte
föreligger finns möjlighet till förhandsgranskning av arbetslokaler från
arbetarskyddsmyndigheternas sida. Enligt den vid 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen tillkomna 8 a § arbetarskyddslagen gäller nämligen
för dessa situationer en särskild anmälningsskyldighet föi arbetsgivare. Om
byggnadslov ej behövs skall sålunda anmälan ske till yrkesinspektionen senast
tre veckor innan arbetslokal stadigvarande tas i bruk i verksamhet vari
arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning (8 a § första
stycket). Har den arbetsmiljömässiga granskningen i byggnadslovsärendet inte
kunnat bli fullständig skall ytterligare kontroll ske i samband med anmälan
innan lokalerna tas i bruk. Anmälan från arbetsgivare till yrkesinspektionen
skall därför göras också när sökanden i byggnadslovsärendet inte har kunnat ge
besked om till vad och hur arbetslokalema skall användas (8 a § andra stycket).
Erinran om anmälningsskyldigheten skall i dessa fall göras i beslutet om
byggnadslov (56 § 1 mom. tredje stycket byggnadsstadgan). I ytterligare två
fall är arbetsgivare skyldig att göra anmälan enligt 8 a § stycket, nämligen
dels när arbetslokal skall tas i bruk för annan verksamhet än tidigare och dels
när arbetstagare skall anställas i företag som dittills ej har haft någon
anställd.
Vidare har införts speciella kontrollmöjligheter i
vissa fall. Enligt 8 a § tredje stycket arbetarskyddslagen får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer om det är påkallat med hänsyn till riskförhållandena
i visst slag av verksamhet föreskriva att arbetslokal som är avsedd för
sådan verksamhet inte får tas i bruk förrän den besiktigats av
yrkesinspektionen. Sådana föreskrifter meddelas enligt 9 §
arbetarskyddskungörelsen av arbetarskyddsstyrelsen.
Byggnadslovskravet omfattar inte byggnader som
tillhör staten eller landsting. För sådana byggnader gäller i stället enligt 66
§ byggnadsstadgan att anmälan i god tid skall göras hos byggnadsnämnden innan
byggnaden påbörjas. För att öka yrkesinspektionens kontrollmöjligheter även
vid detta slag av byggande har införts skyldighet för byggnadsnämnd att
underrätta yrkesinspektionen när anmälan inkommit om att byggnad, avsedd för
arbetslokaler eller personalrum, skall påbörjas för statens eller landstingskommuns
räkning (66 § tredje stycket byggnadsstadgan). Dessutom föreligger enligt de
nya bestämmelserna i byggnadsstadgan rätt för yrkesinspektionen att påkalla
slutbesiktning också vid sådant byggande. Enligt riktlinjer för skyddsarbetet i
statlig tjänst, utgivna av statens arbetsmiljönänmd, är det i förekommande fall
byggnadsstyrelsen eller fortifikationsförvaltningen som i stället för
byggnadsnämnden skall kontrollera att arbetarskyddsföreskrifterna till-lämpas.
Prop. 1976/77:149 104
Bestämmelserna i 8 a § första och andra styckena
arbetarskyddslagen om anmälningsskyldighet för arbetsgivaren när arbetslokaler
tas i bruk m. m. är tillämpliga i fråga om byggnader som tillhör staten eller
landsting, om anmälan ej erfordras enligt 66 § byggnadsstadgan. Likaså gäller 8
a § tredje stycket arbetarskyddslagen även statlig och landstingskommunal
verksamhet.
När
det gäller tekniska anordningar innehåller arbetarskyddslagstiftningen vissa
föreskrifter som avser tillverknings- och överlåtelseledet. I 45 §
arbetarskyddslagen finns bestämmelser om skyldighet för tillverkare,
försäljare och upplåtare att tillse att maskin, redskap eller annan teknisk
anordning är betryggande från skyddssynpunkt när den avlämnas för att tas i
bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. Därvid skall även
tillhandahållas anvisningar om anordningens användning m. m.
Arbelarskyddsstyrelsen kan när särskilda skäl föreligger föreskriva att
maskin, redskap eller annan teknisk anordning skall vara typgodkänd av
styrelsen innan den avlämnas för att tas i bruk eller utställs till försäljning
eller i reklamsyfte. Arbetarskyddsstyrelsen kan också när särskilda skäl
föreligger föreskriva att teknisk anordning skall vara försedd med skylt eller
annan märkning upptagande tillverkarens namn och annan uppgift som styrelsen
finner erforderlig. 45 § arbetarskyddslagen föreskriver vidare att självständig
företagare, som utför installation av teknisk anordning, skall tillse att föreskrivna
skyddsanordningar sätts upp och att för installationen i övrigt gällande
föreskrifter iakttas.
Åsidosätts bestämmelserna i 45 § arbetarskyddslagen
kan arbetarskyddsstyrelsen ingripa med förbud eller vad avser installationsarbete
föreskriva särskilda villkor (56 och 57 §§ arbetarskydds-lagen), överträdelse
av sådan föreskrift är belagd med straff (63 § arbetarskyddslagen).
På
anmodan av tillsynsmyndighet är arbetsgivare skyldig att föranstalta om
undersökning av ämne eller material, som han använder eller framställer i sin
verksamhet, eller tillhandahålla prov för sådan undersökning (59 §
arbetarskyddslagen). Underlåter arbetsgivaren att efterankomma anmodan kan
myndigheten förelägga vite. Motsvarande föreskrivs beträffande tillverkare,
försäljare och upplåtare av teknisk anordning.
Särskilda bestämmelser finns i 33, 35, 36 och 39 §§
arbetarskyddskungörelsen angående tryckkärl, lyftanordningar,
transportanordningar och lyftredskap. Regleringen går ut på att sådana
anordningar skall underkastas besiktning och provning i den omfattning som
arbetarskyddsstyrelsen föreskriver. De får vidare inte bmkas i strid mot vad
styrelsen föreskrivit om högsta tryck respektive belastning. Direkt verkande
sanktioner finns i 72 § arbetarskyddskungörelsen för arbetsgivare som
överträder föreskrifterna. Arbetarskyddsstyrelsen har enligt
Prop. 1976/77: 149 105
24
§ arbetarskyddskungörelsen också möjlighet att meddela föreskrift med direkt
straffansvar angående undersökning av luftförhållandena på arbetsplatser där
visst slag av arbete medför särskild fara för ohälsa.
Miljöskyddslagen (1969:387, ändrad senast 1975:727)
avser skydd mot vattenföroreningar, luftföroreningar, buller, skakning, ljus
och andra störningar som kan uppstå vid användningen av mark, byggnad eller
anläggning och ej är helt tillfälliga. Vad som skyddas enligt miljöskyddslagen
anges i lagtexten med ordet omgivningen som härvid inte avses omfatta den
störande anläggningen. Miljöskyddslagen innehåller ett system av regler med bl.
a. obligatorisk förprövning. Denna innebär att regeringen har bemyndigande att
föreskriva att vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får
anläggas eller på visst sätt ändras eller att avloppsvatten av visst slag inte
får släppas ut utan att koncessionsnämnden för miljöskydd lämnat tillstånd
eller anmälan gjorts hos statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen.
Naturvårdsverket har samtidigt getts befogenhet att meddela dispens från att
söka tillstånd.
I miljöskyddskungörelsen (1969:388, ändrad senast
1976:330) är förtecknade vilka slag av fabriker eller andra inrättningar som ej
får anläggas utan tillstånd eller dispens (2 §). Krav på tillstånd eller
dispens gäller i dessa fall även ändring av inrättning eller användning av
inrättning om åtgärden kan medföra ökning av störning e. d., i de fall då det
inte är uppenbart att verksamhet efter åtgärdens vidtagande kan ske utan
störning av betydelse (3 §). Ändring som inte är förenad med
prövningsskyldighet men likväl är av väsentlig betydelse från
störnings-synpunkt får ej vidtas utan anmälan hos länsstyrelsen. I kungörelsen
är vidare förtecknade fabriker eller andra inrättningar som ej får anläggas
utan att anmälan gjorts hos länsstyrelsen (8 §). Även härvidlag innefattas
ändringar av den art som nyss angetts (9 §). Vid sidan av nämnda föreskrifter
finns i kungörelsen krav på tillstånd, dispens eller anmälan i fråga om utsläpp
av avloppsvatten.
9.2
Utredningen
Regler om obligatorisk förhandsgranskning föreslås
av utredningen för fall där viktiga arbetsmiljöintressen påkallar det. Det
framhålls samtidigt att det är väsentligt att förhandsbedömning i första hand
kommer till stånd inom ramen för den lokala skyddsorganisationen.
I fråga om arbetslokaler och personalrum anknyter
förslaget till den arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärende som infördes genom
1973 års reform. Likaså bibehålls reglerna om anmälan till yrkesinspektionen
när tillräcklig prövning i arbetarskyddshänseende inte kunnat ske i
byggnadslovsärende. Dessa regler utvidgas enligt förslaget till att gälla även
pyersonalmm.
För
att samordna den särskilda miljöskyddslagstiftningen med arbets-
Prop. 1976/77:149 106
miljölagstiftningen
föreslås en bestämmelse i miljöskyddskungörelsen att miljöskyddsmyndigheten
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk eller länsstyrelse
skall underrätta skyddsombud eller facklig organisation om ansökningar om
tillstånd eller dispens enligt 2 eller 3 § kungörelsen eller anmälningar enligt
8 § eller 9 § kungörelsen. Detta innebär enligt utredningen också en kontroll
av atl arbetstagarna får tillfälle att medverka vid planeringen. De anställdas
företrädare har på detta sätt även möjlighet att bevaka att arbetarskyddsmyndigheterna
informeras om planerade nyetableringar eller förändringar av betydelse från
arbetsmiljösynpunkt så snart en bedömning av dessa myndigheter behövs. Med
hänsyn till samordningsbehovet är det enligt utredningen angeläget att
miljöskyddsmyndigheten beaktar framförda arbetsmiljösynpunkter.
Utredningen anser att ett ansvar för egenskaperna
hos olika produkter och anordningar i första hand måste ligga på arbetsgivare
och producenter och att officiell förhandsprövning bör begränsas till fall där
särskild kontroll är påkallad. Innan tekniska anordningar och kemiska produkter
släpps ut och används måste de ha noggrant prövats från skyddssynpunkt.
Arbetsgivarens ansvar i detta avseende avses innefattat i tidigare (avsnitt
7.2) nämnda huvudregel i förslaget till arbetsmiljölag. Den som tillverkar,
importerar, överlåter eller upplåter maskin, redskap, skyddsutmstning eller
annan teknisk anordning skall enligt förslaget se till att anordningen
erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall då den avlämnas för att
tas i bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. Vidare skall
enligt lagförslaget den som tillverkar, importerar eller överlåter ämne som kan
föranleda ohälsa eller olycksfall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller
motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt.
Vid avlämnandet av anordning eller ämne skall de anvisningar medfölja som
behövs för hanteringen. Tydlig märkning skall ske med uppgifter av betydelse
för att förebygga ohälsa och olycksfall.
I följande fall föreslår utredningen befogenhet för
arbetarskyddsstyrelsen att meddela generella föreskrifter i syfte att
arbetsmiljömässiga synpunkter skall komma in på ett tidigt stadium. De föreskrifter
som arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd härav föreslås bli direkt
straffsanktionerade.
Ett allmänt bemyndigande föreslås för
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att arbetsprocess, arbetsmetod eller
anläggning inte får användas förrän tillstånd lämnats på sätt styrelsen
bestämmer. Med anläggning avses här såväl arbetslokal med inredning och
teknisk utrustning som komponenterna i verksamhet som bedrivs i det fria. Vid
meddelande av tillstånd skall villkor kunna föreskrivas för verksamheten. För
att utmärka att sådan förhandsgranskning skall tillgripas för att förhindra
påtagliga olägenheter för arbetsmiljön anges i be-
Prop. 1976/77:149 107
stämmeisen
att föreskrift skall vara påkallad av riskförhållandena i den avsedda
verksamheten.
I fråga om tekniska anordningar ger de föreslagna
bestämmelserna arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att när det är påkallat från
skyddssynpunkt föreskriva att anordning skall vara antingen typgodkänd eller
godkänd vid individuell kontroll för att få brukas eller avlämnas för att tas i
bruk. Som förutsättning för godkännande av endera slaget skall kunna anges
villkor i form av bl. a. tillverkningskontroll. I anslutning till föreskrift
om godkännande skall även villkor för brukandet kunna fastställas av styrelsen.
Krav på typgodkännande eller godkännande vid individuell kontroll och därmed
förenade villkor kan riktas mot såväl leverantör som yrkesverksam brukare.
När det gäller farliga ämnen finns enligt de
föreslagna bestämmelserna möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att om det är
påkallat från skyddssynpunkt föreskriva godkännande och särskilda villkor som
förutsättning för att visst ämne skall få användas i yrkesmässig verksamhet.
Det kan här gälla t. ex. krav på godkännande av visst slags produkt innan den
får användas i arbetslivet. Det kan också gälla att särskilda villkor skall
iakttas i fråga om exempelvis ventilation, hygieniska anordningar eller
medverkan av person med särskild sakkunskap vid användning av produkt av visst
slag. Däremot skall enligt förslaget generella föreskrifter om kemiska ämnen
som avser överlåtelseledet meddelas inom ramen för lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor.
Utvidgning föreslås i olika avseenden av
arbetarskyddsstyrelsens nuvarande befogenhet att meddela generella
föreskrifter om fortlöpande kontroll. Styrelsen får möjlighet att meddela
föreskrifter om kontroll, provning och fortlöpande tillsyn av varje slag av
teknisk anordning. I fråga om luftförhållanden, buller och andra
arbetshygieniska förhållanden skall styrelsen likaledes ha möjlighet att
föreskriva om undersökning.
Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt
föreslås arbetarskyddsstyrelsen kunna helt förbjuda användning av visst slags
arbetsprocess, arbetsmetod, teknisk anordning eller kemisk produkt.
Arbetarskyddsstyrelsen skall vidare enligt
utrednmgsförslaget i förhållande till både leverantörer och brukare kunna
fastställa generella märkningsföreskrifter beträffande tekniska anordningar som
används i arbetslivet. Det skall även i fortsättningen förbehållas den centrala
produktkontrollmyndigheten att meddela generella föreskrifter om märkning vid
överlåtelse av kemiska produkter. Behovet för arbetarskyddet av ytterligare
sådana märkningsföreskrifter betonas. Utredningen konstaterar samtidigt att
arbetarskyddets behov av märkningsföreskrifter inte helt kan tillgodoses inom
den allmänna produktkontrollagstiftningens ram. Arbetarskyddsstyrelsen
föreslås därför få befogenhet att med-
dela
generella föreskrifter som riktar sig mot bmkare. Arbetarskyddsstyrelsen får
enligt förslaget också befogenhet att föreskriva att den som använder eller
avser att använda teknisk anordnmg eller kemiskt ämne skall göra anmälan om
detta och om användningssättet.
För att ge arbetstagarna överblick och för att
underlätta yrkesinspektionens tillsyn föreslås befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen
att bestämma att det skall föras förteckning över tekniska anordningar och
farliga ämnen som används i en verksamhet.
För den som installerar teknisk anordning föreslås
ett allmänt skyddsansvar enligt arbetsmiljölagen. Utredningen framhåller att
ansvaret omfattar även personal som anlitas vid installationen men att ansvaret
självfallet i första hand vilar på den som driver installationsverksamheten.
Arbetarskyddsstyrelsen föreslås kunna meddela direkt straffsanktionerade
föreskrifter även i fråga om installation av teknisk anordning. Utredningen
framhåller i detta sammanhang att med installation av teknisk anordning kan
vara att jämställa reparation eller ändring av sådan anordning. I vilken
utsträckning detta är fallet får enligt utredningen bedömas med hänsyn till
reparationens eller ändringens omfattning och beskaffenhet.
Utredningen konstaterar att de föreslagna
bemyndigandena för arbetarskyddsstyrelsen får betydelse även i fråga om
arbetarskyddet vid planering av byggnadsverksamhet. Ansvaret för att
arbetsmiljön på byggarbetsplatser är säker anses därvid böra vila på dem som
har hand om genomförandet, dvs. entreprenörer av olika slag eller vid byggande
i egen regi byggherren. Någon särskild bestämmelse föreslås därför inte om arbetarskyddsansvar
för projektorer. Utredningen betonar emellertid att projektören skall inom
uppdragets ram beakta de arbetarskyddsfrågor som kan uppkomma vid projektets
genomförande. Ger projekthandlingarna felaktiga lösningar beträffande
arbetarskyddet, kan detta enligt utredningen ge anledning till befogade
anmärkningar från beställarens sida.
Utredningen diskuterar också möjligheten att införa
ett särskilt arbetarskyddsansvar för konsulter som säljer idéinnehållet till en
arbetsprocess eller ger anvisningar om installationen av olika komponenter i
en större anläggning. Ansvaret för konsulten skulle därvid avse att
arbetsplatsen blir säker efter det att anläggningen är färdig. Utredningen
hänvisar emellertid till att beställarens arbetsgivaransvar måste omfatta alla
säkerhetsaspekter även när det gäller komplicerade arbetsprocesser. Härvidlag
kan bl. a. krävas att uppdraget har anförtrotts åt sakkunnig konsult och att i
konsultens uppdrag har ingått att lösa säkerhetsfrågor. Fömtom att konsulten
handlar imder civilrättsligt ansvar gentemot beställaren finns för konsultens
del ytterst även olika straffrättsliga regler om ansvar vid vårdslöshet att ta
hänsyn till. Att härutöver ange ett särskilt arbetarskyddsansvar i
arbetsmiljölagen synes
Prop. 1976/77:149 109
enligt
utredningen inte kunna vara till något verkligt gagn utan snarast vara ägnat
att fördunkla och komplicera bedömningen av arbetsgivaransvaret.
9.3
Remissyttrandena
Inom
begreppet förhandsbedömning inrymmer utredningen en rad olika åtgärder som alla
syftar till att arbetsmiljösynpunkter skall beaktas på ett tidigt stadium vid
planering av arbetsplatser och uppläggning av arbetsuppgifter. Allmänt sett
sluter remissinstanserna starkt upp kring uppläggningen av det föreslagna
systemet. LO konstaterar sålunda att det från organisationens synpunkt kanske
mest värdefulla inslaget i lagförslaget är den utvidgade rätten för myndigheten
till förhandsbedömning av maskiner, redskap, kemiska ämnen, arbetsprocesser och
arbetsmetoder. Detta ger möjlighet att förebygga arbetsmiljöproblem på ett
tidigt stadium i samband med planering vid nyetablering och förändring av
befintliga arbetsplatser. I LO:s arbetsplatsremiss har uttryckts krav på
obligatorisk förhandsgranskning av bl. a. maskinell utmstning. LO instämmer i
att detta vore önskvärt men anser det vara förståeligt att förhandsgranskning
inte kan göras generell och obligatorisk med tanke på de insatser som detta
skulle kräva från myndigheternas sida. En central punkt är i vilka fall en
obligatorisk förhandsgranskning skall ske. LO menar att prioriteringen härav
blir av så avgörande betydelse att ett samråd med arbetstagar-parten
oundgängligen bör ske i dessa frågor. LO anser vidare att myndigheternas
resurser kraftigt måste förstärkas så att den obligatoriska
förhandsgranskningen kan omfatta ett så vitt fält som möjligt vad gäller
maskiner, kemiska ämnen, arbetsprocesser o. d. Något som ej tillräckligt klart
kommer fram i lagförslaget anses vara att arbetstagarna, som enligt lag har
rätt att delta vid planeringen av nya och ändrade arbetsplatser, också har
möjlighet att på motsvarande sätt som arbetsgivaren begära en förprövning från
myndighetens sida. LO anser att den rätten klart bör uttryckas i lagen.
Även TCO tillstyrker utredningsförslaget angående
olika former av förhandsbedömning. SärskiU stort värde har enligt TCO:s
uppfattning det förhållandet att arbetsprocesser och arbetsmetoder skall kunna
underkastas förhandsbedömning även vad avser de psykiska och sociala
effekterna.
SAF finner utredningens förslag att bemyndiga
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om förhandsbedömning vara i stort sett
ändamålsenligt. Förhandsbedömning måste i första hand vara ett ansvar för
tillverkare, importörer och leverantörer. Innan tekniska anordningar och
kemiska produkter släpps ut på marknaden måste de noggrant prövas från
skyddssynpunkt. I lagförslaget ges arbetarskyddsstyrelsen utom-
Prop. 1976/77:149 HO
ordentligt
vidsträckta möjligheter att utfärda generella, direkt straffsanktionerade
föreskrifter. Dessa möjligheter måste enligt föreningens mening användas med
försiktighet. En alltför omfattande detaljreglering med föreskrifter, villkor
och förhandsprövning kan på ett olyckligt sätt bmda företagen vid olämpliga
förfaranden. Den dynamik som krävs och som främjas av möjligheterna att finna
speciella lösningar i de enskilda företagen får inte hämmas genom en
detaljreglering från en administrativ myndighet,
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att särskilt
omfattande under-söknmg bör krävas av tillverkaren och importören. Vidare understryks
vikten av att arbetsmiljösynpunkter beaktas redan på planeringsstadiet.
Förhandsgranskning bör ske i vidgad omfattning framför allt när det gäller
nyetablering av verksamheten vare sig det gäller arbetsprocess, arbetsmetod
eller maskin, teknisk anordning e. d. De arbetshandikappades behov bör därvid
beaktas inte enbart beträffande byggnadsdetaljer utan i lika hög grad när det
gäller t. ex arbetsprocesser, metoder, utrustning och individuell
arbetsplatsutformning. På arbetsställe där anpassningsgmpp finns bör denna
konsulteras. Detta bör enligt styrelsen anges i tillämpningsföreskrifter.
KF-KFO anser att det vore av värde om
lagstiftningen sloge fast att myndigheten ar skyldig att vid förfrågan lämna
erforderliga upplysningar om de krav som skall ligga till grund för planering
av en anläggning i sin helhet eller för ett speciellt arbete. På samma sätt
borde det vara möjligt att frivilligt få typgranskning genomförd hos arbetarskyddsstyrelsen.
Därmed skulle undvikas olika bedömningar vid granskning hos de olika
yrkesinspektionsdistrikten.
LO framhåller vidare att det är nödvändigt att
hantering av kemiska ämnen och kemiskt tekniska produkter ej skapar några nya
hälsorisker och i vart fall kringgärdas med rigorösa skyddsföreskrifter. Man
bör systematiskt utreda förutsättningarna för att förbjuda vissa typer av
produkter eller processer där ersättningsprodukter eller förändrade
förfaranden anses vara för handen. Enligt utredningsförslaget skall granskning
och särskilda villkor beträffande arbetsförfaranden utgöra en viktig del i
godkännandeprövningen av kemiska ämnen och produkter. LO instämmer i detta
samtidigt som organisationen förutsätter att arbetstagarna deltar vid
fastställandet av dessa villkor. TCO framhåller att det inte är realistiskt att
tänka sig att förbjuda användningen av alla farliga ämnen i arbetslivet.
Däremot måste målsättningen vara att kraftigt reducera antalet använda ämnen
för att bättre kunna hålla kontroll över dem samt att minska antalet farliga
ämnen till ett absolut minimum.
Frågan om förbud mot vissa kemiska produkter
diskuteras också av IVA som anser att det i vissa fall kan vara befogat att
totalförbjuda produkter och ämnen. I allmänhet gäller dock att totalförbud av
äm-
Prop.
1976/77:149 111
nen lätt leder till en snedvridning av den tekniska
utvecklingen och till en olämplig prioritering av samhällets resurser. Olika
kemiska produkter har, då de används på lämpligt sätt, stor betydelse för vår
levnadsstandard och livskvalitet. Enligt IVA måste vi lära oss att leva med de
kemikalier vi kan ha nytta av och inte glömma att man t. ex. vid deras
tillverkning kan utnyttja tekniska framsteg som fjärrmanövrering och
industrirobotar. Liknande synpunkter framförs av Kemikontoret och Föreningen
bekämpningsmedelsleverantörer.
Arbetarskyddsstyrelsen erinrar om
att vissa arbetslokaler faller utanför den särskilda arbetsmiljöprövningen i
byggnadslovsärenden. Styrelsen syftar här på lokaler som kortvarigt men
regelbundet besöks av arbetstagare som utför arbete där utan att verksamhet
som faller under arbetarskyddslagen i övrigt förekommer på platsen. Exempel på
sådana lokaler är soprum i bostadsfastigheter. Enligt förarbetena till 1973 års
ändringar i arbetarskyddslagstiftningen skall arbetsmiljön i sådana utrymmen
regleras genom byggnadslagstiftningen. Häremot har hävdats att arbetarskyddslagstiftningen
bör ge utrymme för en förhandsgranskning även av sådana utrymmen enligt samma
regler som gäller för arbetslokaler. Styrelsen förutsätter att det föreliggande
förslaget inte innebär någon ändring i de år 1973 godtagna principerna. Fastighetsanställdas
förbund anför i detta sammanhang följande synpunkter. Vad gäller
bostadsfastigheter, som ju också är arbetsplatser för förbundets medlemmar, kan
konstateras att byggnadsnämndernas granskningar inte tillfredsställer kraven
på en god arbetsmiljö eller tar sikte på att underlätta fastighetssskötseln.
Som exempel på brister anförs dåligt planerade och placerade soprum, besvärliga
och riskabla transportvägar, dålig belysning i trappor och allmänna utrymmen
och otillräckligt antal tappställen. Ofta saknas utrymme för förvaring av
städ-material. Personalrum saknas i stor utsträckning eller är olämpligt
belägna.
Svenska lantarbetareförbundet
framhåller att för arbetslokaler eller personalrum inom jordbruket i regel inte
fordras byggnadslov eftersom byggnation i flertalet fall inte sker inom
stadsplanelagt område. Vidare är jordbmkets ekonomibyggnader undantagna
byggnadslovsprövning. Förbundet anser det angeläget att förhandsprövning
kommer till stånd även på dessa områden.
Statens och landstingens byggnader
omfattas inte av bestämmelserna om byggnadslov. För att de anställda skall
garanteras tillfälle att framföra sina synpunkter och få dessa beaktade vid
prövning av sådant byggnadsärende anser TCO att lagstiftningen bör ändras så
att byggnadslov krävs även för statlig byggnadsverksamhet.
Byggnadsstyrelsen har till sitt
remissyttrande fogat en av styrelsen utfärdad instmktion rörande handläggning
av arbetsmiljöfrågor. I instmktionen konstateras alt det vid byggande för
statens räkning åvilar styrelsen att göra den prövning av ett byggnadsföretag
som annars ankommer på byggnadsnämnd. Innan styrelsen gör anmälan till bygg-
Prop. 1976/77:149 1,2
nadsnämnd
enligt 66 § byggnadsstadgan inhämtar styrelsen enligt instruktionen yttrande
från den lokalbrukande myndigheten. Av yttrandet skall framgå att skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna har fått
tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Därefter begär styrelsen
förhandsgranskning av yrkesinspektionen. Med ledning av yrkesinspektionens
yttrande prövar styrelsen, i egenskap av byggnadsnämndsansvarig,
byggnadsföretaget från bl. a. arbetarskyddssynpunkt. I de fall myndighetens
uppfattning strider mot byggnadsstyrelsens skall styrelsen avgöra frågan.
Detsamma gäller även i de fall särmeningar redovisas i myndighetens yttrande.
Då en motsättning inte kan uteslutas mellan byggnadsstyrelsen i egenskap av
byggnadsnämndsansvarig resp. ansvarig för lokalförsörjningen kan styrelsen
hänskjuta vissa frågor till regeringen. Projekteringsansvarig enhet gör sedan
anmälan till byggnadsnämnden i god tid. Därvid bifogas dels yttrande från
yrkesinspektionens förhandsgranskning, dels yttrande frår den lokalbrukande myndigheten.
Vidare skall enligt instruktionen byggnadsförvaltning göra anmälan i god tid
till yrkesinspektionen när eti byggnadsföretag skall bli klart.
Yrkesinspektionen får sedan själv avgöra om besiktning är nödvändig. När
byggnadsstyrelsen bygger generella lokaler, och lokalbrukarna bestäms i så sent
skede att yrkesinspektionens förhandsgranskning inte kan ske, gör
byggnadsstyrelsen anmälan till yrkesinspektionen i enlighet med vad som stadgas
i 8 a 5 arbetarskyddslagen.
Vidare anför byggnadsstyrelsen i sitt remissvar
följande. En samordning även tidsmässigt är nödvändig av de olika
formerna föi medbestämmande, särskilt med hänsyn till att samrådet avser olika
aspekter av samma fråga. Styrelsen måste förutsätta att lokalbmkarna har
möjlighet att utföra denna samordning på sådant sätt att inte arbets processen
vid nybyggnad, ombyggnad och underhåll kompliceras på ett orimligt sätt. Stor
uppmärksamhet måste därför ges åt denna fråga. Den önskvärda utvecklingen mot
större grad av medbestämmande ställer över huvud taget större krav på
tidsresurser för samråd även om allt görs för att detta skall ske med kortaste
möjliga tidsutdräkt. För styrelsens del är det därför nödvändigt att
tillräckligt långa handläggningstider medges beträffande lokalfrågor för statliga
myndigheter. Även med hänsyn härtill måste detaljerade rutiner skapas för den
totala samrådsprocessen i lokalärenden.
Fortifikationsförvaltningen framhåller att
motsvarande granskning, som en byggnadsnämnd genomför vid meddelande av
byggnadslov, inom verket sker fortlöpande under handläggning av ärende rörande
byggnad som uppförs för försvarets räkning. I 66 § byggnadsstadgan finns regler
om anmälan till byggnadsnämnd innan byggnad påbörjas för statens räkning,
varvid nämnden i vissa fall kan begära att fråga hänskjuts till regeringens
prövnmg. Sådan anmälan behöver dock inte
Prop.
1976/77: 149 113
ske när dei gäller befästning eller annan anläggning av
hemlig natur. Några negativa konsekvenser för arbetarskyddet anses inte följa
av den angivna ordningen. Yrkesinspektionens och andra sakkunniga myndigheters
yttrande inhämtas i förekommande fall under handläggningen. Genom gällande
riktlinjer fÖr samråd i lokalfrågor har enligt verket en kontinueriig och värdefull
samverkan åstadkommits mellan myndighetema och personalens lokala
skyddsorganisationer.
Utredningens förslag till viss
samordning av handläggningen av arbetsmiljöärenden och miljöskyddsärenden
vinner stöd av LO och TCO. LO framhåller att på grund av det nära sambandet
mellan yttre och inre miljöförhållanden är det angeläget atl skyddsombud eller
om sådant inte finns lokal facklig organisation underrättas om inkomna
ansökningar eller anmälningar enligt miljöskyddskungörelsen. LO anser att
arbetstagarparten också skall ha yttranderätt i ärenden av detta slag. TCO
understryker vikten av att en koppling sker mellan miljöskyddslagstiftningen
och arbetsmiljölagstiftningen.
Naturvårdsverket delar utredningens
uppfattning att det f. n. inte finns anledning alt närmare samordna
arbetsmiljölagstiftningen och miljöskyddslagstiftningen. Vid åtskilliga
industrityper finns emellertid miljöproblem vilkas tekniska lösning kräver en
samlad miljöbedömning vid fastställandet av erforderliga åtgärder. Det finns
enligt verket i dag viss risk att endera miljömyndigheten meddelar föreskrifter
som kan medföra försämrad miljösituation i annat avseende, t. ex. i samband med
installation av ventilationsanläggningar, inbyggnad av föroreningskällor, val
av material i en process osv. Risken för konflikt mellan de olika
miljöintressena bör enligt verket dock inte överdrivas. Självfallet bör
miljöskyddsmyndighet samråda med arbetarskyddsmyndighet om en arbetsplats
berörs av miljöfarlig verksamhet och vid sin prövning la hänsyn till framförda
arbetarskyddssynpunkter. Motsvarande hänsynstagande till miljöskyddsintressena
måste givetvis ske vid behandling av arbetarskyddsärenden. En tidig
information i dessa frågor till skyddsombud eller facklig organisation anses
vara ett självklart krav. Verket finner det emellertid angeläget att de som
företräder arbets-miljöintressena kommer in i företagens planering långt innan
en prövningsansökan eller anmälning färdigställs. Det föreslagna systemet
skulle vidare innebära att man ökar det administrativa arbetet vid koncessionsnämnden,
naturvårdsverket och länsstyrelserna. Antalet dylika ärenden är mycket stort
samtidigt som de utredningar som miljövårds-myndighetema kräver ofta saknar
intresse från arbetsmiljösynpunkt.
Även koncessionsnämnden för
miljöskydd framhåller att ett nära samarbete mellan de olika
prövningsmyndigheterna är i hög grad önskvärt. Enligt
underhandsöverenskommelse med arbetarskyddsstyrelsen informeras styrelsen om
alla till nämnden inkomna ärenden genom att 8 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr
149
Prop. 1976/77:149 ,14
kungörelserna
om ansökningarna tillställs styrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen underrättas
också om alla sammanträden som koncessionsnämnden håller i tillståndsärenden
enligt miljöskyddslagen. Mot de rekommendationer om utvidgat samarbete mellan
miljö- och arbetarskyddsmyndigheterna som utredningen framför har nämnden
inget att erinra. Nämnden godtar ookså förslaget om att skyddsombud eller
facklig organisation skall underrättas om innehållet i vissa ansökningar och
anmälningar enligt miljöskyddslagen.
Enligt länsstyrelsen i Stockholms län torde
förslaget om underrättelse från miljöskyddsmyndigheten till skyddsombud eller
facklig organisation i regel leda till onödig tidsåtgång. Skyddskonunitté och
skyddsombud bör i stället delta i planeringsåtgärdema och ansökningshandlingarna
bör lämpligen undertecknas av dessa innan handlingarna överlämnas till
miljöskyddsmyndigheten. Länsstyrelsen framhåller samtidigt att
yrkesinspektionens synpunkter regelmässigt inhämtas i vissa ärenden där
länsstyrelsen är miljöskyddsmyndighet.
Svea hovrätt framhåller att de frågor som behandlas
i miljöskyddslagen inte har något omedelbart samband med arbetsmiljöfrågor.
Den föreslagna bestämmelsen i miljöskyddskungörelsen kan möjligen medföra att
skyddsombud eller facklig organisation som får underrättelse om en ansökan
eller anmälan enligt miljöskyddslagen felaktigt bibringas den uppfattningen att
också arbetsmiljöfrågor skall prövas av miljöskyddsmyndigheterna och att
skyddsombudet eller organisationen har att uppträda som part i
miljöskyddsärendet.
Vad utredningen anför om institutet typgodkännande
lämnas utan erinran av remissinstanserna. SFO föreslår dock att större ansvar
läggs på den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter teknisk
anordning och att typgodkännande föreskrivs vid all seriemässig tillverkning.
Vidare anser arbetsmarknadsstyrelsen att all statlig och all statsunderstödd
maskinanskaffning lämpligen borde förutsätta förhandsgodkännande av
tillsynsmyndigheterna. Härigenom skulle betydelsen av förhandsbedömning
understrykas och det allmänna framstå som mönster för den privata
företagsamheten. Styrelsen hemställer att detta förslag övervägs i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.
En fråga av hög angelägenhetsgrad är enligt LO att
arbeta fram former för effektiv märkning. F. n. arbetar man inom olika
branscher med egna märkningssystem. LO ser som en risk att det inom olika
branscher växer upp en flora av märkningssystem där de anställda har svårt att
orientera sig. Eftersom ett väl utbyggt märkningssystem förutsätter en viss
form av förhandsbedömning, måste metoder för sådan bedömning snarast
utarbetas. En ny typ av vägledande förteckning måste tas fram som underlag för
produktkontroll. Ett register över kemiska ämnen och produkter är oundgängligt
som underlag för bedömningar och prioriteringar. Myndighetema måste enhgt LO
vidare få
Prop. 1976/77:149 115
tillräckliga
resurser för att kunna kontrollera efterlevnaden. Även TCO understryker vikten
av att ett enhetligt märkningssystem genomförs. Likaså understryker SAF att
frågan om generella märkningsföreskrifter är viktig.
Produktkontrollnämnden konstaterar att utredningen
anser att generella regler om märkning av förpackning som överlåts även i fortsättningen
skall meddelas av den centrala produktkontrollmyndigheten. Utredningen har
föreslagit att regler om märkning dessutom skall tas upp i
arbetarskyddslagstiftningen. Detta förslag föranleder i och för sig inte någon
erinran från nämndens sida. Det anses emellertid angeläget att så långt
möjligt ett enhetligt system för märkning utformas för både arbetslivet och
andra behov. Kemikontoret framhåller liksom nämnden betydelsen av att
märkningsfrågorna handlägges gemensamt och i samförstånd mellan
arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden.
Fabriksarbetareförbundet
menar att det finns anledning att starkt prioritera pågående arbete med att
upprätta ett fullständigt register över de på marknaden förekommande kemiska
och kemisk-tekniska produkterna. Möjligheterna att samordna detta projekt med
utfärdande av märkningsföreskrifter måste tillvaratas. Ett obligatoriskt
märknings-system måste införas enligt vilket ingen arbetstagare är skyldig att
arbeta med kemikalier som inte är försedda med en av produktkontrollnämnden
godkänd beskrivning om innehåll och hälsorisker.
Enligt arbetarskyddsstyrelsens mening faller
utanför lagförslagets bestämmelser om skyldigheter för tillverkare och
leverantörer av tekniska anordningar och farliga ämnen en stor grupp av
produkter som även är av stor betydelse för arbetsmiljön. De produkter som här
avses sammanfattas under beteckningen material. Enligt styrelsen betraktas
material, t. ex. metaller eller plaster, inte som tekniska anordningar. För
hållfastheten och säkerheten hos produkter som framställs av olika material är
det ofta av väsentlig betydelse att dessa uppfyller vissa specifikationer med
avseende på hållfasthet, motståndskraft mot nötning eller annan påverkan osv.
För vissa typer av material är det dessutom önskvärt med en märkning, som
klart visar materialets egenskaper och på så sätt ger upplysning om till vilka
ändamål det lämpligen kan användas. Märkning kan också behövas för att
säkerställa identifiering av materialet med avseende på leverantör,
tillverkningsmetod e. d. Sådan märkning är särskilt viktig för t. ex olika slag
av konstruktionsstål. Det är styrelsens uppfattning att styrelsen bör få
befogenhet att när det behövs meddela föreskrifter om märkning av material.
Vidare framhåller arbetarskyddsstyrelsen att krav
bör kunna ställas på att leverantör av maskin lämnar uppgift om dess bulleregenskaper.
De föreslagna bestämmelserna synes ej ge underlag för sådant krav.
Prop. 1976/77:149 116
En rad remissinstanser, bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen, SAF och TCO, understryker att bruksanvisningar o. d.,
som skall följa med vid leverans av tekniska anordningar och farliga ämnen,
normalt skall vara avfattade på svenska språket.
Enligt utredningsförslaget skall bl. a. vissa
kemiska ämnen föras upp i en särskild förteckning som skall vara tillgänglig på
arbetsstället. LO hälsar med tillfredsställelse detta förslag. Emellertid anger
utredningen att sådana föreskrifter skall begränsas till vissa ämnen med
utpräglat farliga egenskaper. LO anser inte detta vara en rimlig begränsning.
Enligt LO:s mening skall en lista över alla kemiska ämnen och produkter redovisas.
SAF påpekar att möjligheten för företagen att föra en förteckning över använda
farliga ämnen förutsätter god märkning och utförlig upplysning från resp.
leverantör om ämnets innehåll. För att öka möjligheten att erhålla kunskap om
risker i arbetsmiljön bör enligt föreningen Sverige verka för en
internationellt samordnad deklarationspraxis. Databanker bör utformas så att
arbetsgivaren snabbt kan få nödvändig information.
Utredningen föreslår viss befogenhet för
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om anmälningskyldighet. I
utvecklingsarbetet inom projektet MI-08 har det enligt statskontoret framgått
att en av de gmndläggande förutsättningarna för att tillsynen över arbetsmiljön
skall bli effektivare är att arbetarskyddsmyndighetema får ökad möjlighet att
på ett rationellt sätt infordra uppgifter. Statskontoret framhåller därför det
angelägna i att utredningens förslag i detta avseende genomförs.
Till vad utredningen anför om arbetarskyddet vid
planering av byggnadsverksamhet ansluter sig bl. a. byggnadsstyrelsen, SAF
och SHIO. Byggnadsstyrelsen fömtsätter samråd med arbetarskyddsstyrelsen i
fråga om principer och föreskrifter som skall gälla för arbetsprocesser och
arbetsmetoder vid utförande av byggnadsarbete.
Civilförsvarsstyrelsen anser att innebörden av
projektörens ansvar bör klarläggas. För styrelsens del mnebär utredningens
förslag enligt vad som framhålls i remissvaret att styrelsen såsom projektor av
vissa anläggningar för civilförsvarets organisation kan åläggas visst ansvar.
Fortifikationsförvaltningen framhåller att ansvaret för projektören inte bör
omfatta skyldighet att föreskriva arbetsmetoder för byggandet.
Elektrikerförbundet anser att utrednmgen inte
tillräckligt beaktat frågan om hur de anställda inom byggnadsmdustrin skall
kunna ges tillfälle att på ett tidigt stadium delta i planeringen av byggarbetsplatser.
För att förbundets medlemmar inte skall behöva komma ut på arbetsplatser med
bristfälliga personaluUmmen och dålig säkerhetsplanering föreslås att
byggnadslov göi beroende av om den sökande har en ordentlig planering av
arbetarskyddet. Byggnadsarbetareförbun-
Prop. 1976/77: 149 117
det
har samma uppfattning och preciserar sin inställning på följande sätt. Villkor
för byggnadslov måste vara att en plan utarbetas för hur arbetet skall utföras
på säkraste möjliga sätt, att personalutrymmen fyller gällande standardkrav och
att ansvarig arbetsledare har dokumenterade kunskaper i
arbetsmiljölagstiftningen.
10
Företagshälsovård m. m. 10.1 Bakgrund
Bestämmelser om läkarundersökningar av arbetstagare
fmns i arbetarskyddslagstiftningen främst i kungörelsen om läkarundersökning
och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Kungörelsen
gäller fall då visst arbete medför särskild fara för uppkomst av bensol-, bly-,
kadmium- eller kvicksilverförgiftnmg eller dammlunga hos arbetstagarna. Vidare
nämns tryckfallssjuka. Med stöd av kungörelsen har arbetarskyddsstyrelsen
beslutat om anställningsundersökning och periodiska undersökningar vid ett
antal arbetsställen där det finns fara för silikos eller asbestos eller för
bensol- eller blyförgiftning. Undersökningarna utförs av besiktningsläkare som
socialstyrelsen förordar efter framställning av arbetarskyddsstyrelsen.
Kungörelsen har tillämpats så att krav på att utföra läkamndersökningar lagts
på särskilt listade företag.
Vid sidan om besiktningsläkarsystemet har efter
hand vuxit fram olika former av företagshälsovård. Tendensen har varit att
uppdrag som besiktningsläkare mer och mer lagts på företagsläkare som verkat
inom företagen.
Vissa frågor om företagshälsovård behandlades i en
proposition till 1971 års riksdag angående vissa frågor om företagshälsovård m.
m. (prop. 1971: 23). Enligt propositionen borde företagshälsovården byggas ut
genom frivilliga överenskommelser mellan parterna och i samverkan med
samhällets hälso- och sjukvård. För att få denna samverkan till stånd
inrättades en till arbetarskyddsstyrelsen knuten företagshälsovårdsdelegation
med representanter för arbetsmarknadsparterna, sjukvårdshuvudmännen,
arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. I
propositionen lades också fram ett program för ökad utbildning i
företagshälsovård.
Enligt de överenskommelser som har träffats mellan
arbetsmarknadens parter skall företagshälsovården ingå i parternas system för
samverkan.
Till arbetarskyddsmyndigheterna kommer in vissa
hälso- och miljödata från besiktningsläkarnas kontrollverksamhet. På ett
område, nämligen silikoskontrollen, är ett hälsomiljödatasystem under
uppbyggnad inom det s. k. silikosregistret som förs vid arbetarskyddsstyrelsen.
Vissa
Prop. 1976/77:149 118
data
angående risk för cancer i samband med exposition i arbetsmiljön kan erhållas
genom socialstyrelsens cancerregister, som har förts sedan år 1958. Vidare
erinras om den uppbyggnad som f.n. sker av ett informationssystem för
miljövården (Ml).
Genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen har
införts en särskild bestämmelse som siktar till att samband skall kunna
utrönas mellan arbetsmiljöfaktorer och vissa sjukdomar. 52 §
arbetarskyddslagen föreskriver sålunda numera att läkare skall anmäla hos
tillsynsorgan om han får kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete.
Enligt av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med socialstyrelsen meddelade
anvisningar skall anmälningsskyldigheten i ett inledningsskede främst inriktas
på tidigare inte kända samband mellan sjukdom och arbetsmiljö.
10.2
Utredningen
Det regelsystem som utredningen föreslår innehåller
i första hand ett krav på att företagen själva skall kunna tillhandahålla de
resurser som är nödvändiga för en modern miljökontroll och för övervakning av
de anställdas förhållanden från säkerhets-, hälso- och anpassningssynpunkt. Det
är arbetsgivaren som har att svara för att mätningar och provtagningar samt
analys och utvärdering kommer till stånd i tillräcklig omfattning och med den
noggrannhet som erfordras. Arbetsgivaren har också ett allmänt ansvar att se
till att hälsoövervakning kommer till stånd i behövlig omfattning. Utredningen
framhåller att en omfattande mät- och analysverksamhet redan finns inom
företagshälsovården och att det gäller att utveckla denna. Även i fråga om
hälsoövervakning av de anställda föreslår utredningen att den närmare
regleringen av arbetsgivares skyldighet att låta utföra läkarundersökningar
sker genom föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen. Bemyndigande föreslås för
styrelsen att föreskriva om läkamndersÖkning av arbetstagare. Sådan föreskrift
skall kunna omfatta såväl undersökning före anställningen som regelbundna
undersökningar under anställningstiden. Föreskrift skall också kunna omfatta
att visst slag av arbete får utföras endast av arbetstagare som vid
läkarundersökning inte företett sjuklighet eller svaghet som gör honom
mottaglig för risker som hänger samman med arbetet. Som förutsättning för sådan
föreskrift skall gälla att det är fråga om arbete som innebär risk för ohälsa
eller olycksfall. Föreskrift om läkarundersökning kan enligt förslaget riktas
mot företag överlag som bedriver visst angivet slag av arbete och inte endast
mot vissa listade företag. Det ankommer härvid på arbetsgivaren att föranstalta
om att läkare knyts till de kontrolluppgifter som föreskrivits av myndigheten.
Utredningen framhåller att sådana uppgifter kan läggas inom en efter hand fullt
utbyggd företagshälsovård.
Prop. 1976/77: 149 119
Som har redovisats i avsnitt 5.2 föreslår
utredningen ett bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen att om visst slag av
arbete medför särskild risk för grupper av arbetstagare meddela förbud mot
att dessa utför arbetet eller föreskriva att vid arbetet annat särskilt villkor
skall gälla. Sådant villkor skall enligt utredningen bl. a. kunna avse att
läkarundersökning skall ske för att utröna om arbetstagare tillhör aktuell
riskgrupp.
Det föreslås också bemyndigande för
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om skyldighet att föra register i
samband med läkarundersökningar och lämna uppgift till tillsynsmyndighet om
undersökningsresultat.
Utredningen går vidare igenom en rad frågor som
måste belysas vid en mera övergripande utredning om företagshälsovården och de
yrkesmedicinska sjukhusenhetema. Eftersom utredningen inte täcker de
intresseområden som berörs och dessutom resultatet av pågående förhandlingar
mellan arbetsmarknadspartema på den enskilda sektorn bör avvaktas, föreslår
utredningen som nämnts i avsnitt 6.2 att hithörande frågor övervägs i särskild
ordning.
10.3
Remissyttrandena
Utredningens förslag om befogenhet för
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om läkarundersökning lämnas utan erinran
av remissinstanserna. Enligt socialstyrelsen torde det vara riktigt att på
detta sätt mera flexibelt avpassa kravet på hälsoundersökning för visst arbete
till dels en aktuell bedömning av ett visst slags arbetes hälsofarlighet, dels
tillgängligheten av meningsfulla undersökningsmetoder. Styrelsen framhåller
samtidigt att hälsoundersökningar i regel har ett begränsat värde för att
skydda den enskilde mot risker i arbetslivet. Däremot kan väl planerade och
genomförda hälsoundersökningar mycket ofta vara av största värde för att skapa
ny kunskap om sambanden mellan hälsa och miljöfaktorer. Sådan epidemiologisk
verksamhet bör vara en betydelsefull del av det framtida arbetsmiljöarbetet.
Samråd med socialstyrelsen beträffande hälsoundersökning för visst slag av
arbete anses motiverat på den gmnden att principema för hälsoundersökningar bör
vara enhetliga inom den allmänna hälso- och sjukvården och inom arbetarskyddet
och med hänsyn till att den offentliga hälso- och sjukvårdens resurser kan tas
i anspråk.
Produktkontrollnämnden understryker betydelsen av
medicinsk kontroll av dem som yrkesmässigt sprider bekämpningsmedel och förutsätter
att denna fråga får en så snar lösning som förhållandena medger.
Metallindustriarbetareförbundet framhåller att läkamndersÖkning som sker enligt
föreskrift av arbetarskyddsstyrelsen i princip skall äga rum på betald
arbetstid. Om detta är svårt att genomföra i det enskilda
Prop. 1976/77:149 120
fallet,
kan läkamndersökningen äga mm på fritid. Ersättning skall därvid utgå såsom för
arbetad tid. Lagen måste kompletteras i detta avseende.
Remissinstanserna har inte heller någon erinran mot
utredningens förslag att arbetarskyddsstyrelsen får en allmän befogenhet att
reglera arbetsförhållandena för grupper av arbetstagare för vilka visst slag av
arbete medför särskild risk. SAF finner dock angeläget att påpeka att detta
inte får innebära atl man på ett olyckUgt sätt försvårar för arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga att finna sysselsättning på arbetsmarknaden. Av detta
skäl rekommenderas att man använder förbudsmöjligheten ytterst restriktivt.
Remissinstanserna godtar även förslaget om
bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om förande av register
vid läkarundersökningar. Statskontoret anför följande. Utredningen framhåller
att exponerade grupper bör övervakas systematiskt dels genom expositionskontroller,
dels genom undersökningar av hälsotillståndet hos de exponerade. Statskontoret
delar utredningens uppfattning och menar att en systematisk registrering av
exponerade arbetstagare, som kan relateras till en registrering av
arbetsmiljödata inom företagen, bör kunna innebära ett väsentligt tillskott
till den kunskap som är nödvändig för att åstadkomma förbättringar i
arbetsmiljön. Statskontoret framhåller därvid betydelsen av enhetliga principer
för registrering så att data kan utnyttjas samordnat, oavsett inom vilka
företag uppgifterna har registrerats. Allteftersom myndigheternas verksamhet
förändras till ett större beroende av formaliserade informationssystem med
hjälp av ADB, ökar kraven på att utveckla enhetliga principer och samordna hantering
av information för att onödigt dubbelarbete och merkostnader för en orationell
hantering skall undvikas. Det innebär att det är angeläget att förutse en
sådan utveckling inom skilda områden och att i tid skapa möjligheter för att
samordnande insatser kan komma till stånd. Statskontoret finner det önskvärt
att någon myndighet ges ett samordnande ansvar för att utveckla nya
informationssystem inom arbetsmiljö- och hälsoområdet.
Förslaget om särskild utredning av frågor kring
företagshälsovården tillstyrks genomgående av remissinstanserna. Det är enligt
LO och TCO angeläget att utredningen bedrivs med stor skyndsamhet.
11
Arbetstidens förläggning
11.1
Gällande bestämmelser
Arbetarskyddslagen innehåller regler om
arbetsuppehåll i form av raster och pauser samt nattvila och veckovila. Frågor
om arbetstidens längd behandlas i huvudsak i den allmänna arbetsddslagen (1970:
103, ändrad senast 1976: 597).
Prop. 1976/77: 149 121
Enligt 17 § arbetarskyddslagen avses med rast
sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktighet är på förhand bestämd och under
vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att
stanna kvar på arbetsstället. Huvudregeln i fråga om rast föreskriver att om
arbetstagare utför arbete under minst sex timmar av dygnet, skall arbetet
avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig
varaktighet. Avbrott skall ske i den utsträckning som kan anses behövlig med
hänsyn till arbetets beskaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i
övrigt. Avvikelse från huvudregeln får göras tillfälligtvis, då sjukdomsfall
eller annan oförutsedd händelse kräver det. I undantagsfall, nämligen när det
med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena i övrigt är
oundgängligen påkallat, får rast utbytas mot ledighet för intagande av
förtäring på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet.
Med arbetspaus förstås enligt 18 §
arbetarskyddslagen ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet, som
anordnas i syfte att bereda arbetstagare avkoppling från detta och som inte är
att hänföra tUl rast eller måltidsuppehåll på arbetsplatsen. Arbetspauser skall
under vissa förotsättningar beredas arbetstagaren under arbetstiden. Detta
gäller vid arbete som på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess
eller som av annan orsak kräver ihållande anspänning eller annars är särskilt
påfrestande. Arbetspauserna skall uppgå till behövligt antal och vara lämpligt
avpassade och förlagda.
Arbetarskyddslagens 19 § upptar en huvudregel om
förbud mot nattarbete. Den säger att arbetstagare skall ha behövlig ledighet
för nattvila och att tiden mellan kl. 24 och 5 skall ingå i ledigheten. Från
förbudet får avvikelse ske där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid eller annars
bedrivas före kl. 5 eller efter kl. 24. Också i nödfallssituationer kan
arbetstagare användas till arbete mellan kl. 24 och 5. Det krävs därvid att natur-
eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej har kunnat förutses,
vållat avbrott i driften eller medfört överhängande fara för sådant avbrott
eller för skada på liv, hälsa eller egendom. Nattarbete får då ske i den mån
det är nödvändigt med hänsyn till förhållandena. Ett undantag från
nattarbetsförbudet görs dessutom för arbetstagare i överordnad ställning.
Arbetarskyddsstyrelsen får medge dispens för arbete mellan kl. 24 och 5 när
särskilda skäl föreligger. Dispens får också ges när det av uttalande av
arbetstagarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller på annat sätt
framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare som skulle beröras av undantaget
finner detta önskvärt och ohälsa eller överansträngning inte skäligen kan
befaras uppkomma därigenom (20 § arbetarskyddslagen).
Arbetstagare skall enligt 21 § arbetarskyddslagen
beredas minst 24 timmars sammanhängande ledighet för varje period om sju dagar.
Av-
Prop.
1976/77:149 122
vikelse får ske tillfälligtvis när särskilt förhållande
påkallar undantag. Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till söndag och
till samma tider för alla anställda vid ett arbetsställe.
Arbetarskyddsstyrelsen får medge undantag för visst slag av arbete eller visst
arbetsställe. I dispensärende skall styrelsen höra vederbörande
sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare. Görs inskränkning i
veckovilan skall såvitt möjligt kompensationsledighet beredas.
Om arbetsgivare åsidosätter
bestämmelse om arbetstidens förläggning kan arbetarskyddsstyrelsen meddela
honom behövliga föreskrifter till tryggande av att den åsidosatta bestämmelsen
iakttas (54 § arbetarskyddslagen), överträdelse av sådan föreskrift är enligt
63 § arbetarskyddslagen belagd med straff.
11.2 Utredningen
Det skulle enligt utredningen kunna
ligga nära till hands att närmare undersöka förutsättningarna för att
integrera allmänna arbetstidslagen i en ny lag om arbetsmiljön, alternativt
inarbeta behövliga bestämmelser om arbetstidsförläggningen i arbetstidslagen.
Det synes emellertid inte f. n. finnas tillfredsställande underlag och
praktiska fömtsättningar i övrigt för en sådan större åtgärd. Som en
tillsvidare-lösning anser arbetsmiljöutredningen att man i vissa avseenden bör
sträva efter anpassning mellan arbetstidsbestämmelserna i arbetsmiljölagen och
dem i arbetstidslagen.
Utredningen har avstått från försök
att i lag detaljreglera arbetstiden. Det understryks att tidsfördelningen skall
ske så att föreliggande möjligheter att tillgodose arbetstagarnas synpunkter
verkligen tas till vara. Utredningen hänvisar vidare till att regelsystemet om
medbestämmande i arbetslivet bör kunna bilda basen för ett förbättrat
inflytande för arbetstagarna på förläggningen av arbetstiden.
Regler som ställer vissa närmare
krav beträffande arbetstiden eller ledigheten under dygnet eller veckan synes
dock inte kunna undvaras i en arbetsmiljölag. I likhet med vad som gäller
enligt arbetstidslagen bör utgångspunkten vara att i princip alla arbetstagare
skall innefattas. I överensstämmelse med arbetstidslagen föreslås dock undanlag
från arbetstidsreglerna för okontrollerbart arbete. I övrigt föreslås inga särskilda
undantag.
Utredningen föreslår att reglerna
om raster och pauser samt nattvila och veckovila förändras i en del avseenden.
Beträffande samtliga dessa regler anses att nuvarande system med tvingande
lagbestämmelser om arbetstiden inte stämmer med arbetstagarnas anspråk på
medverkan och inflytande över sina arbetsförhållanden. Utredningen föreslår därför
en möjlighet att kollektivavtalsvägen göra avsteg från vad som generellt
skall gälla enligt arbetsmiljölagens arbetstidsregler. Därvid
Prop.
1976/77:149 123
skall fordras godkännande av arbetstagarnas fackliga
organisation på förbundsnivå.
Enligt utredningsförslaget skall
arbete inte få pågå mer än fem timmar i följd utan rast. Det skall i övrigt som
hittills vara arbetets beskaffenhet och längd jämte andra arbetsförhållanden
som avgör i vilken utsträckning avbrott i arbetstiden för rast skall förekomma.
Med hänsyn till kravet på rast efter fem timmars arbete föreslås en regel som
medger myndighetsdisp)ens vid särskilda skäl.
Arbetarskyddslagens restriktiva
undantagsregler om byte av rast mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen föreslås
bli överförda till arbetsmiljölagen. Sådant måltidsuppehåll skall enligt
förslaget inräknas i arbetstiden. Utredningen påpekar att gällande bestämmelse
innebär att rast helt kan utgå vid sjukdomsfall eller annan ofömtsedd händelse.
Enligt utredningen bör i stället föreskrivas att raster i avsedda fall kan utbytas
mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen.
Enligt utredningens mening måste en
strävan vara att organisera arbetet så att arbetstagaren har ett rimligt mått
av frihet att göra paus när han fysiskt eller psykiskt känner behov därav.
Trots denna inriktning kommer det även framöver att finnas arbeten där
önskvärda möjligheter till avbrott eller omväxling saknas. För sådana fall bör
en ordning med särskilt bestämda pauser under arbetstiden tillämpas. Utredningen
föreslår därför en ny bestämmelse om arbetspauser i arbetsmiljölagen. Enligt
denna skall arbetsförhållandena vara avgörande för när och i vilken
utsträckning särskilda pauser skall anordnas.
Utredningen vill bibehålla den
allmänt restriktiva syn på nattarbete som finns bakom arbetarskyddslagens
bestämmelser i frågan. Nuvarande bestämmelser om ledighet för nattvila och om
förbud mot nattarbete mellan klockan 24 och klockan 5 föreslås överförda till
arbetsmiljölagen. Därvid behålls även möjligheten till avvikelse från
nattarbetsförbudet, om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattelid. Däremot
föreslås inte något särskilt undantag för arbetstagare i överordnad ställning.
Utredningen framhåller att det föreslagna undantaget för okontrollerbart arbete
i viss utsträckning torde kunna tillämpas inom området och att det dessutom bör
finnas visst utrymme för det generella undantaget från nattarbetsförbudet.
Dispens från nattarbetsförbudet föreslås kunna meddelas av tillsynsmyndighet
vid särskilda skäl. Nattarbetsreglerna skall som framgår av det föregående även
kunna frångås genom kollektivavtal. Dispens från nattarbetsförbudet avses
därigenom inte skola komma i fråga i den omfattning som nu sker.
Utredningen behandlar i samband med
reglerna om ledighet för nattvila även frågan om arbetsmiljölagen bör
innehålla bestämmelser om begränsning av dygnsarbetstiden. Efter ingående
överväganden av de problem som finns i samband med långa arbetsskift har
utredningen
Prop. 1976/77:149 124
kommit
fram till att någon tillfredsställande lösning inte uppnås genom införande av
en särskild dygnsmaximiregel i arbetsmiljölagen.
Utredningen föreslår att lagstiftningen alltjämt
skall ta upp grundläggande bestämmelser om regelbunden sammanhängande
veckovila. Ledigheten utsträcks enligt förslaget från 24 tinmiar till 30
timmar. Avsteg från huvudbestämmelsen om veckovila får enligt förslaget bara
ske om det föranleds av särskilt förhållande som inte kan fömtses. Därutöver
föreslås liksom beträffande övriga arbetstidsregler möjlighet att göra avsteg
kollektivavtalsvägen eller efter myndighetsdispens vid särskilda skäl. I
sammanhanget påpekas att gällande regler ger viss rätt till
kompensationsledighet om veckovilan inskränks. Med nuvarande förhållanden anser
utredningen en särskild sådan regel vara överflödig.
Utredningen har även övervägt frågan om
överflyttning av handläggningen av dispens- och andra tillämpningsfrågor
avseende arbets-Uden från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen. En
sådan överflyttning synes följdriktig, eftersom det är yrkesinspektionen som
enligt lagförslaget i första hand skall göra de närmare bedömningama av
arbetsmiljön. En överflyttning som inte också avser arbetstidsärenden enligt
arbetstidslagen skulle emellertid skapa en föga önskvärd splittring.
Utredningen föreslår att arbetsmiljölagen utformas så att möjlighet finns att
utan ändringar i denna göra en sådan överflyttning senare.
11.3
Remissyttrandena
Remissutfallet på den föreslagna regleringen om
arbetstidens förläggning är i stort sett positivt.
Frågan om allmänna arbetstidslagens integrering i
arbetsmiljölagen diskuteras av ett antal remissinstanser.
Arbetarskyddsstyrelsen, kammarrätten i Göteborg, LO och TCO ifrågasätter om
inte arbetstidslagens regler kunde föras in i arbetsmiljölagen. Enligt
arbetarskyddsstyrelsen bör frågan aktualiseras vid nästa mera genomgripande
översyn av arbetsudslagen.
LO och TCO ansluter sig till utredningens
principiella utgångspunkt vad gäller begränsning av antalet arbetstidsregler i
arbetsmiljölagen och möjligheten att genom kollektivavtal och
myndighetsdispenser göra avsteg från lagen. Genom att lagförslaget innebär en
begränsning av detaljregleringen av arbetstidsfrågorna ges enligt
organisationerna ett värdefullt utrymme för lokal anpassning av
arbetstidsförhållandena. Beträffande dispensgivning från myndigheten understryks
att all dispensgivning skall ske i samråd med berörda fackförbimd för att ge
den fackliga organisationen möjlighet att framföra sina synpunkter. SAF
instämmer också i att man bör undvika att ha detaljerade lagregler som låser
arbetstidens förläggning i stela mönster och som försvårar en nödvändig
anpassning till
Prop. 1976/77:149 125
produktionsmässiga
krav. Avvikelser från arbetstidsreglerna anses i stor utsträckning kunna göras
genom kollektivavtal.
LO framhåller att arbetsgivaren skall i god tid
presentera arbetstidsschema för schemalagda arbetstider samt understryker del
angelägna i att dessa scheman läggs upp i samråd med arbetstagarna.
Den föreslagna bestämmelsen om raster har allmänt
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Postverket avstyrker dock bestämt att
tilllåten arbetstid utan rast kortas av från sex timmar enligt gällande bestämmelser
till fem timmar enligt förslaget. Verket åberopar härvid bl. a. att utredningen
inte föreslagit någon ändring av 4 § kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid
vägtransport m. m. som föreskriver aU förare inte får arbeta under längre tid
än sex timmar i följd utan minst 30 minuters rast. Statens avtalsverk
ifrågasätter nödvändigheten av att nu med en timme förkorta den arbetstid efter
vilken rast skall anordnas. Enligt verkets mening bör denna fråga tas upp
först i samband med en eventuell arbetstidsförkortning.
Socialstyrelsen tar upp frågan om vilken tid som
behövs för måltidsuppehåll och anför följande. Även om en måltid är
tillfredsställande ur energi- och näringssynpunkt kan man tillgodogöra sig den
fullt ut endast om man har tillräckligt god tid och en acceptabel mål-lidsmiljö
i övrigt. Möjligheterna till avkoppling och vila i samband med måltid måste därför
i hög grad beaktas. Utbyte av rast mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen skall
enligt utredningens förslag endast få ske undantagsvis men kan ske genom
kollektivavtal. Socialstyrelsen anser att detta bör tillämpas med yttersta
restriktivitet. Det vore olyckligt om krav på kortare total arbetsdag skulle
inkräkta på måltidsrasternas längd. Ofta är huvudmåltidsrasten inte längre än
30 minuter. Om i denna tid skall inrymmas gångtid till matsal, tid för
personlig hygien och köväntan blir matrasten knappast den vila och rekreation
som är önskvärd utan snarare en stressfaktor i arbetsmiljön. Styrelsen föreslår
att detta tillmäts avgörande betydelse vid fastställande av rasternas längd
och förläggning. SFO menar att det av hälsoskäl bör fastslås i lagen att
arbetstagare som utfört arbete mer än 5 timmar i följd i regel skall ha en rast
på minst 30 minuter. En sådan regel om rastens minsta längd skulle inte kunna
förhandlas bort.
TCO anser att det är tillfredsställande att enligt
förslaget begreppet arbetspauser får en delvis ny innebörd, nämligen så till
vida atl frågan om arbetspauser skall kunna tas upp till prövning för i princip
alla typer av arbeten som inte medger tillfredsställande naturliga pauser. TCO
anser att alla anställda måste garanteras rätt att få koppla av kortare stunder
under arbetsdagen. Detta borde klarare framgå av arbetsmiljölagen än enligt
utredningens förslag. Kammarrätten i Göteborg framhåller också att alla
arbetande måste tillförsäkras rätt till avkoppling under kortare stunder av
arbetstiden vare sig fråga är om
Prop.
1976/77:149 126
ett tungt kroppsarbete eller arbete av annat slag. Från
denna synpunkt finner kammarrätten den föreslagna lagtexten
otillfredsställande.
Enligt Landstingsförbimdets
uppfattning är det av vikt att frågor om arbetspauser inte bör regleras så hårt
i tvingande lagstiftning eller i avtalsregler att det omöjliggör för den
enskilda individen eller gruppen att utifrån sin kännedom om arbetsförhållanden
själv avgöra när arbetspaus skall utgå. Postverket framhåller å andra sidan att
det alltid kan, oavsett arbetets natur och ansträngningsgrad, hävdas att arbetspaus
skall ordnas så snart ett arbete före eller efter rast pågår en viss tidsrymd.
Hur många och hur långa arbetspauser som skall läggas in i den dagliga
tjänstgöringen är frågor varom arbetstagare och arbetsgivare normalt kommer
att ha olika åsikter. Det anses därför angeläget att bestämmelserna om
arbetspaus klart utsäger i vilka fall arbetspaus skall anordnas.
De handikappades riksförbund
framhåller att handikappade arbetstagares behov av paus och vila under arbetsdagen
måste säkerställas genom arbetsmiljöns utformning.
TCO anser att reglerna om nattvila
måste skärpas och kräver att tiden mellan klockan 22 och 06 skall ingå i
ledigheten. Dessutom menar TCO att de generella undantagen från nattarbetsförbudet
enligt lagförslaget bör utgå. Undantag från nattarbetsförbudet bör få göras
endast efter prövning av arbetsskyddsstyrelsen och efter medgivande av berörd
facklig organisation. SACO/SR konstaterar att många samhällsviktiga funktioner,
bl. a. sjukvården, berörs av undantagsreglerna men motsätter sig att undantag
från bestämmelsen om nattvila införs i arbetsmiljölagen. Frågan om avvikelser
från bestämmelserna om nattvila bör enligt SACO/SR:s mening lösas genom överenskommelser
mellan parterna.
Till lagförslaget har inte förts
över bestämmelsen i arbetarskyddslagen om att arbetstagare i överordnad
ställning skall kunna anlitas till nattarbete. Enligt SAF:s mening är det nödvändigt
att reglerna om generellt undantag från nattarbetsförbudet ges en liberal
tolkning vad avser tillämpningen på anställda i företagsledande eller
jämförlig ställning.
En dygnsmaximering av arbetstiden
bör enligt LO:s mening skrivas in i den nya arbetsmiljölagen. En rimlig
maximiregel torde ge tillräckligt utrymme för behövlig lokal anpassning av
arbetstiden och skulle utgöra ett stöd för arbetstagarnas handlande i fråga om
arbetstidens förläggning ute i företagen. Införande av dygnsmaximering står
enligt LO även i överensstämmelse med den enighet som tycks råda beträffande
det angelägna i att så snart fömtsättningar föreligger genomföra en fortsatt
arbetstidsförkortning per dag. Eftersom arbetsmiljölagen skall inrymma
psykosociala aspekter på arbetsmiljön, kan även sociala överväganden
beträffande arbetstidens förläggning anföras som stöd
Prop.
1976/77: 149 127
för att återinföra dygnsmaximering. Även SACO/SR kräver
att lagförslaget kompletteras med en särskild dygnsmaximiregel. Organisationen
rekommenderar för sin del 16 timmars sammanhängande arbetspass som den längsta
tillåtna arbetstiden per 24-timmarsperiod. Även statens personalnämnd uttalar
sig till förmån för en bestämmelse om dygnsmaximering. TCO är däremot av den
uppfattningen att ett generellt stadgande om dygnsmaximum inte är nödvändigt,
bl. a. mot bak-grimd av de förslag som TCO framför om utformningen av reglerna
om nattvila. Medbestämmanderätten i frågor om arbetstidens förläggning anses
dessutom innebära att de fackliga organisationerna kan försäkra sig om att inga
anställda utnyttjas på ett oskäligt sätt. Enligt TCO bör dock
arbetarskyddsstyrelsen, för att garantera den anställde en tillräckligt lång
viloperiod mellan arbetspass, utfärda föreskrift av innebörd alt arbetstagare
skall beredas minst tio timmars vila mellan tjänstgöringspassen.
LO föreslår mot bakgrund av vad som
framkommit i LO:s förbunds-och arbetsplatsremisser att veckovilan skall vara 48
timmar samt understryker att veckovilan i möjligaste mån skall förläggas till
lördagar och söndagar. Även TCO kräver att lagen anpassas till att
5-dagarsveckan i dag är införd på i stort sett hela arbetsmarknaden. För varje
period om sju dagar skall enligt TCO arbetstagarna beredas minst 48 timmars
sammanhängande ledighet. TCO anser att veckovilan inte skall kunna läggas ut
som ledighet i början eller slutet av en fjortondagarsperiod.
SACO/SR instämmer i utredningens
förslag om 30 timmars veckovila. Organisationen understryker i detta
sammanhang starkt utredningens ställningstagande att all tid då arbetstagare
faktiskt utför arbete bryter viloperioden. SACO/SR anser liksom utredningen att
detta även skall gälla jourtid, då arbetstagaren står till förfogande på arbetsstället
för att vid behov utföra arbete, och beredskapstid, då arbetstagaren inte är
skyldig alt uppehålla sig på arbetsstället men är beredd att inom viss kortare
tid efter kallelse inställa sig där för att träda i arbete.
Kommunförbundet anser att, även om
en ökning från 24 till 30 timmars veckovila kan medföra problem i vissa lägen,
dessa dock bör kunna bemästras. Förbundet vill därför ansluta sig till
utredningens förslag men samtidigt framhålla att en utvidgning till 36 timmar
skulle innebära stora administrativa och ekonomiska svårigheter, framför allt
inom vårdområdet och Irafikväsendet. SAF påpekar att den av utredningen
föreslagna bestämmelsen försvårar möjlighetema till kontinuerlig Ireskiftgång.
Det vore en klar förenkling om man redan i lagen kunde införa undantag för
arbeten som från produktionsmässiga synpunkter nödvändigtvis måste bedrivas som
kontinuerligt treskiftarbete. Postverket föreslår att, när ledighet för två
sjudagarsperioder sammanförs.
Prop. 1976/77:149 128
den
sammanlagda ledigheten skall få avkortas med högst sex timmar till lägst 54
timmar.
Utredningen uttalar sig på sikt för en
överflyttning till yrkesinspektionen av dispens- och tillämpningsfrågor som rör
arbetstiden. Arbetarskyddsstyrelsen erinrar i anslutning härtill om att det här
rör sig om åtskilliga tusen ärenden årligen. Det ifrågasätts om det är lämpligt
att överlämna handläggningen av alla dessa ärenden till yrkesinspektionen. Det
finns vissa risker för att detta skulle leda till icke önskvärda variationer i
lagtillämpningen. Med hänsyn till att yrkesinspektionsnämnderna i allmänhet
sammanträder en gång i månaden i motsats till styrelsens arbetstidsnämnd som
normalt sammanträder en gång i veckan finns det också risk för fördröjning
av ärendena. Även LO ställer sig tveksam till en överflytming av dispenser och
andra tillämpningsfrågor avseende arbetstiden till yrkesinspektionen. Från
skyddssynpunkt medför arbetstidsfrågorna generella problem. Handläggningen av
dessa frågor bör därför enligt LO ske på sådant sätt att en likartad behandling
i möjligaste mån garanteras.
12
Minderåriga
12.1
Gällande bestämmelser
Med minderårig förstås i arbetarskyddslagcn den som
inte har fyllt 18 år (22 §).
Som huvudregel för tillträde till arbete gäller
enligt 23 § första stycket arbetarskyddslagen att den minderåriga skall ha
fyllt eller under kalenderåret fylla 14 år samt ha fullgjort sin skolplikt
eller ha fått behörigt tillstånd att avsluta sin skolgång. Regeln om fullgjord
skolplikt gäller ej för arbete under ferietid,
I 24 § arbetarskyddslagen föreskrivs en högre
mmimiålder för vissa slag av arbeten, som ansetts vara mera påfrestande för
minderåriga. Den minderårige skall sålunda ha fyllt eller under kalenderåret
fylla 15 år för att få anlitas till hantverks- eller industriellt arbete,
byggnadsarbete, arbete i gruva, stenbrott eller grustag e. d.,
skogsavverknings-eller kolningsarbete, transportarbete eller arbete i hotell-,
restaurang-eller kaférörelse. Den högre minimiåldern gäller dock ej
springpojks-arbete.
Förbud råder enligt lagen 25 § mot att anlita
minderåriga till arbete som bedrivs under jord i gmva, i stenbrott eller på
annan med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats.
Arbetarskyddsstyrelsen kan enligt 23 § andra
stycket, 24 § andra stycket och 25 § andra stycket arbetarskyddslagen medge
dispens från bestämmelserna om minimiålder. Enligt 72 § arbetarskyddslagen äger
Prop.
1976/77: 149 129
arbetarskyddsstyrelsen
överlämna åt yrkesinspektionen att meddela vissa dispenser.
Enligt 26 § arbetarskyddslagen skall arbetsgivare
särskilt tillse att arbete av minderårig inte medför fara för olycksfall eller
för överansträngning eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
kroppsutveckling samt att arbete som minderårig utför inte innebär våda i
moraliskt avseende. Regeringen kan föreskriva särskilda villkor för eller
förbjuda att minderårig utför arbete som kan medföra synnerlig fara i dessa
hänseenden. Med stöd härav har utfärdats kungörelsen (1966: 521) om förbud att
använda minderårig till vissa arbeten (ändrad 1973: 845). En rad arbeten, som
har bedömts medföra synnerlig fara för ohälsa, olycksfall eller annan menlig
inverkan för minderårig, har angetts i en vid kungörelsen fogad förteckning.
Denna innehåller också beträffande ett flertal av arbetena föreskrifter om
under vilka villkor arbetena får utföras av minderårig. Minderårigkungörelsen
avser inte arbete, som minderårig elev utför vid undervisnings- eller utbildningsanstalt
som omfattas av elevkungörelsen, om arbetet är förlagt till sådan arbetsplats
som är särskilt anordnad för undervisning eller utbildning och för denna finns
personal som är anställd eller särskilt utsedd för ändamålet. Bestämmelser om
farligt arbete finns också i kungörelsen om förbud att använda arbetstagare
till målningsarbete med blyfärg. Genom kungörelsen förbjuds minderårig
arbetstagare att utföra sådant arbete som där avses. Arbetarskyddsstyrelsen
äger under närmare angivna förutsättningar medge manlig arbetstagare under 18
år att utföra dylikt arbete, om det fordras för hans yrkesutbildning.
Enligt 12 § strålskyddslagen råder förbud att utan
strålskyddsmyndighetens medgivande anlita någon som är under 18 år till
radiologiskt arbete.
Minderårig får inte användas till arbete om inte
arbetsbok har avlämnats till arbetsgivaren (27 § arbetarskyddslagen). I sådan
bok skall, förutom uppgifter om den minderåriges namn, ålder och
skolförhål-landen, även finnas ett läkarintyg. Arbetsbok behöver inte avlämnas
om fråga är om arbete under högst tre dagar och arbetet medför ringa
ansträngning. Detaljerade regler om arbetsboken ges i arbetarskyddskungörelsen
(4954 §§). Boken skall förutom den minderåriges fullständiga namn och
födelsetid innehålla intyg om att den minderårige fullgjort sin skolplikt eller
också erhållit behörigt tillstånd att avsluta sin skolgång. Sådant intyg
fordras emellertid inte om fråga är om arbete under ferietid. Boken skall
vidare innehålla ett läkarintyg som utvisar den minderåriges hälsotillstånd. Om
den minderårige företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling,
skall antecknas i vilka avseenden så är fallet och under vilka villkor den
minderårige trots detta får användas till arbete. Den minderåriges arbetsgivare
skall i arbetsboken anteckna bl. a. arbetsstället samt dess adress och
9
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 130
verksamhetens
art. Arbetsgivaren är skyldig att förvara den minderåriges arbetsbok under
anställningstiden. Slutar den minderårige anställningen innan han fyller 18 år
skall boken återlämnas till honom. Blir arbetsboken obehövlig för den
minderårige, t. ex. på grund av att han uppnått 18 års ålder, skall
arbetsgivaren överlämna den till yrkesinspektionen.
Arbetarskyddslagen
(28 §) föreskriver att läkarkontroll skall ske en gång årligen vid arbetsställe
där minderårig används till arbete. Syftet skall vara att klarlägga om den
minderåriges sysselsättning är till men för dennes hälsa eller
kroppsutveckling. Kontrollen skall utföras av besiktningsläkare som
länsstyrelsen förordnar. För kostnaden svarar i princip arbetsgivaren. Om
förfarandet vid läkamndersÖkning av minderåriga arbetstagare ges föreskrifter i
arbetarskyddskungörelsen (5761 §§) samt i en särskild kungörelse (1949:213) om
läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare (ändrad
senast 1974: 967). Arbetarskyddsstyrelsen kan beträffande arbete som medför
synnerligen ringa ansträngning eller pågår bara under kortare tid av året medge
befrielse från kravet på läkarkontroll (29 § arbetarskyddslagen).
Arbetsgivare skall inom 14 dagar efter det att
minderårig påbörjar en anställning som beräknas vara minst en månad göra
skriftlig anmälan till yrkesinspektionen (55 § arbetarskyddskungörelsen).
Anmälan skall också ske när arbetsgivare upphör att använda minderåriga arbetstagare
och fråga inte enbart är om ett kortare uppehåll. Om minst fem minderåriga
sysselsätts på ett arbetsställe, skall arbetsgivaren för varje kalenderår föra
förteckning över samtliga under året till arbete använda minderåriga (56 §
arbetarskyddskungörelsen).
Särskilda
bestämmelser finns i 31 § arbetarskyddslagen om minderårig arbetstagares
arbetstid. Bestämmelserna gäller utöver allmänna arbetstidslagens föreskrifter.
Minderårigs totala arbetstid, dvs. ordinarie arbetstid jämte eventuell övertid
och jourtid, får inte överstiga 10 timmar under ett dygn och inte heller 54
timmar i veckan. Undantag får göras i nödfaJlssituationer, varvid dock fordras
anmälan till arbetarskyddsstyrelsen och, om arbetet skall fortgå mer än två
dygn, sårskilt tillstånd. Arbetarskyddsstyrelsen kan även i övrigt medge
dispens för kortare tids utsträckning av arbetstiden utöver vad huvudregeln
anger.
Särbestämmelser
för minderåriga finns också beträffande nattvila. Enligt 33 §
arbetarskyddslagen skall minderårig beredas oavbmten ledighet från arbetet
under minst 11 timmar varje dygn. Är den minderårige under 16 år skall i
nattvilan mgå tiden mellan kl. 19 och 6. För 1618-åringar skall ingå tiden
mellan kl. 22 och 5 eller, efter dispens, annan tid om 7 timmar i följd mellan
kl. 22 och 7. Undantag får göras i nödfallssituationer. Arbetarskyddsstyrelsen
kan medge
Prop. 1976/77: 149 131
dispens
beträffande den som är under 16 år från kravet på ledighet mellan kl. 19 och 22
samt beträffande den som fyllt 16 år och enligt läkarintyg har god hälsa och
kroppsutveckling från de krav som annars gäller för denna ålderskategori.
Beträffande den som fyllt 15 år och har god hälsa och kroppsutveckling kan
vidare medges dispens för flottningsarbete på annan tid än som annars är
tillåten.
En föreskrift i 32 § arbetarskyddslagen ger
minderårig arbetstagare rätt till ledighet för deltagande i kurs för
religionsundervisning eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning som
helt eller delvis bekostas av staten eller med kommunala medel.
12.2
Utredningen
Utredningen betonar att särskilda skyddsregler för
minderåriga bör utformas så att de främjar yrkesutbildning och inte avskärmar
ungdomen från arbetslivet. Vid utformningen av bestämmelserna har
eftersträvats överskådlighet och förenkling i förhållande till gällande
bestämmelser.
Minderåriggränsen vid 18 år behålls i förslaget
till arbetsmiljölagen. Den allmärma minimiåldern för tillträde till arbete
föreslås bli anpassad till den nioåriga obligatoriska skolgången. Minderårig
skall således inte få anlitas till arbete före det kalenderår under vilket han
fyller 16 år eller innan han har fullgjort sin skolplikt. Ett undantag föreslås
från den allmänna minimiåldersregeln av innehåll att den som har fyllt 13 år
får anlitas till lätt arbete som inte är ägnat att inverka menligt på hans
hälsa, utveckling eller skolgång. Närmare föreskrifter om vilka slag av arbeten
som omfattas av undantaget och om särskilda villkor för sådana arbeten skall
meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Den lägsta åldersgränsen 13 år avses inte
kunna frångås genom dispens av arbetarskyddsmyndighet.
Utredningen föreslår att lagstiftningen skall
inrymma en bestämmelse som inskärper arbetsgivarens ansvar för att minderårig
arbetstagare inte anlitas till arbete på sätt som medför risk för olycksfall
eller överansträngning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa
eller utveckling. I anslutning härtill föreslås bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen
att meddela förbud mot eller särskilda villkor för arbete som innebär påtaglig
fara för minderåriga. Bestämmelser av den typ som nu fmns i bl. a. kungörelsen
om förbud att använda minderårig tUl vissa arbeten avses enligt förslaget skola
meddelas av arbetarskydds-styrelsen.
Utredningen finner det inte rationellt att ha kvar
nuvarande system med arbetsbok och regelbundna läkarkonu-oller. Utredningen
hänvisar i stället till skolhälsovården och företagshälsovården. Vidare finns
en bestämmelse i lagförslaget som ger möjlighet att föreskriva om lakar-
Prop. 1976/77:149 132
undersökning
vid arbeten som innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Utredningen bedömer
att denna reglering ger underlag också för den läkarkontroll av minderåriga
arbetstagare som kan behövas vid sidan av skolhälsovårdens och
företagshälsovårdens bevakning.
Utredningen föreslår att nuvarande begränsningar av
arbetstidens längd för minderåriga skärps. Mmderårig skall inte få anlitas till
arbete mer än 9 timmar under dygnet eller 45 timmar i veckan mot nu 10
respektive 54 timmar. Minderårig arbetstagare skall vidare beredas oavbruten
ledighet för nattvila under minst 11 timmar varje dygn. Tiden mellan kl. 22 och
kl. 5 skall ingå i derma ledighet.
Utredningen anser inte att bestämmelserna för
minderåriga bör kunna frångås genom avtal. Däremot måste möjlighet finnas att
göra avvikelser dispensvägen såvitt avser arbetstids- och vilotidsreglema. Utredningen
föreslår därför att i arbetsmiljölagen tas in ett bemyndigande för
tillsynsmyndighet att vid särskilda skäl medge undantag från dessa regler.
12.3
Remissyttrandena
Remissinstanserna godtar i stort sett de nya
åldersgränserna. Utredningens förslag om en absolut lägsta gräns vid 13 år
kritiseras dock av ett antal remissinstanser. LRF framhåller att det inom lantbruket
firms arbetsuppgifter som utan negativa konsekvenser kan utföras före 13 års
ålder. Betydelsen för lantbmket av att få nyttja arbetskraft under 13 år är
självfallet tämligen försumbar totalt sett. Däremot måste det thed hänsyn till
de minderårigas utveckling och aktuella intressen vara av utomordentlig
betydelse att kunna få kontakt med arbetslivet i aktiva former. Respekten för
lagstiftnmgen upprätthålls enligt vad LRF påpekar i detta sammanhang lättare om
bestämmelser utan förankring i allmänna rättsmedvetandet undviks. LRF kräver
därför att förslaget kompletteras med en bestämmelse att särskilt lätt arbete
får utföras även av den som ej fyllt 13 år. Lantbruksstyrelsen anser att
arbetsmiljölagen bör tillämpas så att familjemedlemmar imder 13 år tillfälligt
kan få delta i jordbruksarbete under ferierna. Även kammarrätten i Göteborg ifrågasätter
om en fast minimiålder som inte kan frångås genom dispens är en bra lösning.
Vidare finner LRF det nödvändigt att någon
vägledning lämnas redan innan den nya lagen fastställs beträffande vad som
innefattas i begreppet lätt arbete som inte är ägnat att inverka menhgt på
minderårigs hälsa, utveckling eller skolgång, dvs. sådant arbete som skulle få
utföras från 13 år.
Förslaget om slopande av reglema om arbetsbok och
obligatorisk läkarundersökning av minderårig arbetstagare tillstyrks
allmänt. Om arbetsboken slopas bör enligt
Prop. 1976/77: 149 133
skolöverstyrelsen
den säkerhet som arbetsboken avser att ge tillförsäkras eleverna genom en
övergripande hälsovårdande och elevvårdande verksamhet, bl. a. i form av
medicinsk studie- och yrkesorientering (syo). Denna skall utgöra dels en
kontinuerlig förebyggande verksamhet för alla elever, dels enskilda vägledande
insatser gentemot vissa elever med särskilda behov. I medicinsk syo ingår att
göra eleven hälsomedveten och att söka nå fram till en prognostisk syn utifrån
den enskilde elevens förutsättningar från medicinsk synpunkt. Denna del av
skolhälsovården bör enligt styrelsens mening utvecklas i nära samverkan med
skolans övriga elewårdande verksamhet. Även Riksförbundet hem och skola
biträder förslaget om arbetsbokens slopande och förutsätter att skolans s. k.
medicinska syo ges sådana resurser att detta inte medför ogynnsamma verkningar
för de unga. Enligt Handelsanställdas förbund bör det åligga arbetsgivaren att
föra en särskild förteckning över minderåriga även om arbetsboken slopas.
Mot den föreslagna regleringen i övrigt av
minderårigs arbete har remissinstanserna ingen erinran.
13
Lokal skyddsverksamhet 13.1 Gällande bestämmelser
1973 års reform av arbetarskyddslagstiftningen hade
sin tyngdpunkt i de nya bestämmelser som då infördes i fråga om samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare.
På arbetsställe med minst fem arbetstagare skall
utses ett eller flera skyddsombud (40 § arbetarskyddslagen). Skyddsombud skall
utses även på annat ställe om arbetsförhållandena påkallar det. För skyddsombud
bör ersättare utses. Skyddsombud utses i första hand av lokal facklig
organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Huvudskyddsombud med samordnande uppgifter skall utses om vid arbetsställe
finns mer än ett skyddsombud. För arbetsställe där skyddskommitté ej har
tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, medge att
lokal facklig avdelning utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid
arbetsstället (s. k. regionalt skyddsombud). Arbetsgivare svarar i princip för
kostnadema för regionalt skyddsombuds verksamhet genom den generella
arbetsgivaravgift som tillförs arbetarskyddsfonden enligt lagen om
arbetarskyddsavgift. Från fonden ställs sålunda medel till förfogande för
bidrag till facklig organisation
Prop. 1976/77:149 134
som
har utsett regionalt skyddsombud. Regeringen har för bidragsgivningen
fastställt regler som anknyter till det antal arbetsställen för vilka regionalt
skyddsombud har utsetts.
Skyddsombud företräder arbetstagarna i skyddsfrågor
(40 a § arbetarskyddslagen). Angående skyddsombudets uppgifter föreskrivs bl.
a. att skyddsombudet skall delta vid planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar och arbetsmetoder. Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt
för att skyddsombud får den utbildnmg som behövs. Skyddsombud skall beredas
erforderlig ledighet för att fullgöra sina uppgifter. Vidare har skyddsombud
rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av
betydelse för ombudets verksamhet.
Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara
för arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse inte genast uppnås genom
hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas
i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen (40 b §
arbetarskyddslagen), överträds gällande förbud som i enskilt fall har meddelats
av tillsynsmyndighet kan skyddsombud avbryta arbete som avses med förbudet.
Skyddsombud är fri från ersättningsskyldighet för skada till följd av sådana
åtgärder.
Vid arbetsställe med minst 50 arbetstagare eller
annars där arbetstagarna begär det skall finnas skyddskommitté, sammansatt av
företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna (41 § arbetarskyddslagen).
Företrädare för de anställda utses i första hand av lokal facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Skyddskommitté skall planera och övervaka
skyddsarbete inom arbetsställe (41 a § arbetarskyddslagen). Den skall noga
följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall och verka
för tillfredsställande skyddsförhållanden på arbetsställe. I skyddskommitté
skall behandlas frågor om företagshälsovård, frågor om planering av nya eller
ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder samt frågor om upplysning och
utbildning rörande arbetarskydd.
Skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter
(42 § arbetarskyddslagen). Han får heller inte ges försämrade arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor på gmnd av att han utsetts till skyddsombud eller i
anledning av sin verksamhet som skyddsombud. Närmare bestämmelser meddelas om
skadeståndsskyldighet för arbetsgivare eller arbetstagare som bryter mot detta.
Vissa bestämmelser finns om rättegången vid talan på grund av 42 § (4344 §§
arbetarskyddslagen).
Skyddsombud och skyddskommittéledamot får inte
obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget har erfarit om
yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga
förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar (51 §
arbetarskyddslagen). Detsamma gäller ledamot i styrelse för lokal facklig
organisation med
Prop. 1976/77: 149 135
avseende
på vad han erfarit av skyddsombud eller skyddskommittéledamot som har utsetts
av organisationen.
Bestämmelser om lokal skyddsverksamhet finns också
i arbetarskyddskungörelsen. Skyddsombud utses i regel för en tid av tre år (63
§). Han kan skiljas från sitt uppdrag genom beslut av den organisation eller
de arbetstagare som utsett honom. I arbetarskyddskungörelsen finns dessutom
vissa närmare bestämmelser om skyddsombuds handlande i skyddsfrågor (64 §). Där
ges också allmänna bestämmelser om skyddskommittés sammansättning (65 §).
Vidare kan nämnas bestämmelsen att om i skyddskommittén företrädare för
arbetsgivare och arbetstagare inte enar sig om beslut frågan på begäran av
ledamot skall hänskjutas till yrkesinspektionen (65a§). Inspektionen har
därvid att pröva frågan i den mån den faller inom området för inspektionens
befogenhet.
Mellan partsorganisationerna har träffats
överenskommelser om närmare reglering av den lokala arbetarskyddsverksamheten.
Senast har LO, PTK och SAF den 22 april 1976 träffat överenskommelse om
allmänna regler for arbetsmiljöverksamheten i företagen och rekommendationer
för partssamarbete i företagshälsovården. Dessa avtal ersätter tidigare
träffade överenskommelser. På det statliga området föreligger mellan
avtalsverket och de statsanställdas fyra huvudorganisationer avtal den 15 maj
1974 om arbetarskydd vid statliga myndigheter samt avtal den 10 maj 1976 om
riktlinjer för företagshälsovård m. m. Vidare kan nämnas arbetsmiljöavtal den
13 mars 1975 mellan Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratförbund och huvudorganisationerna på
arbetstagarsidan.
13.2
Utredningen
Utredningen konstaterar att med den vidgade syn på
arbetarskyddet som har vuxit fram under senare år framstår partssamarbetet på
arbetsmiljöområdet som alltmer betydelsefullt. Skyddsombudens stora betydelse
när det gäller att åstadkomma en god arbetsmiljö betonas. Utredningen föreslår
att de grundläggande bestämmelsema i arbetarskyddslagen om skyddsombudens
uppgifter förs över till arbetsmiljölagen. För att ytterligare stärka deras
ställning föreslås främst följande nyheter i förhållande till
arbetarskyddslagen.
Huvudskyddsombudens uppgift att leda skyddsombudens
verksamhet föreslås inskriven i arbetsmiljölagen. Avsikten är att utmärka att
huvudskyddsombudet skall ha avgörandet vid olika uppfattning mellan honom och
annat skyddsombud. Vidare skall arbetsgivare vara skyldig att underrätta
skyddsombud om förändringar av betydelse för skyddsförhållandena inom ombudets
skyddsområde. Med hänsyn till de speciella olägenheter som kan vara
förknippade med ensamarbete föreslås att
skyddsombuds
möjligheter att avbryta sådant arbete utvidgas. UUed-ningen betonar att frågor,
som gäller om arbete skall organiseras som ensamarbete, måste lösas vid
planeringen. Skyddsombuds handluigsmöj-ligheter skall här inte bara knytas till
en överhängande fara för liv eller hälsa. För ett skyddsombuds ingripande mot
ensamarbete föreslås i stället gälla som allmän förutsättning att det är
påkallat från skyddssynpunkt. Ingripandet skall gälla till dess
yrkesinspektionen har tagit ställning.
Enligt de ändringar som år 1973 infördes i
arbetarskyddslagstiftningen intar skyddskommittén en central position i
skyddsverksamheten. Genom denna ordning har enligt utredningens mening en
lämplig form skapats för parternas arbetsmiljöarbete. I anslutning härtill
konstaterar utredningen att lagstiftningen om medbestämmande kan antas få till
följd att arbetsmiljöfrågor blir föremål för förhandlingar på arbetsplatsen i
olika former. Den erfarenhet och det kunnande som har samlats hos
skyddskommittéerna bör enligt utredningens bestämda uppfattning tas till vara
också i detta läge. Detta bör enligt arbetsmiljöutredningens mening
åstadkommas genom att arbetsmiljöfrågor liksom hittills alltid i första hand
behandlas inom skyddskommitté där sådan finns. Endast i de fall då enighet inte
kan uppnås i kommittén bör frågorna kunna bli föremål för förhandling i annan
ordning. Utredningen pekar på lämpligheten av att det i de förhandlingsorgan,
som därvid kan komma att ta upp arbetsmiljöfrågorna, finns representanter med
erfarenhet av sådana frågor.
Mot denna bakgrund har i allt väsentligt det
gällande systemet i fråga om skyddskommittéer förts över till den föreslagna
arbetsmiljölagen. En nyhet är att bestämmelser om ledighet för uppdraget och
skydd mot trakasseri föreslås bli tillämpliga även på skyddskommittéledamot
som representerar arbetstagarna.
I fråga om såväl skyddsombud som skyddskommittéer
föreslås en komplettering av deras uppgifter att delta vid planering av
lokaler, anordningar och arbetsmetoder. Kompletteringen avser uppgift att delta
vid planering av arbetsprocesser.
Lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen (ändrad 1975: 356) är f.n. inte tillämplig på
arbetstagare med uppgifter inom arbetarskyddet. Enligt förslaget anpassas
arbetsmiljölagens regler om skyddsombud till vad som gäller enligt förtroendemannalagen.
Sålunda uttrycks vissa regler, som avser fackliga förtroendemän med uppgifter
inom arbetarskyddet, genom hänvisning till förtroendemarmalagen. Så sker vid
sidan av en särskild föreskrift härom i arbetsmiljölagen beträffande
förtroendemannalagens bestämmelser om ledighet. Härigenom tillerkänns den lokala
fackliga organisationen tolkningsföreträde i sådana frågor. Vidare får på
detta sätt vissa detaljfrågor en uttrycklig reglering i lag. Även i fråga om
till-
Prop. 1976/77: 149 137
fälle
att disponera lokal eller annat utrymme som behövs för uppdraget hänvisas till
förtroendemannalagen. Detsamma gäller beträffande företräde till fortsatt
arbete vid arbetsbrist. Likaså hänvisas till denna lags bestämmelser om
skadestånd och rättegångsregler. Bl. a. bestämmelserna om
arbetstagarorganisationens rätt till skadestånd och dess skadeståndsansvar i
vissa fall blir på så sätt tillämpliga i arbetarskydds-frågor. Med det valda
tillvägagångssättet kommer regleringen enligt arbetsmiljölagen att i vissa
avseenden ha olika innehåll beroende på om skyddsombud eller
skyddskommittéledamot utsetts av facklig organisation eller inte. Utredningen
förutsätter dock att i praktiken förtroendemannalagens detaljregler om
bibehållande av anställningsförmåner liksom bestämmelsen om tillfälle att
disponera lokal eller annat utrymme kommer att gälla också för skyddsombud och
skyddskommittéledamot som inte utsetts av vederbörande fackliga organisation.
Utredningen föreslår inte någon ändring i fråga om
yrkesinspektionens medverkan vid utseende av regionalt skyddsombud. Däremot
föreslås en omläggning av det system för bidrag till de regionala skyddsombudens
verksamhet som har införts i anslutning till 1973 års reform. Förslaget innebär
att regeringen årligen skall fördela bidragen bland de centrala fackliga
organisationerna. En ökning av bidragens totala belopp förordas, förslagsvis
med 50 procent.
Arbetarskyddslagens bestämmelse om tystnadsplikt
för skyddsombud m. fl. föreslås överförd till arbetsmiljölagen.
Utredningen understryker vidare att den lokala
skyddsorganisationen kan göra stora insatser när det gäller arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga. Detsamma gäller med avseende på invandrade arbetstagare.
Utredningen framhåller i anslutning härtill att möjligheten för regionalt
skyddsombud att anlita arbetsplatstolk bör närmare utredas vid översyn av
förtroendemannalagen.
I detta sammanhang bör sluUigen nämnas att
utredningen behandlar vissa sekretessfrågor. Vad gäller försvaret konstateras
att gällande bestämmelser är så utformade att tjänsteställningen som sådan
inte medför rätt att få tillträde till sekretesskyddade anläggningar. Det avgörande
är i stället vederbörandes tjänstgöringsuppgifter. Man bör enligt vad
utredningsmajoriteten anför kunna förutsätta att skyddsområdet vid utseende av
skyddsombud bestäms på sådant sätt att skyddsombudet inte genom sin verksamhet
får ta del av hemlig information i vidare utsträckning än han får genom sin
tjänst. Även beträffande skyddskommitté bör man genom att utse ledamöterna
bland anläggningens personal ha möjlighet att undvika att uppdrag som ledamot i
skyddskommitté medför tillgång till information av hemlig natur som vederbörande
inte har rätt att ta del av i sin ordinarie tjänstgöring. Utredningens majoritet
utgår från att principerna i dessa avseenden blu-föremål för överläggningar
mellan parterna på arbetsstället. I fråga
Prop. 1976777:149 138
om
handlmgar mom försvaret anförs att handlingar inte bör udämnas till skyddsombud
i vidare utsträckning än vad som är förenligt med kungörelsen om säkerhetsskydd
vid statsmyndigheter och i anslutning därtill meddelade föreskrifter och
anvisningar. TCO:s representant i utredningen framhåller i en reservation att
personalen mom försvarsmakten i likhet med övriga arbetstagare bör ha rätt att
själv fritt utse skyddsombud och ledamöter i skyddskommittéer bland de anställda
på arbetsstället. I fråga om skyddsombudens och skyddskommittéledamöternas
tillgång till handlingar som är av betydelse för deras verksamhet bör enligt
reservadonen försvaret behandlas på samma sätt som den offentliga verksamheten
i övrigt.
13.3
Remissyttrandena
Utredningens förslag till samverkansregler
tillstyrks allmänt av remissinstanserna.
LO framhåller att 1973 års reform av arbetarskyddslagstiftningen
itmebar ett viktigt steg framåt vad gäller de anställdas inflytande över
arbetsmiljön. Organisationen har under den tid som förflutit sedan reformens
genomförande kunnat konstatera en påtaglig förändring i såväl attityder som
faktiskt genomförda förändringar på arbetsplatserna. Skyddsombudens och
skyddskommittéernas möjligheter att delta i planeringen av nya eller ändrade
verksamheter i företagen och förvaltningarna har upplevts synnerligen positivt.
LO framhåller vidare att det har betytt mycket för att stärka skyddsombudens
ställning att skyddsombuden genom 1973 års reform har fått möjlighet att i
avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande avbryta farliga arbeten.
Brister i samordningen mellan arbetsmiljölagen och
andra arbetsrättsliga lagar vad beträffar terminologi, förhandlingsrätt,
regler för skyddsombud m.m. föreligger enligt remissyttrandena från
rektorsämbetena i de juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och
Stockholm. UKÄ föreslår i likhet med dessa remissinstanser en översyn av
hithörande samordningsfrågor.
SFO tar upp en terminologisk fråga och menar att benämningarna
arbetsmiljöombud och arbetsmiljökommitté bör införas i stället för skyddsombud
respektive skyddskommitté.
I anslutnmg till förslagets inledande bestämmelse
om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare framhåller TCO att
utrednuigen i konsekvens med det vidgare arbetsmiljöbegreppet borde ha klart uttalat
sig för att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt bör sträva efter en
arbetsmiljö som uppfyller estetiska och andra kulturella krav. Därigenom
skulle arbetstagarnasrätt till medbestämmande även när det gäller estetiska
och kulturella aspekter fast-
Prop. 1976/77:149 139
slås.
Statens kulturråd understryker att skyddsverksamheten är en nödvändig men inte
tillräcklig förutsättning för en god arbetsmiljö. Därför föreslås en
bestämmelse av innehåll att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt också bör
sträva efter en arbetsmiljö som uppfyller estetiska och andra kulturella krav.
De anställda bör i miljögestaltnings-frågor kunna få sakkunnig hjälp av
konstnärer, formgivare och arkitekter. En möjlighet kunde enligt rådets
uppfattning vara att på något sätt knyta sådana sakkunniga till
yrkesinspektionen.
LO ser med tillfredsställelse aU arbetstagarnas
rätt till medverkan vid planering enligt förslaget skall omfatta även
arbetsprocesser. Organisationen understryker vikten av att i lagen klart
uttrycks att arbetstagarnas medverkan skall omfatta även frågor som rör
användning av kemiska ämnen och produkter. LO framhåller vidare att när det
gäller psykosociala förhållanden i arbetet är framför allt arbetsorganisationen
av betydelse. Med denna sammanhänger bl. a. arbetstempot i olika
arbetsuppgifter, förutsättningar för grupparbete, förekomsten av ensamarbete m.
m. LO anser mot bakgmnd av detta att skyddsombuds och skyddskommittés rätt att
delta i planering även bör utvidgas att gälla arbetsorganisation. En sådan
utvidgning bör ske inte minst mot bakgrund av den oro som LO-medlemmarna i
arbetsplatsremissen uttryckt över ensamarbeten. Arbetstagarna bör sålunda
enligt LO:s uppfattning ha rätt enligt arbetsmiljölagen att redan på
planeringsstadiet vara med och påverka om och under vilka villkor ensamarbete
skall få förekomma. Enligt LO:s mening utgör ensamarbeten typexempel på en
många gånger felaktig arbetsorganisation. En i lagen uttryckt ratt att medverka
även i planering av arbetsorganisation anses väsentlig för arbetstagama från
arbetsmiljösynpunkt också för att de skall kunna påverka fördelning av
arbetsmängd på olika arbetsuppgifter så att Överbelastning och stress i arbetet
i största möjliga mån kan undvikas.
Det bör enligt LO vidare komma till uttryck i
arbetsmiljölagen att arbetsgivaren skall redovisa planeringsunderlag i form av
bemannings-och organisationsplaner och befattnmgsbeskrivningar. Detta är förutsättningen
för att arbetstagarna vid planeringen skall kunna bevaka att psykosociala
risker i arbetet undviks. Arbetsmiljölagen bör ge skydd mot de mest uppenbara
psykosociala riskerna i arbetet. Medbestämmandelagens möjlighet för
arbetstagarna att få inflytande över arbetsorganisationen skulle då kunna
användas för att skapa innehåll i arbetet i stället för att arbetstagarna skall
behöva förhandla om uppenbara arbetsmiljörisker på grund av felaktig
arbetsorganisation.
LO hävdar i denna del slutligen att rätten för
arbetstagarna till medverkan vid planering som i lagtexten uttryckligen
skall sägas gälla på ett tidigt stadium av planeringsarbetet bör vara en
lagstadgad skyldighet för arbetsgivaren förbunden med straffansvar. I de fall
skydds-
Prop. 1976/77:149 140
kommitté
inte finns och då det gäller nyetablering utan anställda kan annars rätten för
arbetstagarparten till medverkan i planeringen komma att nonchaleras av
arbetsgivare.
Byggnadsarbetareförbundet, Bleck- och
plåtslageriarbetareförbundet, Elektrikerförbundet och Målareförbundet
framhåller att rätten att medverka vid planeringen av lokaler m. m. bör
omfatta arbetsstället över huvud.
TCO anför följande. Avgörande för den psykiska
arbetsmiljön är arbetsorganisationens utformning, dvs. val av arbetsprocesser
och arbetsmetoder. För att de anställda skall kunna medverka i planeringen
såväl på detta område som vid lokalutformning krävs tillgång till sakunderlag.
TCO föreslår därför att arbetsgivaren skall åläggas att redovisa bemannings-
och organisationsplan, där arbetsuppgifternas krav på individen från fysisk och
psykosocial synpunkt kan bedömas. När det gäller förhandsbedömning anses det
vara av stor vikt att personalrepresentanterna i skyddskommittéema kan kräva
att ritningar, skisser, planer m. m. förklaras och redovisas på ett klargörande
sätt av experter (arkitekter, konstmktörer m. fl.). Med hänsyn till att
skyddsombuden inte har någon expertroll anser TCO att den fackliga
organisationen bör få laglig rätt att kalla konsult vid granskning av ritningar
samt tekniska och organisatoriska planer. Sådan exp>ertmedverkan skall betalas
av arbetsgivaren som en del av företagens produktionskostnader. Vidare
fömtsätter TCO att förslaget om arbetstagamas medverkan i planering av
arbetsprocesser och arbetsmetoder iimebär att inga nya produkter skall kunna
introduceras på arbetsplatsen utan arbetstagamas kännedom.
SAF har mget att invända mot en utvidgad rätt för
skyddsombud och skyddskommitté att delta i planering av arbetsprocesser. Föreningen
påpekar att en utvecklmg mot ett ökat deltagande av de anställda i
planeringsprocessen har pågått under en lång tid inom företagen.
LO konstaterar att det från organisationens
synpunkt är tillfredsställande att lagförslaget innebär att skyddsombudens
ställnmg i skyddsarbetet ytterligare kommer att stärkas genom den föreslagna
rätten för skyddsombud att avbryta ensamarbete eller förbjuda igångsättande av
ensamarbete i avvaktan på yrkesmspektio-nens ställningstagande. LO anser att
skyddsombuds rätt att avbryta arbete också bör omfatta arbete som bedrivs i
strid mot generella förbud som utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen.
SAF betonar att det inte är ensamarbete i sig som
skall vara skäl till att avbryta arbete eller hmdra dess igångsättande utan de
risker som är förbimdna med arbetet i fråga. Det skall således enhgt föreningens
mening vid ensamarbete som vid allt annat arbete fordras att arbetet innebär en
akut fara för någon arbetstagares liv eller hälsa för
Prop. 1976/77: 149 141
att
skyddsombud skall få avbryta det eller hindra att det påbörjas. Detta borde
komma till uttryck i lagtexten. Föreningen konstaterar att yrkesinspektionen
får ett stort ansvar när det gäller att ta ställning till sådana ingripanden
från skyddsombuds sida. Det anses härvid vara synnerligen viktigt att
yrkesinspektionen behandlar dessa slag av frågor med förtur. Det bör emellertid
enligt föreningens mening i första hand åligga den enskilde arbetstagaren, som
rimligtvis är bäst förtrogen med farorna, att söka rättelse genom hänvändelse
till arbetsledningen på vanligt sätt.
SAF
framhåller vidare att utredningsförslaget enligt vissa tolkningar skulle
innebära att ensamarbete i t. ex. butiker skulle kunna förbjudas med hänsyn
till eventuella rånrisker. Detta skulle betyda att nyetableringar av
enmansbutiker kunde stoppas med hjälp av lagen. En sådan tolkning skulle
innebära svåra hinder mot att driva servicebutiker, närbutiker, kiosker,
bensinstationer, enmanskontor etc. De samhälleliga konsekvenserna skulle bli
betydande. Kraven på ökad service skulle därigenom komma att motarbetas genom
att företagen av ekonomiska skäl inte har möjlighet att anställa ytterligare
personal utan tvingas lägga ned serviceanläggningar med enmansbetjäning. Liknande
synpunkter framförs av Stockholms, Skånes och Kalmar läns handelskamrar samt
Pressbyråföretagen Aktiebolag. Handelskamrarna anser det angeläget med ett
klarläggande på denna punkt. Även Norrtälje kommun anser att den föreslagna
bestämmelsen om enmansarbete kan vålla svåra tolkningsproblem. Särskilt med
tanke på att arbete inom vårdsektorn många gånger utförs som ensamarbete anses
det angeläget att bestämmelserna om ensamarbete kompletteras med utförliga
anvisningar.
Arbetarskyddsstyrelsen anser att som villkor för
avbrytande av ensamarbete bör i lagtexten anges att arbetet innebär särskilda
risker för den anställde. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning bör reglerna
om samverkan utformas klarare än vad förslaget innebär och i lagtexten anges
att partsöverenskommelse kan träffas om visst arbete som arbetstagare utför
ensam.
Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund föreslår att rätten att avbryta
ensamarbete skall inträda först sedan det har konstaterats att överenskommelse
om arbetets utförande inte kan träffas med arbetsgivaren. Enligt
Kommunförbundet bör lagtexten kompletteras med tillägg om skyddsombudets
skyldighet att först hänvända sig till arbetsgivaren eller dennes
ställföreträdare med sm bedömning av risksituationen vid visst ensamarbete, så
att berörda parter gemensamt kan söka nå fram till en tillfredsställande
lösning.
SJ ifrågasätter om utredningens överväganden
rörande de särskilda riskerna med arbete som arbetstagare utför ensam utgör
tillräckliga skäl att ge skyddsombud befogenhet att avbryta sådant arbete på
mindre stränga kriterier än som stadgas beträffande arbete i allmänhet.
Prop. 1976/77:149 142
Såvitt
SJ kan finna kan det inte med generell giltighet påstås att ensamarbete är
mera ägnat att utsätta arbetstagaren för risker än annat arbete. Skall den
föreslagna skillnaden ändå upprätthållas bör de situationer i vilka
skyddsombud skall anses ha grund för att avbryta arbetet beskrivas mera
mgående. SJ fäster särskilt uppmärksamheten på de förhållanden som råder i
trafikföretagen. Verksamheten i själva trafiktjänsten är till stor del
uppbyggd på ett komplicerat, noga schemalagt samspel mellan ett stort antal
ensamfunktioner. Arbetsavbrott får här lätt betydande stömingseffekter.
Utredningens lagförslag ger liksom
arbetarskyddslagen skyddsombud möjlighet att avbryta arbete som omfattas av
förbud meddelat i särskilt fall. LO framhåller att skyddsombud också bör ha
rätt att avbryta arbete som bedrivs i strid mot förbud som gäller enligt av
arbetarskyddsstyrelsen meddelad generell föreskrift.
Metallindustriarbetareförbundet konstaterar att
kemiska produkter ofta har långtidseffekt på den anställdes hälsa. Enligt förbundet
bör skyddsombud ha möjlighet att avbryta arbete redan vid misstanke om
hälsovådliga konsekvenser av arbete med kemiska produkter. I samma riktning
uttalar sig kammarrätten i Göteborg.
Enligt Metallindustriarbetareförbundet bör dessutom
slås fast att såväl arbetstagare som arbetsgivare eller arbetsledare riskerar
skadestånd om han åsidosätter skyddsombuds beslut att stoppa arbete.
LO tar vidare upp följande spörsmål. Full
ersättning bör utgå till de anställda som berörs av ett av skyddsombud beordrat
stopp. Principiellt bör denna fråga liksom andra ersättningsfrågor lösas genom
avtal mellan berörda parter. Det kan emellertid finnas grupper av anställda
där avtal inte ger fullständig kostnadstäckning. Eftersom det finns en stark
oro på denna punkt bland anställda och skyddsombud, bör erdigt LO slås fast
principen att full ersättning skall utgå vid skyddsombuds avbrytande av ett
arbete.
Vissa remissinstanser riktar kritik mot den
föreslagna markeringen i arbetsmiljölagen av att huvudskyddsombuds uppfattning
skall ha företräde framför övriga skyddsombuds. Svea hovrätt anser att som
lagförslaget är utformat torde, om skyddsombud bestämmer att visst arbete skall
avbrytas, detta beslut bli bestående i avvaktan på yrkesinspektionens
ställningstagande, oavsett vad huvudskyddsombudet har för uppfattning.
Tveksamhet i sak anmäls av länsstyrelsen i Stockholms län och televerkets
arbetsmiljönämnd, som ifrågasätter om inte förslaget på denna punkt kan komma
att inverka negativt på skyddsombudens intresse och ansvar för uppgiften.
Vidare erinrar Kalmar läns landsting om att ledningen av skyddsombudens
verksamhet även fortsättningsvis bör ligga hos skyddskommittén. Förslaget
tillstyrks dock av bl. a. TCO.
I
lagförslaget finns en bestämmelse som garanterar skyddskom-
Prop. 1976/77:149 143
mittéledamot
som representerar arbetstagarna samma ledighet för uppdraget och skydd mot
trakasseri som föreskrivs för skyddsombud. Det synes enligt SAF omotiverat att
låta bestämmelsen endast avse ledamot som representerar arbetstagarna.
TCO framhåller att det är angeläget att den av
utredningen föreslagna samordningen mellan lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen och arbetsmiljölagen genomförs. Förslaget godtas
även av det stora flertalet övriga remissinstanser. I anslutning till sin
tillstyrkan noterar arbetsdomstolen att något krav på underrättelse av det slag
som anges i 1 § tredje stycket förtroendemannalagen inte uppställs i
lagförslaget som förutsättning för att bestämmelserna i förtroendemannalagen
skall vara tillämpliga.
Det har enligt LO uppkommit tvekan om regionala
skyddsombuds uppgifter och befogenheter i förhållande till lokala skyddsombud.
Enligt LO:s uppfattning föreligger det här ingen skillnad i uppgifter och
befogenheter. Fömtsättningama för de regionala skyddsombuden är dock
annorlunda, eftersom de inte är anställda i de företag som de utövar uppdraget
i. Det bör därför ligga inom ramen för den fortsatta utredningen om
medbestämmande i arbetslivet att också se över frågan om de regionala
skyddsombudens ställning. Byggnadsarbetareförbundet anser att regionalt
skyddsombud bör kunna gripa in även där den fackliga organisationen inte har
någon medlem anställd.
LO och TCO tillstyrker den föreslagna omläggningen
av bidragssystemet med avseende på regionala skyddsombud. Målsättningen bör
vara full kostnadstäckning. Det framhålls även att en förändring måste innebära
en förenkling av bidragssystemet. Utbyggnaden av den regionala
skyddsombudsverksamheten får inte hämmas genom en alltför stor administrativ
belastning på de fackliga organisationerna. Arbetarskyddsfonden tillstyrker
också förslaget om ändring av finansieringssystemet men fäster samtidigt
uppmärksamheten på den starka ökningen av fondmedel till de regionala ombudens
verksamhet. En allt större del av fondens medel binds på detta sätt för olika
fasta kostnader. Om bidragssystemet förändras är det enligt SAF viktigt att
regeringen noga prövar de begärda bidragen i förhållande till den planerade
verksamheten. De medel som arbetsgivarna ställer till förfogande måste användas
på sätt som bäst kan gagna miljöarbetet. Det anses därför angeläget att en
redovisning lämnas efter varje anslagsperiods slut.
Angående vissa speciella förhållanden vid utseende
av skyddsombud anför arbetarskyddsstyrelsen följande. Gällande ordning har
visat sig kunna medföra problem i vissa fall när det på ett arbetsställe
finns flera kollektivavtalsslutande organisationer som
Prop.1976/77:149 144
organiserar
personal inom samma verksamhetsområde. I de flesta fall av detta slag finns det
visserligen mellan de olika organisationerna överenskommelser som klargör hur
skyddsombuden skall utses. Det finns dock organisationer som står utanför dessa
överenskommelser. I fall då organisationerna har kollektivavtal kan oenighet
uppstå vid skyddsombudsvalen. Styrelsen har i sådana fall rekommenderat att den
kollektivavtalsbundna organisation, som har flest medlemmar inom respektive
skyddsområde, får utse ombud för detta område. En sådan lösning fömtsätter
emellertid att överenskommelse kan träffas om indelningen i skyddsområden.
Styrelsen anser att man i samband med den nya lagstiftningen bör ta ställning
till hur problem av angivet slag skall lösas.
LO instämmer i utredningens uppfattning att den
verksamhet som bedrivs av anpassningsgrupperna har stor betydelse för äldre och
personer med nedsatt arbetsförmåga. Denna verksamhet måste därför uppmärksammas
i det lokala skyddsarbetet. I likhet med utredningen anser LO det värdefullt
att det ingår skyddsombud i anpass-ningsgmppema. En personalunion mellan
skyddskommitté och anpassningsgmpp så långt detta är möjligt är enligt LO
lämplig och kan leda till mera rationell handläggning och bättre
förutsättningar för samråd och samarbete. De handikappades riksförbund föreslår
att i arbetsmiljölagen anges att skyddskommitté även skall behandla frågan om
anpassning av arbetsplatser med hänsyn till enskilda arbetstagares särskilda
behov på gmnd av handikapp.
LO framhåller att problemen med att göra
arbetsplatserna säkra för alla har accentuerats i takt med den ökade
invandringen. Lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare (ändrad senast 1976:590) betyder mycket för
att komma till rätta med detta, men det är viktigt att en riktig
introduktionsverksamhet bedrivs i företagen. LO understryker även vikten av att
anordningar, produkter och ämnen förses med anvisningar och
hanteringsföreskrifter inte bara på svenska utan också på de aktuella
invandrarspråken. För att skyddsombuden skall kunna bevaka även invandrarnas
intressen är det nödvändigt att tolkar finns tillgängliga. Extra insatser bör
göras för att utbilda tvåspråkiga skyddsombud. De speciella problem som
föreligger när det gäller att nå invandrarna på de mindre arbetsplatserna med
introduktion och information bör enligt invandrarverket delvis kunna lösas om
de regionala skyddsombuden får tillgång till arbetsplatstolkar. Verket
instämmer i utredningens förslag att den frågan tas upp vid översynen av
förtroendemannalagen.
SAF, SJ och statens personalnämnd understryker att
den enskilde arbetstagarens intresse av sekretesskydd, t. ex. beträffande innehållet
i läkares handlingar om honom, måste tillmätas större vikt
Prop.
1976/77:149 145
än
skyddsombuds önskemål att få del av handlingar. Även produktkontrollnämnden
tar upp sekretessfrågor. Bl. a. skyddsombuds möjlighet att få ta del av
handlingar av betydelse för ombuds verksamhet har stor betydelse vid
uppbyggnaden av ett särskilt produktregister. För att uppgiftslämnandet till
detta skall få avsedd omfattning och ett rätt-visaiide innehåll måste
sekretessfrågorna lösas på sådant sätt att de uppgiftsskyldiga får förtroende
för registret. Samtidigt konstateras att det torde vara svårt att utforma
regler som inte förutsätter att en avvägning av olika intressen måste ske i
varje särskilt fall.
Vad gäller tystnadsplikt anser TCO att
arbetsmiljölagens bestämmelser härom bör anpassas till lagen om medbestämmande
i arbetslivet och myndigheternas sekretessregler.
14
Tillsynsorganisationen 14.1 Nuvarande förhållanden
14.1.1
Arbetarskyddsstyrelsen
Tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen
och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess översinseende och ledning, av
yrkesinspektionen (47 § arbetarskyddslagen). Styrelsens uppgift är enligt
instruktionen (1972: 164) för arbetarskyddsstyrelsen (ändrad senast 1976:459)
bl. a. att leda, samordna och övervaka verksamheten på arbetarskyddets område,
att meddela föreskrifter, råd och anvisningar om arbetarskydds- och
arbetstidslagstiftningens tillämpning, att bedriva forsknings- och utredningsverksamhet
i arbetsmedicinska frågor och att ha hand om utbildning av såväl tjänstemännen
vid arbetarskyddsmyndighetema som av olika personalgrupper inom
företagshälsovården.
Ledamöter i arbetarskyddsstyrelsen är en
generaldirektör, som är styrelsens ordförande, en överdirektör, som är
styrelsens vice ordförande, och högst nio andra ledamöter, som regeringen
utser särskilt. Av de nu förordnade ledamötema är fyra representanter för
arbets-tagarsammanslutningar och två representanter för sammanslutningar av
enskilda arbetsgivare. De offentliga arbetsgivama representeras av en ledamot.
I styrelsen ingår också två ledamöter av riksdagen. I verksstyrelsen avgörs
viktigare frågor om arbetarskyddets omfattning, inriktning och allmänna
uppbyggnad, viktigare författningsfrågor och viktigare frågor om organisation,
arbetsordning och tjänsteföreskrifter. Vidare avgörs där frågor om
anslagsframstälhiing hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk
betydelse liksom rättstillämpnings-frågor av principiell betydelse eller större
vikt.
För handläggning av vissa ärenden finns vid
arbetarskyddsstyrelsen en arbetstidsnämnd. Denna består av generaldirektören,
som är nämn-
10
Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 146
dens
ordförande, ytterligare två tjänstemän vid styrelsen och sex av regeringen
utsedda ledamöter (partsrepresentanter).
Arbetet inom arbetarskyddsstyrelsen är organiserat
på tre avdelningar, tillsynsavdelningen, arbetsmedicinska avdelningen och administrativa
avdelningen. Arbetsmedicinska avdelningen har en filial i Umeå.
Till arbetarskyddsstyrelsen är knutna en
företagshälsovårdsdelegation och en utbildningsdelegation.
Företagshälsovårdsdelegationen har till uppgift att fortlöpande följa och
främja företagshälsovårdens utveckling samt att vara ett organ för kontakt,
samråd och samverkan främst mellan företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården
och arbetarskyddet. Utbildningsdelegationen är ett organ för samråd och
samverkan i utbildningsfrågor på arbetarskyddsområdet. Den skall fortlöpande
följa behovet av utbildning i arbetarskyddsfrågor för dem som är verksamma i
arbetslivet och verka för att sådan utbildning kommer till stånd och att
samordning sker av utbildningsverksamheten på området. Utbildningsdelegationen
skall också ange riktlinjer för arbetarskyddsutbildningens innehåll och
omfattning m. m. för olika kategorier.
Till arbetarskyddsstyrelsen är vidare knuten en
central bedömningsnämnd för dammlunga.
Som rådgivande organ har arbetarskyddsstyrelsen ett
vetenskapligt råd.
14.1.2
Yrkesinspektionen
Den direkta tillsynen över efterlevnaden av
arbetarskyddslagstiftningen utövas av yrkesinspektionen med
arbetarskyddsstyrelsen som chefsmyndighet. Enligt instmktionen (1973: 847) för
yrkesinspektionen utövar inspektionen tillsyn genom allmänna yrkesinspektionen
och specialinspektörer. Vid tillsynen biträds yrkesinspektionen av tillsynsmän
som utses av kommun efter samråd med inspektionen (48 § arbetarskyddslagen).
Den allmänna yrkesinspektionen är uppdelad på 19
yrkesinspektions-distrikt. Av dessa omfattar Stockholms distrikt Stockholms
län, Uppsala distrikt Uppsala län, Eskilstuna distrikt Södermanlands län, Linköpings
distrikt Östergötlands län, Jönköpings distrikt Jönköpings län, Växjö distrikt
Kronobergs och Blekinge län, Kalmar distrikt Kalmar och Gotlands län, Malmö
distrikt Malmöhus och Kristianstads län, Göteborgs distrikt Göteborgs och Bohus
samt Hallands län, Borås distrikt Älvsborgs län, Skövde distrikt Skaraborgs
län, Karlstads distrikt Värmlands län, Örebro distrikt Örebro län, Västerås
distrikt Västmanlands län, Gävle distrikt Gävleborgs län, Falu distrikt
Kopparbergs län, Härnösands distrikt Västernorrlands och Jämtlands län, Umeå
distrikt Västerbottens län och Luleå distrikt Norrbottens län. i Härnösands
distrikt firms lokalkontor i Östersund.
Prop. 1976/77: 149 147
I varje yrkesinspektionsdistrikt finns en
distriktschef och en yrkesinspektionsnämnd. Nämnden består av distriktschefen
som ordförande samt åtta andra ledamöter som regeringen utser särskilt. Av
dessa representerar fyra arbetstagar- och fyra arbetsgivarintressen. De utses
efter förslag av LO, TCO, SACO/SR, SAF:s förtroenderåd och statens avtalsverk
samt av Landstingsförbundet och Kommunförbundet gemensamt.
Yrkesuispektionsnämnden avgör bl. a. viktigare frågor om planering och
inriktning av arbetarskyddsverksamheten inom distriktet, frågor som är av
särskilt intresse för parterna eller annars av större allmän vikt, frågor om medgivande
att utse regionala skyddsombud, frågor om föreskrifter rörande ansvaret för
samordningen av skyddsåtgärder på gemensamt arbetsställe, frågor om meddelande
av föreläggande eller förbud och frågor om åtalsanmälan.
I yrkesinspektionsdistrikt finns i övrigt
inspekterande personal, tjänstemän med juridisk kompetens och kanslipersonal.
Den inspekterande personalen är i regel ingenjörer, men i vissa fall har
tjänstemännen annan bakgmnd såsom skoglig utbildning eller socionomexamen.
Det finns även inspekterande tjänstemän utan särskild teoretisk utbildning som
anställts med hänsyn till sin erfarenhet från arbetslivet. Vissa av de
inspekterande tjänstemännen har speciella uppgifter. Sålunda finns i samtliga
distrikt tjänster för tillsyn över byggnads- och anläggningsverksamhet samt
skogs- och jordbruksarbete. Samdiga distrikt har också tjänster för
yrkeshygieniker med uppgift att utföra mätningar av luftföroreningar, buller
och andra miljöfaktorer på arbetsplatserna. I vissa distrikt finns dämtöver
tjänster för tillsyn över gruvarbete samt stuveri. Till yrkesinspektionen har
knutits läkare med arbetsmedicinsk inriktning som på deltid medverkar vid
tillsynsarbetet. Arbetet i distrikten leds av distriktschefen enligt de
anvisningar arbetarskyddsstyrelsen meddelar.
De kommunala tillsynsmännen biträder den allmänna
yrkesinspektionen vid tillsyn av arbete som bedrivs utan användande av maskinella
hjälpmedel eller tryckkärl och i vilket i regel används mindre än tio arbetstagare.
Arbetarskyddsstyrelsen har lämnat närmare föreskrifter om vilka arbetsställen
som sålunda avses.
Ärende hos allmänna yrkesinspektionen som ej skall
avgöras av yrkesinspektionsnämnd avgörs av distriktschefen ensam. I arbetsordning
eller genom särskilt beslut får överlämnas åt annan tjänsteman än
distriktschefen eller åt kommunal tillsynsman att avgöra ärende eller gmpp av
ärenden som ej är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på
distriktschefen.
Enligt kungörelsen (1948: 824) angående specialinspektör
inom yrkesinspektionen för tillsyn å framställning, handhavande och förvaring
av explosiva och särskilt eldfariiga ämnen (ändrad senast 1973:851) är
sprängämnesinspektören specialinspektör inom yrkesinspektionen i
Prop. 1976/77:149 148
nämnda
avseenden. Vid sprängämnesinspektionen fiims ett förtroenderåd som är ett
rådgivande organ för främjande av samarbetet mellan sprängämnesinspektören,
arbetsgivare och arbetstagare.
Utgångspunkterna för sprängämnesinspektörens
verksamhet finns i huvudsak i lagstiftningen om explosiva och brandfarliga
varor. I fråga om sprängämnesinspektörens och allmänna yrkesinspektionens verksamhetsområden
har arbetarskyddsstyrelsen meddelat gränsdragningsföreskrifter som i stora
drag går ut på att sprängämnesinspektören skall utöva tillsyn över tillverknuig
av explosiva och brandfarliga varor samt över viss förvaring och transport av
sådana varor.
Ytterligare specialinspektörer finns på det
elektriska området. Gällande författning är här kungörelsen (1948: 825)
angående specialinspektörer inom yrkesinspektionen för tillsyn å elektriska
starkströms-anläggningar (ändrad senast 1973:852). I kungörelsen föreskrivs att
den tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd därav
meddelade föreskrifter som åligger yrkesinspektionen skall i vad angår skydd
mot olycksfall genom inverkan av elektrisk ström vid elektriska
starkströmsanläggningar utövas av tillsyningsmännen över sådana anläggningar i
egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen, envar inom honom eljest
tilldelat tillsynsområde. Tillsyn över starkströmsanläggningar utövas av
befattningshavare vid statens industriverk och statens elektriska inspektion.
Tillsynsarbetet är uppdelat så att arbetarskyddstillsynen över elektriska
järnvägs-, spårvägs-och trådbussanläggningar utövas av tjänstemän på
industriverkets energibyrå. Tillsynen över arbetarskyddet i samband med andra
starkströms-anläggningar utövas av överinspektörerna vid statens elektriska
inspektion.
Enligt föreskrifter om gränsdragning mellan
tillsynsområdena för allmänna yrkesinspektionen och specialinspektörerna för
tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar skall allmäima
yrkesinspektionen vid tillsyn på arbetsställe med sådan anläggning också beakta
att betryggande säkerhet föreligger mot olycksfall genom elektrisk ström.
Denna tillsyn skall avse sådana förhållanden som iakttas vid okulärbesiktning
och som uppenbart strider mot gällande säkerhetsföreskrifter för elektriska
starkströmsanläggningar.
14.1.3
Den allmänna produktkontrollen
Produktkontrollnämnden har att göra de centrala
bedömningarna i fråga om lagen om hälso- och miljöfarliga varor och i
ansluUiing därtill meddela generella tillämpningsföreskrifter. Den centrala
tillsynen över efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen inom dess verksamhetsområde och
av statens naturvårdsverk i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare
tillsynen av yrkesmspektionen. I övrigt
Prop. 1976/77:149 149
utövar
med vissa undantag länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och
hälsovårdsnämnden den närmare tillsynen inom kommunen.
Ledamöter i produktkontrollnämnden är chefen för
naturvårdsverket, som är nämndens ordförande, chefen för socialstyrelsen,
chefen för arbetarskyddsstyrelsen, chefen för statens livsmedelsverk, chefen
för konsumentverket och högst fem andra ledamöter som regeringen utser
särskilt. Av de särskilt utsedda ledamötema skall tre representera
arbetstagarna och en näringslivet. Administrativt är nämnden knuten till
statens naturvårdsverk. Instruktion för nämnden finns i instruktionen (1967:
444) för statens naturvårdsverk (omtryckt 1973: 336, ändrad senast 1976: 485).
Beredning och föredragning av ärende som handläggs
av produktkontrollnämnden ankommer på tjänsteman hos produktkontrollbyrån vid
naturvårdsverket, om inte nänmden bestämmer annat. Produktkontrollbyrån ingår
enligt naturvårdsverkets arbetsordning i verkets administrativa avdelning och
svarar för ärenden om tillsyn enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor m.
m. Byrån är produktkontrollnämndens kansli. Den har en sektion för allmänna
biotoxikologiska frågor, en sektion för bekämpningsmedel och en sektion för
tillsyn.
Varken produktkontrollnämnden eller
produktkontrollbyrån har några egna laboratorieresurser. Det laboratoriearbete
som behövs för nämndens verksamhet och för tillsynen enligt lagen om hälso- och
miljöfarliga varor kan i viss utsträckning utföras vid naturvårdsverkets och
arbetarskyddsstyrelsens laboratorier. I övrigt får utomstående laboratorier
anlitas.
14.1.4
Transport av farligt gods
Transporter av farligt gods regleras av
bestämmelser i olika lagstiftningskomplex med skilda tillsynsmyndigheter.
Bestämmelser finns bl. a. i förordningen (1949:341) om explosiva varor (ändrad
senast 1975: 755), förordningen (1961:568) om brandfarliga varor (ändrad senast
1975: 821), lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, läkemedelsförordningen
(1962:701, ändrad senast 1975:763), strålskyddslagen och atomenergilagen
(1956:306, ändrad senast 1975:706). I princip handhas tillsynen av den
myndighet som enligt produktkontrollagstift-ningen har ansvaret för berörd
varukategori. Vad gäller hälso- och miljöfarliga varor kan sålunda hänvisas
till den tidigare lämnade redogörelsen. Här kan tilläggas att generella
föreskrifter i fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med
luftfartyg, fartyg eller järnväg meddelas av luftfartsverket, sjöfartsverket
respektive statens järnvägar. Vidare gäller att tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter i fråga om transport av sådan vara med luftfartyg eller fartyg
utövas av luftfartsverket respektive sjöfartsverket. I övrigt utövas tillsyn
över transporter
av
farligt gods av sprängämnesinspektionen i fråga om explosiva och brandfarliga
varor, av socialstyrelsen i fråga om läkemedel och av statens
strålskyddsinstitut i fråga om radioaktiva ämnen. Även länsstyrelserna och
polismyndigheterna har allmänna tillsynsfunktioner vad gäller transport av
farligt gods.
För att få till stånd en samordning av och
enhetlighet i regleringen av transportsäkerhetsfrågoraa har statens
industriverk utsetts till samordnande myndighet för dessa frågor. Det åligger
sålunda verket enligt instruktionen (1974:476) för statens industriverk (ändrad
senast 1976: 243) att verka för säkerhet vid vägtransport av farligt gods, att
följa det intemationella samarbetet i fråga om sådana transporter, att verka
för samordning av föreskrifter för vägtransporter av olika slag av farligt gods
och för samordning av sådana föreskrifter med föreskrifterna för järnvägs-,
sjö- och lufttransporter av farligt gods samt att svara för information om
föreskrifter om vägtransport av farligt gods. Till industriverket har knutits
en rådgivande nämnd för transporter av farligt gods med uppgift att bistå
verket vid behandlingen av sådana frågor rörande transport av farligt gods som
ankommer på verket. Nämnden är sammansatt av representanter för myndigheter som
handlägger transportfrågor, arbetarskyddsstyrelsen, representanter för vägtrafikens
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt med hänsyn till samhällets
räddningstjänst Kommunförbundet. Ordföranden utses inom industriverket och
vice ordföranden inom produktkontrollnämnden.
14.1.5
Tillsyn av hissar
För hissar och vissa andra person- och
varubefordrande anordningar finns bestämmelser dels i arbetarskyddskungörelsen
och i föreskrifter som har meddelats av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av
denna kungörelse, dels i kungörelsen (1939:783) angående anordnande och begagnande
samt tillsyn av vissa hissar och med stöd därav meddelade föreskrifter. Enligt
hisskungörelsen ankommer det på arbetarskyddsstyrelsen att meddela
föreskrifter även om däri avsedda hissar, främst bostadshissar och hissar som
företrädesvis nyttjas av allmänheten. Angående hissar finns dessutom föreskrifter
i byggnadsstadgan och Svensk byggnorm.
Tillsyn över att bestämmelsema efterlevs utövas av
yrkesinspektionen beträffande anordningar som används i verksamhet som omfattas
av arbetarskyddslagen. Hissar som faller under hisskungörelsen står däremot under
tillsyn av byggnadsnämnden och i vissa fall av länsstyrelsen eller annan
myndighet. Enligt praxis utövar yrkesinspektionen dock tillsyn över vissa
hissar som till övervägande del används av allmän heten.
Prop. 1976/77:149 151
14,2
Utredningen
Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är
skilda myndigheter. Enligt utrednuigen finns det också funktioner där det är
praktiskt att ha en åtskillnad med olika beteckningar för den centrala
myndigheten och de regionala organen. De är, fortsätter utredningen, samtidigt
nära samordnade och i styrelsens informationsmaterial används ofta beteckningen
arbetarskyddsverket när både styrelsen och yrkesinspektionsdistrikten avses.
Utredningen föreslår att man överväger att markera samhörigheten genom att låta
beteckningen arbetarskyddsverket bli officiellt fastslagen.
Utredningen förordar en fortsatt kraftig utbyggnad
av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Utredningen går inte närmare
in på de resursökningar som behövs utan detta bör ske av
arbetarskydds-styrelsen i det ordinarie budgetarbetet. Allmänna synpunkter
lämnas emellertid i bl. a. följande hänseenden.
Arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet får
avgörande betydelse för den nya lagstiftningens genomslagskraft. Med stöd av
den föreslagna arbetsmiljölagen kan långtgående ingripanden ske. Det anses
därföf ytterligt angeläget att så starka rättsgarantier som möjligt skapas i
arbetarskyddsstyrelsens verksamhet. Enligt utredningen finns mot bakgmnden av
den kommande utvecklingen skäl att överväga att bilda en särskild
rättsavdelning inom styrelsen.
Utredningen gör en genomgång av den framtida
utforrrmingen av arbetarskyddsstyrelsens författningssamling. Härvid framhålls
bl. a. att det bör eftersträvas att i meddelade föreskrifter ange preciserade
krav i skyddshänseende utan att därför i detalj binda beträffande sättet för
hur kraven skall uppfyllas. Det anses vidare vara av värde att standardiseringsorganens
resurser även i fortsättningen kan utnyttjas inom arbetarskyddsstyrelsens
författningsverksamhet. Härvid bör på sikt övervägas hur arbetstagarparten
skall kunna beredas ett mera direkt inflytande över de arbetsmiljöfrågor som
kommer upp i standardiseringsarbetet.
Utredningen tar också upp frågan hur man skall få
till stånd en snabb och enkel spridning av arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter. Utgångspunkten bör enligt utredningen vara att föreskriftema
skall vara kostnadsfria för dem som behöver dem i skyddsarbetet.
Vidare föreslås en bestämmelse i
arbetsmiljöförordningen att på arbetsställe skall finnas tillgängliga fömtom
arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen de föreskrifter som
arbetarskyddsstyrelsen har meddelat och som rör den verksamhet som bedrivs där.
Det är enligt utredningen härvid viktigt att av styrelsens författningar
framgår innehållet även i standard som styrelsens föreskrifter hänvisar till.
Utrednmgen
betonar vikten av att yrkesinspektionen utövar en aktiv
Prop. 1976/77:149 152
tillsynsverksamhet.
En välgmndad målsättning torde på sikt vara att varje arbetsställe bör kunna få
ett besök om året för kontaktens skull och för att hålla den lokala aktiviteten
levande. Samtidigt framhålls att det avgörande inte är hur ofta arbetsställena
besöks. Utredningen anser det nödvändigt att arbetarskyddsstyrelsen tar upp
besöksverksamheten till gmndUg analys. Bl. a. bör beaktas de möjligheter att
få ett grepp om situationen genom förbättrade register som kan väntas genom
miljödatanäirmdens arbete på detta område.
Utredningens förslag innebär nya krav på tillsynens
kvalitet och nya tillsynsområden. När det gäller psykiskt påfrestande
arbetsformer blir det enligt förslaget i stor utsträcknmg en fråga mellan
partema i vilken utsträckning sådana skall accepteras. Hämtöver anses
emellertid finnas ett utrymme för generella föreskrifter från
arbetarskyddsstyrelsen. Till-lämpningen i det enskilda fallet kommer att ställa
stora krav på yrkesinspektionens bedömningsförmåga, framhåller utredningen. Vidare
nämns psykosociala frågor som inte direkt anknyter till den fysiska miljön
eller arbetets organisation utan mera beror på människors sätt att agera och
reagera gentemot varandra. Här hänvisas till den lokala skyddstjänsten och
företagshälsovården. Vad yrkesinspektionen kan göra är enligt utredningen att
ta upp sådana frågor till diskussion och göra parterna på arbetsstället
uppmärksamma på dem. Det framhålls att redan detta kräver en allmän kunskap om
mänskliga relationer hos de inspekterande tjänstemännen som bör tillgodoses i
arbetarskydds-verkets interna utbildning.
Utredningen framhåller vidare att i
arbetarskyddsstyrelsens författnings- och tillsynsarbete måste beaktas de
särskilda arbetarskydds-frågor som avser personer med arbetshandikapp av olika
slag och de särskilda risker som invandrare löper på grund av språksvårigheter
och ovana vid arbetsförhållandena. För yrkesinspektionens del kommer
handikappfrågor in som ett led i det ordinarie tillsynsarbetet. Vid förhandsgranskning
av lokaler m. m. måste de synpunkter som föranleds härav hållas aktuella. Det
anses angeläget att distrikten samverkar med arbetsmarknadsmyndigheterna i
deras ansträngningar att skapa handi-kappanpassade arbetsplatser. De
handikappades liksom invandramas problem bör av arbetarskyddsmyndighetema
beaktas vid en samlad syn på arbetsmiljön. I den utsträckning detta fömtsätter
speciella insikter hos tillsynsorganen bör enligt utredningen sådana kunskaper
genom arbetarskyddsstyrelsen spridas till samtliga tjänstemän på distrikten
med inspekterande verksamhet.
Yrkesinspektionen har enligt förslaget inte att ta
upp frågor som ligger utanför arbetsmiljön även om de i praktiken har betydelse
för förhållandena på arbetsställena. Det kan t. ex. gälla vissa förläggningars
beskaffenhet, problem för anställda med småbam när det gäller barntillsynen
under arbetstid, frågor om arbetsplatsens belägenhet i för-
Prop. 1976/77:149 153
hållande
till bostaden och andra förhållanden av en mera allmän sam-hällskaraktär. I den
mån svårigheter på arbetsstället direkt synes vara beroende av sådana faktorer
kan det emellertid enligt utredningen vara lämpligt att yrkesinspektionen
vidarebefordrar sina iakttagelser till de myndigheter, som har att tillse förhållandet
i fråga.
Enligt förslaget utvidgas
arbetarskyddslagstiftningens tillämpningsområde bl. a. till att omfatta dels
arbete som utförs i arbetstagarens hem, dels arbete som utförs av medlem av
arbetsgivarens familj och är förlagt till arbetsgivarens hem eller är att
hänföra till jordbruk, dels visst arbete av ensamföretagare. Utvidgningen
innebär enligt utredningen inte att dessa nya områden bör bli föremål för
tillsyn från yrkesinspektionens sida i samma utsträckning som andra
arbetsställen. Tvärtom bör yrkesinspektionen i dessa fall i regel inskränka sig
till att ingripa vid begäran från berörd arbetstagare eller ensamföretagare
eller i fall där en ensamföretagare utsätter andra för fara genom att
åsidosätta arbetsmiljölagen. Utredningen föreslår mot denna bakgrund en
bestämmelse i arbetsmiljöförordningen att mspektionsbesök i fråga om arbete som
utförs i hem skall ske endast på begäran av part eller om armars särskild
anledning förehgger.
I fråga om de kommunala tillsynsmännen betonar
utredningen nödvändigheten av nära kontakter mellan dessa och
yrkesinspektionen. Det anses också angeläget att satsa mera på utbildningen.
I samband med 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen upphörde ett antal specialmspektioner och
tillsynen övergick till allmänna yrkesinspektionen. Enligt utredningens
uppfattning bör denna utveckling nu fullföljas. Arbetarskyddstillsynen på
olika områden anses sålunda böra ligga samlad inom arbetarskyddsstyrelsen och
allmänna yrkesinspektionen. Det kan enligt utredningen på samma gång vara en
fördel om särskilda expertmyndigheter svarar för vissa säkerhetsfrågor som
berör skyddet för såväl de anställda som allmänheten eller naturen. Av
organisatoriska skäl kan det sålunda vara ändamålsenligt att en myndighet på
detta sätt får möjlighet att koncentrera sin verksamhet inom en
säkerhetssektor. Vad gäller arbetarskyddet bör dock alltid finnas ett
sistahandsansvar hos arbetarskyddsmyndigheterna.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att även
sprängämnesinspektören och vissa tjänstemän vid industriverket och statens
elektriska inspektion upphör att vara specialinspektörer inom
yrkesinspektionen. Förtroenderådet vid sprängämnesinspektionen anses dock böra
finnas kvar. Utredningen framhåller att specialinspektörernas tillsyn även
hittills i praktiken skett utifrån de speciella säkerhetslagstiftningama. Dessa
kvarstår enligt förslaget och därmed bör någon större förändring inte komma
till stånd av berörda myndigheters tillsynsområden.
Utrednmgen konstaterar samtidigt att allmänna
yrkesinspektionen i dag inte har tillräckliga resurser för tillsyn av explosiva
och brand-
Prop. 1976/77: 149 154
farliga
varor inom den sektor som redan enligt gällande gränsdragningsföreskrifter
vilar på inspektionen. Denna tillsyn kräver kunskaper och erfarenhet på det
kemiska området. Behovet av tillsyn på detta område bör därför beaktas vid
avvägningen av antalet tjänstemän inom inspektionen med särskilda sådana
kunskaper.
Arbetarskyddstillsynen på det elektriska området är
sådan den f. n. bedrivs inte fullt tillfredsställande enligt utredningens
uppfattning. Utredningen framhåller att detta är en av de faktorer som måste
beaktas vid utbildning och dimensionering av yrkesinspektionens personal.
Enligt förslaget till arbetsmiljölag slopas
arbetarskyddslagens undantag vad gäller skydd mot skada som orsakas av
joniserande strålning. I fråga om tillsynen på strålskyddsområdet anför
utredningen att tillsynsansvaret primärt bör ligga på statens strålskyddsinstitut.
Reglering av strålskydd bör emellertid vid behov kunna ske inom arbetsmiljölagstiftningens
ram i den mån verkningarna ger sig till känna inom arbetslivet.
Arbetarskyddsstyrelsen bör härvid kunna vända sig till expertmyndigheten i
frågor som kräver speciell sakkunskap. Viss tillgång till sakkunskap inom
strålskyddsområdet fordras emellertid enligt utredningen även hos styrelsen.
Vad gäller yrkesinspektionen synes främst böra ske en ökad satsning på
intemutbildning i strålskydd för de inspekterande tjänstemännen. Utgångspunkten
för yrkesinspektionens tillsyn bör vara arbetsmiljölagen och med stöd därav
meddelade föreskrifter. I fall där skyddsombud har avbrutit arbete på grund av
strålningsfara skall med den föreslagna uppläggningen anmälan gå till yrkesinspektionen
för ställningstagande.
Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av
tillsynsområdet framhåller utredningen också att arbetarskyddsmyndigheterna
behöver tillgång till sakkunskap på det militära området. Vad gäller frågan om
tillträde till arbetsställe för utövande av tillsyn inom detta område erinras
om möjligheten att företa personkontroll enligt personalkontrollkungörelsen
(1969:466, ändrad senast 1976: 110). En avvägning mellan arbetarskyddets behov
av information och säkerhetssynpunkter är enligt utredningen nödvändig i varje
särskilt fall. Bedömningen bör ske så att det undviks att en eller några
tjänstemän inom tillsynsorganisationen får en bred insyn i hemliga
förhållanden inom stora delar av landet.
Utredningen framhåller vidare att samordningsbehov
vad gäller kemiska produkter föreligger för arbetsmiljön, den yttre miljön och
konsumentmiljön, varjämte speciella frågor finns med anknytning till
livsmedelsverkets och socialstyrelsens myndighetsområden. Det synes gynnsamt att
samordnmgsuppgiften kan anförtros en fristående myndighet som dessutom ges
ansvaret för allmänna produktfrågor såsom allmän kartläggning av förekommande
kemiska produkter, klassificering av hälso- och miljöfarliga varor samt
basmärkning. Det kan också vara
Prop.
1976/77:149 155
ändamålsenligt att inom denna myndighet förlägga sådana
frågor där tyngdpunkten markerat ligger inom flera miljösektorer såsom fallet
är med bekämpningsmedel, över huvud torde enligt utredningen frågor om
ingripanden med generella krav som riktar sig mot flera hanteringsled
lämpligen böra avgöras av samordnande myndighet där en samlad värdering kan
göras utifrån hänsyn till både arbetsmiljö och yttre miljö.
Utredningen har från olika myndigheter
inhämtat yttranden hur tillsynen av transport av farligt gods på väg fungerar.
I anslutning härtill konstaterar utredningen att nuvarande reglering inom
produktkontrollagstiftningens ram i princip tillgodoser de skilda behov som
här föreligger. Tillämpningen av systemet synes dock ännu så länge vara
behäftad med vissa brister. Utredningen förordar att en förstärkning av
insatserna för produktkontroll kommer även transportsidan till godo. Vidare
betonas att uppdelningen på skilda lagstiftningsområden och tillsynsmyndigheter
är ogynnsam vad gäller explosiva och brandfarliga varor. På sikt torde böra
eftersträvas att helt föra in dessa varor under lagen om hälso- och miljöfarhga
varor.
Till utredningen har överlämnats
kommitténs för samordning av laboratorieresurserna vid arbetarskyddsstyrelsen
och naturvårdsverket (LABAN:s) betänkande (DsA 1974: 3) Institut för
miljömedicin jämte remissyttranden. Arbetsmiljöutredningen anför med anledning
härav att spännvidden av den forsknings-, utrednings- och dokumentationsverksamhet
som måste ligga till grund för bedömningar och beslut inom produktkontrollen
svårligen kan fångas in inom ett laboratorium eller institut. Utredningen kan
därför inte ansluta sig till LABAN:s förslag att inrätta ett institut för miljömedicin
för produktkontroll. I stället förordas att omgivningshygieniska avdelningen
knyts organisatoriskt till socialstyrelsen och där bildar ett laboratorium för
miljömedicinska frågor. Denna fråga bereds f. n. inom socialdepartementet.
Utredningen betonar samtidigt att
arbetarskyddsstyrelsen måste få tillräckliga forsknings- och utredningsresurser
för produktkontroll. Särskilt angeläget från produktkontrollsynpunkt anses
vara att få till stånd en förstärkning av de toxikologiska resurserna. Därjämte
betonas angelägenheten av att verksamheten vid den arbetsmedicinska
avdelningen byggs ut med avseeende på såväl medicinsk epidemiologi som
statistik. Utredningen tillägger att förstärkningar behövs också inom
universitets-och högskoleorganisationen där olika arbetsvetenskaper i dag inte
har den bredd som erfordras för en aktiv produktkontroll.
I fråga om hissar föreslår
utredningen att fasta hissar och hknande transportanordningar i princip förs in
under byggnadslagstiftningen och att arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn
begränsas att bara gälla gmv-hissar och tillfälligt anordnade hissar på
arbetsplatser. Samtidigt framhålls att samtliga förhållanden på arbetsställena
bör omfattas av arbetsmiljölagen, varför arbetarskyddsmyndighetema även i
fråga om fasta
Prop. 1976/77:149 156
hissar
bör ha ett ansvar på samma sätt som i andra fall där annan myndighet har
särskilt områdesansvar.
14.3
Remissyttrandena
Remissinstanserna ger följande allmänna synpunkter
på organisationen av arbetarskyddsmyndigheterna.
LO delar utredningens uppfattning att en kraftig
uppmstning måste ske av arbetarskyddsmyndigheterna. LO anser sig i likhet med
utredningen inte ha möjlighet att närmare gå in på bedömningen av vilka
resursökningar som behövs. Det bör enligt LO prövas om skäl föreligger att vid
rekrytering till arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning tillföra den
praktiska kunskap och erfarenhet som finns hos exempelvis kvalificerade
skyddsombud. Vidare bör övervägas lämpligheten av att ändra
yrkesinspektionsnämndernas sammansättning så att arbetstagama får majoritet.
Även TCO framhåller att det i hög grad kommer att
bero på arbetarskyddsstyrelsen, om förväntningarna på den nya lagstiftningen
skall infrias. Enligt TCO:s bedömning synes arbetarskyddsstyrelsen sakna de
administrativa resurser som erfordras för en långsiktig verksamhetsplanering.
Mot derma bakgrund anser TCO det angeläget att en översyn av verksamheten
sker. TCO föreslår att regeringen ger statskontoret i uppdrag att verkställd
deima översyn. Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med statens personalnämnd,
riksrevisionsverket och statens personalutbildningsnämnd och i samverkan med
berörda personalorganisationer. Vidare anser TCO att arbetstagarrepresentationen
i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna bör förstärkas med hänsyn
till den utveckling som pågår vad gäller sammansättning av skyddskommittéer
och företagshälsovårdsorgan. Beträffande konsekvenserna av utredningsförslaget
för arbetarskyddsverkets personal hänvisar TCO till yttrande av avdelning 301
ST- Arbetarskydd som lägger fram förslag till handlingsprogram i följande
punkter. Verket måste snarast tillsammans med personalorganisationerna
fastställa hur stor tillväxt som verksamheten praktiskt klarar av. Från
statsmakterna måste försäkringar skaffas om den ungefärliga tillväxttakt som
är samhällsekonomiskt tänkbar så att långsiktig planering är möjlig. Med
utgångspunkt i tillväxttakten fastställs hur stor eller liten del av arbetsmiljöutredningens
målsättningar som verket praktiskt kan klara samt tidsplaner för olika steg.
Det interna planerings- och rationaliseringsarbetet prioriteras. Den interna
utbildning som är eftersatt för främst arbetarskyddsstyrelsens personal måste
intensifieras. En attitydundersökning företas av personalens attityder till och
trivsel i arbetet. För arbetsmarknadspartema klargörs att det övervägande
ansvaret i arbetsmiljö-frågorna ligger hos parterna samt vad man i praktiken
kan fordra av yrkesinspektionen.
Prop. 1976/77: 149 157
SFO ansluter sig också till utredningens
uppfattning att en fortsatt kraftig förstärkning av arbetarskyddsmyndigheternas
resurser är nödvändig. Organisationen finner det angeläget att inom eller i
anknytning till arbetarskyddsstyrelsen ett bredare instrument tillskapas med
liknande funktion som produktkontrollnämnden, där även representanter för
tillverkare av kemiska produkter skulle ingå. Kemikontoret och Föreningen
Bekämpningsmedelsleverantörer framhåller som angeläget att inom
arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse bereds plats för den industri som har
direkt anknytning till de kemiska riskerna i arbetslivet. Även KF-KFO tar upp
frågan om representation. Med hänsyn lill kooperationens ställning inom t. ex.
detaljhandelsområdet anses motiverat att kooperationen blir representerad i
arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse och yrkesinspektionsnämndema, åtminstone
när frågor som berör kooperativa företag behandlas.
Arbetarskyddsstyrelsen konstaterar att kraven på
styrelsen och yrkesinspektionen kommer att skärpas väsentligt om den
föreslagna lagstiftningen genomförs. Samtidigt får dessa myndigheters åtgärder
en allt större betydelse för enskilda människors och företags situation. Även
detta gäller ökade krav på resurser. I samma riktning verkar de stora
utvidgningar som föreslås i lagens tillämpningsområde liksom önskemålen om att
nya typer av miljöfaktorer, såsom t. ex. de psykosociala faktorerna, skall
beaktas. Likaså ökar kraven på forskning som kan ge behövligt underlag för
tillsyns- och föreskriftsarbetet. Den nya lagstiftningen kommer också att
medföra ett stort utbildningsbehov såväl för styrelsens och distriktens
personal som för olika grupper inom arbetslivet. En stor del av arbetet med
denna utbildning och information kommer att falla på tillsynsmyndigheterna. Det
anses uppenbart att för de nya uppgiftema behövs betydande
resursförstärkningar. Styrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1977/78 lagt fram förslag om en etappvis utbyggnad av arbetarskyddsverket. Även
sedan förstärkningar tillförts verksamheten kommer det dock att ta avsevärd
tid innan arbetsmiljölagens intentioner helt kan förverkligas. Detta bör
beaktas bl. a. då det gäller att fastställa övergångsbestämmelser till den nya
lagstiftningen.
Vidare framhåller arbetarskyddsstyrelsen att
arbetsmiljölagen föreslås gälla också arbete som omfattas av tillsyn enligt
vissa andra lagar och som övervakas av särskilda tillsynsmyndigheter. För att
det i dessa fall inte skall uppkomma gränsdragningsproblem mellan de olika
tillsynsmyndigheterna måste ett nära samarbete komma till stånd mellan dessa i
syfte att klarlägga hur tillsynsarbetet skall fördelas. Detta understryks även
av bl. a. socialstyrelsen, planverket, skolöverstyrelsen och Svea hovrätt.
Statskontoret betonar med anledning av de
föreslagna utvidgningama av tillsynsansvaret vikten av att
arbetarskyddsmyndigheterna organise-
Prop. 1976/77:149 158
ras
så att de besitter den kompetens som arbetsmiljölagen förutsätter. De
organisatoriska frågor rörande arbetarskyddsverket som aktualiseras genom den
föreslagna lagstiftningen bör föranleda en allmän översyn av
arbetarskyddsverkets organisation. En sådan översyn anses också böra omfatta
frågor om den närmare arbetsfördelningen inom arbetarskyddsverket på central
och regional nivå samt mellan verket och andra myndigheter på
arbetsmiljöområdet.
Riksrevisionsverket
anför följande. I "arbetsmiljösystemet" ingår förutom statliga
myndigheter även vissa kommunala tillsynsmän samt arbetsmarknadens parter,
företag, förvaltningar m. fl. Frågan vilken roll arbetarskyddsverket skall ha i
detta system borde mer utförligt ha diskuterats av utredningen.
Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen bedriver i samråd med
riksrevisionsverket ett utvecklingsarbete avseende verksamhetsplaneringen. Den
nya arbetsmiljölagen innebär att behovet av planering kommer att Öka. Arbetet
med en organisationsöversyn torde emellertid bli för krävande att klara av inom
ramen för det ordinarie budgetarbetet. Ett alternativt sätt kunde därför vara
att låta en särskild utredningsgrupp med representanter för arbetarskyddsverket
och andra intressenter utreda dessa frågor och att samordna detta arbete med pågående
försök att utveckla en lämplig programstruktur för arbetarskyddsverkets
verksamhet.
Statens
handikappråd framhåller att tillräcklig personal med kännedom om
handikappfrågor måste finnas inom arbetarskyddsverket. Vidare betonas att de
som är ansvariga för arbetsmiljöns utformning kan hämta värdefull kunskap om
krav och behov hos handikapporganisationerna. Handikappförbundens
centralkommitté menar att den goda ansats som finns i förslaget till stora
delar förutsätter en organisation som är kapahel att tillgodose de
handikappades intressen såväl vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter som
vid tillsynen ute i distrikten. För att säkerställa en utvecklmg i rätt
riktning krävs att handikapprörelsen får representation i arbetarskyddsverkets
ledning.
ÖB
har i princip uiget att erinra mot förslaget att tillsynen av arbetsmiljön inom
försvaret skall åvila arbetarskydds-styrelsen och yrkesinspektionerna. Militär
representant anses böra ingå i yrkesmspektionsnämnd vid behandling av frågor
inom försvarsmakten. Av utredningen angivna principer rörande tillsynen av
verksamheten inom försvaret biträds även av försvarets materielverk som
framhåller betydelsen av en nära samverkan mellan arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen å ena sidan samt försvarets centrala och regionala
lednmgsorgan å andra sidan. På så vis kan tillsynsmyndigheten vid inspektioner
inom specialområden, där egen sakkunskap ej disponeras, biträdas av personal
från försvarsmakten. I anslutning till utredningens uttalande om tillträde för
tillsyn inom försvarsanläggning framhåller ÖB att personalkontroll enligt
personalkontrollkungörelsen är endast en
Prop. 1976/77:149 159
av
flera delar i personbedömning vid tjänstetillsättning. Samråd mellan ÖB och
arbetarskyddsstyrelsen måste ske i ett tidigt skede när det gäller att
fastställa ansvarsområden för tjänsteman inom tillsynsorganisationen.
Remissinstanserna ger följande synpunkter på
arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet.
LO framhåller att utredningens förslag angående
förhandsgranskning kommer att ställa stora krav på myndigheten att klara av den
mångfald av föreskrifter som erfordras för att i detalj reglera vad som är
lagens allmänna målsättning för arhetsmiljöförhållandena. Eftersom myndighetens
föreskrifter är av så avgörande betydelse för att erhålla en genomgripande
förändring av arbetsmiljön, inte minst vad gäller de områden som de direkt
straffsanktionerade föreskriftema omfattar, fömtsätter LO att dessa
föreskrifter kommer att utarbetas i nära samråd med de fackliga
organisationema. Det måste klart uttryckas i lagen att arbetstagarpartema skall
ha rätt att delta vid utarbetandet av föreskrifter och ändringar i dessa. Även
TCO anser det angeläget att partssamarbetet byggs ut i författningsarbetet.
Viktigare författningsarbete bör enligt SAF:s mening ske i kommittéer med
deltagande av representanter för arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens
parter, eventuellt med komplettermg av fristående experter. Föreningen
understryker att det måste klart framgå av den aktuella författningen om ett
påbud är straffsanktionerat eller ej.
Enligt arbetarskyddsstyrelsen är det för styrelsens
föreskriftsarbete väsentligt att ett nära samarbete kommer till stånd mellan
dels styrelsens tekniska, medicinska och juridiska experter, dels arbetsmarknadens
parter och andra intressenter. Detta arbete kommer enligt styrelsen att bli
mycket resurskrävande. Skolöverstyrelsen förutsätter ett nära samarbete med
arbetaiskyddsstyrelsen vid utarbetande av föreskrifter och anvisningar
beträffande lokaler liksom i skyddsfrågor på skolans område och rörande
minderåriga. Byggnadsstyrelsen anser det vara av största vikt att även
styrelsen bereds tillfälle att delta i författningsarbetet på
undervisningsområdet. Landstingsförbundet understryker att fömtsättningar måste
skapas för samråd i författningsfrågor även mellan sjukvårdshuvudmännen och
arbetarskyddsstyrelsen. Domänverket framhåller starkt att ett samråd med arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen vid utformningen av anvisningar m.m. till lagförslagets
rambestämmelser är angeläget. Även LRF framför mot bakgrunden av den föreslagna
lagstiftningens vidgade tillämpningsområde ett bestämt önskemål om att få medverka
i arbetarskyddsstyrelsens författnings-verksamhet.
Arbetarskyddsstyrelsen konstaterar vidare att det
finns en mängd bestämmelser inom försvaret i form av föreskrifter, reglementen,
övningsbestämmelser, instruktioner m. m. Förslaget till arbetsmiljölag inne-
Prop. 1976/77:149 160
bär
en betydande utvidgning av arbetarskyddsmyndighetemas tillsyn på det milhära
området. Det torde efter hand bli nödvändigt att göra en prövning av om de nu
beskrivna bestämmelserna erbjuder betryggande säkerhet i arbetsmiljölagens
mening. ÖB framhåller att arbetarskydds-styrelsens tillämpningsföreskrifter
måste utarbetas i nära samverkan med försvarsmakten och med beaktande av de
speciella förutsättningar som gäller för försvaret. Fortifikationsförvaltningen
anför att verket måste ha möjlighet att inom sitt område aktivt medverka vid
utarbetande av följdförfattningar. Enligt försvarets materielverks uppfattning
är frågan om samordning av författningsarbetet utomordentligt viktig.
SIS understryker utredningens uttalande om
betydelsen av standardiseringsorganens medverkan i författningsarbetet.
Frågan om arbetstagarrepresentation i standardiseringskommittéer har i viss
utsträckning redan uppmärksammats av SIS.
Ett
flertal remissinstanser behandlar utredningens förslag om spridning m. m. av
arbetarskyddsstyrelsens författningar. LO biträder utredningens förslag att
arbetarskyddsstyrelsens författnmgar skall vara tillgängliga för dem som är
sysselsatta i skyddsarbetet och att författningarna skall tillhandahållas utan
kostnad. Utredningens förslag att de föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
meddelar skall tillhandahållas gratis tillstyrks vidare av bl. a. TCO, SAF,
arbetarskyddsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, försvarets materielverk,
produktkontrollnämnden och strålskyddsinstitutet. Svea hovrätt understryker
starkt vikten av snabb och lättfattiig information ut till arbetsplatsema om
de materiella regler som omfattas av straffbestämmelser. Lantbruksstyrelsen
anser det inte vara rimligt att berörda företagare skall behöva skaffa alla
anvisningar, meddelanden m. m. som berör jordbruk resp. trädgårdsskötsel. Någon
form av förenklad och anpassad skriftlig information torde vara nödvändig.
Enligt SIS måste standard, till vilken arbetarskyddsstyrelsen hänvisar i sina
föreskrifter, köpas från SIS eller alternativt, om standarden tas in t. ex. som
bilaga i styrelsens författning, SIS kompenseras härför. Denna fråga synes
enklast kunna lösas genom överenskommelse mellan arbetarskydds-styrelsen och
SIS i varje enskilt faU.
Invandrarverket erinrar om att
arbetarskyddsstyrelsen har inlett en verksamhet med att ge ut sammanfattningar
av en del av styrelsens anvisningar i broschyrform. I några fall har dessa
översatts till invand-rarspråk. Enligt verkets uppfattning måste
arbetarskyddsstyrelsen i fråga om varje anvisning beakta invandramas behov av
information. Om det skall vara möjligt att fullgöra infonnationsuppgiftema
gentemot invandrama är det enligt invandrarverket nödvändigt att förstärka arbetarskyddsmyndigheternas
resurser både centralt och regionalt.
Remissinstansema har med särskilt avseende på
yrkesinspektionens arbetsformer anfört följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:149 16i
Enligt LO:s uppfattning måste yrkesinspektionen
avsevärt öka sin inspekterande verksamhet. Varje arbetsställe bör i princip ha
ett besök per år. Framför allt måste besöksfrekvensen öka i de mindre företagen.
Yrkesinspektionen måste också ges resurser för att kontrollera den mättekniska
insats som varje arbetsgivare skall genomföra och ha möjligheter att kalibrera
instrument. LO anser det positivt att skyddsombud nu har anställts som
yrkesinspektörer. Rekryteringen av personal måste emellertid fortsättningsvis i
än större utsträckning ha denna inriktning. Som otillfredsställande upplevs
att yrkesinspektionsnämndema inte har något inflytande över
tjänstetillsättningen. Nämnderna bör därför ha rätt att yttra sig över sökande
till tjänst inom yrkesinspektionen. LO tar vidare upp den regionala
skyddsombudsverksamheten och betonar att det är viktigt att en god kontakt
upprätthålls mellan myndighetema och de regionala skyddsombuden. Det anses
värdefullt att också regionala skyddsombud tillställs avskrift av meddelande
till arbetsställe inom skyddsområdet, även om sådan avskrift har tillställts
det lokala skyddsombudet.
TCO framhåller att yrkesinspektionen bör ha
tillgång till specialister inom alla onuåden som täcks av det nya lagförslaget.
Med hänvisning till att arbetsmiljön också omfattar den psykosociala sidan av
arbetssituationen anses det givet att tillsynsmyndigheten också skall kunna
ingripa i situationer som innebär risker av psykisk art. Detta ställer nya krav
både på fortbildning av inspektionens personal och i rekryteringshänseende.
Vid rekrytering av personal till inspektionen anses vidare i större
utsträckning än hittills böra tas till vara erfarenhet från facklig och
liknande verksamhet.
Yrkesinspektionen i Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,
Falun och Gävle samt statskontoret understryker också att de olika distrikten
bör ha tillgång till expertis inom det psykosociala området. Yrkesinspektionen
i Stockholm konstaterar vidare behov av ergonomisk sakkunskap. Det synes
lämpligt att ergonom eller sjukgynmast blir tillgänglig för distrikten och att
denne får till uppgift att se till att även handikappades behov beaktas.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att det inom
anpassningsverksamheten finns ett trängande behov av lokal och regional
exepertmed-verkan i fråga om skydds- och anpassningsåtgärder för handikappade.
Det ligger närmast till hands att sådan medverkan söks hos yrkesinspektionen,
som dock inte synes i erforderlig omfattning ha behövlig handikappkännedom. Det
anses därför synnerhgen angeläget att i första hand några tjänstemän vid varje
distrikt snarast ges utbildning i handikappfrågor.
Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning
att det inte är realistiskt med regelbundna mspektioner av alla familjejordbmk.
Skall lagstiftningen resultera i bättre arbetsmiljö måste emellertid aktiva in-
11
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 162
formations-
och rådgivningsresurser skapas. LRF betonar vikten av att utredningens synsätt
på tillsynen vid de mindre arbetsplatserna blir vägledande. Den föreslagna
lagstiftningen kommer att ställa mycket stora krav på ensamföretagare och
liknande företag. En omfattande information och rådgivning måste här vara
myndigheternas främsta medel att främja att lagstiftningens intentioner
efterlevs.
Enligt invandrarverkets uppfattning bör
yrkesinspektionen i sin tillsynsverksamhet alltid beakta behovet av att anlita
tolk vid besök på arbetsplatser där invandrare finns anställda. Lämpligen bör
de därvid använda sig av de arbetstolkar som eventuellt finns på företaget. På
mindre arbetsplatser med enstaka invandrare anställda kan ofta kommunerna stå
till tjänst med förmedling av tolk under fömtsättning att ansvarig myndighet
står för kostnaderna.
Rikspolisstyrelsen anför följande. Bestämmelsema om
polisiär handräckning åt tillsynsmyndighet är oklara. Enligt styrelsens
uppfattning bör handräckningen endast omfatta att bereda tillsynsmyndighetens
personal skydd vid undersöknmg och verkställighet. Annan polisiär handräckning
är begränsad på detta sätt. Handräckningen bör sålunda ej avse åtgärder som
ingrepp i maskiner, avstängning av maskiner, låsning och plombering av lokaler
och maskiner.
Enligt LO bör den kommunala tillsynen föras över
till yrkesinspektionen så att man får en likvärdig tillsyn oavsett arbetsställets
storlek. Även TCO framhåller att brister föreligger på många håll vad gäller
den kommunala tillsynen. TCO anser att kommun bör utse tillsynsman i samråd med
de lokala fackliga organ."sationema. Enligt Kommunförbundets åsikt kan
tillsynen över de mindre arbetsplatsema inte bli effektiv inom ramen för
nuvarande organisation, som kännetecknas av ett splittrat ansvar, en splittrad
administration och en sphttrad syn på tilldelningen av resurser. För kommunerna
skulle det vara värdefullt om det nu kunde fattas principbeslut om ett statligt
övertagande av ansvaret för den kommunala tillsynen. Liknande synpunkter
anförs av länsstyrelsen i Stockholms län, Göteborgs, Norrtälje, Solna och
Stockholms kommuner, yrkesinspektionen i Uppsala, Eskilstuna, Kalmar och Falun
samt hälsovårdsstadgeutredningen. Även enligt socialstyrelsens uppfattning är
den nuvarande kompetensfördehiingen mellan kommunal tillsyn och statlig
yrkesinspektion otillfredsställande. Styrelsen föreslår i första hand att den
kommunala tillsynen i fråga om mindre arbetsplatser får samma befogenheter som
tillkommer yrkesinspektionen. I andra hand föreslår styrelsen att tillsynen
helt görs till en statlig angelägenhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län noterar
också betydande brister i den kommunala tillsynen och föreslår att man prövar
möjligheten att bygga ut verksamheten med statliga stimulansbidrag.
Arbetarskyddsstyrelsen
biträder förslaget att iprängämnesin-
Prop.
1976/77:149 163
spektionen
och statens elektriska inspektion inte längre skall vara specialinspektioner
inom yrkesinspektionen. Styrelsen utgår från att det blir ett nära samarbete
mellan styrelsen och berörda myndigheter mot bakgrund av den stora betydelse
dessas arbetsuppgifter har för arbetsmiljön. Även industriverket ansluter sig
till förslaget. Verket menar samtidigt att yrkesinspektionen i största möjliga
utsträckning bör utnyttja de resurser och den kompetens som f. n. finns inom de
bägge specialinspektionerna. Det anses också av vikt att de nuvarande special
inspektionerna inte avskärmas från arbetarskydds-arbetet på fältet, vilket kan
hindra den övriga verksamheten. En rad andra remissinstanser betonar också
nödvändigheten av ett nära samarbete mellan arbetarskyddsmyndigheterna och
andra myndigheter med säkerhetsinriktade uppgifter. Enligt SAF är det
väsentligt att sprängämnesinspektionen även fortsättningsvis får ett avgörande
inflytande på säkerhetsfrågor i samband med tillverkning och hantering av brandfarliga
och explosiva varor.
Förslaget om specialinspektionemas upphörande
biträds vidare av bl. a. fortifikationsförvaltningen och försvarets
materielverk. Materielverket förutsätter att frågor om fördelnuigen av
uppgifter och ansvar mellan yrkesinspektionen och de båda nuvarande
specialinspektionerna närmare utreds för en övergångsjjeriod.
Sprängämnesinspektionen avstyrker däremot för sin
del förslaget och menar att det är omöjligt för inspektionen att utan ställning
som arbetarskyddsmyndighet utöva någon arbetarskyddstillsyn. Överinspektörerna
vid statens elektriska inspektion framhåller att tillsynen på det elektriska
området inte får splittras. Någon ändring av innehållet i gällande arbetarskyddslagstiftning
vad avser faror från elektrisk ström anses i vart fall inte böra ske förrän ett
mera konkret förslag än det föreliggande har utformats och remissbehandlats.
Statskontoret, som biträder förslaget rörande sprängämnesinspektionen, hänvisar
till att statskontoret f. n. genomför en utredning om den elektriska
inspektionen. Därvid kan vissa gränsdragningsproblem mellan
arbetarskyddsstyrelsen och den elektriska inspektionen komma att beröras.
Resultatet av denna utredning bör därför avvaktas innan ett ställningstagande
tas till utredningens förslag i fråga om den elektriska inspektionen.
Strålskyddsinstitutet instämmer i huvudsak i vad
utredningen anför om ansvaret för strålskyddsfrågor. Mot utredningens uppfattning
att det i vissa fall kan vara lämpligt att generella föreskrifter meddelas inom
arbetsmiljölagstiftningens ram i den mån verkningar av joniserande strålning
ger sig till känna inom arbetslivet invänds att den övervägande delen av
institutets uppgifter avser övervakning av källor till joniserande strålning
som används i arbetslivet. Mestadels krävs därvid en helhetsbedömning av olika
strålskyddshänsyn, och reglering bör då ske på grundval av strålskyddslagen.
Även den löpande
Prop. 1976/77:149 164
tillsynen
anses därvid böra utövas av institutet. I fall där arbetarskyddet inte hänger
starkt samman med andra skyddshänsyn, kan det vara lämpligt att ytterligare
diskutera vilken ansvarsfördelning som är mest ändamålsenlig. Enligt
institutets uppfattning bör emellertid även i dessa fall detaljregleringen
främst ske på grundval av strålskyddslagen. Med denna ansvarsfördelning bör
behovet av sakkunskap vid arbetarskyddsstyrelsen inom området joniserande
strålnmg vara relativt begränsat. Yrkesinspektionens tjänstemän bör dock
utbildas i strålskydd. Vad gäller skyddet mot icke-joniserande strålning anser
institutet att de resurser som institutet har fått för tillsyn i första hand
motsvarar vad som krävs för rollen som expertmyndighet. Det anses fördelaktigt
om arbetarskyddsmyndigheterna koncentrerar sina tillsynsresurser inom de områden
där institutet inte kan göra några större insatser.
Statskontoret framhåller att olika
arbetsmiljöfaktorer bör så långt möjligt bli föremål för en samlad bedömning av
en och samma myndighet. Ansvaret för generella skyddsföreskrifter mot
strålning anses därför böra ligga på strålskyddsinstitutet medan de detaljerade
strålskyddsföreskrifterna, som är nödvändiga inom andra myndigheters ansvarsområden,
bör tas fram av respektive sektorsansvarig myndighet. Utformningen av sådana
detaljerade föreskrifter bör ske i nära samråd med strålskyddsinstitutet. Vad
gäller yrkesinspektionens tillsyn tillstyrker statskontoret förslaget att
inspektionen skall ha tillsynsansvar enligt arbetsmiljölagen även för
strålskyddsområdet.
LO anser det väsentligt att produktkontrollnämnden
har en fristående ställning. LO framhåller vidare att det är i hög grad
angeläget att produktkontrollmyndigheten får resurser att göra övergripande produktutredningar.
Produktkontrollnämnden anser det angeläget att nämnden för sitt arbete kan
utnyttja den sakkunskap som finns representerad inom andra myndigheter, vilkas
verksamhet har samband med nämndens uppgifter. Inte minst bör ett sådant
samarbete etableras med arbetarskyddsstyrelsen. Nämnden framhåller att
naturvårdsverket i samarbete med bl.a. arbetarskyddsstyrelsen f. n. är
sysselsatt med att utarbeta grundläggande riktlinjer för tillsynsarbetet enligt
lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Statskontoret lägger stor vikt vid att
produktkontrollen samordnas speciellt rörande utvärderingsarbete och information
samt biträder utredningens uppfattning att produktkontrollnämnden är lämplig
som central produktkontrollmyndighet med samordningsansvar inom området.
Utredningen förordar att regleringen av
brandfarliga och explosiva varor på sikt inordnas under lagstiftningen om
hälso-och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämnden framhåller med anledning
härav att det ter sig alltmer motiverat att göra en översyn av nämnda
lagstiftning i syfte bl. a. att bättre än vad nu är fallet precisera tillsynsmyndigheternas
befogenheter. Vid en sådan översyn kan det enligt
Prop. 1976/77:149 165
nämnden
bli aktuellt att i ljuset av då vunna erfarenheter pröva också den av
utredningen väckta frågan. Industriverket understryker vikten av att hithörande
frågor inom en inte alltför avlägsen framtid ingående utreds med sikte på att
tillsynsverksamheten på detta område skall handhas av en myndighet och att
erforderliga författningar om brandfarliga och explosiva varor inarbetas i
produktkontrollagstiftningen. Industriverket skulle därmed inte längre svara
för dessa för verket tämligen främmande arbetsuppgifter. Enligt försvarets
materielverk bör denna fråga utredas först sedan erfarenheter har vunnits från
tillämpning av lagen om hälso- och miljöfarliga varor och den nya
arbetsmiljölagen. SAF anser att riskerna för brand och explosion knappast kan
få en tillfredsställande behandling i en produktkontrollagstiftning.
Kemikontoret har samma åsikt.
Industriverket delar utredningens uppfattning om
rådande samordningssvårigheter inom området transport av farligt gods.
Nuvarande ordning torde dock få godtas till dess större klarhet nås beträffande
en övergripande produktkontrollagstiftning avseende även explosiva och
brandfarliga varor. Produktkontrollnämnden anser också att gällande ordning är
behäftad med vissa brister. Även om en uppdelning av ansvaret på ett flertal
myndigheter i och för sig kan synas rationell med hänsyn till de olika
transportsätten, ifrågasätts dock om gällande ordning i längden är lämplig.
Enligt nämnden synes det kunna bli aktuellt att i stället överväga frågan om en
särskild myndighet för ändamålet. Även Kemikontoret anser behov föreligga av en
samordnad reglering på området för transport av farligt gods.
SACO/SR framhåller att en detaljreglering genom
tillämpningsföreskrifter till arbetsmiljölagen förutsätter att kraven på
miljön kan preciseras. Ett väsentligt medel att formulera miljökrav är forsknings-
och utvecklingsinsatser. Behovet härav innebär att forskningsresurserna på en
rad områden måste förstärkas. SACO/SR ser det som nödvändigt att denna
förstärkning sker i flera former, bl. a. genom att ökade resurser tillförs
universitet och högskolor samt arbetsmedicinska avdelningen vid
arbetarskyddsstyrelsen. I detta sammanhang framhålls att resurserna för
dokumentation och spridning av forskningsresultat måste förstärkas.
Organisationen understryker också behovet av en utbyggd tvärvetenskaplig
forskning rörande psykosociala frågor.
TCO understryker att det måste satsas betydligt mer
på forskning om tjänstemännens olika arbetsmiljöproblem. En fortlöpande
forskning inom det psykosociala onu-ådet skulle kunna ge större möjligheter att
förebygga arbetsmiljöproblem.
UKÄ anser att universitetens och högskolornas roll
har förbisetts av utredningen och betonar det stora behovet av ökade resurser
för utbildning och forskning inom arbetsmiljöområdet. Utbildnings- och forsk-
Prop. 1976/77:149 166
ningsbehovet
inom arbetsmiljöområdet på nivån efter gymnasieutbildningen bör därvid i
första hand täckas i anslutning tQl utbildning och forskning vid universitet
och högskolor med utnyttjande av där befintliga erfarenheter av utbildning,
forskning och utvecklingsarbete. En väl utbyggd basorganisation för framför
allt grundforskning men också basresurser för engagemang i sektoriella
forskningsprojekt av både grundforsknings- och lillämpningskaraktär bör finnas
inom högskolan. Vidare anses att samarbete i forskningsplaneringen bör
etableras mellan universitetsorganisationen samt sektorsorganen,
arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden och socialstyrelsen.
Arbetarskyddsfonden framhåller att
utredningsförslaget aktualiserar en förstärkning av forskningsresurserna på en
mängd olika områden. En betydande resurs för ändamålet utgör numera
arbetarskyddsfonden. Samtidigt måste emellertid breda basresurser skapas i
högskoleorganisationen och hos andra institutioner på området.
Arbetarskyddsfonden instämmer i utredningens överväganden i dessa frågor. Den
arbetsmedicinska avdelningen fyller enligt fonden en viktig funktion inom den
arbetsmedicinska forskningen i Sverige. För att markera avdelningens centrala
ställning och med hänsyn till den betydelse planeringen av forskningen inom
avdelningen kan få för forskningsverksamheten över huvud inom
arbetsmiljöområdet bör enligt fondens menmg övervägas att till avdelningen
knyta en särskild samrådsgrupp. Denna bör beredas möjlighet att följa och ge
synpunkter på forskningens inriktning och uppläggning vid avdelningen. En
sådan samrådsgrupp skulle också vara ett sätt att tillgodose de fackliga
organisationernas önskemål att få en närmare kontakt med forskningen inom
arbetsmiljöområdet och möjligheter att påverka denna forskning.
STU ser en samverkan med arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen som väsentligt. Genom att tillvarata kunskaper och erfarenheter
från dessa myndigheter skapas du-ekta möjligheter att påverka forskningens
inriktning mot de mest angelägna områdena. STU betonar därför vikten av att
dessa myndigheter har resurser för att tillsammans med STU och andra
forskningsstödjande organ planera och initiera forskning även utanför det
område där dessa myndigheter själva driver forskning. Även i genomförandet av
forsknings- och utvecklingsprojekt anses det väsentligt att
arbetarskyddsverket har möjligheter att medverka inom referensgmpper och
liknande.
Enligt IVA kommer arbetarskyddsstyrelsen förvisso
att behöva en slagkraftig forsknings- och utvecklingsverksamhet för att kunna
leva upp till de målsättningar arbetsmiljölagen antyder. Stora resurser och hög
kompetens hos forskarna kommer att krävas, bl. a. för att undvika
felprioriteringar. På olika områden kommer dock brist på kompetent personal att
uppstå. Ett sådant område är toxikologjn. Att i det läget splittra landets
toxikologiska resurser genom att låta olika statliga verk
Prop. 1976/77:149 167
bygga
upp egna små avdelningar vore enligt IVA olyckligt. För att få en mer
allsidifbelysning av toxikologins roll och möjlighet är det enligt IVA och
Kemikontoret angeläget att en utredning tillsätts för att utreda behovet och
utformningen av den framtida toxikologiska verksamheten i vårt land.
15
Sanktionssystem
15.1
Gällande bestämmelser
Sanktionssystemet i arbetarskyddslagen bygger i
huvudsak på att tillsynsmyndigheterna enligt lagens 53 eller 53 a § har möjlighet
att meddela föreläggande eller förbud när missförhållande i skyddshänseende
råder på arbetsställe. Enligt 63 § arbetarskyddslagen kan straff (dagsböter
eller fängelse i högst ett år) i sin tur följa om sådant påbud inte följs.
Genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen öppnades möjlighet för
tillsynsmyndighet att i stället förena föreläggande eller förbud med vite,
varvid straffansvar är uteslutet. En annan, nyhet i sanktionssystemet var att
tillsynsmyndighet, om arbetsgivare underlåter att vidta åtgärder som åligger
honom enligt föreläggande, kan förordna om rättelse på hans bekostnad.
Bestämmelser om tvångsförfarande med straffhot finns även i 5458 §§
arbetarskyddslagen. Dessa bestämmelser ansluter till lagens föreskrifter om
arbetstiden, om läkarundersökning av minderårig och om särskilda skyldigheter
för tillverkare och försäljare m. fl.
Arbetarskyddslagen innehåller direkta
straffsanktioner (dagsböter) främst som påföljd för vissa i lagen preciserade
gärningar. Straffbestämmelser finns sålunda för den som anlitar minderårig
eller kvinna till arbete i strid mot arbetarskyddslagen (62 och 66 §§). Vidare
föreskrivs straff för underlåtenhet att göra anmälan om att arbetslokal tas i
bmk m.m. (64 §) och för lämnande av oriktig uppgift till tillsynsmyndighet i
vissa fall (65 §). Enligt 67 § arbetarskyddslagen straffas arbetstagare som
utan giltigt skäl tar bort eller sätter ur bmk skyddsanordning. Uppsåt eller
oaktsamhet förutsätts för straffbarhet utom i fråga om lämnande av oriktig
uppgift, där endast uppsåtlig överträdelse avses. Vidare kan vårdnadshavare,
som med vetskap och vilja låtit minderårig användas till arbete, dömas till
permingböter.
Regeringen kan meddela särskilda föreskrifter i
vissa frågor som avses i arbetarskyddslagen (1416, 26 och 38 §§) samt närmare
föreskrifter angående lagens tillämpning (74 § första stycket). Till ledning
vid tillämpningen av lagen äger arbetarskyddsstyrelsen meddela råd och
anvisningar (74 § andra stycket). Enligt 75 § arbetarskyddslagen äger
regeringen vid meddelande av föreskrift med stöd av lagen sätta
Prop. 1976/77:149 168
ut
straff (dagsböter eller fängelse i högst sex månader) för förseelse mot
föreskriften.
Arbetarskyddslagstiftningen innehåller också vissa
regler om direkt straffansvar vid överträdelse av generella föreskrifter som
arbetarskyddsstyrelsen meddelar. I 63 § arbetarskyddslagen firms en bestämmelse
om straff (dagsböter eller fängelse i högst ett år) för den som bryter mot
föreskrift som styrelsen har meddelat om besiktning genom yrkesinspektionen av
arbetslokal innan den tas i bmk. Vidare bör nämnas 72 §
arbetarskyddskungörelsen. Underlåter arbetsgivare att föranstalta om
undersökning av luftförhållandena som styrelsen föreskrivit i fråga om visst
slag av arbete kan han straffas med dagsböter. Sådant straffansvar inträder
också om arbetsgivare inte följer vad styrelsen föreskrivit i fråga om
besiktning och provning eller högsta tryck resp. belastning av tryckkärl,
lyftanordning, transportanordning och lyftredskap. I kungörelsen finns vissa
ytterligare bestämmelser om straff för ordningsförseelser. Enligt kungörelsen
skall inte dömas till straff om omständigheterna ger vid handen att
försummelsen har berott på tillfälligt förbiseende.
15.2
Utredningen
Utredningen konstaterar att ett grundläggande drag
inom arbetarskyddslagstiftningen är att det finns sanktionsmedel som direkt
tar sikte på att rätta till missförhållanden i arbetsmQjön. Genom reglema om
föreläggande och förbud kan myndigheternas ingripanden inriktas på konkreta
åtgärder för att undanröja olycksrisker och framtvinga skyddsåtgärder och
förbättringar av arbetsförhållandena. Utredningen framhåller att de ändringar
som år 1973 genomfördes i lagstiftningen har gett tillsynsmyndigheterna
effektivare instrument för att säkerställa skyndsamt genomförande av
myndighetemas påbud. Utredningen hänvisar i detta sammanhang också till den
resursförstärkning som sker av tillsynsmyndigheterna inom arbetarskyddet liksom
till den utbyggnad av och de ökade befogenheter för de lokala
skyddsorganisationema som är en följd av 1973 års reformer. Vid prövning inför
yrkesinspektionsnämnden, vari ingår representanter för parterna, kan i
förekommande fall läggas fast om visst förfarande innebär överträdelse av
arbetarskyddslagstiftningen och föreläggande, förbud eller föreskrift
meddelas. Enligt utredningen kan sedan domstolsprövningen vid eventuell överträdelse,
inskränkas till att avse frågorna om yrkesuispektionsnämnden haft formell behörighet
att meddela påbudet, om detta vimnit laga kraft eller gällt utan hinder av förd
klagan och om påbudet efterlevts.
Utredningen diskuterar olika modeller till
reglering av arbetsmiljön genom ett allmänt direkt straffansvar enligt
arbetsmiljölagen. Denna genomgång föranleder den slutsatsen att en
ändamålsenlig lösning
Prop. 1976/77: 149 169
ej
kan vinnas enligt dessa linjer. I stället förordnas att med bibehållande i
princip av det nuvarande systemet i vidgad omfattning införs direkta
straffsanktioner i arbetsmiljölagen för avgränsade fall där den ansvarige
överträtt föreskrifter som anger vissa preciserade förfaranden. Utredningen
föreslår mot denna bakgrund straffbestämmelser för den som bryter mot
föreskrift som arbetarskyddsstyrelsen har meddelat enligt särskilda
bemyndiganden i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen. Härvid avses
främst överträdelse av särskild föreskrift angående förprövning av olika slag
eller förbud mot användning av viss arbetsprocess, arbetsmetod, teknisk
anordning eller farligt ämne, varvid dagsböter eller fängelse i högst ett år
anges som straffsats. Vidare avses bl. a. överträdelse . särskild föreskrift
om märkning, anmälan, förande av förteckning, läkarundersökning eller
installation av teknisk anordning. I huvudsaklig överensstämmelse med arbetarskyddslagen
och arbetarskyddskungörelsen innehåller förslaget dessutom straffbestämmelser
i anslutning till vissa i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen
beskrivna gärningar.
Enligt
förslaget skall arbetarskyddsstyrelsen i övrigt ha befogenhet att meddela
närmare föreskrifter för tillämpningen av arbetsmiljölagen. Sådana föreskrifter
förutsätts utgöra flertalet föreskrifter i författningar från styrelsen.
Beträffande dessa föreskrifter föreslås gälla ett sanktionssystem som delvis
ansluter till arbetarskyddslagens. Sålunda föreslås att tillsynsmyndighet får
meddela straff- eller vitessanktionerat föreläggande, förbud eller föreskrift
som behövs för att lagen eller föreskrift som meddelas med stöd av
arbetsmiljölagen skall efterlevas. Sådant påbud skall kunna meddelas redan i
samband med förhandsprövning. Även bestämmelsen om rättelse på den förelagdes
bekostnad föreslås överförd till arbetsmiljölagen.
Enligt majoritetsförslaget skall straff enligt
arbetsmiljölagstiftningen kunna utdömas såväl i fall då överträdelse skett
uppsåtligen som då gärningen begåtts av oaktsamhet. På den punkten har
arbetsgivarnas båda representanter i utredningen anmält reservation. De hävdar
att om fängelsestraff skall föreskrivas i föreslagen omfattning något som de
ställer sig synnerligen tveksamma till är det ett oeftergivligt krav att
sådant straff fömtsätter uppsåt eller i varje fall grov oaktsamhet. Enligt
reservanterna är det särskilt stötande om fängelsestraff skall kunna följa vid
oaktsam överträdelse av föreskrift som meddelats i administrativ ordning, låt
vara inom vissa i lagen vagt angivna ramar. Vidare anför reservanterna att de
anser fängelse vara en föga tjänlig sanktion för brott mot
arbetsmiljölagstiftningen. De understryker att redan den gällande
lagstiftningen och än mera den föreslagna ställer en lång rad mera tjänliga
medel till myndigheterna förfogande.
Utredningen framhåller att överträdelse av förbud
som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen inte bör få innebära någon
ekono-
Prop. 1976/77:149 170
misk
vinning genom brottet för överträdaren. Utredningen föreslår med hänsyn härtill
och även för att fortsatt brottslighet skall förhindras att teknisk anordning
eller ämne som varit föremål för sådant brott eller värdet därav skall
förklaras förverkat, om det ej är oskäligt.
Utredningen har övervägt möjligheten att vid sidan
av de påföljder som sålunda har föreslagits införa särskilda ekonomiska
sanktioner mot juridiska personer. Det nuvarande bötessystemet, med dagsboten
som ett centralt element, anses nämligen ofta leda tUl bötesbelopp som inte
utgör tillräcklig sanktion mot arbetsmiljöbrott i fall där ansvaret vilar på
juridisk person. Frågan om eventuell reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet inom straffrätten är emellertid f. n. under utredning. Mot
bakgmnd härav har arbetsmiljöutredningen avstått från att komplettera sitt
förslag på denna punkt.
Utredningen framhåller vidare att brottsbalken
innehåller straffbestämmelser som kan bli aktuella om man går till gmnden med
arbetsolyckor och andra yrkesskador. Har exempelvis skyddsanordningar varit
otillräckliga eller obefintliga eller har brister förekommit i skyddsinstruktioner
eller liknande kan sålunda förfarandet falla under de direkta
straffbestämmelserna i brottsbalken. Vid bedömande härav måste enligt
utredningen stor vikt läggas vid om föreskrift som arbetarskyddsstyrelsen
meddelat om arbetsmiljöns beskaffenhet blivit åsidosatt. Vidare betonas att
vållande ofta kan vara att söka i brister vid planeringen av arbete.
Slutligen framhålls att det är av största vikt att
man inom polis-och åklagarväsendet äger tillräckliga kunskaper om innehållet i
arbetsmiljölagstiftningen och dess tillämpning. Utredningen understryker vikten
av att informationsverksamhet i detta avseende ägnas fortsatt intresse från
såväl arbetarskyddsstyrelsens som åklagarnas sida.
15.3
Remissyttrandena
Den föreslagna principiella uppläggningen av sanktionssystemet
godtas av remissinstansema med vissa erinringar.
RÄ understryker att fängelsestraffet bör komma till
mycket ringa användning och i huvudsak förbehållas allvarliga uppsåtliga
lagöverträdelser. Enligt Svea hovrätt kommer den centrala tillsynsmyndigheten
att få utomordentligt vidsträckta befogenheter att meddela direkt
straffsanktionerade föreskrifter. Detta är ägnat att inge betänkligheter. Det
anses också tveksamt om böter och fängelse är den mest verkningsfulla
sanktionsformen vid överträdelser av föreskrifter som rör arbetsmiljön. Enligt
hovrättens mening måste det både vara effektivare och stå i bättre samklang med
nutida tendens_pr till avkriminalisering att införa någon form av ekonomiska
sanktioner. Frågan bör övervägas
Prop. 1976/77: 149 171
närmare
när pågående utredning om sådana sanktioner har slutförts. Kammarrätten i
Göteborg finner det av utredningen föreslagna systemet i och för sig innebära
en godtagbar avvägning mellan effektivitetssynpunkter och
rättssäkerhetssynpunkter. Kammarrätten ifrågasätter dock om fängelse skall
kunna ådömas även vid ringa oaktsamhet.
LO delar utredningens uppfattning att
tillsynsmyndigheternas resurser inte i alltför hög grad får bindas vid
utredningar av påstådda lagöverträdelser. LO accepterar därför utredningens
allmänna utgångspunkter beträffande de direkta straffbestämmelserna.
Organisationen anser dock att området för de i lagen direkt straffsanktionerade
skyldigheterna bör utvidgas på vissa punkter. Så bör arbetsgivarens
skyldigheter att låta skyddsombud medverka vid planering av arbetsmiljön,
eventuellt även hans instruktionsskyldighet, vara direkt straffsanktionerade.
LO framhåller vidare att utsättande av vite är en effektiv metod att i
enskilda fall framtvinga förändringar i arbetsmiljön. En fömtsättning är dock
att vitet fastställs till ett tillräckligt högt belopp. Även TCO tillstyrker
utredningens förslag. För arbetsgivare som inte följer yrkesinspektionens
direktiv måste påföljderna skärpas för att resultat skall nås. Vitesbelopp bör
sättas så högt att det blir företagsekonomiskt lönsamt att vidta förelagd
åtgärd. I första hand måste dock en bättre arbetsmiljö drivas fram genom en
dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare.
SAF framhåller att skärpningar i
arbetarskyddslagens ansvarsbestämmelser trädde i kraft den 1 januari 1974. Det
har sedan dessa regler infördes visat sig att de ger yrkesinspektionen bättre
underlag för verksamma åtgärder mot dåliga arbetsmiljöförhållanden. Föreningen
delar inte utredningsmajoritetens uppfattning om nödvändigheten av en skärpning
av sanktionerna för arbetsgivare utan instämmer i den reservation som i detta
avseende har avgetts av arbetsgivarnas representanter i utredningen. Liknande
synpunkter framförs av Stockholms, Skånes och Kalmar läns handelskamrar samt
SHIO. SFO delar utredningens uppfattning att påföljdssystemet enligt
arbetarskyddslagen bör förstärkas och kompletteras i den nya lagen.
Organisationen anser emellertid i likhet med reservanterna att hot om
fängelsestraff för arbetsgivaren är omotiverat. Det ifrågasattes också om inte
brott mot givna skyddsföreskrifter i vissa fall borde kunna föranleda påföljd
enligt arbetsmiljölagen för arbetstagare.
LRF konstaterar att arbetsgivarbegreppet enUgt
förslaget skall ges en mycket vid tolkning. Enligt förslaget kan fängelse upp
till ett år utdömas även då grov oaktsamhet eller uppsåt ej föreligger. Dessa
förhål!-..nden i förening med att vissa av de gärningar, för vilka straff
skall kunna utdömas, i stort sett inte alls har specificerats i lagtexten
finner LRF klart stötande.
Domänverket är av principiella skäl tveksamt till
föreslagen skärpning av sanktionssystemet. Enligt verkets uppfattning har hot
om straff-
Prop. 1976/77:149 172
sanktioner
ingen preventiv verkan och synes erfarenhetsmässigt endast innebära en minskad
benägenhet att acceptera ansvar.
Vägverket anser att fängelsestraff bör ifrågakomma
endast i fall då uppsåt föreligger. Enligt 5/ kan vad utrednmgen har anfört
inte förbehållslöst godtas såsom en riktig utläggning av de åsyftade reglerna
i brottsbalken. SJ hänvisar till gällande allmänna principema för underlåtenhets
straffbarhet. Särskilt utredningens påstående att straffbart vållande ofta kan
vara att söka i brister i planeringen av arbetet framstår mot bakgrunden härav
som diskutabelt. Statens personalnämnd instämmer i vägverkets och SJ:s
synpunkter.
Remissinstanserna ägnar stor uppmärksamhet åt
frågan om arbetsgivaransvarets placering.
LO framhåller att nuvarande bestämmelser om
delegation av arbetsgivaransvaret leder till svårigheter när det gäller att
fastställa vem som bär ansvaret för brott mot arbetsmiljölagen, inte minst inom
den offentliga sektorn. LO kräver därför att en särskild regel införs om
skyldighet för arbetsgivaren att anmäla till yrkesinspektionen vem som bär
arbetsgivaransvaret enligt arbetsmiljölagen. Underlåtenhet att följa denna
bestämmelse bör medföra att ansvaret träffar den som ytterst ansvarar för
företagets verksamhet. Beträffande statlig verksamhet bör
sanktionsbestämmelsema i stor utsträckning kunna knytas tUl lägre nivåer än den
högsta ledningen. Förhållandena inom den offentliga sektorn innebär även enligt
TCO särskilda problem vad gäller ansvarsfördelningen. Det anses nödvändigt att
särskilda medel avsätts i budgeten i stat och kommuner för att användas till
arbetsmiljöförbättrande åtgärder inom viss myndighet eller del därav. Myndigheten
skulle då bli ansvarig för dessa medels användande och skulle inom ramen för
derma medelstilldelnuig på ett klarare sätt än nu ha ansvaret för att
föreskrifter följs.
SAF framhåller att det kan vara mycket svårt att
utröna vem som har ansvaret för en försummelse. Frågan gäller i sista hand
möjlighet att känna förtroende för de regler man har att rätta sig efter. Detta
är enligt föreningens mening en fråga som kan få avgörande betydelse för hela
inställningen till arbetsmiljölagstiftningen. KF-KFO anser det vara en brist
att den föreslagna lagstiftningen inte eliminerar nuvarande svårigheter vid den
straffrättsliga bedömnmgen. KF-KFO understryker att möjligheten att delegera
ansvaret för arbetarskyddet är betydelsefullt framför allt inom större
företag. Frågan om medbestämmanderättens betydelse vid överföring av ansvar
anses vara av så central betydelse att den bör belysas i ett vidare
sammanhang.
Även arbetsmarknadsstyrelsen anser att en viktig
fråga som måste uppmärksammas är huvudansvaret för arbetsmiljön. Ett
klargörande uttalande är enligt styrelsens uppfattning erforderligt. Kalmar
läns landsting har samma åsikt.
Prop. 1976/77: 149 173
Angående den föreslagna bestämmelsen om förverkande
förklarar LO att påföljden utgör ett viktigt komplement till övriga
sank-lionsbestämmelser. Främst anses den vara ett utmärkt medel att upprätthålla
principen att ingen skall kunna göra en ekonomisk vinst genom att åsidosätta
lagens regler. Enligt RÅ förefaller emellertid förslaget alltför vittgående. RA
ifrågasätter om det är påkallat med förverkande i vidare mån än för att
förebygga brott. Bestämmelsen bör då utformas efter mönster av 36 kap. 3 §
brottsbalken.
Utöver de av utredningen föreslagna
sanktionsreglerna föreligger enligt LO:s uppfattning ett stort behov av en
speciell straffavgift för juridiska personer, främst för att upprätthålla
principen att åsidosättande av lagens regler aldrig skall innebära ekonomisk
vinst. Avgiften bör bestämmas till visst belopp per vecka som överträdelsen
har ägt mm och per berörd arbetstagare. Beloppet bör därvid fastställas med
hänsyn till brottets svårighetsgrad. Påföljden bör enligt LO inträda oavsett
om någon fysisk person döms till ansvar för brottet, eftersom syftet är att den
juridiska personen inte skall göra en ekonomisk vinst genom lagbrottet.
RÅ
understryker att det är av vikt att polis och åklagare för sin brottsbeivrande
verksamhet äger tillräckliga kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen och dess
tillämpning. För att tillgodose detta behov har i RA:s regi satts igång en
omfattande utbildningsverksamhet. I april 1976 anordnades den första
veckokursen i intematform i en serie om fyra kurser angående brott på
arbetslivets område samt miljöområdet. I utbildningen deltar samtliga
statsåklagare och i princip en åklagare från varje lokalåklagarmyndighet. Från
rikspolisstyrelsens sida deltar en observatör i de första kurserna. Två kursdagar
ägnas åt vartdera området för arbetsmarknadsstyrelsens och arbetarskyddsstyrelsens
tillsynsverksamhet och en dag åt naturvårdsverkets och produktkontrollnämndens
verksamhetsområden. Under kursen anordnas paneldiskussioner med företrädare för
arbetsmarknadens parter.
Metoden rättelse på den förelagdes bekostnad är
enligt LO svårhanterhg men har i den mån den är möjlig att utnyttja vissa
avgörande fördelar. I arbetsplatsremissen har huvuddelen av deltagarna angett
denna metod som den bästa bland de olika sanktionsåtgärderna. Bestämmelsen om
rättelse på arbetsgivarens bekostnad har enligt arbetarskyddsstyrelsen och ett
antal yrkesinspektionsdistrikt alltsedan sin tillkomst vid 1973 års ändringar
i arbetarskyddslagen gett upphov till problem vid tillämpningen. Stadgandet
säger visserligen att åtgärden skall ske på arbetsgivarens bekostnad. I
allmänhet kan man dock räkna med att denne inte är beredd att frivilligt svara
för kostnaden. Om bestämmelsen skall kunna användas beträffande andra arbetsgivare
än staten måste det enligt styrelsen och yrkesinspektions-distrikten klargöras
hur denna fråga skall lösas.
Prop. 1976/77:149 174
16
Fullföljd av talan
16.1 Gällande
bestämmelser
Enligt 61 § arbetarskyddslagen förs talan mot
föreläggande eller förbud som har meddelats av yrkesinspektionen hos
arbetarskyddsstyrelsen.
Arbetarskyddsstyrelsen är enligt 73 §
arbetarskyddslagen slutinstans i vissa dispensärenden beträffande minderårig.
Fullföljd är vidare utesluten i frågor om medgivande att utse regionalt
skyddsombud. Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen i annan fråga förs
numera genomgående hos regermgen enligt de ändrade fullföljdsregler som gällei
fr. o. m. den 1 januari 1974.
Enligt 70 § arbetarskyddslagen, som också fått
ändrad lydelse fr. o. m. den 1 januari 1974, kan tillsynsmyndighet förordna att
beslut om ingripande mot brister i arbetsmiljön skall gälla utan hinder av att
det inte vunnit laga kraft.
16.2 Utredningen
Utredningen föreslår i arbetsmiljölagen
besvärsbestämmelser av motsvarande innehåll som i arbetarskyddslagen.
Bestämmelsen om talan mot yrkesinspektionens beslut hänförs dock mte bara till
föreläggande eller förbud utan ges en mera allmän utformning.
Beslut om generella föreskrifter anses kunna
överklagas av var och en som kan komma att beröras av beslutets verkningar.
Enligt vad utredningen uttalar torde detta för arbetarskyddets del inte gälla i
fråga om föreskrift som inte är förenad med omedelbart verkande sanktion. I
sådant fall står enligt utredningen i stället till buds möjligheten att
överklaga föreläggande eller förbud som i det särskilda fallet har meddelats
med stöd av den generella föreskriften.
Någon rätt för skyddsombud att överklaga beslut av
arbetarskyddsmyndighet finns inte inskriven i gällande arbetarskyddslag. Med
hänsyn till den aktiva roll som numera har tilldelats skyddsombud anser
utredningen detta vara en brist. Utredningen föreslår därför en bestämmelse
att huvudskyddsombud eller, om huvudskyddsombud inte finns, annat skyddsombud
får föra talan mot beslut enligt lagen för att ta tilll vara arbetstagarnas
intresse. Om skyddsombud inte finns får enligt den föreslagna bestämmelsen
talan föras av förening av arbetstagare i den mån saken rör
föreningsmedlemmarnas mtresse och föreningen tidigare yttrat sig i ärendet.
Utredningen tar även upp frågan om besvärsrätt för
de anställda i byggnadslovsärenden. Enligt 56 § I mom. byggnadsstadgan får byggnadslov
för arbetslokal eller personalmm endast beviljas om utiåtande föreligger från
yrkesinspektionen och av detta framgår att skyddsombud, skyddskommitté eller
organisation som företräder arbetstagarna
Prop. 1976/77:149 175
har
fått tillfälle att yttra sig i ärendet. Detta gäller dock inte om det ej är
känt för vilket slag av verksamhet arbetslokalen är avsedd. Det ligger enligt
utredningen nära till hands alt tillägga arbetstagarsidan rätt att föra talan
mot beslut i sådant byggnadslovsärende med hänsyn till den ställning som
beretts arbetstagarnas företrädare i dessa ärenden. På samma sätt som enligt
arbetsmiljölagstiftningen bör enligt utredningens uppfattning principen här
vara att arbetstagarparten skall ha besvärsrätt i byggnadslovsärende där de
anställda är företrädda. Utredningen föreslår att i 72 § byggnadsstadgan förs
in bestämmelse om talerätt för huvudskyddsombud eller, om sådant ombud inte
finns, annat skyddsombud. Finns inte skyddsombud, får enligt förslaget talan i
stället föras av organisation som yttrat sig enligt utlåtandet. Som förutsättning
för talerätt gäller enligt majoritetens förslag att av yrkesinspektionens
utlåtande framgår att företrädare för arbetstagare har yttrat sig över
byggnadsföretaget.
LO:s och TCO:s representanter i utredningen har i
en gemensam reservation vänt sig mot att den sålunda föreslagna besvärsrätten
görs beroende av om arbetstagarsidan tidigare yttrat sig i ärendet. Betänkligheterna
hänger samman med att det enligt reservanternas erfarenhet i inte ringa
omfattning förekommer att byggnadsnämnder beviljar byggnadslov för arbetslokal
eller personalmm utan att det i ärendet finns uppgift om att arbetstagarsidan
har beretts tillfälle att yttra sig.
Utredningen har också tagit upp en fråga om
underställningsskyldighet. Enligt kungörelsen (1970:641) om begränsning i
myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd skall myndighet
underställa regeringen frågor om att meddela ändrade eller nya föreskrifter,
anvisningar eller råd som kan i väsendig grad leda till kostnadsökningar.
Utredningen erinrar om att arbetarskyddsstyrelsen intagit den ståndpunkten att
kungörelsen inte är tillämplig på styrelsens arbete, eftersom styrelsen
utfärdar sina anvisningar med stöd av allmän lag. Emellertid har utredningens
förslag i enlighet med bestämmelserna i den nya regeringsformen den
uppläggningen att bemyndigandena för arbetarskyddsstyrelsen tas upp i en av
regeringen utfärdad förordning. Utredningen framhåller i anslutning härtill
att i arbetarskyddsstyrelsens normarbete ligger att det gäller att så snabbt
som möjligt komma till rätta med vissa förhållanden. Ett
underställningsförfarande enligt den nyssnämnda kungörelsen skulle därför
utgöra en betydande olägenhet. Utredningen utgår därför från att någon ändring
inte sker i förhållande till vad som anses gälla.
16.3
Remissyttrandena
Remissinstanserna diskuterar inte närmare
utredningens förslag om talerätt enligt arbetsmiljölagen för skyddsombud
eller
Prop. 1976/77: 149 176
facklig
organisation. LO och länsstyrelsen i Stockholms län uttrycker sig dock positivt
angående förslaget. LO tillägger att delgivning av beslut bör ske med den
fackliga organisationen och att en särskild regel härom bör tas in i
arbetsmiljölagen.
I fråga om besvär i byggnadslovsärenden ansluter
sig planverket och Kommunförbundet uttryckligen till utredningens förslag om
viss talerätt för skyddsombud eller facklig organisation. Länsstyrelsen i
Norrbottens län avstyrker förslaget och framhåller att den nya ordningen vid
byggnadslovsprövning har fungerat tämligen väl.
Byggnadsstyrelsen konstaterar att besvärsrätten kan
komma att innebära att byggnadsprojekt försenas vilket i sin tur kan inverka
på den allmärma byggplaneringen. För byggnadsstyrelsens egen del anses här
gälla de allmänna bestämmelserna om besvär över beslut av förvaltningsmyndighet.
Fortifikationsförvaltningen menar att det behöver klargöras om den föreslagna
talerätten också avses gälla vid statligt byggande.
LO, TCO och De handikappades riksförbund ansluter
sig till lön-tagarreservationen vad gäller besvär i byggnadslovsärenden.
Statens personalnämnd anser att skyddsombud mte bör vara förhindrat att föra
talan i byggnadsärenden, om det beror på arbetsgivaren att yttrande har
uteblivit.
LO kan under inga förhållanden acceptera att
kungörelsen om begränsning i myndigheters rätt att meddela föreskrifter,
anvisningar eller råd skulle gälla för arbetarskyddsstyrelsen. LO understryker
därmed den uppfattning som utredningen framför att nu gällande förhållande
inte skall förändras. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller i denna fråga att det
ligger i sakens natur att i det närmaste alla föreskrifter som styrelsen
meddelar kommer att leda till kostnadsökningar för arbetsgivarna. I många fall
kan det bli fråga om väsentliga sådana ökningar. Styrelsen stryker kraftigt
under att ett underställningsförfarande skulle vara mycket olägligt. Styrelsens
föreskrifter måste ofta utfärdas med stor snabbhet för att ge önskad effekt.
Det vore i sådana fall inte acceptabelt om den tid som gått åt för
författandet av föreskriftema skulle ytterligare förlängas genom ett
underställningsförfarande. Ett sådant förfarande synes också mindre lämpligt
med hänsyn till den nära samverkan med arbetsmarknadens parter som normalt
sker då styrelsens författningar utarbetas. Härtill kommer att det synes vara
helt omöjligt att inom styrelsen ta fram kalkyler över förväntade kostnadsökningar.
I dag görs endast en allmän bedömning av om kostnaden för en viss
arbetsmiljöförbättring är rimlig i förhållande till den effekt som kan uppnås.
Enligt styrelsens uppfattning bör det klart markeras att kungörelsen 1970: 641
inte skall tillämpas inom arbetsmiljölagens område.
Prop. 1976/77:149 177
Riksrevisionsverket är av annan uppfattning.
Kungörelsen 1970: 641 anses böra vara tillämplig även inom arbetsmiljöområdet
för att man skall få en fortlöpande kontroll av att förslag till nya eller
ändrade föreskrifter blir noggrant och allsidigt utredda och avvägda vad gäller
ekonomiska och andra konsekvenser. Om författningsarbetet effektiviseras bör
den tidsmässiga olägenheten kunna begränsas. I undantagsfall kan det på grund
av inträffade svåra olyckor, larmrapporter etc. vara nödvändigt att snabbt
utfärda föreskrifter utan att kostnader har kunnat noggrant beräknas eller alla
berörda parter höras. I dessa fall bör dock redan det faktum att
arbetarskyddsstyrelsen underställer ett förslag till anvisning regeringens
prövning och ger offentlighet ät detta leda till att företagen börjar förbereda
produktionsmetoder anpassade till de nya föreskriftema. Den tidsfördröjning som
ett underställande skulle innebära torde enligt riksrevisionsverket därför inte
leda till några större olägenheter. Det synes vidare naturligt att samma regler
i fråga om underställningsskyldighet bör gälla för samtliga myndigheter. I annat
fall kan det förhållandet uppkomma att arbetarskyddsstyrelsen ej skulle behöva
regeringens tillstånd till att meddela viss bestämmelse om arbetsmiljön medan
annan myndighet som i och för sig vore behörig att meddela bestämmelsen
måste underställa ärendet. Enligt verkets uppfattning skiljer sig
arbetarskyddsområdet inte väsentligt från andra områden där det gäller att
komma till rätta med problem som innebär risker för människors liv och hälsa.
Verket framhåller slutligen att om kungörelsen 1970: 641 inte görs tillämpbar
inom arbetsmiljöområdet, så innebär detta att en samlad prövning av de
ekonomiska konsekvenserna av myndigheternas föreskrifter ej blir möjlig att
göra i samband med det årliga budgetarbetet inom regeringskansliet.
Fortifikationsförvaltningen konstaterar att det är
svårt att rätt bedöma hur utredningsförslagen kommer att verka i praktiken
inte minst från kostnadssynpunkt. Det framhålls att kostnadsökningar av
betydelse måste vara förutsebara vid budgetarbetet och att de inte får mbba förutsättningarna
för statlig verksamhet som tidigare har beslutats. I huvudsak motsvarande
synpunkter anförs av försvarets materielverk.
17
Arbetsställebegreppet
17.1
Utredningen
I ett särskilt avsnitt behandlar utredningen
innebörden av begreppet arbetsställe. Utredningen föreslår att termen
arbetsställe, som förekommer i arbetarskyddslagen, används även i
arbetsmiljölagen. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som det rör sig om
anser utredningen det ogörUgt att ha en definition av begreppet
arbetsställe i
12
Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 178
arbetsmiljölagen.
Det blir i stället nödvändigt att se till funktionskraven i det aktuella
sammanhanget.
Vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen används
ordet arbetsställe i sammanhang där man avser delvis andra funktioner hos
enheten. Utredningen nämner att man inom statistiska centralbyrån arbetar med
ett arbetsställebegrepp som bärare av information i det centrala företagsregistret.
Vidare framhålls att miljövårdens informationsssystem torde komma att till en
del bygga på yrkesinspektionens arbetsställeregister. Inom yrkesinspektionen
har man behov av att avgränsa sina tillsynsobjekt både geografiskt och med
hänsyn till produktionens art. Dessutom är det viktigt att anpassa
avgränsningen till företagens, förvaltningarnas etc. inre struktur, eftersom
yrkesinspektionens tjänstemän vid tillsynen måste kunna vända sig till en
företrädare för arbetsgivaren med befogenhet att fatta beslut i
arbetsmiljöfrågor. Det pågår ett arbete bl. a. med anknytning till miljövårdens
informationssystem för att få fram lämpliga definitioner för att göra
arbetsställeregistren användbara med hänsyn till de olika funktionskrav som
ställs på dem. Starka praktiska skäl talar enligt utredningen för att man
härvid strävar efter att så långt möjligt nå överensstämmelse mellan
arbetsställe i arbetsmiljölagens mening och yrkesinspektionens registerenheter,
även om det i undantagsfall kan bli nödvändigt med avvikelser.
17.2
Remissyttrandena
ÖB och yrkesinspektionen i Borås beklagar att
utredningen inte har lämnat en definition av arbetsställebegreppet.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det angeläget att vägledande uttalanden
görs vid lagstiftningsärendets vidare behandling.
18
Förläggningar i anslutning till arbetsställe
18.1
Gällande bestämmelser
Skogsförläggningslagen är tillämplig på arbete inom
skogsbruket saml på flottnings-, flotdäggnings-, flottiedsbyggnads- och
vägarbete (1 §). Vid arbete som bedrivs på sådant avstånd från ställe där
bostad finns att tillgå att det inte skäligen kan fordras att arbetstagama
skall bege sig dit för inkvartering, skall arbetsgivaren sörja för att
arbetstagarna äger tillgång till bostad på eller i närheten av arbetsställe (2
§). Används hästar vid arbetet och finns inte stallrum inom skäligt avstånd
från arbetsställe, skall genom arbetsgivarens försorg även tillhandahållas
stallrum. Arbetstagare har å sin sida att medverka till vården av bostad och
stall, som ställs till hans förfogande, och till att ordning och sundhet
iakttas (8 §).
Prop.
1916/11:149 179
Bestämmelser finns i skogsförläggningslagen vidare
om beskaffenheten av bostäder och stall (4 och 5 §§). Dricks- och tvättvatten
av lämplig beskaffenhet skall finnas att tillgå inom skäligt avstånd från
bostad och stall (7 §). Vid bostad skall finnas avträde och, där så erfordras,
lämpligt utrymme för förvaring av ved. Där så skäligen kan påfordras skall
också finnas från bostaden avskilt utrymme för skötsel och förvaring av
motorsågar och liknande redskap.
Skogsföriäggningslagen
innehåller även bestämmelser om skyddsombud och skyddskommitté (9 §).
Skyddsombud skall sålunda företräda arbetstagarna även i frågor om bostäder och
stall som avses i lagen. Skyddskommitté skall verka för att bostäder och stall
är av god beskaffenhet och för att ordning och sundhet iakttas. Vad i
arbetarskyddslagen och med stöd därav utfärdade föreskrifter stadgas med
avseende på skyddsombud och skyddskommitté skall i tillämpliga delar gälla även
i frågor angående skogsförläggningar och skogsstall.
I
förarbetena till skogsförläggningslagen konstaterades (prop. 1963: 126 s. 85)
att fabrikstillverkade, transportabla byggen utgör det övervägande flertalet
av de skogsförläggnmgar och skogsstall som nyan-skaffas. Med hänsyn härtill har
i lagens 10 § införts en bestämmelse om skyldighet för tillverkare och
försäljare av bostad och stall att tillse att byggnaden, när den avlämnas för
att tas i bmk inom riket eller här utställs till försäljning eller i
reklamsyfte, uppfyller lagens fordringar.
Tillsynen
enligt skogsförläggningslagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen och allmänna
yrkesinspektionen, i vilken fr. o. m. den 1 januari 1974 har inordnats den
tidigare särskilda skogsyrkesinspektionen (11 §). Om arbetsgivaren inte
tillhandahåller bostad eller stall i enlighet med lagens föreskrifter äger
yrkesinspektionen förelägga arbetsgivaren att rätta missförhållandet (13 §).
Inspektionen kan också förbjuda arbetsgivaren att bedriva visst arbete eller
använda viss bostad eller visst stall utan att iaktta angivna villkor.
Yrkesinspektionen har möjlighet att under vissa omständigheter ingripa med
föreläggande eller förbud mot byggnaders ägare redan innan en skogsförläggning
tas i bruk (14 §). Vad i 13 och 14 §§ sägs om föreläggande och förbud gäller
inte verksamhet som bedrivs av staten (18 §). Tillverkare eller försäljare kan
av arbelarskyddsstyrelsen förbjudas att avlämna eller utställa bostad eller
stall som ej uppfyller de fordringar som gäller enligt lagen (17 §).
Skogsförläggningslagen innehåller också vissa
ansvarsbestämmelser (20 och 21 §§). Till ledning vid tillämpnuigen av
skogsförläggningslagen har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar
angående skogs-förläggriingar.
18.2
Utredningen
Med hänsyn till skogsbmkets mekanisering och
vägnätets utbyggnad kan skogsarbete enligt vad utredningen framhåller nu för
tiden bedrivas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:149 18o
under
förhållanden som i flertalet fall medger dagliga resor mellan arbetsplatsen och
hemorten. Arbete i samband med flottning förekommer endast i obetydlig
omfattnmg och då under sådana förhållanden att det i regel finns möjlighet till
övematming i hemmet. Vad gäller vägarbete har skogsförläggningslagen mist sin
betydelse utom i enstaka undantagsfall. Samtidigt konstateras att det även inom
andra verksamhetsgrenar än de som berörs i skogsförläggningslagen har blivit
allt vanligare med tämligen långa avstånd mellan arbetsplats och bostad. Vidare
förekommer det särskilt vid anläggningsarbeten att boende- och
serviceförhållandena för arbetstagama inrymmer liknande problem som vid
skogsarbete i de fall då skogsbruket är förlagt till trakter som är alltför
avlägsna för att dagliga hemresor skall kunna ske. Med hänsyn till det anförda
anser utredningen skäl ej längre föreligga för en sär-lagstiftning beträffande
skogsförläggningar. Det bör i stället eftersträvas att skapa generella regler
för de fall då arbetsförhållandena kräver en särskild reglering av
bostadsförhållandena.
Som utgångspunkt för en sådan reglering bör man
enligt utredningens uppfattning skilja mellan å ena sidan lokalutrymmen, som
avser förtäring, uppehåll under raster, redskapsvård och överliggning vid
enstaka tillfällen och som har mycket nära anslutning till arbetets utövande
och å andra sidan egentliga bostäder där arbetstagarna tillbringar längre
perioder. I det förra fallet bör bestämmelserna om personalutrymmen i
förslage/ till arbetsmiljölag utgöra tillräcklig grund för att
tillfredsställande förhållanden skall uppnås inom alla branscher där frågan är
aktuell. När det gäller mera fasta bostäder bör kraven inte anges i
arbetsmiljölagstiftningen även om bostädema, som fallet är med
skogsstationerna, har nära samband med arbetet. Det gäller här större
arbetsplatser, där frågornas natur och anknytningen till den fysiska
planeringen gör att kommunerna bör ha ansvaret för myndighetstillsynen.
Utredningen hänvisar till det av utredningen rörande miljöproblem m. m. i vissa
industriområden (UMI) framlagda betänkandet (SOU 1975: 44) Etablering av
miljöstörande industri, där det föreslås att kommunerna skall ha ett ökat
ansvar för bostadsfrågorna vid storarbetsplatser. Även vid vissa förläggningar
som knappast omfattas av UMI:s förslag är de sanitära förhållanden, som
problemen i första hand gäller, enligt arbetsmiljöutredningens uppfattning
närmast en angelägenhet för de konmiunala myndigheterna. Som exempel nämns
vissa skogsförläggningar, baracker vid vissa anläggningsarbeten och s. k.
jordgubbsläger. Utredningen fömtsätter att utredningen angående översyn av
hälsovårdsstadgan uppmärksammar hithörande problem.
Utredningen framhåller att det med hänsyn till
vissa föriäggningars ensliga belägenhet kan vara naturligt att yrkesinspektionen
vid inspektionsbesök blir inkopplad på frågor om deras beskaffenhet. Yrkesinspektionen
bör i sådana fall lämna de kommunala myndigheternas rapport om iakttagelser som
synes böra föranleda åtgärd.
Prop. 1976/77:149 181
Av de uppgifter utredningen har inhämtat framgår
att skogsstall enligt skogsförläggningslagen förekommer i ytterst ringa
utsträckning och snart kan antas försvinna helt. Även bestämmelsema om skogsstall
i skogsförläggningslagen anser utredningen därför kunna slopas. I den mån det i
fortsättningen blir aktuellt att ge föreskrifter om skogsstall torde det
enligt utredningen vara tillräckligt att bestämmelser kan utfärdas med stöd av
lagen (1944:219) om djurskydd (ändrad senast 1974: 350). I detta sammanhang
nämner utredningen att djurstalls-kungörelsen (1973:270) f.n. inte är
tillämplig på stall som avses i skogsförläggningslagen.
Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen
att skogsförläggningslagen liksom djurstallkungörelsens undantag för
skogsstall upphävs.
18.3
Remissyttrandena
Remissinstanserna har ingen erinran mot
utredningens förslag att skogsförläggningslagen upphävs.
19
Internationella konventioner m. m. 19.1 Utredningen
I bilaga 3 till utredningens slutbetänkande finns
en översikUig sammanställning över internationella organ med uppgifter som i
större eller mindre utsträckning berör arbetsmiljöfrågoma. Vidare redogörs där
för konventioner, rekommendationer och vissa resolutioner som Internationella
arbetsorganisationen (ILO) har antagit på arbetsmiljöområdet.
Utredningen lämnar följande synpunkter på vissa
till utredningen överlämnade ILO-instrument.
I fråga om 1971 års konvention (nr 136) om skydd
mot förgiftningsrisker härrörande från bensen och rekommendationen (nr 144) i
samma ämne understryker utredningen vikten av att åtgärder vidtas för att i
största möjliga utsträckning undvika de allvarliga risker som är förbundna med
användningen av bensenhaltiga kemiska produkter. För att skydda dem som
sysselsätts härmed krävs såväl tekniska som medicinska åtgärder. Redan den
nuvarande arbetarskyddslagen liksom även lagen om hälso- och miljöfarliga varor
jämte tillämpningsföreskrifter till dessa lagar innehåller bestämmelser som
ger underlag för förebyggande åtgärder. I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar
rörande hygieniska gränsvärden upptas bensen både som förgiftnmgsrisk och som
cancerframkallande ämne. Arbetsmiljöutrednmgens förslag till arbetsmiljölag
ger underlag för vidtagande av ytterligare åtgärder som kan påkallas för att
skydda mot ifrågavarande risker. På grundval av
Prop. 1976/77:149 182
de
föreskrifter och andra åtgärder som kan komma till stånd enligt
arbetsmiljölagen får framöver övervägas fömtsättningama för att ifrågavarande
konvention skall kunna ratificeras.
Förslaget till arbetsmiljölag överensstämmer till
inriktning och uppläggning med 1973 års konvention (nr 138) om minimiålder för
tillträde till arbete. Erforderliga kompletterande myndighetsföreskrifter kan
förutsättas komma till stånd i anslutning till lagförslagets genomförande.
Vissa frågor kvarstår emellertid beträffande tillämpningsområdet för
minimiålderskonventionen. Detta omfattar i princip alla slag av arbeten och är
inte begränsat till anställningsförhållandets ram. Ehuru arbetsmiljölagen avses
få ett vidsträckt giltighetsområde, tar den dock i första hand sikte på
verksamheter där arbetstagare är anställda. Vidare faller skeppstjänst och
arbete i arbetsgivarens hushåll utanför arbetsmiljölagen. Nu berörda förhållanden
anses ge vid handen att ett genomförande av utredningens lagförslag inte ensamt
ger förutsättningar för ratifikation av konventionen.
1974 års konvention (nr 139) om förebyggande och
kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser har
godkänts av riksdagen (prop. 1975:63, SoU 12, rskr 118). I konventionen finns
bl. a. en artikel som säger att bestämmelser om cancerframkallande ämnen skall
utfärdas periodiskt. För Sveriges del motsvaras de i konventionen åsyftade bestämmelserna
av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar av olika slag, främst anvisningarna om
hygieniska gränsvärden. Avsikten är att dessa anvisningar vid behov skall
revideras. Förfarandet innebär att arbetarskyddsstyrelsen fortlöpande bevakar
frågan och så snart anledning föreligger gör ändringar eller kompletteringar.
Därmed har enligt utredningens mening syftet med den i konventionstexten
föreskrivna periodiciteten uppnåtts. Några ytterligare åtgärder i detta
avseende erfordras därför inte.
Enligt cancerkonventionen skall vidare ett system
för registrering av relevanta data upprättas. Av konventionstexten framgår inte
vilka typer av uppgifter som avses. Något system för insamlande av data om exposition
för cancerframkallande ämnen i arbetslivet finns ännu inte i Sverige.
Utredningen framhåller att man vid strävandena att kartlägga sambandet mellan
ohälsa och faktorer i arbetsmiljön får ta hänsyn till de åtaganden som Sverige
har gjort enligt den nu diskuterade ILO-kon-ventionen om yrkesbetingad cancer.
I cancerkonventionen finns också en artikel om att
exponerade eller potentiellt exponerade arbetstagare skall informeras om risker
och skyddsåtgärder. Bestämmelsen täcks av de regler om arbetsgivarens
informationsskyldighet som utredningen har föreslagit. Den information som här
krävs bör kunna ges inom ramen för den lokala skyddsverksamheten och
företagshälsovården. Några lagstiftningsåtgärder därutöver anser utredningen
inte behövliga.
Prop.
1976/77:149 183
Utredningen tar också upp en artikel i
cancerkonventionen enligt vilken åtgärder skall vidtas för att säkerställa att
arbetstagarna får tillgång till sådana undersökningar under och efter
anställning som är nödvändiga för att bedöma exponeringen och övervaka deras
hälsotillstånd. Utredningen pekar i detta sammanhang på den utbyggnad som bör
ske av företagshälsovården och de yrkesmedicinska sjukhusenheterna.
Arbetsmiljöutredningen har som tidigare nämnts förordat att frågor om
företagshälsovården övervägs av en särskild utredning. Behovet av undersökning
av den exposition som arbetstagama varit utsatta för i yrkeslivet och av
hälsoövervakning kommer enligt vad utredningen framhåller dessutom i beaktande
genom den allmänna hälso- och sjukvården.
Konventionen (nr 127) och rekommendationen (nr 128)
angående den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare antogs av 1967 års
internationella arbetskonferens. Enligt utredningens mening föreligger det på
detta område stora svårigheter att fastställa och tillämpa regler eller
riktvärden för vad en person kan lyfta och bära. Frågan om vad man kan lyfta
och bära hänger nära samman med rent fysiologiska och tekniska förhållanden.
Den fysiska styrkan varierar också i hög grad. Rent tekniskt tillkommer vilken
form och storlek bördan har som skall lyftas och bäras, hur lång sträcka den
skall bäras osv. Även klimatiska förhållanden kan spela roll. Av ergonomisk
betydelse är också den lyft- och bärteknik som tillämpas. Betydande svårigheter
föreligger därför att söka fastställa riktvärden av det slag som avses i
konventionen och den tillhörande rekommendationen. Förutsättningar för att
ratificera konventionen anses inte föreligga.
Utredningen går vidare igenom ett antal av Sverige
ratificerade ILO-instmment och finner att läget i ratifikationshänseende inte
förändras om utredningens förslag genomförs. Härvid förutsätts i fråga om
konventionen (nr 13, 1921) angående användande av blyvitt vid målning och
konventionen (nr 32, 1932) angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta
med lastning och lossning av fartyg, att arbetar-skyddsstvTelsen med stöd av
arbetsmiljölagen meddelar närmare föreskrifter som svarar mot konventionemas
bestämmelser.
Beträffande ett antal ILO-instmment på
arbetsmiljöområdet som inte har ratificerats av Sverige framhåller utredningen
att de i dag ter sig föråldrade och inte aktuella för ratifikationsåtgärder
från svensk sida.
19.2
Remissyttrandena
Av
remissinstansema har endast ILO-kommittén uttalat sig i anledning av vad
utredningen anfört om intemationella konventioner m. m. Enligt ILO-kommittén
har utrednmgen på ett föredömligt sätt redo-
Prop. 1976/77:149 184
visat
det internationella samarbetet på arbetarskyddsområdet och vid utarbetandet av
sina förslag beaktat existerande intemationella normer. Beträffande
konventionen om skydd mot förgiftningsrisker från bensen anser ILO-kommittén
det viktigt att ratifikationsmöjlighetema beaktas vid utarbetande av närmare
föreskrifter enligt arbetsmiljölagen. Rekommendationen i samma ämne bör tjäna
som vägledning i detta arbete liksom erfarenheterna av konventionens
tillämpning i andra länder.
Till frågan om ratifikation av konventionen om
minimiålder för tillträde till arbete önskar ILO-kommittén återkomma när även
fartygsmiljöutredningen har slutfört sitt arbete.
Vad gäller den av Sverige ratificerade konventionen
om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande
ämnen och agenser understryker ILO-kommittén vikten av att åtagandena enligt
konventionen beaktas i de fortsatta strävandena att kartlägga sambandet mellan
ohälsa och faktorer i arbetsmiljön. Detta gäller bl. a. i den fortsatta
behandlingen av yrkesskadestatistikutredningens förslag (SOU 1976: 17). Vidare
bör den nyligen tillsatta utredningen om företagshälsovårdsfrågor beakta
konventionen om yrkescancer liksom även ILO-rekommendationen (nr 147) i samma
ärende.
Till vad utredningen anför om konventionen och
rekommendationen om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare fogar
ILO-kommittén följande. Konventionen innehåller vissa särbestämmelser avseende
kvinnor och ungdomar. Nordiska socialpolitiska kommitténs utskott för
uppföljning av ILO-konventioner har under det intemationella kvirmoåret
undersökt de nordiska ländernas förhållande till vissa ILO-instrument som rör
kvinnans ställning i arbetslivet, däribland ifrågavarande konvention. I
utskoUets rapport (NU 1976: 6) konstateras att inget nordiskt land har
ratificerat konventionen, bl. a. därför att den strider mot principen om
likabehandling oavsett kön. Denna princip skrevs på nordiskt initiativ in i den
deklaration om kvinnliga arbetstagares jämställdhet i fråga om möjligheter och
behandling som antogs av intemationella arbetskonferensen år 1975 (artikel 9).
Med hänvisning till detta avstyrker ILO-kommittén att konventionen
ratificeras.
ILO-kommittén delar utredningens uppfattning att
ett antal äldre ILO-konventioner, som inte har ratificerats av Sverige, i dag
inte är aktuella för ratifikation.
Prop. 1976/77:149 185
20
Föredraganden 20.1 Inledande synpunkter
Den snabba tekniska och sociala utvecklingen
präglar dagens arbetsmiljö. Utvecklingen av svenskt arbetsliv har drivits på
genom nya arbetsmetoder och organisationsformer. På den tekniska sidan har
skett en stark mekanisering och ofta en automatisering av arbetet. Mekanisering
och automatisering har gått hand i hand med en omfattande strukturrationalisering.
Kemiska produkter och processer har vunnit insteg i en tidigare okänd
utsträckning. AUt detta har gett fömtsättningar för en kraftig välfärdsökning.
Befolkningens ekonomiska och kulturella villkor har avsevärt förändrats.
Successivt har den sociala tryggheten kunnat byggas ut. En betydande sänkning
av arbetstiden har kunnat genomföras.
Även från arbetsmiljösynpunkt kan i många fall
konstateras positiva effekter av de tekniska landvinnmgarna. En rad tunga,
förslitande och ofta starkt olycksfallsbelastade arbeten har försvunnit. Gamla
trånga lokaler har ersatts med bättre och rymligare i samband med
utvidgningar. Samtidigt har emellertid nya och många gånger svårbemästrade
problem uppstått. De energikällor som tagits i anspråk har bl. a. gett upphov
till buller- och värmeproblem. Tekniska anordningar har ofta medfört störningar
i form av luftföroreningar. Problemen kan också gälla besvärande
arbetsställningar liksom nya olycksfallsrisker. Antalet olycksfall i arbete är
alltjämt stort. Stor uppmärksamhet tilldrar sig de kemiska riskerna i arbetslivet.
Kunskaperna är ofullständiga om verkningarna av många kemiska ämnen. Under
senare tid har det kommit alarmerande rapporter om långtidsverkningar av vissa
kemiska ämnen.
Teknologin ledde tidigt till vissa arbetsmetoder
som inte är anpassade efter människans fömtsättningar och behov. Den anställde
bands vid mekanisering av arbetet i uppgifter som splittrats upp i korta
arbetscyk-ler. Fortfarande lever kvar en rad arbetsformer som är otillfredsställande
från denna synpunkt. Med automatisering har ibland följt en bindning vid rena
övervakningsuppgifter. I rationaliseringens spår har vidare ej sällan följt
ökad arbetstakt och övergång till skiftarbete. Många upplever sitt arbete som
psykiskt pressande.
Dagens arbetsmiljö måste också ses mot bakgrund av att
anspråksnivån hos de anställda har höjts starkt som ett resultat av
välfärdsutvecklingen. En ökad medvetenhet gör att arbetsförhållanden som
tidigare framstod som godtagbara nu kan upplevas som helt otillfredsställande.
Krav på bättre arbetsmiljö har med stor tyngd förts
fram av den fack-hga rörelsen. Landsorganisationen i Sverige (LO) har i en
undersökning om fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen framhållit
att en teknokratisering av arbetsprocessen hotar att tömma arbetet på engagemang
och innehåll. En undersökning inom LO-förbunden har visat att
Prop. 1976/77:149 186
det
övervägande antalet av medlemmarna upplever hälsorisker på gmnd av förhållanden
i arbetsmiljön. Riskerna för hörselskador till följd av höga bullernivåer samt
kemiska och psykiska hälsorisker har betonats särskilt. Dessa undersökningar
har följts av en rad andra som pekar på brister i arbetsmiljön och den oro de
anställda upplever inför dessa. Inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
har en omfattande undersökning gjorts om tjänstemännens arbetsmiljöförhållanden
och dessas effekter på hälsa och välbefinnande. I undersökningen intar de
psykiska hälsoproblemen en framträdande plats. På liknande sätt har en
undersökning gjorts inom Centralorganisationen SACO/SR.
I korta drag har här angetts några framträdande
problem i dagens arbetsliv. Omfattande insatser har gjorts för att komma till
rätta med dem. Skyddsarbetet inom företag och förvaltningar har intensifierats
under senare år. Arbetarskyddsmyndigheterna har fått kraftigt förstärkta resurser.
Genom ökad forskning inom arbetsmiljöområdet har nya kunskaper erhållits om
sambandet mellan arbete och hälsa och om hur man skall bekämpa yrkessjukdomar
och arbetsolycksfall. En utveckling hän mot arbetsuppgifter med större innehåll
är vidare klart skönjbar i arbetslivet.
Riksdagen hemställde år 1969 (2LU 1969: 58, rskr
273) om en allmän översyn av arbetarskyddslagen (1949: 1, ändrad senast 1976:
583). Ar 1970 tillsattes arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35). Utredningen lämnade
år 1972 sin första betänkande (SOU 1972: 86) Bättre arbetsmiljö. På grundval av
betänkandet reformerades år 1973 arbetarskyddslagstiftningen till vissa delar
(prop. 1973: 130, SoU 1973: 25, rskr 290). Bakom denna reform stod en i stort
sett enig riksdag. Genom reformen stärktes de anställdas inflytande över
arbetsmiljön. De fackliga organisationernas roll när det gäller att skapa en
bättre arbetsmiljö betonades kraftigt. I syfte att förbättra skyddsförhållandena
infördes nya regler om skyddsombudens och skyddskommittéernas uppgifter och
befogenheter. Nya bestämmelser skapades om förhandsgranskning av arbetslokaler
och om skyddsåtgärder på gemensamma arbetsställen. Viktiga ändringar skedde i
fråga om sanktionssystemet och tillsynsverksamheten. Arbetarskyddsmyndigheterna
omorganiserades och förstärktes. Samordningen mellan forskning och tillämpning
inom arbetsmiljöområdet förbättrades. Till bilden hörde också förstärkningar av
den arbetarskyddsfond som hade startat sin verksamhet den 1 januari 1972.
Fondens medel används för forskning och utveckling samt utbildning och
information. Forskningen har härigenom kunnat intensifieras och en omfattande
utbildningsverksamhet avseende grundläggande arbetsmiljöfrågor har kunnat
genomföras.
Frågorna kring arbetsmiljön har många
infallsvinklar. Av gmndläggande betydelse i arbetslivet är
anställningstryggheten och sysselsättningsmöjligheterna. På dessa
områden utfärdades år 1974 lagen
Prop.
1976/77:149 187
(1974:
12) om anställningsskydd (ändrad senast 1976: 593) och lagen (1974: 13) om
vissa anställningsfrämjande åtgärder (ändrad senast 1975: 743). Även derma
reglering utgår från tanken att ett samspel är nödvändigt mellan
lagstiftningsåtgärder och den fackliga rörelsens insatser.
Anställningsskyddslagens viktigaste regel innebär ett krav pä saklig grund för
uppsägning. Främjandelagen syftar till att för äldre eller handikappade
arbetstagare förbättra arbetsförhållandena och trygga fortsatt anställning
eller främja nyanställning. För att ge stöd åt fackligt arbete antogs år 1974
även lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
(ändrad senast 1976: 594).
En
annan arbetsrättsreform av stor räckvidd har trätt i kraft den 1 januari 1977.
Jag syftar på lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet, som ger de
anställda medbestämmande i kraft av deras arbete. Lagen förutsätter att
arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal om arbetslagarnas
medbestämmande. De anställdas strävanden stöds i lagen av bl. a. en vidsträckt
förhandlings- och informationsrätt samt tolkningsföreträde i vissa frågor för
den fackliga organisationen. Grundtanken är att det är genom löntagamas aktiva
medverkan som ett arbetsliv kan byggas upp präglat av samverkan och gemensamt
ansvarstagande, av trygghet, meningsfulla arbetsuppgifter och arbetsglädje.
Medbestämmandelagen får på så sätt stark anknytning till annan lagstiftning om
arbetsmiljön.
På en rad andra områden har också underlag skapats
för en förnyelse och demokratisering inom arbetslivet. Här kan erinras om att
år 1976 har antagits en lag (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Syftet är att genom styrelserepresentation
bereda de anställda insyn och inflytande i företagets verksamhet. Lagen
ersätter med vidgat innehåll en tidigare gällande lag av försökskaraktär.
Ett livligt reformarbete har sålunda under
1970-talet ägt mm på arbetsrättens område. Genomgående drag har varit en stark
strävan efter ökad trygghet för de anställda, vidgning av
sysselsättningsmöjlighetema och demokratisering av arbetslivet. De olika
politiska partierna har varit ense om huvuddragen i denna utveckling. Det
arbetsrättsliga reformarbetet avses nu fullföljas genom en helt ny
arbetsmiljölag.
1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
var en delreform där man sökte lösa vissa särskilt angelägna frågor inom
arbetarskyddet. Huvuddelen av arbetarskyddslagen kvarstår dock i samma skick
som den har haft sedan sin tillkomst år 1949. Mot denna bakgmnd och med den
utveckling som har skett i arbetslivet är det naturligt att arbetarskyddslagen
inte speglar de synsätt och de sociala och miljömässiga krav som bör komma till
uttryck i en arbetsmiljölagstiftning anpassad till vårt nutida samhälle.
Anställningsskyddslagen i sin tur avser en betydelsefull men avgränsad sektor
av den totala arbetsmiljön. Medbestämmandela-
Prop. 1976/77:149 188
gen
erbjuder viktiga instmment för en omgestaltning av arbetsförhållandena men
ställer i sig inga krav på arbetsmiljöns beskaffenhet. Liknande synpunkter kan
läggas på lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, förtroendemannalagen
och lagen om styrelserepresentation för de anställda.
Alltjämt saknas sålunda en modem och framåtsyftande
arbetsmiljölagstiftning som garanterar en tillfredsställande standard på
arbetsplatsen och ger en bas för vidare förbättringar. Jag vill i det följande
ange några linjer som enligt min mening är särskilt viktiga när det gäller att
utforma en sådan lagstiftning.
Till en början vill jag beröra den successiva
utvidgning som har skett av arbetarskyddsverksamheten alltsedan den tid då man
började att i lag reglera skyddet mot risker i arbetet. Verksamheten syftade
först bara till att undanröja faktorer som är omedelbart riskabla för den
arbetandes säkerhet och att förebygga vissa speciella yrkessjukdomar. Arbetarskyddslagen
står formellt i mycket kvar på derma ståndpunkt. Steg för steg har man
emellertid börjat tillämpa lagen på ett vidare fält. ökade kunskaper om bredden
av yrkesrisker i förhållande till arbetsmiljön har medfört förskjutningar i
framför allt uppfattningen av begreppet hälsa. En renodlat teknisk och fysiologisk
syn på arbetsplatsens hälsorisker har sålunda efter hand avlösts av en insikt
att man för att väma om hälsan bör sträva efter bästa möjliga
arbetsförhållanden också från social och psykologisk synpunkt. Lagstiftningen
bör enligt min åsikt klart spegla att bedömningar av arbetsmiljön skall ske
utifrån ett sådant vidare hälsobegrepp.
Genom att förorda detta betraktelsesätt i
arbetsmiljölagstiftningen vill jag rikta en skärpt uppmärksamhet mot såväl
olika fysiska faktorer i arbetsmiljön som omständigheter sammanhängande med
arbetets uppläggning och innehåll. Grundläggande bör vara att man beaktar alla
de sidor av arbetsmiljön som kan vara ogynnsamma för den fysiska och psykiska
hälsan. En ny lagstiftning måste driva fram effektiva insatser mot dåliga
arbetsmiljöer. Ingripanden måste kunna ske på ett tidigt stadium även mot
sådana negativa verkningar på hälsan av arbetsförhållandena som yttrar sig
först efter lång tid. Behov firms av en stark inriktning på de kemiska riskerna
i arbetsmiljön. Såväl i detta avseende som när det gäller tekniska anordningar
och i övrigt är den effektivaste vägen till en god arbetsmiljö att beakta
arbetsmiljöaspekterna på ett tidigt stadium av planeringsprocessen. Med hänsyn
härtill är det nödvändigt att den centrala arbetarskyddsmyndigheten får
tillräckligt vidsträckta befogenheter att utfärda generella föreskrifter om
olika slag av förhandsbedömning. Lagstiftningen måste också ge underlag för
strävanden att allsidigt tillgodose de arbetandes behov. Med utgående från arbetets
centrala betydelse för människans möjUgheter till ett fullvärdigt liv bör man
med detta krav kunna sikta till att oberoende av skyddssynpunkter skapa be-
Prop. 1976/77:149 189
tingelser
för att arbetet skall främja möjlighetema till arbetstillfredsställelse. Jag
vill samtidigt framhålla att alla slag av arbetsmiljöns problem inte behöver
omfattas av tillsynsaspekter. Den nyligen antagna medbestämmandelagen kan
sägas ha arbetsmiljön som sitt område och kan bl. a. ses som ett ytterligare
instmment för att förverkliga de krav som slås fast i
arbetsmiljölagstiftningen.
En arbetsmiljölag bör även så tiU vida ge uttryck
för en helhetssyn på arbetsmiljön att den vidgar arbetarskyddslagstiftningens
giltighetsområde. Lagen avses skydda de anställda och vissa gmpper med
liknande ställning men regleringen bör i väsentUga delar också avse skyddet för
dem som ulan att vara anställda arbetar yrkesmässigt.
Arbetsmiljön skapas i första hand genom beslut som
fattas inom företag och förvaltningar. En inriktning har därför funnits att
genom lagstiftningen söka få fram garantier för ett saraspel mellan parterna
på arbetsmarknaden och den offentliga tillsynen i syfte att åstadkomma goda
insatser för arbetarskyddet. Dessa strävanden bör enligt min mening fullföljas.
De anställdas möjligheter att påverka sin arbetsmiljö och därigenom ta ansvar
för de förändringar som behövs av arbetsförhållandena måste utökas. Även i
delta avseende kan samtidigt hänvisas till möjligheter som innefattas i
medbestämmandelagen.
Förbättringar av arbetsmiljön främjas vidare om så
många som möjligt av dem som är sysselsatta i arbetslivet har goda kunskaper om
arbetsmiljöfrågor.
En lag om arbetsmiljön bör alltså utgöra gmnden för
samhällets, ar-betsmarknadspartemas och de yrkesverksammas agerande när det
gäller arbetsmiljön. Den offentliga tillsynen har en viktig roll när det gäller
information och annan vägledning på arbetsplatsema. Viktigt är att lagen ger
en vid ram för den ansvariga myndigheten att ingripa med närmare föreskrifter
allteftersom nya erfarenheter görs och nya rön sker. Lagen måste erbjuda
effektiva medel att, om det behövs, med tvång hävda skyddskraven. Den måste
också innehålla bestämmelser om straffpåföljder i alla de fall då det är
nödvändigt för att trygga efterlevnaden.
1 januari 1976 redovisade arbetsmiljöutredningen
sitt slutbetänkande (SOU 1976: 1) Arbetsmiljölag jämte tre bilagor (SOU 1976:
24) med bakgrundsmaterial till betänkandet. Detta innehåller förslag tiU
arbetsmiljölag och arbetsmiljöförordning. Lagförslaget innebär i väsentliga
delar en helt ny reglering jämfört med vad som nu gäller. Arbetarskyddslagstiftningens
allmängiltighet betonas genom en utvidgning av tillämpningsområdet bl. a. i
fråga om familjejordbmken, ensamföretagarna, utbildnmgen och försvaret. Inom
den föreslagna arbetsmiljölagens ram ryms åtgärder mot alla slag av hälso- och
säkerhetsrisker som anknyter till arbetsmiljön. Gmndläggande är att
arbetsmiljön skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende. De anställdas medverkan i utformnmgen av sin arbetsmiljö är
starkt
Prop. 1976/77:149 190
framhävd.
Genom olika regler om förhandsbedömning ges underlag för att hänsyn skall tas
till arbetsmiljösynpunkter på ett tidigt stadium. Det kan gälla en hel
anläggnmg, tekniska anordningar eller kemiska ämnen. Det kan också vara fråga
om arbetsprocesser eller arbetsmetoder. Gmndläggande principer för överväganden
om gränsvärden slås fast. Stor vikt läggs vid arbetarskyddsstyrelsens
författningsverksamhet. I betydande utsträckning kan direkta straffpåföljder
knytas till överträdelser av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.
Arbetarskyddsmyndigheternas möjligheter att kontrollera och göra direkta
ingripanden stärks dessutom väsentligt. Vidare sker i olika avseenden en
utveckling av de regler som infördes genom 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen. Detta innebär bl. a. att skyddsombudens och
skyddskommittéemas ställning ytterligare stärks enligt lagförslaget.
Utredningen är i huvudsak enig i sina överväganden och förslag.
Slutbetänkandet har nu remissbehandlats.
Remissinstanserna har i allt väsentligt ställt sig bakom utredningsförslaget.
LO och TCO stöder sig därvid på arbetsplatsremisser där över 100 000 medlemmar
har deltagit. LO konstaterar med tillfredsställelse att det framlagda förslaget
i stor utsträckning motsvarar de krav som har ställts av de fackliga organisationerna
på förändring av lagstiftningen. LO ansluter sig således till lagförslaget i
dess huvuddrag och grundläggande principer. TCO tar särskilt fasta på det nya
arbetsmiljöbegrepp som läggs fast i lagförslaget. Det anses vara ett viktigt
steg i samhällsutvecklingen som tas om arbetsmiljölagstiftningen reformeras i
den riktning som förslaget anger. SACO/SR ansluter sig till de grundläggande
värderingar som redovisas i slutbetänkandet. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och övriga arbetsgivarorganisationer instämmer i stort i utredningens
förslag. Myndigheterna och en rad intresseorganisationer sluter också starkt
upp kring förslaget.
Även jag ansluter mig i allt väsentligt till
utredningens förslag, som i de grundläggande linjema för en lagstiftning om
arbetsmiljön överensstämmer med de allmänna synpunkter jag har anfört i det
föregående. Utredningsförslaget synes även i enskildhetema väl avvägt. I
enstaka frågor som i den samlade lagstiftningen framstår som detaljspörsmål
kan visserligen jämkningar behöva göras eller andra lösningar böra väljas. Som
helhet anser jag emellertid utredningens förslag väl ägnat att läggas till
grund för lagstiftning.
Det förslag till arbetsmiljölag som jag lägger fram
i det följande innehåller allmänna bestämmelser som översiktiigt anger kraven
beträffande olika arbetsmiljöfaktorer. Detta ställer stora fordringar på
arbetarskyddsstyrelsens kapacitet när det gäller att utarbeta närmare
föreskrifter. Anspråken från arbetslivet på att sådana föreskrifter meddelas
är också höga. Även på yrkesinspektionen ställs stora krav. Det gäller här
såväl information och aiman vägledning på arbetsplatserna som direkt
Prop. 1976/77:149 191
tillsyn
av efterlevnaden av lagen och med stöd därav meddelade föreskrifter. Som jag
har antytt i det föregående har både arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens resurser byggts ut väsentligt under 1970-talet.
De
arbetsmiljöproblem som har aktualiserats under senare tid har ofta
uppmärksammats genom att man vid forskiung och undersökning enligt modema metoder
har kunnat påvisa hälsorisker. För att arbetsmiljölagstiftningen skall kunna
utvecklas och befinna sig i linje med aktuella problem inom området behövs
omfattande forskningsinsatser. I detta syfte har under senare år skett en
utbyggnad av forskningsorganisationen såväl via arbetarskyddsstyrelsen som
inom universitets- och högskoleorganisationen. Av stor betydelse är också de
resurser arbetarskyddsfonden kan ställa till förfogande som stöd för bl. a.
forskning och teknisk utveckling.
När
det gäller grunddragen i den föreslagna lagstiftningen har utredningen som jag
har nämnt fått stöd av en praktiskt taget enhällig remissopinion.
Riksrevisionsverket och några länsstyrelser har dock gjort vissa uttalanden i
anledning av att utredningen inte har gått in på de ekonomiska konsekvensema av
förslaget. Verket har erinrat om att inom alla samhällsområden behoven måste
ställas mot resurserna. Det hade enligt verket därför varit värdefullt om
utredningen hade diskuterat de ekonomiska konsekvenserna av kommande
föreskrifter med utgångspunkt i dagsläget enhgt nu gällande anvisningar.
Liknande synpunkter har vissa länsstyrelser framfört. Härvid har efterlysts
ungefärliga beräkningar för att visa de kostnader som kan tänkas påverka olika
branscher och företagsstorlekar. Med sådana beräkningar skulle utredningen
också i någon mån ha kunnat ta ställning till takten för förslagets
genomförande.
Enligt
min mening är det inte möjligt att lägga en samlad kostnadskalkyl till grund
för en reform av hela arbetarskyddslagstiftningen. Arbetsmiljölagen bör vara
utvecklingsbar och kunna användas som underlag för en stegvis och fortlöpande
närmare reglering. Härvid måste hänsyn även tas till rön som nu är okända i
fråga om samband mellan hälsa och arbetsmiljö. Vid olika tidpunkter kommer
säkert också att aktualiseras åtgärder mot risker som kommer fram med
anledning av nu inte kända eller tillämpade förfaranden. Jag vill samtidigt
framhålla att arbetsmiljöförbättringar har positiva värden för samhället och
den enskilde och företaget som självfallet måste vägas in. Dessa värden kan
även från ekonomisk synpunkt framstå som påtagliga men låter sig inte beräkna
på något entydigt sätt. Det är också viktigt att erinra om att förbättringar
genom insatser på konstmktions- och produktionsstadiet ingalunda behöver leda
till kostnader som är att jämföra med kostnader för motsvarande
tilläggsåtgärder i en redan uppbyggd arbetsmiljö.
Till
detta kommer att genomförandet av en ny lagstiftning om arbets-
Prop. 1976/77:149 192
miljön
kommer att betyda en kraftig stimulans för bättre arbetsmiljö. Men givetvis
handlar det inte om att i ett steg omvandla arbetsmiljön utan hänsyn till
ekonomiska och tekniska resurser. Det är här fråga om en utveckling gradvis där
lagstiftningen ger impulser och stöd för myndigheterna och
arbetsmarknadspartema och för alla dem som på arbetsplatserna aktivt engagerar
sig i arbetsmiljöfrågoma. Lagstiftningens till-lämpning får därvid utvecklas
med hänsyn till dels behoven att förbättra arbetsmiljön, dels det vid varje
tidpunkt tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet.
I detta sammanhang bör även beröras frågan om vem
som skall svara för kostnaderna för arbetsmiljöförbättringar. Som en
grundprincip har LO understrukit att det är produktionen som skall bära
kostnadema för arbetsmiljöarbetet. Vissa andra remissinstanser har å andra
sidan ifrågasatt om arbetsgivaren alltid ensam skall svara för kostnader som
kan bli följden av myndigheternas föreskrifter. Som exempel har nämnts bl. a.
kostnader för undersökningar av produkters egenskaper, utveckling av mät- och
analysmetoder samt utbildning av och informationsverksamhet hos de anställda.
Leder undersökningar till skärpta arbetsmiljökrav kan det enligt dessa remissyttranden
vidare ifrågasättas om inte samhället i vissa fall bör lämna bidrag till
förbättringar i arbetsmiljön.
Det är enligt min uppfattning väsentligt att
samhällstöd utgår till forskning, utveckling och utbildning på
arbetsmiljöområdet. Detta sker redan nu i betydande utsträckning. Jag vill även
erinra om möjligheten att för sådan verksamhet få bidrag från
arbetarskyddsfonden. Det är härvid naturligt att man prioriterar åtgärder som
bedöms vara mest angelägna från arbetsmiljösynpunkt. När det gäller arbetsmiljöförbättrande
åtgärder ute på arbetsplatsema slogs fast vid 1973 års delreform att kostnadema
för sådana åtgärder är en del av produktionskostnaderna och i princip bör
bäras av produktionen. Detta uttalande äger enligt min mening alltjämt giltighet.
Samhället bör inte avlasta arbetsgivarna deras ansvar för arbetsmiljön. Detta
utesluter givetvis inte att det som vid nämnda tillfälle också framhölls
inom ramen för samhällets näringspolitik och arbetsmarknadspolitik görs
insatser som innefattar stöd till åtgärder på arbetsmiljöområdet. I linje
härmed ligger att år 1975 viss möjlighet har öppnats till statliga garantilån
för att förbättra arbetsmiljön i första hand i de mindre företagen (SoU 1975:
16, rskr 196, SoU 1976/77: 20, rskr 70).
Det förslag till arbetsmiljölag som jag nu lägger
fram utgår ifrån att arbetsgivaren skall tillhandahålla resurser för kontroll
av arbetsmiljön samt ansvara för att de anställdas förhållanden är
tillfredsställande från säkerhets-, hälso- och anpassningssynpunkt.
Företagshälsovården är den resurs inom företag och förvaltningar som skall ge
möjligheter till detta. Oavsett i vilken form företagshälsovården bedrivs bör
den vara en del
Prop. 1976/77:149 I93
av
den lokala skyddsorganisationen och planeras och drivas av de ansvariga
parterna inom det lokala arbetarskyddet.
Med detta synsätt blir det en fråga av hög
angelägenhetsgrad att företagshälsovården byggs ut i skilda hänseenden.
Utbyggnaden av företagshälsovården sker på frivillighetens väg och i takt med
att resurser kan ställas till förfogande. Frågor om företagshälsovården
regleras genom överenskommelser mellan parterna. Målet bör vara att alla
anställda skall ha tillgång till företagshälsovård. Dit syftar också arbetet
inom den i början av år 1976 tillsatta företagshälsovårdsutredningen (A 1976:
01). Utredningen har bl. a. att bedöma den framtida utbyggnadstakten av
företagshälsovården på de delar av arbetsmarknaden, som inte omfattas av avtal
därom, och att i förekommande fall överväga alternativa vägar att uppnå det
uppsatta målet.
Arbetsmiljöutredningen har ägnat stor uppmärksamhet
åt frågor om internationellt samarbete på arbetsmiljöområdet. För egen del vill
jag också starkt understryka att arbetsmiljöfrågoma griper över gränserna. Att
insikten om värdet av en god arbetsmiljö sprids över världen måste från svensk
sida framstå som angeläget. På olika sätt är vi dessutom beroende av att
gemensamma ansträngningar görs för att lösa arbetsmiljöproblem. Vi kan på så
sätt få del av rön i andra länder. Det är också viktigt att vi inte nås av
produkter som är illa utformade eller otillräckligt provade i skyddshänseende.
Det är således av största vikt att vi även på det internationella planet verkar
för arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Jag vill erinra om att Sverige
tillsammans med de övriga nordiska ländema med kraft har aktualiserat
arbetsmiljöfrågorna i intemationella arbetsorganisationen (ILO). På nordiskt
initiativ har ILO tagit upp vissa arbetsmiljöfrågor vid 1976 års konferens. Jag
vill också särskilt erinra om det samarbete som förekommer inom Norden. På
rekommendation av Nordiska rådet (nr 14/1976) har Nordiska ministerrådet låtit
utarbeta ett förslag till nordiskt handlingsprogram på arbetsmiljöområdet.
Avsikten är att programmet efter behandling vid rådets tjugufemte session
skall antas i sin slutliga form under första halvåret 1977. Vidare kan nämnas
att under nordiska ministerrådet sedan år 1973 arbetar en särskild
ämbetsmannakommitté för arbetsmiljöfrågor. Även den fackliga rörelsen har i
olika sammanhang tillsammans med motsvarande organisationer utomlands kraftigt
engagerat sig i dessa frågor.
20.2
Arbetsmiljölagens tillämpningsområde
20.2.1
Allmänna utgångspunkter
Arbetarskyddslagen gäller numera i princip allt
arbete som utförs av arbetstagare. Lagen avser i begränsad utsträckning
dessutom verksamhet som två eller flera personer utför för gemensam räkning
samt även ar-
13
Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 194
bete
som utförs av elever vid särskilt förtecknade skolor, av värnpliktiga och av
personer intagna på vissa anstalter. Från lagens tillämpningsområde har
undantagits s. k. okontrollerbart arbete samt delvis också arbete, som utförs av
medlem av arbetsgivarens familj, och arbete inom försvaret. Vidare undantas
vissa verksamhetsområden där arbetarskyddet regleras i särskild lagstiftning.
Enligt utredningen bör även arbetsmiljölagens
tillämpningsområde i första hand bestämmas med utgångspunkt i ett
arbetsgivar-arbetstagar-förhållande. Utredningen har samtidigt framhållit att
arbetsmiljölagen allmänt sett bör ha en vid täckning. Det finns enligt
utredningen anledning att överväga en utvidgning till all yrkesmässig
verksamhet och att även i övrigt pröva om arbetarskyddslagstiftningens
hittillsvarande till-lämpningsområde kan breddas.
Arbetsmiljölagen bör enligt min mening syfta till
att ge garantier för att arbete kan utföras under så riskfria förhållanden som
möjligt och under betingelser som även i övrigt upplevs som tillfredsställande
med hänsyn till möjlighetema att öva inflytande över den egna arbetssituationen.
Det ligger i sakens natur att lagstiftning för att skydda mot ohälsa och
olycksfall i arbete i första hand påkallas i sådana lägen där den som utför
arbetet allmänt sett är beroende av annans insatser för att förebyggande
åtgärder skall vidtas. Så är fallet vid anställning och i liknande
beroendeförhållanden. Det finns emellertid anledning att anlägga ett vidare
betraktelsesätt. Även i fråga om arbete som utförs yrkesmässigt utan anlitande
av anställda föreligger sålunda många gånger behov av att ge stöd åt
skyddsarbetet genom att föreskrifter i arbetsmiljölagstiftningen blir
tillämpliga och genom att arbetarskyddsmyndigheterna kan gå in med vägledning.
Jag vill dock understryka att den huvudsakliga inriktningen av arbetsmiljölagen
bör avse anställningsförhållanden. För detta talar de behov som föreligger inom
skilda områden liksom vikten av att arbetarskyddets resurser används så
effektivt som möjligt.
20.2.2
Arbetsgivare och arbetstagare
Arbetarskyddslagens tillämpningsområde bestäms
väsentligen genom en bestämmelse att lagen med vissa särskilt angivna
uiskränkningar är tillämplig på varje verksamhet i vilken arbetstagare används
till arbete för arbetsgivares räkning.
Lagstiftning om arbetsmiljön påkallas i första hand
i anställningsförhållanden. I likhet med utredningen förordar jag därför att
arbetsmiljölagen inleds med en bestämmelse att lagen gäller varje verksamhet
där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Vissa utvidgningar och
inskränkningar i förhållande till denna gmndsats kommer att behandlas i
följande avsnitt.
Utredningen
har i fråga om innebörden av arbetsmiljölagens arbetsta-
Prop.
1976/77:149 195
garbegrepp
förklarat att den praxis som har utvecklats vid tiUämpningen av begreppet
arbetstagare i socialförsäkringslagstiftningen delvis bör kunna vara vägledande
även när det gäUer att bestämma arbetsmiljölagens huvudområde. Enligt
utredningen är det emellertid viktigt att i sammanhanget beakta även
omständigheter som spelar in särskilt på arbetsmiljöområdet. Irmebörden av
arbetsmiljölagens arbetsgivar- och ar-betstagarbegrepp bör bestämmas med
utgångspunkt i lagens grujidläg-gande syfte att åstadkomma sådana förhållanden
på arbetsplatserna att risker för ohälsa och olycksfall så långt som möjligt
undanröjs. Man kan då aldrig bortse från vem som har de omedelbara möjUgheterna
att påverka skyddsförhållandena på arbetsplatsen och fatta beslut om verksamheten
där. Ett arbetsgivaransvar bör läggas på personer som typiskt sett med hänsyn
till de organisatoriska och ekonomiska förutsättningama har goda möjligheter
att infria ansvaret. Enligt utredningen bör därmed alla, som utför arbete under
sådana förhåUanden att det är naturligt att den för vars räkning arbetet
utförs fuUgör en arbetsgivares uppgifter, i sin tur betraktas som arbetstagare
vid tillämpningen av arbetsmiljölagen. Avgörande vikt bör inte fästas vid om
den som utför arbetet formellt uppträder som självständig företagare, såvida
han i organisatoriskt och ekonomiskt avseende och i betraktande av de
förhållanden under vilka arbetet utförs intar en beroende ställning.
Under remissbehandlingen har utredningens
synpunkter på detta område i allmänhet godtagits eller länmats utan erinran.
Arbetsdomstolen har dock invänt att det på detta område numera anses föreUgga
en enhetlig begreppsbildning som kommer tUl uttryck i försäkringsdomstolens
praxis men även i arbetsdomstolens rättstillämpning. I den mån utredningens
uttalanden skaU tolkas så att man av hänsyn tUl syftena med arbetsmiljölagen
har velat lägga ett ansvar även på dem som inte är att betrakta som
arbetsgivare i andra arbetsrättsliga sammanhang bör enligt domstolen en sådan
utvidgning ske genom en uttrycklig lagregel.
Jag delar i princip det synsätt som Ugger bakom
utredningens återgivna uttalanden om vad som bör vara innebörden av
arbetsmiljölagens arbetsgivarbegrepp. Avgörande vid placering av ansvaret för
arbetsmiljön bör rimligen vara vem som organisatoriskt och ekonomiskt har de
bästa fömtsättningama att bära detta ansvar. Kännetecknande för utvecklingen i
praxis på olika områden har också varit att arbetstagarbegreppet efter hand
har fått en alltmer vidsträckt irmebörd. En utveckling i den riktningen har
rekommenderats i förarbetena till åtskiUig modem socialrättslig och
arbetsrättslig lagstiftning, senast i propositionen med förslag till lag om
medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76: 105 bilaga 1 s. 324).
Mot denna bakgrund är det naturligt att
rekommendera en vid till-lämpning av arbetstagarbegreppet även på
arbetsmUjölagstiftningens område och att i det sammanhanget anvisa de
tillämpande instansema att
Prop. 1976/77:149 196
väga
in de syften som ligger bakom lagstiftningen. Därmed är emeUertid inte sagt att
man kan på den vägen fullt ut nå de resultat i fråga om placeringen av
arbetsgivaransvaret som utredningen har åsyftat. Vissa av de exempel som
utredningen anför i detta sammanhang belyser problemet. Utredningen förklarar
bland annat att det för arbetsmiljölagens till-lämpning blir av stor betydelse
om ett arbete utförs under ledning av personal från ett annat företag. Som
exempel på vad utrednuigen vill betrakta som en vidsträckt tillämpning av
begreppen arbetsgivare och arbetstagare anförs det fallet att ett företag hyr
in från ett annat företag exempelvis en grävmaskin eller lyftkran med anställd
förare. I ett sådant fall kan det enligt utredningen ligga nära till hands att
anse det företag på vars uppdrag arbetet utförs ansvarigt för att arbetsplatsen
och dess anordningar är betryggande från skyddssynpunkt. Detsamma sägs kunna
gälla ansvaret för att maskinen eller kranen inte används i strid mot
bestämmelser om besiktningsskyldighet, högsta tillåtna belastning e. d. Har
inhyrd personal tagits in i det inhyrande företagets organisation kan, säger
utredningen vidare, även arbetsmiljölagstiftningens regler om samverkan meUan
arbetsgivare och arbetstagare bli tillämpliga. Samtidigt understryker
utredningen att den ordinarie arbetsgivaren inte härigenom bör kunna anses
befriad från sitt ansvar enligt arbetsmiljölagen. Det är enligt utredningen i
många fall naturligt att anse båda företagen ansvariga som arbetsgivare.
Som
jag redan har framhåUit delar jag de värderingar som ligger bakom utredningens
uttalanden i anslutning till anförda exempel. Det är emellertid som
arbetsdomstolen har påpekat knappast möjligt, och av hänsyn till
begreppsbildningen i andra rättsliga sammanhang i varje fall inte lämpligt, att
nå det åsyftade resultatet genom att tänja begreppen arbetsgivare och
arbetstagare. Här kunde därför övervägas att införa en kompletterande regel om
att som arbetsgivare enligt arbetsmiljölagen skulle under vissa omständigheter
anses även annan än den som är arbetsgivare i anställningsförhållandet. Jag
ser emellertid vissa olägenheter förknippade med ett sådant förfarande. Det är
sålunda viktigt att innehållet i arbetsmiljölagen blir så lättillgängligt som
möjligt. Den antydda tilläggsregeln skulle kunna fördunkla innebörden av
arbetsgivaransvaret enligt arbetsmiljölagen. Den skulle också lätt kunna bidra
till att komplicera arbetstagarbegreppet.
Jag
vill i stället peka på att arbetarskyddslagen redan innehåller en bestämmelse
av intresse i sammanhanget. Jag syftar på den bestämmelse (53 a § första
stycket) som infördes år 1973 om ett särskilt skyddsansvar för den som råder
på arbetsställe. Regeln avser fall då t. ex. distributionsarbetare utför
arbete på arbetsställe där den egna arbetsgivaren saknar rådighet. För att man
effektivt skall kunna komma till rätta med dåliga arbetsförhållanden för dem
som sysselsätts på främmande arbets-stäUen kan yrkesinspektionen enligt den nya
bestämmelsen ingripa med
Prop.
1976/77:149 197
föreläggande
eller förbud mot den som råder på arbetsställe oavsett anställningsförhållandet.
Denne får visserligen inget huvudansvar för arbetsmiljön utan detta vUar
fortfarande på arbetstagarens arbetsgivare. Bestämmelsen torde ändock ge
tiUsynsmyndighet tiUräckligt vida möjligheter att ingripa när som i det
diskuterade fallet arbete bedrivs med hjälp av lånad personal och hyrd
utrustning. Det inhyrande företaget kan sålunda även i förhållande till denna
personal bli ansvarigt för att arbetsplatsen och dess anordningar är säkra
liksom för beskaffenheten av utrustning som har hyrts. Jag återkommer i det
följande tUl bestämmelsens närmare utformning i arbetsmiljölagen. Här kan
ytterligare konstateras att reglema om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare inte innehåller någon begränsning när det gäller att ta in
arbetstagare som är sysselsatta på arbetsställe i den lokala
skyddsorganisationen.
Det
kan vara värt att erima om de ansträngningar som har gjorts att
lagstiftningsvägen motverka tendenser till att kringgå lagar och avtal på det
arbetsrättsliga fältet liksom på de socialförsäkrings- och skatterättsliga
områdena. En av de åtgärder som har vidtagits i detta syfte är införandet av
regler i medbestämmandelagen (3840 §§) om facklig vetorätt mot utförande av
arbete med anlitande av arman än anställd arbetskraft, när det sker i syfte
att åsidosätta lag eller kollektivavtal för arbetet. Möjligheten att utnyttja
facklig vetorätt i sådana fall utgör naturligtvis inte något skäl emot en
vidsträckt tUlämpning av arbetsmiljölagstiftningen och annan arbetsrättslig
lagstiftning. Tvärtom bör en sådan till-lämpning vara ett av flera viktiga led
i strävandena att nå fram till de åsyftade resultaten med lagstiftningen.
Att
arbetsmiljölagen i viss utsträckning bör bli tUlämpUg även på arbete som
utförs av arbetsgivaren personligen framhåller jag i det följande (avsnitt
20.4.5). Till bilden hör också att lagen bör föreskriva ett s. k.
samordningsansvar i vissa situationer, något som jag också tar upp i annat
sammanhang (avsnitt 20.4.6).
20.2.3
Familjemedlem, ensamföretagare m. fl.
Från arbetarskyddslagens tiUämpningsområde undantas
arbete som medlem av arbetsgivarens familj utför inom jordbruket. Vid lagens
tillkomst hänvisades till att antalet familjejordbmk var mycket stort och att
någon regelmässig tiUsyn därför inte kunde vinnas.
Arbetsmiljöutredningen har framhålUt att allvarliga
risker för ohälsa och olycksfall finns för dem som arbetar inom jordbmket vare
sig detta bedrivs som famUjejordbmk eller i annan form. Utredningen har föreslagit
att familjejordbmket skaU omfattas av arbetsmiljölagen. Remissinstansema har
godtagit detta förslag.
Antalet brukningsenheter inom familjejordbmket är
betydande även efter den stmkturrationalisering som jordbruket har undergått.
Som utredningen har betonat beror emellertid effekten av en vidgad lagstift-
Prop.
1976/77:149 198
ning
inte bara på hur sträng övervakning myndigheterna kan prestera. TiUsynen måste
anpassas efter den verksamhet det rör sig om. Jag delar mot denna bakgrund
utredningens uppfattning att det särskUda undantaget för familjejordbruk bör
kunna slopas i arbetsmiljölagen. Enligt min uppfattning bör samtidigt i fråga
om familjejordbruk, som bedrivs utan hjälp av arbetstagare, samma
betraktelsesätt tiUämpas som beträffande annan verksamhet som bedrivs av
medlemmar i samma famUj utan att det finns någon anställd i verksamheten. Jag
återkommer till denna fråga längre fram i detta avsnitt.
I arbetarskyddslagen finns också ett genereUt
undantag för arbete som utförs i arbetsgivarens hem av familjemedlem.
Utredningen har ansett att det inte finns några skäl att längre göra undantag
för sådant arbete. Remissinstanserna har inte haft någon erinran. Även på denna
punkt har jag samma uppfattning som utredningen. Det bör i detta sammanhang
observeras att husligt arbete regleras i annan ordning (se avsnitt 20.2.8).
Vissa bestämmelser i arbetarskyddslagen gäller över
huvud taget inte i fråga om arbete som utförs av medlem av arbetsgivarens
familj. Främst gäller det bestämmelserna om arbetstidens förläggning och
flertalet av föreskrifterna om minderåriga. Utredningen har även här föreslagit
en utvidgning av arbetsmiljölagen, och dess lagförslag irmehåller inte några
undantag i detta avseende. Av remissinstansema har bara LRF och Trädgårdsnäringens
riksförbund närmare berört frågan. Även de har i princip godtagit
utredningsförslaget på denna punkt men samtidigt framhållit att lagen inte får
tolkas så att familjemedlemmar uppfattas utföra arbete åt varandra i ett
anställningsförhållande. För egen del anser jag det riktigt att
arbetsmiljölagen blir helt tillämpUg även om parterna i ett verkligt
anställningsförhållande tillhör samma familj. Samtidigt vill jag liksom
utredningen understryka att samhörigheten mellan familjemedlemmar innebär att
man mestadels kan anta att arbetet bedrivs för gemensam räkning. Till arbete
av sådan karaktär torde man i mycket stor utsträckning kunna räkna även mera
tillfälliga tjänster som görs av familjemedlem i annan familjemedlems yrkesverksamhet.
Företagare som driver verksamhet utan att ha
arbetstagare anställd faller i huvudsak utanför arbetarskyddslagen.
Ensamföretagarna beaktades dock när bestämmelser om skyddsansvar på gemensamt
arbetsstäUe infördes genom 1973 års ändringar. Vidare är arbetarskyddslagen i
viss utsträckning tUlämplig på arbete som två eller flera personer utför för
gemensam räkning.
Efter att ha vägt olika skäl för och emot att föra
in även ensamföretagarna under arbetsmiljölagen har utredningen stannat vid
att föreslå att den som driver verksamhet utan anstäUd skall vara skyldig att
följa arbetsmiljölagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter i fråga om
teknisk anordning och ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall
Prop.
1976/77:149 199
samt
beträffande gemensamt arbetsställe. Remissinstanserna har inte fört fram några
principiella invändningar mot detta förslag. LO har dock understmkit att en
ytterligare utvidgning av arbetsmiljölagens tilllämplighet bör ske när
resurser föreligger hos tillsynsmyndigheterna.
Även
enligt min mening är det naturligt att söka tillämpa samma reglering om
arbetsmiljön för anställda och icke anställda. Företagare utan anställda utför
i stor utsträckning liknande arbetsuppgifter som arbetstagare. Som utredningen
har framhåUit synes det otillfredsställande att skyddskraven då är olika. Med
en hkartad reglering kan också osund konkurrens motverkas. Ett viktigt skäl mot
att göra arbetsmiljölagen fullt ut tillämplig är emellertid att detta skulle
ställa krav på tillsynsverksamheten bl. a. vad gäller förhandsgranskning av
arbetslokaler som skulle splittra resurserna. Jag förordar mot denna bakgmnd
att arbetsmiljölagen (3 kap. 5 § andra stycket) i fråga om ensamföretagare
utformas enligt utredningens förslag.
Utredningen har funnit att den tidigare nämnda
bestämmelsen om arbete som två eller flera personer utför för gemensam räkning
bUr onödig genom det skydd som företagare får enligt utredningens förslag. Enligt
min mening kan man emellertid inte bortse från att i så faU viktiga
bestämmelser om utformningen av arbetslokaler skulle upphöra att gälla för
denna typ av verksamhet. En sådan uttunning av skyddskraven synes inte kunna
godtas. Jag föreslår därför att arbetsmiljölagen (3 kap. 5 § första stycket) i
tUlämpliga delar skaU gälla även för verksamhet där två eller flera personer
arbetar yrkesmässigt för gemensam räkning utan att ha arbetstagare anställd. I
fråga om verksamhet som bedrivs endast av medlemmar i samma familj utan hjälp
av anställda bör dock, i saklig överensstämmelse med vad utredningen har
föreslagit, samma regler gälla som nyss har förordats för ensamföretagare. Även
detta bör komma till uttryck i arbetsmiljölagen. Beträffande innebörden av
uttrycket familjemedlem hänvisas till specialmotiveringen.
Jag återkommer i det följande till frågor om
verkställighetsföreskrifter under ett övergångsskede och till vissa
ytterligare frågor om tillsynen i de fall som här har avsetts.
20.2.4
Elevområdet
Arbetarskyddslagens allmänna skyddsföreskrifter och
lagens bestämmelser om tillsyn, ansvar och fullföljd gäller även arbete som
utförs av elever vid vissa skolor och utbildningslinjer där utbildning ges i
praktiska ämnen. Detta anges närmare i en med stöd av arbetarskyddslagen
utfärdad kungörelse (1963: 662) om tillämpning av arbetarskyddslagen å arbete
vid vissa undervisnings- och utbUdningslinjer (ändrad 1971: 55). Lagen är i
övrigt inte tillämplig på elevarbete. Inte heller arbete i form av praktisk
yrkesorientering omfattas av lagen.
Arbetsmiljöutredningen
har framhållit att den åtskiUnad som nu görs
Prop. 1976/77:149 200
mellan
praktiskt och teoretiskt elevarbete inte står i samklang med arbetarskyddslagstiftningen
i övrigt och dessutom leder till gränsdragningssvårigheter vid tillämpningen.
Utredningen har vidare ansett angeläget att elevarbete sker under former som i
skyddsfrågor så nära som möjligt ansluter sig till arbetsUvets förhållanden.
Utredningen har därför föreslagit att arbetsmiljölagens bestämmelser om
arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl.,
farligt arbete av minderårig, tillsyn, sanktionssystem och fullföljd av talan
blir generellt tillämpliga på allt elevarbete. Enligt utredningen bör
samtidigt en gräns för arbetsmiljölagens tillämplighet dras vid de
åldersgrupper där det kan vara aktuellt med förvärvsarbete. Utredningen har
därför förordat att undantag föreskrivs för arbete som elev utför i lägre
årskurser än årskurs 7 inom grundskolan eller motsvarande utbildningsform. Vad
gäller myndighetsansvaret för elevernas arbetsmiljö har utredningen framhållit
att skolmyndigheterna har ett direktansvar för att skolarbetet bedrivs i sådana
former och under sådana förhållanden att elevernas hälsa inte äventyras.
Särskild tillsyn från yrkesinspektionens sida över elevarbete bör enligt
utredningen normalt bli aktuell bara i de fall där medverkan behövs av den
särskilda sakkunskap som yrkesinspektionen representerar. Enligt utredningsförslaget
omfattas även arbete av elev som utför praktisk yrkesorientering.
Skyddsansvaret för eleven ligger därvid på det företag där eleven praktiserar.
Utredningen har betonat att skolmyndigheten självfallet har kvar sitt ansvar
när det gäller att välja lämpliga praktikmiljöer.
Utredningens förslag att elevers arbetsmiljö i
princip skaU falla under arbetsmiljölagen har lämnats utan erinran av
remissinstanserna och uttryckligen tiUstyrkts av bl. a. skolöverstyrelsen och
dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ). Kammarrätten i Göteborg och
Riksförbundet hem och skola har vänt sig mot att inte också elever på låg- och
mellanstadiet omfattas av den föreslagna arbetsmiljölagen.
Enligt min mening är det svårt att få en helt
lyckad lösnmg av frågan hur elevarbete i formellt hänseende skall regleras i
arbetsmiljölagen. Förfarandet att från fall till fall i en särskild förteckning
ange om arbetarskyddslagstiftningen är tillämplig har visat sig vara tungrott
och ge upphov tUl besvärliga gränsdragningsproblem. A andra sidan anser jag det
uteslutet att i arbetsmiljölagen generellt avgränsa praktiskt elevarbete från
teoretiskt. Mot den bakgrunden ansluter jag mig, efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet och statsrådet Mogård, till utredningens uppläggning
av arbetsmUjölagens tillämplighet på elevområdet. Jag förordar alltså att
arbetsmUjölagen (1 kap. 2 § första stycket 1 och andra stycket) i väsentiiga
delar skall vara tillämplig på utbildning som elev genomgår. Jag vill samtidigt
understryka att arbetarskyddsmyndigheternas roll i sammanhanget är att med sin
sakkunskap vara ett stöd när det gäller den yrkesinriktade delen av
undervisningen vare sig
Prop. 1976/77:149 201
denna
siktar mot verkstadsarbete eUer t. ex. kontorsarbete. Skolmyndig-hetema måste
självfaUet ha kvar sitt fulla ansvar för skolmiljön.
Bakgrunden till att elevarbete i stor utsträckning
bör likställas med annat arbete är att likartade arbetsuppgifter bör omges av
samma skyddsbestämmelser vare sig de utförs inom ramen för utbildning eller i
förvärvslivet. Barn under 13 år bör normalt inte få anhtas till förvärvsarbete
ens om det gäller lätt arbete. Jag återkommer tiU denna fråga i ett avsnitt om
bestämmelser för minderåriga i arbetsmiljölagen. Dessa synpunkter får betydelse
även när det gäller att avgöra vilka åldersgrupper av elever som bör omfattas
av arbetsmiljölagen. Rent praktiskt kan också konstateras att anledning inte
torde finnas att anlita yrkesinspektionens speciella sakkunskap för
elevarbetet på grundskolans låg- och mellanstadier. Jag vill samtidigt erinra
om att skolmiljön är föremål för tillsyn enligt arbetarskyddslagstiftningen med
hänsyn till de anställdas arbetsförhållanden. Mot denna bakgmnd anser jag att
det av utredningen föreslagna undantaget för nämnda stadier i gmndskolan bör
kunna godtas. Detta iimebär ingen förändring i förhåUande tiU vad som nu
gäller. SjälvfaUet är frågan om en god miljö lika viktig för de yngre eleverna
som för elever i högre årskurser. Jag erinrar även i detta sammanhang om
skolmyndigheternas ansvar för skolmiljön.
Som utredningen har framhåUit kan beträffande
arbetsmiljölagens bestämmelser om arbetstiden fömtsättas att skolmyndighetemas
bedömning av elevernas behov av raster och vila innefattar skyddssynpunkter.
Vidare är det uppenbart att arbetarskyddsbestämmelser om minimiålder varvid
ej avses bestämmelser om farligt arbete av minderårig och om särreglering för
vissa gmpper inte kan gälla elever. Angående läkarundersökning av elever finns
bestämmelser i skolförfattningarna. I dessa avseenden bör sålunda
arbetsmiljölagen inte vara tillämplig inom elevområdet.
Beträffande arbetarskyddslagstiftningens regler om
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare har utredningen framhållit att
det som en förberedelse för arbetslivet är betydelsefullt att eleverna redan i
skolan blir vana att medverka i skyddsarbetet. Reglerna om utseende av skyddsombud
och skyddskommittéledamöter har dock ansetts inte kunna utan vidare föras över
tUl elevområdet. Utredningen har förutsatt att skol-myndighetema i stäUet
meddelar anvisningar om samverkan på elevområdet som i möjlig utsträckning
ansluter tUl arbetsmiljölagens regler därom.
Av remissinstanserna har bl. a. skolöverstyrelsen
redovisat samma uppfattning som utredningen om samverkansreglernas tiUämpning
på elevområdet. På sikt har styrelsen ansett att det bUr nödvändigt med en mer
ingående utredning av hur skyddsverksamheten skaU organiseras inom elev- och
vårdområdena. Remissinstansema inom högskoleområdet har framhållit att de
studerande bör vara representerade i skydds-
Prop.
1976/77:149 202
kommittéer.
Sveriges förenade studentkårer har samtidigt ansett det uteslutet med en
konstruktion där skyddsombud utses bland de studerande. Riksförbundet hem och
skola har däremot funnit det betänkligt att eleverna undantagits från
samverkansregleraa och har hänvisat tiU att talerätt tillkommer elevernas
förmyndare om elevema själva är för unga. För att främja överensstämmelse med
reglema i arbetsmiljölagen har LO ansett att föreskrifter om samverkan bör
meddelas av arbetarskyddsstyrelsen även på områden där arbetsmiljölagens
samverkansregler inte är direkt tillämpliga.
I det föregående har jag förordat att elever i
väsentliga delar skall Uk-ställas med arbetstagare vid tUlämpningen av den nya
lagen. En aUmän regel förordas i arbetsmiljölagen (3 kap. 1 §) att arbetsgivare
och arbets-lagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Denna
regel bör gälla också för elever. I samråd med chefen för utbildningsdepartementet
och statsrådet Mogård anser jag det vara mycket angeläget att detta förs ut i
praktisk tiUämpning. Som utredningen och med något undantag även
remissinstansema har funnit kan emellertid de särskilda reglerna om skyddsombud
och skyddskommittéer inte utan vidare föras över till elevområdet. I fråga om
högskolan torde det finnas förutsättningar för att låta regelsystemet
tillämpas i stort sett utan inskränkning. Detsamma kan gälla inom den kommunala
och statliga vuxenutbildningen samt exempelvis för studiecirklar med myndiga
deltagare. Beträffande eleverna i gmndskolans högstadium och gymnasieskolan
behöver regelsystemet anpassas efter elevernas ålder och erfarenhet. Skilda
former kan behövas för olika åldersgmpper. Det är härvid viktigt att man finner
vägar som gör det möjligt att få in arbetet med arbetsmiljön som ett naturligt
led i utbildningen. I fråga om föräldramas roll i elevernas skyddsarbete
speglas i remissyttrandet från Riksförbundet hem och skola ett intresse som
det gäller att ta vara på och utveckla. Samtidigt vill jag konstatera att det
inte är i linje med samverkansregleraa att föräldrarna direkt går in i den
lokala skyddsorganisationen. I detta avseende bör hållas fast vid att
samverkansreglerna riktar sig till dem som är verksamma på arbetsplatserna.
Tanken är att dessa med stöd av reglema skall kunna påverka sin egen
arbetsmiljö.
Skolöverstyrelsen har när det gäller att finna
former för elevernas skyddsarbete anvisat den lösningen att som mönster använda
de regler som f. n. tillämpas för de värnpliktiga och bland elevema utse
skyddsassistenter och adjungerade ledamöter i skyddskommitté. Ett sådant förfarande
synes även enligt min uppfattning vara värt att pröva. Noteras kan f. ö. att av
remissyttrandena framgår att elever redan i betydande grad har börjat delta i
olika former av skyddsarbete. EnUgt vad jag har erfarit kommer chefen för
utbUdningsdepartementet och statsrådet Mogård att föreslå regeringen att uppdra
åt skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet att tillsammans med
arbetarskyddsstyrelsen
Prop.
1976/77:149 203
och
arbetsmarknadsparterna närmare utreda hithörande frågor. Genom sådan medverkan
torde kunna åstadkommas att överensstämmelse i så stor utsträckning som möjligt
nås med arbetsmiljölagens principer för samverkan i skyddsfrågor.
20.2.5
Vårdområdet
Även i fråga om intagna på vissa anstalter inom
sjuk-, social- och kriminalvården gäller arbetarskyddslagen i vad avser
allmänna skyddsföreskrifter och bestämmelser om tillsyn, ansvar och fullföljd.
Lagens tilllämplighet är dock begränsad tUl i huvudsak anstalter där de
intagna kan hållas kvar tvångsvis.
Inom
vårdområdet utförs i viss utsträckning arbete även av patienter och intagna.
Arbetsmiljöutredningen har framhållit att det från skyddssynpunkt finns all
anledning att kräva samma standard för dessa arbeten som för arbete i
allmänhet. Eftersom vårdsynpunkteraa måste beredas stort utrymme, blir enligt
utredningen ansvaret för arbetsmiljön här i första hand en fråga för
anstaltsmyndigheten och centralt för socialstyrelsen och
kriminalvårdsstyrelsen. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit samma
principer för arbetsmiljölagens tillämplighet inom vårdområdet som beträffande
utbildningsområdet. Förslaget innebär att arbetsmiljölagens föreskrifter om
arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl.,
farligt arbete av minderåriga, tiUsyn, sanktionssystem och fullföljd av talan
blir tiUämpliga på arbete, som efter anvisning av anstaltsledningen utförs av
den som är intagen för vård på anstalt. Som exempel på inrättningar som faller
inom det utvidgade tillämpningsområdet har nämnts lasarett, sjukhem,
ålderdomshem samt allmänna och enskilda vårdhem.
Vad utredningen sålunda föreslagit har i huvudsak
godtagits av remissinstanserna. Kriminalvårdsstyrelsen har samtidigt påpekat
att de anställdas och de intagnas krav på en god arbetsmiljö ibland är svåra
att förena och att detta kan komma att förorsaka vissa problem vid tillämpningen
av arbetsmiljölagen.
Efter samråd med cheferna för justitiedepartementet
och socialdepartementet samt statsrådet Troedsson viU jag ansluta mig till
utredningens förslag att arbetsmiljölagen i väsentUga delar skall vara
tillämplig över hela vårdområdet (1 kap. 2 § första stycket 2 och andra
stycket). Samtidigt kan konstateras att vårdmyndigheteraas förstahandsansvar
uppenbarligen minskar behovet av tiUsyn från arbetarskyddsmyndigheternas sida.
Med anledning av kriminalvårdsstyrelsens påpekande vUl jag vidare hänvisa till
att en avvägning självfallet måste ske med hänsyn tiU berättigade krav från de
anstäUda på en tUlfredsstäUande arbetsmUjö.
Utredningen
har understmkit vikten av att motsvarande regler om samverkan, som utredningen
har föreslagh i arbetsmiljölagen, ges vidaste möjliga tillämpning inom såväl
socialvårdens som kriminalvårdens om-
Prop. 1976/77:149 204
rade.
Därvid har förutsatts att vederbörande myndighet inom dessa vårdsektorer
meddelar anvisningar om i vilken utsträckning arbetsmiljölagens
samverkansregler skall tiUämpas.
Socialstyrelsen har också betonat vikten av att
samverkansreglerna i största möjliga utsträckning tiUämpas inom vårdområdet.
Särskilt angeläget har detta ansetts vara i de faU då syftet med vården är att
göra de intagna psykiskt och socialt bättre skickade att aktivt ta del i
samhällslivet. Kriminalvårdsstyrelsen har framhållit att styrelsen med ledning
av hittills vunna erfarenheter avser att utveckla formerna för samverkan med de
intagna. A andra sidan har statens handikappråd stäUt sig oförstående till att
huvudmannen för institutionsvården skall få så stort inflytande över i vilken
utsträckning arbetsmiljölagens samverkansregler skall tillämpas.
Det är enligt min mening av största betydelse att
samverkansreglerna i arbetsmiljölagen i möjlig utsträckning sätts i tiUämpning
även i fråga om dem som är omhändertagna för vård. I huvudsak samma synpunkter
kan här anläggas som jag redan anfört beträffande motsvarande spörsmål inom
elevområdet. Liksom inom detta område kan det finnas anledning att låta de
berörda myndigheterna och arbetsmarknadsparterna närmare utreda vilka regler
som här bör gäUa. Frågan härom övervägs enligt vad jag har inhämtat inom
justitiedepartementet och socialdepartementet.
20.2.6
Försvaret
Från arbetarskyddslagens tUlämpning inom försvaret
är undantagna övningar och annat arbete än sådant som utförs under väsentUgen
samma förhållanden som motsvarande arbete i civil verksamhet. Beträffande
detta s. k. undantagsområde gäller enligt särskilt utfärdade föreskrifter för
försvaret att verksamheten i möjlig omfattning skall planläggas och genomföras
med beaktande av de syften som tillgodoses med arbetarskyddslagen.
Arbetsmiljöutredningen har utgått från att
arbetarskyddet i all den utsträckning som är möjlig bör regleras på samma sätt
för försvaret som i samhället i övrigt. Verksamheten inom försvaret måste
visserligen i många avseenden bedrivas under specieUa fömtsättningar. Detta har
emellertid endast i begränsad utsträckning ansetts innebära att man kommer in
på en avvägning av principiellt annat slag än som görs inom andra
verksamhetsområden. När det gäller utbildning eUer övning inom försvaret måste
sålunda en avvägning ske mellan intresset att aktiviteten kan äga mm i
ändamålsenliga former och kravet på säkerhet. Tjänstgöring i militära
anläggningar sker enligt utredningen ofta under sådana omständigheter att
varken krigets krav eller nödvändigheten att bedriva övningar under realistiska
villkor utgör skäl att avvika från den nivå som gäller under civila
förhåUanden. Utredningen har påpekat att i av-
Prop. 1976/77: l49 205
vägningen
samtidigt ligger att hänsyn måste tas till försvarets uppgifter i krig och att
därför fullständig överensstämmelse inte kan skapas meUan militära och civila
anläggningar. Motsvarande påpekande har gjorts beträffande utrustning för
mUhärt bmk. I fråga om arbetstiden har utredningen hänvisat till att avvikelse
från arbetsmiljölagens särskilda föreskrifter föreslås kunna ske genom
kollektivavtal. Vidare har påpekats att enligt förslaget möjlighet finns till
generell myndighetsdispens i de fall där undantag behövs från
arbetstidsbestämmelsema för att övningar skall kunna genomföras på ett
ändamålsenligt sätt. Även beträffande tillsynen inom försvarets område måste
enligt utredningen utgångspunkten vara att tillsynen skall utövas i samma
former och av samma myndigheter som på övriga områden. Den löpande tUlsynen
har med hänsyn till den kontroll som bedrivs genom försvarets myndigheter på
olika nivåer ansetts kunna utövas i huvudsak genom att yrkesinspektionen på
kallelse går in och diskuterar militära skyddsfrågor. Vad gäller den centrala
tillsynen genom författningsverksamhet har utredningen framhållit att här
liksom på andra områden särskilda föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen
självfallet inte behövs i den mån annan myndighet har meddelat betryggande
säkerhetsföreskrifter. Som huvudregel har utredningen föreslagit att
arbetsmiljölagen skall bli i sin helhet tillämplig för försvaret. Samtidigt har
i arbetsmiljölagen föreslagits möjlighet för regeringen eller
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer att meddela särskilda
föreskrifter om lagens tillämpning inom försvaret. Enligt förslaget finns aUtså
möjlighet att i administrativ ordning göra den särreglering som behövs bl. a.
under krigstUlstånd och på grund av beredskapskrav.
Mot utredningsförslaget har TCO:s representant i
utredningen reserverat sig på vissa punkter. Enligt reservationen föreligger
inget behov av stöd i arbetsmiljölagen för att kunna särreglera försvaret.
Härvid har hänvisats dels till de möjligheter som under alla förhållanden firms
att i arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsföreskrifter ta hänsyn till speciella
förhållanden inom olika verksamheter, dels till att möjlighet att vid krigs-
eller beredskapstillstånd undanta försvaret från arbetsmiljölagstiftningen
torde föreligga även utan direkt stöd i arbetsmiljölagen. Det är enligt
reservantens åsikt väsenUigt att se till att den militära sidan så lånet
möjligt behandlas på samma sätt som annan yrkesverksamhet. Som exempel har
anförts att det inte finns stöiTe anledning att ge generella dispenser från
arbetsmiljölagens arbetstidsregler här än på andra verksamhetsområden.
Beträffande tUlsynen enligt arbetsmiljölagen på försvarets område har
reservanten ansett att den bör ske på samma sätt och med samma tidsintervaller
som för civil verksamhet och inte bara efter kallelse från part.
TCO har i sitt remissyttrande sett som mycket
positivt att arbetsmiljölagen föreslås bli i princip tUlämplig på hela
försvaret. Samtidigt har
Prop.
1976/77:149 206
TCO
instämt i de synpunkter som har framförts i reservationen. Övriga
remissinstanser har i princip helt godtagit utredningsförslaget i denna del.
Sålunda har överbefälhavaren (ÖB) i allt väsentligt anslutit sig till
utredningsförslaget. Härvid har framhållits att försvarsmaktens uppgifter i
vissa avseenden är särpräglade, eftersom det gäller förberedelser för
förhåUanden som saknar motsvarighet i det normala fredssamhället. Utredningen
har enligt ÖB uppmärksammat detta problem på ett i huvudsak tillfredsställande
sätt. Inte heller civUförsvarsstyrelsen har haft någon erinran mot den
föreslagna huvudregeln att arbetsmUjölagen skall tiUämpas även på försvaret.
Vidare har ÖB framhållit att ett stort antal myndigheter, organisationer och
företag fortlöpande utför planering för verksamhet under beredskapstillstånd
och krig. Vid denna planläggning fömtsatts ofta forcerad produktion i andra
lokaler än de ordinarie samt över huvud verksamhet under andra förhållanden än
i fred. ÖB har föreslagit att detta möts i arbetsmiljölagen med att
bemyndigandet att utfärda särskilda föreskrifter hänförs till fredstid och
genom att det dessutom föreskrivs att regeringen vid krig, krigsfara eller
annars under utomordentliga av krig föranledda förhållanden skaU äga meddela de
avsteg från lagens tillämpning som totalförsvarets verksamhet kräver. ÖB har
också framhållit att tillämpningsföreskrifter för beredskap och krig måste vara
klara när lagen börjar tillämpas. Liknande synpunkter har anförts även av ett
antal andra remissinstanser.
När det gäller arbetsmiljölagens tUlämpning inom
försvarets område vill jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
först ta upp ett principiellt resonemang om hur man skall se på frågan om
tillämpningen under krig av lagstiftningen på det sociala området.
Jag vill därvid slå fast att våra
försvarsansträngningar under krigstid kräver så stora insatser av befolkningen
att den måste acceptera att avsteg görs från många av de trygghetsanordningar
som i fredstid anses som självklara. Att i lagar som är avsedda att tUlämpas i
fred ta in eventuella undantag för krig skuUe i onödan tynga lagstiftningen.
Principen bör därför vara att de lagar som läggs fram på det sociala området
skrivs för normala fredsförhållanden. De avsteg som behövs under krig och
beredskap får övervägas inom ramen för den krigsplanläggning som åvilar varje
departement. Jag anser därför att frågan om arbetsmiljölagens tillämpning inom
försvarets område i princip inte bör påverkas av förhållandena under krig och
beredskap. Jag viU i det sammanhanget framhålla att undantag från
arbetsmiljölagen under krig och beredskap kan vara aktuella inte bara för
försvarsmakten och civilförsvaret utan också för stora delar av samhället i
övrigt. Många industrier tvingas nämligen under sådana förhållanden att lägga
om sin produktion och får därigenom svårt att på alla punkter upprätthålla den
standard som arbetsmiljölagen kräver.
När
det gäller arbetsmiljölagens tillämpning i fred inom försvarets
Prop. 1976/77:149 207
område
anser jag det vara mycket tillfredsstäUande att man kunnat komma fram till den
föreslagna huvudregeln att arbetsmiljölagen skall tillämpas inom försvarets
hela område. Inte minst vid jämförelse med arbetarskyddslagstiftning i andra
länder framstår en sådan reglering som synnerligen positiv. Ett väl fungerande
arbetarskydd är nödvändigt vid militär verksamhet i fred och ingår som en
beståndsdel även i förberedelserna för ett effektivt handlande under beredskap
eller i krig. Som utredningen har påpekat ligger det i sakens natur att
förhållandena inom olika verksamhetsgrenar växlar inom ganska vida ramar vad
gäller möjligheten att tillgodose komfortkrav och liknande. Grundläggande för
allt slags verksamhet måste emellertid vara att vissa risker för ohälsa eUer
olycksfall inte kan accepteras och att förutsättningar dessutom måste skapas
för att göra arbetsmiljön så god som möjligt. Ställningstaganden inom olika
områden får ske med hänsyn till verksamhetens art och samhällets intresse av
att verksamheten kan utövas i ändamålsenliga former.
Att övningar bedrivs under realistiska förhållanden
är sålunda ett naturligt led i verksamheten inom försvaret. Vapen och annan
utrustning är konstruerade för att vara effektiva i krig. I fråga om försvarets
anläggningar ligger tyngdpunkten på att de skall fungera under krigsförhållanden.
A andra sidan är det självklart att verksamheten inte får bedrivas så att våra
egna soldater kommer tUl skada. Det är väsentligt att risker för detta möts
genom särskilda skyddsföreskrifter och skyddsanordningar och genom att
uppmärksamhet ägnas åt utbildning och urval av personal. Målet bör vara att i
den mån det är tekniskt och ekonomiskt möjligt nå samma standard beträffande
arbetsmiljön inom försvarets område som inom den civila sektom. För tilliten
tUl att en riktig avvägning sker är det av värde att bedömningen kan göras
inom ramen för arbetsmiljölagstiftningen.
Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
har jag därför i likhet med utredningen kommit fram till att arbetsmiljölagen i
princip skall vara tillämplig inom området för det samlade försvaret. Jag vill
än en gång betona att den nu intagna ståndpunkten gäller för den verksamhet
som bedrivs under normala fredsförhållanden.
Jag övergår så till frågan om verksamheten inom
försvaret är så särpräglad redan i fred att den motiverar att vissa
föreskrifter i arbetsmiljölagen undantas från tUlämpning inom försvaret.
Vad först gäUer arbetstiden är det enligt min
mening självklart att en tidsmässigt koncentrerad arbetsinsats kan vara
nödvändig för att man skall kunna genomföra en effektiv utbildnings- och
övningsverksamhet inom försvaret. Det framstår som önskvärt att genom
kollektivavtal regleras fall där avvikelser behövs från arbetsmiljölagens
föreskrifter. Ett behov av dispensmöjlighet finns emeUertid här Uksom på andra
områden främst med hänsyn till de avsteg som kan bli nödvändiga i plötsligt
uppkommande lägen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att beslut
Prop. 1976/77:149 208
härom
prövas av tillsynsmyndighet där arbetsmarknadsparteraa är representerade. Även
i fråga om tillsynen i övrigt kan jag i huvudsak ansluta mig till vad
utredningen har föreslagit. Jag vill dock framhålla att man bör söka åstadkomma
en regelbunden tillsyn även inom försvarets område. Liksom i övrigt måste
samtidigt en prioritering ske med beaktande av angelägenhetsgraden. I denna
bedömning ingår givetvis även att ta hänsyn till den kontroll som utövas av
andra myndigheter än arbetarskyddsmyndigheterna.
Utredningen har särskilt övervägt i vad mån
reglerna om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare kan tillämpas inom
försvaret. Därvid har understmkits vikten av att de anställda inom
försvarsmakten har tillräckligt inflytande över sin arbetsmiljö. Utredningens
majoritet har funnit att speciella förhållanden föreligger vid s. k. tiUämpade
övningar. Dessa sker under förhållanden som skall motsvara krigets, och
händelseutvecklingen bestäms av att vissa angivna fömtsättningar skall anses
föreligga. Av övningarnas karaktär följer att den enskilde inte alltid kan
överblicka risksituationen. Det har ansetts att avbrytande av en verksamhet i
sådant sammanhang kan komma in som ett riskmoment och dessutom skulle i
väsentlig mån bryta en övnings verklighetsprägel. Enligt majoritetens
uppfattning bör därför skyddsombuds rätt att avbryta arbete i avvaktan på
yrkesinspektionens ställningstagande (se avsnitt 20.8.4) inte gälla vid övning
inom försvaret. I övrigt har föreslagits att samverkansreglerna skall gälla
fullt ut även inom försvarets område. TCO:s representant i utredningen har i
sin reservation anfört att det förhållandet att stopp för en verksamhet ibland
kan ge upphov till en ny säkerhetsrisk inte är unik för övning inom försvaret.
Någon olägenhet av att skyddsombuds möjUghet att avbryta arbete gäUer fullt ut
inom olika områden, där motsvarande situationer som vid övningar kan tänkas
uppstå, har enligt reservanten inte kunnat konstateras. I reservationen har
därför föreslagits att något undantag inte görs från arbetsmUjölagens
bestämmelser vid övning inom försvaret.
Enligt sitt remissvar delar TCO helt de synpunkter
som förts fram i reservationen. Övriga remissinstanser har emellertid godtagit
utredningsförslaget även i denna del.
För att försvaret skall kunna erbjuda sina
anställda en arbetsmUjö som upplevs som tillfredsställande och i nivå med
verksamheten på andra områden är det enligt min mening väsentligt att även samverkansreglerna
i arbetarskyddslagstiftningen får utvidgad tillämpning. Huvudregeln bör
sålunda vara att också dessa regler skall gälla på det hittUIsva-rande
undantagsområdet. Detta innebär en betydande utvidgning av skyddsombudens och
skyddskommittéemas uppgifter och befogenheter beträffande skyddsfrågor som
gäller specieUa miUtära verksamhetsformer liksom i fråga om olika
försvarsanläggningar och utrustning för militärt bruk. I detta sammanhang
framstår den fråga där enighet inte har
Prop. 1976/77:149 209
kunnat
vinnas inom utredningen och där remissutfaUet inte är helt entydigt som en
detalj bland andra spörsmål av stor räckvidd.
Även jag anser emeUertid att en särskUd reglering
är nödvändig beträffande skyddsombuds rätt att avbryta arbete imder övning
inom försvaret. Med hänsyn tiU verksamhetens art och av säkerhetsmässiga skäl
passar enligt min uppfattning stoppningsrätten här inte in i mönstret. Jag
avser därför att förorda att med stöd av bemyndigande i arbetsmUjölagen (1
kap. 4 §) en undantagsbestämmelse i nämnda hänseende tas in i lagens
verkstäUighetsförordning. Samtidigt viU jag understryka att det bör Ugga inom
skyddskommitténs kompetensområde att också behandla övningar och att
skyddsombudens uppgifter och befogenheter med nänmda undantag bör gäUa
oinskränkta imder övningar. Härav följer att skyddsombuden skaU ses som en
tiUgång även i det säkerhetssystem som gäller vid sådan verksamhet.
Jag övergår så tiU frågan om arbetsmUjölagens
tiUämpning på värnpliktiga.
De vämpUktiga utgör den största gmppen inom
försvarsmakten. I arbetarskyddslagen fiims en bestämmelse som i vissa
avseenden lUcställer vämpUktiga med anstäUd personal. De vämpUktigas
tjänstgöring faUer emeUertid tUl största delen utanför regleringen i
arbetarskyddslagen, eftersom från lagens tiUämpning är imdantagna övningar och
armat arbete än sådant som utförs under väsentUgen samma förhållanden som
motsvarande arbete i civU verksamhet.
Utredningen har konstaterat att de vämpUktiga
tjänstgör under förhåUanden som vad avser arbetsplatser och utmstning i stort
sett är desamma som för anstäUd personal. EnUgt utredningens uppfattning bör
arbetsmUjölagen tiU skiUnad från arbetarskyddslagen göras tiUämpUg på de
värnpliktigas arbetsförhåUanden. Utredningen har samtidigt påpekat att de
värapliktigas tjänstgöringstid är reglerad i vämpliktslagen (1941: 967, ändrad
senast 1976: 308). Det har därför ansetts att anledning saknas att i
arbetsmUjölagen ge föreskrifter om de vämpUktigas arbetstid. Motsvarande
tiUämpning har även i övrigt föreslagits som på elev- och vårdområdena. Detta
iimebär att arbetsmUjölagens föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet,
allmänna skyldigheter, farligt arbete för minderårig, tiUsyn, sanktionssystem
och fullföljd av talan skuUe gälla även för de vämpUktiga. Med värapliktig har
i förslaget jämstäUts annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring, bl. a.
civUförsvarspliktig.
Mot utredningsförslaget på vämpliktsområdet har
endast ÖB gjort vissa erinringar. Sålunda har ansetts att förtidsinskriven
värnpliktig bör jämstäUas med andra värnpliktiga och ej betraktas som
minderårig. ÖB har dessutom framhåUit att personal ur hemvärnet och
friviUigorgani-sationer bör anses som arbetstagare i samma utsträckning som vämpUktiga.
Även jag vUl i huvudsak ansluta mig tUl
utredningens förslag i denna 14 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 210
del.
Liksom utredningen anser jag att arbetet med att förebygga att de värnpliktiga
utsätts för risker för ohälsa och olycksfaU måste ges största möjliga bredd.
Den av ÖB nänmda frågan om minderårigbestämmelsernas tillämpning på
förtidsmskriven värnpliktig bör enligt mm memng lösas så att dessa bestämmelser
inte görs tiUämpUga på vämpUktiga. Som ÖB har föreslagit bör personal ur
hemvärn och frivUUgorganisatio-ner likställas med vämpUktiga vid tUlämpning av
arbetsmUjölagen. Detta bör komma tiU uttryck i arbetsmiljölagen (1 kap. 2 §
första stycket 3).
Utredningen har i fråga om vämpUktiga vidare
framhålUt att skyddsombud och ledamot i skyddskommitté måste ha ingående
kärmedom om verksamheten inom det område där man skaU verka. Liksom nyanställda
arbetstagare som genomgår intern yrkesutbUdning torde enligt utredningen de
värnpliktiga allmänt sett sakna tiUräckUga kunskaper och erfarenheter för att
verka som skyddsombud eller skyddskommittéledamot. De särskilda
samverkansreglerna i arbetsmUjölagen har därför ansetts inte böra vara
omedelbart tillämpliga på de vämpUktiga. Utredningen har samtidigt framhåUit
att det är vUctigt att de vämpUktiga bereds möjlighet att inom ramen för sin
kompetens delta i skyddsarbetet. Ett lämpligt system synes enUgt utredningen
vara att de vämpUktiga såsom f. n. sker utser skyddsassistenter och
adjungerade ledamöter i skyddskommittéer.
Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot
utredningens förslag vad gäller samverkansreglernas tiUämpUghet för de
värnpliktiga. Även jag ansluter mig till förslaget. Det är enUgt min mening en
klar fördel att samma övergripande ordning här blir gällande för elever och
värapliktiga. I båda fallen fömtsatts att regler om samverkan anpassade till
respektive områdes speciella vUlkor ges så vid tillämpning som möjligt. Jag
vill understryka att det är viktigt att engagera de vämpUktiga i skyddsarbetet
och att tUlvarata deras erfarenheter på bästa sätt. Genom ett nära samarbete
meUan skyddsombuden och de värnpliktigas skyddsassistenter bör goda resultat
kunna uppnås. I övrigt viU jag erinra om det planerade utredningsarbete om
samverkansregleraas tUlämpning på elevområdet som jag har berört i ett tidigare
avsnitt. Resultatet av detta utredningsarbete torde kunna vara av intresse även
när det gäller att reglera de värnpliktigas medverkan i skyddsarbete.
Till frågan om de övergångsbestämmelser, som kan
behövas med anledning av att arbetarskyddslagstiftningens tiUämpningsområde
föreslås utvidgat, avser jag att återkomma i ett följande avsnitt.
20.2.7
Joniserande strålning
Skyddet mot joniserande strålning vid radiologiskt
arbete regleras i strålskyddslagstiftningen. Arbetarskyddslagen är tUlämpUg på
arbete som omfattas av tiUsyn enligt strålskyddslagen (1958: 110, ändrad senast
Prop. 1976/77:149 211
1976:
245) endast i vad avser skydd mot annan skada än sådan som orsakas av
joniserande strålning. Samverkansregleraa i arbetarskyddslagen gäller dock utan
sådan begränsning.
Arbetsmiljöutredningen har konstaterat att det på
oUka områden finns säkerhetsinriktad lagstiftning som avser det allmänna
skyddet utan begränsning tiU arbetarskydd. Enligt utredningen bör
arbetsmUjölagen inom sitt principieUa tiUämpningsområde täcka även sektorer med
särskild säkerhetslagstLftning. Utredningen har därför i förslaget tiU
arbetsmUjölag slopat undantaget för skada som orsakas av joniserande strålning.
Remissinstansema har i princip anslutit sig till
utredningens förslag att strålskyddsfrågor skaU omfattas av arbetsmUjölagen.
Även jag delar utredningens uppfattning på denna
punkt. Genom att arbetsmiljölagen görs genereUt tUlämplig kan en samlad
bedömning ske av olika arbetsmiljöfaktorer. Vidare säkras ett aUsidigt
partsinflytande vid behandling av arbetsmiljöfrågor i yrkesinspektionsnämndema
och i arbetarskyddsstyrelsen. Viktigt är enUgt min mening också att skyddsombuden
kan vända sig tUl samma myndighet yrkesinspektionen med alla
arbetarskyddsfrågor, strålskyddsfrågor inbegripna. Jag avser att återkomma till
frågan om myndighetsansvaret på strålningsområdet i samband med ytterUgare
överväganden rörande tUlsynen.
20.2.8
Särskilda områden
I arbetsmUjölagen (1 kap. 3 § första stycket) bör i
enUghet med vad utredningen har föreslagit föras in samma undantag för
skeppstjänst och arbete i arbetsgivarens hushåll som finns i arbetarskyddslagen.
Undantagen föranleds av att på dessa områden finns särskild reglering av arbetarskyddet
i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975: 722) resp.
lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete (ändrad senast 1975:
732).
Lagen om säkerheten på fartyg gäller örlogsfartyg
endast såvitt regeringen förordnar därom. Sådant förordnande har inte
meddelats. I stället har i särskild ordnmg förordnats att arbetarskyddslagen
skall i möjlig omfattning gälla för försvarsmaktens fartyg. Jag har erfarit att
frågan om arbetarskyddets reglering på örlogsfartyg övervägs inom kommunikationsdepartementet.
TiU vissa andra frågor i anslutning tiU lagen om säkerheten på fartyg avser jag
att återkomma vid behandlingen av arbetsmiljölagstiftningens tUlämpUghet i
intemationella förhåUanden.
Vad gäller husligt arbete har utredningen tiU
särskild behandling tagit upp frågan om arbetsmiljölagens tillämpning på arbete
som i privata hem utförs i kommunemas regi genom olika former av social hemhjälp
och hemsjukvård. Utredningen har påpekat att sådant hemhjälpsarbete bör falla
under arbetsmUjölagen, eftersom det här är kommunen som står som arbetsgivare
och undantaget för arbete i arbetsgivarens hushåll
Prop. 1976/77:149 212
sålunda
inte är tiUämpligt. Det är enligt utredningen samtidigt klart att vissa
awägmngar aUtid måste göras meUan de krav som bör stäUas på arbetsmUjön och
vårdintresset. Utredningen har i detta avseende anfört att inspektionsbesök i
hem endast bör ske på begäran av part eUer om annars särskUd anledrung
föreUgger. Vidare har framhålUts att skyddsombud inte av arbetarskyddsskäl bör
besöka t. ex. åldringar eUer sjuka personer som vårdas i hemmet annat än när
det är påkaUat av särskilda omständigheter och i vart faU bara efter
medgivande av vårdtagaren. Nämnda frågor har berörts av ett flertal
remissinstanser. Sålunda har socialstyrelsen förutsatt att arbetsmUjölagen även
skall omfatta av kommun anstäUd personal som utför arbete i eget hem, t. ex.
som dagbarnvårdare. LO har betonat att den som utnyttjar annans arbetskraft så
långt det är praktiskt möjUgt bör ha skyldighet att se tiU att arbetet kan ske
i en tillfredsstäUande arbetsmUjö. Statens handikappråd har framhållit att
hemsjukvården i aUt större utsträckning länmas av anförvanter. Det är enligt
rådet angeläget att samma krav på arbetsmUjö stäUs för denna gmpp som för andra
arbetstagare. Vidare har Svenska kommunförbundet understrukit utredningens
synpunkter i fråga om inspektionsbesök och besök av skyddsombud i hem.
Även jag vUl framhålla att arbetsmUjölagen avses
vara tiUämpUg på hemhjälpsarbete som bedrivs av kommun eUer enskUd
organisation. Inte heller har jag något att erinra mot vad utredningen och remissinstanserna
har anfört i övrigt. Tvärtom finns från min sida anledning att kraftigt
understryka att hemhjälpspersonal måste tillförsäkras en så god arbetsmiljö som
möjligt. Arbete som utförs i arbetstagarens hem behandlas längre fram i detta
avsnitt. Med anledning av vissa synpunkter från De handikappades riksförbund
viU jag påpeka att frågan om arbetsgivaransvarets placering bör på vårdområdet
lösas efter samma linjer som i övrigt gäUer inom arbetsrätten. TUl frågor om
tiUsynen av arbete som utförs i hemmiljö återkommer jag i ett särskUt avsnitt.
LO har i sitt remissyttrande även fäst
uppmärksamheten på att vissa bestämmelser i lagen om arbetstid m. m. i husUgt
arbete kan behöva ses över för att ges samma innehåU som motsvarande
bestämmelser i den föreslagna arbetsmiljölagen. Jag avser att låta särskilt
utreda derma fråga.
Gällande arbetarskyddslag innehåUer vidare ett
genereUt undantag i fråga om arbete som utförs i arbetstagarens hem eUer annars
under sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att
vaka över arbetets anordnande, s. k. okontroUerbart arbete. Utredningen har
framhållit att arbetsmUjölagen i huvudsak bör vara tUlämplig även på
hemindustrieUt arbete Uksom aimat arbete där arbetsplatsen Ugger utanför
arbetsgivarens rådighet. Härvid måste givetvis en bedömning ske av vad som
Ugger inom arbetsgivarens möjUgheter och av vad som rimUgen kan krävas av
honom. Allmänt har emellertid ansetts böra gälla att ar-
Prop. 1976/77:149 213
betsgivaren
skall ansvara för att maskiner, redskap och arbetsmaterial som lämnas ut är
betryggande från skyddssynpunkt. Arbetsgivaren bör vidare göra klart för sig
vilka risker som kan förekornuna vid arbetet i fråga. Om arbetet innebär
exempelvis hanterande av ämne som kan göra att luften blir farUg att inandas,
måste han övertyga sig om att det finns godtagbara skyddsanordningar. Viktigt
har ansetts vara att arbetsgivaren ger tiUräckUga instmktioner även
beträffande arbete som ligger utanför hans direkta uppsikt. Mot denna bakgmnd
har utredningen föreslagit att det allmänna undantaget för okontroUerbart
arbete inte förs över tUl arbetsmiljölagen. På motsvarande sätt som i allmärma
arbetstidslagen (1970: 103, ändrad senast 1976: 597) bör dock enligt utredningen
arbetsmiljölagens arbetstidsregler inte gälla okontrollerbart arbete.
Jag ansluter mig till vad utredningen sålunda har
anfört och tiU dess förslag, som i stort sett har lämnats utan erinran av
remissinstansema. Man behöver enUgt min mening inte, som LRF har befarat, räkna
med några missförstånd eUer ölägenheter i övrigt tiU följd av att uttryckligt
undantag görs enbart i fråga om arbetstidsreglema. De synpunkter LRF i övrigt
har framfört i detta sammanhang torde mera gäUa frågan om gränsdragningen kring
arbetstagarebegreppet än begreppet okontroUerbart arbete. De torde ha blivit
behandlade genom vad jag i avsnitt 20.2.2 har uttalat om hur man härvidlag bör
bestämma arbetsmUjölagens till-lämpningsområde. Jag förordar sålunda att i
arbetsmUjölagen (1 kap. 3 § andra stycket) inte föreskrivs annat undantag
beträffande arbete, som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana
förhåUanden att det inte kan anses tUlkomma arbetsgivaren att vaka över hur
arbetet är anordnat, än i fråga om lagens arbetstidsbestämmelser.
20.2.9
Arbetsmiljölagens tillämpning i internationella förhållanden
ArbetsmUjöutredningen har framhålUt att
arbetarskyddslagen är tilllämplig på arbete som bedrivs i Sverige oberoende av
om den som driver verksamheten är svensk eller utiändsk medborgare och oavsett
om det är fråga om svensk eller utländsk arbetstagare. Däremot anses den
svenska arbetarskyddslagen i princip inte tiUämpUg utanför landets gränser.
Motsvarande principiella bedömning bör enUgt utredningen göras i fråga om den
föreslagna arbetsmUjölagen.
Jag ansluter mig tiU detta betraktelsesätt.
Utgångspunkten vid bedömning av arbetsmiljölagens tUlämpning i interaationeUa
förhåUanden bör vara att i arbetsmUjölagen meddelas bestämmelser som kan hävdas
genom ingripande av svensk arbetarskyddsmyndighet. Det måste härvid fasthållas
att arbetsmUjölagen skaU vara tiUämplig även när utländsk medborgare utför
arbete i Sverige. För att undvika kompetenskonflikter bör på motsvarande sätt
gälla att arbetsmUjölagen inte är tiUämplig utanför landets gränser. I samma
riktning talar att arbetarskyddsmyn-
Prop.
1976/77:149 214
digheternas
resurser sktUle spUttras, om tiUsynen utvidgades att avse även annan verksamhet
än sådan som bedrivs inom landet.
Jag viU samtidigt konstatera att arbetsuppgifter
kan ha anknytning tiU flera länder. Med detta förhåUande sammanhänger att
arbetsgivares m-struktionsskyldighet erdigt svensk arbetarskyddslagstiftning
kan vara aktuell även i faU där arbetstagare sänds utomlands för att fuUgöra
vissa arbetsuppgifter. Den omständigheten att en anstäUning anknyter tiU det
ena eller andra landets förhåUanden bör emeUertid inte läggas tiU grund när det
gäller att avgöra vUket lands arbetarskyddslagstiftning som är tillämplig. Med
anledning av vad som har anförts i vissa remissyttranden vill jag betona att
sådan anknytning däremot kan vara av stor vikt i det avtalsrättsliga
förhåUandet meUan partema. Hithörande frågor bör regleras av parterna på ett tidigt
stadium. Jag vill även erinra om att medbestämmandelagens regler kan bU av
betydelse vid förhandlingar om arbetsförhåUandena vid tjänsteresa eller arman
tjänstgöring utomlands.
Lagen om säkerheten på fartyg är tiUämplig på
svenskt fartyg även utanför svenskt farvatten. Utredningen har konstaterat att
nämnda lag med dess arbetarskyddsbestänunelser inte avser arbetstagare som
utför arbete på svenskt fartyg utan att vara anställd ombord. Trots att sådan
arbetstagare utanför Sveriges gränser inte heUer omfattas av den allmänna
arbetarskyddslagstiftningen, har utredningen inte ansett någon utvidning av
lagstiftningen behövUg med hänsyn till att det här rör sig om fall av
undantagskaraktär.
Svenska metaUindustriarbetareförbundet har i sitt
remissyttrande framhållit att t. ex. montörer som inte är ombordanstäUda
stundom medföljer fartyg utanför landets gränser för slutjusteringsarbeten e.
d. Sådana arbetstagare bör enligt förbundets åsikt antingen omfattas av arbetsmiljölagen
eller också jämstäUas med ombordanstäUda och komma under lagen om säkerheten på
fartyg. Liknande synpunkter har framförts av televerkets arbetsmUjönämnd.
Av lagstiftningens hittillsvarande uppläggning
synes följa att arbetstagare, som utför arbete på svenskt fartyg utan att vara
anstäUd ombord, kan komma att sakna skydd enligt svensk
arbetarskyddslagstiftning. Utredningen har inte lämnat något förslag tiU
lösning under hänvisnmg tUl att förhållandet aktualiseras endast i
undantagsfall. Detta resultat av gränsdragningen mellan arbetsmiljölagstiftningen
för de landanstäUda och de ombordanstäUda synes dock enUgt min mening
otUlfredsstäl-lande. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
förordar jag därför att frågan utreds närmare. Chefen för
kommunUta-tionsdepartementet kommer att föreslå regermgen att
fartygsmUjöutred-ningens (K 1973: 04) utredningsuppdrag utvidgas att omfatta
också angivna problem.
I
fråga om arbetsmUjölagens tillämpUghet på svenskt luftfartyg utan-
Prop.
1976/77:149 215
för
landets gränser har utredningens majoritet framhåUit att de praktiska
möjlighetema att från arbetarskyddssynpunkt ingripa mot arbetsförhållandena
ombord uppenbarligen föreUgger när flygplanet befinner sig på marken. Härvid är
svensk arbetarskyddslagstiftning tillämplig inom landet. De åtgärder som skuUe
behövas för att ge de svenska arbetarskyddsmyndighetema möjUghet att agera
utomlands är enligt utredningsmajoriteten ett skäl mot att utsträcka
arbetarskyddslagstiftningens tillämplighet utom riket. Med hänsyn tUl de
bestämmelser som gäUer enligt luftfartslagen (1957: 297, ändrad senast 1976:
11) har ansetts att det inte heller föreligger något påtagUgt praktiskt behov
av en sådan utvidgning. TCO:s representant i utredningen har reserverat sig
och föreslagit att arbetsmUjölagen skaU vara tUlämpUg även på arbete som utförs
ombord på svenskt luftfartyg utomlands. Problemet med svensk arbetarskyddsmyndighets
bristande möjUgheter att agera utanför landet bör enligt reservanten kunna
lösas genom att myndigheten vid behov får hjälp av luftfartsinspektionen inom
luftfartsverket.
MetaUindustriarbetareförbundet, TCO och vissa
yrkesinspektionsdistrikt har instämt i reservationen. EnUgt TCO ligger
arbetsmiljölagens betydelse inte främst i att arbetarskyddsmyndigheten kan göra
ingripanden vid akuta situationer. Det väsentUga är i stäUet att lagen ger
stöd för ett långsiktigt fackligt handlande. Luftfartsverket har inte sett
några hinder mot den lösnmg som anvisas i reservationen, fömtsatt att i arbetsmiljölagen
anges att luftfartsinspektionen vid sidan av yrkesinspektionen utövar tiUsyn i
frågor som berör luftfartstjänstens säkerhet.
För
egen del viU jag hänvisa tiU att luftfartslagen med dess säkerhetsbestämmelser
är av stor betydelse även från arbetarskyddssynpunkt. Luftfartslagen gäller
svenskt luftfartyg även utanför landets gränser i den mån bestämmelsema är
förerUiga med tillämplig lag i främmande stat. Jag vUl också understryka att
arbetsmUjölagen måste anses gälla även vid planering för anskaffning av
flygplan som skall registreras i Sverige och sättas in i utrikestrafik. Mot
denna bakgmnd synes mig alltför stora betänkligheter inte behöva hysas mot att
arbetsmUjölagen inte heller när det gäller luftfart föreslås bli tUlämpUg utanför
landets gränser. Det firms dock anledning att närmare undersöka hur luftfartslagen
i detta avseende fungerar från arbetarskyddssynpunkt. Det kan som
luftfartsverket har påpekat även finnas andra problem med anknytning till
arbetsmUjölagens tiUämpning på luftfartens område. EiUigt vad jag har inhämtat
avser chefen för kommunikationsdepartementet att föreslå regeringen att uppdra
åt luftfartsverket att inkomma med förslag tiU hur arbetsmUjölagen skall
tillämpas inom luftfarten. Avsikten är att i detta uppdrag inrymma även den
interaationeUa aspekten.
Arbetsmiljöutredningen
har också tagit upp frågan om arbetarskyddslagstiftningens tillämpUghet vid
beskickningar utomlands. Utredningen har konstaterat att de regler om immunitet
som är tillämpliga för fram-
Prop. 1976/77:149 216
mande
stats beskickning här i riket på motsvarande sätt gäller för svensk beskickning
i uUandét. Det synes enligt utredningen vara naturligt och i överensstämmelse
med rådande uppfattning att i möjUg utsträckning tillämpa reglema i svensk
arbetarskyddslagstiftning på förhållandena vid våra beskickiungar utomlands.
Enligt vad TCO har anfört i sitt remissyttrande kan
det uppkomma vissa problem genom att yrkesinspektionens resurser inte räcker
tiU för att utöva tUlsyn vid utlandsmyndigheterna. TCO har ansett att detta
inte kan tas till intäkt för att arbetarskyddslagstiftningen inte skulle gäUa.
Enligt TCO måste dock frågan om tiUsynens orgatusation lösas. Även
byggnadsstyrelsen har efterlyst ett klarläggande av den svenska arbetsmiljölagstiftningens
tillämpning på svenska beskickningslokaler utomlands.
Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet
viU jag uttala att arbetsmiljölagen i möjlig utsträckning bör tiUämpas vid
svenska utiands-myndigheter (delegationer, beskickningar och lönade konsulat).
Därvid måste uppenbarligen en anpassning ske efter de specieUa förhåUandena på
platsen vare sig dessa är klunatbetingade eUer av arman natur. Vidare kan
sådana regler i arbetsmiljölagstiftningen som bestämmelsen om skyddsombuds
möjlighet att avbryta arbete i avvaktan på yrkesinspektionens
ställningstagande enligt min merung inte tUlämpas vid svensk utlandsmyndighet.
Särskilda överväganden behövs här med hänsyn tUl utlandsmyndigheternas uppgift
att tUlvarata viktiga svenska statsintressen och att skydda svenska medborgares
liv och egendom, inte minst under oroligheter eller i allvarliga
krissituationer. Vad gäUer tUlsynen viU jag bl. a. peka på möjligheten att
utveckla den tiUsyn som redan sker genom byggnadsstyrelsen.
20.2.10
Tillämpningen under ett övergångsskede
Arbetsmiljölagen avses enligt det anförda få ett
vidare tiUämpningsområde än gällande arbetarskyddslag. Lagen bör sålunda
omfatta även arbete som medlem av arbetsgivarens familj utför i familjejordbmk
eUer arbetsgivarens hem och i princip dessutom s. k. okontroUerbart arbete.
Vidare bör lagen i väsentliga avseenden gäUa ensamföretagare.
TiUämp-ningsområdet bör som jag tidigare har framhåUit också vidgas bl. a. inom
elev- och vårdområdena samt inom försvaret.
De föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har
meddelat med stöd av arbetarskyddslagen kan först efter hand ersättas med
föreskrifter som meddelas med stöd av den nya lagstiftrungen. I huvudsakUg överensstämmelse
med vad utredningen har föreslagit förordar jag därför att de vid
arbetsmUjölagens ikraftträdande gäUande föreskrifterna fortfarande skall gälla
tUls styrelsen beslutar annat. Härvid bör även avses de föreskrifter som har
beslutats med stöd av arbetarskyddslagen men som ännu ej har trätt i kraft vid
arbetsmiljölagens ikraftträdande. I avbidan
Prop. 1976/77:149 217
på
att en anpassning hiimer ske över hela fältet bör enUgt min mening detsamma
gälla i fråga om de råd och anvisningar som arbetarskyddsstyrelsen har
meddelat med stöd av arbetarskyddslagen. Jag förordar att bestämmelser härom
införs i övergångsbestämmelser tUl arbetsmiljölagen. Likartade
övergångsbestämmelser torde i fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd
av arbetarskyddskungörelsen (1949:208, omtryckt 1973: 841) få fogas tiU
arbetsmiljöförordningen.
Nämnda föreskrifter har emellertid utformats för
att fylla sin uppgift inom arbetarskyddslagens mera begränsade
tUlämpningsområde. Utredningen har framhålUt att nya överväganden i många fall
blir nödvändiga för att bestämmelserna skaU lämpa sig för tUlämpning inom det
vidare område som arbetsmiljölagen föreslås täcka, inte minst i fråga om ensamföretagare
och för famUjejordbmkens del. Av vikt i sammanhanget har också ansetts vara
vilka möjUgheter tiUsynsmyndigheteraa har att på kort sikt täcka de nya gmpper
som förs in imder lagen. Enligt utredningsförslaget skaU därför de
tiUämprdngsbestämmelser som redan finns vid arbetsmiljölagens ikraftträdande t.
v. inte gäUa inom nytillkomna områden.
Några remissinstanser har särskUt uppehåUit sig vid
frågan om vilka övergångsbestämmelser som kan bU behövliga om
arbetarskyddslagstiftningen utvidgas i fråga om familjejordbmk och
ensamföretagare. LRF och Trädgårdsnäringens riksförbund har sålunda fömtsatt
att sådana övergångsbestämmelser meddelas att redan anskaffade anordningar normalt
inte skaU behöva ändras eUer skrotas och att dispensmöjUgheter skapas när
särskilda skäl föreligger. Lantbmksstyrelsen har understrukit betydelsen av att
övergångsbestämmelser utformas med beaktande av jordbmks- och
trädgårdsnäringaraas specieUa förhåUanden, så att de kostnader en sådan vidgad
tUlämpning kan medföra för företagen begränsas i görUgaste mån. Vad gäUer
ensamföretagare har statens industriverk hänvisat tiU att tekniska och
ekonomiska faktorer många gånger kan lägga hinder i vägen för att på kort tid
ställa om verksamheten efter nya skyddskrav.
För egen del kan jag ansluta mig tUl vad
utredningen har anfört och föreslagit om vissa äldre tiUämpiungsföreskrifters
giltighet inom tidigare inte avsedda områden. Enligt min mening bör motsvarande
gälla i fråga om de råd och anvisningar som enUgt vad jag har förordat också
bör tillämpas övergångsvis. Nämnda föreskrifter, råd och anvisningar bör
sålunda under en övergångstid gälla endast inom deras hittUlsvarande
tillämpnmgsområde. Jag förordar att detta kommer till uttryck i övergångsbestämmelserna
tiU arbetsmUjölagen. I fråga om de föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har
meddelat enUgt arbetarskyddskungörelsen torde motsvarande överväganden få ske
när verkställighetsförordning till lagen utfärdas.
Med
denna uppläggning torde remissinstansernas önskemål i huvud-
Prop. 1976/77:149 218
sak
vara beaktade. Jag viU tiUägga att det i många faU är angeläget att en sanermg
kommer tiU stånd av befmtUga maskmer och andra tekniska anordningar. Planer för
sanering bör givetvis utarbetas i nära samråd med berörda myndigheter och
organisationer inom näringarna. I sammanhanget vill jag också framhåUa att
avsikten är att arbetarskyddsstyrelsen vid meddelande av nya föreskrifter skaU
noga överväga i vUken utsträckning dessa bör gäUa inom olika områden som avses
med arbetsmiljölagen. En smidig övergång bör eftersträvas med beaktande av de
särskilda fömtsättningar och behov som föreligger hos enmansföretag och
familjeföretag utan anställda.
Även i fråga om försvaret blir särskUda
överväganden aktueUa i ett övergångsskede. Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt
remissyttrande framhållit att det inom försvaret finns en mängd
säkerhetsbestämmelser som styrelsen hittills inte har behövt granska närmare.
Eftersom arbetsmUjölagen avses innebära en betydande utvidgning av
arbetarskyddsmyndigheternas tUlsyn på försvarets område, torde det enligt
styrelsen bli nödvändigt att efter hand pröva om dessa bestämmelser erbjuder
betryggande säkerhet i arbetsmUjölagens mening. Jag viU med anledning härav
framhålla att försvarsmyndigheterna som fackmyndigheter svarar för säkerhetsföreskrifter
inom försvaret. Det blir därför i första hand dessa myndigheters uppgift att i
samråd med arbetarskyddsstyrelsen se tUl att för försvaret finns sådana
säkerhetsföreskrifter att kraven i arbetsmiljölagen kan anses uppfyllda.
20.3
Arbetsmiljöns beskaffenhet
20.3.1
Inledning
I arbetarskyddslagen finns allmänna föreskrifter om
åtgärder som skäligen erfordras för att skydda arbetstagare mot ohälsa och
olycksfall i arbete. Arbetarskyddslagens bestämmelser avser vissa
arbetshygieniska förhåUanden, främst luftutrymme, belysning, klimatföroreningar
av damm, rök, gas eller ånga och buller och skakningar. Lämpliga anordningar
skall på dessa områden såvitt möjligt vidtas för att hindra att arbetstagarna
utsätts för skador. Tekniska anordningar skall vara utförda och anordnade så
att de erbjuder betryggande säkerhet. Vidare anges att åtgärder i möjligaste
mån skall vidtas mot skada genom bl. a. fall, nedstörtande föremål, ras,
splitter, stänk, vassa eUer heta föremål, heta vätskor, klämning, slag eUer
hälsofarliga ämnen. Allmänna föreskrifter fmns också om personalutrymmen,
personlig skyddsutrustrung och anordningar för lämnande av första hjälpen vid
olycks- eUer sjukdomsfall. I arbetarskyddskungörelsen utvecklas lagens
föreskrifter i olika avseenden. Med stöd av bemyndigande i arbetarskyddslagen
har vidare arbetarskyddsstyrelsen meddelat ett stort antal råd och anvisningar
till ledning vid tUlämpningen av lagen.
Prop. 1976/77:149 219
Arbetsmiljöutredningen har framhåUit att en
uppräkning av olika åtgärder tiU skydd mot skada i arbetsUvet av naturliga
skäl aldrig kan bU fullständig. När det gäUer arbetsmUjölagens uppläggning har
utredningen, med hänvisning tiU den mängd oUka verksamhetsområden som skall täckas,
ansett det inte vara lämpUgt att i lagen eller dess tUlämp-ningsförordning
meddela några detaljföreskrifter om arbetsmUjöns utformning. Utredningen har
påpekat att en sådan detaljregleruig dessutom inte skulle vara förenlig med
att regler av detta slag måste av den ansvariga myndigheten kuima anpassas till
den snabba utvecklingen med minsta möjliga tidsutdräkt. Utredningen har därför
föreslagit att arbetsmiljölagen utformas som en ramlag vad avser de krav som
skall gälla i fråga om arbetsmUjöns beskaffenhet. I ett särskUt kapitel i lagen
har därefter preciserats vilka personkategorier som har ansvaret för arbetsmiljön.
Där har slagits fast de allmänna skyldigheter som skaU vUa på arbetsgivare och
andra företagare, arbetstagare, tillverkare, försäljare, upplåtare m. fl. En
avgörande fömtsättning för att arbetsmUjölagen med denna uppläggning skaU
resultera i en effektiv lagstiftning är enligt utredningen att frågan om
arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet ägnas stor uppmärksamhet.
Den
uppläggning som utredningen sålunda har föreslagit av arbetsmiljölagens
bestämmelser om arbetsmUjöns beskaffenhet har vuimit starkt stöd hos
remissinstanseraa.
Även jag anser det nödvändigt att arbetsmUjölagen
utformas som en ramlag. Lagen bör i fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet
irmehålla vissa gmndläggande bestämmelser och dessutom översiktUgt ange kraven
beträffande oUka arbetsmUjöfaktorer. På detta sätt görs samtidigt en avgränsning
av det område som faller inom lagen. Bestämmelsema bildar framför allt
utgångspunkten för den närmare reglering av arbetsmUjön som enligt vad jag
fömtsätter skaU ske genom arbetarskyddsstyrelsen.
Med den föreslagna uppläggningen av
arbetsrruljölagen blir arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet av stor
betydelse för arbetarskyddet. Inom den i arbetsmUjölagen angivna ramen måste
sålunda ges ledning om hur arbetsmiljölagen skaU tiUämpas på arbetsplatsema.
Viktigt är att genom verkstäUighetsföreskrifter anges de närmare krav som
skall uppfyUas i arbetsmUjöhänseende vid planering av arbetslokaler och
arbetsmetoder m. m. Sådana föreskrifter behövs även i en rad andra avseenden.
Här kan som ytterUgare ett betydelsefullt område nämnas föreskrifter till
ledning för tiUverkare och försäljare av olika produkter som används i arbetsUvet.
Som remissinstansema har understrukit är det av stor vikt att i all erforderlig
utsträckning samråd kan komma tiU stånd med arbetsmarknadsparterna, andra
myndigheter och olika berörda organisationer.
Prop. 1976/77:149 220
20.3.2
Grundläggande bestämmelser
Utredningen har föreslagit att arbetsmUjölagens
materiella bestämmelser inleds med en föreskrift att arbetsmUjön skaU vara
tUlfredsstäl-lande med hänsyn tiU arbetets natur och den sociala och tekniska
utvecklingen. Därmed har utredningen velat betona att arbetsmUjön skall
utformas inte bara utifrån en miniminivå vad avser det förebyggande skyddet
utan även med sikte på mänskliga behov i vid bemärkelse. Samtidigt har
konstaterats att hänsyn måste tas tUl arbetets natur när man sätter kraven på
arbetsmUjön. Man kan sålunda enligt utredningen inte bortse från att det firms
för samhäUet viktiga verksamhetsfält där fömtsättningama för exempelvis
arbetskomfort skiljer sig radikalt från andra områden. För en
tiUfredsställande utveckling av arbetsmiljön inom hela samhället har det
emeUertid ansetts väsentUgt att insatser görs för att utjämna dessa skUlnader
genom att områden där förhåUandena är sämst prioriteras. Utredningen har
framhållit att vid utformningen av arbetsmiljön måste beaktas den vid varje tid
rådande tekniska och sociala utvecklingen och att arbetsmUjön skaU förbättras
i takt med de möjligheter utvecklingen ger. Det har understrukits att det är
nödvändigt med en samlad bedömning av arbetsmiljön. Det är erdigt utredningen
inte bara fråga om vanskliga kombinationer av olika kemiska ämnen och
fysikaUska faktorer, utan vid bedömningen måste också tas med olika
förhållanden som berör arbetets psykiska och sociala innehåU.
I remissvaren har från löntagarorganisationernas
sida understmkits värdet av att utredrungsförslaget utgår från en helhetssyn på
arbetsmiljön. Även övriga remissinstanser har ställt sig positiva tiU den
föreslagna inledande bestämmelsen. Vissa instanser, bl. a. socialstyrelsen, har
påpekat att konflikter kan uppkomma meUan arbetsmiljölagens krav på en
tillfredsställande arbetsmiljö och krav enligt annan lagstiftning. När det
gäller vårdsektorn måste enligt socialstyrelsens mening omsorgen om vårdtagaren
vara huvudmålet för verksamheten.
Liksom utredningen och remissinstanseraa finner jag
det vara av grundläggande betydelse att arbetsmiljölagen speglar en helhetssyn
på arbetsmiljön. VäsenUigt är också att i lagen slås fast att arbetsmUjön skall
vara i jämbredd med den sociala och tekniska utvecklingen i samhället och att
kraven skall kunna skärpas i takt med att utvecklingen fortskrider. Jag viU
alltså ansluta mig tUl utredningsförslaget på denna punkt (2 kap. 1 § första
stycket arbetsmiljölagen). Med anledning av vad socialstyrelsen har anfört vill
jag erinra om den möjlighet tiU anpassning efter olika arbetsuppgifters art och
ändamål som Ugger i att den förordade bestämmelsen hänvisar tiU arbetets
natur. Nar krav enUgt oUka lagstiftningskomplex står emot varandra torde i
regel en lösning kunna åstadkommas efter en rimlig avvägning av tyngden hos
oUka intressen.
Prop.
1916/11:149 221
Någon
generell lösning är här inte möjlig. I den mån problem uppstår bör berörda
myndigheter i samråd meddela närmare föreskrifter.
Som
ytterligare en gmndläggande bestämmelse har utredningen föreslagit att i
arbetsmiljölagen föreskrivs att arbetsmiljöförhållandena skaU anpassas till
människans fömtsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Utredningen har i
anslutning härtiU bl. a. gått in på frågor om arbetets uppläggning och dess
psykologiska och sociala innehåll. Som särskUt kritiska egenskaper i arbetets
organisation har framhållits bl. a. ständig upprepning av kortcykliga
arbetsmoment, systemstyrd arbetstakt särskUt i kombination med höga krav på
uppmärksamhet, i detalj fömtbestämda rörelsemönster och arbetsmetoder,
utnyttjande av i huvudsak endast motoriska funktioner hos den arbetande och
bristande möjUghet tUl social kontakt i arbetet. Med stöd av den föreslagna
bestämmelsen har ansetts att i tUlämpningen bör kunna göras vissa
preciseringar som är riktade mot starkt bundna arbetsformer. Bestämmelsen om
arbetets anpassning bör enligt utredningen kunna fimgera som stöd vid samråd
och förhandlingar mellan parterna. Utredningen har funnit naturligt att bedömningar
av önskvärdheten av olika arbetsformer i första hand görs av parterna men med
möjlighet för dem att hänskjuta även frågor av detta slag till
yrkesinspektionen. Med den föreslagna uppläggningen av arbetsmiljölagen har
inspektionen därvid att medverka tUl lösningar som tillgodoser hälsoaspekter i
vid bemärkelse. Frågor om förhållandet mellan överordnade och underordnade och
om andra relationer meUan människorna på arbetsplatsen inryms enUgt utredningen
i den bedömning från psykologisk och social synptmkt som skaU ske av den
fysiska arbetsmUjön och arbetets uppläggning. Det har samtidigt konstaterats
att det här ytterst rör sig om frågor som inte tiU aUa delar är åtkomUga för
lagstiftning.
Angående remissutfallet kan tiU en början
konstateras att såväl ar-hetsmarknadsparteraas organisationer och andra
sammanslutningar som myndigheter har slutit upp kring den av utredningen
föreslagna bestämmelsen om anpassning av arbetet tiU människans fömtsättningar
i fysiskt och psykiskt avseende. Vissa remissinstanser har dock ansett att den
inriktning även på den psykiska sidan av arbetsmUjön som utredningen har
föreslagit borde komma tUI tydligare uttryck i arbetsmiljöla-jen.
Enligt vad LO har framhålUt läggs på såväl
myndigheter som arbetsmarknadens parter ett stort ansvar för att konkretisera
lagförslagets målsättning när det gäller psykosociala faktorer i arbetet. Det
bör enligt LO klart framgå att inte minst arbetstakten utgör en central
arbetsmiljöfråga. I lagtext eller motiv bör sålunda komma fram att
arbetstakten inte skall vara maskinstyrd eUer styrd av löpande band, utan att
arbetstagaren själv skall kunna reglera sin arbetstakt samt att ensidigt upprepande
av begränsade arbetsmoment skall undvikas.
Prop. 1976/77:149 222
Med utgångspunkt i uppfattningen att de anstäUda
själva är de som bäst kan bedöma vilka förändringar som bör vidtas i
arbetsmUjön har TCO hänvisat tUl förhandlingar som det effektivaste och
snabbaste sättet att åstadkomma förbättringar. Medbestämmandelagen blir enUgt
TCO:s syn det viktiga instmment med vars hjälp de anställda genom sina
organisationer kan få det inflytande över arbetsorganisation och arbetsinnehåll
som är en fömtsättning för en tillfredsstäUande arbetsmUjö. TCO har samtidigt
beklagat att utredningen inte lagt fram mera långtgående förslag till
lagbestämmelser på det psykosociala området och framhålUt att ytterligare
preciseringar krävs i arbetsmUjölagstiftningen för att denna skall utgöra en
tUlräckUg bas för förbättringar.
Även SACO/SR har ifrågasatt om inte lagförslaget
borde ha varit mera konkret i fråga om den psykiska arbetsmiljön.
Jag har tidigare framhålUt att arbetsmiljölagens
bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet bör ha en allmän utformning. Detta
gäUer i hög grad regleringen av den psykiska sidan av arbetsförhåUandena. Här
bör lämnas stort spelmm för fortsatt utveckUng och för de fackliga organisationernas
handlande. Vi har nyUgen i medbestämmandelagen fått en genomgripande
lagstiftning som syftar tUl att löntagarorganisationerna skall kunna driva
fram en arbetsmUjö som svarar mot deras intentioner. Enligt den lagen är
arbetsgivaren skyldig att förhandla med de fackliga organisationerna iiman han
fattar långsiktiga beslut om t. ex. arbetsorganisationen, valet av
arbetsuppgifter och arbetsmetoder, planering och inrättande av arbetslokaler,
arbetstider m. m. när det gäUer viktigare förändringar i arbetsgivarens
verksamhet. Även viktigare förändringar av betydelse för den enskilde
arbetstagaren berörs av den primära förhandlingsskyldigheten.
Arbetstagarorganisation har vidare rätt att på eget initiativ ta upp
förhandling i varje fråga beträffande vilken arbetsgivaren står i begrepp att
fatta beslut och som berör medlem i organisationen. Arbetsmiljön är sålunda
helt och håUet omfattad av medbestämmandelagen.
Med
anledning av vad som har anförts i vissa remissyttranden om behovet av
konkretisering av arbetsmiljölagens bestämmelser om psykosociala faktorer vUl
jag också erinra om att frågor om arbetsmUjön i vid bemärkelse behandlas även i
annan lagstiftning än den nämnda. AnstäU-ningstryggheten är en viktig sida av
den psykiska arbetsmUjön. Vi har i Sverige valt att reglera denna fråga i en
särskUd lag om anstäUnmgs- trygghet. Jag vill nämna att man exempelvis i Norge
tar upp denna fråga mom ramen för den allmänna arbetarskyddslagstiftningen.
Vidare har åtskUliga författningar, som har nära samband med arbetsmarknadspolitiken,
arbetsmiljön som föremål. Ett exempel är lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder som tar särskUt sikte på äldre och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga. Vad jag nu har anfört hindrar inte att det enligt min mening är
bety-
Prop. 1976/77:149 223
delsefullt
att i arbetsmUjölagen tas in också psykiska och sociala aspekter på
arbetsmUjön. OUka arbetsmUjöfaktorer bör som tidigare har framhålUts inte
behandlas isolerat och det framstår inte minst av den anledningen som angeläget
att arbetsnuljölagen ger underlag för aUsi-diga bedömningar. Jag tänker härvid
inte bara på att lagen bör vara ett stöd för arbetstagama vid samråd och
förhandlingar med arbetsgivama. Viktigt är också att lagen ger en bred bas för
tiUsynsmyndigheteraa i deras uppgift att tiUse att arbetsmiljön blir aUsidigt
tiUfredsstäUande. Det kan här gälla även vissa arbetsorganisatoriska frågor av
skyddskaraktär.
Som en sammanfattande term används i debatten om
arbetsmUjön ofta uttrycket psykosociala faktorer. Begreppet är delvis
svårfångat. Jag vill därför göra vissa preciseringar av hur dessa faktorer
kommer in när det gäUer att lagstifta om arbetsmUjön. Utgångspunkten är att
arbetsmUjöfaktorer kan indelas efter art och innehåU. Det är sålunda vanUgt
att arbetslivets fysikaUska mUjöfaktorer delas upp i grupper såsom klimat,
buller, vibrationer, belysning, strålning osv. Vid sidan härav har vi de
kemiska mUjöfaktorema. TiUsammans kan de omgivningshygieniska faktorerna sägas
utgöra den fysiska arbetsmUjön. I denna ingår också olika arbetstekniska
faktorer såsom arbetstyngd, arbetsställningar, utrymme, tekniska
säkerhetsanordningar o. d. En annan viktig typ av faktorer utgörs av de
organisatoriska och sociala förhåUandena på arbetsplatsen, t. ex.
arbetsuppgifteraas innehåU och möjligheteraa tiU kontakt, samarbete, inflytande
och personUg utveckling. MeUan nämnda faktorer sker ett samspel. Den fysiska
mUjön ger ramen för den sociala och samtidigt påverkas den fysiska mUjön av
värderingar och anspråk hos dem som arbetar där. Gemensamt bUdar aUa dessa
typer av faktorer det totala sammanhang i vUket arbetet bedrivs. Detta
sammanhang ger för den arbetande effekter som kan sägas ha en fysiologisk och
en psykologisk sida. Fysiologiskt kan arbetet påverka den kroppsUga hälsan. De
psykiska reaktionerna på arbetsmUjön kan å andra sidan ta sig uttryck i
upplevelser av trygghet eUer otrygghet, i tiUfredsstäUelse eUer vantrivsel.
Dessa upplevelser kan i sin tur i vissa faU ge upphov tiU psykiska störningar
och kan också vara bestämmande för rent kroppsliga återverkningar.
De psykosociala faktorema utgör sålunda inte någon
avskUd gmpp av arbetsmUjöfaktorer. Psykosociala faktorer i arbetsmUjön
framkommer genom att arbetsmUjön betraktas från psykologisk och sociologisk synvinkel.
Detta perspektiv omfattar såväl fysiska som organisatoriska och sociala
arbetsmUjöfaktorer.
Denna begreppsredovisning torde visa att den
psykosociala aspekten i mycket satrmianfaUer med den helhetssyn på arbetsmUjön
som jag har förordat i det föregående. Redovisningen ger på så sätt också en
bakgrund tUl bestämmelsema om arbetsmUjöns beskaffenhet i mitt förslag till
arbetsmiljölag.
Prop. 1976/77:149 224
Med hänsyn till vikten av att arbetsmUjölagen ger
underlag för aUsi-diga bedömningar finner jag det riktigt att det föreskrivs
att arbetsmUjön skaU anpassas tiU märmiskans förutsättningar i såväl fysiskt
som psykiskt avseende. Jag förordar aUtså att en bestämmelse med detta innehåll
förs in i arbetsmUjölagen (2 kap. 1 § andra stycket första meningen). För den
lokala skyddsverksamheten bör det verka stimiUerande att arbetsmUjölagen siktar
så långt som en sådan bestämmelse Innebär. Bestämmelsen kan som utredningen har
framhåUit också tjäna som stöd för närmare föreskrifter rörande arbetsmUjön
inom en rad områden av arbetsUvet och för myndigheternas bevakning i det
enskUda faUet.
I anslutning tUl den förordade bestämmelsen viU jag
framhåUa att i kravet på anpassning av arbetet tiU människans fömtsättningar
bl. a. ligger att åtgärder skaU vidtas för att hindra belastning som kan undvikas
genom oUka slag av tekniska anordningar och genom riktig utformning av
arbetsmetoder, arbetsredskap, arbetsbord, arbetsstolar, förpackningar osv.
Frågor om hur belastningen blir när t. ex. tungt arbete kombineras med
luftföroreningar, värme eller obekväm arbetsställning måste uppmärksammas. Det
är också viktigt att man vid arbetsuppgUteraas utformning söker hindra statisk
belastning och ensidiga arbetsrörelser och arbetsstäUningar. En betydelsefuU
ergonomisk fråga är utformningen av kontrolUnstmment på maskiner och
apparater. Anpassningen av arbetet till mäniuskans fömtsättningar iimebär
vidare att hänsyn måste tas till den enskUde arbetstagarens fömtsättningar bl.
a. vid bestämmande av arbetsintensitet och pauser. Arbetsbördan måste ges rimliga
proportioner. Här skaU också beaktas den psykiska sidan i arbetssituationen.
Lika litet som någon får anUtas tiU ett arbete som är för tungt i rent fysiskt
avseende, Uka Utet bör arbetstagare åläggas ett ansvar som han inte har
utbUdning för och inte heUer känner sig kapabel att klara. För stora sådana
påfrestningar kan leda till psykiska störningar och även tiU psykosomatiska
sjukdomar.
Den vida gmndsatsen om arbetets anpassning efter
märmiskans fömtsättningar i fysiskt och psykiskt avseende riktar
uppmärksamheten på att hänsyn skåU tas även tiU psykosociala synpunkter. En
aUsidig bedömning skaU med andra ord ske av den fysiska arbetsmUjön över huvud
liksom av arbetets uppläggning och organisation. I en sådan bedömning kan bl.
a. ligga att ta hänsyn tiU i vad mån buUer som mte är direkt hälsofarligt
påverkar möjUghetema att uppehåUa kontakt med andra personer på arbetsplatsen.
Det kan också gäUa exempelvis att bedöma om lokalutformning eUer
maskinuppställning är lämpUg inte bara från direkt skadeförebyggande synpunkt
utan också med hänsyn tiU att isolering i arbetet skaU undvikas. Med
utgångspunkt i djupare mänskUga behov kan arbetsorganisationen böra utformas
på sådant sätt att möjUghet ges till samarbete med arbetskamrater. Vidare finns
anledning att eftersträva att arbetet läggs upp så att det blir omväxlande och
så att tiUfäUe finns tiU eget ansvar och en viss frUiet i arbetet.
Prop. 1976/77:149 225
Jag viU betona att grundsatsen om arbetets
anpassrung tiU människans förutsättningar också fångar in frågor om
arbetskomfort och om välbefinnande och trivsel på arbetsplatsen. I Ukhet med
utredningen viU jag samtidigt erinra om att vid avvägning måste beaktas vad som
är rimUgt, vad som påkallas med hänsyn tiU viktiga samhäUsfunktioner m. m.
Avvägningen måste när det gäUer komfortsynpimkter också kunna innefatta jämförelse
med vad som är normal standard i motsvarande arbete på andra arbetsplatser
liksom med vad som godtas inom andra verksamhetsområden.
Utredningen har som tidigare redovisats pekat på
vissa drag i arbetets uppläggning som särskUt kritiska. LO har starkt
understmkit dessa uttalanden. För egen del viU jag framhåUa att vissa former
av maskinstyrd arbetstakt och ensidigt upprepande av starkt begränsade
arbetsmoment på intet sätt kan anses svara mot människans fömtsättningar. De är
inte heller förenliga med kravet på en aUsidigt tillfredsstäUande arbetsmiljö.
Jag vUl erinra om att monotona arbeten enUgt en rad imdersökningar ofta upplevs
som starkt psykiskt påfrestande och kan ge upphov tiU fysiska och psykologiska
besvär. Mycket tyder dessutom på att denna typ av arbete har ogynnsamma
effekter även på den anstäUdes möjUgheter att vara aktiv utanför arbetet.
Bestämmelsen om arbetets anpassning riktar sig i hög grad mot arbetsformer som
är bundna och innebär ständig upprepning av kortcykliga arbetsmoment. Med stöd
av bestämmelsen bör i tiUämpningen kunna göras preciseringar riktade mot sådana
och liknande arbetsformer. Detta får givetvis inte hindra att man även beträffande
arbetets innehåU gör avvägningar med utgångspunkt i vad som är rimligt. Det är
också klart att arbetspauser av tUlräcklig mängd och antal kan i viss
utsträckning motverka ogynnsam inverkan av kritiska egenskaper i arbetets
uppläggning. Av praktiska skäl blir det nödvändigt att lämna utrymme för
övergångsformer medan men strävar efter att fylla arbetet med rikare och mera
omväxlande innehåU. Det är tydligt att uppmärksamhet åt dessa frågor bör ägnas
särskUt vid nyanläggningar och vid tUlfäUen då det kan vara aktueUt att införa
nya arbetsmetoder i befintUga anläggingar.
Utredningen har anfört att man, för att få fram en
arbetsmUjö som upplevs som tiUfredsställande, måste låta bedömningar och
ställningstaganden i första hand utgå från synpunkter från arbetstagama själva.
Härvid kan enUgt utredningen på sikt möjUgheten att använda upplevelsemätning
av mUjöfaktorer bU av betydelse, om det visar sig att på detta sätt kan skapas
;tt objektivt underlag. Socialstyrelsen har i anslutning härtiU erinrat om hur
nära människors upplevande av sina villkor hänger samman med deras anspråksnivå
och har framhåUit att man bör sträva efter att finna objektiva kriterier för
bedömnmg av de psykiska och sociala faktorerna i arbetsUvet.
Den upplevelsemässiga sidan av arbetssUuationen
formas enligt mitt 15
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 226
synsätt
av såväl fysiska som organisatoriska och sociala arbetsmUjöfaktorer. Med detta
betraktelsesätt blir synpunkter från de anstäUda en självklar utgångspunkt vid
en aUsidig bedömning av arbetsmUjön. Härvid bUr givetvis inte varje subjektiv
upplevelse avgörande utan det fömtsatts en sammanfattande bedömning som utgår
från de synpunkter som de anstäUdas företrädare lägger fram. Även
attitydundersökningar och liknande undersökningar direkt hos de anstäUda kan i
vissa faU ge vär-defuUt underlag. Jag viU samtidigt gäma stryka under att i
detta förlopp har den arbetssociologiska, arbetspsykologiska och
arbetsorganisatoriska forskningen viktiga uppgifter när det gäUer att bistå vid
samlande och systematisering av material och att ge impulser tiU fortsatt
utveckling.
Utformningen av den fysiska arbetsmiljön får som
jag redan har berört återverkningar på samspelet mellan människor. Detsamma
gäUer i hög grad arbetsorganisationen som avser hur olika arbetstagares uppgifter
utformas och hur dessa uppgifter läggs upp sinsemeUan. Så tiU vida ingår alltså
förhåUandet mellan människoma på en arbetsplats helt klart i underlaget vid en
allsidig bedömning av arbetsmUjön. Samtidigt måste konstateras att de goda eUer
dåUga relationerna meUan människor som arbetar tiUsammans naturUgtvis kan ha
sin gmnd i företeelser som ligger utanför arbetssituationen. I Ukhet med
utredningen viU jag hänvisa tiU att den lokala skyddsorgaiUsationen och
företagshälsovården har viktiga uppgifter att fylla även på detta område.
NärUggande frågor finns på arbetsplatser där
arbetet är inriktat på omsorg eller vård av andra människor eller på nära
kontakter med aUmänheten. Utredningen har som exempel nämnt att i förhåUandena
mellan handledare och elever eller vårdtagare och meUan poUs och aUmänhet kan
inrymmas psykiska påfrestnmgar även för den anställde. Av vikt är enligt
utredningen en god utbUdning för yrket, inbegripet dess psykologiska sida.
Utredningen har dessutom hänvisat tiU att det även här finns uppgifter som har
naturUg hemortsrätt inom företagshälsovården. Socialstyrelsen har i sitt
remissyttrande understmkit att arbetsmUjön för vårdpersonal inte säUan präglas
av psykiska påfrestningar i relationerna tUl vårdlagarna eUer deras anhöriga.
För egen del finner jag både utredningens och
socialstyrelsens anförda synpunkter förtjäna stort beaktande. Det är
nödvändigt att dessa frågor fortlöpande uppmärksammas. Jag avser att i det
följande återkomma tiU vissa delar av detta problemområde vid behandlingen av
ensamarbete. Jag viU ermra om att hithörande frågor i vissa avseenden är av
den art att man kan vänta sig att de facldiga organisationerna med hjälp av
medbestämmandelagen skaU kunna driva fram acceptabla lösningar. Samtidigt kan
konstateras att vi här möter problem som i hög grad måste övervägas med
utgångspunkt även i annan lagstiftning än arbetsmUjölagen. Jag tänker härvid
på föreskrifter som direkt ligger tUl gmnd för och reglerar den anstäUdes
arbetsuppgifter på här avsedda områden.
Prop. 1976/77:149 227
1 utredrungsförslaget följs föreskriften om
arbetets anpassning av en bestämmelse att härvid skaU beaktas möjlighetema att
anordna arbetet så att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation. Som
en bakgrund har angetts att det är en av uppgiftema för arbetsmUjölagstiftningen
att stryka imder betingelser som kan ge möjlighet tiU arbetstUl-fredsstäUelse.
Utredningen har menat att något av käraan i detta begrepp Ugger i möjUgheten
att själv vara aktiv vid utformningen av sin arbetsplats och sina
arbetsuppgifter och att ha ett yrkesmässigt ansvar.
Remissinstansema har tiUstyrkt eUer lämnat utan
erinran utredningens förslag på denna pimkt. TCO har dock föreslagit en stramare
formulering.
Gmndsynen i arbetsmUjölagen bör enUgt min mening
vara att arbetet skaU vara i möjUgaste mån riskfritt i fysiskt och psykiskt
avseende men också ge möjUghet tiU engagemang, arbetsglädje och personUg utveckUng.
Det måste samtidigt tas hänsyn tiU att arbetstUlfredsstäUelsen i hög grad beror
av enskUda människors skiftande läggning. Denna gmndsyn kan på ett entydigt och
positivt sätt uttryckas i arbetsmUjölagen genom att i lagens
målsättningsbeskrivning slås fast att arbetstagare själv skaU kunna påverka sin
arbetssituation. Detta torde inrymma en grundförutsättning för att nå fram tiU
arbetsförhåUanden där arbetet av den enskUde kan upplevas som en meiungsfyUd
och berikande del av tiUvaron. Jag förordar att bestämmelsen ges den formuleringen
att det skaU eftersträvas att arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan
påverka sin arbetssituation (2 kap. 1 § andra stycket andra meningen
arbetsmUjölagen).
Med
den förordade bestämmelsen vidgas syftet med arbetarskyddslagstiftningen på ett
påtagUgt sätt. Det förebyggande skyddet kommer givetvis att vara utgångspunkten
vid bedömningen av hur arbetsmUjön skaU utformas. I avvägningen måste dessutom
ingå att i rimUg mån ta hänsyn tUl tekniska och ekonomiska faktorer liksom oUka
samhäUsbe-hov. Ett rationeUt produktionssätt fritt från riskabla, tunga och
psykiskt onödigt påfrestande moment skaU emeUertid inte vara hela det mål man
söker uppnå med arbetsmUjölagstiftningen. TUl detta skaU komma att väga in i
vad mån en lösning främjar den anstäUdes självständighet och ansvar i arbetet.
Det kan bl. a. röra sig om att vid uppläggningen av arbetstakt och arbetssätt
och vid förläggningen av arbetstiden beakta hur detta genereUt sett inverkar på
självständighet och ansvar i arbetssituationen. Ökat självbestämmande och ökat
yrkesmässigt ansvar kan i vissa faU åstadkommas genom självstyrande grupper
eUer mera sammansatta arbetsuppgifter. Vid planeringen av arbetsmiljön skaU
tiUses att man tar vara på de möjUgheter som finns att tiUföra arbetet sådana
värden.
Utredningen har i detta sammanhang uppmärksammat
att styrsystem som bygger på automatisk databehandlmg (ADB) under senare år har
införts på vissa områden av arbetslivet. Det gäUer enligt utredningen att
Prop. 1976/77:149 228
se
till att systemen inte läggs upp så att de mer än nödvändigt låser möjligheterna
tUl ett aktivt handlande för dem som berörs. Utredningen har framhåUit vikten
av att arbetstagama kopplas in i projekteringsarbetet när det rör sig om system
för plaiUäggning och uppläggning av arbete. Härvid har utredningen även
hänvisat tiU lagförslagets regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Statskontoret har i sitt remissyttrande instämt i de synpunkter
som utredningen har anfört om datorisering i arbetslivet. EnUgt statskontorets
mening är en aktiv medverkan från de anställdas sida en fömtsättning för att
insatser för administrativ utveckling skaU ge positiva
rationaUseringseffekter.
För egen del anser jag viktigt att de faror uppmärksammas
som användningen av styrsystem baserade på ADB kan medföra för demokratiseringen
av arbetslivet. De system det här rör sig om är samtidigt i stor utsträckning
redan etablerade och har visat sig vara en viktig del i en rationell utveckling
inom arbetsUvet och samhäUet i övrigt. Vad det här gäller är att på ett tidigt
stadium ha ögonen öppna även för de nackdelar som kan följa. Redan 1973 års
ändringar i arbetarskyddslagen, som förs vidare i förslaget tiU arbetsmUjölag,
innebär att representanter för arbetstagarna skall vara med redan från början
vid förberedelse av sådana system. Jag vUl dessutom erinra om de ytterUgare
garantier som har skapats genom medbestänunandelagen. Dess regler om primär
förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren medför att denne är skyldig att
förhandla med den fackliga organisationen innan han får fatta beslut som rör
datorisering och innebär viktigare förändringar av verksamheten.
Utredningen har framhållit att det synes vara
riktigt att bedönmingar beträffande arbetets uppläggning och innehåU i första
hand görs av parterna. Det blir nämligen här i stor utsträckning fråga om en
prioritering i förhållande tiU olika alternativ. När det gäller psykiskt
påfrestande arbetsformer har emeUertid hämtöver ansetts finnas ett utrymme för
föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen och för hänskjutande av tvistiga
frågor till yrkesinspektionen. I en rad remissyttranden har dessa frågor ägnats
stort utrymme. Bl. a. har efterlysts genereUa föreskrifter i dessa hänseenden
från arbetarskyddsstyrelsen.
Jag har redan tidigare framhålUt att enUgt mm åsikt
lämpar sig frågor som inte är av omedelbar skyddskaraktär och inte heUer ingår
i en aUsidig bedömning av den fysiska arbetsmUjön bäst för avgöranden meUan
parterna. Det bör vara en uppgift för arbetarskyddsstyrelsen att följa utvecklingen
och i de faU när entydigt imderlag fiims i nära samråd med
arbetsmarknadsparteraa meddela de föreskrifter som anses behövUga. Det kan för
övrigt anmärkas att inte heUer remissyttrandena närmare belyser vUka typer av
tUlämpningsföreskrifter som anses böra meddelas. Som en fråga inom det
psykologiska fäUet som lämpar sig för lagstiftning har vissa remissinstanser
nämnt grundutbUdning i arbetspsykologi
Prop. 1976/77:149 229
och
arbetssociologi för arbetsledare. Jag delar inte denna uppfattning och menar
att de yttranden som har lämnats snarast stöder min bedömning att man här i
stor utsträckning bör förUta sig på parternas handlande med utgångspunkt i
grundläggande bestämmelser i arbetsmiljölagen. I det följande kommer jag
emeUertid att nämna vissa frågor om arbetsorganisation som enligt min mening
bör ägnas särskUd uppmärksamhet i arbetarskyddsstyrelsens
författningsverksamhet. Vad gäller yrkesinspektionens roll i sammanhanget vill
jag understryka att det är arbetstagarna som själva och genom sina fackliga
representanter måste identifiera och driva fram lösningar på speciella psykiska
problem i arbetsmiljön. Här kommer också företagshälsovården in i bUden.
Yrkesinspektionens uppgift blir i huvudsak att fästa uppmärksamheten på dessa
frågor och ge allmän information. TiU detta kan komma att bevaka efterföljden
på områden där tUlämpningsföreskrifter har meddelats.
För att understryka vikten av att arbetsmUjömässiga
värderingar förs in vid arbetets planläggning och uppläggning har utredningen
vidare föreslagit en grundläggande bestämmelse att arbete skall planläggas och
anordnas så att det kan utföras i en sund och säker miljö. Bestämmelsen har
enligt vad utredningen har framhålUt gjorts så aUmän att den kan användas även
när det gäller andra förhållanden än de omedelbart verkande arbetsmiljöfaktorer
som behandlas i särskUda bestämmelser om arbetsmUjöns beskaffenhet. Utredningen
har nämnt flera exempel och bl. a. framhålUt att lönesystemet har visat sig
viktigt för många sidor av arbetsförhållandena. Det har ansetts Ugga i sakens
natur att detta är en fråga som främst avgörs av parteraa i förhandUngar. Det
är emellertid enligt utredningen uppenbart att vissa former av prestationslön
skall undvikas i arbeten med hög säkerhetsrisk. Detsamma kan gäUa vid arbeten
som har betydelse för annans säkerhet. I sådana faU har utredningen menat att
olämpliga ackordssystem kan ge arbetarskyddsmyndig-heteraa anledning att med
stöd av den föreslagna bestämmelsen ingripa i arbetets uppläggning för att få
tiU stånd säkra arbetsförhåUanden. Utredningen har vidare framhåUit att
arbetarskyddsstyrelsen bör kunna meddela föreskrifter om löneform för att inte
ett prestationslönesystem skall föranleda att föreskrifter om personUg
skyddsutmstning åsidosätts.
Så gott som samtUga remissinstanser har ansett att
en föreskrift med angivet innehåU bör ingå bland arbetsmUjölagens grundläggande
bestämmelser. Även jag ansluter mig tiU detta (2 kap. 2 § arbetsmiljölagen).
Redan vid teknisk forskning och tekniskt utvecklingsarbete bör bedömningar ske
även av mUjömässiga och sociala konsekvenser. När det sedan gäller att inrätta
en arbetslokal, att utforma arbetsområden i det fria, att införa nya
produktionsmetoder, att lägga upp en ny arbetsorganisation, att skaffa ny
utmstning e. d. måste bedömning och hänsynstagande i arbetsmUjöhänseende ske
redan på planeringsstadiet. Förslaget till arbetsmiljölag innehåUer ytterligare
ett antal bestämmelser som avser
Prop. 1976/77:149 230
planläggiung,
de anstäUdas deltagande i planeringsarbetet och arbetarskyddsmyndighetemas
bevakning på ett tidigt stadium. Jag avser att återkomma tiU detta ämne i det
följande.
Möjligheten att förbjuda ackordslön vid riskfyUda
arbetsuppgifter har tillmätts stor betydelse i LO:s arbetsplatsremiss. Denna
fråga måste enligt min mening ägnas särskUd uppmärksamhet från både de fackUga
organisationemas och arbetarskyddsmyndighetemas sida. Härvid synes de av
utredningen anförda synpunkterna kunna tjäna som utgångspunkt. Jag viU tillägga
att enUgt arbetsmUjölagen bör regeringen kunna bemyndiga
arbetarskyddsstyrelsen att med direkt straffsanktion förbjuda en arbetsmetod,
om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt (3 kap. 14 §). Jag avser
att förorda att arbetarskyddsstyrelsen ges befogenhet i detta avseende. TiU
arbetsmetod som sålunda skaU kunna förbjudas bör enligt min bedömning kunna
räknas arbetsmetod som bygger på ackordssystem som är klart olämpligt från
skyddssynpunkt.
20.3.3
Olika arbetsmiljöfaktorer
Efter de grundläggande bestämmelser som har
redovisats i föregående avsnitt har utredningen tagit upp ett antal allmänna
föreskrifter om särskilda faktorer i den fysiska arbetsmUjön. Remissinstanseraa
har ej haft någon eriman mot denna uppläggning. De har i stort sett även godtagit
utformningen av de föreslagna föreskrifteraa.
I
fråga om förslagets olika delar viU jag anföra följande.
Arbetslokaler
I arbetarskyddslagen sägs att arbetslokal skaU vara
imättad i enlighet med vad därom kan vara särskilt föreskrivet. Hänvisningen
avser i första hand byggnadslagstiftningen. Vissa bestämmelser firms dock om
arbetslokaler i arbetarskyddslagen, t. ex. i fråga om luftutrymme och ventilation
i arbetslokal. Vidare finns i arbetarskyddskungörelsen en rad bestämmelser
avseende arbetslokalers beskaffenhet. Enligt vad som uttalades vid tillkomsten
av arbetarskyddslagen (prop. 1948: 120 s. 121 och 285) borde bestämmelser om
byggnaders utförande och beskaffenhet inte inflyta i lagen. Det ansågs dock
lämpligt att arbetarskyddsstyrelsen beträffande vissa slag av arbetslokaler,
där specieUa anordningar för arbetarskyddet är påkaUade, meddelar erforderUga
anvisningar om arbetslokalers beskaffenhet. Så har skett i stor utsträckning.
ArbetsmUjöutredningen
har föreslagit en allmän bestämmelse i arbetsmUjölagen att arbetslokal skaU
vara så utförd och inredd att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt. I motivermgen
har hänvisats tiU att speciella föreskrifter utöver byggnadslagstiftningen
kan behövas från arbetsmUjösynpunkt med hänsyn tiU arbetslokals avsedda användning.
Prop. 1976/77:149 231
Statens planverk har anfört att utredningen inte
har beaktat principen att bestämmelser som berör byggandet lämpligen utfärdas
av planverket och tas in i tUlämpningsbestämmelser tiU byggnadsstadgan. För
vissa specieUa arbetslokaler eUer anordningar i byggnad kan det enUgt planverket
dock vara praktiskt att såsom hittiUs behandla även byggfrågor i
arbetarskyddsstyrelsens författningar med hänvisnmg tUl dessa i planverkets
pubUkation. Författningsmässigt har föreslagits att arbetsmUjölagen efter
mönster av livsmedelslagstlftningen kompletteras med en hänvisning i
arbetsmiljöförordningen tiU byggnadsstadgans bestämmelser om konstmktion och
utfornming av arbetslokal eUer byggnad som inrymmer arbetslokal samt om
byggnadslov.
Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet viU
jag anföra följande. AUtsedan tUlkomsten av byggnadsstadgan har det varit en
strävan att ta in bestämmelser som rör byggandet i byggnadslagstiftningen och
att utmönstra bestämmelserna ur annan lagstU[tning. Frågan behandlades i
proposition om riktlinjer för bostadspoUtiken (prop. 1967: 100 s. 210), där
chefen för dåvarande inrikesdepartementet fram-höU bl. a. att detta
förfaringssätt var en samordningsåtgärd av betydande praktiskt värde.
Att bestämmelser om byggandet tas in i
byggnadslagstiftningen medför att de grundläggande krav som samhäUet stäUer på
byggnader kan på lämpUgaste sätt samordnas med krav som bör gäUa av hänsyn tiU
särskUda intressen. Med en sådan ordning skapas också fömtsättningar för att
projektorer, byggare och övriga berörda utan omgång kan skaffa sig kännedom om
uppstäUda krav. Också för byggnadsnämnderna blir det lättare att vid
byggnadslovsprövningen bevaka att alla bestämmelser som avser byggandet
uppfyUs.
Av anförda skäl bör byggbestämmelser som rör
arbetsmUjön i regel tas in i byggnadsförfattningama. Den ordningen tiUämpas
redan i dag. Författningsmässigt går detta tiUbaka på att bestämmelsema om byggande
i byggnadsstadgan är tiUämpUga på byggnader med arbetslokaler. SärskUda regler
för sådana lokaler finns t. ex. i 46 och 48 §§. Som nyss har framhålUts
hänvisas i arbetarskyddslagen tiU vad som kan vara särskUt föreskrivet om
inrättande av arbetslokaler.
Av vad jag nu har anfört följer att i
arbetsmUjölagen (2 kap. 9 §), på motsvarande sätt som f. n. är faUet i
arbetarskyddslagen, bör finnas en hänvisning tiU byggnadslagstiftiungen.
Från arbetsmUjösynpunkt måste emeUertid arbetslokal
aUtid bedömas med hänsyn tiU den vid tidpunkten i fråga bedrivna verksamheten.
Jag förordar, i enUghet med vad utredningen i detta avseende har föreslagit,
att i arbetsmUjölagen (2 kap. 3 §) tas in en grundläggande föreskrift att
arbetslokal skaU vara så utformad och inredd att den är lämplig från arbetsmUjösynpunkt.
Arbetarskyddsmyndighetema, som har det yttersta ansvaret för att arbetsgivaren
tiUgodoser kraven på en god arbetsmUjö,
Prop. 1976/77:149 232
bör
med stöd av denna föreskrift aUtid kunna förbjuda att en verksamhet bedrivs i
arbetslokaler som är otillfredsstäUande från nämnda synpunkt. Det är vidare
ingen tvekan om att arbetarskyddsstyrelsen inte minst när det gäller
arbetslokaler av mera specieU natur måste kunna meddela föreskrifter om
beskaffenheten från arbetsmUjösynpunkt av arbetslokaler som används i oUka
verksamheter. Ansvaret för formuleringen av dessa krav Uksom för tillsynen av
efterlevnaden bör helt Ugga hos arbetarskyddsmyndighetema.
De krav som firms i byggnadslagstiftningen kan
stäUas endast då helt ny byggnad uppförs eller i samband med att ändringar är
aktueUa beträffande en befintlig byggnad (48 a och 49 §§ byggnadsstadgan).
Givetvis måste det finnas möjUghet att kräva förbättringar av arbetsmUjön även
i fråga om befintUg byggnad, oavsett om någon ändringsåtgärd annars är
aktuell. Det kan enligt min mening inte heUer råda någon tvekan om att det är
arbetarskyddsmyndighetema som bör avgöra i vUka fall det är påkallat från
arbetsmiljösynpunkt att stäUa sådant uppmstnings-krav. Härvid måste en
avvägning ske med hänsyn tiU vad som är möjligt och rimligt och hänsyn tas
även till byggnadslagstiftningens krav vid ändring av befintlig byggnad.
Jag vill understryka att mitt förslag inte är
avsett att medföra någon skillnad i sak i förhållande till utredningsförslaget.
Sanmia krav på arbetsmiljön skall således kunna stäUas. Det nu framlagda
förslaget speglar samtidigt den samordning inom byggnadslagstiftningens ram
som bör eftersträvas i fråga om byggbestämmelser. Viktigt är att samråd i
hithörande frågor sker mellan arbetarskyddsstyrelen och planverket. Jag avser
att i följande avsnitt om tillsyn och fuUföljd av talan återkomma till frågor
av detta slag.
Flera remissinstanser har framhållit att även
estetiska aspekter måste beaktas vid utformningen av arbetsmiljön. EnUgt statens
kulturråd bör arbetsmiljölagen innehålla en bestämmelse att en stimulerande
miljögestaltning skall eftersträvas.
Jag vill understryka att man bör ta tiUvara de
möjUgheter som finns att tillföra arbetsmUjön även estetiska kvaliteter. En del
arbetsplatser är redan väl tUlgodosedda i detta avseende. Men inte minst när
det gäUer fabriker finns här plats för nytänkande. Arbetstagarna skaU, såsom
närmare kommer att behandlas i det följande, enUgt arbetsmiljölagens samverkansregler
medverka vid planering av bl. a. arbetslokaler. Det är givet att denna
medverkan skaU omfatta även frågor om den estetiska utformningen av
arbetsmiljön. Lika klart är det emeUertid att central styrning normalt inte
kan komma i fråga på detta område. Någon bestämmelse om miljögestaltning bör
enligt min mening därför inte ingå i arbetsmUjölagen.
Arbete sker också utanför arbetslokaler. I lUthet
med utredningen vUl jag betona vikten av att även arbetsområden i det fria
utformas med
Prop. 1976/77:149 233
hänsyn
till att arbetsmiljön skaU vara tiUfredsställande. Att så skall ske följer av
de gmndläggande bestämmelser som förordas om arbetsmiljöns beskaffenhet. För
en god arbetsmiljö är dessutom planläggningen av arbetsplatsens yttre omgivning
av vikt. Trivseln i arbetet kan höjas väsentligt genom att även denna sida
beaktas.
Luft-,
ljud-, ljusförhållanden m. m.
I enlighet med utredningsförslaget och
remissutfaUet förordar jag en sammanfattande bestämmelse att luft-, ljud- och
ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhåUanden skall vara
tUlfredsstäUande (2 kap. 4 § första stycket arbetsmUjölagen). Med anledning av
vad som har anförts i remissyttranden från Svenska byggnadsarbetareförbundet
och Svenska målareförbundet viU jag rikta uppmärksamheten på att bestämmelsen
inte bara gäller lokaler utan skaU tUlämpas på arbetsstäUen över huvud.
Den förordade bestämmelsen har stor räckvidd och
avser bl. a. luftföroreningar på gmnd av farUga ämnen. Den syftar även på
olika slags klimatfaktorer såsom värme, kyla, drag och luftfuktighet.
Bestämmelsen nämner också IjudförhåUanden, varvid avses alla de former av
bullerstörningar som kan uppstå på gmnd av icke önskat ljud. Vidare går frågor
om belysning in under bestämmelsen. Bland övriga arbetshygieniska frågor som
bestämmelsen omfattar kan pekas på strålning och vibrationer. Jag förutsätter
att en omfattande reglering genom arbetarskydds-stjrelsens försorg sker på de
områden som avses med ifrågavarande bestämmelse. Allmänt vill jag framhåUa
följande.
En särskild regel firms i gäUande arbetarskyddslag
om storleken av luftutrymmet i sluten arbetslokal. Vid ställningstaganden tiU
luftvolymens storlek i arbetslokaler måste man emeUertid i första hand ta hänsyn
till luftväxling och värmetekniska förhåUanden. Någon särskUd bestämmelse om
måttet på luftutrymme förordas därför inte i arbetsmUjölagen. Andra
omständigheter som har betydelse för goda klimatförhållanden är faktorer som
syrebehov, lufthastighet och luftrenhet. Luftbehovet på gmnd av syreförbmkning
orsakar problem på vissa specieUa verksamhetsområden där särskUda
verkstäUighetsföreskrifter bör gäUa. I övrigt bör närmare föreskrifter meddelas
som tar hänsyn tUl temperatur, fuktighetshalt, luftcUkulation och luftrenhet.
Här kan tiUäggas att bestämmelsen om luftförhåUanden och andra
arbetshygieniska förhåUanden riktar sig även mot risker på grund av biologiska
luftföroreningar eller smittämnen.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet har framhållit
att stora med-lemsgmpper inom förbundet tiU följd av Uvsmedelslagstiftningen
tvingas arbeta i ytterligt låg temperatur. Enligt förbundet bör därför arbetarskyddslagstiftningens
område vidgas. Jag viU med anledning härav betona att arbetsmiljölagen fullt
ut skaU gälla även inom Uvsmedelshante-
Prop. 1976/77:149 234
ringen.
Emellertid är vi här inne på ett av de områden där hänsyn måste tas till även
andra viktiga intressen än arbetsmUjöintresset. Jag viU med avseende på sådana
konfUktfaU uttala att stor uppmärksamhet måste ägnas åt att inte arbetsmUjön
blir lidande tiU följd av krav i annan lagstiftning.
Frågan om luftförhåUandena hör i hög grad samman
med risker i arbetet på gmnd av luftföroreningar. Från gränsvärdessynpunkt
kommer jag att behandla denna fråga i närmast följande avsnitt. Frågor om hanteringen
av farliga ämnen, som bl. a. kan ge upphov tiU luftföroreningar, kommer vidare
upp i en rad andra sammanhang i det följande.
Jag
vill emeUertid redan nu beröra frågan om tobaksrökning på arbetsplatsen. Flera
remissinstanser har pekat på de stora problem i arbetsmiljön som är förenade
med tobaksrökning. För egen del viU jag framhåUa att detta spörsmål kan vara
att bedöma ur flera aspekter. För att förebygga risker för brand eUer explosion
kan rökning förbjudas. Detta kan också vara nödvändigt inom verksamheter med
specieUa krav på luftrenhet och hygien. Rökning i kombination med inverkan av
vissa ämnen kan också innebära särskUda hälsorisker för rökaren. Det är därvid
en viktig uppgift för företagshälsovården att upplysa de anstäUda om rökningens
speciella risker med hänsyn tiU arbetsförhåUandena. Det är också angeläget att
genom forskning klarlägga de samband som kan finnas mellan skadlig påverkan och
rökning i kombination med andra miljöfaktorer. ArbetsmUjölagstiftningen bör
däremot, som utredningen har framhållit, inte syfta tiU att man skaU kunna
förbjuda arbetstagare att röka i sådana fall. En särskUd fråga är de
olägenheter för arbetskamrater i rökarens omgivning som tobaksrökning kan
innebära. Om rökning av det skälet inte skaU få ske är en sak som i största
möjliga utsträckning bör avgöras av de berörda gmppema av arbetstagare. Jag
viU här nämna att även medbestämmandelagens regler kan bU aktueUa när de
anstäUda kräver rätt till rökfria pausutrymmen.
Bullerfrågan är ett av de mera svårlösta
arbetsmUjöproblemen. Samtidigt är en tiUräckUgt låg ljudnivå på
arbetsplatserna av stor betydelse för en god arbetsmUjö. Ett krav är att
arbetsplatserna anordnas på sådant sätt att arbetstagaraa inte utsätts för
risk för hörselskada. Frågan om detta kan få ske genom tillhandahåUande av
personUg skyddsutmstning behandlas i det följande. Jag viU här betona att
mUjöfaktorer som buller även innebär komfortproblem och att god arbetsmUjö i
ljudhänseende inte uppnås enbart genom att man åstadkommer ljudnivåer som inte
medför risk för hörselskador. Ljudnivåeraa på arbetsplatseraa skaU i största
möjliga utsträckning håUas så låga att de inte leder tiU trötthet eller andra
besvär. Även möjlighetema tiU samtal på arbetsplatseraa måste tiUmätas stor
betydelse när det gäller att skapa en god arbetsmiljö. Jag vill också framhåUa
att det vid arbetsuppgifter där det med nuvarande teknologi inte är möjligt att
erhåUa tUlfredsstäUande Ijudni-
Prop. 1976/77:149 235
våer
är nödvändigt att begränsa den tid arbetstagarna utsätts för bullret.
Bullerproblemet måste angripas från flera
utgångspimkter. Det är viktigt att akustiska problem ägnas uppmärksamhet redan
vid arbetslokalernas planläggning. Avgörande för en bra ljudmiljö är sedan att
bullret dämpas vid källan. Kraftiga insatser krävs för att minska eUer eUminera
de höga ljudnivåer som många tekniska anordningar har i dag. En maskins
ljudnivå kan också vara beroende av vUket material som bearbetas. Det kan
därför i vissa fall vara aktuellt att föreskriva att en maskin endast får bmkas
för bearbetning av de material som vid typgodkännande har gett godtagbara
ljudnivåer.
Vibrationer är en arbetsmUjöfaktor som måste
uppmärksammas i ökad utsträckning för att undvika vibrationers uppkomst och
spridning. Vid typgodkännandeförfarande enUgt arbetsmiljölagen bör finnas möjlighet
att som viUkor för godkännande föreskriva vibrationsdämpande åtgärder av oUka
slag (3 kap. 12 § första stycket 2 och tredje stycket).
För en god arbetsmiljö spelar belysningsfrågoraa
stor roU. I befintliga belysningsanläggningar varierar belysningskvaliteten
inom vida gränser. Särskilt industribelysningen har ofta försummats och stora insatser
krävs på sina håU för att man skall komma upp till godtagbar belysningsstandard.
Belysningen måste anpassas tUl synfysiologiska och psykologiska krav på
ljusets kvantitet och kvalitet. Genom rätt utformad belysning skapar man
säkerhet mot olycksfaU och hindrar syntrötthet. Belysningen har också stor
betydelse för trivseln i arbetet. Vid arbets-mUjöplanering skall vidare ses tiU
att arbetslokaler, matrum o. d. inrättas med fönster i alla de faU där detta
är möjUgt med hänsyn tiU arbetets art. Fönster har en viktig uppgift även
därigenom att de ger möjUghet att ha kontakt med den yttre omgivningen.
Lokalerna bör ha lagom stora och lämpligt placerade fönster. Avskärmning kan
behövas för att skydda mot solljus.
Fall,
ras m. m.
Det finns i arbetsUvet ytterUgare en rad
förhållanden av stor betydelse för säkerheten på arbetsstäUe. Som har framgått
av inledningen tiU detta avsnitt (20.3.1) görs i arbetarskyddslagen en
uppräkning av olika företeelser som kan innebära risker för den arbetande. I
arbetsmiljölagen (2 kap. 4 § andra stycket) bör enligt nun mening och i enUghet
med utredningens förslag och remissutfaUet finnas en bestämmelse som fäster
uppmärksamheten också på att betryggande skyddsåtgärder skaU vidtas mot skada
genom faU, ras eUer Uknande omständigheter eller genom brand, explosion,
elektrisk ström eller jämförligt förhåUande. Hit hör också skyddsåtgärder mot
bl. a. nedstörtande föremål eller spUtter, vassa eller heta föremål och skada
på gmnd av klämning eUer slag.
Jag vill erinra om att många aUvarliga yrkesskador
fortfarande inträffar till följd av brister i skyddshänseende på nu nämnda
områden. Ar-
Prop. 1976/77:149 236
betsplatsens
planering är här liksom annars av grundläggande betydelse när det gäUer att
begränsa riskema. De regler för det förebyggande skyddet som har utbildat sig
på dessa områden måste fortlöpande observeras jämsides med det skyddsarbete
som behövs av andra orsaker. Ar-betsledande personal och skyddsombud har härvid
synnerUgen viktiga uppgifter. Det är dessutom nödvändigt att den enskilde
arbetstagaren aktivt engagerar sig i det förebyggande skyddsarbetet.
Tekniska
anordningar
I arbetarskyddslagstiftiungen har sedan länge
funiUts en reglering som riktar uppmärksamheten på att arbetarskyddssynpunkter
skaU beaktas vid tillverkning och användning av tekniska anordningar. Med
sådana anordningar avses olika slags tekniska hjälpmedel som används i arbetet.
Hit hör förutom olika slags maskiner tryckkärl och cisteraer, anordningar
för lyft och transport, handverktyg och redskap m. m. Som teknisk anordning har
också betraktats personalbod o. d. Begreppet teknisk anordning är aUtså
vidsträckt.
I avsrUtt 20.3.1 har översiktiigt angetts gällande
arbetarskyddslags föreskrifter om hur tekniska anordningar skall vara
beskaffade. I enUghet med vad utredningen har föreslagit och remissinstansema
har godtagit förordar jag att bland arbetsmUjölagens föreskrifter om
arbetsmUjöns beskaffenhet får ingå en aUmän bestämmelse om tekniska anordningar.
Denna bör slå fast att maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall
vara så beskaffade och placerade och bmkas på sådant sätt, att de erbjuder
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfaU (2 kap. 5 §). Avsikten är att
kunna fånga in alla anordningar i arbetsmiljön och all utmstning till skydd mot
risker i arbetet.
Även om skyddstekniken har gjort stora framsteg
finns uppenbarUgen ännu påtagliga brister hos många tekniska anordiungar. Detta
är faUet särskilt i fråga om buUer, vibrationer, damm och avgaser samt faktorer
som hänför sig till arbetsstäUningar och Uknande. KraftfuUa insatser påkallas
för att komma tiU rätta med dessa förhållanden.
Bland tekniska anordningar ingår även
konstruktioner som bygger på ljus-, ljud-, strålnings- och värmeeffekter. I
fråga om många av dem pågår en snabb teknisk utveckUng. Som exempel kan nämnas
lasrar, lUtra-Ijuds-, elektronstråle- och isotopapparater, mikrovågsugnar och
radaranläggningar. Hos dessa anordningar föreligger yrkesrisker utöver de tidigare
kända. SärskUda insatser krävs här från skyddsynpunkt.
Det måste också beaktas att själva ömkandet av en
maskin eUer annan teknisk anordning kan ställa särskilda krav på
skyddsåtgärder. Sådana åtgärder skall vara vidtagna tiU skydd såväl för dem
som är sysselsatta vid anordningen som för dem som annars kan utsättas för
risker därigenom. Likaså skall vid underhåll, reparation och liknande
tUl-synsarbete betryggande skyddsåtgärder vidtas.
Prop. 1976/77:149 237
Jag avser att mera utförUgt behandla frågor om
tekniska anordningar i ett avsnitt om förhandsbedömning.
Farliga
ämnen
Enligt arbetarskyddslagen skaU sådana åtgärder
vidtas att fara för att arbetstagare skadas genom eldfarUga, explosiva,
frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen i möjUgaste mån undgås.
Begreppet
teknisk anordning är som jag tidigare har påpekat omfattande. Utanför faller
emellertid ämnen av olika slag. Detta gäller ämnen som används eller framställs
i arbetslivet lika väl som ämnen som uppstår som biprodukter eller förorening
vid tillverkning e. d. Vi kommer här in på det kemiska området. Kemiska ämnen
ingår givetvis i och för sig också i tekniska anordningar. De kemiska riskema
utmärks emeUertid av att det är ämnet i och för sig eller i förening med andra
komponenter som är verksamt och inte av ämnet förfärdigade anordningar. Vissa
terminologiska svårigheter finns när det gäller att benämna de ämnen som med
hänsyn till sina egenskaper och användning ger uppskov till risker i arbetsmiljön.
Det rör sig inte bara om rent kemiska risker, utan ämnen som det här är fråga
om kan innebära risker för skada även på fysikalisk och på enbart mekanisk väg.
Sålunda anses arbeten med vissa kemiska ämnen innebära risk för skada på rent
fysikalisk eUer mekanisk väg. Som exempel på sådana skador har nänmts silikos
och asbestos. I arbetarskyddslagen används, som framgår av det föregående, uttrycket
hälsofarliga ämnen. För att markera skillnaden gentemot begreppet hälso- och
miljöfarliga varor eiUigt lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor
(ändrad senast 1976: 592) bör i arbetsmiljölagen väljas uttrycket ämne som kan
föranleda ohälsa eller olycksfaU. Härmed åsyftas alla ämnen som med ett visst
användningssätt kan vara hälsofarliga. Med ämne som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall avses även sammansatt produkt vari sådant farligt ämne ingår.
Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt remissyttrande franohålUt att
arbetsmiljölagen i vissa avseenden bör direkt avse en grupp produkter som kan
sammanfattas under beteckningen material. Som exempel har nämnts
konstmktionsstål. Enligt min mening är det emeUertid inte lämpligt att här dra
någon gräns mellan material och ämnen. Även material som med visst användningssätt
kan föranleda ohälsa eller olycksfall bör därför innefattas i bestämmelser om
farliga ämnen. I fråga om material som används i teknisk anordning kan också
påpekas att materialets lämplighet från skyddssynpunkt blir en fråga vid
förhandsbedömningen av anordningen.
Mot denna bakgmnd förordar jag, i likhet med
utredningen och remissinstanserna, att bland arbetsmiljölagens föreskrifter om
arbetsmiljöns beskaffenhet också skrivs in en gmndläggande bestämmelse om farliga
ämnen i arbetslivet (2 kap. 6 §). Änme, som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall i arbete, bör endast få användas under förhåUanden som
Prop. 1976/77:149 238
ger
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Vid tiUämpning av bestämmelsen
bör givetvis hänsyn kunna tas även tiU frågor om skyddsförhållandena vid
arbetsprocesser i vUka det används f arUga änmen.
Att de kemiska riskema på arbetsplatserna har fått
en sådan omfattning och rönt så stor uppmärksamhet får i första hand
tUlskrivas den mångfald av nya ämnen och processer som har tagits i bmk i
arbetsUvet för oUka ändamål. I åtskUUga faU är det emeUertid inte fråga om nya
risker utan om risker som har upptäckts genom senare års forskning och ökade
kunskaper. Vad som härvid har framkommit påkaUar enUgt min mening att en skärpt
undersökningsplikt läggs på tiUverkare och arbetsgivare. Med hänsyn tUl vad
som har konstaterats om riskema på det kemiska området måste vidare
eftersträvas att farliga änmen och produkter så långt möjligt ersätts av
ofarliga eller mindre farliga. Detta har i visa fall skett, bl. a. i fråga om
kvartssand och asbest. Är sådant utbyte inte möjligt måste tUlses att effektiva
åtgärder vidtas för att hindra att damm, stoft, rök, gaser och ångor sprids på
arbetsplatsen. Hithörande frågor avser jag att återkomma till i olika följande
avsnitt.
Personlig
skyddsutrustning
Enligt arbetarskyddslagen skall personlig
skyddsutmstning av lämpUg beskaffenhet tiUhandahåUas arbetstagare, där annan
åtgärd inte kan vidtas eller skäligen påfordras för att viima nödigt skydd mot
ohälsa eUer olycksfall.
Beträffande personlig skyddsutmstning har
utredrUngen föreslagit den bestämmelsen att sådan utrustning skaU användas om
betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfaU inte kan nås på annat sätt. Vidare
bör enligt utredningsförslaget föreskrivas att skyddsutmstningen skaU
tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg. Remissinstansema har i
allmärUiet godtagit förslaget. Också jag förordar att arbetsmiljölagen (2 kap.
7 §) på derma punkt utformas i enlighet med utredningsförslaget.
Uttrycket personlig skyddsutmstning avser ett
vidsträckt område. AU utmstning och klädsel, som fordras för att ett arbete
skall kunna utföras utan att risk för ohälsa eUer olycksfall uppkommer, bör
enUgt min mening hänföras till sådan utmstning. Sålunda utgör t. ex. kläder
till skydd mot hetta och klädsel som skall hindra direkt kontakt med bl. a.
farUga ämnen personlig skyddsutmstning. Jag vUl framhåUa att i arbetsgivarens
skyldighet att tUlhandahålla personUg skyddsutmstning Ugger att utmst-ningen
skall bekostas av arbetsgivaren om inte annan överenskommelse träffats.
Vissa remissinstanser har ansett att bestämmelsen
om personlig skyddsutmstning har fått en aUtför kategorisk utformrung vad
gäller kravet att anordna arbetet så att sådan utmstning inte behövs. Med anledning
härav viU jag påpeka att frågan om skyddsåtgärder skaU vidtas på arbetsstäUet
eller om personlig skyddsutmstning skaU bäras givetvis
Prop. 1976/77:149 239
måste
lösas med hänsyn tiU de föreUggande omständigheterna.
Det kan härvid finnas anledning att skUja meUan
sådan utmstning som skall skydda mot olycksfall och sådan som skaU ge skydd mot
ohälsa. Skyddsutrustning tiU skydd mot skada av mekaniskt slag såsom
nedfallande föremål måste exempelvis användas inom vissa arbetsområden.
Arbetsplatsema skaU dock i princip utformas på sådant sätt att personlig
skyddsutrustning inte behöver komma tUl användning. Hörselskydd bör sålunda
komma i fråga först om andra rimUga åtgärder för att begränsa buUer inte kan
vidtas. VentUations- och utsugningsanordningar skall finnas som hindrar att
skadUga mängder damm, rök, gas, ånga e. d. släpps ut på arbetsplatsen. Även
utmstning tUl skydd mot ohälsa är dock nödvändig i vissa sammanhang. I samband
med tiUsyn, underhåll, haveri e. d. kan skyddsutmstning behövas under den tid
arbetet pågår. Dessutom kan nya rön och erfarenheter om risker i arbetet f
örarUeda att personUg skyddsutmstning måste bäras imder en övergångstid.
FörhåUandena inom en del verksamheter, såsom brandväsendet och viss
transportverksamhet men även inom viss industri, är vidare så specieUa att det
inte är möjUgt att anordna arbetet på sådant sätt att personlig
skyddsutrustning kan undvaras. Skyddsutmstning kan även behövas vid arbeten av tillfälUg
natur, där andra skyddsåtgärder inte rimUgen kan vidtas.
I vissa fall krävs att tiden då skyddsutmstning
måste användas begränsas tUl en kortare del av arbetsdagen. Man måste också ta
hänsyn till behovet av ökade raster och pauser vid arbeten av detta slag. Jag
har tidigare även framhåUit att förhåUandena vid användande av personUg
skyddsutmstning kan vara sådana att det bör finnas möjUghet för arbetarskyddsmyndighetema
att ingripa mot prestationslönesystem som kan föranleda att föreskrifter om personUg
skyddsutmstning åsidosätts.
Av vad jag nu har anfört framgår att en avvägning i
vissa faU måste ske. Personlig skyddsutmstning skaU sålunda användas, om
betryggande skydd inte rimligen kan åstadkommas på annat sätt. I detta avseende
bör bestämmelsen om personUg skyddsutmstning ha samma karaktär som
arbetsmUjölagens övriga föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet. Jag vill
samtidigt understryka att en viktig utgångspunkt vid bestämmelsens tillämpning
måste vara att arbetsgivare inte genereUt får hänvisa tiU personlig
skyddsutmstning i stäUet för att vidta direkt mUjöförbättrande åtgärder.
Jag avser att återkomma tUl vissa frågor om
personlig skyddsutmstning i kommande avsnitt om arbetsgivares och
arbetstagares skyldigheter och om förhandsbedömning.
Personalutrymmen
m. m.
I arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen
finns ett ganska stort antal bestämmelser om personalutrymmen och Uknande.
ErUigt den
Prop. 1976/77:149 240
grundläggande
bestämmelsen i lagen skaU arbetstagarna, på sätt som kan anses
tillfredsstäUande med hänsyn tiU deras antal och fördelning på kön samt
arbetets natur och varaktighet, vid arbetsstäUet äga tillgång tiU dricks- och
tvättvatten, avträden, lämpUg plats för ombyte, förvaring och i förekommande
faU torkning av kläder samt lämpUg plats för intagande av måltid. Där så kan
anses nödigt med hänsyn tiU de förhållanden under vilka arbetet bedrivs skaU
lämpUg plats för vUa eller utrymme, som erbjuder tUlfredsstäUande skydd mot
köld och nederbörd, stå tiU arbetstagares förfogande. För lämnande av första
hjälpen vid olycks- eUer sjukdomsfaU skall enUgt arbetarskyddslagen finnas
erforderliga anordningar. I arbetarskyddskungörelsen finns närmare föreskrifter
om anordnande av tvättram, klädmm, torkrum, matrum, toaletter,
överliggningsrum, väntrum och personalbodar samt om anordningar för lämnande
av första hjälpen.
Utredningen har bland arbetsmUjölagens bestämmelser
om arbetsmUjöns beskaffenhet också föreslagit en allmän föreskrift om
personalutrymmen m. m. som utgångspunkt för arbetarskyddsstyrelsens
författ-ningsverksamhet. EnUgt den föreslagna bestämmelsen skaU i den utsträckning
som föranleds av arbetets art och arbetstagamas behov finnas utrymmen och
anordningar för personlig hygien, förtäring och vUa och för första hjälp vid
olycks- eller sjukdomsfall. Remissinstanseraa har godtagit förslaget.
Jag delar uppfattningen att i arbetsmUjölagen (2
kap. 8 § första stycket) bör ingå en bestämmelse av det innehåll som utredningen
har föreslagit. Jag viU emeUertid också hänvisa tiU mina uttalanden i det föregående
om behovet av att samordna arbetsmUjölagstiftningens bestämmelser om
arbetslokaler med byggnadslagstiftningen. Kraven på byggnaders konstmktion och
utformning bör således även vad gäUer personalutrymmen i regel återfinnas i
byggnadsförfattningama. Dessa krav bör på motsvarande sätt som har angetts
beträffande arbetslokaler kompletteras med föreskrifter enUgt arbetsmUjölagen
om personalutrymmen.
Det är enligt min menmg väsentiigt att den nya
lagstiftningen kan tjäna som underlag för krav på personalutrymmen med god
standard som är avpassade efter olika verksamheters behov. För att nå detta kan
behövas såväl en höjnmg av standarden i fråga om personalutrymmenas storiek och
inredning som ett ökat antal personalulrymmen. Jag vUl understryka att de
anställdas behov av personalutrynmien måste tUlgodo-ses även vid små
arbetsplatser. Som exempel på ett minimikrav kan nämnas att varmt och kaUt
vatten skall tillhandahållas vid aUa fasta arbetsstäUen och vid alla övriga
arbetsstäUen där de praktiska fömtsättningama att ordna detta föreUgger. Den
aUmänt höjda anspråksnivån i fråga om arbetsUvets villkor medför vidare att
högre anspråk nu måste ställas även på utrymmen för vUa och avkoppling imder
raster och pauser i arbetet. Standarden på matmm, väntmm och överUggningsrum
måste vara tillfredsställande, och särskilt vid ny- och ombyggnad får
Prop.
1976/77: 149 241
tillses
att pausrum, vilrum och jourrum inrättas i tillräcklig utsträckning.
Inredning, färgsättning och möblering av lokalerna skall ske på sådant sätt
att trivsel, vila och avkoppling främjas. Särskilt beaktande kräver inte minst
utformningen av personalbodar och liknande anordningar. Även här är det
viktigt att modern teknik tas i anspråk när detta kan förbättra arbetstagarnas
förhållanden.
Personalutrymmen skall förläggas i så nära
anslutning till arbetsplatserna som möjligt. Lokaler som nyttjas under raster
och pauser i arbetet skall i regel vara belägna ovan jord. Undantag bör medges
endast i de fall då arbetsplatserna är belägna så att en förläggning ovan jord
inte kan ske av praktiska skäl. Lokaler för raster och pauser bör ha fönster
och ge möjlighet till kontakt med omgivningen. Lokalernas ljudisolering måste
ägnas uppmärksamhet. I bullrande verksamheter är det väsentiigt med
ljudisolering mellan arbetslokaler och personalrum.
Jag förordar i enlighet med utredningsförslaget och
remissutfallet vidare att i arbetsmiljölagen anges att fordon för
personaltransporter skall vara lämpat för sitt ändamål (2 kap. 8 § andra
stycket). Med stöd av denna bestämmelse kan meddelas verkstäUighetsföreskrifter
bl. a. om att personaltransporlfordon, som arbetsgivaren tillhandahåller, skall
ha tillfredställande anordningar för uppvärmning och ventilation och ha särskilda
utrymmen för transport av arbetsredskap.
20.3.4
Gränsvärden
Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av
arbetarskyddslagen utfärdat anvisningar om hygieniska gränsvärden för
luftföroreningar på arbetsplatsen. Styrelsen har i en del fall anvisat
gränsvärden också i fråga om andra arbetsmiljöfaktorer, såsom buller och
mikrovågsstrålning.
Arbetsmiljöutredningen har framhållit att ett
system med gränsvärden är värdefullt och efter hand som förutsättningar finns
bör utsträckas till allt flera kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön.
Grundläggande principer har angetts för överväganden om gränsvärden. Syftet
vid fastställande av gränsvärden i arbetsmiljön måste enligt utredningen vara
att gränsvärdet skall förebygga att arbetstagarna på arbetsplatsen utsätts för
skadlig eller besvärande påverkan. Gränsvärdet skall vara så lågt att den, som
i arbetet utsätts för en luftförorening eller annan störning som ej
överskrider gränsvärdet, är skyddad mot skador eller besvär på gmnd av denna.
Detta bör enligt vad utredningen har påpekat gälla även för långvarigt arbete
och så långt möjligt även för särskilt känsliga grupper. Det bör framgå vilka
kriterier som har varit avgörande vid fastställande av gränsvärdet. Utredningen
har vidare framhåUit att ett sätt att komma närmare den faktiska belastningen
på människan är att mäta halten av ämnen i biologiskt material som urin och
blod. Som ett speciellt område för gränsvärden har utredningen anvisat
möjligheten att ange tillåtna värden för enstaka komponenter i arbetsmiljön, t.
ex. för buller 16
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 242
från
maskin av visst slag. Där goda fömtsättningar finns för miljöförbättring bör
dessa alltid tas tillvara. Det kan enligt utrednmgen å andra sidan förekomma
att av allmänna skäl ett gränsvärde bör övergångsvis bestämmas med speciella
hänsyn till vad som är tekiuskt möjligt förutsatt att betryggande säkerhet
uppnås t. ex. genom användande av personlig skyddsutrustning. Härvid har
avsetts fall då i och för sig otillfredsställande miljöförhållanden i en
bransch temporärt måste godtas, eftersom branschens produktion bedöms som
oumbörlig eller därför att en omställning tar tid. För att förankra systemet
med gränsvärden i lagstiftningen har utredningen föreslagit att i
arbetsmUjöförordningen anges att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna meddela
gränsvärden för planering och kontroll av arbetsmiljön.
Remissinstanserna
har godtagit nämnda förslag och allmänt anslutit sig till de principer som
utredningen har angett för fastställande av gränsvärden. Enligt LO bör systemet
med gränsvärden för kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön utsträckas
så långt som möjligt. Ett oavvisligt krav är att representanter för
arbetstagarna deltar i besluten tillsammans med arbetsgivarnas företrädare och
samhällets organ för arbetarskydd och hälsovård. Härvid har det tyngsta ordet
ansetts böra ligga hos arbetstagarparten. LO har framhållit vikten av att det
också fastställs hur den tekniska kontrollen av gränsvärden skall tillgå.
Enligt LO:s uppfattning är det vidare nödvändigt att metoder utvecklas för
biologiska prov. SAF har framhållit att arbete med gränsvärden måste innefatta
analyser av kostnader och nytta. Kemikontoret har menat att det är i princip
riktigt att även särskilt känsliga grupper skall skyddas genom gränsvärden men
har erinrat om att detta ofta inte är praktiskt genomförbart. Kooperativa
förbundet och dess förhandlingsorganisation (KF-KFO) har betonat att det är
nödvändigt med en omsorgsfull prioritering av undersökningskrav och
mätaktiviteter för att förhindra att de begränsade mättekniska resurserna
utnyttjas felaktigt. Enligt socialstyrelsen är det viktigt att gränsvärdenas
karaktär av minimimål klart markeras och att man parallellt arbetar med
planeringsmål. Vidare har styrelsen understmkit angelägenheten av en bättre
överensstämmelse mellan principer och kriterier för riskvärdering inom skilda
miljösektorer. Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit att frågan om
gränsvärden inte får överbetonas.
För egen del vill jag anföra följande. Att frågor
om gränsvärden har fått hög aktualitet får framför allt ses mot bakgrunden av
större insikter om de risker den tekniska utvecklingen har fört med sig. Detta
gäller särskilt risker genom strålning av olika slag och risker i samband med
att olika kemiska ämnen i ökad utsträckning framställs, används och sprids i
miljön. Gränsvärden för olika miljöfaktorer kan självfallet innebära en
fastare reglering av miljön än allmänt formulerade krav. Genom gränsvärden kan
också en precisering ske utan att man i detalj binder
Prop.
1976/77: 149 243
sättet
för hur kravet skall uppfyllas. För att det praktiska miljöförbättrande
arbetet skall bli framgångsrikt är det vidare ofta nödvändigt att använda
termer som siffermässigt uttrycker mängd eller storlek. Behov tinns av sådana
bestämningar vid planering och förhandsbedömning men även vid bedömning av
befintliga miljöer. Belastande miljöfaktorer förekommer både inom och utom
arbetsmiljön. En totalsyn måste alltså anläggas. Gränsvärden kan härvid ge
möjUgheter till samlad bedömning avseende flera miljösektorer. Det råder
samtidigt ingen tvekan om att man i arbetslivet har att räkna med speciella
problem av stor räckvidd.
I det föregående har jag särskilt nämnt kemiska
risker och strålningsrisker. Motsvarande synpunkter kan i stor utsträckning
läggas på faktorer som buller, vibrationer, klimat och belysning. Även vissa
frågor om t. ex. arbetsutrymme, arbetstyngd eller arbetsställningar kan
diskuteras från gränsvärdessynpunkt. Det finns alltså starka skäl för att
utsträcka systemet med gränsvärden tiU allt flera kemiska och fysikaliska
faktorer i arbetsmiljön efter hand som förutsättningar föreligger. Jag avser
därför att förorda att den av utredningen föreslagna bestämmelsen om meddelande
av gränsvärdesföreskrifter skrivs in i arbetsmUjöförordningen.
Jag vill samtidigt understryka att det i olika
avseenden finns påtagliga begränsningar i möjUgheterna att förebygga kemiska
och fysikaliska risker genom gränsvärden. Synpunkter i den riktningen har
också anlagts av utredningen och remissinstanserna. Det forskningsmässiga
underlaget för fastställande av gränsvärden finns sålunda fortfarande bara i
relativt begränsad utsträckning. Forsknings- och utvecklingsinsatser krävs på
en mängd områden. För kontrollens skull måste gränsvärden också förenas med
regler om mät- och provtagningsteknik, metoder för biologiska prov,
analysmetodik o. d. Här finns i stor utsträckning endast ansatser. Arbete för
att få fram underlag för sådana regler pågår bl. a. inom arbetarskyddsstyrelsen.
Det behövs emellertid medverkan från många håU. Jag återkommer till frågor om
kontroll av arbetshygieniska förhållanden i ett följande avsnitt.
Vidare
är det tydligt att skUda miljöfaktorer är i olika grad lämpade för reglering
genom gränsvärden. Förutom till mätproblemen kan hänvisas till att en rad
miljöfaktorer måste ses från flera aspekter. För exempelvis belysningen gäller
sålunda att belysningsstyrkan har väsentlig inverkan, men belysningskraven
bestäms också av detaljstorlek och optisk struktur hos hanterade föremål,
vartill kommer individuella variationer i synförmåga och upplevelse. För
påverkan från klimatet har på motsvarande sätt lufttemperatur, luftfuktighet
och lufthastighet betydelse och för belastningen spelar även arbetstyngd,
klädedräkt, acklimatise-ring osv. en stor roll. När det gäller miljöfaktorer
som de nämnda bör gränsvärden eftersträvas men dessa kan behöva kompletteras
med krav som anges på armat sätt än siffermässigt. Det finns andra sidor i
arbetslivet där fömtsättningama att få en precisering genom gränsvärden inte
är inom nära räckhåll eller saknas. Här kan också hänvisas till behovet av
Prop. 1976/77:149 244
föreskrifter
som anger planeringsmål av olika slag. Jag vill med hänvisning tUl det anförda
betona att det också behövs närmare föreskrifter som utan angivande av
gränsvärde innehåller något så när entydiga preciseringar. Ett stort utrymme
synes därvid kvarstå för rena erfarenhets- eller sakkunnigbedömningar med
utgångspunkt i sådana föreskrifter.
Även när det gäller de grundläggande principerna
vid fastställande av gränsvärden kan jag i allt väsentligt ansluta mig till
arbetsmiljöutredningens bedömningar. Kriterierna för gränsvärden bör enligt
min mening vara stränga bl. a. med hänsyn tiU människors olika känslighet för
besvär. Det kan dock vara nödvändigt att i detta avseende ta ytterligare
hänsyn. Sålunda bör alla möjligheter tas tillvara för att hindra att människor
som är särskilt känsliga utsätts för inverkan som för dem kan innebära
speciella risker. Företagshälsovården har här en viktig uppgift. Av stor
betydelse i gränsvärdesarbetet är arbetstagamas medverkan. En förankring hos
arbetstagarparten framstår som nödvändig för att gränsvärden skall kunna tjäna
sitt ändamål att skapa trygghet i arbetslivet. Med anledning av vad som har
anförts i remissyttrandena vill jag vidare konstatera att en beräkning av den
nytta och de kostnader, som kan följa av att ett gränsvärde fastställs, i regel
inte kan utföras i exakta termer.
LO, KF-KFO och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)
har understrukit betydelsen av att arbetarskyddsstyrelsen får befogenhet att
ange tillåtna värden även för maskiner och annan utrustning. Statens naturvårdsverk
har erinrat om att inom omgivningshygienen sedan länge har hänvisats till bästa
tillgängliga teknik inom rimliga ekonomiska ramar. Samma princip bör enligt
naturvårdsverket kurma användas inom välavgränsade branscher även om det
medicinskhygieniska underlaget saknas eller är otillräckligt. IVA har tillagt
att beträffande kemiska risker liksom buller, drag m. m. bör olika former av
fjärrmanövrering och automatisering ses som möjliga alternativ till
gränsvärden.
Jag finner att remissyttrandena i dessa delar är
helt i linje med utredningens bedömning och instämmer i uttalandena. Från
allmänt förebyggande synpunkt bör varje typ av gränsvärde ses som värdefullt
om det kan användas som ett verksamt medel för att förbättra arbetsmiljön. Arbetsmiljölagen
bör i olika avseenden ge möjlighet att föreskriva gränsvärden inte bara för arbetsplatsen
utan också för utrustning. Sålunda bör tillåtna värden för exempelvis damm,
buller och vibrationer från maskiner och andra tekniska anordningar kunna
ställas upp som villkor för obligatoriskt typgodkännande (3 kap. 12 §
arbetsmiljölagen). Kontrollförfarandet kan då göras mindre resurskrävande och
delvis ske via typprovning. Jag avser att förorda att arbetarskyddsstyrelsen i
arbetsmiljöförordningen bemyndigas att meddela föreskrifter av nämnda typ.
Socialstyrelsen har framhållit att gränsvärdet noll
i många sammanhang är det enda värde som fullt ut garanterar en sund och säker
miljö
Prop.
1976/77: 149 245
Enligt
styrelsen är det dock i åtskilliga fall praktiskt ogörligt att förverkliga en
sådan nivå. Härvid har hänvisats till att ingripanden i detta syfte inte sällan
skulle kunna underminera grundvalen för den materiella och sociala välfärd som
har gett oss en i stort sett fördelaktig hälsosituation.
Med anledning av vad socialstyrelsen har anfört
vill jag till en början erinra om att all mänsklig aktivitet kan ha ogynnsamma
effekter och att det då ofta gäller att finna medel mot dessa utan att hindra
verksamheten. Vidare måste de fackliga organisationerna och den ansvariga myndigheten
väga in även alternativa hälsorisker som följd av omplaceringar, nedläggningar
av företag e. d. liksom ogynnsamma effekter över huvud av drastiska
ingripanden. Det gäller också att se till att ingripanden inte orsakar större
säkerhetsrisker på andra områden där man kan vara beroende av viss produktion
eller vissa tjänster. Sådana ytterligare överväganden kan leda till att man går
in för förbättringar etappvis. Förutsättningen måste dock alltid vara att
skador kan förebyggas genom olika slags säkerhetsåtgärder. En allsidig
bedömning är sålunda nödvändig. Jag vill emellertid också betona att
förhållandena kan vara sådana att ett absolut förbud bör kunna tillgripas mot
användning av t. ex. visst slags ämne eller teknisk anordning. Arbetsmiljölagen
bör inrymma möjlighet till detta (3 kap. 14 §).
En del remissinstanser har betonat att som grundval
för gränsvärden måste finnas ett väl fungerande dokumentationssystem. Jag har
samma uppfattning men vill påpeka att denna fråga torde få lösas efter flera
linjer. Till en början kan erinras om den uppbyggnad som f. n. sker av ett
informationssystem för miljövården (Ml). En allmän kartläggning på det kemiska
området har dessutom påbörjats inom ramen för produktkontrollnämndens
verksamhet. Av stor betydelse är vidare den kontinuerliga förstärkning som
sker av arbetarskyddsstyrelsens resurser. Jag vill samtidigt framhålla att ett
gränsvärdessystem inte får vara alltför komplicerat. Rimliga krav måste ställas
på underlaget för myndighetens avgörande. Vid grundad misstanke om negativa
effeker bör sålunda eventuella luckor i underlaget inte få fördröja meddelande
av föreskrifter om gränsvärden. Här liksom i andra fall får sedan nya
bedömningar ske i den mån ytterligare material tillförs och föreskrifterna
anpassas efter detta.
Jag vill slutligen ta upp ytterligare några
synpunkter. Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt remissyttrande anfört att
det hade varit av intresse om utredningen diskuterat ansvarsfördelningen om
skador inträffar trots att gränsvärde som fastställts av
arbetarskyddsstyrelsen inte har överskridits. Länsstyrelsen har också
konstaterat att erfarenheten från andra områden visar att ambitionen till
ytterligare åtgärder ofta avtar när väl ett föreskrivet värde uppnåtts. Vidare
har länsstyrelsen efteriyst ett uttalande att skyddsombud har rätt alt fordra
mätning som behövs enligt ombudets mening.
Prop. 1976/77: 149 246
I anslutning till dessa synpunkter vill jag
understryka att gränsvärden uttrycker minimikrav. Av skäl som jag tidigare har
framhållit blir gränsvärden ofta tämligen grova. Möjligheter måste således
finnas för parterna och tillsynsmyndigheterna att för att få till stånd en
tillfredsställande arbetsmiljö med stöd av arbetsmUjölagen kräva förbättringar
som innebär att värden under fastställt gränsvärde skall uppnås. Vid
skadeståndsbedömning kan gränsvärdets iakttagande inte vara avgörande.
Uppenbart är dock att beslut om fastställande av gränsvärden måste föregås av
allvarliga överväganden även med hänsyn till den betydelse dessa kan komma att
tillmätas i sådana sammanhang. Vad gäller skyddsombuds möjlighet att kräva
undersökningar vill jag nämna att en föreskrift härom numera finns i
arbetarskyddskungörelsen. Vid 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
infördes nämligen i arbetarskyddskungörelsen den bestämmelsen att skyddsombud
kan begära att viss undersökning skall göras för kontroll av förhållandena inom
skyddsområdet. Jag avser att förorda att samma bestämmelse tas in i arbetsmiljöförordningen.
20.3.5
Möjligheterna till arbete
ArbetsmUjöutredningen har framhålUt att hela
inriktningen av den föreslagna arbetsmiljölagen verkar för en vidgning av
sysselsättnings-och anpassningsmöjligheterna för dem som söker sig in i
arbetslivet och för dem som av ohka anledningar hittills har haft svårigheter
att finna fortsatt sysselsättning. När det gäller att fastställa gränsvärden
och andra föreskrifter beträffande fysiska arbetsmiljöfaktorer, ergonomiska
förhållanden o.d. har man att ta hänsyn till besvärsupplevelser av olika slag.
Detta bör enligt utredningen på sikt innebära att en rad förhållanden som
tidigare utgjort arbetshinder kan komma att undanröjas. Som exempel har nämnts
hygieniska gränsvärden för luftföroreningar i relation till behoven för dem
som har nedsatt funktion i luftvägar och andningsorgan, märkningsföreskrifter
i fråga om kemiska medel som kan underlätta arbetsplacering av människor med
allergier, ergonomiska kriterier som undanröjer arbetshinder för människor med
nedsatt fysisk arbetsförmåga etc. Utredningen har betonat att man enligt
förslaget också vid planeringen av arbetsmiljön har att ta hänsyn till
människors skilda förutsättningar. Sålunda skall vid förhandsgranskning av
olika slag bevakas att man i arbetsmiljön kan sysselsätta olika gmpper av
arbetstagare. Vidare skall beaktas sådana förhållanden som transportmöjligheterna
för rörelsehindrade, anordningar för vanliga typer av handikapp m.m.
En del remissinstanser har särskilt uppehåUit sig
vid förslagets innebörd när det gäller möjligheterna tiU arbete för olika
grupper och har funnit det tillfredsställande att lagförslaget är inriktat på
en vidgning av sysselsättnings- och anpassningsmöjligheterna.
Prop.
1976/77: 149 247
För egen del vill jag starkt understryka att
arbetsmiljölagen i princip skall gälla för alla människor i arbetslivet. De
förordade bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet utgår från den
grundsynen att arbetet har ett värde också som en av vägarna till personlig
utveckling och social gemenskap. Avsikten är sålunda att lagen skall tjäna som
underlag vid strävandena efter en arbetsmarknad med stor variation på arbetsuppgifter
där var och en kan få sysselsättning efter sina fysiska och psykiska
förutsättningar. Det finns i arbetsmiljön en rad företeelser som kan förbättras
för att främja sysselsättningsmöjligheterna. Jag tänker här bl.a. på brister i
sanitära anordningar och bristande planering när det gäller anordningar för
förflyttningar. Det finns också arbetsmiljöer med fysiskt tunga arbeten som de
flesta män och kvinnor har svårt att klara av. Vidare måste i fråga om maskiner
och andra tekniska anordningar ses till att dessa utformas med sikte på att
passa människor med sinsemellan skilda fömtsättningar i fysiskt och psykiskt
avseende. Motsvarande hänsyn kan vara att ta när det gäller användningen av
olika kemiska ämnen i arbetslivet. Arbetsmiljölagen bör i alla dessa och
liknande fall utgå från att arbetsförhållanden i så stor utsträckning som
möjligt måste planeras så, att alla människor som vill förvärvsarbeta också
skall kunna tas emot i arbetslivet.
De
handikappades riksförbund har ansett att i arbetsmiljölagen bör införas en
bestämmelse som anger att arbetsförhållandena skall anpassas till
fömtsättningama hos arbetstagare med särskilda behov i fysiskt och psykiskt
avseende. Jag vill i anslutning till detta påpekande framhålla som viktigt att
texten i arbetsmiljölagen direkt avspeglar arbetsgivares skyldighet att ta
hänsyn till att människor har olika förutsättningar att utföra arbetsuppgifter.
Till detta återkommer jag i ett följande avsnitt där frågor om arbetsgivares
skyldigheter behandlas samlat. Jag vill vidare redan i detta sammanhang
understryka att det inom arbetslivet finns ett ansvar för dessa frågor också
inom ramen för den partssamverkan som utövas i anpassningsgrupperna. Här bör
även nämnas företagshälsovårdens uppgifter när det gäller åtgärder som kan
främja arbetsanpassning för de betingat arbetsföra.
Statens handikappråd och handikapporganisationerna
har framhållit behovet av tillämpningsföreskrifter om handikappanpassning av
den fysiska arbetsmiljön. Vad gäller sådana föreskrifter vill jag framhålla
att områdesansvar finns hos ett flertal myndigheter. Statens planverk meddelar
tillämpningsföreskrifter inom byggnadslagstiftningen. Verket har därvid att bl.
a. utgå från en bestämmelse i byggnadsstadgan (42 a §) som säger att
arbetslokal skall i skälig omfattning utformas så, att den blir tillgänglig för
och kan nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är
nedsatt till följd av ålder, invaliditet eUer sjukdom. Enligt en nyligen
genomförd ändring i byggnadsstadgan (prop. 1975/76: 198, Cl 30, rskr 360, SFS
1976: 678), som träder i kraft den
Prop. 1976/77:149 248
1
juli 1977, kompletteras gällande bestämmelser om handikappanpassad utformning
av bl. a. arbetslokaler. Dessutom avskaffas den skälighets-prövning som
nuvarande bestämmelser möjliggör. Undantag skall samtidigt kunna medges från
kraven på handikappanpassning där så påkallas med hänsyn till arten av den
verksamhet för vilken lokalen är avsedd.
Vidare
har arbetarskyddsstyrelsen att vid meddelande av föreskrifter om arbetsmiljön
beakta att olika tekniska anordningar skall utformas så, att hinder inte i
onödan reses mot möjlighet för personer med arbetshandikapp att verka inom
arbetslivet. Motsvarande överväganden har arbetarskyddsstyrelsen att göra vid
meddelande av föreskrifter om arbetsprocesser, arbetsmetoder och kemiska
produkter som används på arbetsplatserna. Vad gäller de krav som
arbetarskyddsmyndigheterna bör kunna ställa i fråga om utformningen av
byggnader vill jag erinra om mina tidigare uttalanden (avsnitt 20.3.3
Arbetslokaler).
Härtill
kommer att arbetsmarknadsstyrelsen som central förvaltningsmyndighet för
allmänna arbetsmarknadsfrågor har ett särskilt ansvar för
arbetshandikappfrågor. Jag vill betona vikten av ett samarbete mellan
myndigheterna i syfte att främja strävandena att skapa en vid ram av
sysselsättningsmöjligheter för människor med olika arbetshandikapp.
Utredningen
har erinrat om att i arbetarskyddslagen finns ett kapitel med särskilda
bestämmelser om kvinnors anlitande till arbete. Här finns bl. a. ett
dispensabelt förbud mot att anlita kvinnor vid arbete under jord i gruvor eller
stenbrott. Kapitlet innehåller också ett bemyndigande för regeringen att
föreskriva särskilda villkor för kvinnas användande till arbete eller förordna
att kvinna ej får användas till arbete, om visst slag av arbete medför
synnerlig fara för olycksfall när kvinna används därtill eller är synnerligen
ansträngande eller hälsofarligt för kvinna. Utredningen har framhållit att det
med nutida syn på rätten till arbete är angeläget att inte uppställa onödiga
hinder för vare sig kvinnors eller mäns tillträde till olika arbeten.
Föreskrifter om förbud mot arbete eller särskilda villkor som utgår från
arbetstagarens kön bör enligt utredningen bara komma i fråga när arbetet kan
medföra könsspecifika risker. I fråga om det nuvarande förbudet mot gruvarbete
för kvinnor har utredningen konstaterat att det finns en rad miljöproblem i
sådant arbete. Något belägg har emellertid generellt sett inte ansetts
föreligga för att kvinnor skuUe löpa större risk att drabbas av ohälsa eller
olycksfall vid underjordsarbete än män. Det finns enligt utredningens
uppfattning därför inte någon anledning att bibehålla det nuvarande förbudet
mot att anlita kvinnor för arbete under jord i gruvor eller stenbrott.
Utredningen har vidare konstaterat att grupper av yrkesverksamma kan vara
särskilt mottagliga eller utsatta för speciella risker till följd av olika
faktorer i arbetsmiljön. Det finns sålunda ämnen som misstänks kunna medföra
nedsatt fmktsamhet hos man eller kvinna. Andra ämnen kan på kvinnor ha
abortframkallande eller fosterskadande effekt. Speciella risker vid havan-
Prop.
1976/77:149 249
deskap
kan också föreligga i samband med joniserande strålning. Det synes inte kunna
uteslutas att även andra typer av arbetsmiljöfaktorer kan utgöra särskUda
risker för havande kvinnor eller deras foster. Ytterligare har nämnts att det
finns sjukdomsformer och olika typer av besvär som kan innebära speciella
risker för påverkan av vissa faktorer i arbetsmUjön. Nu berörda förhållanden
bör enligt utredningen beaktas inom ramen för ett särskilt bemyndigande till
arbetarskyddsstyrelsen att meddela förbud mot att arbete utförs av vissa
riskgrupper eller föreskriva att vid arbetet annat särskilt villkor skall
gälla.
Remissinstansema har allmänt tillstyrkt eller
lämnat utan erinran utredningens förslag vad gäller regleringen i
arbetsmiljölagen av kvinnors möjlighet till arbete. Svenska
gruvinaustriarbetarförbundet har dock ansett att det dispensabla förbudet mot
kvinnors anlitande till gruvarbete under jord bör kvarstå.
För egen del kan jag ansluta mig till utredningens
förslag. Jag anser det väsentligt att undanröja sådana formella hinder mot
inträde i arbetslivet som arbetarskyddslagens principiella förbud mot kvinnors
arbete under jord i gmva eller stenbrott. Därmed främjas också möjligheterna
att få bort tidigare uppfattningar om olika arbetsuppgifters lämpUghet för män
eUer kvinnor. För att särskilda gruppers behov av skydd i arbetet skall kunna
beaktas förordas ett särskilt bemyndigande i arbetsmiljölagen (3 kap. 16 §).
Frågan härom tas också upp i ett följande avsnitt om läkamndersökningar.
Arbetsmiljöutredningen har även lagt fram förslag
till särskild reglering av kvinnas rätt till ledighet från arbetet i samband
med havandeskap. I anslutning härtill erinrar jag om att arbetarskyddslagens
bestämmelser om rätt till sådan ledighet numera har ersatts av föreskrifter
med vidgat innehåll i lagen (1976:280) om rätt till föräldraledighet. Enligt
dessa föreskrifter har kvinna, som på grund av för kortvarig anställning inte
är berättigad till full föräldraledighet, under alla förhållanden rätt till
ledighet i samband med barns födelse under sex veckor före och sex veckor efter
nedkomsten. Härmed har ställning tagits till utredningens förslag på denna
punkt.
Den tidigare delegationen (Ju 1973:03) för
jämställdhet mellan män och kvinnor har i skrivelse till min företrädare som
chef för arbetsmarknadsdepartementet fäst uppmärksamheten på vissa andra
förhållanden i kvinnoraas arbetssituation under havandeskap. Delegationen har
sålunda framhållit att havande kvinnas möjligheter att utföra arbete är begränsade
även om hon inte är sjuk. Som exempel har nämnts att visst arbete kan vara
förenat med tunga lyft och att visst maskinarbete eller arbete i trånga
utrymmen kan vara oförenligt med hennes tillstånd. Med hänvisning till detta
har delegationen föreslagit en kompletterande bestämmelse i arbetsmiljölagen.
Enligt bestämmelsen skall kvinna, som på grund av havandeskap inte kan utföra
sitt ordinarie arbete, beredas an-
Prop.
1976/77:149 250
nat
arbete eller, om detta inte är möjUgt, ha rätt till ledighet. Skrivelsen har
också riktats till chefen för socialdepartementet med begäran att han på
lämpligt sätt tar sig an frågan om ersättning till kvinnor som under
havandeskap inte kan fullgöra sitt ordinarie arbete. Enligt delegationen bör
en anknytning till lagen (1962:381) om allmän försäkring (senast ändrad
1976:1080) prövas.
Med anledning av denna skrivelse vill jag erinra om
att arbetstagare enligt lagen om rätt till föräldraledighet är berättigad till
ledighet under tid då enligt lagen om allmän försäkring rätt föreligger tUl
föräldrapenning i samband med barns födelse, om anställningen vid ledighetens
början har pågått de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader
under de senaste två åren. Lagen om allmän försäkring innehåller för detta
fall bl.a. den bestämmelsen att föräldrapenning i samband med barns födelse
utgår under högst 210 dagar sammanlagt för föräldrarna och att moder har rätt
tUl föräldrapenning tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse. Som delegationen har framhåUit i sin skrivelse
kan det emellertid inte anses riktigt att kvinnor med vissa arbetsuppgifter
tvingas ta ut föräldraledighet långt före förlossningen. I likhet med
delegationen anser jag att det är angeläget att havande kvinna har möjlighet
att vara kvar i arbetet och att därför i första hand en omplacering inom
arbetsplatsen bör försökas om hennes ordinarie arbetsuppgifter påkallar det.
Frågan om ersättning för bortfallen lön i fall där förhållandena på
arbetsplatsen inte medger omplacering får övervägas i annan ordning. Jag vill
emellertid framhålla att havande kvinna enligt lagen om anställningsskydd får
anses skyddad i sin anställning även i fall då längre ledighet än normalt
behövs med hänsyn till hennes arbetsuppgifter.
20.4
Allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl.
20.4.1
Inledning
I arbetsmiljölagen bör, som utredningen har
föreslagit, föreskrifter om ansvar för olika kategorier föras samman i ett
särskilt kapitel. Där bör ges allmänna handlingsmönster för hur man skall gå
till väga för att skapa en god arbetsmiljö. Det ansvar som härvid preciseras
speglar de krav som föreslås gälla om arbetsmiljöns beskaffenhet. I detta
avseende kan sålunda i viss utsträckning hänvisas till vad jag har anfört i det
föregående.
För arbetsgivare och arbetstagare bör i
arbetsmiljölagen anges de allmänna skyldigheter som skall åvila dem.
Arbetsmiljölagen bör utgå från att ett huvudansvar för arbetsmiljön Uksom
hittills skall ligga på arbetsgivaren. Även företagares skyddsansvar i eget
arbete bör regleras.
Goda arbetsmiljöer är också avhängiga av dem som
framställer eller överlåter anordningar eller ämnen som sedan utnyttjas i olika
verksam-
Prop.
1976/77:149 251
heter.
Det gäller här att utforma ett sådant system att arbetsmiljösynpunkter förs in
på ett tidigt stadium vid allt slags utvecklingsarbete, vid planering och
uppförande av arbetslokaler, vid konstruktion och tillverkning av tekniska
anordningar och vid framställning av kemiska produkter. I arbetsmiljölagen bör
anges det ansvar som skall finnas på detta område.
Arbete bedrivs ibland under sådana förhållanden att
man är beroende av upplåtare av lokaler e.d. för att kunna åstadkomma
tillfredsstäUande skyddsförhållanden. Även i detta avseende bör i
arbetsmiljölagen föreskrivas ansvar för den som har möjligheter att medverka.
Skyldigheter har också en påföljdssida. Till
sanktionssystemet i arbetsmiljölagen återkommer jag i ett särskilt avsnitt.
20.4.2
Skyldighet att samverka
Arbetsmiljöutredrungen har föreslagit att redan i
en inledande bestämmelse i kapitlet om olika gruppers ansvar för arbetsmiljön
slås fast att arbetsgivare och arbetstagare är skyldiga att samverka för att
åstadkomma en god arbetsmiljö. Denna uppläggning har godtagits av remissinstanserna.
Jag vill erinra om att 1973 års delreform av
arbetarskyddslagstiftningen byggde på tanken att samarbete mellan arbetsgivare
och arbetstagare är en förutsättning för att man skall kunna skapa goda
arbetsförhållanden. Många arbetsmiljöfrågor är av den art att en samverkan mellan
de närmast berörda är en nödvändighet för att man skaU nå resultat. De
anställda har erfarenheter att ge som kan vara av stort värde för utformningen
av arbetsförhåUandena. För att de anställda skall uppleva sitt arbete som
tillfredsställande bör de själva ha direkta möjligheter att påverka
förhållandena på den egna arbetsplatsen.
Samarbetet mellan parterna i arbetarskyddsfrågor
har gamla anor i vårt land. Med tiden har utvecklats en mängd skiftande former.
När vid delreformen tyngdpunkten lades på de anställdas medverkan i utformningen
av deras arbetsmUjö fanns det därför en god grund att stå på. Det är enligt min
uppfattning också klart att de fortsatta strävandena med utgångspunkt i de nya
reglerna har gett framgångar. Det intensifierade samarbetet och det ökade
inflytandet för de anställda har tillfört arbetsmUjön nya kvaliteter och
medfört en skärpt uppmärksamhet på ogynnsam inverkan av olika
arbetsmiljöfaktorer. Med ökade kunskaper och ökad medvetenhet om sambandet
mellan arbete och hälsa i vid bemärkelse följer nya krav som måste
tillgodoses. Det finns som jag ser det all anledning att gå vidare på de vägar
mot en bättre arbetsmiljö som redan anträtts. Dessa ger inte bara möjligheter
för de anställda till inflytande och tillfälle för arbetsgivama att ta till
vara värdefulla erfarenheter. Med rätten att delta i arbetsmiljöns utformning
följer för de anställda också ett ansvar att medverka i olika samarbetsorgan
och att vara aktiva när det gäller att utveckla arbetsmiljön i önskvärd
riktning.
Prop.
1976/77:149 252
På
arbetsgivarens sida fordras en strävan att tillse att lokal skyddsverksamhet
kommer till stånd och att denna kan bedrivas i goda former.
För att inskärpa vikten av detta ansvar bör även
enligt min mening redan i arbetsmiljölagens kapitel om allmänna skyldigheter
slås fast att arbetsgivare och arbetstagare är skyldiga att samverka för att
åstadkomma en god arbetsmiljö (3 kap. 1 §).
I ett följande avsnitt om lokal skyddsverksamhet
kommer jag att gå närmare in på samverkansreglerna. Jag erinrar om att för de
regionala skyddsombuden är det en huvuduppgift att aktivera samarbetet i arbetsmiljöfrågor
på arbetsstäUen där det inte finns skyddskommitté. Tillsynsmyndigheterna
kommer också in i detta sammanhang. Enligt det förslag till
verkställighetsförordning som jag avser att förelägga regeringen skall
tillsynen bl. a. inriktas på att främja lokal skyddsverksamhet.
20.4.3
Arbetsgivares skyldigheter
Enligt arbetarskyddslagen skall arbetsgivare iaktta
allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden under vilka
arbetet bedrivs samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar
för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt
arbetstagare ådrar sig ohälsa eller olycksfall i arbetet.
Arbetsmiljöutredningen har konstaterat att
skälighetsprövningen enligt arbetarskyddslagen i vissa avseenden har kommit
att bli alltför omfattande. Framför allt har hänsyn till arbetsgivarens
ekonomiska förhållanden kommit att inverka i alltför stor utsträckning. Det är
enligt utredningen vidare av grundläggande betydelse att långtidseffekter
beaktas vid bedömningen av om en arbetsmiljö skall anses tillfredsställande.
Samtidigt har framhållits möjligheten av nedtrappningsprogram i fall när sådana
kan utarbetas utan att de arbetandes hälsa eller säkerhet äventyras genom
fortsatt drift. I andra avseenden, där komforthänsyn, möjligheterna till
självbestämmande eUer yrkesmässigt ansvar eUer jämförliga omständigheter
spelar större roll än den egentliga säkerheten, kan det enligt utredningen
finnas större utrymme för vad som får godtas som tiUfredsställande arbetsmiljö.
Utredningen har mot denna bakgmnd föreslagit att i arbetsmiljölagen skrivs in
att arbetsgivare skall vidta alla de åtgärder som behövs för att förebygga att
arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall, att han skall ägna
uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas så att det skapas en god
arbetsmiljö samt att lokaler, maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra
tekniska anordningar skall underhållas väl.
Remissinstanserna har i stort sett anslutit sig
till utredningens förslag till allmän reglering av arbetsgivarens skyldigheter.
SAF och handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Kahnar län har framhålUt att
rimliga övergångstider måste lämnas för ett målinriktat utvecklingsarbete.
Likaså måste skyddsåtgärderna från kostnadssynpunkt stå i skälig proportion
till vad som kan vinnas i skyddshänseende. Dessa remissinstan-
Prop.
1976/77: 149 253
ser
har ansett att skälighetsprincipen i arbetarskyddslagen därför bör behållas.
Statens järnvägar (SJ) och ett yrkesinspektionsdistrikt har menat att
formuleringen av den föreslagna bestämmelsen kan leda till ett strikt ansvar
för arbetsgivaren.
För egen del finner jag den föreslagna föreskriften
om arbetsgivarens allmänna ansvar väl avvägd och förordar en bestämmelse härom
i arbetsmiljölagen (3 kap. 2 § första stycket). I det föregående har jag utförligt
redovisat de överväganden som ligger bakom förordade bestämmelser om
arbetsmiljöns beskaffenhet. Meningen är att dessa bestämmelser jämte
verkställighetsföreskrifter skall ge det närmare innehåUet i främst arbetsgivarens
ansvar. Även föreskriften om arbetsgivarens allmänna ansvar bör därför bygga
på att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande. Här bör ytterligare
understrykas vikten av att arbetsmiljön blir föremål för en samlad bedömning,
att planläggning av arbete sker även utifrån arbetsmiljömässiga överväganden
och att arbetsförhållandena anpassas till mänrUskans fömtsättningar i såväl
fysiskt som psykiskt avseende. Vidare vill jag betona att lokaler och tekniska
anordningar, inbegripet personlig skyddsutmstning, skall ägnas fortiöpande
underhåll.
Jag
vill framhålla att en viktig sida av arbetsgivarens angivna förpliktelser är
att han skall inom ramen för tillgängliga kunskaper och kontrollmetoder
förvissa sig om att de tekniska anordningar och de kemiska produkter som
används på arbetsplatsen är godtagbara från skyddssynpunkt. Förpliktelsema går
som utredningen har påpekat ännu längre. Vid grundad misstanke om risk för
olycksfall eller skadlig påverkan kan man inte freda sig med att hänvisa till
exempelvis att mätinstrument inte finns som ger exakt besked om riskernas
omfattning. En långtgående undersökningsplikt bör åvila dem som förser
arbetsplatserna med anordningar och material. Ytterst är det emellertid
arbetsgivaren som skall svara för att arbetsförhållandena inte innebär risk för
de anställda. Något strikt ansvar är det härvid inte fråga om utan ansvaret
får bedömas mot bakgrunden av överväganden av det slag som här har redovisats.
Jag avser som tidigare har nämnts att i ett särskilt avsnitt ta upp frågor om
förhandsbedömning till samlad behandling.
Det är som utredningen har framhåUit nödvändigt med
en nyanserad bedömning när man stäUer kraven på arbetsmUjön. De insatser som
krävs för att förbättra arbetsmiljön får inte vara orimliga i förhållande till
de resultat som kan uppnås. Inte bara arbetets natur utan även yttre
förhållanden av olika slag kan inverka. Det är sålunda klart att helt andra
krav kan ställas vid nyanläggning där man bl. a. har att ta hänsyn till att
anläggningen kan beräknas vara i bruk under åtskillig tid framöver än när
det gäller befintliga arbetslokaler med små möjligheter till förändringar. Jag
hänvisar till mina tidigare uttalanden (avsnitt 20.3.3 Arbetslokaler) om den
avvägning som måste ske när det gäller att ställa krav på utformningen av
befintliga byggnader. Också arbetslokalernas belägenhet och omgivning kan spela
in. Det finns utan tvivel fall där
Prop.
1976/77:149 254
man
med hänsyn till andra allmänna värden eller behov kan ha anledning att göra
vissa eftergifter i de krav som annars skulle ha ställts på arbetsmiljön. Vid
bedömningar av detta slag är det särskilt angeläget att alla parter medverkar.
En god säkerhet för att arbetstagarnas intressen beaktas i tillämpningen
ligger bl. a. i att de är representerade i yrkesinspektionsnämnderna.
Att generellt hänvisa till en skälighetsprövning
skulle emellertid enligt min mening kunna leda fel. Med den förordade
bestämmelsen avses nämligen inte att man skall kunna sänka kraven på
arbetsmiljön med hänsyn till den enskilde arbetsgivarens förutsättningar i
ekonomiskt eller annat avseende.
Utredningen har i sin motivering vidare konstaterat
att man under övergångsperioder kan vara tvungen att ta hänsyn till sådana
omständigheter som ortens arbetsmarknadsläge, äldre arbetstagares möjlighet
att byta arbete och liknande. Ett annat betraktelsesätt skulle enligt utredningen
strida mot den vida syn på hälsorisker som bör vara utgångspunkten vid
bedömningar av arbetsmiljöns beskaffenhet. Mot detta resonemang har
remissinstansema inte haft någon erinran. För egen del anser jag uppenbart att
sådana överväganden som utredningen har hänvisat till måste kunna tas med i
bilden. Det bör samtidigt understrykas att de anställdas hälsa under inga
omständigheter får klart sättas på spel. De följder, som i sådant faU ett
förbud för en verksamhet kan innebära, måste mötas av samhället med positiva
åtgärder. Det kan här gälla arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag.
Motsvarande överväganden kan påkaUas om en verksamhet med otillfredsställande
arbetsmiljö är nödvändig av andra allmänna skäl än för att trygga sysselsättningen.
Det kan därvid bl. a. bU fråga om åtgärder inom näringspolitikens ram.
Arbetsmiljöfrågorna vid ensamarbete har beretts
stort utrymme i utredningens slutbetänkande. När arbete utförs av ensam
arbetstagare måste enligt utredningen under alla förhållanden tillses att sådan
utmstning är tillgänglig att möjUghet finns till kontakt med den som utför arbetet.
Vidare måste tUlfredsstäUande transportberedskap upprätthållas så att den
ensamarbetande kan få hjälp om han råkar ut för olycksfall eUer blir sjuk.
Frågor om ensamarbete skall godtas bör enligt utredningen även lösas i
enlighet med den föreslagna bestämmelsen att arbetet skall anpassas efter
människans förutsättningar. För att fästa uppmärksamheten på de olägenheter
som kan vara förknippade med ensamarbete har utredningen föreslagit att i
arbetsmiljölagen förs in en bestämmelse att arbetsgivare skall beakta den
särskilda risk för ohälsa eller olycksfall som kan följa av att arbetstagare
utför arbete ensam.
En av huvudfrågorna i LO:s arbetsplatsremiss var
ensamarbete. Av svaren att döma upplevs ensamarbete vid sidan av ackord och
kemiska hälsorisker som den största faran på arbetsplatserna. Det finns ett bestämt
krav att möjligheter skapas att förbjuda ensamarbete i olika ar-
Prop.
1976/77: 149 255
betsuppgifter.
Uppenbart är enligt vad LO har framhållit i sitt remissyttrande att även i
fall då direkt olycksfallsrisk inte föreligger ensamarbete ofta är föga
lämpligt från psykisk och social synpunkt. LO har ansett att arbetsmiljölagen
därför bör ge möjligheter att med direkta straffsanktioner förbjuda ensamarbete
genom föreskrifter som meddelas av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med de
fackliga organisationerna. TCO har framhållit att ensamarbete bör undvikas i
största möjliga utsträckning, varvid självfallet arbetstagarens uppfattning
bör tillmätas stor betydelse. Från arbetsgivarhåll och från LRF:s sida har
påpekats att ensamarbete är mycket vanligt och av ekonomiska skäl ofta är
nödvändigt. Remissinstanserna har vidare ansett angeläget att tillämpningsföreskrifter
angående ensamarbete utarbetas innan arbetsmiljölagen träder i kraft.
För
egen del vill jag konstatera att många faktorer inom arbetslivet har medfört en
ökad omfattning av ensamarbete. I denna riktning har verkat en ökad
mekanisering och automatisering som ofta sprider arbetsuppgifter över en större
yta. Vidare har rationaliseringssträvanden över huvud inneburit att en rad
sysslor som tidigare utfördes tillsammans med medhjälpare nu sköts av en
person. Samtidigt har en utveckling skett av olika typer av teknisk utrustning
som ger ensamarbetaren möjlighet att stå i kontakt med omvärlden.
Utmärkande för ensamarbete är enligt min mening
inte bara att arbetsformen kan innebära särskilda risker från skadesynpunkt.
Ensamarbetet innehåller också moment som i psykiskt och socialt avseende kan
göra arbetsformen särskilt påfrestande. En påtaglig orsak kan här vara att man
känner oro för konsekvenserna av ett olycksfall eller insjuknande. En annan
orsak kan vara fruktan att man inte ensam skall klara upp komplicerade eller
oväntade händelser som inträffar under tjänstgöringen. Själva ensamheten som
sådan kan också ha en pressande inverkan. Olika människors sätt att uppleva
ensamhet i arbetet varierar inom vida gränser. Resultatet av
arbetsplatsremissen visar dock att det finns en utbredd önskan att begränsa
ensamarbetet.
Jag delar mot denna bakgrund utredningens
uppfattning om de anordningar som kan behöva vidtas vid ensamarbete. Det är
också nödvändigt att beakta att ensamarbete minskar möjligheterna till
gemenskap på arbetsplatsen och kan vara förenat med speciella påfrestningar av
psykisk art. Det finns sålunda enligt min mening starka skäl att på sätt
utredningen har föreslagit genom en bestämmelse i arbetsmiljölagen (3 kap. 2 §
andra stycket) fästa uppmärksamheten på att ogynnsamma verkningar av ensamarbete
måste förhindras. Detta kan ofta ske genom speciella anordningar men i vissa
fall bör förbud kunna tiUgripas.
En svårighet vid reglering av ensamarbete är att
begreppet ensamarbete är i viss mån flytande. Från det typiska ensamarbetet
t. ex. vakttjänst av ensam arbetstagare i maskinstation finns många steg
innan
Prop. 1976/77:149 256
man
når arbetsformer som klart innebär att arbetet utförs i direkt och nära kontakt
med andra arbetstagare. Skillnad måste dessutom göras mellan arbete som den
anstäUde utför utan att arbetskamrater finns närvarande och ensamarbete som
utförs utan att möjlighet finns tUl direktkontakt med människor över huvud.
När det gäller att avgöra frågan om ensamarbete skall tillåtas måste betydelse
vidare tiUmätas den anställdes egen inställning. Liksom remissinstanserna
anser jag det angeläget att närmare föreskrifter angående ensamarbete
utarbetas för olika områden. Arbetarskyddsstyrelsen bör också i samråd med
arbetsmarknadsparterna överväga i vad mån ensamarbete under vissa omständigheter
skall förbjudas och meddela föreskrifter härom. Jag vill i detta sammanhang
påpeka att arbetsmiljölagen bör inrymma möjlighet att förena förbud mot
ensamarbete med direkta straffsanktioner (3 kap. 14 § och 8 kap. 2 § första
stycket).
Jag avser att återkomma till frågan om ensamarbete
vid behandling av samverkansreglerna.
I vissa avseenden har utredningen i sitt lagförslag
angett den närmare innebörden av arbetsgivares förpliktelser. Så är fallet i
fråga om instruktion och utbildning. Arbetsgivare skall enligt den föreslagna
bestämmelsen se till att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden
under vilka arbetet bedrivs och upplyses om de risker som kan vara förbundna
med arbetet. Han skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning
som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet.
Remissinstanserna har med få undantag ansett
utredningens förslag i denna fråga mycket tillfredsställande. SAF och SJ har
dock menat att den föreslagna bestämmelsen har formulerats alltför kategoriskt.
God utbildning för arbetsuppgiften och noggrann
introduktion och instruktion är nödvändiga betingelser för säkerheten i arbetet
och för att arbetsförhållandena skall upplevas som tillfredsställande av de
anställda. Jag finner att arbetsgivares skyldigheter i dessa avseenden kommer
till bra uttryck i den av utredningen föreslagna bestämmelsen och förordar att
den förs in i arbetsmiljölagen (3 kap. 3 § första stycket). Bestämmelsen får
självfallet inte tolkas som ett krav på någon fullständig kunskapskontroll
eller någon mycket omfattande undersökning av att den anställde har
tillgodogjort sig lämnade instruktioner. I övrigt vill jag anföra följande.
För att den enskilde arbetstagaren skall kunna
medverka i skyddsarbetet behöver han naturligtvis i första hand ha god
kännedom om hur den egna arbetsuppgiften skall utföras på ett säkert sätt.
Särskilt uppmärksamhet kan behöva ägnas åt skyddsinstmktion Uksom åt ledning
när det gäller minderåriga eller invandrare. Det måste också ses till att
arbetsledande personal har kunskaper om hur handledning bör ske. Jag vill
vidare betona vikten av att informera om produktionsprocessen i
Prop.
1976/77: 149 257
stort.
Detta kan ha omedelbar betydelse från skyddssynpunkt genom att den anställde
blir medveten om vad hans handlande kan ha för verkningar längre fram i
produktionsförloppet. Det bör också ge den anställde ökat intresse att delta i
skyddsarbetet. Att ha en överblick av vad den egna insatsen betyder i
arbetssammanhanget är enligt synsättet i modernt arbetarskydd dessutom en av
grundförutsättningarna när det gäller att främja arbetstillfredsställelse och
därmed hälsa i vid bemärkelse.
Instruktionsgivning får enligt min mening aldrig
ses som en isolerad del av arbetarskyddet. Inställningen till risktagning
påverkas helt naturligt av kunskap om faran och möjligheterna att vidta
motåtgärder. Det bör emellertid observeras att attityden också bestäms av en
rad andra omständigheter. När man väljer arbetssätt väger man ofta
arbetsresultat, förtjänstmöjligheter och minsta ansträngning mot kraven på
säkerhet. Det gäller därför att söka organisera arbetet på sådant sätt att det
vid en samlad bedömning framstår som något förnuftigt och positivt att vidta
anvisade skyddsåtgärder. Instruktionen måste här ge en klar motivering.
Förhållandet är detsamma när det gäller att få fram en riktig attityd till den
personliga skyddsutrustning som i vissa fall måste bäras för att förebygga
ohälsa och olycksfall. Jag vill framhålla att en utveckling från bundna och
ofria arbetsformer mot ökat självbestämmande och större yrkesmässigt ansvar i
enlighet med förordade bestämmelser i arbetsmiljölagen samtidigt bör kunna
leda till ökat engagemang för säkerheten i arbetet.
Ej sällan är arbetsuppgifter av den art att
arbetstagare måste ha särskild kunskap och erfarenhet med hänsyn till den fara
för ohälsa eller olycksfall som är förbunden med arbetet. Som exempel på sådana
uppgifter kan nämnas skötsel av tryckkärl, förande av kranar, truckar och
grävmaskiner samt sprängningsarbete och arbete med vissa kemiska ämnen. Men
även i fråga om en rad andra arbetsuppgifter gäller att utbildning för
uppgiften har en säkerhetsaspekt. Jag vill understryka att arbetsgivaren skall
ha ansvaret för att ingen sätts att sköta ett arbete utan att ha de kunskaper
som behövs.
När det är befogat av säkerhetsskäl bör närmare
föreskrifter kunna meddelas om utbildning eller liknande kompetenskrav som
skall gälla för anställda i fråga om olika arbetsuppgifter. Detta kan ske med
stöd av den förordade bestämmelsen. Arbetsgivaren är då skyldig att förvissa
sig om att dessa krav är uppfyllda. Med anledning av synpunkter från LO:s sida
vill jag framhålla att direkt straffsanktionerade villkor om instruktion och
utbildning bör kunna ställas upp enligt arbetsmiljölagen (3 kap. 12 §) i
anslutning till föreskrift om användningen av farligt ämne eller om
godkännandekrav i fråga om maskin, redskap, skyddsutrustning eller annan
teknisk anordning.
Frågor
om utformande av introduktionsprogram och skyddsinstruk-
17
Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 258
tioner
har sin naturliga plats i skyddskommittén liksom också frågor om den utbildning
som krävs i skyddshänseende på den aktuella arbetsplatsen. I detta sammanhang
bör också erinras om samverkansregeln att a--betsgivare och arbetstagare
gemensamt svarar för att skyddsombud får erforderlig utbildning. En bestämmelse
härom infördes i arbetarskyddslagen år 1973 och bör föras över till
arbetsmiljölagen (6 kap. 4 § tredje stycket).
Som
en grundläggande föreskrift i arbetsmiljölagen har jag tidigare förordat den
bestämmelsen att arbetsförhållandena skall anpassas efter människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. I detta ligger bl. a. att man
skall ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga
individuella fömtsättningar. Hit hör även arbetets anpassning med hänsyn till
invandrares särskilda förutsättningar. Bestämmelsen innebär också att man vid
planering av arbetsmiljön måste beakta att människor är olika och att
arbetshandikapp är vanliga i arbetslivet. Det är angeläget att arbetsplatserna
utformas så, att inte stora grupper av arbetstagare utestängs. Jag har i
avsnitt 20.3.5 belyst vilken betydelse arbetsmiljölagen bör ha när det gäller
att främja sysselsättningsmöjligheterna. För att utmärka arbetsgivarnas ansvar
i dessa hänseenden bör enUgt min mening en särskild bestämmelse skrivas in i
arbetsmiljölagen. Jag förordar mot denna bakgrund att i lagen slås fast att
arbetsgivare är skyldig att ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens särskilda
fömtsättningar för arbetet och att han skall planlägga och an-oirdna arbetet
med beaktande av att människors fömtsättningar att utföra arbete är olika (3
kap. 3 § andra stycket).
Arbetsplatsema
bör alltså utformas så att sysselsättningsmöjligheterna främjas. Självfallet
kan inte varje arbetsplats och där utfört arbete anpassas tUl de skilda
förutsättningarna hos varje enskild människa. Det bijr emellertid förebyggas
att onödiga hinder uppstår när det gäller att sysselsätta människor med något
slag av arbetshandikapp. Jag vill i sammanhanget även hänvisa till möjligheten
att uppnå en god anpassning genom olika former av yrkesvägledning.
20.4.4
Arbetstagares skyldigheter
Enligt arbetarskyddslagen är arbetstagare pliktig
att använda förefintliga skyddsanordningar, noga följa i arbetarskyddslagen
eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter samt i övrigt iaktta tUlbörlig
försiktighet och i vad på honom ankommer medverka tUl förekommande av ohälsa
och olycksfall. Beträffande personUg skyddsutmstning föreskrivs för arbetstagares
del att denne är skyldig att använda tillhandahåUen utmstning och väl vårda
den.
Arbetsmiljöutredningen har i arbetsmiljölagen
föreslagit en bestämmelse att arbetstagare skall medverka tiU att åstadkomma
en god arbetsmiljö. Han skaU därvid följa givna föreskrifter samt använda de
skydds-
Prop.
1976/77:149 259
anordningar
och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och
olycksfaU.
Den föreslagna bestämmelsen har i stort sett
godtagits av remissinstansema. Även jag anser att arbetstagares skyddsansvar
bör regleras i enlighet med vad utredningen har föreslagit (3 kap. 4 § första
stycket arbetsmUjölagen). Syftet med arbetstagarnas medverkan bör härvid anges
vara att en tiUfredsstäUande arbetsmiljö skall åstadkommas.
SAF och ett antal andra remissinstanser har påpekat
att det ibland är ett stort problem att få arbetstagare att använda personlig
skyddsutrustning, även sådan som är föreskriven av arbetarskyddsmyndighet.
Lagen borde därför även innehålla en bestämmelse om skyldighet för arbetstagare
att använda föreskriven skyddsutmstning. För egen del finner jag att
arbetstagares åligganden i detta avseende klart framgår av den förordade bestämmelsens
lydelse. Samtidigt erinras om de överväganden beträffande personlig
skyddsutrustning som har skett i avsnitt 20.3.3 och som går ut på att sådan
utmstning skall användas om betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte
kan nås på annat sätt. Jag vill också betona att arbetsgivarens ansvar för att
personUg skyddsutrustning ger betryggande skydd och underhålls väl motsvaras
av en skyldighet för arbetstagamas del att vårda utrustningen. Även detta
senare innefattas i den förordade bestämmelsen.
Om en arbetstagare inte vill rätta sig efter de
skyddsföreskrifter som gäller på en arbetsplats, kan det enligt utredningen
ytterst bli fråga om att skilja honom från anställningen. Utredningen har
konstaterat att frågan om saklig grund för uppsägning föreligger får bedömas
enligt lagen om anställningsskydd med beaktande av de skyddsskäl som kan tala
mot fortsatt anställiung.
LO och majoriteten av deltagarna i LO:s
arbetsplatsremiss har framhållit att uppsägning inte automatiskt bör bli
följden av ohörsamhet mot skyddsföreskrifter. Jag delar denna uppfattning.
Omständigheterna i det enskilda fallet kan ha varit sådana att arbetstagaren
haft rimliga skäl för sin vägran. Vidare vill jag även i detta sammanhang
framhålla att rätt bedriven information liksom arbetets allmänna uppläggning är
av gmndläggande betydelse också för att det blir god efterföljd av skyddsföreskrifter
på arbetsplatsen. Det är emellertid alldeles klart att skyddsarbetet kan
äventyras om arbetstagare inte vill rätta sig efter de skyddsföreskrifter som
gäller. Underlåtenheten kan medföra risker inte bara för den egna säkerheten
och arbetskamraternas utan också inverka ogynnsamt på skyddsmedvetandet över
huvud. I sådant fall måste det finnas möjUghet att enligt lagen om
anställningsskydd skilja arbetstagaren från anställningen. Föreligger
speciella skäl för vägran att rätta sig efter skyddsföreskrifter, t. ex.
överkänslighet för viss skyddsutrustning, bör i stället andra åtgärder såsom
omplacering övervägas.
Utredningen har dessutom föreslagit att i
arbetsmiljölagen tas in en föreskrift att arbetstagare skall underrätta
företrädare för arbetsgivaren
Prop. 1976/77:149 260
eller
skyddsombud, om han finner att arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för
Uv eUer hälsa. I anslutning till detta innehåller förslaget en regel att
arbetstagaren skall vara fri från skyldighet att ersätta skada som uppstår till
följd av att han låter bli att arbeta. Utredningen har framhållit att den
föreslagna regleringen hänger nära samman med rätten för skyddsombud att i
vissa fall avbryta arbete.
Remissinstanserna har godtagit den föreslagna
regleringen av arbetstagares möjlighet att upphöra med arbete. Enligt SAF är
det naturligt att arbetstagaren i första hand underrättar sin närmaste chef.
Kommunförbundet har framhållit att arbetsgivaren alltid snarast måste underrättas.
Arbetsdomstolen har påpekat att regleringen blir tillämplig även i fall då
arbetstagare finner att ett utförande av den egna arbetsuppgiften innebär fara
för annan arbetstagares liv eller hälsa.
Jag förordar att den föreslagna regleringen
genomförs (3 kap. 4 § andra stycket arbetsmiljölagen) och ansluter mig även
till anförda uttalanden i remissyttrandena. Den ordning som har förordats torde
i aUmänhet tillämpas redan nu och följer delvis av medbestämmandelagen (34 §).
Som arbetsdomstolen har framhållit torde det emellertid vara av värde att
frågan uttryckligen regleras i arbetsmiljölagen. Väsentligt är att den
anställde skall vara fri från skadeståndsskyldighet för skada till följd av att
han underlåter att utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas.
Till grund för bedömningen skaU härvid läggas den anställdes egen berättigade
uppfattning. Jag vill påpeka att den föreslagna bestämmelsen kan få särskild
betydelse vid ensamarbete i fall då arbetstagaren bedömer att han med hänsyn
till uppkommen fara bör avbryta arbetet för att rådfråga överordnad eller
skyddsombud och det samtidigt är svårt att med kort varsel få kontakt med
dessa. Arbetstagare bör normalt först vända sig till arbetsgivarens
ställföreträdare och därefter om enighet inte uppnås ha möjlighet att
konsultera skyddsombud. Skada kan i speciella fall riskeras genom att det tar
lång tid att få kontakt med skyddsombudet. Arbetstagarens uppfattning bör i så
fall läggas till grund även vad gäller frågan om det är försvarligt att
kontakta också skyddsombudet trots tidsutdräkten.
Kalmar läns landsting har i sitt remissyttrande
anfört att det kan stå i strid med lagstiftningen inom vårdsektorn att upphöra
med arbete. Landstinget har önskat ett förtydligande. Jag vill med anledning
härav framhålla att någon helt entydig reglering inte kan åstadkommas beträffande
fall då det gäller en avvägning mellan olika i och för sig angelägna
intressen. Även här får jag alltså hänvisa till arbetstagarens berättigade
uppfattning om vad som är försvarligt. Valet kan i avsedda fall stå mellan att
upphöra med ett farligt arbete trots risker som härigenom kan uppkomma för
annans hälsa eller att fortsätta med arbetet för att undvika dessa risker.
Självfallet måste stor försiktighet iakttas för att inte förvärra patienters
tillstånd. Som framhåUits i remissyttrandet finns särskilda an-
Prop.
1976/77: 149 261
svarsregler
att ta hänsyn till, om underlåtenhet att utföra en arbetsuppgift kan innebära
fara för annans liv eller hälsa.
20.4.5
Företagares eget arbete
Arbetarskyddslagen anses i princip inte tillämplig
på arbete som arbetsgivare eller annan företagare utför personligen. Viss
reglering avseende arbete som arbetsgivare själv utför infördes emellertid vid
1973 års ändringar i arbetarskyddslagen. Sålunda gäller numera föreläggande
eller förbud som tiUsynsmyndighet meddelat beträffande användning av en
anordning e. d. även mot arbetsgivaren själv. Som har nämnts i avsnitt 20.2.3
är arbetarskyddslagen också i vissa andra avseenden tillämplig på arbete som
utförs av företagare utan anställda.
Arbetsmiljöutredningen har som en allmän regel i arbetsmiljölagen
föreslagit att arbetsgivare skall i tillämpliga delar följa lagen och med stöd
därav meddelade föreskrifter även i vad avser arbete som han själv utför.
Vidare har för ensamföretagare föreslagits ett skyddsansvar i fråga om tekniska
anordningar och ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt
beträffande gemensamma arbetsstäUen. Utredningen har ansett det naturligt att
tillämpningsföreskrifter främst inriktas på sådana situationer där företagare
normalt verkar antingen tUlsammans med anställda eller annars i samma miljö som
arbetstagare. Det kan enligt utredningen också finnas särskild anledning att
meddela föreskrifter om t. ex. besiktning av vissa tekniska anordningar eller
användning av vissa farliga ämnen även för ensamföretagare. Däremot bör man
enligt utredningens uppfattning undvika ingående reglering av företagares arbetsförhållanden
i sådana avseenden som inte kan bli föremål för tillsyn eller där regleringen
kan upplevas som ett obehörigt ingrepp i den personliga integriteten. I
utredningens lagförslag finns som har påpekats i avsnitt 20.2.3 ingen särskild
bestämmelse om skyddskrav för personer som utför arbete för gemensam räkning.
RemissutfaUet i anledning av utredningens förslag om arbetsmiljölagens
tiUämplighet på företagares eget arbete har redovisats i samma avsnitt.
Även jag förordar en utvidgning av
arbetarskyddslagstiftningens till-lämpning till arbete som arbetsgivare utför
personligen och i väsentliga delar även till ensamföretagares arbete. I dessa
avseenden ansluter jag mig aUtså tUl utredningsförslaget. Ett särskilt
skyddsansvar måste emellertid enUgt min mening fortfarande gäUa i verksamhet
där två eller flera personer arbetar för gemensam räkning utan att ha
arbetstagare anstäUd. En viss skillnad i skyddsansvaret för ifrågavarande
kategorier bör göras främst med hänsyn till att ensamföretagares arbetslokaler
i vart fall t. v. inte bör omfattas av arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn.
Detsamma bör gälla i fråga om verksamhet som bedrivs av medlemmar av samma familj
utan hjälp av anställda. I arbetsmiljölagen bör sålunda beträffande företagares
skyddsansvar för eget arbete föreskrivas att arbetsgivare skaU i tillämpliga
delar följa lagen och med stöd därav med-
Prop. 1976/77:149 262
delade
föreskrifter (3 kap. 5 § första stycket). Detsamma bör gälla när två eller
flera personer yrkesmässigt driver verksamhet för gemensam räkning utan att ha
arbetstagare anställd, dock ej om verksamheten bedrivs endast av medlemmar i
samma familj. Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
verksamhet utan anställd bör vara skyldig att följa arbetsmiljölagen och med
stöd därav meddelade föreskrifter i fråga om teknisk anordning och ämne som
kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt beträffande gemensamt arbetsställe
(3 kap. 5 § andra stycket). Närmare motivering för mitt ställningstagande har
jag lämnat i avsnitt 20.2.3. Frågor om tillämpningen under ett övergångsskede
har behandlats i avsnitt 20.2.10.
20.4.6
Gemensamma arbetsställen
Genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen
infördes särskilda bestämmelser om skyddsansvar på gemensamma arbetsställen.
När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriver arbete på samma
arbetsställe skall de samråda och gemensamt verka för att åstadkomma sunda och
säkra förhållanden på arbetsstället. Ett ansvar för samordrung av skyddsåtgärder
på gemensamt arbetsställe för byggnadsverksamhet ligger på byggherren som
emellertid kan överlåta ansvaret till arbetsgivare på arbetsstället. På andra
gemensamma arbetsställen kan arbetsgivarna överenskomma om att en av dem skall
ha ansvaret för samordningen av skyddsåtgärder. Finns det inte någon
överenskommelse kan yrkesinspektionen bestämma vem som skall ha sådant ansvar.
Arbetsgivare som ej har det angivna ansvaret har å sin sida att följa de
anvisningar som lämnas i samordnande syfte av den huvudansvarige.
Ensamföretagare är i fråga om förpliktelser liksom även i fråga om skydd på
gemensamt arbetsställe jämställd med arbetsgivare.
Arbetsmiljöutredningen har föreslagit att regleraa
om gemensamma arbetsställen förs över till arbetsmiljölagen och att ett
överlåtbart samordningsansvar dessutom läggs på den som råder över fast
driftsställe.
Utredningens förslag till reglering av skyddsansvaret
på gemensamma arbetsställen har i stort sett godtagUs av remissinstansema. Bl.
a. arbetarskyddsstyrelsen har dock ansett att yrkesinspektionens befogenhet
att meddela föreskrift om vem som skall ha samordrungsansvar behöver
kompletteras. Har olämplig person fått samordningsansvaret bör sålunda
inspektionen i undantagsfall kunna föreskriva att ansvaret skall flyttas över
till annan.
Mitt allmänna intryck är att de år 1973 införda
bestämmelsema på många gemensamma arbetsställen haft stor betydelse när det
gällt att få till stånd ett samlat skyddsarbete och klara ansvarsförhållanden.
Det sagda gäller särskilt skyddsförhållandena på byggarbetsplatser. På övriga
gemensamma arbetsställen synes bestämmelserna inte ha fått samma
genomslagskraft. Detta är också naturligt, eftersom det härvidlag saknas
tvingande regler om samordningsansvar. Särskilt vad avser
Prop. 1976/77:149 263
fasta
driftsställen där olika slag av entreprenadverksamhet bedrivs är det som
utredningen har funnit angeläget att finna former för ett obligatoriskt
samordningsansvar. Även jag anser att man i detta läge bör gå vidare och lägga
ett samordningsansvar också på den som råder över fast driftsställe där två
eUer flera företag samtidigt driver verksamhet. Jag förordar att
arbetarskyddslagens regler om skyddsansvar med denna utvidgning förs över till
arbetsmiljölagen (3 kap. 6 och 7 §§). De av utredningen föreslagna reglema bör
samtidigt kompletteras med avseende på yrkesinspektionens befogenheter att
besluta vem som skall ha samordningsansvar. MöjUghet härtill bör sålunda
föreligga även när samordningsansvarig finns enligt huvudreglerna men denne är
uppenbart olämplig för uppgiften (7 kap. 6 § arbetsmiljölagen).
Utanför kretsen av gemensamma arbetsställen med
obligatoriskt samordningsansvar kommer fortfarande att falla dels andra
tillfälliga arbetsställen än byggarbetsplatser, dels rörliga arbetsställen,
dels också fasta arbetsstäUen där ingen arbetsgivare eller annan företagare kan
sägas råda över det gemensamma arbetsstället. Bland dessa typer av arbetsställen
finns en rad fall som inte är generellt klart avgränsbara gentemot icke
gemensamma arbetsstäUen. Jag vill framhålla att yrkesinspektionen bör ha
möjlighet att efter bedömning i det enskilda fallet bestämma om
samordningsansvar beträffande alla typer av gemensamma arbetsställen (7 kap. 6
§ arbetsmiljölagen). Jag förutsätter att arbetarskyddsmyndigheterna med
uppmärksamhet följer utvecklingen på samtliga de gemensamma arbetsställen där
skyddsförhållandena behöver regleras med utgångspunkt i reglerna om
skyddsansvaret på sådana arbetsstäUen.
Fortifikationsförvaltningen
har i sitt remissyttrande anfört att de föreslagna bestämmelsema om
samordningsansvar på fast driftsställe bör preciseras. Jag vill med anledning
härav framhålla att i samordningsansvaret för den som råder över fast
driftsställe bör, på samma sätt som redan är fallet beträffande byggherres
ansvar, ligga en skyldighet att allt efter behovet bygga upp och svara för en
lämplig organisation för att bedriva skyddsarbete i samverkan. Självfallet
avses härvid inte något enstaka arbete som utförs på arbetsstället av den som
inte är anställd där. En viktig del av ansvaret för samordning av skyddsåtgärder
är vidare att tidsmässigt planera de skilda företagens verksamhet så att
hälso- och olycksfallsrisker inte uppstår på grund av att olika gruppers
arbeten stöter samman. Genom den samordningsansvariges försorg skall också
göras klart vem som skall stå för olika slags skyddsanordiungar på
arbetsstället. Om den samordningsansvarige försummar sitt ansvar eller om
övriga som arbetar på arbetsstället underlåter att följa hans anvisningar, kan
arbetarskyddsmyndigheterna gripa in. Med anledning av vad som har framhållits
från arbetstagarhåll vill jag vidare understryka att den samordningsansvarige
bör utföra sina uppgifter i nära samarbete med skvddskommitté och skyddsombud.
Prop. 1976/77:149 264
20.4.7
Skyddsansvar för tillverkare m. fl. Tekniska anordningar
I arbetarskyddslagen finns bestämmelser om
skyldighet för tillverkare, försäljare och upplåtare att tillse att maskin,
redskap eller annan teknisk anordning är betryggande från skyddssynpunkt när
den avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut tiU försäljning eller i
reklamsyfte. Därvid skall även tillhandahållas anvisningar om anordningens
användning m. m. Vidare gäller enligt arbetarskyddslagen ett ansvar i
skyddshänseende för den som i egenskap av självständig företagare utför
installation av teknisk anordning.
Utredningen har föreslagit att i arbetsmiljölagen
föreskrivs att den som tillverkar, importerar, överlåter eUer upplåter maskin,
redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till alt denna
erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall då den avlämnas för
att tas i bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. Vid
avlämnandet skall de anvisningar medfölja som behövs för anordningens montering,
användning och skötsel. Tydlig märkning skall ske med uppgifter av betydelse
för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Remissinstanserna har godtagit den föreslagna
grundläggande regleringen av skyddsansvaret i fråga om tekniska anordningar
för tillverkare m. fl.
För egen del vill jag konstatera att den medverkan
av tillverkare och konstruktörer, som föranletts av arbetarskyddslagens
bestämmelser, har varit av stor betydelse för fortgående förbättring i
skyddshänseende av maskiner och annan teknisk utrustning. Väsentligt är att
arbetsmiljösynpunkter beaktas vid utveckling och framställning av tekniska anordningar
av olika slag. Det tekniska olycksfallsskyddet behöver ytterligare effektivt
följas upp. Kraftiga insatser krävs också för att minska de höga bullernivåer
som en mångfald maskiner har i dag. Vid många maskiner och redskap är
vibrationer ett problem. I fråga om andra maskiner fordras åtgärder för att
hindra spridrung av damm, avgaser m. m. samt insatser i ergonomiskt avseende.
Även de arbetshandikappades problem måste beaktas.
Mot denna bakgrund förordar jag att en
grundläggande bestämmelse om skyddsansvar för tillverkare, importörer,
överlåtare och upplåtare av teknisk anordning förs in i arbetsmiljölagen (3
kap. 8 §) i enlighet med utredningens förslag. Av bestämmelsen bör följa en
plikt för angivna kategorier att noggrant låta undersöka anordningens
egenskaper från skyddssynpunkt. I anslutning tUl vad en rad remissinstanser
särskilt har framhåUit viU jag här också understryka att bruksanvisningar o. d.
som skaU följa med vid leverans av tekniska anordningar normalt skall vara
skrivna på svenska.
Utredningen
har också föreslagit ett allmänt skyddsansvar i arbetsmil-
Prop.
1976/77: 149 265
jölagen för den som installerar teknisk anordning. Detta
ansvar bör enligt utredningen gälla vare sig installationen utförs genom
självständig installatör, maskinleverantör eller beställare. Även personal som
anlitas vid installationen har ansetts böra omfattas av ansvaret. Utredningen
har samtidigt konstaterat att ansvaret härvid självfallet i första hand måste
vila på den som driver verksamheten med installation.
Utredningens förslag om ett
särskilt installationsansvar har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
För att teknisk anordning vid
användning skall erbjuda betryggande säkerhet måste skyddssynpunkter beaktas
också vid installationen. Det är därvid av vikt att behövliga skyddsanordningar
sätts upp och att övriga skyddsåtgärder som gäller för installationen vidtas.
Även jag anser att i arbetsmiljölagen (3 kap. 10 §) bör på sätt utredningen har
föreslagit ingå en bestämmelse om ansvar för installatör.
Förordade bestämmelser om
skyddsansvar i de led som föregår användningen skall ses i belysning av
arbetsmiljölagens tiUsynsregler. Stöd bör där finnas för tillsynsmyndighet att
efter anfordran erhålla de upp-lysrungar, handlingar och prov samt påkalla de
undersökningar som behövs för tillsynen (7 kap. 3 §). Med anledning av ett
påpekande från arbetarskyddsstyrelsen viU jag framhålla att sådan anfordran
bör kunna avse bl. a. upplysningar om en maskins bulleregenskaper. Jag återkommer
till frågan om egenskapsredovisning (avsnitt 20.5.3).Tillsynsmyndig-het bör
vidare gentemot alla dem som har skyddsansvar enligt arbetsmiljölagen kunna
meddela föreläggande eller förbud som i det enskilda fallet behövs för att
trygga lagens efterlevnad (7 kap. 7 och 10 §§).
Skyddsansvaret för tillverkare och
andra som genom sin verksamhet förser arbetsplatserna med anordningar är i hög
grad kopplat till frågor om förhandsbedömning. Dessa frågor avser jag att
behandla i ett särskilt avsnitt.
Farliga ämnen. Samordning med lagen om hälso- och
miljöfarliga varor.
I lagen om hälso- och miljöfarliga
varor finns grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, arman
hantering och import av sådana varor. Arbetarskyddslagen innehåller däremot
inte någon bestämmelse om skyddsansvar för överlåtare av farliga ämnen.
När det gäller arbetsgivare och
andra brukare går utredningens förslag ut på att föreskrifter om farliga ämnen
skall kunna meddelas med stöd av arbetsmiljölagen såväl i enskilda fall som
genereUt. En bestämmelse i arbetsmiljölagen har även föreslagits om
skyddsansvar för leverantörer av farliga ämnen. Enligt bestämmelsen skall den
som tUlverkar, importerar eller överlåter ämne som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet
vid avsedd användrung innebär risk från skyddssynpunkt. När äm-
Prop. 1976/77:149 266
net
avlämnas för att tas i bruk skaU de anvisningar medfölja som behövs för
hanteringen. Ämnet skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att
förebygga ohälsa och olycksfall. Arbetarskyddsmyndigheterna får enligt
förslaget möjlighet att med stöd av denna bestämmelse och arbetsmiljölagens
tUlsynsregler rikta föreskrifter av olika slag gentemot leverantörer när det
gäller att i enskilda fall förebygga kemiska risker i arbetslivet. Utredningen
har konstaterat att infallsvinkeln enligt denna lag blir en annan än i
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. I produktkontrollförfattningar
utgår man från ett klassificeringsförfarande. Enligt lagen om hälso- och
miljöfarliga varor ingår visserligen i bedömningsgrunden även viss varas
hantering. Denna faktor får emellertid i praktiken främst betydelse beträffande
varor som är tillverkade för speciella ändamål. För allmänt använda
industrikemikalier där hanteringssituationen kan variera högst väsentligt måste
varans biokemiska egenskaper väga tyngst vid klassificering eller annan
bedömning. Inom arbetsmiljöområdet måste däremot, har utredningen framhållit,
kunna beaktas varje skaderisk hur speciell situationen än är. Samtidigt har
utredningen förutsatt att generella föreskrifter som avser överlåtare eller
såväl överlåtare som brukare även i fortsättningen skall meddelas med stöd av
lagen om hälso- och miljöfarliga varor.
Utredningens förslag att arbetsmiljölagen skall
omfatta även skyddsansvar för leverantörer av kemiska produkter som används i
arbetslivet har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. LO har
konstaterat att man i arbetsmiljösammanhang med nödvändighet måste ha en vidare
syn på dessa frågor än när det gäller allmän produktkontroll. Sålunda är det
nödvändigt att utgå från under vilka omständigheter ett ämne används i olika
processer, under vilka förutsättningar man hanterar det osv.
Produktkontrollnämnden har också ansett den föreslagna utformningen av
arbetsmiljölagen i fråga om ansvaret för kemiska risker vara riktig och har
framhåUit att arbetarskyddsmyndigheterna härigenom får ett effektivt
instrument även på detta område. Inom ramen för ett utvecklat samarbete mellan
berörda myndigheter bör enligt statens naturvårdsverk med stöd av de båda
lagsystemen riskerna med kemiska ämnen i den totala miljön kunna bli beaktade
på ett bättre sätt än tidigare. Det finns emellertid också några kritiska
röster mot lagförslagets utformning på det kemiska området. IVA har ansett att
själva lagtexten bör innehålla en bestämmelse om vilken myndighet som har ansvaret
i olika avseenden. En förutsättning för att tillämpningen skall fungera är
enligt Kemikontoret i vart fall att arbetarskyddsstyrelsen och
produktkontrollnämnden intimt samarbetar.
För egen del vill jag tUl en början konstatera att
situationen på det kemiska området i dag är en helt annan än vid tiden för
gällande arbetarskyddslags tillkomst. Kemiska produkter tillverkas i starkt ökad
omfattning. Enskilda produkter har visat sig kunna direkt eller indirekt
Prop.
1976/77: 149 267
medföra
hälsorisker på kort eller längre sikt. Ökade luft- och vattenföroreningar
medför belastningar för människan. Kemiska produkter hanteras både inom och
utom arbetsmiljön. Ogynnsamma verkningar kan, oberoende av var produktema
hanteras, uppkomma både för personalen och för omgivningen. Ett stort antal av
dessa produkter förekommer först och intensivast i arbetsmiljön och det är där
man har anledning att befara att ogynnsamma verkningar i första hand gör sig
gäUande. På arbetsplatserna är människan utsatt för farUga ämnen på ett sätt
som i fråga om antalet preparat och långvarig exponering for vissa ämnen allmänt
sett vida överstiger exponeringen utanför arbetet. Härtill kommer att
exponeringen på arbetsplatserna ofta sker under påfrestande förhållanden.
Kombinationseffekter från flera ämnen är vanliga liksom liknande effekter av
ämnen och andra arbetsmiljöfaktorer.
Det finns samtidigt anledning att konstatera att
man vid bedömiungen av de faktorer som berör människans hälsa måste beakta den
totala exponeringen för ett givet ämne. En totalsyn måste anläggas, och vid
miljöförbättringar på ett område måste man sträva efter att minska eller i
vart fall inte öka belastningen på miljön i övrigt. Med utgångspunkt i en
helhetssyn på de kemiska riskerna skulle kunna hävdas att alla sådana frågor
borde samlas i en lagstiftning och att samhällets resurser för att tillgodose
miljövården på detta område borde koncentreras inom en enda myndighet. Det
synes dock vara i hög grad önskvärt att undvika en splittring av
arbetsmiljölagstiftningen på olika lagkomplex. För ett bra arbetarskydd bör det
enligt min uppfattning vara en grundläggande strävan att skapa lokala
skyddsorganisationer som med stöd av arbetarskyddsmyndigheterna bevakar
arbetsmiljöfrågorna. Det är då väsentligt att man underlättar orienteringen i
författningstexterna och såvitt möjligt samlar arbetsmiljölagstiftningen inom
en klart överskådlig ram.
Det kan vidare vara en fördel att olika
miljöaspekter utvecklas och bevakas av myndigheter med särskilda
ansvarsområden. Vad gäller arbetarskyddsmyndigheterna kan det enligt min
mening inte komma i fråga att riskema med kemiska ämnen skulle undantas från
deras direkta ansvarsområde och enbart regleras av en central expertmyndighet.
Mot detta talar inte bara att vi här har att räkna med problem av stor räckvidd
inom arbetarskyddet. En sådan lösning vore också olämplig med hänsyn tUl att
skaderiskema vid hanteringen av kemiska ämnen på arbetsplatserna har samband
med tekniska anordningar för arbetets bedrivande, med utformningen av
arbetslokaler, arbetsprocesser och arbetsmetoder och med arbetsmedicinska
förhållanden över huvud.
Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har ett
vidsträckt tUlämpningsområde. Lagen har utformats i syfte att hanteringen av
en vara skaU kunna regleras oberoende av hanteringsled och oavsett inom vilken
mUjösektor den hanteras. På detta sätt kan en allmän produktkontroll av hälso-
och miljöfarliga varor komma till stånd. Lagens innehåll svarar
Prop. 1976/77:149 268
härvidlag
uppenbarligen mot faktiska behov. För arbetarskyddet tillkommer som redan har
antytts problem som sammanhänger med en mera intensiv hantering av kemiska
medel och utnyttjande av komplicerad kemisk processteknik. I fråga om
yrkesmässig användning behövs ofta särskilda överväganden inom speciella
användningsområden. Även ingripanden mot leverantörer bör härvid kunna ske.
Mot denna bakgrund anser jag liksom utredningen och
det helt övervägande antalet remissinstanser riktigt att i arbetsmiljölagen (3
kap. 9 §) inrymma även det arbetarskyddsansvar som bör vila på tillverkare, importörer
och andra överlåtare av farliga ämnen.
Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
finner jag den avgränsning mellan arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och
miljöfarliga varor som utredningen har föreslagit vara lämplig. I lörhällande
till arbetsgivare och andra brukare bör sålunda föreskrifter om farliga ämnen
kunna meddelas enligt arbetsmiljölagen både i enskilda fall och generellt. Vad
gäller leverantörer av kemiska ämnen bör finnas ett skyddsansvar enligt
arbetsmiljölagen med möjlighet till ingripande i enskilda fall. Men generella
föreskrifter som avser ledet före användningen bör meddelas inom ramen för
lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Med beaktande av den olika inriktningen
av lagkomplexen kan allmänt konstateras att lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor bör komma in för arbetarskyddets organ när det gäller
allmänna produktfrågor, såsom allmän kartläggning av förekommande kemiska
produkter, klassificering av hälso- och miljöfarliga varor samt basmärkning. Vidare
kan det vara ändamålsenligt att inom denna lagstiftning ta upp sådana frågor om
ingripande med generella krav där en samlad bedömning behövs med hänsyn till
både arbetsmiljö och andra miljösektorer. På detta sätt kan en sammanvägning
ske av intressen inom olika miljösektorer.
Den förordade avgränsningen synes komma till
uttryck i arbetsmiljölagen, om bemyndigandena i lagen att meddela generella
föreskrifter beträffande farliga ämnen genomgående avser enbart frågor om
användningen på arbetsplatserna. Vad gäller de möjligheter, som arbetsmiljölagen
bör ge arbetarskyddsmyndigheterna att ingripa mot leverantörer av kemiska
produkter, avses ju ingripanden i det enskilda fallet. Någon oklarhet kan
alltså inte heller här uppkomma för den som berörs.
Det bör samtidigt framhållas att av de
befogenheter, som arbetsmUjölagen bör ge arbetarskyddsstyrelsen gentemot de
yrkesmässiga brukarna, indirekt följer vissa verkningar även för tillverkare m.
fl. Ett av arbetarskyddsstyrelsen uppställt krav på vissa egenskaper hos en
produkt för att denna skall få användas på arbetsplatserna får sålunda i
praktiken ofta effekt även gentemot tillverkaraa som härigenom drivs att
anpassa sin produktion efter styrelsens norm. På samma sätt får exempelvis ett
förbud mot yrkesmässig användning av viss produkt helt naturligt en be-
Prop. 1976/77: 149 269
tydande
genomslagskraft även för framställningen och försäljningen därav.
Att de två lagsystemen delvis reglerar samma område
ger mig anledning att betona nödvändigheten av ett mycket nära samarbete
mellan arbetarskyddsstyrelsen och den centrala produktkontrollmyndigheten.
I
fråga om rapportering och undersökning vill jag tUlägga följande.
För arbetarskyddet är det väsentligt att få till
stånd ett system så att man kan följa spridningen av kemiska medel i arbetsUvet
och mot detta ställa eventuella skadeverkningar vid framställning och
användning av kemiska produkter. Endast på detta sätt kan man få utgångspunkter
för bedömningar av var och i vilken utsträckning ett farligt ämne har förekommit.
Framkomna resultat kan användas som underlag för yrkesepi-demiologiska
undersökningar där man söker fastlägga sambandet mellan miljöfaktorer och
sjukdomar som kan ha samband med yrkesutövning. Här kan erinras om
ILO-rekommendationen (nr 147) om förebyggande och kontroU av yrkesrisker
förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser. Enligt rekommendationen
bör vederbörande myndighet främja bl. a. epidemiologisk forskning samt insamla
och sprida information angående riskerna för yrkescancer. För att få en
överblick över kemiska ämnen och produkter som används i arbetslivet behövs
det breda kartläggningar med stöd av generella föreskrifter som riktar sig mot
samtliga producenter av visst slag av ämne eller produkt. Med hänsyn till
uppläggningen av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor synes det för
att få klara gränslinjer vara en fördel att sådana kartläggningar i enlighet
med den förordade avgränsningen i princip förbehålls kompetensområdet för den
centrala produktkontrollmyndigheten. En samlad registrering och bedömning kan
på så sätt ske av verkningar inom olika miljösektorer.
Riskeraa vid framtida användning av kemiska ämnen
måste uppmärksammas vid tillverkningen. Det är därför av vikt att
arbetarskyddsmyndigheterna redan på tillverkningsstadiet har möjlighet att gå
in och få till stånd undersökning av ett ämnes egenskaper med hänsyn till dess
framtida yrkesmässiga användrung. För arbetarskyddsmyndigheterna kan det
dessutom firmas behov att på kort tid skaffa en överblick över ett aktualiserat
riskområde. Det kan gälla t. ex. att utföra kartläggning av i vilka produkter
viss kemikalie ingår eller föranstalta om produktutredning om vilka ämnen som
ingår i viss tillverkning. Hos tillverkaren finns ofta de bästa möjlighetema
att få uppgifter om produkters sammansättning, egenskaper i övrigt, spridning
etc. Lagen om hälso- och miljöfarliga varor ger även arbetarskyddsmyndigheterna
vissa möjligheter att vända sig till bestämd tiUverkare, importör eller
försäljare för att få upplysningar och ta del av handUngar om framställda
produkter. Ett stadgande av sådan innebörd har emellertid för
arbetarskyddsmyndig-
Prop. 1976/77:149 270
heternas
vidkommande sin naturliga plats i arbetsmiljölagen. Denna bör även innehålla
bestämmelser som ger möjlighet för dessa myndigheter att begära undersökning
och provtagning. Jag förordar att bestämmelser som inrymmer befogenheter i
dessa avseenden införs i arbetsmiljölagen (7 kap. 3 § jämförd med 3 kap. 9 §).
Liksom i fråga om tekniska anordningar vill jag
beträffande farUga ämnen understryka vikten av att bruksanvisningar skrivs på
svenska. Jag avser att mot bakgrund av den förordade avgränsningen mellan lagen
om hälso- och miljöfarliga varor och arbetsmiljölagen gå närmare in på
märkrUngsfrågor vid behandling av frågor om förhandsbedömning m. m.
20.4.8
Upplåtare av lokal eller markområde m. m.
I arbetarskyddslagen föreskrivs ett särskilt
skyddsansvar för den som råder över arbetsställe. Vidare finns bestämmelser om
skyddsansvar för ägare eller nyttjanderättshavare till grustag e. d. och för
upplåtare av arbetslokal eller personalrum.
Bestämmelsen om ansvar för den som råder över
arbetsställe infördes genom 1973 års lagändringar. Avsikten var med sikte på
bl. a. distributionsarbetares arbetsförhållanden att få till stånd ett
särskilt skydd för arbetstagare som är sysselsatta på arbetsplatser över vilka
den egna arbetsgivaren inte råder. Redan i gällande lydelse avses även den
situationen att det är ensamföretagare som råder över arbetsställe, där åtgärd
påkallas med hänsyn till arbetsförhållandena för utomstående arbetstagare.
Bestämmelsen bör enligt arbetsmiljöutredningen ges vidgad omfattrung i
arbetsmiljölagen och avse även fall då ensamföretagare är sysselsatt på
främmande arbetsställe.
Enligt arbetarskyddslagen åUgger det ägare eller
nyttjanderättshavare tiU mark på vUken gmstag eller liknande arbetsställe är
beläget att, om han mot ersättning låter någon hämta grus eller annat sådant,
se till att arbetsstället hålls i godtagbart skick från skyddssynpunkt. De
förhållanden som avses med denna bestämmelse bör enligt utredningen regleras i
samma ordning som andra fall då arbetsgivare eller ensamföretagare saknar
rådighet över arbetsställe där arbete utförs.
Arbetarskyddslagen ger vidare tillsynsmyndighet
möjlighet att förbjuda fortsatt upplåtelse av arbetslokal eller personalrum
som upplåtUs till arbetsgivare. Bestämmelsen fick ändrad utformning genom 1973
års ändringar i arbetarskyddslagen. Avsikten var att uttrycka att meddelat
förbud mot upplåtelse skall så länge föreskriven åtgärd inte har vidtagits
avse även upplåtelse tiU annan arbetsgivare eller ensamföretagare som bedriver
verksamhet av samma slag som förbudet avser. Bestämmelsen bör enligt
utredningen nu ges generell syftning även på upplåtelse till ensamföretagare.
I
arbetarskyddslagen saknas en allmän bestämmelse med stöd av vil-
Prop. 1976/77:149 271
ken
tiUsynsmyndighet kan vända sig mot upplåtare av markområde. Detta har enligt
vad utredningen har framhållit ibland framstått som en brist. Som exempel har
nämnts fall när det gällt att ordna personalutrymme vid stuveriarbete inom
hamnområde, vid upplåtelse av område för torghandel e.d. På motsvarande sätt
som redan gäller beträffande lokalupplåtelse bör enligt utredningen möjlighet
finnas att meddela förbud även i fråga om markområde som har upplåtits för
arbete eller som personalutrymme.
Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att i
arbetsmiljölagen förs in bestämmelser om skyddsansvar för den som råder över
arbetsställe eller som har upplåtit lokal eller markområde för arbete eller
som personalutrymme. Föreligger på arbetsställe förhållande som innebär risk
för ohälsa eller olycksfall för någon som arbetar där, skall tillsynsmyndighet
sålunda kunna rikta föreläggande eller förbud mot den som råder över
arbetsstället även i fall då denne inte är arbetsgivare i förhållande till den
som utsätts för risken. Enligt utredningens lagförslag kan tillsynsmyndighet
dessutom om missförhållande i skyddshänseende föreligger beträffande lokal
eller markområde som upplåtits för arbete eUer som personalutrymme meddela
förbud mot vidare sådan upplåtelse tills angiven åtgärd vidtagits med lokalen
eller markområdet.
Utredningens förslag till reglering av angivna
frågor har i princip godtagits av remissinstansema. SAF har dock ansett att
upplåtares ansvar enligt förslaget kan bli oskäligt betungande och att
föreskriften om upplåtares ansvar därför bör göras dispositiv. Enligt
arbetarskyddsstyrelsen bör möjligheten för tillsynsmyndighet att vända sig mot
lokal- eller markupplåtare eller mot den som råder över arbetsställe begränsas
till sådana situationer där det inte är möjligt att nå önskad effekt genom
ingripande enbart mot den egentlige arbetsgivaren.
För egen del anser jag att i arbetsmiljölagen (3
kap. 11 §, 7 kap. 8 och 9 §§) bör finnas bestämmelser om upplåtares ansvar i
enlighet med utredningsförslaget. Jag har tidigare (avsnUt 20.2.2) framhållit
att det särskilda skyddsansvaret för den som råder på arbetsställe även kan
avse fall då inom ett företag arbete utförs med hjälp av inhyrd personal utan
att anställningsförhållande föreligger mellan företaget och denna.
Jag vill samtidigt understryka att det i första
hand är arbetsgivaren som har skyddsansvaret för de arbetstagare som är
anställda hos honom. Bakgrunden till den förordade regleringen är att denne
inte alltid kan fullt ut förfoga över lokaler eller markområde där verksamheten
bedrivs. I sådana fall bör därför möjlighet finnas för tillsynsmyndighet att
vända sig även mot upplåtaren utan att härvid i detalj utreda rättigheter och
skyldigheter enligt ingånget upplåtelseavtal. Detta innebär i och för sig ingen
principiell nyhet i förhållande tUl vad som redan gäller enligt
arbetarskyddslagen. Att göra bestämmelserna dispositiva är enligt min mening
uteslutet med hänsyn till syftet att komma åt just de fall då ar-
Prop. 1976/77:149 272
betsgivares
förfoganderätt är begränsad. Det är emellertid angeläget att betona att med de
förordade bestämmelserna inte avses att reglera förhållandet meUan upplåtaren
och den till vilken upplåtelse har skett.
20.5
Förhandsbedömning m. m.
20.5.1
Allmänna utgångspunkter
Arbetsmiljöutredningen har framhållit att den
effektivaste vägen att skapa en god arbetsmiljö är att beakta
arbetsmiljösynpunkter på ett tidigt stadium av planeringsprocessen. Ett antal
exempel har lämnats på hur val av arbetsmaterial, produktionsapparat,
arbetsprocess eller arbetsmetod i ett visst skede kan medföra låsningar eller
spärrar så att arbetsmiljön därefter i olika avseenden kan påverkas endast med
svårighet och i begränsad omfattning. Enligt utredningen måste det eftersträvas
att skapa en ordning som ger tillfälle till förhandsbedömning i varje läge då
åtgärder i en viss etapp kan bli styrande för möjlighetema att forma
arbetsmiljön i ett senare skede. Granskningen måste kunna omfatta såväl det
tekniska skyddet och arbetshygieiuska faktorer av olika slag som anpassningen
över huvud av arbetsförhållandena efter människans förutsättningar och behov.
Med stöd av arbetsmiljölagen bör sålunda arbetarskyddsstyrelsen inom en vid
ram kunna meddela föreskrifter om förhandsbedömning. Det kan här gälla
förhandsprövning vid nyetablering eller ändring av verksamhet. Det kan också
gälla godkännandekrav eller annan kontroll vid överlåtelse, installation eller
användning av maskiner, redskap, skyddsutrustning eller andra tekniska
anordningar och vid användning av ämnen som kan föraiUeda ohälsa eller
olycksfall. För effektiv användning av tUlsynsmyndighetemas resurser har
samtidigt ansetts att regler om obligatorisk förhandsgranskning genom myndighets
försorg bör införas bara i sådana fall där viktiga arbetsmiljöintressen
påkallar det. Utredningen har också framhållit att formerna för de anstäUdas
deltagande i planeringsprocessen bör ytterligare utvecklas. Möjligheter för de
anställda att medverka vid planeringen kan enligt utredningen motivera att
föreskrifter om obligatorisk förhandsbedömning ges främst för sådana typfall
där en stark styrning behövs från arbetarskyddsmyndigheternas sida.
Remissinstanserna har allmänt slutit starkt upp
kring uppläggningen av det föreslagna systemet för förhandsbedömning. LO har
konstaterat att det från organisationens synpunkt kanske mest värdefulla
inslaget i utredningsförslaget är den vidgade rätten för myndighet till
förhandsbedömning av maskiner, redskap, kemiska ämnen, arbetsprocesser och arbetsmetoder.
Den obligatoriska förhandsgranskningen bör enligt LO omfatta ett så vitt fält
som möjligt vad gäller maskiner, kemiska ämnen, arbetsprocesser o. d. Vid LO:s
arbetsplatsremiss har uttryckts krav på obligatorisk förhandsgranskning av bl.
a. all maskinell utrustning. LO
Prop.
1976/77: 149 273
har instämt i att detta vore önskvärt men har ansett att
förhandsgranskning inte kan göras generellt obligatorisk med tanke på de
insatser som detta skulle kräva från myndigheternas sida. En central punkt är i
vilka fall en obligatorisk förhandsgranskning skall föreskrivas. LO har ansett
att prioriteringen härav blir av så avgörande betydelse att ett samråd med
arbetstagarparten oundgängligen bör ske i dessa frågor. Även TCO har tillstyrkt
utredningsförslaget. Särskilt stort värde har enligt TCO:s uppfattning det
förhåUandet att arbetsprocesser och arbetsmetoder skall kunna underkastas
förhandsbedömning även vad avser de psykiska och sociala effekterna. SAF har
funnit utredningens förslag att bemyndiga arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva
om förhandsbedömning vara i stort sett ändamålsenligt. Den dynamik som krävs
och som främjas av möjligheterna att finna speciella lösningar i de enskilda
företagen får enligt vad SAF har anfört inte hämmas genom en detaljreglering.
Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att de arbetshandikappades behov bör
vid förhandsgranskning beaktas inte enbart beträffande byggnadsdetaljer utan i
lika hög grad när det gäller t. ex. arbetsprocesser, arbetsmetoder, utrustning
och individuell arbetsplatsutformning. På arbetsställe där anpassningsgrupp
finns bör denna konsulteras.
För egen del vill jag framhålla att
de arbetsmiljöbetingade insatser som hittills har förekommit ej sällan har
satts in i ett skede där de tekniska och organisatoriska förutsättningarna
redan varit givna. De har då ofta varit svåra att genomföra med gott resultat.
De senare årens debatt om miljön och arbetslivets villkor har riktat uppmärksamheten
på att man i större utsträckning måste föra in arbetsmiljösynpunkter redan på
planeringsstadiet. Frågor som gäller såväl den fysiska som den psykiska och
sociala arbetsmiljön bör redan i de grundläggande besluten gå in som element
jämbördiga med andra produktionsmål. För att detta skall kunna förverkligas
behövs insatser på en rad allmänna områden forskning, utveckling av tekniska
lösningar, utbildning, information osv. och ett nära och effektivt samarbete
mellan arbetsmarknadens parter, samhällets organ för arbetsmiljöfrågor och
forskningsinstitutioner av olika slag. Även lagstiflningen kommer in i detta
sammanhang som ett stöd i planeringsarbetet och som underlag för parternas och
myndigheternas handlande. I vissa avseenden kan särskild förhandsbedömning
genom offentliga organ behövas för att bevaka att arbetsmiljöaspekterna
tillgodoses i planeringsarbetet.
Möjligheterna att införa en
omfattande förhandsbedömning av kemiska varor diskuterades vid tillkomsten av
lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Det konstaterades att det skulle möta
stora praktiska svårigheter att införa en genereU förhandsprövning. Vidare
anfördes att införandet av ett omfattande sådant system knappast skulle vara
sakUgt motiverat. Även möjligheterna att införa omfattande godkännandeförfaranden
beträffande förhållandena på arbetsplatserna har stundom diskuterats och något
berörts även i remissyttrandena.
18 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 274
Inte heller på arbetsmiljöområdet kan det enligt
min uppfattning anses genomförbart eUer önskvärt att tillämpa en generell
förhandsprövning beträffande kemiska risker. På arbetsplatserna hanteras ett
mycket stort antal kemiska produkter och dessutom alstras kemiska ämnen som
biprodukter vid ohka slags arbetsprocesser. Nya och ändrade produkter
tillkommer ständigt och nya arbetsprocesser och arbetsmetoder utvecklas. Trots
att som tidigare understrukits de kemiska riskerna är ett dominerande problem
på arbetsplatserna gäller dock beträffande det stora flertalet kemiska
produkter antingen att de är relativt harmlösa vid avsedd användning eller
också att riskerna är väl kända och att hanteringen sker under betryggande
former. Beträffande snart sagt alla ämnen förhåller det sig vidare så att de
kan ge skadeverkningar under vissa förhållanden. En generell förhandsprövning
skulle förutsätta att i den officiella prövningen ingår att ta ställning till
verkningarna på alla tänkbara användningsområden och med alla tänkbara
användningssätt. Dessutom är verkningarna beroende av vilka andra ämnen som
samtidigt används och vilka miljöfaktorer som i övrigt råder. En sådan förhandsprövning
skulle förutsätta enorma resurser hos den prövande myndigheten. Administrativt
skulle ett sådant system inte kunna fungera.
Motsvarande gäller i stor utsträckning tekniska
anordningar och förhållandena över huvud på arbetsplatserna. Det kan bl. a.
hänvisas till att utarbetande av varje enskilt typgodkännandeförfarande
förutsätter resurskrävande insatser. Man måste tillse att man med olika
egenskapskrav och provningsmetoder fångar in de risker som kan vara aktuella
och att samtidigt hinder inte uppkommer för en sund ekonomisk utveckling.
Hänsyn till förhållanden som hänger samman med internationellt handelsutbyte
kan vidare resa komplicerade spörsmål. Det gäller alltså även här att inte,
genom att inrikta sig på ett alltför stort område, äventyra möjligheterna att
åstadkomma en effektiv officiell förhandsbedömning i de fall då det verkligen
påkallas.
Det är därför enligt min mening uppenbart att ett
ansvar i första hand måste ligga på producenter och arbetsgivare. Med sikte på
arbetsmiljön bör arbetsmUjölagen innehålla bestämmelser som innebär att alla
de åtgärder skall vidtas som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
En långtgående undersökningsplikt bör gälla för de ansvariga vad avser
produkters egenskaper. Innan tekniska anordningar och kemiska produkter släpps
ut eller används måste de ha noggrant prövats från skyddssynpunkt så att de som
hanterar varorna inte utsätts för risker. Det är nödvändigt att
tillsynsmyndigheterna härvid kan ingripa i det hanteringsled ofta
tUlverkningsledet beträffande såväl tekniska anordningar som kemiska änmen
där ingripande sker mest effektivt.
Även om någon allomfattande officiell förprövning
inte kan genomföras är det angeläget att samhället i tidigaste möjliga skede
utövar kontroU av att risker inte uppstår på arbetsplatserna. Myndigheterna
måste
Prop. 1976/77:149 275
ha
instrument att, allteftersom riskområden kan definieras och särskild tillsyn
anses påkallad, föreskriva om förhandsbedömning i olika avseenden. När det
gäller att ta dessa instrument i bruk är det viktigt att partema på
arbetsmarknaden deltar vid avgöranden av på vUka områden förprövning skall
sättas in och att föreskrifternas närmare innehåll får en god förankring. När
prövning sker i det enskilda fallet måste stor betydelse tillmätas synpunkter
från skyddskommitté och skyddsombud. Vid förekommande prövning skall också
bevakas att hänsyn har tagits till människors olika förutsättningar och att
sysselsättning för arbetshandikappade främjas.
Möjligheten till förhandsbedömning från
myndigheternas sida beror bl. a. på om det finns närmare föreskrifter angående
det som skall granskas. Man kan samtidigt inte vänta sig att föreskrifter från
arbetarskyddsstyrelsen skall tiUhandahålla lösningen på alla arbetsmiljöproblem.
Tyngdpunkten när det gäller att bevaka arbetsmiljösynpunkter vid olika projekt
måste Ugga i de anstäUdas deltagande vid och granskning av projekteringen. 1973
års delreform av arbetarskyddslagstiftningen lagfäste de anställdas rätt att
delta i planeringsarbetet. Denna fråga bör ytterligare uppmärksammas vid
utformningen av arbetsmiljölagens samverkansregler.
LO har i sitt remissyttrande anfört att av
utredningens lagförslag inte tillräckligt klart framgår att arbetstagarna skall
ha möjlighet att på motsvarande sätt som arbetsgivaren begära en förprövning
från tillsynsmyndighetemas sida. KF-KFO har menat att det vore av värde om
lagstiftningen sloge fast att myndigheten är skyldig att vid förfrågan lämna
erforderliga upplysningar om de krav som skall ligga till grund för planering
av en anläggning i dess helhet eller för ett speciellt arbete. Det har också
ansetts att det borde vara möjligt att frivilligt få typgranskning genomförd
hos arbetarskyddsstyrelsen.
1 anslutning till dessa synpunkter vill jag först
konstatera att genom frivUlig förhandsgranskning arbetarskyddsmyndigheternas
bedömning ofta kan erhåUas på ett tidigare stadium än enligt tvingande regler.
På gmnd av den sållning som bör ske vid det lokala planeringsarbetet kan
dessutom myndigheternas bedömning inriktas på fall då deras insatser är särskUt
betydelsefulla. Att inom ramen för sina resurser bistå med sådan granskning på
begäran av tillverkare, företagare eller skyddsombud ligger helt inom
arbetarskyddsmyndigheternas allmänna uppgifter. Vid all förhandsgranskning
måste myndigheten i normalfallet yrkesinspektionen men i vissa faU även
arbetarskyddsstyrelsen kunna hos företrädare för verksamheten infordra de
uppgifter som behövs för bedömningen. Arbetsmiljölagen (7 kap. 3 §) bör som
jag tidigare (avsnitt 20.4.7) har nämnt inrymma sådan befogenhet för myndigheten.
Utredningen har anfört att särskilt
arbetarskyddsstyrelsen f. n. i ganska stor omfattning utför frivillig
förhandsgranskning av standardan-
Prop. 1976/77:149 276
läggningar,
tekniska anordningar och arbetsprocesser. Detta har av utredningen bedömts i
och för sig vara positivt. Samtidigt har framhållits vissa olägenheter, bl. a.
den arbetsanhopning som uppkommer hos myndigheten. För egen del vUl jag
konstatera att det för tillverkare och försäljare är en självklar fördel att
på förhand kunna inhämta arbetarskyddsmyndighets bedömning av olika produkter.
Det torde samtidigt förhålla sig så att det i regel är beställare som ej
sällan på föranledande av arbetstagarna kräver att säljaren utnyttjar den
möjlighet som står öppen att få en förhandsbedömning. På detta sätt drivs en
sorts förhandsgranskning fram som ofta är till stort gagn för arbetarskyddet
vid utformningen av olika produkter. A andra sidan kan denna för-handsgranskande
verksamhet vara förenad med vissa problem. Antalet granskningsärenden ökar
snabbt och omfattar stundom bedömningar som borde kunna utföras av tillverkare,
säljare eller köpare med ledning av kontroUer och provningar som dessa själva
låter vidta. Här finns en tendens till att man under alla förhåUanden vill
återförsäkra sig genom ett besked från arbetarskyddsstyrelsen. Detta leder i
sin tur tUl en anhopning av ärenden som kan medföra långa väntetider, dröjsmål
för produktionen och irritation gentemot myndigheten. 1 stället har företagen
att i första hand söka sina egna experter och göra sina bedömningar utifrån
myndigheteraas generella föreskrifter och rekommendationer. Med hänsyn till att
olika anordningar m. m. måste ses i samband med andra faktorer på arbetsplatsen
kan det vidare inte påräknas att myndigheten utom på klart avgränsade områden
skall kunna generellt avgöra om en anordning är godtagbar från skyddssynpunkt
eller inte.
Det anförda visar enligt min mening att det finns
starka skäl mot att i lag fastslå en skyldighet för tUlsynsmyndighet att på
begäran tillhandagå med förhandsgranskning. All anledning finns givetvis att
uppmuntra tUl diskussion i arbetsmiljöfrågor, och från myndighetens sida bör
man inte tveka att vid förfrågan meddela sina erfarenheter. Om föreskrift om
obligatorisk förprövning inte har meddelats bör emeUertid myndigheten kunna
avböja att gå in i bedömning. Anledningen härtill kan vara att det anses att
man bör avvakta utarbetande av provningsbestämmelser e. d. eller att
myndigheten annars finner att dess resurser bör användas på annat sätt.
Arbetarskydd bör i första hand vara förebyggande.
Det kan med denna utgångspunkt sägas att ett moment av förhandsbedömning bör
ingå i allt skyddsarbete och i alla föreskrifter av tillsynsmyndighet. Utredningen
har valt att under rubriken förhandsbedömiung föra samman bl. a. frågor om
bemyndiganden i arbetsmiljölagen att meddela genereUa föreskrifter med direkt
straffsanktion. Det är i dessa fall ofta fråga om föreskrifter som skall
garantera att arbetsmiljöhänsyn tas på ett tidigt stadium. Jag anser därför
lämpligt att följa huvuddragen av utredningens disposition. Det är också
praktiskt att frågor om dessa bemyndiganden behandlas samlat.
Prop. 1976/77: 149 277
20.5.2
Förhandsbedömning vid nyetablering eller ändring av
verksamhet
Obligatorisk
förhandsgranskning
Vid ny-, om- eller tillbyggnad av lokaler för en
verksamhet på vilken arbetarskyddslagen är tillämplig kommer en
arbetsmiljömässig förhandsprövning i regel till stånd genom den sammankoppling
som har skett med byggnadsstadgans regler om byggnadslov. En förutsättning är
att för verksamheten tas i anspråk utrymmen på sådant sätt att byggnadslovsplikt
föreligger. Regleringen bygger på att som underlag för byggnadsnämnds prövning
skall finnas utlåtande från yrkesinspektionen. I byggnadslovsärendet sker en
viss prövning även av den utrustning och de arbetsmetoder som avses komma till
användning i verksamheten. Denna prövning gäller i princip endast förhållanden
av betydelse för frågan om byggnaden är godtagbart anordnad från
arbetarskyddssynpunkt. Om i byggnadslovsskedet ännu inte är känt till vilket
slag av verksamhet lokalerna skall användas, får man vidare inskränka sig till
en allmän bedömning av lokalernas lämplighet från arbetarskyddssynpunkt. I
fall då det inte krävs byggnadslov ges yrkesinspektionen vissa möjligheter till
förhandsgranskning genom regler om anmälningsskyldighet i arbetarskyddslagen.
Anmälningsskyldigheten omfattar även andra fall då arbetslokals lämplighet inte
har kunnat bedömas i byggnadslovsärende. En förutsättning för
anmälningsskyldighet är emellertid alltid att arbetslokal skall tas i bruk för
verksamheten.
Frågan om arbetstagarna har haft tillfälle att
delta vid planeringen av nya eller ändrade arbetsplatser ägnades särskild
uppmärksamhet vid utformningen av gällande regler om förhandsgranskning av
arbetslokaler. I princip skall yrkesinspektionen i anslutning till
byggnadslovsprövningen kontrollera att arbetstagarsidan har fått tillfälle att
yttra sig.
Det regelsystem vars grunddrag nu har angetts
infördes genom 1973 års delreform av arbetarskyddslagstiftningen. Enligt de
uppgifter som arbetsmiljöutredningen har inhämtat fungerar systemet i stort
sett tiUfredsställande. Liksom utredningen förordar jag att regleringen får
kvarstå i huvudsak oförändrad. Byggnadsstadgans regler i detta hänseende bör
sålunda bibehållas. Bestämmelsen om att yrkesinspektionen skall avge utlåtande
att företes i byggnadslovsärende torde få tas in i arbetsmiljöförordningen.
Jag återkommer till frågan om anmälningsskyldighet.
Utredningen har framhållit att systemet kan behöva
kompletteras på vissa punkter. En förutsättning för att arbetsmiljöprövning
skall komma till stånd i samband med byggnadslovsärende är sålunda att för verksamheten
tas i anspråk byggnad eller del därav. Enligt utredningen kan det emellertid
också beträffande verksamheter som inte bedrivs i någon bestämd arbetslokal
finnas anledning att på ett tidigt stadium kontrollera
Prop. 1976/77:149 278
att
skyddsåtgärderna är tillfredsställande. Som exempel på företeelser som det kan
vara aktuellt att fånga in med särskilda bestämmelser om förhandsgranskning har
nämnts vissa arbetsmiljöfrågor vid bergbyggen, gruvor, krossverk,
byggarbetsplatser, avfallsanläggningar och reningsverk. Vidare bör enligt
utredningen uppmärksammas att prövningen i byggnadslovsärende i princip endast
gäller förhållanden av betydelse för frågan om byggnaden är godtagbart anordnad
från arbetarskyddssynpunkt. Lika viktigt är det emellertid att skyddsfrågorna
beaktas vid planeringen av det system av olika tekniska anordningar som skall
ingå i en anläggning. Till frågan om planeringen av tekniska anordningar hör
härvid i hög grad utformningen av arbetsprocesser och arbetsmetoder.
Utredningen har dessutom framhållit att det i samband med utvidgning eUer
ändring av en pågående verksamhet i mycket stor utsträckning blir aktuellt att
anskaffa nya maskiner eller annan utrustning eller att införa nya
arbetsprocesser eller arbetsmetoder utan att samtidigt skyldighet uppkommer att
söka byggnadslov eller att anmäla att arbetslokal tas i bruk.
Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att
arbetarskyddsstyrelsen, om det är påkaUat med hänsyn till riskförhållandena i
visst slag av verksamhet, får möjlighet att med stöd i arbetsmiljölagen
föreskriva att arbetsprocess, arbetsmetod eller anläggning som är avsedd för
verksamheten inte får användas förrän tillstånd har lämnats på sätt styrelsen
bestämmer. Meddelade föreskrifter har föreslagits förenade med direkt
straffsanktion.
Remissinstanserna har godtagit förslaget. Svenska
lantarbetareförbundet har framhållit att arbetslokaler och personalrum inom
jordbruket i regel inte omfattas av byggnadslovskrav. Det är enligt förbundet
angeläget att förhandsprövning kommer till stånd även på detta område.
Även jag ansluter mig till utredningsförslaget i
denna del. I arbetsmiljölagen (3 kap. 12 § första stycket 1) bör ingå en
bestämmelse med stöd av vilken kan meddelas det föreslagna bemyndigandet för
arbetarskyddsstyrelsen. Jag förordar dessutom att i beslut om tillstånd skall
kunna anges de villkor som skall gälla (3 kap. 12 § tredje stycket andra
meningen).
Som utgångspunkt för obligatorisk förhandsbedömning
vid nyetablering och ändring i befintiig verksamhet bör sålunda väljas
arbetsprocess, arbetsmetod eller anläggning som avses komma till användning i
visst slag av riskfylld verksamhet. Föreskrift kan härvid knytas exempelvis
till arbetsprocess med angivet slag av teknisk anordning eller till arbetsmetod
vari används angivna kemiska produkter eller alstras vissa föroreningar.
Arbetarskyddsstyrelsen skall också kunna som utgångspunkt bestämma visst slag
av verksamhet genom att ange att i denna används exempelvis arbetslokaler
belägna under jord eller anordningar för viss tillverkning. Samtidigt vill jag
framhålla att den arbetsmiljömässiga
Prop. 1976/77: 149 279
prövningen
i samband med byggnadslovsärenden även i fortsättningen bör vara en hörnsten i
systemet med förhandsbedömning av verksamheter. Skäl kan därför finnas att
särskilt uppmärksamma verksamhetsområden där byggnadslovskrav inte gäUer.
Fastighetsanställdas förbund har riktat kritik mot
att byggnadsnämndernas byggnadslovsprövning beträffande bostadsfastigheter
inte tar sikte på alt dessa fastigheter också utgör arbetsplatser för
förbundets medlemmar. Jag vill med anledning därav hänvisa till att riksdagen
nyligen har beslutat om ändringar i byggnadsstadgan för att förbättra sophämtningspersonalens
arbetsförhållanden (prop. 1976/77:31, CU 1976/77: 6, rskr 96), Samtidigt har
frågan om tiUämpning av byggnadsstadgans bestämmelser om avfallshantering på
befintlig bebyggelse utan samband med ombyggnad ansetts böra ytterligare
övervägas. Jag vUl i övrigt understryka vikten av att arbetsmiljöfrågor som
berör sådan personal, städpersonal eller annan personal, som sysslar med
skötsel av eller underhållsarbeten inom fastigheter, ägnas stor uppmärksamhet
vid tillämpningen av byggnadslagstiftningen. Vidare vill jag erinra om att
arbetarskyddsmyndigheterna kan ingripa mot arbetsgivaren med stöd av
arbetsmiljölagstiftningen, om missförhållande i skyddshänseende föreUgger
beträffande befintlig bebyggelse.
Statens och landstingens byggnader omfattas inte av
bestämmelserna om byggnadslov. För att de anställda skall garanteras tUlfälle
även här att framföra synpunkter och få dessa beaktade har TCO ansett att lagstiftningen
bör ändras så att byggnadslov krävs även för sådan byggnadsverksamhet. Med
anledning härav kan jag upplysa om att denna fråga övervägs i det arbete på en
ny byggnadslagstiftning som pågår inom bostadsdepartementet. Jag vill
samtidigt framhålla att byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen har
att tillse att arbetsmiljösynpunkter från yrkesinspektionen och de anställda
läggs till grund för bedömningen vid statligt byggande på samma sätt som vid byggnadslovsprövning.
Jag förutsätter att landstingen tillämpar motsvarande förfaringssätt.
Utredningen har vidare föreslagit komplettering på
en punkt i fråga om den tidigare nämnda anmälningsskyldigheten när arbetslokal
tas i bruk. Enligt förslaget utvidgas sålunda anmälningsskyldigheten till att
omfatta även fall då personalrum tas i bruk utan att lokalens lämplighet har
bedömts i byggnadslovsärende. Någon erinran har inte gjorts av remissinstanserna.
Även jag biträder förslaget. Bestämmelser om anmälningsskyldighet torde få
meddelas i arbetsmiljöförordningen enligt bemyndigande i arbetsmiljölagen (3
kap. 17 § andra stycket).
Som jag tidigare har påpekat finns det praktiska
begränsningar i myndigheternas möjligheter att förhandsgranska olika typer av
projekt. En omfattande granskning koncentrerad till projekt inom vissa områden
medför också lätt en ojämn fördelning av tillsynen. Inte heller står det
Prop. 1976/77:149 280
aUtid
mycket att vinna i förhållande till resursåtgången genom rutinmässig
förhandsgranskning av myndigheten. Föreskrifter som ger upphov tiU sådan mindre
effektiv granskning bör givetvis undvikas. Ansvaret för att
arbetsmiljösynpunkter beaktas vid planeringen måste därför i stor utsträckning
Ugga utanför myndigheterna. Detta rimmar också väl med det förhållandet att det
i första hand är parteraa själva som är ansvariga för utformningen av
arbetsförhållandena.
Det är med hänsyn härtill värdefuUt att kunna
förlita sig på att en noggrann planering från arbetsmiljösynpunkt kommer till
stånd inom ramen för den lokala skyddsorganisationen. I arbetsmiljölagen bör de
regler om skyddsombudens och skyddskommittéernas deltagande i planeringen, som
infogades i arbetarskyddslagen genom 1973 års ändringar, föras vidare och
kompletteras. Trots att de nya bestämmelserna ännu har varit gällande endast
under ganska kort tid kan det utan vidare sägas att de i hög grad påverkat
planeringsarbetet i företag och förvaltningar. Det har alltmera kommit att
framstå som naturligt och riktigt att de anställda med sina erfarenheter
engageras vid projektering av arbetsplatserna och får tillfälle att påverka
utformningen av dessa. Genom en vidareutveckling av dessa tankar kan en
förhandsbedömning från arbetsmiljösynpunkt ske som sträcker sig över hela
fältet. HittiUs torde de anställdas deltagande främst ha avsett lokalutformning
o. d. Lika viktigt är emeUertid att deras medverkan kommer till stånd vid all
övrig planering som berör arbetsmiljön. Jag vill understryka att de anställdas
rätt att delta i planeringsarbetet naturligen motsvaras av skyldighet för arbetsgivarna
att förete material som så klart som möjligt åskådliggör projekten.
Vid förprövning enligt arbetsmiljölagen skall
tillses att arbetstagarna har fått tillfälle att delta i planeringsarbetet. I
de fall då skyddsombud eUer skyddskommitté ej finns i verksamheten företräds
arbetstagama av den fackliga organisationen på samma sätt som redan sker vid
den arbetsmiljömässiga prövningen i samband med byggnadslovsärende. Jag vill
betona att en snabb handläggning är angelägen vid all förprövning.
De anställdas roll vid förhandsbedömning kommer att
behandlas ytterligare i olika följande avsnitt.
Samordningen
med miljöskyddslagstiftningen
En och samma verksamhet kan ge upphov till
förorening eller störning i både arbetsmiljön och den yttre miljön.
Miljöskyddslagen (1969: 387, ändrad senast 1975: 727) syftar tiU att skydda vår
yttre livsmiljö. Lagen har ett vidsträckt tillämpningsområde och gäUer i
princip förorening och störning som kan drabba omgivningen vid användningen av
fast egendom. Hit hör vattenföroreningar, luftföroreningar, buller, skakningar,
ljus och andra liknande olägenheter. Grundläggande är att var och en som utövar
eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet har rätt
Prop. 1976/77: 149 281
att
begära prövning om han får driva verksamheten och under vilka villkor det får
ske. I stor utsträckning gäller också en skyldighet att begära prövning av
verksamheten på förhand. Förutsättningarna för att man skall få driva
verksamhet eller vidta åtgärd som faller under lagen anges i vissa
tillåtlighetsregler. Tillståndsprövningen ankommer på koncessionsnämnden för
miljöskydd. Statens naturvårdsverk och i vissa fall länsstyrelsen kan ge
dispens från skyldigheten att söka tillstånd hos koncessionsnämnden. Dessutom
finns bestämmelser om skyldighet att göra anmälan hos länsstyrelsen. I
förarbetena till miljöskyddslagen framhöUs att begreppet omgivningen inte
omfattar den störande anläggningen (prop. 1969: 28 s. 259). Samtidigt
konstaterades att personer som är verksamma inom själva störningskäi.in skyddas
genom arbetarskyddslagstiftningen.
Utredningen har framhållit att miljöskyddslagen med
sina tiUåtlig-hetsregler har en annan uppbyggnad än
arbetarskyddslagstiftningen. Undersökningar i samband med tillåtlighetsprövning
enligt miljöskyddslagen torde vidare ofta sakna intresse för arbetarskyddet
och kan i vart fall inte ligga till grund för en motsvarande prövning av
arbetsmiljön. För detta skulle behövas undersökningar av en rad förhållanden
varav många svårligen kan förutses. I den mån arbetsmiljösynpunkter berörs i
ett miljöskyddsärende måste enligt utredningen emellertid tillses att hänsyn
tas till dessa redan vid den planering som föregår behandlingen enligt
miljöskyddslagsliftningen. För att markera att företrädare för de anställda
bör delta vid planeringen redan på detta stadium och för att dessa skall få
kännedom om planerade åtgärder senast i samband med att handlingarna kommer in
till miljöskyddsmyndigheten har utredningen föreslagh att ett särskilt
förfarande byggs in i miljöskyddslagsliftningen. Enligt utredningen bör
sålunda i miljöskyddskungörelsen (1969: 388, ändrad senast 1976: 330)
föreskrivas att vederbörande miljöskyddsmyndighet skall underrätta skyddsombud
eller om sådant ej finns facklig organisation som företräder arbetstagarna om
inkomna ansökningar eller anmälningar i miljöskyddsärenden.
Vad gäller samordningen på myndighetsplanet har
utredningen framhållit följande. Berörs arbetsplats i omgivningen av
miljöfarlig verksamhet följer direkt av miljöskyddslagen att
miljöskyddsmyndigheten bör samråda med arbetarskyddsmyndighet. I de fall då
personer, som är verksamma inom själva störningskällan, kan komma att utsättas
för störning hänvisas visserligen i förarbetena till miljöskyddslagen till att
skydd finns enligt arbetarskyddslagstiftningen. Med hänsyn till samordningsbehovet
är det emellertid angeläget att miljöskyddsmyndigheten beaktar
arbetsmiljösynpunkter. Utredningen har förutsatt att yrkesinspektionen är
aktiv för att få in sådana synpunkter i miljöskyddsärenden. Krävs en samlad
bedömning bör detta föranleda att yttrande inhämtas från yrkesinspektionen.
Prop. 1976/77: 149 282
I sina remissyttranden har LO och TCO betonat
vikten av att en koppling sker mellan arbetsmiljöärenden och
rhiljöskyddsärenden. Naturvårdsverket, koncessionsnämnden för miljöskydd och
länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit att ett nära samarbete mellan
miljöskyddsmyndigheterna och arbetarskyddsmyndigheterna är i hög grad
önskvärt. Ett angeläget krav har ansetts vara en tidig information till
skyddsombud eller facklig organisation i dessa frågor. Samtidigt har påpekats
att det av utredningen föreslagna systemet skulle öka det administrativa
arbetet vid miljöskyddsmyndigheterna och skulle kunna leda till onödig
tidsomgång. Svea hovrätt har konstaterat att de frågor som behandlas i miljöskyddslagen
inte har något omedelbart samband med arbetsmiljöfrågor. Den föreslagna
bestämmelsen skulle enligt hovrätten kunna medföra att den som får
underrättelse om ansökan eller anmälan enligt miljöskyddslagen felaktigt
bibringas den uppfattningen att också arbetsmiljöfrågor skall prövas av
miljöskyddsmyndigheten.
För egen del vill jag tUl en början framhålla att
enligt arbetsmUjölagen bör skyddsombud och skyddskommhtéer deha i planeringen
i alla de fall då åtgärder som faller under miljöskyddslagen är av betydelse
från arbetsmiljösynpunkt. Detta bör i sista hand: säkras genom regler om
skadeståndsansvar i arbetsmiljölagen. Vid nyetablering av verksamhet saknas i
allmänhet lokal skyddsorganisation. I detta avseende vill jag emeUertid erinra
om att möjlighet finns att, inom ramen för lagen om medbestämmande i
arbetslivet, träffa avtal om information även för central
arbetstagarorganisations räkning. Vidare måste hänsyn tas till att antalet
miljöskyddsärenden är mycket stort sarntidigt som vilket såväl utredningen
som naturvårdsverket har betonat de utredningar som miljöskyddsmyndigheterna
kräver ofta saknar intresse från arbetsmiljösynpunkt. Jag finner även
beaktansvärt vad Svea hovrätt i sitt remissvar har anfört om risken för
missuppfattningar. Det kan utan tvivel ligga nära till hands för skyddsombud
eller facklig organisation, som får underrättelse om en ansökan eller anmälan
enligt miljöskyddslagen, att uppfatta detta som om även arbetsmiljöfrågor
prövas i miljöskyddsärendet. Detta skulle försvåra handläggningen i onödan, så
mycket mera som risken för direkt konflikt mellan olika miljöintressen torde
föreligga i ett begränsat antal fall. Med hänsyn tUl det anförda anser jag mig
inte kunna stödja utredningens förslag om underrättelse från miljöskyddsmyndighet
till skyddsombud eller facklig organisation. Jag vill dock starkt understryka
vikten av att skyddsombud eller facklig organisation genom arbetsgivarens
försorg kopplas in vid planering av åtgärder som faller under miljöskyddslagen
så snart åtgärdema har anknytning till arbetsmiljön.
I fråga om samarbetet mellan
miljöskyddsmyndigheterna och arbetarskyddsmyndigheterna kan jag, efter samråd
med chefen för jordbruksdepartementet, i stort sett ansluta mig till vad
utredningen har anfört.
Prop.
1976/77:149 283
Samhällets ingripanden på olika miljöområden får inte
vidtas isolerade från varandra. Det är nödvändigt att anlägga en helhetssyn när
åtgärder övervägs med stöd av miljöskyddslagen eller arbetsmiljölagen. Jag vill
här också erinra om att en utredning (Jo 1976: 06) år 1976 har tillsatts med
uppdrag att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen. Enligt
utredningsdirektiven har utredningen bl. a. att granska de samordningsproblem
som vid tillämpningen av miljöskyddslagen kan uppslå i förhållande till arman
lagstiftning.
20.5.3 Särskilda föreskrifter för tillverkare m. fl.
Enligt arbetarskyddslagen kan
arbetarskyddsstyrelsen när särskilda skäl föreligger meddela föreskrift att
maskin, redskap eller annan teknisk anordning skall vara godkänd av styrelsen
innan den avlämnas för att tas i bruk eller utställs till försäljning eller i
reklamsyfte. Arbetarskyddsstyrelsen kan också när särskilda skäl föreligger
föreskriva att teknisk anordning skall vara försedd med skylt eller annan
märkning. För den som i egenskap av självständig företagare utför installation
av teknisk anordning gäller som har nämnts i avsnitt 20.4.7 ett särskilt ansvar.
Överträdelse av sådan föreskrift om godkännande m. m. är inte förenad med
straffpåföljd men kan föranleda arbetarskyddsstyrelsen att meddela förbud eller
ställa villkor i vissa avseenden.
Allmänna bestämmelser om
skyddsansvar för leverantörer och installatörer av tekniska anordningar har
förordats i avsnitt 20.4.7.
Utredningen har föreslagit
befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen att, om det är påkallat från
skyddssynpunkt, ställa upp krav på godkännande av maskin, redskap,
skyddsutrustning eller annan teknisk anordning. Kravet hänför sig vad gäller
överlåtare och upplåtare till att anordningen avlämnas för att tas i bruk. Som
förutsättning för godkännande skall kunna anges särskilt villkor. Till
godkännandeföreskrift skall vidare kunna knytas krav på monterings- och
bruksanvisningar som skall medfölja anordningen vid överlåtelse och upplåtelse.
Sådana föreskrifter kan enligt förslaget förenas med direkt straffpåföljd.
Också vad gäller märkning av teknisk anordning har föreslagits att arbetarskyddsstyrelsen
skall kunna meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter.
Utredningens förslag har i huvudsak
godkänts av remissinstanserna. Statens förhandlingsorganisation (SFO) har dock
förordat krav på typgodkännande vid all seriemässig tillverkning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett lämpligt att all statsunderstödd
maskinanskaffning underställs tillsynsmyndigheterna för förhandsgodkännande.
För egen del vill jag anföra
följande. Genom föreskrift om typgodkännande kan myndighet ingripa redan på
konstruktions- och tillverkningsstadiet i fråga om seriemässigt tillverkade
produkter. Med detta instrument kan sålunda förhandsbedömning säkras i det
skede som fram-
Prop. 1976/77: 149 284
står
som avgörande för produktens arbetsmUjömässiga utformning. Arbetarskyddsstyrelsens
typgodkännandeverksamhet har hittills främst gällt vissa slags maskiner och
maskinutrustning. Verksamheten framstår på detta område som ett verksamt medel
att styra utvecklingen mot säkrare produkter med god ergonomisk utformning. En
vidareutveckling av styrelsens verksamhet i enlighet med de linjer som ligger
bakom meddelade typgodkännandeföreskrifter bör därför främjas. Vad gäller personlig
skyddsutrustning torde böra eftersträvas att i största möjliga utsträckning
täcka området med föreskrifter om obligatoriskt typgodkännande.
I föreskrifter om typgodkännande bör enligt min
mening anges grundläggande krav på egenskaper eUer funktion som är påkallade
från skyddssynpunkt. I de fall då det konstmktiva utförandet är a\ betydelse
med hänsyn till risk för ohälsa eller olycksfall blir det vid prövningen bl. a.
fråga om att granska konstruktionsritningar och beräkningar. Om
tillverkningsmetod eller materialbeskaffenhet eller tillverkarens kunnighet
bedöms som kritiska moment bör som förutsättning för godkännande kunna
fastställas villkor i dessa avseenden. Även tillverkningskontroll bör kunna
föreskrivas när sådan kontroll behövs för att typgodkännande skall ge säkerhet
vid användningen av anordningen.
Jag viU framhålla att frågan om godkännande skall
kunna lämnas ofta är beroende av sättet för brukande av den godkända
anordningen. Liksom utredningen anser jag därför att till godkännande bör som
särskilt villkor kunna knytas krav på monterings- och bruksanvisningar som skall
medfölja anordningen vid överlåtelse eller upplåtelse.
Med anledning av vad som har anförts i ett par
remissyttranden vill jag erinra om att uppställande av kvalitetskrav och
utarbetande av provningsmetoder som grund för typgodkännandeprövning innebär
arbetskrävande och ofta komplicerade uppgifter. Detta gör att typgodkännandekrav
kan uppställas endast inom ganska begränsade områden. Behovet av obligatoriskt
typgodkännande måste också noggrant prövas med hänsyn till att krav på
typgodkännande innebär ett kraftigt ingrepp på ifrågavarande produktionsområde.
Jag har hittills i första hand avsett frågor i
anslutning till typgodkännandeförfarande. Detta har sin huvudsakliga
tUlämpning på serietillver-kade produkter. I fråga om mer eller mindre stycketillverkade
produkter, där såväl konstruktivt utförande som material kan variera från fall
till fall, kan i stället en individuellt utformad kontroll vara nödvändig. I
allmänhet torde det ligga närmare till hands att rikta sådan kontroll mot
användare. Beträffande olika slag av anordningar bör dock den föreskrivande
myndigheten ha möjlighet att även i leverantörsledet överväga om det är
lämpligast att meddela föreskrift om typgodkännande eller om individuell
kontroll.
Mot
denna bakgrund vill jag, i överensstämmelse med vad utred-
Prop.
1976/77:149 285
ningen har föreslagit, förorda att i arbetsmiljölagen tas
in bemyndigande för regeringen eller efter dess bestämmande
arbetarskyddsstyrelsen att meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter om
godkännandekrav för avlämnande av tekniska anordningar (3 kap. 12 § första
stycket 2). Som förutsättning för godkännande bör kunna föreskrivas villkor och
vid godkännande bör kunna fastställas krav på monterings- eller bruksanvisning
som skall medfölja anordningen vid avlämnandet (3 kap. 12 § andra stycket).
Också utan samband med
godkännandeföreskrift bör arbetarskyddsstyrelsen kunna med direkt
straffpåföljd meddela föreskrift att teknisk anordning skall ha skylt eller
annan märkning som upptar tillverkarens namn eller annan uppgift om
anordningen. Föreskrift om märkning bör kunna avse även anordningens
egenskaper, t. ex. högsta tillåtna belastning av lyftanordning eller uppgifter
i bulleravseende beträffande en maskin. Grund för bemyndigande i detta avseende
bör ingå i arbetsmUjölagen (3 kap. 13 § första stycket 1).
Utredningen har vidare föreslagit
att arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att meddela direkt straffsanktionerade
föreskrifter i fråga om installation av teknisk anordning. Utredningens
förslag har också i denna del lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även
jag anser att sådana föreskrifter bör kunna meddelas i fråga om installation av
teknisk anordning. Jag förordar att bemyndigande härvidlag införs i
arbetsmiljölagen (3 kap. 13 § andra stycket).
Skyddsansvaret för överlåtare av
farliga ämnen har behandlats i avsnitt 20.4.7. Där har förordats att generella
föreskrifter meddelas med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor när
det gäller överlåtelse av kemiska produkter.
20.5.4 Vissa särskilda föreskrifter för arbetsgivare m.
fl. Förhandskontroll m. m. av tekniska anordningar
Jag har i närmast föregående
avsnitt förordat befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om
obligatoriskt godkännande av teknisk anordning vid överlåtelse eller upplåtelse
av anordningen. Redan sådant godkännandekrav blir givetvis av betydelse i
brukarledet.
Enligt arbetarskyddskungörelsen
skall tryckkärl, lyftanordningar, transportanordningar och lyftredskap
underkastas besiktning och provning i den omfattning som
arbetarskyddsstyrelsen föreskriver. Direkt verkande sanktioner finns för
arbetsgivare som underlåter att föranstalta om föreskriven besiktning och
provning eller som brukar tryckkärl osv. utan att föreskriven besiktning och
provning har ägt rum. Möjlighet finns för arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva
om ingivande till yrkesinspektionen av intyg rörande besiktning m. m.
Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat ett stort antal föreskrifter på området.
Arbetsmiljöutredningen har framhållit att det kan finnas
skäl att ge
Prop.
1976/77:149 286
motsvarande
föreskrifter även beträffande andra tekniska anordningar som är riskabla att
hantera vid brister med avseende på konstruktion, material, utrustning e. d.
Utredningens lagförslag har utformats i enlighet härmed. Remissinstanserna har
biträtt förslaget i detta avseende.
Tryckkärl, lyftanordningar, transportanordningar
och lyftredskap är en stor och från risksynpunkt synnerligen framträdande grupp
tekniska anordningar och jag vill understryka betydelsen av att en noggrann
tillsyn sker på detta område. I många fall ges dessa anordningar ökade
prestanda och kan därmed bli mera känsliga för driftstörningar och yttre
påverkan. I kontrollen måste då också inrymmas större krav på tillförlitlighet
i drift. Det torde vidare böra övervägas att införa krav på kontroll av i
princip alla lyftdon över viss laststorlek. Gällande föreskrifter om
besiktning har nyligen setts över men avser, bortsett från hissar, fortfarande
i huvudsak endast kranar och andra lyftanordningar som används vid byggnads-
och stuveriarbete. Förutom anordningens särskilda farlighet i
olycksfallshänseende bör också arbetshygieniska och ergonomiska aspekter vara
avgörande vid bedömningen av om och hur föreskrifter om kontroll skall
meddelas. Här kommer in frågor om buller, vibrationer, luftföroreningar,
instrumentplacering, arbetskomfort m. m.
Med den uppläggning arbetsmiljölagstiftningen bör
ha är det enligt min mening viktigt att ge den myndighet, som har det centrala
ansvaret för författningsverksamhet i fråga om arbetsmiljön, vida ramar att reglera
kontrollen av anordningar som kan innebära risker för ohälsa och olycksfall.
Möjlighet bör sålunda finnas att meddela direkt straffsanktionerade
föreskrifter om individuell kontroll i brukarledet även i fråga om andra
tekniska anordningar än tryckkärl, lyftanordningar, transportanordningar och
lyftredskap. Liksom nu är fallet beträffande hissar, tryckkärl m. m. bör
prövningen kunna utföras vid första besiktning, montagekontroll eller liknande.
Arbetsmiljölagen bör inrymma befogenhet för regeringen att uppdra åt
arbetarskyddsstyrelsen att meddela generella föreskrifter i dessa avseenden (3
kap. 12 § första stycket 2). I anslutning till sådana föreskrifter eller vid
godkännandet bör dessutom kunna meddelas villkor i fråga om brukandet (3 kap.
12 § tredje stycket). Vid överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor
bör kunna dömas till straff.
Utredningen har vidare föreslagit att föreskrift
med krav på typgodkännande enligt arbetsmiljölagen skaU kunna riktas även mot
användning av teknisk anordning. Förslaget har godtagits av remissinstansema.
Jag vill här framhålla att utmärkande för en
föreskrift om typgodkännande är att det gäller att få till stånd en
förprövning av produkt av visst slag. En modifiering av kraven med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet eller godtagande av likvärdig
skyddsstandard utan särskild prövning skulle följaktiigen strida mot syftet med
föreskriften.
Prop. 1976/77:149 287
Möjlighet bör därför finnas alt meddela direkt
straffsanktionerad föreskrift om typgodkännande även med avseende på brukande.
Jag förordar i anslutning till utredningsförslaget att tidigare avsedda
bemyndigande att föreskriva om typgodkännandekrav utformas i enlighet härmed
(3 kap. 12 § första stycket 2 arbetsmiljölagen). Brukande i strid mot
fastställda villkor kan vid typgodkännande, på samma sätt som när individuell
kontroll har förekommit, sätta förutsättningarna för ett godkännande ur spel.
Liksom utredningen anser jag därför att även i samband med nu avsedda
föreskrifter bör kunna fastställas villkor för brukandet (3 kap. 12 § tredje
stycket).
Exempel på olika slag av villkor,
som kan behöva fastställas för brukande, lämnas i specialmotiveringen.
Här bör också erinras om de
anställdas medverkan vid planeringen av arbetsmiljön. Vad tidigare (avsnitt
20.5.1 och 20.5.2) har sagts om denna medverkan som ett betydelsefullt led i
förhandsbedömningen äger i full utsträckning tillämpning även i fråga om
anskaffande av tekniska anordningar av olika slag.
Det bör som utredningen har påpekat
också finnas möjlighet att beträffande olika tekniska anordningar föreskriva
om efterbesiktning, revisionsbesiktningar e. d. av anordningen. Sådana
föreskrifter som i icke ringa utsträckning redan finns på framför allt
tryckkärls- och lyft-anordningsområdena är ofta nödvändiga för att säkra
kontrollen av att anordning hålls i betryggande skick efter första besiktning.
Utredningen har vidare framhållit
att föreskrifter om besiktning eller ibruktagande stundom kan ersättas eller kompletteras
med föreskrifter om fortlöpande tillsyn jämte Journalföring. Skillnaden är bl.
a. att medan besiktning förutsätts utförd av opartisk sakkunnig kan tillsyn ske
genom företagets anställda personal. Synpunkten förtjänar enligt min mening
beaktande.
Jag förordar därför att i
arbetsmiljölagen (3 kap. 12 § fjärde stycket) ges stöd för bemyndigande till
arbelarskyddsstyrelsen att förutom godkännandekrav vid avlämnande eller före
ibruktagande föreskriva att visst slag av maskin, redskap, skyddsutrustning
eller annan teknisk anordning skall vid användningen kontrolleras, provas eller
fortlöpande tillses i den omfattning och i den ordning som styrelsen bestämmer.
I likhet med utredningen anser jag att föreskrifter, som meddelas med stöd av
sådant bemyndigande, bör vara direkt kopplade till bestämmelser om straffansvar
i arbetsmiljölagen.
Arbetsmiljölagen (3 kap. 17 § andra
stycket) bör dessutom ge stöd för bemyndigande till arbetarskyddsstyrelsen att
med direkt straffsanktion förordna att uppgift till tillsynsmyndighet skall
lämnas om resultatet av föreskriven kontroll.
Vid förrättning bör
tillsynsmyndighet ta kontakt med skyddsombud som kan anträffas på
arbetsstället. Motsvarande bör gälla i fråga om kontroll på arbetsställe som
annat besiktningsorgan företar enligt före-
Prop. 1976/77:149 288
skrift
av arbetarskyddsstyrelsen. Jag avser att förorda att bestämmelser härom förs in
i arbetsmiljöförordningen. Vidare vill jag här nämna att av förordade
samverkansregler i arbetsmiljölagen (6 kap. 6 §) följer att skyddsombud har
rätt att få del av intyg över besiktning.
Förhandskontroll
m. m. av farliga ämnen
Utredningen har föreslagit att
arbetarskyddsstyrelsen skall få möjlighet att med direkt straffsanktion
generellt föreskriva att visst ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall
inte får användas utan att godkännande har lämnats eller utan att särskilda
villkor iakttas. Som exempel på områden där det skulle kunna bli möjligt att
med stöd av en sådan bestämmelse införa godkännandekrav och särskilda villkor
har nämnts produkter som olika typer av lim, spackel, färg, kylolja och
rengöringsmedel. Föreskrifter rörande särskilda villkor vid användning av
kemiska produkter bör enligt utredningen kunna gälla krav på ventilation, hygieniska
anordningar, personlig skyddsutrustning, medverkan av person med särskild
sakkunskap etc. vid användning av visst slags produkt. Sådana föreskrifter bör
även kunna gälla krav på visst arbetsförfarande. Som exempel på detta har
nämnts föreskrifter om tillverkningsprocesser för oUka kemiska ämnen, t. ex.
klordioxid eller vinylklorid, eller om arbetsmetoder vid läggning av golv med
vissa limsorter. Härvid bör i fråga om ett visst ämne kunna föreskrivas t. ex.
att tillverkningsprocess automatiskt skall upphöra och reaktionsgaser spädas
om halten av ämnet blir för hög eller att läckage skall övervakas automatiskt
och registreras eller att särskilda utrymmen med ren luft skall finnas för
personalen. Granskning av arbetsförfarandet bör enligt utredningen utgöra en
viktig del i godkännandeprövningen av kemiska produkter.
Remissinstanserna
har biträtt utredningsförslaget i denna del.
Jag har tidigare (avsnitt 20.4.7) konstaterat att
på det kemiska produktområdet övervägande skäl talar för att generella
föreskrifter om vad som skall gälla vid överlåtelse meddelas av
produktkontrollnämnden. Vid sidan härav bör emellertid, på sätt utredningen
och remissinstanserna har futmit, arbetarskyddsstyrelsen ha möjlighet att
ingripa mot kemiska risker i arbetslivet genom att med direkta straffsanktioner
meddela generella restriktioner för brukarna när detta är påkallat från
skyddssynpunkt. Arbetsmiljölagen (3 kap. 12 § första stycket 3) jämte arbetsmiljöförordningen
torde få innefatta sådan möjlighet. Jag förordar dessutom att vid godkännande
av farligt ämne skall med direkt straffpåföljd kunna föreskrivas villkor för
brukandet (3 kap. 12 § tredje stycket andra meningen).
Jag vUl även i detta sammanhang betona värdet av de
anställdas deltagande i planeringsarbetet. Det är sålunda viktigt att de
anställdas erfarenheter tillgodogörs också vid anskaffning av ämnen och att
deras be-
Prop. 1976/77: 149 289
dömning
av olika produkters egenskaper vid användningen beaktas när man väljer
arbetsmaterial och arbetsförfarande.
Kontroll
av arbetshygieniska förhållanden
Med arbetshygieniska insatser kan förhindras skador
eller obehag genom påverkan av bl. a. fysikaliska faktorer, t. ex. buller eller
värme, och kemiska faktorer som gaser eller ångor. Arbetshygienen arbetar i
gränsområdet mellan medicin och teknik. Frågan om läkamndersökningar som medel
att förebygga uppkomsten av sjukdomar orsakade av arbetsmUjöfaktorer behandlas
i ett följande avsnitt. De tekniska insatserna innefattar både metoder för att
fastställa expositionen och för att eliminera skadlig exposition.
Arbetsmiljöutredningen har slagit fast att
arbetsgivaren måste svara för mätning och provtagning på arbetsplatseraa.
Härvid har kraftigt betonats vikten av att nuvarande och kommande behov av
mätning, analys och utvärdering tillgodoses. För detta ändamål måste enligt
utredningen ytterligare resurser skapas. Utredningens förslag är att hithörande
frågor övervägs i samband med en övergripande utredning om företagshälsovården
och de yrkesmedicinska sjukhusenheterna.
Behovet av mät- och analysresurser har
understrukits av en rad remissinstanser. Enligt LO och TCO måste man söka
åstadkomma en ordning där mätföretag auktoriseras efter vissa normer.
Jag vill här hänvisa till den utredning som på
förslag av arbetsmiljöutredningen har tillsatts år 1976 med uppdrag att utreda
vissa frågor om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. I uppdraget
ingår även att undersöka förutsättningarna för alt öka möjligheterna för
mätning, provning, analys och utvärdering inom företagshälsovården och på
annat håll. I direktiven berörs härvid också möjligheterna att utföra mätning
och analys i anslutning till officiell provning och kontroll.
I det följande skall nu tas upp frågan vilka
instrument arbetsmiljölag-stiftrungen bör tillhandahålla för att erforderlig
kontroU av den arbetshygieniska situationen på arbetsplatserna skall komma
till stånd.
Arbetsmiljöutredningen har framhållit att behov av
kontroll i arbets-hygieniskt avseende kan finnas på arbetsplatser av skilda
slag. Regelbunden kontroll är sålunda nödvändig bl. a. på arbetsplatser där
silikosfar-ligt damm kan uppkomma. Inandning av annat farligt damm kan medföra
lungsjukdomar som är närbesläktade med silikos, t. ex. asbestos, hårdmetallunga
och talklunga. Luftföroreningar med radon har i vissa fall befunnits utgöra
lungcancerrisk. Genom inandning av blydamm kan blyförgiftning uppstå. Vidare
uppkommer vid vissa arbeten rök, gas eller ånga som kan medföra förgiftningar,
t. ex. koloxid-, bensol-, kadmium- eller kvicksilverförgiftning. Där sådana
risker föreligger kan det enligt utredningen vara nödvändigt att genom
återkommande luftanaly-
19
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 290
ser
kontrollera om damm, rök, gas eller ånga förekommer i skadlig mängd.
Utredningen har vidare framhållit att bullermätningar kan fylla viktiga
funktioner, inte minst som led i nedtrappningsprogram. Bland andra viktiga
områden för arbetshygieniska kontroller och kartläggningar har utredningen
nämnt strålningsförhållanden av olika slag, klimatfaktorer, belysning, vibrationer
etc. Även olika sanitära frågor kan ingå, t. ex. förhållanden i tvätt- och
omklädningsmm. I alla dessa fall och i en rad andra kan det enligt utredningen
finnas skäl att genomföra kontroller antingen som punktåtgärder eller som
mätningar med bestämd intervall.
Det är bl. a. behovet av kontroll av
arbetshygieniska förhållanden som enligt min mening starkt talar för att i
arbetsmiljölagen bör ingå en bestämmelse som ger arbetarskyddsmyndighetema vida
möjligheter att i det enskilda fallet erhålla de upplysningar, handlingar och
prov samt påkalla de undersökningar som behövs för tUlsynen. I arbetsmiljölagen
(7 kap. 3 §) bör som tidigare har nämnts finnas en bestämmelse av detta
innehåll. Med stöd härav skaU bl. a. kunna ges föreläggande om arbets-hygienisk
kontroll av förhållandena på en arbetsplats. För att få undersökning genomförd
bör myndigheten kunna sätta ut vite.
Mot bakgrund av vad som har nämnts om behovet av
kontroller har utredningen dessutom föreslagit befogenhet för
arbetarskyddsstyrelsen att meddela generella föreskrifter om undersökning av de
arbetshygieniska förhållandena i olika slag av arbete. Remissinstanserna har
godtagit förslaget. Även jag förordar att i arbetsmiljölagen (3 kap. 12 §
fjärde stycket) skrivs in ett stöd för regeringen att bemyndiga arbetarskyddsstyrelsen
i detta avseende. Stöd bör också finnas för regeringen att uppdra åt
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att uppgift om resultatet av föreskriven
arbetshygienisk undersökning skall lämnas till tillsynsmyndighet (3 kap. 17 §
andra stycket). Föreskrifter som meddelas enligt dessa bemyndiganden bör kunna
vara direkt straffsanktionerade.
Märkning
Särskilda föreskrifter bör som tidigare har
förordats kurma meddelas om märkning av teknisk anordning (avsnitt 20.5.3).
Sådan föreskrift bör kunna riktas mot såväl leverantörer som brukare.
Arbetsmiljölagen bör utformas i enlighet härmed (3 kap. 13 § första stycket 1).
Märkningsskyldigheten på det kemiska området
regleras med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt kungörelsen
om sådana varor skall förpackning till gift eller vådligt ämne vid överlåtelsen
vara märkt med förutom namnuppgifter, upplysningar om varans karaktär av
gift eller vådligt ämne, varningstext och uppgifter om vilka ämnen som ger
varan dess hälsofarliga egenskaper även hanteringsanvisningar och de
innehållsuppgifter eller mängduppgifter i övrigt som produktkontrollnämnden
föreskriver. Produktkontrollnämnden kan be-
Prop.
1976/77: 149 291
gränsa märkningsskyldigheten, och övergångsvis har i
väsentiiga avseenden undantag gjorts i fråga om produkter som överlåts för
yrkesmässig användning. Enligt kungörelsen kan produktkontrollnämnden meddela
ytterligare föreskrifter om märkningsskyldighet beträffande hälso- och
miljöfarlig vara. Med stöd härav har nämnden i fråga om märkning av gift eller
vådligt ämne, som tagits i bruk för yrkesmässig användning, meddelat
motsvarande allmänna aktsamhetsföreskrifter som tidigare gällde enligt
giftiagstiftningen.
Jag har i det föregående (avsnitt
20.4.7) förordat att arbetsmiljölagen skall inrymma hela det ansvar som
leverantörer liksom arbetsgivare och andra brukare bör ha för kemiska produkter
som används på arbetsplatserna. Samtidigt har jag framhåUit att generella
restriktioner i leverantörsledet bör meddelas inom ramen för lagen om hälso-
och miljöfarliga varor.
Utredningen har föreslagit att
arbetarskyddsstyrelsen får bemyndigande att meddela direkt straffsanktionerade
föreskrifter om att förpackning, kärl eller liknande, vari farligt ämne
förvaras, skall vara försedd med märkning vid användningen. Remissinstanserna
har godtagit förslaget samt har understrukit märkningsfrågornas betydelse och
vikten av att enhetliga märkningssystem genomförs.
Uppenbart är att de risker för
ohälsa och olycksfall som är förenade med användningen av farliga ämnen ofta
kan motverkas om den som hanterar dem har kännedom om ämnets farlighetsgrad och
om hur det skall handhas och förvaras. Behovet av grundskydd genom märkning är enligt
min mening detsamma vid yrkesmässig och annan hantering. Jag vill emellertid
framhålla att det vid den yrkesmässiga användningen ofta föreligger på grund
av mera intensiv och långvarig hantering av stora mängder kemiska produkter
större och delvis andra behov av deklaration av risker och av
hanteringsanvisningar och skyddsföreskrifter än vid konsumentbruk. Det kan här
vara nödvändigt att ha mera flexibla regler som avpassar märkningsskyldigheten
efter förhållandena på olika användningsområden.
Enhetlighet inom olika
branschområden och produktslag är en förutsättning för alt märkning av
förpackning vid överlåtelse skall effektivt tjäna säkerheten. När det gäller
föreskrifter om sådan märkning bör man utgå från ett och samma övergripande
system för att få till stånd enhetlig utformning och motverka förvirring genom
att olika krav uppställs. En uppdelning av befogenheterna mellan flera
myndigheter bör med hänsyn härtill i möjligaste mån undvikas. I enlighet med
vad jag allmänt har förordat i fråga om regleringen på det kemiska området bör
därför generella föreskrifter om märkning av förpackning som överlåts även i
fortsättningen meddelas av den centrala produktkontroUmyndig-heten.
En bred allmän märkning bör eftersträvas till gagn för
alla miljösek-
Prop. 1976/77:149 292
torer.
Jag vill framhålla att det är möjligt att inom ramen för gällande lagstiftning
om hälso- och miljöfarliga varor gå betydligt längre i beaktande av
arbetarskyddets behov än hittills skett. Det bör vara en uppgift för främst
arbetarskyddsstyrelsen att pröva när tillgodoseendet av arbetsmiljösynpunkterna
lämpligen bör ske med stöd av lagen om hälso-och miljöfarliga varor.
Kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor ger i
och för sig underlag för föreskrifter om såväl kvantitativ
deklarationsskyldighet som skyldighet att lämna hanteringsanvisningar. De
speciella märkningsbehoven för yrkesmässig användning avser ofta större
förpackningar än som framställs för bruk av enskilda konsumenter. Hinder bör
dock inte föreligga att med stöd av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor meddela föreskrifter om utförligare märkning av sådana förpackrUngar.
Sådan märkning kan vara av värde även för den enskilde konsumenten som vid mera
omfattande arbeten kan utsättas för risker av samma slag som i yrkesmässig
verksamhet. Jag förutsätter att ett utredningsförslag tas fram så att gäUande
undantag i produktkontrollnämndens tillämpningsföreskrifter beträffande
överlåtelse för industriellt bmk och för lagerhållning för yrkesmässig
verksamhet kan slopas eller begränsas till fall då tillräcklig säkerhet ändock
föreligger. Behovet av generella märkningsföreskrifter är stort för
arbetarskyddets vidkommande. En viktig insats kan göras genom att myndigheterna
i samråd söker åstadkomma enhetiighet mellan en rad sinsemellan olika
märkningssystem som införs av olika branschorganisationer.
Det finns emellertid, som framgår av vad jag
tidigare sagt, ett behov av att också med stöd av arbetsmiljölagstiftningen
kunna föreskriva om märkning. Föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen om
märkning blir aktuella vid sådan användning inom arbetslivet där den allmänna
märkningen inte är tillräcklig. Det naturliga är då ofta att föreskrift riktas
mot den yrkesmässiga brukaren. Arbetarskyddsstyrelsen bör, som utredningen och
remissinstanserna har funnit, kunna rikta generell märkningsföreskrift med
direkt straffsanktion mot arbetsgivare eller annan yrkesmässig brukare av ämne
som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Jag förordar att arbetsmUjölagen ger
stöd för sådant bemyndigande (3 kap. 13 § första stycket 2).
I speciella fall kan det vara en fördel att
möjlighet finns för arbetarskyddsmyndigheterna att ålägga viss överlåtare att
utföra märkning. Befogenhet för arbetarskyddsmyndigheterna i detta avseende
bör följa av arbetsmiljölagens tillsynsbestämmelser (7 kap. 7 och 10 §§).
Enligt vad jag har förordat i det föregående bör
aUtså arbetarskyddsstyrelsen få möjlighet att med stöd av arbetsmiljölagen
meddela såväl föreskrifter om försiktighetsmått som bestämmelser om märkning
när det gäller användningen av kemiska ämnen i arbetslivet. Detta är nödvändigt
främst med hänsyn till kravet att ingripanden snabbt och effek-
Prop.
1976/77:149 293
tivt
måste kunna ske för att förhindra ohälsa på arbetsplatserna. Det är samtidigt
viktigt att de föreskrifter som meddelas med stöd av arbetsmiljölagstiftningen
när det gäUer kemiska ämnen samordnas med de föreskrifter som meddelas enligt
lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Jag utgår från att
arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden fortlöpande uppmärksammar
behovet av sådan samordning.
Särskild
förteckning
Utredningen har framhållit att det kan vara
lämpligt att ha en förteckning över farliga anordningar som används på ett
arbetsstäUe. På detta sätt kan yrkesinspektionen, besiktningsorgan m. fl.
snabbt och enkelt få tUlgång till uppgifter om dessa. Vidare hanteras på
arbetsplatserna ofta en mängd farliga ämnen. För att skapa överblick och kännedom
om dessa bland arbetstagarna och för att underlätta yrkesinspektionens tillsyn
kan det enligt utredningen vara värdefullt om även vissa ämnen förs upp i en
förteckning som är tillgänglig på arbetsstäUet. Utredningen har föreslagit att
arbetarskyddsstyrelsen får bemyndigande att meddela direkt straffsanktionerade
föreskrifter i dessa avseenden. För klarhetens skuU och för att främja
efterföljden har uppgifterna i en sådan förteckning ansetts böra begränsas att
gälla särskilt farUga tekniska anordningar och ämnen med utpräglat farUga
egenskaper.
LO har hälsat utredningens förslag med
tillfredsställelse men ansett att förteckningarna av praktiska skäl bör
redovisa alla kemiska ämnen och produkter som används. SAF har påpekat att
möjligheten för företagen att föra en förteckning över använda farliga ämnen
förutsätter god märkning och utförlig upplysning från leverantörer om ämnenas
innehåll.
Jag instämmer i vad utredningen har anfört i denna
fråga. Med stöd av bemyndigande i arbetsmiljölagen (3 kap. 13 § första stycket
3) bör kunna föreskrivas att förteckning över tekniska anordningar och farliga
ämnen av visst slag skall föras på arbetsstäUet. För att förteckningen skaU
tjäna sitt ändamål synes det nödvändigt att föreskrifter härom tar sikte på
anordningar och ämnen där särskilda försiktighetsmått är nödvändiga vid
hanteringen och som speciellt bör observeras vid tillsynen. Jag vUl tUlägga att
förteckningen självfallet inte avses ersätta märkning och
hanteringsanvisningar.
Förbud
I ett system med möjlighet att föreskriva om
förprövning kan en produkt som anses inte böra användas i arbetslivet
utestängas från sådan användning. Enligt utredningen kan det emellertid i vissa
fall vara motiverat att helt förbjuda användningen av bl. a. vissa tekniska anordningar
eller farliga ämnen. I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar
Prop. 1976/77:149 294
angående
hygieniska gränsvärden har t. ex. angetts vissa cancerframkallande ämnen som
inte får förekomma i arbetslivet utan att dock någon direkt påföljd har kunnat
föreskrivas för förfarande i strid mot anvisningen. Sådana förbud bör enligt
utredningens uppfattning kunna förenas med direkt straffsanktion. Utredningen
har föreslagit bestämmelser som ger arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att när
det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt meddela straffsanktionerad
föreskrift om förbud mot användning av visst slag av arbetsprocess,
arbetsmetod, teknisk anordning eller farligt ämne.
Remissinstanserna har stött förslaget. Enligt LO
bör man systematiskt undersöka förutsättningarna för att förbjuda vissa typer
av produkter eller processer där ersättningsprodukter eller andra förfaranden
står tiU buds. TCO har framhållit att det inte är realistiskt att tänka sig
förbud mot användning av alla farliga ämnen i arbetslivet. Däremot måste målsättningen
vara att kraftigt reducera antalet använda ämnen. IVA har ansett att det i
vissa fall kan vara befogat att totalförbjuda produkter eller ämnen. Samtidigt
har påpekats att förbud lätt leder till en snedvridning av den tekniska
utvecklingen och till en olämplig prioritering av samhällets resurser.
För egen del viU jag framhålla att risker och
otrygghet vid användningen ofta kan förebyggas genom utnyttjande av tekniska
framsteg vid konstruktionen av olika tekniska anordningar och med kunskaper om
verkningarna hos kemiska produkter. I det föregående har förordats möjlighet
att utan att genereUt förbjuda användningen tillgripa olika former av officiell
förhandsbedömning när det är påkallat från skyddssynpunkt. Jag delar
emellertid utredningens och remissinstansernas uppfattning att användning av
teknisk anordning i visst utförande, ämne av viss beskaffenhet eller speciell
arbetsprocess eller arbetsmetod i särskilda fall kan vara förenad med så stora
risker från arbetsmiljösynpunkt att generellt verkande förbud med direkt
straffpåföljd kan vara påkallat. Jag förordar därför att i arbetsmiljölagen (3
kap. 14 §) ges stöd för bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen att helt
förbjuda användningen av arbetsprocess, arbetsmetod, anordning eller ämne, om
det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt. Detta kan vara faUet
beträffande t. ex. vissa cancerframkallande ämnen. I avsnitt 20.3.2 har framhållits
att till arbetsmetod som skall kunna förbjudas bör kunna räknas metod som
bygger på ackordssystem som är klart olämpligt från skyddssynpunkt. Vidare har
jag i avsnitt 20.4.3 påpekat att förbud mot att använda ensamarbete som
arbetsmetod på visst arbetsområde bör kunna meddelas med stöd av det förordade
bemyndigandet.
Vad jag tidigare har sagt om vikten av samordning
mellan arbetsmUjölagstiftningen och lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor gäller i hög grad även fall när det övervägs att på det kemiska området
till-lämpa nu ifrågavarande bemyndigande.
Prop. 1976/77: 149 295
Anmälan
om planerade åtgärder m. m.
I det föregående har förordats vida möjligheter för
arbetarskyddsmyndigheterna att ingripa med krav på att arbetsgivare och annan
näringsidkare skaU kontrollera teknisk utrustning eller undersöka arbetshygieniska
förhållanden samt rapportera resultatet därav.
Utredningen
har framhållit att det för arbetarskyddsmyndigheterna vidare kan vara av värde
att få in uppgifter om var och hur tekniska anordningar eller farliga ämnen av
vissa slag används eller avses att användas i arbetslivet. Sådana uppgifter
kan tjäna som utgångspunkt för kartläggning av yrkesskador och hälsosituationen
inom bestämda områden. Uppgifter kan också behövas för att ge underlag för
insatser i form av tillsyn som riktas mot arbetsplatser inom viss bransch e. d.
där det förekommer anordningar eller ämnen som behöver särskilt uppmärksammas.
I sådana fall bör arbetarskyddsstyrelsen kunna föreskriva om
anmälningsskyldighet. Det framstår enligt utredningen som en brist i gällande
arbetarskyddslagstiftning att någon påföljd inte kan föreskrivas för
underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet. Utredningen har därför föreslagit
en bestämmelse i arbetsmiljöförordningen enligt vilken arbetarskyddsstyrelsen
med direkt straffsanktion skall kunna föreskriva att den som i sin verksamhet
använder eller avser att använda teknisk anordning eller farligt ämne av visst
slag skall göra anmälan om detta och om användningssättet hos
tillsynsmyndighet.
Någon erinran mot den föreslagna bestämmelsen
föreligger inte från remissinstansernas sida.
Även jag delar utredningens uppfattning i denna
fråga. En bestämmelse förordas i arbetsmiljölagen (3 kap. 17 § andra stycket)
som ger stöd för uppdrag till arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter
om anmälningsskyldighet av ifrågavarande slag.
Anmälan
om planerad åtgärd bör kunna föranleda kontroll från yrkesinspektionens sida
av arbetsplatsen och arbetsförfarandet. I sammanhanget kan påpekas att
gällande regler i arbetarskyddslagen förutsätter att missförhållande föreligger
innan yrkesinspektionen tillgriper tvångsåtgärd i form av föreläggande eller
förbud. Arbetsmiljölagens tillsynsbestämmelser bör i StäUet konstmeras på
sådant sätt att tillsynsmyndighet har möjlighet att i varje läge meddela de
förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eUer föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Myndighet bör härvid kunna meddela
de beslut angående arbetsförfarandet som anses påkaUade i anledning av anmälan
om planerad åtgärd.
20.5.5
Särskilt angående arbetarskyddet vid planering av byggnadsverksamhet
I byggnadsstadgan finns bestämmelser om att vid
byggnadsarbete skall iakttas de försiktighetsmått som behövs för att förekomma
skada
Prop.
1976/77:149 296
på
person och egendom. Vid beviljande av byggnadslov behöver dock inte göras någon
prövning av att byggnadsarbete enUgt byggnadslovshandlingarna avses bedrivas
med säkra anordningar och arbetsmetoder.
Det är uppenbarligen så att ritningar och andra
handlingar med förslag till en byggnad eller arman arUäggrung påverkar
arbetsmiljön både vid utförandet och i den färdiga anläggningen. Vad
handlingarna innehåUer om den färdiga produkten betingar val av ställrungar,
kranar och andra anordningar som behövs vid uppförandet. Handlingarna innehåller
dessutom i regel uppgifter om vUka material som skall användas vid utförande av
projekt, t. ex. om fasadbeklädnad, lim och färger. Frågan är då hur
byggarbetsplatsens arbetsmiljöproblem bör lösas på planeringsstadiet.
Utredningen har framhåUit att det ingår i
projektörens yrkesman-naansvar att beakta arbetarskyddssynpunkter och att
projektören måste skaffa sig kunskaper även i detta hänseende. Vid projektering
av en byggnad eller annan aiUäggning ger emeUertid uppdraget en ram som
projektören har att hålla sig inom. Utredningen har påpekat att exempelvis
krav på sanitär standard kan föranleda ett materialval som i sin tur
nödvändiggör specieUa säkerhetsanordningar vid anbringandet. Vidare kan
önskemål i estetiskt avseende ge anledning till visst byggnadssätt eller viss
utsmyckning som inte är praktiskt betingad och som ökar svårigheterna vid
byggandet. Vid projekteringen gäller det erUigt utredningen samtidigt att se
till att man inte i onödan försvårar utförandet av projektet och därmed ökar
kostnaderna för behövliga säkerhetsanord-rungar. Projektören har här ett ansvar
gentemot beställaren, och avvägningen kommer i första hand tUl stånd i
förhållandet mellan dem. Att vid sidan av detta mellanhavande införa ett
särskUt arbetarskyddsansvar för projektören skulle innebära en skyldighet för
projektören att ta slutlig ställning till om bestäUarens önskemål är
förnuftiga med hänsyn till de kostnader som uppstår vid utförandet. Detta synes
enligt utredrungen inte rimligt eller praktiskt genomförbart. Utredningen har
som ytterligare ett skäl mot att införa ett särskilt arbetarskyddsansvar för
projektorer framhållit att detta skuUe på ett ofördelaktigt sätt splittra upp
byggherres och entreprenörers ansvar för arbetsmiljön vid genomförandet av ett
projekt.
Remissinstanserna har allmänt anslutit sig tiU vad
utredningen sålunda har anfört. Svenska byggnadsarbetareförbundet och
Elektrikerförbundet har dock ansett att byggnadslov bör göras beroende av att
sökanden har en ordentlig planering av arbetarskyddet.
För egen del vill jag understryka att projektören
skaU inom uppdragets ram beakta de arbetarskyddsfrågor som kan uppkomma vid
projektets genomförande. Ett sådant ansvar måste normalt anses ligga i beställningen
av en anläggning. Avgörande är här bestänamelserna i avtalet. Ger
projekthandlingaraa felaktiga lösningar beträffande arbetar-
Prop. 1976/77: 149 297
skyddet,
kan detta ge anledning till befogade anmärkningar från beställarens sida. Det
är samtidigt viktigt att slå fast att byggherren eller entreprenören har hela
ansvaret för att projektet sedan blir genomfört på ett sätt som är
tUlfredsstäUande från skyddssynpunkt. Man måste här se tiU att det i god tid
och i samråd med de anställda sker en planering av byggarbetsplatsens
säkerhetsfrågor.
Jag vill tillägga att de tidigare förordade
bestämmelserna om förhandsbedömning torde kunna få stor betydelse även för
skyddsförhållandena vid byggnadsarbete. Jag vill också påpeka att i
byggnadslovsärende, inte minst i det utlåtande från yrkesinspektionen som skall
företes i ärendet, kan göras en allmän bedömning av de arbetsmetoder som avses
komma tiU användning vid arbetets bedrivande. Någon direkt koppling tUl byggnadsnämndens
prövning anser jag dock inte böra ske.
20.5.6
Läkarundersökningar m. m.
Bestämmelser om läkarundersökningar av arbetstagare
finns i arbetarskyddslagstiftningen främst i kungörelsen (1949: 211) om
läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa
yrkessjukdomar (ändrad senast 1974: 972). Med stöd av kungörelsen har
arbetarskyddsstyrelsen beslutat om anställningsundersökning och periodiska
undersökningar vid ett antal arbetsställen där det finns fara för silikos
eller asbestos eller för bensol- eller blyförgiftning. Undersökningarna utförs
av besiktningsläkare som socialstyrelsen förordnar efter framställning av arbetarskyddsstyrelsen.
Kungörelsen har tiUämpats så att krav på att låta utföra läkamndersökningar har
lagts på särskilt listade företag.
Även i fråga om hälsoövervakning av de anställda
har utredningen förordat att den närmare regleringen av arbetsgivares
skyldigheter sker genom föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen. Bemyndigande
har sålunda föreslagits för styrelsen att föreskriva om läkarundersökning av
arbetstagare när fråga är om arbete som innebär risk för ohälsa eller
olycksfall.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Socialstyrelsen har ansett samråd med styrelsen beträffande
läkarundersökning motiverat, eftersom principerna för hälsoundersökningar bör
vara enhetliga inom den allmänna hälso- och sjukvården och inom arbetarskyddet.
Ett ytterligare skäl för samråd har ansetts vara att den offentliga hälso- och
sjukvårdens resurser kan komma att tas i anspråk. Produktkontrollnämnden har
understrukit betydelsen av medicinsk kontroll även av dem som yrkesmässigt
sprider bekämpningsmedel.
Jag vill framhåUa att den förordade bestämmelsen om
arbetsgivares skyldighet att vidta alla behövliga åtgärder för att förebygga
att de anställda utsätts för ohälsa eller olycksfaU (3 kap. 2 §
arbetsmiljölagen) lägger vidsträckta förpliktelser på arbetsgivaren. Det är
arbetsgivaren som skall kurma tillhandahålla de resurser som är nödvändiga för
en
Prop, 1976/77: 149 298
modern
miljökontroll och för övervakning av de anställdas förhållanden från
säkerhets-, hälso- och anpassningssynpunkt. Arbetsgivaren har att svara för att
mätningar och provtagningar samt analys och utvärdering sker i tillräcklig
omfattning och med den noggrannhet som erfordras. Det finns för arbetsgivaren
också ett allmänt ansvar att se till att hälsoövervakning och medicinska
kontroller kommer till stånd i behövlig omfattning. De allmänna kraven enligt
nämnda bestämmelse kan ges större tyngd genom särskUda föreskrifter.
Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter på den tekniska sidan har
förordats i det föregående. I likhet med utredningen och remissinstanserna
anser jag att även den närmare regleringen av arbetsgivares skyldighet att låta
utföra läkamndersökningar bör åstadkommas genom särskilda föreskrifter av
arbetarskyddsstyrelsen.
Jag förordar mot denna bakgrund en bestämmelse i
arbetsmiljölagen (3 kap. 15 §) som ger regeringen stöd att bemyndiga
arbetarskyddsstyrelsen att med direkt straffsanktion föreskriva om
läkarundersökning av arbetstagare, om visst slag av arbete innebär risk för
ohälsa eller olycksfall. Sådan föreskrift bör kunna omfatta såväl undersökning
före anställningen som regelbundna undersökningar under anställningstiden. Bemyndigandet
bör också innefatta möjlighet att föreskriva att visst slag av arbete får
utföras bara av arbetstagare som vid läkarundersökning inte har företett
sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för risker som
hänger samman med arbetet. Föreskrift om läkarundersökning bör kunna riktas mot
företag överlag som bedriver visst angivet slag av arbete och inte endast mot
vissa särskilt angivna företag. Det ankommer på arbetsgivaren att föranstalta
om att läkare knyts till de kontrolluppgifter som har föreskrivits av
myndigheten. Sådana uppgifter bör i ökad utsträckning kunna läggas inom en
efter hand alltmera utbyggd företagshälsovård.
Vid avvägning av behovet av föreskrifter om
läkarundersökningar har arbetarskyddsstyrelsen att ta hänsyn till en rad
förhållanden. I första hand torde föreskrifterna böra inriktas på
läkamndersökningar av det slag som anges i den tidigare nämnda kungörelsen. Jag
viU emellertid framhålla att ett behov av läkarundersökning kan finnas även i
fråga om andra arbetsmiljöfaktorer än som nämns i denna. En antydan om detta
ligger redan i att arbetarskyddsstyrelsen i ett antal anvisningar har påpekat
att läkarundersökning bör ske i vissa fall som inte omfattas av kungörelsen.
Behov av föreskrifter kan också finnas för att få medicinsk kartläggning av
områden med särskilda yrkesrisker. Jag fömtsätter att arbetarskyddsstyrelsen
meddelar föreskrifter om läkamndersÖkning i samråd med socialstyrelsen.
Metallindustriarbetareförbundet har i sitt
remissyttrande framhållit att läkarundersökning som sker enligt föreskrift av
arbetarskyddsstyrelsen i princip skall äga rum på betald arbetstid och har
ansett att lagstift-
Prop. 1976/77:149 299
ningen
bör kompletteras i detta avseende. Med anledning härav vill jag anföra att den
sålunda angivna principen enligt min mening bör vara en självklar utgångspunkt.
Frågan om läkarundersökning av arbetstagare har
även en annan aspekt. Grupper av arbetstagare kan vara särskilt mottagliga
eller utsatta för speciella risker till följd av olika faktorer i arbetsmiljön.
Även sådana risker kan stundom behöva förebyggas med läkarundersökningar.
Utredningen har, som nämnts i avsnitt 20.3.5, med hänsyn till risker av denna
typ ansett att ett särskilt bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen bör
meddelas. Om visst slag av arbete medför särskild risk för grupper av
arbetstagare, skall arbetarskyddsstyrelsen enligt det föreslagna bemyndigandet
kunna meddela föreskrift om förbud mot att dessa utför arbetet eller föreskriva
att vid arbetet annat särskilt villkor skall gälla. Sådant villkor bör enligt
utredningen bl. a. kunna avse att läkarundersökning skall ske för att utröna
om arbetstagaren tiUhör aktuell riskgrupp.
Utredningens förslag har även på denna punkt
godtagits av remissinstansema. SAF har framhållit att föreskrifter enligt det
föreslagna bemyndigandet inte får på ett olyckligt sätt försvåra för
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga att finna sysselsättning på
arbetsmarknaden.
Även jag anser att möjlighet måste finnas att meddela
föreskrifter som skyddar riskgrupper mot skadlig inverkan av vissa slag av
arbeten. Vissa aspekter av denna fråga har behandlats i avsnitt 20.3.5. Jag har
där förordat att i arbetsmiljölagen (3 kap. 16 §) skrivs in stöd för bemyndigande
till arbetarskyddsstyrelsen utformat på sätt utredningen har föreslagit.
Föreskrifter som meddelas enligt bemyndigandet bör kunna vara direkt
straffsanktionerade. Villkor som föreskrivs enligt bemyndigandet bör bl. a.
kunna avse att läkarundersökning inom det aktuella arbetsområdet skall ske av
arbetstagare tillhörande viss riskgrupp, t. ex. allergiker, äldre arbetstagare
eller kvinnor. Som jag har framhåUit i olika sammanhang i det föregående måste
emellertid det primära vara att utforma arbetsuppgiftema så att möjligheterna
tUl sysselsättning främjas för alla grupper av arbetstagare.
Frågor om läkarundersökning av minderåriga
arbetstagare avser jag att ta upp i ett följande avsnitt.
Genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen
infördes en särskUd bestämmelse som siktar till att samband skall kunna utrönas
mellan faktorer i arbetsmiljön och vissa sjukdomar. Läkare skall sålunda
anmäla hos tillsynsmyndighet om han får kännedom om sjukdom som kan ha samband
med arbete. Enligt av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med socialstyrelsen
meddelade anvisningar skall anmälningsskyldigheten i ett inledningsskede främst
inriktas på tidigare inte kända samband mellan sjukdom och arbetsmiljö.
Utredningen har föreslagit att nämnda bestämmelse förs över till den nya
lagen. Även jag anser att en motsvarighet till
Prop. 1976/77:149 300
bestämmelsen
om läkares anmälningsskyldighet bör finnas i arbetsmiljölagen (3 kap. 18 §).
Den bör dock utformas som ett bemyndigande för regeringen eller, efter dess
bestämmande arbetarskyddsstyrelsen, att meddela föreskrifter i detta avseende.
Utredningen har vidare föreslagit bemyndigande för
arbetarskyddsstyrelsen att med direkt straffsanktion föreskriva om skyldighet
att föra register i samband med obligatoriska läkamndersökningar och att lämna
uppgift till tiUsynsmyndighet om undersökningsresultat. Jag förordar att stöd
för sådant bemyndigande lämnas i arbetsmiljölagen (3 kap. 17 §). I anslutning
till detta kan konstateras att rätt iipplagd rapportering och registrering av
misstänkt eller ådagalagd översjuklighet hos vissa yrkesgrupper är ett viktigt
led för att kunna påvisa yrkesbetmgade sjukdomar. Inom företagshälsovården
systematiseras ofta uppgifter för den egna enhetens behov. Med tanke på en
framtida fullt utbyggd företagshälsovård är det en väsentlig uppgift att
utarbeta enhetliga system som kan nyttiggöras inom hela arbetslivet. Framför
allt gäller det att på ett systematiskt sätt ta hand om data som kominer fram
vid föreskrivna läkarundersökningar. Vidare måste beaktas möjligheterna att
systematisera de anmälningar om samband meUan ohälsa och arbetsmiljö som
kommer in enligt nyssnämnda bestämmelse om sådana anmälningar. Vissa av dessa
frågor har behandlats av yrkesskadestatistikutredningen (S 1972: 04) i
betänkandet (SOU 1976: 17) Skador i arbetet, statistik och annan information.
Jag har för avsikt att i annat sammanhang ta upp dessa frågor.
Jag vill slutligen betona att de frågor som här har
behandlats har starkt samband med företagshälsovårdens utveckling i olika
avseenden. Som jag tidigare nämnt har på förslag av arbetsmiljöutredningen
tillsatts en särskild utredning om företagshälsovården och den yrkesmedicinska
verksamheten.
20.6
Arbetstidens förläggning
20.6.1.
Allmänna synpunkter
De grundläggande reglerna om arbetstidens längd
finns i allmärma arbetstidslagen (1970: 103, ändrad senast 1976: 597). Frågor
om hur arbetstiden skall förläggas under dygnet och veckan behandlas däremot i
arbetarskyddslagen. Utredningen har konstaterat att det från arbetsmiljösynpunkt
skuUe ligga nära tUl hands att söka ta ett sanJat grepp på arbetstidsfrågorna
och närmare undersöka fömtsättningama för att sammanföra bestämmelser om
arbetstiden inom samma lagstiftning. ErUigt utredningen syns det emeUertid f.
n. inte finnas tiUfredsställande underlag och praktiska förutsättningar i
övrigt för en sådan åtgärd. Utredningen har vidare ansett att det bör undvikas
att genom detaljerade lagregler låsa arbetstidsförläggningen i stela mönster och
har hänvisat till
Prop. 1976/77: 149 301
att
regelsystemet om medbestämmande i arbetslivet bör kunna bilda basen för ett
förbättrat inflytande för arbetstagarna på förläggningen av arbetstiden. I
överensstämmelse med hittillsvarande uppläggning har utredningen föreslagit
att i arbetsmiljölagen tas in föreskrifter om arbetsuppehåll i form av raster
och pauser samt om nattvila och veckovila med möjlighet för tillsynsmyndighet
att lämna dispens. Dessa regler har utredningen dock föreslagit förändrade i en
del avseenden. Bl. a. har förordats en möjlighet att kollektivavtalsvägen göra
avsteg från vad som generellt skall gälla enligt arbetsmiljölagens regler.
Därvid har fordrats godkännande av arbetstagarnas fackliga organisationer på
förbundsnivå.
Vissa remissinstanser har ifrågasatt om inte
allmänna arbetstidslagens regler kunde föras in i arbetsmiljölagen. Med något
undantag har emellertid det stora flertalet instanser anslutit sig till
utredningens förslag om den principiella uppläggningen av arbetstidsreglerna i
arbetsmiljölagen.
Med den vidare syn på arbetsmiljön som jag förordar
blir arbetstiden en viktig arbetsmiljöfråga. Stora förändringar har skett i
arbetstagarnas situation under de senaste decennierna. Otvivelaktigt finns
alltjämt vissa skyddsaspekter att beakta i arbetstidssammanhang, men det är
inte på samma sätt som förr fråga om skydd mot förhållanden som är omedelbart
riskabla för de arbetandes hälsa och säkerhet. Mekaniserings- och
rationaliseringsprocesser har emellertid inneburit ökade krav på effektivitet
hos arbetstagarna. Stundom har alltmer specialiserade och mekaniserade
arbetsuppgifter lett till olägenheter av typen ökad bundenhet vid
arbetsprocessen, begränsade kontaktmöjligheter och monotoni under arbetsdagen.
Som en konsekvens av utvecklingen har olika frågor som sammanhänger med den
psykiska arbetsbelastningen kommit i blickpunkten. Det kan dock vara förenat
med svårigheter att konkretisera och bestämma orsaker och verkningar i dessa
sammanhang. En rad olika synpunkter kan ha betydelse i arbetstidsbedömningarna,
utöver de hälsomässiga t. ex. fackliga, ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och
familjepolitiska. Jag anser det därför naturligt att som utredningen utgå från
att lagstiftningen så långt möjUgt bör medge och underlätta helhets-betonade
och samlade lösningar av arbetstidsfrågorna.
Den nuvarande uppdelningen av arbetstidsregleringen
mellan arbetstidslag och arbetarskyddslag synes härvid inte längre lika
självklar som då arbetstidslagen genomfördes. F. n. pågår emellertid åtskilligt
utrednings- och forskningsarbete som berör arbetstidsfrågorna. För att göra
det möjligt för arbetsmarknadens parter att följa det pågående arbetet med
dessa frågor och ta de initiativ som behövs för att få fram utredningsmaterial
tUlkallade dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet i juni 1974
delegationen (A 1974:09) för arbetstidsfrågor (DELFA). Bland DELFA:s uppgifter
ingår att analysera utfallet av tidigare arbetstidsförkortningar, inte minst
deras effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden,
bamtillsyn m. m. Vidare har
Prop.
1976/77:149 302
vissa forskningsprojekt inletts beträffande bl. a. sociala
och hälsomässiga konsekvenser av olika former av obekväm arbetstid. Resultaten
av dessa och andra aktivUeter kan efter hand bidra till att skapa det förbättrade
underlag som torde behövas innan man tar ställning till en mera vittgående
förändring i systematiskt avseende beträffande arbetstidsregleringen.
Grundläggande skyddsaspekter bör
liksom hittills föranleda vissa begränsningar i friheten att fördela
arbetstiden. 1 likhet med utredningen anser jag sålunda att regler som ställer
vissa närmare krav beträffande arbetstiden eller ledigheten under dygnet eller
veckan inte kan undvaras i arbetsmiljölagen. Bortsett härifrån torde få
konstateras att arbetstagarnas önskemål och intressen i arbetstidsavseende
inte är enhetiiga utan i stället beroende av en rad faktorer som sammanhänger
med sådant som arbetets art samt arbetstagarnas personliga och sociala
situation. Kan det säkerställas att arbetstagarsidan får tillräckligt
inflytande på den process som leder till att arbetstiden närmare fastläggs, bör
det emellertid vara möjligt att på arbetsställena nå fram till avvägningar som
så långt möjligt tar tillvara arbetstagarnas önskemål.
En arbetsmiljölag bör därför ge
stöd åt arbetstagarnas handlande i fråga om arbetstidsförläggningen. Jag vill
här betona att de tidigare förordade grundläggande bestämmelserna om att
arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar och att
arbetstagaren själv bör kunna påverka sin arbetssituation siktar även på
arbetstidsfrågor. Det kan som jag nyss har antytt många gånger vara svårt att generellt
fastställa vad som är arbetstagarnas intresse i olika förläggningsfrågor. Arbetstagarsidans
inställning i varje särskild förläggningsfråga bör dock kunna komma tiU klart
uttryck i anslutning till samråd eller förhandlingar mellan parterna. Jag vill
understryka att tidsfördelningen därvid skall ske så att föreUggande
möjligheter att tillgodose arbetstagarnas synpunkter verkligen tas till vara. I
dessa avseenden ger nyssnämnda grundläggande bestämmelser en utgångspunkt. Jag
vill vidare erinra om de instrument som lagen om medbestämmande i arbetslivet
erbjuder de fackUga organisationerna. Bestämmelserna däri om vidgad
förhandlingsrätt berör bl. a. arbetstidsfrågorna. Vidare syftar
medbestämmandelagen till att främja en utbyggnad av kollektivavtalsregleringen
i frågor om arbetets ledning och fördelning, till vilka
arbetstidsförläggningen är att hänföra. Jag anser mig sålunda kunna utgå från
att den arbetstidsförläggning som kommer till stånd med utgångspunkt i
arbetsmiljölagens allmänna bestämmelser och på grundval av medbestämmandelagen
kommer att vara i enlighet med de anställdas intresse.
Frågor om arbetstidsförläggningen
som uppenbarligen inte är ägnade för närmare reglering i lag är enligt min
mening bl. a. problemen kring deltid och s. k. flexibel arbetstid. Sådana
förläggningsfrågor bör i det enskilda fallet lösas med tillämpning av de
allmänna bestämmelserna i ar-
Prop. 1976/77:149 303
betsmiljölagen.
Här kan också bli aktuella de former som följer av medbestämmandelagens regler
om förhandlingsrätt och kollektivavtal. I anslutning härtill vill jag också ta
upp den viktiga frågan om schemaläggning av arbetstiden. För arbetstagarna är
det förenat med betydande olägenheter att inte i god tid få besked om
tjänstgöringsförhållandena och del gäller självfallet i särskilt hög grad dem
med oregelbunden arbetstidsförläggning. Jag vill framhålla att det är
nödvändigt att arbetstidsschema upprättas och företes i god tid i alla de fall
då detta är möjligt. Även här vill jag hänvisa till att den nya
medbestämmandelagen bör kunna verksamt bidra till att överenskommelser kommer
till stånd i större utsträckning än f. n.
Arbetstidsreglerna i arbetarskyddslagen har
karaktären av tvingande bestämmelser som skall garantera viss minsta ledighet
åt arbetstagarna. Allmänt torde kunna sägas att regleringen i en ny lag om
arbetsmUjön bör formas med beaktande av såväl bestämmelsemas funktion att
direkt förebygga ohälsa och olycksfall som deras roll i det sociala mönstret i
övrigt. En sådan helhetssyn behöver inte hindra att vissa arbetstidsregler har
karaktären av minimibestämmelser. För att kunna ställa upp garantier men
samtidigt uppnå en flexibilitet som svarar mot nutidens varierande
förhållanden i olika delar av arbets- och samhällslivet är det dock önskvärt
att lätta på den nuvarande lagens inställning att avsteg från reglerna bara
skall kunna ske efter myndighetsdispens. Möjligheter till avvikelse från lagens
regler genom kollektivavtal är därvid den mest närliggande utvägen. I frågor om
arbetstidsförläggningen, som allmänt sett har så stor betydelse för den
enskilde arbetstagarens upplevelse av sin arbetssituation bl. a. på grund av
att besluten oftast gäller lokala förhållanden, stämmer ett system med dispositiva
regler bättre än absoluta arbetstidsvillkor överens med arbetstagarnas anspråk
på medverkan och inflytande. Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag
sålunda att möjligheter bör införas för fackförbund eller motsvarande att
kolleklivavtalsvägen medverka till en arbetstidsordning som i vissa avseenden
innebär avvikelse från vad som generellt skall gälla enligt arbetsmiljölagen.
Att skyddssynpunkter skulle komma att eftersättas med ett sådant system torde
inte behöva befaras. Redan i dag spelar arbetstagarsidans ställningstagande en
huvudroll när frågor om avsteg från arbetarskyddslagens natt- eller
veckovileregler skall avgöras. Jag vill också erinra om att bestämmelserna i
arbetstidslagen nästan genomgående är av dispositiv natur.
Jag har i det föregående förordat undantag från
arbetstidsreglerna för s. k. okontrollerbart arbete (avsnitt 20.2.8). Dessa
regler bör inte heller gälla beträffande elever, vårdtagare och värnpliktiga
(avsnht 20.2.4. 20.2.5 och 20.2.6). Att arbetstidsreglerna inte är tillämpliga
på företagares eget arbete ligger i sakens natur. Beträffande arbetstiden vid
vägtransport och luftfart krävs särskilda överväganden. Jag återkommer till
detta i det följande.
Prop. 1976/77:149 304
20.6.2
Raster
Arbetarskyddslagens definition på rast bygger på
att arbetstagaren under arbetsuppehållet som ej ingår i arbetstiden skall
helt frigöras från sina arbetsuppgifter. Däri ligger bl. a. att arbetstagaren
ej skall behöva stanna kvar på arbetsstället under uppehållet. Uppehållets varaktighet
skall vara bestämd på förhand. Dessa krav bör enligt arbets-miljöutredningens
förslag i allt väsentligt fasthållas.
Gällande lag kräver rast om arbetstagaren utför
arbete under minst sex timmar av dygnet. För att få en klarare konstruktion har
utredningen föreslagit att i arbetsmiljölagen föreskrivs att ett arbete inte
får pågå mer än visst antal timmar i sträck. Vidare har med hänvisning till
allmänna arbetsmedicinska synpunkter föreslagits att tidsgränsen sänks tUl fem
timmar. Som ett särskilt skäl har därvid åberopats att sex timmars arbetsdag
kan bli en realitet för allt flera grupper och att det är önskvärt att även en
arbetsdag av denna längd inrymmer rast. I fråga om rasternas antal, längd och förläggning
har utredningen i saklig överensstämmelse med nuvarande bestämmelse
föreslagit att i arbetsmiljölagen föreskrivs att rast i dessa avseenden skall
vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.
Enligt arbetarskyddslagen kan rast bytas ut mot
måhidsuppehåll på arbetsplatsen om det är oundgängligen påkallat med hänsyn
till arbetsförhållandena. Denna möjlighet har bibehållits i
utredningsförslaget. Samtidigt har i den föreslagna bestämmelsen slagits fast
rådande praxis att sådant måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.
Nuvarande lagstiftning och utredningens lagförslag
medger tillfälligt undantag från kravet på rast vid sjukdomsfall eller annan
oförutsedd händelse. Utredningen har påpekat att den gällande bestämmelsen innebär
att rast helt kan slopas i de aktuella situationema. I stället bör enligt
utredningen föreskrivas att rast i avsedda faU kan utbytas mot måltidsuppehåll
vid arbetsplatsen.
Avsteg från rastbestämmelsen kan enligt
utredningsförslaget göras kollektivavtalsvägen eller genom myndighetsdispens.
Utredningen har betonat att dispensinstitutet bör fungera enbart som en
säkerhetsventil för undantagsfall när speciella omständigheter kan åberopas och
kollektivavtalsvägen inte står öppen. Dispens från huvudregeln för rast bör
enligt utredningen kunna förbindas med villkor om måltidsuppehåll på
arbetsplatsen.
Det stora flertalet remissinstanser har godtagit
den föreslagna regleringen av raster.
För egen del vill jag framhålla att de motiv som
ligger bakom arbetarskyddslagstiftningens generella bestämmelser om raster och
arbetspauser är av arbetsmedicinsk art. Ytterst har det gällt att nedbringa antalet
olycksfaU i arbetet och att minska antalet sjukdomsfall som har sitt
Prop.
1976/77: 149 305
ursprung i arbetslivet. När man i dag diskuterar grunderna
för rast- och pausbestämmelserna i arbetarskyddslagstiftningen måste vidare
beaktas de höga krav på effektivitet som numera råder på de flesta håll i
arbetslivet och som lätt kan skapa negativa stressymtom hos arbetstagarna.
Utan tvivel bidrar arbetsuppehållen generellt sett till att minska både de
fysiska och psykiska påfrestningarna på arbetstagarna. Vid ställningstagande
till reglerna om raster och pauser bör de kortare arbetsuppehållen alltså ses
som faktorer som inverkar positivt på hälsa och arbetsförmåga i vidaste mening.
Mot denna bakgrund vill jag ansluta
mig till vad utredningen har föreslagit i fråga om reglering av raster i
arbete. Arbetsmiljölagens rast-bestämmelser bör utformas i enUghet härmed (4
kap. 1, 2, 7 och 8 §§). Det fömtsatts att den närmare regleringen av
arbetsuppehållen sker avtalsvägen.
Utredningen har funnit vissa belägg
för att tillämpningen ute i arbetslivet av rastbestämmelserna inte är helt
tillfredsställande. Enligt SFO bör i arbetsmiljölagen slås fast att rast efter
fem timmars arbete alltid skall ha en längd av minst 30 minuter. Jag har med
hänsyn härtill övervägt om inte lagstiftningen bör direkt ange en minimilängd
av rast. En sådan reglering skulle dock enligt min mening bli onödigt stel och
dessutom kunna få normerande verkan utöver vad som åsyftas och därigenom leda
till inskränkning av raster som är längre än det minimum som regeln anger. Med
det ökade medvetande om arbetsmiljöns betydelse som har vuxit fram anser jag
att det finns anledning att utgå från att även rastfrågoma kommer att
uppmärksammas i högre grad. Detta torde komma att medföra bättre tillgodoseende
av kravet på tillfredsställande längd och utläggning av arbetsuppehåUen. I
likhet med utredningen vill jag dock särskilt framhålla att det inte med fog
kan påstås att de skäl som talar för avbrott i arbetet för rast är mindre tungt
vägande vid skiftarbete än vid andra arbetsformer.
Socialstyrelsen har i sitt
remissvar anfört att det är angeläget att kostfrågor och måltidsmiljö
betraktas som en viktig del av arbetsmiljöfrågorna. Enligt styrelsen bör
möjligheten att byta ut rast mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen tillämpas
med yttersta restriktivitet. Jag delar denna uppfattning. Anledningen till att
jag inte vill förorda krav på dispens för utbyte är emellertid bl. a. den
administrativa omgång som måste vara förenad därmed. Den aktuella
kontrollfrågan bör enligt min mening i stället vara en angelägenhet där
ställningstagandena i främsta rummet får ske hos de fackliga organisationerna.
I linje härmed står att möjlighet öppnas till utbyte efter överenskommelse i
kollektivavtal.
20.6.3 Pauser
Med arbetspaus förstås i
arbetarskyddslagen ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet, som
anordnas i syfte att bereda arbetsta-
20 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 306
gare avkoppling från detta och som inte är att hänföra
till rast eller måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Arbetspauser av behövligt
antal och lämplig längd och förläggning skall enligt arbetarskyddslagen under
vissa förutsättningar beredas arbetstagaren under arbetstiden. Detta gäller
vid arbete som på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller av
annan orsak kräver ihållande anspänning eller annars är särskilt påfrestande.
Enligt utredningen ger
pausbestämmelsen i arbetarskyddslagen en alltför snäv infallsvinkel för
tillämpningen. Det nuvarande kravet på ihållande anspänning eller särskUt stor
påfrestning har sålunda ansetts inte böra vidhållas. Utredningen har föreslagit
att i arbetsmiljölagen föreskrivs att särskilda arbetspauser utöver raster
skall anordnas i den utsträckning som det är påkallat med hänsyn till arbetsförhållandena
och att pausernas längd och förläggning skall anges på förhand så noga som
omständigheterna medger.
Remissinstanserna har i stort sett
anslutit sig till utredningens förslag om pausbestämmelser. TCO har dock ansett
att av arbetsmUjölagen bör framgå att alla anställda har rätt att få koppla av
kortare stunder under arbetsdagen.
Även enligt min mening är den
nuvarande pausbestämmelsen alltför snäv. I alla sysslor finns behov av
tillfällig avkoppling genom kortare avbrott då och då under arbetsdagen. Ofta
finns möjligheter till naturliga pauser eller annan omväxUng i arbetet.
Strävan bör vara att organisera arbetet så att arbetstagaren har ett rimligt
mått av frihet att göra arbetspaus när han fysiskt eller psykiskt känner behov
därav. Detta följer av de förordade grundläggande bestämmelserna om
arbetsmiljöns beskaffenhet. Trots denna inriktning på att lösa problem om
anpassningen av arbetet i första hand genom andra arbetsorganisatoriska åtgärder
än anordnande av särskilda pauser torde det för överskådlig tid framöver komma
att finnas åtskilUga slag av arbeten där önskvärda möjligheter tUl omväxling
saknas eller är starkt begränsade. För sådana fall bör en ordning med särskilt
bestämda pauser tillämpas. Vid bedömningen av pausbehovet skall i enlighet med
tidigare förordade bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter beaktas även
sådana förhållanden som att arbetet i fråga är avsett att utföras av äldre
eller handikappade arbetstagare.
Jag delar sålunda i stort sett
utredningens uppfattning när det gäller utformningen av pausbestämmelser i
arbetsmiljölagen. Jag anser emellertid att av lagen bör klart framgå att de
anställda har rätt till arbetspauser även när arbetet är av den art att
särskilda arbetspauser inte behöver läggas ut på förhand. Arbetsmiljölagen bör
utformas i enlighet med dessa överväganden (4 kap. 3 §).
Med angivna utgångspunkter får den
närmare bestämningen av när särskilt paussystem skall tillämpas liksom av
pausernas antal och längd i
Prop.
1976/77:149 307
första
hand ske avtalsvägen. Det skall emellertid vid behov ankomma på
tillsynsmyndighet att ge råd och vägledning samt i sista hand ta ställning
rörande tillämpningen i det särskilda fallet. Som hittiUs kan det för vissa
arbetsuppgifter även bli aktuellt att meddela generella verkstäUighetsföreskrifter.
20.6.4
Ledighet för nattvila
Frågor
om nattarbetsförbud och maximering av arbetstid
Arbetarskyddslagen föreskriver att arbetstagare
skall ha behövlig ledighet för nattvila och att tiden mellan kl. 24 och 5
skall ingå i ledigheten. Från förbudet får avvikelse ske i vissa angivna fall.
ArbetsmUjöutredningen har efter en genomgång av
olika utredningar m. m. om former för arbetstidsförläggning och av
arbetsmedicinska och arbetssociologiska forskningsresuUat på området förordat
att den allmänt restriktiva syn på nattarbete som finns bakom
arbetarskyddslagens bestämmelser i frågan bibehålls i arbetsmiljölagen.
Nuvarande bestämmelser om ledighet för nattvila och förbud mot nattarbete
mellan kl. 24 och 5 har i utredningsförslaget förts över till den nya lagen.
Vidare har utredningen efter ingående överväganden av de problem som finns i
samband med långa arbetspass kommit fram till att någon tillfredsställande
lösning inte skulle uppnås genom införande av en särskUd dygnsmaximiregel i
arbetsmiljölagen.
TCO har krävt att tiden mellan kl. 22 och 6 skall
ingå i ledigheten. EiUigt LO bör en dygnsmaximering av arbetstiden skrivas in i
arbetsmiljölagen. Även SACO/SR kräver att lagförslaget kompletteras med en
särskild dygnsmaximiregel och rekommenderar att 16 timmars sammanhängande
arbetspass skall utgöra den längsta tillåtna arbetstiden per dygn. Statens
personalnämnd och något yrkesinspektionsdistrikt har också förordat en föreskrift
om begränsning av dygnsarbetstiden. Remissinstanserna har i övrigt i huvudsak
godtagit utredningsförslaget i dessa delar.
När det gäller att ta ställning till vilka regler
om ledighet för nattvila som bör ingå i arbetsmiljölagen vill jag först konstatera
att betydande tekniska, ekonomiska och sociala förändringar har skett under de
senaste decennierna. Näringslivet har i successivt ökande utsträckning blivit
baserat på högmekanisering och stordrift. Rationaliseringssträvanden har satt
sin prägel på de flesta verksamhetsområden. Ett framträdande drag i
samhällsbilden har också varit den starka utbyggnaden av en del
servicefunktioner. Härmed har man bl. a. velat tillgodose de större anspråken
på kontinuerlig tillgång på vissa slag av tjänster. Utvecklingen har fört med
sig att arbetstagama i ökad omfattning blivit sysselsatta nattetid, oftast i
mer eller mindre regelbunden skiftgång.
Av utredningens genomgång synes framgå att vidgade
arbetsmedicinska och arbetssociologiska erfarenheter bestyrker att en rad
nackde-
Prop.
1976/77:149 308
lar
i fysiologiskt, psykologiskt och socialt hänseende kan vara förenade med natt-
och skiftarbete. Man har också fått ytterligare belysning av hur vissa sådana
olägenheter kan få betydelse för hälsotillståndet hos de natt- och
skiftarbetande. Den arbetsvetenskapliga expertisen torde stå ganska enig bakom
rekommendationer om begränsning av nattarbete till faU där sådant arbete är
starkt motiverat av arbetsuppgifterna. När nattarbete utförs bör enligt
rekommendationerna stor uppmärksamhet fästas vid riskerna för hälsostörningar
med direkt eller indirekt anknytning tiU arbetsformen. Olika förebyggande
åtgärder anvisas för att så långt som möjligt reducera olägenheterna av natt-
och skiftarbete. Hälsoundersökningar såväl vid anställningens början som
regelbundet under anställningen anses här vara en viktig punkt. En annan är
att vid planering av skiftgång skapa förutsättningar för att de nattarbetandes
sömnbehov skall kunna bli tillgodosett. Frågor som gäller arbetstagarnas
bostadsför-håUanden, mathållning m. m. kommer också in i bilden. De förebyggande
insatserna bör utformas med beaktande av de stora variationer som kan råda
mellan olika arbetstagares förmåga att finna sig till rätta med nattarbete.
Arbetsmiljölagens bestämmelser om ledighet för
nattvila måste även enligt min mening bygga på att det från samhällets synpunkt
är önskvärt att nattarbete i möjUgaste mån undviks. Sådant arbete är i
allmänhet mer betungande än arbete på dagen. I regel för det med sig
olägenheter för arbetstagarna, såsom omställningar i kroppsfunktionerna,
minskade möjligheter till ostörd sömn, oregelbundna måltidsförhållanden och
störningar i hemlivet och övriga viktiga sociala funktioner. Samtidigt måste
beaktas att arbete nattetid inte kan undvikas inom vissa sektorer av
samhällslivet.
Det är uppenbart att tidigare redovisade
rekommendationer i fråga om natt- och skiftarbete bara i begränsad omfattning
kan fångas upp inom ramen för generella lagbestämmelser. Jag vill framhålla att
beaktande av rekommendationerna i stor utsträckning är en uppgift som ankommer
på företagshälsovården och personalfunktionerna inom företag och förvaltningar.
I avsnitt 20.5.6 har jag emellertid förordat regler i arbetsmiljölagen som ger
möjligheter för arbetarskyddsmyndighetema att ställa krav på
läkarundersökningar även av de ifrågavarande arbetsta-gargmpperna. Dessutom bör
enligt min mening en gmndläggande reglering av nattarbetet ha sin plats i
arbetsmiljölagstiftningen. Bestämmelserna bör, liksom hittills, ge uttryck för
den i samhället förhärskande grundsynen på nattarbete och tjäna som grund för
ett system som erbjuder en tillfredsställande kontroll över att nattarbete
inte tillgrips i andra fall än då det är försvarligt från alhnän synpunkt. Det
finns i detta sammanhang också skäl att framhålla vikten av att arbetstagarna
får den behövliga ledigheten för att vara utvilade när nattarbete påbörjas samt
för återhämtning efter utfört nattarbete. Jag vill i anslutning härtill
Prop.
1976/77: 149 309
också
erinra om att kravet på behövlig ledighet för nattvila inte tar sikte enbart på
de egentliga nattimmarna utan också innefattar begränsningar i möjligheterna
att anlita arbetstagare till morgon- och kvällsarbete.
Remissinstanserna har ägnat stor uppmärksamhet åt
frågan om begränsning av dygnsarbetstiden. Önskemål härom fördes fram från arbetstagarhåll
redan i samband med tillkomsten av allmänna arbetstidslagen, i vilken lag den
äldre arbetstidslagstiftningens regler om s. k. dygnsmaximum inte har någon
motsvarighet. Det är att märka att den tidigare dygnsmaximeringen enbart avsåg
den ordinarie arbetstiden och således inte utgjorde hinder för uttag av
övertid vid sidan av den ordinarie dygnsarbetstiden. Skyddet i
arbetstidslagstiftningen mot anhopningen av arbetstid under ett dygn varierade
dessutom mellan olika verksamhetsområden och arbetsformer. Skiftarbetande och
alla arbetstagare som ej omfattades av den äldre arbetstidslagstiftningen
lämnades inte ens formellt något skydd.
Nyligen har en arbetsgrupp vid
arbetsmarknadsdepartementet gjort en genomgång av arbetstidslagens tillämpning
(Ds A 1975: 3). Arbetsgruppen har inte funnit något belägg för att
avtalsbestämmelser om dygnsmaximum som fanns under äldre
arbetstidslagstiftnings giltighetstid har slopats eller ersatts av nya
maximiregler som medger längre dygnsarbetstid än enligt tidigare avtal.
Visserligen har noterats att avsaknaden av dygnsmaximumregler i lag ger upphov
tiU svårigheter på vissa områden när man på arbetstagarhåll önskar att i avtal
få ta in bestämmelser om den ordinarie arbetstiden per dygn. Det finns emellertid
inte något material tillgängligt som ger vid handen att slopandet av
dygnsmaximeringen i arbetstidslagstiftningen har fått ogynnsamma följder i
skyddshänseende för arbetstagarna. Att negativa hälsomässiga konsekvenser
uppstått kan synas mindre troligt med hänsyn till att en allmän förkortning av
den ordinarie arbetstiden har genomförts i anslutning till den nämnda
dygnsregleringens upphävande. Mera anledning till oro skulle enligt min
uppfattning kunna firmas om arbetstidsförkortningen hade lett till eller kan
antas leda tiU en övergång till fyradagars arbetsvecka. Hittills torde utvecklingen
inte nämnvärt ha gått i den riktningen. Riksdagen tog år 1971 (SoU 1971: 34)
bestämt avstånd från tanken härpå. Uttalanden som sedermera gjorts i debatten
om en framtida arbetstidsförkortning visar också att man på de allra flesta håU
är inställd på att framför allt söka uppnå en minskning av den dagliga arbetstiden.
Från arbetstagarhåll har emellertid förts fram
kritiska synpunkter på vissa former av ordinarie arbetstidsförläggning som
inrymmer periodvis återkommande långa arbetsskift bl. a. för att möjliggöra
längre sammanhängande ledigheter. Det torde inte i första hand vara rena
skyddssynpunkter utan i stället mera allmänt sociala överväganden som ligger
bakom dessa synpunkter. Problem av den art som här antyds är med
Prop. 1976/77:149 310
nuvarande
forsknings- och erfarenhetsunderlag på arbetstidsområdet enligt min mening
knappast ägnade för genereUa lösningar efter en i lag närmare föreskriven
modell. I stället synes lagstiftaren få inrikta sig på att försöka ge stöd åt
att arbetstiden för varje arbetsställe eller arbetsenhet uUäggs på sätt som
bäst svarar mot arbetstagarnas sammanvägda önskemål. Den nya lagen om
medbestämmande i arbetslivet bör enligt min mening kunna bli av stor betydelse
i detta sammanhang.
Frågan om ett dygnsmaximum för arbetstiden har
vidare tagits upp med hänvisning till att arbetspassen inte sällan är längre än
vad som kan försvaras från allmän hälsosynpunkt. Vad som här aktualiseras är en
begränsning som främst tar sikte på den totala dygnsarbetstiden, dvs. summan
av ordinarie arbetstid och övertid och i vissa fall även jourtid. Jag vill i
anslutning härtill framhålla att en generell begränsning av arbetstiden till
ett visst antal timmar per dygn skulle innebära en stelare ordning än som
innefattas i nuvarande nattvilereglering, särskilt om man tänker sig att
bibehålla nattarbetsförbudet vid sidan av dygnsmaximeringen. Man kan framför
allt inte bortse från att ett generellt dygnsmaximum rimligtvis fick sättas
relativt högt och därför lätt skulle kunna verka normerande i fel riktning. En
dygnsmaximibestämmelse skulle också framstå som mindre väl förenlig med några
av de bärande tankegångarna bakom arbetstidslagstiftningen, bl. a. synpunkten
att övertid inte skall få användas för en regelbunden förlängning av
normalarbetsdagen.
Med hänsyn till det anförda anser jag att det inte
finns tillräcklig grund för den här diskuterade siffermässigt uttryckta
dygnsbegränsningen av arbetstid. Är läget i visst fall sådant att arbetspassen
är så långa att arbetstagarna inte får möjlighet till den vUa som är nödvändig
från allmän hälsosynpunkt, kan tillsynsmyndigheterna ingripa redan på grund av
bestämmelsen om behövlig ledighet för nattvila. Vidare finns numera
medbestämmandelagen som en betydelsefull motvikt om arbetsgivare söker driva
fram arbetstider som arbetstagaraa upplever som alltför långa.
Frågan om maximering av arbetstiden är viktig och
har många aspekter. Jag har därför här ganska utförligt uppehållit mig vid
detta spörsmål. Jag vill nu återgå tiU att diskutera den närmare utformningen
av arbetsmiljölagens regler om ledighet för dygnsvUa. Tidigare har jag påpekat
den utbredning olika former av nattarbete faktiskt har i vårt samhälle. Mot
denna bakgrund och med hänsyn till att praktiska möjligheter knappast finns
att genomföra någon radikal beskärning av nattarbetet skulle ett alternativ
kunna vara att utforma regler som tar sikte på dygnsvUa i stället för på
nattvila. A andra sidan kommer den fortsatta restriktiva hållning till
nattarbete som jag förordar bäst till uttryck om principförbudet får kvarstå.
En bedömning av nattarbetsförbudet måste vidare ske under hänsynstagande tUl de
möjligheter till avvikelse som
Prop.
1976/77:149 311
regleringen ofrånkomligen måste innefatta och som gör att
förbudet enligt huvudregeln inte framstår som så kategoriskt.
Med hänsyn till det anförda anser jag, i likhet med
utredningen och remissinstansema, att regeln om att arbetstagare skall ha behövUg
ledighet för nallvila bör kunna föras över till arbetsmiljölagen (4 kap. 5 §
första stycket). Detsamma bör gälla föreskriften om att tiden mellan kl. 24 och
5 skall ingå i ledigheten. Jag vill understryka att sistnämnda bestämmelses
uppgift naturligtvis inte är att ange det minsta antal timmar som uppfyller
kravet på behövlig ledighet. De fem timmarna mellan kl. 24 och 5 kan inte ens
tillfälligtvis anses utgöra ledighet av tillräcklig varaktighet. Att som
någon remissinstans föreslagit utsträcka tiden med tre timmar skulle enligt
min mening knappast göra någon större skillnad härvidlag. Bakom den valda
tidsrymden ligger bl. a. synpunkten att tvåskiftsarbetet till största delen
inte skall beröras av nattarbetsförbudet. Synpunkten bör kunna godtas också i
dag, eftersom tvåskiftsar-bete som regel inte anses leda till allvarligare
mbbningar i normala dygnsrytmförhållanden. Viktigt är också att
nattarbetsförbudet med nuvarande ordning inte behöver inkräkta på utrymmet för
raster vid två-skiftsarbete.
Möjligheter till avvikelse från nattarbetsförbudet
Arbetarskyddslagen innehåller en
bestämmelse om genereUa undantag från nattarbetsförbudet i fall där visst
arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild
omständighet måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före kl. 5 och
efter kl. 24.
Utredningen har föreslagit att den
generella undantagsbestämmelsen tas upp även i arbetsmiljölagen. Av
remissinstanserna har TCO och SACO/SR ansett att bestämmelsen bör slopas.
Jag har nyss påpekat att nattarbetsförbudet måste ses mot
bakgrund av vilka möjligheter som finns till avvikelse. Erfarenheterna synes
inte ge vid handen att den nuvarande undantagsregeln fått en alltför utbredd
tillämpning. Inte heller synes regeln ha vållat allvarligare tolkningssvårigheter.
I sammanhanget kan erinras om att det i rättstillämpningen hos
arbetarskyddsstyrelsen under årens lopp utbildats hållpunkter och riktlinjer
för bedömningen av undantagets närmare innebörd.
I överensstämmelse med de allmänna synpunkter
som jag har anfört i avsnitt 20.6.1 bör enligt min uppfattning möjlighet
införas att göra avsteg från nattarbetsförbudet genom kollektivavtal (4 kap. 7
§ arbetsmiljölagen). Det skulle emellertid innebära svåröverskådliga
konsekvenser om man valde att helt slopa den generella undantagsregeln med
hänvisning till möjligheten att träffa kollektivavtal om avsteg. Undantagsregeln
berör framför allt många samhällsviktiga arbetsuppgifter beträffande vilka
tidsramen i stort för arbetets utförande måste anses given. Som exempel kan
nämnas servicefunktioner inom vårdsektorn och kommuni-
Prop. 1976/77:149 312
kationsväsendet
samt arbeten inom den kontinuerliga driften i processindustrin. Liksom
utredningen gör jag sålunda den bedömningen att undantaget för arbeten, som
med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskUd omständighet
måste utföras nattetid, bör föras över tiU arbetsmiljölagen (4 kap. 5 § andra
stycket).
Dispens från nattarbetsförbudet kan enligt vad som
föreskrivs i arbetarskyddslagen ges såväl när särskilda skäl föranleder
därtill som när det stora flertalet av de arbetstagare som skulle beröras av
medgivandet finner detta önskvärt och ohälsa eller överansträngning inte
skäligen kan befaras uppkomma därigenom.
Utredningen har föreslagit att dispens skall kunna
ges när särskilda skäl för avvikelse kan åberopas. Som fristående dispensgrund
har däremot inte upptagits att dispensansökningen tillstyrkts från
arbetstagarsidan. Remissyttrandena innehåller inga erinringar i dessa
avseenden.
En invändning som kan riktas mot dispensregleringen
i nuvarande utformning är att arbetarskyddsstyrelsen får alltför många ärenden
att handlägga som är av väsentligen formell art med hänsyn till att tillstyrkan
föreligger från arbetstagarsidan. En utväg att söka begränsa denna nackdel är
att låta respektive arbetstagares fackliga organisation få möjlighet att
avtala om avsteg från nattarbetsregleringen. Jag förordar som nyss har nämnts
att sådan möjlighet införs i arbetsmiljölagen. Detta innebär emellertid inte
att jag anser att en dispensregel skulle bli obehövlig framdeles. Hänsyn måste
tas till att det finns en del oorganiserade arbetsgivare och arbetstagare, för
vilka avsteg från nattarbetsförbudet inte bör kunna ske genom avtal men som
likväl kan behöva göra avvikelse under särskilda förhållanden. Det kan heller
inte antas att möjligheten att avtala kollektivt om avsteg kommer att utnyttjas
på alla ställen där detta är tänkbart. Liksom utredningen förordar jag därför
att dispens skall kunna ges när särskilda skäl för avvikelse kan åberopas men
föreslår inte som fristående dispensgrund att dispensansökningen har tillstyrkts
på arbetstagarsidan (4 kap. 8 § arbetsmiljölagen). Avsikten är således att
dispensinstitutet bara skall komma till användning under speciella
förhållanden.
Arbetarskyddslagen gör ytterligare två undantag
från nattarbetsförbudet. Det ena gäller nödfallssituationer, då arbetstagare
får användas till arbete mellan kl. 24 och 5 i den utsträckning som behövs med
hänsyn till de speciella omständigheterna. Utredningen har ansett att
nödfallssituationerna inte behöver regleras särskilt utan bör kunna inrymmas
under det allmänna undantaget för arbete som med hänsyn till annan särskild
omständighet än arbetets natur eller allmänhetens behov måste utföras
nattetid. Jag delar utredningens uppfattning i detta avseende.
Det andra här avsedda undantaget gäller
arbetstagare i överordnad ställning. Sådan arbetstagare får användas till
arbete mellan kl. 24 och 5 där så anses påkallat.
Prop. 1976/77: 149 313
Utredningen har föreslagit att i arbetsmiljölagen
inte görs något särskilt undantag för arbetstagare i överordnad ställning.
Därvid har hänvisats till att det föreslagna undantaget för s. k.
okontrollerbart arbete i viss utsträckning kan tillämpas inom området och att
det dessutom här bör finnas visst utrymme för det generella undantaget från
nattarbetsförbudet. I övrigt har åberopats möjligheterna att avtalsvägen eller
i sista hand dispensvägen undanta vissa arbetstagare.
Remissinstanserna har godtagit förslaget på denna
punkt. SAF har samtidigt framhållit att det är nödvändigt atl reglerna om
generellt undantag från nattarbetsförbudet ges en liberal tolkning vad avser
tiUämpningen på anställda i företagsledande och jämförlig ställning.
Även jag anser att den nuvarande idsträckta
undantagsregeln beträffande arbetstagare i överordnad ställning bör slopas.
Som jag tidigare har framhållit bör tillämpningsområdet för den nya lagen göras
så vidsträckt som möjligt. Att härvid göra en kategoriindelning i lagen med
utgångspunkt i arbetstagarens ställning synes främmande med nutida betraktelsesätt.
Väsentligt är att en restriktiv grundsyn på nattarbete slår igenom bland så
många arbelstagargrupper som möjligt. Jag vill samtidigt betona att på sätt
utredningen har framhållit särskilda omständigheter kan föreligga beträffande
vissa mindre grupper av arbetstagare.
20.6.5
Ledighet för veckovila
Arbetstagare skall enligt arbetarskyddslagen
beredas minst 24 timmars sammanhängande ledighet för varje period om sju
dagar. Avvikelse får ske tillfällighetsvis när särskilt förhållande påkallar
undantag. Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till söndag. Från dessa
bestämmelser kan arbetarskyddsstyrelsen ge dispens.
Utredningen har föreslagit att
arbetarskyddslagstiftningen alltjämt skall ta upp grundläggande bestämmelser om
regelbunden sammanhängande veckovila. För att få en överblick över hur pass ingripande
en höjning av minimigränsen skulle vara i praktiken har utredningen gjort vissa
undersökningar. Därvid har framkommit att en 36-timmarsregel skulle skapa
problem främst vid kontinuerlig drift i industrin samt inom vårdområdet,
trafikväsendet och vissa slag av vakt- och tiUsynsarbeten. I flertalet fall
skulle en 30-timmarsgräns inte leda till komplikationer. Utredningen har
föreslagit att veckovilans längd i arbetsmiljölagen bestäms till minst 30
timmar. Ledigheten skall såvitt möjligt förläggas tUl veckoslut. Den nuvarande
undantagsbestämmelsen har föreslagUs utformad som en nödfallsbestämmelse som
godtar avvikelse bara när de särskilda förhållandena inte har kunnat fömtses.
Möjlighet till avvikelse genom kollektivavtal eller myndighetsdispens har
föreslagits på samma sätt som beträffande övriga arbetstidsbestämmelser i
lagförslaget.
Vid LO:s arbetsplatsremiss har en dominerande del
av deltagarna krävt 48 timmars veckovila. LO har tiUagt att det bör
understrykas att
Prop. 1976/77: 149 314
veckovilan
i möjligaste mån skall förläggas till veckoslut. Även TCO har krävt att
arbetsmiljölagen anpassas till femdagarsveckan. TCO har dessutom ansett att
veckovilan inte skall kunna läggas ut som ledighet i början eller slutet av en
fjortondagarsperiod. SACO/SR har betonat att även jourtid och s. k.
beredskapstid skall anses avbryta viloperiod. A andra sidan har postverket
ansett att i arbetsmiljölagen bör anges att sammanlagd ledighet för två
sjudagarsperioder skall få avkortas med högst sex timmar till lägst 54 timmar.
SAF har påpekat att den av utredningen föreslagna bestämmelsen skulle försvåra
möjligheterna till kontinuerligt treskiftsarbete. Kommunförbundet har
framhållit att en ökning från 24 till 30 timmars veckovila kan medföra problem
i vissa lägen, som dock bör kunna bemästras, men har tillagt att en utvidgning
till 36 timmar skulle medföra stora administrativa och ekonomiska svårigheter,
framför allt inom vårdområdet och trafikväsendet.
Till en början vill jag konstatera att det helt
övervägande antalet arbetstagare i vårt land har fem dagars arbetsvecka på
grund av avtal eller utbildad sedvana. För de flesta är lördags- och
söndagsdygnen arbetsfri tid. Med den fortgående utvecklingen mot ökad fritid
har arbetarskyddslagens garanti för minst 24 timmars sammanhängande veckoledighet
kommit att få minskad betydelse. Lagen återspeglar inte den fritidsstandard
som är rådande i samhället. Samtidigt med att arbetstidsförkortningarna har
förbättrat arbetstagarnas fritidsförhållanden har dock arbetstidsmönstren i
samhället blivit mera varierande och flexibla. Nya typer av
arbetstidsförläggning har uppstått bl. a. i anslutning till önskemål om ökat
kapacitetsutnyttjande inom varuproduktionen och i samband med anspråk från
medborgarna på service i olika avseenden under olika tider av dygnet. Enligt
min mening kan man inte avvara ett lag-stadgat grundskydd för regelbunden
veckovila. Behovet av veckovileregler måste samtidigt ses i belysning av att
arbetstidslagen redan ger de allmänna maximinormerna för veckoarbetstiden.
Dessa normer är i dag bestämda så, att de korresponderar mot en ledighet för de
flesta arbetstagare om normalt två hela dygn per vecka. Genom arbetstidslagen
finns således ett instrument som kan sägas ge indirekt uttryck för vad som
enligt allmän uppfattning bör vara förhärskande i fråga om veckoledighet. Av
detta anser jag följa att veckovilereglerna inte behöver ha detta syfte.
När det gäller att bedöma hur lång den minsta
sammanhängande ledigheten enligt arbetarskyddslagstiftningen bör vara torde
det som utredningen har framhållit vara svårt att finna några direkta
hållpunkter i arbetsmedicinska forskningsresultat. Det finns emellertid skäl
som talar för att den allmänna utvecklingen i fråga om arbetstagarnas
fritidsförhållanden bör få återverkningar i form av en höjning av nuvarande
24-timmarsgräns. Man kan här åberopa att den förhärskande värderingen av
fritiden gör att gapet mellan minimiregeln och vad som för det stora
Prop. 1976/77: 149 315
flertalet
arbetstagare är normalt i fråga om veckoslutsledighet inte bör få framstå som
alltför stort. Som en bestämd meningsyttring i detta avseende framstår
resultatet av LO:s arbetsplatsremiss. En lämplig utgångspunkt synes enligt min
åsikt vara att de anställda bör garanteras en fridag i veckan jämte ledighet av
tillfredsställande längd under nätterna före och efter fridagen. En höjning av
minimigränsen till 36 timmar ligger med en sådan motivering nära till hands.
De komplikationer som en grundbestämmelse om 36 timmars veckovila har ansetts
kunna vålla inom vissa verksamhetsområden bör kunna bemästras genom
över-enskonunelser i kollektivavtal eller dispensvägen. Det måste härvid tillses
att möjlighet finns att tillgodose viktiga samhällsintressen och angelägna
servicebehov. Jag förordar på grund av det anförda att veckovilans längd i
arbetsmiljölagen (4 kap. 6 § första stycket) bestäms till minst 36 timmar.
Liksom utredningen anser jag att förläggningen av viloperioden om möjligt bör
ske till veckoslut. En regel härom bör också las upp i lagen.
Gällande arbetarskyddslag kräver inte att
veckovilan skall infalla helt regelbundet, bara att den skall erbjudas för
varje period om sju dagar. Genom sammanföring av ledigheten för två perioder
kring ett veckoskifte eller genom att ledigheten annars föriäggs till olika
veckodagar kan intervallet mellan ledighetstillfällen bli upp till tolv dagar.
Den flexibilitet som sålunda inryms i bestämmelserna svarar mot ett praktiskt
behov inom ett flertal områden, t. ex. där skiftarbete bedrivs med skiftväxling
efter sju dagar. För den enskilde arbetstagaren kan ett sådant system med
längre arbetsperioder vara till fördel med hänsyn tiU hans önskemål om långa
sammanhängande ledigheter. Jag anser att det inte finns tillräckliga skäl att
ändra på bestämmelsernas utformning så alt nuvarande sammanföringsmöjligheter
beskärs.
Innebörden i kravet på sammanhängande ledighet bör också
beröras. Det är självklart att tid då arbete faktiskt utförs av arbetstagaren
bryter viloperioden. Man måste uppenbarligen också till samma kategori hänföra
jourtid enligt arbetstidslagen, dvs. tid då arbetstagaren står till förfogande
på arbetsstället för att vid behov utföra arbete. Med hänsyn till att
arbetstidslagen avgränsar begreppet arbetstid så att beredskapstid (tid då
arbetstagaren inte är skyldig att uppehålla sig på arbetsstället men är beredd
att inom viss kortare tid efter kallelse inställa sig där för att träda i
arbete) faller utanför, skulle kunna hävdas att beredskap inte bryter den
sammanhängande ledigheten. I praxis har emellertid intagits ståndpunkten att
veckovila inte kan åtnjutas samtidigt som arbetstagaren fullgör beredskapstjänst.
Detta ligger väl i linje med den nu diskuterade minimiregleringens syfte att
låta bestämmelsen säkerställa regelbundet återkommande möjligheter till
fullständig avkoppling från arbetet. Starka skäl talar sålunda enligt min
mening för att man bör hålla fast vid nämnda princip.
Prop. 1976/77:149 316
Jag har redan förutskickat att man inte kan undvara
vissa möjligheter till avsteg från den huvudbestämmelse om veckovilan som
fastläggs. Nuvarande lag ger möjligheter tUl undantag från 24-timmarsregeln om
särskilda förhållanden tillfälligtvis påkallar avvikelse. Detta allmänt formulerade
undantag innebär att avsteg får göras utan dispens vid enstaka tillfällen när
t. ex. olycksfall, sjukdom, maskinhaveri, oväntad rubbning i arbetets planering
eller liknande oförutsedda händelser motiverar det. Regeln har gett upphov till
vissa tolkningsproblem i fråga om söndagsarbeten som visserligen återkommer
regelbundet men med långa mellanrum, t. ex. inventeringsarbete vid årsskifte.
Liksom utredningen anser jag att en motsvarighet till den aktuella
undantagsregeln behövs men att den bör utformas som en nödfallsbestämmelse som
godtar avvikelser bara när de särskilda förhållandena inte har kunnat förutses
(4 kap. 6 § andra stycket arbetsmiljölagen).
I likhet med utrednigen anser jag vidare att
möjlighet till avvikelse från veckovilebestämmelserna genom kollektivavtal som
slutits med eller godkänts av central arbetstagarorganisation bör finnas på
motsvarande sätt som beträffande övriga arbetstidsbestämmelser. Detsamma
gäller möjlighet till dispens från tillsynsmyndighet när särskilda skäl
föreligger för avsteg från huvudregeln.
Gällande bestämmelser ger viss rätt till
kompensationsledighet om veckovilan inskränks. En uttrycklig regel härom var
naturlig i ett tidigare skede. Med nuvarande lagstiftning och förhållanden i
övrigt med avseende på arbetstidens längd har utredningen ansett en särskUd
lagregel om kompensationsledighet för fall då veckovilan beskärs vara överflödig.
Jag delar denna uppfattning. I arbetsmUjölagen bör därför inte tas upp någon
motsvarighet till regeln i arbetarskyddslagen.
20.6.6
Särskilda föreskrifter
När det gäller arbetstidens reglering inom
vägtransportområdet är motiven för regleringen inte bara arbetsmiljöskäl.
Därutöver ställs krav som är betingade av att det är nödvändigt att motverka
den fara för trafiksäkerheten som ligger i förares uttröttning. Särskilda
föreskrifter finns därför i kungörelsen (1972: 602) om arbetstid vid
vägtransport, m.m. (ändrad senast 1975: 884), och förordningen (1975: 883) om
arbetsförhåUanden vid vissa internationella vägtransporter.
Bilarbetstids-bestämmelserna innebär en i stort sett mera långtgående reglering
av arbetstidens förläggning än vad som förordas gäUa enligt arbetsmUjölagen.
Dessutom finns särskilda bestämmelser om tillsynen. I vissa avseenden, såsom
när det gäller avlösande förares möjligheter att vid rast lämna fordonet,
råder dock speciella förhållanden inom transportsektom.
Motsvarande synpunkter kan anföras i fråga om
arbetstidens förläggning vid luftfart. Jag vill här peka på att
luftfartsverket i maj 1976 har fått regeringens uppdrag att i samråd med de
danska och norska luft-
Prop.
1976/77:149 317
fartsdirektoraten
och i nära kontakt med företrädare för flygbolagen och den flygande personalens
organisationer utarbeta för de skandinaviska länderna gemensamma regler om
flygsäkerhetsmässigt betingade begränsningar av arbets- och vilotiderna. Bakom
beslutet ligger självfallet att särskilda krav måste ställas när det gäller
reglering av arbetstidens förläggning inom luftfarten.
Med hänsyn till det anförda förordar jag efter
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet att i arbetsmUjölagen (4 kap.
9 §) tas in en bestämmelse av innehåll att regeringen eller
förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, utan hinder av
arbetsmiljölagen kan meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens
förläggning vid vägtransport och luftfart.
20.6.7
Organisatoriska frågor m. m.
Utredningen har konstaterat att frågor om dispens
från arbetarskyddslagens arbetstidsregler f. n. handläggs centralt hos
arbetarskyddsstyrelsen. Detsamma gäller frågor om föreskrifter i anledning av
överträdelse av arbetstidsreglerna. Även ärenden som avser tolkningsutlåtande
beträffande arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser tas i regel upp av
arbetarskyddsstyrelsen. En väsentiig orsak till den sedan gammalt centrala
handläggningen av arbetstidsfrågorna har varit önskemålet att bereda
arbetsmarknadsparterna inflytande på beslutsorganets avgöranden. Sedan
yrkesinspektionen numera byggts ut och försetts med en partssammansatt nämnd
för varje distrikt kan enligt utredningen hävdas att ett huvudskäl för den centrala
handläggningen av arbetstidsfrågorna har fallit bort. För utredningen har det
framstått som följdriktigt att överväga överflyttning av handläggningen av
dispens och andra tillämpningsfrågor avseende arbetstiden till
yrkesinspektionen. Avgörande är att arbetstiden måste ses som en faktor som
skall vägas in i de samlade arbetsmiljöbedömningar som skall göras på gmndval
av den nya arbetsmiljölagstiftningen. Dessa bedömningar skall primärt ske
genom parternas lokala skyddsorganisationer och hos yrkesinspektionen. Med
denna gmndinställning stämmer enligt utredningen nuvarande handläggningsordning
inte så väl överens. Ett problem i sammanhanget har dock ansetts vara att en
överflyttning som avser ärenden enligt arbetsmiljölagstiftningen men ej enligt
arbetstidslagen skapar en icke önskvärd splittring i handläggningen av
arbetstidsfrågoraa. Detta försvårar ett genomförande i nuvarande läge av
decentraliseringstanken. Utredningen har emeUertid föreslagit att regleringen i
arbetsmiljölagen utformas så att möjlighet öppnas att utan ändring där
förverkliga den diskuterade överflyttningen.
Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt remissyttrande
erinrat om att det här rör sig om åtskilliga tusen ärenden årligen och
ifrågasatt om det är lämpligt att överiämna handläggningen av alla dessa
ärenden till yrkesinspektionen. Det finns enligt styrelsen vissa risker för
att detta skulle
Prop. 1976/77:149 318
leda
till icke önskvärda variationer i lagtillämpningen och risk för fördröjning av
ärendena. Även LO har ställt sig tveksam till en överflyttning av
dispensärenden och andra tillämpningsfrågor avseende arbetstiden från
arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen.
För egen del är jag helt ense med utredningen om
att arbetstiden är en viktig faktor som bör vägas in i den samlade bedömning
som bör ske av arbetsmiljön. I de olika fall som behandlas vid de lokala
skyddsorganisationerna och hos yrkesinspektionen är det också nödvändigt att
så sker. Detta hindrar emellertid inte att det vid avgörande av de arbetstidsfrågor
som det här har varit fråga om kan finnas fördelar från enhetlighetssynpunkt
och ur administrativ synvinkel förenade med en central handläggning. Vidare
vill jag erinra om att parterna enligt den föreslagna arbetsmiljölagen får
möjlighet att träffa kollektivavtal om arbetstidsfrågorna och att det här har
ansetts nödvändigt att hänföra avgörandet på arbetstagarsidan till central
organisation. Angeläget är under alla förhållanden att parterna strävar efter
att från myndighets handläggning få bort ärenden där man är ense om avsteg från
arbetstidsbestämmelserna. Det är enligt min mening inte uteslutet att det med
en sådan utveckling kan finnas anledning att efter en tid till förnyat
övervägande ta upp frågan om hos vilken myndighet dispensärenden om
arbetstidsfrågor skall handläggas. T. v. anser jag att man bör ta fasta på
möjligheten att utforma arbetsmiljölagen så att den diskuterade överflyttningen
kan ske utan ändring i lagen. Jag avser att återkomma till frågan om
yrkesinspektionens kompetens i arbetstidsärenden vid behandling av
sanktionssystemet enligt arbetsmiljölagen.
Slutligen vill jag med några ord beröra förfarandet
vid handläggning av dispensärenden. LO och TCO har i sina remissyttranden över
utredningens förslag understrukit att all dispensgivning bör ske i samråd med
berört fackförbund. Med anledning härav vill jag nämna att instruktionen
(1972: 164) för arbetarskyddsstyrelsen genom en nyligen vidtagen
författningsändring (SFS 1976: 459) har ändrats så att yttrande från arbetstagarorganisation
i princip alltid skall föreligga vid prövning av dispensärende om arbetstiden.
När det gäller dispenprövning enligt arbetsmiljölagen bör det enligt min mening
vara huvudregeln att all prövning skall ske i samråd med vederbörande
fackförbund eller motsvarande fackliga organisation. Jag vUl härvid särskilt
hänvisa till den centrala ställning som dessa organisationer bör beredas i
arbetsmiljölagen.
20.7
Minderåriga
20.7.1
Inledning
Bestämmelser om minderårigas arbete har länge
utgjort en viktig del av arbetarskyddslagstiftningen. I nuvarande
arbetarskyddslag och till-lämpningsförfaltningar upptar
minderårigbestämmelserna förhållandevis
Prop. 1976/77: 149 319
stort
utrymme. I dagens svenska samhälle med nioårig skolplikt och en starkt utbyggd
gymnasieskola har dessa bestämmelser inte samma betydelse som förr.
Utredningen har konstaterat att behov dock alltjämt finns av särskilda
skyddsregler för minderåriga i arbetslivet. Även jag anser att vi i en
arbetsmiljölag måste ha bestämmelser som underlag för att ungdomar inte
sysselsätts med göromål som inverkar negativt på deras hälsa och utveckling.
Därvid måste beaktas att minderåriga har bristande erfarenhet för en del
arbetsuppgifter och att deras omdöme och sinnesnärvaro kan vara otillräckliga i
vissa situationer. Även beträffande arbetsuppgifter som i och för sig är
lämpade för minderåriga bör det vara angeläget att bevaka att arbetet inte får
sådan omfattning att det inkräktar på den obligatoriska skolgången eller
behovet av vila och återhämtning.
Särskilda skyddsregler för minderåriga bör enligt
utredningen utformas så att de främjar yrkesutbildningen och inte avskärmar
ungdomar från arbetslivet. Detta har understrukits av remissinstanserna. Också
enligt min mening är det viktigt att bestämmelser om minderårigas arbete
utformas så att de tillåter och om möjligt främjar yrkesutbUdning för i princip
alla slags arbetsuppgifter. Även om bestämmelserna också framdeles har tUl
uppgift att tiUgodose behovet av skydd mot särskilda risker i arbetslivet för
minderåriga, följer inte därav att lagstiftningen generellt skall ge uttryck
för en restriktiv hållning gentemot sysselsättning inom industrisektorn eller
något annat område. De stora ansträngningar som numera görs för att uppnå en
god miljöstandard över lag talar för att man bör undvika att tillämpa ett
speciellt betraktelsesätt på minderårigas arbete inom något visst område.
Regelsystemet får över huvud inte verka så att det avskärmar ungdomen från
inblickar i och närmare kontakt under uppväxtåren med arbetslivet. 1 anslutning
härtill kan erinras om att det blivit allt vanligare att ungdomar efter de
obligatoriska skolårens slut varvar perioder av studier och perioder av
förvärvsarbete. Hänsyn bör således tas till att nya mönster har börjat växa
fram på utbildningsområdet.
De gällande bestämmelserna om minimiålder, om
arbetsbok och läkarkontroll, om farligt arbete och om arbetstid är
komplicerade och svåröverskådliga. Tydligt är att kunskaper om reglerna saknas
på många håll där bestämmelserna är tillämpliga. Efterlevnaden har heller inte
varit tillfredsställande. En del regler ställer f. ö. krav som det inte längre ter
sig nödvändigt att upprätthålla eller som det är svårt att följa i praktiken.
Mot denna bakgmnd har utredningen funnit det vara angeläget att vid
utformningen av arbetsmiljölagens minderårigregler sträva efter överskådlighet
och förenkling och underläUa den praktiska tillämpningen. Jag delar denna
uppfattning som har vunnit stöd hos remissinstanserna.
ArbetsförhåUandena
för barn och ungdomar har sedan länge varit
Prop. 1976/77:149 320
föremål
för internationellt samarbete inom ramen för i första hand Internationella
arbetsorganisationen (ILO) och Europarådet. Ämnet behandlas i ett flertal
internationella konventioner och rekommendationer. Sverige har medverkat i
detta samarbete och har åtagit sig förpliktelser i fråga om lagstiftningen om
skydd för minderåriga. Det är som utredningen har framhållit följaktligen
nödvändigt att vid utformningen av minderårigreglerna i arbetsmiljölagen beakta
innehållet i instrument vartill vårt land gett sin anslutning. Det bör också
undersökas i vad mån reglerna i en år 1973 av ILO antagen konvention om
minimiålder för tiUträde tiU arbete bör komma tiU uttryck i svensk
lagstiftning.
20.7.2
Minimiålder
Minderårig är enligt arbetarskyddslagen den som
inte har fyllt 18 år. Liksom utredningen anser jag att denna gräns bör
bibehåUas i arbetsmiljölagen (5 kap. 1 §). En 18-årsgräns korresponderar mot
bl. a. gällande myndighetsålder och är dessutom vedertagen i internationella
sammanhang.
Arbetarskyddslagens huvudregler när det gäller
minimiålder för tillträde till arbete innebär förbud mot att minderårig
anlitas för arbete om han inte har fyllt 14 år eller under kalenderåret uppnår
denna ålder. Den minderårige skall emellertid också om det inte gäller arbete
under ferietid ha fullgjort sin skolplikt eller fått tillstånd att avsluta
sin skolgång. För industriellt och därmed jämställt arbete är minimiåldern
15 i
stället för 14 år. Med hänsyn till den nuvarande nioåriga obligato
riska skolgången innebär gällande regler i praktiken att gränsen för tUl-
träde tiU arbete i de flesta faU går vid vårterminens slut det kalenderår
då 16-årsåldern uppnås.
Den allmänna minimiåldern för tillträde till arbete
har av utredningen föreslagits bli anpassad till de bestämmelser om skolgång
som nu råder. Enligt den av utredningen föreslagna huvudregeln skall minderårig
således inte få anlitas till arbete före det kalenderår under vilket han
fyller
16 år
eller innan han har fuUgjort sin skolplikt. Jag ansluter mig till
detta förslag, som också har godtagits av remissinstanseraa (5 kap. 2 §
första stycket arbetsmiljölagen). Det kan noteras att en sådan reglering
väl svarar mot de krav som förefintliga intemationella instmment stäl
ler.
Nuvarande arbetarskyddslagstiftning ger ett relativt
stort utrymme åt minderåriga som ej fuUgjort skolgången att ha förvärvsarbete
vid sidan av skolan. Feriearbete är som nämnts undantaget från kravet på fullgjord
skolplikt och här gäller alltså enbart åldersgränsema 14 resp. 15 år. På grund
av generell dispens av arbetarskyddsstyrelsen medges feriearbete i åtskilliga
lätta sysselsättningar för minderåriga som fyllt 13 år. För s. k.
eftermiddagsarbete kan genom dispens göras undantag såväl från kravet på
fullgjord skolplikt som från minimiåldem enligt huvud-
Prop. 1976/77:149 321
bestämmelserna.
I regel medges dispens för högst tolv timmars närmare angivet lätt arbete per
vecka för skolelever som har fyllt eller under terminen fyller 13 år. För
individuella dispenser finns inte angiven någon nedre åldersgräns.
Utredningen har ansett det lämpligt att
skolungdomar får i huvudsak samma möjligheter som hittUls att ta förvärvsarbete
vid sidan av skolarbetet under terminerna och under ferierna. Med hänsyn
härtill har utredningen föreslagit en bestämmelse i arbetsmiljölagen om
undantag från den allmänna minimiåldersregeln. En undantagsreglering med hänsyn
till feriearbete samt eftermiddags- och veckoslutsarbete bör enligt utredningen
ges sådant innehåll att den som ej fullgjort sin skolplikt men fyllt 13 år får
utan särskild dispens sysselsättas i lätt arbete som inte är ägnat att inverka
menligt på den minderåriges hälsa eller utveckling eller på hans skolgång.
Närmare föreskrifter om vilka slag av arbeten som omfattas av undantaget bör
enligt utredningen meddelas av arbetarskyddsstyrelsen, som i anslutning till
sådana föreskrifter bör kunna uppställa generella villkor beträffande arbetstid
och arbetsförhållanden i övrigt.
Utredningen har konstaterat att en
undantagsbestämmelse med en lägsta gräns vid 13 år som ej kan frångås genom
myndighetsdispens innebär viss skärpning vid jämförelse med nuvarande
reglering. Vidare innebär ett genomgående krav på att arbete som minderåriga
skolpliktiga får utföra skall vara lätt och ej ägnat att inverka menligt på
hälsa m. m. en avvikelse från vad som f. n. gäller beträffande feriearbete
enligt arbetarskyddslagen. Utredningen har dock ansett den praktiska
betydelsen av dessa skiljaktigheter inte vara särskilt stor. En allmän
dispensmöjlighet som kopplas till den förordade regleringen synes utredningen
f. ö. inte förenlig med 1973 års ILO-konvention om minimiåldern. Konventionen
irmehåller en lägsta åldersgräns av 13 år. Denna kan endast frångås efter
myndighetsdispens i enskilt fall beträffande arbete som gäller sådana ändamål
som deltagande i artistuppträdande.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat utan
erinran att undantag görs från de föreslagna allmänna minimiåldersreglerna.
Några remissinstanser är emellertid kritiska mot utredningens förslag om en
lägsta gräns vid 13 år som inte kan frångås genom dispens. LRF har krävt att
förslaget kompletteras med en bestämmelse att särskilt lätt arbete får utföras
även av den som inte fyllt 13 år.
Med den positiva syn på ungdomens kontakt med
arbetslivet som jag inledningsvis har deklarerat anser jag det helt klart att
lagstiftningen inte kan få hindra skolungdom från att ha visst förvärvsarbete
på skolfri tid. Fömtsättningen är att det gäller arbeten som är lämpliga för
ungdom och att omfattningen inte blir för stor. Jag förordar sålunda att
minderårig skaU få anlitas till lätt arbete som inte är ägnat att inverka
menligt på den minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång (5 kap. 2 § 21
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 322
andra
stycket arbetsmiljölagen). Härvid förutsätter jag att arbetarskyddsstyrelsen
meddelar närmare föreskrifter om vilka slag av arbeten som här avses samt
beträffande de villkor som bör gälla för arbetets bedrivande. En bestämmelse
som ger stöd för bemyndigande till styrelsen i dessa avseenden bör därför också
införas i arbetsmUjölagen. Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet
bör kunna vara direkt straffsanktionerade.
Liksom en del remissinstanser anser jag emellertid
olämpligt att införa en absolut lägsta gräns för arbete vid 13 år. Barn under
13 år bör visserligen normalt inte få anlitas som arbetstagare ens om det
gäller lätt arbete. Det kan emellertid enligt min mening inte vara rimligt med
ett ovillkorligt förbud mot att vid enstaka tillfällen och under betryggande
former få anlita den som inte har fyllt 13 år till mycket lätta arbetsuppgifter.
För barn kan det utan tvivel vara ett intresse att få tillfälligtvis delta i
t. ex. arbete med jordgubbsplockning under skolferie. Lagen bör inte innehålla
något absolut hinder för sådant arbete. Även i fråga om arbete av barn under 13
år bör därför arbetarskyddsstyrelsen för speciella faU kunna meddela undantag
från den allmänna minimiåldersregeln. För att undvika administrativ omgång bör
också detta kunna ske genom generella föreskrifter enligt det tidigare
förordade bemyndigandet.
Jag vill framhålla att det med nutida sociala
förhållanden mestadels inte ter sig naturligt att som arbetstagare i
arbetsmiljölagens mening betrakta barn som tillfälligt men mot viss ersättning
utför smärre arbetsuppgifter. Det är här regelmässigt inte fråga om
förvärvsarbete i egentlig mening. Väsentligen synes de bedömningar som kan
behöva ske rörande lämpligheten av sådan sysselsättning inte böra ankomma på
arbetarskyddets organ utan kunna göras inom ramen för den allmänna barnomsorgen.
Frågan om ratificering av 1973 års ILO-konvention
får övervägas i särskild ordning med utgångspunkt även i de närmare
föreskrifter som meddelas med stöd av nämnda bemyndigande.
20.7.3
Farligt arbete
Grundtanken bakom arbetarskyddslagens
minderårigregler är att ungdomar inte på grund av arbete skall utsättas för
risker för olycksfall, överansträngning eller annan menlig inverkan på hälsa,
kroppsutveckling eller moral. Arbetsgivare har följaktligen ålagts särskilda
förpliktelser i dessa avseenden. Vidare finns möjligheter för regeringen att
föreskriva särskilda villkor för eller förbud mot användande av minderårig
till vissa arbetsuppgifter. En förutsättning är att synneriig fara föreligger i
något av nämnda hänseenden.
I överensstämmelse med vad utredningen utan erinran
från remissinstanserna har framhållit finner jag att en grundbestämmelse om
arbetsgi-
Prop.
1976/77:149 323
vårens
skyldighet att ägna särskUd uppmärksamhet åt skyddet för minderåriga anställda
inte kan undvaras i arbetsmiljölagen. Möjligheter måste därjämte finnas att
gripa in med generella föreskrifter beträffande sådana sysselsättningar som
anses påtagligt farliga för minderåriga. Det nu gällande villkoret att
synnerlig fara skall föreligga synes onödigt restriktivt och möjlighetema att
gripa in bör därför vidgas. Jag förordar bestämmelser i arbetsmUjölagen av
uinebörd att arbetsgivare skall se till att minderårig arbetstagare inte
anlitas till arbete på sätt som medför risk för olycksfaU eller
överansträngning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
utveckling (5 kap. 3 § första stycket) samt att regeringen eller efter dess
bestämmande arbetarskyddsstyrelsen skall kunna meddela särskilda föreskrifter
om villkor för eller förbud mot att minderårig anlitas till arbete som i dessa
hänseenden medför påtaglig risk (5 kap. 3 § andra stycket).
De föreskrifter beträffande farligt arbete för
minderåriga som har meddelats med stöd av arbetarskyddslagen har till största
delen förts samman i kungörelsen (1966: 521) om förbud att använda minderårig
till vissa arbeten (ändrad 1973: 845). Förbud att använda minderårig till
målningsarbete med blyfärg har dock tagits upp separat i kungörelsen (1949:
210) om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg (ändrad
senast 1974: 973) som gäUer även vuxna arbetstagare. I själva
arbetarskyddslagen har skrivits in ett förbud att använda minderårig till
underjordsarbete i gruva, stenbrott eller jämförlig arbetsplats. Uppbyggnaden
av de närmare reglerna beträffande farligt arbete är således inte enhetlig.
Mera betänkligt är att systemet inte ter sig tUlräckligt smidigt i en tid då
arbetsförhåUandena snabbt ändras till följd av nya tekniska anordningar,
kemiska ämnen, arbetsprocesser och arbetsuppgifter. Främst är att märka att
den praktiskt betydelsefulla minderårigkungörelsen med dess specificerande
förteckning inte kan anpassas till ändrade förhållanden genom beslut av den
centrala arbetarskyddsmyndigheten. För varje behov av ändring i förteckningen
fordras framställning till regeringen och beslut av denna.
Utredningen har mot denna bakgmnd föreslagit att
uppgiften att meddela föreskrifter av den typ som här avses delegeras till
arbetarskyddsstyrelsen. Liksom remissinstansema ansluter jag mig till detta
förslag. Jag avser att förorda att bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen i
berörda avseende lämnas i arbetsmiljöförordningen. Förutsättningarna att hålla
dessa föreskrifter aktuella och i takt med utveckUngen kommer härigenom att
öka. Jag utgår från att arbetarskyddsmyndigheten vid utarbetande av
erforderliga föreskrifter tar de kontakter med partsorganisationer och andra
som förutsätts för att bestämmelserna skall grundas på tillräckligt brett
underlag.
Vid utformningen av de bestämmelser som det sålunda
torde få ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att meddela bör som utredningen har
Prop. 1976/77:149 324
framhållit
bl. a. den frågan aktualiseras i vad mån det är möjligt att med generell
giltighet för minderåriga urskilja arbeten som innebär alltför stora psykiska
påfrestningar. Jag anser vidare att bestämmelserna från arbetarskyddsstyrelsen
bör kunna omfatta även en motsvarighet till förbudet i arbetarskyddslagen mot
underjordsarbete i gmva e. d. för minderårig. Någon särskUd regel med sådant
förbud bör således inte ingå i arbetsmiljölagen. När det gäller det materiella
innehållet i övrigt i de närmare reglema om farligt arbete vill jag framhålla
att regleringen med utgångspunkt i den gällande minderårigkungörelsen
successivt bör byggas ut så att en rimlig täckning sker av olika slags
riskförhållanden vid arbeten som numera är aktuella för minderåriga. Det är
härvid önskvärt att.även föreliggande internationella instrument beaktas. Av
särskilt intresse bör vara 1973 års ILO-konvention om minimiålder med
anslutande rekommendation. Även de år 1972 antagna ILO-instrumen-ten rörande
förgiftningsrisker från bensen förtjänar nämnas.
För att en reglering av avsedd art inte skall bli
alltför stel och i onödan skapa hinder för minderårigas kontakt med
arbetslivet torde det bli nödvändigt att beträffande en del förbjudna arbeten
medge undantag för vissa situationer. Med hänsyn till att det gäller arbeten
som har klassats som farliga bör stäUas vUlkor om uppnådda 16 år för att
undantag skall kunna medges. Ytterligare vUlkor kan behövas med avseende på t.
ex. skyddsanordningar, skyddsutmstning, genomgången utbildning eller
instruktion eller godkännande i det särskilda fallet från yrkesinspektionens
sida. Det av mig förordade bemyndigandet innebär att även förutsättningama för
undantag skall anges i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.
Den gällande minderårigkungörelsens bestämmelser är
straffsanktionerade. Jag anser att även de föreskrifter om farligt arbete som
arbetarskyddsstyrelsen kommer att meddela med stöd av bemyndigande i arbetsmiljölagen
bör kunna vara förenade med straffsanktioner.
Jag har i avsnitt 20.2.4 resp. 20.2.5 föreslagit
att arbetsmiljölagen i väsentliga delar görs tillämplig på elever som genomgår
utbildning samt vårdtagare. Dock har förordats bl. a. att de
minimiåldersbestämmelser, som har behandlats i närmast föregående avsnitt, inte
kommer i tUlämpning på elevernas verksamhet i de skilda former som ingår som
ett led i utbildningen. De avses inte heller gälla för minderårig vårdtagare. I
princip bör däremot bestämmelserna om farligt arbete vara direkt tilllämpliga
inom elevområdet liksom inom vårdområdet. ArbetsmUjölagen bör sålunda i
överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit i fråga om arbete inom
dessa områden omfatta även minderårigbestämmelserna om farligt arbete (1 kap.
2 § andra stycket). På samma sätt som enligt gällande författningsreglering bör
det samtidigt finnas möjlighet att göra undantag för vissa slag av farliga
arbeten, om tillräckliga garantier ändå kan anses föreligga för att arbetet
utförs under säkra för-
Prop. 1976/77:149 325
hållanden.
Jag förutsätter att samråd sker med skolöverstyrelsen och socialstyrelsen vid
föreskrifternas utarbetande så att den lämpligaste avgränsningen uppnås i
förevarande avseende.
20.7.4
Arbetsbok och läkarkontroll
Arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen
syftar tiU ett de-taljbetonat kontrollsystem för att skydda minderåriga
arbetstagares hälsa och utveckling. Viktiga inslag i detta är en arbetsbok och
regelbundna läkarkontroller. Arbetsbok försedd med läkarintyg fordras för
varje anställning av minderårig utom då arbetet är helt kortvarigt och medför
ringa ansträngning.
Enligt vad utredningen har funnit är systemet med
arbetsbok och läkarkontroll av minderåriga arbetstagare inte möjligt att
tillämpa mera fullständigt i praktiken. Bestämmelserna härom får ses mot
bakgrunden av att vid tiden för regleringens tUlkomst den allmänna skolplikten omfattade
endast sex år och att bara en mindre del av skoleleverna fortsatte sin
skolutbildning. Den övervägande delen av ungdomarna gick efter avslutad
folkskola ut i arbetslivet, i allmänhet vid 14 års ålder. Numera är
förhållandena annorlunda. Ungdomarna omfattas av den allmänna skolplikten
normalt tills de fyllt 16 år. Därmed omfattas de också av skolhälsovården tiU
samma tidpunkt. Enligt utredningen är det därför inte rimligt att upprätthålla
ett genereUt system med särskilda årliga läkamndersökningar av minderåriga
arbetstagare. Det har också hänvisats till de möjligheter
arbetarskyddsstyrelsen bör ha att föreskriva om läkamndersÖkning.
Utredningen har på angivna gmnder föreslagit att
några direkta motsvarigheter till arbetsboken och den årliga läkarkontrollen
av minderåriga inte tas upp i arbetsmiljölagen. Remissinstansema har biträtt
förslaget i dessa delar. Om arbetsboken slopas bör enligt skolöverstyrelsen
den säkerhet, som arbetsboken avser att ge, tillförsäkras elevema genom en
övergripande hälsovårdande och elewårdande verksamhet inom skolhälsovården, bl.
a. i form av medicinsk studie- och yrkesorientering. Denna skall bestå av dels
en kontinuerlig förebyggande verksamhet för alla elever, dels enskilda
vägledande insatser gentemot vissa elever med särskilda behov.
Även jag ansluter mig till förslaget att slopa
arbetsboken och de särskilda läkamndersökningarna av minderåriga. Det är
angeläget att koncentrera tillgänglig kapacitet för läkamndersökningar på de
mest väsentliga uppgiftema. Med stöd av förordade bemyndiganden (5 kap. 2 §
andra stycket och 3 § andra stycket arbetsmiljölagen) bör emeUertid kunna
ställas upp vUlkor bl. a. i form av krav på läkarundersökning för att
minderårig skall få anlitas som arbetstagare. Främst kommer därvid i åtanke
behovet av läkarkontroll i samband med arbeten som enligt reglema därom
klassas som farliga för minderåriga. Den avsedda regle-
Prop. 1976/77:149 326
ringen
ger sålunda underlag för den läkarkontroll av minderåriga arbetstagare som kan
behövas vid sidan av skolhälsovårdens och företagshälsovårdens bevakning. Jag
vill tillfoga att generella föreskrifter som meddelas av arbetarskyddsstyrelsen
om regelbunden läkarkontroll av minderåriga i vissa arbeten kan anses svara mot
den förpliktelse i detta avseende som vårt land åtagit sig genom ratifikation
av Europarådets sociala stadga.
Vad särskilt gäller arbetsbokens slopande vill jag
också hänvisa till att den nya lagstiftningen bör ge möjlighet att i anslutning
till villkor om läkamndersÖkning föreskriva om skyldighet för arbetsgivare att
föra register beträffande minderåriga som berörs av arbetet och beträffande
undersökningsresultatet. En bestämmelse härom förordas i arbetsmiljölagen (5
kap. 4 §). Denna möjlighet kan således utnyttjas för att tillgodose behov som
i vissa fall alltjämt kan finnas av sådan sammanställning av upplysningar för
kontroll av skyddsförhållanden som arbetsboken har avsett att ge.
Med detta ställningstagande finns inte anledning
att, som någon remissinstans har yrkat, till den nya lagstiftningen föra över
nuvarande bestämmelser i arbetarskyddskungörelsen om genereU anmälningsskyldighet
gentemot yrkesinspektionen beträffande anställning av minderårig eller om
skyldighet att föra förteckning över minderåriga anställda. Även i detta
avseende torde den nyssnämnda möjligheten att i anslutning till krav på
läkarundersökning ge föreskrift om registrering vara till fyllest för att
uppkommande särskilda behov av information skall kunna tiUgodoses. I övrigt bör
man med nutida redovisning på arbetsplatserna kunna utgå från att varje
arbetsgivare har en förteckning över sina anställda som bl. a. ger uppgift om
ålder.
20.7.5
Arbetstid och nattvila för minderåriga
Särskilda bestämmelser finns i arbetarskyddslagen
om minderåriga arbetstagares arbetstid och nattvila. Minderårigs totala
arbetstid får inte överstiga tio timmar under ett dygn och inte heller 54
timmar i veckan. Minderårig skall vidare varje dygn ha minst elva timmars oavbmten
ledighet för nattvila. Detaljerade bestämmelser ges om ledighet för nattvila.
Arbetarskyddsstyrelsen kan i viss utsträckning medge dispens från arbetstids-
och nattvileregleringen. Den nämnda regleringen av arbetstiden bygger på att
arbetstidslagstiftningens bestämmelser gäller även för minderåriga. Genom
arbetarskyddslagen ges således vissa ytterUgare begränsningar av arbetstiden
för denna arbetstagarkategori.
På arbetstidsområdet har efter arbetarskyddslagens
tillkomst skett en markant utveckling. Genom generella arbetstidsförkortningar
har den aUmänna arbetstiden nedbringats från 48 timmar per vecka till 40 timmar
per vecka. Arbetstidslagstiftningen har i anslutning tUl den senaste allmänna
förkortningen omskapats. Den allmänna arbetstidslagen om-
Prop. 1976/77:149 327
fattar
nu i princip alla arbetstagare. Den lagfäster 40-timmarsveckan och begränsar
uttaget av övertid och jourtid.
Trots den utveckling som har skett i
arbetstidsavseende har arbetarskyddslagens regler om minderårigs arbetstid
inte undergått förändringar annat än i vissa enskildheter. Genom
arbetarskyddslagens fr. o. m. år 1964 vidgade tiUämpningsområde har dock samma
bestämmelser kommit att gälla mera generellt i arbetstagarförhållanden. Det
kan också nämnas att arbetarskyddslagens arbetstidsregler för minderåriga har
kommit att gälla inom jordbruket först efter en lagändring år 1970.
Utredningen har framhålUt att särreglerna i
arbetarskyddslagen om minderårigas arbetstid är betingade av önskemål att dels
få till stånd en övertidsbegränsning inom områden där tidigare
arbetslagstiftning inte gällde, dels beskära möjlighetema till övertidsuttag i
sådana fall då arbetstidslagstiftningen medgav övertid för minderårig. Det
förstnämnda motivet saknar numera betydelse, eftersom arbetstidslagstiftningens
och arbetarskyddslagstiftningens tillämpningsområden är i stort sett Uka. Vad
gäller övertidsbegränsning utöver arbetstidslagstiftningen synes alltjämt
finnas fog för särregler beträffande de minderåriga. Utredningen har därvid
hänvisat till att arbetstidslagen inte i främsta rummet utformats med hänsyn
till rena skyddssynpunkter. Detta återspeglas i lagens uppbyggnad som en ramlag
utan ingripande detaljbestämmelser. Arbetstidslagen ger också arbetsmarknadens
parter stor frihet att träffa kollektiva överenskommelser om avsteg från
lagens begränsningar. Eftersom arbetstidslagen har angivna uppläggning, har
utredningen ansett att regleringen i arbetarskyddslagstiftningen av dygns- och
veckomaximum för minderårigas totala arbetstid inte bör slopas. Enligt
utredningens mening bör de gällande maximigränserna, som är satta med utgångspunkt
i en normalarbetstid om 48 timmar per vecka, nu sänkas. Utredningen har
föreslagit att dygnsmaximum bestäms till nio timmar och veckomaximum till 45
timmar. Vidare har utredningen förordat att regeln om elva timmars oavbruten
ledighet för nattvila behålls.
Utredningens förslag till bestämmelser i
arbetsmiljölagen om arbetstiden för minderårig har inte föranlett någon
erinran av remissinstanseraa. Även jag ansluter mig tUl förslaget om dygns-
och veckomaximum för minderårigs arbetstid (5 kap. 5 § första stycket
arbetsmUjölagen). Visserligen torde det i dagens läge vara sällsynt att
ungdomar sysselsätts i förvärvsarbete till övermått. Det bör dock vara en
uppgift för arbetarskyddslagstiftningen att ge en garanti och möjlighet till
ingripande mot vad som kan betraktas som orimligt långa arbetsdagar och
arbetsveckor för minderåriga.
Vad gäller längden av den obrutna nattvilan
förespråkar vissa internationella instrument, t. ex. 1973 års
ILO-rekommendation om minimiålder, en tolvtimmarsregel. Något påtagligt behov
av att ändra nuva-
Prop. 1976/77:149 328
rande
minimum synes emellertid inte finnas. Detta överensstämmer med den bedömning
som gjordes från arbetarskyddsstyrelsen i samband med tillkomsten av nämnda
rekommendation. Jag förordar därför att elva-timmarsregeln behålls (5 kap. 5 §
andra stycket första meningen arbetsmiljölagen).
Nattvilan skall enligt nuvarande regler omfatta
tiden mellan kl. 22 och 5 för alla minderåriga. För dem som ej fyllt 16 år
föreskrivs att tiden mellan kl. 19 och 6 skall ingå i ledigheten. Dispens kan
ges av arbetarskyddsstyrelsen enligt detaljerade bestämmelser. Minderåriga som
ej fyllt 16 år kan medges att arbeta mellan kl. 19 och 22 om det anses påkallat
och elvatimmarsregeln ej åsidosätts. Föreligger särskilda skäl kan dispens ges
för minderårig som fyllt 16 år och har god hälsa och kroppsutveckling. Genom
dispens kan också för 1618-åringar tiden mellan kl. 22 och 5 bytas ut mot
annan tid om sju timmar i följd mellan kl. 22 och 7. En särskild dispensregel
finns för flottningsarbete. Härutöver öppnar bestämmelserna möjlighet till
nödfallsarbete för minderårig som fyllt 16 år.
Utredningen har ansett att det inte är behövligt
med ett så detaljerat regelsystem som det nu redovisade. Det har i stället
föreslagits att arbetsmiljölagen bara skall föreskriva att nattvilan för
minderårig skall inbegripa tiden mellan kl. 22 och 5.
Jag vill i anslutning härtill erinra om att jag
tidigare har förordat att minderårig skall kunna ta lätt arbete. Annat arbete
skall minderårig kunna ta först det kalenderår han fyller 16 år och sedan han
har slutat sin obligatoriska skolgång. Eftersom arbetarskyddsstyrelsen avses
skola meddela närmare föreskrifter, bl. a. om arbetstidens längd och förläggning,
för arbete av den som ej har uppnått nämnda gräns, bör arbetsmiljölagens
närmare bestämmelser om nattvila för minderårig kunna inriktas på de
kategorier av minderåriga arbetstagare som återstår, nämligen ungdomar som
fullgjort sin skolplikt men ännu ej har fyllt 18 år. Mot denna bakgrund anser
jag att arbetsmiljölagen (5 kap. 5 § andra stycket andra meningen) även på
denna punkt bör utformas enligt utredningsförslaget.
Jag vill betona att de i arbetsmiljölagen förordade
reglema om begränsning av minderårigs arbetstid på intet sätt uttrycker vad
som i dagens samhälle kan anses vara normalt. De har i stället faststäUts för
att lagen på denna punkt skall ge en garanti mot rena missförhållanden. Att jag
har ansett mig kunna stanna vid detta får ses mot bakgrunden av att utredningen
och remissinstanserna inte har funnit något behov föreligga av en reglering med
vidare syfte.
Utredningen har ansett att arbetstids- och
vilobestämmelserna för minderåriga inte bör kunna frångås genom avtal. Däremot
måste möjlighet finnas att göra avvikelser dispensvägen. Efter särskild
prövning av den minderåriges förhållanden och arbetsmiljöförhållandena på
arbets-
Prop. 1976/77: 149 329
StäUet
bör enligt utredningen tillstånd kunna ges t. ex. för att i vissa fall
möjliggöra deltagande i treskiftsarbete som innefattar nattskift med vissa
intervaller. En dispensregel har utformats så att den avser såväl arbetstids-
som vilotidsreglerna i minderårigkapitlet. För dispens har ställts upp kravet
att särskilda skäl föreligger för avsteg.
Utredningsförslaget har inte heller i detta
avseende väckt någon invändning från remissinstanserna. Även jag anser att
arbetsmiljölagen bör utformas i enUghet med vad utredningen sålunda har
föreslagit om möjlighet tiU myndighetsdispens vid särskilda skäl (5 kap. 5 §
tredje stycket). Arbetsmiljölagen bör lämna möjligheten öppen för handläggning
i första instans av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen enligt de
närmare direktiv som här kan komma att gälla. Jag hänvisar till vad jag i
motsvarande fråga har anfört i avsnitt 20.6.7. Det kan enligt min mening ligga
särskilt nära tUl hands att tänka sig en handläggning hos yrkesinspektionen av
ärenden om dispens från arbetstidsreglerna för minderåriga.
20.8
Lokal skyddsverksamhet
20.8.1
Allmänna synpunkter
Den delreform av arbetarskyddslagstiftningen som
genomfördes år 1973 byggde på tanken att samarbete mellan arbetsgivare och
arbetstagare är en fömtsättning för att man skall kunna skapa goda arbetsförhållanden.
Denna synpunkt har ytterligare understrukits av arbetsmiljöutredningen i dess
slutbetänkande liksom av remissinstanserna. LO har härvid konstaterat att 1973
års ändringar innebar ett betydelsefullt steg framåt vad avser de anställdas
inflytande över arbetsmiljön. En påtaglig förändring har enligt organisationen
skett såväl i attityder som i fråga om möjligheterna att åstadkomma
förbättringar på arbetsplatserna. Som särskilt positivt har noterats
skyddsombudens och skydds-kommittéeraas deltagande i planeringen samt
skyddsombudens stärkta ställning genom möjligheten att i avvaktan på
yrkesinspektionens ställningstagande avbryta farliga arbeten.
Även jag vill konstatera att partssamarbetet på
arbetsmiljöområdet har kommit att framstå som alltmer betydelsefullt. Detta
bottnar inte minst i den vidgade syn på arbetarskyddet som har vuxit fram under
senare år. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1974 stärktes
skyddsombudens och skyddskommittéeraas ställning och kravet på samarbete
betonades. Sedan dess har arbetsmarknadens parter på gmndval av de nya regleraa
träffat avtal om arbetsmiljön. På det kommunala området ingicks år 1975 ett
arbetsmiljöavtal som slår fast en helhetssyn på arbetsmiljön vad avser
arbetarskydd med företagshälsovård. Statens avtalsverk och statstjänstemännens
huvudorganisationer har år 1976 slutit avtal om riktlinjer för
företagshälsovård m. m. Mellan SAF, LO och
Prop. 1976/77:149 330
Privattjänstemannakartellen
(PTK) har också år 1976 träffats arbetsmiljöavtal. Detta avser dels allmänna
regler för arbetsmUjöverksamheten i företagen och rekommendationer för
partssamarbete i företagshälsovårdscentraler, dels riktlinjer för
företagshälsovården.
En ökad avtalsreglering inom arbetsmiljöområdet kan
av naturliga skäl medföra att behovet av författningsbestämmelser i vissa
avseenden minskar. Arbetarskyddslagstiftningen behåller emellertid enligt min
mening sin uppgift som vägledare för parterna och som en garanti för att de
anställdas intressen blir tUlgodosedda. Lagstiftningen ger utgångspunkten för
organisationen av den lokala skyddsverksamheten liksom för
arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet. Den bil-dar vidare
en ram inom vilken detaljerna genom avtal kan anpassas till bl. a. förhåUandena
inom skilda branscher. En sådan ram behövs av flera skäl. Ansvaret för
tryggheten i arbetslivet kan samhället inte av-hända sig i förlitan på att
önskemålen tillgodoses genom avtal. Tvingande lagstiftning i form av
bestämmelser som garanterar en tillfredsställande standard behövs därför också
i fortsättningen. Härtill kommer behovet av bestämmelser för icke
avtalsreglerade områden av arbetsmarknaden.
Jag har tidigare framhållit att den nyligen
beslutade lagen om medbestämmande i arbetslivet i hög grad är inriktad på att
ge de fackliga organisationerna instrument att förverkUga strävanden på
arbetsmiljöområdet. Lagen ger uttryck för att kollektivavtal bör träffas om
medbestämmanderätt för de anstäUda. De kollektivavtalsbärande fackliga organisationerna
får tolkningsföreträde vid tvist om arbetsskyldighet och tUlämpningen av
medbestämmanderättsavtal. Förhandlingsrätten utvidgas. Enligt regler om s. k.
primär förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren måste denne förhandla med de
fackliga organisationerna innan han fattar beslut om viktigare ändringar på
arbetsplatsen. I andra frågor kan arbetsgivaren bli förhandlingsskyldig om den
fackliga organisationen begär förhandling. De fackliga organisationerna har
vidare genom lagen fått utökad rätt till information.
Samverkansreglerna i arbetsmiljölagen måste ses mot
denna bakgrund. I detta sammanhang kan tas upp en synpunkt i TCO:s remissyttrande
i anslutning till de av arbetsmiljöutredningen föreslagna samverkansreglerna.
Enligt TCO borde utredningen ha klart uttalat sig för att arbetsgivare och
arbetstagare gemensamt bör sträva efter en arbetsmiljö som uppfyller estetiska
och kulturella krav. Vidare har statens konstråd föreslagit en bestämmelse i
arbetsmiljölagen av denna innebörd. Jag vill med anledning härav framhålla att
de anställdas medverkan skaU omfatta även estetiska och kulturella frågor. När
det gäller exempelvis planering bör någon gräns inte dras mellan sådana frågor
och direkta skyddsfrågor. Det måste emellertid hållas fast vid att
arbetsmiljölagen bör ha karaktär av tvingande lagstiftning. I denna ingår
bestämmelser
Prop. 1976/77: 149 331
om
tillsyn enligt vilka myndigheter i sista hand skall säkra att åtgärder vidtas
för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Av detta följer enligt min
mening att arbetsmiljölagens samverkansregler bör hänföras tiU parternas
organisation av skyddsverksamhet.
Efter hand som arbetsmiljöfrågorna i allt större
utsträckning blir föremål för förhandling mellan parterna får frågan om
skyddskommitténs ställning särskUd aktualitet. Skyddskommittén intar efter 1973
års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen en central poshion i skyddsverksamheten.
Den skall planera och övervaka skyddsarbetet, och inga väsentliga frågor som
rör arbetsmiljön får undandras skyddskommittén. Såväl angivande av
målsättningen för skyddsverksamheten i företaget som dess uppläggning och
genomförande är uppgifter som ankommer på kommittén. Företagshälsovården ingår
som en viktig del i denna verksamhet. För skyddskommittéerna har föreskrivits
sådan sammansättning att de på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra sina
uppgifter. I skyddskommittén skall arbetsgivarens och arbetstagarnas
representanter överlägga om och söka enas i de frågor som nu har berörts.
Uppnås inte enighet kan frågan hänskjutas till yrkesinspektionen och prövas av
inspektionen i den mån den faller under dess kompetens. Genom den nu beskrivna
ordningen har enligt min mening en lämplig form skapats för parternas arbetsmiljöarbete.
I allt väsentligt torde därför det nu gäUande systemet böra föras över till den
nya lagstiftningen.
Medbestämmandelagen får till följd att
arbetsmiljöfrågor kan bli föremål för förhandlingar på arbetsplatsen i olika
former. Förutom i skyddskommittén kan arbetsmiljöfrågorna komma att tas upp
mellan arbetsgivaren och lokal avtalsbunden organisation samt i särskilda
partssammansatta organ. Den erfarenhet och det kunnande som har samlats hos
skyddskommUtéerna bör enligt min uppfattning tas till vara också i den nu
beskrivna situationen. Detta bör kunna åstadkommas genom att arbetsmiljöfrågor
liksom hittills i första hand behandlas inom skyddskommitté där sådan finns.
Endast i de fall då enighet inte kan uppnås i kommittén bör, som utredningen
har framhållit, frågorna kunna bli föremål för förhandling i annan ordning. Jag
vill understryka intresset av att undvika en byråkratisk och orationell
hantering av dessa frågor. Jag utgår från att i skyddskommittéerna kommer att
ingå ledamöter med sådana befogenheter inom den lokala
förhandlingsorganisationen att olägenheter av nämnda slag inte uppkommer.
Skyddsombudens ställning i den lokala
skyddsorganisationen förstärktes kraftigt genom de ändringar i
arbetarskyddslagen som genomfördes fr. o. m. år 1974. Skyddsombud skall
företräda arbetstagaraa i skyddsfrågor och verka för tiUfredsställande
skyddsförhållanden. Dessutom skall skyddsombud sträva efter att vinna övriga
arbetstagares medverkan i arbetarskyddet. Skyddsombud skall beredas
erforderlig ledighet för att fuUgöra sina uppgifter. En viktig uppgift för
skyddsombud och
Prop. 1976/77:149 332
skyddskommitté
är att delta vid planeringen av lokaler, anordningar och arbetsmetoder. Finns
inte skyddskommitté, blir det en uppgift för skyddsombud att tillsammans med
arbetsgivaren planera och verka för företagshälsovård efter företagets behov.
Särskilda befogenheter tUlkom-mer skyddsombuden att ingripa i vissa fall då
omedelbar och allvarlig fara hotar vid visst arbete på grund av bristfälliga
skyddsförhållanden. Genom att skyddsombud sedan år 1974 skaU utses vid varje
arbetsplats med minst fem arbetstagare har skapats möjligheter att vid aUa
arbetsställen av någon storlek behandla frågor om arbetsmUjön i organiserade
former. Ändringarna innebar genom nya regler om regionala skyddsombud också
ett viktigt led i strävandena att förbättra bevakningen av arbetsmiljöförhållandena
vid mindre arbetsställen.
Den ställning som skyddsombuden nu har inom den
lokala skyddsverksamheten bör de behåUa också i framtiden. Jag föreslår att de
grundläggande bestämmelserna i arbetarskyddslagen om skyddsombudens uppgifter
förs över till arbetsmiljölagen. De förslag som jag lägger fram innefattar
dessutom vidgade uppgifter i skilda avseenden för arbetstagarnas
representanter i skyddsfrågor.
Vissa remissinstanser har ansett att det finns
brister i samordningen av utredningens lagförslag och andra arbetsrättsliga
lagar vad beträffar terminologi samt regler om förhandlingsrätt och skyddsombud
m. m. Jag kan här delvis hänvisa till mina uttalanden om lämplig ordning vid
arbetsmiljöfrågors behandling i skyddskommitté och förhandlingsorgan. Till
frågor om samordningen mellan samverkansregleraa samt lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen och lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder
återkommer jag i det följande. Några brister i samordningen i övrigt har i
vart fall inte konkret angetts av remissinstanserna.
Bland remissyttrandena finns också den synpunkten
att benämningarna arbetsmiljöombud och arbetsmiljökommitté bör införas i
stäUet för skyddsombud och skyddskommitté. Med arUedning härav vill jag framhålla
att skyddsombudsinstitutionen liksom skyddskommittéerna har vuxit fram på
arbetsplatserna. Utan tvekan har dessa benämningar vunnit särskild tyngd genom
att de under lång tid använts i arbetslivet. Det synes lämpligt att i
lagstiftningen avvakta den utveckling när det gäller benämningarna som kan ske
i tUlämpningen.
20.8.2
Samordning med förtroendemannalagen
Lagen om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen ger de allmänna ramaraa för den fackliga verksamheten på
arbetsplatsen. Har i lag meddelats bestämmelser som avviker från
förtroendemannalagen gäller de bestämmelserna. Förtroendemannalagen är sålunda
inte tUl-lämplig på arbetstagare med uppgifter inom arbetarskyddet i den mån
arbetarskyddslagen innehåUer föreskrifter om deras verksamhet.
Prop. 1976/77:149 333
Förtroendemannalagen innehåller i en rad avseenden
bestämmelser angående förhållanden som är aktuella även i den lokala skyddsverksamheten.
Här bör enligt utredningen i den mån det är möjligt ske en anpassning av
arbetsmiljölagens regler. Dessa måste samtidigt utformas med hänsyn tiU de
speciella behoven för arbetarskyddet. I arbetsmUjölagen bör vidare finnas alla
sådana allmänna bestämmelser som är av omedelbar betydelse för verksamheten
inom de lokala skyddsorganisationema. Bestämmelser som är väsentliga för den
lokala skyddsverksamheten bör därför skrivas in i arbetsmiljölagen även när
likartade regler finns i förtroendemannalagen. I övrigt bör användas metoden
att i arbetsmiljölagen hänvisa till förtroendemannalagens bestämmelser beträffande
frågor som endast kan bli aktuella på arbetsplatser där det finns facklig
representation. Denna metod kan enligt utredningen också användas när det
gäller vissa detaljregler i förtroendemannalagen som kan ses som preciseringar
av de allmänna bestämmelserna. Utredningens lagförslag har utformats i enlighet
härmed. Uppläggningen har godtagits av det stora flertalet remissinstanser.
Även jag kan ansluta mig till den föreslagna
uppläggningen. Förtroendemannalagen har på vissa gemensamma områden en delvis
längre gående reglering än arbetarskyddslagen. Det är enligt min uppfattning
angeläget att fackUga förtroendemän som har uppgifter inom arbetarskyddet
genom arbetsmiljölagen tillförsäkras ett skydd som är likvärdigt med skyddet
enligt förtroendemannalagen. Samtidigt måste beaktas att mönstret för
lagregleringen, när det gäller fackUga förtroendemän i allmänhet, är avpassat
med hänsyn till att det finns lokal arbetarorganisation som är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som berörs av
förtroendemannens verksamhet. Arbetsmiljölagens bestämmelser kan inte bygga
enbart på sådan förutsättning utan de måste utformas som tvingande regler med
sikte även på arbetsställen utan facklig representation. Vidare kan konstateras
att bestämmelserna i förtroendemannalagen i vissa stycken är relativt
detaljbetonade. Bestämmelser av detta slag skulle te sig främmande i
arbetsmiljölagen som bör vara en utpräglad ramlag.
Med angivna utgångspunkter förordar jag att direkt
i arbetsmiljölagen skrivs in en bestämmelse att lokalt skyddsombud har rätt tUl
ledighet som fordras för uppdraget och att skyddsombud därvid bibehåller sina
anställnmgsförmåner (6 kap. 5 §). Den förordade bestämmelsen bygger på samma
överväganden som motsvarande bestämmelse i arbetarskyddslagen. I akuta
farosituationer, vid olyckshändelser e. d. skall skyddsombudet själv kunna
avgöra tidpunkten för ingripande och tidsåtgången för sin insats. Bestämmelsen
lägger sålunda härvidlag avgörandet mera direkt i skyddsombudets hand än som
sker enligt motsvarande regler i förtroendemannalagen. Inte heller görs några
inskränkningar vad gäller tidpunkten för ingripande eller tidsåtgången på sätt
som sker
Prop. 1976/77:149 334
i
den lagen. Tidsåtgången för det löpande skyddsarbete som ingår i
skyddsombudsuppdraget skall bestämmas i första hand genom överenskommelse
mellan de lokala parterna. Om enighet inte nås om vad som är behövlig tid för
sådant arbete skall hänvändelse kunna ske till yrkesinspektionen för utlåtande
i frågan. I avvaktan på yrkesinspektionens utiåtande skall skyddsombud, utan
att drabbas av ekonomisk förlust, kunna bedriva skyddsarbete i den omfattning
han anser rimlig.
På samma sätt bör även vissa andra bestämmelser om
förtroendemän inom arbetarskyddet ha sin plats i arbetsmiljölagen, trots att
bestämmelserna delvis har motsvarighet i förtroendemannalagen. Sålunda bör
genom bestämmelse i arbetsmiljölagen (6 kap. 10 § första stycket) slås fast att
skyddsombud inte får hindras att fullgöra sina uppgifter. Tryggheten för
skyddsombud mot försämrade arbetsförhållanden och anställ-ningsviUkor liksom
förtroendemannalagens regel om s. k. efterskydd bör också skrivas in i
arbetsmiljölagen (6 kap. 10 § andra stycket). Grundläggande skadestånds- och
rättegångsregler bör likaså återfinnas i denna. Bestämmelser härom av i
huvudsak samma innebörd som arbetarskyddslagens förordas (6 kap. 1113 §§
arbetsmiljölagen).
I enlighet med den valda uppläggningen bör
emellertid viss reglering, som avser fackliga förtroendemän med uppgifter inom
arbetarskyddet, kunna ske via förtroendemannalagen. Därvid bör bl. a. avses
förtroendemannalagens regler om ledighet. Härigenom tillerkänns den lokala
fackliga organisationen tolkningsföreträde i sådana frågor. Vidare får på detta
sätt vissa' detaljfrågor en uttrycklig reglering i lag. Även i fråga om
tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme som behövs för uppdraget bör
hänvisas till förtroendemannalagen. Detsamma gäller beträffande företräde till
fortsatt arbete vid arbetsbrist. Likaså finns skäl att hänvisa till denna lags
bestämmelser om skadestånd och rättegångsregler. Bl. a. bestämmelserna om
arbetstagarorganisations rätt till skadestånd och dess skadeståndsansvar i
vissa fall kan på så sätt bli tillämpliga i arbetarskyddsfrågor. Jag förordar
mot denna bakgrund en allmän hänvisning i arbetsmiljölagen (6 kap. 16 §) till
förtroendemannalagen. Enligt hänvisningen skall även förtroendemannalagen
tillämpas beträffande skyddsombud och arbetstagarledamot i skyddskommitté i
den mån detta inte inskränker deras rättigheter enligt arbetsmiljölagen.
Med detta tillvägagångssätt kommer regleringen
enligt arbetsmiljölagen att i vissa avseenden ha olika innehåll beroende på om
skyddsombud eller skyddskommittéledamot utsetts av facklig organisation eller
inte. I de fall då de tillämpliga reglerna i förtroendemannalagen förutsätter
att det finns en kollektivavtalsbärande facklig organisation är detta
ofrånkomligt. Jag vill emellertid framhålla att förtroendemannalagens
detaljregler om bibehållande av anställningsförmåner utgör preciseringar av
vad som bör följa redan av motsvarande bestämmelse i arbetsmiljölagen (6 kap.
5 §). Även utan särskild hänvisning får alltså det-
Prop. 1976/77:149 335
samma
anses gälla för skyddsombud och skyddskommittéledamot som inte utsetts av
facklig organisation. Jag förutsätter att i praktiken också bestämmelsen om
tUlfälle att disponera lokal eller annat utrymme kommer att tillämpas för dessa
kategorier.
I ytterligare ett avseende finns anledning att
överväga en anpassning av arbetsmiljölagen till förtroendemannalagen. Enligt
förtroendemannalagen vinner lagen i förhållande till arbetsgivaren tillämpning
på facklig förtroendeman först sedan den fackliga organisationen har
underrättat arbetsgivaren om uppdraget. I fråga om skyddsombud finns f. n. i
arbetarskyddskungörelsen (66 §) vissa närmare regler om att bl. a. arbetsgivare
skall underrättas om val av skyddsombud. Det synes lämpligt att på motsvarande
sätt som i förtroendemannalagen sådan underrättelse blir en fömtsättning för
att arbetsmiljölagens regler om skyddsombuds uppgifter och befogenheter skall
tillämpas i förhållande till arbetsgivaren. Jag förordar att en bestämmelse om
detta förs in i arbetsmiljölagen (6 kap. 14 §). Motsvarande bör gälla i fråga
om val av skyddskommittéledamot (6 kap. 15 §). Härvid avses självfallet endast
sådan ledamot som har utsetts av facklig organisation eller av arbetstagarna.
Däremot torde detaljföreskrifter om underrättelse till arbetsgivaren och
yrkesinspektionen om val av skyddsombud få ingå i arbetsmiljöförordningen.
Detsamma gäller i fråga om vissa bestämmelser, som f. n. också finns i
arbetarskyddskungörelsen, om arbetsgivares skyldighet att underrätta
yrkesinspektionen när skyddskommitté har tiUsatts och att sätta upp anslag med
uppgift om namn på skyddsombud och skyddskommittéledamöter.
Jag vill tillägga att förtroendemannalagen f. n. är
föremål för översyn inom den nya arbetsrättskommittén. Det är därför möjligt
att som en följd av kommitténs arbete ytterligare åtgärder kan få vidtas
för att samordna arbetsmiljölagen med den allmänna lagstiftningen om fackliga
förtroendemän.
20.8.3
Deltagande i planering
I arbetarskyddslagen infördes år 1973 bestämmelser
att skyddsombud skall delta vid och skyddskommitté behandla frågor om planering
av nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder. Utredningen har
föreslagit att i arbetsmiljölagen läggs till uppgiften att delta vid planering
av arbetsprocesser. Remissinstanserna har godtagit detta. Vissa kompletteringar
har dock ansetts böra ske. LO och TCO har framhåUit att framför allt
arbetsorganisationen är av betydelse när det gäller psykosociala förhållanden
på arbetsplatsen. Skyddsombuds och skyddskommittés rätt att delta i planering
har ansetts böra gälla även arbetsorganisation. LO har härvid pekat på sådana
omständigheter som arbetstempot i olika arbetsuppgifter, förutsättningarna för
grupparbete och förekomsten av ensamarbete. Av TCO har utformningen av
arbetsorganisa-
Prop. 1976/77:149 336
tionen
hänförts till val av arbetsprocesser och arbetsmetoder. Arbetsgivaren bör
enligt organisationerna åläggas att redovisa bemannings- och organisationsplan,
där arbetsuppgifternas krav på individen kan bedömas. Organisationerna har
vidare understrukit att de anställdas medverkan skall omfatta även frågor som
rör användningen av kemiska ämnen. SAF har konstaterat att en utveckUng mot ett
ökat deltagande av de anställda i planeringsfrågor har pågått under en lång
tid inom företagen och har inte haft något att invända mot en utvidgad rätt för
skyddsombud och skyddskommitté att delta i planering av arbetsprocesser.
När bestämmelserna om rätt för de anställda att i
vissa avseenden delta i planering av arbetsplatserna infördes i
arbetarskyddslagen, innebar detta att de anställdas inflytande över
arbetsmiljöfrågorna fick laglig förankring på en väsentlig punkt. Jag förordar
att bestämmelsema förs över tiU arbetsmiljölagen (6 kap. 4 § första stycket och
9 §). Principen bör vara att skyddsombuds och skyddskommittés uppgifter spänner
över arbetsstället över huvud med alla de anordningar och ämnen som används
där. Uppgifterna bör avse hela det vidgade arbetarskyddsområdet. Begreppet
arbetsmetod torde härvid få anses täcka även sådana omständigheter som LO
särskilt har pekat på. Det kan emellertid som utredningen har föreslagit vara
lämpligt att även arbetsprocesser uttryckligen anges. Det bör också i lagen
tydligt anges att även planering av användning av farligt ämne omfattas. Jag
vill framhålla att de anställdas deltagande i planeringen måste avse varje
stadium i planeringen som är av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. I praktiken
kan detta ofta säkras genom att företrädare för de anställda medverkar i olika
projektgrupper. Det torde f. ö. i hög grad även vara ett arbetsgivarintresse
att så sker för att inte planeringsprocessen skall fördröjas i ett senare skede.
För att kunna delta vid planering måste de
anställdas företrädare få del av bl. a. upprättade bemannings- och
organisationsplaner. Från arbetarskyddslagen bör bl. a. av den anledningen
föras över motsvarighet till den nyligen införda bestämmelsen att skyddsombud
har rätt att ta del av de handlingar och erhåUa de upplysningar som är av
betydelse för skyddsombudets verksamhet (6 kap. 6 § arbetsmiljölagen). För att
man skall kunna bedöma om arbetsförhållandena kommer att vara anpassade till
människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende är det ofta
nödvändigt att ha tillgång till beskrivning över olika planerade
arbetsuppgifter. En utgångspunkt bör härvid vara att arbetsuppgifter skaU
utformas med tanke på att de så långt möjligt skall länrna spelrum för olika
människors förutsättningar.
Planeringsunderlag i form av ritningar, skisser,
planer m. m. måste vidare redovisas på ett klargörande sätt. De anställdas
rätt att delta i planeringen kan annars äventyras. Eftersom arbetsmiljölagens
regler syftar till ett fördjupat samarbete i arbetsmiljöfrågor är det enligt
min mening också klart att arbetsgivaren skall låta presentera sådana
kommentarer
Prop. 1976/77:149 337
till
handlingarna att dessa kan bedömas på ett riktigt och aUsidigt sätt. Här kommer
också in partemas ansvar för att skyddsombud får utbUdning i arbetsmUjöfrågor.
Arbetarskyddslagens bestämmelse härom bör föras över till arbetsmUjölagen (6
kap. 4 § tredje stycket). TCO har ansett att facklig organisation bör
tUlerkännas rätt att på arbetsgivarens bekostnad tiUkaUa konsult vid granskning
av ritningar och tekniska och organisatoriska planer. Någon allmän sådan
bestämmelse i arbetsmUjölagen är jag däremot inte beredd att tiUstyrka. I
stäUet viU jag här hänvisa till att arbetstagarna ytterst aUtid har möjlighet
att koppla in yrkesinspektionen. Vidare kan erinras om att arbetstagarparten
kan ta upp frågor om avtalsreglering på området inom ramen för lagen om medbestämmande
i arbetsUvet.
Från LO har rests frågan vUka rättsUga garantier
som bör finnas att driva igenom att de anstäUda får möjUghet att delta i
planeringen. I detta avseende viU jag först nämna den särskUda kontroUen i
byggnads-loNsärenden. Denna går ut på att byggnadsnämnd är förhindrad att bevilja
bvggnadslov som avser arbetslokal eUer personalrum för visst slag av
verksamhet, om inte av utlåtande från yrkesinspektionen framgår att
skyddsombud, skyddskommitté eUer orgarusation som företräder arbetstagarna har
fått tUlfäUe att yttra sig. Liksom i arbetarskyddslagen bör dessutom finnas en
aUmän påföljd i arbetsmUjölagen (6 kap. 11 §). Hindras skyddsombud att fuUgöra
sina uppgifter bör sålunda skadeståndsskyldighet inträda. Som tidigare
(avsnitt 20.8.2) antytts innebär den förordade hänvisningen i arbetsmUjölagen
tiU bestämmelser i förtroendemannalagen vidare att vid bedömande av
arbetstagarorganisations rätt tiU skadestånd hänsyn kan tas även tUI
organisationens intresse av att regler av betydelse för arbetarskyddet iakttas.
Jag vill i sammanhanget slutUgen erinra om de
uppgifter skyddsombud och skyddskommitté har i samband med utnyttjande av
företags ar-betsmUjöfond och vid ansökan om garantilån för arbetsmiljöförbättringar.
Bestämmelser härom fums i lagen (1974: 325) om avsättning tUl arbetsmUjöfond
(senast ändrad 1975: 23) resp. förordningen (1975: 632) om lånegaranti för
arbetsmUjöförbättringar.
20.8.4
Skyddsombuds möjlighet att avbryta arbete
I arbetarskyddslagen infördes år 1973 en
bestämmelse om skyddsombuds s. k. stoppningsrätt. Innebär visst arbete
omedelbar och allvarUg fara för arbetstagares Uv eUer hälsa och kan rättelse
inte genast uppnås genom hänvändelse tiU arbetsgivaren, kan skyddsombud
bestämma att arbetet skaU avbrytas i avvaktan på stäUningstagande av
yrkesinspektionen. Överträds gäUande förbud, som enskilt faU har meddelats av
tUlsynsmyndighet, kan skyddsombud avbryta arbete som avses med förbudet.
Skyddsombud är fri från ersättningsskyldighet för skada tUl följd av sådan
åtgärd.
22 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 338
Med hänvisning tiU de specieUa olägenheter som har
ansetts förknippade med ensamarbete har utredningen föreslagit att
skyddsombuds möjligheter att avbryta sådant arbete utvidgas. Som fömtsättning
för skyddsombuds möjlighet att ingripa mot ensamarbete i avvaktan på
yr-kesmspektionens stäUningstagande har sålunda föreslagits endast skola gälla
att det är påkallat från skyddssynpunkt.
Remissinstansernas inställning tiU frågan om
ensamarbete har översiktligt angetts i avsnitt 20.4.3. Jag har där förordat en
särskUd bestämmelse i arbetsmiljölagen som fäster uppmärksamheten på att ogynnsamma
verkningar av ensamarbete måste förhindras. Samtidigt har jag påpekat att det
är angeläget att närmare föreskrifter om ensamarbete utarbetas.
Remissutfallet och olika uttalanden från fackligt
håU visar att det på arbetstagarhåU finns en utbredd oro när det gäller vissa
former av ensamarbete. Härvid torde avses fall där själva utförandet av
arbetet irmebär större risker vid ensamarbete än annars och fall där den
omständigheten att arbetstagare är ensam ökar riskerna med hänsyn tiU
svårighet att få hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall. Tilläggas kan fall då
passnmg-en av exempelvis en anläggning vilar på ensam arbetstagare och
aUvarU-ga följder kan uppstå om denne missar möjligheterna att ingripa vid tillfälligt
fel e. d.
Med hänsyn till de specieUa påfrestningar för den
anställde som sålunda kan vara förenade med ensamarbete bör det eiUigt min
uppfattning vara en viktig trygghetsskapande faktor att ge skyddsombud särskilda
befogenheter att ingripa mot ensamarbete. En skiUnad gentemot övriga fall där
skyddsombud har befogenhet att avbryta arbete kan härvid vara att ett ingripande
inte på samma sätt som annars kan motiveras med hänsyn tUl direkta brister i de
yttre skyddsförhållandena, trots att riskerna framstår som så överhängande att
yrkesinspektionens stäUningstagande inte kan inväntas. Synpunkter av detta
slag torde Ugga bakom att remissopinionen över lag är positiv tUl utredningens
förslag om särskilda befogenheter för skyddsombud med avseende på ensamarbete.
Jag förordar därför att en bestämmelse om skyddsombuds möjUghet att avbryta
ensamarbete förs in i arbetsmiljölagen (6 kap. 7 § andra stycket). Sådan
möjlighet bör firmas när det från skyddssynpunkt är påkallat att arbetet
avbryts. Jag viU med anledning av synpunkter från arbetarskyddsstyrelsen och
SAF framhåUa att härav torde framgå att det är den särskUda risk som är
förbunden med arbetet i fråga som kan utgöra grund för ingripande och inte
ensamarbete som sådant. Grundsatsen bör som Kommunförbundet har anfört också
vid mgripande mot ensamarbete vara att parterna skall i samverkan bedriva
skyddsverksamhet. Det är sålunda nödvändigt att skyddsombudet så långt möjUgt
samråder med arbetsgivaren eUer dennes företrädare i sUuationer där ensamarbete
bedöms som riskabelt. Jag anser att i bestämmelsen bör erinras om detta. Jag
förutsätter att skyddsombuden använder ifrågavarande
Prop. 1976/77:149 339
befogenhet
med särskUd urskiUning i avvaktan på att arbetarskyddsstyrelsen har gått
igenom besvärliga områden av ensamarbete och meddelat
verkställighetsföreskrifter.
Det följer av de tidigare behandlade reglerna om de
anstäUdas deltagande i planering att samråd skall ske innan ensamarbete
anordnas. Härvid kan skyddsombud givetvis åberopa en befogenhet att i vissa
fall avbryta ensamarbete. Har överenskommelse träffats om att hinder inte
föreligger mot att arbetet utförs av ensam arbetstagare, bör skyddsombud
uppenbarligen inte därefter under oförändrade förhåUanden göra bmk av sin
stoppningsrätt. Möjlighet finns dock alltid för skyddsombudet att begära
ingripande av yrkesinspektionen.
Utredningen har till sitt lagförslag utan ändring i
sak fört över bestämmelsen i arbetarskyddslagen om skyddsombuds möjlighet att
avbryta arbete som bedrivs i strid mot förbud som tUlsynsmyndighet har
meddelat i ett enskilt fall. LO har ansett att motsvarande bör gäUa även i
fråga om generella förbud. Jag delar denna uppfattiung. I detta av-fcende bör
sålunda arbetsmiljölagen (6 kap. 7 § tredje stycket) kompletteras i
förhållande till utredningsförslaget.
I enhghet med vad utredningen har föreslagit anser
jag att arbetarskyddslagens övriga bestämmelser om skyddsombuds stoppningsrätt
bör oförändrade ingå i arbetsmiljölagen (6 kap. 7 § första och fjärde styckena).
Med anledning av synpunkter i vissa remissyttranden vill jag framhålla att
frågan om långtidseffekter måste ägnas stor uppmärksamhet. De: kan emellertid
enligt min mening inte anses förenligt med tillsynsmyndigheternas och
skyddsombudens inbördes roUer att införa en särskild befogenhet för skyddsombud
att ingripa vid misstanke om sådana effekter. Det måste sålunda fasthåUas att
skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när risken är överhängande och man
inte hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande eller när
tUlsynsmyndighet redan har meddelat ett förbud.
Jag vill i detta sammanhang även erinra om att den
i avsnitt 20.4.4 förordade regeln om arbetstagares möjlighet att i vissa lägen
underlåta alt arbeta (3 kap. 4 § arbetsnuljölagen) hänger nära samman med bestämmelserna
om skyddsombuds stoppningsrätt.
Vidare har LO tagit upp frågan om ersättning tiU
anstäUda som berörs av att arbete har avbrutits av skyddsskäl. Enligt LO bör
denna fråga liksom andra ersättnmgsfrågor lösas genom avtal meUan parterna. Det
kan emellertid finnas gmpper av anstäUda där avtalets utformning f. n. inte ger
full kostnadstäckning. För min del anser jag att det måste vara en rimlig
princip att full ersättning skall utgå när arbete med fog avbryts.
En annan fråga som har diskuterats är om
arbetsgivare får överta arbetsuppgifter när arbete har avbmtits av
skyddsombud. Jag vUl i denna fråga konstatera att bestämmelsen om skyddsombuds
stoppningsrätt enUgt sin lydelse siktar på situationer där skyddsombud bedömer
ett arbete
Prop. 1976/77:149 340
riskfyllt
för någon som är arbetstagare. Bakgrunden är att det har ansetts rinUigt att
skyddsombudets uppfattning har företräde framför arbetsgivarens i sådana
lägen. Däremot har det inte gäUt att här skapa något särskilt skydd för den
som är i arbetsgivarstäUning. I den mån arbetsgivares övertagande av
arbetsuppgiften innebär fara för arbetstagare även sådan i arbetsledande
stäUrung får förfarandet emellertid anses otiUåtet. Vidare kan ett
övertagande av arbetsuppgifter ske under sådana omständigheter att det
framstår som ett sätt att otillbörligt hindra skyddsombudet i hans verksamhet.
20.8.5
Frågor om informationsrätt m. m.
Arbetarskyddslagen ger skyddsombud en allmän rätt
att ta del av de handUngar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av
betydelse för skyddsombudets verksamhet. I enlighet med vad utredningen har
föreslagit förordar jag, som jag har antytt tidigare, en motsvarande bestämmelse
i arbetsmiljölagen (6 kap. 6 §).
Utredningen har tagit upp frågan om en
komplettering av skyddsombuds rätt till information. Det måste enUgt
utredningen betecknas som en brist att det inte finns någon generell skyldighet
för arbetsgivaren att underrätta skyddsombuden om förändringar som påverkar
säkerheten i arbetet. Utredningen har därför föreslagit en bestämmelse i
arbetsmiljölagen av innebörd att arbetsgivare skall underrätta skyddsombud om
förändringar av betydelse för skyddsförhållandena inom hans skyddsområde.
Detta förslag har godtagits av remissinstansema. Även jag anser att den
föreslagna bestämmelsen om underrättelseskyldighet för arbetsgivaren bör
skrivas in i arbetsmUjölagen (6 kap. 4 § första stycket).
För att skyddsombud skaU kunna följa utvecklingen
inom sitt skyddsområde måste han ha en vidsträckt rätt till information. Deima
säkras ytterst genom de regler om skadestånd som bör finnas i arbetsmiljölagen.
Vid vägran från arbetsgivarens sida att exempelvis lämna ut handling som
skyddsombud anser vara av betydelse för sin verksamhet kan skyddsombudet
sålunda få arbetsdomstolens prövning av frågan. En vägran utan saklig grund
kan vara ett hinder för skyddsombudet att fullgöra sin uppgift och därmed vara
skadeståndsgrundande. GäUer det handlingar angående arbetshygieniska
undersökningar e. d. som förvaras på annat håll än hos arbetsgivaren kan skyddsombudet
på motsvarande sätt ha en rätt att av arbetsgivaren få upplysning om innehåUet
däri.
Skyddsombuds rätt att få del av handlingar gäUer i
princip även gentemot offentliga arbetsgivare. Här bör även beaktas lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handUngar, sekretesslagen
(omtryckt 1976: 611), och anslutande kungörelser samt kungörelsen (1966: 273)
om säkerhetsskydd vid statsmyndigheter (ändrad senast 1970: 106) jämte
tiUämpningsföreskrifter. Sekretesslagstiftningen fömtsätter i vissa fall att
avvägning sker gentemot andra intressen. Ut-
Prop.
1976/77:149 341
redningen
har framhållit att skyddsombuds behov av information därvid i vissa fall bör
kunna anses vara så väsentligt i jämförelse med sekretessintresset att han får
del av sekretessskyddad handling. Vad gäller läkares handlingar är även att ta
hänsyn till läkares tystnadsplikt enligt lagen (1975: 100) med vissa
bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. fl. (ändrad 1975: 750).
Utredningen har anfört att skyddsombud inte bör få ta del av läkares handlingar
eller uppgifter utan att samtycke lämnas av den arbetstagare som berörs. När
det gäUer handlingar som förvaras hos myndighet framgår detta av sekretesslagen.
I fråga om uppgifter från privatanställd företagsläkare leder enligt
utredningen dennes tystnadsplikt som läkare till samma resultat. UtredrUngen
har påpekat att det bör ligga i läkarens hand att bedöma vilka uppgifter som
kan lämnas ut, även om samtycke har lämnats. SAF, SJ och statens personalnämnd
har understmkit nödvändigheten av att den enskUde arbetstagarens intresse av
sekretesskydd tillmäts större vikt än skyddsombuds önskemål att få del av
läkares handlingar. Även jag kan instämma i att detta bör vara fallet. Jag
anser i övrigt liksom utredningen att skyddsombuds behov av information i
vissa fall bör kunna anses vara så väsentUgt att han får del av sekretesskyddad
uppgift. Som produktkontrollnämnden har anfört i sitt remissyttrande bör detta
behov uppmärksammas vid utformande av regler om skyddet för uppgifter i
produktregister. Hithörande frågor övervägs f. n. inom justitiedepartementet i
samband med det där pågående arbetet på en ny sekretesslagstiftning.
Begränsning gäller enligt vissa författningar även
i fråga om tUlträdet till bl. a. anläggning, inrättning eller område där hemlig
handling eller annat av betydelse för landets säkerhet förvaras eller
verksamhet av sådan betydelse bedrivs. Här kan erinras om den tidigare nämnda
kungörelsen om säkerhetsskydd vid statsmyndigheter. Föreskrifter av denna
Varakfär finns också i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m.m. (ändrad senast 1971; 571) jämte tiUämpningsföreskrifter. Rent
allmänt kan sägas att skyddet erUigt dessa författningar är så utformat att
tjänstestäUningen som sådan inte medför rätt att få tillträde till skyddade
anläggningar. Det avgörande är i stället vederbörandes tjänstgöringsuppgifter.
Utredningens majoritet har i detta sammanhang framhållit att man bör kunna
fömtsätta att skyddsområde vid utseende av skyddsombud bestäms på sådant sätt
att skyddsombudet inte genom sin verksamhet får del av hemlig information i
vidare utsträckning än han får genom sin tjänst. Även beträffande skyddskommitté
bör man genom att utse ledamötema bland anläggningens personal ha möjlighet
att undvika att uppdrag som ledamot i skyddskommitté medför tillgång till
information av hemlig natur som ledamoten inte har rätt att ta del av i sin
ordinarie tjänstgöring. Utredningsmajoriteten har utgått från att principerna i
dessa avseenden blir föremål för överläggningar mellan parterna på
arbetsstäUet. Remissinstanserna med undan-
Prop. 1976/77:149 342
tag
av TCO har inte haft någon erinran mot vad utredningens majoritet i denna del
har anfört. TCO har instämt i en reservation av dess representant i
utredningen vari har anförts att personalen inom försvarsmakten bör ha rätt
att fritt utse skyddsombud och skyddskommittéledamöter bland de anställda på
arbetsstället. Härvid har samtidigt erinrats om den möjlighet till
säkerhetskontroU som finns genom personkontrollkungörelsen (1969: 446, ändrad
senast 1976: 110). För egen del vUl jag understryka nödvändigheten av att
gällande bestämmelser om säkerhetsskydd beaktas. Den närmare tiUämpningen av
dessa bör som utredningsmajoriteten har framhållit kunna behandlas vid
överläggningar meUan parteraa. Med anledning av ett påpekande av
överbefälhavaren vill jag konstatera att motsvarande säkerhetsskydd som här har
diskuterats kan gälla enligt föreskrifter som med stöd av
upphandlingskungörelsen (1973:600, ändrad senast 1975:788) har meddelats
beträffande säkerhetsskydd kring upphandling eller arbete för statens behov.
Som ett led i strävandena att stärka de anställdas
inflytande över arbetsmUjön infördes i arbetarskyddslagen år 1973 en
bestämmelse om tystnadsplikt för skyddsombud och skyddskommittéledamot.
Tystnadsplikten avser vad sådana förtroendemän under uppdraget har erfarit om
yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhåUande, enskUds personliga
förhållanden eller förhållande av betydelse för landets försvar. För att
skyddsombud och skyddskommUtéledamot skall ha möjlighet att rådgöra fullt ut i
arbetsmiljöfrågor med styrelsen för sin fackliga organisation gäUer också
tystnadsplikt för ledamot i sådan styrelse med avseende på vad han har fått
kännedom om genom dem. I brottsbalken (20 kap. 3 §) föreskrivs straffansvar vid
överträdelse av tystnadsplikten. Utredningen har föreslagit att bestämmelsen
om tystnadsplikt förs över till arbetsmiljölagen. TCO har ansett att
bestämmelsen bör anpassas efter medbestämmandelagen så att tystnadsplikten i
första hand blir en förhandlingsfråga mellan berörda parter. För egen del vill
jag framhåUa att skyddsombuds rätt till information enligt
arbetarskyddslagstiftningen kan vara mera vidsträckt än informationsrätten
enligt medbestämmandelagen. Med hänsyn till detta och till karaktären av de
föreskrifter som ingår i arbetarskyddslagstiftningen förordar jag att
arbetarskyddslagens bestämmelse om tystnadsplikt oförändrad förs över till
arbetsmiljölagen (7 kap. 13 §). Jag vill erinra om att den som får del av
handlingar eller information av hemlig natur inte bara har att beakta den enUgt
arbetarskyddslagstiftningen gällande tystnadsplikten utan även tystnadsplikt
som kan gälla enligt skilda författningar. Sådana särskilda tystnadspUk-ter kan
begränsa den rätt skyddsombud och ledamot av skyddskommitté annars har att föra
information vidare tiU styrelsen för sin lokala fackUga organisation. För att
underlätta bedömningen bör som utredningen har framhållit den som lämnar ut
uppgift påpeka om denna är hemlig.
Prop.
1976/77:149 343
20.8.6
Vissa ytterligare samverkansregler
Som tidigare (avsnitt 20.8.1) har anförts bör de
gmndläggande bestämmelserna i arbetarskyddslagen om skyddsombud och skyddskommittéer
i huvudsak oförändrade föras över till arbetsmiljölagen. Arbetarskyddskungörelsens
samverkansregler torde i stort sett utan ändring i sak kuima ingå i
arbetsmiljöförordningen. I det följande vill jag emellertid ta upp vissa
samverkansregler som jag hittiUs inte har gått närmare in på men som kan behöva
belysas ytterUgare.
Enligt arbetarskyddslagen utses skyddsombud av
lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhåUande till
arbetsgivaren. Finns det inte sådan organisation utses skyddsombud av
arbetstagarna. Arbetarskyddsstyrelsen har framhålUt att gäUande ordnmg har visat
sig kunna medföra problem i vissa fall då det på ett arbetsställe finns flera
kollektivavtalsslutande organisationer som organiserar personal inom samma
verksamhetsområde. Styrelsen har i sådana faU rekommenderat att den
organisation som har flest medlemmar inom respektive skyddsområde får utse
skyddsombud för detta område. Denna lösning förutsätter emellertid enighet
mellan orgarusationerna. En situation där det inom samma område finns flera
skyddsombud som har möjlighet att agera på motstridigt sätt är enligt styrelsen
inte tiUfredsstäUande. EnUgt styrelsen bör man i samband med den nya
lagstiftningen ta ställning tUl hur problem av angivet slag skaU lösas.
Jag vUl i anslutning till dessa synpunkter
framhålla att arbetsmUjölagens samverkansregler bör utgå från att enighet kan
uppnås. GäUer det frågor om arbetsmiljöns beskaffenhet bör ytterst alltid
hänvändelse kunna ske tiU yrkesinspektionen. Är det åter fråga om
organisationen av parternas skyddsarbete bör eftersträvas att denna vad avser
bl. a. val av skyddsombud och arbetstagarledamöter i skyddskommitté direkt förankras
hos de berörda fackliga organisationerna. Vidare bör beaktas att själva grunden
för skyddsombuds verksamhet är att han uppträder som de anstäUdas förtroendeman. Att vid oenighet meUan
fackliga organisationer låta tillsynsmyndighet träda in som skiljedomare bör
därför undvikas. Det är heller inte möjligt att enbart utgå från vilken
organisation som har flest medlemmar inom resp. skyddsområde. Oenigheten kan
nämligen gälla hur indelning bör ske i skyddsområden. En lösning genom
lagregler av de frågor som har antytts i arbetarskyddsstyrelsens remissyttrande
skulle alltså kunna rubba vissa grundläggande principer i det nuvarande
systemet. Det bör i stället vara de fackliga organisationernas ansvar att inte
genom motstridiga åtgärder sätta samverkansreg-krna ur spel. Jag anser mot
denna bakgmnd att reglerna om utseende av skyddsombud åtminstone t. v. bör
bibehållas oförändrade. Det finns emellertid anledning alt med uppmärksamhet
följa utvecklingen på detta område.
Prop. 1976/77:149 344
En av nyheterna vid 1973 års ändringar i
arbetarskyddslagen var att huvudskyddsombudens ställning lagfästes. I lagen
anges sålunda att om det finns mer än ett skyddsombud vid arbetsställe så skall
ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet. Enligt utredningen har i några faU fråga uppkommit om vad
huvudskyddsombudens befogenheter innebär. Frågan har bl. a. aktualiserats i
samband med att olika uppfattning har rått mellan huvudskyddsombud och annat
skyddsombud angående humvida ett arbete skall avbrytas. Utredningen har ansett
att det i sådana fall är huvudskyddsombudet som skall ha avgörandet. För att
förtydUga detta har utredningen föreslagit att den nuvarande bestämmelsen förs
över tUl arbetsmiljölagen med tUlägget att huvudskyddsombudet även skaU ha tUl
uppgift att leda skyddsombudens verksamhet. Mot detta förslag har tveksamhet
anmälts av ett antal remissorgan. Enligt dessa kan den föreslagna skrivningen
komma att inverka negativt på skyddsombudens intresse och ansvar för
uppgiften. Vidare har Svea hovrätt påpekat att det föreslagna tillägget inte
reglerar frågan vilket skyddsombuds uppfattning som skall gälla.
För egen del anser jag att frågan om skyddsombudens
inbördes ansvar bör avgöras av den fackUga organisation som har utsett
ombuden. I kontakten gentemot arbetsgivaren och i övrigt utåt måste emeUertid
som utredningen har framhållit arbetstagaraa ytterst anses företrädda av huvudskyddsombudet.
Jag anser någon särskild bestämmelse härom inte vara erforderlig.
Huvudskyddsombudens ställning bor sålunda kunna regleras på samma sätt i
arbetsmiljölagen (6 kap. 3 §) som i arbetarskyddslagen.
Skyddskommittéledamots möjligheter att fullgöra
sitt uppdrag regleras inte i arbetarskyddslagen. Bestämmelser i dessa
avseenden bör enligt utredningen tas upp i arbetsmUjölagen. Utredningen har
föreslagit att reglerna om skyddsombuds ledighet, om att skyddsombud ej får
hindras i sitt uppdrag, om skadestånd och om rättegången skaU ha motsvarande
tillämpning på ledamot av skyddskommitté som har utsetts av fackUg organisation
eller av arbetstagarna. Mot detta har bland remissinstanserna bara rests den
invändningen att det enUgt SAF synes omotiverat att reglerna endast skall avse
ledamot som representerar arbetstagama. Med beaktande härav förordar jag att i
arbetsmiljölagen (6 kap. 15 §) förs in en bestämmelse som garanterar alla
skyddskommittéledamöter ledighet för uppdraget och skydd mot trakasseri.
Ytterligare bestämelser avseende skyddskommittéledamot har berörts i avsnitt
20.8.2.
Härefter återstår vissa frågor som gäller s. k.
regionalt skyddsombud, dvs. skyddsombud som för visst arbetsstäUe utses utanför
kretsen av arbetstagare. Enligt arbetarskyddslagen kan yrkesinspektionen, om
förhållandena påkaUar det, medge att lokal avdelning av organisation, som är
att anse som central arbetstagarorganisation enligt medbestämmande-
Prop.
1976/77:149 345
lagen,
utser sådant ombud för arbetsstäUe där skyddskommitté ej har tillsatts.
Arbetsgivare svarar i princip för kostnadema för regionalt skyddsombuds
verksamhet genom den genereUa arbetsgivaravgift som tillförs arbetarskyddsfonden
enUgt lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift (ändrad senast 1976: 80).
Bestämmelsen om regionala skyddsombud fick sin
nuvarande utformning vid 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen. Därefter har
en snabb utbyggnad skett av systemet med regionala skyddsombud. I vissa fall
har branschens stmktur varit sådan att det inte varit möjUgt att identifiera berörda
arbetsstäUen i yrkesinspektionens beslut. Det gäller byggnads- och
anläggningsverksamhet samt en stor del av transportområdet. I dessa fall har i
stället lämnats medgivanden som avser samtUga arbetsställen inom angiven
verksamhetsgren i viss kommun eller på annat sätt angivet geografiskt område.
En fömtsättning för att arbetsstället skall omfattas är även här att det ej
finns skyddskommitté. Vidare skall den avdelning som utsett det regionala
skyddsombudet ha någon där anställd arbetstagare ansluten.
Utredningen har framhåUit att yrkesinspektionens
medverkan är betydelsefull för att skapa stadga åt systemet med regionala
skyddsombud. \'idare har anförts att de regionala skyddsombuden behöver det
stöd för sin verksamhet som kan ges av en större organisation av den typ som
utgörs av avdelningarna inom de till LO anknutna fackförbunden. Det kan enligt
utredningen ibland vara mest praktiskt att ansvaret för verksamheten ligger på
en riksorganisation. Däremot bör inte krävas att organisationen är bunden av
kollektivavtal i förhåUande till arbetsgivarna pä de arbetsstäUen där
skyddsombudet skall verka. Utredningen har därför föreslagit att i
arbetsmiljölagen införs en bestämmelse av innehåU att yrkesinspektionen äger,
om förhållandena påkallar det, medge att lokal avdelning av fackförbund eller
motsvarande förening av arbetstagare utser regionalt skyddsombud. Härvid avses
på samma sätt som i arbetarskyddslagen endast arbetsställe där skyddskommitté
ej har tillsatts. Liksom hittills har förutsatts gälla att organisationen skaU
ha någon medlem vid varje arbetsställe som omfattas av yrkesinspektionens medgivande.
Vidare har yrkesinspektionen fömtsatts kunna fortsätta den praxis som innebär
att medgivandet i vissa faU knyts tiU visst geografiskt område e. d. och ej tUl
namngivna arbetsställen. Förslaget har i dessa delar inte föranlett någon
erinran av remissinstanserna.
För egen del ansluter jag mig till vad utredningen
har föreslagit i fråga om tiUståndsgivning vid utseende av sådant skyddsombud
(6 kap. 2 § tredje stycket).
Utredningen har även berört vissa frågor om
bidragssystemet med avseende på regionala skyddsombud. Denna fråga avser jag
att behandla vid färdigställande av proposition i ärendet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:149 345
LO har i sitt remissyttrande också anfört att vissa
oklarheter finns i fråga om regionala skyddsombuds uppgifter och befogenheter.
Med anledning härav vill jag framhåUa att regionalt skyddsombuds ställrUng i
princip är densamma som lokalt skyddsombuds när det gäUer hans verksamhet på
det arbetsställe som avses med uppdraget. Som LO har framhåUit kan vissa
hithörande frågor bli aktuella inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet
på den kollektiva arbetsrättens område som har uppdragits åt den nya
arbetsrättskommittén.
20.8.7
Anpassningsfrågor för vissa grupper
Arbetsförmågan påverkas i stor utsträckning av bl.
a. art och uppläggning av arbetsuppgifter, arbetsplatsens utformning och andra
arbetsmiljöfaktorer. Ett omfattande åtgärdssystem finns inom arbetsmarknadspolitiken
för att åstadkomma bättre sysselsättningsmöjligheter. Åtgärderna är bl. a.
inriktade på äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
Av särskUt intresse när det gäller insatser inom de
lokala skyddsorganisationerna är det stödsystem som är knutet till lagen om
vissa anställningsfrämjande åtgärder. Inom ramen för nämnda lag verkar
särskilda anpassningsgrupper. Dessa är kontaktorgan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna,
företagen och de fackliga organisationema. Deras arbete syftar till att
förbättra arbetsförhållandena för äldre arbetstagare och arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga, trygga fortsatt anställning och främja nyanställning av
sådana arbetstagare. De medverkar vid omplacering och nyanställning av
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga och äldre arbetstagare. Anpassningsgruppernas
verksamhet är inte närmare reglerad i lagen utan skaU bedrivas i de former som
allt efter omständig-hetrna framstår som lämpligast i varje särskilt fall. Vid
införandet av lagen förutsattes att parterna samordnar verksamheten i
anpassningsgmp-perna med verksamheten i andra organ såsom företagsnänmder,
skyddskommittéer osv, vilka har att ta befattning med frågor motsvarande dem
som behandlas i anpassnmgsgrupp.
Utredningen har framhållit att frågor om anpassning
av arbetet och arbetsmiljön till arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga i stor
utsträckning har samband med de uppgifter skyddsombud och skyddskommittéer
fullgör. De handikappades riksförbund har ansett att i arbetsmiljölagen bör
anges att skyddskommitté skaU behandla även frågan om anpassning av
arbetsplatser med hänsyn till enskilda arbetstagares behov på grund av
handikapp. I anslutning härtill viU jag konstatera att förbättringar av
arbetsmiljön är väsentliga för att arbetssvårigheter av skUda slag skall kunna
eUmineras eller få minskad betydelse vid sysselsättning av olika gmpper av
arbetstagare. Jag har vidare i det föregående (avsnitt 20.4.3) förordat en
särskUd bestämmelse i arbetsmUjölagen med sikte på att
sysselsättningsmöjlighetema för personer med arbetshandi-
Prop.
1976/77:149 347
kapp
skall främjas. Av arbetsmiljölagens förordade uppläggning följer också att det
bör vara en uppgift för skyddskommittéema och skyddsombuden att uppmärksamma
handikappfrågor. Det kan konstateras att detta är ett skäl för att
handikappfrågor skall beaktas vid utbUdning av bl. a. skyddsombud.
För att fä till stånd en god samordning mellan den
lokala skyddsorganisationens och anpassningsgmppemas verksamhet är det enligt
utredningen värdefullt om bland ledamöter i anpassningsgrupper också ingår
personer som tillhör den lokala skyddsorganisationen. Detta har understrukits
av bl. a. LO. Även jag anser att man på detta sätt kan få en mer enhetlig och
allsidig bedömning av frågor som gäller anpassning av arbetet och arhetsmiljön
till olika arbetstagares förutsättningar. Med erfarenheter av verksamheten i
anpassningsgrupper bör skyddsorganisationen i ännu högre grad kunna medverka
till att arbetsplatserna genereUt sett utformas så att sysselsättningsmöjligheterna
främjas. En av den lokala skyddsorganisationens uppgifter härvidlag är att öva
inflytande över att åtgärder vidtas så att arbetslokalernas utfornming inte
reser onödiga hinder för grupper med fysiska handikapp. Vidare bör den lokala
skyddsorganisationen verka för att arbetsplatsema utformas så att
sysselsättningsmöjligheterna för grupper med olika arbetssvårigheter tas till
vara. Även planering av allmänna åtgärder för att främja nyanstäU-ning av
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga kan behöva bedömas av den lokala
skyddsorganisationen.
20.8.S
Invcr.drarfrågor
A'.bt;tstagar; so.m har invandrat till Sverige har
särskilt under det senaste årtiondet bliNit ett viktigt inslag på många
arbetsplatser. Invandrade arbetstagares fördelning inom olika branscher kan
inte anges i exakta termer. Det är dock känt att invandrare i Sverige liksom i
andra länder i stor utsträckning hamnar i sådana arbeten och på sådana arbetsplatser
somi inte är attraktiva för den inhemska befolkningen. Det är också tydligt att
det finns en viss koncentration av utländska medborgare till arbetsplatser med
utpräglade arbetsmUjöproblem.
Jag har i avsnitt 20.4.3 förordat en bestämmelse
som slår fast att arbetsgivaren är skyldig att ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens
särskilda förutsättningar för arbetet. Samtidigt har framhåUits att bestämmelsen
bl. a. innebär att arbetet skaU anpassas med hänsyn tiU invandrad
arbetstagares särskUda fömtsättningar.
Från arbetsmarknadsparternas sida har en rad
åtgärder vidtagits i syfte att förbättra informationen om och till invandrarna.
Senast har SAF, LO och statens invandrarverk utarbetat en handledning om invandrarfrågor
i företagen.
Arbetsmiljöutredningen har understrukit att de
lokala skyddsorganisationema har viktiga uppgifter när der gäUer att främja
invandrares
Prop. 1976/77:149 348
anpassning
i arbetet och på arbetsplatseraa. Detta kan i första hand ske genom, att
skyddskommittéema aktivt medverkar vid planering av ett ändamålsenligt
introduktionsförfarande för att underlätta för nyanställd utländsk arbetstagare
att finna sig till rätta i arbetsmiljön. Stor uppmärksamhet bör enligt min
mening härvid ägnas åt att dra upp rikthnjer för det förebyggande skyddet mot
yrkesrisker som är framträdande för den som ännu inte förstår svenska och är
främmande för olika förhållanden i svenskt arbetsliv. Viktigt är också att den
nyanställde ges praktisk kännedom om hur den lokala skyddsorganisationen är
uppbyggd. Eftersom den sociala situationen kan innebära en större riskfaktor
för invandrare än för svenskar bör introduktionsförfarandet ha en bred
uppläggning.
Inom ramen för den lokala skyddsorganisationen bör
också fortlöpande uppmärksammas skyddsfrågor som gäller invandrares arbetsuppgifter.
Varningsskyltar och liknande måste vara begripliga även för utländska
arbetstagare. Bruksanvisningar för användning av tekniska anordningar och
hantering av farUga ämnen måste vid behov finnas även på invandrarspråken.
Detta har särskilt understrukits av LO. Viktigt är enligt min mening också att
vid bruket av nödvändig personlig skyddsutrustning garantier skapas för att
arbetstagaren förstår varför denna skall användas och vet hur den skall bmkas
för att ge avsett skydd.
Tillgång till tolkservice är enligt vad utredningen
har framhållit en förutsättning för att invandrare med bristfälliga kunskaper i
svenska skall kunna fungera på arbetsplatsen. Vid stora företag finns ofta tillgång
till flerspråkig personal som i det första anställningsskedet kan sköta
introduktion och utbUdning av nyanställda utlänningar. Som utredningen har
påpekat är det emellertid viktigt att man försöker få fram tvåspråkiga
skyddsombud med uppgift att i den fortsatta anställningen säkra invandrarens
tillgång till information om skyddsföreskrifter och andra förhållanden av
betydelse för hans situation på arbetsplatsen. Bristen på personer som har de
nödvändiga språkkunskaperna och dessutom har tillräcklig kännedom i
arbetarskyddsfrågor och cm det fackliga systemet är enligt utredningen ett
allvarligt problem på arbetsplatserna. På senare tid har viss verksamhet
inletts av ansvariga myndigheter och arbetsmarknadspartema för att utbilda
tvåspråkiga fackliga förtroendemän. Utredningen har betonat vikten av att
uppmärksamhet härvid ägnas åt att förmedla kunskaper i branschanknutna
skyddsfrågor och i arbetsmiljöfrågor över huvud. Det är också LO:s uppfattning
att extra insatser bör göras för att utbUda tvåspråkiga skyddsombud. Även jag
är införstådd med att tvåspråkiga arbetstagare som är insatta i
arbetsmiljöfrågor kan vara en väsentlig tillgång för den lokala skyddsorganisationen.
Vid samråd med chefen för utbUdningsdepartementet och statsrådet Mogård har jag
inhämtat att dessa frågor i. n. övervägs i
Prop. 1976/77:149 349
departementet.
Jag vill nämna att frågor om utbUdning av s. k. kontakttolkar för bl. a.
arbetsmarknads- och arbetsplatstolkning behandlas i budgetpropositionen 1977
(prop. 1976/77:100 bUaga 12 s. 453).
På grund av språksvårigheter föreligger ofta
särskUda problem att på mindre arbetsplatser lösa frågor angående introduktion
och information om skyddsfrågor i förhåUande tUl invandrare. Genom utbyggnaden
av systemet med regionala skyddsombud har den lokala skyddsverksamheten på
dessa arbetsplatser aktiverats. Som ett problem kvarstår emellertid eiUigt
utredningen de regionala skyddsombudens bristande möjlighet att få kontakt med
invandrade arbetstagare som inte talar svenska. Detta kan vara ett särskUt
bekymmer med hänsyn tUl att det finns en tendens till att invandrare som ännu
ej kommit in i svenska förhåUanden hamnar just på arbetsplatser där en skärpt
uppmärksamhet behövs på olika ogynnsamma arbetsmUjöfaktorer. Möjligheten för
regionalt skyddsombud att anlita arbetsplatstolk är en viktig fråga som enligt
utredningens uppfattning bör tas upp i samband med en översyn av lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Statens invandrarverk har instämt i
detta.
Jag vill i anslutning tUl de behandlade frågorna
framhåUa att i direktiven för den tidigare nämnda nya arbetsrättskommittén bl.
a. sägs att särskilt intresse bör ägnas åt det förhållandet att fackliga
uppgifter i många fall utförs av andra än fackUga förtroendemän, som är
anställda på arbetsplatsen, och att de fackliga förtroendemännen kan ha behov
av att biträdas av experter i sitt arbete på arbetsplatsen. Jag har erfarit att
kommittén i det sammanhanget också har kommit in på frågan om
ar-betsplatstolkaraa.
SlutUgen vill jag betona vikten av att de anstäUda
invandrarna deltar i svenskundervisning enligt lagen (1927: 650) om rätt tUl
ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (senast
ändrad 1976: 590).
20.9
TUlsyn m. m.
Tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddslagen
utövas enligt lagen av arbetarskyddsstyrelsen samt under dess överinseende och
ledning av yrkesinspektionen.
Enligt instmktionen (1972: 164) för
arbetarskyddsstyrelsen (ändrad senast 1976: 459) leds denna av en styrelse, som
består av en generaldirektör och en överdirektör samt nio ledamöter som
representanter för bl. a. partema på arbetsmarknaden. Inom arbetarskyddsstyrelsen
finns tre avdelningar, nämligen tillsynsavdelningen, arbetsmedicUiska avdelningen
och administrativa avdelningen.
EnUgt
instmktionen (1973: 847) för yrkesinspektionen utövar inspek-
Prop. 1976/77:149 350
tionen
tiUsyn genom aUmänna yrkesinspektionen och specialinspektörer. Den allmänna
yrkesinspektionen är organiserad på 19 distrikt. I varje distrikt finns en
yrkesinspektionsnänmd. Denna består av en distriktschef samt åtta ledamöter som
utses efter förslag av arbetsmarknadspartema.
Utredningen har framhåUit att
arbetsmUjölagstiftningens effektivitet och slagkraft blir i utomordentligt hög
grad beroende av hur intentionerna kan vidareutvecklas på myndighetsplanet.
Ett genomgående drag måste enligt utredningen vara att myndighetemas arbete
nära förankras hos arbetsmarknadsparterna. Dessa uttalanden har starkt
understrukits av remissinstanserna.
Det förslag till arbetsmiljölag som jag på gmndval
av utredningsförslaget lägger fram i det följande slår fast långtgående krav
på arbetsmUjön. I olika avseenden innebär detta att arbetarskyddsmyndighetemas
ansvar ökas. En ökning av myndighetsansvaret följer redan av de utvidgningar i
tillämpningsområdet som föreslås. I förhållande till annan lagstiftning betonas
arbetsmiljölagens övergripande karaktär. Denna kommer främst till uttryck på så
sätt att arbetsmiljölagen får en starkare inriktning på kemiska hälsorisker i
arbetslivet än vad gällande arbetarskyddslag har. Utmärkande för förslaget är
också att arbetsmiljölagen läggs upp som en utpräglad ramlag. Inom ramen för
den nya lagen skall krav på arbetsmiljön kunna stäUas i takt med samhällets
utveckling i socialt och tekniskt hänseende. Det närmare innehållet i kraven
kommer således i hög grad att bestämmas av de föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
förutsätts skola meddela. På en rad områden avses arbelarskyddsstyrelsen få
befogenhet att meddela föreskrifter om förprövning. Dessa föreskrifter skall
kunna vara förenade med direkta straffsanktioner. Lagförslaget innebär också
att arbetarskyddsmyndigheternas möjligheter att kontrollera arbetsmiljön och
göra direkta ingripanden stärks. Vidare ger lagförslaget uttryck för en vidgad
syn på arbetsmiljöns betydelse när det gäller dess inverkan på hälsan. Jag har
tidigare förordat en grundläggande bestämmelse av innebörd att
arbetsförhållandena skall anpassas efter människans förutsättningar i fysiskt
och psykiskt avseende. I anslutning härtill har betonats att arbetsmiljön
skall utformas med sikte på att tillgodose mänskliga behov i vid bemärkelse.
Även detta har betydelse när det gäller att bedöma hur lagförslaget kan komma
att påverka arbetarskyddsmyndighetemas uppgifter.
Lagförslaget utgår från att arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen skall vara tillsynsmyndigheter enligt arbetsmUjölagen (7
kap. 1 §).
Det kan som utredningen har anfört vara lämpligt
att benämningen arbetarskyddsverket används när både arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen avses. Härigenom markeras samhörigheten mellan de båda
myndighetema.
Liksom
utredningen och remissinstansema finner jag väsentligt att
Prop. 1976/77:149 351
arbetarskyddsverkets
arbete har nära förankring hos arbetsmarknadsparterna. Detta har för mig varit
en viktig fömtsättning då jag i det föregående har förordat långtgående
befogenheter för arbetarskydds-myndigheterna vid utformningen av det närmare
regelsystemet och vid tillämpningen.
.Arbetarskyddsstyrelsens verkstyrelse ombildades år
1972 till s. k. lek-mannastyrelse. I denna har avgjorts frågor om
arbetarskyddets omfattning, inriktning och allmänna uppbyggnad, anslagsfrågor
m. m. Jag avser alt förorda att i instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen
slås fast att särskilda ledamöter i verksstyrelsen skall utses av regeringen
efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare.
Vissa remissinstanser har menat att inom
verksstyrelsen bör finnas representanter som har direkt anknytning till oUka
sektorer inom näringslivet. Vidare har hävdats att även företrädare för
handikapprörelsen bör beredas plats i arbetarskyddsstyrelsens ledning. Med
anledning härav vill jag framhålla att verksstyrelsen bör ha en allsidig sammansättning
och att inom ramen för partsrepresentationen kan tillgodoses även andra
intressen än rena partsintressen. För branschintressen synes sålunda
företrädarna för arbetsgivare och arbetstagare vara naturliga talesmän. Här
bör utan svårighet de nödvändiga kontakterna kunna etableras. Vad gäller
handikappfrågor vill jag peka på att sådana frågor även faller inom
arbetstagarorganisationernas intresseområde i deras bevakning av att
arbetsmUjön också anpassas tiU personer med arbetshandikapp.
Nä.mnder i yrkesinspektionen med
partsrepresentation infördes i samband med 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen. Genom nämnderna har parterna fått möjlighet att
utöva ett direkt inflytande på yrkesinspektionens verksamhet. Det kan enligt
min mening klart konstateras att detta har betytt mycket för att ge ökad tyngd
åt yrkesinspektionens agerande. Jag förordar att gällande ordning bibehålls på
sätt närmare torde få regleras i instruktionen för yrkesinspektionen.
Angeläget är att ledamöter som utses efter förslag av arbetsmarknadens parter
företräder de närmaste arbetarskyddsintressena inom distriktet.
Inom yrkesinspektionsnämnds kompetens bör på sätt
närmare får anges i instruktionen falla arbetsmiljöfrågor inom distriktet där
handläggningen inte ankommer på arbetarskyddsstyrelsen. LO har anfört att det
upplevs som otillfredsställande att yrkesinspektionsnämnd inte har något
inflytande vid tjänstetiUsättningar. Även enligt min uppfattning kan det vara
lämpligt att yrkesinspektionsnämnd i den omfattning som är praktiskt möjlig
bereds tillfälle att yttra sig över sökande till tjänst inom distriktet.
TCO har fört fram den synpunkten att
arbetstagarrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionsnämndema bör förstärkas.
Prop. 1976/77:149 352
Enligt
LO bör övervägas lämpligheten av att ändra yrkesmspektions-nämndernas
sammansättning så att arbetstagarna får majoritet. Dessa synpunkter ger mig
anledning framhåUa att arbetsmiljölagen ju syftar till att ge garantier för att
arbetstagama skall kunna arbeta under tiUfredsställande
arbetsmiljöförhållanden. För att goda resultat skall kunna uppnås i
arbetarskyddsmyndighetemas verksamhet är det viktigt att myndigheternas
avgöranden omfattas med förtroende av aUa dem som berörs. Enligt min mening
åstadkoms detta bäst genom att man inte ger markerad övervikt åt någon sida vad
gäller representationen. Jag viU tiU-lägga att en allsidig representation utan
stark markering av partsmtresse synes vara en förutsättning för att
bestämmelserna om fullföljd av talan mot arbetarskyddsmyndigheternas beslut
skall kunna utformas på sätt förordas i ett följande avsnitt.
Som redan har framhållits bygger lagförslaget
liksom utredningsförslaget på att arbetarskyddsstyrelsen skall svara för den
närmare författ-niiigsverksamheten inom arbetsmiljöområdet. LO, SAF och TCO har
understrukit att det är av största vikt att författningsarbetet bedrivs i
samarbete med arbetsmarknadsparteraa. I det föregående har jag betonat vikten
av att arbetarskyddsmyndigheternas verksamhet har god förankring hos parterna.
Detta påpekande gäller i hög grad även själva författningsarbetet. Sedan lång
tid har inom arbetarskyddsstyrelsen utbUdat sig olika former för parternas
deltagande vid utarbetande av s. k. anvisningar m. m. I det kommande författningsarbetet
bör samarbetet kunna intensifieras.
Även ett antal myndigheter har uttryckt bestämda
önskemål om att få medverka i arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete. I
detta sammanhang vill jag erinra om att den grundsynen bör anläggas i
arbetsmUjölagen att lagen i förhållande till arman lagstiftning skall vara
övergripande när det gäUer skyddet mot ohälsa och olycksfaU i arbetet. Detta
får tiU följd att arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete kan komma att beröra
en rad andra myndigheters verksamhetsområden. Givetvis har styrelsen därvid i
första hand att räkna med att reglering sker genom de sektorsansvariga
myndigheterna. När speciella regler behövs inom arbetarskyddet och annan
myndighets verksamhetsområde berörs, skall arbetarskyddsstyrelsen emellertid
samråda med den myndigheten. En regel härom torde få tas upp i
arbetsmUjöförordningen. Särskilda gränsdragningsfrågor avseende
arbetarskyddsstyrelsens och planverkets respektive produktkontroUnänmdens
ansvarsområden har behandlats i avsiutt 20.3.3 och 20.4.7.
Naturligt är enligt min mening att samråd sker även
med intressenter utanför myndighetema och arbetsmarknadsparterna. Inte nunst
med tanke på att arbetsmUjölagstiftningens tiUämpningsområde avses utvidgat
till bl. a. ensamföretagare och famUjejordbmk kan det finnas anledning för
arbetarskyddsstyrelsen att bredda samarbetet på olika områden.
Prop.
1976/77:149 353
Vidare
har jag i det föregående framhållit att arbetarskyddsstyrelsen vid meddelande
av föreskrifter har att beakta även frågor om arbetshandikapp.
Jag återkommer till samarbetsfrågorna dels längre
fram i detta avsnitt vid behandlingen av annan säkerhetsinriktad lagstiftning,
dels i ett senare avsnitt om fullföljdsförfarandet.
Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut ett mycket stort
antal föreskrifter, råd och anvisningar till ledning vid tiUämpningen av
arbetarskyddslagen. Jag har i avsnitt 20.2.10 framhåUit att dessa bör gäUa tiU
ledning vid tillämpning av arbetsmiljölagen i avbidan på att en anpassning över
hela fältet hinner ske efter den nya lagen. Vidare förutsätter lagförslaget att
vissa kungörelser, som har utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen, efter hand
ersätts med föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. I dessa avseenden krävs
en omfattande genomgång från styrelsens sida i syfte att en anpassning snarast
skall kunna ske efter arbetsmiljölagen.
I lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och
andra författningar finns numera bestämmelser om författningars kungörande och
ikraftträdande. Författningssamlingsförordningen (1976: 725, ändrad 1976: 877)
innehåller närmare bestämmelser om författningssamlingar för bl. a. centrala
myndigheter. Bland arbetarskyddsstyrelsens uppgifter torde i och med
arbetsmiljölagens ikraftträdande få ingå att utge författningssamling enligt
de bestämmelser som meddelas i förordningen. Vissa undantag beträffande format
och typografisk utformning torde härvid få medges med hänsyn till
användningssättet för denna författningssamling.
Vad gäller den närmare utformrUngen av
arbetarskyddsstyrelsens författningar måste enligt min uppfattiung i första
hand praktiska hänsyn tas vid uppdelningen på skilda författningar. Liksom
beträffande de nuvarande anvisningarna torde sålunda efter omständighetema
samtidig reglering lämpligen kunna ske med avseende på visst arbetsområde, teknisk
anordning eller ämne. Även viss arbetsmiljöfaktor bör liksom hittills kunna
tjäna som indelningsgrund vid författningsreglering, antingen för viss bransch
e. d. eller mera övergripande. En i möjligaste mån enhetlig reglering bör
gälla i fråga om skilda sektorer i arbetslivet. Från denna synpunkt och för att
åstadkomma överskådlighet finns anledning att sträva efter att ge
författningarna så generell inriktning som möjligt och inte hänföra
tillämpningsföreskrift till alltför begränsat ämnesområde.
Som föreskrifter anses påbud av varje slag som
riktas till en obestämd krets och som direkt skall läggas till gmnd vid
prövning i de enskilda fallen. Beträffande utformningen av föreskrifter kan
framhållas att det bör eftersträvas att ange visst preciserat krav i
skyddshänseende utan att därför i detalj binda beträffande sättet för hur
kravet skall uppfyUas. Särskilt i fråga om försiktighetsåtgärder vid utförande
av arbete med 23 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 354
särskilda
risker kan det dock stundom vara nödvändigt att närmare föreskriva det
tillvägagångssätt som krävs. Även fortsättningsvis bör eftersträvas att till
föreskrifteraa foga rekommendationer, råd och upplysningar till ledning i det
praktiska arbetet att lösa arbetsmiljöfrågoma. Jag vill understryka att i
författningarna föreskrifter på lämpligt sätt måste åtskiljas från vad som är
rekommendationer eller råd liksom från vad som är att anse som
bakgmndsupplysningar. Det är angeläget att så starka rättsgarantier som möjligt
finns för den reglerande verksamheten.
Som utredningen och remissinstanserna har
framhållit krävs omfattande forskningsinsatser för att förverkliga syftet med
den nya lagstiftningen om arbetsmiljön. Ett nära samspel med den
arbetsmedicinska forskningen måste prägla arbetarskyddsstyrelsens normgivande
verksamhet. Gynnsamma fömtsättningar härför har skapats genom att det tidigare
fristående arbetsmedicinska institutet år 1972 integrerades i styrelsen. Man
har på detta sätt fått en rad kanaler mellan forskning och tillämpning. Av stor
vikt är självfallet också samverkan med universitets- och högskoleorganisationen.
Organisatoriska former härför har erhållits i och med att
arbetarskyddsstyrelsens professorer och laboratorer är ledamöter i vederbörande
fakultet och har viss skyldighet att i tjänsten undervisa, handleda och
examinera inom universitetsorganisationen, företrädesvis inom
forskamtbildningen.
Till omfattningen nästan jämförliga med de
anvisningar som arbetarskyddsstyrelsen själv har gett ut är de normsamlingar
och standarder som på ett eller annat sätt har auktoriserats av styrelsen. Utredningen
har framhållit att arbete med standarder är ett sätt att ingripa i utvecklingskedjan
i ett tidigt skede. Det framstår därför som betydelsefullt att
arbetsmiljöaspekter förs in i standardiseringsarbetet. Med hänsyn till
standardiseringsarbetets internationella inriktning säkras härigenom också
kontakten med utvecklingen i andra länder. För reglering i form av standarder
lämpar sig enUgt utredningen i första hand egenskaper hos anordningar och
produkter. I standardiseringsarbetet är arbelarskyddsstyrelsen redan företrädd
i viss utsträckning men arbetstagarsidan synes hittills ha varit representerad
i alltför begränsad utsträckning. Remissinstanserna har lämnat utredningens
synpunkter utan erinran. Sveriges standardiseringskommission (SIS) har bl. a.
understmkit behovet av fördjupad samverkan mellan myndigheter och
standardiseringsorgan i sådana fall då myndigheters ansvarsområden överlappar
varandra. SIS har vidare förklarat sig dela uppfattningen att det är angeläget
att få till stånd arbetstagarrepresentation i standardiseringsarbetet. Jag kan
ansluta mig till vad sålunda har anförts om standardisering och arbetarskydd.
Om arbetsmiljösynpunkter i tillräcklig utsträckning förs in i standardiseringsarbetet
kan produktstandarder vara ett värdefullt komplement till bl. a.
arbetarskyddsstyrelsens typgodkännandeverksamhet. I de fall då en mera
tvingande karaktär eftersträvas kan standarder som
Prop. 1976/77:149 355
utarbetats
av aUsidigt sammansatta organ dessutom i viss utsträckning utgöra underlag för
föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen. Det får ankomma på
arbetarskyddsstyrelsen att från fall till fall avgöra när hänvisning lämpligen
bör ske tiU standard.
Utredningen har betonat att det är angeläget att få
tiU stånd en snabb och enkel spridning av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.
Enligt utredningen bör övervägas möjUgheten att distribuera föreskrifterna gratis.
En rad remissinstanser har understrukit dessa uttalanden. Jag viU här erinra om
att jag i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bilaga 15 s. 153) har
räknat med betydligt ökade medel för arbetarskydds-styrelsens
upplysningsverksamhet. Detta skall bl. a. göra det möjligt för
yrkesinspektionen att vid sitt tillsynsarbete ute i företag och förvaltningar
vid behov tillställa den lokala skyddsorganisationen erforderUga
arbetarskyddsanvisningar utan dröjsmål och kostnad. Den ökade tyngden av
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter kommer i fortsättningen uppenbarligen att
i hög grad tala för att tiUsynsmyndigheteraa får möjlighet alt snabbt sprida
direkt information om styrelsens författningar. Jag är emellertid inte f. n.
beredd att generellt tillstyrka att arbetarskyddsstyrelsens författningar
skall distribueras gratis.
I anslutning till behandlingen av
arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet finns anledning att ta upp
frågan i vad mån kungörelsen (1970: 641) om begränsning i myndigheters rätt att
meddela föreskrifter, anvisningar eller råd bör gälla för
arbetarskyddstyrelsen. Enligt kungörelsen skall myndighet underställa
regeringen frågor om att meddela ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar
eller råd som kan i väsentlig grad leda till kostnadsökningar. Utredningen har
utgått från att kungörelsen inte är tillämplig på arbetarskyddsstyrelsens
författningsverksamhet, eftersom styrelsen hittills har utfärdat sina
anvisningar med stöd av allmän lag. Enligt utredningen bör motsvarande gälla
också i fortsättningen, även om i en ny lagstiftning bemyndigandena för
arbetarskyddsstyrelsen förs in i en av regeringen utfärdad förordning.
Utredningens uttalande har starkt understmkits av arbetarskyddsstyrelsen och
LO. Arbetarskyddsstyrelsen har härvid anfört att ett underställningsförfa-rande
enligt kungörelsen skulle innebära att styrelsen enligt arbetsmiljölagen får
väsentligt mindre befogenheter att snabbt ingripa än vad nu är fallet. Enligt
styrelsen ligger det nämligen i sakens natur att i det närmaste alla
föreskrifter som styrelsen meddelar leder tUl kostnadsökningar för arbetsgivarna.
Styrelsen har också framhåUit svårigheten att presentera noggranna kalkyler
över kostnadsökningar till följd av nya krav på arbetsmiljön.
Riksrevisionsverket har däremot hävdat att i författningsarbetet samma regler
om underställning bör gälla för arbetarskyddsstyrelsen som för andra
myndigheter.
Efter samråd med chefema för ekonomidepartementet
och budgetdepartementet vill jag anföra följande. Som jag tidigare har betonat
förut-
Prop. 1976/77:149 356
sätts
att genom arbetarskyddsstyrelsens försorg kommer tiU stånd en närmare reglering
på arbetsmiljöområdet. För att arbetarskyddsstyrelsen effektivt och utan onödig
tidsutdräkt skall kunna driva arbetsmiljöfrågor måste vida ramar gälla för
styrelsen att självständigt kunna meddela tiUämpningsföreskrifter. I det
föregående (avsnitt 20.1) har jag visat på svårigheterna att på entydigt sätt
beräkna kostnaderna för arbetsmiljöförbättringar. Detta är ett skäl att
reservera understäUningsförfarandet för speciella fall. Vidare viU jag erinra
om att arbetarskyddsstyrelsens författningar bör komma tUl i nära samarbete med
partsorganisationer och andra sammanslutningar inom arbetslivet. Normalt bör
redan på detta stadium kunna ske de prioriteringar som krävs med hänsyn till
samhällsekonomin. Underställningsförfarandet bör därför för arbetarskyddstyrelsens
vidkommande kunna begränsas tUl att avse särskilda fall då styrelsen anser
ytterligare prövning vara påkallad. Detta bör regleras i arbetsmiljölagen. Jag
återkommer till utformningen av ett underställningsförfarande enligt
arbetsmiljölagen i ett följande avsnitt om fullföljd av talan.
Arbetarskyddsstyrelsens
remissyttrande får anses innefatta en framställning om att kungörelsen 1970:
641 inte skall gälla för arbetarskyddsstyrelsens verksamhetsområde. Jag avser
att med hänvisning till underställningsmöjlighet enligt arbetsmiljölagen
föreslå att regeringen bifaller denna framställning.
En väsentiig del av lagförslaget gäller
bemyndiganden att föreskriva om förprövning av arbetsprocesser, arbetsmetoder,
tekniska anordningar och farliga ämnen och om besiktning av anläggning innan
den tas i bruk. Arbetarskyddsstyrelsen får i dessa avseenden synnerligen
viktiga uppgifter. Jag viU framhålla att det här rör sig om en utvecklingsbar
lagstiftning. I vilken omfattning de förordade befogenheterna för arbelarskyddsstyrelsen
skall utnyttjas kommer att bero på många faktorer i den framtida utvecklingen.
Av stor betydelse kommer bl. a. att bli i vilken utsträckning arbetsmiljösynpunkter
genom partssamarbetet kan föras in i planeringen redan på ett tidigt stadium.
Även
om förhandsbedömning enligt arbetsmiljölagen inte avses innebära att det som
har granskats utan anmärkning skall under aUa omständigheter godtas vid
yrkesmässig användning, kan regler om sådan bedömning för myndigheterna innebär
ett ansvar som gör deras uppgift ytterst resurskrävande. Varje område för
obligatorisk förhandsbedömning måste därför faststäUas efter omsorgsfull
prövning av resursåtgången och de fördelar som kan vinnas genom ett
prövningsförfarande. Jag vill framhålla vikten av att arbetarskyddsstyrelsen
gör noggranna prioriteringar av på vilka områden resurserna skall satsas.
Förfarandet med någon form av tUlståndsprövning kan
aUtså antas ställa stora krav på myndighetens resurser och kan ofta medföra
vidlyftighet vid handläggningen av de enskilda ärendena. Arbetarskyddsstyrel-
Prop.
1976/77:149 357
sens
anvisningsverksamhet har hittiUs i ganska stor utsträckning varit inriktad på
alt föra in arbetarskyddssynpunkter vid tillverkning av olika slags tekniska
anordningar. Krav på att anordning skall ha visst utförande eller vara av
likvärdlig beskaffenhet har i allmänhet ställts utan att därför krav på godkännande
har stipulerats. I lagförslaget framhävs arbetarskyddsmyndigheternas uppgifter
också på det kemiska området och även här ges möjlighet att föreskriva
godkännandeprövning. Jag vUl framhålla att avsikten inte är att
arbetarskyddsstyrelsen i fortsättningen skall inrikta sig på att meddela
föreskrifter uteslutande eller ens huvudsakligen i form av godkännandekrav.
Tyngdpunkten av regleringen måste även i fortsättningen Ugga i föreskrifter med
stöd av vilka arbetarskyddsmyndighet kan ingripa efter avvägning i det
enskilda faUet. Denna sida av arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet
där del alltså inte i första hand är fråga om godkännandekrav torde få ses
som det viktigaste instmmentet för myndigheten att styra utvecklingen mot att
arbetsmiljösynpunkter beaktas på konstruktions- och tillverkningsstadiet och
mot en god arbetsmiljö även vad avser skyddet mot kemiska risker.
Av
stor praktisk betydelse vid tUlämpning av arbetsnUljölagens bestämmelser om
förprövning och fortlöpande kontroll blir systemet med riksprovplatser.
Grundläggande regler härom finns i lagen (1974: 896) om riksprovplatser m. m.
och kungörelsen (1974: 898) i samma ämne. Reglerna innebär att officiell
provning skall bedrivas vid riksprovplatser. Till riksprovplats skall utses
organ som kan antas utföra officiell provning på ett opartiskt och sakkunnigt
sätt och som i övrigt uppfyller vissa tekniska och organisatoriska krav.
Systemet har för arbetarskyddets del redan börjat användas. Sedan en tid
fungerar statens maskinprovningar som riksprovplats för grävmaskiner. Vidare
har AB Statens anläggningsprovning utsetts tiU riksprovplats för tryckkärl och
lyftanordningar. Motsvarande kontrolluppgifter, som redan har stor omfattning,
har tidigare fullgjorts av särskilda besiktningsmän för vilka behörighetskrav
har fastställts av arbetarskyddsstyrelsen. Jag vill understryka vikten av en
bred satsning på den typ av kontroll och provning som skall utföras vid
riksprovplats. Härigenom bör kraven på en jämn och hög kvalitet vid kontroUen
kunna tUlgodoses. Jag vUl också visa på möjligheterna att ytterligare avlasta
arbetarskyddsmyndighetema kontrolluppgifter som kan utföras av riksprovplats.
Samtidigt vUl jag betona att ett sådant system inte lyfter av ansvaret från
arbetarskyddsstyrelsen för hithörande säkerhetsfrågor. Styrelsen har kvar sitt
ansvar som föreskrivande och övervakande instans och behöver egen sakkunskap
för att kunna fullgöra dessa uppgifter. Viktigt är också att kunna ta tUl vara
de erfarenheter rörande olika säkerhetsfrågor som kommer fram av verksamheten
vid riksprovplatsema.
En
långtgående undersökningsplikt bör enligt vad jag tidigare (avsnitt
Prop. 1976/77:149 358
20.4.3
och 20.5.1) har anfört åligga arbetsgivare och leverantörer vad gäller
egenskaper hos tekniska anordningar och kemiska produkter som används på
arbetsplatserna. Detta innefattas i deras allmänna skyldigheter enligt
lagförslaget. I olika sammanhang (avsnitt 20.4.7, 20.5.1 och 20.5.4) har
framhållits att arbetsmiljölagen dessutom bör innehålla befogenheter för
tillsynsmyndigheterna i dessa avseenden. För enskilda fall förordar jag den
bestämmelsen (7 kap. 3 §) att tUlsynsmyndighet skall ha rätt att efter
anfordran få de upplysningar, handlingar och prov samt påkalla de
undersökningar som behövs för tiUsynen enligt lagen. Möjlighet bör finnas att
meddela föreläggande härom vid vite (7 kap. 7 §). Vidare förordas bemyndigande
(3 kap. 12 § fjärde stycket) som stöd för uppdrag åt arbetarskyddsstyrelsen att
meddela direkt straffsanktionerade generella föreskrifter om kontroU, provning
eller fortlöpande tillsyn vid användning av tekniska anordningar samt om
undersökning av arbetshygieniska förhållanden. LO har betonat att
yrkesinspektionen måste ges resurser för att kontrollera den mättekniska insats
som varje arbetsgivare skall genomföra. Även jag anser att yrkesinspektionen
har viktiga uppgifter i detta avseende. Som jag tidigare (avsnitt 20.5.4) har
påpekat faller det inom företagshälsovårdsutredningens uppdrag att ta upp
frågorna om mätning, provtagning, analys och utvärdering till samlad
bedömning.
Lagförslaget (7 kap. 710 §§) innehåller
bestämmelser om olika former av tvångsingripanden. Jag avser att återkomma
till dessa bestämmelser i samband med överväganden av sanktionssystemet enligt
arbetsmiljölagen.
Vad gäller inspektionsverksamheten har utredningen
ansett det vara en välgrundad målsättning att yrkesinspektionen besöker
arbetsställe minst en gång varje år. LO har understrukit detta.
För egen del vill jag framhåUa att
yrkesinspektionens tiUsyn i första hand bör avse kontroll av att gällande
bestämmelser på arbetsmiljöområdet efterlevs. Samtidigt har yrkesinspektionen
att ge stöd tiU skyddsombud och skyddskommittéer i deras arbete att förbättra
arbetsmUjön inom företag och förvaltningar. Jag är angelägen att stryka under
att arbetarskyddsverkets insatser måste ses mot bakgrunden av det lokala
skyddsarbetet. Detta har under senare år starkt utvidgats. Härav följer att
större anspråk ställs på service, rådgivning och direkta ingripanden från
yrkesinspektionens sida. Sett i ett sådant vidare sammanhang kan
inspektionsverksamheten rymma en kraftigt förstärkt insats, även om antalet
inspektionsbesök är konstant. Till bilden hör också att på senare år har byggts
upp ett system med regionala skyddsombud, vUka för de anstäUdas räkning bevakar
arbetsmiljön i de mindre företagen och därvid ställer anspråk på hjälp från
yrkesinspektionen.
Jag är emellertid väl medveten om hur viktigt det är
att yrkesinspektionen upprätthåller en regelbunden kontakt med arbetsplatserna
och kommer självfallet att verka för en förbättring härvidlag.
Prop. 1976/77:149 359
LRF och lantbruksstyrelsen har i fråga om enmansföretag
och famUjejordbmk betonat vikten av aktiva informations- och rådgivningsinsatser
från yrkesinspektionens sida. Även jag anser det vara en riktig prioritering
av resurserna att beträffande nämnda företagstyper låta yrkesinspektionens
verksamhet i första hand gå ut på information och rådgivning. Utredningen har
föreslagit en särskild bestämmelse att inspektionsbesök i fråga om arbete som
utförs i hem skall ske endast på begäran av part eller om annars särskild
anledning föreligger. En sådan bestämmelse är enligt min mening välmotiverad.
Med hänsyn tUl de särskilda förhållandena i enmansföretag och rena
familjeföretag anser jag att motsvarande bör gälla även beträffande tillsynen
av sådana företag. Uttrycklig föreskrift om detta torde få tas upp i
arbetsmiljöförordningen.
Remissinstanserna har ägnat stor uppmärksamhet åt
frågan hur yrkesinspektionen skall kunna fullgöra nya uppgifter med hänsyn
till arbetsmiljölagens vidgning att avse även psykiska och sociala faktorer i
arbetsmiljön. Jag har tidigare (avsnitt 20.3.2) understrukit att det i första
hand är arbetstagarna som själva och genom sina fackliga organisationer måste
identifiera och driva fram lösningar på arbetsmiljöproblem som hänger samman
med hur arbetet är organiserat på en arbetsplats. Yrkesinspektionens roll blir
i huvudsak att fästa uppmärksamheten på dessa frågor och ge allmän information.
Men den nya lagstiftningen kan också för yrkesinspektionen innebära vissa
ytterligare arbetsuppgifter när ett på detta sätt vidgat synsätt skall
anläggas. En uppgift blir också alt se till att hittUls inte uppmärksammade
riskgrupper skyddas.
Vad gäller yrkesinspektionens verksamhet vill jag
även i detta sammanhang nämna möjligheten av en framtida överflyttning från
arbelarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen av vissa uppgifter vid handläggning
av arbetstidsärenden. Frågan har behandlats i avsnitt 20.6.7 och 20.7.5.
Den utveckling som har ägt rum under senare år och
tillkomsten av en ny arbetsmiljölagstiftning gör att yrkesinspektionens arbetssätt
kan behöva närmare övervägas i skilda avseenden. Det gäller bl. a. att anpassa
verksamheten med hänsyn till den utbyggnaQ som har skett av de lokala
skyddsorganisationema och de nyss redovisade önskemål som finns om tätare besök
på arbetsplatserna. En rad ytterligare frågor rörande yrkesinspektionens
arbetsformer kan behöva närmare belysas. Här kan nämnas utbildningsbehovet och
behovet av specialister inom yrkesinspektionen, inspektionens roll när det
gäller arbetsmiljöproblem för arbetshandikappade liksom även inspektionens
uppgifter när det gäller skyddsförhållanden på arbetsplatsema för invandrare.
Ett antal remissinstanser anser att flera speciaUster, t. ex. arbetspsykologer
och er-gonomer, bör tillföras yrkesinspektionen när arbetsmiljölagen ges en vidare
syftning än vad den gäUande lagen har. I en rad yttranden pekas också på det
vidgade utbildningsbehovet. Jag vill för egen del gäma
Prop. 1976/77:149 360
i stryka under att utbildningen av
yrkesinspektionens liksom även företagshälsovårdens personal behöver ges en
bredare inriktning med hänsyn till de nya kraven. Jag vill också framhålla att
den utveckling som pågår i riktning mot att rekryteringen breddas stämmer väl
överens med detta synsätt. Till en mera systematisk sådan specialistuppdelning
inom yrkesinspektionen stäUer jag mig tveksam. Den personaluppsättning som
finns på ett distrikt är regelmässigt för liten för att specialiseringen skall
kunna drivas långt med bevarad flexibilitet i organisationen. Det får
emellertid ankomma på arbetarskyddsstyrelsen som chefsmyndighet för
yrkesinspektionen att följa utvecklingen. Jag vill nämna att arbetarskyddsstyrelsen
under år 1976 har tillsatt en särskUd arbetsgrupp med uppgift att närmare
undersöka yrkesinspektionens arbetsformer och så snart som möjligt avge de
förslag som föranleds därav.
Här bör också tas upp den kommunala tiUsyn som
bedrivs på mindre arbetsställen. Enligt arbetarskyddslagen åligger det kommun
att efter samråd med yrkesinspektionen utse kommunala tillsynsman att biträda
inspektionen vid tillsynen. Den kommunala tillsynen avser enligt instruktionen
för yrkesinspektionen arbetsställen där i regel mindre än tio arbetstagare
anlitas och arbetet bedrivs utan maskinella hjälpmedel eller tryckkärl. Ar 1973
genomfördes en lagändring som syftade till att ge den kommunala tillsynen ökad
effektivitet och starkare förankring hos kommunens ledning. Utredningen har
dock konstaterat att tillsynen ännu inte fått den utbyggnad och inriktning som
förutsattes. Av denna anledning har betonats nödvändigheten av nära kontakter
mellan de kommunala tillsynsmännen och yrkesinspektionen. Det har också ansetts
angeläget att satsa mera på utbUdningen. Remissinstanserna är mycket kritiska
mot den nuvarande organisationen av tillsynen på mindre arbetsställen.
Med hänsyn tUl vad sålunda har förekommit finns det
enligt min mening anledning att erinra om att bestämmelser om skyldighet för
kommunerna att medverka vid tillsynen av arbetarskyddet har funnits sedan lång
tid. Bakgrunden har varit att den kommunala tillsynen har ansetts innebära ett
rationellt utnyttjande av samhällets resurser, eftersom den i stor utsträckning
avser arbetsställen som regelmässigt skall inspekteras av kommunalt anställda
tjänstemän främst med avseende på den allmänna hälsovården och
livsmedelshygienen. Till bUden har under senare år också hört att den
kommunala tillsynens uppgifter bedömts vara av sådan omfattning att ett
överförande av dem till yrkesinspektionen skulle avsevärt begränsa utrymmet för
andra angelägna förstärkningar av inspektionen. Vid 1973 års ändringar i
arbetarskyddslagstiftningen ansågs därför att man borde inrikta sig på att
rusta upp den kommunala tillsynen. Jag anser det fortfarande vara angeläget att
man inom arbetsmiljöområdet tar tillvara den resurs som den kommunala
tillsynen innebär. Mot denna bakgrund finner jag, efter samråd med chefen för
kom
Prop.
1976/77:149 361
mundepartementet,
att någon ändring ej bör ske i bestämmelserna om kommunala tillsynsmän. I
enlighet med vad utredningen har föreslagit bör bestämmelserna föras över tiU
arbetsmiljölagen (7 kap. 2 §). Jag vill understryka arbetarskyddsverkets ansvar
för att nära kontakt hålls mellan yrkesinspektionen och de kommunala
tillsynsmännen. Det gäller här också att vid behov påvisa de förpliktelser som
arbetsmiljölagen i detta avseende bör innebära för kommunerna.
Till vissa speciella uppgifter för
yrkesinspektionen återkommer jag vid behandling av frågor om förläggningar i
anslutning till arbetsställe.
Under 1970-talet har en kraftig utbyggnad skett av
arbetarskyddsverket. Denna torde få anses ha skett i så snabb takt som det
över huvud taget har varit möjligt och rimligt med hänsyn till
rekryteringsmöjligheter, utbildningsbehov och förmågan att växa. Utbyggnaden
har bl. a. inneburit att arbetarskyddsstyrelsen har fått bättre möjligheter
att tUlgo-dose de växande anspråken från arbetsUvet när det gäller att meddela
tillämpningsföreskrifter och att ge råd och anvisningar. För yrkesinspektionens
del har kapacitetsökningen möjliggjort en mera gmndlig genomgång av problemen
på arbetsplatserna vid sidan av den översiktliga tUlsyn som sker.
Från statsmakternas sida har också under en följd
av år satsats avsevärda resurser på forskning kring sambanden mellan
människans hälsa och arbetsmiljön. Den arbetsmedicinska verksamheten har
fortlöpande byggts ut. I arbetarskyddsstyrelsens organisation finns nu personal
som arbetar inom en rad arbetsmedicinska discipliner i ett forskningsmönster
med avsevärd bredd. Forskningen inom arbetsmiljöområdet får vidare årligen
avsevärda tillskott genom arbetarskyddsfonden. Fömtom forskning skall fonden
stödja utbildning och information inom arbetsmU-jöområdel. Under budgetåret
1976/77 disponerar fonden ca 180 mUj. kr., varav ca 38 milj. avses användas för
forskning och teknisk utveckling. Jag vill i detta sammanhang även erinra om
det centrum för arbetslivsfrågor som har inrättats den 1 januari 1977.
Landstingsförbundet, riksrevisionsverket,
statskontoret och TCO har ansett att det behövs en allmän översyn av
arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens arbetsformer. Jag är medveten om
att arbetarskyddsverkets snabba expansion kan medföra särskilda problem.
Vidare har som nämnts i det föregående kritik riktats mot organisationen av tUlsynen
på de mindre arbetsstäUena. Det är mot denna bakgrund naturligt att
arbetsformerna efter hand kan behöva ses över. Jag vill här upplysa om att
arbelarskyddsstyrelsen har inlett ett samarbete med statskontoret för alt få
underlag för bedömning av hur en översyn av arbetarskyddsverkets organisation
skaU kunna ske. Det kan också nämnas att arbetarskyddsverket hösten 1976 har
startat en undersökning rörande personalens attityder tiU och upplevelse av
arbetet inom verket. Vidare kan hänvisas till tidigare nämnda undersökning om
yrkesinspektionens arbets-
Prop. 1976/77:149 362
former.
Samtidigt är det angeläget att inte ens tillfälligt stoppa upp verksamheten
under det viktiga uppbyggnadsskede som nu är för handen. Jag är därför inte
beredd att f. n. förorda någon allmän översyn i form av en särskild utredning.
Jag nöjer mig här med att konstatera behovet av en kontinuerlig utvärdering.
De lämpliga formema för att se över verksamheten kan härvid skifta från tid
till annan.
Jag vill tillägga att jag avser att återkomma tiU
vissa frågor om arbetarskyddets organisation, däribland yrkesinspektionens
distriktsindelning, i samband med att regeringen hänskjuter förslaget till ny
arbetsmiljölag till riksdagen.
Vidgade uppgifter kommer enligt vad jag har
konstaterat i det föregående att läggas på arbetarskyddsverket enligt den nya
lagstiftningen. Jag vill härvid i första hand hänvisa till de kraftiga
personalmässiga förstärkningar som redan har skett under en följd av år med
tanke på den väntade lagstiftningen. Behovet av resursförstärkningar är
emeUertid alltjämt mycket stort. Med denna bakgrund har jag i budgetförslaget
1977 (prop. 1976/77: 100 bUaga 15 s. 150 och 156) förordat ytteriigare
personalförstärkningar för arbetarskyddsverket. Sammanlagt föreslås för nästa
budgetår att 85 nya tjänster inrättas vid verket. Av dessa faller 12 tjänster
på den arbetsmedicinska avdelningen.
Jag vill framhålla att några låsningar vid
nuvarande tidpunkt självfallet inte bör ske beträffande arbetarskyddsverkets
framtida utveckling. Mot bakgrunden av det vidgade ansvar som kommer att ligga
på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen enligt den nya lagstiftningen
får efter hand göras de konkreta bedömningar som behövs. TUl grund för dessa
torde bl. a. kunna läggas de undersökningar som enligt vad jag tidigare har
nämnt f. n. bedrivs inom arbetarskyddsverket.
Jag vill vidare erinra om att
yrkesskadestatistikutredningen i sitt betänkande (SOU 1976: 17) Skador i
arbetet, statistik och annan information, har föreslagit ett nytt
informationssystem för redovisning av yrkesskador. En förbättrad yrkesskadestatistik
blir av stor betydelse för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet. Hithörande frågor övervägs f. n. i regeringens kansli.
Vissa
särskilda tillsynsfrågor
Vid sidan av den egentliga
arbetarskyddslagstiftningen finns författningar som reglerar miljöfaktorer av
betydelse såväl på arbetsplatsema som utanför dessa. Organisatoriskt har detta
i vissa fall lett till att ett ansvar för den löpande tillsynen av
arbetarskyddet har lagts på särskilda myndigheter. Enligt instmktionen för
yrkesinspektionen utövar sålunda inspektionen tillsyn genom allmänna
yrkesinspektionen och specialinspektörer. Tidigare har sådana
specialinspektörer funnits på en rad områden. I samband med 1973 års ändringar
i arbetarskyddslagstiftningen upphörde bergmästarna och luftfartsinspektören
att vara specialinspek-
Prop.
1976/77:149 363
törcr
inom arbetarskyddet för gmvdrift resp. luftfart. Vidare avskaffades
yrkesinspektionen för landtrafiken och skogsyrkesinspektionen. Tillsynen
övergick tiU aUmänna yrkesinspektionen. Kvar finns specialinspektörer inom
området för explosiva och brandfarliga varor samt inom det elektriska området.
Enligt
kungörelsen (1948: 824) angående speciaUnspektör inom yrkesinspektionen för
tillsyn å framställning, handhavande och förvaring av explosiva och särskilt
eldfarliga ämnen (ändrad senast 1973: 851) utövas tillsyn i nämnda avseenden
av sprängämnesinspektören i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen.
För att främja samarbetet mellan sprängämnesinspektören, arbetsgivare och
arbetstagare finns ett rådgivande organ benämnt sprängämnesinspektionens
förtroenderåd. Arbelarskyddsstyrelsen har i samråd med kommerskollegiet, som
tidigare var chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen, meddelat gränsdragningsföreskrifter
i fråga om sprängämnesinspektörens och allmänna yrkesinspektionens
verksamhetsområden. Enligt dessa är sprängämnesinspektörens tillsyn
koncentrerad till tillverkning av explosiva varor och sådan förvaring och
transport som har omedelbar anknytning till tillverkningen. Hans tillsyn i
fråga om brandfarUga varor avser närmast vissa fabriker, raffinaderier och
depåer. Däremot utövas arbetarskyddstillsynen över hanteringen i övrigt av
allmänna yrkesinspektionen.
Specialinspektörer på det elektriska området är
tillsynsmännen över elektriska starkströmsanläggningar, dvs. tjänstemän vid
statens industriverks energibyrå och statens elektriska inspektion. Detta
regleras i kungörelsen (1948: 825) angående specialinspektörer inom
yrkesinspektionen för tillsyn å elektriska starkströmsarUäggningar (ändrad
senast 1973: 852). Enligt gällande gränsdragningsföreskrifter utövar dessa
tUl-synsmän i princip tillsyn i vad avser skydd mot olycksfall genom elektrisk
ström vid elektriska starkströmsanläggningar. Allmänna yrkesinspektionens
tjänstemän skall vid arbetsställebesök beakta sådana risker för elektriska
olycksfall som kan iakttas vid okulärbesiktning. På motsvarande sätt som i
fråga om explosiva och brandfarliga varor har allmänna yrkesinspektionen
dessutom den allmänna arbetarskyddstillsynen även på arbetsställen som omfattar
elektriska anläggningar.
Enligt arbetsmiljöutredningen bör all löpande
arbetarskyddstillsyn ligga samlad inom allmänna yrkesinspektionen. Av särskild
vikt har härvid ansetts vara den regionala förankringen genom yrkesinspektionsnämnderna.
Vidare har utredningen hänvisat till att systemet med specialinspektörer
inrymmer betydande gransdragningsproblem. Mot denna bakgrund har utredningen
föreslagit att sprängämnesinspektören och tillsynsmännen över elektriska
starkströmsanläggningar skall upphöra att vara specialinspektörer inom
yrkesinspektionen. Enligt förslaget skall dessa samtidigt kvarstå som
expertmyndigheter och fortsätta att utöva tillsyn enligt
speciallagstiftningen, nämUgen förordningen (1949: 341)
Prop. 1976/77:149 364
om
explosiva varor (ändrad senast 1975: 755), förordningen (1961: 568) om
brandfarliga varor (ändrad senast 1975: 821) och lagen (1902: 71 s. 1)
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ändrad senast 1976:
239) jämte följdförfattningar. Eftersom specialinspektörernas tillsyn i
praktiken har utövats enligt speciallagstiftningen, har den föreslagna
omläggningen inte ansetts innebära någon större förändring i
tillsynsuppgifterna.
Utredningens förslag har tiUstyrkts av bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen och statens industriverk. Viktigt är enligt
industriverket att yrkesinspektionen även i fortsättningen i största möjliga
utsträckning utnyttjar de resurser och den kompetens som finns inom de bägge
hittiUsvarande specialinspektionerna. Enligt SAF är det väsentligt att
sprängänmesin-spektionen även fortsättningsvis får ett avgörande inflytande
över säkerhetsfrågor i samband med tUlverkning och hantering av explosiva och
brandfarliga varor. Sprängämnesinspektören och överinspektöreraa vid statens
elektriska inspektion har avstyrkt förslaget.
För egen del vill jag till en början framhålla att
den säkerhetsinriktade lagstiftning som finns vid sidan om
arbetarskyddslagstiftningen är av stor betydelse även för skyddet av de
yrkesverksamma. Samtidigt bör som tidigare har framhållits den gmndsynen
anläggas att arbetsmiljölagen skall vara övergripande när det gäUer skyddet
mot ohälsa och olycksfall i arbete. Arbetsmiljölagen bör sålunda i princip
täcka även områden med särskild säkerhetslagstiftning, och det slutliga
ansvaret för tillsynen på arbetsplatserna bör alltid finnas hos
arbetarskyddsverket. Detta bör i och för sig inte föranleda någon inskränkning
i andra myndigheters områdesansvar. Tvärtom synes det vara en fördel att
särskilda myndigheter svarar för vissa säkerhetsfrågor och därigenom får möjlighet
att koncentrera sin verksamhet inom en säkerhetssektor.
För att samla arbetarskyddstUlsynen inom allmänna
yrkesinspektionen avskaffades det övervägande antalet specialinspektioner
redan i samband med 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Liksom
utredningen anser jag att denna tanke nu bör fullföljas och att all löpande
arbetarskyddstiUsyn bör samlas inom aUmänna yrkesinspektionen. Härigenom bör
man på ett enheUigt sätt kunna driva arbetsmiljöutvecklingen framåt inom olika
områden med utnyttjande av erfarenheter från skilda grenar av arbetslivet. Jag
vill även framhåUa att det torde vara av stort värde för de yrkesverksamma att
i arbetarskyddsfrågor kunna vända sig till en och samma myndighet.
Med hänsyn till det anförda förordar jag, efter
samråd med chefen för industridepartementet, att kvarstående
specialinspektioner upphör vid arbetsmiljölagens genomförande. Som utredningen
har anfört bör detta i praktiken inte innebära någon större förändring i
myndigheteraas tillsynsuppgifter. Sprängämnesinspektionen och tillsynsmännen
över elektriska anläggningar har sålunda att även i fortsättningen beakta sä-
Prop. 1976/77:149 365
kerhetsfrågor
på arbetsplatserna inom ramen för sin särskilda lagstiftning.
Yrkesinspektionen bör i sin tur kunna utgå från detta. Vad som tillkommer är
ett sistahandsansvar för den löpande arbetarskyddstillsynen. Att härvid
expertmyndigheten i vissa fall måste kopplas in är naturligt. För att
uppdelningen på oUka myndigheter skaU resultera i en effektiv tillsyn är ett
utvecklat samarbete en nödvändig förutsättning. Som utredningen har framhållit
torde det vidare vara av värde att behålla det särskilda förtroenderådet vid
sprängämnesinspektionen.
När det gäller olika gränsdragningsfrågor synes
övergångsvis tidigare nämnda gränsdragningsföreskrifter kunna vara till
ledning. Dessutom torde lösningar av vissa gränsdragningsproblem kunna komma
fram som resultat av en utredning som statskontoret f. n. genomför rörande
statens elektriska inspektion. Samarbetet mellan myndigheterna bör dock kunna
ytterligare fördjupas. Fasta mtiner bör skapas för samråd när det gäller
tillämpningen av olika bestämmelser och formerna för tillsyn.
Specialinspektionernas avskaffande torde inte
föranleda någon ändring i lagbestämmelserna om tillsynsmyndighet utan dessa
bör utan ändring i sak kunna föras över till arbetsmiljölagen. Däremot torde
regeringen få upphäva nämnda kungörelser om specialinspektörer och göra
erforderliga ändringar i instmktionerna för yrkesinspektionen, sprängämnesinspektionen
(1965: 646, ändrad senast 1973: 586) och statens elektriska inspektion (1965:
647, ändrad senast 1975: 1024).
På slrålskyddsområdet har i
arbetarskyddslagstiftningen hittills hänvisats till strålskyddslagen vad avser
skydd mot skada på gmnd av joniserande strålning. Jag har vid behandlingen av
tillämpningsområdet (avsnitt 20.2.7) förordat att arbetsmUjölagen görs
generellt tillämplig även i detta avseende. Bakom detta ligger överväganden av
i princip samma art som har anförts som skäl för slopande av återstående
specialinspektioner. Även vad gäller förhållandet mellan arbetarskyddsverket
och statens strålskyddsinstitut blir motsvarande bedömningar aktuella som har
redovisats i det föregående. Remissinstanserna har relativt utförligt uppehållit
sig vid uppkommande gränsdragningsfrågor på strålskyddsområdet. Efter samråd
med chefen för jordbmksdepartementet vill jag slå fast att ansvaret för
tiUsynen enligt strålskyddslagen primärt måste ligga på tillsynsmyndigheten
enligt samma lag, dvs. strålskyddsinstitutet. Beträffande vissa slag av
strålskydd gäller att skyddet påkallas väsentligen eller uteslutande av
arbetarskyddshänsyn. I sådana fall Uksom armars när behov därav föreligger bör
arbetarskyddsstyrelsen på gmnd av sitt övergripande ansvar för arbetsmiljön
kunna utfärda generella skyddsföreskrifter. Arbetarskyddsstyrelsen bör i
strålskyddsfrågor som kräver speciell sakkunskap kunna vända sig tUl
strålskyddsinstitutet i dess egenskap av expertmyndighet. Utgångspunkten för
yrkesinspektionens tiUsyn bör vara arbetsmiljölagen, som fömtsatts omfatta även
strålskyddet. Yr-
Prop. 1976/77:149 366
kesinspektionen
bör härvid kunna ta upp strålskyddsfrågor över huvud. Det är också naturligt
att yrkesinspektionen om den uppmärksammar brister i strålskyddet för dessa
vidare till strålskyddsinstitutets kännedom. Viktigt är att samarbetet mellan
berörda myndigheter utvecklas och att överenskommelse träffas om ömsesidigt
bistånd för att främja strålskyddet på arbetsplatserna.
Utredningen har även lämnat vissa synpunkter på
regleringen av transport av farligt gods. Hithörande frågor har tidigare
behandlats främst i anslutning till att förslag (prop. 1973: 143) lades fram om
riksdagens godkännande av den europeiska överenskommelsen om intemationell
transport av farligt gods på väg (ADR). För de nationella vägtransporterna
tillämpas f. n. ett system med reglering och tillsyn inom
produktkontrollagstiftningens ram. Detta innebär att ansvaret är fördelat på
olika myndigheter beroende på varukategori. Statens industriverk har
samordningsuppgifter och till verket har knutits en rådgivande nämnd för
transport av farligt gods med företrädare för berörda intressen. I nämnden
ingår även en representant för arbetarskyddsstyrelsen. Enligt utredningen, som
har gjort en undersökning av hur regleringen tillämpas av myndigheterna, synes
tUlämpningen av systemet vara behäftad med vissa brister. Det har dock ansetts
ännu vara för tidigt att bedöma om ändringar behövs i det grundläggande
systemet. Med hänvisning härtill har utredningen inte föreslagit någon ändring
i myndighetsorganisationen. Samtidigt har uttalats att man på sikt torde böra
eftersträva att helt föra in explosiva och brandfarliga varor under lagen om
hälso- och miljöfarliga varor för att därigenom undvika nuvarande spUttring på
skilda lagstiftningsområden och tillsynsmyndigheter. Industriverket och
produktkontrollnämnden har delat utredningens uppfattning om rådande
samordningssvårigheter och ifrågasatt om gällande ordning i längden är
ändamålsenlig.
För egen del viU jag konstatera att riskerna med
transport av farligt gods i hög grad berör arbetarskyddet för den personal som
sysslar med transporten. I väsentlig utsträckning gäller det samtidigt risker
för allmänheten och den yttre miljön. Efter samråd med chefema för jordbruksdepartementet
och industridepartementet vill jag framhåUa angelägenheten av samordnade
insatser. Jag utgår från att industriverket med uppmärksamhet följer utvecklingen
på området och med ledning av vunna erfarenheter vid behov inkommer med förslag
om att dessa samordningsfrågor görs till föremål för särskild utredning.
Arbetsmiljöutredningen har behandlat ytterligare
ett par frågor av organisatorisk karaktär. Utredningen har därvid föreslagit
att omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk
organisatoriskt knyts till socialstyrelsen och där bUdar ett miljömedicinskt
laboratorium. Denna fråga bereds f. n. inom socialdepartementet.
Vidare
har utredningen tagit upp frågan om tiUsyn av hissar. I fråga
Prop.
1976/77:149 367
om
hissar i verksamhet som inte omfattas av yrkesinspektionens tillsyn dvs.
främst bostadshissar och hissar som företrädesvis nyttjas av allmänheten
gäller kungörelsen (1939: 783) angående anordnande och begagnande samt tiUsyn
av vissa hissar (ändrad senast 1976:140). Enligt kungörelsen ankommer det på
arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter även rörande anordnande,
beskaffenhet och begagnande av bostadshissar och liknande. Vid sidan av
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter finns bestämmelser om hissar i
byggnadslagstiftningen. Utredningen har föreslagit att fasta hissar och
liknande transportanordningar i princip förs in under byggnadslagstiftningen
och att arbetarskyddsmyndigheternas tiUsyn över hissar begränsas att bara
gälla gruvhissar och tillfälligt anordnade hissar på arbetsplatser. Jag kan i
stort ansluta mig till utredningens tankegångar. De ändringar som krävs i bl.
a. byggnadslagstiftningen behöver emeUertid övervägas närmare. Av chefen för
bostadsdepartementet har jag erfarit att förslag till ändringar av lagstiftningen
i detta hänseende f. n. övervägs inom detta departement.
20.10
Sanktionssystem m. m.
Vissa i arbetarskyddslagen och
arbetarskyddskungörelsen preciserade gärningar är direkt straffsanktionerade.
Arbetarskyddslagstiftningens ansvarsregler innebär dock i stort sett att
straffhot för brister i arbetsmiljön inte inträder förrän tiUsynsmyndighet i det
enskilda fallet har meddelat förbud, föreläggande eller föreskrift och påbudet
inte har efterkommits. Möjlighetema för arbetarskyddsstyrelsen att meddela
generella föreskrifter med direkt straffpåföljd är begränsade till några speciella
fall. Här avses främst besiktning av arbetslokal för riskfylld verksamhet,
besiktiung och provrUng av tryckkärl, lyftanordrung, transportanordning eller
lyftredskap samt i vissa fall undersökning av luflförhål-landen.
Utredningen har utförligt diskuterat möjligheten
att bygga sanktionssystemet i arbetsmiljölagen på bestämmelser om direkt
straffpåföljd för den som inte har fullgjort sina skyldigheter enUgt lagen
eller med stöd därav meddelade föreskrifter. Ett sådant system skulle dock
enligt vad utredningen har kommit tiU fömtsätta antingen en precisering av föreskrifter
om arbetsmiljön som skuUe stelt reglera vissa företeelser eller också allmänt
utformade föreskrifter som fick kombineras med omfattande utredningar inför
domstol i straffrättsligt förfarande. Med den nuvarande konstmktionen av
sanktionssystemet kan däremot, framhåller utredningen, lagbestämmelser och
tUlämpningsföreskrifter ges en framåtsyftande utformning. GenereUa krav kan
föreskrivas och detaljerade branschvisa föreskrifter kan utfärdas. Vid prövning
inför yrkesinspektionsnämnden kan läggas fast om visst förfarande strider mot
sådan föreskrift och om föreläggande, förbud eller föreskrift i det enskilda
fal-
Prop. 1976/77:149 368
let
skall meddelas. Domstolsprövningen vid eventuell överträdelse kan sedan
inskränkas till att avse frågoma om nänmden har haft formell behörighet att
meddela påbudet, om detta har vunnit laga kraft och om påbudet har efterlevts.
Det är enligt utredningen ingen tvekan om att en lagstiftning med denna
uppläggning kan vara ett värdefullt stöd för de lokala skyddsorganisationema
och ge ett fast underlag för yrkesinspektionens åtgärder. Utredningen har
också konstaterat att de ändringar som år 1973 genomfördes i arbetarskyddslagstiftningen
har gett tillsynsmyndigheterna effektivare instmment för att säkerställa
skyndsamt genomförande av myndigheternas påbud. SärskUt har nämnts att de då
införda reglerna ger möjlighet att sätta ut vitesbelopp som är avpassat efter
vad som i det särskilda fallet behövs för att påkallade åtgärder skall vidtas.
Mot
denna bakgrund har utredningen förordat ett sanktionssystem som i princip
överensstämmer med påföljdssystemet i arbetarskyddslagen. För
arbetarskyddsstyrelsen har därvid föreslagits en allmän befogenhet att meddela
närmare föreskrifter om tillämpningen av arbetsmiljölagen. Enligt utredningens
förslag till arbetsmiljölag kan tiUsynsmyndighet i det enskilda fallet meddela
föreläggande, förbud eller föreskrift som behövs för att lagen eller föreskrift
som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Liksom enligt
arbetarskyddslagen kan överträdelse av föreläggande, förbud eller föreskrift
som ej har förenats med vite medföra straff i form av böter eller fängelse i
högst ett år. I förhållande till arbetarskyddslagen har yrkesinspektionens
befogenheter utökats att gälla även meddelande av beslut som avser
arbetstiden. Vidare har befogenhet att rikta påbud mot tiUverkare m. fl. inte
förbehåUits arbetarskyddsstyrelsen utan också tiUagts yrkesinspektionen. I
fråga om möjligheten att meddela föreläggande, förbud eller föreskrift har dessutom
skett viss utvidgning. Av utredningsförslaget följer sålunda att påbud kan
meddelas av tillsynsmyndighet så snart det behövs för att tr)'gga arbetsmUjölagens
efterlevnad.
Remissinstanserna
har godtagit utredningsförslaget i denna del och understrukit att
tillsynsmyndigheternas resurser inte får bindas vid utredningar om påstådda
lagöverträdelser. LO och TCO har samtidigt framhållit att systemet fömtsätter
att det vid varje föreläggande skall framstå som uppenbart mera förmånligt för
den förelagde att vidta föreskriven åtgärd än att riskera att straff eller
vite döms ut.
För egen del vill jag konstatera att
arbetsmUjölagen enligt en enig utredning och en samfälld remissopinion bör
läggas upp utifrån den tanken att ett samarbete mellan arbetsmarknadspartema
och tiUsynsmyn-digheterna är en nödvändig fömtsättning för att åstadkomma goda
arbetsmiljöer. Med denna utgångspunkt är det även enligt mui uppfattning
riktigt att utforma sanktionssystemet i första hand så, att möjlighet ges till
effektiva och konstruktiva ingripanden från myndighetemas sida. I
arbetsmiljöförordningen torde därvid få inrynunas befogenhet för arbe-
Prop.
1976/77:149 369
tarskyddsstyrelsen
att meddela genereUa föreskrifter om verkstäUigheten a. arbetsmUjölagen. Genom
regler som ger möjlighet tiU ingripande i enskilda fall bör myndigheternas
verksamhet mot deima bakgrund kunna inriktas på konkreta åtgärder för att
undanröja hälsorisker och driva igenom skyddsåtgärder och förbättringar av
arbetsförhåUandena. A\ stor betydelse i detta sammanhang är den
resursförstärkning som sker av tillsynsmyndigheterna mom arbetarskyddet liksom
utbyggnaden a-, de lokala skyddsorganisationema.
I enlighet med utredningsförslaget och
remissutfaUet förordar jag därför allmänna befogenheter för
tiUsynsmyndigheteraa att gentemot dem som har skyddsansvar enUgt
arbetsmUjölagen meddela föreläggands elier förbud som i enskilda faU behövs
för att lagen eller med stöd därav m.:ddelade föreskrifter skall efterlevas (7
kap. 710 §§). Häri innefattas de utvidgade befogenheter i förhållande till
gällande ordning som enligt tidigare nämnda uttalanden av utredningen bör ges
åt tiU-5)nsrnyndigheterna. I beslut om föreläggande eUer förbud skaU
tUlsyns-myndigiiet kunna sätta ut vite. Viss skiUnad förordas i förhållande
till utredningsförslaget vad gäller terminologin. Enligt min menmg bör sålunda
ingripande, som kan påkallas i enskilda fall, ske i form av föreläggande eUer
förbud och ej i form av föreskrift. TiU detta kommer beslut som kan behöva
meddelas t. ex. om dispens från arbetstidsbestämmelserna eller
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, om medgivande att utse regionalt
skyddsombud eUer om vem som skaU ha samordningsansvar. Härigenom utmärks
tydligare skillnaden i förhållande tiU de föreskrifter av norramässig karaktär
som arbetarskyddsstyrelsen avses kurma raeddela.
Jag ansluter mig även tUl vad utredningen har
föreslagit i fråga om straffpåföljd för den som bryter mot påbud som
tUlsynsmyndighet har meddelat i det enskUda faUet. Mitt förslag innebär
följaktUgen på denna punkt att den som bryter mot föreläggande eller förbud,
som har raed-deir.ti honom av tillsynsm3'ndighet, skaU kunna dömas tUl böter
eller fängelse i högst ett år, om påbudet inte har förenats med vite (8 kap. 1
§ arbetsmiljölagen).
Som grundregel bör sålunda även enligt
arbetsmiljölagen gälla ett ansvar för den som bryter mot föreläggande eller
förbud som tillsynsmyndighet har m.eddelat i det enskUda faUet. Andra aspekter
på lämplig sanktionsform kan emellertid läggas när det gäller överträdelse av
föreskrifter som har meddelats med stöd av särskiU bemyndigande i arbetsmiljölagen.
Utredningen har ansett att sådan föreskrift bör kunna vara förenad med direkt
straffpåföljd. Härvid har utredningen föreslagit böter eller fängelse i högst
ett år som påföljd för överträdelse av föreskrift om förprövning, kontroll
eller särskilt villkor för bmkande. Samma siraffskala har föreslagUs för
överträdelse av föreskrift om förbud mot an\ andning av arbetsprocess,
arbetsmetod, teknisk anordning eller farligt ämne. I övTigt har den föreslagna
straffpåföljden begränsats tiU bö-24 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 370
ter.
I samtliga fall har för straffbarhet förutsatts att överträdelse har skett
uppsåtiigen eUer av oaktsamhet.
Utredningen är på denna punkt inte enig.
Arbetsgivarrepresentanterna i utredningen har sålunda i en reservation anfört
att fängelse är en föga tjänlig sanktion för brott mot
arbetsmiljölagstiftningen medan däremot vitet torde vara ett utomordentiigt
effektivt medel. SärskUt anmärkningsvärt härvidlag har ansetts vara att förslaget
innebär möjUghet att döma till fängelse för överträdelse av föreskrift som
arbetarskyddsstyrelsen med stöd av allmänt hållna bemyndiganden har meddelat.
Även om i här avsedda fall domstol inte skulle döma tUl fängelse vid enbart
oaktsamhet, har lagen dock ansetts inte böra konstmeras så att sådan möjlighet
står öppen. Skall fängelsestraff föreskrivas i den omfattning majoriteten har
föreslagit något som reservanterna är synnerUgen tveksamma till måste det
enUgt reservanterna krävas uppsåt eller i vart fall grov oaktsanahet för att
fängelse skaU kunna utdömas. En rad remissinstanser bl. a. SAF, SFO, LRF,
handelskamrama i Stockholm, Malmö och Kalmar län, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, domänverket och statens vägverk har anfört liknande
synpunkter.
Enligt vad jag tidigare har anfört bör
arbetsmUjölagen innehåUa särskilda bemyndiganden för regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen att meddela direkt
straffsanktionerade föreskrifter inom vissa angivna ramar. Tillsammans med de
bemyndiganden för arbetarskyddsstyrelsen som torde få ingå i arbetsmUjöförordningen
täcks härigenom de områden där arbetarskyddsstyrelsen bör ha sådan befogenhet.
Frågan om frihetsstraff bör ingå i straffskalan när det gäller särskUda
föreskrifter som meddelas av arbetarskyddsstyrelsen torde, som har antytts i
reservationen, i flertalet faU inte vara något spörsiTiål av stor praktisk
betydelse. Jag anser emellertid väsentUgt att föreskrifter, som innebär krav på
förprövning eUer kontroU eller generellt förbud mot användning av
arbetsprocess, arbetsraetod, teknisk anordning eller farligt ämne, får
avsevärd tyngd. Motsvarande gäller vUlkor som ställs upp för bmkande av
teknisk anordning eller farligt änme. Liksom utredningsmajoriteten förordar jag
därför att frihetsstraff skall ingå i straffskalan i dessa fall (8 kap. 2 §
första stycket arbetsmiljölagen). I övrigt bör böter kunna följa vid
överträdelse av föreskrift som har meddelats med stöd av nu avsedda
bemyndiganden (8 kap. 2 § andra stycket 2 arbetsmiljölagen).
Jag stöder även utredningsmajoritetens förslag att
arbetsmUjölagens ansvarsbestämmelser utformas så att straff kan utdömas såväl
vid upp-såtUgt brott som vid överträdelse på grund av oaktsamhet. Det är angeläget
att det av arbetarskyddsstyrelsens författningar klart framgår i vad mån däri
meddelade föreskrifter är direkt straffsanktionerade. Även i detta avseende
torde bestämmelse få införas i arbetsraUjöförordnmgen.
Prop. 1976/77:149 371
För att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skaU
få största möjUga genomslagskraft bör på arbetsställe finnas tiUgängUga inte
bara arbetsmUjölagen och arbetsmUjöförordningen utan också de föreskrifter som
ar-betarskj-ddsstyrelsen har meddelat och som rör den verksamhet som bedrivs
där. I enlighet med utredningsförslaget avser jag att förorda att bestämmelse
härom förs in i arbetsmiljöförordningen. Det får ankomraa på yrkesinspektionen
att vid behov ingripa för att säkra efterföljden.
Liksom utredningen anser jag vidare att
arbetsmUjölagen på i huvudsak motsvarande sätt som nuvarande arbetarskyddslag
bör innehåUa bestämmelser om straff för överträdelse av minimiåldersregeln i
arbetsmiljölagen eller lämnande av oriktig uppgift tiU tiUsynsmyndighet (8 kap.
2 § 1 och 3). Detsamma bör gäUa i fråga om den som utan giltigt skäl tar bort
eller sätter ur bmk skyddsanordning (8 kap. 2 § 4).
Utöver vad som tidigare har sagts vill jag framhåUa
att brottsbalkens bestämmelser ger vidsträckta möjligheter att kräva ut ansvar
vid allvarliga missförhållanden i arbetsmUjön. I sammanhanget kan erinras om
att den sora av oaktsamhet orsakar annans död är underkastad straffansvar
enligt 3 kap. 7 § brottsbalken. Även den sora av oaktsamhet åsamkar annan
person kroppsskada eller sjukdom som ej är ringa kan dömas tUl straff (3 kap. 8
§ brottsbalken). EiUigt 3 kap. 9 § brottsbalken är det också straffbart att av
grov oaktsamhet utsätta annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada
eller allvarlig sjukdora. Brottet benämns framkallande av fara för annan. Vid
tiUämpning av dessa bestämmelser i arbetsmiljösammanhang måste tas hänsyn tiU
de krav man i dag stäUei på arbetsmiljön. Har exempelvis skyddsanordiungar
varit otUlräckliga eller obeflntliga eller har brister förekommit i
skyddsinstruktioner eller vid planeringen av arbetet, kan sålunda förfarandet
falla under de direkta straffbestämmelserna i brottsbalken. Även underlåtenhet
kan härvid vara straffbar i de fall då underlåtenheten ter sig lika straffvärd
som en positiv handling. Det gäller alltså att utreda om den som är ansvarig
för arbetsmUjöns beskaffenhet förfarit oaktsamt, alternativt grovt oakt-samt,
när yrkesskada har inträffat eller fara har uppkorarait för arbetstagares liv
eller hälsa genora missförhåUande på arbetsställe. Vid bedömande härav måste
stor vikt läggas vid om föreskrift som arbetarskyddsstyrelsen har meddelat om
arbetsrailjöns beskaffenhet blivit åsidosatt.
En överträdelse av förbud som har meddelats med
stöd av arbetsmiljölagen bör enligt vad utredningen har anfört inte få
innebära någon ekonomisk vinning genom brottet för överträdaren. Med hänsyn
härtiU och även för att fortsatt brottslighet skall förhindras har utredningen
föreslagit att teknisk anordning eller ämne som har varit föremål för sådant
brott eller värdet därav skall förklaras förverkat, om det ej är oskäligt.
Härvid har ej avsetts förbud mot vissa upplåtelser (jämför 7 kap. 8 och 9 §§
arbetsmUjölagen). LO har ansett att den av utredningen före-
Prop. 1976/77:149 372
slagna
bestämmelsen är ett viktigt komplement tiU ansvarsbestämmelserna.
Riksåklagaren har ifrågasatt om det är påkaUat med förverkande i vidare mån än
för att förebygga brott. Enligt riksåklagaren leder bestämmelsen i föreslagen
lydelse tankarna aUtför mycket tiU en enbart ekonomisk bedömning. Även jag
anser att förverkandemöjlighet bör finnas enligt arbetsmiljölagen.
Förutsättningarna för förverkande torde böra anges på samma sätt som i jämförUg
lagstiftning. Med beaktande härav förordar jag att förverkande skall kunna ske
i de av utredningen avsedda fallen, om det inte är uppenbart obiUigt (8 kap. 4
§ arbetsmiljölagen).
Utredningen har övervägt möjligheten att vid sidan
av de påföljder sora närants i det föregående införa särskilda ekonomiska
sanktioner mot juridiska personer. Med hänsyn till att frågan om eventuell
reformering av det ekonomiska sanktionssystemet är under utredning har utredningen
emellertid avstått från att komplettera sitt förslag på denna punkt.
Enligt LO:s uppfattiung föreligger ett stort behov
av att kunna fastställa straffavgift för juridiska personer, främst för att
upprätthålla principen att åsidosättande av arbetsmiljölagens bestämmelser
aldrig får ge ekonomisk vinst.
Vid samråd med chefen för justitiedepartementet har
jag inhämtat att hithörande frågor f.n. övervägs av utredningen (Ju 1973: 11)
ora even-tueU reformering av det ekonomiska sanktionssystemet. Ett betänkande i
ämnet väntas bli avlämnat inom kort. Jag vUl framhåUa att frågan om
straffavgifter när det gäller brott mot arbetsmiljölagstiftningen är
kom.-plicerad inte rainst av det skälet att lagstiftningen bör vara
förebyggande och inriktad på att förbättringar skaU ske i arbetsmiljön. Ett
system med straffavgifter som inte tillräckligt beaktar detta skulle kunna
innebära påtagliga olägenheter. Jag avser emellertid att med uppmärksamhet
följa frågan. Samtidigt viU jag understryka att redan det föreslagna sanktionssystemet
ger myndigheterna möjlighet att förhindra att någon gör ekonomisk vinst genom
överträdelse av lagstiftningen. Jag viU i detta sammanhang, i likhet med
utredningen och riksåklagaren, betona vikten av att poUs och åklagare äger
tiUräckUga kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen och dess tUlämpning.
Utredningen har även tagit upp frågan om
arbetsgivaransvarets placering. Om arbetsgivaren för att tillgodose de
anställdas krav på medbestämmanderätt för över vissa beslutsfunktioner på
organ där arbetstagarna har bestämraanderätt bör detta enligt utredningen
också få konsekvenser för det straffrättsUga ansvaret. Sådant ansvar har
ansetts inte kunna ifrågakomraa för den som på godtagbart sätt har avhänt sig
de rättsliga möjligheterna att handla enligt vad som är föreskrivet. Utredningen
har påpekat att de som fattar ett beslut i arbetsgivarens stäUe härvid utövar
en arbetsgivarfunktion och handlar under motsvarande ansvar.
Prop. 1976/77:149 373
I sitt renussyttrande har LO avvisat tanken att
avtal om överlåtelse av beslutanderätt skuUe kunna påverka arbetsgivaransvaret
enligt arbetsmiljölagen. TCO har ansett det naturligt att arbetsgivaren ges
möjUghet att delegera beslutanderätt avseende arbetsmiljön. Samtidigt har framhållits
att det måste klargöras att den till vilken delegation sker skall ges
motsvarande befogenheter cch resurser. Enligt SFO bör det slås fast att de
anställdas inflytande också leder till ökat ansvar för dem. LO har vidare
anfört att stora svårigheter föreligger att fastställa vem som bär ansvaret
för brott mot arbetarskyddslagstiftningen, inte minst inom den offentliga
sektorn. Det har därför krävts skyldighet för arbetsgivaren att anmäla till
yrkesinspektionen vem som bär arbetsgivaransvaret enligt arbetsmiljölagen. Vad
särskilt gäller ansvaret inom den offentiiga sektorn bör enligt LO ansvaret i
stor utsträckning kunna knytas till lägre nivåer än den högsta ledningen.
Klargörande uttalanden om det straffrättsliga ansvarets placering har också
efterlysts av bl. a. SAF, KF-KFO och arbetsmarknadsstyrelsen.
I anslutning till detta vill jag lill en början
hänvisa till den diskussion om innebörden av delegation som fördes vid
tillkomsten av lagen om medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76: 105 bilaga
1 s. 479, 530, InU 1975/76: 45 s. 67). Sammanfattningsvis torde kunna uttalas
att det straffrättsliga ansvaret får avgöras med hänsynstagande tUl den i varje
särskilt fall föreliggande situationen och med beaktande av var det reella
inflytandet över beslut och åtgärder ligger. En annan fråga, som jag inte har
anledning att ta ställning till i detta sammanhang, är i vad mån genom
medbestäm.mandeavtal kan föras över beslutsbefogenheter.
Vad gäller frågan om arbetsgivaransvarets placering
inom företaget vill jag erinra om att ansvarsreglerna i arbetarskyddslagen fick
sin nuvarande utformning genom 1973 års ändringar. Härvid ansågs önskvärt att
slopa tidigare stela bestämmelser till förmån för mera flexibla regler om
ansvarig person. För straffansvar angavs därför som villkor att överträdelse
har skett uppsåtligen eUer av oaktsamhet. Härigenom avsågs också att vidga
möjligheterna att delegera beslutsfattande i arbetsmiljöfrågor. Jag vill
understryka vikten av att det vid delegering klargörs vem sora i olika
avseenden bär ansvaret för att lagstiftningens bestämmelser följs. För att ett
uppdrag skall få betydelse i straffrättsligt hänseende fömtsatts självfaUet att
med delegering av ansvar följer tillräckliga beslutsbefogenheter. Det
förutsätts också att den tUl vilken delegering sker har behöv lic erfarenhet
och kunnande för uppgiften. Inom förvaltningen måste hänsyn dessutom tas tUl
gällande instmktioner och vid behov ändring göras när delegering bör ske.
Mot bakgmnd av överväganden av nämnda slag får om
arbetarskyddet har eftersatts i fall då delegering har skett bedömas om arbetsgivaren
varken vid val av person, genom bristande tillsyn eller på annat sätt har varit
försumlig och därför bör gå fri från ansvar. Jag vill
Prop. 1976/77:149 374
understryka
att oklarheter i fråga om ansvarsfördelning därvid aUtid måste falla inom
företagsledningens ansvar. Har emeUertid rätt delegering med åtföljande
beslutsbefogenheter skett, kan motsvarande förpliktelser finnas för den som
har trätt i arbetsgivarens ställe. Vad gäUer möjUgheten att på förhand klart
fastställa arbetsgivaransvarets placering viU jag framhålla att valet här står
meUan en fast placering, varvid man måste bortse från omständigheterna i det specieUa
faUet, och bestämmelser som ger tillfälle till rimligt spelmm med hänsyn tUl
faktiskt begångna fel. I enlighet med ställningstagandet vid 1973 års
ändringar finner jag det sistnämnda vara att förorda. I sammanhanget viU jag
fästa uppmärksamheten på att arbetsgivaren har en skyldighet att underrätta de
anställda om till vem framställning skaU ske i skyddsfrågor. En bestämmelse
härom infördes år 1973 i arbetarskyddskungörelsen och torde få ingå även i
arbetsmiljöförordningen. I vissa fall av underlåtenhet att sörja för
tillfredsställande arbetsförhållanden kan ordningen härvidlag vara tUl ledning
vid bedömning av frågor om vållande.
20.11
Fullföljd av talan
EnUgt arbetarskyddslagen förs talan mot beslut som
har meddelats av yrkesinspektionen hos arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsen är
slutinstans i ärenden som avser tillämpningen av minimiåldersreglema och arbetstidsreglerna
för minderåriga. Fullföljd mot styrelsens beslut är vidare utesluten i frågor
om medgivande att utse regionalt skyddsombud. Talan mot beslut av
arbelarskyddsstyrelsen i annan fråga förs genomgående hos regeringen enligt de
ändrade fullföljdsregler som gäller fr. o. ra. den 1 januari 1974.
Beslut
i särskilt fall
Utredningen har i fråga om beslut i enskUda faU
föreslagit besvärsbestämmelser i arbetsmiljölagen av i huvudsak samma innehåU
som i arbetarskyddslagen. Någon begränsning har dock inte föreslagits när det
gäller fullföljdsrätten i ärenden sora avser tillärapning av minimiåldersreglema.
Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstansema. För egen del anser jag
att arbetarskyddsstyrelsen i ärenden om minderåriga bör vara slutinstans inte
bara i arbetstidsärenden utan också i ärenden som avser tillärapning av
föreskrifter sora med stöd av arbetsmUjölagen har meddelats om åldersgränser
eller annan begränsning av möjlighetema att anUta minderårig till arbete. I
övrigt ansluter även jag mig till utredningsförslaget i denna del (9 kap. 1 §
och 2 § första och andra styckena arbetsmiljölagen).
Vidare har utredningen föreslagit att i
arbetsmiljölagen införs en bestämmelse att huvudskyddsombud eller, om
huvudskyddsombud inte
Prop. 1976/77:149 375
finns,
annat skyddsombud får fÖra talan för att ta till vara arbetstagarnas intresse.
Om skyddsombud inte finns får enligt den föreslagna bestämmelsen talan föras
av organisation av arbetstagare i den mån saken rör medlemmamas intresse och
organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet. Förslaget har godtagits av
remissinstansema. Även jag ansluter mig till detta och förordar alt en
bestämmelse av angivet innehåU förs in i arbetsmiljölagen (9 kap. 3 §).
Enligt
byggnadsstadgan får byggnadslov för arbetslokal eUer personalmm beviljas
endast om utlåtande föreUgger från yrkesinspektionen och av detta framgår att
skyddsombud, skyddskommitté eUer organisation som företräder arbetstagama har
fått tiUfälle att yttra sig i ärendet. Detta gäller dock endast om det är känt
för vUket slag av verksarahet arbetslokalen är avsedd. Utredningen har
föreslagit att en bestäramelse införs i byggnadsstadgan om talerätt för
huvudskyddsombud, annat skyddsombud eller facklig organisation i ärende där det
framgår av yrkesinspektionens utlåtande att företrädare för arbetstagare har
yttrat sig. LO:s och TCO:s representanter i utredrungen har i en reservation
vänt sig mor att den föreslagna besvärsrätten gjorts beroende av om arbetstagarsidan
tidigare yttrat sig i ärendet. Härvid har hänvisats till att det i icke ringa
omfattning förekommit att byggnadsnämnd beviljat byggnadslov för arbetslokal
eller personalrum utan att det i ärendet har funnits uppgift ora att
arbetstagaraa beretts tiUfälle att yttra sig. I sådana fall skulle
majoritetsförslaget få den verkan att byggnadsnämnds olagliga beslut avskär de
anställda från besvärsmöjlighet. Av remissinstanserna har bl. a. LO, TCO och
De handikappades riksförbund instämt i vad som har anförts i reservationen.
För egen del ansluter jag mig tiU tanken att
arbetstagarna i princip bör ha besvärsrätt i byggnadslovsärende avseende
arbetslokal eUer per-sonalmra. Vid den närraare utformningen av en sådan
fullföljdsregel är att beakta att besvärstiden vid talan mot byggnadsnämnds
beslut är tre veckor från den dag klaganden får del av beslutet. Det måste därför
vara möjligt att i byggnadslovsärendet överblicka kretsen av
besvärsbe-rättigade. Det skulle annars inte finnas någon utväg att förvissa sig
ora att byggnadslovet har vunnit laga kraft innan byggnadsföretaget påbörjas.
Finns emeUertid skyddsombud inom den verksamhet byggnadsföretaget avser,
föreligger därmed också klarhet ora vera som är behörig att företräda
arbetstagarna i skyddsfrågor. Jag anser därför att reservationen i vad som
torde vara det väsentiiga kan läggas tUl grund vid utformande av regler om
talerätt för de anställda i byggnadslovsärenden. Hu-vudskvddsombud eller, om
sådant ombud inte finns, annat skyddsombud bör sålunda oberoende av om han
tidigare har yttrat sig i ärendet - få föra talan mot beslut om byggnadslov
som avser byggande inom hans skyddsområde. Finns å andra sidan inget
skyddsombud är det nödvändigt att göra en särskild avgränsning i kretsen av
besvärsbe-
Prop. 1976/77:149 376
rättigade.
Detta bör ske genom att i sådant fall talerätt tiUerkänns facklig organisation
som har yttrat sig enligt yrkesinspektionens utlåtande i byggnadslovsärendet.
Jag förordar att i byggnadsstadgan (72 §) införs en bestämmelse om talerätt för
skyddsombud eller facklig organisation i enlighet med det anförda. Jag vUl
samtidigt betona vikten av att bygg-nadsnärandema är uppraärksamma på att
byggnadslov ej meddelas utan att arbetstagarsidan i förekoramande fall har fått
tillfäUe att yttra sig.
I det föregående (avsnitt 20.5.2) har närants att
byggande för staten eller landsting f. n. inte omfattas av reglerna om
byggnadslov. Vid sådant byggande gäUer i fråga om fullföljdsrätt allmänna
bestämmelser om besvär över beslut av förvaltningsmyndighet. Detta innebär att
i dag någon särskild fullföljdsrätt för de anställda inte föreligger i här
avsedda fall. Det ankommer på vederbörande beslutande myndighet att se tiU att
de anställdas synpunkter beaktas vid handläggning av byggnadsärenden. Som jag
tidigare har nämnt övervägs frågan ora byggnadslov vid byggande för staten
eUer landsting i det arbete på en ny byggnadslagstiftning sora pågår inom
bostadsdeparteraentet.
Beslut
om föreskrift till allmän efterrättelse
Utredningen har i fråga ora beslut av norraraässig
karaktär konstaterat att sådant beslut är underkastat samma principer för
överklagbarhet som beslut i särskilt fall. Enligt utredningen torde dock för
arbetarskj-d-dets del detta inte gälla beträffande beslut om genereU föreskrift
sora inte är förenad med oraedelbart verkande sanktion.
För egen del vill jag till en början konstatera att
arbetarskyddsstyrelsens beslut om generella föreskrifter hittills inte har
överklagats i nämnvärd utsträckning. Förklaringen torde bl. a. kunna sökas i
att viss oklarhet har rått angående fullföljdsrätt. Härtill kommer att
arbetarskyddsstyrelsens kompetens i detta avseende har varit ganska begränsad.
Väsentligen har föreskrifterna gällt vissa speciella tekniska anordningar. Det
är angeläget att klara fullföljdsregler även på detta område föreligger enligt
arbetsrailjölagen.
Den förordade arbetsmiljölagen är en utpräglad
raralag. Avsikten är att den närraare regleringen av arbetsmiljöns
beskaffenhet, av förhandsprövning osv. skall ske genom arbetarskyddsstyrelsens
försorg. Härvid avses arbetarskyddsstyrelsen kunna meddela såväl direkt
straffsanktionerade föreskrifter som andra föreskrifter. Beträffande alla slag
av föreskrifter gäller att de skall anses som bindande och alltså skall läggas
till grund vid prövning i de enskilda fallen.
Den författningsreglering sora förutsätts ske
genora arbetarskyddsstyrelsen koramer att beröra både frågor av stor aUmän
betydelse och spörsmål av mera detaljbetonad karaktär inom en mängd verksamhetsområden.
Om författningsarbetet i anslutning till arbetsmUjölagen skall kunna samlas
inom arbetarskyddsstyrelsen och tiUräckUga resurser
Prop.
1976/77:149 377
kunna
satsas på detta, synes det nödvändigt att begränsa möjUghetema att fuUfölja
talan mot styrelsens beslut om generella föreskrifter. Det finns annars en
påtaglig risk att tyngdpunkten i detta författningsarbete inte kan Ugga kvar
inom arbetarskyddsstyrelsen utan via fuUföljdsförfa-rande flyttas över till en
överordnad instans. Detta vore från flera synpunkter olyckligt. Jag vill i
första hand peka på risken för fördröjningar om det här rådde en allmän
fullföljdsrätt. Föreskrifter som meddelas om åtgärder mot ohälsa eller
olycksfaU i arbetslivet måste komma i snabb tillämpning. Härtill kommer den
spUttring av resursema som skulle bli en följd av att ansvaret för denna
författnlngsverksamhet förlades även på annat håll än inom
arbetarskyddsstyrelsen. Jag anser med hänsyn till detta att det vore olämpligt
att skapa en särskild instans som ö\erprövar författningar från
arbetarskyddsstyrelsen. Inte heller kan det vara ändamålsenligt att låta var
och en fullfölja talan hos regeringen i avsedda fall. En allmän överprövning av
dessa författningar skulle äventyra möjligheten att få i gång en koncentrerad
och effektiv författningsverksamhet hos arbetarskyddsstyrelsen. Tanken bakom
arbetsmiljölagens föreslagna uppläggning skulle därmed inte kunna
förverkligas.
Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot
utredningens uttalande att talerätt inte torde gälla beträffande
arbetarskyddsstyrelsens beslut om icke direkt straffsanktionerade generella
föreskrifter. Det torde enligt min uppfattning också snarast te sig främraande
för rättsuppfattningen att införa en allmän talerätt mot beslut om generella
föreskrifter av den omfattning och innebörd som arbetarskyddsstyrelsens
författningar kan antas få.
Jag vill härefter peka på de former under vilka
arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete avses komma att bedrivas. Frågan
har behandlats i avsnitt 20.9. Där har framhållits att underlaget skall
arbetas fram i samarbete med arbetsmarknadsparteraa och berörda branscher samt
olika sammanslutningar och myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs. När
det sedan gäller alt besluta om generella föreskrifter bör i
arbetarskyddsstyrelsen vari bl. a. skaU ingå representanter för arbets-sivare
och arbetstagare normalt kunna ske de bedömningar och avvägningar som behövs
med hänsyn till skilda intressen. Detta talar för att något system med underställning
till regeringen bör kunna övervägas som ersättning för ett allmänt
fullföljdsförfarande i fråga om författningar från arbetarskyddsstyrelsen.
1 avsnitt 20.9 har jag framhållit att en
underställningsmöjlighet enligt arbetsmiljölagen bör inom arbetarskyddsstyrelsens
verksamhetsområde kunna ersätta underställningsförfarandet enligt kungörelsen
om begränsning i myndigheters rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller
råd. Den närmare utformningen av ett underställningsförfarande enligt nämnda
lag har samtidigt ansetts böra övervägas vid behandlingen av lagens
fullföljdsregler. I detta avseende vill jag nu anföra följande.
Prop. 1976/77: 149 378
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter kan komma att
gälla frågor av stor samhäUsekonomisk betydelse. Det synes för sådana faU
lämpUgt att i arbetsmiljölagen anvisa en väg att få fråga underställd
regeringens prövning. Vidare kan mellan arbetarskyddsstyrelsen och annan myndighet
vars verksamhetsområde berörs uppkomma olika uppfattning om hur ett
författningsarende bör avgöras. Självfallet bör här eftersträvas att inom ramen
för en allsidig avvägning komma till en samlad lösning. Misslyckas detta är det
emellertid på regeringen det bör ankomraa att göra den slutliga bedömningen.
Eftersom arbetsmiljölagen avses vara övergripande i förhållande till annan
lagstiftning, koraraer arbetarskyddsstyrelsens kompetens att överlappa en rad
sektorsansvariga myndigheters verksamhetsområden. Det är därför av särskUd
betydelse att underställningsmöjlighet införs i arbetsmiljölagen. Vad gäller
beslutsfattandet inom arbetarskyddsstyrelsen bör verksstyrelsen som redan
närants ha en allsidig saramansättning. Företrädare för oUka intressen har
härigenom raöjlighet att söka nå frara tUl ett resultat som från skilda
synpunkter framstår som tUlfredsstäUande. Uppnås emeUertid inte enighet, bör
detta i fråga av större samhällsekonomisk eUer principiell betydelse vara ett
skäl att understäUa frågan regeringens prövning. Det bör samtidigt framhållas
att, även ora verksstyrelsen är enig i sakfrågan, styrelsen bör kunna besluta
ora underställning om frågan är av principiell betydelse. Jag finner det
naturligt att styrelsen vid avgörande av frågor av stor principiell betydelse
från samhällsekonomisk eUer annan synpunkt begagnar sig av
understäUningsmöjligheten enligt lagen.
Jag förordar sålunda att arbetarskyddsstyrelsen
anvisas möjlighet att i enlighet med det sagda underställa regeringen frågor om
meddelande av föreskrifter till allmän efterrättelse. Med hänsyn tUl de
aspekter som tidigare har anlagts synes detta förfarande även böra tjäna som
ersättning för fullföljdsrätt vad avser sådana föreskrifter. Det kan
naturligtvis väl tänkas att underställning ej sker, trots att inte alla
intressenter delar arbetarskyddsstyrelsens uppfattning om vilka prioriteringar
som bör ske eller hur viss föreskrift bör utformas. Jag vill emeUertid i detta
avseende understryka att inom styrelsen bör finnas ett ansvar för att komma
fram till lösningar som är gynnsamma från allraän samhäUssynpunkt. Detta torde
med hänsyn till bredden av de intressen som avses företrädda i arbetarskyddsstyrelsen
vara en självklarhet. Jag vill också hänvisa till att regeringen ytterst aUtid
har raöjlighet att återkalla ett berayndigande att meddela föreskrifter och
sedan själv raeddela de bestämmelser sora behövs.
Mot denna bakgrund förordar jag att talan ej skall
få föras mot beslut som arbetarskyddsstyrelsen meddelar om generella
föreskrifter inom arbetsmiljölagens ram. Detta bör komma till uttryck i
arbetsmUjölagen (9 kap. 2 § tredje stycket). Samtidigt förordas att i
arbetsmiljölagen (9 kap. 4 §) skrivs in att arbetarskyddsstyrelsen beträffande
föreskrift till allmän efterrättelse äger understäUa regeringen fråga av
särskild bety-
Prop.
1976/77: 149 379
delse,
innan styrelsen meddelar beslut i ärendet. Som torde framgå av mina tidigare
uttalanden avses underställningsförfarandet komma till användning endast i
fall av principiell betydelse.
20.12
Övriga frågor
20.12.1
Arbetsställe
Arbetarskyddslagen och till denna anslutande
författningar utgår i oUka sammanliang från begreppet arbetsstäUe. Enligt
förarbetena tUl arbetarskyddslagen (SOU 1946: 60 s. 60) förstås med
arbetsställe det lokala, avgränsade område, inom vUket arbetsgivare i och för
sin verksamhet bedriver arbete, oavsett om detta utförs i arbetslokal, i det
fria eUer under jord. Samtidigt uttalades att arbetsställe inte alltid får tas i
så inskränkt bemärkelse att därmed skuUe avses en och sararaa lokal, byggnad
eller plats i det fria. Vad sora skall räknas som ett arbetsstäUe fick i StäUet
vid tvekan bedömas från faU till faU. Därvid skulle iakttas att begränsningen
till lokalt område i princip innebär att verksamheten skall utövas på en och
samma ort. Inte heUer denna begränsning ansågs emellertid böra gälla alltid.
Anförda uttalanden har sedan varit vägledande för
arbetarskyddsmyndigheterna när det har gällt att tolka innebörden av ordet
arbetsstäUe. Framför allt har sådana spörsmål kommit upp i ärenden om medgivande
att utse regionalt skyddsombud. Stor vikt har därvid också lagts vid de lokala
parternas uppfattning om hur arbetsstäUet bör avgränsas.
Även
i avtal på arbetsmUjöområdet mellan arbetsmarknadens parter har nä.Tinda
uttalanden bUdat grunden för bestäraningar av arbetsställebegreppet. Enligt
gällande avtal inom den statiiga sektom avses i avtalet med arbetsställe ett
lokalt avgränsat område där vederbörande myndighet bedriver verksamhet.
Samtidigt länmas den kommentaren att arbetsställe måste avgränsas med hänsyn
tUl verksamhetens art och att exempelvis rörliga enheter kan verka inom större
område än orten. De lokala parterna rekommenderas att komma överens om arbetsstäUets
avgräns-rUng i varje särskilt fall. I arbetsrailjöavtalet på det komraunala
området definieras arbetsställe som arbetsgivares förvaltningsområde. Omfattar
förvaltningsområde två eller flera tUl belägenhet eUer verksarahet avgränsade
områden kan dock varje sådant område utgöra ett arbetsställe. Om ringa antal
anställda eller andra skäl motiverar detta kan enligt avtalet flera
förvaltningsoraråden tUlsammans räknas som ett arbetsställe. Arbetsnailjöatalet meUan SAF, LO och PTK ansluter direkt tiU definitionen i förarbetena tiU
arbetarskyddslagen. I avtalsparternas kommentarer till avtalet konstateras
dock att arbetsstäUena är mer eller mindre tillfälliga inom delar av
arbetslivet. ArbetsstäUe måste därför bestämmas med hänsyn till verksamhetens
art. Branschparteraa kan därvid komma överens om en defitUtion av begreppet
arbetsstäUe med hänsyn tiU bran-
Prop. 1976/77:149 380
schens
förhåUanden. Ofta torde emeUertid enligt vad sora sägs i kom-raentaren en lokal
definition vara motiverad, varvid överenskommelse träffas mellan de lokala
parterna.
ArbetsmUjöutredningen har framhållit att det ibland
är svårt att avgöra vad som i det enskilda fallet skall anses som ett
arbetsstäUe, eftersom uttrycket arbetsställe används i oUka sammanhang i
lagstiftningen. Samtidigt har konstaterats att ordet arbetsställe har vunnit
burskap inom arbetsmUjöområdet. Utredningen har därför stannat vid att föreslå
alt det används även i arbetsmiljölagen. Med hänsyn till de skiftande
förhållanden sora det är fråga ora har det ansetts ogörligt att definiera
begreppet i lagen. Det blir enligt utredningen i stäUet nödvändigt att se till
funktionskraven i det aktueUa sararaanhanget. Reraissinstanserna har godtagit
utredningens resonemang. Ett antal remissinstanser har dock ansett det
angeläget att vägledande uttalanden angående arbetsställebegreppet görs vid
lagstiftningsärendets vidare behandling.
Jag håller med utredningen och remissinstanserna om
att det finns ett behov av att hänföra vissa bestämraelser i arbetsmiljölagen
till vad som skall gälla på ett arbetsställe. Främst avses reglerna om
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Eftersom det här rör sig om
riktlinjer till grund för parternas gemensamma skyddsarbete synes det inte lämpligt
att genom en definition i lagen av begreppet arbetsställe binda utvecklingen
av de lokala skyddsorganisationema. Fortfarande torde man emellertid få ta som
utgångspunkt att en skyddsorganisation skall finnas inom det lokala, avgränsade
område där en arbetsgivare bedriver verksamhet. I det stora antalet fall är
det sålunda naturligt att se en lokalt sammanhållen produktionsenhet som ett
arbetsställe. Särskilda överväganden är nödvändiga vid tillfälliga och rörliga
arbetsenheter. Det avgörande måste dock alltid vara verksamhetens art och det
underlag som krävs för att skapa en väl fungerande lokal skyddsorganisation.
Inom denna ram får arbetsställets omfattning närraare avgränsas på det lokala
planet. Eftersora i dessa hänseenden inte avses att ge arbetsmiljölagen något
nytt innehåll kan man stödja sig på den praxis som hittills har utbildat sig.
Vidare kan pekas på den ledning som ges i de avtal som arbetsmarknadsparterna
inom olika områden har träffat om den lokala skyddsverksamheten.
I övrigt bör man enligt min mening undvika att i
arbetsmiljölagen använda uttrycket arbetsställe när detta kan föranleda
tolkningssvårigheter. I sammanhanget kan erinras om den förordade bestämmelsen
om raster. Med rast förstås avbrott i den dagliga arbetstiden, under vilket
arbetstagaren inte är skyldig att stanna kvar på arbetsstäUet (4 kap. 1 §
arbetsmiljölagen). Härmed avses uppenbarligen att arbetstagaren under rast kan
välja uppehållsplats utan lokal begränsning. Vidare kan nämnas ett par
bestämraelser om tiUsynen. Det förordas sålunda att tiUsynsmyndighet för
tillsyn skall äga tillträde till arbetsställe (7 kap. 5 § arbetsmiljölagen).
Föreläggande eUer förbud bör under vissa fömtsättningar
Prop.
1976/77:149 381
kunna
riktas mot den som råder över arbetsstäUe (7 kap. 8 § arbetsmiljölagen). I
båda dessa faU uttrycks en lokal anknytning utan att fråga därför torde behöva
uppstå om arbetsstäUets avgränsning.
Ordet arbetsställe har i det föregående också
använts vid behandlingen av frågor om skyddsansvaret på gemensamt arbetsstäUe
(3 kap. 5, 6 och 7 §§ arbetsmiljölagen). Även här rör det sig om ett begrepp
som är vedertaget i gällande arbetarskyddslagstiftning. Vad som avses är ett
lokalt avgränsat område där flera företag samtidigt bedriver verksamhet.
Slutligen vill jag påpeka att termen arbetsställe
dessutom används i olika rayndighetsregister, bl. a. yrkesinspektionens
arbetsstäUeregister. Härvid kan andra överväganden vara aktuella än de som har
redovisats i det föregående. Terminologin på detta område är föreraål för uppmärksamhet
inora ramen för försöksverksamhet med omläggning av registren till ett
datorbaserat system.
20.12.2
Förläggningar i anslutning till arbetsställe
Lagen (1963: 246) om tillfäUiga bostäder vid skogs-
och flottningsarbete m. m., skogsförläggningslagen, (ändrad senast 1973: 836)
är till-lämplig på arbete inom skogsbmket samt på flottnings-, flottläggnings-,
flottiedsbyggnads- och vägarbete. EnUgt lagen skaU arbetsgivaren vid behov sörja
för att arbetstagarna har tUlgång till bostad och staUrum i närheten av
arbetsstäUe. I lagen fiims närmare föreskrifter om beskaffenheten av bostäder
och stall. Även tiUverkare och försäljare av bostäder för skogsförläggningar
och skogsstall åläggs vissa förpliktelser. Lagen innehåller också
bestämraelser om skyddsombud och skyddskommitté. Tillsynsmyndigheter är
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.
Arbetsmiljöutredningen har framhåUit att arbete som
avses i skogsförläggningslagen numera bedrivs under förhåUanden som i
flertalet faU medger dagliga resor meUan arbetsplatsen och bostaden. Samtidigt
har det även inom andra verksamhetsgrenar blivit aUt vanligare med tämligen
länga resor meUan arbetsplats och hemort. Vidare förekommer det särskilt vid
anläggningsarbeten att boende- och serviceförhåUanden för arbetstagarna
inrymmer Uknande problem sora vid skogsarbete i de faU då skogsbmket är förlagt
till trakter sora är alltför avlägsna för att dag-Uga hemresor skall kunna ske.
Med hänsyn tiU det anförda har utredningen ansett att det inte längre finns
anledning att ha en särskUd lagstiftning beträffande skogsförläggningar.
SkogsstaU enligt skogsförläggningslagen förekomraer nu för tiden i ytterst
ringa utsträckning. Utredningen har därför föreslagit att
skogsförläggningslagen i sin helhet upphävs. Remissinstanserna har inte haft
någon erinran. Även jag biträder förslaget om skogsförläggningslagens
upphävande.
Som utredningen anfört bör oavsett bransch samma
regler gälla, när arbetets art aktualiserar reglering av
bostadsförhållandena. Härvid
Prop. 1976/77:149 382
bör
skiljas meUan å ena sidan lokalutrymmen, som avser förtäring, uppehåll under
raster och överliggning vid enstaka tiUfäUen och som har mycket nära samband
med arbetets utövande, och å andra sidan egentliga bostäder där arbetstagama
tiUbringar längre perioder. I det förra fallet torde den förordade bestämmelsen
om personalutrymmen (2 kap. 8 § arbetsmUjölagen) och med stöd därav meddelade
föreskrifter kunna utgöra tiUräcklig gmnd för att tillfredsstäUande förhåUanden
skall uppnås inom alla branscher där reglering krävs. När det gäUer mera fasta
bostäder bör kraven inte anges i arbetsmiljölagstiftningen även ora bostäderna,
som faUet är med t. ex. skogsstationerna, har nära samband med arbetet. Här bör
gäUa byggnadsstadgans krav. Jag kan upplysa ora att statens planverk har
heraställt att regeringen skaU fastställa ett av verket i samarbete med
bostadsstyrelsen utarbetat förslag lill bestämmelser i Svensk byggnorm avseende
s. k. smålägenheter. De föreslagna bestämmelserna är avsedda att tUlämpas på
bl. a. bostäder i tiUfälUga bostadsområden vid storarbetsplatser. Planverkets
heraställan, som bereds inom bostadsdepartementet, remissbehandlas f. n.
Vid mindre förläggningar, t. ex. baracker vid vissa
skogs- eller anläggningsarbeten eUer s. k. jordgubbsläger, torde de sanitära
förhållanden, sora probleraen i första hand gäller, närmast vara en
angelägenhet för de kommunala myndigheterna. Jag förutsätter att utredningen (S
1974: 08) angående översyn av hälsovårdsstadgan uppmärksaramar hithörande
problem. Jag vill tillägga att det med hänsyn tUl vissa förläggningars ensliga
belägenhet är naturligt att yrkesinspektionen vid inspektionsbesök blir
inkopplad på frågor om deras beskaffenhet. Yrkesinspektionen bör i sådana fall
lärana de koraraunala myndigheterna rapport om iakttagelser som synes böra
föranleda åtgärd.
20.12.3
Internationella konventioner m. m.
Arbetsmiljöutredningen har gjort en genomgång av
utredningsförslagets innebörd i förhållande tiU vissa konventioner och
rekommendationer som har antagits av interaationeUa arbetsorganisationen (ILO)
men som ännu inte har föranlett åtgärd från svensk sida. 1971 års konvention
(nr 136) om skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen innehåller på
en rad punkter strängare bestämmelser än den svenska arbetarskyddslagstiftningen.
I fråga om denna konvention och rekoraraenda-tionen (nr 144, 1971) i samma ämne
har utredningen dock hänvisat till att redan arbetarskyddslagen och lagen om
hälso- och miljöfarliga varor jämte tiUämpningsföreskrifter innehåller
bestämmelser som ger underlag för vissa förebyggande åtgärder mot risker som är
förbundna med användningen av bensenhaltiga kemiska produkter.
Utredningsförslaget ger ytterligare stöd för tUlämpningsföreskrifter i detta
avseende. Vad gäller 1973 års konvention (nr 138) om minimiålder för tiUträde
tiU arbete och anslutande rekommendation (nr 146) har utredningen framhållit
att föreslagna bestämmelser till sin inriktning och uppläggnmg står i
Prop. 1976/77:149 383
överensstämmelse
med konventionen. Vissa frågor kvarstår dock beträffande tiUärapningsoinrådet
för minimiålderskonventionen. Vidare har fartygsmiljöutredningen i uppdrag att
pröva frågan om anpassning av lagstiftningen ora arbete till sjöss till
konventionsbestäramelserna. Även arbete i arbetsgivarens hushåll faller utanför
den föreslagna arbetsmiljölagen. Dessa förhåUanden ger enUgt utredningen vid
handen att ett genomförande av arbetsmiljöutredningens förslag inte ehsarat
ger förutsättningar för ratifikation av minimiålderskonventionen. Utredningen
har redovisat ytterligare ett antal ILO-konventioner som inte har ratificerats
av Sverige. Beträffande dessa instmment har utredningen ansett att de numera
inte är aktueUa för ratifikation från svensk sida. ILO-kommittén har i sitt
remissyttrande på samtliga punkter godtagit vad utredningen sålunda har
anfört.
Även
jag kan ansluta mig tiU utredningens bedömningar och vUl till-lägga följande.
Av mina tidigare uttalanden (avsnitt 20.1) framgår att jag fäster stor vikt vid
det interaationeUa samarbete som sker på arbetsmiljöområdet. Vid utfornmingen
av arbetsmUjölagen bör tas tiU vara möjligheterna att ge underlag för
anslutning från svensk sida till internationella instrument som siktar på att
få till stånd en god arbetsmiljö. Detta har eftersträvats vid övervägande av de
bestämraelser sora jag har förordat i det föregående.
De
av mig förordade bestämmelserna om minderåriga har sålunda i all den
utsträckning som har ansetts rimlig utformats med hänsyn lill 1973 års
minimiålderskonvention. Frågan om ratifikation av denna kon- \enlion torde kunna aktualiseras först sedan
fartygsmUjöutredningen slutfört sitt arbete. Vidare behövs en översyn av lagen
om arbetstid m. ra. i husligt arbete. Jag har i avsnitt 20.2.8 uttalat mig för
att nämnda lag ses över i vissa avseenden. Härvid bör även beaktas bestämmelserna
i konventionen om minimiålder.
I
fråga om bensenkonventionen viU jag framför aUt hänvisa tUl att jag i det
föregående har förordat vidsträckta möjligheter för arbetarskyddsstyrelsen att
meddela genereUa föreskrifter om tekniska anordningar och farliga ämnen för att
förebygga risker i arbetsUvet. Jag hänvisar också till vad jag i dessa
sammanhang har uttalat tUl ledning vid författningsarbetet. Det är viktigt att
möjligheten att ratificera bensenkonventionen beaktas vid utarbetande av
närraare föreskrifter enUgt arbetsmUjölagen.
Vidare bör här nämnas 1974 års ILO-konvention (nr
139) om före-b\ggande och kontroU av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande
änmen och agenser. Konventionen har godkänts av riksdagen (prop. 1975: 63, SoU
12, rskr 118). I arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete måste hänsyn tas
tUl de åtaganden sora Sverige har gjort enligt konventionen. Jag erinrar också
om mina uttalanden i avsnitt 20.4.7 i anslutning tiU rekommendationen i samma
ämne.
Den av mig förordade regleringen torde kunna bli av
stor betydelse även när det gäUer att ta ställning tiU svensk ratifikation av
en eventuell
Prop. 1976/77:149 384
konvention
om skydd för arbetstagarna mot yrkesrisker sora förorsakas av luftföroreningar,
buUer och vibrationer. En konvention i detta ämne diskuterades första gången
vid ILO:s aUmänna konferens år 1976.
20.12.4
Ikraftträdande
Arbetsmiljölagen föreslås träda i kraft den 1 juli
1978. Saratidigt som arbetsmUjölagen sätts i kraft bör äldre lagstiftnmg i
änmet upphävas.
Beträffande de närmare detaljeraa rörande
ikraftträdande och övergångsbestämmelser hänvisas tiU speciahnotiveringen.
21 Upprättade
lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till
1.
arbetsmUjölag,
2.
lag ora ändring i
byggnadsstadgan (1959: 612). Förslagen bör fogas till protokollet i detta
ärende sora bilaga 2\
22 Specialmotivering
22.1
Förslaget tUl arbetsmiljöiag
Under arbetarskyddslagens gUtighetstid har området
för arbetarskydd efter hand breddats. ArbetsmUjön har befunnits ha
återverkningar på den arbetandes hela hälsosUuation. Vi har fått en insUct om
att man för att värna om hälsan bör sträva efter bästa möjliga arbetsförhållanden
inte bara i tekniskt och fysiologiskt avseende utan också från social cch
psykologisk synpunkt. Det är då naturligt att tala om arbetsmUjön som området
för olika åtgärder för att skydda den arbetandes hälsa i vid bemärkelse. Mot
denna bakgmnd föreslås att den lag som skall ersätta arbetarskyddslagen kallas
arbetsmUjölag.
I den allmänna motivermgen (främst avsnitt 20.1,
20.3.3, 20.4.7, 20.5.2, 20.5.4 och 20.9) har behandlats arbetsmUjölagens
förhållande till annan lagstiftning, som från andra aspekter kan beröra
arbetsmUjön eller kan avse speciella frågor i arbetsmUjön.
/
kap. Tillämpningsområdet
1 §
På motsvarande sätt som 1 § arbetarskyddslagen
anger lagförslagets inledande bestämmelse att arbetsmUjölagen skall gäUa varje
verksarahet där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räknmg. Allmän motivering
har lämnats i avsnitt 20.2.2.
1 Bilagan har uteslutits här. Förslagen är
likalydande med dem som är fogade till propositionen.
Prop.
1976/77:149 385
Huvudansvaret för arbetsmiljölagens efterlevnad
vilar enligt lagförslaget på arbetsgivaren. När i förslaget talas om
arbetsgivaren avses självfallet inte bara denne personligen utan även den som
företräder arbetsgivaren. Frågan ora arbetsgivaransvarets placering har
behandlats i avsnitt 20.10. Liksom enligt arbetarskyddslagen hänför sig själva
arbetsgivaransvaret inte till skyddet för andra arbetstagare än för dera som
är anställda i verksamheten.
Bestämmelsen i 1 § andra stycket arbetarskyddslagen
har inte tagits med i förslaget till arbetsmUjölag. Bestäramelsen gäller dels
frågan när uppdragstagare skall anses sora arbetstagare, dels frågan vem som
skall anses som arbetsgivare i förhållande till den som utför arbete om uppdragstagare
har anlitats sora mellanman. Hur dessa frågor skall avgöras beror enligt
bestäraraelscn pä ora uppdragstagaren är att anse som självständig företagare.
I detta spörsmål ges emellertid mgen ledning. En vidsträckt tillärapning av
arbetstagarbegreppet har förordats i den allmänna motiveringen. Beträffande
mellanraansfallet kan tilläggas att i rättstillärapningen mellanmannens
medhjälpare i regel räknas som arbetstagare i förhållande till den för vars
räkning arbetet utförs, om mellanmannen är att anse sora anställd hos denne.
Tillämpningsorarådet för den föreslagna
arbetsmiljölagen bestäms alltså frärast av intresset att skydda de anställda
raot ohälsa och olycksfall i arbete. Lagen föreslås emellertid gälla även
andra yrkesverksamma enligt bestämmelser i 3 kap. Vidare föreslås i 3 kap.
skyddsansvar för särskilda grupper, nämligen byggherre eller annan
samordningsansvarig på gemensamt arbetsställe, tillverkare, importör,
överlåtare och installatör av teknisk anordning, tillverkare, importör och
överlåtare av farligt ämne samt vissa upplåtare. Även läkare kan åläggas vissa
skyldigheter enligt nämnda kapitel. Detta ansvar för särskilda gmpper har
ut-raärkts genora en hänvisning i andra stycket av förevarande paragraf. Enligt
1 kap. 2 § gäller arbetsmiljölagen dessutom vissa andra kategorier som utför
arbete under liknande omständigheter som i anställningsförhållanden.
Enligt 6 § arbetarskyddslagen skall lagen, såvitt
angår de särskilda skyldigheter sora åligger tillverkare av tekniska
anordningar ra. fl., gälla trots att det inte är fråga om verksamhet som enligt
övriga bestämmelser ora tillärapningsområdet orafattas av lagen. I
lagförslaget finns ingen motsvarande bestämmelse om generell tUlämplighet. Av
arbetsmiljölagens föreslagna uppläggning framgår att lagen i förhållande till
producenter och liknande kategorier skall vara tUlämplig så snart teknisk
anordning eller farligt ämne kan användas yrkesmässigt. Även med denna
begränsning överlappar arbetsmUjölagen annan säkerhetsinriktad lagstiftning.
Frågor om samordningen mellan arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och
railjöfarliga varor har behandlats i avsnitt 20.4.7 och 20.5.4 (raärkning).
Saraordningsfrågor vad gäller explosiva och brand-
25
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 386
farliga
varor, skydd raot elektrisk ströra och strålskydd har berörts i avsnitt 20.9.
Även för arbetarskyddsmyndighetema och konsumentverket kan ansvarsområdena
delvis samraanfalla. I förarbetena tUl raarknadsföringslagen (1975: 1418,
ändrad senast 1976: 55) har frara-hällits att det i första hand bör ankomma på
konsuraentverket att i gränsdragningsfrågor ta de kontakter sora behövs med
andra myndigheter (prop. 1975/76: 34 s. 114). Vad gäller förhållandet mellan
arbetsmiljölagstiftningen och byggnadslagstiftningen hänvisas till avsnitt
20.3.3 (arbetslokaler). Vissa undantag från förevarande paragraf har gjorts i 1
kap. 3 §.
1
lagförslaget har samtidigt
flera av de undantag som finns i arbetarskyddslagen inte tagits med.
Arbetsmiljölagens tUlämpningsområde föreslås sålunda utvidgat i fråga om arbete
av familjemedlemraar (se avsnitt 20.2.3), arbete inom försvaret (se avsnitt
20.2.6) och arbete som orafattas av strålskyddslagen (se avsnitt 20.2.7).
Vidare har s. k. okontrollerbart arbete i princip förts in under
arbetsrailjölagen utom i vad avser arbetstidsbestämraelserna (se avsnitt 20.2.8
och 1 kap. 3 § lagförslaget).
2
§
Enligt
paragrafen gäller arbetsmiljölagen i vissa avseenden även utanför det område
sora anges i 1 kap. 1 §. Sålunda föreslås lagen i väsentliga delar gälla även
i fråga om arbete som utförs av elev, vårdtagare eller värnpliktig. Vissa
motsvarigheter finns i 2 och 4 §§ arbetarskyddslagen. Den föreslagna
paragrafen innebär i olika avseenden utvidgad tillämpning av
arbetarskyddslagstiftningen beträffande ifrågavarande kategorier. Allmän
motivering har lämnats i avsnitt 20.2.4 (elever), 20.2.5 (vårdområdet) och
20.2.6 (värnpliktiga). Vidare hänvisas till avsnitt 20.7.3.
Vad
gäller elevområdet har i ett remissyttrande uttryckts farhågor för att olika
slags fritidsverksamhet vari ingår moment av utbUdning omöjliggörs, om elevers
arbetsmUjö helt förs in under arbetsmiljölagen. Därmed skulle enligt yttrandet
samma krav bli gällande beträffande matmm, pausrura, toaletter etc. i
exempelvis en ridskola som på en arbetsplats. Eraellertid torde av
lagförslagets uppläggning och den allmänna motiveringen framgå att det är i
första hand yrkesinriktad utbildning sora arbetsmiljölagen avses gälla på
elevområdet. Vidare erinras om att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om t.
ex. personalutrymmen inte kan ges samma innehåll över lagens hela
tillämpningsoraråde. Detta är ett förhållande sora får uppraärksammas i
arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete över huvud.
Som framgår av den allmänna motiveringen avses med
bestämmelsen om elevarbete även arbete sora elev utför under praktisk
yrkesorientering (s. k. pryo).
Prop. 1976/77:149 387
På vårdorarådet föreslås arbetsmUjölagen i viss
utsträckning gäUa även arbete som efter anvisning utförs av den som vårdas i
anstalt. Med anstalt avses i paragrafen såväl statlig och kommunal som enskild
anstalt eller vårdhem. Arbetsmiljölagen blir tillämplig oavsett om värden
meddelas enligt offentligt förordnande eller efter ansökan av enskild. Med
vård i anstalt jämställs öppen vård i de fall då vårdtagaren bor utanför
anstalten men vårdas där under dagtid. I vissa värdformer kan förekomma att
vårdtagaren utför arbete utanför anstalten. Koramer därvid ett
anställningsförhållande till stånd, blir arbetsmiljölagen på denna grund
tillämplig i sin helhet.
I paragrafen lUcställs med värnpliktig annan sora
fullgör i lag föreskriven tjänstgöring. Här avses sådana grupper som vapenfria
tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga. Motsvarande
tjänstgöringsförhållanden kan föreligga vid ev. tillämpnmg av allmänna
tjänstepliktslagen (1959: 83, ändrad senast 1973: 862). Vidare kan nämnas
räddningstjänst enligt brandlagen (1974: 80, ändrad senast 1975: 96). Med
värnpliktig likställs även den som deltar i frivillig utbildning för verksamhet
inom totalförsvaret, t. ex. hemvärnet.
I avsnitt 20.12.2 har frarahållits att
bostadsmiljön i permanenta förläggningar bör falla utanför regleringen i
arbetsmUjölagen. I enlighet med detta betraktelsesätt avses arbetsmiljölagen
inte omfatta frågor som rör de vämpUktigas förläggning i kasern o. d.
Minderårigbestämmelserna ora farligt arbete
föreslås tiUämpliga på elev- och vårdområdena men inte för värnpliktiga och
liknande kategorier. Vad gäller värnpliktiga kan det förekomma att
förtidsinskriven värnpliktig är minderårig. Med hänsyn till prövningen vid
inskrivnings-förrättningen kan fömtsättas att någon skillnad beträffande olika
värnpliktiga inte skall behöva göras vad gäller tUlärapligt regelsystera. Det
har inte heller ansetts nödvändigt att göra sådan uppdelning beträffande olika
åldersgrupper vid frivUlig utbildning inom försvaret. Det åligger dock här som
eljest den skyddsansvarige att enligt 3 kap. 3 § andra stycket lagförslaget ta
hänsyn till varje sysselsatts särskilda förutsättningar för arbetet.
I 2 § arbetarskyddslagen finns också en
bestäraraelse om dera sora utför arbete för gemensam räkning. I detta avseende
hänvisas tUl 3 kap. 5 § lagförslaget.
På vissa områden finns särskUd reglering av
arbetarskyddet. Detta är fallet i fråga om skeppstjänst och arbete som utförs i
arbetsgivarens hushåll. Arbetarskyddsbestämmelser finns sålunda för
skeppstjänst i lagen om säkerheten ombord på fartyg och för husligt arbete i
lagen om arbetstid m. ra. i husligt arbete. Undantag görs beträffande nämnda
områden i 3 § arbetarskyddslagen, som i dessa avseenden har förts över
Prop. 1976/77:149 388
till
första stycket av förevarande paragraf. Hithörande frågor har behandlats i
avsnitt 20.2.8. I fråga om husligt arbete täcks undantaget genom lagen ora
sådant arbete. Arbete i fartyg kan i undantagsfall däremot falla utanför såväl
den allmänna arbetarskyddslagstiftningen som sjösäkerhetslagstiftningen, se
även avsnitt 20.2.9.
I 3 § arbetarskyddslagen finns också ett generellt
undantag för arbete som utförs i arbetstagarens hem eUer eljest under sådana
förhållanden, att det inte kan anses tillkomraa arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande. Sådant arbete undantas enUgt förevarande paragrafs andra
stycke från arbetsmiljölagens tillämpning vad gäller de särskilda
arbets-tidsregleraa. I övrigt upptar lagförslaget inte något uttryckligt
undantag för detta slag av arbete, se avsnitt 20.2.8. Det förhållandet att
arbetsgivaren härigenom får visst ansvar för hur s. k. okontrollerbart arbete
är anordnat bör inte föranleda att raan frångår det hittUls använda uttryckssättet,
sora också används i annan lagstiftning.
4
§
I paragrafen berayndigas regeringen eller
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer att raeddela särskilda
föreskrifter ora arbetsrailjö-lagens tillämpning inom försvarsmakten och
civUförsvaret. I arbetarskyddslagen behandlas tUlämpningen i fråga ora
försvaret i lagens 3 §. Allraän raotivering finns i avsnitt 20.2.6.
I den allmänna motiveringen har slagits fast att
arbetsmUjölagen inte är avsedd för verksarahet sora bedrivs under krig eller
beredskap. I saraband med exempelvis en successiv förstärkning av beredskapen
kan emellertid i ett visst skede behov föreligga av särskilda föreskrifter om
arbetsmiljölagens tillämpning inom försvaret.
Med stöd av bemyndigandet avses också att i
arbetsmiljöförordningen skall få göras undantag för bestämmelserna om
skyddsombuds möjlighet att avbryta arbete (6 kap. 7 § lagförslaget) vad gäUer
övning inora försvarsmakten och civUförsvaret. I den allmänna motiveringen har
redovisats de överväganden som Ugger bakom ett sådant undantag. Mot denna bakgmnd
kan övningsbegreppet preciseras sålunda att med övning i dessa sammanhang
förstås verksamhet som genomförs under angiven förutsättning att krigsliknande
förhållanden skall eftersträvas. Vidare utmärks övning av att det kontinuerliga
händelseförloppet inte är fastlagt i förväg. Övning kan ske med större förband
men också med små enheter. I samband med övning kan förekomma att civil eller
mUitär personal eller andra utför vissa servicearbeten som inte ingår i
övningen. Undantaget avses inte bli tillämpligt på sådana arbeten. De närmare
riktlinjer som kan behövas i detta avseende kan meddelas av
arbetarskyddsstyrelsen.
Vidare har i den allmänna motiveringen framhållits
att förhållandena inom olika verksamheter växlar inom ganska vida ramar vad
gäller möjligheten att tUlgodose komfortkrav o. d. Detta gäller såväl anlägg-
Prop.
1976/77:149 389
n
ingår som utrustning som används inom försvaret. Även bestämmelsen i 2 kap. 7 §
lagförslaget om fordon för personaltransporter måste inom den railitära
verksamheten självfallet ges en tillämpning som tar hänsyn till denna
verksamhets speciella karaktär.
Frågan ora arbetarskyddets reglering på
örlogsfartyg har berörts i avsnitt 20.2.8.
Vissa sekretessfrågor av betydelse på försvarets
oraråde har behandlats i avsnitt 20.8.5.
2 kap.
Arbetsmiljöns beskaffenhet
Detta kapitel innehåller gmndläggande
bestäraraelser om arbetsmiljöns beskaffenhet. Skyddsansvaret enligt den
föreslagna arbetsmiljölagen får ses mot bakgrund av dessa bestämraelser järate
föreskrifterna i
3 kap.
lagförslaget om skyldigheter för arbetsgivare m. fl.
Bestämmelsema i 2 kap. lagförslaget ersätter ett stort antal detalj
regler i arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen men har vi
dare syftning. Allmän motivering har lärrmats i avsnitt 20.3.
Precisering av de allmänna bestämmelsema i
arbetsmUjölagen fömtsatts ske i föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
meddelar. Befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen att raeddela
verkställighetsföreskrifter torde få ingå i arbetsmiljöförordningen. Viss
motsvarighet i detta avseende finns i 74 § arbetarskyddslagen. Med stöd av
nämnda paragraf har arbetarskyddsstyrelsen meddelat ett stort antal
anvisningar. Dessa avses skola äga fortsatt giltighet under ett övergångsskede,
se kommentaren till lagförslagets övergångsbestämmelser.
1 §
Första stycket i paragrafen betonar att
arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn tUl arbetets natur och
den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Direkt raotsvarighet saknas
i arbetarskyddslagen. Paragrafen har motiverats i avsnitt 20.3.2. Se också
avsnitt 20.4.3.
I paragrafens andra stycke slås fast att
arbetsförhållandena skall anpassas till människans fömtsättningar i såväl
fysiskt som psykiskt avseende och att arbetstagaren bör ha möjlighet att själv
påverka sin arbetssituation. Enstaka bestämmelser på detta område firms i 10 §
femte stycket arbetarskyddslagen och 2, 27 och 37 §§ arbetarskyddskungörelsen.
Motivering finns i avsnitt 20.3.2 och 20.4.3.
2 §
Denna paragraf understryker att arbetsmiljömässiga
bedömningar skall göras vid arbetets planläggning och anordnande. I
arbetarskydds-lagen finns viss motsvarighet i 7 § första stycket. Motivering
har lämnats i avsnitt 20.3.2.
Förevrande paragraf betonar planeringens betydelse.
Hithörande frågor har främst behandlats i avsnitt 20.5 och 20.8.3.
Prop. 1976/77:149 390
Mot paragrafen järate 3 kap. 2 § första stycket
lagförslaget kan anses korrespondera även sådana detaljregler i gällande
arbetarskyddslagstiftning som inte kan hänföras direkt tUl någon av de övriga
bestämmelserna i 2 kap. lagförslaget. Som exempel kan nämnas reglema i 10 §
fjärde stycket arbetarskyddslagen och 28 § arbetarskyddskungörelsen ora ordning
och renlighet på arbetsplatserna.
3 §
Bestämmelsen, som saknar direkt motsvarighet i
arbetarskyddslagen, anger att arbetslokal skall vara så utformad och inredd att
den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt. Motivering har lämnats i avsnitt
20.3.3.
4 §
Enligt första stycket skall luft-, ljud- och
ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållanden vara tUlfredsstäUande
från arbetsmUjösynpunkt. Bestämmelsen har motsvarigheter i 10 § första, andra
och tredje styckena och delar av 11 § andra stycket arbetarskyddslagen samt
2026 §§ arbetarskyddskungörelsen. Allmän motivering har lämnats i avsnitt
20.3.3. Gränsvärdesfrågor har behandlats i avsnitt 20.3.4 och frågor om
kontroll av arbetshygieniska förhåUanden i avsnitt 20.5.4.
Andra stycket av förevarande paragraf innehåller en
allmän föreskrift om skyddsåtgärder mot skada genom faU, ras, brand,
explosion, elektrisk ström eller liknande. Motsvarighet finns i II §
arbetarskyddslagen. Denna bestäramelse korresponderar i sin tur mot
detaljregler i 34, 37 och 4044 §§ arbetarskyddskungörelsen. Allmän motivering
har lämnats i avsnitt 20.3.3.
I fråga om elektrisk ströra innehåller 34 §
arbetarskyddskungörelsen en hänvisning till särskUda bestämmelser på området.
Beträffande arbetsmiljölagens avgränsning mot annan säkerhetsinriktad
lagstiftning avses gälla de synpunkter som har anförts i avsnitt 20.9.
Även skydd raot olycksfall på grund av vissa
forraer av strålning avses raed andra stycket av förevarande paragraf i den
mån det inte gäller arbetshygieniska förhållanden, som behandlas i första
stycket.
5 §
Paragrafen behandlar beskaffenheten av maskiner,
redskap och liknande tekniska anordningar liksora hur de skall placeras och
brukas. Arbetarskyddslagen innehåUer bestämmelser om tekniska anordningar främst
i II, 45 och 59 §§. I arbetarskyddskungörelsen finns
föreskrifter om maskinella anordningar i 32 och 38 §§, om tryckkärl i 33 § och
ora lyft- och transportanordningar i 35, 36 och 39 §§. I sistnänmda paragraf
finns också bestämmelser om verktyg och redskap. Nämnda bestämraelser ersätts
av förevarande paragraf, 3 kap. 8 och 10 §§ och delar av 12 och 13 §§ samt 7
kap. 3 § lagförslaget.
Allmän
motivering fmns i avsnitt 20.3.3. Frågor om tekniska anord-
Prop.
1976/77:149 391
ningar har dessutom behandlats främst i avsnitt
20.4.7, 20.5.3 och 20.5.4.
Denna paragraf anger de allmänna
förutsättningarna för användning i arbetslivet av ämne som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall. Vissa motsvarigheter till bestäraraelscn ora farliga äranen
finns i 10 och 11 §§ arbetarskyddslagen och 20, 24, 25 och 42 §§
arbetarskyddskungörelsen.
Av den allmänna motiveringen, främst i avsnitt 20.3.3,
20.4.7 och 20.5.4, framgår paragrafens närmare innehåll. För reglering av
arbetsmiljön med avseende på farliga ämnen är gränsvärdesfrågor av stor
betydelse. Dessa frågor har behandlats i avsnUt 20.3.4.
7 §
Paragrafen gäller personlig skyddsutrustning. I nuvarande
lagstiftning regleras denna fråga i 12 § arbetarskyddslagen och 29 §, 41 §
första stycket och 45 § arbetarskyddskungörelsen. Förevarande paragraf innehåller
en grundläggande bestäraraelse ora personlig skyddsutmstning. Den i 12 §
arbetarskyddslagen intagna bestämraelsen ora skyldighet för arbetstagare att
använda skyddsutrustning raotsvaras i lagförslaget av bestäramelsen i 3 kap. 4
§ första stycket om skyldighet för arbetstagare att använda de
skyddsanordningar som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Allmän motivering tUl förevarande
paragraf finns i avsnitt 20.3.3. Frågor om personlig skyddsutmstning har också
behandlats i bl. a. avsnitt 20.4.3 och 20.4.4. I avsnitt 20.5.3 har påpekats
att föreskrifter om obligatoriskt typgodkännande i största raöjliga
utsträckning bör gäUa för sådan utrustning.
Det har inte ansetts nödvändigt att i förslaget till
arbetsrailjölag ta upp någon motsvarighet till nuvarande bestäramelse i 46 §
arbetarskyddskungörelsen ora arbetskläder. Skyldighet att ägna uppraärksamhet
åt att arbetskläder inte på grund av sin beskaffenhet föranleder ohälsa eller
olycksfall ingår i arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter
enligt 3 kap. 2 § respektive 4 § lagförslaget. Följaktligen finns även
raöjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att utfärda föreskrifter ora arbetskläder
med utgångspunkt i arbetsmUjölagens aUmänna bestämmelser om åtgärder för att
förebygga ohälsa och olycksfall i arbete.
8 §
I denna paragraf finns bl. a. en rambestämraelse om
sanitära anordningar och andra utrymmen och anordningar för arbetstagarna. Nuvarande
lagstiftning behandlar denna fråga i 9 § arbetarskyddslagen. Detaljerade
bestämmelser om vissa hygieniska anordningar finns i 1118 §§
arbetarskyddskungörelsen. I förevarande paragraf har också tagits upp en
bestäraraelse ora utrymme och anordningar för lämnande av första hjälpen vid
olycksfall och sjukdorasfall. Motsvarighet finns i
Prop. 1976/77:149 392
13
§ arbetarskyddslagen. Detaljföreskrifter på detta område fmns i 47 §
arbetarskyddskungörelsen. Arbetarskyddslagen har vidare efter hand ansetts
tillämplig på personaltransporter inora skogsbruket. I förevarande paragraf
markeras att även frågor om beskaffenheten av fordon som används för
personaltransporter kan vara att bedöma enligt arbetsrailjölagen. En aUmän
motivermg tiU paragrafen har lämnats i avsnitt 20.3.3. Den har berörts även i
avsnitt 20.12.2.
Höjningen av den allmänna hygieniska standarden
medför att högre anspråk får ställas på personalutryraraen av olika slag. Detta
skall framför allt beaktas vid ny- och ombyggnad. Genom föreskrifter från
arbetarskyddsstyrelsen kan en anpassning ske till de skiftande behov som
föreligger.
Genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen har
skapats möjlighet att av en arbetsgivare på gemensamt arbetsställe kräva att
personalrum skall tUlhandahållas även för arbetstagare anställda av annan
arbetsgivare. Med stöd av 7 kap. 8 § lagförslaget kan vid behov föreläggande
att tUlhandahålla personalmm riktas mot den som råder över arbetsstället. Vid
planeringen av verksamheter där regelbundet sysselsätts personal, som är
anställd av annan än den som råder över arbetsstället, måste tillses att
personalutrymmena dimensioneras så att de räcker även till sådan personal.
Ett speciellt problem i sammanhanget utgör
tUlfälliga arbeten i bostadsfastigheter. Arbetsgivaren har även här ansvar för
arbetarskyddet och skall i mån av behov tUlhandahålla personalbodar av god
beskaffenhet. Ett särskilt ansvar för ägare och nyttjanderättshavare till
fastighet föreslås inte i arbetsmUjölagstiftningen. Hithörande frågor regleras
helt i byggnadslagstiftningen.
9
§
I paragrafen hänvisas tUl vad som är särskilt
föreskrivet i byggnadsstadgan och raed stöd därav meddelade föreskrifter i
fråga om konstruktion och utformning av byggnad. Motsvarighet finns i 8 §
arbetarskyddslagen. Motivering har lämnats i avsnitt 20.3.3.
Föreskrifter rörande tUlämpningen av
byggnadsstadgan finns i statens planverks publikation Svensk Byggnorm 1975, som
fr. o. m. den 1 januari 1976 har ersatt Svensk Byggnorm 67.
Byggnadsarbete, som rör arbetslokal och innefattar
överträdelse av föreskrift enligt byggnadslagstiftningen, kan prövas enligt
lagen (1976: 666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m. Det
ankommer i sådana fall i första hand på byggnadsnämnden att ta upp fråga om
påföljd och ingripande med anledning av överträdelsen.
Prop.
1976/77:149 393
3
kap. Allmänna skyldigheter
I §
Paragrafen innehåUer en grundläggande regel ora
skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka i arbetsmiljöfrågor.
Viss motsvarighet finns i 39 § arbetarskyddslagen. I avsnitt 20.4.2 har
lämnats en allmän motivering. 6 kap. lagförslaget ger närmare bestämmelser om
saraverkan raellan arbetsgivare och arbetstagare.
Första stycket i paragrafen innehåller
grundläggande regler ora arbetsgivares skyldigheter i fråga ora arbetsmUjön.
Viss motsvarighet finns i 7 § första stycket arbetarskyddslagen. Allmän
motivering har lämnats i avsnitt 20.4.3. Där hänvisas även till de övriga delar
i lagförslaget som ger bakgrunden till förevarande bestäraraelse.
Nuvarande arbetarskyddslagstiftnmg innehåller i
ol&a avseenden detaljbestämmelser som mte särskUt tagits upp i förslaget
till arbetsmiljölag och inte heller avses ingå i arbetsmUjöförordningen.
Skyldigheter i sådana hänseenden ingår i arbetsgivares allmänna åligganden.
Närmare föreskrifter avses skola meddelas genom arbetarskyddsstyrelsens
försorg. Vissa tUlärapningsregler sora har meddelats med stöd av nuvarande arbetarskyddslagstiftning
förutsätts gälla under en övergångstid, se kommentaren till lagförslagets
övergångsbestämmelser. Eftersom arbetsmiljölagen generellt sett innefattar
längre gående krav än nuvarande lagstiftning, kan dessutom detaljregler i
arbetarskyddskungörelsen tjäna lill viss ledning som miniraUcrav enligt
arbetsmUjölagen även efter det att kungörelsen har upphävts. Detta gäller
självfallet endast till dess arbetarskyddsstyrelsen har hunnit meddela
erforderliga föreskrifter.
Paragrafens andra stycke mskärper vikten av att
arbetsgivare beaktar den risk för ohälsa och olycksfall det kan medföra att
arbetstagare utför arbete ensam. Viss motsvarighet finns i 4 §
arbetarskyddskungörelsen. Skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § andra stycket
lagförslaget möjlighet att i avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande
bestämma att ensamarbete ej skall ske, om sådan åtgärd är påkallad från
skyddssynpunkt och rättelse inte genast uppnås genom hänvändelse tUl arbetsgivaren.
De föreslagna bestämraelsema om ensamarbete har motiverats i avsnitt 20.4.3 och
20.8.4.
3
§
Bestämmelsens första stycke anger arbetsgivares
skyldighet att ombesörja introduktion och meddela instmktion i olika avseenden
samt tUlse att arbetstagare har den utbUdning som behövs. Vissa motsvarigheter
finns i 1 och 3 §§ arbetarskyddskungörelsen. AUmän motivering har lämnats i
avsnitt 20.4.3.
I
förevarande paragraf föreskrivs bl. a. att arbetsgivaren skall förvissa
Prop. 1976/77:149 394
sig
om att arbetstagaren har den utbildning som behövs. Med arbetsgivare avses
härvid, lUssora i övriga delar av lagförslaget, arbetsgivaren personligen eller
den som får anses företräda arbetsgivaren i den föreliggande situationen. Med
utbUdning avses både kunskaper och färdigheter. UtbUdning kan vara av
teoretisk art och kan också förvärvas genom praktiskt arbete.
Det är nödvändigt att arbetstagaren har kännedom om
föreliggande yrkesskaderisker, t. ex. ora riskerna vid arbete med viss maskin
eller visst redskap eUer vid arbete med eller bearbetning av farligt ämne. Det
måste vidare vara klart att den anställde vet vilka skydd som finns, hur de
skall användas och hur man skall arbeta för att undgå risker. Det gäUer för
arbetsgivaren att ge upplysning om de tekniska fömtsättningama för att arbetet
skall kunna utföras på säkert sätt, vUka kontaktvägar som finns m. ra. och
även om hur man skall förfara vid nödsituationer och störningar av olika slag.
Skyddsinstruktion bör ingå som en del av arbetsinstruktionen. För att skyddsinstmktionsbok
skall följas är det nödvändigt att skyddsåtgärder uppfattas som en del av
själva arbetet.
Det är angeläget att man inom skyddskommitté noga
överväger hur skyddsinformationen skall utformas för att ge god effekt. VUctigt
är att de anställda bereds tUlfälle att aktivt delta vid utformningen av all
sådan information. Härvid kan i vissa fall krävas att arbetsgivaren låter göra
en särskUd genomgång för att kartlägga riskerna.
I förhållande tUl arbetsmUjöutredningens förslag
innehåller lagförslaget en ny bestämmelse i paragrafens andra stycke. Första
meningen i stycket anger att hänsyn måste tas till den enskilde arbetstagarens
förutsättningar. Vissa motsvarigheter finns i 7 § första stycket arbetarskyddslagen
och 2 § arbetarskyddskungörelsen. I andra meningen av förevarande paragrafs
andra stycke betonas arbetsgivarens skyldighet att vid arbetets planläggning
och anordnande beakta att människors förutsättningar att utföra arbete är
olika. Allmän motivering finns i avsnht 20.4.3. En bakgrund har tecknats i
avsnitt 20.3.5. Bestämmelsen har också berörts i avsnht 20.8.7 och 20.8.8.
4
§
Första stycket i paragrafen innehåller en
grundläggande regel om skyldighet för arbetstagare att medverka tUl att
åstadkomma en god arbetsmiljö. Härvid skall han följa givna föreskrifter och
använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet som är behövlig för
att förebygga ohälsa eller olycksfall. Vissa motsvarigheter tUl bestämmelsen
finns i 7 § andra stycket och 12 § arbetarskyddslagen samt i bl. a. 3 § fjärde
stycket, 28 § tredje stycket, 41 § första stycket och 46 § arbetarskyddskungörelsen.
Bestäraraelscn har motiverats i avsnitt 20.4.4.
I
andra stycket av förevarande paragraf har införts en bestämmelse
Prop. 1976/77:149 395
om arbetstagares möjlighet att underlåta att utföra arbete
om han finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller
hälsa. Bestämraelsen saknar motsvarighet i gällande arbetarskyddslagstiftning.
Allmän motivering har lämnats i avsnitt 20.4.4.
Enligt 34 § första stycket lagen (1976: 580) om
medbestämmande i arbetslivet har i första hand de lokala fackliga
organisationema på arbetstagarsidan tolknmgsföreträde i
arbetsskyldighetstvister. Visst undantag finns i 34 § andra stycket i fall då
enligt arbetsgivarens uppfattning synnerliga skäl föreligger mot att arbete
uppskjuts. EnskUda arbetstagare kan mte enligt medbestämmandelagen åberopa
tolkningsföreträde förrän deras fackliga organisation har trätt in i tvisten.
Av allmänna rättsgrundsatser anses dock följa att arbetstagaren kan vägra att
utföra arbete som innebär fara för liv eller hälsa (prop. 1975/76: 105 bUaga 1
s. 256 och 495). Detta anses gälla även om bedömningen inte i efterhand
framstår sora objektivt sett rUttig, ora arbetstagaren med hänsyn till
omständigheterna måste sägas ha gjort en försvarlig bedöraning i saken.
Genom andra stycket i förevarande
paragraf blir den enskilde arbetstagarens arbetsskyldighet uttryckligen
reglerad för speciella fall. Den föreslagna regeln innebär att arbetstagaren
skall utan risk för skadestånd kunna lämna sitt arbete för att konsultera
arbetsledare eller skyddsombud i farosituationer. Det har självfallet
förutsatts att inte heller annan påföljd än skadestånd skall kunna komma i
fråga, om skada uppstår genom att arbestagaren tUlfälligt avbryter sitt arbete
för att rådgöra raed arbetsledare eller skyddsombud.
I utredningens förslag har
paragrafens andra stycke undantagits frän tillämpning vid övning inom
försvaret. Härvid har åberopats att bestämmelsen anknyter tUl skyddsombuds
möjlighet att avbryta arbete, som inte bör gälla vid sådan övning. I det nu
framlagda förslaget fömtsatts likaledes att reglema om skyddsombuds
stoppningsrätt inte skall tillämpas vid övning inom försvaret. Detta har
eraellertid inte ansetts böra föranleda något särskUt undantag i fråga om
arbetstagares möjlighet att avbryta arbete för att rådgöra med arbetsledare
eller skyddsombud. Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt
20.2.6) avses arbetsraUjölagen gälla för verksamhet som bedrivs under normala
fredsförhållanden. Beträffande verksamheten inom försvaret kan tUl-läggas att
när i förevarande paragraf talas om företrädare för arbetsgivaren avses vid
tUlämpning inom försvaret närmaste befäl.
I paragrafen föresläs en
bestäramelse om företagares skyddsansvar för eget arbete. Hithörande frågor har
behandlats i avsnitt 20.2.3, 20.2.10 och 20.4.5.
Enligt paragrafen skall motsvarande regler som för
ensamföretagare
Prop.
1976/77:149 396
gälla i fråga om verksamhet som bedrivs endast av
medlemmar i samma famUj utan hjälp av anställda. Även i gällande
arbetarskyddslag fmns bestämmelser som hänför sig tUl begreppet famUjemedlem.
En sådan bestämmelse finns också i bl. a. allmänna arbetstidslagen. Uttrycket
bör ges sararaa tolkning i arbetsmiljölagen som enligt nämnda lagar och således
avse make och anförvanter i rätt upp- och nedstigande led samt avlägsnare
släktingar, som lever i gemensamt bo eUer tillhör sararaa hushåll. Med makar
bör under vissa förutsättningar kunna jämställas personer som lever tUlsammans
(jämför prop. 1970: 5 s. 127).
6-7 §§
TiU förevarande paragrafer och 7
kap. 6 § lagförslaget har förts över bestämmelserna ora gemensamma arbetsställen
i 7 a § arbetarskyddslagen. En utvidgning har skett så tUl vida att det slås
fast att den som råder över fast driftsställe skall ha samordningsansvar.
Vidare utökas enligt 7 kap. 6 § lagförslaget yrkesinspektionens befogenheter
att be-stärama vem sora skall ha sådant ansvar. Motivering finns i avsnitt
20.4.6.
I 3 kap. 5 § lagförslaget anges att
arbetsmiljölagen gäller även ensamföretagares arbete på gemensamt
arbetsställe.
8 §
Paragrafen anger allmänna
skyldigheter i skyddshänseende för tillverkare, importörer, överlåtare och
upplåtare av tekniska anordningar. Viss motsvarighet finns i 45 §
arbetarskyddslagen. 3 kap. 12 § lagförslaget vidareutvecklar bestämmelserna i
45 § om typgodkännande. Bestämmelsen i 45 § om ansvar för installatörer ersätts
av 3 kap. 10 § lagförslaget.
Ansvaret för tillverkare ra. fl. av
tekniska anordningar har behandlats i avsnitt 20.4.7 och 20.5.3. Vad som
innefattas i begreppet tekniska anordningar har behandlats i avsnitt 20.3.3.
Avsikten är att tUl tekniska anordningar skall hänföras alla anordningar som
används i arbetsmiljön och all utrustning tUl skydd mot risker i arbetet. Även
särskild anordning för personalutrymme, t. ex. personalbod, inryms i begreppet
teknisk anordning. I förhållande till tillverkare m. fl. skall arbetsmUjölagen
omfatta varje slag av teknisk anordning som kan användas yrkesmässigt oavsett
användning i det enskilda fallet, se kommentaren vid 1 kap. I § lagförslaget.
Efter mönster i lagen om hälso- och
miljöfarliga varor har bland de ansvariga även tagits upp importörer.
Kompletteringen kan på denna punkt snarast ses som ett förtydligande. Den är
samtidigt ägnad att inskärpa ansvaret även för denna kategori.
Skyddsansvaret enligt förevarande
paragraf aktualiseras i första hand när teknisk anordning avlämnas för att tas
i bmk. Härmed avses fall
Prop.
1976/77:149 397
dä anordningen levereras under sådana omständigheter att
det framstår som om den skall kunna tas i bruk i levererat skick. Bestäraraelscn
avser däreraot inte överlåtelse för t. ex. skrotning eller renovering. Det är
samtidigt angeläget att framhålla att bestämmelsen kan omfatta även försäljning
av begagnade maskiner o. d.
I 45 § arbetarskyddslagen anges som
förutsättning för paragrafens tillämplighet bl. a. att det skall vara fråga om
anordning som avläranas för att tas i bruk i riket eller som här ställs ut till
försäljning eller i reklamsyfte. Någon hänvisning tUl att det skall vara fråga
om förfarande inom landet har ej tagits upp i föreslagna bestämmelser om
ö\erlätares ansvar. Härmed avses ingen ändring i sak, se avsnitt 20.2.9.
9 §
I förevarande paragraf, som saknar
motsvarighet i arbetarskyddslagcn. föreskrivs ora skyddsansvar för leverantör
av farligt ämne. Paragrafen har behandlats i avsnht 20.4.7 mot bakgrund av
bestämmelsema i lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Innebörden av begreppet
farligt ämne har diskuterats i avsnitt 20.3.3. Som där har frarahållits avses
med detta uttryck alla kemiska ämnen och produkter som raed hänsyn till sina
egenskaper och med ett visst användningssätt kan vara hälsofarliga eller
medföra olycksfallsrisk. Enligt förevarande paragraf kan sålunda regleras
hanteringen av alla slag av farliga ämnen i arbetslivet oavsett om de är att
anse som hälsofarliga varor enligt lagen ora hälso-och mUiöfarliga varor.
Frågor om samordning av nämnda lag och arbetsmiljölagen har bel>-sts även i
avsnitt 20.5.4 (märkning).
10 §
I denna paragraf föreslås ett
särskilt skyddsansvar vid installation av teknisk anordning. Bestämmelsen
innebär som har framhållits i avsnitt 20.4.7 en viss utvidgning av det särskUda
installatörsansvaret enligt 45 § fjärde stycket arbetarskyddslagen.
Med installation av teknisk
anordning kan vara att jämställa reparation eller ändring av sådan anordning.
I vilken utsträckning detta är fallet får bedömas med hänsyn tUl reparationens
eller ändringens omfattning och beskaffenhet.
När det gäller större anläggningar levereras ofta
komponenterna av olika leverantörer som var och en för sig inte kan överblicka
säkerhetsfrågorna. Installationen sker sedan ofta efter anvisningar och under
kontroll av fristående konsult. Förutom att konsulten handlar under
civilrättsligt ansvar gentemot beställaren finns för konsultens del ytterst
även olika straffrättsliga regler om ansvar vid vårdslöshet att ta hänsyn till.
Beställarens arbetsgivaransvar måste eraellertid orafatta alla säkerhetsaspekter
även när det gäller komplicerade arbetsprocesser. 1 detta avseende har
beställaren bl. a. att beakta att uppdraget ges åt konsult med tillräcklig
sakkunskap.
Prop. 1976/77:149 398
11 §
Paragrafen föreskriver genom hänvisning till 7 kap.
8 och 9 §§ lagförslaget ett särskilt skyddsansvar för den som råder över arbetsstäUe
och för upplåtare av lokal eller markområde. Vissa motsvarigheter finns i 53 §
tredje stycket och 53 a § första stycket arbetarskyddslagen. Allmän motivering
fmns i avsnitt 20.4.8.
Ansvar enligt förevarande paragraf bör i allraänhet
utkrävas subsi-diärt i förhållande till företagaransvaret enligt 3 kap. 2, 3
och 5 §§ lagförslaget. Generella föreskrifter med stöd av arbetsmiljölagen
avses dock kunna meddelas även gentemot dem sora är ansvariga enligt förevarande
paragraf. Behov härav torde kunna föreligga t. ex. när det gäller
skyddsansvaret vid upplåtelse av hamnoraråde.
12 §
Denna paragraf innehåller liksom de följande
paragraferna i detta kapitel vissa bemyndiganden för regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen. Delegation tUl
arbetarskyddsstyrelsen torde få ske i arbetsmUjöförordningen. Till förevarande
paragraf ansluter straffbestämmelse i 8 kap. 2 § första stycket lagförslaget.
Allmän motivering har läranats i avsnitt 20.5.
Med paragrafens första stycke första punkt avses
att vid nyetablering eller ändring av verksamhet skapa möjlighet att
komplettera den arbetsmiljömässiga prövning som sker vid byggnadslovsprövning.
Första stycket andra punkten ger möjlighet att införa krav på godkännande av
visst slag av teknisk anordning sora fömtsättning för att sådan anordning
skall få användas eller avlämnas. Med stöd av tredje punkten i sararaa stycke
kan föreskrivas godkännandekrav eller även utan saraband med
godkännandeprövning särskilt villkor för användning av farligt ämne. Enligt
andra och tredje styckena kan föreskrift som avses i andra punkten eller
tUlstånd eller godkännande som avses i första stycket förenas med olika slags
villkor. Fjärde stycket slutligen avser kontroll m. m. av visst slag av teknisk
anordning, sedan den har tagits i bruk, och av de arbetshygieniska
förhållandena i visst slag av verksamhet.
I anslutning tiU föreskrift som meddelas med stöd
av förevarande paragraf får närraare föreskrivas ora de uppgifter sora behövs i
ansökan om tUlstånd eller godkännande.
Första
stycket första punkten och tredje stycket andra meningen
De föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att
med avseende på visst slag av riskfylld verksamhet föreskriva tUlståndstvång
innan arbetsprocess, arbetsmetod eller anläggning tas i bruk och att i
tillståndsbeslut ange de villkor som skall gäUa. Viss raotsvarighet finns i 8 a
§ tredje
Prop. 1976/77:149 399
stycket
arbetarskyddslagen. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 20.5.2.
Arbetsprocess kan definieras som en del av ett produktionsförlopp som utförs
med hjälp av ett system av tekniska anordningar. Begreppet arbetsmetod täcker
samspelet mellan flera olika komponenter eller aktiviteter på arbetsplatsen.
Härvid kan även innefattas vissa arbetsorganisatoriska frågor. Uttrycket
anläggning innefattar i förevarande samraanhang arbetslokal med inredning och
utrustning liksom samtliga komponenter i en verksamhet som bedrivs i det fria.
Första
stycket andra punkten särat andra och tredje styckena
Enligt första stycket andra punkten kan
föreskrifter meddelas om obligatorisk förprövning av tekniska anordningar av
olika slag. Som förutsättning för godkännande kan enligt andra stycket första
meningen fastställas villkor. Härvid avses villkor som skall prövas vid
officiell kontroll. I anslutning till godkännande kan enligt andra stycket
andra meningen fastställas krav på monterings- eller bruksanvisning sora skall
raedfölja anordningen vid avläranandet. Vid raeddelande av föreskrift eller
godkännande enligt näranda punkt kan enligt tredje stycket anges villkor för
brukandet. Viss motsvarighet finns i 45 § tredje stycket arbetarskyddslagen.
Allmän motivering till förevarande bestämmelse har lämnats i avsnitt 20.5.3 och
20.5.4 (förhandskontroll m. m. av tekniska anordningar). Uttrycket teknisk
anordning har komraenterats i avsnitt 20.3.3 och vid 3 kap. 8 § lagförslaget.
GodkännandeföreskrUt enligt första stycket andra
punkten kan innebära förbud mot såväl överlåtelse och upplåtelse som
användning av teknisk anordning som inte är godkänd. Med användning eller
brukande avses i arbetsmUjölagen varje slag av hantering i arbetslivet, således
även transport och förvaring. I vad föreskriften riktas mot överlåtelse och
upplåtelse inbegrips varje överlåtelse eller upplåtelse av teknisk anordning
som kan användas yrkesmässigt, se kommentaren vid 1 kap. 1 § lagförslaget. Vad
gäller brukaransvaret avses yrkesmässig användning eller användning av
kategorier sora anges i 1 kap. 2 § lagförslaget. Föreskrift kan avse enbart
överlåtare eller enbart brukare eller endast viss gmpp, t. ex. arbetsgivare, av
dessa kategorier. Viktigt är att av föreskriften tydligt framgår raot vilka
gmpper den riktar sig.
Föreskrift om godkännande enligt första stycket
andra punkten kan utformas antingen som typgodkännandekrav eller sora krav på
godkännande vid individuell kontroll innan anordning avlämnas eUer tas i bmk.
Särskilt föreskrift om typgodkännande torde ofta få kompletteras med föreskrift
om raärkning som visar att anordningen har utförts i enlighet med uppställda
krav. Föreskrift om märkning kan meddelas med stöd av 3 kap. 13 § första
stycket lagförslaget.
I fråga ora personlig skyddsutmstning och olUsa
slags redskap, såsom lyftredskap, är det stundom tveksamt om de föreskrifter
som arbetar-
Prop. 1976/77:149 400
skyddsstyrelsen
hittills har meddelat innefattar krav på typgodkännande. Med nuvarande
konstruktion av ansvarsregleraa i arbetarskyddslagen och
arbetarskyddskungörelsen medför detta ingen större olägenhet. I de fall då i
fortsättningen krav på typgodkännande avses är det emellertid angeläget att
föreskrifter utformas som klart uttrycker detta krav.
Föreskrift om obligatoriskt typgodkännande bör som
framhållits i den allmänna motiveringen ange gmndläggande krav på egenskaper
eller funktion som är av betydelse från skyddssynpunkt. Mera detaljerade
regler om diraensioner eller andra egenskaper, som kan fordras i fråga om viss
anordning för att den skall uppfylla dessa krav, bör undvikas i föreskrift om
typgodkännande. Föreskriften kan annars få en hämmande effekt på den tekniska
utvecklmgen, hindra förbättringar och begränsa en önskvärd konkurrens. Vidare
måste uppraärksammas att stela typgodkännandeföreskrUter kan medföra
svårigheter i den internationella handeln och kan framstå som tekniska eller s.
k. icke tariffära handelshinder. Däremot bör tiU typgodkännandeföreskrift kunna
knytas provningsbestämmelser som ställer detaljerade krav.
Typgodkännandeverksamhet har två sidor.
Verksamheten ger myndigheten i fråga möjlighet att ingripa styrande redan på
konstruktionsstadiet. Genora typgodkännande ges saratidigt tiUverkare,
försäljare, arbetsgivare m. fl. säkerhet att vederbörande myndighet anser
produkt uppfylla lagens krav i visst avseende. Det är inte minst den senare
sidan av saken som gör uppställande av kvalitetskrav och utarbetande av provningsmetoder
till arbetskrävande och ofta komplicerade uppgifter. Typgodkännande har
hittills raeddelats av arbelarskyddsstyrelsen utan begränsning i tiden. Detta
kan dock inte anses innebära annat än att godkännande gäller till dess
styrelsen på gmnd av nya rön eUer värderingar finner att ändrade krav måste
ställas och till följd därav återkallar typgodkännande som har meddelats. Ett
typgodkännande bör inte utan översyn få kvarstå under aUtför lång tid.
Om föremål visas på mässor, offentliga
utställningar o. d. trots brister i skyddshänseende, kan avsevärda olägenheter
uppkomma. AUmänheten kan därigenom få den uppfattningen att föremålen trots
felaktigheterna uppfyller gällande fordringar. TUl detta kommer en snedvridning
av konkurrenssituationen, eftersom dåligt utmstade anordningar kan framstå som
billigare. Med stöd av 3 kap. 8 § lagförslaget kan arbetarskyddsmyndigheterna
ingripa i sådana fall. Något generellt krav på godkännande synes å andra sidan
inte behöva stäUas förrän anordningen avlämnas för att tas i bruk. TiU
förfaranden som innefattas i första stycket andra punkten har därför inte
hänförts utställning tUl försäljning eller i reklamsyfte.
VUlkor som enligt förevarande andra stycke första
meningen anges som förutsättning för godkännande kan avse bl. a.
tUlverkningskontroll, tillverkningsmetod, materialbeskaffenhet eller kunnighet
hos tiUverka-
Prop. 1976/77:149 401
ren.
Prövningen av om sådana vUlkor är uppfyllda får ske i samband med att
godkännande söks. Påföljd för underlåtenhet att uppfylla villkoren kan sålunda
bli att godkännande vägras.
Tillverkningskontroll o. d. bör kunna föreskrivas i
anslutnmg tUl krav på godkännande vare sig det gäller typgodkännande eller
individuell kontroU. Regler om tillverkningskontroll finns redan för
stycketUlver-kade anordningar i normer som arbetarskyddsstyrelsen fastställt
beträffande svetsarbete på tryckkärl. Reglema avser såväl kontroll av tillverkarens
kompetens som metod- och materialkontroll. Efterföljden av reglema kontrolleras
vid besiktning före ibmktagande. De är sålunda riktade mot den som avser att
låta använda anordningen men får naturligtvis direkt betydelse för
tillverkaren, som är den som kan se till att föreskriven tillverkningskontroll
sker och att intyg om kompetens och kontroll kan företes vid besiktningen.
Eftersom den aktuella användningen kan Överblickas först vid ibmktagandet är
förfarandet ofta praktiskt. Den föreslagna bestämmelsen om angivande av
särskUt villkor som fömtsättning för godkännande innefattar möjlighet att
inbegripa kontroll av tillverkningshandlingar och tUlverkarens kompetens vid besiktning
hos användaren.
Fastställande av krav på monterings- eller
bmksanvisning enligt andra stycket andra meningen förutsätts ske först i
samband med godkännande.
När godkännande föreskrivs som krav för användning
av teknisk anordning av visst slag kan enligt tredje stycket första meningen
samtidigt anges villkor för brukande. Ofta torde det emellertid ställa.sig
naturligt att sådant vUlkor anges först vid godkännandeprövningen. Tredje stycket
andra meningen ger möjlighet härtUl. VUlkor av den första typen kommer närmast
i fråga vid föreskrift om typgodkännandekrav. Villkor av den andra typen kan
fastställas vid individuell kontroll enligt föreskrift om godkännandekrav som
riktar sig mot brukaren. Föreskrift som innehåller villkor för brukande måste
vara noga preciserad. Väsentligt är att av föreskriften framgår i vilken
utsträckning den är direkt straffsanktionerad.
VUlkor för bmkande kan avse t. ex. maximUast vid
användning av godkänd kran eller högsta tryck vid användning av godkänt
tryckkärl. Som har framhållits i avsnitt 20.4.3 bör villkor också kunna gälla
in-stmktionskrav, kompetenskrav e. d. Bmkande i strid mot fastställda villkor
kan i sådana fall sätta fömtsättningama för ett godkännande ur spel. Detta kan
för att nämna ytterligare några exempel också vara fallet ora roterande
slipskiva körs med för högt varvtal, om underhållsarbete utförs på maskiner
som ej har säkrats mot start på betryggande sätt, ora svetsnmg på tryckkärl
under tryck utförs med godkänd utrustning men i strid mot fastställda vUlkor
etc. Även i sådana avseenden kan alltså vUlkor för brakandet behöva
fastställas.
26 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 149
Prop. 1976/77:149 402
Första
stycket tredje punkten och tredje stycket andra meningen
Här ges bemyndigande att föreskriva krav på
godkännande som fömtsättning för att ämne, som kan föranleda ohälsa eUer
olycksfaU, skall få användas. Det skall också kunna föreskrivas särskUt villkor
som skall iakttas vid användnmg av farligt änme. Motsvarighet saknas i
arbetarskyddslagen. Bestämmelsema har behandlats i avsnitt 20.5.4
(för-handskontroU av farUga ämnen). Det hänvisas också tiU specialmotiveringen
tUl 3 kap. 9 §. Vidare är en del av de synpunkter som nyss har anförts vid
första stycket andra punkten tiUämpliga även på förevarande punkt. Dämtöver
kan anföras följande.
I avsnitt 20.3.3 har begreppet farligt ämne
diskuterats. Någon skarp gräns finns inte mellan råvaror för viss tUlverkning
(klor, asbest etc.) och produkter som förs ut på marknaden för att användas i
arbetslivet (t. ex. olika typer av lim, spackel, färg, kylolja eller
rengörmgsmedel). I det första fallet kan föreskrift utformas som exempelvis
krav på godkännande innan ämne av visst slag får användas i en bestämd verksamhet.
I det andra faUet åter kan föreskrift avse t. ex krav på godkännande av visst
slags produkt, varvid godkännande avser användning generellt och inte endast
visst företag. (Jämför den i det föregående berörda skUlnaden mellan
godkännande vid individueU kontroU och typgodkännande av teknisk anordning.)
I fråga om farligt ämne gäller enligt första
stycket tredje punkten av förevarande paragraf att vUlkor för bmkande kan
föreskrivas separat. SjälvfaUet kan sådant vUIkor anges även i samband med att
krav föreskrivs om godkännande av ämnet som fömtsättning för att det skaU få
användas. Enligt tredje stycket andra meningen kan vUlkor för bmkande anges
även vid godkännandeprövningen. Villkor för brukande av farligt ämne kan som
har framhåUits i avsnitt 20.5.4 avse specificerade krav på ventilation,
hygieniska anordningar, personUg skyddsutrustning, medverkan av person med
särskUd sakkunskap, visst arbetsförfarande m. m.
Föreskrifter enligt 3 kap. 12 § första stycket 1
lagförslaget kan utformas som krav på kontroU innan bl. a. arbetsprocess eUer
arbetsmetod vari används vissa kemiska produkter tas i bmk. Med stöd av den
föreslagna tredje punkten i samma stycke kan å andra sidan med godkännande av
viss kemisk produkt förknippas vUlkor om viss arbetsprocess eller arbetsmetod.
Vilken typ av förfarande som bör väljas är avhängigt av ora tyngdpunkten ligger
i prövningen av arbetsprocessen eUer arbets-raetoden eUer i prövningen av den
kemiska produkten. Det kan också bero på hur prövningen bör utföras. Med stöd
av första punkten kan den centrala myndigheten meddela föreskrifter som
garanterar officiell kontroU innan arbetsprocess eller arbetsmetod av visst
slag tas i bruk. Enligt tredje punkten kan föreskrivas om prövnmg av kemiska
produkter och därvid ställas villkor om förfarandet vid användiUngen. Tredje
Prop. 1976/77:149 403
stycket
andra meningen innefattar möjlighet att ställa viUkor vid prövning av såväl
arbetsprocesser och arbetsmetoder som kemiska produkter.
Fjärde
stycket
Enligt denna bestämmelse kan bl. a. föreskrivas att
teknisk anordning av visst slag vid användningen skall kontroUeras, provas eUer
fortlöpande tUlses. Bestämmelsen har vissa motsvarigheter i 33, 35, 36 och 39
§§ arbetarskyddskungörelsen som ger arbetarskyddsstyrelsen befogenhet att
meddela föreskrifter om besUctning och provning av tryckkärl, lyftanordningar,
transportanordningar och lyftredskap. Nämnda paragrafer har dock vad gäller
första besiktning motsvarighet i 3 kap.
12 §
första stycket 2 lagförslaget.
Förevarande bestämmelse innebär också att 24 §
arbetarskyddskungörelsen utvidgas så att arbetshygieniska undersökningar kan
föreskrivas i visst slag av verksamhet även vad avser andra arbetsmUjöfaktorer
än luftförhållanden.
Motivering finns i avsnitt 20.5.4 (förhandskontroU
m. m. av tekniska anordnmgar och kontroll av arbetshygieniska förhållanden).
Enligt 3 kap. 17 § andra stycket lagförslaget kan
regeringen uppdra åt arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att uppgift skall
lämnas om resultatet av kontroU eller undersökning som avses i förevarande
paragraf.
13 §
Paragrafen innehåUer i förhåUande tUl den föregående
ytterligare bemyndigande att meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter i
fråga om tekniska anordnmgar och farliga ämnen. Straffbestämmelserna finns i 8
kap. 2 § andra stycket 2 lagförslaget. I arbetsmUjöförordningen torde få
uppdras ät arbetarskyddsstyrelsen att meddela avsedda föreskrifter. Allmän
motivering har lämnats i avsnitt 20.5.3 och 20.5.4. Begreppen teknisk anordning
och farligt ämne har diskuterats i avsnitt 20.3.3.
Första stycket första punkten av förevarande
paragraf gäUer bemyndigande att meddela märknmgsföreskrifter beträffande
tekniska anordningar. Viss motsvarighet finns i 45 § andra stycket
arbetarskydds-lagen. AvsUrten är att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna meddela
sådana föreskrifter såväl raed sora utan samband med föreskrift som innehåller
godkännandekrav enligt 3 kap. 12 § första stycket 2 lagförslaget.
Märkningsföreskrift kan avse raärkningsplikt vid både avlämnande och bmkande.
I förevarande första stycke andra punkten föreslås
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om märkning av farUgt änme. En
skUlnad gentemot första stycket första punkten är att förevarande punkt inte
gäller överlåtare utan endast brukare. Motsvarighet saknas i
arbetarskyddslagen.
Prop. 1976/77:149 404
Första stycket tredje punkten avser bemyndigande
att meddela föreskrifter om förande av förteckning över vissa slag av tekniska
anordningar eller farliga ämnen. Motsvarighet saknas i arbetarskyddslagen.
Enligt
paragrafens andra stycke skall direkt straffsanktionerade föreskrifter kunna
meddelas även i fråga om installation av teknisk anordning. Ej heller här
finns någon motsvarighet i arbetarskyddslagen. Förutom till motiveringen i
avsnitt 20.5.3 (förhandskontroll ra. m. av teknisk anordning) hänvisas till
kommentaren vid 3 kap. 10 § lagförslaget.
14 §
Paragrafen innehåller bemyndigande att förbjuda
användningen av visst slag av arbetsprocess, arbetsraetod, teknisk anordning
eller farligt ämne. Delegation tUl arbetarskyddsstyrelsen torde få ske i
arbetsmUjöförordningen. Anslutande straffbestämmelse finns i 8 kap. 2 § första
stycket lagförslaget. Motsvarighet saknas i arbetarskyddslagen. Motivering
finns i avsnitt 20.5.1 och 20.5.4.
15 §
Här föreslås berayndigande att föreskriva ora
läkarundersökning av arbetstagare. Straffbestämmelse som ansluter tUl sådan
föreskrift finns i 8 kap. 2 § andra stycket 2 lagförslaget. Delegation till
arbetarskyddsstyrelsen torde få ske i arbetsraUjöförordnmgen. Viss motsvarighet
finns i 16 § arbetarskyddslagen, med stöd varav har utfärdats kungörelsen om
förbud att använda arbetstagare tUl målningsarbete med blyfärg och kungörelsen
om läkarundersökning och läkarbesiktning tUl förebyggande av vissa
yrkessjukdoraar. Motivering har lämnats i avsnitt 20.5.6.
16 §
Paragrafen avser bemyndigande att meddela
särbestäraraelser för grupper av arbetstagare med hänsyn tUl särskUda risker.
Anslutande straffbestämraelse finns i 8 kap. 2 § andra stycket 2 lagförslaget.
I ar-betsrailjöförordningen torde få uppdras ät arbetarskyddsstyrelsen att
meddela föreskrifter som avses i förevarande paragraf. Med stöd av
bemyndigandet kan vid behov meddelas bl. a. motsvarande föreskrUter som enligt
38 § arbetarskyddslagen. Motivering finns i 20.3.5 och 20.5.6.
17 §
I paragrafens första stycke föreslås bemyndigande
att meddela föreskrifter om förande av register vid läkamndersÖkning.
Straffbestämmelse finns i 8 kap. 2 § andra stycket 2 lagförslaget. Delegation
tUl arbetarskyddsstyrelsen torde få ske i arbetsmUjöförordningen, Allmän
motivering fmns i avsnkt 20.5.6.
Prop.
1976/77:149 405
Med stöd av bemyndigandet i första stycket kan
meddelas föreskrifter av bl. a. sararaa slag sora avses i 5 § första stycket
kungörelsen om läkarundersökning och läkarbesiktning tUl förebyggande av vissa
yrkessjukdomar. 5 och 6 §§ nämnda kungörelse innehåUer även vissa anvisningar i
förhållande tiU läkare som utför undersökning enligt kungörelsen.
Arbetarskyddsstyrelsen kan i samråd med socialstyrelsen ge anvisningar av
motsvarande slag i samband med att arbetarskyddsstyrelsen utfärdar
föreskrifter med stöd av förevarande paragraf.
Paragrafens andra stycke gäller bemyndigande att, i
förhåUande tiU den som har skyddsansvar enligt 3 kap 2 eller 5 § lagförslaget,
meddela föreskrifter om anmälan eUer uppgiftsskyldighet tUl tUlsynsmyndighet
och om förvaring av handlingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
Anslutande straffbestämraelse finns i 8 kap. 2 § andra stycket 2 lagförslaget.
Med stöd av berayndigandet i andra stycket av
förevarande paragraf kan bl. a. uppdras åt arbetarskyddsstyrelsen att
föreskriva att den som använder eller avser att använda teknisk anordning eUer
farligt ämne av visst slag skall tiU tiUsynsmyndighet göra anmälan om detta och
användningssättet. Motsvarighet saknas i gällande arbetarskyddslagstiftning.
En bestäraraelse av detta innehåll har diskuterats i avsnitt 20,5,4 (anmälan om
planerad åtgärd).
Vidare kan enligt detta berayndigande uppdras åt
arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att uppgift om resultat av
godkännandeprövning eller annan kontroU eUer av undersökning som avses i 3 kap,
12 § lagförslaget skall lämnas tiU tiUsynsmyndighet, Vissa motsvarigheter
finns i 24, 33, 35, 36 och 39 §§ arbetarskyddskungörelsen. Det hänvisas tiU
motiveringen i avsnitt 20,4,7 (farliga ämnen) och 20.5,4 (förhandskontroU m,
ra, av tekniska anordningar och kontroU av arbetshygieniska förhåUanden),
I fråga ora farliga ämnen kan tUläggas följande
angående rapporteringsskyldighet över huvud. Rapportermgsskyldighet enligt 8 §
lagen om hälso- och mUjöfarliga varor kan avse varje slag av kemikalie och
fömtsätter inte att änmet klassUiceras som gift eUer vådligt ämne. Beträffande
vissa ämnen inom arbetarskyddsstyrelsens intresseområde gäller emellertid att
övriga myndigheters ansvarsområden berörs endast i andra hand.
Arbetarskyddsstyrelsen bör här lUjsora eljest kunna ta initiativet tUl
kartläggningar för arbetslivets behov genora den centrala
produktkontrollmyndigheten eller initiera generella föreskrifter sora raeddelas
av denna myndighet och med stöd härav själv utföra kartläggningen. För att få
en effektiv rapportering även i tiUverkarledet torde det sålunda vara
nödvändigt att författningsverksamheten på ora-rådet utövas av en och samma
myndighet. GäUer det för arbetarskyddsmyndighetema att snabbt få tUlgång tUI
önskade uppgifter torde möjligheten att med stöd av 7 kap. 3 § lagförslaget
vända sig mot brukarna eller enskilda producenter mestadels vara tUlfyllest.
HärtiU kommer
Prop. 1976/77:149 406
möjligheten
att meddela genereUa föreskrifter om uppgiftsskyldighet för brukare enligt
förevarande bestämmelse.
Med stöd av bemyndigandet enligt andra stycket av
förevarande paragraf kan också uppdras ät arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva
om skyldighet att lämna uppgift om resultat av läkamndersöknmg. ArbetsmUjöutredningen
har ansett att sådant uppdrag innefattas i bemyndigande att föreskriva om
läkarundersökning. Utryckligt uppdrag i nämnda avseende torde dock få lämnas i
arbetsmUjöförordningen.
AvsUcten är att vissa ytterligare bestämmelser skaU
kunna tas in i arbetsmUjöförordningen med stöd av bemyndigandet i andra stycket
av förevarande paragraf.
Det erinras härvid tUl en början om de regler ora
obligatorisk granskning från arbetsmUjösynpunkt som vid 1973 års reform av
arbetarskyddslagstiftningen infördes i byggnadsärenden (se avsnitt 20.5.2).
Genom dessa regler och kompletterande bestämmelser i arbetarskyddslagen (8 a §
första och andra styckena) om anmälan tiU yrkesmspektionen vid ibmktagande av
arbetslokal har en arbetsmUjömässig förhandsbedömning säkrats Uiom ett viktigt
område. Denna reglering avses gäUa även sedan arbetsraUjölagen har antagits.
Bestämraelsen om utlåtande av yrkesinspektionen i byggnadslovsärende (6 a §
arbetarskyddskungörelsen) torde därvid i huvudsak oförändrad kunna föras över
tUl arbetsmiljöförordningen. Med stöd av bemyndigandet i förevarande paragrafs
andra stycke torde även bestämmelserna i 8 a § första och andra styckena
arbetarskyddslagen få föras över till arbetsmUjöförordningen. Som har
framhållits i avsnht 20.5.2 bör anmälningsskyldigheten utvidgas att avse även
personalrum.
EnUgt 69 § tredje stycket arbetarskyddskungörelsen
skall vissa handlingar som har samband med tUlsyn, kontroU eller provning
förvaras tillgängUga på arbetsställe. Vidare finns i den tidigare näranda kungörelsen
om läkarundersökning en bestämmelse om förvaring på arbetsställe av journal
eUer kortregister som förs vid läkarundersökning. Med stöd av bemyndigandet i
andra stycket av förevarande paragraf torde föreskrifter om förvaring av
handlingar, som har betydelse från skyddssynpunkt, få tas in i
arbetsmiljöförordningen.
I 5 § arbetarskyddskungörelsen finns en bestäraraelse
ora anmälan av yrkesskada till yrkesinspektionen. Med stöd av det föreslagna
bemyndigandet torde en bestäramelse i detta avseende få ingå i arbetsmUjöförordningen.
18
§
I 52 § arbetarskyddslagen åläggs läkare att göra
anmälan hos tiUsyns-organ i situationer då läkaren i sin verksamhet får
kännedom om sjukdora, som kan ha samband med arbete, samt att lämna sådant
organ upplysningar och biträde. Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genora
1973
Prop.
1976/77:149 407
års
ändringar av lagen. Dessförinnan avsåg anmälningsplikten skyldighet att tUI
vederbörande tUlsynsorgan anmäla förhållande som stred mot arbetarskyddslagen
eUer med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Vidare avsågs endast "i
statens eUer kommims tjänst anstäUd läkare". EtUigt det kommittéförslag
(SOU 1972: 86 s. 313), som låg tiU gmnd för 1973 års ändringar, är det närmast
företagsläkare som berörs av den utvidgade skyldigheten att lämna upplysningar
och biträde. I propositionen med förslag tUl ändringarna (prop. 1973:130 s.
207) anfördes att det bör ankomraa på arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med
socialstyrelsen meddela närmare anvisningar om former m. m. för
anmälningsskyldighetens fuUgörande.
Förevarande
paragraf ersätter 52 § arbetarskyddslagen. Den har, i enlighet med vad som
förordats i avsnitt 20.5.6, utformats som ett bemyndigande att meddela
föreskrifter om läkares anmälnings-, upplysnings- och biträdesskyldighet i
förhåUande tiU tUlsynsmyndighet. I arbetsmUjöförordningen torde få uppdras åt
arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter härom. AUteftersom
erfarenheter vinns kan härvid närmare föreskrifter meddelas inom den ram som
anges i paragrafen. Det erinras om att arbetarskyddsstyrelsen med stöd av 74 §
arbetarskyddslagen har meddelat anvisningar tiU ledning vid tUlämpningen av 52
§ nämnda lag (arbetarskyddsstyrelsens meddelanden 1975: 15). Enligt
över-gångsbestämmelseraa tiU lagförslaget skaU sådana anvisningar t. v. äga
fortsatt giltighet inom sitt tidigare tiUämpningsområde.
52
§ arbetarskyddslagen föreskriver skyldighet även för skolstyrelse,
hälsovårdsnänmd och byggnadsnämnd att lämna tUlsynsorganen upplysningar och
biträde. Eftersom myndigheter har en allmän skyldighet att samarbeta med och
bistå varandra, har någon uttrycklig skyldighet för rayndigheteraa i detta
avseende inte föreskrivits i lagförslaget. Någon ändring i sak åsyftas inte.
4
kap. Arbetstidens förläggning
Liksom arbetarskyddslagen innehåUer lagförslaget
särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning. Allmän motivering finns i
avsnitt 20.6. De föreslagna bestämmelsema överensstämmer i vissa delar med gällande
föreskrifter. Väsentliga skUjaktigheter fums dock som framgår av det följande.
1 S
Paragrafen
upptar de rastbestämmelser sora har ansetts behövliga. Definitionen på rast i
första stycket ersätter bestämningen i 17 § andra stycket arbetarskyddslagen.
Som kännetecken på rast skall liksom hittills gälla att arbetstagaren inte är
skyldig att stanna kvar på arbetsstället. I själva definitionen har däreraot
inte angetts att varaktigheten av rast skall vara bestämd på förhand. Ett
särskUt krav på att såväl längden som förläggningen av rast skall anges i
förväg har i stället införts. Eftersom det i vissa faU kan vara svårt att ange
rastförläggnmgen exakt
Prop. 1976/77:149 408
i
förväg har kravet på noggrannhet i förhandsangivelsen stäUts i relation till
föreliggande faktiska möjligheter att tUlgodose detta.
Andra stycket ställer krav på rast när
arbetstagaren utför arbete mer än fem tiramar i följd. Detta innebär en
skärpning jämfört med 17 § första stycket arbetarskyddslagen som kräver rast
först om arbetsdagen uppgår tUl minst sex timmar. Avgörande för antalet raster
samt längden och förläggningen av raster skall som hittUls vara arbetets
beskaffenhet och varaktighet och arbetsförhåUandena i övrigt. Den föreslagna bestämmelsen
härom har dock getts en ny redaktioneU utformning.
Som framgår av 4 kap. 7 § lagförslaget skaU visst
avsteg kunna göras från rastbestämmelserna genom koUektivavtal i särskUd
ordning. En dispensmöjlighet har öppnats i 4 kap. 8 §.
2 §
Paragrafen reglerar möjligheten att byta ut rast
mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Den restriktivt formulerade gmndbestämmelsen
här-ora i 17 § tredje stycket arbetarskyddslagen har förts över väsentligen
oförändrad. Ett tillägg har emellertid gjorts för att ge raöjUgheter till
utbyte även vid fall av sjukdom eller annan händelse som ej har kunnat
förutses. För dessa fall finns f. n. möjlighet att inskränka rast utan att
medge måltidsuppehåll. Gällande bestämmelse härom har ingen motsvarighet i
lagförslaget. Att måltidsuppehåll som trätt i stäUet för rast skall räknas in i
arbetstiden har uttryckligen angetts i paragrafen.
Enligt 4 kap. 7 § lagförslaget öppnas möjlighet att
genom koUektivavtal i där angiven ordning byta ut rast mot måltidsuppehåll vid
arbetsplatsen.
3 §
Regleringen av arbetspauser i 18 §
arbetarskyddslagen har ansetts bygga på ett delvis föråldrat synsätt i
pausfrågan. I förevarande paragraf slås fast att arbete skall anordnas så att
arbetstagare kan ta de pauser som utöver raster behövs under arbetstiden. I
vissa arbeten finns ut-rymme för tillfredsstäUande naturliga pauser. När
arbetsförhållandena inte medger sådana pauser skall i stället särskUda
arbetspauser läggas ut.
Enligt den föreslagna lydelsen av paragrafen skall
det vara arbetsförhållandena som avgör om och i vilken utsträckning särskilda
pauser skall inryramas i arbetstiden. Det förutsätts att lokala
överenskommelser ora dessa spörsraål regelmässigt kan uppnås mellan partema
efter överläggningar och förhandlingar. I sista hand blir det
tillsynsmyndighetens sak att ta ställning i tUlämpningsfrågor som hänskjuts
dit.
4 §
I avsnitt 20.3.5 har framhållits att
särbestäraraelser för kvinnor i möjligaste mån skall undvUcas i
arbetsmUjölagen. En motsvarighet tUl den nuvarande regeln i 35 §
arbetarskyddslagen om rätt tiU ledighet för kvinna som ammar sitt barn har
eraellertid tagits med. Med hänsyn tUl innehållet i bestäramelsen om rätt tiU
sådan ledighet har befunnits lämp-
Prop. 1976/77:149 409
ligt
att placera den i anslutning till reglerna om raster och pauser i
arbetstidskapitlet.
5 §
Diskussionen i den aUmänna motiveringen har lett
fram tUl att gällande bestämraelser i 19 § arbetarskyddslagen ora nattvUa och
nattarbetsförbud har förts över till lagförslaget. Förändring föreslås bara
beträffande tillärapningsorarådet, som blir utvidgat raed avseende på anställda
i överordnad ställning.
Likaså förordas bibehållande av det generella
undantaget från natt-arbetsförbudet för arbete som med hänsyn tUl sin natur,
allmänhetens behov eller annan särskUd omständighet måste fortgå även nattetid.
Som har anförts i den allmänna motiveringen bör under undantaget för
"annan särskUd omständighet" kunna hänföras även nödfallssituationer,
varför dessa inte behöver regleras särskUt, Någon motsvarighet till 19 § andra
stycket andra raeningen arbetarskyddslagen har följaktligen inte föreslagits.
Det erinras vidare om att visst utrymme bör kunna finnas för tillämpning av det
generella undantaget från nattarbetsförbudet på anställda i företagsledande
eller jämförlig ställning.
Utöver den undantagsmöjlighet som behandlas i förevarande
paragraf ges möjligheter till avsteg från nattarbetsregleringen i 4 kap. 7 och
8 §§ lagförslaget.
6 §
VeckovUebestämmelsema, som har behandlats i avsnitt
20.6.5, har tagits upp i förevarande paragraf. MinimUängden av veckovUan enligt
21 § arbetarskyddslagen (24 timmar) föreslås ändrad tiU 36 timraar. Någon
ändrmg i nuvarande möjlighet att sammanföra ledigheten för två
sjudagarsperioder åsyftas inte.
Enligt gällande bestämmelser rekommenderas att
veckovUan förläggs till söndag och tUl samma tider för alla anstäUda på ett
arbetsställe. Det har ansetts lämplig att den föreslagna lagregeln i stället
får ange att veckovUan om möjligt skaU förläggas tiU veckoslut.
Möjlighet tUl undantag från veckovUeregehi ges f.
n. enligt 21 § första stycket arbetarskyddslagen när särskUt förhåUande
tUlfälligt föranleder därtill. En motsvarande undantagsmöjlighet har skrivits
in i andra stycket av förevarande paragraf. Bestämmelsens formulering avviker
dock något från gällande regel. AvsUcten är att framhäva att undantaget skall
tillämpas restriktivt och inte i andra faU än då det inte har varit möjligt att
förutse den inträffade särskUda omständigheten. I en verksamhet bör det vara
angeläget att vid planläggningen i viss utsträckning ta hänsyn tUl och ge
utryrarae för sådana förhåUanden som sjukdomsfall, maskinhaverier, rubbning av
arbetets uppläggning ra. m. Endast för sådana förhållanden, som ligger utanför
ramen för vad som normalt kan och bör förutses, skaU undantagsbestämmelsen
tUlämpas.
Utöver
den undantagsmöjlighet som behandlas i andra stycket ges
Prop.
1976/77:149 4,0
möjligheter
till avsteg från veckovUeregleringen i 4 kap. 7 och 8 §§ lagförslaget.
EnUgt 71 § arbetarskyddskungörelsen skaU på varje
arbetsstäUe, där hantverks-, industrieUt, byggnads- eUer transportarbete
bedrivs, i princip finnas anslagen uppgift om tiden för veckovUa. Bestämmelsen
svarar mot vissa åtaganden enligt ILO-konventionen (nr 14, 1921) angående
tiUämpningen av veckovila i industrieUa företag, vUken har ratificerats av
Sverige (prop. 1931: 40, 2LU 1931: 24 och memorial 35, rskr 238). Genom bemyndigande
att meddela föreskrifter om verkstäUighet av arbetsmUjölagen torde
arbetarskyddsstyrelsen få beredas möjlighet att meddela ev. behövliga
föreskrifter om anslag om tiden för veckovUa.
7
§
Paragrafen öppnar möjlighet att efter
överenskoramelse i kollektivavtal i särskild ordning göra avsteg från
rastbestämraelsen samt nattvUe-och veckovilereglerna. Viss motsvarighet i fråga
om nattvUereglema fmns i 20 § andra stycket arbetarskyddslagen som dock
förbehåUer arbetarskyddsstyrelsen att träffa det slutliga avgörandet. Genora
dispo-siviteten enligt förslaget kan således avtal träffas ora att rast ej
skall tas ut under arbetspass sora överstiger fem tiramar eUer om att rast
skall bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Vidare kan avtal ingås om
nattarbete även i fall som ej omfattas av den genereUa undantagsbestämmelsen i
5 § andra stycket. Avsteg via kollektivavtal från veckovilebestämmelserna blir
också möjliga. Genom utnyttjande av dispositionsregeln kan undvikas att ett
stort antal av de nattvUe- och vecko-vilefrågor, sora nu handläggs sora
dispensärenden, förs tUl rayndighets prövning. Saratidigt som detta ger
fördelar från administrativa utgångspunkter stämmer en sådan ordning väl
överens med önskemål om vidgad förhandlingsrätt och medbestäramanderätt i bl.
a. arbetsddsförlägg-ningsfrågor.
Föreskrifterna i paragrafens första stycke om
ordningen för kollektivavtal om avsteg från lagen har utformats efter förebUd
av den disprasi-tiva regleringen i allmänna arbetstidslagen. Krav har ställts
upp på godkännande av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation
enligt lagen ora medbestämmande i arbetslivet. Med sådan organisation avses
förbund eller därmed jämförlig sammanslutning av arbetstagare. För att undvika
en besvärlig administrativ hantering på förbundsplanet är det en fördel om den
centrala fackliga bevakningen av arbetstidsförläggningen kan koncentreras till
mera principiella spörsraål. Detta kan främjas om central
arbetstagarorganisation utnyttjar möjligheten att i mera genereU form ge sUt
samtycke tiU vissa typer av lokala kollektivavtal ora avsteg från
arbetstidsbestämmelsema.
I fall då avtal har träffats som avses i denna
paragraf får enligt andra stycket avtalet tillämpas även på arbetstagare sora vare sig han är organiserad eller ej inte
omfattas av avtalet men sysselsätts i sådant
Prop. 1976/77:149 411
arbete
för vilket avtalet gäller. Sådan utsträckt tiUämpning är dock inte tiUåten om
arbetstagaren omfattas av ett konkurrerande kollektivavtal.
8 §
Paragrafen
reglerar tillsynsmyndigheternas dispensrätt när det gäller såväl raster som
nattvUa och veckovUa. I motsats tiU vad som gäller enligt arbetarskyddslagen
vars dispensregler finns i 20 och 21 §§ skall dispens kunna ges även från
lagbestämmelsen om rast, om särskilda skäl föreligger.
Dispens bör kunna förenas med särskilda villkor.
Regler om förfarandet i dispensärenden torde få upptas i instmktion eller
arbetsordning för tillsynsorganen. Det erinras om att 1921 års ILO-konvention
om veckovila kräver hörande av berörda partsorganisationer innan dispens
medges.
9 §
Denna paragraf ger raöjlighet att raeddela särskUda
bestämmelser ora arbetstidens förläggning vid vägtransport och luftfart.
Avsikten är att ge utrymme för regler som av trafUcsäkerhetsskäl är mera
långtgående än arbetsmUjölagens men sora saratidigt kan innebära avsteg i något
hänseende. Motsvarighet finns inte i arbetarskyddslagen.
5
kap. Minderåriga
I lagförslaget finns liksom i arbetarskyddslagen
ett särskUt kapitel om minderåriga. Vid utformningen av de föreslagna
bestämmelserna har eftersträvats överskådlighet och förenkling i förhållande
tUl gällande regler, .allmän motivering har lämnats i avsnitt 20.7.
1 §
Paragrafen, som har sin motsvarighet i 22 §
arbetarskyddslagen, anger \om som enligt arbetsmUjölagen skaU räknas som
minderårig.
2 §
Denna paragraf innehåller regler om minimiålder vid
yrkesarbete. Föreskrifter i detta avseende finns i 2325 §§ arbetarskyddslagen.
Huvudregeln om minimiålder enligt lagförslaget tas
upp i paragrafens första stycke. Den innebär att minderårig i princip får ta
anställning först under det kalenderår han fyUer 16 år. Då krav också stäUs upp
på fullgjord skolplikt blir det i praktiken först efter vårterminens slut
nämnda är som tUlträde till förvärvsarbete allmänt medges.
I vissa fall har skolelev fått särskUt tUlstånd
enligt skoUagstiftningen att sluta skolan i förtid. Utan att det särskUt
framhåUs i lagtexten bör skolbefriade ungdomar jämstäUas med dem som fuUgjort
sin skolplikt vid tillämpningen av första stycket av förevarande paragraf.
Främst
för att möjliggöra för skolungdom att ta förvärvsarbete vid sidan av
skolarbetet och imder ferier föreskrivs i paragrafens andra stycke undantag
från huvudregeln om minuniälder. Undantaget avser
Prop. 1976/77:149 412
lätt
arbete som inte är ägnat att inverka merUigt på hälsan, utvecklingen eller på
skolgången. Föreskrifter ora olika slag av arbeten som omfattas förutsätts bli
meddelade av arbetarskyddsstyrelsen, som därvid även kan uppställa särskUda
vUlkor för arbetets bedrivande. Till stor del bör sådana föreskrifter kunna
bygga pä den kompletterande reglering som arbetarskyddsstyrelsen har gett tUl
nuvarande lagstiftning i förevarande avseende. Enligt 72 § arbetarskyddslagen
kan styrelsen överlämna åt yrkesinspektionen att medge vissa undantag frän
gäUande minimiåldersregler. Bemyndigande till styrelsen enligt förevarande stycke
innefattar möjlighet att låta yrkesinspektionen meddela de individueUa
dispenser som kan krävas.
Vad gäUer innebörden av begreppet lätt arbete synes
det naturligt att låta bedömningen bli i viss mån beroende av om det är t. ex.
13-åringar eller 15-åringar som avses utföra arbetet. Det kan med hänsyn härtUI
tänkas uppstå behov av att i den kompletterande regleringen ange ytterligare
åldersgränser för vissa slag av arbeten. I avsnitt 20.7.2 har framhållits att
bam under 13 år bör få anlitas som arbetstagare bara när det gäller mycket
lätta arbetsuppgifter och under speciella förhållanden.
I avsnitt 20.7.2 har vidare påpekats att
bedömnuigen av lämpligheten av barns sysselsättning i vissa faU väsentligen kan
ske inom raraen för den allmänna barnomsorgen. På detta område gäller lagen
(1976: 381) om barnomsorg. Vidare kan erinras om den författningsreglering som
finns med hänsyn tUl den allmänna ordningen m. m. Enligt lagen (1926: 72) angående
meddelande av förbud för bara att idka viss försäljning (ändrad senast 1964:
664) kan konunun i vissa fall förbjuda bam under angiven ålder (16 resp. 13 år)
att tUl salu utbjuda eUer utdela trycksaker, blommor, kramvaror eller annat.
Vad gäller barn-artister och liknande kan nämnas aUmänna ordningsstadgans
(1956: 617, ändrad senast 1976: 1003) förbud för barn under 15 år att utan
särskUt tillstånd medverka vid offentlig cirkusföreställnmg, tivoli- och marknadsnöjen
eller därmed jämförlig offentlig tiUställning.
Enligt 1 kap. 2 § lagförslaget skall
arbetsmUjölagen i väsentliga delar gälla för elever och vårdtagare som om dessa
vore arbetstagare. Bestämraelsema i förevarande paragraf avses eraellertid
inte bU tillämpliga. Sådant arbete som ingår som ett led i undervisnmgen men
utförs utanför skolan praktisk yrkesorientering kommer således ej att
omfattas av miniraiåldersregleringen.
Straffbestämmelser som ansluter tUl förevarande
paragraf fmns i 8 kap. 2 § andra stycket 1 och 2 lagförslaget.
3
§
Paragrafens första stycke ålägger arbetsgivaren
skyldighet att särskUt beakta de risker arbetet kan innebära för att minderårig
arbetstagare kommer tUl skada genom olycksfall eller drabbas av överansträngnmg
Prop. 1976/77:149 413
eller
annan menlig inverkan på hälsa eller utveckling. En i allt väsentligt
motsvarande bestämmelse finns nu i 26 § första stycket arbetarskyddslagen, som
utgör en utbyggnad av de aUmänna föreskriftema om arbetsgivarens åligganden enligt
arbetarskyddslagstiftningen.
I
andra stycket av paragrafen upptas det i avsnitt 20.7.3 behandlade
bemyndigandet att föreskriva vUlkor för eller förbud mot farligt arbete för
minderåriga. Bemyndigandet har sin motsvarighet i 26 § andra stycket arbetarskyddslagen.
SkUlnaden mellan förslaget och nuvarande regel är att bemyndigandet avser även
arbetarskyddsstyrelsen efter regeringens bestämmande samt att föreskrifter
skall kunna meddelas vid varje arbete som innebär påtaglig fara och inte som nu
endast när synnerlig fara föreligger. Bestämraelser som ärbetarskyddsstyrelsen
meddelar med stöd av bemyndigandet skall ersätta bl. a. kungörelsen om förbud
att använda minderårig tUl vissa arbeten. I avbidan på att detta hinner ske bör
dock kungörelsen t. v. finnas kvar, se övergångsbestämmelserna.
Som nämnts i avsnitt 20.7.3 skall förevarande
paragraf gälla även arbete sora elever utför, när de genoragår utbUdning, och
arbete av vårdtagare. I fråga ora vämpUktiga hänvisas till koramentaren vid 1
kap. 2 § lagförslaget.
Till föreskrift som meddelas med stöd av
paragrafens andra stycke ansluter en straffbestämmelse i 8 kap. 2 § andra
stycket 2 lagförslaget.
4 §
Arbetarsk>ddslagens regler om arbetsbok för och
läkarbesiktning av minderårig arbetstagare (2730 §§) har som motiverats i
avsnitt 20.7.4 inte tagits med i lagförslaget. Med stöd av bemyndigandena i 5
kap. 2 § andra stycket och 3 § andra stycket lagförslaget avses emeUertid kunna
meddelas villkor för minderårigs anlitande tUl arbete. Sådant vUlkor kan avse
bl. a. krav på läkarundersökning. På raotsvarande sätt som i 3 kap. 17 § första
stycket lagförslaget föreslås i förevarande paragraf ett bemjndigande att
föreskriva om förande av register vid obligatorisk läkarundersökning. En
anslutande straffbestämmelse finns i 8 kap. 2 § andra stycket lagförslaget.
I 3 kap. 17 § andra stycket lagförslaget finns
vissa bemyndiganden av intresse när det gäUer rapportering och förvaring av
uppgifter vid läkarundersökning, se kommentaren vid nämnda lagrum.
5 §
Paragrafen behandlar minderåriga arbetstagares
arbetstid och nattvila. Dessa frågor, som f. n. regleras i 31 och 33 §§
arbetarskyddslagen, har i huvuddrag behandlats i avsnitt 20.7.5. Enligt
lagförslagets 1 kap. 3 § avses bestäramelsema i denna paragraf inte skola gälla
för s. k. okontrollerbart arbete.
För minderårig arbetstagare gäUer aUmänna
arbetstidslagen på samma sätt sora för vuxna. Första stycket i förevarande
paragraf begränsar
Prop. 1976/77:149 414
dämtöver
minderårigas totala arbetstid tUl 9 timmar per dygn och 45 tiramar i veckan.
Som arbetstid torde därvid liksom enligt arbetstidslagen få räknas ordinarie
arbetstid, övertid och det slag av väntetid på arbetsstället som benänms
jourtid. Avvikelse från de föreslagna begränsningama avses endast kunna ske
efter dispens när särskUda skäl föreligger (tredje stycket). Främst synes
dispens kunna behövas i vissa fall när det gäller niotimmarsbegränsningen, t.
ex. för att möjliggöra äldre minderårigas deltagande i treskiftsarbete där
förlängda skift är inlagda vid vissa skiftbyten för att tiUgodose önskemål om
långa sammanhängande ledigheter. FörsUctighet i tillständsgivningen synes dock
vara tillrådlig i dessa sammanhang.
Det kan framhållas att föreskrifter beträffande arbetstidens
längd vid arbete som sker jämsides med den obligatoriska skolgången avses komma
tUl stånd med stöd av 5 kap. 2 § andra stycket lagförslaget.
NattvUereglema för minderåriga enligt
arbetarskyddslagen innehåller inslag som inte kan avvaras i arbetsmUjölagen.
GäUande regler har emellertid bedömts vara alltför invecklade. Förslaget
beträffande natt vilan, som upptagits i andra stycket av förevarande paragraf,
har följ aktligen begränsats tUl att avse föreskrifter om längden av den sam
manhängande nattvUeledigheten samt om den tid som ledigheten obligatoriskt
skall omspänna. I fråga om nattvUans längd, minst elva timmar, föreslås ingen
ändring i förhållande tiU arbetarskyddslagen. Vad gäller den tid som skall ingå
i ledigheten görs enligt förslaget inte som f. n. åtskUlnad mellan äldre och
yngre minderåriga. Som sådan tid för alla minderåriga arbetstagare föreslås
tiden meUan kl. 22 och kl. 5. Därvid har fömtsatts att arbetarskyddsstyrelsen,
i anslutning tiU preciserande föreskrifter om tiUåtna lätta arbeten enligt 2 §
andra stycket i detta kapitel, meddelar de viUkor om arbetstidens förläggning
som kan behövas för yngre minderåriga.
Dispensregeln i paragrafens tredje stycke ger
möjlighet för tUlsynsmyndighet att vid särskilda skäl medge undantag frän
arbetstids- och nattvUereglema för minderåriga. Detta har berörts tidigare i
kommentaren till denna paragraf.
6
kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare
Detta kapitel motsvarar i huvudsak 6 kap.
arbetarskyddslagen, som fick ny utformning vid 1973 års ändringar av
arbetarskyddslagstiftningen. Allmän motivering finns i avsnitt 20.8.
1
§
Huvudregeln i 39 § arbetarskyddslagen om samverkan
meUan parteraa har med hänsyn tiU dess allmänna betydelse förts över tiU 3
kap. 1 § lagförslaget. I stäUet föresläs som uiledning till samverkanskapitlet
förevarande bestämmelse som anmodar parteraa att bedriva en på lämpligt sätt
organiserad skyddsverksamhet. I de följande paragraferna läm-
Prop. 1976/77:149 415
nas
närmare föreskrifter om organisationen, som även torde få behandlas i
arbetsmUjöförordningen. Det fömtsatts att partema liksom hittUls följer upp
författningsbestämmelserna med överenskommelser.
2
§
De två första styckena i denna paragraf innehåUer
regler om utseende av skyddsombud och överensstämmer med 40 § första och andra
styckena arbetarskyddslagen. För att samordna arbetsmiljölagens regler med
förtroendemannalagens har dock uttryckligen angetts att skyddsombud kan utses
även av lokal arbetstagarorganisation som brukar vara bunden av kollektivavtal
i förhåUande tUl arbetsgivaren.
Tredje stycket i förevarande paragraf innehåller
regler om medgivande av yrkesinspektionen som fömtsättning för utseende av
regionalt skyddsombud. Reglema motsvarar 40 § tredje stycket arbetarskyddslagen.
Enligt gällande bestämmelse skall ansökan om medgivande göras av lokal
avdelning av sådan organisation som är att anse som central
arbetstagarorgaiusation enligt lagen om medbestämmande i arbetsUvet. I tredje
stycket av förevarande paragraf nämns i stäUet lokal avdelning av förbund eUer
därmed jämförUg sammanslutning av arbetstagare. Avgörande bör vara facklig
organisations praktiska möjUghet att vara huvudman för regionala skyddsombud.
Som
en fömtsättning för att regionalt skyddsombud skall få utses anges lUcsora i
arbetarskyddslagen att skyddskommitté inte har tillsatts. Härav följer även
att regionalt skyddsombud kan utses vid arbetsställen med 50 arbetstagare eller
fler om där faktiskt inte finns skyddskommitté. Detta bör dock endast gälla i
fall där det beror p& arbetsgivaren att skyddskommitté inte har tUlsatts.
Vissa aspekter av förevarande paragraf har behandlats i avsnitt 20.8.6.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om
huvudskyddsombud och sådant ombuds uppgifter. Bestämmelsen motsvarar 40 §
fjärde stycket arbetarskyddslagen. Den har berörts i avsnitt 20.8.6.
4
§
Till denna paragraf har förts över innehåUet i 40 a
§ första, andra och tredje styckena arbetarskyddslagen om skyddsombuds
uppgifter och utbildning av skyddsombud. Vissa kompletteringar har gjorts i
fråga om skyddsombuds deltagande vid planering, se avsnitt 20.8.3. Dessutom har
tillfogats en bestäramelse som fäster uppmärksamheten på vikten av att
arbetsgivare underrättar skyddsombud om förändringar av betydelse för
skyddsförhållandena inom dennes skyddsområde. Motivering tiU denna bestämmelse
har lämnats i avsnitt 20.8.5. Frågan hur underrättelseskyldigheten skall
fuUgöras bör behandlas i skyddskoraraittén, där sådan finns, och annars av
arbetsgivare och skyddsombud i samråd.
Prop. 1976/77:149 416
5 §
Paragrafen gäller skyddsorabuds ledighet för att
fuUgöra skt uppdrag och motsvarar med visst förtydligande 40 a § fjärde stycket
arbetarskyddslagen. Motivering finns i avsnitt 20.8.2.
6 §
I saklig överensstämraelse raed vad som får anses
gälla enligt 40 a § femte stycket arbetarskyddslagen föreskrivs här att
skyddsombud har rätt att ta del av handlingar m. m. som behövs för ombudets
verksamhet.
Bestämraelsen har behandlats i avsnitt 20.8.5. Av
resonemanget där framgår att sekretesslagstUtningen avses gäUa framför
arbetsmUjölagen. Sekretesslagen är emellertid utformad så att den ibland tar
hänsyn tiU annan lag eller eljest föreliggande förhåUanden, se t. ex. 14 §
första stycket och 19 § andra stycket sekretesslagen.
I 3 § lagen med vissa bestämmelser för personal
inom hälso- och sjukvård ra. fl. föreskrivs viss tystnadsplikt för sådan
personal. Samtidigt sägs att detta inte medför någon inskränkning i den
skyldighet att lämna uppgifter som kan följa av annan författning. Vid
tUlämpning av nämnda paragraf måste beaktas att skyddsombuds informationsrätt
enligt 6 kap.
6 §
lagförslaget gäller endast i förhållande tUl arbetsgivaren.
7 §
TUl denna paragraf har förts över innehållet i 40 b
§ arbetarskyddslagen. HärtUl har fogats en bestämmelse som anger att
skyddsombud om det är påkallat från skyddssynpunkt kan i avvaktan på
ställningstagande av yrkesinspektionen avbryta arbete som arbetstagare utför
ensam. Vidare har skyddsombuds möjligheter att avbryta arbete utökats att avse
även arbete som orafattas av generell föreskrift ora förbud. Frågor om
skyddsombuds möjlighet att avbryta arbete har behandlats i avsnitt 20.8.4.
Skyddsombuds stoppningsrätt innefattar självfaUet
även möjlighet att, innan arbete påbörjas, förklara att hinder föreligger mot
detta. Frågor hur arbetet skall organiseras bör lösas vid planering i samverkan
meUan arbetsgivaren och företrädare för de anställda.
89
§§
Paragrafema handlar om tUlsättande av
skyddskommitté och skydds-koraraitténs uppgifter. De överensstämmer i huvudsak
med 41 och 41 a §§ arbetarskyddslagen men vissa kompletteringar har gjorts beträffande
kommitténs uppgifter vid planering, se avsnitt 20.8.3. Vidare har på motsvarande
sätt som i 6 kap. 2 § lagförslaget angetts att företrädare för de anstäUda i
skyddskommittén kan utses även av lokal arbetstagarorganisation som brukar vara
bunden av koUektivavtal i förhåUande tUl arbetsgivaren.
10 §
TiU paragrafens första stycke har förts över
bestämmelsen i 42 § första stycket arbetarskyddslagen om att skyddsombud inte
får hindras
Prop.
1976/77:149 417
i
sitt uppdrag. Bestämmelsen ansluter på samma sätt som arbetarskyddslagens
motsvarande bestämmelse tUl reglema om uppgifter och befogenheter för
skyddsombuden. Liksom bestämmelsen i arbetarskyddslagen innebär paragrafen att
skyddsombud inte heUer av arbetskamrater fär hindras att fuUgöra sina
uppgifter.
Paragrafens
andra stycke gäUer skydd för skyddsombud mot försära-rade arbetsförhåUanden
eUer anställningsvillkor och har likaledes motsvarighet i 42 § första stycket
arbetarskyddslagen. Efter mönster i lagen om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen har tUlagts att arbetstagaren när uppdraget upphör skaU vara
tiUförsäkrad sanmia eUer likvärdig stälhiing i fråga om arbetsförhåUanden och
anstälhtingsvUlkor som om han ej hade haft uppdrag som skyddsombud.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 20.8.2. Här kan tiUäggas följande.
Lagen ora anställningsskydd fordrar att uppsägning
från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad och tiUåter avskedande
bara om arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Anställningsskyddslagen
innehåller också regler om att anstäUningen består intUl dess tvist om
gUtigheten av uppsägning eUer avskedande slutligt har prövats. Det är tydligt
att saklig gnmd för uppsägning eUer laga skäl för avskedande inte kan föreUgga
på grund av att en arbetstagare har utsetts till skyddsombud eUer är verksam
som skyddsombud. Av dessa skäl utmönstrades arbetarskyddslagens tidigare regler
i dessa avseenden vid tUlkomsten av anstäUningsskyddslagen. Inte heller i förslaget
tiU arbetsmUjölag har tagits upp några bestämmelser på denna punkt utan här
gäUer lagen om anställningsskydd.
42
§ fjärde stycket och 44 § fjärde stycket arbetarskyddslagen innehåller vissa
regler om skyddsombuds rätt att behåUa arbetsförhåUanden och
anställningsvillkor i avvaktan på rättsligt avgörande. Bestämmelsema saknar
direkt raotsvarighet i lagförslaget. För skyddsorabud, som har utsetts av
kollektivavtalsbärande facklig organisation, ersätts dessa regler genora
hänvisningen i 6 kap. 16 § lagförslaget av förtroende-raannalagen, som bl. a.
innehåUer en bestämmelse om tolkningsföreträde för arbetstagarorganisation.
11-12
§§
Paragrafema gäller frågor om skyldighet att utge
skadestånd tUl skyddsombud, om arbetsgivare eUer arbetstagare hindrar ombudet
att fullgöra sitt uppdrag. 12 § avser dessutom skyldighet för arbetsgivare att
utge anställningsförmåner enligt 5 §. Vissa motsvarigheter finns i 42 § andra
stycket och 43 § arbetarskyddslagen. Förevarande bestämmelser har berörts i
avsnitt 20.8.2. Bakgmnden tiU att bestämmelser om fast-ställelsetalan inte
föresläs i arbetsmUjölagen är den möjlighet som finns att få yrkesmspektionens
bedömnmg av hur arbetsmUjölagstUtningen skall tUlämpas.
27
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 149
Prop. 1976/77:149 418
13
§
I paragrafen föreslås att mål om tiUämpning av 10
och 11 §§ i regel skall handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.
Detta mnebär bl. a. att talan skall föras direkt vid arbetsdomstolen i tvister
mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation eller raedlera i sådan organisation.
Annan tvist prövas av tingsrätt i första instans och av arbetsdora-stolen, om
målet fullföljs.
Förevarande
paragraf har motsvarighet i 44 §.
Paragrafen innehåller i likhet med 44 §
arbetarskyddslagen en särskild bestäraraelse för de fall där talan förs raot
arbetstagare. Sådan talan skall genomgående prövas av allmän domstol.
Bestämmelsen får betydelse vid tvister på grund av att skyddsombud eller
skyddskommittéledamot har hindrats i sitt uppdrag av arbetskamrat.
I 44 § arbetarskyddslagen finns dessutom en
bestämmelse om att domstol kan meddela interimistiskt beslut. Bestämmelsen bör
utgå med den nya reglering som föreslås i arbetsmiljölagen, se kommentaren vid
10 §.
14 §
Enligt paragrafen vinner bestämmelserna om
skyddsombud tillämpning i förhåUande till arbetsgivaren först sedan denna har
underrättats om valet. Bestämraelsen, som saknar motsvarighet i
arbetarskyddslagen, har motiverats i avsnitt 20.8.2.
Det kan ibland exempelvis inom de
fastighetsanstäUdas verksara-hetsoraråde vara svårt att på arbetsstäUet få
kontakt raed arbetsgivaren eller ställföreträdare för denne. Skulle
arbetsgivarens adress i övrigt vara okänd, bör det emellertid alltid vara
möjligt att fullgöra underrättelseskyldigheten genom ett raeddelande tUl
arbetsstäUet. Detta uttrycks genom den föreslagna bestämmelsen om möjlighet att
i vissa faU sända meddelande till arbetsstället om valet. Därigenom inträder
den valda representanten i sina befogenheter enligt arbetsmiljölagen.
Arbetsgivarens ansvar enligt 6 kap. 11 § raåste givetvis bedöraas mot
bakgrunden av vilka möjligheter han har haft att få del av underrättelsen.
15 §
I paragrafen föreslås att vissa av arbetsmUjölagens
regler om skyddsombud skall tillämpas även på skyddskommittéledamot.
Motsvarighet saknas i arbetarskyddslagen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt
20.8.6.
16 §
Paragrafen innehåUer en allmän hänvisning tUl lagen
ora facklig förtroenderaans ställning på arbetsplatsen. Motivering har lämnats
i avsnitt 20.8.2.
Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från
förtroendemannalagen, gäller enligt 2 § första stycket förtroendemannalagen
den bestämraelsen. Detta kan uppenbarligen inte avse arbetsmUjölagens regler
Prop. 1976/77:149 419
i
den mån dessa fylls ut genom hänvisningen till förtroendemannalagen.
Hänvisningen avser även regler i
förtroendemannalagen som har samma lydelse som bestämmelser i lagförslaget.
Detta motiveras av att hänvisning bl. a. sker till 9 § förtroendemannalagen som
reglerar arbetstagarorganisations s. k. tolkningsföreträde vid
tiUämpningstvister. Avsikten är att organisationen vid sitt agerande skaU utgå
från tiUämplig bestämmelse i förtroendemannalagen.
Hänvisningen tUl 6 § förtroendemannalagen innebär
bl. a. att arbetstagare, sora utses att vara regionalt skyddsorabud, koramer
att omfattas av den lagens bestämmelser om ledighet för fackUgt uppdrag och
sålunda har rätt tUl ledighet för uppdraget enligt den ordnmg som gäUer enligt
nämnda paragraf. Det bör observeras att enligt andra stycket i paragrafen
ledigheten inte får ha större omfattning än som är skäligt med hänsyn till
förhållandena på arbetsplatsen och inte får förläggas så att den medför
betydande hinder för arbetets behöriga gång. Särskilt på raindre arbetsplatser
medför detta begränsningar i rätten tiU ledighet för sådant uppdrag. I detta
avseende hänvisas tUl vad som har anförts i avsnitt 20.8.6 (slutet).
7
kap. Tillsyn
Vid 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen gjordes
en översyn även av tillsynsbestämmelsema. En ytterligare överarbetning har
skett i lagförslaget. Allmän raotivering finns i avsnitt 20.9.
1 §
TUl denna paragrafs första stycke har förts över
bestämmelsen i 47 § arbetarskyddslagen om vilka myndigheter som har tUlsyn över
lagens efterlevnad.
2 §
Paragrafen avser den s. k. kommunala tillsynen och
motsvarar 48 och 49 §§ arbetarskyddslagen.
3 §
Denna paragraf föreskriver rätt för
tillsynsmyndighet att begära de upplysningar, handlingar och prov samt påkalla
de undersökningar som behövs för tiUsynen. Vissa bestämraelser finns i 59 §
arbetarskyddslagen ora undersökningsskyldighet för arbetsgivare på begäran av
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen särat ora skyldighet för
leverantörer av tekniska anordningar att på anmodan av styrelsen eller inspektionen
föranstalta om undersökning av sådan anordnmg. Vidare finns i 50 § andra
stycket samma lag en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att på
anfordran lämna tUlsynsorgan upplysning. Förevarande paragraf ersätter de
nämnda bestämraelsema men har getts ett vidgat innehåll. Den har utom i avsnitt
20.9 behandlats i avsnitt 20.4.7, 20.5.1 och 20.5.4.
Med
stöd av den föreslagna bestämmelsen kan tiUsynsmyndighet
Prop. 1976/77:149 420
vända
sig mot arbetsgivare eUer annan som har skyddsansvar enligt 3 kap.
lagförslaget. Härvid åsyftas inte 3 kap. 18 §, som jämte verkstäUighetsföreskrifter
avses uttömmande behandla läkares skyldigheter gentemot tiUsynsmyndighet
enligt arbetsmUjölagen, jämför kommentaren tUl 7 kap. 7 § lagförslaget.
Tillsynsmyndighet kan vid tUlämpning av 7 kap. 3 §
använda de tvångsmedel som anvisas i 7 kap. 7 § lagförslaget.
Straffbestämmelse för den sora läranar oriktig
uppgift vid fullgörande av skyldighet enligt förevarande paragraf finns i 8
kap. 2 § andra stycket 3 lagförslaget.
Sekretesslagen ger inte direktiv i vad mån
myndighetema skaU kurma få tUlgång tUl varandras handlmgar. Vid tUlärapningen
av förevarande paragraf får liksora annars anses självklart att myndighetema
inte kan låta bli att beakta de intressen sora ligger bakora sekretesslagen.
4 §
I paragrafen har införts en bestämmelse sora saknar
motsvarighet i arbetarskyddslagen. Enligt bestämmelsen är den som i sin
verksarahet använder viss produkt eller uppdrar åt annan att utföra arbete
skyldig att på begäran av tUlsynsmyndighet lämna upplysning om vem sora har
levererat produkten eller utför arbetet.
En bakgmnd tUl bestämmelsen har tecknats i avsnitt
20.2.2. Enligt medbestämmandelagen får fackUg organisation förhandlings- och
informationsrätt bl. a. i frågor angående avtal med annat företag ora entreprenad
ra. m. Anser organisationen att sådant avtal kan innebära risk för kringgående
av den arbetsrättsliga lagstiftningen exempelvis arbetsraUjölagen kan
organisationen utöva vetorätt enligt medbestämmandelagen. SärskUda
befogenheter påkallas emellertid även för tillsynsmyndigheterna att agera i
sädana sammanhang. Myndighetema måste ha möjlighet att snabbt lokalisera
arbetsmUjöproblem sora kan tänkas föreligga eller uppkorama vid tUlverkning av
produkter eUer vid utförande av arbete för annat företags räkning. Detta har
ansetts motivera en särskild bestämmelse i arbetsmUjölagen om upplysningsplikt
i förhåUande till tillsynsmyndighet vid entreprenadförhåUanden. Bestämmelsen
har vidare ansetts böra omfatta legotiUverkning och upphandlmg.
Angående tillsynsmyndighets möjlighet att använda
tvångsmedel och tillämplig straffbestämmelse hänvisas till kommentaren tUl
närmast föregående paragraf.
5 §
Paragrafen innehåller i första stycket föreskrifter
om tiUsynsmyndig-hets tUlträde tUl arbetsställe och befogenhet att där göra
undersökningar eller ta prov. I andra stycket föreskrivs om handräcknmg av
polismyndighet. Dessa bestämmelser ersätter 50 § första och fjärde styckena
arbetarskyddslagen. En särskUd bestämmelse om säkerstäUande av förbud har
förts in i lagförslaget, se kommentaren vid 7 kap. 11 § lagfor-
Prop.
1976/77:149 421
slaget
som även belyser innebörden av förevarande bestämmelse om handräckning av
polismyndighet.
I paragrafens tredje stycke föreslås ett
bemyndigande att förordna om skyldighet att ersätta tiUsynsmyndighet dess
kostnader för provtagnmg och imdersökning av prov i den mån kostnaderna har
varit skäligen påkallade. I förslaget har inte tagits upp någon motsvarighet
tiU bestämmelseraa i 59 § fjärde stycket arbetarskyddslagen och 24 § sista
stycket arbetarskyddskungörelsen om skyldighet att betala kostnader för sådan
av arbetsgivare, tiUverkare, försäljare eUer upplåtare verkstäUd undersökning
som har påkaUats av tillsynsmyndighet. Sådan skyldighet följer av det allmänna
ansvar som arbetsgivare och leverantörer har enUgt lagförslaget.
Besiktnmgsläkare har enligt 50 § tredje stycket
arbetarskyddslagen samma rätt tiU tillträde och undersökning på arbetsstäUe som
tUlsynsmyndighet. Besiktningsläkarsystemet föreslås avskaffat, se avsnitt
20.5.6 och 20.7.4, och någon motsvarighet till nämnda stycke har inte tagits
upp i lagförslaget.
6 §
Möjlighet finns enligt 7 a § tredje stycket
arbetarskyddslagen för yrkesinspektionen att besluta vem som skaU ha
samordningsansvaret på gemensarat arbetsställe, om överenskoramelse därom ej
har träffats. Förevarande paragraf ersätter nämnda bestämmelse men innebär vidgade
befogenheter för yrkesinspektionen, se avsnitt 20.4.6 och kommentaren vid 3
kap. 6 och 7 §§ lagförslaget. TUl beslut enligt paragrafen kan
yrkesinspektionen knyta föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 §
lagförslaget.
7 ä
Paragrafen innehåller bestämmelser om
yrkesinspektionens möjligheter att meddela föreläggande eller förbud för att i
det enskUda fallet säkra efterlevnaden av arbetsmiljölagen. Med avseende på
arbetsgivare motsvarar paragrafen 53 § första och andra styckena samt 54 och 55
§§ arbetarskyddslagen. Vissa motsvarigheter tUl paragrafens bestämmelser
beträffande övriga skyddsansvariga finns i 53 a § andra stycket samt 56 och 57
§§ arbetarskyddslagen. Möjligheten för tiUsynsmyndighet att enligt 59 §
arbetarskyddslagen sätta ut vite vid anmodan om undersökning motsvaras av en
allmän befogenhet enligt förevarande paragraf att förena föreläggande eUer
förbud med vite.
Förevarande paragraf har behandlats främst i
avsnitt 20.10. Där har framhållits att termen föreskrift inte bör användas när
det gäUer ingripande i enskUda faU.
Förslaget ger yrkesinspektionen möjlighet att med
stöd av paragrafen rikta föreläggande eller förbud mot alla dem sora har
skyddsansvar enligt 3 kap. 210 § eUer 7 kap. 6 § lagförslaget. I
arbetsmiljölagens primära syfte att vara ett skydd för de anstäUda mot risker i
arbetet ligger dock att bestämmelsen avses i första hand kunna tiUämpas mot
ar-
Prop.
1976/77:149 422
betsgivare.
Endast när särskUda omständigheter påkallar det bör en tUl lärapning genteraot
ensamföretagare eller arbetstagare kunna aktualiseras. Här kan vidare noteras
att yrkesinspektionen kan meddela erforderligt föreläggande eller förbud
enligt förevarande paragraf, ora samordningsansvar som avses i 3 kap. 7 §
eller 7 kap. 6 § lagförslaget försummas eUer ora den samordnmgsansvariges
anvisningar inte följs av dem som är sysselsatta på gemensamt arbetsställe.
Allmänna skyldigheter enligt 3 kap. lagförslaget
föreligger även enligt 1 och 11 §§. 1 § avser arbetsgivares och arbetstagares
skyldighet att saraverka enligt de närmare regler sora finns i 6 kap.
lagförslaget. Yrkesinspektionens tiUsyn bör uiriktas på att fräraja lokal
skyddsverksamhet, men inspektionen har på motsvarande sätt som enligt
arbetarskyddslagen inte befogenhet att ingripa raed tvångsraedel för att
trygga efterlevnaden av samverkansreglerna. Beträffande 3 kap. 11 § hänvisas
till 7 kap. 8 och 9 §§ lagförslaget.
I 3 kap. 18 § lagförslaget ges ramen för läkares
skyldigheter enligt arbetsmUjölagen. Lagförslaget avses inte ge
tiUsynsmyndigheteraa möjUghet att ingripa med tvångsmedel på denna punkt.
Läkares ansvar regleras i särskilda författningar.
Enligt gällande arbetarskyddslagstiftning är det
endast arbetarskydds-styrelsen som har raöjlighet att besluta om åtgärder mot
leverantörer. Med den förstärkning som har skett av yrkesinspektionens
organisation bör numera även inspektionen kunna ingripa mot leverantörer av
bristfälliga tekniska anordningar. Av yrkesinspektionens regionala uppbyggnad
följer att dess ingripanden i praktiken bör begränsas tUl frågor som ej har
räckvidd utanför distriktet. Det kan härvid gäUa t. ex. försäljning av
begagnade raaskiner sora inte uppfyUer gällande skyddsföreskrifter.
Motsvarande synpunkter kan läggas på ingripanden mot överlåtelser av kemiska
produkter. I allraänhet torde det här vara fråga ora hantering där ingripande
bör ske centralt från arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsen får ge närraare anvisningar
i dessa avseenden.
Som har påpekats i avsnitt 20.10 har
yrkesinspektionens befogenheter i förhåUande tiU gällande rätt utvidgats att
gälla även raeddelande av beslut med avseende på arbetstiden.
I avsnitt 20.4.7 (tekniska anordningar), 20.5.4
(anmälan om planerad åtgärd) och 20.10 har framhållits att förevarande paragraf
i förhåUande tUl dess motsvarigheter i arbetarskyddslagen har utvidgats även så
tUl vida, att tiUsynsmyndighet i varje läge kan meddela de förelägganden eller
förbud som behövs för att säkra efterlevnaden av arbetsmUjölagstiftningen. Vid
tiden för ingripande behöver sålunda ännu inte ha inträtt missförhållande i
skyddshänseende. Det räcker att myndigheten på grund av inkommen anmälan eUer
eljest anser behov föreligga att ingripa med föreläggande eUer förbud i
förebyggande syfte.
Enligt paragrafens andra stycke kan vite sättas ut
vid meddelande av föreläggande eller förbud. Denna vitesmöjlighet, som infördes
genom
Prop.
1976/77:149 423
1973
års ändringar i arbetarskyddslagen, har fått särskUd betydelse i sådana faU då
yrkesinspektionen tidigare haft svårt att genomdriva sin uppfattning. En
väsentlig fördel med vitet är att det kan bestämmas tiU högre belopp än vad som
normalt döms ut i form av dagsböter. Vidare kan vite tUl skUlnad mot straff
riktas även mot juridisk person. Beloppet bör fastställas med tanke på hur
aUvarligt man ser på en överträdelse och med hänsyn tUl vad som kan anses
behövligt för att genomdriva föreläggandet. Det måste vid vitesföreläggande
framstå som uppenbart förmånligare att rätta sig efter påbudet än att riskera
utdömande av vite.
TUl tredje stycket i paragrafen har förts över den
år 1973 i 53 § andra stycket arbetarskyddslagen införda bestämmelsen om
rättelse på arbetsgivarens bekostnad. Som framhölls vid tiUkomsten av
bestämmelsen kan raed hjälp av denna i vissa speciella fall åstadkoramas ett
snabbt resultat av yrkesinspektionens ingripande. Härvid avsågs främst offentliga
myndigheter och kommuner där en fast budget kan vara ett hinder mot att
åtgärder vidtas enligt föreläggande. Om arbetsgivaren inte betalar frivilligt,
kan den som har utfört påkallad åtgärd kräva ersättning inför allmän domstol.
Frågan om arbetsgivaren har varit skyldig att låta utföra åtgärden skaU därvid
i princip ha avgjorts i förvaltningsärendet och kommer aUtså inte under
domstolens bedömande.
I klarhetens intresse har i 7 § fjärde stycket
tagits in en regel om att föreläggande, som avser åtgärd för vilken byggnadslov
krävs enligt byggnadsstadgan, är förfaUet såvitt avser den åtgärden, om
byggnadslov vägras. Gäller föreläggandet även andra åtgärder innebär den
föreslagna regeln att föreläggandet behåUer sin verkan i fråga om dessa
åtgärder. Givetvis kvarstår även meddelat förbud.
8
§
Förevarande paragraf ersätter 46 §, 53 a § första
stycket och 58 § arbetarskyddslagen. Den har behandlats i avsnitt 20.2.2 och
20.4.8 samt i kommentaren tUl 3 kap. 11 § lagförslaget.
Bestämmelsen i 53 a § första stycket
arbetarskyddslagen syftar i första hand på situationer då arbetstagare arbetar
på arbetsstäUe, över vUket den egna arbetsgivaren inte råder, som
distributionsarbetare eller annars som ett led i den verksarahet som bedrivs på
arbetsstäUet. Skyddsobjekt enligt 46 § arbetarskyddslagen är envar som mot
ersättning häratar grus från gmstag e. d. I båda faUen är det fråga om ett
arbetsstäUe som upplåts för annan än egna arbetstagare. Bestämmelsen om
upplåtelse av gmstag synes dessutom väl specieU för att tas upp som en särskUd
föreskrift i arbetsmiljölagen. Det har därför ansetts lärapligt att föra samman
dessa bestämmelser.
Bestämmelsen i 46 § arbetarskyddslagen avser endast
fall då någon mot ersättnmg får hämta grus eller lUoiande. Förevarande paragraf
Prop. 1976/77:149 424
föreslås
gälla oavsett om ersättnmg utgår eUer ej. Det kan samtidigt noteras att härvid
avses upplåtelse för yrkesmässig användning, jämför kommentaren vid 1 kap. 1 §
lagförslaget.
Genom bestämmelsen i 53 a § första stycket
arbetarskyddslagen skyddas arbetstagare som uppehåUer sig på främmande
arbetsstäUe. Som nänmts i avsnitt 20.4.8 omfattar den föreslagna bestämmelsen
som skyddsobjekt även företagare som är sysselsatt på sådant arbetsstäUe.
Liksom 53 a § första stycket arbetarskyddslagen
riktar sig förevarande bestäraraelse enligt sm lydelse mot den som råder över
arbetsställe. Härav torde framgå att avsikten är att fastlägga ett ansvar för
arbetsgivare eller ensamföretagare, som disponerar över ett arbetsställe, men
inte att reglera ansvaret för ägare eller nyttjanderättshavare tUl fastighet.
9
§
Bestämmelsen ersätter 53 § tredje stycket
arbetarskyddslagen men har getts vidgad omfattning. 53 § tredje stycket avser
arbetslokal eller personalrum som har upplåtits tUl arbetsgivare, medan
förevarande paragraf omfattar lokal eller markområde som upplåtits för arbete
eUer sora personalutrymme. AUmän motivering finns i avsnitt 20.4.8. Se även
kommentaren tiU 3 kap. 11 § lagförslaget.
7 kap. 8 § lagförslaget avser skyddsansvar vid
upplåtelse på befintUgt arbetsställe. I faU som avses i förevarande paragraf
bUr lokalen eUer markområdet först genom upplåtelsen ett arbetsstäUe. Bakom
båda bestämraelsema Ugger det förhåUandet att arbetsgivare eller
ensara-företagare inte alltid har hela förfoganderätten över plats där arbete
bedrivs. Upplåtaren kan sålunda ha kvar viss rådighet även i upplåtelsefallen
enligt förevarande paragraf, vilket är anledningen tUl att även här raöjlighet
bör finnas till ingripande i skyddshänseende. Däremot råder han i detta fall
inte över arbetsstället som sådant. Förfoganderätten för upplåtaren får
sålunda antas vara mer eUer mindre begränsad på grund av
nyttjanderättsupplåtelsen. MöjUghet att meddela föreläggande ora att viss
åtgärd skall vidtas har därför inte ansetts böra inrymmas i lagrummet.
Enligt förevarande paragraf kan förbud meddelas för
upplåtare av lokal eller markområde mot vidare upplåtelse. Det är härvid
nödvändigt att ta speciella hänsyn. Det bör sålunda beaktas om den verksamhet
som bedrivs i en upplåten lokal eller på ett upplåtet område avser en
kontinuerlig verksamhet som ligger inom upplåtelseavtalets ram. Vidare bör de
åtgärder sora krävs vara av sådan art att det inte är vederbörande
arbetsgivare eller ensamföretagare utan upplåtaren som har den rådighet över
lokalen eller området som behövs för att kunna verkstäUa dem. Det kan också
vara nödvändigt att beakta att upplåtaren kan behöva ha särskUd tid tUl sitt
förfogande för att kunna vidta avsedda dispositioner.
Prop.
1976/77:149 425
Meddelat förbud kan även gälla upplåtelse under
oförändrade förhållanden till annan arbetsgivare eller ensamföretagare än den
till vilken upplåtelsen först skedde, om upplåtelsen fortfarande avser verksamhet
av samma slag.
10 §
Paragrafen ger arbetarskyddsstyrelsen samma
befogenheter som yrkesinspektionen att ingripa med åtgärd sora avses i 7 kap.
69 §§ lagförslaget. Vissa motsvarigheter till bestäramelsen finns i 53 §
fjärde stycket, 54, 56, 57 och 59 §§ arbetarskyddslagen. Den föreslagna
upp-delnmgen av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesmspektionens befogenheter på
olUca paragrafer motiveras av att ingripanden i de enskUda fallen avses i
första hand ske genom yrkesinspektionens försorg. Detta gäller dock ej generellt
vid ingripanden i överlåtelseledet, se kommentaren vid 7 kap. 7 §
lagförslaget.
11 §
Denna paragraf avser säkerställande av förbud
enligt 710 §§. Den har redan omnämnts i kommentaren tUl 5 §.
PolismjTidighet skall enligt 50 § fjärde stycket
arbetarskyddslagen, sora har förts över till 7 kap. 5 § andra stycket
lagförslaget, lärana arbetarskyddsrayndighet den handräckning som behövs för
tUlsynen. Rikspolisstyrelsen har i skt remissyttrande anfört att
arbetarskyddslagens bestämmelse om polisiär handräckning är oklar. Enligt
rikspolisstyrelsens uppfattning bör åtgärder såsom avstängning av maskiner och
låsning och plombering av lokaler utföras genom tUlsynsmyndighets försorg. Den
polisiära handräckningen bör sålunda begränsas tUl att bereda tillsynsmyndighet
tUlträde till arbetsställe och att garantera myndighetens personal skydd vid
undersöknmg och verkstäUighet.
I förevarande paragraf har uttryckligen reglerats
ordningen i fall då tillsynsmyndighet bedömer att särskild åtgärd behövs för
att säkerställa förbud som har meddelats för att trygga efterlevnaden av
arbetsraUjölagen. Särskilt beslut fömtsatts innan verkställighetsåtgärd kan
vidtas. Praktiska skäl talar för att ågärden verkställs genom sararaa rayndighets
försorg sora har meddelat förbudet. Som verkställare kan utses ijänsteraan mora
myndigheten. Enligt 9 kap. 5 § lagförslaget kan tUlsynsmyndighet förordna att
beslutet skall verkställas omedelbart. Bestämraelsen ora säkerställande av
förbud bör självfaUet bara tUlämpas i fall där det med skäl kan befaras att
förbud, som vunnit laga kraft eller gäller utan hinder av förd klagan, inte kan
upprätthållas på annat sätt.
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan
verkställighetsåtgärd avse förseglmg eller annan avstängning. Förseglmg kan ske
genom sigUlering eller annan tUlslutnmg. Gäller det t. ex. en maskUi kan ibland
avstängning bäst ske genora direkt mgrepp järate anslag. Även sådan åtgärd kan
vidtas med stöd av bestämmelsen. Verkställighetsåtgärden kan rUc-tas mot
anläggning, utrymme eUer anordning. TUlsynsmyndighet får på
Prop. 1976/77:149 426
detta
sätt möjlighet att välja det tiUvägagångssätt som är mest ändamålsenligt för
att säkra förbudet. Gäller det exempelvis ett förbud att använda ett farligt
ämne kan avstängning ske av anordning eUer utrymme för förvaring av ämnet.
Straff för överträdelse av myndighets bud i sådana avseenden föreskrivs i 17
kap. 13 § brottsbalken.
Av 7 kap. 5 § andra stycket lagförslaget följer att
det åligger polismyndigheten att på begäran biträda tUlsynsmyndighet bl. a.
vid genomförande av verkställighetsåtgärd.
12 §
Paragrafen innehåller fullmakt för regeringen att
föreskriva att särskilda avgifter skall utgå i ärende enligt arbetsmUjölagen.
AvgUteraa kan avse t. ex. ansökan, kontroll eller beslut i ärende om
förprövning enligt 3 kap. 12 § lagförslaget. De avgifter som faststäUs med stöd
av bemyndigandet skall framgå av verkställighetsförfattning. En bestäramelse
raed motsvarande lydelse sora förevarande paragraf finns i 15 § lagen ora
hälso- och railjöfarliga varor. Motsvarighet saknas i arbetarskyddslagen.
13 §
Paragrafen innehåller bestäraraelser om
tystnadsplikt och motsvarar 51 § arbetarskyddslagen, som fick sin nuvarande
lydelse vid 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen. Förevarande paragraf har
berörts i avsnitt 20.8.5.
Den som yppar vad han tUl följd av lag eUer annan
författning ät pliktig att hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan
hemlighet, döms enligt 20 kap. 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikt tUl
böter eller fängelse i högst ett år (SFS 1975: 667). För den som av oaktsamhet
begår sådan gärning föreskrivs böter. En tidigare straffbestämmelse i 68 §
arbetarskyddslagen, som anslöt tUl 51 § samma lag, har upphävts (SFS 1975: 695).
Med hänsyn tUl den generella straffbestämraelsen i brottsbalken bör ej heller
arbetsmUjölagen innehålla någon särskUd bestämmelse om straff för den som
bryter raot tystnadsplikt enligt lagen. Det har dock ansetts lämpligt att i 8
kap. 3 § lagförslaget erinra om att straffansvaret för brott raot tystnadsplikt
regleras i brottsbalken.
8
kap. Ansvar
I förhållande till arbetarskyddslagens
ansvarsbestämmelser innehåller lagförslaget ändringar främst så till vida att i
förevarande kapitel finns en relativt omfattande bestäraraelse om straff för
överträdelse av föreskrifter som regeringen eller, efter dess bestänunande,
arbetarskyddsstyrelsen har meddelat med stöd av arbetsmUjölagen. Dessutom
föreslås en bestämmelse om förverkande. Allmän motivering har läranats i avsnitt
20.10.
1 §
Bestämmelse om påföljd för den som underlåter att
följa tiUsynsmyn-dighets påbud i det enskUda faUet finns i 63 §
arbetarskyddslagen. Be-
Prop.
1976/77:149 427
stämmeisen
har förts över tUl förevarande paragraf. 63 § arbetarskyddslagen innehåUer
även en bestämmelse om straff för brott mot föreskrift ora besiktning innan
arbetslokal tas i bmk. Nänmda bestäramelse har motsvarighet i 8 kap. 2 § första
stycket jämfört med 3 kap. 12 § första stycket 1 lagförslaget.
2 §
Paragrafen mnehåller bestämmelser ora direkta
straffpåföljder. Första stycket och andra stycket andra punkten innebär att den
som inte följer föreskrift som har utfärdats med stöd av 3 kap. 1217 §§ eller
5 kap. 2 § andra stycket, 3 § andra stycket eller 4 § lagförslaget kan dömas
till direkt straffpåföljd. Vissa motsvarigheter finns i 63 § arbetarskyddslagen
och 72 § arbetarskyddskungörelsen.
Andra stycket första punkten i förevarande paragraf
ersätter straffbestämmelsen i 62 § arbetarskyddslagen för arbetsgivare som
bryter mot de särskilda bestämmelserna om minderåriga arbetstagare. I
förhällande till arbetarskyddslagen innebär förevarande bestäraraelse den
ändringen att bestäraraelserna ora minderårigas arbetstid inte omedelbart straffsanktioneras
utan är konstmerade på samma sätt som övriga föreskrifter om arbetstiden.
Härvid åsyftas möjligheten att tillgripa förfarande enligt 7 kap. 7 §
lagförslaget. Någon motsvarighet tUl bestämraelsen i 62 § andra stycket
arbetarskyddslagen om straff för vårdnadshavare i vissa fall har inte tagits
upp i lagförslaget.
I paragrafens andra stycke tredje punkten finns en
straffbestäramelse för den som lämnar oriktig uppgUt tiU tUlsynsmyndighet vid
fuUgörande av upplysningsskyldighet enligt 7 kap. 3 eUer 4 § lagförslaget.
Bestämmelsen ersätter 65 § i arbetarskyddslagen. TUI skUlnad från den paragrafen
avser förevarande bestämmelse även oaktsamhet. Samtidigt framhålls emellertid
genom den föreslagna straffbestämraelsen att den oriktiga uppgUten skall gälla
förhållande av betydelse för tillsynen.
Andra stycket fjärde punkten innehåUer en
straffbestämmelse för den som tar bort eller sätter ur bruk skyddsanordning. I
67 § arbetarskyddslagen finns en liknande bestämmelse.
3 §
Se
kommentaren vid 7 kap. 13 § lagförslaget.
4 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om
förverkandepåföljd. Den saknar motsvarighet i arbetarskyddslagen. TUl den
allmänna motiveringen i avsnitt 20.10 kan fogas ett konstaterande att det inte
har ansetts nödvändigt att i bestämmelsen särskUt nämna emballage och liknande,
eftersom en naturlig tolkning av en förverkandebestämmelse numera anses leda
till att bestämmelsen omfattar även embaUage (jämför prop. 1968: 79 s. 58).
Vidare bör observeras att enUgt paragrafens konstruktion förverkande ej kan
ske i anslutning tUl utdömande av vite..
Prop. 1976/77:149 428
9 kap. Fullföljd av talan Fullföljdsförfarandet
enligt lagförslaget har behandlats i avsnitt 20.11.
1 §
I paragrafen föreskrivs om fuUföljd av talan mot
beslut av yrkesinspektionen. Paragrafen motsvarar 61 § arbetarskyddslagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talan mot
beslut av arbetarskyddsstyrelsen. Första och andra styckena av paragrafen har
viss motsvarighet i 73 § arbetarskyddslagen.
Enligt första stycket av förevarande paragraf får
talan inte föras mot arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som avser dispens
från arbetstidsbestämmelsema för minderårig eUer medgivande att utse regionalt
skyddsombud. Detsamma gäller i ärende om medgivande att anlita minderårig till
visst arbete. Enligt 5 kap. 2 § andra stycket resp. 3 § andra stycket
lagförslaget kan regeringen eller, efter dess bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen meddela särskUd föreskrift om undantag från den
föreslagna minimiåldersregeln eller om viUkor för eller förbud mot att anlita
minderårig tUl farligt arbete. Bestämmelsen om begränsning av talerätten i
ärende om medgivande att anlita rainderårig tiU visst arbete avser fall då
beslut har raeddelats angående tillärapningen av sådan särskild föreskrift.
Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut i särskilt faU
dvs. beslut sora ej gäller till allraän efterrättelse kan enligt förslaget
talan i övrigt föras hos regeringen. Detta föreskrivs i paragrafens andra stycke.
Motsvarande bestämmelse i 73 § arbetarskyddslagen infördes genom 1973 års
ändringar. Tidigare överklagades arbetarskyddsstyrelsens beslut i särskilt fall
om förbud, föreläggande eller föreskrift hos kammarrätten.
I tredje stycket av förevarande paragraf har
införts en bestämmelse att talan inte får föras mot arbetarskyddsstyrelsens
beslut av norraraässig karaktär. Bestämmelsen saknar motsvarighet i
arbetarskyddslagen. Utom till avsnitt 20.11 kan hänvisas tUl uttalandena i
avsnitt 20.9 om arbetarskyddsstyrelsens författningsverksamhet.
3 §
Paragrafen föreskriver viss talerätt för
skyddsombud eller facklig organisation mot beslut enligt arbetsmiljölagen.
Någon motsvarighet finns inte i arbetarskyddslagen.
Bestämmelserna om talerätt ger i och för sig inte
partsstäUning. Enligt förvaltningslagen (1971: 290, ändrad senast 1975: 672)
är myndighet skyldig att bereda part tUlfälle att yttra sig över handlingarna i
ärende (15 §) och att självmant underrätta part om innehåUet i beslut varigenom
ärendet avgörs (18 § första stycket). Dessa bestämmelser bUr emeUertid
tillämpliga i förhåUande till skyddsombud eller fackUg organisation först sedan
ombudet eller organisationen har inträtt som part enUgt förevarande paragraf.
Prop. 1976/77:149 429
Vad gäller arbetsgivarens besvärsrätt i ärende
enligt arbetsmUjölagen torde någon tvekan i allmänhet inte behöva uppstå om att
vederbörande arbetsgivare har rätt att fullfölja talan mot beslut som avser
visst arbetsstäUe, Det kan dock finnas behov av vissa klarlägganden vad gäller
arbetsgivares ställning i ärenden som avses i det följande.
När
yrkesinspektionen medger facklig organisation att utse regionalt skyddsombud
skall beslutet hänföras till särskilda arbetsställen. Samtycke krävs härvid inte
av arbetsgivare och mte heller finns föreskrift om hans hörande i ärendet. Den
fackliga organisationen kan därefter med stöd av beslutet utse ett regionalt
skyddsombud. Befogenheter som skyddsombud får ombudet sedan arbetsgivaren har
underrättats om valet enligt 6 kap. 14 § lagförslaget. Dessa är för övrigt i
princip de-samraa sora för skyddsombud som utses bland arbetstagama på arbetsställe
där uppdraget skall fuUgöras. Arbetsgivaren kan mot denna bakgmnd inte anses
ha sådant intresse i ärende om medgivande att utse regionalt skyddsombud att
han utan vidare skall behandlas som part. I och med att myndighetsprövning sker
av förhåUande sora angår ho-nora bör han dock vid handläggningen kunna på eget
initiativ inträda sora part och tillföra ärendet de uppgifter han anser vara av
betydelse. Av samma skäl bör besvärsrätt tUlkomma honom. De tidigare nämnda
bestämmelserna i 15 och 18 §§ förvaltningslagen bUr i ärende om medgivande att
utse regionalt skyddsombud tiUämpliga i förhållande tiU arbetsgivaren först
sedan han har inträtt som part.
4 §
Paragrafen handlar om underställning tiU regeringen
av fråga som är av särskUd betydelse, innan arbetarskyddsstyrelsen meddelar
beslut i ärendet. Motsvarighet saknas i arbetarskyddslagen. Motivering har
fömtom i avsnitt 20.11 lämnats i avsnitt 20.9.
5 §
Vid 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen
infördes i 70 § en aUmän befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen att meddela beslut som får rättsliga verknmgar utan hinder
av att det ej har vunnit laga kraft. Bestämmelsen har förts över tiU
förevarande paragraf.
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser ArbetsmUjölagen föreslås träda i kraft den 1 juli
1978. Den föreslagna lagen ersätter arbetarskyddslagen. Denna lag bör
följaktligen, med vissa i det följande näranda undantag, upphöra att gälla
samtidigt som den nya lagen träder i kraft. Som närraare har raotiverats i
avsnitt 20.12.2 bör även skogsförläggningslagen då upphävas. Första stycket
första meningen av övergångsbestämmelserna innehåUer föreskrifter i dessa
avseenden. Med stöd av arbetarskyddslagen har utfärdats bl. a. kungörelsen om
Prop. 1976/77:149 430
förbud
att använda arbetstagare tUl raålningsarbete med blyfärg, kungörelsen om
läkarundersökning och läkarbesiktning tiU förebyggande av vissa
yrkessjukdoraar, kungörelsen om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid
tillverkning av läderskodon och kungörelsen om förbud att använda minderårig
till vissa arbeten. I avbidan på att med stöd av arbetsmUjölagen föreskrifter
hmner raeddelas som motsvarar dessa kungörelser bör de bestämmelser i
arbetarskyddslagen, enligt vUka kungö-relsema har utfärdats, fortfarande gälla.
Detta har angetts i första stycket andra meningen av övergångsbestämmelseraa.
Det erinras om att gäUande förbud att anlita
minderårig till underjordsarbete i gmva, stenbrott eUer på jämförUg
arbetsplats fiims inskrivet i 25 § arbetarskyddslagen och inte har tagits upp
i kungörelsen om förbud att använda minderårig tiU vissa arbeten. I avsnitt
20.7.3 har framhållits att föreskrifter, som meddelas med stöd av 5 kap. 3 §
andra stycket lagförslaget, bör kunna omfatta även en motsvarighet tiU förbudet
att anlita minderårig tUl underjordsarbete i gruva e. d. Hinder synes inte
möta att föreskrifter enligt den nya lagen meddelas redan före den 1 juli 1978
att gäUa fr. o. ra. nänmda dag (jämför prop. 1964:156 s. 118).
Arbetarskyddsstyrelsen kan enligt 8 a § tredje
stycket och 45 § andra och tredje styckena arbetarskyddslagen meddela föreskrifter
ora besiktning av arbetslokaler och om tekniska anordningar. De föreskrifter
som har meddelats kan av praktiska skäl först efter hand ersättas raed föreskrifter
enligt den nya lagstiftningen. Frågan har berörts i avsnitt 20.2.10. Mot denna
bakgmnd har i andra stycket första meningen av övergångsbestämmelserna tagits
in en bestäraraelse av innebörd att sådana vid arbetsmUjölagens ikraftträdande
gällande föreskrifter skall gälla tills annat beslutas. Föreskrifterna skaU vid
tUlämpningen av arbetsmiljölagen anses ha meddelats enligt denna. Det sagda
bör dock inte få tUl följd att direkt straffsanktion enligt straffbestämraelse
i arbetsmUjölagen blir tUlämplig i fråga om föreskrift sora har meddelats med
stöd av arbetarskyddslagen och som därvid inte har varit försedd med direkt
straffsanktion. Andra stycket andra meningen av övergångsbestämmelserna ger
uttryck för detta.
De föreskrifter, som arbetarskyddsstyrelsen har
meddelat enligt nämnda bestäraraelser i arbetarskyddslagen, har utforraats för
att gälla inora arbetarskyddslagens tillämpnmgsområde. Sora har framhållits i
avsnitt 20.2.10 behövs ytterligare överväganden innan dessa föreskrifter kan
tUlämpas inom det vidare område som arbetsmUjölagen föreslås täcka. I andra
stycket första meningen av övergångsbestämraelsema har därför även angetts att
föreskriftema skall gälla endast inora hittUlsvarande område.
I avbidan på att en anpassning hinner ske efter
arbetsmUjölagen bör vidare de råd och anvisningar sora arbetarskyddsstyrelsen
har meddelat med stöd av arbetarskyddslagen gälla inom deras hittiUsvarande
till-lärapningsoraråde tUl ledning vid tiUärapnmgen av den nya lagen. Andra
Prop.
1976/77:149 431
stycket
första meningen av övergångsbestämmelseraa irmehåller bestämraelser även i
detta avseende.
Det förhåller sig ofta så, att
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, råd och anvisningar enligt vad sora
beslutas vid meddelandet träder i kraft först vid viss senare tidpunkt. Man
kan därför anta att det vid arbetsmUjölagens ikraftträdande kommer att
föreligga ett antal regler sora har beslutats med stöd av arbetarskyddslagen
men som ännu inte har trätt i kraft. Samma betraktelsesätt bör därvid tUlämpas
som i fråga ora de regler som gäller vid arbetsmUjölagens ikraftträdande. En bestämmelse
härom har föreslagits i tredje stycket.
Motsvarande övervägande som här har skett
beträffande föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har meddelat enligt
arbetarskyddslagen torde vid arbetarskyddskungörelsens upphävande få göras i
fråga om föreskrifter som styrelsen har meddelat enligt kungörelsen. I båda
fallen förutsätts att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter enligt den äldre lagstiftningen
efter hand ersätts med föreskrifter som raeddelas raed stöd av den nya lagstiftningen.
Enligt 72 § arbetarskyddslagen kan
arbetarskyddsstyrelsen överlämna åt yrkesinspektionen att i enlighet med de
närmare föreskrifter styrelsen utfärdar medge undantag från vissa
nunimiåldersregler i lagen. Lagförslaget har i detta avseende en annan
uppläggning än arbetarskyddslagen. Enligt 5 kap. 2 § andra stycket första
meningen lagförslaget får minderårig anlitas tiU lätt arbete sora inte är
ägnat att inverka menligt på hans hälsa, utveckling eller skolgång. I avsnitt
20.7.2 har fömtsatts att arbetarskyddsstyrelsen raed stöd av bemyndigande i 5
kap. 2 § andra stycket andra meningen lagförslaget meddelar närmare
föreskrifter om vilka slag av arbeten som här avses samt beträffande de villkor
sora skall gälla för arbetets bedrivande. Sådant bemyndigande avses, som har
nänmts i specialmotiveringen tUl 5 kap. 2 §, innefatta raöjlighet att låta
yrkesinspektionen meddela de individueUa dispenser som kan krävas. De
föreskrifter, sora arbetarskyddsstyrelsen har raeddelat enligt 72 §
arbetarskyddslagen, torde sålunda vid arbetsmUjölagens ikraftträdande få
ersättas med föreskrifter som meddelas med stöd av 5 kap. 2 § andra stycket
andra raeningen arbetsmUjölagen. Mot den bakgmnden har någon särskUd övergångsbestämmelse
inte föreslagits på denna punkt.
En huvudregel i 5 § lagen (1964: 163, ändrad senast
1975: 1396) om införande av brottsbalken säger att straff skaU bestäramas
efter den lag som gällde när gärningen företogs. Med tillämpning av denna regel
skaU överträdelse av föreskrift, föreläggande eller förbud, som i enskUt fall
har meddelats med stöd av arbetarskyddslagen, även efter arbetsmUjölagens
ikraftträdande bedömas enligt ansvarsbestämmelserna i arbetarskyddslagen, om
nämligen gärningen har företagits före den 1 juli 1978. Har däremot gärningen
företagits efter nämnda tidpunkt, bör arbetsmiljölagens ansvarsbestämraelser
bli tUlärapliga. Detta har uttryckts i fjärde stycket av
övergångsbestämmelserna.
Prop. 1976/77:149 432
I femte stycket av övergångsbestämmelseraa har
föreskrivits att hänvisning, som kan finnas i lag eUer författning tUl lagmra
som har ersatts av bestämmelse i arbetsmUjölagen, i stäUet skall avse den nya
bestäm-
22.2
Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Genom 1973 års reform infördes särskUda regler om
byggnadslov för arbetslokal och personalrum. Byggnadsnämnd får sålunda här
bevUja byggnadslov endast om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av
detta framgår att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder
arbetstagarna har fått tUlfälle att yttra sig (56 § 1 mom. andra stycket
byggnadsstadgan). Undantag gäller endast för det faU att det ej är känt för
vUket slag av verksamhet arbetslokalen är avsedd.
I 72 § byggnadsstadgan föreslås en bestämmelse
tiUagd av i huvudsak motsvarande innebörd som 9 kap. 3 § förslaget tUl
arbetsmUjölag. TiU-lägget innebär att skyddsorabud eller, ora sådant ombud ej
finns, fackförening tUlerkänns viss talerätt mot beslut i byggnadslovsärende.
Genora det föreslagna tUlägget i byggnadsstadgan markeras ytterligare nämndens
skyldighet att tUlse att arbetstagarparten har fått tUlfälle att yttra sig i
sådana ärenden. Allmän motivering finns i avsnitt 20.11. Se även vid 9 kap. 3 §
förslaget tUl arbetsmUjölag.
I den allmänna motiveringen har framhållits att
besvärstiden vid talan raot byggnadsnärands beslut är tre veckor från den dag
klaganden får del av beslutet. Det kan därför inträffa att, sedan ett
byggnadsföretag har fullbordats, besvär anförs över byggnadsnärandens beslut
och att byggnadslovet därvid undanröjs. Risken för detta har hittUls i aUt
väsentligt eliramerats genom kravet i 58 § 1 mom. andra stycket byggnadsstadgan
att markägare eller annan sakägare, som har hörts i byggnadslovsärende, och
grannar bevisligen skall underrättas om beslut om byggnadslov. Enligt förslaget
utvidgas kretsen av besvärsberättigade. Det torde med hänsyn härtUl vara
lämpligt att i arbetsmUjöförordningen införs en anmaning till arbetsgivare att
låta bevisligen underrätta huvudskyddsombud eUer, om sådant ombud inte finns,
annat skyddsombud om beslut i ärende rörande byggnadslov som avser arbetslokal
eller personalmm. Anmaningen torde, ora skyddsorabud inte finns, i stäUet få
avse att underrättelse ora beslutet bevisligen skall tiUstäUas arbetstagarorganisation
sora har yttrat sig enligt yrkesmspektionens utlåtande.
23 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen tUl
1.
arbetsmUjölag,
2.
lag om ändrmg i byggnadsstadgan
(1959: 612).
24 Beslut
Regeringen
beslutar i enUghet med föredragandens hemstäUan,
Prop.
1976/77:149 433
Bilaga 1 A rbetsmHjöutredningens lagförslag
Förslag
till Arbetsmiljölag
Enligt riksdagens beslut föreskrives följande, /
kap. Tillämpningsområde
1 §
Denna lag gäller varje verksamhet, i viUcen arbetstagare utför ar
bete för arbetsgivares räkning,
I
de avseenden sora anges i 3 kap, 5 § andra stycket gäller lagen även annan
yrkesmässig verksamhet,
2 §
Vid tillämpning av 2 och 3 kap,, 5 kap, 1 och 3 §§ samt 6, 8, 9
och 10 kap. skaU med arbetstagare likstäUas
1.
värapliktig och annan som
fuUgör i lag föreskriven tjänstgöring,
2.
elev som genomgår utbUdning,
3.
den som under vård i anstalt
utför anvisat arbete.
I
faU sora avses i första stycket skall vad i lagen sägs ora arbetsgivare gälla
den som driver den verksamhet i vilken arbetet utföres.
3 §
Lagen gäller ej
1.
skeppstjänst,
2.
arbete som utföres i
arbetsgivarens hushåll. Bestämmelserna i 4 kap. och 5 kap. 4 § gäUer ej arbete
som utföres
i arbetstagarens hem eller
annars under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren
att vaka över hur arbetet är anordnat.
4 §
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestäm
mer kan meddela särskUda föreskrifter om lagens tillämpning inom
totalförsvaret och utbUdningsområdet.
2
kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet
1 §
ArbetsmUjön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets
natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.
Arbetsförhållandena
skaU anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.
Härvid skall även beaktas möjligheterna att anordna arbetet så att arbetstagare
själv kan påverka sin arbetssituation.
2
§ Arbete skaU planläggas och
anordnas så att det kan utföras i en sund och säker miljö.
3
§ Arbetslokal skaU vara så
utförd och inredd att den är lämplig från arbetsmUjösynpunkt.
Luft-,
ljud- och IjusförhåUanden och övriga arbetshygieniska förhållanden skall vara
tiUfredsställande.
28
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
Prop.
1976/77:149 434
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada
genom fall, ras eller liknande omständighet. Detsamraa gäller i fråga om skada
genom brand, explosion, elektrisk ström eller annat jämförligt förhållande.
4
§ Maskiner, redskap och andra
tekniska anordningar skall vara så beskaffade och placerade och brukas så att
de ger betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.
5
§ Ämne som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall i arbete får användas endast under förhållanden som ger
betryggande säkerhet.
6
§ Kan betryggande skydd mot
ohälsa eller olycksfaU icke nås på annat sätt, skall personlig
skyddsutrustning användas. Denna skall tillhandahållas genom arbetsgivarens
försorg.
7
§ Vid arbetsstäUe skaU J den
utsträckning som föranledes av arbetets art och arbetstagamas behov finnas
utrymmen och anordningar för personUg hygien, förtäring och vila. Detsamraa
gäller utryramen och anordningar för första hjälp vid olycksfall eller sjukdom.
Fordon
för personaltransport skall vara lämpat för ändamålet.
3
kap. Allmänna skyldigheter för arbetsgivare m. fl.
1
§ Arbetsgivare och arbetstagare
skall samverka för att åstadkomraa en god arbetsmiljö.
2
§ Arbetsgivare skall vidtaga
alla de åtgärder sora behövs för att förebygga att arbetstagare utsattes för
ohälsa eller olycksfall. Han skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planlägges
och anordnas så att det skapas en god arbetsmUjö. Lokaler samt maskiner,
redskap, skyddsut-rustnmg och andra tekniska anordningar skaU underhållas väl.
3
§ Arbetsgivare skall se tiU att
arbetstagare får god kännedom om de förhåUanden under vilka arbetet bedrives
och upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren
skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet
vad han har att iakttaga för att undgå riskerna i arbetet.
Arbetsgivare skall beakta den särskilda risk för
ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagare utför arbete ensam.
4 §
Arbetstagare skall medverka till att åstadkomraa en god arbets
miljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanord
ningar och iakttaga den försUctighet i övrigt som behövs för att före
bygga ohälsa eller olycksfall.
Finner arbetstagare att arbete
innebär omedelbar och allvarlig fara för
liv eller hälsa, skall han snarast underrätta företrädare för arbetsgivaren
eUer skyddsorabud. För skada tUl följd av att arbetstagare underlåter att
utföra arbetet i avvaktan på besked ora det skall fortsättas är han fri från
skadeståndsskyldighet.
5 §
Arbetsgivare skall i tillärapliga delar följa denna lag och raed stöd
därav meddelade föreskrifter även i arbete som han själv utför.
Den
som driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd är skyl-
Prop.
1976/77:149 435
dig att följa lagen och med stöd därav meddelade
förskrifter i fråga om teknisk anordning och ämne som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall samt beträffande geraensamt arbetsstäUe.
6
§ När två eller
flera samtidigt driver verksarahet på sararaa arbetsställe skaU de sararåda
och geraensamt verka för att åstadkomma tillfredsstäUande skyddsförhållanden.
7
§ Den som låter
uppföra byggnad eller anläggning (byggherre) är ansvarig för samordning av
åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på gemensamt arbetsställe för
byggnadsverksamhet. Är fast driftsställe gemensarat arbetsställe för flera
verksaraheter har den som råder över arbetsstället motsvarande ansvar. Ansvaret
för samordningen kan överlåtas tUl någon av dem som bedriver arbete på
arbetsstället.
På annat gemensarat arbetsställe än
som avses i första stycket kan överenskommas att en av dera som bedriver arbete
där skall ha ansvaret för samordningen.
Den som har ansvar enligt denna
paragraf skall se till att samordning sker av skyddsåtgärder pä arbetsstället.
Övriga arbetsgivare och de som arbetar där skall följa de anvisningar som han
lämnar i detta syfte.
8
§ Den som
tillverkar, iraporterar, överlåter eller upplåter raaskin, redskap,
skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se tUl att denna erbjuder
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall då den avlämnas för att tagas i
bruk eller utställes tUl försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar sora
behövs för anordningens raontering, användning och skötsel skall raedfölja vid
avläranandet. Anordningen skall vara tydUgt märkt med uppgifter av betydelse
för att förebygga ohälsa och olycksfall.
9
§ Den som
tiUverkar, importerar eller överlåter ämne som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall skall vidtaga de åtgärder sora behövs för att hindra eller raotverka
att ämnet vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet
avlämnas för att tagas i bruk skall de anvisningar medfölja som behövs för
hanteringen. Ämnet skall vara tydligt raärkt raed uppgifter av betydelse för
att förebygga ohälsa och olycksfall.
10
§ Den sora
installerar maskin eller annan teknisk anordning som avses i 8 § skall se tUl
att behövliga skyddsanordningar uppsattes och att övriga skyddsåtgärder som
gäller för installationen vidtages.
11
§ 18 kap. 8 och
9 §§ föreskrives ora skyddsansvar i vissa fall för den som råder över
arbetsställe eller upplåter lokal eller markområde för arbete eller såsom
personalutrymme.
4 kap. Arbetstidens förläggning
1 § Med rast avses i denna lag avbrott i den dagliga
arbetstiden, under vilket arbetstagaren icke är skyldig att stanna kvar på
arbetsstället. Längden och förläggningen av rast skall anges på förhand så noga
som omständighetema medger. Utför arbetstagare arbete under mer än fem timmar i
följd skall rast
Prop. 1976/77:149 436
anordnas.
Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med
hänsyn till arbetsförhållandena.
2
§ Rast får utbytas mot
måltidsuppehåU vid arbetsplatsen, om detta är oundgängligen påkallat raed
hänsyn tUl arbetsförhållandena eller med hänsyn tUl sjukdomsfaU eller annan
händelse som ej kunnat förutses. .Sådant måltidsuppehåll inräknas i
arbetstiden.
3
§ I den utsträckning det är
påkallat med hänsyn till arbetsförhållandena skall utöver raster särskilda
arbetspauser anordnas. Pauserna inräknas i arbetstiden. Deras längd och förläggning
skaU anges på förhand så noga sora omständigheterna medger.
4
§ Kvinna som ammar får ej
vägras ledighet härför.
5
§ Arbetstagare skaU ha behövUg
ledighet för nattvila. Däri skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5.
Avvikelse från första stycket får göras, ora visst
arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild
omständighet måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före klockan 5
eller efter klockan 24.
6 §
Arbetstagare skaU beredas minst trettio timmars samraanhängan-
de ledighet för varje period ora sju dagar. Sådan veckovila skall såvitt
möjligt förläggas till veckoslut.
Undantag från första stycket får göras
tillfälligtvis ora det föranledes av särskilt förhållande sora ej kunnat
förutses.
7 §
Genora kollektivavtal sora på arbetstagarsidan slutits eller god
känts av fackförbund eller motsvarande fackUg organisation får göras
avvikelse från 1 § andra stycket, 5 § första stycket och 6 § första styc
ket. Vidare får genom kollektivavtal i angiven ordning rast utbytas mot
måltidsuppehåll vid arbetsplatsen.
Arbetsgivare, som är bunden av sådant
kollektivavtal, får tillämpa avtalet på arbetstagare som sysselsätts i arbete
som avses raed avtalet även om arbetstagaren ej är raedlera av den avtalsslutande
organisationen på arbetstagarsidan. Detta gäller dock ej arbetstagare sora orafattas
av annat tUlärapligt kollektivavtal.
8 §
Tillsynsrayndighet får medge ytterUgare undantag frän 1 § andra
stycket, 5 § första stycket och 6 § första stycket, om särskilda skäl före
ligger.
5
kap. Minderåriga
1
§ Med minderårig avses i
denna lag den som icke fyllt aderton år.
2
§ Minderårig får icke anlitas
tUl arbete före det kalenderår under vilket han fyUer sexton år eller innan han
fullgjort sin skolplikt.
Utan hinder av första stycket får den som fyllt
tretton år anlitas till lätt arbete som icke är ägnat att inverka menligt på
hans hälsa, utveckling eller skolgång.
Prop.
1976/77:149 437
3
§ Arbetsgivare skall se till
att minderårig arbetstagare icke anlitas till arbete på sätt sora medför risk
för olycksfall eller överansträngning eller annan skadlig inverkan på den
minderåriges hälsa eller utveckling.
4
§ Minderårig får icke anlitas
till arbete mer än nio timmar under dygnet eller fyrtiofem timmar i veckan.
Minderårig arbetstagare skall beredas oavbruten
ledighet från arbetet för nattvila under rainst elva timmar varje dygn. I
ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 5.
Tillsynsmyndighet får medge undantag från första
och andra stycket, om särskilda skäl föranleder därtill.
6
kap. Särskilda föreskrifter
1 §
Ora det är påkaUat från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva
1.
att arbetsprocess, arbetsmetod
eller anläggning avsedd för verksarahet av visst slag får användas endast
efter tiUstånd i angiven ordning,
2.
att raaskin, redskap,
skyddsutrustning eller annan teknisk anordning av visst slag får bmkas eller
avläranas för att tagas i bmk endast efter godkännande i angiven ordning,
3.
att ärane, sora kan föranleda
ohälsa eller olycksfall, får användas endast efter godkännande i angiven
ordning eller att vid användningen skall gälla särskilt vUlkor.
Vid raeddelande av föreskrift enligt första stycket
2 kan fastställas villkor för brukandet. I anslutning till sådan föreskrift kan
ställas krav på monterings- eller bruksanvisning som skall medfölja anordningen
vid avlämnandet. Sora förutsättning för godkännande kan anges särskilt villkor.
Även utan samband med föreskrift enligt första
stycket kan föreskrivas om kontroll, provning eller fortlöpande tillsyn vid
användning av anordning som där avses samt om undersökning av de arbetshygieniska
förhållandena i visst slag av verksamhet.
2
§ Är det av särskUd betydelse
från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen förbjuda användning av arbetsprocess, arbetsmetod,
anordning eller ämne sora avses i 1 §.
3
§ Medför visst slag av arbete
särskild risk för vissa grupper av arbetstagare kan regeringen eller, efter
regeringens bestäramande, arbetarskyddsstyrelsen meddela förbud mot att dessa
utför arbetet eller föreskriva att särskilt villkor skall gälla.
4
§ Innebär visst slag av arbete
risk för ohälsa eller olycksfaU får regeringen eller, efter regeringens
bestämraande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva om läkarundersöknmg av dera som
sysslsättes eller skall sysselsättas i arbetet. FöreskrUt kan också meddelas
om förbud raot att till arbetet anlita den som vid läkamndersÖkning företett
sjukUghet eller svaghet sora gör honom mottaglig för sådan risk.
5
§ Regermgen eller, efter
regeringens bestämmande, aretarskydds-styrelsen kan meddela särskilda
föreskrifter om
Prop. 1976/77:149 438
1.
arbete som avses i 5 kap. 2 §
andra stycket,
2.
vUlkor för eller förbud raot
att minderårig anlitas till arbete som medför påtaglig risk för olycksfall
eller överansträngning eller annan skadlig inverkan på minderårigs hälsa eller
utveckling.
7
kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare
1
§ I syfte att åstadkomma en god
arbetsmiljö skall arbetsgivare och arbetstagare bedriva en på lärapligt sätt
organiserad skyddsverksamhet.
2
§ På arbetsställe, där minst
fem arbetstagare regelbundet sysselsattes, skall bland arbetstagarna utses ett
eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat arbetsställe,
om arbetsförhållandena påkaUar det. För skyddsorabud bör ersättare utses.
Skyddsorabud utses av lokal fackUg organisation
sora är bunden av kollektivavtal i förhållande tiU arbetsgivaren. Finnes ej
sådan organisation, utses skyddsorabud av arbetstagarna.
För arbetsställe där skyddskoraraitté ej tillsatts
äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkaUar det, medge att lokal avdelning
av fackförbund eller motsvarande förening av arbetstagare utser skyddsorabud
utanför kretsen av arbetstagare (regionalt skyddsombud).
3
§ Finnes vid arbetsställe mer
än ett skyddsombud, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med
uppgift att leda och samordna skyddsorabudens verksamhet.
4
§ Skyddsombud företräder
arbetstagarna i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande
skyddsförhåUanden. I detta syfte skall ombudet inom sitt skyddsområde vaka
över skyddet mot ohälsa och olycksfall och deltaga vid planering av nya eUer
ändrade lokaler, anordnmgar, arbetsprocesser och arbetsmetoder. Arbetsgivare
skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för
skyddsförhållandena inora dennes skyddsoraråde.
Skyddsombud skall söka vinna övriga arbetstagares
medverkan i skyddsarbetet.
Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensarat för
att skyddsombud får erforderlig utbildning.
5
§ Skyddsombud har rätt tUl den
ledighet som fordras för uppdraget. Skyddsombudet har därvid rätt till
bibehållna anställningsförmåner.
6
§ Skyddsombud har rätt att taga
del av de handUngar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av betydelse
för ombudets verksamhet.
7
§ Innebär visst arbete
omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares Uv eller hälsa och kan rättelse
icke genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud
bestämma att arbetet skaU avbrytas i avvaktan på ställningstagande av
yrkesinspektionen.
överträdes förbud som meddelats med stöd av 8 kap.
7 § och som vunnit laga kraft eUer som gäller utan hinder av förd klagan, äger
skyddsombud avbryta arbete som avses med förbudet.
Om det är påkaUat från skyddssynpunkt, kan
skyddsombud i avvaktan på yrkesinspektionens stäUiungstagande avbryta arbete
sora arbetstagare utför ensam.
Prop. 1976/77: 149 439
För skada till följd av åtgärd sora
avses i denna paragraf är skyddsombud fri från ersättningsskyldighet.
8 § Vid arbetsställe, där minst femtio arbetstagare
regelbundet syssel
sattes, skall finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för ar
betsgivaren och arbetstagarna. Skyddskoraraitté skall tillsättas även vid
arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbets
tagarna.
Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna av lokal fack-ng organisation som är bunden av
kollektivavtal i förhällande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation,
utses företrädare av arbetstagarna.
9 § Skyddskommitté skall planera och övervaka
skyddsarbetet inom
arbetsstället. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet
mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsför
hållanden på arbetsstället. I skyddskommitté skall behandlas frågor om
företagshälsovård, frågor ora planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar, arbetsprocesser och arbetsraetoder samt frågor om upp
lysning och utbildning rörande arbetsmiljön.
10 § Skyddsorabud får icke
hindras att fullgöra sina uppgifter.
Skyddsorabud får ej raed anledning av sitt uppdrag ges försärarade
arbetsförhållanden eller anställningsvUUcor. När uppdraget
har upphört skall arbetstagaren vara tillförsäkrad samma eller likvärdiga
arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han ej haft uppdrag som
skyddsombud.
11
§ Bryter
arbetsgivare eller arbetstagare raot vad sora föreskrives i 10 §, skall han
utge ersättning för uppkommen skada. Vid bedömning om och i vad mån det
uppstått skada skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse. Om det raed hänsyn til! skadans storlek eller andra
omständigheter är skäligt, kan skadeståndet jämkas.
12
§ Den som vill
fordra skadestånd enligt 11 § skall underrätta motparten om sitt anspråk inom
fyra månader från det skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling rörande
anspråket påkallats enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt
eUer med stöd av kollektivavtal, skaU talan väckas inom fyra månader efter det
att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inora åtta
raånader från skadans uppkomst.
Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga ora anspråk pä anställningsförmåner enligt 5 §.
Iakttages ej vad som föreskrives i
första och andra styckena, är talan förlorad.
13
§ Mål om
tillärapning av 10 och 11 §§ handlägges enligt lagen (1974: 371) ora
rättegången i arbetstvister. Talan raot arbetstagare prövas av allraän
dorastol.
14
§ Vad som sägs
i 5 § och 1013 §§ äger raotsvarande tillämpning på ledamot av skyddskommitté som
utsetts av facklig organisation eller av arbetstagama.
Prop. 1976/77:149 440
IS
§ Beträffande skyddsombud och ledamot av skyddskommitté, vilka utsetts av
organisation som avses i 2 § andra eller tredje stycket, äger 2 § andra stycket
och 312 §§ lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen motsvarande tUlärapning i den mån deras rättigheter enligt detta
kapitel icke därigenom inskränkes.
8
kap. Tillsyn
1
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av
yrkesinspektionen.
2
§ Det åligger koraraun att
efter sararåd raed yrkesinspektionen utse en eUer flera koraraunala tiUsynsraän
med erforderUg kompetens att biträda yrkesmspektionen vid tillsyn enligt 1 §.
Koraraun skall årligen till yrkesinspektionen
lärana redogörelse för den koraraunala tUlsynens utövande.
Fullgör koramunal tillsynsman ej vad sora åligger
honora och kommer det genom anmälan av yrkesinspektionen eller på annat sätt
tiU kommunens kännedom, skall kommunen vidtaga åtgärder för att åstadkomraa
rättelse.
3 §
Tillsynsrayndighet har rätt att efter anfordran erhålla de upplis-
ningar, handlingar och prov särat påkalla de undersökningar sora behövs
för tillsynen enligt denna lag.
Den som i sin verksamhet använder viss produkt
eller uppdrar åt annan att utföra visst arbete är skyldig att på myndighetens
begäran lämna upplysning om vem som levererat produkten eller utför arbetet.
4
§ Läkare som i sin verksamhet
får kärmedom om sjukdora sora kan ha samband med arbete skaU göra anmälan hos
tiUsynsmyndighet. Det åligger läkare att lärana tUlsynsmyndighet upplysnmgar
och bkräde.
5
§ För tillsyn enligt denna lag
äger tillsynsmyndighet tiUträde till arbetsställe och fär där göra
undersökningar eUer taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Det åligger polismyndighet att lämna den
handräckning sora behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.
Om skyldighet att ersätta tiUsynsmyndighet
kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar regeringen eUer,
efter regeringens bestämraande, arbetarskyddsstyrelsen.
6
§ Finnes ej överenskommelse om
vem som skall ha samordningsansvar sora avses i 3 kap. 7§ andra stycket, kan
yrkesinspektionen föreskriva vera som skall ha sådant ansvar.
7
§ Yrkesinspektionen äger
genteraot den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 210 §§ eller 6 § i detta
kapitel meddela föreläggande, förbud eller föreskrift som behövs för att denna
lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skaU efterlevas.
I beslut om föreläggande, förbud eller föreskrift
kan yrkesmspektionen utsätta vite.
Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åUgger
honora eiUigt föreläggande, får yrkesinspektionen förordna ora rättelse på
hans bekostnad.
Prop.
1976/77:149 441
8
§ Föreligger på arbetsställe
raissförhällande som innebär risk för ohälsa eller olycksfall för någon som
arbetar där, kan yrkesinspektionen rikta föreläggande eller förbud enligt 7 §
mot den som råder över arbetsstället även i fall då denne ej är arbetsgivare i
förhållande till den som utsattes för risken.
9
§ Föreligger missförhållande i
skyddshänseende beträffande lokal eller markområde som upplåtits för arbete
eller såsom personalutrymme, kan yrkesinspektionen meddela förbud enligt 7 §
mot vidare sådan upplåtelse till dess angiven åtgärd vidtagits raed lokalen
eller markområdet.
10
§ Arbetarskyddsstyrelsen äger
utan föregående beslut av yrkesinspektionen förordna om åtgärd som avses i 69
§§.
11
§ Regeringen kan föreskriva att
särskilda avgifter skall tagas ut i ärende enligt denna lag.
12
§ Den som tagit befattning med
tiUsyn enligt denna lag eller utsetts tUl skyddsombud eller ledamot i
skyddskommitté får ej obehörigen yppa eller njttja vad han under uppdraget
eller i tjänsten erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av
betydelse för landets försvar.
Vad
nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ledamot i styrelsen för
lokal facklig organisation med avseende på vad denne erfarit av skyddsombud
eller ledamot i skyddskommitté som utsetts av organisationen.
9
kap. Ansvar
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes
den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande, förbud eller
föreskrift som meddelats honom med stöd av 8 kap. 710 §§. Detta gäller dock ej
om föreläggandet, förbudet eller föreskriften förenats raed vite.
2
§ Den som uppsåtUgen eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 kap. 1 eller 2 §
dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Arbetsgivare,
som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot 5 kap.
2 §
första eller andra stycket eller mot föreskrift som raeddelats med
stöd av 6 kap. 35 §§ dömes till böter.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift vid fullgörande av skyldighet enligt 8 kap. 3 § dömes tUl
böter. TUI samma straff dömes den som utan giltigt skäl uppsåtligen eller av
oaktsamhet tar bort eUer sätter ur bruk skyddsanordning.
3 §
Om ansvar vid överträdelse av 8 kap. 12 § föreskrives i 20 kap.
3
§ brottsbalken.
4
§ Teknisk anordning eller ämne,
som orafattats av förbud enligt 6 kap. 2 § eller 8 kap. 7 § och sora varit
föremål för brott enligt 1 § eller 2 § första stycket i detta kapitel, eUer
värdet därav skall förklaras förverkat, ora det ej är oskäUgt. Detsamma gäller
i fråga ora förbud som arbetarskyddsstyrelsen raeddelat eiUigt 8 kap. 10 §
jämförd med 7 §.
Prop. 1976/77:149 442
10
kap. Fullföljd av talan
1 §
Talan mbot beslut av yrkesmspektionen föres hos arbetarskyddssty
relsen genora besvär.
Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende sora
avses i 5 kap. 4 § eller 7 kap. 2 § tredje stycket får talan ej föras.
Talan mot annat beslut, som arbetarskyddsstyrelsen
meddelat enligt denna lag eller som meddelats med stöd av regeringens
förordnande enligt lagen, föres hos regeringen.
För att tUlvarata arbetstagarnas intresse får talan
föras av huvudskyddsombud eller, om sådant ombud ej finnes, av annat
skyddsombud. Finnes ej skyddsombud, får talan föras av organisation av
arbetstagare i den mån saken rör raedleraraarnas intresse och organisationen
tidigare yttrat sig i ärendet.
2 §
TUlsynsmyndighet äger förordna att dess beslut skall följas utan
hinder av att det överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 då
arbetarskyddslagen (1949: 1) och skogsförläggningslagen (1963: 246) upphör att
gälla.
Förekomraer i lag eller annan författning
hänvisning till eller avses eljest däri lagrum, som ersatts genom bestäraraelse
i den nya lagen, skall denna i stället tiUämpas.
Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter, som
meddelats av arbetarskyddsstyrelsen raed stöd av arbetarskyddslagen eller
skogsförläggningslagen, skaU anses utfärdade enligt motsvarande bestämmelse i
den nya lagen. Därvid skall dock 9 kap. 2 § första och andra styckena arbetsmUjölagen
äga tillämpning endast i fråga om föreskrift som utfärdats raed stöd av 8 a §
tredje stycket arbetarskyddslagen.
I den raån tiUärapningsorarådet för den nya lagen
utvidgats i förhållande tUl arbetarskyddslagen gäller föreskrifter som avses i
tredje stycket endast inora deras hittUlsvarande område intill dess regeringen
eller, efter regeringens bestämraande, arbetarskyddsstyrelsen förordnar annat.
Förslag
till
Förordning
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Regeringen föreskriver i fråga ora byggnadsstadgan
(1959: 612) att 72 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
72 §
Kommunstyrelsen äger på kommunens vägnar överklaga
länsstyrelsens beslut i ärende rörande av byggnadsnämnd antalet förslag tUl
stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning eller ändring därav, såframt ej
klagan på grund av stadgandet i 150 § tredje stycket byggnadslagen är
utesluten, och må även eljest i sådant ärende föra kommunens talan och bevaka
dess rätt.
Mot beslut av byggnadsnämnd, länsstyrelse eUer
kammarrätt i fråga om tUlstånd till nybyggnad eller annan åtgärd i närheten av
befästning, flygplats eller annan anläggning, som avses i 81 § byggnadslagen
eller
Prop.
1976/77:149 443
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
omfattas
av förordnande enligt 82 § sararaa lag, må talan föras av luftfartsverket om
frågan rör civil flygplats, av den i atomenergilagen omnämnda
tUlsynsrayndigheten om frågan rör atomreaktor eller annan atomenergianläggning
samt eljest av överbefälhavaren eller myndighet som denne bestämmer.
Framgår av utlåtande enligt 56 § / mom. andra
stycket att företrädare för arbetstagare yttrat sig över byggnadsföretag äger
huvudskyddsombud eller, om sådant ombud ej finnes, annat skyddsombud föra
talan mot beslut i byggnadslovsärende. Finnes ej skyddsombud, får talan i
stället föras av organisation som yttrat sig enligt utlåtandet.
Denna
förordning träder i kraft den I januari 1978.
Prop. 1976/77:149 444
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1977-05-02
Närvarande:
justitierådet Hult, regeringsrådet Siraonsson, justitierådet Mannerfelt,
justitierådet Welarason.
Regeringen har den 24 mars 1977 på hemställan av
statsrådet Ahlmark beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tUl
1.
arbetsmUjölag,
2.
lag om ändring i
byggnadsstadgan (1959: 612).
Förslagen,
sora finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet före-dragUs av
hovrättsrådet Hans Gullberg. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop.
1976/77:149 445
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeruigssammanträde 1977-05-05
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlraark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson
Föredragande:
statsrådet Ahlmark
Proposition
om arbetsmUjölag, m. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrandei över förslag till
1.
arbetsrailjölag,
2.
lag ora ändring i
byggnadsstadgan (1959: 612). Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat
lagförslagen utan
erinran.
Vidare anför föredraganden följande.
Bidrag
till verksamheten med regionala skyddsombud
I lagrådsreraissen förutskickades att jag vid
färdigstäUande av proposition i ärendet avsåg att behandla bidragssystemet i
fråga om regionala skyddsorabud.
Regeringen
har efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen fastställt bidragsregler för
verksamheten med regionala skyddsombud. Bidrag, som finansieras raed medel från
arbetarskyddsfonden, utgår i princip med 150 kr. per år och arbetsställe för
vilket regionalt skyddsombud varit verksam under rainst ett kalenderkvartal.
I
vissa fall är branschens stmktur sådan att det inte har varit möjligt att
identifiera berörda arbetsstäUen i yrkesinspektionens beslut om medgivande att
utse regionalt skyddsorabud. Det gäller byggnads- och anläggningsverksamhet
samt en stor del av transportområdet. För bidragen gäller i dessa faU specieUa
regler. Särskilda förhåUanden föreligger också inom skogsbruket samt mom
skorstensfejarverksamhet.
Regeringen
beslutar varje år om de medel ur arbetarskyddsfonden som skaU ställas till
förfogande för ändamålet. Bidragen utbetalas av arbetarskyddsstyrelsen årligen
i efterskott efter fraraställning av den fackliga organisationen.
1 Beslut om lagrådsremissen fattat vid
regeringssammanträde den 24 mars 1977.
Prop. 1976/77:149 446
Arbetsrailjöutredningen har funnit att bidragsgivningen
inte bör bygga enbart på hur många arbetställen sora orafattas av regionalt
skyddsombuds verksamhet utan att bidragen bör bestämmas från mera allmänna
utgångspunkter. Utredningen har därför föreslagit en omläggning av
bidragssystemet. Förslaget går ut på att regeringen efter framställningar från
i första hand LO, TCO och SACO/SR årligen fattar beslut om bidrag som avser
kalenderåret efter beslutet. Bidrag bör enligt utredningen förknippas med
vUlkor att verksamhetsberättelse inges viss tid efter det år bidraget avser.
Utredningen har också funnit att nuvarande årliga
bidragsram 12 milj. kr. innebär att alltför begränsade medel ställs till
förfogande för verksamheten och att systemet med regionala skyddsorabud därför
inte fått önskad spridning. EnUgt utredningens uppfattning finns arUedning att
räkna upp raraen betydligt, förslagsvis med 50 % till 18 milj. kr.
LO och TCO tillstyrker den föreslagna omläggnmgen
av bidrags-systeraet. Målsättningen bör enUgt organisationerna vara full
kostnadstäckning. Organisationerna framhåller också att en förändring måste
innebära en förenkling av bidragssystemet. Även arbetarskyddsfonden tillstyrker
utredningens förslag men fäster uppmärksamheten på att den starka ökningen av
fondmedel till de regionala skyddsombudens verk-äamhet medför att en allt
större del av fondens medel binds för fasta kostnader. SAF anför att de begärda
bidragen måste prövas noga i förhållande till den planerade verksamheten. Det
är därför enligt föreningen angeläget att en redovisning lämnas efter varje
anslagsperiods slut.
Även jag vill instämma i behovet av en omläggning
av det nu gällande bidragssystemet. Som arbetsmiljöutredningen funnit medför
systemet bl. a. från rättvisesynpunkt vissa icke önskade effekter. Den främsta
anledningen härtUl är att bidraget har formen av ett schablonbelopp aberoende
av arbetsställets storlek och karaktären av de arbetsmUjöproblem som finns
där. TiU bilden hör också att resekostnaderna för de regionala skyddsombuden
varierar med hänsyn till arbetsställenas geografiska spridning i olika delar
av landet. Nuvarande bidragssystem är ifidare adrainistrativt tungrott.
Utgångspunkten för ett nytt systera bör ;nligt min mening vara att det är de
fackliga organisationerna själva iom bäst känner till hur tillgängliga medel
bör fördelas så att de kommer till bästa möjliga användning.
Jag förordar därför att ett nytt bidragssystem
utformas efter de riktlinjer som angetts av arbetsmiljöutredningen. Beslut om
bidrag bör fattas efter fraraställnmgar från i första hand LO, TCO och
SACO/SR. Har verksamhet med regionala skyddsombud bedrivits av annan självständig
organisation efter medgivande av yrkesinspektionen eUer arbetarskyddsstyrelsen
bör bidrag utgå även tUl sådan organisation. Bidrags-Framställningaraa bör
grundas på uppgifter från de tiU organisationema
Prop. 1976/77:149 447
anslutna
förbunden eller jämförliga sammanslutningar samt redovisa den planerade
verksamheten, antal arbetsstäUen, antal medlemmar där och andra statistiska
uppgifter av intresse vid bidragsberäkningen. Av framstälhiragama bör också
framgå huvuddragen av den tänkta fördelningen mellan förbundsorarådena.
Liksom nu bör bidragen utgå med medel från
arbetarskyddsfonden. Vissa skäl kan enligt mm mening tala för att beslut om
bidrag fattas av fondens styrelse. Detta skuUe underlätta prioriteringen mellan
olika angelägna arbetarskyddsmål som fonden har att stödja. I sararaanhanget
kan dessutora noteras att i fondens styrelse finns representanter för
arbetsraarknadens parter. Ett system, där fondens styrelse fattar beslut om
bidragen, skuUe aUtså jämfört med utredningsförslaget också innebära att
besluten fattas närmare dem som berörs. Jag är emeUertid inte redo att nu ta
ställning i denna fråga utan förordar följande ordning.
Bidragsframställningama bör inges tUl regeringen senast den 1 september före
ingången av det kalenderår sora bidraget avser. Bidragsbeslut fattas därefter
av regeringen och förknippas med viUkor att verksamhetsberättelse inges för
det år bidraget avser. ErforderUga bestämmelser får meddelas av regeringen.
Bidrag efter de nya reglerna bör första gången utgå för verksamhetsåret 1979.
När det gäUer den ekonomiska ramen för bidragen
vill jag anföra följande. För åren 1974 och 1975 har bidrag utgått med 3,0
resp. 9,5 milj. kr. Bidragsbehovet enUgt nu gäUande regler, sora enligt vad jag
tidigare nänmt föratsätter utbetalnmg i efterskott, kan för verksamhetsåret
1976 uppskattas tUl 10 raUj. kr. För 1977 har regermgen anvisat 12 milj. kr.
Beloppet grundar sig på av arbetarskyddsstyrelsen gjorda beräkningar om
omfattningen av verksamheten med regionala skyddsombud. Verksamheten har
sålunda utvecklats avsevärt sedan den startade 1974. En ytterUgare utbyggnad
kan fömtses. Det framstår vidare som klart att nuvarande bidragsbelopp, som i
princip utgör 150 kr. per arbetsställe och år, i många fall inte är tUlräckligt
för att medge en tUlfredsstäUande utveckling av verksamheten med regionala
skyddsorabud. På vissa områden och för vissa verksamheter torde ett högre
belopp erfordras. Jag avser därför att förorda en höjning av bidragsramen tUl
det av arbetsmiljöutredningen föreslagna beloppet om 18 milj. kr. Detta belopp
mnebär en hÖjnmg med 50 % i förhåUande till nu gäUande bidragsrara. En sådan
höjning möjliggör en icke obetydlig Ökning av verksamheten.
Yrkesinspektionens
distriktsindelning
Jag har i lagrådsremissen tagit upp frågan om
yrkesinspektionens arbetsformer och anfört att jag f. n. inte är beredd att
förorda någon allmän översyn i förra av en särskUd utredning. Jag vUl
emellertid understryka att det ankommer på arbetarskyddsstyrelsen som
chefsmyn-
Prop. 1976/77:149 448
dighet
för yrkesinspektionen att noga följa utvecklingen och att kontinuerligt
utvärdera erfarenheterna särat att avge de förslag som föranleds därav.
En särskild fråga i detta sammanhang är
yrkesinspektionens distriktsindelning. Nuvarande indelning trädde i kraft den
1 juli 1974. Den avser 19 distrikt i stället för tidigare elva. Distrikten
följer länsgränserna. Fjorton län bUdar var för sig egna
yrkesinspektionsdistrikt. Dessa är Stockholms, Uppsala, Södetmatttatvds,
Ö?,l«?,ö\.\aÄd'?,, VÖV.ö'{»\ao'?,, Wi\-borgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län. Fem
distrikt omfattar två län vardera. Dessa län är Kronobergs och Blekinge län,
Kalmar och Gotlands län, Malmöhus och Kristianstads län, Göteborgs och Bohus
län och HaUands län samt Västernorrlands och Jämtiands län. Ett lokalkontor
med där stadigvarande placerad personal finns inrättat i Östersund för att med
hänsyn till de stora geografiska avstånden i denna del av landet förbättra
yrkesinspektionens service i Järatiands län.
Utökningen av antalet yrkesinspektionsdistrikt från
tidigare elva till nuvarande 19 skedde för att yrkesmspektionen skall kunna
verka nära arbetsstäUena. Tidigare distriktsindelnmg raedgav mte i önskvärd utsträcknmg
raöjUghet till den kontakt sora eftersträvas. Fler och mindre
yrkesinspektionsdistrikt medför också minskade avstånd mellan yrkesinspektionens
stationeringsorter och arbetsstäUena, varigenom de m-spekterande
tjänsteraännens restid förkortas. Mindre distrikt ger vidare yrkesinspektionen
större möjligheter att följa näringslivets utveckling inom distriktet och att
ha en överblick däröver. Vad jag nu anfört talar för att yrkesinspektionen i
princip bör organiseras och byggas upp länsvis. Härför talar också att ett
stort antal regionala myndigheter och organisationer, som yrkesinspektionen
behöver samarbeta med, är länsorgan.
Man kan eraellertid inte bortse från att det också
finns skäl som talar för relativt stora distrikt och sålunda i vissa fall mot
en uppbyggnad länsvis. Ett moderat arbetarskydd innefattar komplicerade frågor
sora kräver raedverkan av specialister på skUda områden.
Yrkesmspektions-distrikten bör då inte vara mmdre än att de ger ett tiUräckUgt
underlag för att effektivt kunna utnyttja sådana specialister.
Nuvarande distriktsuidelnmg har varit i tUlämpning
ganska kort tid. Arbetsmiljöutredningen avstod av det skälet från att gå ra på
frågan då utredningsförslaget lades fram vid årsskiftet 197576. I nuläget är
er-farenhetema fler. AUtjämt har dock den nya organisationen varit i kraft
relativt kort tid. Jag är därför inte beredd att f. n. ta ställning tUl hur
yrkesinspektionens geografiska uppbyggnad framöver bör utformas.
Riksdagen har under de senaste åren behandlat
motioner med yrkande att Jämtlands län skall bUda ett eget
yrkesinspektionsdistrikt. F. n. bUdar Jämtiands län tillsammans raed
Västernorriands län ett yrkesinspektions-
Prop. 1976/77: 149 449
distrikt
med kansliet förlagt tiU Härnösand och med ett lokalkontor i Östersund.
Socialutskottet fömtsatte i sitt betänkande SoU 1976/77: 22 till 1977 års
riksmöte att regeringen i detta sammanhang tar upp frågan till övervägande.
Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört avser jag
att inhämta regeringens bemyndigande att i särskUd ordning utvärdera
erfarenheterna av nuvarande distriktsindelning och att avge de förslag som
föranleds därav. Rättesnöret i utredningsarbetet bör vara att
distriktsindelnmgen bör vara sådan att goda kontaktraöjligheter erhålls mellan
yrkesinspektionen och arbetslivet. Samtidigt är det angeläget att eftersträva
en organisation som med hänsyn tUl tiUsynsverksamhetens behov av specialister
ger underlag för en tiUräckUgt aUsidig personalsammansättning. Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt.
Information
om arbetsmiljölagen
Arbetsmiljöutredningen har framhåUit att föreslagna
ändringar av lagstiftningen på arbetsmiljöns oraråde är genomgripande och berör
en stor del av befolkningen. En omfattande och väl förberedd informationsinsats
behövs när arbetsmiljölagen träder i kraft för att effektivt sprida kännedom om
den nya lagstiftningen. Utredningen har föreslagit att arbetarskyddsstyrelsen
med hänsyn till sitt aUmänna ansvar för arbetarskyddet får svara för den
statUga informationsinsatsen. Därvid bör styrelsen tiU sig knyta en
referensgmpp med företrädare för arbetsraark-nadsparterna och andra
intressenter. Utredningen har vidare föreslagit att ett belopp ora 6 mUj. kr.
stäUs tiU styrelsens förfogande för ändamålet. Samtidigt fömtsatts att vid
sidan härav insatser på informationsområdet görs av bl. a. arbetsmarknadens
parter.
Utredningens förslag har tiUstyrkts av bl. a. LO,
TCO och arbetarskyddsfonden. EnUgt fonden är det naturligt att parterna själva
utformar huvuddelen av informationen. Fonden är också beredd att ekonomiskt
bidra tUl sådana uiformationsmsatser. Det fömtsatts emeUertid att det görs en
betydande statlig insats för information.
Jag instämmer i vad utredningen har anfört om
behovet av informationsinsatser och vill samtidigt understryka att den nya
lagen liksom nu gällande arbetarskyddslag är en ramlag, vars allmänt hållna
bestäraraelser skall konkretiseras genora av arbetarskyddsstyrelsen utfärdade
föreskrifter. Jag vill erinra ora vad jag tidigare (avsnitt 20.1) anfört ora
att det här är fråga ora en utveckling gradvis där lagstiftningen ger stöd för
myndigheter och arbetsraarknadspartema och för alla dera som på arbetsplatsema
aktivt engagerar sig i arbetsmUjöfrågoraa. Det nu sagda innebär att de
inforrr.ationsinsatser som behövs är av två slag. Ett mera omedelbart
infomationsbehov föreUgger i anslutning tUl den nya lagens ikraftträdande där
det gäUer att översiktligt informera de gmpper som berörs om de viktigaste
nyheterna i förhåUande till nu gällande lag-
29
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 149
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:149 45O
stiftning.
Det finns dämtöver ett mera långsiktigt informationsbehov i takt raed att nya
föreskrifter meddelas med stöd av arbetsmiljölagen och efter hand sora nya
forskningsrön och andra nyheter tillkoraraer.
I fråga om en slaUig mformationsinsats inför
ikraftträdandet av den nya lagen vill jag för riksdagens information anföra
följande. Inom ar-betsraarknadsdeparteraentet planeras en skrift sora fömtora
själva lagen och verkställighetsförordnmgen avses innehåUa en översiktiig
redogörelse för vad den nya lagstiftningen innebär. Den närmare utformningen
och imiktningen av denna information kommer att läggas upp i nära kontakt med
arbetarskyddsrayndigheterna, arbetsmarknadsparterna och andra intressenter.
Av stor betydelse är vidare att genomföra en
informationskampanj i anslutning tiU den nya lagens ikraftträdande. Jag avser
här i första hand åtgärder sora syftar till att sprida kännedom ora att en ny
lagstiftning på arbetsrailjöorarådet skall träda i kraft. Det bör även framgå
vart den intresserade kan vända sig för att få ytterligare information. Här är
arbetarskyddsmyndigheterna och arbetsmarknadsparternas lokala och centrala
organisationer av stor betydelse. Jag ermrar också om att nya grupper, sora
inte avses i gäUande arbetarskyddslag, orafattas av den föreslagna
arbetsmiljölagen. Detta gäUer bl. a. ensamföretagare, värnpliktiga och
skolelever. Det är viktigt att dessa gmpper nås på ett tUlfredsstäUande sätt.
Jag viU också understryka behovet av information på olika invandrarspråk.
Den här åsyftade informationskampanjen bör
genomföras av arbetarskyddsstyrelsen i samarbete raed näranden för
samhällsinformation. Arbetet bör bedrivas i nära samråd med
arbetsmarknadsparterna och andra intressenter. Det ankomraer på
arbetarskyddsstyrelsen att närmare finna ut de lämpliga formeraa för detta
sararåd.
Jag vill betona angelägenheten av att vid sidan av
en statlig informationsinsats ytterligare informationsåtgärder genora partema
på arbetsmarknaden och andra kommer till stånd för att tiUgodose de informationsbehov
som uppkommer när den nya lagstiftnmgen skaU tUlämpas ute i arbetslivet. Inte
minst gäller detta inforraation som är direkt anpassad efter olika
verksamhetsområden och branscher. Jag förutsätter att arbetarskyddsfonden, i
vars uppgifter ingår att stödja informationsinsatser på arbetsrailjöorarådet,
koraraer att beakta detta i sin verksarahet. HärtiU har fonden också förklarat
sig beredd.
Jag avser att i särskUd ordning förorda att 4
railj. kr. ställs till arbetarskyddsstyrelsens förfogande för att genomföra
raformationskam-panjen inför ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Härtill
kommer kostnadema för den informationsskrift som arbetsmarknadsdepartementet
avser att ge ut. För detta ändamål avser regeringen att anvisa 600.000 kr.
De
mera långsiktiga inforraationsinsatser sora jag har berört i det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77: 149 45I
föregående
utgör ett led i arbetarskyddsstyrelsens normala informationsverksamhet. För
budgetåret 1911/1?, avses alt anvisa 2 810 000 kr. för detta ändamål.
Sammanlagt avses sålunda ca 7,4 milj. kr. ställas
till förfogande under budgetåret 1977/78 för information om
arbetsmiljölagstiftningen.
Följdändringar
i annan lagstiftning
Enligt övergångsbestämmelserna till förslaget till
arbetsmiljölag skall hiinvisning, som kan finnas i lag eller författning till
lagmra som har ersatts av bestämmelse i arbetsrailjölagen, i stället avse den
nya bestämmelsen. Samtidigt med de av lagrådet granskade lagförslagen bör emellertid
förslag till lagändringar föreläggas riksdagen i fyra lagar där hänvisning bör
ske till arbetsmiljölagen, nämligen lagen (1932: 55) om vikt-.märkning i vissa
fall av gods sora skall inlastas å fartyg (ändrad senast 1973: 839), allmänna
arbetstidslagen, lagen om arbelarskyddsavgift och lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder.
På motsvarande sätt som föreslås beträffande arbetsmiljölagen
(se avsnitt 20.6.7 och 20.7.5) bör arbetstidslagen utformas så, att möjlighet
öppnas att utan ytterligare lagändring flytta över handläggning av
ar-betslidsärenden från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen. Vidare
bör arbetarskyddsstyrelsens regler för anteckningar om övertid och jourtid,
vilka i arbetstidslagen betecknas som anvisningar, med anpassning till
terminologin i arbetsmiljölagen benämnas föreskrifter. Jag förordar ändring i
arbetstidslagen även på dessa punkter.
I fråga cm lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder gäller f. n. att den, som företräder arbetstagarorganisation och inte
omfattas av förtroendemannalagen, äger sararaa skydd som enligt arbetarskyddslagen
tillkommer skyddsombud. Fömtom motsvarande bestämraelser i arbetsmiljölagen bör
hänvisningen i främjandelagen avse den nya bestämmelsen i arbetsmiljölagen (6
kap. 14 §) att arbetsgivare skall underrättas om val av skyddsorabud.
Föredraganden herastäUer att regeringen föreslår
riksdagen att antaga dels de av lagrådet granskade lagförslagen, dels inora
arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till
3.
lag om ändring i lagen (1932:
55) om viktraärkning i vissa fall av gods sora skall inlastas å fartyg,
4.
lag ora ändring i allraänna
arbetstidslagen (1970: 103),
5.
lag ora ändring i lagen (1971:
282) om arbetarskyddsavgift,
6.
lag ora ändring i lagen (1974:
13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
Regeringen ansluter sig tiU föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposUion föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1976/77: 149 452
Innehåll
Propositionen
..................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1
Lagförslag
1
Arbetsmiljölag ............................................... ..... 4
2
Lag om ändring i
byggnadsstadgan (1959: 612)..... 14
3
Lag om ändring i lagen (1932:
55) om viktmärkning i vissa fall
av
gods som skall inlastas å fartyg ..................... ... 15
4
Lag om ändring i aUraänna
arbetstidslagen (1970: 103) 16
5
Lag om ändring i lagen (1971:
282) om arbetarskyddsavgift .... 18
6
Lag om ändring i lagen
(1974:13) ora vissa anstälhiingsfrärajande åtgärder 18
Utdrag
av regeringsprotokoll den 24 mars 1977
1
Inledning....................................................... ... 19
2
Översikt över gällande
lagstiftning inom arbetarskyddet 22
3
Allmäima synpunkter......................................... 25
3.1
Utrednmgen.............................................. ... 25
3.2
Remissyttrandena....................................... 29
4 Arbetsmiljölagens
tiUämpningsoraråde.................. ... 37
4.1
GäUande bestäraraelser............................... 37
4.2
Utredningen.............................................. 38
4.3
Remissyttrandena....................................... 48
5 Arbetsmiljöns
beskaffenhet................................ 56
5.1
Gällande bestämmelser................................ ... 56
5.2
Utredningen.............................................. 58
5.3
Remissyttrandena...................................... ... 64
6 Gränsvärdesfrågor............................................ ... 72
6.1
Utredningen.............................................. ... 72
6.2
Reraissyttrandena...................................... ... 76
7 Allmänna
skyldigheter för arbetsgivare ra. fl.......... ... 81
7.1
GäUande bestämmelser .............................. 81
7.2
Utredningen.............................................. 82
7.3
Remissyttrandena....................................... ... 89
8 Samordningen
med lagstUtningen om hälso- och mUjöfarUga varor 96
8.1
ÖversUct över innehållet i
lagstiftningen om hälso-och miljöfarliga varor 96
8.2
Utrednmgen.............................................. ... 98
8.3
Reraissyttrandena...................................... 100
9 Förhandsbedömnuig
m.m................................... . 102
9.1
Gällande bestänunelser................................ 102
9.2
Utredningen.............................................. 105
9.3
Reraissyttrandena...................................... 109
10 Företagshälsovård
m.ra 117
10.1
Bakgmnd.................................................. . 117
10.2
Utrednmgen.............................................. 118
10.3
RenUssyttrandena...................................... 119
11 Arbetstidens
fÖrläggnmg 120
11.1
Gällande bestämmelser................................ 120
11.2
Utrednmgen.............................................. . 122
11.3
Remissyttrandena....................................... . 124
Prop. 1976/77: 149 453
12 Minderåriga 128
12.1
Gällande bestämmelser................................ 128
12.2
Utirednmgen.............................................. 131
12.3
Remissyttrandena....................................... 132
13 Lokal
skyddsverksamhet 133
13.1
GäUande bestänunelser............................... .. 133
13.2
Utredningen.............................................. 135
13.3
Remissyttrandena....................................... 138
14 TiUsynsorganisationen 145
14.1.............................................................. Nuvarande
förhållanden 145
14.1.1
Arbetarskyddsstyrelsen........................ 145
14.1.2
Yrkesmspektionen............................... 146
14.1.3
Den aUmänna produktkontrollen............. . 148
14.1.4
Transport av fariigt gods...................... . 149
14.1.5
Tillsyn av hissar.................................. . 150
14.2
Utredningen.............................................. . 151
14.3
Remissyttrandena....................................... 156
15 Sanktionssystem 167
15.1
Gällande bestämmelser................................ 167
15.2
Utredningen.............................................. 168
15.3
Reraissyttrandena...................................... . 170
16 FulUöljd
av talan 174
16.1
Gällande bestämmelser................................ . 174
16.2
Utredningen.............................................. . 174
16.3
Reraissyttrandena...................................... 175
17 ArbetsstäUebegreppet 177
17.1
Utredningen.............................................. 177
17.2
Reraissyttrandena...................................... . 178
18 Förläggningar
i anslutnmg tUl arbetsställe 178
18.1
Gällande bestämmelser................................ 178
18.2
Utrednmgen.............................................. 179
18.3
Remissyttrandena....................................... 181
19 InteraationeUa
konventioner m.m 181
19.1
Utrednmgen.............................................. . 181
19.2
Remissyttrandena....................................... . 183
20 Föredraganden................................................ . 185
20.1
Inledande synpunkter.................................. . 185
20.2
ArbetsmUjölagens
tUlämpnragsonrråde............ . 193
20.2.1
Allmänna utgångspunkter.................... . 193
20.2.2
Arbetsgivare och arbetstagare............. . 194
20.2.3
FaraUjemedlera, ensamföretagare
m.fl... . 197
20.2.4
Elevområdet..................................... . 199
20.2.5
Vårdområdet..................................... . 203
20.2.6
Försvaret......................................... 204
20.2.7
Joniserande strålning.......................... . 210
20.2.8
SärskUda områden............................. . 211
20.2.9
ArbetsraUjölagens tiUärapnrag i
mteraationeUa förhållanden 213
20.2.10
TUlärapningen under ett
övergångsskede . 216
20.3.............................................................. ArbetsmUjöns
beskaffenhet 218
20.3.1
Inledning........................................... . 218
20.3.2
Gnmdläggande bestämraelser................. 220
Prop. 1976/77:149 454
20.3.3
OlUca arbetsmUjöfaktorer..................... 230
20.3.4
Gränsvärden...................................... 241
20.3.5
Möjlighetema till arbete........................ 246
20.4.............................................................. AlUnänna
skyldigheter för arbetsgivare m.fl 250
20.4.1
Inledning........................................... 250
20.4.2
Skyldighet att samverka....................... . 251
20.4.3
Arbetsgivares skyldigheter.................... 252
20.4.4
Arbetstagares skyldigheter................... 258
20.4.5
Företagares eget arbete...................... 261
20.4.6
Gemensamma arbestställen................... . 262
20.4.7
Skyddsansvar för tillverkare
m.fl............ 264
20.4.8
Upplåtare av lokal eUer
markområde m.m. 270
20.5.............................................................. Förhandsbedönming
m.m 272
20.5.1
Allraänna utgångspunkter..................... . 272
20.5.2
Förhandsbedönming vid
nyetablering eUer ändrmg av verksarahet 277
20.5.3
SärskUda föreskrifter för
tillverkare m.fl... . 283
20.5.4
Vissa särskUda föreskrifter för
arbetsgivare m.fl 285
20.5.5
Särskilt angående
arbetarskyddet vid planering av byggnadsverksamhet 295
20.5.6
Läkarundersökningar m.m..................... . 297
20.6.............................................................. Arbetstidens
förläggnmg 300
20.6.1
Alknänna synpunkter........................... 300
20.6.2
Raster.............................................. 304
20.6.3
Pauser.............................................. 305
20.6.4
Ledighet för nattvUa........................... . 307
20.6.5
Ledighet för veckovUa......................... 313
20.6.6
Särskilda föreskrifter............................ . 316
20.6.7
Organisatoriska frågor ra.m................... 317
20.7.............................................................. Minderåriga 318
20.7.1
Inledning........................................... . 318
20.7.2
Mmuniålder........................................ . 320
20.7.3
Farligt arbete..................................... 322
20.7.4
Arbetsbok och läkarkontroll................... 325
20.7.5
Arbetstid och nattvila för
minderåriga..... 326
20.8.............................................................. Lokal
skyddsverksamhet 329
20.8.1
Allmänna synpunkter............................ 329
20.8.2
Saraordning raed
förtroendemarmalagen.. 332
20.8.3
Deltagande i planering.......................... 335
20.8.4
Skyddsorabuds möjlighet att
avbryta arbete 337
20.8.5
Frågor ora informationsrätt
m.ra............ 340
20.8.6
Vissa ytterligare
saraverkansregler......... 343
20.8.7
Anpassnmgsfrågor för vissa
grupper........ 346
20.8.8
Invandrarfrågor.................................. 347
20.9.............................................................. TUlsyn
ra.m 349
20.10
Sanktionssystem m.ra................................ 367
20.11
FuUföljd av talan...................................... 374
20.12
Övriga frågor............................................ 379
20.12.1
ArbetsstäUe.................................... 379
20.12.2
Förläggnmgar i anslutnmg tUl
arbetsstäUe 381
20.12.3
InteraationeUa konventioner
ra.m........ 382
20.12.4
Ikrafttirädande................................. 384
Prop. 1976/77:149 455
21
Upprättade lagförslag....................................... . 384
22
Specialmotivering............................................. . 384
22.1
Förslaget till arbetsmiljölag........................... 384
22.2
Förslaget till lag om ändrmg i
byggnadsstadgan (1959: 612) 432
23
Hemställan...................................................... 432
24
Beslut............................................................ 432
Bilaga 1
Arbetsmiljöutredningens lagförslag............... 433
Utdrag av lagrådets
protokoll den 2 maj 1977............ . 444
Utdrag av
regeringsprotokoll den 5 maj 1977 ........... 445
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770181
Doktrin (9)
- Sabina Hellborg, Sanktionsavgifter enligt arbetstidslagen — konstruktion och tillämpning, SvJT 2025 s. 878, på s. 885 · Fritt tillgänglig
- Fanny Holm, Vem ska skydda politikerna?*, SvJT 2024 s. 421, på s. 430, 431, 433, 437 · Fritt tillgänglig
- Peter Andersson, Krav och resurser i balans: analys av arbetsmiljörättens nya regel mot stress, FT 2021 nr 5 s. 831, på s. 835, 837, 850 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Sabina Hellborg, Tillgång till arbete för personer med psykiska funktionsnedsättningar, SvJT 2021 s. 383, på s. 392 · Fritt tillgänglig
- Anneli Svensson, Från JO. Januari–mars 2019, FT 2019 nr 3 s. 299, på s. 307 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Peter Ramsjö, Skolans arbetsmiljö – något om normkonflikter inom Skolinspektionens tillsynsområde, FT 2018 nr 4 s. 725, på s. 727, 738 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Eskil Nord, Från Högsta förvaltningsdomstolen. Juni–augusti 2016, FT 2016 nr 4 s. 487, på s. 498 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Wiweka Warnling-Nerep, Behövs sanktionsavgifter under 1990-talet? Tillika en kritisk granskning av Åklagarutredningens betänkande (SOU 1992:61), JT 1993/94 nr 4 s. 945, på s. 958
- Michael Bogdan, Den svenska internationella arbetsrättens grunder, SvJT 1979 s. 81, på s. 107, 119 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
503 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (334)
334 kopplingar i 160 dokument.
- Ds 2026:16 Anpassningar av svensk rätt till EU:s maskinförordning om s. 373 · s. 116 om s. 236 · s. 117 om s. 397 i texten
- SOU 2026:57 Akademisk frihet s. 246 · s. 386 i texten
- Prop. 2025/26:185 Tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands s. 172 om s. 213 · s. 172 om s. 215 i texten
- SOU 2026:4 Rektor i fokus s. 76 om s. 373 · s. 365 i texten
- SOU 2025:94 En säkrare utrikesförvaltning s. 120 i texten
Rättsfall (34)
34 kopplingar i 29 dokument.
- RH 2006:30 om s. 373 · om s. 427 ur registret · i texten
- RH 1999:140 om s. 373 ur registret
- Högsta domstolen, mål B 3114-24 i texten
- NJA 2025 s. 1080 »Möbeltransporterna« om s. 316 i texten
- AD 2025 nr 44 om s. 336 i texten
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JO 2019-01-23 dnr 4476-2017 i texten
Doktrin (134)
134 kopplingar i 24 dokument.
- Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 429 om s. 212 · s. 431 om s. 410 · s. 440 om s. 340 · s. 441 om s. 333 · och 36 till i texten
- Steinberg, Skyddsombud i allas intresse, 2004 s. 114 om s. 201 · s. 117 om s. 139 · s. 122 om s. 340 · s. 127 om s. 339 · och 16 till i texten
- Selberg, Arbetsgivarbegreppet och arbetsrättsligt ansvar i komplexa arbetsorganisationer, 2017 s. 369 om s. 189 · s. 369 om s. 192 · s. 369 om s. 194 · s. 372 om s. 38 · och 14 till i texten
- Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 305 om s. 330 · s. 308 om s. 331 · s. 309 om s. 335 · s. 310 om s. 373 · och 11 till i texten
- Lerwall, Könsdiskriminering, 2001 s. 256 om s. 199 · s. 256 om s. 220 · s. 256 om s. 222 · s. 256 om s. 229 · och 1 till i texten