Sök i Ratio Lex

med förslag till bostadsförvaltningslag m.m.

174 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 141 av 174 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:151, med förslag till bostadsförvaltningslag m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 Regeringens proposition

1976/77:151

med
förslag till bostadsförvaltningslag m. m.;

beslutad
den 12 maj 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoil ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar PER AHLMARK

BIRGIT
FRIGGEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag till bostadsförvaltningslag, som skall ersätta
1970 års lag om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Förslaget syftar till
att förbättra samhällets och hyresgästernas möjligheter till ingripande mot
fastighetsägare som missköter sin hyresfastighet. Åtgärder skall kunna vidtas
så snart det visar sig att fastighetsägaren inte förvaltar fastigheten på ett
objektivt godtagbart sätt. Detta innebär att ingripande skall kunna ske på ett
tidigare stadium än enligt nuvarande lagstiftning.

Ingripande
föreslås kunna ske i två former, en mildare kallad förvalt-ningsåläggande och
en strängare kallad tvångsförvaltning. Vid förvalt-ningsåläggande åläggs fastighetsägaren
att inom viss tid lämna över förvaltningen till en av honom själv utsedd
förvaltare. Hyresnämnden skall pröva dels om det ingångna förvaltningsavtalet
har ett sådant innehåll att förvaltningen i fortsättningen kan fungera
tillfredsställande, dels om förvaltaren har behövliga kvalifikationer för
uppdraget.

Tvångsförvaltning
enligt bostadsförvaltningslagen bygger på det nuvarande
tvångsförvaltningsförfarandet men går i flera avseenden längre än detta. Till
skillnad från vad som gäller f. n. kopplas fastighetsägaren så gott som helt
bort från förvaltningen. 1 fråga om medel till förvaltningen föreslås att
förvaltaren i första hand skall hålla sig till den tvångsförvaltade fastigheten
(hyror, lån i fastigheten). Om dessa medel inte räcker, skall fastighetsägaren
vara skyldig att tillskjuta behövliga medel ur sina samtliga tillgångar.
Hyresnämnden skall kunna ålägga fastighetsägaren att betala visst belopp.

Visar
sig tvångsförvaltningen gagnlös föreslås kommunen få möjlighet att lösa fastigheten
under expropriationsliknande former.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978. 1 Riksdagen 1976177. 1
saml. Nr 151

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151

1 Förslag till Bostadsförvaltningsiag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger tillämpning på fastighet där det
finns bostadslägen

het som är uthyrd av fastighetens ägare för annat ändamål än fritidsända

mål och som ej utgör del av hans egen bostad. Fastighet som tillhör staten

eller kommun kan ej bli föremål för ingripande enligt 2 §.

När byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger
bestämmelserna i denna lag om fastighet motsvarande tillämpning på tomträtten.
I fråga om byggnad som annars tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i
tillämpliga delar. Såsom ägare av fastighet anses, när omständigheterna
föranleder det, annan som innehar fastigheten.

2 § Försummar fastighetsägaren vården av fastigheten
eller underlåter

han att vidtaga angelägna åtgärder för att bevara sundhet, ordning och

skick inom fastigheten eller framgår det på annat sätt att han icke förvaltar

fastigheten på ett för de boende godtagbart sätt, får hyresnämnden besluta

om särskild förvaltning av fastigheten.

1 beslut enligt första stycket skall hyresnämnden ålägga
fastighetsägaren att överlämna förvaltningen till särskild förvaltare
(förvaltningsåläggande). Kan det antagas att sådant åläggande ej är
tillräckligt för att uppnå en tillfredsställande förvaltning, skall nämnden i
stället besluta att ställa fastigheten under förvaltning av särskild
förvaltare (tvångsförvaltning).

Om möjlighet att i visst fall ställa fastighet under
tvångsförvaltning enligt denna lag fmns bestämmelser i bostadssaneringslagen
(1973: 531).

Förvaltningsåläggande

3 § 1 förvaltningsåläggande skall bestämmas viss tid
inom vilken fas

tighetsägaren till hyresnämnden skall inge skriftligen upprättat avtal, var

igenom förvaltningen överiämnas till särskild förvaltare.

Om fastighetsägaren behöver anstånd, får hyresnämnden
förlänga den tid som har bestämts för ingivande av förvaltningsavtai. Ansökan
om förlängning skall göras före utgången av den bestämda tiden.

4 § Förvaltningsavtal som avses i 3 § skall slutas för
en tid av minst tre

år. om ej hyresnämnden medger att det får avse kortare tid. Avtalet skall

noggrant ange vad som åligger förvaltaren och skall vara förenat med full

makt för förvaltaren att företräda fastighetsägaren i de angelägenheter som

omfattas av förvaltningsuppdraget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 3

Sökanden
skall beredas tillfälle att yttra sig över förvaltningsavtal som inges till
hyresnämnden. Därefter prövar hyresnämnden om avtalet kan godkännas. Härvid
skall nämnden pröva om förvaltaren har tillräckliga kvalifikationer och om
avtalet innefattar befogenhet för honom att ombesörja förvaltning i den
omfattning som behövs med hänsyn till de brister som har föranlett beslutet om
förvaltningsåläggande.

Vid
behov kan nämnden bereda fastighetsägaren tillfälle att avtala om sådana
ändringar och tillägg i det upprättade avtalet som behövs för att detta skall
kunna godkännas.

5 § Inges icke förvaltningsavtal inom den bestämda
tiden eller kan avtalet icke godkännas, skall hyresnämnden besluta om
tvångsförvaltning eller, om särskilda skäl föreligger, utfärda nytt
förvaltningsåläggande.

6 § Har förvaltningsåläggande meddelats och övergår
fastigheten till ny ägare, förfaller åläggandet.

7 § Ändras godkänt förvaltningsavtal eller sker
avvikelse i förhållande till avtalet, skall förvaltaren genast anmäla detta
till den på vars ansökan förvaltningsåläggandet har meddelats.

Hyresnämnden
skall i beslut om godkännande av förvaltningsavtal erinra förvaltaren om hans
skyldighet enligt första stycket.

TvångsförvaUning

8 §
Beslutar hyresnämnd om tvångsförvaltning, skall nämnden samti

digt utse förvaltare. Till förvaltare skall utses bolag, förening eller annan

som har erforderlig erfarenhet av fastighetsförvaltning.

Hyresnämnden
kan under pågående förvaltning utse ny förvaltare när förhållandena föranleder
det.

9 §
Förvaltaren skall svara för en tillfredsställande skötsel av fastighe

ten. Han skall verka för att de olägenheter som föranlett förvaltningsbeslu

tet undanröjes och att fastigheten genomgår sådan förbättring och moder

nisering som är förenlig med en ändamålsenlig fastighetsförvaltning. Han

skall vara verksam för att skälig avkastning erhålles.

10 § Om det är påkallat av särskilda skäl, får
hyresnämnden meddela föreskrifter för förvaltningen.

11 § Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande
intäkter av fastigheten samt företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter
som rör fastigheten, om ej annat följer av andra och tredje styckena.

Förvaltaren
får ej överlåta fastigheten eller annars förfoga över den så att den helt eller
delvis frånhändes ägaren. Förvaltaren får ej heller på fastighetsägarens
vägnar ingå borgen eller växelförbindelse. Utan hyresnämndens tillstånd får
förvaltaren ej låta inteckna fastigheten eller taga upp lån mot säkerhet i form
av panträtt i fastigheten. 1 övrigt får förvaltaren ingå avtal om kredit
endast om avtalet ej står i missförhållande till de ekonomiska
förutsättningarna för förvaltningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 4

Förvaltaren
kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet med
förvaltningen skall undantas från denna. Hyresnämnden och fastighetsägaren
skall ofördröjligen underrättas om sådant beslut.

12 §
Fastighetsägaren får med hyresnämndens tillstånd taga upp lån

mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten och låta företaga inskrivnings

åtgärd beträffande denna. Även utan sådant tillstånd får fastighetsägaren

låta företaga inskrivningsåtgärd som avses i 20 och 21 kap. jordabalken.

Tillstånd
enligt första stycket får lämnas endast om åtgärden ej försämrar
förutsättningarna för en tillfredsställande fastighetsförvaltning.

13 §
Kan medel till förvaltningen ej i tillräcklig mån erhållas genom lö

pande intäkter eller genom lån, får hyresnämnden, i den mån det finnes

skäligt med hänsyn till fastighetsägarens förhållanden och övriga omstän

digheter, på begäran av förvaltaren ålägga fastighetsägaren att till förvalta

ren utge de ytterligare medel som denne behöver för åtgärd som avses i 9 §.

Överlåtelse
av fastigheten medför icke befrielse från betalningsskyldighet som har ålagts
dessförinnan.

14 § Föreligger ej längre skäl för att ålagd
betalningsskyldighet fullgö-res, får hyresnämnden förordna att beslutet om
betalningsskyldighet icke vidare skall gälla.

15 § Fastighetsägaren är skyldig att i den omfattning
hyresnämnden finner skäligt utge ersättning för utrymme som han själv använder.

Erlägges
ej ersättning enligt första stycket, får hyresnämnden ålägga fastighetsägaren
att avflytta från utrymmet.

På
begäran av fastighetsägaren får hyresnämnden medge denne skäligt uppskov med
avflyttningen.

16 §
Fastighetsägaren är skyldig att lämna förvaltaren de upplysningar

rörande fastigheten som behövs för en tillfredsställande förvaltning.

Hyresnämnden
får kalla fastighetsägaren att inför nämnden under ed lämna upplysningar enligt
första stycket. Därvid skall 36 kap. 6, II, 14. 20
och 21 §§ rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

17 §
Fastighetsägaren är skyldig att tillhandahålla förvaltaren hand

lingar och annat av betydelse för förvaltningen.

Fullgör
fastighetsägaren ej sin skyldighet enligt första stycket, får hyresnämnden vid
vite förelägga honom att fullgöra skyldigheten.

18 §
Hyresnämnden skall inom sex månader från det att beslutet om

tvångsförvaltning trädde i kraft fastställa den tid under vilken förvaltning

en skall pågå. Tiden får bestämmas till högst fem år från det beslutet om

tvångsförvaltning trädde i kraft.

Om
det vid utgången av den för tvångsförvaltningen bestämda tiden fmns skäl att
förvaltningen fortsätter, får hyresnämnden besluta om förlängning av tiden med
högst tre år i sänder.

Föreligger
ej längre skäl för tvångsförvaltning, kan hyresnämnden besluta att förvaltningen
skall upphöra tidigare än som följer av första eller andra stycket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 5

19 § Övergår fastigheten till ny ägare under pågående
förvaltning, gäller beslutet om förvaltning mot den nye ägaren. Denne inträder
i förre ägarens rätt till de medel som förvaltaren har hand om för fastigheten
samt svarar för de förbindelser som förvaltaren ingått.

20 § Förvaltaren skall ofördröjligen underrätta
hyresgäst om att fastigheten har ställts under tvångsförvaltning och om vem
som är förvaltare. Förvaltaren skall också ofördröjligen underrätta hyresgäst
om beslut som avses i 18 §.

Hyresgäst
som har erhållit underrättelse enligt första stycket första meningen kan så
länge förvaltningen pågår icke med befriande verkan betala hyra till annan än
förvaltaren eller den som förvaltaren har anvisat. En erinran härom skall
intagas i underrättelsen.

Förvaltaren
skall också ofördröjligen underrätta borgenär, som har panträtt i fastigheten
och som är känd, om förvaltningen.

21 §
Medel som förvaltaren har hand om för fastigheten skall hållas

skilda från andra medel. De får ej utmätas för annan skuld än sådan som är

hänföriig till tvångsförvaltningen och de ingår ej heller i fastighetsägarens

konkursbo.

Behållna
medel, som ej finnes böra avsättas för förvaltningen, skall utbetalas till
fastighetsägaren. Tvist om vad fastighetsägaren är berättigad att utfå prövas
av hyresnämnden.

22 § Förvaltaren skall
för varje kalenderår inom två månader från

årets utgång lämna skriftlig redovisning till hyresnämnden för sin förvalt

ning. Tillämpar fastighetsägaren brutet räkenskapsår, skall tiden för redo

visningens avlämnande i stället räknas från räkenskapsårets utgång. När

förvaltaren frånträder sitt uppdrag skall redovisning för den gångna delen

av redovisningsperioden lämnas inom två månader från det uppdraget upp

hörde.

Redovisningsskyldigheten
skall fullgöras i enlighet med god redovisningssed. Till den siffermässiga
redovisningen skall fogas förvaltningsberättelse med upplysning om vidtagna
och planerade förvaltningsåtgärder av större vikt och om faslighetens skick.

Avskrift
av redovisningshandlingarna skall av nämnden översändas till fastighetsägaren.
1 den mån nämnden finner lämpligt, skall också sökanden och annan få del av
redovisningen.

Hyresnämnden
skall granska redovisningen och kontrollera att den är godtagbar från
redovisningsmässig synpunkt. Finner nämnden anledning till anmärkning mot
redovisningen, skall fastighetsägaren underrättas härom.

23 § Vill
fastighetsägaren klandra redovisning för viss redovisningspe

riod, skall han inom ett år från det han av hyresnämnden mottog redovis

ningen väcka talan mot förvaltaren vid fastighetsdomstolen.

Åberopas
som grund för klandertalan omständighet som icke hänför sig till viss avlämnad
redovisning, får lalan väckas inom ett år från det fastig-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 6

hetsägaren
mottog redovisning med anledning av alt förvaltarens uppdrag upphörde.

24 § Om fastighetsägaren behöver ta del av
räkenskapsmaterial rörande fastigheten för att kunna fullgöra
uppgiftsskyldighel som åligger honom gentemot det allmänna eller eljest, skall
han efter framställning till hyresnämnden beredas tillfälle till delta enligl
anvisningar som nämnden meddelar.

25 § Förvaltaren har rätt att erhålla skäligt arvode,
som bestämmes av hyresnämnden för vaije kalenderår eller, om särskilda skäl
föreligger, för kortare tid. Arvodet skall utgå ur fastighetens avkastning, i
den mån ej hyresnämnden föreskriver att det skall betalas av fastighetsägaren
personligen.

Om
förvaltaren begär det, skall kommunen förskottera arvode som enligt
hyresnämndens beslut skall betalas av fastighetsägaren personligen.

Det
åligger fastighetsägaren att till kommunen återbetala det förskolte-rade
beloppet jämte ränta därpå enligl 6 § räntelagen (1975: 635) från dagen för
utbetalningen.

26 § När beslut meddelas om tvångsförvaltning eller
när sådant beslut ändras, skall underrättelse genast sändas lill
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträltsboken.
Detsamma gäller när beslut meddelas enligt 18 §.

27 § Tillsyn över tvångsförvaltning utövas av
hyresnämnden.

Inlösen

28
§ Är fastighet ställd under tvångsförvaltning men är förhållandena sådana att
en tillfredsställande förvaltning därvid ej kan uppnås, får kommunen lösa
fastigheten.

Talan
om inlösen skall väckas vid fastighetsdomstolen. I fråga om inlösen gäller i
övrigt expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar, dock med undantag
för 4 kap. 2 §. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen äger
tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år
före det talan väcktes vid domstol.

Övriga
bestämmelser

29 § Ansökan om särskild förvaltning får göras av
kommunen eller av organisation av hyresgäster. Sedan beslut om
tvångsförvaltning har meddelats, skall fråga som rör förvaltningen upptagas
till prövning av hyresnämnden, om sökanden, förvaltaren eller fastighetsägaren
begär det och annat ej är särskilt föreskrivet. Nämnden får också självmant ta
upp fråga som rör förvaltningen, om annat ej följer av särskild bestämmelse.

30 § Ansökan om särskild förvaltning kan riktas mot
den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne har
överlåtit fastighe-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 7

ten
innan ansökan göres.

Överiåles
fasligheten sedan ansökan har gjorts eller föreligger fall som avses i första
stycket, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av atl tvisteföremålet
överlåtes och om tredje mans deltagande i rättegång äga moisvarande
tillämpning.

Om
tvist angående äganderätten är antecknad i fastighelsboken kan ansökan om särskild
förvaltning riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

31 §
Hyresnämndens beslut om tvångsförvaltning länder omedelbart

till efterrättelse. Hyresnämnden kan även i fråga om annat beslut enligt

denna lag förordna all del skall lända lill efterrättelse genast.

Föreligger
särskilda skäl, får hyresnämnden besluta om ivångsförvall-ning och utse
förvaltare för liden till dess slutligt beslut meddelas.

32 § Fråga om påföljd för fastighetsägare som
åsidosätter skyldighet enligt 16 § andra slyckel eller 17 § upptages självmant
av hyresnämnden. Beiräffande böter och vite gäller 9 kap. 8 och 9 §§
rättegångsbalken i tilllämpliga delar.

33 § 1 fråga om förfarandet vid hyresnämnden i ärenden
enligt denna lag finns bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder.

34 § Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag
skall prövas av hyresnämnd föres hos bosladsdomstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till
domstolen.

35 § Bifalles fastighet lägarens lalan i besvärsmål i
vilket kommunen är motpart, kan kommunen åläggas atl ersätta honom hans
rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål i vilket organisation av
hyresgäster är motpart, kan sådan ersättning tillerkännas honom atl betalas av
statsverket. I övrigt gäller i besvärsmål allmänna bestämmelser om
rättegångskostnad i tillämpliga delar.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1978, då lagen (1970:246) om tvångsförvaltning
av bosladsfastighet upphör atl gälla.

Den
nya lagen tillämpas även på ivångsförvaltning som har beslutats enligt lagen
om tvångsförvaltning av bosladsfastighet. Mål eller ärende som vid
ikraftträdandet är anhängigt vid domstol eller hyresnämnd prövas dock enligt
äldre lag.

Bestämmelsen
i 28 § om tillämpningen av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller ej
i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till Lag om
ändring i

bostadssaneringslagen
(1973:531)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrives alt 2 och 14 S§ bostadssaneringslagen (1973: 531) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
S'

Har bostadslägenhet ej den
lägsta standard som kan godtagas, får hyresnämnd på ansökan av kommunen eller
organisation av hyresgäster och under förutsättning som anges i 5 eller 6 §
ålägga faslighetens ägare alt vidtaga åtgärd som behövs för att lägenheten
skall uppnå sådan standard (upp-rustningsåläggande) eller förbjuda atl
lägenheten användes för bostadsändamål (användningsförbud).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Står fastigheten under
förvaltning enligt lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bosladsfastighet,
skall hyresnämnden, i stället för att meddela uppmstningsåläg-gande, föreskriva
alt i förvaltningen skall ingå all vidtaga de upprusl-ningsåtgärder som
nämnden föreskriver. Vad i lagen sägs om upp-rustningsåläggande skall äga motsvarande
tillämpning på sådan föreskrift.

Står fastigheten under
tvångsför

valtning enligt bostadsförvalt

ningslagen ( ), skall hyres

nämnden, i stället för atl meddela

uppmstningsåläggande, föreskriva

all i förvaltningen skall ingå att vid

taga de uppruslningsåtgärder som

nämnden föreskriver. Vad i lagen

sägs om uppmstningsåläggande

skall äga motsvarande tillämpning

på sådan föreskrift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 §

Utför fastighetsägaren ej
åtgärd som föreskrivits i uppmstningsåläggande, får hyresnämnden på ansökan av
kommunen, i stället för alt utsätta vite, besluta att ställa fastigheten
ur\derförvaltning enUgt lagen 11970:246) om ivångsförvaltning av
bostadsfastighet. Meddelas sådant beslut eller ställes eljest fastighet, som
berörs av uppmstningsåläggande, under förvaltning enligt nämnda lag, ingår i
förvaltningen att utföra de med åläggandet avsedda åtgärderna. Därvid skall
bestämmelserna i nämnda lag äga motsvarande tillämpning, dock att hyresnämnden
redan vid förordnandet om Ivångsförvaltning äger tillåta förvaltaren att
upptaga lån och ansöka om inteckning samt att befogenhel enligt 13 § samma
lag skall tillkomma även kommunen. ' Senaste lydelse 1974:821.

Utför fastighetsägaren
ej åtgärd

som föreskrivits i uppmstnings

åläggande, får hyresnämnden på

ansökan av kommunen, i stället för

atl utsätta vite, besluta att ställa

fastigheten under tvångsförvalt

ning enligt bostadsförvaltningsla

gen ( ). Meddelas sådant

beslut eller ställes eljest fastighet,

som berörs av uppmstningsåläg

gande, ur\der tvångsför\'altning en

ligt nämnda lag, ingår i förvaltning

en att utföra de med åläggandet av

sedda åtgärderna. Därvid skall be

stämmelserna i nämnda lag äga

motsvarande tillämpning, dock att

hyresnämnden redan vid förord

nandet om tvångsförvaltning äger

tillåta förvaltaren att låta inteckna

fastigheten och att taga upp lån

mot säkerhet i form av panträtt i

denna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förelägger hyresnämnden nytt vite, skall bestämmas ny tid
inom vilken åtgärden skall ha vidtagits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrives att 4, 16, 23, 27 och 32 §§ saml
rubriken närmast före 16 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder'
skall ha nedan angivna lydelse.

4 §2 Hyresnämnd
som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1.
medla i hyres-
eller bostadsrättslvisl,

2.
pröva tvist om
reparationsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket, skadestånd enligt 12
kap. 24 a §, överiålelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34-36 §§, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal eller
villkor för sådan förlängning enligl 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap.
55 § eller uppskov med avflyttning enligl 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

3.
pröva tvist om
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand
enligt 30 § andra slyckel eller medlemskap enligl 52 §, allt bostadsrättslagen
(1971:479),

4.
pröva fråga om
godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken
eller av beslut som avses i 60 § första slyckel 1 bostadsrättslagen,

5.
vara
skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättslvisl,

6.
pröva
frågor enUgt lagen 6. pröva frågor enligt bostadssa-(1970:246) om
tvångsför\'aUning av neringslagen (1973:531) och bobostadsfastighet
och enligt bo- stadsförvahningslagen ( ), stadssaneringslagen (1973: 531),

7.
pröva frågor
enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område
fastigheten är belägen. Ärende som avses i 9, 17 eller 18 § lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagels
styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen
föres.

Ärende angående tvångsför- Ärende angående bostadssa-

valtning och bostadssane- nering och särskild förvalt-

ring ning

16 § Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 6
skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess
ägare samt sökan-.

' Lagen omtryckt 1974:1090. ' Senaste lydelse 1975:1133.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

dens yrkande och gmndema fördetta. Ansökan i fråga
enligl bostadssaneringslagen skall dessutom vara åtföljd av den utredning i
tekniskt, ekonomiskt eller annat hänseende som behövs för ärendets prövning.

Vad som
föreskrives i 8 S andra-femte styckena äger motsvarande lill-lämpning i fråga
om ansökan som avses i första stycket.

Förhandling skall hällas inför Förhandling skall hållas
inför nämnden, om del ej är uppenbart nämnden, om det ej är uppenbart

all
förhandling ej behövs. Faslighetens ägare kan vid vite föreläggas att inställa
sig till förhandling. Fastighetsägarens utevaro från förhandling / ärende
enligt bosiadssa-neringslagen utgör ej hinder för ärendets prövning.

atl förhandling ej behövs. Faslighetens ägare kan vid
vite föreläggas alt inställa sig till förhandling. Fastighetsägarens utevaro
från förhandling utgör ej hinder för ärendets prövning.

Innan nämnden beslutar om tvångsfön'altning, skall nämnden
bereda kommun, där fastigheten är belägen, tillfälle att lämna förslag på
förvaltare.

Kommunen skall också beredas

tillfälle att yttra sig innan nämn

den beslutar att för\-altarar\'ode

enligt bostadsförvaltningslagen

( ) skall betalas av fastig-

hetsägaren personligen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 § 3

Om
fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken
eller i ärende angående bostadsrätt, tvångsförvaltning eller bostadssanering
eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. finns
bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 17
§ lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 21 §
bostadssaneringslagen (1973:531) samt 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m. m.

Om
fullföljd av lalan mot hyres

nämnds beslut i ärende enligt 12

kap. jordabalken eller i ärende

angående bostadsrätt, bostadssane

ring eUer särskild förvaUning eller i

ärende enligt lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfastighet m.m.

finns bestämmelser i 12 kap. 70 §

jordabalken. 76 § bostadsrättslagen

(1971:479), 21 § bostadssanerings

lagen (1973:531), i4 J bostadsför

valtningslagen ( ) samt

25 § lagen om förvärv av hyresfas

tighet m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mol beslut av hyresnämnd får talan föras särskill, om
nämnden

1. avvisat ansökan som avses 18, 11, 14-16, 16 a eller 16
c §,

2.
avskrivit
ärende enligt 8-10, 16, 16 a eller 16 c §, dock ej när ärendet kan åtempptagas,

3.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4.
utdömt vite
eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet.

' Senaste lydelse 1975:1133.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

II

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskild lalan föres genom besvär hos bosladsdomstolen
inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall
inges lill domstolen.

27 r

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet
och ordning vid domstol äger moisvarande tillämpning vid nämnd. Expert som
avses i 5 § andra slycket denna lag får närvara vid hyresnämndens
överiäggning lill beslut.

Uiöver vad
som följer av 5 kap. I § rättegångsbalken kan hyresnämnd förordna atl
sammanträde för handläggning av ärende enligl I, 9 eller 17 § lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m.m. skall hållas inom stängda dörrar, om det
behövs av hänsyn till privatlivels helgd eller enskilds behöriga ekonomiska
intresse.

Uiöver vad
som följer av 5 kap.

I § rättegångsbalken kan hyres

nämnd förordna all sammanträde

för handläggning av ärende enligl 1.

9 eller 17 § lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfastighet m.m. el

ler enligl II S andra stycket eller

12, 13 eller 16 § bostadsförvall-

ningslagen { ) skall hållas

inom stängda dörrar, om det behövs av hänsyn till
privatlivets helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 §

Föres ej
lalan mol nämnds beslut enligl 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken
eller 13 a § denna lag, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Föres ej lalan mot nämnds beslut

enligl 9 kap. 14 § eller 12 kap.

24 a § jordabalken, 13 a § denna

lag eller 13 eller 15 § eller 25 §

första stycket bosiadsförvallnings-

lagen ( ;, får beslutet verk-

ställas såsom lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med slöd av 31 § första stycket
bostadsförvaltningslagen förordnat att beslut enligl 13 eller 15 § eller 25 §
första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även sådant
beslut, om bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas såsom
lagakraftägande dom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål eller
ärende som är anhängigt vid hyresnämnd vid ikraftträdandet.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives alt 26 a § lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten atl utbekomma allmänna handlingar' skall ha nedan
angivna lydelse.

* Senaste lydelse 1975:1133. ' Lagen omtryckt 1976:611.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 a §

Handling som angår
förvärvstillstånd eller tillstånd till förköp enligt lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m. och som lämnar upplysning om enskilds förhållanden
får icke utan samtycke av den vars förhållanden avses i handlingen lämnas ut
tidigare än tjugo år från handlingens datum, om utlämnande kan leda till skada
för den berörde.

Handling som angår
förvärvslill-

stånd eller tillstånd till förköp enligt

lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m. eller särskild

förvaltning enUgt bosladsförvall-

ningslagen ( ) och som

lämnar
upplysning om enskilds förhållanden får icke ulan samtycke av den vars
förhållanden avses i handlingen lämnas ut tidigare än tjugo år från handlingens
datum, om utlämnande kan leda lill skada för den berörde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första
slyckel gäller ej hyresnämnds eller bostadsdomstolens beslut.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1978.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom
föreskrives att 17 § lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall ha nedan
angivna lydelse.

17
§' Om rättegången gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 52 kap. 3, 5-9,
11 och 12 §§ rättegångsbalken om besvär i hovrätt samt vad som i samma balk
är föreskrivet om tvistemål, allt i den mån ej annat följer av denna lag
eller annan författning.

Uiöver vad som följer av 5
kap. 1 § rättegångsbalken kan bosladsdomstolen förordna att sammanträde för
handläggning av ärende enligt 1,9 eller 17 § lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m. skall hållas inom stängda dörrar, om det behövs av hänsyn
till privatlivets helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse.

Uiöver vad som följer av 5
kap.

1 § rättegångsbalken kan boslads

domstolen förordna att sammanträ

de för handläggning av ärende en

ligt 1,9 eller 17 § lagen (1975:1132)

om förvärv av hyresfastighet m. m.

eller enUgt II § andra stycket eller

12, 13 eller 16 § bostadsförvalt

ningslagen ( ) skall hållas

inom stängda dörrar, om det be

hövs av hänsyn lill privatlivels

helgd
eller enskilds behöriga ekonomiska intresse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.

'
Senaste lydelse 1975:1137.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 13

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus. Turesson. Gustavsson. Anionsson. Mogård,
Olsson. Dahlgren, Åsling. Söder, Troedsson, Ullsten. Burenslam Linder. Wikström,
Johansson. Friggebo.

Föredragande: statsrådet Friggebo

Lagrådsremiss med förslag till bostadsförvaltningslag,
m.m.

1 Inledning

Lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bosladsfastighet
(tvångsför-vallningslagen) (omtryckt 1971:544, ändrad senast 1974:1085) trädde
i kraft den 1 juli 1970. Lagen har setts över av
bostadsförvaltningsut-redningen', som i augusti 1976 har avlämnat betänkandet
(Ds Ju 1976:14) Bostadsförvaltningslag. Betänkandet innehållerbl. a. förslag
till bostadsförvaltningsiag, som skall ersätta tvångsförvaltningslagen.
Förslaget lill bostadsförvaltningsiag bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga I. En av utredningen gjord sammanställning av statistiska
uppgifter om de ivångsförvaltningsärenden som har förekommit under perioden
1970- 1975 bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
bosladsdomstolen, domstolsverket, hyresnämnderna i Stockholm, Malmö och
Örebro, bankinspektionen, riksskatteverket, bostadsslyrelsen. Hyresgästernas
riksförbund. Näringslivels byggnadsdelegation. Svenska kommunförbundet,
Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Landstingsförbundet, Svenska
riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund och
Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska bankföreningen har instämt i det
yttrande som avgetls av Näringslivels byggnadsdelegalion.

' Hovrättslagmannen Ulf Gad. ordförande, direktören Folke
Berg, riksdagsledamöterna Martin Henmark och Lars Henrikson samt advokaten
Gösta Järtelius.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 14

2
Gällande rätt

Genom
tvångsförvaltningslagen, som trädde i kraft den I juli 1970, tillskapades
möjligheter alt gripa in mot sådana fastighetsägare som mera systematiskt
åsidosätter hyresgästernas och samhällets intresse av en rimlig
fastighetsskötsel. Lagen utgör ett komplement lill de allmänna hyresrättsliga
bestämmelserna om lägenhets skick.

Tvångsförvallningslagen
är enligl I § tillämplig på fastighet med bostadslägenhet som är uthyrd av
ägaren och inte utgör del av hans egen bo-siad. Lagen äger tillämpning även på
tomträtt och på byggnad som ligger på annans mark. Fastighet, som ägs av staten
eller av kommun, kan inte ställas under Ivångsförvaltning.

Beslut
om tvångsförvaltning meddelas av hyresnämnd på ansökan av hälsovårdsnämnd,
länsstyrelse eller hyresgästorganisation.

För
ingripande fordras enligt I § dels all ägaren väsentligen försummar vården av
fastigheten eller underlåter att vidta uppenbart angelägna åtgärder för att
bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten, dels att del finns
anledning anta att rättelse inte kommer alt ske.

Förutom
enligt denna bestämmelse i tvångsförvaltningslagen kan beslut om
ivångsförvaltning fattas med stöd av bosladssaneringslagen (1973: 531), som
trädde i kraft den I januari 1974. Förutsättningen fördetta är att
fastighetsägaren har underiåtit all ulföra åtgärd som har föreskrivits av
hyresnämnd i s.k. uppruslningsåläggande. Enligl 14 § bostadssaneringslagen kan
hyresnämnden då på ansökan av kommunen besluta alt ställa fastigheten under
ivångsförvaltning.

Till
förvaltare skall hyresnämnden enligt 2 S tvångsförvallningslagen utse bolag,
förening eller inrättning, som bedriver fastighetsförvaltning, eller annan som
har erfarenhet av sådan förvaltning. Vid val av förvaltare skall i skälig män
avseende fästas vid fastighetsägarens önskemål. Förvaltare kan under pågående
förvaltning entledigas av hyresnämnden när förhållandena föranleder det.

Den
som utses till förvaltare skall svara för atl fastigheten får en tillfredsställande
skötsel. Han skall verka för att de olägenheter som föranlett förvaltningen
undanröjs och att fastigheten genomgår sådana förbättringar och moderniseringar
som kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte. Även genom andra åtgärder skall
han vara verksam för att skälig avkastning erhålls. Förvaltaren skall om
möjligt bereda ägaren lillfälle alt yttra sig om förvaltningsålgärd av vikt.
Hyresnämnden får meddela föreskrifter för förvaltningen, när särskilda skäl
påkallar det. Fastighetsägaren kan också åläggas att lämna bidrag till
förvaltningen för utrymmen som han själv använder (3 §).

Förvaltaren
uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i
övrigl fastighetsägaren i angelägenheter som rör fasligheten och dess
förvaltning. Förvaltarens behörighet är så till vida begränsad

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 15

att
han inle har rätt atl överlåta fasligheten eller på annal sätt förfoga över den
så att den helt eller delvis frånhärids ägaren. Inte heller får han på egen
hand låta inteckna fastigheten eller ta upp lån (4 §).

Även
om fastighet slår under tvångsförvaltning får fastighetsägaren ansöka om
inteckning i fasligheten, ta upp lån mol säkerhet i form av panträtt i
fastigheten och företa annan åtgärd beträffande inteckning, om förvaltaren
samtycker till det. Vägras samtycke, kan hyresnämnden tillåta åtgärden, om
denna inte försämrar förutsättningarna för en tillfredsställande förvaltning.
Angelägenhet som saknar betydelse för förvaltningen kan undantas från denna (5
§).

Finner
förvaltaren atl fastigheten bör genomgå upprustning som måsle finansieras med
andra medel än fastighetens normala avkastning, skall han låta utreda vilka
åtgärder som bör företas, kostnaderna för dem och möjlig-helema att genom
belåning av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel till åtgärderna.
Redogörelse för utredningen med förslag lill åtgärder skall överlämnas till
fastighetsägaren. Vill fastighetsägaren inte medverka till upprustningen, kan
hyresnämnden lämna förvaltaren tillstånd atl genomföra den. Nämnden kan då
tillåta förvaltaren alt la upp lån för åtgärderna och att vid behov ansöka om
inteckning i fasligheten (6 §).

Tvångsförvaltning
pågår normalt i tre år men hyresnämnden kan besluta både om förlängning och om
upphörande i förtid (7 §).

Om
fastigheten övergår till ny ägare under pågående förvaltning, gäller beslutet
om förvaltning mol den nye ägaren. Denne inträder i förre ägarens rätt till
medel som förvaltaren har hand om saml svarar för de förbindelser som
förvaltaren har ingått (8 §).

Förvaltaren
är skyldig all på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten har
ställts under förvaltning. Vidare skall han ofördröjligen undersöka fastighetens
inteckningsförhållanden och underrätta känd borgenär, som har panträtt i
fastigheten, om förvaltningen (9 §).

Förvaltaren
skall hålla fastighetens medel åtskilda. De får inle tas i mät. Överskott skall
betalas ul till fastighetsägaren. Tvist om vad fastighetsägaren är berättigad
att få ut prövas av hyresnämnden (10 §).

Förvaltaren
är skyldig att för varje kalenderår lämna skriftlig redovisning till
fastighetsägaren för sin förvaltning. Redovisningen skall lämnas inom en månad
från årets utgång. Till redovisningen skall fogas berättelse med sammanfattande
uppgifter om vidtagna och planerade åigärder samt om fastighetens skick. Även
beträffande arbeten som fordrat tillskott av andra medel än sådana som influtit
vid den löpande förvaltningen skall förvaltaren lämna särskild berättelse.
Detta skall ske inom en månad från det arbetena slutfördes. Avskrift av de
handlingar som tillställs fastighetsägaren skall sändas till hyresnämnden och
hälsovårdsnämnden. Redovisning kan klandras av fastighetsägaren. Detta sker
genom att fastighetsägaren inom ett år från det han tog emot redovisningen
instämmer förvaltaren lill fastighetsdomstolen (11 §).

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 16

Förvaltarens
arvode bestäms av hyresnämnden för varje kalenderår. Normall utgår arvodet ur
avkastningen men nämnden kan bestämma att del skall betalas av fastighetsägaren
personligen. Förvaltaren har rätt atl begära att kommunen skall förskotlera
arvode som skall betalas av fastighetsägaren (12 §).

Fråga
som enligt tvångsförvaltningslagen skall prövas av hyresnämnd tas upp efter
ansökan av hälsovårdsnämnden, länsstyrelsen, riksorganisation av hyresgäster
eller förening som är ansluten lill sådan riksorganisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheten är belägen. Sedan tvångsförvaltning har beslutats
kan även fastighetsägaren och förvaltaren begära prövning av viss fråga.
Hyresnämnden kan under pågående förvaltning självmant ta upp fråga till
prövning (13 §).

Beslut
om tvångsförvaltning länder lill efterrättelse omedelbart. Beträffande annal
beslut kan hyresnämnden ge förordnande om omedelbar verkställighet. Vid
överprövning av hyresnämnds beslut kan bostadsdomstolen meddela
inhibhionsbeslut. Om synneriiga skäl föreligger, får hyresnämnden meddela
interimistiskt beslut om förvaltning och förvaltare (14 S).

Beslut
om ivångsförvaltning och beslut om förlängning eller upphörande av förvaltning
skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighelsboken eller tomträltsboken (15 §).

Bestämmelser
om förfarandet i hyresnämnden finns i lagen (1973:188, omtryckt 1974:1090) om
arrendenämnder och hyresnämnder (16 §).

Mot
hyresnämnds beslut enligl tvångsförvallningslagen kan talan föras hos
bosladsdomstolen (17 §).

Vinner
fastighetsägare besvärsmål, i vilket länsstyrelsen eller hyresgästorganisation
är motpart, kan bosladsdomstolen tillerkänna honom ersättning av statsverket
för rättegångskostnader. Är hälsovårdsnämnden motpart i besvärsmål kan
fastighetsägaren få sådan ersättning av kommunen. 1 övrigl gäller i bosladsdomstolen
de allmänna reglerna om rättegångskostnad (19 §). Tillsyn över förvaltning
enligt lagen utövas av hyresnämnden (20 §).

3
Utredningen

3.1
Grundläggande frågor

Utredningen
har haft till uppgift atl se över det nuvarande förvaltnings-förfarandet och
att föreslå regler som förbättrar samhällets och hyresgästernas möjligheter
till ingripande mot fastighetsägare som missköter sina hyresfastigheter.

Utredningen
diskuterar inledningsvis olika möjligheter att åstadkomma sådana förbättringar.
En väg är att ersätta det nuvarande tvångsförvaltningsförfarandet med nya
regler om expropriation. En annan är att införa generella bestämmelser om all
den som hyr ut bostäder ål andra skall ha

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 17

prövats och godkänts med avseende på sin lämplighet, dvs.
vnr;i auktoriserad. En tredje utväg är att tillskapa ett effektivare
förvaltningsförfarande. Utredningen
anser atl det inie är möjligt att genom en reform enligt något av de båda förstnämnda alternativen
ersätta tvångsförvaltningslagen. Enligt utredningens uppfattning utgör endast
del sistnämnda alternativet en framkomlig väg för att snabbt och smidigt och
utan särskilda ekonomiska åtaganden från det allmännas sida komma till rätta
med problemen, när brister i en fastighetsförvaltning medför men för
hyresgästerna. Utredningen föreslår därför ett system vilket liksom den
nuvarande tvångsförvalt-ningslagstiftningen bygger på ingripande i fastighetens
förvaltning i de särskilda fall där förvaltningen inte bedrivs på ett
tillfredsställande sätt.

Tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen bör enligt
utredningens mening i stort sett motsvara tvångsförvaltningslagens. Som
huvudregel föreslås atl lagen skall vara tillämplig pä fastighet på vilken
finns bostadslägenhet som är uthyrd av fastighetens ägare för annat ändamål än
fritidsändamål och som inte utgör del av hans egen bostad. Den nya lagen föreslås
i likhet med tvångsförvaltningslagen inte omfatta fastighet som ägs av
bostadsrättsförening, staten eller kommun.

Utredningen anser atl förutsättningarna för ingripande bör
vara mindre restriktiva än enligt tvångsförvallningslagen, så att ingripande
kan ske på ett tidigare stadium än som f. n. är möjligt. Tvångsåtgärder bör
kunna vidtas så snart del visar sig att fastighetsägaren inte förvaltar fastigheten
på ett objektivt godtagbart sätt. I de föreslagna grundrekvisiten uppställs därför
inget krav på all fastighetsägarens försummelse beträffande vården av
fastigheten måste vara "väsentlig". Det krävs inte heller att de
åtgärder för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten som
fastighetsägaren underiäter att vidtaga skall vara "uppenbart"
angelägna. Del nuvarande villkoret att det måste kunna antas att rättelse ej
kommer atl ske har också slopats i utredningens förslag.

Ingripande föreslås kunna ske i två former, en mildare
kallad förvaltningsåläggande och en strängare kallad ivångsförvaltning. Som
sammanfattande benämning på de två förvaltningsformerna använder utredningen
uttrycket särskild förvaltning. Samma grundrekvisil föreslås gälla för båda
formerna för ingripande. För beslut om tvångsförvaltning föreslås därutöver
att det skall kunna antas alt förvaltningsåläggande inle är tillräckligt för
atl en tillfredsställande förvaltning skall uppnås.

Beslut om särskild förvaltning meddelas av hyresnämnd. Det
bör enligt utredningen ankomma på hyresnämnden och inte på sökanden alt bestämma
vilken förvaltningsform som skall väljas.

I fråga om behörighet atl ansöka om särskild förvaltning
saknas det enligt utredningen skäl atl bibehålla länsstyrelsens talerätt. Även
om det främst är hälsovårdsnämnden som sysslar med bostadsbeståndet finner utredningen
vidare att kommunen som sådan bör tillerkännas talerätt. När det gäller
spörsmålet om vem som skall utöva hyresgästinflytandet finner 2 Riksdagen
1976177. 1 saml. Nr 151

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 18

utredningen inte skäl frångå den nuvarande ordningen, där
ansvaret har lagts på den organiserade hyresgiiströrelsen.

3.2 Förvaltningsåläggande

Vid förvaltningsåläggande åläggs fastighetsägaren alt inom
viss tid lämna över förvaltningen till en av honom själv utsedd förvaltare.
Ett åläggande anses efterkommet först sedan hyresnämnden har godkänt
överlämnandet. Nämnden har därvid att pröva dels om det ingångna
förvaltningsavtalet har ell sådant innehåll alt del skapats förutsättningar
för alt förvaltningen i fortsättningen skall fungera tillfredsställande, dels
om förvaltaren har behövliga kvalifikationer för uppdraget. I och med
godkännandet upphör nämndens befallning med ärendet. För atl man skall kunna
kontrollera att det godkända förvaltningsavialet fullföljs, föreslår
utredningen alt förvaltaren skall underrätta sökanden om de förändringar som
inträffar beträffande förvaltningen. Ger förvaltningen inte godtagbart
resultat kan sökanden genom en ny ansökan lill hyresnämnden väcka frågan om
Ivångsförvaltning av fasligheten.

3.3. Tvångsförvaltning

Tvångsförvaltning enligl utredningens förslag bygger på
del nuvarande tvångsförvaltningsförfarandet men går i viktiga avseenden
betydligt längre än detta. Förvaltaren utses av hyresnämnden i samband med
beslut om Ivångsförvaltning. Om nämnden inte kan finna någon som vill åta sig
uppdraget, föreslås kommunen bli skyldig att lämna förslag på lämplig förvaltare.
Till skillnad från vad som gäller f. n. innebär förslaget att fastighetsägaren
så gott som helt kopplas bort från förvaltningen. Förvaltaren får befogenhet
att vidta varje åtgärd som är förenlig med en ändamålsenlig
faslig-hetsförvaltning. 1 speciella fall, t.ex. när det gäller all la upp lån,
fordras dock hyresnämndens lillslånd till åtgärden.

1 fråga om medel till förvaltningen föreslår utredningen
att förvaltaren inle som f. n. bara skall kunna hålla sig till den
tvångsförvaltade fastigheten - hyror, lån i fastigheten, ersättning för utrymmen
som fastighetsägaren disponerar - utan fastighetsägaren skall vara skyldig
tillskjuta behövliga medel ur sina samtliga tillgångar. Hyresnämnden skall
kunna ålägga fastighetsägaren att betala visst belopp som förvaltaren behöver
för alt genomföra sill uppdrag. Om fastigheten ägs av juridisk person skall
betalningsskyldighet kunna åläggas även den som till följd av eget eller
närslåendes aktie- eller andelsinnehav eller annan liknande gmnd kan antas ha
ett väsentligt inflytande i den juridiska personen. Beslut om
betalningsskyldighet föreslås kunna verkställas som lagakraftägande dom.
Hyresnämnden skall vidare kunna föreskriva all mindre belopp som ofördröjligen
behövs för fastighetens skötsel skall förskotteras av kommunen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 19

Enligt förslaget skall fastighetsägaren kunna åläggas att
utge ersättning för utrymmen som han själv använder i fastigheten. Underlåter
fastighetsägaren att betala, föreslås hyresnämnden kunna ålägga honom att
avflytta från utrymmet.

För att förvaltaren skall få behövliga och tillförlitliga
upplysningar om fasligheten föreslår utredningen all hyresnämnden skall kunna
kalla fastighetsägaren till nämnden för atl lämna vissa uppgifter under ed.
Rättegångsbalkens bestämmelser om ed föreslås härvid bli tillämpliga. Om
fastighetsägaren vägrar all avlägga ed eller att yttra sig. får hyresnämnden
besluta om vitesföreläggande eller häktning. Fastighetsägaren skall vidare
kunna föreläggas att vid vite överlämna handlingar och annat av betydelse för
förvaltningen till förvaltaren.

Enligt förslaget skall förvallningstidens längd
fastställas först sedan förvaltaren har fått lillfälle att överblicka
förvaitarskapels omfattning, dock senast sex månader efter det all beslutet om
tvångsförvaltning trädde ikraft. Tiden för tvångsförvaltning kan bestämmas till
högst fem år. Förvaltningen kan förlängas med högst tre år i laget.

Övergår fastigheten till ny ägare under pågående
ivångsförvaltning, skall enligl förslaget beslulel om tvångsförvallning gälla
mol den nye ägaren. Däremot skall beslut om betalningsskyldighet inte gälla, om
fastigheten byter ägare. Belopp som dessförinnan har eriagts eller
förskotterats berörs dock inte av ägarbytet.

Enligt förslaget skall förvaltaren inom tre månader från
varje kalenderårs utgång avge redovisning till hyresnämnden. Nämnden skall
översända ett exemplar av redovisningshandlingarna lill fastighetsägaren. Det
åligger nämnden att kontrollera att redovisningen överlämnas och att den är godtagbar
och korrekt från redovisningsmässig synpunkt. Har nämnden anmärkningar mot
redovisningen, skall fastighetsägaren underrättas om dem. Fastighetsägaren kan
klandra redovisningen vid fastighetsdomstolen.

Förvaltaren skall åriigen få ett skäligt arvode, som skall
bestämmas av hyresnämnden. Normall skall arvodet utgå ur avkastningen men hyresnämnden
skall kunna förordna all det skall betalas av fastighetsägaren personligen.
Förvaltaren skall ha rätt att begära att kommunen skall förskottera arvode som
enligt hyresnämndens beslut skall betalas av fastighetsägaren personligen. De
föreslagna bestämmelserna överensslämmer med vad som redan gäller enligl 12 §
tvångsförvallningslagen.

3.4 Inlösen

Utredningen framhåller all det kan inträffa situationer
när en tvångsförvaltning visar sig inte ge ett godtagbart resultat. Delta kan
vara fallet när del inle går att skaffa fram erforderiiga medel lill
förvahningen eller när det är fråga om en rivningsmogen fastighet som det inte
skulle vara ekono-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 20

miskt försvarbart alt rusta upp. Utredningen föreslår att
kommunen i sådana situationer skall få möjlighel att lösa fastigheten under
expropriationsliknande former. Inlösenförfarandet föreslås bli utformat efter
mönster av 16 § bostadssaneringslagen. Detta innebär att bestämmelserna i 4
kap. 2 S expropriationslagen (1972: 719) om inverkan av expropriationsföretaget
inte skall tillämpas vid bestämmande av löseskilling. Enligt utredningen torde
inlösen härigenom vanligen komma alt ställa sig väsentligt mindre kostsam för
kommunen än expropriation i motsvarande fall. Själva förfarandet blir enligt
utredningen ocksä enklare än vid expropriation genom att regeringens tillstånd
inte behöver inhämtas. Talan om inlösen skall enligt förslaget prövas av
fastighetsdomstolen.

Utredningen har som ell alternativ till inlösen diskuterat
en ordning som innebär atl fastigheten i någon form bjuds ut tvångsvis till
försäljning hos allmänheten enligt i huvudsak samma regler som gäller vid
exekutiv försäljning. Utredningen har emellertid funnit det mindre tillfredsställande
atl en vanvårdad fastighet pä sådant sätl bjuds ut lill högstbjudande på den
allmänna marknaden.

3.5 Särskilda yttranden

Ledamöterna Henrikson och Henmark har i särskilt yttrande
anfört synpunkter på utredningens förslag att hyresnämnden skall kunna
föreskriva alt belopp som ofördröjligen behövs för fastighetens skötsel skall
förskotteras av kommunen. I yttrandet erinras om att staten och
kreditinstituten i allt väsentligt svarar för finansieringen av
bostadsbyggandet. Kommunernas roll begränsar sig till borgensmannens. Enligt
dessa ledamöters uppfattning bör därför staten ta på sig skyldigheten att
ställa erforderiiga medel till förfogande för förskottsbetalning. Anslag bör
anvisas genom bostadsdepartementets försorg och administreras av länsbostadsnämnderna.
Alternativt skulle förmedlingsorganen kunna handha motsvarande uppgifter.

Ledamoten Henmark har för sin del dessutom anfört att han
finner utredningens förslag om alt fastighetsägaren skulle kunna åläggas att
ur sin samlade förmögenhet tillskjuta medel lill förvaltningen vara mindre tillfredsställande.
Den föreslagna betalningsskyldigheten saknar uttryckligt stöd i direktiven och
framstår inte som rimlig. Situationen kan exempelvis vara den alt hyresgästerna
själva under lång lid motsatt sig varje förbättringsåtgärd för att hålla hyran
nere. Det förhållandet att fastighetsägaren respekterat hyresgästernas vilja
bör då inte få leda lill atl han i efterhand drabbas av betalningsskyldighet.
Ett belalningsåläggande kan också många gånger leda till obestånd för
fastighetsägaren och hans familj. Kan skyldigheten inte fullgöras, kvarstår
vidare förvallningsproblemen som olösta. Att belalningsåläggande rikias mot
någon i hans egenskap av aktieägare synes vidare strida mot aktiebolagslagens
bestämmelser om att ak-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 21

tieägare endast ansvarar med inbetalat aktiebelopp. -
Henmark framhåller också att enligt hans uppfattning häkte inte bör komma i
fråga som sanktionsmedel om fastighetsägare, som kallats att inför nämnden under
ed lämna upplysningar om fasligheten, utan giltigt skäl vägrar atl avlägga eden
eller att yttra sig.

4 Remissyttrandena 4.1 Allmänt

Förslaget har i allmänhet fått ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Så gott som alla remissinstanser tillstyrker att del i
sina huvuddrag läggs till grund för lagstiftning. Ett par remissinstanser,
däribland koin-miinförbuiidets styrelse (majoriteten), anser dock att de
föreslagna tvångsåtgärderna inte är tillräckliga ulan alt det är nödvändigt
atl genom kompletterande lagförslag ytteriigare öka samhällets möjligheter att
kunna ingripa med tvångsinlösen av grovt misskötta hyresfastigheter (se
avsnitt 4.5).

Behovet av en reform av tvångsförvaltningslagen betonas av
en i stort sett enig remissopinion. Enligl bostadsdoinstolens uppfattning är
det angeläget atl förbättra tvångsförvaltningsförfarandet som komplement till
de övriga möjligheter att ingripa vid otillfredsställande fastighetsförvaltning
som lagstiftningen ger. Hyresnämnden i Stockholm finner utredningens förslag
väl ägnat atl undanröja vissa brister i tvångsförvallningslagen och all på ett
bättre sätt än denna tillgodose samhällets intresse av alt förebygga och
undanröja missförhållanden inom bostadssektorn. Stockholms kommun anser att
tvångsförvaltningslagen har varil svår all tillämpa i praktiken. Det är därför
angeläget atl snarast genomföra förbättringar som gör ivångsförvaltning möjlig
och meningsfull. En ny lagstiftning som bygger på utredningens förslag bör
enligt kommunens mening ge samhället bättre möjligheter att skydda de boende i
försumligt skötta fastigheter. Mot bakgrund av erfarenheterna av
tvångsförvaltningslagen finner SABO utredningens förslag väl genomtänkta.
Samhället skulle därigenom få de instrument det behöver för att ge de boende i
misskötta fastigheter del av en med hänsyn till de faktiska möjligheterna
rimlig bosladsförvaltning. Sveriges föreningsbankers förhund anser att
utredningen på ett övertygande sätl har presenterat lösningar på de olika
problem som den nuvarande tvångsförvaltningslagen ger upphov till och som det
är mycket angeläget att komma till rätta med. Flera andra remissinstanser ger
uttryck för en liknande positiv grundinställning till utredningens förslag.

Hyresgästernas riksförbund anser att det föreligger ett
behov av en lagstiftning med starkt preventiv verkan mot fastighetsägare som
åsidosätter samhällets och hyresgästernas krav på god bostadsförvaltning. Detta
behov accentueras av de aktuella tendenserna till ökad spekulation med bo-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 22

stadsfastigheter. Den föreslagna bostadsförvallningslagen
innebär en väl motiverad skärpning av nuvarande regler och skulle förbättra
hyresgäströrelsens möjligheter all komma till rätta med fastighetsägare som
försummar sina skyldigheter. Enligt förbundets mening har utredningen dock
inle lillräckligt beaktat de problem som följer med uppdrivna fastighetsvärden
och därav höjda inleckningsskulder. Förbundet anser alt dessa problem gör del
motiverat att pä några punkter ytterligare skärpa de föreslagna reglerna vid
tvångsförvaltning och inlösen. 1 övriga avseenden ansluter sig förbundet till
utredningens förslag och tillstyrker atl lagstiftningen genomförs skyndsamt.

De bakomliggande orsakerna till dålig bosladsförvaltning
las upp av Näringslivels byggnadsdelegation. All vissa delar av
fastighetsbeståndet är eftersatt i fråga om boendeslandard utgör enligt
delegationens uppfattning i myckel stor utsträckning efterverkningar från den
tid då det äldre bostadsbeståndets ekonomi blev försvagad till följd av
hyresregleringen. De ansträngningar som f n. görs för atl höja
bostadsstandarden genom kommunala saneringsprogram m. m. syftar lill atl
undanröja dessa brister, så atl det äldre bostadsbeståndet inom överskådlig tid
skall återfå en godtagbar standard. Brister i boendeförhållanden kommer
emellertid under åtskillig tid atl finnas kvar till dess att
saneringsverksamheien har undanröjt bristerna. Innan detta har skett är det
väsentligt att betona, alt brister i boendeslandard ofta beror på helt andra
orsaker än missförhållanden i enskild fastighetsförvaltning. Såvitt gäller
saneringsverksamheten finns det anledning fästa uppmärksamheten på den mycket
besvärande fördröjning av igångsättning och planering som i betydande
utsträckning kan tillskrivas administrativa orsaker inom den offentliga
sektorn. Delegationen pekar särskilt på konsekvenserna av långvariga
byggnadsförbud och föråldrade stadsplaner. Behandlingen av låneärenden blir
ofta tidskrävande, särskilt dä berörda intressenter och myndigheter är oeniga
om upprustnings-standarden. Också den kommunala förköpsverksamhelen har i många
fall bedrivits på ett sätt som stört den reguljära saneringsverksamheien, bl.a.
beroende på att någon samlad bedömning av förköpsverksamhelen och
tillståndsgivningen för statlig långivning enligl markvillkoret inle varil förulsalt.
Enligl delegationens uppfattning måsle dessa företeelser också beaktas då det
gäller insatser för alt förbättra betingelserna för en sund fastighetsförvaltning
i de boendes intresse.

Hyresnämnden i /almö påpekar all betänkandet inle
innehåller någon närmare redogörelse för erfarenheterna från de olika ärenden
om tvångsförvaltning som har förekommit. Del hade enligt hyresnämndens mening
varit av värde om utredningen konkret hade redovisat vilka ivångsförvaltningsärenden
av något intresse som hittills har handlagts och vilka erfarenheter man har
dragit av dessa. 1 sill remissyttrande lämnar hyresnämnden en koncentrerad
redogörelse för omständigheter av vikl i de 18 ärenden som har handlagts av
nämnden intill den I december 1976. Av detta mate-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 23

rial anser sig hyresnämnden kunna dra följande slutsatser.
Ärendena har varil av sinsemellan ganska olika beskaffenhet. 1 det övervägande
antalet fall har lagen verkat som ett påtryckningsmedel, varigenom
fastighetsägaren har förmåtts att själv vidta nödvändiga förbättringar eller,
om han av någon anledning inte har förmått göra detta, sälja fastigheten eller
lämna ifrån sig förvaltningen. 1 de fall som har lett till ivångsförvaltning
synes det röra sig om fastighetsägare som inte kan eller inte vill ha med
fastigheten alt göra och förvaltningen har fått inriktas snarare på mindre
reparationer och överförande av fastigheten i nya händer än på genomgripande
upprustning.

4.2 Grundläggande frågor

Valet mellan olika lagstiflningsalternativ för ingripande
mot försumliga fastighetsägare har inte föranlett någon mera ingående diskussion
vid remissbehandlingen. Det alldeles övervägande antalet remissinstanser
ansluter sig utan närmare kommentarer till utredningens uppfattning atl
tvångsförvaltningsförfarandet inle kan ersättas av nya regler öm expropriation
eller av ell system med auklorisalion av fastighetsförvaltare (se dock
beiräffande inlösen avsnitt 4.5).

Flertalet av remissinstanserna har godtagit utredningens
förslag om alt bostadsförvallningslagen bör ha i huvudsak samma tillämpningsområde
som den nuvarande tvångsförvallningslagen. Några remissinstanser förordar dock
att tillämpningsområdet inskränks i vissa avseenden. Hyresnämnden i Stockholm
anser att en- och Ivåfamiljshus bör kunna undantas från tillämpningsområdet. De
hyresintäkter som inflyter från sådana fastigheter är i allmänhet så små att
de endast i ringa utsträckning kan läcka koslnaderna för en upprustning.
Dessutom kommer del antagligen att bli svårt att finna någon som vill åta sig
förvaltningsuppdraget. Om hyresavtal avser enfamiljshus, kan vidare
hyresvärdens reparationsplikt avtalas bort enligl 12 kap. 15 § andra slycket
jordabalken. Hyresnämnden förordar i första hand atl en- och tvåfamiljshusen
generellt undantas från tillämpningsområdet. 1 andra hand föreslår
hyresnämnden - med tanke på atl uthyrning av enfamiljshus ofta är tillfällig
och då bör undantas - att del för tillämpning av lagen skall krävas all uthyrningen
är regelmässig. Motsvarande villkor uppställs i 1 § första stycket
bostadssaneringslagen (1973:531).

Kravet på att uthyrningen skall vara regelmässig framförs
även av bostadsdomstolen. Vidare anser Malmö kommun att lagen inte bör omfatta
enfamiljshus. Enligt advokatsamfundets mening bör tillämpningsområdet begränsas
så atl det inte omfattar fastigheter som huvudsakligen innehåller lokaler. En
rimlig gränsdragning bör i analogi med lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m. vara att beslut om särskild förvaltning inle skall kunna
meddelas beträffande fastighet som huvudsakligen innehåller

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 24

lokaler och därutöver högst två bostadslägenheter.

En viss utvidgning av tillämpningsområdet föreslås av
hyresnämnden i Stockholm. Hyresnämnden pekar på att bostadsförvallningslagen
inte är avsedd att tillämpas på fastighet som ägs av bostadsrättsförening, när
föreningen själv innehar bostadsrätt till lägenheter som hyrs ut. Utredningens
motivering för detta undantag är att föreningen inte hyr ut i egenskap av
fastighetsägare ulan som bostadsrättshavare. Hyresnämnden finner den av
utredningen förordade tillämpningen tveksam. Möjligheterna alt bilda bostadsrättsförening
missbrukas numera av mindre nogräknade faslighels-ägare, framhåller
hyresnämnden. Det förekommer att fastighetsägare överlåter sina
hyresfastigheter till nybildade bostadsrättsföreningar i vilka de själva äger
samtliga bostadsrätter och upplåter lägenheterna med hyresrätt. I sådana fall
av regelmässig uthyrning synes det naturiigl all anse alt lägenheterna hyrs ut
av föreningen i egenskap av fastighetsägare och all bosiadsförvaltningslagen
kan tillämpas. Delsamma kan böra gälla när ett större antal svårsålda
bostadsrättslägenheter hyrs ut direki av bostadsrättsförening. Hyresnämnden
anser att lagtexten bör ändras så atl del klart framgår att en sådan
rättstillämpning är möjlig. Stockholms kommun har samma inställning.
Kommunförbundet anser att det i vissa sammanhang kan bli ett problem att lagen
inte omfattar flerfamiljshus som är outhyrda. Frågan om ägandeförhållandena i
fastigheten tas upp av bostadsdomstolen. Enligt bosladsdomstolen visar
erfarenheten att ägandeförhållandena kan vara mycket svårulredda när det gäller
fastigheter som kan komma i fråga för särskild förvaltning. Förslaget om
interimistiskt beslut om Ivångsförvaltning kan endast lill viss del och under
kortare tid lösa problemen. Med hänsyn härtill bör man enligl bostadsdomstolen
överväga atl införa en regel av innebörd atl som fastighetsägare vid
tillämpningen av bostadsförvaltningslagen skall anses den för vilken lagfart
senast har beviljats eller sökts. Införandet av en sådan regel skulle befrämja
handläggningen av ärenden om särskild förvaltning och underlätta tillämpningen
av bestämmelserna om belalningsåläggande i förslaget. En ytterligare fördel är
all åtgärder som förvaltaren vidtar skulle behålla sin rättsliga betydelse även
om det senare skulle visa sig att annan än den lagfarna ägaren vid tiden för
beslutet om tvångsförvaltning var rätt ägare till fastigheten. Hyresnämnden i
Stockholm anför liknande synpunkter och hänvisar lill alt en regel av detta
slag finns i 3 § bostadssaneringslagen.

Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget om
att förutsättningarna för ingripande görs mindre snäva, så att ingripande kan
ske på ett tidigare stadium än f n. Enda.s\. advokatsamfundet ställer sig avvisande
till förslaget i denna del. Samfundet pekar på att lagförslaget enligt de
anförda motiven innebär att möjligheter till ingripande skall finnas så snart
en fastighetsägare inte sköter förvaltningen av fastigheten på ett objektivt
godtagbart sätl. Della är enligt samfundels mening atl gå utöver vad som är
erforderligt i en lagstiftning av detta slag. Uppenbarligen bör starka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 25

skäl föreligga för atl ett tvångsingripande över huvud
taget skall ifrågakomma. Samfundet förordar att rekvisiten för ingripande
utformas på i huvudsak samma sätt som skett i tvångsförvallningslagen.

Några remissinstanser anför synpunkter på den närmare
innebörden av förslaget. Sålunda ar\ser bostadsdoinstolen all det i lagtexten
bör anges att den bristande förvaltningen medför men för bostadshyresgäst.
Hyresnämnden i Stockholm framhåller att den grundläggande förutsättningen för
ingripande enligt förslaget alltjämt är alt fastighetsägaren inte förvallar fasligheten
på ell godtagbart sätt. Detta synes innebära alt brister i fasligheten som
härrör från tidigare ägares förvaltning inte kan beaktas. Det är för
hyresnämnden bekant att under senare är fastigheter som uppfyllt rekvisiten
för tvångsförvaltning bytt ägare ett flertal gånger med något års mellanrum.
Hyresgästernas intresse är atl få en sådan fastighet upprustad oberoende av
vem som för tillfället är ägare. En i och för sig nödvändig sanering bör inle
kunna hindras av en invändning från fastighetsägaren om att han nyligen har
förvärvat fastigheten och därför inle haft möjlighet att avhjälpa bristerna.
Det är tveksamt om lagförslaget gör del möjligt för hyresnämnden alt bortse
från en sådan invändning. Hyresnämnden vill ifrågasätta om inte de föreslagna
bestämmelserna bör kompletteras med ett särskilt rekvisit för ingripande som
direki anknyter till brister i fastighetens skick.

Hyresnämnden i Malmö ifrågasätter om man såsom utredningen
har föreslagit bör la bort föreskriften om atl ivångsförvaltning får
tillgripas endast om det finns anledning anta atl rättelse ej kommer att ske.
Erfarenheterna tyder pä att fastighetsägare ibland inle blir färdiga att
avhjälpa brister i förvaltningen förrän de ställs inför en ansökan om
tvångsförvaltning men alt de då med erforderlig kraft tar itu med problemen. Om
fastighetsägaren i ärendet visar atl upprustning är förestående, t.ex. genom
avtal med entreprenör eller genom ansökan om byggnadslov och statliga lån,
finns ingen anledning lill särskild förvaltning. En lämplig lösning synes
alltså vara att lagtexten formuleras så, all fastighetsägaren åläggs
bevisbördan för alt rättelse kommer att ske.

Näringslivets hyggiwdsdelegation understryker vikten av
att beslut om särskild förvaltning grundas pä ett tillföriitligt
utredningsmaterial. I och med att förutsättningarna för ett
förvaltningsingripande inte längre begränsas till fall av uppenbar vanskötsel
utan utsträcks till förhållanden som i olika hög grad indikerar att fasligheten
inte sköts på ett godtagbart sätt ökar behovet av att kunna skilja mellan vad
som utgör brister i enskild fastighetsförvaltning och vad som är resultatet av
oformligheter och dröjsmål i den offentliga förvaltningen. Möjligheter bör
finnas all på ett tidigt stadium undersöka detta genom kontakter mellan
parterna eller representanter för deras organisationer. Även då sädana
kontakter förekommit torde det i allmänhet vara värdefullt, om hyresnämnden
utnyttjar möjligheten att genom besiktning och anlitande av teknisk expert
skaffa sig ett eget utred-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 26

ningsunderlag som grund för bedömningen.

Ett par remissinstanser berör frågan om behörighet att
ansökaom särskild förvaltning. Bostadsstyrelsen ifrågasätter om inte hälsovårdsnämndens
talerätl bör behållas och Malmö kommun har samma inställning i fråga om
länsstyrelsens talerätl.

4.3 Förvaltningsåläggande

De flesta remissinstanser stöder utredningens förslag om
att särskild förvaltning av faslighet skall kunna ske i två former, antingen -
som ett mer begränsat ingripande - genom ett förvaltningsåläggande mot
fastighetsägaren eller genom Ivångsförvaltning. Till de instanser som
uttryckligen tillstyrker införandel av den mildare formen förvaltningsåläggande
\\ör hyresnämnden i Malmö, som uppger atl av nämnden handlagda ansökningar om
tvångsförvallning gällt sammanlagt 25 fastigheter. Beträffande 12 av dessa
fastigheter återkallades ansökningarna sedan överenskommelse om reparation hade
träffats mellan parterna eller fastighetsägaren på annal sätt hade vidtagit
rättelse. Beträffande tre fastigheter återkallades ansökningarna på gmnd av
all fastighetsägaren hade överlämnat förvaltningen till förvaltningsföretag.
Åtskilliga av de ärenden, där ansökan har återkallats efter överenskommelse
mellan parterna, skulle förmodligen ha lett till förvaltningsåläggande, om
utredningens förslag hade gällt. Det finns alliså ell praktiskt behov av en
sådan mildare form för ingripande. Hyresnämnden understryker samtidigt att även
om förvaltningsåläggande införs, måste det alltjämt finnas ett utrymme för
uppgörelser mellan parterna ulan atl förvaltningen för den skull överlämnas
till särskild förvaltare. 1 dessa fall kommer alltså liksom f. n. ärendet att
avskrivas efter återkallelse.

Näringslivets byggnadsdelegation anser alt
förvaltningsåläggande utgör en smidig form för att lösa problemen i åtskilliga
fall, där en förändring till det bättre kan ske i huvudsak på frivillig väg.
Sveriges fastighetsägareförbund påpekar alt utredningens förslag i denna del
bör kunna ligga till grund för en överenskommelse mellan partsorganisationerna
om förhandlingar om påstådda anmärkningar för att förebygga alltför många
ansökningar till hyresnämnden.

Hyresgästernas riksförbund anser all den föreslagna
ordningen är tillfyllest, om formen förvaltningsåläggande reserveras för
sådana fall där försummelserna sannolikt kommer att rättas till genom en
kompetent förvaltning. Någon anledning till antagande atl yrkesmässig
förvaltning automatiskt medför att bristerna undanröjs finns dock inte.
Åtskilliga yrkesmässiga förvaltare driver verksamhet i vinstsyfte. Fastigheter
som är aktuella för tvångsingripanden är sällan intressanta förvaltningsobjekt
ur affärsmässig synpunkt. Den yrkesmässige förvaltarens främsta motiv, atl med
gott arbete behålla en bra kund, gäller knappast vid förvaltningsåläggan-den.
Denna form av särskild förvaltning måsle därför användas med stor

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 27

urskiljning, betonar förbundet. Om avsikten är att
förvaltningsåläggande legelmässigt skall tillgripas som första åtgärd, måste
hyresnämnden också bestämma de villkor som skall gälla.

Ell par remissinstanser är kritiska mol den föreslagna
uppdelningen i en mildare och en strängare förvaltningsform. Hyresnämnden i
Stockholm anser atl institutet förvaltningsåläggande knappast kommer atl fylla
någon praktisk funktion. Redan nu har hyresnämnden möjlighet att i samband med
sin medlande verksamhet söka förmå en fastighetsägare all frivilligt överlåta
förvaltningen till annan. Hyresnämnden finner det därför inle berättigat att
tillföra den för allmänheten redan nu svårtillgängliga hyreslag-stiflningen
ytterligare ell nytt institut och avstyrker följaktligen förslaget i denna del.
Göteborgs kommun ställer sig också tveksam till förslaget om
förvaltningsåläggande. Enligt kommunens mening kan det ifrågasättas om den
föreslagna formen av ingripande är tillräckligt effektiv beträffande den
kategori fastighetsägare som blir föremål för ansökan om särskild förvaltning.
Med den utformning lagförslaget getts, kan del dessutom befaras alt
förvaltningsåläggande regelmässigt tillgrips som en förstagångsålgärd och atl
erforderiig ivångsförvaltning genomförs först efter ännu siörre tidsutdräkt än
som är möjligt enligt gällande lagstiftning.

Förslaget
om atl det ankommer på hyresnämnden och inle på sökanden alt bestämma valet av
förvaltningsform kommenteras i några remissyltran-, den. Hyresgästernas
riksförbund pekar på all tvångsförvallning enligl förslaget får tillgripas
först om förvaltningsåläggande bedöms vara en otillräcklig åtgärd. Utredningen
har därmed infört ett nytl rekvisit för tvångsförvallning ulan motsvarighet i
gällande lag. För sökanden kan förslaget i denna del innebära en försämring,
nämligen om nödvändig tvångsförvaltning uppskjuts eller förhindras genom
beslut om förvaltningsåläggande utan att sökanden önskar det. Genom
förvaltningsåläggande skulle fastighetsägare som ombesörjer och försummar
hyresvärdens åligganden förmås att lämna över förvaltningen till någon med
dokumenterad kunskap. Det kan ligga nära till hands för hyresnämnden att
betrakta sådant överlämnande som en förbättring och därmed en tillräcklig
åtgärd. Enligl förbundets mening bör sökanden som hittills kunna bestämma sin
talan atl enbart gälla tvångsförvallning. Förvaltningsåläggande bör därför
enligt förbundels uppfattning meddelas endast när sökanden begär eller medger
det. Om sökanden motsätter sig förvaltningsåläggande skall hyresnämnden bara
pröva frågan om tvångsförvaltning. Stockholms kommun påpekar att förslaget om
att sökanden inte skall behöva ange vilken form av förvaltning som han anser
bör komma till stånd måste betraktas som fördelaktigt för sökanden. Det innebär
att sökanden ej behöver ta ställning till problemet om särskilda skäl
föreligger för tvångsförvaltning, innan ansökan ges in.

Beiräffande den juridiskt-tekniska lösningen av vissa
detaljfrågor framförs en del erinringar av remissinstanserna. Bostadsdomstolen
påpekar att

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 28

när förvaltningsåläggande meddelas, skall hyresnämnden
enligt förslaget inte ange åt vem förvaltningen bör uppdras och inle heller
precisera hur den skall anordnas. Den fastighetsägare som ulan närmare
precisering får ett föreläggande alt inom viss tid överlämna förvaltningen till
särskild förvaltare "på sätt som kan godkännas av hyresnämnden"
måste fråga sig vilka krav som nämnden kan komma all uppställa. Även om
nämnden i sina skäl får antas redovisa vilka brister som motiverar
föreläggandet, bör della. för alt bättre överensstämmelse skall ernås mellan
skälen och själva föreläggandet, innehålla atl fastighetsägaren skall genom all
lämna över förvaltningen till särskild förvaltare se lill alt
tillfredsställande förvaltning uppnås. 1 föreläggandel bör vidare erinras om
alt fastigheten annars kan komma att ställas under Ivångsförvaltning.
Bostadsdomstolen förulsäiler alt hyresnämnden i lämpliga former kan biträda
fastighetsägaren i frågor som gäller hur förvaltningen skall ordnas, i första
hand genom oförbindande förhandsbesked.

Hyresnämnden i Mtilinö delar utredningens uppfattning all
det inle är möjligt alt i lagens bestämmelser om förvaltningsåläggande närmare
precisera vilka befogenheter som fastighetsägaren skall lämna över. Enligt motivuttalandena
bör det i regel krävas atl överlämnandet avser vad som i de förvaltningsavtal
som f n. förekommer på fastighetsmarknaden brukar betecknas som fullständig
förvaltning kombinerad med fullmakt för förvaltaren. Del bör vidare krävas atl
den första förvallningsperioden bestäms till minst tre år. Hyresnämnden
instämmer i dessa synpunkter men påpekar att det inle synes erforderligt alt
avtalet är ouppsägbart i tre år. Hyresnämnden anser emellertid atl den
föreslagna laglexien ger alltför litet vägledning. Där sägs ju nämligen inget
om de krav som enligt motiven skall ställas på förvaltningsavialet, ja inte ens
att elt sådant avtal skall ingås. Enligt hyresnämndens mening böi- i laglexien
uttryckligen anges att förfarandet utmynnar i ell beslut om godkännande av ett
visst förvaltningsavtal. Även i övrigt bör den föreslagna lagtexten omarbetas
så att innebörden av ett förvaltningsåläggande framträder tydligare.

Enligt förslaget skall förvaltaren vara skyldig alt genast
underrätta sökanden om förändringar som inträffar i förvaltningen sedan
hyresnämnden har godkänt överiämnandet. Göteborgs kommun ifrågasätter om bestämmelsen
kan anses vara verkningsfull ulan någon form av sanktionsmöjlighet gentemot
förvaltaren för det fall denne samarbetar med fastighetsägaren i syfte att
kringgå lagstiftningen. Enligl kommunens mening bör - om formen
förvaltningsåläggande över huvud skall införas - förslaget skärpas med en
föreskrift om möjlighel lill vitesföreläggande, när förvaltaren ej uppfyller
sin anmälningsplikt rörande ändringar i del av hyresnämnden godkända
förvaltningsavialet. Förslaget bör vidare kompletteras med en föreskrift om atl
anmälan om förändring skall överlämnas också lill hyresnämnden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 29

4.4 Tvångsförvaltning

Utredningens förslag till en effektivare och mera
ingripande förvaltningsform än den nuvarande tvångsförvallningen har i
allmänhet fått ett mycket positivt gensvar från remissinstanserna. Viss kritik
har dock riktats mot enskildheter i förslaget.

Den föreslagna skyldigheten för kommunen atl föreslå förvaltare,
om hyresnämnden begär del. har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av
flertalet remissinstanser. Hyresnämnden i Örebro hälsar förslaget med
tillfredsställelse och framhåller att det har varit en återkommande svårighet
i nämndens arbete atl finna en lämplig person som har varil villig alt åta sig
förvaltningsuppdraget. Också Göteborgs kommun tillstyrker uttryckligen
förslaget i denna del. Kommunen erinrar om alt en kommun visserligen inte har
några lagliga möjligheter att ålägga ett allmän-nylligl förelag eller en
kommunal tjänsteman att åta sig förvaltningsuppdrag av detta slag. Rent
faktiskt torde emellertid kommunen ha goda möjligheter alt föreslå lämpliga
förvaltare. Då kommunen har ett reellt intresse av all förvaltningen av de
fastigheter, som sätts under tvångsförvallning. sköts på bästa möjliga sätt,
bör det också ligga i kommunens intresse att hjälpa hyresnämnden alt utse
lämpliga förvaltare.

Hyresnämnden i Stockholm anser alt det i första hand bör
ankomma på kommunen och inte på hyresnämnden att anskaffa en lämplig
förvaltare. Enligl förslaget skall emellertid hyresnämnden vända sig till
kommunen för att få förslag till förvaltare först sedan nämndens egna
möjligheter att skaffa fram förvaltare har utnyttjats. Förslaget synes
förutsätta atl hyresnämnden har resurser alt på egen hand anskaffa lämpliga
förvaltare. Hyresnämndens möjligheter i della avseende är dock starkt
begränsade. Givetvis kan hyresnämnden vända sig till vederbörande
fastighetsägare- eller fastighetsförvaltareförening med framställning om
förslag på lämplig förvaltare. Härutöver torde emellertid nämndens möjligheter
vara obefintliga. Del mest ändamålsenliga är därför att nämnden direki vänder
sig till kommunen som har större förutsättningar än nämnden att finna kvalificerade
förvaltare.

Kritik av motsatt innebörd härockså framkommit. Sålunda
anser5/ocA-holms kommun alt utredningen inle har anfört någon bärande
motivering för den föreslagna ordningen. Visseriigen finns i många kommuner kommunala
bostadsbolag som är skickade att utföra förvaltningsuppdrag. Eftersom de är
självständiga rättssubjekt kan dock kommunen ej ålägga dem atl utföra uppdrag.
Det bör därför övervägas om bestämmelsen kan ulgå. Malmö kommun finner det
onödigt atl i lag föreskriva en skyldighet för kommunen att anvisa förvaltare.
I likhet med vad som sker på många andra områden kan förväntas alt kommunerna
utan särskild föreskrift medverkar i erforderlig utsträckning. Frågan om
entledigande av förvaltare har berörts av bosladsdomstolen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 30

Enligt förslaget kan hyresnämnden utse ny förvaltare, när
förhållandena föranleder det. Utredningen har inle berört frågan vad som skall
gälla när en förvaltare begär att få bli entledigad från sitt uppdrag. Med
hänsyn lill atl förvaltningarna oftast är komplicerade och till att det krävs
mycket tid och arbete innan förvaltaren är insatt i förvaltningen av en
fastighet skulle det enligl bosladsdomstolen vara olyckligt med täta
förvallarbylen. Enligl bosladsdomstolen behövs därför möjligen en regel av
innehåll alt förvaltare får entledigas på egen begäran bara om särskilda skäl
föreligger.

De föreslagna bestämmelserna om förvaltarens allmänna åligganden
innebär bl.a. att förvaltaren skall vara verksam för atl skälig avkastning
erhålls. Denna föreskrift kritiseras av Göteborgs kommun. Vid tvångsförvallning
lorde förhållandena i fastigheten oftast vara sådana atl ett uttalat krav på
avkastning ter sig verklighetsfrämmande, i vart fall under förvaltningens
inledningsskede. Föreskriften kan vara elt direki hinder mol erforderiiga
åigärder i en tvångsförvallningssiluation. Kommunen anser därför att den bör
utgå.

Frågan om förvaltarens befogenheter har föranlett vissa
erinringar. Bosladsdomstolen gör del allmänna påpekandet atl det i praktiken
kan uppslå gränsdragningsproblem mellan vad som ingår i förvaltningsuppdraget
och vad som faller uianför samt mellan vad förvaltaren kan eller bör undanta
från förvaltningen och vad han inte kan undanta. Utredningen har inte
penetrerat dessa problem.

Advokatsamfundet anser att de långtgående befogenheter som
förvaltaren erhåller enligl förslaget gör det nödvändigt alt inrätta ett
särskilt kontrollorgan, gärna i anslutning till vederbörande hyresnämnd.
Samfundet pekar på att konkursförvaltare i allmänhet torde uppleva det som en
tillgång alt i sina bedömningar kunna få stöd av rättens ombudsman, och delta
särskilt när konkursgäldenären är besvärlig atl ha att göra med. 1
tvångs-förvaltningsfallen är fastighetsägaren nästan regelmässigt svår att ha
att göra med, långt mer än vad som är normalt i konkurser, och förvaltaren, som
normalt inte är jurist, kan ha juridiskt och ekonomiskt mycket svårbedömbara
och betydelsefulla frågor att sköta. Samtidigt finns elt behov av ökat
rättsskydd för fastighetsägaren, eftersom han helt kopplas av från förvaltningen.
Det finns därför enligt samfundets mening starka skäl att överväga ett
institut motsvarande rättens ombudsman i konkursförfarandet. Redan i sitt
remissyttrande över förslaget till tvångsförvaltningslag uttalade sig
samfundet för inrättandet av ett kontrollorgan. Frågan härom har fått ökad vikt
genom den nu föreslagna skärpningen av lagstiftningen.

Enligt utredningsförslaget är det förvaltaren som själv
får avgöra om det ankommer på honom alt reglera en viss skuld som gäller
fastigheten. Utredningen uttalar i sammanhanget alt förvaltaren bör kunna
underlåta att reglera lån med panträttssäkerhet i fasligheten endast då
omständigheterna klart lalar för all medlen inte kommit fastigheten till godo.
Detta uttalande kritiseras av Hyresgästernas riksförbund. Förbundet erinrar om
att ell hin-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 31

der för effektiv förvaltning kan vara all fasligheten
besväras av stora skulder. Om räntor och amorteringar är alltför betungande
blir drift- och underhållsåtgärder eftersatta. Enligt förbundets mening borde
utredningen närmare ha utvecklat motiven för atl just långivare med panträtt i
fasligheten skall hållas helt skadeslösa när faslighelsägaren missköler sina
ålagan-den. Prakiiskl sell kan långivarna i högre grad än hyresgäslerna välja
eller avstå från engagemang i fastigheten. Den risk långivarna löper är redan
beaktad genom lånevillkoren. Långivarna förulsälls också pröva
faslighets-ägarens kreditvärdighet och fastighetens värde som säkerhet. Om
fastig-helsägaren sedan missbrukar förtroendet, är enligt förbundets mening hyresgästernas
intresse av goda boendeförhållanden mer skyddsvärt för samhället än
långivarnas rätt lill räntor och amorteringar. En möjlig regel är enligt
förbundets mening att ge tvångsförvaltaren full befogenhet att avgöra vilka
lån som skall förräntas och amorteras, sedan nödvändiga drift- och
underhållsutgifter är betalda. Hyrorna bör alltså i första hand användas lill
löpande utgifter för skötsel och renhållning, bränsle, el-ström och vatten,
reparationer m. m. Av hyresmedel som därefter återstår får långivarna betalt i
förmånsordning. Ägarens tillskott bör likaså främsi användas för löpande
förvaltningskostnader och endast i mån av tillgång för räntor och amorteringar.

Enligl förslaget får förvaltaren inte utan hyresnämndens
lillslånd la upp lån eller låta företa inskrivningsålgärd beiräffande
fastigheten. Bostads-domstolen påpekar all utredningen inle har angett vad som
avses med uttrycket inskrivningsåtgärd. Inskrivningsrätlsligt har termen en
ganska vidsträckt innebörd och omfattar bl.a. ansökan om lagfart. Åtskilliga
in-skrivningsålgärder bör emellertid förvaltaren få vidta utan särskilt
tillstånd av hyresnämnden, t.ex. atl söka lagfart då fastighetens ägare
försummat det eller atl låta döda inteckning. Avgörande för vilka åtgärder
förvaltaren skall kunna vidta bör vara om fastighetens panträllsbelastning ökas
eller inte. Bosladsdomstolen förordar atl lagtexten omarbetas i enlighet med
denna princip. Bostadsdomstolen framhåller vidare att avsikten med förslaget
torde vara att förvaltaren inle skall behöva hyresnämndens tillstånd för atl ta
upp lån i mindre omfattning för den löpande förvaltningen. Denna befogenhel bör
möjligen komma lill uttryck i lagtexten. Slutligen påpekar bostadsdomstolen alt
utredningen synes ha förutsatt atl del normall bör ankomma på hyresnämnden alt
höra fastighetsägaren, innan nämnden avgör ärende om tillstånd för förvaltaren
alt företa viss åtgärd. Av motiven framgår inte om della utgör en nödvändig
förutsättning för tillståndet eller om nämnden mera får laga efter läglighet.
Med hänsyn till alt fastighetsägaren kan bli personligen betalningsansvarig
för lån som förvaltaren med nämndens tillstånd lar upp, ligger det närmast till
hands alt tolka uttalandet på det sätt som har angetts först. Bostadsdomstolen
anser att ett klargörande behövs. Om lagstiftningen skall ha den innebörden
alt fastighetsägarens hörande är nödvändigt bör del komma till uttryck i
lagtexten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 32

Enligt förslaget kan förvaltaren besluta alt angelägenhet
som saknar betydelse för ändamålet med förvaltningen skall undantas frän
denna. Hyresnämnden i Stockholm anser att förvaltaren bör åläggas skyldighet
atl ofördröjligen underrätta nämnden om ett sådant beslut fattas.

De föreslagna bestämmelserna om belalningsåläggande har
tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen. Principen om alt
faslig-hetsägaren skall kunna åläggas atl från sina samtliga
förmögenhetslillgång-ar tillskjuta medel till förvaltningen godtas överlag av
remissinstanserna. Mycket positivt till en regel av delta innehåll är SABO. som
framhåller att finansieringsformen måste betraktas som rimlig, inte minst mot
bakgrunden av att försumliga fastighetsägares tillgångar ofta har skapats
genom fastighelsaffärer. där undermålig fastighetsskölsel och medveten
förslum-ning inte sällan har ingått som ett led i affärsverksamheten.

Åtskilliga remissinstanser, som i och för sig tillstyrker
förslaget, påpekar emellertid att belalningsåläggande i många fall lorde vara
en ganska verkningslös åtgärd för att tillförsäkra förvaltaren behövliga
medel. Hyresnämnden i Malmö framhåller atl fastighetsägaren i de fall. då han
har andra fastigheter eller på annat sätt har tillgång till medel för
reparationer, som regel torde ha medverkat till förvaltningsavtal eller annan
uppgörelse, så att tvångsförvaltning inte har behövt tillgripas. Detsamma
gäller då han själv bor i den aktuella fastigheten. När tvångsförvaltning måst
tillgripas lorde praktiskt tagel alllid ägarens ekonomiska situation vara sådan
att det blir omöjligt att få honom atl tillskjuta medel till förvaltningen
eller ens betala ersättning för disponerade utrymmen. Hyresnämnden vill för
den skull dock inte föreslå atl reglerna utgår. De kan nämligen tillsammans med
övriga regler få möjligheten till tvångsförvaltning att framstå som så
allvarlig att ägaren, utom i extremfallen, ser lill atl sådan förvaltning kan
undvikas. Näringslivets byggnadsdelegation anser att belalningsåläggande ibland
kan fungera som en utväg för alt bemästra vissa besvärliga situationer. Mången
gång måste emellertid ett utkrävande av personligt betalningsansvar te sig
tämligen utsiktslöst. Delta gäller l.ex. när ägaren har myckel små tillgångar
utöver fastigheten eller när det tillskott som behöver tillföras fastighetens
ekonomi är av betydande storleksordning. I sådana fall kommer ett
belalningsåläggande i realiteten att utmynna i ett konkursförfarande utan att
förvaltaren för den skull erhåller de medel som han behöver. Sveriges
fastighetsägareförbund anför liknande synpunkter.

Några remissinstanser finner del också av andra skäl
tveksamt om den föreslagna ordningen i nämnvärd grad kommer att kunna bidra
till att lösa förvaltarens finansieringsproblem. Hyresnämnden i Stockholm
ifrågasätter om systemet med belalningsåläggande kan komma alt fungera annat
än i sädana fall då ägandeförhållandena är okomplicerade. Så är dock sällan
fallet när en fastighet blivit föremål för den spekulativa marknadens intresse.
Även om ansökan om tvångsförvaltning kan riktas mol fastighetens lagfarne
ägare, är det inte givet atl denne vid tillämpning av reglema om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 33

belalningsåläggande skall anses som fastighetsägare.
Bulvanförhållanden av olika slag synes ofta förekomma. De svårigheter som kan
möta i rättstillämpningen bör inte underskattas och prövningen torde endast
sällan kunna bli så summarisk som utredningen har tänkt sig.

Bosladsdomstolen påpekar atl man knappast lorde kunna
meddela beslut om belalningsåläggande i sådana fall då endast interimistiskt
beslut om tvångsförvallning föreligger. Frågan förtjänar enligt
bostadsdomstolens mening att övervägas närmare. Stockholms kommun anmärker alt
det inte klart framgår av förslaget om belalningsåläggande kan beslutas ulan
hinder av att fastighetsägare inte har delgivils ansökan härom. Om sådan delgivning
är erforderlig, kan möjligheten att meddela beslut om belalningsåläggande få
begränsad användning. Delsamma gäller om man inte vet vem som är räll fastighetsägare.
Det synes knappast möjligt all meddela belalningsåläggande utan att del har
utretts vem som är rätt ägare. 1 vart fall kan inte exekutiva åtgärder vidtas.

1 vissa detaljfrågor har från några håll invändningar
framförts mot den av ulredningen förordade lösningen. Advokatsamfundet
kritiserar utredningens ståndpunkt alt särskild prövning av fastighetsägarens
förmåga alt utge del belopp som åläggandet omfattar inte bör företas innan
åläggandel meddelas av hyresnämnden. Att låta den prövningen ske på
verkställighelssla-diet kan leda lill onödiga ingrepp med åtföljande
rättsföriusler för fastighetsägaren. Sveriges föreningsbankers förbund anser
alt bestämmelsen om belalningsåläggande måsle nyanseras med hänsyn till att i
den grupp av hyresvärdar som lagstiftningen riktar sig mot finns representerad
hela skalan av försumlighet. Tillämpningen av bestämmelsen i det enskilda
fallet kan därför komma att leda lill konsekvenser som inte är förutsedda eller
eljest godtagbara från billighetssynpunkl.

Beträffande den lagtekniska utformningen av förslaget
framhåller bostadsdomstolen att det i tydlighetens intresse bör framgå av
lagtexten att belalningsskyldighel får åläggas fastighetsägaren endasi efter
ansökan av förvaltaren. För all beslut om betalningsskyldighet skall bli
verkställbart torde krävas att det av beslutet framgår också till vem medlen
skall utges. Med en sådan jämkning vinnes ytterligare att utredningens
uttalande atl förvaltaren i händelse av exekution bör likställas med borgenär
får siörre tyngd.

Förslagel om att meddelat belalningsåläggande ej skall
gälla, om fastigheten övergår till ny ägare innan beloppet har erlagts,
kritiseras av Göteborgs kommun. En sådan ordning kan vara otillfredsställande
från förvaltningssynpunkt. Genom försäljning till en person som efter
överlåtelsen visar sig sakna medel skulle en fastighetsägare kunna undgå
betalningsskyldigheten. Kommunen föreslår att betalningsskyldighet för
kostnader som avser förvaltningsålgärder som vidtagits fram till
tillträdesdagen kvarstår på den förutvarande ägaren.

I förslaget upptas en kompletterande regel om
betalningsskyldighet för 3 Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 151

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 34

del fall atl fastighetsägaren är en juridisk person.
Belalningsåläggande föreslås då kunna meddelas även den som till följd av eget
eller närståendes aktie- eller andelsinnehav eller annan liknande grund kan
antas ha ett väsentligt inflytande i den juridiska personen. Denna bestämmelse
avstyrks av bosladsdomstolen, hyresnämnderna i Stockholm och Malmö,
riksskatteverket. Näringslivets byggnadsdelegation, advokatsamfundet och
Sveriges fastighetsägareförbund. Dessa remissinstanser framhåller alt ett
genomförande av förslaget i denna del skulle innebära ell principielll vikligt
avsteg från de principer på vilka den svenska associationsrätten bygger, i
första hand från föreskriften i 1 kap. I § aktiebolagslagen (1975; 1385) om att
delägarna i aktiebolag ej svarar personligen för bolagels förpliktelser. Ett
sådant avsteg bör enligt dessa remissinstansers uppfattning inle göras i ett
lagstiftningsärende av så begränsad räckvidd som delta.

Bosladsdomstolen tillägger att de skäl som anförs till
slöd för förslaget dessutom inle är övertygande. Domstolen anser inte alt man
med framgång kan åberopa att samma lösningar valts inom skattelagstiftningen.
Vidare inger den lösning som utredningen föreslagit i sak betänkligheter.
Sålunda skulle enligt förslaget en dödsbodelägare, som har ansökt om förordnande
av boutredningsman, kunna drabbas av personlig betalningsskyldighet. Skulle
förslagel ändock genomföras, måste enligt bostadsdom-stolens mening
förutsättningarna för betalningsskyldighetens inträde preciseras mera
noggrant. Det bör närmare anges dels vad som menas med "väsentligt
inflytande", dels vem som skall anses som "närstående".

Hyresnämnden i Stockholm pekar på att förslagel i denna
del går längre än vad utredningen angett som principiell utgångspunkt, nämligen
atl betalningsskyldigheten skall avse medel ur tillgångar, varav den tvångsförvaltade
fastigheten utgör en del. Vidare är förutsättningarna för betalnings-åläggande
mot personer uianför aktie- och andelsägarnas krets alltför obestämda i
lagtexten och ofullständigt belysta i motiven. Hyresnämnden anser att
förslaget i denna del behöver övervägas ytterligare, möjligen vid senare
tidpunkt som ett led i en samlad utredning av möjligheterna all komma lill
rälla med akluella missförhållanden på fastighetsmarknaden. Hyresnämnden i
Malmö anmärker att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna få lill följd att
t.ex. anhöriga till en person som gjort sig skyldig lill brottsliga förfaranden
och lämnat landet oförskyllt åläggs en omfattande belalningsskyldighel.
Hyresnämnden anser alt lagtexten i vart fall måste ändras så alt orden
"eget eller närståendes" utgår. Näringslivets byggnadsdelegation
anser att ulredningen på förevarande punkt gjort etl avkall på beviskraven på
ett sätt som i praktiken måste innebära stora risker från
rättssäkerhetssynpunkt. Advokatsamfundet framhåller atl om man accepterar att
verksamhet får bedrivas i aktiebolagsform, innebär detta också att man får
acceptera att elt personligt betalningsansvar för aktieägare inle föreligger.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 35

Riksskatteverket erinrar om atl ansvarighet för juridisk
persons ställföreträdare i skattelagstiftningen - 77 a § uppbördslagen
(1953:272), 48 a § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt och 27 a § lagen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskauning - avser en solidarisk
ansvarighet med regressrätt. Ansvarigheten gäller endast den som kan betecknas
som företrädare och inträder endast i fall av uppsåtliga eller grovt oaktsamma
underiåtelser. Ansvarigheten prövas av allmän domstol, som kan jämka eller
efterge ansvaret. Utredningens förslag avviker enligt riksskatteverkets
uppfattning i väsentliga avseenden från denna ordning. I fråga om närståendebegreppet
föreslår utredningen ingen närmare reglering i bostadsförvallningslagen ulan
hänvisar till vad som gäller enligt två andra lagar, nämligen 35 § I a mom.
kommunalskattelagen (1928:370) och 8S lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m. Riksskatteverket vill i detta sammanhang endast påpeka
atl det inle finns något enhetligt närståendebegrepp i lagstiftningen. Det
räcker därför inte med utredningens allmänna hänvisning lill vad som gäller i
andra sammanhang utan saken fordrar ett närmare motivuttalande och gärna en
lagreglering. Riksskatteverket, som inser att någon form av personligt ansvar
kan behövas när fastighet som tillhör juridisk person tvångsförvallas, anser
atl frågan måsle utredas ytterligare för alt ställning skall kunna tas till
vilken lösning som är lämpligast.

Av de remissinstanser som närmare har kommenterat den
föreslagna bestämmelsen är del endast Stockholms kommun och Göteborgs kommun som
är positiva lill vad utredningen har föreslagit. Stockholms kommun framhåller
att denna bestämmelse kan medföra viss säkerhet för alt betalning skall kunna
erhållas i de fall där man "satt fastigheten på bolag". Göteborgs
kommun anser all, om en fastighet missköls så att Ivångsförvaltning måste
tillgripas, det i hög grad är motiverat att den som bär det reella ansvaret för
vanskölseln av fasligheten åläggs atl ekonomiskt svara för de åigärder, som
befinnes erforderliga för fastighetens islåndsältande. Stadgandet bör även ha
en preventiv effekt, då existensen av ett personligt ekonomiskt ansvar vid
vanskötsel av fastigheter måste öka benägenheten alt sköta dessa på ett
tillfredsställande sätt.

Förslaget om att hyresnämnden skall kunna föreskriva att kommunen
skall utge förskoll på medel som ofördröjligen behövs till förvaltningen har
föranlett delade meningar bland de remissinstanser som närmare kommenterat de
föreslagna bestämmelserna.

Beträffande behovet av att förvaltaren i vissa situationer
får ekonomiskt slöd från samhällel framhåller 5AÖ0 alt enligt uppgifter från
SABO-företag som har haft Ivångsförvaltningsuppdrag har bristen på medel ibland
varit så besvärande att förvaltaren nästan har tvingats att förskottera av egna
medel. Detta skulle kunna leda till ekonomisk förlust för förvaltaren. Enligt
SABO:s mening måste därför bestämmelserna utformas så att del inle finns risk
för alt förvaltaren blir försatt i elt sådant läge. Göteborgs kom-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 36

mun betonar atl en given förutsättning för att någon skall
vilja åta sig uppdraget som förvallare är all han inle skall behöva riskera
all drabbas av ekonomisk förlust lill följd av förvaltarskapet. Enligl
kommunens uppfattning måste garantier skapas för att inga kostnader som
belöper på den tvångsförvaltade fastigheten drabbar förvaltarens övriga
hyresgäster. Också hyresnämnden i Örebro framhåller att erfarenheterna av
tvångsförvallningslagen visar att man måsle lösa problemet om hur förvaltaren
skall få medel till omedelbart nödvändiga åtgärder. Enligt hyresnämndens mening
talar praktiska skäl för utredningens ståndpunkt att ansvaret för utbetalningen
av förskott skall ligga på kommunen och inle på statsverket.

Att kommunen skall svara för förskottsgivningen har
emellertid kritiserats av vissa remissinstanser som företräder de kommunala
intressena. Stockholms. Göteborgs och Malmö kommuner motsätter sig en sådan lösning
och framhåller att det bör vara en statlig angelägenhet att ställa medel till
förfogande i detta sammanhang. Samma uppfattning har en minoritet Inom
Kommunförbundels styrelse. Som motivering för denna ståndpunkt hänvisar dessa
remissinstanser till de skäl som har anförts i del särskilda yttrande som
utredningens ledamöter Henriksson och Henmark har avgelt. Malmö kommun betonar
ytterligare att samhällsingripanden av tvångsförvallningens typ är en slallig
angelägenhet som i fråga om uppläggning och kontroll i princip inte skiljer
sig från domstolars och dom-stolsliknande statsorgans beslutande och
kontrollerande verksamhel i andra sammanhang. Kostnader som uppkommer i sådan
verksamhel täcks eller förskolteras regelmässigt av staten. Detta förhållande
har i fråga om tvångsförvallning understmkils genom all hyresnämndema skall ha
hand om hela förfarandet på såväl besluts- som konlrollsladiel ulan någon lagreglerad
rätt för kommunerna att påverka eller ens få insyn i förvaltningen. Sett från
synpunkten att ivångsförvaltningsinstitutet skall bidra till alt skapa en
bättre boendemiljö vill kommunen också erinra om att stödåtgärder för
förbättring av boendemiljö i andra sammanhang finansieras med statliga bidrag.
Stockholms kommun framhåller vidare att, om kommunerna ändock skulle åläggas
ansvaret för utbetalningen av förskott, kommunerna måsle tillförsäkras fullgod
säkerhet i fastighetsägarens egendom. Statliga garantier för atl kommunerna
hålls skadeslösa bör vidare krävas. Också Göteborgs kommun ifrågasätter om inte
förskoltsgivaren bör ges möjlighel att med stöd av lagen skaffa sig säkerhet
för del förskotlerade beloppet.

Enligt bostadsdomstolens mening kan det eventuellt
övervägas att ersätta den föreslagna skyldigheten för kommunen atl betala
förskott med ett visst belopp med en skyldighet att ställa garanti, maximerad
till ett visst belopp, för kostnader som avser åtgärder som inte kan anslå.

SABO anser sig inte ha anledning att ta ställning till
frågan om det bör ankomma på kommunen eller på staten atl svara för
förskottsutbetalningama till förvaltaren. Inget av dessa alternativ framstår
som helt befogat. SABO vill därför peka på att det finns en tredje möjlighel
att lösa frågan,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 37

nämligen att ålägga den fastighelsägarekategori bland
vilka de försumliga fastighetsägarna återfinns atl solidariskt svara för att
erforderliga medel står lill förfogande för en tillfredsställande förvaltning
av de innehavda fastigheterna. SABO erinrar om att samhället löst den
betydligt mer omfattande frågan om lönegaranti vid konkurs. Del borde enligt
SABO:s mening vara betydligt lättare att lösa frågan om förvaltningsgaranti
för hyresgäster i fasligheter som ställts under tvångsförvallning.

Några
remissinstanser är kritiska mot de föreslagna villkoren för förskottsgivningen.
Bostadsdomstolen anser att sambandet mellan bestämmelserna om
belalningsåläggande och om förskott inte klart har angetts i motiven till
lagrummen. Belalningsåläggande skall enligt motiven ses som etl komplement till
övriga utvägar att skaffa pengar och tillgripas först sedan alla andra
möjligheter har blivii ultömda. Kommunens skyldighet att utge förskott tar
enligt motiven däremot sikte pä "katastrofsituationer", då
förvaltaren omgående behöver pengar och då vägen över lån och/eller
belalningsåläggande tar för lång lid, t.ex. då det gäller att snabbt skaffa
eldningsolja eller laga en akut skada på fastigheten. Förutsättningen att betalningsskyldighet
skall ha ålagts torde i praktiken innebära att frågan om skyldighet för
kommunen att förskotlera visst belopp inte kan handläggas utan risk för
tidsutdräkt. Fastighetsägaren kan t. ex. av en eller annan anledning vilja
hålla sig undan delgivningen av ansökan om belalningsåläggande. Enligt
bosladsdomstolens mening kan i stället övervägas att som förutsättning för
beslut om förskott uppställa krav på all förvaltaren skall ha gjort ansökan om
belalningsåläggande. Domstolen är emellertid inte övertygad om att det behövs
något samband mellan bestämmelserna. Poängen med den lösning som ulredningen
har föreslagit är att hyresnämnden skall ha tagit ställning till om den åtgärd
som förvaltaren vill vidta är påkallad och till hans uppgift om medelsbehov.
Den prövningen kan lika väl ske i ett förskotlsärende utan samband med fråga om
belalningsåläggande. Dessuiom torde prövningen i fall som avses vid förskoll
inte var särskill svåra att göra. Också hyresnämnden i Malmö anser del vara en
onödig omgång vid förskottsgivningen att betalningsskyldighet först skall ha
ålagts fastighetsägaren. Föreskrift om förskott bör kunna meddelas omedelbart,
alltså i samband med inlerimisliskl beslut om tvångsförvaltning. All först
höra kommunen torde enligt hyresnämndens uppfattning inte vara erforderiigl.
då del här rör sig om relativt sett små belopp avsedda att avhjälpa akuta
behov. Det bör framgå av lagtexten atl förskoll skall avse löpande förvaltning
och inle alla åtgärder för förbättring av fastigheten. Enligt riksskatteverkets
mening kan det diskuteras om inle hyresnämnden ocksä när interimistiskt beslut
om tvångsförvaltning föreligger borde kunna föreskriva alt kommunen skall
förskotlera visst belopp.

Förslagel om atl fastighetsägaren skulle kunna meddelas
flyttnings-åläggande avstyrks av bosladsdomstolen, som framhåller alt beslut om
Ivångsförvallning inle innebär all faslighelsägaren berövas äganderällen

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 38

lill
fastigheten. Han disponerar alltså över utrymmet i fråga pä grund av
äganderätt. Det ler sig enligt bosladsdomstolens uppfattning egendomligt alt
den som inte betalar ersättning till sig själv skall kunna avhysas tvångsvis
från sin egendom. Till denna principiella synpunkt kommer atl etl genomförande
av förslagel skulle innebära att en fastighetsägare som har sin bostad i
fasligheten och vägrar all belala skulle ha en i många stycken sämre
besittning till hemmet än en hyresgäst, som dock endast har en begränsad
sakralt i fastigheten. För fastighetsägaren skulle t.ex. inte finnas någon
motsvarighet lill bostadshyresgäsls möjlighel all vid belalningsför-summelse
återvinna förverkad hyresrätt. Enligl bosladsdomstolens mening skulle del vara
bättre om hyresnämnden vid faslighelsägarens beial-ningsvägran fick rätt all
meddela fastighetsägaren ett belalningsåläggande som skulle få verkställas som
lagakraftvunnen dom. Genomförs utredningens förslag, bör i vart fall
bestämmelser meddelas som ger hyresnämnden möjlighel all ge skäligl rådrum med
avflyttningen. Bosladsdomstolen förutsätter att fråga om fastighetsägarens
skyldighet att utge ersättning och att avflytta kan prövas endast efter ansökan
av förvaltaren. Detta bör komma till ullryck i laglexien.

Såvitt
avser förslaget om införande av edgång rir\r\er bostadsdomstolen det tveksamt
om den föreslagna lagtekniska lösningen är den bästa. Med hänsyn till
fastighetsägarens rättsliga ställning under tvångsförvaltningen förefaller del
mindre lämpligl alt applicera regler om vittnesförhör på förhör som hålls med
honom för alt få fram upplysningar om fasligheten. Det ligger närmare
tillhands all ordna förfarandet efter förebild av vad som gäller om gäldenärers
edgång i konkurs, jfr 91, 93, 94, 210 och 211 §§ konkurslagen (1921; 225). Sker
så blir det också möjligt all vidga krelsen av personer som kan åläggas
upplysningsskyldighei till all omfalla exempelvis tidigare ägare av
fastigheten eller, om fastigheten ägs av elt aktiebolag, förutvarande ledamot
av bolagets styrelse. Ell skäl för den av utredningen förordade lösningen kan
ha varit en önskan att hindra fastighetsägaren från att genom överklagande
uppehålla frågan om fullgörande av sin upplysningsplikt. Detta intresse kan
tillgodoses även med den lösning som bostadsdomstolen förordar genom alt del
bestäms alt beslut om edgång inle får överklagas. Advokatsamfundet anser att
en fastighetsägare som vägrar atl lämna erforderliga uppgifter inle skall
kunna sättas i häkte.

Beträffande
de föreslagna bestämmelserna om edilionsföreläggan-de ifrägasäller
bostadsdomstolen om inte kretsen av personer mot vilka föreläggande kan riktas
bör utvidgas på motsvarande sätt som domstolen har föreslagit beträffande
edgångsförfarande t. Bostadsdomstolen är också osäker om hur den föreslagna
bestämmelsen kommer att fungera i praktisk tillämpning med hänsyn lill att de
handlingar m. m. som avses måste vara specificerade i föreläggandet, vilket
inte alltid låter sig göra. Även handräckning genom länsstyrelse, vilket
enligt utredningen kan ifrågakomma, lorde fömtsätta ett preciserat beslut. När
det gäller edgång och edifionsfö-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 39

reläggande synes utredningen ulgå från all åtgärden får
beslutas först efter ansökan av förvaltaren. Har förslagel denna innebörd, bör
del enligt bostadsdomstolens uppfattning komma till uttryck i lagtexten.

Enligt förslaget kan tiden för tvångs förvaltning
bestämmas till högsl fem år. Förvaltningstiden föreslås kunna föriängas med
högst tre år i tagel. Stockholms kommun anser alt tvångsförvaltningen inle bör
tillåtas upphöra förrän fastighetsägaren har betalt kostnaderna för de vidtagna
Ivångsförvallningsålgärderna samt likviderat utgivna förskott. Malmö kommun
påpekar att lagförslaget inte innehåller några bestämmelser om successiv
avveckling av en tvångsförvaltning. Detta bör emellertid kunna ske genom att
tvångsförvallningen i vissa fall får upphöra under villkor all fastighetsägaren
överlämnar förvaltningen helt eller delvis lill förvaltnings-bolag eller
person, som kan godtas av hyresnämnden. Härigenom åslad-kommes i princip en
förvaltningsform som skulle ha använts som resultat av förvaltningsåläggande.
Möjligen kan därvid sådan förvaltning inskränkas till att avse endast kameral
förvaltning eller endast teknisk förvaltning.

Enligl bosladsdomstolens uppfallning bör presumlionen vara
all tvångsförvallningen skall upphöra vid utgången av den tid som har bestämts
för förvaltningen och att särskilda skäl måsle anföras för alt hyresnämnden
skall få besluta om föriängning. Hyresnämnden i Malmö föreslår atl tiden för
ivångsförvaltning faslslälls till högst tre år med möjlighet till föriängning
med högst elt år i sänder. Tvångsförvaltning är genom sina ingripande
verkningar och genom hela den konstlade situation som skapas av sådan natur att
den inte bör bestå under lång tid. 1 de ärenden om tvångsförvallning som har
förekommil hos hyresnämnden har förvaltningen heller inte varat någon längre
tid ulan har upphört sedan fastigheten har evakuerats eller övergått i annan
ägo.

De föreslagna bestämmelserna om förvaltarens redovisning
berörs av flera remissinstanser.

Riksskatteverket tar upp frågan om de föreslagna
redovisningsreglerna ger fastighetsägaren möjlighet atl på rätt sätt fullgöra
den uppgiftsskyldighet gentemot det allmänna som åligger honom enligl skilda
författningar. Verket framhåller all denna fråga inle synes ha uppmärksammats
tillräckligt av utredningen samt fortsätter.

Enligt gällande lagstiftning på skatte- och avgiftsområdet
finns ett flertal åligganden för fastighetsägaren. Denne skall avlämna självdeklaration
vid inkomsttaxeringen, jfr 22 och 47 §§ m.fl. stadganden i taxeringslagen
(1956:623), fastighetsdeklarationer till fastighetstaxeringen och
arbetsgi-varuppgift till ledning för beräkning av arbetsgivaravgifter. Vidare
åligger det fastighetsägare - såväl juridisk som fysisk person - att utan
anmaning avlämna kontrolluppgifter till ledning för arbetstagares och andras
taxering, jfr 37 § taxeringslagen. Efter anmaning kan kontrolluppgift fordras
in i andra fall, jfr 39 § 1 och 2 mom. taxeringslagen. Slutligen föreligger lagstadgad
uppgiftsskyldighet för vissa juridiska personer i förhållande till myndigheter
och/eller delägare. Så är fallet beträffande handelsbolag, bo-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 40

stadsrältsföreningar m.fl., fåmansförelag samt samfälligheter,
jfr 38, 42 och 42 a §§ taxeringslagen. Denna deklarations- och uppgiflsplikl är
i huvudsak slraffsanktionerad. 1 fråga om självdeklaration och
arbetsgivampp-gift finns dessutom ett sanklionssysiem med särskilda avgifter.

Kontrolluppgift enligt 37 § laxeringslagen och
arbetsgivaruppgift skal) lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret resp.
året efter utgiftsåret. Anstånd med alt lämna kontrolluppgift enligl nämnda
paragraf kan författningsenligt inte medges. I fråga om arbetsgivamppgift kan däremot
anstånd beviljas. Självdeklaration skall enligt huvudregeln lämnas senast den
15 februari under taxeringsåret. Bestämmelser om anstånd att avge
självdeklaration finns i 34 § taxeringslagen, jfr riksskatteverkets uttalande i
meddelandeserien, RSV Dl 1976:5.

Samtliga här omnämnda uppgiftsplikler måsle enligt
gällande lagstiftning på området anses åligga fastighetsägaren själv. Denne
måsle därmed också själv äga tala och svara i mål om skatter och avgifter som
rör hans fastighelsinnehav. En annan ordning framstår som principiellt tveksam
och skulle behöva föranleda etl flertal komplicerade lagstiftningsändringar
inom skattelagstiftningen. Om faslighelsägaren alltså skall förbli uppgiftsskyldig
i nämnda hänseenden under en tvångsförvallningssiluation måste faslighelsägaren
också få lillgång lill nödvändiga upplysningar för all kunna fullgöra
uppgiflspliklen. Delta måste ske i sådan tid atl gällande lidsfris-ler kan
iakttas.

Vad först gäller kontrolluppgiftsskyldigheten anser
riksskatteverket att saken nog ibland i praktiken bör kunna lösas genom en
överenskommelse mellan fastighetsägaren och förvaltaren så att förvaltaren
skall fullgöra fastighetsägarens åliggande. Om samförstånd föreligger behöver
inga problem uppkomma utan förvaltaren kan ombesörja saken och på grundval av
kontrolluppgifterna upprätta ett förslag lill arbetsgivaruppgift som fastighetsägaren
får granska och underteckna. 1 de fall då tvångsförvallningen avsett endast en
del av det gångna inkomståret eller då ett samförstånd mellan fastighetsägare
och förvaltare inte uppnås kan dock komplikationer uppkomma. Fastighetsägaren
måsle i elt sådant fall för alt kunna fullgöra sina skyldigheter få omedelbar
insyn i räkenskapsmaterialet för hela den period av del förflutna inkomståret
som tvångsförvallningen omfattat. Fastighetsägarens tillgång till detta
material bör kunna ordnas genom att hyresnämnden åläggs medverkan därtill. Om
fastighetsägaren och förvaltaren är oense om vilket innehåll uppgifterna skall
ha. slår del givetvis förvaltaren fritt att underrätta skattemyndigheterna m.
fl. om sin uppfattning i frågan.

Riksskatteverket har förståelse för all förvaltaren
behöver viss lid på sig för atl sammanställa en redovisning över sin
förvaltning och atl därför fastighetsägaren kan behöva anstånd med
deklarationspliktens fullgörande. En sådan ordning framstår som mera praktisk
än atl i taxeringslagen införa en uppgiftsskyldighet för förvaltaren i
förhållande till fastighetsägaren motsvarande den uppgiftsskyldighet som gäller
vissa juridiska personer enligl 38, 42 och 42 a §§ taxeringslagen.
Riksskatteverket har hittills inte ansett sig kunna utfärda anvisningar i fråga
om anstånd ulan endast gjort uttalanden i rekommendationens form. 1 praktiken
kan säkert förväntas all skatlemyndighelerna medger anslånd i här avsedda fall.
För den fastig-helsägare som är bokföringsskyldig föreligger redan nu en
lagstadgad rätt lill anslånd alt avge självdeklaration till den 31 mars under
taxeringsåret utom i de fall räkenskapsåret gått lill ända före den 31 oktober
året näst fö-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 41

re laxeringsäret, jfr 34 § I mom. Iredje stycket
laxeringslagen. Någon ytterligare lagreglering i fråga om anslånd i
tvångsförvallningsfall bör inte ske. Av principiella skäl bör förvaltarens
redovisning alltid föreligga klar vid sådan tidpunkt alt fastighetsägaren kan
fullgöra deklarationsplikten åtminstone inom den lagstadgade anståndstiden.
Fastighetsägaren bör inte behöva förlita sig på att anstånd i hans fall medges
efter en myndighets fria bedömning.

Riksskatteverket anser av nu anförda skäl all
bestämmelserna i 22 S i förslagel bör ha ell annal innehåll. Tidsfristen för
redovisningens avlämnande bör sättas till två månader efter kalenderårets
utgång. Fastighetsägaren får då en månad på sig atl deklarera. Vidare bör
beaktas atl fastig-helsägaren kan tänkas tillämpa brutet räkenskapsår, jfr 12 §
bokföringslagen (1976:125). Redovisningsfristen bör för sådana fall anknytas
till tidpunkten för räkenskapsårets utgång. Slutligen bör paragrafen innehålla
en regel om fastighetsägarens räll att genom hänvändelse till hyresnämnden vid
en tidigare lidpunkt än redovisningslillfället få ta del av räkenskapsmaterial
som behövs för att han skall kunna fullgöra sin uppgiftsplikt i olika
hänseenden. Sistnämnda regel är nödvändig för all bl. a.
konlrolluppgifls-skyldigheten skall kunna fullgöras men också för all
deklarationsplikten skall kunna fullgöras korrekt i de troligen fätaliga fall
där fastighetsägarens räkenskapsår gått till ända någon gång under tiden I
januari-28 februari under taxeringsåret, jfr 3 § kommunalskattelagen (1928:
370).

Bosladsdomstolen ifrågasätter om hyresnämnderna har den
sakkunskap som erfordras för atl nämnden på förslaget vis skall kunna
kontrollera att redovisningen är godtagbar och korrekt från redovisningsmässig
synpunkt. Åtminstone när förvaltningsuppdraget är mera omfattande, kan
granskningen kräva särskild sakkunskap. Bosladsdomstolen utgår från alt
hyresnämnden i sådana fall utnyttjar sin möjlighet att låta sig biträdas av
sakkunnig. Vidare bör hyresnämnderna vara skyldiga all låla kommunen la del av
redovisningsmaterialet. Hyresnämnden i Stockholm pekar på alt utredningen inte
har angett hur redovisningsärendena skall handläggas. Utredningens förslag
skulle kunna tolkas så att redovisningen skall behandlas som etl särskill
ärende vilket anhängiggörs av förvaltaren och avgörs genom beslut, i vilket
hyresnämnden uttalar sig om redovisningen. Vid granskningen bör nämnden bestå
av ordföranden och två ledamöter. Eftersom förvaltaren kan finna eventuella
anmärkningar oberättigade, kan han tänkas ha anledning att föra talan mot
nämndens beslut. Fråga uppkommer då om fastighetsägaren har partsställning i
redovisningsärende, något som skulle strida mot klanderbestämmelserna i
förslaget.

De föreslagna bestämmelserna om klander av redovisningen
kommenteras av några remissinstanser. Hyresnämnden i Stockholm framhåller att
möjligheten för fastighetsägaren att omgående klandra den redovisade
förvaltningen erfarenhetsmässigt har visat sig medföra stora olägenheter för
förvaltaren. Genom att fastighetsägaren har klandrat redovisningen har
förvaltaren varje år dragits in i flera domstolsprocesser, vilket inverkat
menligt på förvaltarens egentliga uppgifter. Hyresnämnden vill därför
ifrågasätta om det inte är mest ändamåsenligl atl klander av redovis-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 42

ningen
får anslå till dess förvaltningen har upphört. Nackdelen för fastighetsägaren
att få vänta med sin klandertalan under flera år får vägas mot de ölägenheter
sådana processer kan medföra för förvaltaren med åtföljande förseningar i fråga
om fastighetens upprustning. Det förhållandel all hyresnämnden konlrollerar
redovisningen och ulövar tillsyn över tvångsförvallningen torde i och för sig
vara ägnat alt tillgodose faslighelsägarens intresse. Del är dessutom
fastighetsägaren obetaget att när som helst hos nämnden begära förvaltarens
entledigande.

SABO
understryker atl den föreslagna klanderrälten under inga omständigheter får
bli en möjlighel för faslighelsägaren atl under klandertiden förhindra och
försvåra förvaltarens arbete. Stockholms kommun ifrågasätter om
fastighetsdomstolen bör vara forum för klandertalan, eftersom i lagförslaget i
övrigt endast ifrågakommer hyresnämnd och bostadsdomstol. Del bör endasi om del
är nödvändigl införas ell iredje forum.

Den
föreslagna beslämmelsen om alt kommunen skall vara skyldig all förskotlera
arvode lill förvaltaren avstyrks av Malmö kommun som anser alt slaten i stället
bör svara för förskottsgivningen. Också Stockholms kommun ifrågasätter om del
bör vara kommunen som utger förskol-lel. Enligl kommunens uppfallning bör
förskoltsgivaren under alla omständigheter beredas tillfälle alt yttra sig
över förvaltarens arvodesyrkande, innan detta fastställs. Vidare bör
förskollsgivaren erhålla säkerhet med anledning av utgivet förskott.

4.5
Inlösen

Förslagel
om all införa etl syslem som ger kommunen möjlighel atl inlösa fastighet som
står under Ivångsförvaltning har i allmänhet lämnats utan erinran av
remissinstanserna. En del instanser förordar dock alt den föreslagna
lösenrätten vidgas ytterligare eller alt inlösenförfarandet kompletteras med
regler om försäljning av fastigheten genom förvaltarens försorg. Ett par
remissinstanser kräver kompletterande lagförslag om tvångsinlösen av grovt
misskötta hyresfastigheter.

Stockholms
kommun tillstyrker den föreslagna lösenrätten för kommunen men anser alt det
bör övervägas atl utvidga kretsen av lösenberättiga-de till att omfatta också
berörda hyresgäster och vederbörande förvaltare.

En
i förhållande till tvångsförvahningsförfarandet mera fristående lösenrätt för
kommunen förordas av Hyresgästernas riksförbund. Förbundet framhåller alt den
förslumning som hotar i spåren av spekulation med bostadsfastigheter måsle
stoppas också genom ökade möjligheter till kommunal inlösen av fastigheter.
Enligt utredningens förslag skall tvångsförvaltning alltid prövas innan
kommunen får begära inlösen. Till skillnad från vad som gäller enligt
bostadssaneringslagen måste alltså kommunen avvakta tvångsförvallningens
förlopp, även om det från böljan synes klart att den blir verkningslös.
Förbundet anser det värt att pröva om inlösen kan

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 43

tillåtas så snart det visas atl fastigheten är belastad
med skulder så alt den inte kan förvallas med inflytande hyresmedel. Rekvisiten
för tvångsförvaltning skall självfallet också vara uppfyllda. Därigenom skulle
fastighetens ekonomi saneras och den sannolikt främsta orsaken till vanvården
undanröjas. Elt hinder för inlösen kan vara atl kommunen inle vill eller kan
ta över fastigheten. Det avgörandet måste tillkomma kommunen och någon
skyldighet atl lösa fastigheten vill förbundet inte förespråka. Men kommunernas
möjligheter att lösa in misskötta fastigheter bör alltså ökas. En skärpt
atlilyd från samhällets sida skulle sannolikt medföra en viss självsanering,
åtminstone bland långivarna. Dessa går ibland in som finansiärer av
Ivivelaktiga fastighetsägares affärer, utan större oro för konsekvenserna av
bostadslagstiftningen. Enligt förbundets uppfattning bör bostadsförvallningslagen
medverka till atl fastigheter som är vanskötta och fastighetsägare som
försummar elementära skyldigheter mot hyresgästerna inle kan värderas som goda
kreditobjekt.

Några remissinslanser förordar all förvaltaren ges befogenhet
all under kontrollerade former ombesörja en försäljning av fasligheten.
Näringslivets byggnadsdelegalion framhåller atl en smidig utväg för alt
avveckla problemen i de fall, då en tillfredsställande lösning inte kan
åstadkommas genom fortsall Ivångsförvaltning, är all öppna möjlighel till en
civil försäljning under rättslig kontroll, t. ex. efter förebild av
förfarandet vid försäljning av egendom under hand i samband med konkurs.
Försäljning av fastigheten under hand borde därför enligt delegationens mening
kunna få ske efter medgivande av hyresnämnden, varvid ett opartiskt
värderingsinslru-ment skulle kunna utgöra bedömningsgrund för
försäljningsvillkoren till köpare som nämnden kan godta. Också Malmö kommun och
Svenska riksbyggen ifrågasätter om inte förvaltaren efter hyresnämnds
tillstånd bör kunna försälja fastigheten till belopp som hyresnämnden finner
motsvara marknadsvärdet.

En utbyggnad av systemet med tvångsinlösen krävs av
kommunförbundets styrelse (majoriteten) som pekar på att utredningsarbetet har
sin upprinnelse i atl hittillsvarande lagstiftning inte gett samhällel
tillräckliga medel för att ingripa till skydd för hyresgäslerna mol försumliga
fastighetsägare. Utredningens förslag synes dock inle tillräckliga för atl
komma till rätta med grovt försumliga faslighelsägare. 1 sådana fall bör
ivångsinlösen komma i fråga. Själva syslemel med faslighelsförvaltningen på en
hand och äganderätten på en annan försvårar en ändamålsenlig förvaltning. När
fastighetsägaren enligt förslaget tvångsvis fråntagits möjligheterna alt påverka
förvaltningen kvarstår ändå vederbörande som ägare. Genom denna ludelning blir
förvaltningen i flera avseenden tungrodd, vilket i första hand kommer alt
drabba de hyresgäster som lagstiftningen avser atl skydda. Skydd för
hyresgäslerna bör åstadkommas genom alt samhället skall kunna ingripa även med
Ivångsinlösen mot fastighetsägare som grovt misskö-ler hyresfastigheter.
Liknande synpunkler anförs av en minoritet inom Stockholms kominunstxrelse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 44

5 Föredraganden

5.1 Inledning

Lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bosladsfastighet,
tvångsförvallningslagen, som irädde i kraft den 1 juli 1970 (omtryckt 1971:
544. ändrad senast 1974:1085), ger möjlighet all under vissa förhållanden skilja
fastighetsägare från förvaltningen av fastighelen. Ägarens befogenheter i olika
hänseenden överläs i slället temporärt av en särskild förvaltare. Ett sådant
långtgående ingrepp i äganderätten har ansetts befogal när det gäller den
undantagsgrupp av illojala fastighetsägare som mera systematiskt åsidosätter
hyresgästernas och samhällets intresse av en tillfredsställande
fastighetsförvaltning.

Tvångsförvaltning kan tillgripas om ägaren till ell
bostadshus väsentligen försummar vården av fastigheten eller underlåter att
vidta uppenbart angelägna åigärder för att bevara sundhet, ordning och skick
inom fastigheten. Dessutom skall det finnas anledning anta atl rättelse inte
kommer alt ske. Frågan om ivångsförvaltning prövas av hyresnämnden, som också
har all utse förvallare. Den primära uppgiften för förvaltaren är atl se lill
att de ölägenheter som föranlett förvaltningsbeslutet snarast blir undanröjda.
Han skall även i övrigl verka för all fastighelen genomgår sådana förbättringar
och moderniseringar som bedöms lämpliga och möjliga och som kan beräknas ge
skäligt ekonomiskt utbyte. Förvaltaren uppbär hyror och andra intäkter av
fasligheten. Med dessa medel betalar han de löpande kostnaderna för
faslighetens skötsel och utgifterna för de underhålls- och förbättringsarbeten
som han låter utföra. Om de löpande intäkterna inte räcker till för att bekosta
de arbeten som bör utföras på fastigheten, kan hyresnämnden ge förvaltaren
tillstånd alt genomföra lämpliga åtgärder och att belåna fastigheten för att skaffa
medel till åtgärderna.

Som tidigare har nämnts riktar sig tvångsförvaltningslagen
mot en relativt liten gmpp av illojala fastighetsägare. Lagen utgör etl
komplement till de mestadels mindre ingripande tvångsmedel av olika slag som
står till samhällets och hyresgästernas förfogande när brister i
bostadsfastigheler inte avhjälps på frivillig väg. Möjligheterna atl med stöd
av andra författningar gripa in med tvångsåtgärder mot försumliga
fastighetsägare har under senare tid successivt vidgats. Jag skall här peka på
några av de regler som f n. finns vid sidan av tvångsförvaltningslagen.

I 12 kap. jordabalken (i fortsättningen kallad hyreslagen)
finns tvingande regler om hyresvärdens skyldigheter beträffande lägenhetens
skick under hyrestiden. Om hyresvärden inte fullgör sin underhållsskyldighet,
ger lagen hyresgästen olika handlingsmöjligheter. Ett effektivt medel för att
säkerställa att reparationsskyldigheten fullgörs tillkom år 1975, då hyresgästen
fick rätt att begära att hyresnämnden skall utfärda ett vitessanktionerat
reparationsföreläggande för värden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 45

Enligl bestämmelser i bl.a. hälsovårdsstadgan (1958:663),
byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776) och brandsladgan (1962:91, omtryckt
1974:81) åligger del olika myndigheter atl övervaka att bostadsbeståndet hålls
i godtagbart skick och att gällande föreskrifter på området efterlevs.
Uppkommande missförhållanden kan med slöd av bestämmelser i dessa författningar
avhjälpas genom förelägganden av olika slag. Fastighetsägaren kan t. ex.
meddelas elt vitessanktionerat föreläggande alt inom viss lid vidta åtgärd för
all undanröja brislfällighel hos byggnad eller avhjälpa sanitär olägenhet.
Ägaren kan också meddelas förbud mot all använda lägenhet eller lokal för
avsett ändamål till dess förekommande brislfällighel eller olägenhet har
undanröjts.

Bestämmelserna i tvångsförvallningslagen liksom reglerna i
hyreslagen samt i hälsovårds- och byggnadslagstiftningen medger i huvudsak
endast ingripanden i syfte alt hålla den befintliga utrustningen inom
fastigheten i godtagbart skick. Befogenhet att oberoende av fastighetsägarens
samtycke åstadkomma slandardförbätlrande åtgärder tillskapades genom bosladssaneringslagen
(1973:531), som irädde i kraft den I januari 1974. Enligt den lagen har
hyresnämnd möjlighet att på ansökan av kommun eller hyresgästorganisation
ålägga fastighetsägare atl rusta upp bostadslägenhet så att den uppfyller de
krav på lägsta godtagbara standard som anges i lagen. För de fall då
fastighetsägaren underlåter alt ställa sig hyresnämndens beslut lill
eflerrällelse finns bestämmelser om tvångsåtgärder. De åtgärder som kan komma i
fråga är vite, tvångsförvaltning och kommunal inlösen.

Om grov vanvård av bostadsfastighet föreligger eller kan
befaras uppkomma, kan fastigheten exproprieras enligl 2 kap. 7 §
expropriationslagen (1972:719), som trädde i kraft den 1 januari 1973.
Bestämmelsen är tillämplig såväl när vanvården avser förhållandena inne i
fastighelen som när den gäller fastighetens yttre skötsel. Expropriation kan
medges inte bara för att försälta en bebodd byggnad i tillfredsställande skick
utan också för att riva befintlig bebyggelse och ersätta den med ny och mera
ändamålsenlig sådan.

Förköpslagen (1967:868, omtryckt 1974:815) harar 1974
ändrats så alt kommun har förköpsrätt även i fråga om fasfighet som behöver
rustas upp.

Genom lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.
m., tillstånds-lagen, har regler införts som avser att förebygga spekulafion i
hyresfastigheter och förhindra alt hyresfastigheter kommer i händerna på
personer som är olämpliga alt förvalta dem. Lagen innebär atl giltigheten av
förvärv av hyresfastigheter i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena görs
beroende av tillstånd av hyresnämnd. Giltigheten av förvärv av aktier i s. k.
fåmansbolag och andelar i handelsbolag är också beroende av tillstånd i fall då
bolagets verksamhet till huvudsaklig del är inriktad på förvaltning av
hyresfastigheter. 1 den delen gäller lagen för hela landet. Innan hyresnämnden
meddelar beslut i tillståndsärende, skall kommunen beredas tillfälle att yttra
sig. Vidare har kommunerna i hela landet tillerkänts förköps-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 46

rätt vid försäljning av aktier i bostadsbolag. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 1976 i de delar som gäller lillståndprövning av
fastighelsförvärv och i övriga delar den I april 1976.

Den nu lämnade översikten visar atl hyresgästerna och
samhället förfogar över etl flertal instmmenl för atl komma lill rälla med
brister som beror på eftersatt fastighetsskölsel.

Vad särskilt gäller tvångsförvallningslagen framhölls vid
dess tillkomst alt blotta existensen av lagen var ägnad all verka som ell
pålryckningsme-del mot försumliga fastighetsägare och att man därför kunde
räkna med att bestämmelserna inle skulle behöva ulnylljas annal än i elt
begränsat anlal fall. Dessa uttalanden har bekräftats av den undersökning som
utförts av bostadsförvaltningsutredningen och som avsett de
tvångsförvaltningsärenden som hyresnämnderna och domstolarna har handlagt
under perioden den I juli 1970-den 31 december 1975 (se bilaga 2).
Undersökningen visar atl sammanlagt 135 ansökningar om Ivångsförvallning har
kommii in lill hyresnämnderna. 1 16 fall har prövningen slutligt lett till alt
fastigheterna i fråga har ställts under ivångsförvallning. Av de återstående
ärendena har flertalet kunnat avskrivas från vidare handläggning efter det att
uppgörelse träffats mellan sökanden och fastighetsägaren under
prövningsförfarandet. 1 83 ärenden har sålunda sökanden återkallat ansökningen
i första instans. Anialel av hyresnämnd ogillade ansökningar uppgår lill 8.

Även om ivångsförvaltningslagen säkerligen spelat en
viktig roll bl.a. som påtryckningsmedel har det efter hand som man fått
praktisk erfarenhet av dess tillämpning visat sig all lagen är behäftad med
vissa svagheter. Den kritik som har framkommit har i allmänhet gått ut på alt
förvaltaren har alltför begränsade befogenheter och att särskilt hans
möjligheter att anskaffa medel till upprustningsåtgärder är otillräckliga.

Bostadsförvallningsutredningen har mot bakgrund av dessa
förhållanden haft lill uppgift att se över tvångsförvaltningslagen och att
föreslå regler som förbättrar samhällets och hyresgästernas möjligheter till
ingripande mot fastighetsägare som missköler sina hyresfastigheter.
Utredningens överväganden har resulterat i etl förslag till
bostadsförvaltningsiag, som skall ersätta tvångsförvallningslagen. Förslaget
har vid remissbehandlingen fått elt mycket positivt mottagande och även jag
anser all del bör läggas lill grund för lagstiftning.

Jag ämnar strax återkomma till de olika detaljerna i
förslaget. Dessförinnan vill jag emellertid framhålla atl
bosiadsförvaltningsulredningens nu slutförda arbete får ses endast som en del
av en fortlöpande översyn av lagstiftningen på hyresområdet. Reformer på detta
område förbereds också i andra sammanhang. Vissa förslag i boende- och
bostadsfinansierings-utredningarnas slutbetänkande (SOU 1975:51-52)
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag har ännu inte slutbehandlats av regeringen
(jfr prop. 1976/77:100 bil. 16 s. 3). Detta gäller bl.a. utredningarnas
överväganden rörande formerna för atl stärka hyresgäslinflylandel. Förra året
har hyres-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 47

rättsutredningen i delbelänkandel (SOU 1976:60)
Förhandlingsordningar på bostadshyresmarknaden m.m. lagt fram förslag om ett
legalt förhandlingssystem beträffande hyror och boendeförhållanden, där
hyresgästernas förhandlingsrätt föreslås omfalla bl.a. frågor om lägenheternas
och husets skick. Också delta utredningsförslag övervägs f n. inom regeringens
kansli.

5.2 Grundläggande frågor

Ulredningen pekar inledningsvis på alt olika
lagstiftningsalter-nativ kan komma i fråga för atl förbättra hyresgästernas och
samhällets inflytande över förvaltningen av bostadsfastigheter. En möjlighet är
att ersätta det nuvarande tvångsförvaltningsförfarandet med nya regler om expropriation.
En annan är all införa ett system med auklorisalion av faslig-helsförvaltare.
En tredje utväg är alt tillskapa ell effeklivare förvallnings-förfarande.

Efter en undersökning av de olika för- och nackdelar som
är förbundna med vart och elt av dessa alternativ har ulredningen kommit till
den uppfattningen alt del f.n. inle är möjligt all ersätta
tvångsförvallningslagen med vare sig ett expropriationsförfarande eller ell
auktorisationssystem. Enligl utredningens mening är det endast alternativet atl
tillskapa ett effektivare förvaltningsförfarande som utgör en framkomlig väg
för all snabbt och smidigt och ulan särskilda ekonomiska åtaganden från del
allmännas sida komma till rätta med de olägenheter som drabbar hyresgästerna
vid en försumlig fastighetsskötsel. Utredningens slutsats i fråga om valet av
lagstiftningsmetod har lämnats obestridd vid remissbehandlingen.

Enligt min mening slår det helt klart att expropriation är
ett för de här åsyftade situationerna alltför omständligt och kostnadskrävande
förfarande. Alt slopa systemet med tvångsförvaltning och i stället gå över
till etl expropriationsförfarande skulle därför leda till en försämring av
hyresgästernas ställning. Tanken på en reform med denna inriktning måste
alltså avvisas. En annan sak är att det kan finnas anledning att överväga om
det inom ramen för elt tvångsförvaltningssystem bör öppnas möjlighel lill
Ivångsinlösen av den förvaltade fasligheten. Jag återkommer senare till della
(avsnitt 5.5).

Beträffande möjligheten att ersätta
tvångsförvaltningslagen med ett system med auklorisalion av
fastighetsförvaltare vill jag peka på all 1975 års tillståndslag ger vissa
möjligheter att förhindra alt hyresfastigheter kommer i händerna på olämpliga
förvaltare. Ätt gå vidare på denna väg och införa ett mera allmänt
auktorisationssystem för fastighetsförvaltare skulle med nödvändighet kräva en
omfattande administration och dra betydande kostnader. Man skulle också få
tillämpningssvårigheter, t. ex. när det gäller att i det konkreta fallet
avgöra vilka krav som skall ställas på en förvaltare. Även detta
lagstiftningsalternativ bör alltså enligt min mening avvisas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 48

Av nu anförda skäl ansluler jag mig lill utredningens
bedömning beträffande uppläggningen av lagstiftningen. Det riktiga
tillvägagångssättet är enligl min mening att ta till vara de praktiska
erfarenheterna av tvångsförvaltningslagen och på grundval av dessa skapa
förutsättningar för elt mera effektivt och ändamålsenligt
förvaltningsförfarande. Utredningens förslag till bostadsförvaltningsiag
tillgodoser dessa synpunkler och jag anser, som jag redan tidigare har
framhållit, atl förslagel bör läggas lill grund för lagstiftning. Jag förordar
alltså att man inför en bostadsförvaltningslag, som får ersätta
tvångsförvallningslagen.

Beträffande den föreslagna lagens tillämpningsområde
innebär utredningens förslag atl kretsen av fastigheter som kan bli föremål
för ingripande i huvudsak behålls oförändrad. Lagen skall alltså vara
tillämplig på fastighet med bostadslägenhet som hyrs ut av fastighetsägaren och
som inte utgör del av hans egen bostad. Till skillnad från vad som gäller f.
n. undantas dock fastighet där del endast finns lägenheter som hyrs ut för fritidsändamål.
Fastighet som tillhör staten eller kommun skall inte kunna ställas under
tvångsförvaltning. Vid tillämpningen av lagen skall tomträtt likställas med
fast egendom. När byggnad eljest tillhör nyttjanderättshava-re skall lagen
gälla i tillämpliga delar. Som ägare av fastighet skall, när omständigheterna
föranleder det, anses annan som innehar fastigheten, t. ex. den som på grund av
testamente lyfter fastighetens avkastning med skyldighet att ombesörja skötsel
och underhåll.

Vid remissbehandlingen har del framförts olika förslag
till jämkning av tillämpningsområdet. Ell par remissinstanser finner del
onödigt alt uthyrda enfamiljshus skall omfattas av lagen. Det har vidare höjts
röster för alt lagen görs lillämplig på fastighet som tillhör
bostadsrättsförening, om föreningen i egenskap av bostadsrättshavare hyr ut
lägenheter i fastigheten.

För min del vill jag peka på all utredningens förslag
överensstämmer med motsvarande bestämmelser i både tvångsförvaltningslagen och
bostadssaneringslagen. Vid tillkomsten av dessa lagar diskuterades ingående om
lagstiftningen skulle omfatta enfamiljshus resp. fastighet som ägs av
bostadsrättsförening (prop. 1970:133 s. 59 och prop. 1973:22 s. 71). Beträffande
enfamiljshusen kan jag inte finna att någonting nytt har framkommit som gör det
motiverat all frångå den ståndpunkt man intog i de båda tidigare
lagstiftningsärendena. Jag förordar alltså alt bostadsförvaltningslagen skall
omfatta enfamiljshus och att frågan om ingripande skall få ske beträffande
sådan fastighet även i fortsättningen bedöms från fall till fall mot bakgmnd av
de särskilda omständigheter som föreligger. Det kan emellertid förutses att
det endast i rena undantagsfall blir aktuellt att ställa en en-familjsfastighel
under särskild förvaltning.

Frågan om bostadsförvaltningslagen i vissa fall bör
omfatta fastighet som ägs av bostadsrättsförening kan synas mera tveksam. För
all lagen skall omfatta bostadsrättsfaslighet krävs det enligt förslaget - i
likhet med vad som gäller enligt tvångsförvallningslagen och
bostadssaneringslagen -

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 49

atl minst en av lägenheterna hyrs ul direki av
bosladsrätlsföreningen i slällei för all upplålas med bosladsräll. Några
remissinslanser menar att det finns tecken som tyder på atl föreningsformen
missbrukas av mindre nogräknade fastighetsägare i storstadsområdena och all
det därför finns behov av atl utsträcka det skydd som bostadsförvaltningslagen
skall ge hyresgästerna lill att omfalla också fall då bosladsrätlslägenhet,
som har upplålils med bostadsrätt, hyrs ut av bostadsrättsförening. Några
konkreta exempel på atl del f. n. finns behov av alt införa elt sådanl skydd
har dock inle framkommit under utredningsarbetet eller vid remissbehandlingen.

Härtill kommer atl om man nu vill göra
bostadsförvallningslagen tilllämplig också när bostadsrättsförening hyr ul
lägenhet, som har upplåtils med bostadsrätt, så bör, med hänsyn till det nära
sambandet med bostadssaneringslagen, även den lagen ändras så alt den täcker
denna situation. Det torde vidare krävas följdändringar i bostadsrältslagen
(1971:479). Så omfatlande ändringar kan emellertid inle prövas annat än i elt
större sammanhang, där bl. a. de organisationer som företräder
bostadsrättsföreningarnas intressen får tillfälle att framföra sina
synpunkter.

Med hänsyn till det sagda är jag inte beredd alt avvika
från utredningens förslag när det gäller fastighet som ägs av
bostadsrättsförening. Jag kommer emellertid att följa utvecklingen på området
med uppmärksamhel. Om del skulle visa sig alt möjligheten alt bilda
bostadsrättsföreningar ulnylljas i syfte att sälla de rättsliga sanklionsmedlen
beiräffande misskötta hyresfastigheter ur spel, är jag självfallet beredd att
la de iniliativ som kan visa sig behövliga.

Ett par remissinslanser har föreslagit atl
bostadsförvallningslagens till-lämplighet skall göras beroende av all
ulhyrningen är regelmässig. De hänvisar till alt bosladssaneringslagen endast
omfattar regelmässig uthyrning. Jag vill emellertid erinra om att detta villkor
tagits in i bostadssaneringslagen som etl uttryck för att denna lags
inriktning inte är helt densamma som tvångsförvallningslagens (se prop. 1973:22
s. 119 och 142). Syftet med Ivångsförvaltningslagen är atl säkerställa att de
hyresgäster som finns i en faslighet kommer i åtnjutande av de förmåner som
följer med faslighelsägarens skyldighet atl bevara sundhet, ordning och skick
inom fastigheten. Bosladssaneringslagen avser all lill gagn för nuvarande och
framtida hyresgäster få till stånd en standardhöjning av fastighelen. Med
hänsyn härtill ansågs bosladssaneringslagen till skillnad mot
tvångsförvallningslagen böra vara tillämplig på t.ex. en enfamiljsfaslighet
som normalt används för uthyrning, även om den av en eller annan anledning tillfälligl
skulle vara oulhyrd. Däremot ansågs bostadssaneringslagen i motsats till
tvångsförvaltningslagen inte böra omfalla det fallet atl en enfamiljsfastighel
hyrs ul under några år till följd av att ägaren är tvungen att på grund av sitt
arbete temporärt bo på annan ort. Bostadsförvallningsutredningen har ansett del
följdriktigt att behålla den skillnad mellan tillämpningsområdena som ligger i
kravel på alt uthyrningen enligt bosladssaneringslagen men inle enligt 4 Riksdagen 1976177. I saml. Nr
151

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 50

bostadsförvaltningslagen
måste vara regelmässig. Jag är av samma uppfattning.

Med
anledning av vad en remissinslans anfört vill jag framhålla alt del inte finns
någon anledning att bryta samordningen mellan bostadsförvallningslagen och
bosladssaneringslagen och i slället låta bostadsförvallningslagens
tillämpningsområde sammanfalla med tillämpningsområdet för 1975 års
tillståndslag. Kontrollsystemet enligt sistnämnda lag har främst av
administrativa orsaker grundats pä typkoderna i fastighetstaxerings-längden.
Avgörande för frågan om lagen är lillämplig på elt fastighetsförvärv är om
fastigheten vid tidpunkten för förvärvet är taxerad som "annan
fastighet" och klassificerad som "hyresfastighet". För att uppnå
en ytterligare avgränsning av tillståndsprövningen innehåller lagen
bestämmelser om atl förvärvslillstånd inle får vägras, om det i ärendet visas
att fastigheten är obebyggd eller bebyggd med annal än hyreshus eller med
hyreshus som inte innehåller fler än två för bostadsändamål avsedda lägenheter.
1 sådana fall. t. ex. när del gäller utpräglade kontorshus, har nämligen intresset
av alt pröva förvärvet ansetts bortfalla. Det lorde av del här sagda vara
uppenbart alt lillämpningsområdel för 1975 års lillslåndslag har utformats med
utgångspunkt i överväganden av delvis annat slag än de som har betydelse vid
bestämmandet av bostadsförvaltningslagens skyddsområde.

Fastigheter
som ägs av staten eller kommun kan enligl gällande rätt inle ställas under
tvångsförvaltning. De omfattas inte heller av bostadssaneringslagen. Som
tidigare har nämnts föreslår utredningen att denna undantagsregel behålls.
Utredningens ståndpunkt har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna.
För egen del vill jag framhålla att det visserligen kan konstaleras att
särskilt de större kommunerna har åtskilliga bostadshus som är i behov av
upprustning. Mestadels rör det sig dock om fastigheter som har förvärvats i
saneringssyfle. 1 allmänhet lorde de också få en effeklivare skötsel genom
kommunens försorg än vad de skulle ha fått om de hade varit kvar i privat ägo.
Enskild hyresgäst, vars lägenhet är i bristfälligt skick, har vidare möjlighet
alt utverka reparationsföreläggande enligt hyreslagen också när fastighelen ägs
av staten eller kommunen. På grund av det sagda ansluter jag mig till
utredningens uppfattning att man inte bör föra in fasligheter som ägs av staten
eller kommun under bostadsförvallningslagens regler om ingripande. Åtskilliga
av de bestämmelser som jag kommer att föreslå i det följande skulle inte heller
passa, om fastighetsägaren är staten eller kommun. Jag vill emellertid
understryka alt gmnden för undantagsregeln är att man bör kunna fömtsätta att
staten och kommunerna självmant mslar upp sina nedgångna hyresfastigheter (jfr
3LU 1970: 56). Om del visar sig att det ändå behövs särskilda legala
påtryckningsmedel, är jag emellertid beredd att ta upp frågan till förnyad
prövning.

Frågan
om ägandeförhållandena i fastigheten har berörts av några remissinslanser. De
hänvisar lill all del kan vara svårt atl fastställa vem som rätteligen skall
anses som fastighetsägare i tvångsförvaltningsärenden. De

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 51

anser all man därför bör överväga atl införa en regel om
att som faslighelsägare vid tillämpningen av lagen skall anses den för vilken
lagfart senasi har beviljats eller sökts. Jag är medveten om de problem i form
av täta ägarbyten och bulvanförhållanden av olika slag som uppkommer när en
fastighet har blivit föremål för den spekulativa marknadens intresse. På den punkten
torde 1975 års lillslåndslag komma att medföra en förbättring. Självfallet bör
ändå bostadsförvallningslagen utformas så att prövningen av elt ärende inte
hindras av atl äganderällen lill fasligheten är svår atl faslslälla. 1 3 §
bostadssaneringslagen, 5 kap. 11 § expropriationslagen och 18 kap. 9 §
jordabalken finns bestämmelser om all ansökan resp. stämning i där avsedda fall
alltid med laga verkan kan riktas mol den som senasi har erhållit eller sökt
lagfart på fastighelen. Det spelar alltså ingen roll, om denne före talans
väckande har överlåtit fasligheten. Beslämmelserna innebär vidare atl beslut
resp. dom som meddelas blir bindande för den eller dem som härleder sin räll
lill fastigheten från den för vilken lagfart senasi är beviljad eller sökt.
Motsvarande bestämmelser bör enligl min mening införas i
bostadsförvaltningslagen.

1 fråga om förutsätlningarna för ingripande innebär
utredningens förslag att tvångsålgärder skall kunna vidtas på ell tidigare
stadium än som nu är möjligt. För ingripande med stöd av
ivångsförvaltningslagen gäller f n. det huvudrekvisitel all faslighelsägaren
väsenlligen försummar vården av fasligheten eller underlåter atl vidta
uppenbart angelägna åtgärder för atl bevara sundhet, ordning och skick inom
fastigheten. Formuleringen har valts för atl lydligl markera atl del skall
vara fråga om en allvarlig vanskötsel (prop. 1970:133 s. 58). Enligt
utredningens mening bör målsättningen för en reviderad
tvångsförvallningslagsliftning vara att hyresgästerna och samhället skall ges
möjligheter alt gripa in så snart en fastighetsägare inte sköter förvaltningen
av fastigheten på ett objektivt godtagbart sätt. Hyresgäslerna skall inle
behöva nöja sig med en gradvis försämring av fastighetens förvaltning med
möjlighet lill ingripande först när ölägenheterna har blivit allvariiga. För
att denna målsättning skall komma lill klart uttryck i den nya lagstiftningen
bör enligt utredningens mening de i ivångsförvaltningslagen förekommande
uttrycken "väsentligen" och "uppenbart" ulgå ur lagtexten.

Utredningens förslag i denna del har i allmänhet godtagils
under remissbehandlingen. För egen del vill jag understryka det angelägna i
att villkoren för ingripande görs mindre snäva än f n. Erfarenheterna av
ivångsförvaltningslagen visar att ett snabbi ingripande många gånger torde
vara en förulsäilning för alt man skall nå ett bra resultat ulan alltför
omfatlande och kostsamma åtgärder. Jag finner det därför lämpligt att de
förstärkande uttrycken "väsentligen" och "uppenbart" får
utgå ur lagtexten.

Även om man utformar fömtsätlningama för ingripande i
enlighet med vad som nu har förordats, kommer lagstiftningen att la sikte på
förhållandevis klara fall av försummad fastighetsskölsel, där man med ledning
av

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 52

normen god sed i hyresförhållanden och föreskrifterna om
faslighelsägares skyldigheter inom hyres-, hälsovårds- och
byggnadslagstiftningen kan konstatera att förvaltningen av fastigheten inle
uppfyller de minimikrav som bör ställas på en lillfredsslällande faslighelsförvallning.
Del skall alliså inte vara möjligt alt skilja fastighetsägaren från
förvaltningen på grund av obetydliga och enstaka brister som kan rättas till i
enklare ordning.

För tillämpning av tvångsförvaltningslagen fordras vidare
atl det finns anledning all anta alt rättelse inle kommer all ske. Ulredningen
föreslår all delta krav ulmönslras. En remissinslans har förordat att kravet
behålls i den formen all faslighelsägaren åläggs bevisbördan för all rälielse
kommer att ske. Enligt min mening skulle en sådan bevisbörderegel knappast innebära
någon egentlig förändring. I förarbetena till tvångsförvaltningslagen framhålls
alt frågan huruvida rättelse kan påräknas måsle bedömas sche-maliskl och all
man ulan vidare borde kunna anta att rättelse inle kommer all ske om
fastighetsägaren har försummat fastighetens skötsel under en längre tid och
inte kan prestera några fasta planer på upprustning. 1 rättstillämpningen
torde det regelmässigt ha krävts att fastighetsägaren förebringar utredning
lill stöd för etl påslående om all bristerna i fråga om förvaltningen skulle
komma att rättas till.

Trots att frågan huruvida rättelse kan påräknas har
bedömts schematiskt har ändå det ifrågavarande villkoret gett upphov till vissa
lillämpningssvå-righeler när det gäller all bedöma verklighelsanknytningen hos
de av fastighetsägaren uppgjorda upprustningsplanerna och vilken faklisk
effekt som kan väntas bli resultatet av dem. Jag biträder därför utredningens
förslag om att lagen inte bör innehålla något särskilt krav på atl del skall
finnas anledning anta alt framtida rättelse inle kommer att ske. Som utredningen
har framhållit innebär della inle atl exempelvis åtgärder som fastighetsägaren
vidtar efter del att frågan om förvaltning har väckts helt skulle sakna betydelse.
De vidtagna åtgärderna får vägas samman med övriga omständigheter i ärendet för
bedömningen av frågan om fastighetsägaren förvaltar fasligheten på ell
godtagbart sätt.

Sammanfattningsvis förordar jag att del som
förutsättningar för ingripande enligt bosladsförvallningslagen anges alt
faslighelsägaren försummar vården av fastigheten eller underlåter all vidta
angelägna åigärder för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten
eller atl del på annat sätl framgår all faslighelsägaren inle förvaltar
fasligheten på ell godtagbart sätt.

Beiräffande behörigheten all väcka lalan gäller enligl
ivångsför-vallningslagen all ansökan om ivångsförvallning kan göras av
hälsovårdsnämnden, länsstyrelsen samt riksorganisation av hyresgäster eller
förening som är ansluten lill sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde fasligheten är belägen.

Enligt utredningens förslag bör kretsen av de
taleberättigade ändras endast på så sätt atl kommunen tillerkänns
ansökningsräll i hälsovårdsnämn-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 53

dens
ställe och att ansökningsrätten för länsstyrelsen slopas.

De
föreslagna behörighelsreglerna har i allmänhel inte lilldragil sig något
intresse från remissinstansernas sida. Enstaka röster har dock höjts för att
ansökningsrätten för hälsovårdsnämnden resp. länsstyrelsen bör behållas.

Även
om det inom den kommunala förvaltningen i första hand är hälsovårdsnämnden som
sysslar med övervakningen av bostadsbeståndet delar jag utredningens
uppfattning all kommunen som sådan bör tillerkännas talerätl. Jag erinrar om
alt en motsvarande taleräll finns för kommunen i ärenden enligt
bostadssaneringslagen. Beträffande behovet av atl behålla ansökningsrätten för
länsstyrelsen vill jag framhålla alt såvitt är känt någon länsstyrelse
hittills inle har använt sig av rätlen att föra lalan om tvångsförvaltning. Jag
finner därför utredningsförslaget välgrundat och ansluler mig till delta.

Däremot
ställer jag mig iveksam lill utredningens förslag all behålla nuvarande regler
om vem som skall ulöva hyresgäslinflylandel. Jag vill här erinra om de regler
om bestämmande av hyra som irädde i kraft den 1 juni 1973 (SFS 1973:187).
Reglerna innebär bl. a. alt s. k. förhandlingsklausuler är tillåtna, dvs.
förbehåll i hyresavtal som innebär att hyran skall utgå med belopp som bestäms
efter förhandlingar med hyresgästorganisation. Tillåtligheten av
förhandlingsklausuler utgör en förutsättning för del frivilliga
förhandlingssystem som f n. är fullt utbyggt på den allmännyttiga sektorn och
som vinner ökat insteg på andra sektorer av bostadshyresmarknaden. Enligl 19 a
§ andra stycket hyreslagen uppställs inle något krav på all
för-handlingsberättigad hyresgästorganisation skall vara ansluten till riksorganisation
av hyresgäster. 1 motivullalande lill bestämmelsen (prop. 1973: 23 s. 160)
anges, att hyreslagen inte bör lägga något absolut hinder i vägen för atl låta
även överenskommelse som träffas av organisation som slår utanför
hyresgäströrelsen bli bindande för avtalsparterna. Det framhålls vidare, alt
vissa krav dock måsle ställas på en sammanslutning för atl den skall kunna
belraklas som en hyresgästorganisation. Den måste sålunda fylla ål-minstone de
krav som brukar uppställas för att en sammanslutning över huvud tagel skall
kunna betraktas som en ideell förening. Däremot bör det inte krävas att
organisationens enda och huvudsakliga ändamål är alt la lill vara medlemmarnas
intressen i hyresfrågor.

Som
jag tidigare har nämnt övervägs f n. hyresrätlsutredningens förslag lill
förhandlingsordningar på bosiadshyresmarknaden m. m. inom regeringens kansli.
1 fråga om vilka parter som kan ingå avtal om förhandlingsordning föreslår
utredningen inte någon ändring av vad som nu gäller enligl 19 a § andra stycket
hyreslagen. Utredningen framhåller att det inte finns något skäl att frånkänna
en utanför hyresgäströrelsen stående lokal organisation, som har erforderlig
kompetens för uppgiften, förhandlingsrätt (SOU 1976:60 s. 72).

Enligt
min mening kan liknande synpunkter anläggas på frågan om hur
hyresgästkollektivet skall representeras i ärenden enligt bostadsförvalt-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 54

ningslagen. Mol bakgrund av vad som gäller beiräffande
förhandlingsbe-rättigad hyresgästorganisation förefaller del mig naturiigl alt
iniliativ till ingripande med stöd av lagen kan las av sammanslutning av
hyresgäster, även om sammanslutningen står utanför riksorganisation. Jag
föreslår därför alt behörighelsreglerna utformas så att talerätt tillkommer
kommunen och hyresgästorganisation.

5.3 Förvaltningsåläggande

Erfarenheterna av tvångsförvaltningslagen tyder på atl del
i allvariiga fall av vanvård är nödvändigl alt man har lillgång till myckel
vittgående tvångsmedel. För att tvångsförvallningen i sådana fall skall få
avsedd effekt kommerjag i del följande alt föreslå en skärpning av den nuvarande
lagstiftningen så att förvaltaren får i det närmaste oinskränkta befogenheter
vid förvaltningen och ägaren så gott som hell fråntas sina möjligheter att
disponera över fastighelen och atl påverka förvaltarens arbete.

Som ulredningen har påpekat torde det emellertid föreligga
behov av så drastiska åtgärder endast i elt mera begränsat anlal fall. De
erfarenheter som hittills har gjorts i fråga om tvångsförvallningslagen visar
all det inle sällan har varil möjligt all komma till rätta med uppkomna missförhållanden
utan att en så ingripande åtgärd som Ivångsförvallning har behövt tillgripas.
Många gånger har fastighetsägare inför hotet om ansökan eller beslui om
ivångsförvaltning rältal lill de uppkomna brislerna. En utväg som har anlitats
har varit att fastighetsägaren förbundit sig atl följa en uppgjord
reparalionsplan för fasligheten. Det har också förekommit att fastighetsägaren
hell eller delvis har lämnal över förvaltningen till någon utomstående
förvaltare. Ofta har de lösningar som valls dock haft den svagheten att de i
första hand gått ut på atl undanröja vissa akuta brister medan de mera sällan
bidragit till att lösa förvaltningsfrågan på sikt.

Mot denna bakgrund lorde det i många fall vara
tillräckligt om man genom hyresnämndens medverkan kan få lill stånd en
förvaltning som bygger på samarbete mellan fastighetsägaren och förvaltaren
och som i så stor utsträckning som möjligt ansluler lill de former för
yrkesmässigl bedriven faslighelsförvallning som redan lillämpas på marknaden.
Behovel av en sådan enklare förvallningsform ökar, om man som jag här har
föreslagil medger ingripande även vid mindre allvarliga brister i
förvaltningen än som f n. kan föranleda åtgärder. Jag biträder därför
utredningens förslag att ingripande mol försumliga fastighetsägare i
fortsättningen skall kunna ske i två former, en mindre ingripande form där
fastighetsägaren åläggs atl i viss ordning lämna över förvaltningen till en av
honom själv utsedd godtagbar förvaltare samt en mera ingripande form där
hyresnämnden utser förvaltaren och utövar tillsyn över del sätt på vilket
förvaltningen bedrivs. För den förstnämnda typen av ingripande använder
utredningen benämningen förvaltningsåläggande, medan den strängare formen för
förvaltning kallas

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 55

tvångsförvallning.
Som samlingsullryck för de båda formerna av ingripande används uttrycket
särskild förvaltning. Jag finner dessa beteckningar lämpliga.

Syslemel
med förvaltningsåläggande innebär enligt utredningens förslag i huvudsak
följande. Med anledning av konstaterade brister i förvaltningen skall
hyresnämnden ålägga fastighetsägaren atl lämna över förvaltningen lill särskild
förvaltare och därmed se lill alt en lillfredsslällande förvaltning uppnås. 1
åläggandet skall bestämmas viss lid inom vilken fastighetsägaren skall visa all
han har vidtagit åtgärder för atl etl sådanl överiämnande skall komma lill
stånd. Della sker genom atl fastighetsägaren inom den föreskrivna tiden
presenterar ett skriftligt förvaltningsavtai för hyresnämnden. Avtalet bör
normall avse en förvaltningsperiod på minst tre år. Nämnden skall granska
avtalet och undersöka om detta har ell sådanl innehåll alt del kan antas leda
till en tillfredsställande förvaltning av fastighelen. 1 detta ingår också en
prövning av all den vidtalade förvaltaren har tillräckliga kvalifikationer för
alt kunna sköta uppdraget. Finner nämnden atl avtalet uppfyller de krav som
bör ställas, skall nämnden godkänna avtalet. 1 och med godkännandet upphör
nämndens befattning med ärendet. Nämnden har alltså ingen tillsyn över
förvaltningen och kan inle självmant ta någon befattning med de olika frågor
som kan dyka upp under den tid förvaltnings-avtalet gäller. Del blir i stället
sökanden som får bevaka alt avtalet fullföljs på rätt sätt. För atl underlätta
denna bevakning skall förvaltaren vara skyldig att genast anmäla för sökanden
om förändringar genomförs under avtalstiden som berör förvaltningen i de delar
denna har godkänts av hyresnämnden. Härigenom får sökanden möjlighel all
bedöma om det finns skäl att la upp förvaltningsfrågan på nytt inför
hyresnämnden. Anser sökanden atl en förnyad prövning bör äga rum kan han ge in
en ny ansökan om särskild förvaltning till nämnden. Genom ansökan uppkommer
ett nytt ärende, vari nämnden på vanligt sätt har alt pröva frågan om särskild
förvaltning och formerna för denna. Visar det sig därvid alt fastighetsägaren
har brutit avtalet av tredska eller i illojalt syfte, bör ansökningen normalt
leda till beslut om tvångsförvaltning.

Skulle
fastighetsägaren underiåla att förete etl skriftligt förvaltningsavtal inom
den utsatta liden, bör nämnden enligt utredningens förslag i allmänhel genast
beslula om ivångsförvaltning. Det kan också inträffa all invändningar kan
riktas mot det förvaltningsavtai som fastighetsägaren presenterar. Hur
hyresnämnden då skall förfara blir beroende av förhållandena i del enskilda
fallet. Föreligger del endast mindre brister i avtalet lorde del ofta finnas
skäl all ge faslighelsägaren lillfälle alt justera detta innan nämnden lar slutlig
ställning i ärendet. Om brislerna i avtalet är mer omfattande eller om den
föreslagna förvaltaren inle kan godtas, bordet normala vara att nämnden dels
konslalerar all avlalel inle innebär att förvaltningen överiämnas på sätt som
kan godkännas av nämnden, dels förordnar att fastighelen skall ställas under
ivångsförvallning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 56

Vad
utredningen sålunda föreslagit i fråga om institutet förvaltningsåläggande har
i allt väsentligt godtagits under remissbehandlingen, och jag förordar atl
institutet utformas på angivet sätl.

Vid
förvaltningsåläggande blir det i första hand fastighetsägaren själv som får
välja förvaltare och bestämma omfattningen av dennes uppdrag.
Förvaltningsavialel bör utförligt ange vad som åligger förvaltaren. Jag delar
utredningens uppfattning alt det inte är möjligt atl i lagen exakt ange vilka
befogenheter faslighelsägaren skall lämna över till den särskilda förvaltaren
för att han skall anses ha fullgjort ett förvaltningsåläggande. Vad som skall
fordras i delta avseende får bli beroende av omständigheterna i det särskilda
fallet. Särskild uppmärksamhel bör naluriiglvis ägnas de brister som föranlell
beslulel om förvallningsåläggande. Jag föreslår därför alt sökanden alllid
skall beredas lillfälle att yttra sig över avtalet, innan della godkänns av
nämnden. Riktmärket bör vara alt förvaltningen skall lämnas över i den
utsträckning som behövs för all man med fog skall kunna anta att förvaltningen
som helhet kommer att bedrivas på ett för hyresgästerna tillfredsställande
sätt. Normalt bör förvaltningsavialet innebära att förvaltaren skall ombesörja
fastighetens förvaltning i kameralt och tekniskt hänseende och i övrigt åta
sig vad som i allmänhel åligger en yrkesmässigl verksam fastighetsförvaltare
enligt den avialspraxis som har utbildats inom denna sektor. I allmänhel bör
del också krävas all avlalel skall förenas med fullmakt för förvaltaren att
företräda fastighetsägaren i alla angelägenheter som rör förvaltningen. I
själva verket torde det vara svårt för fastighetsägaren all finna en
kvalificerad förvaltare som är villig att åtaga sig uppdraget, om inle
villkoren för delta nära ansluler lill vad som är vanligt inom branschen. Vid
hyresnämndens närmare prövning av avtalets innehåll kan regleringen i de standardiserade
förvaltningsavtal som f. n. förekommer på fastighetsmarknaden tjäna till
ledning.

Enligt
utredningens förslag skall samma grundrekvisil gälla för både förvaltningsåläggande
och tvångsförvallning, såvitt avser förutsättningarna för ingripande. För
beslut om tvångsförvaltning föreslås därutöver gälla att det skall kunna antas
att förvaltningsåläggande inte är tillräckligt för alt en tillfredsställande
förvaltning skall uppnås.

Även
jag finner det lämpligt att samma grundrekvisil skall gälla för båda formerna
av särskild förvaltning. Härigenom uppnås att frågan om ingripande i en
fastighetsförvaltning kan aktualiseras så snart tillräckligt allvarliga
missförhållanden har konstaterats, utan att sökanden behöver ta ställning till
problemet om gränsdragningen mellan de båda förvaltningsformerna. Vilken form
som bör tillgripas får utredas närmare under den fortsatta handläggningen av
ärendet inför hyresnämnden.

Några
remissinstanser har uttryckt farhågor för att utformningen av förslaget i
denna del kan leda lill att förvaltningsåläggande rutinmässigt tillgrips som
en förstagångsålgärd av hyresnämnden. Jag vill understryka att det självfallet
inte är avsett att lagen skall tillämpas på delta sätt. Enligt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 57

min
mening behöver inte heller något sådant befaras.

Vad
därefter gäller nämndens prövning av ansökningen vill jag framhålla det
angelägna i atl man även i fortsättningen försöker komma lill rälla med
uppkomna missförhållanden på frivillighetens väg genom överenskommelser av
olika slag. Om en frivillig uppgörelse kan uppnås, torde della från båda
parters synpunkt i de flesta fall vara att föredra framför användandet av
legala tvångsmedel. Den slalisliska undersökning som har utförts beträffande
de hillills handlagda ivångsförvallningsärendena visar också att det har varil
myckel vanligt att parterna har ingått föriikning. Innan etl yrkande om
särskild förvaltning prövas av hyresnämnden kan del därför ofta vara lämpligt
atl nämnden försöker ena parterna om en lösning. En strävan bör därvid vara att
få till stånd uppgörelser som möjliggör en fortlöpande godtagbar förvaltning,
exempelvis atl ägaren för viss tid framåt lämnar över förvaltningen lill annan.
Kan man inle på frivillighelens väg uppnå någon godtagbar lösning, har
hyresnämnden att pröva om grundrekvisiten för särskild förvaltning är
uppfyllda. Är della fallel skall nämnden besluta om förvaltningsåläggande eller
tvångsförvallning.

Den
naturliga utgångspunkten för valet mellan de båda förvaltningsformerna måsle
enligl min mening vara atl det inte finns anledning atl tillgripa en mera
ingripande åtgärd än som behövs för att de uppkomna missförhållandena skall
rättas lill. Alt i lagtexten närmare ange för vilka slag av brister som
förvallningsåläggande passar bättre än Ivångsförvallning synes inte vara
möjligt. Det finns en mängd varierande faktorer all ta hänsyn till, och
hyresnämnden måsle anses själv bäst skickad alt avgöra vilken vikt som bör
tillmätas de olika omständigheter som föreligger för bedömande. Det ligger dock
i sakens natur alt förvaltningsåläggande i första hand skall användas vid
mindre omfattande brister i förvaltningen. Som exempel på situationer där i
stället tvångsförvallning bör väljas kan nämnas att bristerna i förvaltningen
är allvarliga eller har förelegat under lång tid, atl det eljest föreligger
behov av underhållsarbeten av större omfattning, att tidigare försök med
förvaltningsåläggande har misslyckats eller att fastighetsägaren kan antas
vara ointresserad av att efterkomma elt förvallningsåläggande.
Tvångsförvallning torde också vara den enda framkomliga vägen när det inte går
att utan dröjsmål avgöra vem som är fastighetsägare eller var han uppehåller
sig.

Mol
bakgmnd av dessa överväganden anser jag atl förhållandel mellan de båda förvaltningsformerna
bör regleras i lagen på det sätt som utredningen har föreslagit. För att
tvångsförvaltning skall få tillgripas bör det alltså fordras alt
förvallningsåläggande bedöms vara en otillräcklig åtgärd för att en
tillfredsställande förvaltning skall uppnås.

Hyresgästemas
riksförbund har kritiserat förslaget att det skall ankomma på hyresnämnden och
inte på sökanden att bestämma vilken förvaltningsform som skall väljas.
Förbundet anser att sökanden liksom hittills bör kunna bestämma sin talan att
enbart gälla tvångsförvallning. Förvalt-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 58

ningsåläggande
bör enligl förbundets mening alltså kunna meddelas endasi när sökanden begär
eller medger del.

För
min del är jag inte beredd atl gå förbundet lill mötes på denna punkt. Det bör
alltså ankomma på hyresnämnden att beslula om vilken förvaltningsform som
skall tillämpas i del enskilda fallet. Jag vill dock belöna all man inle bör
överdriva den praktiska skillnaden av all hyresnämnden får möjlighet att frångå
sökandens bedömning beträffande formen för ingripande. All hyresnämnden
beslutar utesluter naturliglivs inle atl sökanden kan utöva ett stort
inflytande på beslutet. Sökandens inställning till valet av förvallningsform
måsle få stor betydelse, eftersom sökanden i molsals till hyresnämnden i
allmänhet har en långvarig och ingående kännedom om fastighetsägarens sätl all
bedriva förvaltningen. Del är därför till fördel för utredningen om sökanden så
snart som möjligt, helst redan i ansökan, ger tillkänna sin uppfallning beträffande
frågan om förvallningsform. Jag förutsätter alt hyresnämnden under alla
omständigheter tillfrågar sökanden om hans inställning härvidlag.
Motsältningsvis följer att nämnden normalt torde sakna anledning all välja en
mera ingripande form än den som sökanden föreslår.

En
remissinslans har föreslagit alt förvaltarens underrättelseskyldighet
beträffande förändringar i förvaltningen skall kunna sanktioneras genom
föreläggande av vite. Som jag tidigare har framhållit bör emellertid bestämmelserna
om förvaltningsåläggande i största möjliga utsträckning ansluta lill de former
för yrkesmässig faslighelsförvallning som f n. lillämpas på
fastighelsmarknaden. Till grund för förvallningsavialet skall ligga frivilliga
åtaganden från såväl förvaltarens som fastighetsägarens sida. Sedan
för-vallningsavialel har godkänls av nämnden bör förvahningen få fungera ulan
inblandning av offenllig myndighel. Del bör därför inte införas några särskilda
tvångsmedel för del fall alt en förvaltares uppdrag ytlersl härrör ur ett förvallningsåläggande.
Jag vill också peka på att nämnden i ärendet om godkännande av
förvaltningsavtal skall pröva om förvaltaren har tillräckliga kvalifikationer.
Vidare bör nämnden i beslutet om godkännande erinra förvaltaren om hans
underrättelseskyldighet. På det sällel lorde man få lillräckliga garantier för
att lagens bestämmelser rörande underrättelseskyldigheten lojall kommer atl
följas. Skulle delta mot förmodan inle bli fallel får del i första hand ankomma
på sökanden atl besluta vilka åtgärder som evenluellt bör vidtas, t. ex. ny
ansökan till hyresnämnden om särskild förvaltning för alt få fastighelen
ställd under tvångsförvaltning.

5.4
Tvångsförvaltning

Som
tidigare har angetts är ivångsförvallning den mer kvalificerade formen av
ingripande enligl utredningens förslag. Liksom i gällande rätt karaktäriseras
denna förvaltningsform av atl förvaharen får ställning av legal
ställföreträdare för fastighetsägaren och atl hyresnämnden ulövar tillsyn

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 59

över förvaltningen. I jämförelse med den nuvarande
kompetensfördelningen mellan fastighetsägaren och förvaltaren innebär
förslaget atl förvaltarens ställning avsevärt stärks.

Förvaltaren skall enligt utredningen utses av hyresnämnden
i samband med att nämnden beslutar att fastigheten skall ställas under
tvångsförvallning. Till förvaltare skall utses bolag, förening eller annan som
har erforderiig erfarenhet av faslighelsförvallning. Bara den som har
förklarat sig villig atl åla sig uppdraget kan utses till förvallare.
Utredningens förslag, som i denna del överensstämmer med gällande rätt, bör
enligt min mening godtas.

Som en nyhet i jämförelse med gällande rätt föreslår
utredningen skyldighet för kommunen atl föreslå förvallare, om hyresnämnden
begär det. Bestämmelsen har kritiserats av några remissinstanser. Det framhålls
all kommunen saknar befogenhel alt ålägga någon att åta sig förvaltningsuppdrag.
En lagstadgad skyldighet för kommunen att anvisa förvaltare är därför
olämplig. Det kan enligl dessa remissinstanser fömtsättas alt kommunerna ändå
kommer atl medverka lill att lösa förvallarfrågan. Det har också framförts
kritik mot atl bestämmelsen är avsedd atl tillämpas först sedan nämnden
misslyckats med atl själv finna en lämplig förvallare.

För egen del vill jag framhålla alt det i många fall torde
finnas ell betydande intresse från kommunens sida att på elt tidigt stadium få
ulöva inflytande på frågan om vem som skall utses till förvallare. Ell sådant
intresse föreligger naturligtvis främst när del är kommunen som har ansökt om
särskild förvaltning. Också i övriga fall lorde del med hänsyn till
förvaltningsförfarandets effektivitet innebära en fördel om kommunen på ell
tidigt stadium bereds lillfälle alt framföra synpunkter på förvallarvalet.
Rent faktiskt torde också kommunen i de flesta fall ha goda möjligheter att få
fram en förvaltare. De nu anförda omständigheterna lalar alltså för att kommunen
kopplas in på frågan även i andra fall än då hyresnämnden misslyckas med atl
själv finna en lämplig förvallare.

Å andra sidan är del enligt min uppfattning inle lämpligt
att samspelet mellan hyresnämnden och kommunen regleras så att kommunen
ovillkorligen skall vara skyldig att skaffa fram en lämplig förvaltare, om
hyresnämnden begär det. Det torde inte heller föreligga något behov av att
införa en sådan skyldighet för kommunen. Som har framhållits under remissbehandlingen
kan det fömtsättas att kommunerna ändå kommer atl medverka aktivt för alt lösa
förvallarfrågan. Del torde alltså vara lillräckligt för att tillgodose syftet
med utredningens förslag att kommunen bereds tillfälle att föreslå förvaltare.
Om det mot förmodan skulle inträffa atl varken kommunen eller hyresnämnden kan
finna en förvahare, som är villig och som har erforderliga kvalifikationer för
uppdraget, blir följden liksom enligt nuvarande ordning att frågan om
tvångsförvaltning förfaller. För kommunens del torde det då i allmänhet kvarstå
ett ansvar för alt genom insatser av an-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 60

nat
slag åstadkomma en lösning av de problem som har föranlett ansökningen om
särskild förvaltning.

Mot
bakgrund av det anförda anserjag att frågan om kommunens inflytande över
tillsättandet av förvaltare bör lösas så all hyresnämnden alllid skall bereda
kommunen tillfälle att lämna förslag på förvaltare, innan nämnden beslutar om
tvångsförvallning. En sådan handläggningsregel bör införas i lagen (1973:188,
omtryckt 1974:1090) om arrendenämnder och hyresnämnder (nämndlagen).

Enligt
utredningens förslag skall hyresnämnden under pågående förvaltning kunna utse
ny förvallare, när förhållandena föranleder det. 1 sak innebär delta ingen
ändring av gällande rätt. En remissinslans har förordat all del för
entledigande bör krävas atl förvaltaren kan åberopa elt giltigt skäl för sin
begäran att bli befriad från uppdraget. En sådan bestämmelse skulle emellertid
enligt min mening ytterligare kunna försvåra möjligheten alt rekrytera
lämpliga fövallare. Erfarenheterna av ivångsförvaltningslagen lyder inle
heller på atl det skulle finnas något behov av en sådan regel. Jag finner
därför inte skäl alt lägga fram något förslag av denna innebörd.

Beträffande
förvaltarens allmänna åligganden ansluler utredningens förslag nära lill
motsvarande bestämmelser i ivångsförvaltningslagen. Förvaltaren skall alltså
lill atl börja med svara för atl fastigheten får en tillfredsställande skötsel.
Della är hans primära uppgift och innebär bl. a. att han skall se till att den
dagliga tillsynen och det löpande underhållet av fastigheten fungerar.
Förvaltaren skall vidare verka för atl de ölägenheter som har föranlett
förvaltningsbeslutel undanröjs. 1 detta ligger all förvaltaren så snart det kan
ske bör arbeta ut en plan för hur man skall komma lill rätta med
missförhållandena och sedan vidta de åigärder som behövs för att planen skall
kunna genomföras. Till förvaltarens uppgifter hör slutligen att verka för all
fasligheten genomgår förbättring och modernisering. Förvaltaren bör utreda
vilka åtgärder som bör vidtas med fasligheten i dessa avseenden samt hur
arbetena skall finansieras och genomföras.

Vad
utredningen sålunda föreslagit har godtagits av remissinstanserna, och inle
heller jag har någon erinran.

1
ett viktigt avseende föreslår ulredningen en ändring av de nuvarande
bestämmelserna. I tvångsförvaltningslagen föreskrivs att de förbättrings-och
modemiseringsarbelen som förvaltaren vidtar skall ge skäligt ekonomiskt
utbyte. Utredningen föreslår atl detta avkastningskrav ersätts med regler som
ger förvaltaren siörre frihet vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas
på fastighelen. Den begränsningen bör emellertid ställas upp att åtgärden skall
vara förenlig med en ändamålsenlig fastighetsförvaltning. Jag delar
utredningens uppfattning i detta avseende. Innebörden av kravel på
ändamålsenlig fastighetsförvaltning får bestämmas mot bakgmnd av
omständigheterna i varje enskilt fall. Som exempel kan nämnas att det torde få
anses överensstämma med en ändamålsenlig fastighetsför-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 61

vattning
att genomföra en tämligen kostnadskrävande omläggning av etl läckande tak även
om ålgärden inle ger någon omedelbar kostnadstäckning.

Till
förvaltarens allmänna skyldigheter enligl förslaget hör slutligen att han skall
vara verksam för att skälig avkastning erhålls. En liknande föreskrift finns i
tvångsförvallningslagen. En remissinslans har motsatt sig alt föreskriften
behålls och har som motivering anfört atl den kan utgöra ett hinder mot all
behövliga åtgärder vidtas.

Som
jag nyss har anfört bör det inte ställas upp något krav på atl de åtgärder som
förvaltaren vidtar måste antas kunna ge en avkastning som kommer all läcka
kapilalkoslnaderna. 1 detta avseende bör gälla endasi den begränsningen alt
åtgärden skall vara förenlig med en ändamålsenlig fastighetsförvaltning. Syftet
med föreskriften om skälig avkastning är emellertid att rent allmänt betona
vikten av atl förvaltaren tillvaratar olika möjligheler alt förbäilra
faslighelens avkastning. Eftersom en sanering av faslighetens ekonomi är
betydelsefull för dess framlida skötsel, anserjag all föreskriften bör ingå bland
beslämmelserna om förvaltarens allmänna skyldigheter. 1 speciälmotiveringen
kommerjag alt beröra sambandet mellan bosladsförvallningslagen och
bosladssaneringslagen när del gäller de ekonomiska förutsäuningarna för en
upprustning lill lägsta godtagbara slandard.

1
fråga om omfatlningen av förvallarens befogenheler föreslår utredningen
belydelsefulla förändringar. Enligl tvångsförvallningslagen åligger del i
princip förvaltaren alt samråda med fastighetsägaren om varje
förvallningsåtgärd av vikt. Vid oenighet dem emellan kan vissa frågor
hänskjutas lill hyresnämnden för prövning. Det åligger vidare förvaltaren att
till fastighetsägaren överlämna redogörelse för utredning som har verkställts
beträffande planerade upprustningsåtgärder av större omfattning.

De
möjligheler som faslighelsägaren genom dessa beslämmelser har fått att ingripa
i förvaltningen har i många fall visat sig försvåra etl rationellt fullgörande
av förvallningsuppdragel. 1 likhei med ulredningen anserjag därför all
beslämmelserna om samrådsförfarande bör mönslras ut. Till skillnad från vad som
gäller f. n. bör faslighelsägaren så goll som hell vara skild från
förvahningen. Hans konlakier med förvaltaren i frågor om fastigheten bör också
i övrigl vara inskränkta till etl minimum. Om fastighetsägaren exempelvis vill
låta förelä inskrivningsåtgärd beiräffande faslighe-len bör han, som
ulredningen har föreslagil, vända sig direki lill hyresnämnden för all få
lillslånd lill ålgärden.

Med
anledning av förslaget om förvallarens vidgade befogenheter har en
remissinstans förordat att det skapas ett särskilt kontrollorgan motsvarande
rättens ombudsman i konkurs. Jag finner det emellertid onödigt att införa
något särskilt kontrollorgan vid sidan om hyresnämnden.

Beiräffande
förvallarens behörighet all förelä rällshandlingar med avseende på fasligheten
föreslår ulredningen atl de nuvarande reglerna i hu-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 62

vudsak
behålls oförändrade. Jag biträder utredningsförslaget i den delen. Som
huvudregel bör alltså gälla atl förvaltaren uppbär hyror och andra löpande
intäkter av fasligheten samt att han även i övrigt företräder ägaren i
angelägenheter som rör fastigheten och dess förvaltning. Förvaltaren bör i
princip få vidta varje åtgärd som kan anses vara förenlig med en ändamålsenlig
faslighelsförvallning och dessa åtgärder bör alltså bli bindande för
fastighetsägaren. Förvaltarens rätt atl förelräda faslighelsägaren i fråga om
fasligheten bör dock inte vara helt ulan inskränkningar. Förvaltaren bör
sålunda inte få överiåla eller på annat sätt förfoga över fastigheten så att
den helt eller delvis frånhänds ägaren. Förvaltaren bör vidare vara förhindrad
alt ulan hyresnämndens lillslånd låta inteckna fastighelen eller ta upp lån mot
säkerhel i form av panlräll i faslighelen.

1
den mån förvaltaren som ett led i förvaltningen gör åtaganden gent-emot Iredje
man binder han alltså fastighetsägaren på samma sätl som om han handlat med
fullmakt för denne. Om förvaltaren exempelvis med hyresnämndens lillslånd tar
upp lån lill faslighetens underhåll blir fastighetsägaren personligen
belalningsskyldig för lånet. Rättsverkningarna av eventuella
befogenhelsöverskridanden från förvallarens sida får bedömas enligt de regler
som gäller för sysslomän i allmänhel.

Jag
vill i detta sammanhang understryka att det följer av förvaltarens ställning
som legal ställföreträdare för fastighetsägaren att hans rätt att företräda
denne motsvaras av en skyldighet atl ombesörja den angelägenhet det är fråga
om. En fömtsättning för att förvaltaren skall vara skyldig atl vidta åtgärd i
faslighelsägarens ställe är emellertid alt saken rör själva fastigheten och
inte fastighetsägarens övriga ekonomiska angelägenheter eller hans personliga
förhållanden. 1 fråga om räntor och amorteringar på fastighetsägarens skulder innebär
della all förvaltningen skall belastas med betalningen endast i den mån
lånemedlen verkligen har lagts ned i fastighelen, dvs. har använts till
fastighetens uppförande, förbättring eller underhåll. Har fastighetsägaren
använt lånemedlen för elt rent privat ändamål utan anknytning till fastigheten
bör skulden inle infrias av hyresmedel eller annan avkastning av fastighelen.

Från
de fömt angivna utgångspunkterna anser utredningen all förvaltaren måste få
avgöra om det ankommer på honom att reglera en viss skuld. Han får grunda sitt
ställningstagande på de upplysningar som kan erhållas av fastighetsägaren,
kreditgivare och andra. När det gäller skulder men panträtlssäkerhel bör enligt
utredningens uppfattning utgångspunkten dock vara att medlen har kommit
fastigheten tillgodo. Endast då omständigheterna klart talar för att
förhållandet är det motsatta bör förvaltaren kunna underiåla alt reglera lånet.

Hyresgästemas
riksförbund har framfört erinringar mol utredningens resonemang i denna del.
Om räntor och amorteringar är betungande till följd av att faslighelen besväras
av stora skulder, leder detta enligl förbundel lill att drift- och
underhållsåtgärder blir eftersatta. Enligt förbundets uppfatt-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 63

ning är emellertid hyresgästernas intresse av goda
boendeförhållanden mer skyddsvärt än långivarnas rätt till räntor och
amorteringar. Hyresintäkterna bör alltså i första hand användas till löpande
utgifter för skötsel och renhållning, bränsle, el-ström och vatten,
reparationer m. m. Av hyresmedel som därefter återstår bör långivarna få betalt
i förmånsordning. Förvaltaren bör alltså få befogenhet att avgöra vilka lån
som skall förräntas och amorteras, sedan nödvändiga drift- och
underhållsutgifter är betalda.

Jag är medveten om atl det inle är ovanligt att en
nedgången faslighel endasi ger inkomster som nätt och jämt läcker räntor och
amorteringar. Självfallet måste det även i denna situation vara förvaltarens
huvuduppgift all så snarl som möjligt inrikta sig på de speciella förhållanden
som föranlett beslutet om tvångsförvaltning, dvs. all bola de brister i fråga
om den löpande skötseln som vidlåder fastighelen och söka få till stånd
reparationer och underhållsarbeten i bostadslägenheterna. Hans aktivitet i
dessa hänseenden måste emellertid i hög grad bestämmas av vilka ekonomiska
medel som slår till hans förfogande för della ändamål. Normall disponerar han
bara över del överskott av medel som återstår sedan sedvanliga drift-utgifter,
amorteringar, räntor, skatter och andra allmänna avgifler har betalats. Del
måsle nämligen anses följa av förvallarens sysslomannaliknan-de slällning all
han vid utövandet av sitt uppdrag också har all beakta fastighetsägarens och
iredje mans rättmätiga intressen.

Enligt min mening kan man därför inte generellt slå fast
att förvaltaren i första hand skall avsälla medel för alt snarast avhjälpa de
brisler som föranlell beslulel om Ivångsförvallning och endasi i den
utsträckning som ålerslående belopp räcker lill belala skulder med
panlrältssäkerhel i faslighelen. Som utredningen har anfört måste del i
slället överiämnas åt förvaltaren att med ledning av de regler som gäller för
förvaltarskapet själv bedöma när det ankommer på honom att reglera en sådan
skuld.

Att en fastighet har en i förhållande till avkastningen
hög belåning lorde ofta hänga samman med att lomtvärdet är högt. Säkerheten kan
då vara fullt betryggande, så atl man inte kan tala om en överbelåning i
egentlig mening. Det kanske t. o. m. fmns möjlighet för förvaltaren all med
hyresnämndens tillstånd ta upp nya lån för att finansiera underhålls- och
reparationsarbeten. Under alla omständigheter bör förvaltaren i denna
situation försöka träffa avtal med kreditinstituten om anstånd med betalning av
räntor och amorteringar på de löpande lånen för att skapa utrymme för underhållsarbeten.
Erfarenheterna av tvångsförvaltningslagen tyder på att kreditinstituten ofta
visar tillmötesgående, eftersom fortsatt vanvård kan försämra säkerheten för
fastighetslånen.

Om fastighelen är klart överbelånad, kan förvaharen ha
siörre anledning att överväga att vägra betalning av amorteringar och räntor.
Särskilt gäller detta i fråga om lopplånen. Överbelåning får anses föreligga
när belåningen motsvarar nästan hela fastighetens värde och inget eller endast
obetydligt eget kapital finns i fastigheten. Också i detta fall måste det dock
överläm-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 64

nas
åt förvaltaren själv att avgöra hur han bör förfara.

Jag
vill slutligen understryka alt det inle är förvaltarens uppgift atl till varje
pris hålla kvar fasligheten i fastighetsägarens ägo. Kommer fasligheten i ett
läge som normalt skulle vara ohållbart om inte ägaren skjuter till kapital, bör
förvaltaren inle genom åtgärder som kan innebära men för hyresgästerna söka
förhindra alt elt utmätningsförfarande beträffande fastighelen inleds.

Av
vad jag redan har anfört framgår all de möjligheler som förvaltaren f.n. har
att skaffa medel till förvaltningen många gånger är otillräckliga. Detta gäller
särskilt i del fall lånemöjlighelen är stängd, exempelvis på grund av att
faslighelen redan är högl belånad eller all del råder kreditre-slrikiioner. Jag
finner det därför angelägel atl man som en ny finansieringsform inför del av
ulredningen föreslagna syslemel med betalnings-åläggande. Det kan från såväl
samhällets som de boendes sida krävas alt bosladsbeslåndel sköls på etl
tillfredsställande sätt och atl bostäderna fortlöpande rustas upp lill en
godtagbar nivå. En faslighelsägare bör i princip inte kunna nöja sig med alt
begränsa sitt ekonomiska ansvar för de boendes förhållanden lill det kapital
som represenieras av den innehavda faslighelen och dess avkaslning, ulan han
bör vara skyldig alt i den mån han äger andra förmögenhetstillgångar ur dessa
tillskjuta de medel som behövs för att upprätthålla en tillfredsställande
fastighetsförvaltning. Elt visst uttryck för denna princip finns i 1975 års
tillståndslag. Enligt 4 § i denna lag gäller att den som förvärvar
hyresfastighet måste göra sannolikt att han har ekonomiska möjligheler all
förvalta faslighelen för all han skall få förvärvslillstånd.

Ulredningens
förslag, som jag ansluler mig lill. innebär all hyresnämnden på begäran av
förvaltaren kan ålägga faslighelsägaren atl betala visst belopp som förvaltaren
behöver för atl genomföra sill uppdrag. Hyresnämndens beslut om
betalningsskyldighet kan verkställas såsom lagakraftägande dom. Om
fastighetsägaren underlåter att belala det fastställda beloppet, skall
förvaltaren alltså kunna vända sig lill exekuliv myndighel för all få lill
slånd ulmälning hos faslighelsägaren.

Möjlighelen
att ålägga betalningsskyldighet bör gälla för varje slag av åtgärd som faller
inom förvaltarens kompetensområde, dvs. varje åtgärd som är förenlig med en
ändamålsenlig fastighetsförvaltning. Betalningsskyldighet bör alltså kunna
åläggas fastighetsägaren inte bara i det fall förvaltaren behöver medel lill
uppruslningsåtgärder utan också när medel behövs för att täcka rena
driftkostnader. Det får ankomma på förvaltaren att tillhandahålla den utredning
om medelsbehovet som hyresnämnden anser erforderlig.

Jag
vill framhålla all systemet rned belalningsåläggande inte är avsett atl ersätta
de utvägar som f n. anlitas för medelsanskaffning ulan skall ses som elt
komplement lill dessa. Förvaltaren bör alltså även i forlsätlningen i förslå
hand använda sig av hyror och andra inläkler av den löpande för-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 65

vallningen. Han får också ingå avtal om sedvanliga
leveranlörskrediler och vid behov förvärva erforderliga utrustningsdetaljer m.
m. genom avbe-lalningsköp. Vidare bör han söka förmå faslighelsägaren atl
frivilligi skjula lill medel. Om förvaharen inle härigenom får lillgång lill
behövligt kapital bör han försöka ulnyllja möjligheten alt med hyresnämndens
tillstånd la upp lån mol säkerhet i faslighelen. Först härefter bör normall
förfarandet med belalningsåläggande tillgripas.

Något uttryckligt krav på all övriga möjligheler skall ha
uttömts för att det skall komma i fråga atl ålägga faslighelsägaren
betalningsskyldighet bör emellertid inle ställas upp. Inte heller bör enligt
min uppfallning någon särskild prövning företas av om faslighelsägaren har
förmåga all ulge det begärda beloppet eller om del eljest med hänsyn till hans
personliga förhållanden är rimligt alt betalningsskyldighet åläggs. Sådana
omständigheter får i stället beaktas på verkställighelssladiet enligl de
vanliga skyddsreglerna för ulmätningsgäldenär.

Jag vill tillägga atl bestämmelserna om
belalningsåläggande torde komma atl få en betydelsefull preventiv effeki och
bl.a. medverka lill atl försumliga fastighetsägare frivilligt vidtar rättelse
för att inte behöva riskera atl faslighelen ställs under ivångsförvallning.

En remissinslans har anmärkl all del inle framgår klart av
utredningens förslag om belalningsåläggande kan beslutas utan hinder av att
fastighetsägaren inte har delgells ansökan därom. Med anledning därav vill jag
peka på atl enligl huvudregeln i 15 § förvallningslagen (1971: 290) ärende inle
får avgöras ulan alt part underrättas om det som har tillförts ärendet genom
annan än honom själv och tillfälle har beretts honom all yttra sig över det.
Undantag från kommunikationspliklen gäller bl. a. om ärendets avgörande inte
kan uppskjutas. Undantagsregeln syftar på del fall då det är fara i dröjsmål.
Det kan även förhålla sig så att beslut av formella skäl måsle meddelas
omgående i ärendet. Enligl min mening medför de nu nämnda reglerna om
myndighels kommunikationspliki all beslut om belalningsåläggande inte får
meddelas utan all fastighetsägaren har fått del av förvaltarens begäran och
beretts lillfälle all yttra sig i frågan.

Jag har i det föregående föreslagit atl ansökan om
särskild förvaltning skall kunna riktas mot den som senast har eller har ansökt
om lagfart på fastighelen, även om han har överlåtit fastigheten. Denna processuella
regel kan inte tillämpas när del gäller personligt betalningsansvar för fastighetsägaren.
Ansökan om belalningsåläggande måsle alltså rikias mol den som verkligen är
ägare av faslighelen. På detta stadium av förvaltningen torde det i allmänhet
inte medföra några problem atl ulreda de verkliga ägandeförhållandena.

Ulredningen föreslår all beslui om belalningsskyldighel
inte skall gälla om faslighelen övergår lill ny ägare. Belopp som redan har
eriagts berörs dock inte. Den föreslagna ordningen, som inte närmare har
kommenterats av utredningen, kritiseras av Göteborgs kommun. Kommunen föreslår
an 5 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 151

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 66

betalningsskyldighet
för kostnader som avser förvaltningsålgärder fram lill tillträdesdagen kvarstår
på den förutvarande ägaren.

Även
jag anser att den av utredningen föreslagna ordningen bör frångås. Det finns
annars risk för all faslighelen överlåts just för atl förhindra verkställighet
av ett beslut om betalningsskyldighet. Den naturiiga lösningen är enligl min
mening all belalningsskyldigheien för den gamle ägaren slår kvar, om
belalningsåläggandet har meddelats före äganderättsövergången. Jag förordar en
regel av det innehållet.

1
utredningens förslag ges en kompletterande regel om betalningsskyldighet för
det fall att fastighetsägaren är en juridisk person, exempelvis elt
aktiebolag. Ulredningen pekar på all del slundom kan inlräffa all bolagel inle
har annan tillgång än själva fastigheten, medan det bakom bolaget står
personer med betydande tillgångar. Om i en sådan situation åläggandel rikias
endasi mol bolaget kan åläggandel bli verkningslösl. I de fall fastighetsägaren
är en juridisk person föreslår därför utredningen alt hyresnämnden skall få
möjlighel alt meddela belalningsåläggande också mot den eller de personer som
till följd av eget eller närstående persons aktie-eller andelsinnehav eller av
annan liknande grund kan antas ha ett väsentligt inflytande i den juridiska
personen.

Förslagel
har i denna del mött hård kritik från flertalet av remissinstanserna. Jag
delar dessa remissinstansers uppfattning all den föreslagna beslämmelsen
innebär ell principielll viktigt avsteg från grundsatsen alt man vid bedrivande
av ekonomisk verksamhet i viss associationsrällslig form kan begränsa sitt
personliga ansvar för förelagels förbindelser lill del i förelagd insatla
beloppel. I I kap. I S aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs alt delägarna i
akliebolag ej svarar personligen för bolagels förplik-lelser. Enligl 2 S lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar är föreningsmedlemmarna frilagna från
personligt ansvar för föreningens förbindelser. Beiräffande kommandilbolag
gäller enligl 38 S lagen (1895: 64 s. l)om handelsbolag och enkla bolag atl
kommanditdelägare ej ansvarar för bolagels förbindelser med mera än
insalsbeloppet. Den av utredningen föreslagna komplelleringsregeln slår enligl
min uppfattning i sådanl motsatsförhållande till de nu nämnda bestämmelserna
atl det bör krävas mycket starka skäl för att den skall införas.

Till
stöd för komplelleringsregeln har utredningen hänvisal lill att den har viss
motsvarighet inom skallelagsliflningen. I bl.a. 77 a § uppbördslagen
(1953:272. omtryckt 1972:75) finns en bestämmelse enligt vilken ställföreträdare
för juridisk person åläggs personlig betalningsskyldighet när skalleavdrag har
verkställts men del innehållna skaltebeloppel inle i rätt tid har betalats in
till statsverket. Även i 48 a § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt och 27 a §
lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaitning finns
bestämmelserom personlig betalningsskyldighet för företrädare för juridisk
person. Jag vill dock framhålla aft ansvarigheten enligl skalleförfaltningarna
endasi gäller den som kan belecknas som före-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 67

irädare för arbetsgivaren och endast inträder i fall av
uppsåtliga eller grovt oaktsamma underiåtelser. Ansvarigheten prövas av allmän
domstol, som har möjlighet all jämka eller efterge ansvaret. Som flera
remissinstanser har påpekat avviker utredningens förslag väsentligt från denna
ordning. Jag anser därför inle all man kan åberopa någon direkt parallell med
skatterätten.

På det praktiska planet skulle den föreslagna
komplelleringsregeln enligt min mening kunna få uppenbart obilliga följder
särskilt när det gäller när-slåendebegreppel. Som har anmärkls vid
remissbehandlingen skulle en dödsbodelägare enligl förslaget kunna drabbas av
personlig betalningsskyldighet till och med om han har ansökt om förordnande
av boutredningsman. Regeln skulle också kunna leda till att anhöriga till en
person som i och för sig är ansvarig men som häller sig undan åläggs en
omfattande betalningsskyldighet.

Jag vill i sammanhanget peka på att det åtminstone i
storstadsområdena inte lorde bli möjligt för en fastighetsägare att kringgå
reglerna om personligt betalningsansvar genom att överföra äganderätten till
en fastighet, som har ställts under ivångsförvallning, på en juridisk person i
vilken han själv eller honom närstående person har ett väsentligt intresse. I
en sådan situation kan den juridiska personen vägras förvärvstillstånd enligt
1975 års lillslåndslag. Lagen läcker också del fallet att fastigheten utgör
apportegendom vid t.ex. bolagsbildning.

Självfallet kan fall inträffa då det är önskvärt att krav
på tillskottskapital riktas direki mol den personkrets som står bakom
exempelvis ett fastig-helsförvallande akliebolag. Anialel sådana fall får dock
antas vara jämförelsevis litet. Och om man vill träffa enbart dessa flagranta
fall. måste utredningens regel formuleras om. Därmed hamnar man emellertid
också i besvärliga gränsdragningsproblem.

Sammanfattningsvis har jag kommii fram lill all frågan om
etl avsteg från de associationsrättsliga reglerna i enlighet med utredningens
förslag inte bör prövas i ett lagstiftningsärende av så begränsad räckvidd som
detta. Jag vill därför inte f n. föreslå någon motsvarighet till den av
ulredningen förordade komplelleringsregeln. Jag vill emellertid betona alt jag
på denna punkt kommer all följa utvecklingen med uppmärksamhet. Om erfarenheterna
av lagens tillämpning skulle visa all det behövs en särregel för juridiska
personer kommerjag att la upp frågan lill förnyad prövning.

Jag övergår nu lill atl behandla ulredningens förslag om
all kommunen skall utge förskott på medel som behövs till förvaltningen. Utredningen
framhåller som skäl för förslaget all faslighetens förvaltning ibland kan kräva
alt medel ställs till förvallarens förfogande omgående. Delta kan vara fallet
om fastighelen vintertid står ulan olja för uppvärmning eller om del elektriska
systemet salts ur funktion samlidigl som förvaltaren saknar medel till alt
köpa ens en mindre kvantitet olja eller lill alt nödtorftigt låta laga
elsystemet. 1 en sådan situation kan det många gånger

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 68

ställa
sig svårt atl lillräckligl snabbt få fram medel genom lån eller belalningsåläggande.
Evenluellt kan förvaltaren klara situationen genom krediter eller frivilliga
bidrag från fastighetsägaren. Man måsle dock enligt utredningens uppfallning
räkna med all förvaltaren inle alllid kan komma till rätta med problemet på
dessa vägar. Han bör därför ha möjlighet alt få vissl slöd från del allmänna.
Ulredningen föreslår mol den bakgrunden en regel om att hyresnämnden kan
föreskriva alt belopp som ofördröjligen behövs för fastighetens skötsel skall
förskolleras av kommunen. En förulsäilning för all förskotlering skall kunna
ske är all hyresnämnden har fållat beslut om belalningsskyldighel för
fastighetsägaren. Förskottet skall aldrig kunna översliga del belopp som
fastighetsägaren har ålagts att betala men väl vara mindre än detta.
Utredningen understryker att möjligheten atl utverka förskott skall utnyttjas
restriktivt. Förordnande om förskoll bör alltså meddelas endasi när det gäller
att hjälpligt råda bot på akuta och svåra brister.

Två
ledamöter av utredningen har i etl särskill yllrande framhållit alt del enligt
deras uppfallning bör ankomma på slaten och inle på kommunen alt ta på sig
skyldigheten atl ställa ertorderliga medel till förfogande för
för-skollsulbelalning.

Under
remissbehandlingen har man från kommunall håll motsatt sig förslaget all
kommunen skall svara förförskoltsgivningen. Bl. a. framförs den åsiklen all
ansvarel i denna dei bör ligga på slaten. Åtskilliga remissinslanser har
dessutom kritiserat de föreslagna villkoren för förskottsgivningen. Del har
bl.a. påpekats all kopplingen mellan bestämmelserna om belalningsåläggande och
förskotlering i praktiken medför all fråga om förskott inte kan handläggas ulan
risk för tidsutdräkt. Detta rimmar illa med de motiv som har anförts för
bestämmelsen om förskollsutbetalning.

När
det först gäller frågan huruvida en eventuell förskollsgivning bör vara en
uppgift för staten eller kommunerna vill jag ansluta mig till utredningens
uppfattning all det är en kommunal uppgift. En sådan uppfattning om
ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna stämmer med del synsätt som
ligger till grund för annan bosladspolilisk lagstiftning. Jag vill också erinra
om att kommunerna redan enligt gällande Ivångsförvallnings-lag kan bli skyldiga
all utge förskott på för vallararvode.

Jag
har emellertid förståelse för att man från kommunalt håll vänder sig mol att en
lokal statlig myndighet får rätt att disponera över kommunala medel ulan alt
kommunen ges möjlighet att påverka eller ens få insyn i myndighetens
beslutsfattande. Om del skall ankomma på kommunen atl tillskjuta medel till
förvaltningsålgärder måsle enligl min uppfattning reglerna utformas så alt man
inle rubbar den kommunala självstyrelsen. Detta framstår som så mycket mer befogat
som utsikterna för att det förskotlerade beloppel kommer alt återbetalas till
kommunen av fastighetsägaren i allmänhet måste bedömas vara ringa. Några
möjligheter för kommunen att skaffa sig betryggande säkerhet för förskottet
torde som regel inte heller föreligga.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 69

Jag
kan'Också ansluta mig lill den remisskritik som går ut på all del lagtekniska
sambandet mellan belalningsåläggande, å ena sidan, och förskotlering, å den
andra, ger upphov till lillämpningssvårigheler. Som jag tidigare nämnde skall
belalningsåläggande som regel meddelas endasi om övriga metoder för atl skaffa
kapitallillskoU till förvaltningen har visal sig verkningslösa eller inle kan
väntas ge positivt resultat. Föreskrift om kommunal förskotlering skall däremot
meddelas när medel omgående behöver ställas lill förvaltarens förfogande för
atl avhjälpa akuta och svåra brister. Sådana "kalastrofsituafioner"
torde vanligen inträffa i nära anslutning till beslutet om ivångsförvahning, då
faslighelen kan befinna sig i nedgånget skick och några hyror ännu inle har
influtit lill förvaharen. Ofta kanske endast ett interimistiskt beslut om
tvångsförvallning har kunnat meddelas. Med utredningens förslag är det
emellertid inle möjligt att lösa finansieringsproblemen genom beslut om
kommunal förskotlering när endasi interimistiskt beslut om tvångsförvaltning
föreligger.

En
remissinstans har påpekat atl i slällei för alt finansiera
förskotlsulbe-talningama med allmänna medel kan man överväga all tillskapa en
avgifts-finansierad fond efter förebild av lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs. Mot etl sådant fondsystem lalar enligt min mening
bl.a. alt antalet tvångsförvaltningsfall är ytterst litet i jämförelse med del
totala antalet hyresfastigheter och alt utbetalningarna lorde komma all avse
relativt sett små belopp. Ätt inrätta en garanlifond är enligl min mening en
alltför omfattande åtgärd i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis
anserjag att frågan om en kommunal medverkan i här åsyftade situationer måste övervägas
ylleriigare. Jag föreslår därför inte någon bestämmelse om skyldighet för
kommunen atl förskottera förvali-ningsmedel.

Enligt
utredningens förslag är fastighetsägaren skyldig att i den omfattning
hyresnämnden finner skäligt betala ersättning för de utrymmen han själv
använder. Om denna ersättning inte eriäggs, föreslår utredningen att
förvaltaren genom utverkande av s.k. flyttningsåläggande skall ha möjlighet att
få ägaren avhyst från utrymmet. Ulredningen föreslår alltså att hyresnämnden
skall fä ålägga fastighetsägaren att flytta från del utrymme som han
disponerar. Bestämmelsen har kritiserats av bostadsdomstolen som menar att det
från principiell synpunkt skulle vara bättre om hyresnämnden fick rätt att
meddela fastighetsägaren etl belalningsåläggande som skulle få verkställas som
lagakraftvunnen dom.

Jag
medger att man från rent principiella synpunkter kan hysa vissa betänkligheter
mot det angivna utredningsförslaget. Förslagel avser emellertid att träffa
situationer då fastighetsägaren uppträder uppenbart illojalt. Enligt min mening
kan man inte komma till rätta med dessa situationer enbart med ett
belalningsåläggande, utan det behövs en bestämmelse som gör det möjligt att
ålägga en tredskande fastighetsägare atl avflytta från utrymmet i fråga. En
sådan bestämmelse skulle också få en stark preventiv

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 70

effekt.
Jag är därför inle beredd att avvika från ulredningens förslag på denna punkt.
Däremot delar jag bosladsdomstolens uppfattning atl bestämmelsen bör utformas
så all hyresnämnden får möjlighel alt besluta om skäligt rådrum med
avflyttningen.

Jag
övergår nu lill alt behandla utredningens förslag i fråga om bl. a. edgång och
editionsföreläggande. Tvångsförvallningslagen innehåller inte några
bestämmelser om hur förvaltaren skall få lillgång lill informa-lion om
fastigheten. Normalt lorde han kunna få tillräckliga upplysningar av
fastighetsägaren. Denne kan också tillhandahålla honom hyreskonlrakl och andra
handlingar som är nödvändiga för den löpande förvahningen. Om fastighetsägaren
intar en negativ attityd och underlåter atl lämna korrekta eller fullständiga
upplysningar kan del inträffa att förvaltaren får svårigheter t.ex. då det
gäller att la upp lån för uppmstning av fastigheten. Det har också förekommit
att förvaltare inte har kunnat få klarhet i vilka hyresrätter som har funnits i
fastighelen och följaktligen saknat tillräckligt underlag för debileringen av
hyror.

Mot
denna bakgmnd bör enligt utredningens uppfallning införas regler som förbättrar
förvaltarens möjligheler atl få fram de uppgifter och handlingar rörande
fastigheten som han behöver. Ulredningen föreslår därför att det föreskrivs en
allmän skyldighet för fastighetsägaren atl lämna förvaltaren de upplysningar
rörande fasligheten som denne behöver för att kunna bedriva förvaltningen på
ett lillfredsslällande säll. Vidare föreslås skyldighet för fastighetsägaren
att tillhandahålla förvaltaren handlingar och annat av betydelse för
förvaltningen, t. ex. fastighetsägarens exemplar av hyreskontrakten.

Underlåter
fastighetsägaren att lämna förvaltaren upplysningar bör del enligt utredningens
mening finnas etl effektivt påtryckningsmedel för att förmå honom till detta.
Utredningen föreslår all del införs etl förfarande som motsvarar det som gäller
när vittne skall höras inför domstol. Om förvaltaren inte får de upplysningar
han anser sig behöva av faslighelsägaren eller om förvaltaren har anledning
räkna med atl lämnade uppgifter är felaktiga skall han enligt förslaget kunna
vända sig till hyresnämnden och påkalla att fastighetsägaren åläggs all lämna
upplysningar under ed. Förvaltaren skall härvid underrätta nämnden om i vilka
avseenden fastighetsägaren skall höras. Nämnden har att ta ställning till om
edgång lämpar sig för det särskilda fallet. Finner hyresnämnden atl edgång
skall ske skall den kalla fastighetsägaren att inställa sig inför nämnden.
Underiäter faslighelsägaren att inställa sig, får nämnden med stöd av
bestämmelserna i 36 kap. rättegångsbalken om påföljd för vittne som uteblir
från domstolsförhandling besluta om vitesföreläggande eller hämtning genom
polis. Då faslig-hetsägaren inställt sig skall nämnden låta honom avlägga ed.
Bestämmelserna om vittnesed i 36 kap. rättegångsbalken skall härvid vara
tillämpliga. Detta innebär, om fastighetsägaren vägrar alt avlägga ed eller alt
yttra sig, att hyresnämnden får besluta om vitesföreläggande eller häktning.
Belräf-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 71

fande häktning gäller enligt 36 kap. 21 S rättegångsbalken
att den häktade med högst två veckors mellanrum skall inslällas inför rätten.
Kvarhållande i häkte får ske under högst tre månader.

Fördel fall faslighelsägaren brisler i sin skyldighet alt
tillhandahålla förvaltaren handlingar och annal av betydelse för förvahningen
föreslår ulredningen alt hyresnämnden fär förelägga faslighelsägaren alt
fullgöra skyldigheten vid vite.

För egen del vill jag underslryka vikfen av att
förvaltaren får effektiva hjälpmedel till sill förfogande för atl inhämta
upplysningar om bl. a. vilka personer som innehar hyreskonlrakl med
fastighetsägaren och vad som är avtalat om hyrans storlek. Jag ansluter mig
därför lill förslagel att en fastighetsägare som inte frivilligt lämnar
förvaharen de nödvändiga upplysningarna skall kunna höras pä ed inför
hyresnämnden. Jag vill understryka att upplagandel av upplysningar i denna form
bör begränsas till situationer då en utfrågning av faslighelsägaren framstår
som väsentlig med hänsyn till förvaltarens arbete. Beträffande den laglekniska
ulformningen anserjag i likhei med ulredningen att beslämmelserna om vittnesmål
i rättegång i berörda delar bör göras tillämpliga på förfarandet. Jag ansluler
mig också till ulredningens förslag om edilionsföreläggande.

Atl rällegångsbalkens bestämmelser om vittne blir
tillämpliga medför att fastighetsägarens skyldighet all avlägga ed och
underkasla sig förhör kommer atl sanktioneras genom de sedvanliga
civilprocessuella ivångsmedlen viie, hämlning och häkle. Någol skäl för all
inte göra de i rättegångsbalken reglerade sanklionsmedlen fullt ut tillämpliga
synes knappast föreligga. Jag kan visserligen förstå att häktning kan förefalla
vara en väl drastisk påföljd i detta sammanhang. Jag vill dock fästa
uppmärksamheten på all häktning kan tillgripas endast om vitesföreläggande
visar sig resultatlösi. Med hänsyn till att det är fråga om en så allvarlig
påföljd som ett frihetsberövande är vidare häktningstiden maximerad lill tre
månader. Det är utomordentligt sällsynt atl häktning av tredskande vittne
förekommer i rätlegångsmål. Jag förulsäiler atl häktning i praktiken inte
heller skall behöva tillgripas i Ivångsförvaltningsärenden. Redan hotel därom
lorde vara tillräckligt för atl förmå fastighetsägaren all fullgöra vad som
åligger honom. Med hänsyn härtill och lill att de ifrågavarande sanktionsmedlen
sedan länge förekommer också i andra författningar vid sidan av
rättegångsbalken anserjag atl de bör kunna tillämpas också enligt
bostadsförvaltningslagen.

Beiräffande liden för tvångsförvaltningen vill jag erinra
om att de åigärder som förvaltaren har att vidta med en fastighet som har
ställts under tvångsförvallning kan skifta kraftigt. Ofta torde det dock
fordras ganska ingripande åtgärder. Planering måsle då ske på flera års sikt.
Mot denna bakgrund kan den nuvarande förvaltningsperioden om tre år ofta framstå
som otillräcklig. Det kan vidare ställa sig svårt för hyresnämnden atl redan i
samband med beslulel om ivångsförvallning beslämma hur lång förvaltningslid som
behövs.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 72

Mot denna bakgrund biträder jag utredningens förslag atl förvallningstidens
längd skall fastställas först sedan förvaltaren har fåll lillfälle all överblicka
förvaitarskapels omfattning och uppläggning. Beslut i frågan bör dock fallas
senasi sex månader efter det all beslulel om ivångsförvaltning har trätt i kraft.
Vilken lid som bör bestämmas för förvaltningen får bli beroende av
förhållandena i det enskilda fallet. Någon normaltid bör därför inte ställas
upp. Längre förvaltningslid än fem år bör dock inte få föreskrivas. Kortare
tid än tre år torde inte bli aktuell. Någon uttrycklig regel i sistnämnda
hänseende behövs dock inle.

Del kan vid slutet av den lid som hyresnämnden har bestämt
visa sig att det ännu inte har gått att komma till rätta med de problem som har
föranlett förvaltningsbeslutel. Liksom enligl nuvarande regler bör därför nämnden
kunna besluta om förlängning av förvaliningsliden. Förlängning bör få ske med
högsl tre år i sänder.

Innan den bestämda förvaliningsliden har gått lill ända
kan del emellertid inlräffa alt skäl för ivångsförvallning inle längre
föreligger. En omständighet som ofta kan tala för all förvaltningen bör
upphöra i förlid är atl fastighelen har överiåliis till någon som har goda
förutsättningar alt själv klara förvaltningen på etl fullt betryggande sätt.
Liksom enligl nuvarande ordning bör nämnden i sådana situationer kunna besluta
att tvångsförvaltningen skall upphöra innan den tidigare bestämda liden har
gått ul.

Enligt ulredningens uppfattning är de nuvarande
beslämmelserna om förvaltarens redovisningi stort sett ändamålsenliga. Vissa
nyheter föreslås dock. Eftersom det nuvarande samrådsförfarandet mellan förvaltaren
och fastighetsägaren slopas, skall förvaltarens redovisning lämnas till
hyresnämnden i stället för lill fastighetsägaren. Nämnden skall översända ett
exemplar av redovisningshandlingarna lill fastighetsägaren. Del åligger nämnden
att kontrollera all redovisningen överlämnas och atl den är godtagbar och
korrekt från redovisningsmässig synpunkt. Har nämnden anmärkningar mol
redovisningen, skall fastighetsägaren underrättas om dem.

Utredningen föreslår vidare atl tiden för avgivande av
redovisning förlängs från nuvarande en månad till tre månader från
kalenderårels utgång resp. från det förvallningsuppdragel upphörde. Härvid
förulsäiler ulredningen all sådana anvisningar utfärdas av riksskatteverket
all fastighetsägaren efter ansökan kan påräkna anslånd i fråga om tiden för
avgivande av sin självdeklaration.

Under remissbehandlingen har dock riksskatteverket
ifrågasatt om de av utredningen föreslagna redovisningsreglerna ger
fastighetsägaren möjlighel all på räll säll fullgöra den uppgiftsskyldighel
gentemot del allmänna som åligger honom enligt skilda förfatiningar. I fråga om
innehållel i dessa förfaltningar får jag hänvisa lill riksskalleverkels remissyttrande
(se avsnitt 4.4).

Nu åsyftad uppgiftsplikt måste enligl gällande
lagstiftning på området

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 73

anses
åligga faslighelsägaren själv. Denne måsle därmed också själv ha rätt att tala
och svara i mål om skatter och avgifter som rör hans fastighetsinnehav. En
annan ordning framstår enligt min mening som principiellt tveksam och skulle
behöva föranleda ell flerlal komplicerade ändringar inom skattelagstiftningen.

Enligt
bokföringslagen (1976:125) föreligger i princip bokföringsplikt beträffande
uthymingsverksamhet. Om uthyraren är enskild person föreligger
bokföringsskyldighet dock endasi om verksamhelen omfallar mer än två lägenheter
som regelmässigt hyrs ut och som inte utgör del av urhyra-rens egen bostad.
Uthyrning av enstaka en- och Ivåfamiljsfasligheler faller alltså utanför
bokföringsplikten. Akliebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar är
bokföringsskyldiga oberoende av uthyrningsverksamhetens omfattning. Om etl
flerfamiljshus ställs under tvångsförvaltning, synes fastighetsägaren böra
kvarstå som bokföringsskyldig i lagens mening. Självfallet måste det dock i så
fall åligga förvaltaren alt i fastighetsägarens ställe utföra
bokföringsarbetel. Della gäller inle bara i fråga om den löpande bokföringen
utan också beiräffande upprättande av årsbokslut.

Fastighetsägarens
uppgiftslämnande enligl skatte- och avgifisförfatt-ningama måsle i betydande
uisiräckning bygga på noleringarna i bokföringen. Om fastighetsägaren skall
förbli uppgiftsskyldig, måsle han alltså få tillgång till nödvändiga
upplysningar från förvaltaren för alt kunna fullgöra uppgiftsplikten. Detta
måsle ske i sådan tid alt gällande legala lidsfrister kan iakttas.

Vad
först gäller kontrolluppgiftsskyldigheten anserjag all saken ofta bör kunna
lösas genom en överenskommelse mellan faslighelsägaren och förvaltaren som går
ut på atl förvaltaren skall fullgöra faslighelsägarens åliggande. Om
samförstånd föreligger behöver inga problem uppkomma utan förvaltaren kan
ombesörja saken och på grundval av kontrolluppgifterna upprätta ett förslag
lill arbetsgivamppgift som faslighelsägaren får granska och underteckna.

I
de fall då tvångsförvaltningen avsett endast en del av det gångna inkomståret
eller då ett samförstånd mellan fastighetsägaren och förvaltaren inte uppnås
kan dock komplikationer uppkomma. Fastighetsägaren måste i ett sådant fall för
att kunna fullgöra sina skyldigheter få omedelbar insyn i räkenskapsmaterialet
för hela den period av det förflutna inkomståret som tvångsförvaltningen har
omfattat. Fastighetsägarens tillgång lill detta material bör kunna ordnas
genom medverkan av hyresnämnden. Om fastighetsägaren och förvaltaren är oense
om vilket innehåll uppgifterna skall ha, står det givetvis förvaltaren fritt
att underrätta skattemyndigheterna m. fl. om sin uppfattning i frågan.

Beträffande
självdeklaration har riksskatteverket hittills inte ansett sig kunna utfärda
anvisningar i fråga om anstånd utan endast gjort uttalanden i rekommendationens
form, jfr RSV Dt 1976: 5. I praktiken torde det kunna fömtsättas att
skattemyndigheterna kommer att medge fastighetsägaren

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:151 74

anslånd
i här avsedda fall. Av principiella skäl bör dock förvallarens redovisning
alllid föreligga klar vid sådan tidpunkt att fastighetsägaren kan fullgöra
deklarationsplikten inom den lagstadgade tiden. Fastighetsägaren skall alltså
inte behöva förlita sig på atl anslånd i hans fall medges efter en myndighets
fria bedömning.

Av
nu anförda skäl anserjag att bestämmelserna om förvallarens redovisning bör
ulformas på följande säll. Tidsfrislen för redovisningens avlämnande bör
sällas lill två månader efter kalenderårels utgång. Fastig-helsägaren får då i
allmänhet en månad på sig atl deklarera. Om faslighets-ägaren undantagsvis
tillämpar brutet räkenskapsår, bör redovisningsfris-len för sådana fall
anknytas till lidpunkten för räkenskapsårets utgång. Slutligen bör
fastighetsägaren få rätt att efter hänvändelse lill hyresnämnden få la del av
räkenskapsmaterial som förvaltaren innehar och som faslighelsägaren behöver
som underiag för alt kunna fullgöra sin uppgiftsplikt i olika hänseenden.
Sistnämnda regel är nödvändig för alt bl.a. kontrolluppgiftsskyldigheten skall
kunna fullgöras.

Beträffande
beslämmelserna om klander av redovisningen ansluler jag mig till utredningens
förslag. Jag kan alltså inle biträda den vid remissbehandlingen framförda
åsiklen all faslighelsägarens nuvarande räll att klandra redovisad förvaltning
bör inskränkas.

Några
remissinslanser har ställl sig iveksamma till förslaget om att förvaltaren
skall ha rätt alt begära att kommunen skall förskottera arvo-d e som enligl
hyresnämndens beslut skall betalas av fastighetsägaren personligen. Jag vill
emellertid peka på att förslagel i denna del inle innebär någon ändring i
förhållande till gällande rätt. Bestämmelserna synes inte heller ha gett
anledning lill missnöje från kommunernas sida. De kritiska synpunkler som
framförs mot förslaget hänger samman med de invändningar som har riktals mot
utredningsförslaget om kommunal förskotlering av löpande förvaltningsutgifter.
Enligl min mening är dessa två situationer dock inte helt jämförliga. Jag vill
också betona att en förutsättning för att någon skall vilja åta sig uppdraget
som förvaltare är att han inte skall behöva riskera att drabbas av ekonomisk
förlust till följd av förvaltarskapet. De föreslagna beslämmelserna utgör en
garanti för atl sådan förlust inte behöver befaras. Skyldighet för kommunen
att utge förskott skall visserligen inte föregås av någon särskild prövning
från hyresnämndens sida. Som utredningen har framhållit bör emellertid
hyresnämnden alltid bereda kommunen tillfälle att yttra sig i arvodesfrågan
innan nämnden föreskriver att arvode skall betalas av fastighetsägaren
personligen. Jag föreslår att en uttrycklig föreskrift härom tas in i
nämndlagen.

5.5
Inlösen

Det
kan inträffa situationer när en tvångsförvaltning framstår som föga
meningsfull. Detta kan vara fallet när det inte går att skaffa fram behövliga

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 75

medel till förvaltningen. Fasligheten kan exempelvis ge
låg avkastning och vara så högt inlecknad att ylleriigare belåning är uleslulen
samlidigl som faslighelsägaren saknar andra lillgångar än den tvångsförvaltade
fastighelen. Tvångsförvallning kan också vara gagnlös i fall när del
visseriigen går alt få fram medel men de åigärder som behövs för all få
fasligheten i stånd skulle kosta så mycket att det inle skulle vara ekonomiskt
försvarligl alt genomföra åtgärderna, t. ex. när det är fråga om en
rivningsmogen fastig-hel.

Jag anser det nödvändigt att del finns något sätl för att
i hyresgäslernas inlresse komma lill lälla också med sådana siluationer som nu
har nämnts. Det måste då bli fråga om alt skapa hell nya förulsällningar för
fastighetens förvaltning. Delta kan ske endast om man för över själva
äganderällen till någon som är kapabel alt ta ansvaret för fastigheten.

Som jag redan har nämnt (avsnitt 5. 1) innehåller expropriationslagen bestämmelser
om expropriation vid vanvård av fastighet. Expropriation får ske för att
försälla eller hålla faslighel i tillfredsställande skick, när grov vanvård
föreligger eller kan befaras uppkomma. Expropriationslagen erbjuder alltså en
möjlighet atl komma lill rätta med de fall då en tvångsförvaltning visar sig
vara gagnlös. Del måsle dock beaklas alt del många gånger kan vara både
kostsami och omständligt all lillgripa expropriation.

Möjlighet att påkalla inlösen av vanvårdade
hyresfastigheter finns också enligt 16 § bosladssaneringslagen. Enligt denna
paragraf fär kommun lösa faslighel som inle uppfyller kraven på lägsta
godlagbara slandard under förulsäilning atl fastighetsägaren inle har utfört
åtgärd som har föreskrivits i uppruslningsåläggande, att förhållandena är
sådana alt ålgärden kan antas inte komma alt bli utförd under
ivångsförvallning och all ålgärden inte avser arbele av endasi ringa
omfallning. Inlösen innebär all faslighelen liksom vid expropriation tvångsvis
går över i kommunens ägo. Samtidigt befrias fasligheten från inteckningar och
vissa andra rättigheter. Frågan om inlösen prövas av fastighetsdomstolen.

I mål om inlösen enligt bostadssaneringslagen gäller
expropriationslagen i tillämpliga delar. 1 ett viktigt avseende görs emellertid
undanlag från bestämmelserna om ersättning vid expropriation. Sålunda skall
bestämmelserna i 4 kap. 2 § expropriationslagen inle tillämpas. Enligt dessa
regler gäller atl, om det förelag för vars genomförande expropriationen äger
rum har medfört inverkan av någon betydelse på faslighelens värde,
löseskil-lingen i princip skall bestämmas på grundval av det värde faslighelen
skulle ha haft ulan sådan inverkan. Beslämmelserna gäller oavsett om företaget
har haft en positiv eller negaliv inverkan på fastighetsvärdet. För saneringsfallen
skulle beslämmelserna få lill följd alt kommunen vid inlösen skulle få belala
det marknadsvärde faslighelen skulle ha haft om den inle hade varil belastad
med krav på upprustning. En sådan ordning har inle kunnat godtas.
Undanlagsregeln innebär all värdet av faslighelen vid beräkningen av
löseskillingens sloriek skall anses belastal med de krav på

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 76

upprustning
som har föreskrivits i upprustningsåläggandet.

Ulredningen
har föreslagil att elt syslem med inlösen av fastighet moisvarande del som
gäller enligl bostadssaneringslagen införs vid ivångsförvaltning. Som
förulsäilning för inlösen gäller enligl förslagel alt förhållandena under
tvångsförvaltningen är sådana all en tillfredsställande förvaltning inle kan
uppnås. Inlösenförfarande kan alltså inte tillgripas som ell alternativ till
beslut om tvångsförvallning och inle heller kan förfarandet användas sedan
förvaltarskapet har upphört. Det ankommer på kommunen att avgöra om inlösen
skall begäras. Talan om inlösen skall väckas vid fastighetsdomstolen.

Hyresgästernas
riksförbund anser del onödigt all kommunen skall behöva avvakta
tvångsförvallningens förlopp även då det från början synes klart all den blir
verkningslös. Förbundel anser det värt all pröva om inlösen kan tillåtas så
snart det visas att en fastighet, som uppfyller förutsätlningarna för all
kunna ställas under tvångsförvallning, är belastad med skulder så att den inle
kan förvaltas med inflytande hyresmedel.

För
egen del vill jag underslryka alt bostadsförvallningslagen främsi skall
lillgodose de boendes intressen. Det förefaller emellertid tveksamt om en sådan
ordning som förbundet har föreslagit skulle innebära några påtagliga fördelar
för hyresgäslerna. Alt en faslighel uppfyller förulsätl-ningama för alt kunna
bli ställd under tvångsförvallning innebär normalt inte att man omedelbart kan
ta ställning till frågan om den är så belastad med skulder att den inte kan
förvaltas med inflytande hyresmedel. För alt kunna besvara den frågan krävs
ytteriigare utredning rörande bl.a. fastighetens panträttsbelastning,
hyresintäkternas storlek och kostnaderna för planerade uppmstningsarbelen.
Rimliglvis kommer en sådan utredning att kräva viss tid. Detta gäller särskilt
i fråga om planeringen och kostnadsberäkningen av uppmstningsåtgärdema. Under
utredningstiden skulle handläggningen av ärendet fä vila och förvaltningen
skulle ligga kvar på fastighetsägaren. Detta måste antas vara lill nackdel för
hyresgästerna.

Jag
vill vidare peka på alt förvaltningstidens längd enligt vad jag nyss har
förordat (avsnitt 5.4) skall fastställas av hyresnämnden genom särskilt beslut
inom sex månader från det beslutet om tvångsförvaltning irädde i kraft. Syftet
med införandet av denna respittid är att bereda förvaltaren möjlighet att sätta
sig in i förhållandena och ge honom tillfälle att undersöka vilken inriktning
och uppläggning som förvaltarskapet bör få. Inom ramen för denna undersökning
kommer självfallet den frågan upp till prövning, om en tvångsförvaltning med
hänsyn till omständigheterna över huvud kan väntas ge ett godtagbart resultat.
Undersökningen kan sålunda visa att fastighetens avkastning inte förslår till
nödvändiga underhålls- och förbättringsarbeten och att det inte heller
lånevägen eller genom kapitaltillskott från fastighetsägaren går att
finansiera en meningsfull förvaltning. Om förvaltaren kommer till denna
slutsats bör han under hand underrätta hyresnämnden och kommunen om att en
inlösensituation enligt hans upp-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 77

fattning
föreligger. Det får sedan ankomma på kommunen all avgöra om den bör begagna sig
av lillfället och lösa fastigheten. Som Hyresgästemas riksförbund har påpekat
måste del avgörandet förbehållas kommunen. Alt införa någon skyldighet för
kommunen all lösa faslighelen kan alltså inle komma i fråga.

Jag
vill i del sammanhängd erinra om all inlösen inle är del enda alter-naliv som
står till buds för alt skapa ell kommunall inflylande över en fastighetsförvaltning.
Om kommunen med hänsyn lill de boendes inlressen finner det angeläget atl en
nedgången faslighet förvallas i kommunal regi, kan delta önskemål i viss
utsträckning också tillgodoses genom att etl kommunalt bostadsföretag ålar sig
uppdraget alt vara förvaltare under tvångsförvallningen.

Enligt
min mening innebär det här beskrivna förfarandet en lämpligare ordning för atl
undersöka om en inlösensituation föreligger, än alt kommunen eller
hyresnämnden skulle utföra undersökningen medan beslut om tvångsförvaltning
avvaktas. Från hyresgäslernas synpunkt har lagförslaget den fördelen atl
förvaltaren under utredningstiden har möjlighet alt vidta sådana förvaltningsåtgärder
som inte tål uppskov. Även om jag har förståelse för syftet med förbundels
förslag lill jämkning av fömlsältningarna för inlösen finner jag mot bakgmnd av
det här anförda inte skäl all frångå ulredningens slåndpunkl.

Några
remissinslanser har förordal all det föreslagna inlösenförfarandel skall
kompletleras med regler som ger förvaltaren befogenhet att under kontrollerade
former ombesörja en försäljning av fastighelen. Jag vill dock framhålla alt en
förutsättning för att man skall kunna tillåta atl fasligheten säljs under hand
genom förvaltarens försorg är alt hyresnämnden eller annan myndighet på
gmndval av en värdering av faslighelen fastställer elt visst lägsla pris under
vilket försäljning inte får ske. Elt sådant system skulle bli myckel
komplicerat och bör enligt min mening därför inte komma i fråga. Ell annal
alternativ är en ordning som innebär att fastigheten bjuds ut tvångsvis till
försäljning hos allmänheten. Detta skulle då kunna ske efter i huvudsak samma
regler som gäller vid försäljning enligt lagen (1971:494) om exekuliv
försäljning av fast egendom. Jag finner det emellertid mindre
tillfredsställande alt en vanvårdad faslighet på sådant sätt bjuds ul till
högstbjudande på den öppna marknaden. Förfarandet skulle också i detta fall bli
tämligen komplicerat, bl. a. genom att ett lägsta godtagbart bud måste
fastställas i förväg. Också detta alternativ bör därför avvisas.

Som
jag tidigare har berört i annat sammanhang (avsnitt 5.4) innebär det sagda
emellertid inte att förvaltaren till varje pris skall förhindra att fastigheten
frångår nuvarande ägare. Del kan i själva verket vara både nödvändigt och
lämpligt atl en sanering av faslighelens inteckningsförhållanden sker genom en
exekutiv försäljning.

Under
remissbehandlingen har det också förts fram allmänt hållna krav

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 78

på
all man bör öka samhällets möjligheler all gripa in med Ivångsinlösen. när
faslighelsägare grovt missköter sina hyresfastigheter. Med anledning av delta
vill jag erinra om atl bostadsförvaltningslagen är avsedd att i förslå hand
lillgodose de boendes inlressen, medan inslrumenl för samhäl-lels
bosladssociala insatser i princip bör regleras i annan lagstiftning. Bostadsförvallningslagen
bygger på all ingripande i en faslighets förvaltning skall kunna ske i de
särskilda fall där förvaltningen inle fungerar tillfredsställande. Om det
visar sig att ett överiämnande av förvaltningen lill särskild förvallare inle
är lillräckligl för all skapa lillfredsslällande boendeförhållanden, är det
naturligt alt det inom lagens ram finns möjlighel alt överföra fastigheten i
allmän ägo för all därigenom bl. a. skapa hell nya förulsällningar för
sanering av faslighetens ekonomi. Jag vill i sammanhanget underslryka alt
inlösen enligl laglörslagd vanligen torde ställa sig mindre kostsamt för
kommunen än expropriation i moisvarande fall. Själva förfarandet är också
enklare genom alt regeringens lillslånd inle behöver in-hämlas.

Det
synsätt på bostadsförvallningslagens funklion som jag här har gett uttryck för
har också legat till grund för ulredningens arbete. Det finns därför i detta
lagstiftningsärende inle lillräckligt underlag för all man skall kunna la
ställning lill frågan om del från allmänna bostadspolitiska utgångspunkter
föreligger ett behov av alt ytterligare öka samhällets möjligheter att ingripa
med tvångsinlösen av misskötta hyresfastigheter. Jag erinrar om atl den
lagstiftning som härvidlag främsi kommer i blickfångel är av sent datum.
Expropriationslagen trädde i kraft den I januari 1973 och bosladssaneringslagen
elt år senare. De praktiska erfarenheterna är ännu mycket begränsade, särskilt
i fråga om den senare lagen. Såvitt jag känner lill har del ännu inte avdömls
något mål om inlösen vid fastighetsdomstolarna. Jag finner det lämpligl alt
avvakta vilka erfarenheler tillämpningen av de angivna båda lagarna kommer alt
ge. På grundval av dessa erfarenheler kan man sedan bällre bedöma om en
ulbyggnad av syslemel med tvångsinlösen är önskvärd och i vilka former detta i
så fall bör ske. Jag är alltså inte beredd atl f n. ta slällning till frågan om
det från samhällets synpunkt behövs förbättrade möjligheter lill inlösen.

Eftersom
ivångsförvallning enligt den föreslagna lagen innebär ell långtgående ingrepp
i äganderällen och kan ådra faslighelsägaren betalningsskyldighet för belopp,
som kanske för hans förhållanden är mycket stora, finns del avslutningsvis
anledning atl ställa frågan om fastighetsägaren skall kunna ha rätt all
påfordra inlösen av en faslighet som har ställts under tvångsförvaltning. En
sådan lösenskyldighet skulle emellertid på ett olämpligt säll begränsa
kommunens handlingsfrihet. Enligt min uppfattning måsle det tillkomma kommunen
atl själv beslämma inriktningen av de åigärder kommunen skall vidla för all
komma lill rälla med bosladssociala missförhållanden inom kommunens område.
Någon rätt för faslighelsägaren alt påkalla inlösen kan med hänsyn härtill
inte medges.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 79

Mot
bakgrund av det anförda förordar jag atl reglerna om inlösen utformas i enlighet
med utredningens förslag.

5.6
Ikraftträdande

Lagstiftningen
bör träda i kraft den I januari 1978. Jag kommer i special-motiveringen alt
redogöra för de övergångsbestämmelser som behövs.

6 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom juslitiedepartemenlel upprättats
förslag till

1. bostadsförvaltningsiag.

2. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531),

3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten atl utbekomma allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om
bostadsdomslol.

Förslagen
bör fogas till regeringsprolokollet i detta ärende som bilaga 3.

7 Specialmotivering

7.1
Förslaget till bostadsförvaltningslag

Den
föreslagna lagen har delats upp på fem avsnitt. Under rubriken Inledande
bestämmelser behandlas bl. a. lagens tillämpningsområde och fömtsättningarna
för beslut om särskild förvaltning. Därefter följer i olika avsnitt reglema om
förvaltningsåläggande och tvångsförvaltning samt om inlösen. Avslutningsvis
tas under mbriken Övriga bestämmelser upp en del föreskrifter av processuell
natur.

Inledande
bestämmelser

1 §

I
paragrafen anges den föreslagna lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna
överensstämmer i huvudsak med motsvarande regler i 1 § tvångsförvaltningslagen
och 1 § bostadssaneringslagen. Hithörande frågor har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.2).

Enligt
första stycket äger lagen tillämpning på fastighet där det fmns bostadslägenhet
som är uthyrd av fastighetens ägare för annat ändamål än fritidsändamål och
som inte utgör del av hans egen bostad.

Med
fastighet förstås sådan enhet som skall tas upp i fastighetsregister.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 80

Uttrycket
bostadslägenhet har samma innebörd som i I § Iredje stycket hyreslagen, dvs.
lägenhet som har upplåtits för att helt eller till inle oväsentlig del
användas som bostad.

En
förutsättning för alt lagen skall vara tillämplig är att det finns bostadslägenhet
på fastighelen. Faslighel med enbart lokaler kan alltså inle ställas under
särskild förvaltning. Det räcker emellertid att det finns en enda
bostadslägenhet. Ell uthyrt enfamiljshus faller under lagens tillämpningsområde,
liksom en fabriks- eller kontorsbyggnad som rymmer en uthyrd vaktmäslarbostad.
Vid uthyrning av enfamiljshus kan emellertid viss begränsning i möjlighelen
till ingripande följa av alt fastighetsägarens repa-ralionsskyldighet kan
uteslutas genom avtal (jfr 15 § hyreslagen).

Den
föreslagna lagen gäller endast om uthyrningen pågår, när ingripandet
aktualiseras. Däremot fordras det inte atl lägenheten i fråga regelmässigt
brukar användas för uthyrning. Lagen är alltså lillämplig, om t. ex. en
enfamiljsfastighel hyrs ul under en viss lid medan ägaren har arbdsanställ-ning
på annan ort. Som jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2)
innebor della en avvikelse från bosladssaneringslagen.

Del
fordras alt del är fråga om hyresupplåtelse och all upplåtelsen har gjorts av
fastighetens ägare. Innebörden härav är bl.a. all lagen inle kan tillämpas på
faslighet som ägs av bostadsrättsförening och där samtliga upplåtelser av
bostadslägenheter har skell med bostadsrätt. Det förhållandel atl
bostadsrättshavare i sin tur har hyrt ut lägenhet gör inte lagen tilllämplig.
Lagen är inle heller lillämplig om föreningen själv innehar bostadsrätt till
lägenheter som hyrs ut. Lägenheterna bör då anses vara uthyrda av föreningen i
egenskap av bostadsrättshavare, inte som ägare av faslighelen. Jag erinrar om
vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) har anfört om uthyrning av
bostadsrättsförening.

Från
tillämpningsområdet undantas fastighet där det endast finns lägenhet som hyrs
ut för fritidsändamål. Detta undantag saknar motsvarighet i
tvångsförvallningslagen men finns däremot i bostadssaneringslagen. Undantaget
innebär att ingripande med stöd av lagen inte kan ske beträffande l. ex.
frilidshus som hyrs ul under sommarmånaderna.

Faslighet
som tillhör staten eller kommun kan inte bli föremål för ingripande i form av
förvaltningsåläggande eller tvångsförvaltning. Däremot är lagen i övrigt
tillämplig på sådan fastighet. Om en tvångsförvaltad fastighet inköps av
kommunen, upphör alltså inte beslutet om tvångsförvaltning automatiskt. I en
sådan situation kommer emellertid frågan om tvångsförvaltning normalt att tas
upp till omprövning. Hyresnämnden har då möjlighet att med tillämpning av 18 §
tredje stycket besluta att förvaltningen skall upphöra i förtid.

Undantagsregeln
avser endast fastigheter som ägs direkt av staten eller kommun. Fastigheter som
ägs av t. ex. särskilda kommunala rättssubjekt, såsom bostadsbolag eller
bostadsstiftelse, kan alltså bli föremål för ingripande enligt lagen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 81

Andra
stycket innehåller regler för det fall byggnad tillhör annan än den som äger
marken. Bestämmelserna skiljer sig så till vida från moisvarande

regler i 1 § andra stycket tvångsförvaltningslagen att
uttrycket ""byggnad"

fåll
ersätta uttrycket "bostadshus". Härigenom har uppnåtts överensstämmelse
med moisvarande bestämmelse i I § andra slyckel bosladssaneringslagen.
Ändringen medför alt den föreslagna lagen blir tillämplig oavsett karaktären på
det hus där bostadslägenheten är belägen.

Först
behandlas byggnad på mark som är upplåten med tomträtt. När byggnad tillhör
innehavare av inskriven tomträtt, utgör byggnaden tillbehör lill lomträllen.
Beiräffande della fall föreskrivs, alt vad som i lagen sägs om fastighet skall
äga motsvarande tillämpning på tomträtten.

Därefter
behandlas fall då byggnad tillhör annan än ägaren av marken men där lomlrätl
inle föreligger. I förslå hand åsyftas här bostads- och anläggningsarrenden. 1
dessa fall föreligger del ingen bindning mellan byggnaden och nyUjanderälten.
Byggnaden är lös egendom tillhörig nyttjande-rätlshavaren. De för fast egendom
avpassade reglema kan därför inte till-lämpas fullt ut på byggnaden.
Beiräffande dessa fall föreskrivs atl lagen skall gälla i tillämpliga delar.
Som exempel på regler som inle kan lillämpas i dessa fall kan nämnas
beslämmelserna om tillstånd till inskrivningsålgärd (12 §) och om underrältelse
till inskrivningsmyndighelen (26 §).

1
andra slyckel las sluiligen upp en beslämmelse om all som ägare av faslighet
anses - när omständigheterna föranleder del - även annan som innehar
faslighelen. Sådana förhållanden kan föreligga exempelvis beiräffande den som
på gmnd av leslamente lyfter fastighetens avkaslning med skyldighet alt
ombesörja skötsel och underhåll (jfr prop. 1973:22 s. 121 och 143).

2
§

I
denna paragraf anges fömtsätlningama och formerna för ingripande enligt den
föreslagna lagen. 1 Ivångsförvaltningslagen finns motsvarande bestämmelser i 1
§ första och tredje styckena. Jag hänvisar till vad jag har anfört om
fömtsättningarna för ingripande i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2).

I
första stycket anges de gmndrekvisit som skall vara uppfyllda för alt
hyresnämnden skall kunna besluta om särskild förvaltning. Rekvisiten ger inte
upplysning om vad som kännetecknar en bristfällig fastighetsförvaltning. Denna
fråga får bedömas mot bakgmnd av fastighetsägarens skyldigheter enligt olika
regler i annan lagstiftning och enligl avtal.

Vad
som åligger fastighetsägaren med avseende på fastighetens förvaltning framgår
bl. a. av bestämmelserna om lägenhets skick i 9-19 §§ hyreslagen. De innebär
att fastighetsägaren är skyldig att se till att uthyrda bostadslägenheter
befinner sig i bmkbart skick och alt löpande underhålla dem. Också hälsovårds-
och byggnadslagstiftningen ställer krav på att fastighetsägaren skall
underhålla och i andra avseenden vårda fastigheten. 6 Riksdagen 1976177. I
saml. Nr 151

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 82

Sålunda skall enligt exempelvis i5 S hälsovårdsstadgan
(1958:663) byggnad med boningsrum underhållas och skötas på sådanl säll all
sanilär olä-genhel inte uppslår för dem som uppehåller sig i byggnaden. Sanilär
olä-genhet hänför sig inle bara lill brister i fråga om inredningen,
lägenhelsun-derhållel och den dagliga fastighetsskötseln ulan kan följa också
av missförhållanden i bl.a. ordningshänseende. 1 50 § byggnadsstadgan
(1959:612. omtryckt 1972:776) föreskrivs atl byggnad skall underhållas så att
bl.a. sanitär olägenhet inte uppkommer. Enligl allmänna grundsatser har
fastighetsägaren vidare all sörja för sundhet, ordning och skick inom
fastighelen. I vanliga hyreshus räknas hit bl.a. alt sköta tillförsel av värme,
vatten och elström saml alt ombesörja irappslädning m. m.

Det är mol bristerna i nu angivna hänseenden som
bosladsförvallningslagen i första hand riktar sig. Brister i förvaltningen kan
emellertid också vara av elt slag som mera hänför sig till fastighetsägarens
person än lill själva fasligheten. Som exempel kan nämnas att hyresvärden
systematiskt drar ut på och försenar angelägna reparationer i fastighelen genom
ideliga uppskov och löftesbrott. Etl annat exempel är att fastighetsägaren inle
besvarar brev och telefonpåringningar från hyresgästerna och i övrigt håller
sig oanträffbar för den som behöver diskutera frågor angående den hyrda
lägenheten.

Enligt lagförslaget kan ingripande ske oberoende av i
vilket avseende förvaltningen missköts. Till stöd för ingripande kan alliså
åberopas inle bara brister i fastighetens skick utan också brister i
förvaltningen i övrigt (jfr prop. 1970:133 s. 57). En förutsättning är dock all
bristerna i förvaltningen är till olägenhet för den som hyr bostadslägenhet i
fastighelen. Brisler som drabbar endasi andra, exempelvis dem som hyr
affärslokaler, kan inle föranleda ingripande enligl den föreslagna lagen.

För ingripande krävs inte att brislerna kan tillskrivas
fastighetsägaren som försummelse. Det räcker med att man objektivl kan slå fasi
all förvahningen inte fungerar tillfredsställande från hyresgäslernas
synpunkt. Del saknar också betydelse om förvaltningen ombesörjs av annan för
ägarens räkning.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2)
innebär lagförslaget all ingripande skall kunna ske på ett tidigare stadium än
som är möjligt enligt den nuvarande tvångsförvaltningslagen. Ingripande skall
kunna ske så snart förvaltningen av fastighelen inte uppfyller de minimikrav
som bör ställas på en tillfredsställande fastighetsförvaltning. Det får
överiämnas åt rättstillämpningen att med ledning av normen god sed i hyresförhållanden
och föreskrifterna om fastighetsägarens skyldigheter inom hyres-, hälsovårds-
och byggnadslagstiftningen bestämma del närmare innehållet i de krav man bör
ställa. Följande synpunkter bör dock läggas till gmnd för bedömningen.

För att ett åsidosättande av någon förpliktelse rörande
förvaltningen skall föranleda ingripande i form av särskild förvaltning,
förutsätts det att

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 83

verkningarna av försummelsen har haft en viss intensitet
och varaktighet. Som regel förulsälls del också att de boende samfällt här haft
känning av de uppkomna olägenheterna. Det skall alltså inle vara möjligt atl
skilja fastighetsägaren från förvaltningen på grund av brister av tillfällig
karaktär eller av obetydlig omfattning. Brister av detta slag bör rättas till
i enklare ordning. Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt
5.1) utgör ingripande i fastighetsförvaltningen ett komplement till de andra
tvångsmedel som slår till hyresgästemas och samhällets förfogande när brister
i bostadsbebyggelsen inte avhjälps på frivillig väg. I hyreslagen anges t. ex.
hur enskild hyresgäst kan gå till väga för att få rättelse, när fastighetsägaren
inle sköter del löpande lägenhetsunderhålld. Beslämmelser med en liknande
funktion finns också i hälsovårds- och byggnadslagstiftningen.

Särskild förvaltning bör därför inte tillgripas, om annat
legalt tvångsmedel synes bättre avpassat för atl få till stånd rättelse av
brister av just det slag som anmärkningarna avser. Består t. ex.
fastighetsägarens försummelse i atl han har åsidosatt sin reparationsskyldighd
beiräffande en eller elt par lägenheter i ett större hyreshus, som i övrigt
befinner sig i godtagbart skick, bör som regel möjligheterna att genom
reparationsföreläggande komma till rätta med problemet prövas, innan särskild
förvaltning tillgrips. Pä motsvarande sätt bör i första hand ingripande av
hälsovårdsnämnden övervägas, när exempelvis en skada på avloppsanläggningen ger
upphov lill sanitära olägenheter för vissa hyresgäster.

Det uppställs dock inget krav på alt andra tvångsålgärder
först skall ha prövats, innan särskild förvaltning får tillgripas. Detta är
inte möjligt, eftersom gränserna mellan de olika tvångsmedlens
användningsområden är flytande och de individuella förhållandena alltför
växlande. Det är heller inte meningen att de enskilda bristernas beskaffenhet
skall vara avgörande vid bedömningen. Vikl skall främst fästas vid totalbilden
av faslighelsförvaltningen. Nämnden skall därför försöka att skaffa sig en
samlad uppfattning av hur allvarliga och omfatlande bristerna är, hur de har
uppkommit och utvecklats och vilka försök som har gjorts för att komma till
rätta med dem. För all nämnden skall få en riktig bild av förhållandena torde
det normalt bli nödvändigl att nämnden eller den nämnden förordnar besiktigar
fastighelen. Skulle nämnden på grundval av utredningen finna alt särskilt
inriktade tvångsåtgärder med stöd av annan lagstiftning är lämpligare för all
uppnå det resultatet som sökanden eftersträvar, bör nämnden under hand upplysa
om della. Valel av ålgärd får sedan bero på sökandens in-ställning.
faslighelsägarens samarbelsvilja och omständigheterna i övrigt.

Ingripande i form av särskild förvaltning utgör också elt
komplement lill sådana åtgärder som kan vidtas med slöd av förköpslagen,
expropriationslagen och bostadssaneringslagen i syfte att åstadkomma en
upprustning eller förnyelse av det äldre bostadsbeståndet. Möjligheterna till
ingripande med stöd av dessa lagar medför dock inga konkurrensproblem vid
lillämp-ningen av förevarande lag. Frågor om planering och genomförande av sa-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 84

neringsverksamhelen inom äldre bosladsområden är
förbehållna kommunens avgörande. Del ankommer alltså inte på hyresnämnden atl
med anledning av en ansökan om särskild förvaltning överväga om andra bostadspolitiska
instrument i stället bör användas för all l.ex. få lill slånd en om-fallande
ombyggnad av fastigheten eller för atl åstadkomma all faslighelen rivs och
ersätts med ny bebyggelse. Så snart en faslighet uppfyller rekvisiten för atl
kunna bli ställd under tvångsförvallning skall hyresnämnden besluta om sådan
förvallning även om fastighetens nedgångna skick gör det tveksamt om
förvaltningen kan ge ett godtagbart resultat. 1 ett sådant fall kan del
emellertid vara lämpligl att hyresnämnden gör kommunen uppmärksam på atl en
inlösensitualion kan föreligga.

1 andra stycket anges formerna för ingripande enligl den
föreslagna lagen. Beslular hyresnämnden all ställa faslighelen under särskild
förvaltning skall nämnden samlidigl avgöra vilken form för ingripande som
skall väljas, förvaltningsåläggande eller ivångsförvaltning. Beiräffande valet
mellan de båda förvaltningsformerna hänvisar jag lill vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.3).

Tredje stycket, som motsvarar I § iredje stycket
ivångsförvaltningslagen, innehåller en hänvisning lill bostadssaneringslagens
bestämmelser om Ivångsförvaltning (14 och 15 §§).

Beslut om särskild förvaltning meddelas av hyresnämnd.
Vilken nämnd som i det särskilda fallet är behörig alt la upp
förvaltningsfrågan framgår av 4 § nämndlagen jämförd med förordningen
(1975:518) om rikets indelning i verksamhelsområden för hyresnämnd och
arrendenämnd m.m. Vem som får göra ansökan om särskild förvallning anges i 29 §
i lagförslaget.

Förvaltningsåläggande

3 §

Paragrafen, som molsvarar 4 § i ulredningens förslag,
innehåller beslämmelser om tidsfrister vid förvallningsåläggande.

Enligt första stycket skall hyresnämnden i
förvallningsåläggande bestämma viss tid inom vilken fastighetsägaren skall
inge skriftligen upprättat avtal, varigenom förvaltningen överiämnas lill
särskild förvaltare. Någon normaltid har inle angetts utan hyresnämnden får
med hänsyn lill omständigheterna avgöra hur lång tid fastighetsägaren behöver
för att ordna förvaltningen. Det är ofta viktigt att den särskilda
förvaltningen anordnas snabbt. Normalt bör tidsfristen bestämmas till tre å
fyra veckor.

I andra stycket ges bestämmelser om förlängning av
lidsfrislen för ingivande av förvaltningsavtal.

Ibland kan det i det enskilda fallet uppkomma svårigheter
att få tag på någon villig förvaltare eller atl utforma förvaltningsavialet på
ett tillfredsställande sätt. Regionala och säsongsmässiga förhållanden kan
också in-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 85

verka
på möjligheterna atl snabbt efterkomma elt förvaltningsåläggande. Om
fastighetsägaren behöver anslånd, får hyresnämnden därför förlänga den tid som
har bestämts enligt första stycket.

För
att förlängning skall beviljas bör det normalt krävas att fastighetsägaren
inger en skriftlig begäran och där redovisar vilka hinder som möter mot att
efterkomma föreläggandet inom den urspmngligen bestämda tiden. Finns det
anledning att anta att begäran sker i avsikt att förhala förfarandet eller i
annat illojalt syfte skall förlängning av tiden naturiigtvis inte medges.

Det
finns inget hinder för hyresnämnden att förlänga tiden mer än en gång.
Upprepade förlängningar bör dock medges endast i rena undantagsfall.

Om
faslighelsägaren anser atl han behöver anslånd, skall ansökan om föriängning
göras före utgången av den löpande - dvs. den ursprungligt fastställda eller
den föriängda - lidsfrislen.

4
§

I
paragrafen ges regler om förvallningsavtals innehåll och om förfarandet när
fastighetsägaren har ingett sådant avtal för godkännande. Paragrafen saknar
motsvarighet i utredningens förslag.

Enligt
första stycket skall förvallningsperioden som regel uppgå lill minst tre år.
Endasi i mycket speciella fall bör kortare lid kunna godtas. Under avtalstiden
skall partema i princip vara bundna av den ingångna överenskommelsen.
Förvaltningsavialet får alltså inle innehålla någon klausul som gör del möjligt
för ena parten all ensidigt säga upp avtalet till upphörande före avialslidens
utgång. Däremot bör det inle finnas någol hinder mol villkor som innebär all
avlalel upphör vid grova avtalsbrott, faslighelens övergång i annans ägo o. d.

En
fastighetsägare som ingår elt förvaltningsavtal med anledning av förvallningsåläggande
måsle räkna med all hyresnämnden kan komma att vägra godkännande av avtalet.
Det torde därför vara lämpligt all kontra-henlerna i avlalel intar ell
förbehåll om atl avlalel inte gäller om del inte i efterhand godkänns av
hyresnämnden.

De
standardiserade förvaltningsavtal som f. n. förekommer på fastighetsmarknaden
anger på ett i allmänhel myckel detaljerat sätl omfattningen av
förvaltningsuppdraget och förvallarens befogenheter. Del är lämpligt all avtal
som ingås till följd av ell förvaltningsåläggande anknyter till denna
branschpraxis. Härigenom får hyresnämnden möjlighet atl bedöma om avtalet har
ett sådant innehåll att syftet med förvaltningsåläggandet uppnås. Det
föreskrivs därför all avlalel noggrant skall ange vad som åligger förvaltaren.

De
förvallningsavlal som bmkas f. n. är regelmässigl kombinerade med fullmakt för
förvaltaren atl med bindande verkan företräda uppdragsgivaren i de
angelägenheter som rör förvaltningen. Motsvarande bör gälla i fråga om
förvaltningsavtai som ingås till följd av ett förvallningsåläggande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 86

En föreskrift om delta har tagits in i första stycket.

Innan nämnden ingår i en närmare prövning av avtalets
innehåll, skall nämnden enligl andra slyckel bereda sökanden lillfälle alt
yttra sig över avtalet. Nämnden bör därför översända en kopia av avtalet till
sökanden med anmodan att inom viss kortare tid inkomma med eventuella erinringar.

Med beaklande av bl. a. sådana synpunkler som sökanden kan
ha framfört prövar hyresnämnden därefter om avtalet kan godkännas. Häri ingår
som ett första led en prövning från nämndens sida av att den utsedde förvaltaren
har lillräckliga kunskaper och behövlig erfarenhet för uppdraget. Det är viktigt
att prövningen av förvaltarens förutsättningar för uppdraget sker med stor
omsorg och atl endast den som ha väl dokumenterad erfarenhet av
fastighetsförvaltning godtas. Kraven bör i huvudsak vara desamma som vid val
av förvaltare i samband med beslut om tvångsförvallning (8 §). Om sökanden och
fastighetsägaren är ense om en förvaltare, bör denne normall accepleras av
hyresnämnden om inle särskilda skäl lalar emot detta. Uppstår tvekan om
förvallarens kvalifikationer, får utredning förebringas om dennes lämplighet
för uppdraget. Nämnden bör i så fall ge fastighetsägaren några dagar på sig att
ordna med detta och under tiden avvakta med sill slulliga ställningstagande
lill frågan om förvaltningsavialet kan godkännas.

Härefter skall nämnden pröva om avlalel ger förvaltaren
lillräckliga befogenheler så atl man kan räkna med att en lillfredsslällande
förvallning kan uppnås. De allmänna riktlinjerna för denna prövning har angells
i den allmänna moliveringen (avsnilt 5.3). Normall bör del vara den särskilde
förvaltaren som i fortsättningen skall svara för fastighetens skötsel i förhållande
till de boende. Han bör alltså ges en omfattande rätt att förelräda fastighetsägaren
i frågor som rör fastigheten och dess skötsel. Utformningen av de
förvaltningsavtal som f n. förekommer på fastighetsmarknaden kan härvid tjäna
till ledning. Dessa innehåller en fackmannamässig beskrivning av de olika
funktioner som kan ingå i en faslighelsförvallning. De visar också vilka
alternativ som har ansetts ändamålsenliga när del gäller den närmare
kompelensfördelningen mellan förvaltaren och fastighetsägaren. Som ett exempel
kan nämnas del formulär till avtal om faslighelsförvallning som har utarbetats
av Föreningen Stockholms fastighetsförvaltare. Enligt detta kan ett
förvaltningsuppdrag innefatta kameral förvaltning, teknisk förvaltning,
allmänna åligganden eller samtliga dessa uppdrag, s. k. fullständig
förvaltning. De olika beståndsdelarna har enligt avlalsformulä-ret i huvudsak
följande omfattning.

Vid kameral förvaltning är förvaltaren bl. a. skyldig all
avisera om och

uppbära hyror, alt ombesörja påminnelser vid bristande
hyresbetalning,

att utföra löpande bokföring samt att föranstalta om
lagsökning och avhys-

ning.

Teknisk förvaltning innefallar bl.a. skyldighel för
förvaharen all öva

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 87

tillsyn
över fastigheten som sådan och utföra erfbrderliga besiktningar, i första hand
för all faslslälla reparalionsbehovet, att övervaka fastighetens tekniska
skötsel (fastighetsskötare eller motsvarande), att föranstalta om och övervaka
nödvändiga underhållsarbeten, som inte är av större omfattning, samt att då
underhållsarbeten av större omfallning erfordras underrätta uppdragsgivaren
därom, att upprätla och reglera avial som behövs för den tekniska förvaltningen
saml all granska och altestera räkningar avseende arbeten och leveranser inom
ramen för den tekniska förvaltningen.

Som
exempel på allmänna åligganden kan nämnas förvaltarens skyldig-hel all öva
lillsyn över förhållandena inom fastigheten med särskild hänsyn till sundhet,
ordning och skick, all upprätla avtal om uthyrning och annan upplåtelse av
utrymmen inom fastighelen, alt anställa fastigheissköiare. att upprätta och i
förekommande fall reglera leverans- och entreprenadav-tal som behövs för
faslighetens drift och renhållning, alt vidmakthålla vissa försäkringar saml
atl verkställa skadeanmälan till försäkringsbolag.

I
del nyss angivna avtalsformuläret anges också vissa tillkommande förvaltningsuppgifter
som förvaltaren kan åta sig mot särskild ersättning. Hit hör exempelvis atl
upprätta bokslut och deklarationshandlingar beträffande faslighelen, att
anskaffa eller omplacera lån för fasligheten, atl biträda i sladsplaneärenden
och all planera, leda eller kontrollera förbättringsarbeten och underhållsarbeten
av större omfallning.

1
avialsformulärel regleras också uppdragsgivarens åligganden. Han är skyldig att
till förvaltaren överiämna samtliga handlingar som erfordras för all
förvaltningen skall kunna bedrivas ändamålsenligt. Han skall också tillhandahålla
förvaltaren erforderliga penningmedel, om faslighelens avkastning inte är
tillfyllest. Uppdragsgivaren får inle ulan förvallarens hörande själv vidla
sådana åtgärder som enligt avlalel eller sedvänja ankommer på förvaltaren.

1
samband med beslut om förvallningsåläggande bör nämnden i sina skäl redovisa
vilka brisler som har ansetts motivera föreläggandet. Fastighetsägaren får
härigenom viss ledning för alt bedöma vilka krav nämnden kan komma atl
uppställa för att förvaltningsavialet skall godkännas. Som regel torde ett
förvaltningsåläggande innebära krav på att förvaltningen lämnas över i den
omfattning som enligl det nyss nämnda avtalsformuläret belecknas som
fullständig förvallning. Fastighetsägaren bör i så fall upplysas om detta.
Hyresnämnden bör också i övrigt ge fastighetsägaren råd och anvisningar, om
denne är osäker på hur förvaltningen skall ordnas.

Om
hyresnämnden finner att det inlämnade förvaltningsavtalet har elt sådant
innehåll att förvaltningen överlämnas på ett godtagbart sätt, skall nämnden
godkänna avtalet. Härigenom slås fast att fastighetsägaren har uppfylh
förvaltningsåläggandet. 1 och med godkännandet upphör nämn-iens befattning med
ärendet.

Om
nämnden anser atl del föreligger någon brist i avtalet, har nämnden enligt
tredje stycket möjlighet att bereda fastighetsägaren lillfälle alt juste-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 88

ra
avlalel. Denna möjlighel är avsedd atl utnyttjas endasi i fråga om mindre
brister i avtalet. Är bristema mera omfatlande eller kan den föreslagne
förvaltaren inte godtas, bör del normala vara alt nämnden dels konslalerar alt
avlalel inle innebär all förvahningen överlämnas på sätt som kan godkännas av
nämnden, dels förordnar att faslighelen skall ställas under tvångsförvallning.
Viss möjlighel finns emellertid att i en sådan situation i stället meddela nytt
förvallningsåläggande (5 §).

5
S

1
denna paragraf, som motsvarar 6 § i utredningens förslag, behandlas det fallel
atl fastighetsägaren inte nöjaktigt uppfyller förvaltningsåläggandet.

Paragrafen
behandlar ivå olika silualioner. Dels kan del inlräffa all faslighelsägaren
över huvud lägel inte hör av sig lill nämnden inom den tid som har beslämts
enligt 3 §. Della kan bero på all han inte har brytt sig om föreläggandet eller
att han har misslyckats med all skaffa en förvaltare. Den andra situationen är
all fastighetsägaren väl presenterar ett förvaltningsavtal för nämnden men all
nämnden inle kan godkänna den föreslagna utformningen av avtalet, antingen
därför atl den utsedde förvaharen inle kan godkännas eller därför all avlalel
i övrigl inle har getts ell godtagbart innehåll. För båda situationerna gäller
som huvudregel atl nämnden skal! besluta om ivångsförvallning.

Om
särskilda skäl föreligger, kan nämnden dock meddela nytt förvaltningsåläggande
i stället för alt beslula om Ivångsförvaltning. Situationen kan exempelvis vara
den atl fastighetsägaren presenterar ell i och för sig acceptabelt avtal men
all nämnden inte anser sig kunna godta den utsedde förvaltaren. Om det i elt
sådant fall är uppenbart att fastighetsägaren är angelägen afl ordna
förhållandena på ell sätl som nämnden kan godta, bör sådana särskilda skäl
anses föreligga som kan medföra ett nytt förvaltningsåläggande. Om avtalet
eljest är behäftat med någon påtaglig brist bör nytt förvaltningsåläggande
meddelas endasi om fastighetsägaren kan presentera något godtagbart
alternativ.

6
§

I
paragrafen, som motsvarar 5 § i utredningens förslag, ges bestämmelser om vad
som händer när fastighelen övergår lill ny ägare.

Ett
förvaltningsåläggande har kort varaktighet, normalt endast några veckor. Något
preciserat ställningstagande till hur förvaltningen skall ordnas har inte
skett genom själva åläggandet. Det saknas därför anledning att låta ett
förvaltningsåläggande gälla också mot ny ägare av fastigheten.

I
stället föreskrivs att ett förvaltningsåläggande förfaller, om fastigheten
övergår till ny ägare. Detta innebär att hyresnämnden omedelbart avskriver
ärendet från vidare handläggning. Sökanden måste alltså, om han allt-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 89

jämt
finner särskild förvallning nödvändig, komma till nämnden med en ny ansökan
riktad mot den nye ägaren.

Del
ligger i såväl den tidigare som den nye fastighetsägarens intresse att
hyresnämnden får kännedom om överlålelsen. Man torde därför kunna ulgå från
alt hyresnämnden regelmässigt kommer alt underrättas om ägarbytet genom deras
försorg. Om nämnden inle skulle få kännedom om ägarbytet före tidsfristens
utgång, kommer detta som regel att resultera i att nämnden beslular alt slälla
fastighelen under Ivångsförvaltning. Av 19 och 30 §§ följer då atl beslutet om
Ivångsförvaltning blir gällande mol den nye ägaren.

I
förevarande paragraf angiven rättsverkan inträder endasi när
ägande-rällsövergången är definiliv, dvs. inle så länge förvärvels fullbordan
eller bestånd är beroende av villkor eller myndighels lillslånd eller av all
förköp inle sker. Nämnden bör kräva utredning om all ägarbyte verkligen har
skett, t. ex. genom alt fordra in ålkomslhandling eller bevis om alt förvärvaren
har sökt lagfart.

I
paragrafen behandlas bara det fallel all ett förvallningsåläggande allt-jäml är
föremål för nämndens prövning. Vad som vid ägarbyle händer med ett av nämnden
godkänt förvaltningsavtal regleras inte i lagen utan blir beroende av
innehållel i förvallningsavialet. Denna fråga kommenteras ytterligare i
anslutning lill 7 §.

7
§

1
denna paragraf föreskrivs skyldighet för förvaltaren att underrätta sökanden
om förändringar som inlräffar i förvaltningen sedan hyresnämnden har godkänl
förvallningsavialet.

Som
har framhållils i den allmänna moliveringen (avsnill 5.3) är ärendet om
särskild förvaltning avslutat för nämndens del i och med godkännandet av del
ingivna avtalet. Nämnden har alltså ingen lillsyn över förvaltningen och tar
inte någon befattning med de olika frågor som kan dyka upp under den tid
förvaltningsavialet gäller. Del blir i stället sökanden som i första hand får
bevaka atl avtalet fullföljs. 1 syfte atl underiätia bevakningen föreskrivs i
första stycket att förvaltaren genast skall göra anmälan lill sökanden, om det
inträffar ändringar med avseende på förvaltningen i de delar denna har
godkänls av hyresnämnden. Härigenom får sökanden möjlighet att bedöma om del
finns skäl att la upp förvaltningsfrågan på nytt inför hyresnämnden. Anser
sökanden all en förnyad prövning bör äga mm har han atl ge in en ny ansökan om
särskild förvaltning till nämnden. Naturiigtvis kan en sådan ansökan göras
även utan underrättelse från förvaltaren. Genom ansökningen uppkommer ett nytt
ärende, vari nämnden på vanligt säll har att pröva frågan om särskild
förvaltning och formerna för denna. Visar del sig härvid alt faslighelsägaren
har bmtil avtalet av tredska eller i illojalt syfte, bör ansökningen normalt
leda lill beslut om tvångsförvallning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 90

Förvaltaren skall anmäla allt som innebär en förändring i
förvaltningen såsom den har godkänts av hyresnämnden. Anmälan skall alltså
göras när parterna kommer överens om alt ändra innehållel i avlalel eller när
till-lämpningen av avtalet ändras eller när fastighetsägaren underlåter att
följa avtalets bestämmelser. Även uppsägning av avtalet på gmnd av avtalsbrott,
ägarbyte och liknande ändrade förhållanden skall anmälas. Däremot behöver
anmälan inle ske då den särskilda förvaltningen vid avtalstidens utgång upphör
i enlighet med den av hyresnämnden granskade avtalstexten.

Lagen innehåller inga bestämmelser om på vilket sätt
förvaltaren skall göra anmälan. Det torde dock vara lämpligt att den sker i
skriftlig form. Elt vanligt brev till sökanden under dennes vanliga adress
torde normalt vara tillräckligt.

I andra stycket föreskrivs att hyresnämnden i beslut om
godkännande av förvaltningsavialel skall erinra förvaltaren om hans
underrättelseskyldighet. Det finns inget tvångsmedel, varigenom förvaltarens
underrättelseskyldighet kan sanktioneras. Jag hänvisar till vad jag har anfört
om denna fråga i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3).

Tvångsförvaltning

8 §

1 denna paragraf, som motsvarar 3 och 8 §§ i utredningens
förslag, ges bestämmelser om förordnande av förvaltare i samband med beslut om
Ivångsförvallning. 1 tvångsförvallningslagen finns moisvarande beslämmelser i
2 §.

Förvaltare utses av hyresnämnden. Enligl första stycket
skall detta ske samtidigt med att nämnden beslutar om tvångsförvaltning. Som
jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 5."4) skall
nämnden, innan den meddelar beslut om tvångsförvallning, bereda kommunen
tillfälle atl lämna förslag på förvallare. En beslämmelse härom föreslås i 16 §
nämndlagen (avsnill 7.3).

1 första stycket föreskrivs också vad hyresnämnden har att
iaktta vid val av förvaltare. Utan särskild föreskrift gäller att bara den som
har förklarat sig villig all åla sig uppdraget kan utses till förvaltare.

Det har inte varit möjligt att i lagen närmare precisera
vilka krav som bör ställas på en förvallare. Som allmänt kvalifikationsvillkor
föreskrivs att förvaltaren skall ha erforderlig erfarenhet av
fastighetsförvaltning. I detta ligger att han skall besitta sådana kunskaper om
fastighetsförvaltning att just den aktuella förvaltningen kan skötas på ett
fullt godtagbart sätt.

Som exempel på företag och sammanslutningar vilka normalt
är lämpliga som förvaltare kan nämnas allmännyttiga och kooperativa
bostadsföretag, fastighetsägareorganisationer och större fastighetsförvahningsföretag.
Även andra som yrkesmässigt bedriver förvaltningsverksamhet liksom ad-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 91

vokaler och kommunala förtroendemän och tjänstemän med
erfarenhet av fastighetsförvaltning bör normalt kunna godtas. Däremot bör
kommunal nämnd inte komma i fråga för uppdrag som förvaltare, framför allt med
hänsyn lill de möjligheter till överklagande av nämndens beslut som föreligger.

Enligl andra stycket kan hyresnämnden entlediga
förvaltaren och lillsäi-ta ny förvaltare, när förhållandena föranleder det. Ell
exempel på en sådan situation är all förvaltningen inte sköts på ell
lillfredsslällande sätt. Detsamma gäller om förvaltaren själv begär att få bli
befriad från uppdraget.

9 §

I denna paragraf, som motsvarar 3 § förslå slyckel
ivångsförvaltningslagen, anges förvaltarens allmänna åligganden. Hithörande
frågor har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnill 5.4).

Förvaltaren skall svara för en lillfredsslällande skötsel
av fastigheten. Häri ligger atl han skall se till all den löpande förvaltningen
fungerar. I ell vanligt hyreshus skall han alliså se lill att värme, vallen och
elström tillförs faslighelen, all irappslädning och sändning sker, atl
sedvanliga underhållsarbeten utförs osv.

Förvaltaren skall vidare verka för all de ölägenheter som
har föranlett förvaltningsbeslutel undanröjs och att fastigheten genomgår sådan
förbättring och modernisering som är förenlig med en ändamålsenlig faslighelsförvallning.
Della innebär alt förvaltaren med utgångspunkt i de ekonomiska och andra värderingar
som gäller för fastighetsförvaltning i allmänhel har alt pröva om
genomförandel av en viss åtgärd framslår som rimlig. Därvid måste faktorer
såsom god sed i hyresförhållanden och fastighetens skick särskilt beaktas.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4)
behöver de åtgärder som förvaltaren skall verka för inte nödvändigtvis
beräknas ge en avkastning som kommer alt täcka kapitalkostnaderna. Däremot
skall förvaltaren enligt en särskild regel vara verksam för atl skälig
avkastning erhålls.

Vid prövningen av om fömtsättningar föreligger för mera
omfattande och kostnadskrävande uppmstningsålgärder bör en beräkning av
intäkts-och kostnadsposterna ske genom en sådan förräntningskalkyl som åsyftas
i 5 § bosladssaneringslagen. Enligt denna bestämmelse får fastighetsägaren
åläggas att utföra de åtgärder som behövs för att bostadslägenhet inom
fastigheten skall uppnå lägsta godtagbara standard under fömtsälining atl
fastigheten med hänsyn till kostnadema för åtgärdema kan beräknas ge skäligt
ekonomiskt utbyte. Innebörden av detta krav är att avkastningen efter
uppmstningen vid en kalkylmässig beräkning måste antas kunna förränta
kostnadema för åtgärderna (jfr prop. 1973: 22 s. 77, 127 och 144). I de fall
det vid tvångsförvallning blir fråga om att utföra en uppmstning till

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 92

lägsta
godtagbara standard bör del normall krävas att åtgärden medför skäligt
ekonomiskt utbyte i bostadssaneringslagens här angivna mening.

10 §

Enligt
denna paragraf, som molsvarar 3 § tredje slyckel tvångsförvallningslagen, ges
hyresnämnden möjlighel att meddela föreskrifter för förvaltningen.

Normall
lorde del inle behövas några särskilda föreskrifter, utan förvaltningen får
skötas självständigt av förvaltaren i enlighet med de beslämmelser som har
angells i lagförslaget. Särskilda föreskrifter kan bli behövliga exempelvis när
fasfighelsägaren har gått i konkurs och en viss samordning måsle ske i
förhållande till konkursförvallningen (se prop. 1970:133 s. 64 och 110).

11 §

1
denna paragraf, som delvis molsvarar 4-6 §§ tvångsförvallningslagen, anges den
huvudsakliga omfatlningen av förvallarens befogenheter. Jag hänvisar lill vad
jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).

Bestämmelserna
i första stycket innebär alt förvaltaren har en allmän räll alt i frågor som
rör faslighelen förelräda fastighetsägaren samt tala och svara i dennes ställe.
De medför i princip att fastighetsägaren mister alla befogenheler beiräffande
fastigheten och att dessa i ställd läggs hos förvaltaren.

Enligl
ullrycklig föreskrift uppbär förvaltaren hyror och andra löpande inläkler av
fasligheten. Fastighetsägaren saknar alltså befogenhet att motta
hyresbetalning. Att hyresgästerna inte med befriande verkan kan betala hyra
lill annan än förvaltaren framgår av 20 §.

Lagen
innehåller inte några uttryckliga föreskrifter om förvaltarens slällning i mål
och ärenden som rör faslighelen. Del praktiska behovet av sådana föreskrifter
är enligl min mening inle så stort all del motiverar en lagreglering. Någon
ändring i förhållande lill gällande rätt är inle heller åsyftad (se prop.
1970:130 s. 73 och 103). Huvudprincipen är alltså liksom tidigare att
faslighelsägaren är part i mål rörande fastigheten med förvaltaren som behörig
ställföreträdare.

Fastighetsägaren
saknar processbehörighel i samma utsträckning som han lill följd av beslulel om
ivångsförvallning inle civilrättsligt kan förfoga över del som processen rör
sig om (se 11 kap. I § andra slyckel rättegångsbalken). Observeras bör
emellertid atl faslighelsägaren i vissa avseenden har kvar sin förfoganderätt
även när fastigheten har stäUts under tvångsförvaltning. Som exempel kan
nämnas all fastighetsägaren i och för sig har rätt atl sälja fastigheten. 1
sådana silualioner har fastighetsägaren också kvar sin processbehörighel
beträffande fastigheten.

Frånsetl
sådana begränsningar som hänger samman med förvaltarens befogenhet atl förvalta
fastighelen berör tvångsförvaltningen inte fastig-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 93

helsägarens
behörighet att föra talan i rättegång. Beträffande frågan om fastighetsägarens
processbehörighel i skatterätlsliga mål m.m. hänvisar jag till vad jag har
anfört i den allmänna motiveringen i samband med behandlingen av frågan om
förvaltarens redovisning (avsnilt 5.4.).

I
andra slycket anges de inskränkningar som föreligger i förvaltarens rätt att
förfoga över fastigheten. Först anges i enlighet med vad som f n. gäller enligt
4 § andra slyckel tvångsförvallningslagen alt förvaltaren inle får överiåla
eller på annat sätt förfoga över faslighelen så all den hell eller delvis frånhänds
ägaren. Della innebär bl.a. all förvaharen vid civilprocess eller fasiighelsbildningsförrälining
inle är behörig all företa åtgärder som inkräktar på själva ägarförhållandet. Beslämmelsen
hindrar dock inte förvaltaren atl vidta åigärder som indirekl medför all äganderällen
mbbas. Han kan alliså söka förmå kommunen alt ansöka om inlösen av fastighelen enligl
de bestämmelser som föreslås i 28 §. Vidare kan en vägran all med hyresmedel belala
lån leda lill exekutiva åtgärder beiräffande fasligheten.

1
andra slycket anges vidare all förvaharen inle har befogenhel alt på faslighelsägarens
vägnar ingå borgen eller växelförbindelse. Denna förfo-ganderätlsinskränkning
gäller f n. vid Ivångsförvallning enligl uttalanden i lagens förarbeten (prop.
1970:133 s. 121).

Det
föreskrivs också att förvaltaren är förhindrad att utan hyresnämndens
tillstånd låla inteckna faslighelen. Enligl 22 kap. 2 § jordabalken skall
ansökan om inteckning göras skriftligen av fastighetens ägare. När beslut om Ivångsförvallning
har meddelals, upphör emellertid i princip fastighetsägarens rätt alt inteckna
faslighelen (jfr dock 12 § i lagförslaget). Förvalla-ren ulövar denna befogenhel
i ägarens slälle. Om förvaltaren vill låta inteckna egendomen, måste han
emellertid först inhämta lillslånd av hyresnämnden. Om lillslånd lämnas, bör lillståndet
bifogas ansökan om inteckning som lämnas in lill inskrivningsmyndigheten.
Saknas tillstånd, skall inteckningsansökan normall förklaras vilande (se 22 kap.
4 § punkt 4 jordabalken).

Förvaharen
kan alltså vidta åtskilliga inskrivningsåtgärder beiräffande faslighelen utan
tillstånd av hyresnämnden, l.ex. söka lagfart då fastighetens ägare har
försummat det eller låla döda inteckning. Avgörande för vilka åtgärder
förvaltaren på egen hand kan vidta i inskrivningsärenden är om åtgärden innebär
all faslighelens inleckningsbelastning ökas eller inte.

Tillstånd
av hyresnämnden krävs också för att förvaltaren skall få ta upp lån mot
säkerhet i form av panträtt i fastigheten.

Vid
fastighetskredit används regelmässigt skriftligt fordringsbevis (s.k.
omslagsrevers). Också pantsättningen har som regel skriftUg form. Pantförskrivningen
tecknas i allmänhet direkt på själva fordringsbeviset. Kravet på hyresnämndens
tillstånd fill fastighetslån innebär att förvaltaren inte utan sådant tillstånd
får underteckna en omslagsrevers eller en pantför-skrivningsklausul på
fastighetsägarens vägnar.

Lån
av pengar kan emellertid också ske heh formlöst. Det finns inte hel-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 94

ler något hinder mot all upplåta panträtt i fast egendom
till förmån för fordran som endasi är muntlig. Panlsätlningen kan vara
antingen muntlig eller skriftlig. Den föreliggande förfoganderältsinskränkningen
innebär alt förvaltaren inle ulan hyresnämndens lillslånd genom skriftlig
eller muntlig be-lalningsutfäslelse får göra fastighetsägaren lill gäldenär i
fordringsförhållande, där borgenären som säkerhet för sin fordran betingar sig
panträtt i fastigheten.

1 allinänhet torde nämnden vid ett och samma tillfälle få
ta ställning lill en begäran från förvaltaren om lillslånd att dels la upp lån
på vissa närmare angivna villkor, dels låla inteckna fastigheten för motsvarande
penningbelopp.

Med hänsyn lill alt fastighetsägaren kan bli personligen belalningsansva-rig
för lån som förvaharen med nämndens tillsiånd lar upp. får sådant tillstånd
inte lämnas utan all fastighetsägaren har fåll del av förvaltarens begäran och
beretts tillfälle alt yitra sig i frågan, jfr 15 § förvaltningslagen
(1971:290).

Vid tillståndsgivningen skall hyresnämnden pröva om del
begärda tillståndel avser ålgärd som slår i överensstämmelse med reglerna i 9 §
och om uppgivet kreditbehov kan anses grundat. Det ankommer därvid på förvaltaren
alt i den omfattning som nämnden påfordrar tillhandahålla utredning i saken.
Om del begärda tillståndet exempelvis gäller ell banklån för finansiering av
förbättringsarbeten, bör förvaltaren lämna en redogörelse för de planerade
arbetena och de beräknade koslnaderna för dem samt ange vilka möjligheter han
har all skaffa de medel som behövs. 1 motsats lill vad som anses gälla enligl ivångsförvallningslagen
får hyresnämnden med den nu föreslagna bestämmelsen möjlighet atl ge
förvaltaren tillstånd atl ta upp lån mot säkerhet i form av panträtt i faslighelen
också för annat ändamål än för all ulföra förbällringsarbeten, exempelvis för
all omplacera redan befintliga fastighetslån eller för alt täcka rena
driftkostnader.

Beiräffande andra lån än sådana med panlrältssäkerhel i
fastigheten föreskrivs alt förvaltaren på faslighelsägarens vägnar får ingå
avtal om kredit, om avlalel ej slår i missförhållande lill de ekonomiska
förutsättningarna för förvaltningen. Förvallarens befogenhet atl på egen hand
ingå kreditavtal avser huvudsakligen krediter av mindre omfattning för den
löpande förvaltningen. Med kredit avses såväl anstånd med betalning som lån. Kravel
på att avtalet ej får stå i missförhållande till de ekonomiska fömtsätlningama
för förvaltningen innebär bl. a. att såväl skuldbeloppet som betalningsvillkoren
bör vara avpassade så alt del är möjligt att successivt betala kredilbeloppet
och kredilkosinaderna med de löpande intäkterna jämte de andra medel som
förvaltaren kan räkna med att få disponera över. I detta ligger också att
kredittiden som regel skall rymmas inom förvaltningsperioden. Som exempel kan
nämnas att förvaltaren kan träffa avtal om sedvanliga leveranlörskrediler och
vid behov förvärva behövliga utrustningsdetaljer m.m. genom avbetalningsköp.
Förvaltaren har också befogenhet all

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 95

Iräffa avial med kredilinstilul om anstånd med betalning
av räntor och amorteringar för alt därigenom t. ex. skapa bättre utrymme för
underhållsarbeten.

Enligt iredje stycket, som molsvarar 5 § första stycket tvångsförvallningslagen,
kan förvaltaren frivilligi inskränka silt i lagen angivna kompetensområde. Förulsältningen
härför är dock alt det är fråga om en angelägenhet som saknar betydelse för
ändamålet med förvaltningen. Det finns inget formellt krav på medgivande från
hyresnämndens eller faslighelsägarens sida för all förvaharen skall få besluta
om inskränkning. Det ligger dock i sakens natur atl beslui om inskränkning bör
förekomma endast i undanlagsfall. Hyresnämnden och faslighelsägaren skall ofördröjligen
under-räiias om beslutet. Förvaltaren kan fritt återkalla beslutet, om
förhållandena påkallar det.

12 §

Denna paragraf, som närmast molsvarar 5 § andra slyckel tvångsförvallningslagen,
ger fastighetsägaren en begränsad möjlighel all trots tvångsförvallningen
företa vissa åigärder beiräffande faslighelen.

Ulan hinder av vad som följer av 11 § förslå slyckel får
fastighetsägaren enligl/Ö/-5/0 stycket av förevarande paragraf la upp lån mol säkerhel
i form av panlräll i faslighelen eller låta företa inskrivningsåtgärd
beträffande denna, om hyresnämnden lämnar sill lillslånd lill ålgärden. Faslighelsägaren
skall alltså vända sig direki lill hyresnämnden med sin begäran utan atl först
söka inhämta förvaltarens samtycke till åtgärden. Det ligger emellertid i
sakens natur atl nämnden bör inhämta yllrande från förvaltaren innan ärendet
avgörs.

Självfallet måste lagfarlspliklen kunna fullgöras ulan särskill
tillstånd. Enligt första stycket andra meningen krävs därför inte tillstånd för
ingivande av ansökan om lagfart resp. inskrivning av lomlrätl.

Om den sökta ålgärden enligt nämndens bedömning skulle
försämra för-ulsällningarna för en lillfredsslällande förvallning får enligl
andra stycket lillslånd inle ges. I praktiken torde del finnas ringa utrymme
för en tillämpning av förevarande paragraf. All meddela tillstånd mol förvallarens
vilja bör komma i fråga endasi undantagsvis.

Genom att beslut om Ivångsförvallning enligl 26 § skall anlecknas
i fas-lighelsboken kan inskrivningsmyndigheten kontrollera all faslighelsägaren
inle ulan tillstånd låter företa sådan inskrivningsålgärd beträffande faslighelen
som kräver lillslånd av hyresnämnden. Om faslighelsägaren ulan all bifoga lillslånd
skulle inge ansökan om l. ex. inieckning, skall ansökan förklaras vilande (22
kap. 4 § punkl 4 jordabalken).

13 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om skyldighel för faslighelsägaren
att ulge medel för förvaltningen. Bestämmelserna, vilka saknar molsvarig-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 96

het i tvångsförvallningslagen, har behandlats i den
allmänna moliveringen (avsnitt 5.4). Paragrafen motsvarar 13 § första stycket
och 19 § andra stycket i ulredningens förslag.

Bestämmelserna ijörsta stycket innebär alt hyresnämnden på
begäran av förvaltaren kan ålägga fastighetsägaren betalningsskyldighet, om
medel till förvaltningen ej i tillräcklig mån kan erhållas genom löpande
intäkter eller genom lån. På motsvarande säll som gäller vid lillståndsgivning enligl
11 § andra slyckel ankommer det på förvaltaren atl i den omfattning som nämnden
påfordrar tillhandahålla uiredning i saken.

Med faslighelens ägare menas i denna paragraf den som enligl
vanliga ci-vilrällsliga regler är all anse som ägare, oberoende av om han har sökl
lagfart eller ej. Om faslighelen ägs av flera bör betalningsskyldighet åläggas
dem solidariskt.

Hyresnämnden kan enligl 31 § förordna att beslut om belalningsskyldighel
skall lända lill eflerrällelse genasl. Skäl för sådanl förordnande kan
föreligga l.ex. när förvaharen behöver medel omedelbart för brådskande åigärder.

Hyresnämndens beslui om belalningsskyldighel får enligl 32
§ nämndlagen i dess nu föreslagna lydelse verkställas såsom lagakraftägande
dom (avsnill 7.3). Om faslighelsägaren underlåter alt betala det fastställda beloppel,
skall förvaharen alliså kunna vända sig lill exekutiv myndighet för all få lill
slånd ulmälning. Den Ivångsförvallade faslighelen bör inle omfal-las av exekulionen.
Någon ullrycklig lagbestämmelse härom behövs inte. Enligl 62 § Iredje slyckel ulsökningslagen
(1877:31 s. 1) får nämligen utmätning av fast egendom för annan fordran än
sådan som är förenad med särskild förmånsräll i egendomen ske endast om
borgenären begär det. Den fordran som uppkommer genom hyresnämndens belalningsåläggande
är inte förenad med särskild förmånsrätt i fasligheten och det får fömtsäl-las
alt förvaltaren, som här får jämställas med borgenär, inte begär ulmälning av
den tvångsförvaltade fasligheten.

Eftersom elt belalningsåläggande gäller viss angiven
person kan betalningsskyldigheten i samband med ägarbyle inte automatiskt
övergå på den nye ägaren. 1 andra stycket föreskrivs i stället atl
betalningsskyldighet, som har ålagts före ägarbytet, kvarstår på den urspmnglige
ägaren. Något krav på att beslutet om betalningsskyldighet också skall ha
vunnit laga kraft uppställs inle. Beiräffande motivel till föreskriften, som
innebär en avvikelse från 19 § andra stycket i utredningens förslag, hänvisar
jag lill vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).
Hyresnämnden har enligt 14 § möjlighel att i en sådan situation som avses här
upphäva åläggandet.

14 §

1 paragrafen ges regler om upphävande av beslut om
betalningsskyldighet. Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 97

Enligt 13 § andra stycket påverkar ägarbyte inte beslut om
betalningsskyldighet som har meddelals dessförinnan. Det förhållandet atl
fastigheten förvärvas av annan kan emellertid föranleda atl ett meddelat belalningsåläggande
bör las upp lill omprövning. Också mellankommande omständigheter av annal slag
kan undantagsvis medföra atl det inte längre föreligger skäl för atl ålagd
betalningsskyldighet fullgörs. Hyresnämnden kan i sådana fall förordna att
beslutet om betalningsskyldighet inle vidare skall gälla. Belopp som redan har eriagts
berörs inte av ett sådant förordnande.

15 §

1 denna paragraf behandlas faslighelsägarens skyldighet
att ulge ersättning för utrymme som han själv använder. Bestämmelserna, som
har viss motsvarighet i 3 § Iredje slycket Ivångsförvaltningslagen, har berörts
i den allmänna moliveringen (avsnill 5.4).

Enligt/ör.j/a stycket är faslighelsägaren skyldig att i
den omfattning hyresnämnden finner skäligt betala ersättning för de utrymmen
han själv använder. Ersättningen bör bestämmas med utgångspunkt i det allmänna
hy-resläget i orten. 1 fråga om bosladslägenhel bör de normer för hyressäilningen
som ges i 48 § hyreslagen vara vägledande. Även sociala och andra särskilda
skäl bör dock kunna tillmätas betydelse.

Andra slycket upplär en beslämmelse om åläggande för faslighelsägaren
atl flytta från del utrymme han disponerar. För all sådanl åläggande skall få
meddelas av hyresnämnden fordras atl fastighetsägaren har underlålil all belala
den ersättning som nämnden har fastställt enligt första stycket. Däremot är det
inte nödvändigl att förvaltaren har sökl verkslällighel av nämndens
betalningsbeslut. Flyttningsåläggande kan inte meddelas för det fall
fastighetsägaren underlåter alt fullgöra annan belalningsskyldighel, t.ex.
enligt 13 §.

Avfattningen av bestämmelsen lämnar utrymme för elt vissl
mått av värdering från hyresnämndens sida. Flyttningsåläggande bör inle
meddelas om det är obilligt mol faslighelsägaren alt hans rätt att disponera
utrymmet upphör. Tjänar utrymmet till stadigvarande bostad för fastighetsägaren
bör flyttningsåläggande inle meddelas annal än i rena undanlagsfall.

Enligt tredje stycket får hyresnämnden på begäran av
fastighetsägaren medge denne skäligt uppskov med avflyttningen, dock högst
under tre månader. Änståndsregeln är i första hand avsedd att göra del möjligt
för fastighetsägaren att på ett lugnare sätt avveckla verksamhet som
eventuellt har bedrivits i en viss lokal eller att tidsmässigt anpassa
överflyttningen till en nyanskaffad lokal.

Beslut enligt denna paragraf får enligl 32 § nämndlagen
verkställas som lagakraftägande dom (avsnitt 7.3).

7 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 151

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 98

16 §

Denna paragraf, som saknar moisvarighel i Ivångsförvallningslagen,
innehåller regler om fastighetsägarens upplysningsskyldighei genlemol förvaharen.
Beslämmelserna harberörls i den allmänna moliveringen (avsnill 5.4).

Ijörsta stycket uppläs den gmndläggande regeln atl
fastighetsägaren är skyldig att lämna förvaltaren behövliga upplysningar
rörande fasligheten.

Andra stycket innehåller en bestämmelse om alt
hyresnämnden får kalla fastighetsägaren alt inför nämnden under ed lämna de
upplysningar som förvaltaren behöver. Etl sådanl förfarande kan tillgripas dels
när faslighelsägaren vägrar atl lämna begärd uppgift, dels när förvaltaren
vill ha en lämnad uppgift bekräftad under straffansvar.

Om fastighetsägaren är omyndig eller en juridisk person
får beslämmelserna tillämpas på den legale ställföreirädaren. Någon uttrycklig
regel härom har inle anselts behövlig. Företräds den juridiska personen av
flera, exempelvis styrelseledamöter i ett bolag, bör edgången begränsas till
all gälla den eller dem som kan antas ha de bästa kunskaperna om fastighelen.

Beiräffande själva förfarandel skall vissa beslämmelser om
vittne i rättegångsbalken äga moisvarande tillämpning. Della gäller till atl
börja med lydelsen av själva vittneseden i 36 kap. 11 § rättegångsbalken (jfr
23 § lagen om införande av nya rättegångsbalken). Vidare skall reglerna om
vittne som uteblir från förhandling (36 kap, 20 § rättegångsbalken) lillämpas.
Fastighetsägare som inle inställer sig efter kallelse kan alltså antingen dömas
lill böter eller hämtas omedelbart. Sälls ny förhandling ul kan hyresnämnden
förelägga vile eller förordna om hämlning lill den uppskjulna förhandlingen.
Uteblir fastighetsägaren även från denna får vitet dömas ut eller omedelbar
hämtning ske. Alt kallelse till förhör skall ske genom delgivning följer av 30
§ nämndlagen.

Uiöver de nämnda reglema skall även beslämmelserna i rällegångsbal-ken
om vitlne som vägrar att avlägga ed eller avge vittnesmål eller besvara fråga
(36 kap. 21 §) äga motsvarande tillämpning. De sanktioner som kan tillgripas
mot en tredskande fastighetsägare är vite och häktning.

Närmare beslämmelser om böter och vile finns i 32 §.

Nämndens ställningstagande lill frågan humvida edgång
skall ske kan inte överklagas. Däremot kan beslut om utdömande av vile eller böler
eller om häktning överklagas (se 23 § nämndlagen).

17 §

1 denna paragraf, som saknar motsvarighet i ivångsförvaltningslagen,
föreskrivs skyldighet för fastighetsägaren att lillhandahålla förvaltaren handlingar
och annal av betydelse för förvaltningen. Beslämmelserna har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnill 5.4).

Fastighetsägarens skyldighet atl tillhandahålla
förvaltaren material avser i första hand skriftliga handlingar såsom
hyreskontrakt, inneliggande

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 99

pantbrev, kopior av reverser, avtal med serviceföretag
eller kommunala inrättningar m. m. Skyldigheten omfatlar dock också andra saker
som har betydelse för förvaltningen, t. ex. huvudnyckeln till fastigheten.

Fömtom viiesföreläggande enligl förevarande paragraf kan
handräckning genom överexekutor ifrågakomma mot en tredskande fastighetsägare Ofr
prop. 1970:133 s. 104).

18 §

Paragrafen behandlar frågor rörande liden för
förvaltningen och molsvarar 7 § ivångsförvaltningslagen. Beslämmelserna har behandlals
i den allmänna moliveringen (avsnill 5.4).

Tiden för förvahningen skall enligl första slycket fasisiällas
inom sex månader från det beslutet om Ivångsförvaltning irädde i kraft. Förvaharen
bör ge förslag på lämplig tid för förvahningen men del ankommer på hyresnämnden
atl självmani se lill alt förvaltningstiden blir bestämd.

Förvaliningsliden kan enligt andra stycket förlängas och enligl
tredje slycket förkortas. Prövningen av sådan fråga skall ske med utgångspunkt
i de i 2 § uppställda rekvisiten för särskild förvallning. Bedömningen lorde
dock i hög grad komma alt påverkas av hur förvaltningen förlöpt i det enskilda
fallel. Sålunda kan den omständighelen alt ingripande förbätlrings-arbelen
pågår tala för en föriängning. En omständighet som kan föranleda alt
förvaltningen bör upphöra i förtid är all faslighelen har överlåtits lill någon
som har goda fömlsältningar atl själv klara förvaltningen på ell fulll
betryggande säll.

När den av hyresnämnden faslslällda förvaliningsliden har gåll
ul upphör förvahningen ulan särskill beslut av nämnden.

19 §

1 paragrafen, som molsvarar 8 § Ivångsförvallningslagen,
behandlas det fallel atl ivångsförvallad fastighet byter ägare. Beslämmelserna
bör jämföras med 30 § i lagförslaget.

1 tydlighetens inlresse föreskrivs i förevarande paragraf atl
ägarbyle inle påverkar ett meddelat beslui om tvångsförvaltning. Detta gäller
även om ägarbytet sker genom exekuliv försäljning eller expropriafion. Det
förhållandet all fastighelen förvärvas av annan kan emellertid föranleda atl
förvaltningsfrågan tas upp till omprövning enligl 18 § Iredje stycket. Som jag
redan har berört vid I § första slyckel gäller detta naturligtvis i synnerhet
om förvärvaren är staten eller kommun. 1 detta sammanhang kan anmärkas alt
inte heller utmätning eller konkurs häver en tvångsförvaltning (jfr prop.
1970:133 s. 64 f).

Den nye ägaren övertar den förres rättigheter och
skyldigheter med avseende på förvaltningen. Som har framhåUits i förarbetena
till tvångsförvaltningslagen (prop. 1970:133 s. 74) får frågan om vem av de
bägge ägarna

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 100

som
slutligt skall svara för en förpliktelse mot tredje man lösas genom avtal
mellan ägarna.

Av
13 § andra stycket framgår atl ägarbyte inte medför befrielse från betalningsskyldighet
som har ålagts dessförinnan.

20
§

1
denna paragraf behandlas förvaltarens underrättelseskyldighet gentemot
hyresgäster och panlrättshavare saml hyresgästs skyldighet alt betala hyran lill
förvaltaren. 1 förstnämnda avseende har paragrafen delvis en motsvarighet i 9 §
tvångsförvaltningslagen.

Eftersom
förvaltaren i princip inträder i fastighetsägarens alla funktioner i
förhållande till hyresgäslerna är det av vikt att dessa snabbt informeras om
att fastigheten har ställts under ivångsförvallning och om vem som är förvallare.
Del är likaså belydelsefulli all hyresgästerna snarast får kännedom om förvaitarskapels
varaktighet. \ första slyckel föreskrivs därför skyldighet för förvaltaren atl ofördröjligen
underrätta hyresgästerna om dessa förhållanden.

Underrättelse
till hyresgästerna om all faslighelen har slällls under Ivångsförvaltning är av
betydelse inte minst för att undvika alt hyresmedel i strid med bestämmelsen i
11 § förslå slyckel uppbärs av faslighelsägaren i slällei för av förvaharen. 1
andra stycket har intagils en regel av innebörd att hyresgäst som har
underrättats om förvaltarskapet inte med befriande verkan kan betala hyra till
annan än förvaltaren. Erfarenheterna av nuvarande tvångsförvallningsförfarande
visar atl del finns behov av en sådan regel. En erinran om denna bestämmelse
skall las in i underrättelsen till hyresgäst om att fastigheten har ställts
under tvångsförvaltning. Del är numera vanligt atl hyresgästerna för månatliga
hyresbelalningar använder tryckta post- eller bankgiroavier som kvartalsvis
tillställs dem genom fastighetsägarens försorg. Om förvaltaren i något
avseende ändrar del belal-ningsförfarande som hyresgäslema är vana vid, bör i
underrättelsen självfallet lämnas fullständiga anvisningar om hur hyran i
fortsättningen skall betalas.

Det
anges inle i lagen på vilket sätl underrättelsen skall ske. Ett minimikrav
torde dock vara att ett skriftligt meddelande jämte en kopia av hyresnämndens
beslut i erforderliga delar läggs i samfliga hyresgästers brevinkast. Dessutom
bör anslag sättas upp i varje trappuppgång eller på någon liknande plats. Ett
sådant underrättelseförfarande torde i allmänhet komma att fungera
tillfredsställande.

Det
är dock förvaltaren som har bevisskyldigheten för att underrättelse jämte
erinran har kommit hyresgäst till banda. Om underrättelse har lämnats till
hyresgäst i den ordning som nyss har angetts men del sedan visar sig att
hyresgästen fortsätter att belala hyra till fastighetsägaren, går hyresgästen
fri från betalningsskyldighet gentemot förvaltaren, om denne inte kan visa att
hyresgästen har fält den behövliga underrättelsen. Om det vi-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 101

sar
sig alt någon hyresgäst fortsätter atl belala hyra lill fastighetsägaren är det
därför lämpligt att förvaltaren genom ett delgivningsförfarande, t.ex.
rekommenderad posiförsändelse med mottagningsbevis, underrättar hyresgästen om
Ivångsförvaltningsbesluld och om beslämmelsen i andra slycket.

Skulle
hyresgäst trots delgivning av underrättelse jämte erinran underiåla atl betala
hyra till förvaltaren, kan reglerna i 42 § hyreslagen om förverkande av
hyresrätten bli tillämpliga. Självfallet innebär föreskriften i andra stycket
ingen inskränkning i hyresgästens rätt att med slöd av 21 § hyreslagen nedsätta
hyra hos överexekulor.

Beslämmelserna
i första och andra styckena gäller även i fråga om hyres-gäsler som flyltar in
under den lid fastigheten står under tvångsförvallning.

Liksom
enligl Ivångsförvallningslagen bör förvaltaren vara skyldig atl underrätta känd
borgenär med panlräll i faslighelen om förvaltningen. En föreskrift härom har
tagits in i tredje stycket. .Även denna underrättelse bör ske i skriftlig form.

Om
en ny förvallare tillträder har denne all ofördröjligen underrälla hy-resgästeroch
kända panlrältshavare om sitt tillträde.

21 §

1
denna paragraf, som motsvarar 10 § ivångsförvaltningslagen, ges vissa beslämmelser
rörande de medel som förvaltaren har hand om för fastigheten.

1
vissa fall kan det bli möjligt för förvaltaren att av löpande intäkter m. m.
avsälla medel för den forlsalla förvahningen, l.ex. för planerade underhålls-
eller förbättringsarbeten. Dessa medel tillhör faslighelsägaren även om de omhänderhas
av förvaltaren. Det åligger enligt första stycket första meningen förvaltaren
alt hålla sådana penningmedel skilda från andra medel.

Om
avsatta medel kunde utmätas för fastighetsägarens skulder eller dras in i en
eventuell konkurs, skulle förvaltningens målsättning spolieras. 1 första slyckel
andra meningen föreskrivs därför att medel som förvaltaren har hand om för
fasligheten inle får ulmätas. Härav följer enligl 27 § konkurslagen all medlen
inle heller skall ingå i konkursboel, om fastighetsägaren sätts i konkurs.
Regeln gäller endasi de medel som förvaltaren har hand om och avser inle själva
fastigheten. Denna kan alltså omfattas av såväl ulmälning som konkurs. Härvid
gäller dock den vikliga skyddsregeln att tvångsförvallningen inte därigenom
upphävs.

Om
förvaltaren disponerar medel som inle behövs för förvaltningen skall medlen
enligt andra stycket betalas ul lill fastighetsägaren. Denna beslämmelse torde
av naturliga skäl mera sällan få praktisk betydelse. Som har framhållits i
förarbetena till tvångsförvaltningslagen (prop. 1970:133 s. 75) kan det vara
rimligt atl vid tillämpningen av beslämmelsen beakla en sådan omständighet som
att fastighetsägaren för sin försörjning är beroende av fastighetens
avkastning.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 102

I
denna paragraf behandlas förvaltarens redovisningsskyldighet och därmed
sammanhängande frågor. Paragrafen molsvarar 11 § tvångsförvallningslagen saml
22 § första och andra styckena i ulredningens förslag. Bestämmelserna har behandlals
i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).

Syftet
med förvaltarens redovisning är dels atl ge hyresnämnden och fastighetsägaren möjlighel
lill överblick och kontroll över del sätt varpå förvaltaren sköler sitt uppdrag,
dels all ulgöra underlag för faslighelsägarens deklaralionsskyldighet.
Redovisningen innebären sammanfattning av det ekonomiska resullaid av faslighelsförvaltningen
för viss period. Det åligger förvaharen all tillämpa den redovisningsperiod som
överensstämmer med faslighelsägarens inlressen. Vilken redovisningsperiod
förvaltaren eventuelli lillämpar för sin egen näringsverksamhet som
fastighetsförvaltare saknar i detta sammanhang betydelse.

I
allmänhet lorde faslighelsägaren vara bokföringsskyldig för den ulhyr-ningsverksamhel
som bedrivs i faslighelen. Om fastighetsägaren är fysisk person kan det dock
undanlagsvis inträffa att uthyrningsverksamheten är av så liten omfallning alt
bokföringsplikt inte föreligger enligt I § andra stycket bokföringslagen
(1976:125).

Del
normala lorde vara att fastighetsägaren lillämpar kalenderåret som
räkenskapsår. Della sammanhänger med alt bokföringsskyldighet för uthymingsverksamhet
inle förelåg enligl 1929 års bokföringslag, såvida del inle var fråga om
hotell- och pensionalrörelse. Vid beskattningen av inkomst av annan faslighel lillämpas
fortfarande normaU den s. k. konlant-principen. Del kan emellertid hända att faslighelsägaren
lillämpar aijnat räkenskapsår än kalenderår, s. k. bmtet räkenskapsår, enligt
föreskrifterna i 12 § bokföringslagen. Bestämmelserna i förevarande paragraf
har utformats med utgångspunkt i nu angivna förhållanden.

I
första stycket ges regler om lidpunkten för avgivande av redovisning. Den
inledande beslämmelsen lar sikte på fall då fastighetsägaren tillämpar
kalenderåret som räkenskapsår eller då han inte är bokföringsskyldig. I dessa
fall skall förvaltaren för varje kalenderår inom två månader från årels utgång
lämna skriftlig redovisning till hyresnämnden för sin förvaUning. Härefter ges
en regel för det fall att fastighetsägaren tillämpar bmlet räkenskapsår.
Redovisningen skall då lämnas inom två månader från räkenskapsårets utgång. Slufligen
behandlas del fallel att förvaltaren frånträder sill uppdrag mellan två
balansdagar. Redovisning för den gångna delen av den löpande
redovisningsperioden skall då lämnas inom två månader från det uppdraget
upphörde.

I
andra stycket ges bestämmelser om sättel för redovisningsskyldighetens fullgörande.
Del föreskrivs alt redovisningsskyldigheten skall fullgöras i enlighet med god
redovisningssed (jfr 2 § bokföringslagen). Några närmare bestämmelser om
omfattningen och utformningen av den siffer-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 103

mässiga
delen av redovisningen ges emellertid inte. Detta beror på all redovisningens
uppställning m. m. bör påverkas av om fastighetsägaren är bokföringsskyldig för
uthyrningsverksamheten eller inle. I det förra fallet har det också viss
betydelse vilken omfattning bokföringsskyldigheten har, när man skall ta
ställning till hur redovisningshandlingarna bör vara beskaffade.

Om
fastighetsägaren är bokföringsskyldig åligger del förvaltaren att i faslighelsägarens
slälle sköta bokföringsarbetel. Enligt 11 § bokföringslagen skall den löpande
bokföringen för varje räkenskapsår avslutas med elt årsbokslut. Detta består av
resultaträkning och balansräkning. Till dessa kan bilagor upprättas. Ulförliga beslämmelser
om upprällande av årsbok-slut finns i 11-21 §§ bokföringslagen.

Enligl
I § fjärde stycket bokföringslagen äger årsbokslutsbeslämmel-sema med undanlag
av reglerna om räkenskapsår inte tillämpning på enskild näringsidkare som
driver sin verksamhel ulan biträde av flera än två årsanställda personer och i
vars rörelse den åriiga bmlloomsällningssum-man understiger 200000 kr.
Undanlagsregeln innebär atl utpräglade småföretagare inle är ivungna all upprälla
de i lagen föreskrivna bokslulshand-lingama. De får i slällei, om de finner della
vara enklare, avslula den löpande bokföringen med sådana sammanslällningar av
räkenskaperna som krävs för all en näringsidkare skall kunna fullgöra sin deklaralionsskyldighet.
De kan t. ex. låta de ifyllda uppgifterna på självdeklarationens rörelsebilaga
R I ersätta ell årsbokslut som har upprättats med ledning av 11-21 §§.

Om faslighelsägaren
är bokföringsskyldig för uthyrningsverksamheten bör förvaltarens redovisning
bestå av en avskrift av de i bokföringslagen nämnda bokslutshandlingama, dvs.
resultaträkning och balansräkning jämte eventuellt upprättade bilagor. Med
hänsyn till hyresnämndens tillsynsplikt över förvahningen och till konlrollsynpunklerna
i övrigt får normen god redovisningssed anses kräva att redovisningen ges
denna utformning även om fastighetsägaren tillhör den gmpp av näringsidkare
som enligt 1 § Qärde stycket bokföringslagen har undaniagits från
tillämpningen av bestämmelsema om årsbokslut. Detta framstår också som
motiverat med hänsyn lill att förvaltaren i allmänhel får antas vara
bokföringsskyldig för sin egen näringsverksamhet och att del därför inte torde
innebära några svårigheter för honom att upprätta ett formaliseral årsbokslut i
enlighet med bokföringslagens bestämmelser och lägga detta till gmnd för
redovisningen.

I
stort sett samma synpunkter bör anläggas på redovisningens utformning för det
fall fastighetsägaren över huvud inte är bokföringsskyldig. Med hänsyn till uthymingsverksamhetens
ringa omfattning kan det dock få anses tillåtet att här göra vissa praktiskt
betingade avsteg från bokföringslagens årsbokslutsbestämmelser, om det är
fråga om förenklingar som inle inverkar menhgt på redovisningens
tillförlitlighet eller dess informationsvärde.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 104

Enligt
uttrycklig föreskrift skall i redovisningen ingå en förvaltningsberättelse i
vilken upplysning skall lämnas om vidtagna och planerade förvaltningsålgärder
av större vikl och om faslighelens skick.

Av
normen god redovisningssed följer alt redovisningshandlingarna skall vara
underskrivna av förvaharen.

Enligt
tredje stycket skall hyresnämnden översända avskrift av redovisningshandlingarna
lill faslighelsägaren. 1 den mån nämnden finner lämpligl skall också sökanden
och annan som har inlresse därav få del av redovisningen.

Slandardiserade
förvallningsavlal bmkar regelmässigl innehålla en klausul om alt avtalet
upphör utan föregående uppsägning alt gälla vid samma tidpunkt som
uppdragsgivarens egen förvaltningsrätt upphör på grund av försäljning eller annorledes.
Förvaltaren avger i samband därmed slutredovisning för sin förvallning. Någon moisvarande
möjlighel för fastighetsägaren att få redovisning avgiven i samband med
överlåtelse av fasligheten finns inte vid Ivångsförvaltning. Om fasligheten har
bytt ägare under redovisningsperioden bör därför avskrift av redovisningshandlingama
sändas till både den förre och den nye ägaren. Vid tillämpningen av 23 § bör
båda anses äga rätt alt anföra klander mol redovisningen.

Enligt
fjärde stycket skall hyresnämnden granska redovisningen och kontrollera alt den
är godtagbar från redovisningsmässig synpunkt. Granskningsskyldighden omfallar
i princip endasi själva redovisningshandlingarna. Den innefallar alliså inle
kontroll av den löpande bokföringen och verifikalionsunderlagel. En sådan
kontroll lorde emellertid ingå i nämndens tillsynsplikt enligt 27 §, om
särskilda omständigheter, t. ex. påstående om förskingring, kan anses påkalla
en närmare undersökning av räkenskapsmaterialet.

Om förvallningsuppdragel
är omfallande, kan granskningen av redovisningshandlingarna kräva särskild
sakkunskap. Hyresnämnden bör i sådana fall ulnyllja sin möjlighel atl låla sig
biträdas av sakkunnig. Nämnden kan då uppdra ål t. ex. aukloriserad revisor
eller godkänd revisor all granska redovisningen.

Om
nämnden vid granskningen finner anledning till anmärkning mot förvallarens
redovisning, bör nämnden bereda förvaltaren tillfälle all förklara sig.
Inkommer ej förvaharen inom förelagd lid med förklaring eller finner nämnden
avgiven förklaring otillfredsställande, skall nämnden underrätta
fastighetsägaren om anmärkningen. En föreskrift härom har lagils in som en
andra mening i fjärde slyckel.

23
§

1
denna paragraf ges regler om klander av lämnad redovisning. Paragrafen
motsvarar 11 § tredje slyckel ivångsförvaltningslagen saml 22 § tredje slyckel
i ulredningens förslag. Jag hänvisar till vad jag har anfört i den allmänna moliveringen
(avsnitt 5.4).

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 105

Faslighelsägaren har enligt paragrafen möjlighel all
klandra förvallarens redovisning genom att väcka talan mot förvaltaren vid
fastighetsdomstolen. I denna ordning kan fastighetsägaren väcka talan om t.
ex. skadestånd på gmnd av förvallarens försummelse. Talan skall väckas inom elt
år från erhållandet av redovisningen.

Anföres inle klander genom ingivande av stämning inom etlårsfristen
har faslighelsägaren förlorat sin rätt lill lalan. Om den omsländighel som han
åberopar som grund för sin talan inte kan hänföras till viss bestämd redovisning,
bör han dock vara bibehållen vid sin rätt, såvida talan väcks inom etl år från
del han mottog redovisning med anledning av att förvaltarens uppdrag upphörde.
Fastighetsägaren är oförhindrad atl även därefter väcka skadeståndstalan mol
förvaltaren under påslående att denne gjort sig skyldig lill brottslig gärning
som föranlell skada för fastighetsägaren.

Mål som avses i denna paragraf handläggs enligt allmänna civilprocessuella
regler. Klandertalan bör alltså också i fortsättningen prövas av fastighetsdomstolen
(jfr prop. 1974:151 s. 137).

24 §

1 paragrafen regleras fastighetsägarens rätt all la del av
räkenskapsmaterial rörande faslighelen som innehas av förvaharen. Beslämmelserna,
som saknar motsvarighet i utredningens förslag, har berörts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.4).

För att fastighetsägaren på rätt säll skall kunna fullgöra
sådan uppgiftsskyldighel gentemot del allmänna som åligger honom enligt
lagstiftningen på skatte- och avgifisområdel kan del vara nödvändigl atl han
får la del av räkenskapsmaterial rörande faslighelen som finns hos förvaltaren,
såsom gmndbokföring, huvudbokföring, verifikationer samt avtal och andra
handlingar av särskild betydelse för att belysa rörelsens ekonomiska förhållanden.
Som exempel på sådan uppgiftsskyldighel till det allmänna som här åsyftas kan
nämnas följande.

Fastighetsägaren skall avlämna självdeklaration vid
inkomsttaxeringen och fastighelsdeklaralioner lill fastighetstaxeringen, se 22,
47, 136 och 178 §§ taxeringslagen (1956:623). Vidare åligger det
fastighetsägaren - såväl juridisk som fysisk person - att ulan anmaning
avlämna kontrolluppgifter till ledning för arbetstagares och andras taxering,
se 37 § taxeringslagen. Efter anmaning kan kontrolluppgift fordras in i andra
fall, se 39 § 1 och 2 mom. taxeringslagen. Fastighetsägaren skall också lämna arbetsgivamppgift
till ledning för beräkning av arbetsgivaravgifter enligt 5 § lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring m. m. Slutligen
föreligger lagstadgad uppgiftsskyldighet för vissa juridiska personer i
förhållande till myndigheter och/eller delägare. Så är fallet beträffande
handelsbolag, bostadsrättsföreningar m.fl., fåmansförelag samt samfälligheter, se
38, 42 och 42 a §§ taxeringslagen.

Som exempel på de legala tidsfrister som måste iakttas vid
fullgörande

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 106

av
uppgiftsskyldigheten kan nämnas följande. Självdeklaration skall enligl
huvudregeln lämnas senasi den 15 febmari under taxeringsåret. Skatiskyldig som
är bokföringsskyldig har rätt lill automatiskt anslånd med deklara-tionsavlämnandd
till den 31 mars, om räkenskapsåret avslutas senare än den 31 oktober året före
taxeringsåret. Efter ansökan kan anstånd med deklarationsavlämnandet ges lill
den 15 maj eller, om synnerliga skäl föreligger, lill den 15 juni. Beträffande
ansökningar om anslånd har riksskatteverket hittills inle ansett sig kunna
utfärda anvisningar ulan endasi gjort uttalanden i rekommendationens form, jfr
RSV Dt 1976:5. Kontrolluppgift enligl 37 § laxeringslagen skall lämnas senasi
den 31 januari under taxe-ringsårel. Anslånd med all lämna kontrolluppgift kan förfatlningsenligl
inte medges. Arbetsgivaruppgift skall lämnas senasi den 31 januari under årel
efter utgiftsårel. I fråga om sådan uppgift kan däremot anstånd beviljas.

Som
har framhållits i den allmänna motiveringen lorde man i allmänhel kunna räkna
med alt de frågor som aktualiseras i samband med fastighetsägarens uppgiftslämnande
kan lösas genom ett informellt samarbete mellan fastighetsägaren och
förvaltaren. Det får anses ankomma på förvaltaren alt lämna fastighetsägaren
den hjälp han i detta avseende behöver. Förvaltaren kan t. ex. upprätta ett
förslag till arbetsgivamppgift som fastighetsägaren får granska och
underteckna. Ell frivilligt samarbete torde från såväl faslighelsägarens som förvallarens
synpunkl vara del mest praktiska och ändamålsenliga sättel att lösa hithörande
frågor.

Enligl
förevarande paragraf kan emellertid faslighelsägaren, om han så önskar, få sin
rätt att ta del av räkenskapsmaterialet reglerad i formella former genom att
göra en hänvändelse till hyresnämnden. Han bör därvid uppge sina skäl för att
få tillgång till materialet och ange sina närmare önskemål om hur saken bör
ordnas. Hyresnämnden skall då förordna om hur fastighetsägaren skall få inhämta
det uppgiftsunderlag som han behöver. I mån av behov får nämnden meddela
närmare anvisningar om t. ex. tid och plats för inhämtandet. Ätt hyresnämnden
bör samråda med förvaltaren innan slällning las i hithörande frågor har
ansetts klart utan all del behövs någon särskild föreskrift härom.

Fastighetsägarens
rätt att efter framställning till hyresnämnden få ta del av räkenskapsmaterial
syftar till att ge honom underiag för fullgörandet av viss bestämd
uppgiftsskyldighet. Fastighetsägaren kan alltså inte utverka någon rätt att
fortlöpande få ta del av den löpande bokföringen rörande fastigheten.

25
§

Denna
paragraf, som innehåller bestämmelser om förvaltarens arvode, har sin
motsvarighet i 12 § ivångsförvaltningslagen. Motsvarande bestämmelser finns i
23 § i utredningens förslag.

Enligt/öw/ö
stycket bestäms arvodet av hyresnämnden för varje kålen-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 107

derår eller, om särskilda skäl föreligger, för kortare
lid. Den normala ordningen bör vara atl förvaltaren framställer sill arvodésyrkande
i samband med årsredovisningen. Det kan emellertid ibland framstå som
otillfredsställande atl förvaltaren får ersättning med så långa mellanrum som ell
år. Detta gäller särskilt om förvaltaren är en enskild person som för sin försörjning
är beroende av ersättningen. I sådana fall bör arvodel kunna bestämmas för
kortare lid, exempelvis per kvartal, varvid förvaltaren i samband med varje
arvodesframställning har atl presentera hyresnämnden erforderiigl
beslutsunderlag.

Arvodets storiek får av nämnden bestämmas efter vad som är
skäligt i det enskilda fallet. Av betydelse är härvid den lid som förvaltaren
har lagt ned på uppdraget och det sätt pä vilket han skött förvaltarskapet.

Arvodet skall i princip ulgå ur faslighelens avkastning.
Det bör emeller-lid inle i någon högre grad få inkräkla på möjligheten att
använda avkastningen lill åtgärder på fasligheten. Hyresnämnden kan därför
föreskriva att arvodet eller del av della skall belalas av fastighetsägaren
personligen. Förslag lill lämplig fördelning bör lämnas av förvaharen.

Alt hyresnämndens beslut om arvodesbelalning av faslighelsägaren
personligen kan verkställas som lagakraftägande dom följer av förslaget lill
ny lydelse av 32 § nämndlagen.

Andra stycket innehåller en regel om skyldighet för
kommunen att ulge förskoll på förvaltararvode som skall betalas av
fastighetsägaren personligen. Denna skyldighel fömtsätter ingen prövning från
hyresnämndens sida. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnilt
5.4) bör emellertid nämnden alltid bereda kommunen tillfälle all yttra sig i
arvodesfrågan innan nämnden föreskriver att arvode skall betalas av
fastighetsägaren personligen. En beslämmelse härom föreslås i 16 § nämndlagen
(avsnitt 7.3).

1 tredje stycket föreskrivs skyldighet för
fastighetsägaren att till kommunen återbetala det förskotlerade beloppel jämte
ränta enligl 6 § ränlelagen (1975: 635) från utbetalningsdagen.

26 §

Enligt bestämmelsema i denna paragraf, som motsvarar 15 § tvångsförvallningslagen
och 25 § i ulredningens förslag, skall hyresnämnden underrätta inskrivningsmyndighelen
om beslut om tvångsförvaltning och om ändring av sådant beslut saml om beslut enligl
18 §, dvs. all viss förvall-ningstid har bestämts eller att tiden har förlängts
eller förkortats. Under-rällelseskyldighelen omfallar lill skillnad mol f. n.
också inlerimisliskl beslut om alt fastighet har ställts under ivångsförvallning.

När inskrivningsmyndighelen erhåller underrättelse som
avses i denna paragraf, skall med ledning därav anteckning ske i fastighelsboken
eller tomlrällsboken. Det innebär all uppgiften också kommer atl framgå av gravationsbevis.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 108

Underrällelse
skall ske endasi då formligt beslut har meddelals. Upphör förvaltningen lill
följd av all den enligl 18 § förslå eller andra slyckel be-slämda tiden har gåll
lill ända behövs alltså ingen underrättelse.

Om inlerimisliskl
beslui undanlagsvis inle skulle följas av slutligt beslut om Ivångsförvaltning,
skall inskrivningsmyndighelen underrälias om all del interimistiska beslulel
har upphävts. Underrällelse måsle också ske, om bosladsdomstolen förordnar om inhibilion
av beslulel.

27
§

1
denna paragraf, som molsvarar 20 § ivångsförvallningslagen och 26 § i
utredningens förslag, las upp beslämmelser om hyresnämndens lillsyn över Ivångsförvallning.

Del
saknas anledning all underkasla en Ivångsförvaltning en så ingående och bunden lillsyn
som 1. ex. förmynderskap och konkursförvallning. Hyresnämnden skall dock utöva
en allmän uppsikt över all förvaharen fullgör sina uppgifter i enlighet med lag
och eventuellt meddelade föreskrifter för förvaltningen. Tillsynen bör i första
hand utövas i samband med alt frågor av olika slag som rör förvaltningen
underställs nämndens prövning av parterna. Av särskild betydelse är naturiigtvis
de skriftliga redovisningshandlingar som förvaltaren skall lämna till
hyresnämnden vatje år. Vidare kan tillsynen aktualiseras t.ex. när förvaltaren
begär hyresnämndens lillslånd att ta upp lån eller ansöker om åläggande för
fastighetsägaren att utge medel för förvaltningen. I samband med avgörandet av
sådana frågor kan hyresnämnden ulöva en tillsyn i vid mening. Av de företedda
handlingarna och av vad partema anför inför hyresnämnden kan det framkomma omständigheter
som är av vikl vid den allmänna bedömningen av hur förvalla-ren fyller sin
uppgift. Hyresnämndens lillsyn är emellertid inle begränsad till behandlingen
av väckta frågor. Tillsynen kan utövas också genom inspektioner eller på annat
säU när förhållandena påkallar del.

Finner
hyresnämnden skäl till anmärkning mol förvaltningen bör nämnden la kontakt med
förvaltaren och anmoda denne att vidla rättelse. 1 allvarligare fall kan
hyresnämnden meddela föreskrifter för förvaltningen eller ta upp frågan om
entledigande av förvaltaren.

För
att nämnden fortlöpande skall kunna fullgöra sin lillsynsskyldighel och kunna
kontrollera att tidsfrister m.m. iakttas, bör nämnden föra en förteckning över
samtliga aktuella tvångsförvaltningar. Det torde också vara lämpligt att
samtliga handlingar som avser viss tvångsförvaltad fastighet bevaras och
sammanförs till en s. k. realakt.

Inlösen

28 §

I
denna paragraf finns bestämmelser om inlösen. Bestämmelsema, som har en
förebild i 16 och 17 §§ bostadssaneringslagen, har behandlats i den

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 109

allmänna
motiveringen (avsnilt 5.5). Moisvarande regler finns i 24 § i utredningens
förslag.

För
alt beslämmelserna om inlösen skall få tillämpas fordras all fasligheten slår
under ivångsförvallning. Inlösenförfarande kan alltså inte tillgripas som ett
alternativ lill beslut om tvångsförvaltning och inte heller kan förfarandel
användas sedan förvaltningen har upphört.

Det
ankommer på kommunen all avgöra om inlösen skall begäras. Det är dock lämpligt
att samråd sker med förvaltaren. I allmänhet torde del också vara förvaharen
som gör kommunen uppmärksam på alt del kan föreligga behov av inlösen.

Som
exempel på silualioner då förvaltaren har anledning atl göra kommunen
uppmärksam på förhållandena kan nämnas atl del inle går atl skaffa fram
behövliga medel till förvaltningen eller att del är fråga om en rivningsmogen
faslighet som del inte skulle vara ekonomiskt försvarligt att försöka msla upp.

Talan
om inlösen skall väckas vid fastighetsdomstolen. I mål om inlösen gäller
expropriationslagen i tillämpliga delar. När det gäller bestämmandet av löseskillingen
skall emellertid influensregeln i 4 kap. 2 § expropriationslagen inle lillämpas.
Undanlagsbeslämmelsen innebär att värdet av fasligheten vid beräkningen av löseskillingens
storiek skall anses belastat med den negativa inverkan tvångsförvallningen har
på fastighetens marknadsvärde. I inlösenfallen gäller vidare atl presumtionsregeln
i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall avse värdeökning som har ägt mm under
tiden från dagen tio år före del lalan väckles vid domstol. Övergångsvis gäller
dock viss begränsning enligl iredje stycket i övergångsbestämmelserna. (Jfr beträffande
inlösen enligl 16 § bosladssaneringslagen prop. 1973: 22 s. 94, 95 och 105.)

Övriga
bestämmelser

29 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om vem som är behörig alt ansöka om särskild
förvaltning. Motsvarande bestämmelser finns i 13 § tvångsförvallningslagen och
27 § i utredningens förslag. Jag hänvisar till vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2).

Behöriga
att göra ansökan om särskild förvaltning är kommunen och organisation av
hyresgäster. Med kommun avses den borgerliga primärkommun inom vars
geografiska område fastighelen är belägen. Beträffande organisation av
hyresgäster har i den allmänna motiveringen framhållits att organisationen
måste uppfylla de krav som bmkar uppställas för att en sammanslutning över
huvud taget skall kunna betraktas som en ideell förening.

Del
finns i vårt land inte någon särskild associalionsrättslig lagstiftning om
ideella föreningar. Inte heller finns det någon lagfäst definition av be-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 110

greppet
ideell förening (jfr prop. 1976/77:135 om ändrade regler för beskattningen av
ideella föreningar m. m.). De ideella föreningarna kan indelas i två
huvudgrupper, nämligen dels sådana föreningar som har annal ändamål än all
befrämja sina medlemmars ekonomiska inlressen, l.ex. föreningar för religionsulövning,
polilisk verksamhel, velenskaplig forskning, välgörenhel, sällskapsliv, idroll
och skylte, försvarsföreningar, kamratföreningar, djurskyddsföreningar m. fl.,
dels föreningar som syftar till all befrämja sina medlemmars ekonomiska inlressen
på annal säll än genom ekonomisk verksamhel, l.ex. arbetsgivareföreningar, fackföreningar
och branschsammanslutningar.

I
rättspraxis har sedan länge ansetts alt en ideell förening äger rätlskapa-cilel
då den har antagit stadgar som anger hur beslut i föreningens angelä-genhder
fallas och valt styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förening binder
endast föreningen, inle de enskilda medlemmarna. Stadgarna avgör föreningens
organisation och inre rättsförhållande. Styrelsen handhar löpande ärenden och
andra ärenden som sladgarna eller förenings-slämman anförtror denna. I övrigl
är föreningsstämman beslutande genom i regel enkel majoritet, om sladgarna ej
föreskriver annat. Särskill ingripande beslut, t. ex. ändring av föreningens
ändamål, lorde kräva samtycke från alla föreningsmedlemmar. Beslut som strider
mot föreningens ändamål är ogiltiga, såvida inte alla medlemmar ger silt
samtycke.

För
alt en organisation av hyresgäster skall vara laleberättigad enligt bosladsförvallningslagen
bordet inle krävas alt organisationens enda och huvudsakliga ändamål är all la
lill vara medlemmarnas inlressen i hyresfrågor. Del tidigare kravet på att
fasligheten skulle vara belägen inom föreningens verksamhetsområde har också
utmönstrats. Detta hänger samman med svårigheten för hyresnämnden all bedöma
om detta rekvisit är uppfyllt. Det geografiska verksamhetsområdet kan ju
organisationen i allmänhet själv fritt beslämma. Del uppställs inle heller
något krav på alt hyresgästorganisationen skall kunna uppvisa en viss
anslutning av medlemmar bland de berörda hyresgäslerna. Etl sådant krav skulle
inte fylla någon praktiskt meningsfull funktion. En ansökan om särskild
förvaltning kan ju vara sakligt välgrundad, även om föreningen endasi har elt
fåtal medlemmar i den akluella faslighelen.

Vilken
betydelse som skall tillmätas de berörda hyresgästernas uppfattning lill
ansökningen får bero på omständigheterna i det särskilda fallel. En faslighelsägare,
som motsätter sig en ansökan om särskild förvaltning, bör ange de
omständigheter han grundar sitt bestridande på. Hävdar han att flertalet av de
boende godtar förhållandena i fastighelen måsle han förebringa någon form av uiredning
om della. Del kan han göra genom alt exempelvis låta ulföra en undersökning
bland hyresgäslema om deras uppfallning och presenlera denna inför
hyresnämnden. Han kan också påkalla förhör inför nämnden med ell anlal hyresgäsler.
Sökanden å sin sida lorde för all bemöla hyresvärden också hänvända sig lill
hyresgästerna för att få

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 III

stöd för sill krav på särskild förvallning. Till följd
härav torde säkerligen en eventuell opinion mot den begärda förvaltningen komma
till nämndens kännedom. Självfallet bör också nämnden, om del påkallas,
självmant låta företrädare för hyresgästerna komma till tals inför nämnden.

Hyresgäslernas uppfallning ulgör en omsländighel bland
andra vid hyresnämndens prövning av om rekvisiten för särskild förvaltning är
uppfyllda. Att de boende själva förklarar sig godta förhållandena i fastighelen
utgör alltså inte något absolut hinder för ingripande med slöd av lagen.

Under pågående förvaltning skall fråga som rör förvahningen
upptas lill prövning av nämnden om sökanden, förvaltaren eller faslighelsägaren
begär del och annat ej är särskilt föreskrivet. Som exempel på en särskild föreskrift
som reglerar rätlen alt väcka en fråga kan nämnas alt belalningsskyldighel för
faslighelsägaren enligl 13 § kan åläggas endasi på begäran av förvaharen.
Nämnden kan också självmani la upp fråga som rör förvahningen. om annat ej
följer av särskild bestämmelse.

30 §

1 paragrafen finns beslämmelser av processuell natur om
bl. a. lagfartens legitimerande verkan. Beslämmelserna, som har en motsvarighet
i bl. a. 3 § bostadssaneringslagen, har behandlals i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.2). Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.

Enligt/öri/a stycket kan ansökan om särskild förvaltning rikias
mot den för vilken lagfart senasi är beviljad eller sökl, även om denne har överlålit
faslighelen innan ansökan görs. Är Ivisl angående äganderätten antecknad i fastighelsboken,
gäller regeln i tredje stycket. Talan kan i del fallel rikias mol den som
innehar faslighelen med äganderättsanspråk.

Det bör uppmärksammas alt. om lagfart är beviljad för en
person och en ansökan om lagfart från annan person förklaras vilande, legitimalionsre-geln
gäller endast med avseende på den som har sökl lagfarl.

Legilimalionsregeln får störst betydelse, om ansökan leder
lill beslut om Ivångsförvallning. Nämndens beslut atl slälla fasligheten under tvångsförvallning
blir då bindande för var och en som härleder sin rätt lill fastigheten från
den mot vilken ansökan med slöd av legilimalionsregeln var rik-tad. Däremol har
legilimalionsregeln inte någon självständig betydelse för tillämpningen av bestämmelsema
om sådana åigärder av olika slag som kan beslutas av nämnden under pågående
tvångsförvaltning. Vid 13 § har berörts vad som vid beslut om belalningsåläggande
får förstås med fastighetens ägare. Liknande överväganden får göras i övriga
fall mot bakgmnd av de särskilda förhållandena. Frågan om senare förvärvares
bundenhet av beslut som nu åsyftas behandlas i 19 §. Ett specialfall regleras i
13 § andra stycket.

1 praktiken torde knappast uppkomma fråga om rättsverkan
av beslut om tvångsförvaltning mot någon som påstår sig vara ägare till
fastigheten utan atl härleda sin rätt till fastigheten från den mot vilken
ansökan var rik-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 112

lad.
Skulle så likväl bli fallel får uppkommande rälisfrågor lösas i rätlslill-lämpningen.

För
förfarandet vid hyresnämnd gäller reglerna i förvaltningslagen och nämndlagen.
Dessa reglerar inte vad som skall gälla när det objekt som avses med
förfarandet under förfarandets gång överlåts från en som intar partsställning
till någon som står uianför förfarandet. Reglerna i 19 § fyller visserligen en
viss processuell funklion i sammanhanget. Likväl finns det behov av en särskild
beslämmelse i den angivna situationen. I andra stycket upptas därför en regel
av innehåll, att om faslighet överlåts sedan ansökan har gjorts eller om fall
som avses i första stycket är för handen, rättegångsbalkens bestämmelser om
verkan av atl ivisteföremåld överiåts skall äga moisvarande tillämpning. Delta
betyder all bl. a. beslämmelserna i 13 kap. 7 § rällegångsbalken om överiålelse
av tvisleföremål och reglema i 14 kap. rättegångsbalken om intervenienls
deltagande i rättegång blir tillämpliga.

31 §

Denna
paragraf, som i huvudsak överensstämmer med 14 § ivångsförvallningslagen,
innehåller regler rörande verkslällbarheten av hyresnämndens beslut och om räll
för närnnden alt meddela interimistiskt beslut. Motsvarande beslämmelser finns
i 28 § i ulredningens förslag.

Enligt/örj/a
stycket går ell beslui om Ivångsförvaltning i verkslällighel utan hinder av all
besvärsliden inle har gått ul. För alt andra beslut skall bli verkställbara
innan de har vunnit laga kraft fordras däremot särskill förordnande av
hyresnämnden. Om lalan mol beslut fullföljs lill bosladsdomstolen har denna
möjlighet att i avvaktan på materiell prövning förordna om inhibition.

Om
särskilda skäl föreligger får hyresnämnden enligt andra stycket meddela
interimistiskt beslut om ivångsförvallning. Enligt ivångsförvaltningslagen
fordras synnerliga skäl för sådan åtgärd. Någon siörre ändring i sak har dock
inte åsyftats med den nya formuleringen.

Särskilda
skäl för interimistiskt beslut kan föreligga exempelvis då det är angeläget att
omgående få till stånd vissa förvaltningsåtgärder men del inte går att nå
fastighetsägaren för delgivning. Om den lagfame ägaren har del-getts kallelse
till hyresnämnden men underlåter atl infinna sig finns det dock normalt ingen
anledning att nöja sig med ett interimistiskt beslut utan hyresnämnden kan då slufligt
avgöra frågan om ivångsförvallning. Förslaget till ändring i 16 § nämndlagen
innebär att processuella fömtsättningar för detta införs (avsnitt 7.3).

I
vilken utsträckning de övriga reglema i lagen kan tillämpas då hyresnämnden
endast har meddelat interimisfiskt beslut om tvångsförvaltning får avgöras med
hänsyn till omständigheterna i del särskilda fallel. Så snart förhållandena
medger det bör hyresnämnden ta upp förvaltningsfrågan till slutlig prövning.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 113

32 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i ivångsförvallningslagen,
innehåller beslämmelser om bl.a. böler och vile. Motsvarande bestämmelser
finns i 29 § i utredningens förslag.

I ulredningens förslag har intagils en föreskrift om att
vite ej får förvandlas. 1 prop. 1976/77:104 har nyligen lagts fram förslag lill
lagstiftning om avskaffande av förvandhngsstraff för böter m.m. Enligt förslagel,
som föreslås träda i kraft den 1 oktober 1977, skall vite ej längre kunna
förvandlas till fängelse. Med hänsyn härtill har något förbud mol förvandling
av vile ej tagils upp i förevarande lagförslag.

33 §

Paragrafen överensslämmer med 16 § ivångsförvaltningslagen
och hänvisar i fråga om förfarandet vid hyresnämnden till nämndlagen. Motsvarande
beslämmelse finns i 30 § i ulredningens förslag.

34 §

Denna paragraf, som molsvarar 17 § ivångsförvallningslagen,
innehåller regler om förfarandel vid fullföljd av lalan mot hyresnämndens beslui.
Paragrafen motsvarar 31 § i ulredningens förslag.

Med beslui avses i denna paragraf hyresnämndens avgörande
av det ärende som del är fråga om. Frågan huruvida andra beslut kan överklagas
får prövas med tillämpning av 23 § andra slyckel nämndlagen. Sällel för fullföljd
är i båda fallen delsamma.

När hyresnämnds beslui har överklagals lill bosladsdomstolen,
får frågor om processföremålels omfång m. m. i bosladsdomstolen avgöras enligt
allmänna civilprocessuella regler. Exempelvis bör bosladsdomstolen inte på
talan av fastighetsägare, som överklagar ett beslut om förvaltningsåläggande,
kunna förordna om Ivångsförvallning.

35 §

1 denna paragraf, som molsvarar 19 § ivångsförvallningslagen,
ges beslämmelser rörande parternas rällegångskoslnader i besvärsmål i bosladsdomstolen
(se prop. 1974:151 s. 138). Motsvarande bestämmelser finns i 32 § i ulredningens
förslag.

Lagen innehåller inle några regler om fördelningen av
parternas rällegångskoslnader i hyresnämnden. Della innebär all vardera parlen
slår sin kostnad där. De i paragrafen givna koslnadsreglerna vid fullföljd
innebär följande. I mål mellan kommun och fastighetsägare kan fastighetsägaren
få ersättning av kommunen för sina rällegångskoslnader om han vinner. Däremol
får kommunen om den vinner inle någon ersällning för sina kostnader av faslighelsägaren.
1 mål mellan hyresgästorganisalion och faslighelsägare får organisationen
ersättning av faslighelsägaren om den vinner. Förlorar hyresgästorganisationen
slipper den betala fastighetsägarens 8 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 151

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 114

kostnader.
I ställd kan fastighetsägaren tillerkännas ersällning av allmänna medel.

1 övrigl
gäller i besvärsmål allmänna beslämmelser om rättegångskostnad i tillämpliga
delar.

Beiräffande
kostnaderna i mål vid fastighetsdomstolen angående klander av förvaltarens
redovisning gäller rättegångsbalkens regler fullt ul. I fråga om
rättegångskostnaderna vid inlösenförfarande är expropriationslagens
bestämmelser tillämpliga (se 7 kap. 1-3 §§ expropriationslagen).

Övergångsbestämmelser

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den t januari 1978. Samtidigt skall Ivångsförvaltningslagen
upphöra atl gälla.

Genom
den föreslagna bosladsförvallningslagen lillskapas etl effeklivare förvallningsfört"arande.
Det är därför angeläget alt de nya bestämmelserna om ivångsförvallning blir gällande
även för Ivångsförvaltning som pågår vid ikraftträdandet. All sådan förvallning
skulle kunna forlsälta enligt äldre regler kanske under flera år efter del att
bostadsförvallningslagen har börjat tillämpas måste också från rent praktisk
synpunkt anses otillfredsställande. Förslagel innebär därför all den nya
lagens beslämmelser om tvångsförvallning skall tillämpas även på tvångsförvallning
som har beslutats enligt den nu gällande lagstiftningen.

Enligt
bostadsförvaltningslagen kan två olika former av ingripande komma i fråga mol
försumliga faslighelsägare. förvallningsåläggande och ivångsförvallning. Del
nya systemet kan inle utan vidare tillämpas på en ansökan om tvångsförvaltning sorn
alltjämt är föremål för prövning när den nya lagen träder i krafl. Även i fråga
om andra ärenden kan del vara svårt alt börja tillämpa de nya reglerna, om ärendel
har anhängiggjorts enligt äldre lag. Det föreslås därför all mål eller ärende
som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol eller hyresnämnd skall prövas
enligt äldre lag.

1 överensstämmelse
med vad som föreskrivs i punkt 13 av övergångs

bestämmelserna till expropriationslagen föreslås slutligen all bestämmel

sema i 28 § om tillämpning av presumtionsregeln inte skall gälla värdeök

ning som har inträffat före utgången av juni 1971.

7.2
Förslaget till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

2 och
14 §§ har jämkats redaktionellt. Ändringama föreslås träda i kraft

den 1 januari 1978. Någon särskild övergångsbestämmelse har inte ansetts

behövlig.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

4
§ Paragrafen har jämkats redaktionellt.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 115

16 §

Enligt nuvarande lydelse av paragrafens tredje stycke
skall i ärende angående ivångsförvallning och bosladssanering förhandling
hållas inför hyresnämnden, om det inte är uppenbart atl förhandling inte
behövs. Till förhandlingen kan faslighelsägaren vid vile föreläggas all
inställa sig. Fastighetsägarens utevaro från förhandling i ärende om bosladssanering
ulgör inle hinder för ärendels prövning. Någon moisvarande bestämmelse om fastighetsägarens
utevaro från förhandling i ärende om Ivångsförvaltning finns inte i nämndlagen.
Däremot finns möjlighel alt enligt 14 § andra stycket ivångsförvaltningslagen
meddela interimistiskt beslut om tvångsförvallning. Av 15 § förvaltningslagen
(1971:290) följer atl sådanl beslut får meddelas ulan all faslighelsägaren har berdls
lillfälle all yttra sig.

Enligl min mening bör möjlighelen alt meddela beslut om
särskild förvaltning i faslighelsägarens frånvaro inle vara begränsad lill inlerimisliska
beslut. Om exempelvis fastighetsägaren ulan laga förfall underlåter alt inställa
sig till förhandling trots atl han har delgells kallelse och samtidigt behovet
av ingripande framslår som angelägel, bör nämnden ha möjlighel all falla slulligl
beslui om ivångsförvallning. Även under en pågående tvångsförvallning bör
möjligheten alt fatta slulliga beslut vid förhandling utan faslighelsägarens
närvaro slå lill buds för nämnden. Jag föreslår all paragrafens Iredje stycke
ändras i enlighet härmed.

Som jag har anfört i den allmänna moliveringen (avsnilt
5.4) bör hyresnämnden bereda kommunen tillfälle atl lämna förstag på förvaltare,
innan nämnden beslular all slälla en faslighet under tvångsförvaltning. En beslämmelse
härom har upplagits i fjärde slycket förslå meningen. Beslämmelsen ersäller 8
§ iredje stycket i ulredningens förslag lill bostadsförvaltningsiag.

Frågan om vem som bör utses till förvaltare bör inte
underställas kommunens prövning förrän handläggningen av ärendel har
fortskridit så långt att nämnden kan bedöma atl ansökan kommer att leda till
att faslighelen ställs under tvångsförvallning. Skyldighel all inhämta förslag
föreligger inte, när nämnden med stöd av 31 § andra stycket bostadsförvallningslagen
meddelar interimistiskt beslut om tvångsförvaltning och utser förvallare för
liden lill dess slutligt beslut meddelas. I etl sådanl ärende får yttrande från
kommunen inhämtas i samband med all nämnden lar upp förvaltningsfrågan till
slutlig prövning.

Om hyresnämnden med tillämpning av 8 § andra slycket bosladsförvallningslagen
utser ny förvallare under pågående förvaltningsperiod, föreligger del inle
någon skyldighet att först bereda kommunen tillfälle att föreslå förvahare. Del
finns emellertid inle något som hindrar all hyresnämnden också i ett sådant
fall underställer frågan kommunens prövning.

Eftersom det är hyresnämnden som utser förvaltare har
nämnden formellt atl pröva atl den som kommunen föreslår har sådana
kvalifikationer som anges i 8 § första stycket bostadsförvaltningslagen. Det fömtsätts
att

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 116

kommunen inte föreslår annan än den som har förklarat sig
villig alt åla sig uppdraget.

Om den situationen undanlagsvis skulle inlräffa all
kommunen anmäler all förslag på förvallare inle kan lämnas, är hyresnämnden i
princip skyldig all själv försöka finna en förvallare som har erforderliga kvalifikationer
för uppdraget och som är villig atl åla sig detta. Lyckas varken kommunen eller
nämnden skaffa fram en lämplig förvaltare, förfaller frågan om särskild
förvaltning. Nämnden skall då i likhet med vad som f. n. gäller vid tillämpningen
av tvångsförvaltningslagen avskriva ärendet från vidare handläggning (se avsnilt
5.4).

Enligt 25 § andra slyckel bostadsförvaltningslagen har
förvaltaren rätt alt begära all kommunen skall förskotlera arvode som enligt
hyresnämndens beslut skall belalas av faslighelsägaren personligen. Som jag
har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4) bör därför kommunen
alltid beredas tillfälle att yttra sig i arvodesfrågan, innan beslut om
personlig belalningsskyldighel för förvaltararvode meddelas. En föreskrift
härom har upplagils i fjärde slyckel andra meningen av förevarande paragraf.

23 § Paragrafen har jämkats redaktionellt.

27 §

1 andra stycket har gjorts elt tillägg som gör det möjligt
för hyresnämnden all förordna all förhandling i ärende enligl 11 § andra slyckel
eller 12, 13 eiler 16 § bosladsförvallningslagen skall hållas inom stängda
dörrar, om det behövs av hänsyn lill privallivels helgd eller enskilds behöriga
ekonomiska inlresse. De ärenden som behandlas i de nämnda paragraferna gäller
tillstånd att ta upp fastighetslån m.m., belalningsåläggande saml skyldighel
för faslighelsägaren all under ed lämna upplysningar rörande fasligheten.

32 §

Enligl detta lagmm får vissa beslut meddelade av
hyresnämnd verkställas såsom lagakraftägande dom. Jag anser att samma
möjlighet bör slå lill buds beiräffande vissa beslut som nämnden meddelar med
stöd av den föreslagna bostadsförvallningslagen, nämligen beslut enligl 13, 15
och 25 §§. De beslut som här avses rör belalningsåläggande, ersällning för ulrymme
som faslighelsägaren själv använder saml förvallarens arvode.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna bör träda i kraft den I januari 1978. Äldre
bestämmelser bör fortfarande gälla i fråga om må) eller ärende som vid ikraftträdandet
är anhängigt vid hyresnämnd (jfr övergångsbestämmelserna lill bostadsförvaltningslagen).

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 117

7.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

26 a
§

Vissa
avgöranden enligl den föreslagna bostadsförvaltningslagen kan kräva en ingående
redovisning av enskild persons ekonomiska och personliga förhållanden.
Detsamma gäller beträffande enskilt företags ekonomiska förhållanden. Jag
föreslår därför atl del i likhei med vad som har skett vid införandel av 1975
års tillståndslag öppnas möjlighel all begränsa utomståendes insyn. 1 enlighet
härmed har elt tillägg gjorts i förevarande paragraf.

Ändringen
föreslås träda i krafl den I januari 1978. Någon övergångsreglering har inle
ansetts behövlig.

7.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

17 §

Den
föreslagna ändringen innebär alt bosladsdomstolen får motsvarande rätt som har
föreslagits i fråga om hyresnämnd när det gäller förordnande om förhandling
inom slängda dörrar.

Ändringen
föreslås träda i kraft den I januari 1978. Någon särskild övergångsbestämmelse
har inle ansetts behövlig.

8
Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådels yllrande inhämtas över förslagen lill

1. bostadsförvaltningslag,

2. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531),

3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rällen all ulbe-komma allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomslol.

9
Beslut

Regeringen
beslular i enhghet med föredragandens hemslällan.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 118

Bilaga
I Ulredningens förslag

Förslag
till Bostadsförvaltningslag

Härigenom
föreskrives som följer.

Inledande
beslämmelser

1 §
Denna lag äger lillämpning på faslighel på vilken finns bosladslä

genhel som är uthyrd av faslighelens ägare för annal ändamål än frilidsän-

damål och som ej ulgör del av hans egen boslad. Faslighel som tillhör stå

len eller kommun kan ej bli föremål för beslut enligt 2 §.

När
byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger bestämmelsema i denna
lag moisvarande lillämpning på lomträllen. 1 fråga om byggnad som eljest
tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tillämpliga delar. Såsom ägare
av fastighet anses, när omständigheterna föranleder det. annan som innehar faslighelen.

2 §
Försummar fastighetsägaren vården av fasligheten eller underlåter

han atl vidtaga angelägna åigärder för all bevara sundhet, ordning och

skick inom faslighelen eller framgår del på annat säll att han icke förvaltar

fasligheten på ell godtagbart sätt, får hyresnämnden beslula om särskild

förvallning av faslighelen.

1
beslut enligl första stycket skall hyresnämnden ålägga fastighetsägaren atl på
sätt som kan godkännas av hyresnämnden överlämna förvaltningen till särskild
förvaltare (förvallningsåläggande). Kan det antagas alt sådan ålgärd icke är
tillräcklig för all en tillfredsställande förvaltning skall uppnås, skall
hyresnämnden slälla fastighelen under förvaltning av särskild förvallare (ivångsförvaltning).

Om
möjlighet att i visst fall slälla fastighet under tvångsförvaltning enligt
denna lag finns beslämmelser i bosladssaneringslagen (1973: 531).

3 §
Till förvallare enligt denna lag skall utses bolag, förening eller an

nan som har erforderlig erfarenhet av fastighetsförvaltning.

Förvaltningsåläggande

4 §
I förvaltningsåläggande skall bestämmas viss tid inom vilken fas

lighelsägaren skall visa all förvaltningen har överlämnats till särskild för

vahare.

Föreligger
särskilda skäl, får hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren förlänga
liden. Sådan ansökan skall göras före utgången av den löpande tidsfristen.

5 § Har förvaltningsåläggande meddelats och övergår
fastigheten till ny ägare, förfaller åläggandet.

6 § Överlämnas ej förvaltningen på sätt som kan
godkännas av hyresnämnden, skall nämnden besluta om tvångsförvaltning eller,
om särskilda skäl föreligger, utfärda nytl förvaltningsåläggande.

7 § Sker förändring med avseende på den av
hyresnämnden godkända förvahningen, skall förvaltaren genast anmäla detta till
den på vars ansökan den särskilda förvaltningen anordnats.

Hyresnämnden
skall i beslut om godkännande av förvaltning erinra förvaltaren om hans
skyldighet enligt första stycket.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 119

Tvångsförvallning

8 §
Beslutar hyresnämnd om tvångsförvallning, skall nämnden samti

digt utse förvahare.

Hyresnämnden
kan under pågående förvallning utse ny förvallare när förhållandena föranleder
del.

Om
hyresnämnden begär det, skall kommunen föreslå förvaltare.

9 S
Förvaltaren skall svara för en tillfredsställande skötsel av fastighe

len. Han skall verka för all de olägenheter som föranlett förvaltningsbeslu

tel undanröjes och all fasligheten genomgår sådan förbättring och moder

nisering som är förenlig med en ändamålsenlig fastighetsförvaltning. Han

skall vara verksam för all skälig avkaslning erhålles.

10 § Om det är påkallat av särskilda skäl, får hyresnämnden meddela
föreskrifter för förvahningen.

11 § Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande inläkler av faslighelen saml
fordrader även i övrigl ägaren i angelägenheler som rör fastigheten och dess
förvaltning.

Förvaltaren
får ej överlåta faslighelen eller eljesl förfoga över den så all den hell eller
delvis frånhändes ägaren. Han får ej heller ulan hyresnämndens lillslånd laga
upp lån eller låla förelaga inskrivningsåtgärd beträffande faslighelen.

Förvaltaren
kan beslula all angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet med
förvaltningen skall undantagas från denna.

12 § Faslighelsägaren får ej utan hyresnämndens tillstånd laga upp lån mol
säkerhel i form av panträtt i fastigheten eller låta förelaga inskrivningsålgärd
beiräffande denna. Tillstånd får lämnas endast om ålgärden ej försämrar förutsätlningarna
för en lillfredsslällande fastighetsförvaltning.

13 § Hyresnämnden får ålägga faslighelsägaren atl ulge de medel som förvaharen
behöver för ålgärd enligl 9 §.

Om fastighelen
äges av juridisk person, kan belalningsskyldighel enligl första slyckel åläggas
även den som lill följd av eget eller närståendes aktie- eller andelsinnehav
eller annan liknande gmnd kan antagas ha etl väsentligt inflytande i den
juridiska personen.

14 §
Har betalningsskyldighet ålagts enligt 13 § och behövs medel

ofördröjligen, får hyresnämnden föreskriva all kommunen skall förskolle-

ra visst belopp.

På
belopp som förskotterats med slöd av första stycket är fastighetsägaren
skyldig alt ulge ränta enligt beslämmelserna i ränlelagen (1975:635), varvid
den dag kommunen ulbelalade beloppet skall anses som i förväg bestämd
förfallodag.

15 §
Faslighelsägaren är skyldig att i den omfattning hyresnämnden

finner skäligt utge ersättning för utrymmen som han själv använder.

Erlägges
ej ersättning enligl första slyckel, får hyresnämnden ålägga faslighelsägaren
all avflytla från ulrymmel.

16 §
Fastighetsägaren är skyldig all lämna förvaltaren de upplysningar

rörande fasligheten som behövs för en tillfredsställande förvallning.

Hyresnämnden
får kalla fastighetsägaren all inför nämnden under ed lämna upplysningar enligl
första stycket. Därvid skall vad i rättegångsbalken sägs om lydelsen av vitinesed,
om villne som uleblir och om vitlne som ulan giltigt skäl vägrar atl avlägga ed
eller all avge vittnesmål eller besvara fråga äga moisvarande tillämpning.

17 §
Faslighelsägaren är skyldig all lillhandahålla förvaltaren hand

lingar och annat av betydelse för förvaltningen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 120

Fullgör
fastighetsägaren ej sin skyldighel enligl första stycket, får hyresnämnden
förelägga honom all vid vite fullgöra skyldigheten.

18 §
Hyresnämnden skall inom sex månader från det att beslutet om

tvångsförvallning Irädde i kraft fastställa den tid under vilken förvaltning

en skall pågå. Tiden får bestämmas till högst fem år från det beslulel om

ivångsförvaltning trädde i krafl.

Om
del vid ulgången av den för ivångsförvaltningen besiämda liden finns skäl att
förvaltningen fortsätter, får hyresnämnden besluta om förlängning av liden med
högsl tre år i sänder.

Föreligger
ej längre skäl för ivångsförvallning, kan hyresnämnden besluta all
förvaltningen skall upphöra tidigare än som följer av förslå eller andra slyckel.

19 §
Övergår fasligheten till ny ägare under pågående förvaltning, gäl

ler beslutet om förvaltning mol den nye ägaren. Denne inträder i förre äga

rens rätt lill de medel som förvaharen har hand om för faslighelen saml

svarar för de förbindelser som förvaharen ingåll.

Beslut
om belalningsskyldighel enligl 13 § skall ej gälla om faslighelen övergår lill
ny ägare. Vad som sagts nu gäller dock ej i fråga om belopp som dessförinnan erlagls
eller förskotterats enligt 14 §.

20 §
Förvaltaren skall ofördröjligen underrälla hyresgäst om att faslig

helen ställts under Ivångsförvallning och om vem som är förvallare saml

om beslui enligl 18 §. Han skall också underrätta borgenär, som har pant

rätt i fastighelen och som är känd, om förvaltningen. I underrältelse lill hy-

resgäsl om alt faslighelen slällls under Ivångsförvallning skall även intagas

erinran om bestämmelsen i andra stycket.

Sedan
hyresgäst erhållit underrättelse och erinran enligt första slycket kan han så
länge förvahningen pågår icke med befriande verkan belala hyra till annan än förvaharen
eller den som förvaltaren anvisar.

21 §
Medel som förvaltaren har hand om för faslighelen skall hållas

skilda från andra medel. De får ej tagas i mät.

Behållna
medel, som ej behöver avsättas för förvaltningen, skall utbetalas till faslighelsägaren.
Tvist om vad fastighetsägaren är berättigad att utfå prövas av hyresnämnden.

22 §
Förvaharen skall för varje kalenderår inom tre månader från årels

utgång lämna skriftlig redovisning till hyresnämnden för sin förvaltning.

När han frånträder sill uppdrag skall redovisning för den gångna delen av

kalenderåret lämnas inom tre månader från det uppdraget upphörde. Till

redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vid

tagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick.

Avskrift
av handlingar som avses i första slycket skall av hyresnämnden översändas till
fastighetsägaren. Har nämnden anmärkningar mot redovisningen, skall
fastighetsägaren underrättas om dem. I den mån nämnden finner lämpligt bör
jämväl sökanden och annan få del av redovisningen.

Vill
fastighetsägaren klandra redovisad förvaltning, skall han inom ett år från det
han av hyresnämnden mottog redovisningen instämma förvaltaren till
fastighetsdomstolen.

23 §
Förvaltaren har rätt att erhålla skäligt arvode, som bestämmes av

hyresnämnden för vaije kalenderår eller, om särskilda skäl föreligger, för

kortare tid. Arvodet skall utgå ur avkastningen i den mån ej hyresnämnden

föreskriver att det skall betalas av fastighetsägaren personligen.

Om
förvaltaren begär det, skall kommunen förskottera arvode som enligl
hyresnämndens beslut skall betalas av fastighetsägaren personligen.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 121

På
belopp som förskotterats med slöd av andra slyckel skall ulgå ränta enligl 14 S
andra stycket.

24 §
Är faslighet ställd under tvångsförvallning men är förhållandena

sådana alt en tillfredsställande förvaltning ej kan uppnås under tvångsför

vallning, får kommunen lösa fasligheten.

Talan
om inlösen skall väckas vid fastighetsdomstolen. 1 fråga om inlösen gäller i
övrigt expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar, dock med undantag
för 4 kap. 2 §. Bestämmelsema i 4 kap. 3 § expropriationslagen äger lillämpning
i fråga om värdeökning som ägt rum under liden från dagen tio år före del lalan
väcktes vid domstol.

25 § Beslut alt faslighel ställts under ivångsförvaltning
samt beslut enligl 18 § sändes genast lill inskrivningsmyndighelen för anleckning
i faslig-helsboken eller tomträttsboken.

26 § Tillsyn över tvångsförvallning utövas av
hyresnämnden.

Övriga
beslämmelser

27 § Fråga som enligt denna lag skall prövas av
hyresnämnd upptages efter ansökan av kommunen, riksorganisation av hyresgäsler
eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheten är belägen. Har beslut om ivångsförvallning
meddelats, upplages fråga även pä ansökan av förvaltaren eller
fastighetsägaren eller av hyresnämnden självmant.

28 S Hyresnämndens beslut om tvångsförvallning länder
omedelbart till efterrättelse. Hyresnämnden kan även i fråga om annal beslut
enligt denna lag förordna alt det skall lända lill efterrättelse genasl. Bosladsdomstolen
kan förordna atl beslut som nu angivils icke vidare skall verkställas.

Föreligger
särskilda skäl, får hyresnämnden beslula om tvångsförvallning och ulse förvallare
för liden lill dess slulligl beslui meddelas.

29 §
Beiräffande böler och vite gäller 9 kap. 8 och 9 §§ rättegångsbal

ken i tillämpliga delar.

Fråga
om utdömande av böter och vile upptages självmant av hyresnämnden. Vite får ej
förvandlas.

30 § 1 fråga om förfarandet vid hyresnämnden i ärenden
enligt denna lag finns beslämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder.

31 § Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag
skall prövas av hyresnämnd föres hos bosladsdomstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges lill
domstolen.

32 § Bifalles fastighetsägarens talan i besvärsmål i
vilket kommunen är motpart, kan kommunen åläggas att ersätta honom hans
rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål i vilket organisation av hyresgäsler
är motpart, kan sådan ersällning tillerkännas honom av statsverket. I övrigt
gäller allmänna bestämmelser om rättegångskostnad i tillämpliga delar.

1. Denna lag träder i krafl den 1 juli 1977, då lagen
(1970:246) om ivångsförvaltning av bosladsfastighet upphör att gälla.

2. Den nya lagen lillämpas även på Ivångsförvahning
som beslutats enligt lagen (1970:246) om Ivångsförvaltning av bostadsfastighet.
Mål eller ärende som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol eller hyresnämnd
prövas dock enligt äldre lag.

3. Bestämmelsema i 24 § om tillämpningen av 4 kap. 3 §
expropriationslagen (1972:719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt mm
före utgången av juni 1971.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151

122

Bilaj,

a 2

Tvångsförvaltningsärenden
1970-1975

1

A
ANSÖKNINGAR

135

5
Fastighetsägare

1
År

Enskild

III

1970

16

Bostadsförening

6

1971

17

Bostadsaktiebolag

7

1972

19

Handelsbolag

7

1973

34

Annan

4

1974

29

135

1975

20

135

6 Ålgärd
i hyresnämnden

Avvisade

3

2
Nämnd

Återkallade

83

Gävle

4

Bifallna

33

Göteborg

52

Ogillade

8

Jönköping

3

Ej avgjorda

8

Linköping

1

135

Luleå

1

Malmö

17

B
FULLFÖLJDER

Stockholm

37

Fastighetsdomstol

20

Sundsvall

0

Hovrätt

7

Umeå

0

Högsta domstolen

1

Västerås

5

Bosladsdomstolen

0

Växjö

7

Örebro

8

C
SLUTLIGT BIFALLNA

16

135

1 Fastighetsägare

Enskild

12

3 Sökande

Bostadsförening

1

Hälsovårdsnämnd

13

Bostadsaktiebolag

3

Länsstyrelse

0

Handelsbolag

0

Hyresgästorganisation

122

Annan

0

Kommun

0 135

2 Utsedd förvaltare

16

4 Lägenhelsantal

Allmännytiigi förelag

6

12

HSB. Riksbyggen

2

5-10

31

Fastighetsägareförening

0

11-20

46

Enskild

8

21-30

10

16

31-40

6

41-50

2

50>

;'.8

135

' Uppgifterna har inhämtats från hyresnämndema i januari
1976. Ansökningar av obehöriga sökande redovisas ej.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 123

Bilaga
3 De remitterade förslagen

1
Förslag till Bostadsförvaltningslag

Härigenom
föreskrives följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag äger tillämpning på faslighel där del finns bostadslägen-

hel som är uthyrd av faslighelens ägare för annal ändamål än fritidsända

mål och som ej utgör del av hans egen bostad. Fastighet som tillhör staten

eller kommun kan ej bli föremål för ingripande enligl 2 §.

När
byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger bestämmelsema i denna
lag om faslighel moisvarande tillämpning på tomträtten. I fråga om byggnad som
annars tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tillämpliga delar.
Såsom ägare av faslighet anses, när omsländighe-lema föranleder del, annan som
innehar faslighelen.

2 §
Försummar faslighelsägaren vården av faslighelen eller underlåler

han atl vidtaga angelägna åigärder för alt bevara sundhet, ordning och

skick inom fastighelen eller framgår det på annal säll all han icke förvallar

fastighelen på elt förde boende godtagbart sätl, får hyresnämnden besluta

om särskild förvallning av faslighelen.

I beslui
enligl första slyckel skall hyresnämnden ålägga faslighelsägaren att överiämna
förvaltningen till särskild förvaltare (förvaltningsåläggande). Kan det antagas
att sådant åläggande ej är tillräckligt för all uppnå en tillfredsställande förvallning,
skall nämnden i slällei beslula all slälla faslighelen under förvaltning av
särskild förvaltare (Ivångsförvaltning).

Om möjlighel
att i visst fall ställa faslighel under tvångsförvallning enligl denna lag
finns bestämmelser i bostadssaneringslagen (1973:531).

Förvaltningsåläggande

3 §
1 förvallningsåläggande skall bestämmas viss tid inom vilken fas

tighetsägaren till hyresnämnden skall inge skriftligen upprättat avtal, vari

genom förvaltningen överlämnas till särskild förvallare.

Om
fastighetsägaren behöver anstånd, får hyresnämnden förlänga den fid som har
bestämts för ingivande av förvallningsavlal. Ansökan om förlängning skall
göras före utgången av den besiämda liden.

4 §
Förvallningsavlal som avses i 3 § skall slutas för en tid av minst tre

år, om ej hyresnämnden medger att det får avse kortare tid. Avtalet skall

noggrant ange vad som åligger förvaltaren och skall vara förenat med full

makt för förvaltaren att företräda fastighetsägaren i de angelägenheler som

omfattas av förvaltningsuppdraget.

Sökanden
skall beredas tillfälle att yttra sig över förvallningsavlal som inges till
hyresnämnden. Därefter prövar hyresnämnden om avtalet kan godkännas. Härvid
skall nämnden pröva om förvaltaren har lillräckliga kvalifikationer och om
avtalet innefattar befogenhet för honom atl ombe-sötja förvaltning i den
omfattning som behövs med hänsyn till de brisler som har föranlett beslutet om förvaltningsåläggande.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 124

Vid behov kan nämnden bereda fastighetsägaren lillfälle
all avtala om sådana ändringar och tillägg i det upprättade avtalet som behövs
för all detta skall kunna godkännas.

5
§ Inges icke
förvaltningsavtal inom den bestämda tiden eller kan avtalet icke godkännas,
skall hyresnämnden besluta om ivångsförvaltning eller, om särskilda skäl
föreligger, utfärda nyll förvallningsåläggande.

6
§ Har förvallningsåläggande
meddelals och övergår fasligheten till ny ägare, förfaller åläggandel.

7
§ Ändras godkänl
förvaltningsavtal eller sker avvikelse i förhållande till avtalet, skall
förvaltaren genast anmäla delta lill den på vars ansökan förvaltningsåläggandet
har meddelats.

Hyresnämnden skall i beslut om godkännande av
förvaltningsavtal erinra förvaharen om hans skyldighel enligl första slyckel.

Tvångsförvallning

8 § Beslular hyresnämnd om Ivångsförvallning, skall
nämnden samti

digt utse förvallare. Till förvallare skall utses bolag, förening eller annan

som har erforderlig erfarenhet av fastighetsförvaltning.

Hyresnämnden kan under pågående förvallning utse ny
förvaltare när förhållandena föranleder det.

9 § Förvaltaren skall svara för en tillfredsställande
skötsel av faslighe

len. Han skall verka för att dé ölägenheter som föranlett förvaltningsbeslu

tel undanröjes och alt faslighelen genomgår sådan förbättring och moder

nisering som är förenlig med en ändamålsenlig faslighelsförvallning. Han

skall vara verksam för att skälig avkastning erhålles.

10
§ Om del är påkallal
av särskilda skäl, får hyresnämnden meddela föreskrifter för förvaltningen.

11
§ Förvaharen
uppbär hyror och andra löpande inläkler av fasligheten samt företräder även i
övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastighelen, om ej annal följer av
andra och iredje slyckena.

Förvaharen får ej överlåta fasligheten eller annars
förfoga över den så att den hell eller delvis frånhändes ägaren. Förvaltaren
får ej heller på faslighelsägarens vägnar ingå borgen eller växelförbindelse.
Utan hyresnämndens lillslånd får förvaharen ej låla inleckna fasligheten eller
taga upp lån mot säkerhet i form av panlräll i fastigheten. 1 övrigl får
förvaltaren ingå avtal om kredit endasi om avtalet ej står i missförhållande
till de ekonomiska fömtsätlningama för förvaltningen.

Förvaltaren kan beslula all angelägenhet som saknar
betydelse för ändamålet med förvaltningen skall undantas från denna.
Hyresnämnden och fastighetsägaren skall ofördröjligen underrättas om sådant
beslut.

12 § Fastighetsägaren får med hyresnämndens tillstånd
taga upp lån

mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten och låta förelaga inskrivnings-

åtgärd beträffande denna. Även ulan sådant tillstånd får fastighetsägaren

låla företaga inskrivningsåtgärd som avses i 20 och 21 kap. jordabalken.

Tillstånd enligt första stycket får lämnas endast om
åtgärden ej försämrar fömtsättningarna för en tillfredsställande
fastighetsförvaltning.

13 § Kan medel till förvaltningen ej i tillräcklig mån
erhållas genom lö

pande intäkter eller genom lån, får hyresnämnden på begäran av förvalta

ren ålägga fastighetsägaren att till förvaltaren utge de ytteriigare medel

som denne behöver för åtgärd som avses i 9 §.

Överiålelse av fastighelen medför icke befrielse från
betalningsskyldighet som har ålagts dessförinnan.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 125

14
§ Föreligger ej
längre skäl för att ålagd betalningsskyldighet fullgö-res, får hyresnämnden
förordna att beslutet om betalningsskyldighet icke vidare skall gälla.

15
§
Fastighetsägaren är skyldig alt i den omfattning hyresnämnden finner skäligt
utge ersättning för utrymme som han själv använder.

Erlägges ej ersättning enligt första slycket, får
hyresnämnden ålägga faslighelsägaren all avflytta från utrymmet.

På begäran av fastighetsägaren får hyresnämnden medge
denne skäligt uppskov med avflyttningen, dock högst under tre månader.

16 § Faslighelsägaren är skyldig all lämna förvaltaren
de upplysningar

rörande fastighelen som behövs för en tillfredsställande förvaltning.

Hyresnämnden får kalla fastighetsägaren att inför nämnden
under ed lämna upplysningar enligl förslå slyckel. Därvid skall 36 kap. 11. 20
och 21 §§ rällegångsbalken äga moisvarande tillämpning.

17 § Fastighetsägaren är skyldig att lillhandahålla
förvaltaren hand

lingar och annal av betydelse för förvaltningen.

Fullgör faslighelsägaren ej sin skyldighet enligl första
stycket, får hyresnämnden vid vile förelägga honom att fullgöra skyldigheten.

18 § Hyresnämnden skall inom sex månader från det alt
beslutet om

tvångsförvallning Irädde i kraft faslslälla den lid under vilken förvaltning

en skall pågå. Tiden får bestämmas lill högsl fem år från del beslutet om

tvångsförvallning Irädde i kraft.

Om del vid utgången av den för tvångsförvallningen besiämda
liden finns skäl all förvaltningen fortsätter, får hyresnämnden beslula om förlängning
av tiden med högst tre år i sänder.

Föreligger ej längre skäl för ivångsförvaltning, kan
hyresnämnden beslula alt förvaltningen skall upphöra tidigare än som följer av
första eller andra slycket.

19
§ Övergår
fasligheten lill ny ägare under pågående förvallning, gäller beslutet om förvallning
mol den nye ägaren. Denne inträder i förre ägarens rätt till de medel som
förvaltaren har hand om för fastigheten samt svarar för de förbindelser som
förvaltaren ingått.

20
§ Förvaltaren
skall ofördröjligen underrätta hyresgäst om att fastighelen har ställts under ivångsförvallning
och om vem som är förvallare. Förvaltaren skall också ofördröjligen underrätta
hyresgäst om beslui som avses i 18 §.

Hyresgäst som har erhållit underrällelse enligl första
stycket första meningen kan så länge förvahningen pågår icke med befriande
verkan belala hyra till annan än förvaltaren eller den som förvaltaren har
anvisat. En erinran härom skall intagas i underrättelsen.

Förvaharen skall också ofördröjligen underrälla borgenär,
som har panlräll i fasligheten och som är känd, om förvaltningen.

21 § Medel som förvaltaren har hand om för fastighelen
skall hållas

skilda från andra medel. De får ej tagas i mät.

Behållna medel, som ej behöver avsällas för förvahningen,
skall ulbela-las lill faslighelsägaren. Tvist om vad faslighelsägaren är
berättigad all ul-få prövas av hyresnämnden.

22 § Förvaltaren skall för varje kalenderår inom två
månader från

årels utgång lämna skriftlig redovisning lill hyresnämnden för sin förvalt

ning. Tillämpar faslighelsägaren bmlel räkenskapsår, skall tiden för redo

visningens avlämnande i slällei räknas från räkenskapsårels utgång. När

förvaharen frånlräder silt uppdrag skall redovisning för den gångna delen

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 126

av redovisningsperioden lämnas inom två månader från det
uppdraget upphörde.

Redovisningsskyldigheten skall fullgöras i enlighet med
god redovisningssed. Till den siffermässiga redovisningen skall fogas
förvaltningsberättelse med upplysning om vidtagna och planerade förvaltningsålgärder
av större vikt och om fastighetens skick.

Avskrift av redovisningshandlingarna skall av nämnden
översändas till fastighetsägaren. 1 den mån nämnden finner lämpligt, skall
också sökanden och annan få del av redovisningen.

Hyresnämnden skall granska redovisningen och kontrollera
all den är godtagbar från redovisningsmässig synpunkl. Finner nämnden anledning
lill anmärkning mot redovisningen, skall faslighelsägaren underrättas härom.

23
§ Vill
fastighetsägaren klandra redovisad förvallning, skall han inom ell år från del
han av hyresnämnden mollog redovisningen väcka talan mot förvaharen vid
fastighetsdomstolen.

24
§ Om faslighelsägaren
behöver la del av räkenskapsmalerial rörande fastighelen för att kunna
fullgöra uppgiftsskyldighet som åligger honom gentemot del allmänna, skall han
efter framställning lill hyresnämnden beredas lillfälle till delta enligt
anvisningar som nämnden meddelar.

25
§ Förvaltaren
har rätt alt erhålla skäligt arvode, som bestämmes av hyresnämnden för varje
kalenderår eller, om särskilda skäl föreligger, för kortare lid. Arvodel skall ulgå
ur fastighetens avkaslning, i den mån ej hyresnämnden föreskriver alt del
skall betalas av fastighetsägaren personligen.

Om förvaltaren begär det, skall kommunen förskotlera
arvode som enligt hyresnämndens beslut skall betalas av fastighetsägaren
personligen.

Det åligger fastighetsägaren all till kommunen ålerbelala
del förskotlerade beloppeljämle ränta därpå enligl 6 § ränlelagen (1975: 635)
från dagen för utbetalningen.

26
§ När beslut
meddelas om tvångsförvaltning eller när sådant beslut ändras, skall underrällelse
genasl sändas lill inskrivningsmyndighelen för anteckning i fastighelsboken
eller tomträltsboken. Delsamma gäller när beslut meddelas enligt 18 §.

27
§ Tillsyn
över ivångsförvaltning utövas av hyresnämnden.

Inlösen

28 § Är faslighet ställd under tvångsförvaltning men är
förhållandena

sådana alt en tillfredsställande förvaltning därvid ej kan uppnås, får kom

munen lösa fastighelen.

Talan om inlösen skall väckas vid fastighetsdomstolen. I
fråga om inlösen gäller i övrigt expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga
delar, dock med undantag för 4 kap. 2 §. Bestämmelsema i 4 kap. 3 §
expropriationslagen äger tillämpning i fråga om värdeökning som ägt mm under
tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Övriga bestämmelser

29 § Ansökan om särskild förvaltning får göras av
kommunen eller av

organisation av hyresgäster. Sedan beslut om tvångsförvaltning har med

delats, skall fråga som rör förvaltningen upptagas lill prövning av hyres

nämnden, om sökanden, förvaltaren eller fastighetsägaren begär det och

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 127

annat ej är särskill föreskrivet. Nämnden får också
självmant la upp fråga som rör förvaltningen, om annat ej följer av särskild
bestämmelse.

30 § Ansökan om särskild förvaltning kan riktas mot den
för vilken

lagfart senasi är beviljad eller sökl, även om denne har överlålit fastighe

ten innan ansökan göres.

Överiåles fastigheten sedan ansökan har gjorts eller
föreligger fall som avses i första stycket, skall rättegångsbalkens
bestämmelser om verkan av

att tvisteföremålet överlåtes och om tredje mans
deltagande i rättegång äga motsvarande lillämpning.

Om Ivisl angående äganderätten är antecknad i fastighelsboken
kan ansökan om särskild förvallning rikias mol den som innehar faslighelen med
äganderällsanspråk.

31 § Hyresnämndens beslui om tvångsförvallning länder
omedelbart

till efterrättelse. Hyresnämnden kan även i fråga om annat beslut enligl

denna lag förordna alt del skall lända till eflerrällelse genasl. Bosladsdom

stolen kan förordna atl beslut som nu angivils icke vidare skall verkslällas.

Föreligger särskilda skäl, får hyresnämnden besluta om tvångsförvallning
och ulse förvallare för liden lill dess slutligt beslui meddelas.

32
§ Fråga om
påföljd för faslighelsägare som åsidosäller skyldighel enligl 16 § andra slyckel
eller 17 § upplages självmant av hyresnämnden. Beträffande böler och vile
gäller 9 kap. 8 och 9 §§ rällegångsbalken i till-lämpliga delar.

33
§ I fråga om
förfarandet vid hyresnämnden i ärenden enligt denna lag finns beslämmelser i
lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

34
§ Talan mol
beslut i fråga som enligl denna lag skall prövas av hyresnämnd föres hos
bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall inges lill domstolen.

35
§ Bifalles faslighelsägarens
lalan i besvärsmål i vilket kommunen är motpart, kan kommunen åläggas all
ersätta honom hans rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål i vilket
organisation av hyresgäsler är motpart, kan sådan ersättning tillerkännas honom
all belalas av stalsver-kel. I övrigt gäller i besvärsmål allmänna beslämmelser
om rällegångskost-nad i lillämpliga delar.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1978, då lagen
(1970:246) om tvångsförvaltning av bosladsfastighet upphör all gälla.

Den nya lagen lillämpas även på tvångsförvallning som har
beslutats enligt lagen om tvångsförvallning av bostadsfastighet. Mål eller
ärende som vid ikraftlrädandel är anhängigl vid domstol eller hyresnämnd prövas
dock enligl äldre lag.

Bestämmelsen i 28 § om tillämpningen av 4 kap. 3 §
expropriationslagen (1972:719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt mm före
utgången av juni 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151

2 Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom
föreskrives all 2 och 14 §§ bosladssaneringslagen (1973: 531) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ '

Har
bostadslägenhet ej den lägsla slandard som kan godtagas, får hyresnämnd på
ansökan av kommunen eller organisation av hyresgäster och under fömtsättning
som anges i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare att vidtaga åtgärd som
behövs för atl lägenheten skall uppnå sådan slandard (uppmstningsåläggande)
eller förbjuda alt lägenhelen användes för bosladsän-damål (användningsförbud).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slår faslighelen
under förvaltning enligt lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bosladsfastighet,
skall hyresnämnden, i slällei för alt meddela uppmstningsåläggande, föreskriva
alt i förvaltningen skall ingå alt vidtaga de uppruslningsåtgärder som
nämnden föreskriver. Vad i lagen sägs om uppmstningsåläggande skall äga motsvarande
lillämpning på sådan föreskrift.

Slår
fasligheten under tvångsför

vallning enligl bostadsförvalt

ningslagen ( ), skall hyres

nämnden, i slällei för atl meddela

uppmstningsåläggande, föreskriva

alt i förvahningen skall ingå alt vid

taga de uppruslningsåtgärder som

nämnden föreskriver. Vad i lagen

sägs om uppmstningsåläggande

skall äga moisvarande lillämpning

på sådan föreskrift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 §

Utför faslighelsägaren
ej åtgärd som föreskrivits i uppmstningsåläggande, får hyresnämnden på ansökan
av kommunen, i slället för all utsätta vile, besluta alt ställa fastigheten
under förvaltning enligt lagen (1970:246) om tvångsjörvalt-ning av bosladsfastighet.
Meddelas' sådant beslut eller ställes eljesl faslighel, som berörs av uppmstningsåläggande,
under förvaltning enligl nämnda lag, ingår i förvaltningen atl ulföra de med
åläggandel avsedda åtgärderna. Därvid skall bestämmelserna i nämnda lag äga
motsvarande tillämpning, dock att hyresnämnden redan vid förordnandet om tvångsförvallning
äger tillåta förvaltaren alt upptaga län och ansöka om inteckning samt att
befogenhet enligt 13 § samma lag skall tillkomma även kommunen. ' Senaste
lydelse 1974:821.

Utför
fastighetsägaren ej åtgärd

som föreskrivits i uppmstnings

åläggande, får hyresnämnden på

ansökan av kommunen, i ställd för

alt utsätta vile, besluta atl slälla

fasligheten under tvångsförvalt

ning enligt bostadsförvallningsla

gen ( ). Meddelas sådanl

beslut eller ställes eljest fastighet,

som berörs av uppmstningsåläg

gande, under tvångsförvaltning en

ligl nämnda lag, ingår i förvaltning

en alt utföra de med åläggandel av

sedda åtgärderna. Därvid skall be

stämmelserna i nämnda lag äga

motsvarande tillämpning, dock att

hyresnämnden redan vid förord

nandet om ivångsförvallning äger

tillåta förvaltaren att låta inteckna

fastigheten och all laga upp län

mot säkerhet i form av panträtt i

denna.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förelägger hyresnämnden nytt vite, skall bestämmas ny tid
inom vilken ålgärden skall ha vidiagits.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1978.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrives all 4, 16, 23, 27 och 32 §§ saml
rubriken närmasl före 16 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder'
skall ha nedan angivna lydelse.

4 §== Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har lill
uppgift alt

1. medla i hyres- eller bosladsrällslvisl,

2.
pröva tvist om
reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket, skadestånd enligt 12
kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätl enligl 12 kap. 34-36 §§, upplålelse av lägenhel
i andra hand enligl 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavial eller villkor för
sådan föriängning enligl 12 kap. 49 S, hyresvillkor enligl 12 kap. 55 § eller
uppskov med avflyiining enligt 12 kap. 59 S, alh jordabalken,

3.
pröva tvist om
hyresvillkor enligt 7 § sista slycket, upplåtelse av lägenhel i andra hand enligl
30 § andra stycket eller medlemskap enligl 52 §, allt bosladsrällslagen
(1971:479).

4.
pröva fråga om
godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller
av beslui som avses i 60 § förslå slyckel 1 bosladsrällslagen,

5.
vara
skiljenämnd i hyres- eller bosladsrällslvisl,

6.
pröva
frågor enligt lagen 6. pröva frågor enligl bosladssa-(1970:246) om
tvångsförvaltning av neringslagen (1973:531) och bo-bosladsfastighel
och enligl bo- stadsförvahningslagen ( j, sladssaneringslagen (1973:531),

7.
pröva frågor enligl
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område
fastigheten är belägen. Ärende som avses i 9, 17 eller 18 § lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m. upplages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets
styrelse har sill säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen
föres.

Ärende angående tvångsför- Ärende angående bosladssa-

valtning och bostadssane- nering och särskild
förvalt-

ring ning

16 § Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 6
skall vara skriftlig saml innehålla uppgift om den berörda faslighelen och dess
ägare saml sökan-

' Lagen omtryckt 1974:1090. ' Senaste lydelse 1975:1133.

9 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 151

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

130

opaginerad Kontrollera mot PDF

dens yrkande och gmndema för della. Ansökan i fråga enligl
bosladssaneringslagen skall dessuiom vara åtföljd av den utredning i
tekniskt, ekonomiskt eller annat hänseende som behövs för ärendels prövning.

Vad som föreskrives i 8 § andra-femte slyckena äger moisvarande
lill-lämpning i fråga om ansökan som avses i första slyckel.

Förhandling skall hållas inför Förhandling skall hållas
inför nämnden, om del ej är uppenbart nämnden, om del ej är uppenbart

alt
förhandling ej behövs. Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas att inställa
sig till förhandling. Fastighetsägarens utevaro från förhandling / ärende enUgt
bostadssaneringslagen utgör ej hinder för ärendels prövning.

all förhandling ej behövs. Faslighelens ägare kan vid
vite föreläggas att inställa sig till förhandling. Faslighelsägarens utevaro
från förhandling Ulgör ej hinder för ärendets prövning.

Innan nämnden beslutar om tvångsförvaltning, skall nämnden
bereda kommun, där fastigheten är belägen, tillfälle att lämna förslag på
förvaltare.

Kommunen skall också beredas

tillfälle att yttra sig innan nämn

den beslutar att förvaltararvode

enligt bostadsförvaUningslagen

( ) skall betalas av fastig-

hetsägaren personagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 P

Om
fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken
eller i ärende angående bostadsrätt, tvångsför-vjUning eller bostadssanering
eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. finns
bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 17
§ lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 21 §
bostadssaneringslagen (1973:531) samt 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.
m.

Om
fullföljd av talan mot hyres

nämnds beslut i ärende enligt 12

kap. jordabalken eller i ärende

angående bostadsrätt, bostadssane

ring eUer särskild förvaltning eller i

ärende enligt lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfasfighet m.m.

finns bestämmelser i 12 kap. 70 §

jordabalken, 76 § bostadsrättslagen

(1971:479), 21 § bostadssanerings

lagen (1973:531), 34 § bostadsför

valtningslagen ( ) samt

25 § lagen om förvärv av hyresfas

tighet m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot beslut av hyresnämnd får talan föras särskilt, om
nämnden

1.
avvisat ansökan
som avses i 8, 11, 14-16, 16 a eller 16 c §,

2.
avskrivit
ärende enligt 8-10, 16,16 a eller 16 c §, dock ej när ärendet kan åtempptagas,

3.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4.
utdömt vite
eller annan påföljd för underiåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet.

» Senaste lydelse 1975:1133.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 131

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Särskild
talan föres genom besvär hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

27 § Beslämmelserna
i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet och ordning vid domstol äger
motsvarande tillämpning vid nämnd. Expert som avses i 5 § andra stycket denna
lag fär närvara vid hyresnämndens överiäggning lill beslut.

Utöver
vad som följer av 5 kap. Utöver vad som följer av 5 kap.

I § rällegångsbalken kan hyres- I § rättegångsbalken kan hyres

nämnd förordna att sammanträde nämnd förordna att sammanträde

för handläggning av ärende enligl 1, för handläggning av ärende enligl 1,

9 eller 17 § lagen (1975:1132) om 9 eller 17 § lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfaslighel m.m. förvärv av hyresfastighet m. m. e/-

skall hållas inom stängda dörrar, ler enligt 11 § andra stycket eller

om del behövs av hänsyn till privat- 12, 13 eller 16 § bostadsförvalt-

livels helgd eller enskilds behöriga ningslagen ( ) skall
hållas

ekonomiska
inlresse. inom slängda dörrar, om det be-

hövs
av hänsyn lill privatlivels helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse.

32
§

Föres ej talan mot nämnds beslut Föres ej talan mot nämnds beslut

enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.

24 a § jordabalken eller 13 a § den- 24 a § jordabalken, 13 a § denna

na lag, får beslutet verkställas så- lag eller 13 eller 15 § eller 25 §

som lagakraftägande dom. första stycket bostadsförvaUnings-

lagen
( ), får beslutet verk-

ställas
såsom lagakraftägande dom.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål eller ärende som är anhängigt
vid hyresnämnd vid ikraftträdandet.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
föreskrives att 26 a § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar' skall ha nedan angivna lydelse.

26
a § Handhng som angår förvärvstiU- Handling som angår förvärvstillstånd
eller tillstånd till förköp enligt stånd eller tillstånd till förköp enligt
lagen (1975:1132) om förvärv av lagen (1975:1132) om förvärv av

*
Senaste lydelse 1975:1133. ' Lagen omtryckt 1976:611.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151

Nuvarande
lydelse

hyresfastighet
m.m. och som lämnar upplysning om enskilds förhållanden får icke utan
samtycke av den vars förhållanden avses i handlingar lämnas ul lidigare än ijugo
år från handlingens datum, om ulläm-nande kan leda till skada för den berörde.

132

Föreslagen
lydelse

hyresfaslighel
m.m. eUer särskild

förvaUning enligl bostadsförvalt

ningslagen ( ) och som

lämnar upplysning om enskilds för

hållanden får icke utan samtycke

av den vars förhållanden avses i

handlingen lämnas ut tidigare än

tjugo år från handlingens datum,

om utlämnande kan leda till skada

för den berörde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första
slyckel gäller ej hyresnämnds eller bostadsdomstolens beslut.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1978.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom
föreskrives att 17 § lagen (1974:1082) om bostadsdomslol skall ha nedan angivna
lydelse.

17
§'

Om rättegången gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 52 kap. 3, 5-9, 11 och 12 §§
rättegångsbalken om besvär i hovrätt samt vad som i samma balk är föreskrivet
om tvistemål, allt i den mån ej annat följer av denna lag eller annan
författning.

Uiöver
vad som följer av 5 kap.

I § rällegångsbalken kan boslads

domstolen förordna all sammanträ

de för handläggning av ärende en

ligt 1,9 eller 17 § lagen (1975:1132)

om förvärv av hyresfastighet m. m.

eller enligt 11 § andra stycket eller

12, 13 eller 16 § bostadsför\'aU-

ningslagen ( ) skall hållas

inom
slängda dörrar, om del behövs av hänsyn till privatlivets helgd eller
enskilds behöriga ekonomiska inlresse.

Utöver
vad som följer av 5 kap. I § rättegångsbalken kan bosladsdomstolen förordna att
sammanträde för handläggning av ärende enligt 1,9 eller 17 § lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. skall hållas inom stängda
dörrar, om del behövs av hänsyn lill privatlivets helgd eller enskilds
behöriga ekonomiska inlresse.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Senaste
lydelse 1975:1137.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 133

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1977-05-03

Närvarande:
f. d. justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regeringsrådet
Reuterswärd, justitierådet Hessler.

Enligl
lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30
mars 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Friggebo beslutat inhämta
lagrådels yttrande över förslag till

1. bostadsförvaltningslag,

2. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531),

3. lag om ändring i lagen (1937:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder,

4. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar,

5. lag
om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredra

gits av hovrättsassessorn Staffan Janvid.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till bostadsförvaltningslag

Den
föreslagna nya lagen är avsedd att ersätta 1970 års lag om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet. Liksom denna skall den föreslagna lagen möjliggöra tvångsmässiga
ingripanden mot fastighetsägare som missköter sina hyresfastigheter. Däremot
meddelas inte några regler om förvaltning av fastigheter vilkas skötsel och
underhåll ej eftersatts. Med hänsyn härtill är det föreslagna namnet
"bostadsförvaltningslag" enligt lagrådets mening mindre lämpligt,
eftersom det ej ger någon antydan om den nyssnämnda begränsningen av
ämnesområdet utan kan ge anledning till det missförståndet att lagen ger
allmänna regler om hur en bostad skall förvaltas.

Som
en gemensam beteckning pä de båda huvudformerna av ingripanden som skall kunna
ske - förvaltningsåläggande och tvångsförvaltning -har i förslaget använts "särskild
förvaltning". Denna term har också använts i ett par av de föreslagna följdlagama
såsom betecknande området för den nu ifrågavarande lagen. Lämpligen bör den
därför ingå i lagens benämning. Lagrådet föreslår att lagen får heta "Lag
om särskild förvaltning av bostadsfastighet".

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 134

1 S

1
fråga om lagens tillämpning på bostadsrättsföreningar anförs i motiven att -
liksom antagits beträffande bostadssaneringslagen - lagen ej skall gälla, då
bostadsrättsföreningen är innehavare av bostadsrätt och i den egenskapen hyr ut
lägenheten. Däremot blir lagen tillämplig, om föreningen hyr ut minsl en av lägenhelerna
direki i slällei för all upplåla den med bosladsräll. Del kan anmärkas all ell
ytterligare fall, där lagen lorde bli lillämplig, är det alt gjord upplåtelse
av bostadsrätt är ogiltig enligl 7 § bosladsrällslagen men den lilllänkle bosladsrällshavaren
tillträtl lägenheten och hyresavial därför enligl nämnda paragraf fjärde slyckel
skall anses ingånget.

2,
9 och 13 §§

Enligl
2 § i remissförslaget skall beslut om särskild förvallning kunna fallas, om
fastigheten ej förvaltas på etl godtagbart sätt. Om förvaltningsåläggande inle
kan anses lillräckligt skall hyresnämnden förordna all fastighelen skall
ställas under förvallning av särskild förvaltare, tvångsförvaltning. Det kunde
kanske väntas, all då i 9 § ändamålet med tvångsförvallningen anges,
anknytning skulle ske till denna i 2 § angivna förutsättning för ingripande.
Förvaltaren borde m.a. o. förvalta fastigheten så att fastigheten bragles upp lill
och hölls i elt godtagbart skick.

I 9
§ föreskrives i fråga om Ivångsförvaltning dels att förvaltare skall svara för
en lillfredsslällande skötsel av fastigheten, dels att de olägenheter som
föranlett ingripandel skall undanröjas. Härutöver skall fastigheten även
genomgå sådan förbättring och modernisering som "är förenlig med en
ändamålsenlig fastighetsförvaltning". Härav synes framgå att ambitionerna
för förvaltningen skall ställas högre än alt endasi hålla fasligheten i
godtagbart skick. Hur högt man skall sträva kan däremot knappast anses angivet
på ell nöjaktigt sätt. Vad som är "ändamålsenlig fastighetsförvaltning"
kan i ett fall, där olika nivåer för förbättrings- och modemiseringsarbelen i
och för sig är tänkbara, knappast bedömas utan en viss precisering av
ändamålet. Bestämmelsen kommenteras visserligen i någon mån i motiven men även
där är det fråga om mycket allmänna ordalag.

Det
kan anmärkas att viss oklarhet rörande det ändamål eller den nivå som skall
gälla för tvångsförvaltningen skapas även av vissa andra uttalanden. Sålunda
sägs i motiven till 18 §, att fråga om förlängning av tiden för förvaltningen
skall bedömas med utgångspunkt i de i 2 § - alltså ej 9 § -angivna rekvisiten.
I 16 § anges fastighetsägarens upplysningsskyldighet avse upplysningar som
behövs för "tillfredsställande" förvaltning. Hänvisas kan också till
12 och 18 §§.

Bestämmelsen
i 9 § anknyter i sin avfattning till gällande lag. Remissförslaget
introducerar emellertid en radikal nyhet i förhållande till vad nu gäller.
Förslaget utgår från att enligt tvångsförvaltningslagen förvaltarens
handlingsmöjlighet begränsas av att endast fastighetens avkastning och

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 135

vad som kan erhållas genom belåning av fasligheten slår lill
förvaltarens förfogande för åtgärder
med denna. 1 förslaget upptas däremot möjlighet att ålägga fastighetsägaren personligen all ulge
medel; han svarar sålunda i princip med hela sin förmögenhet för vad som befinnes
behöva användas på fasligheten, 13 §. Del "tak" som anses föreligga enligl
nu gällande lag har m.a.o. tagits bort.

Della synes nödvändiggöra all "ambilionsnivån"
för förvahningen ägnas en siörre uppmärksamhel än som förefaller ske i remissförslagel.
I varje fall bör så ske såviii avser möjlighelen all göra faslighelsägaren
personligen ansvarig. Särskill gäller della i fråga om sådan "förbättring
och modernisering" som skall kunna företas enligl 9 §. Föreskriften all förvaharen
skall vara verksam för all skälig avkaslning erhålles innefallar uppenbarligen
inle någon lillräcklig regulator. Delsamma gäller hänvisningen i moli-ven lill
sådan förräniningskalkyl som anges i 5 § bosladssaneringslagen.

Olvivelakligl möler svårighder all. om man inte tillämpar "godtagbar-helsnivän".
finna en formel för beskrivning av ändamålet med förvaltningen som tillgodoser
hyresgäslernas berättigade anspråk och som ändå beaktar den hänsyn som även
med avseende på faslighelsägare av nu ifrågavarande slag måsle las lill dennes
personliga förhållanden. En möjlighet, som innebär anknytning lill gällande
lag. vore då all i fråga cm samtliga åtgärder som avses i 9 §, sålunda även
förbättring och modernisering som är förenlig med ändamålsenlig förvallning, faslighelens
avkaslning och vad som kunde erhållas genom belåning av denna alllid finge tas
i anspråk. För att över huvud bringa fastigheten i ett godtagbart skick, dvs.
föra den ovan gränsen för ingripande enligl 2 §, men inle för andra åtgärder
skulle fastighetsägarens personliga förmögenhet kunna las i anspråk; ett
vidsträcktare ianspåktagande borde kanske dock få ske, om särskilda skäl vore
för handen.

Anses emellertid en uppdelning av antytt slag ej lämplig,
bör åtminstone förutsätlningarna för alt ålägga faslighelsägaren
betalningsskyldighet enligl 13 § avfattas så att ett hänsynstagande lill
fastighetsägarens personliga förhållanden möjliggörs. 1 allt fall av motiven lill
detta stadgande tycks framgå att någol sådant hänsynstagande över huvud ej
skall få ske i själva ärendet om belalningsåläggande. Det kan emellertid
påpekas atl vad här i motiven lill 13 § sägs knappast står i god
överensstämmelse med vissa andra uttalanden, som tvärtom tycks ange att
fastighetsägarens personliga förhållanden skall beaklas. Sålunda framgår av
motiven lill 21 § andra slyckel all vid bedömande av frågan om ulbdalning lill
fastighetsägaren av behållna medel som ej behöver avsättas för förvaltningen
fastighetsägarens behov av medel lill sin försörjning skall beaklas. En sak
för sig är atl della ej framgår av lagtexten, etl förhållande varfill lagrådet
återkommer. Molivut-lalandet synes förulsälla, all vid bedömningen av vad som
behövs för förvahningen, sålunda bl.a. ambitionsnivån för denna, hänsyn skall
tas lill fastighetsägarens personliga förhållanden.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 136

Vad
nu anförts leder till all, om andra vägar för precisering av förvaltningens
ändamål ej anses lämpliga, i allt fall bestämmelsen i 13 § av remissförslagel
bör avfattas så atl därav klart framgår all vid bedömandet av frågan om belalningsåläggande
hänsyn kan och skall las till fastighetsägarens personliga förhållanden. Detta
kan ske genom atl i 13 § efter orden "får hyresnämnden" inskjuts
orden "i den mån del finnes skäligl med hänsyn till fastighetsägarens
förhållanden och övriga omständigheter.

2
§

1 remissprotokoUet
anförs all vad som kännetecknar en bristfällig fastighetsförvaltning får
bedömas mot bakgrund av fastighetsägarens skyldigheter enligt olika regler i
annan lagstiftning och enligt avtal. Härvid hänvisas bl. a. till bestämmelsema
i 9-19 §§ hyreslagen om lägenhets skick. Det uttalas att dessa bestämmelser
innebär alt faslighelsägaren är skyldig alt se till alt uthyrda
bostadslägenheter befinner sig i brukbart skick och all löpande underhålla
dem.

De
nämnda bestämmelsema i hyreslagen är enligt 1 § Qärde slyckel i samma lag i
princip tvingande. I vad de hänför sig lill vad som i förevarande sammanhang
är av särskilt intresse, nämligen fastighetsägarens skyldigheter med avseende å
lägenhets skick, är de dock i viss utsträckning dispositiva. Enligt 9 § gäller
att hyresvärden på tillträdesdagen skall tillhandahålla lägenheten i sådant
skick all den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för
det avsedda ändamålet men bestämmelsen kan frångås genom avtal. I 15 §
föreskrivs att hyresvärden under hyrestiden skall hålla lägenheten i sådant
skick som anges i 9 § men även denna bestämmelse kan frångås genom avtal;
beträffande andra fastigheter än enfamiljshus är regeln dock i fråga om
bostadslägenheter tvingande när det gäller sedvanliga reparationer.

De
anförda bestämmelsema innebär att avtal varigenom hyresgäst förklarat sig åtnöjas
med att lägenheten är under normal standard i viss utsträckning kan vara
bindande (jfr Walin, Allmänna hyreslagen, 1969, s. 75 och 111 samt Lejman, Den
nya hyresrätten, 1976, s. 181). Förhållandet kan självfallet vara av betydelse
vid bedömningen humvida det i visst fall föreligger fömtsättningar för
ingripande enligt den föreslagna lagen.

I
motiveringen till paragrafen anges i fråga om fömtsättningarna för ingripande,
att det inte krävs att bristema i fastighetens förvaltning kan tillskrivas
fastighetsägaren som försummelse utan att det räcker med att man objektivt kan
slå fast att förvaltningen inte fungerar tillfredsställande från hyresgästemas
synpunkt.

Detta
uttalande synes inte stå väl i överensstämmelse med den föreslagna lagtexten i
2 §, där ett av fallen då särskild förvaltning skall kunna beslutas är att
fastighetsägaren "försummar" vården av fastigheten. Det citerade
ordet torde innebära att den brist det är fråga om kan subjektivt läggas
fastighetsägaren till last.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 137

Del
nämnda i lagtexten angivna rekvisitet liksom del därnäst upptagna - att
fastighetsägaren underlåter att vidtaga angelägna åtgärder för att bevara
sundhet, ordning och skick inom fasligheten - har hämtats från I § i 1970 års
lag, varvid dock rekvisiten gjorts mindre stränga genom atl vissa förstärkande
ord ("väsentligen", "uppenbart") uteslutits. Det synes
klart alt enligt 1970 års lag en viss hänsyn kan tas lill subjektiva
omständigheter, då det gäller att avgöra om eftersatt underhåll eller andra
brister skall medföra ingripande av hyresnämnden. I den lill grund för
lagstiftningen liggande departementspromemorian yttras bl.a. (se prop.
1970:133 s. 26), att otillräckliga ekonomiska resurser inte bör få åberopas som
ett skäl mot tvångsförvaltning och all hyresgästernas motstånd mot
tvångsförvaltning inte bör fä hindra en sådan men atl det dock i undantagsfall
givetvis kan föreligga godtagbara subjektiva ursäkter för brister i
underhållet. Som exempel härpå anförs alt brisler i en lägenhet kan vara
orsakade av hyresgästen eller ha varit obekanta och omöjliga att upptäcka för
fastighetsägaren. Del lillägges att emellertid försiktighet bör iakttagas när
det gäller att göra undantag. Dessa uttalanden har, såvitt framgår av
propositionen, inte blivit motsagda under lagstiftningsärendets fortsatta
behandling.

Enligl
lagrådels mening måsle avfattningen av lagtexten i nu angivna delar anses tyda
på att försummelse, även i subjektivt avseende, åsyftas. Någon inverkan på
tolkningen torde del inte ha att i lagrummet såsom ett nytt rekvisit nu
tillagts att det på annat sätt framgår att fastighetsägaren icke förvaltar
fastigheten på ett för de boende godtagbart sätt.

Lagrådet
anser att även i sakligt hänseende övervägande skäl talar för att principiella
hinder inte bör föreligga mot att subjektiva faktorer beaktas. Något motiv för
en ändring härvidlag har heller ej anförts i remissprotokollet. Med de
allmänna krav på godtagbar bostadsstandard som numera uppställes synes det
emellertid ligga i sakens natur att, om underhåll eller skötsel eftersatts i
sådan grad att objektivt sett ett ingripande vore berättigat, utrymme ytterst
sällan kan finnas för att av subjektiva skäl låta fastighetsägaren sHppa
följderna i form av ingripande från hyresnämnden.

Om
likväl den förut angivna i motiven till 2 § uttalade meningen vidhål-les, synes
lagtexten böra jämkas, åtminstone så att ordet "försummar" utbytes
mot "eftersätter" eller liknande uttryck och att den fömt nämnda lokutionen
att fastighetsägaren icke förvaltar fastigheten på ett godtagbart sätt ersattes
med "att fastigheten icke förvaltas etc".

11
§

I
denna paragraf anges - efter den allmänna beskrivningen i 9 § - mer i detalj
förvaltarens uppgifter och vad som är undandraget hans befogenhetsområde. Reglema
torde också utgöra stöd för förvaltarens behörighet att med förpliktande verkan
för fastighetsägaren ingå avtal och företa andra rättshandlingar Ofr prop.
1970:133 s. 104). Någon klar gränsdragning mellan förvaltarens befogenheter och
hans behörighet att med bindande 10 Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 151

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 138

verkan företräda fastighetsägaren gentemot tredje man sker
emellertid inle; detsamma gäller 1970 års lag (jfr anf. prop. s. 32 O- Frågan
är av intresse då del gäller alt avgöra vilken betydelse som, för den händelse
förvalla-ren skulle överskrida sina befogenheler, skall tillmätas iredje mans
goda tro.

Klart är väl att om förvaharen skulle företa rällshandling
som enligl vad som direkt framgår av lagtexten är undandragen honom, Iredje man
ej bör kunna åberopa god tro. Det gäller 1. ex. överiålelse av fastigheten
eller ingående av borgensförbindelse. Mer iveksaml är hur lägel blir, om
förvaltaren utövar sin befogenhet enligl andra stycket sista meningen att ingå
kre-ditavial men della avial slår i missförhållande lill de ekonomiska förutsäuningarna
för förvaltningen. Om tredje man i god tro skulle felbedöma kreditens
tillåtlighet, synes han böra ha rätt all göra avlalel gällande. Delta blir
alltså bindande för fastighetsägaren (jfr prop. 1975:103 s. 384). En sak för
sig är att fastighetsägaren kan tänkas få etl skadeståndsanspråk mol
förvaltaren på gmnd av vad som förekommil.

Det är ej ovanligt all författningar innehåller
bestämmelser om all myndighet kan förelägga fastighetsägare atl vidtaga viss ålgärd
eller liknande. Fråga uppkommer hur en sådan beslämmelse skall tillämpas, när
fråga är om faslighet som står under tvångsförvaltning.

Som exempel på bestämmelse av denna typ kan anges 15 §
lagen (1976:666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande
("ägaren av den faslighel, byggnad eller anordning, varom fråga är"),
18 § lagen (1960:690) om byggnadsminnen ("ägaren av byggnadsminne")
och 23 § brandlagen (1974: 80) ("ägaren eller innehavaren"). När
författning på delta sätt anger den ansvarige torde, enligt praxis,
föreläggande endast kunna riktas mot den angivna personkretsen. Dock anses atl beiräffande
omyndig föreläggandet i stället skall rikias mot förmyndaren.

Vid Ivångsförvallning är ägaren fråntagen varje befallning
med faslighelens förvallning. Det är därför ej ändamålsenligl all rikla ell
föreläggande mol honom och sådana förelägganden bör ej heller komma i fråga Ofr
RRK K72: 2: 22, där etl föreläggande som riktats mol ägare av tvångsförvaltad
fastighet upphävdes).

Frågan om föreläggande kan riktas mol förvaltaren i
stället för fastighetsägaren har veterligen icke varit föremål för prövning.
Praxis allmänna inställning lill dessa frågor visar dock stor obenägenhet alt
(bortsett från fall av förmynderskap) som räll adressat för föreläggande
godtaga annan än den som direkt anges i författningen. Den nu föreslagna
lagtexten i paragrafens första stycke bör emellertid kunna anses ulgöra lillräckligt
stöd för atl förelägganden kan riktas mot förvaltaren.

12 §

I fråga om fastighetsägarens handlande kan spörsmål om god
tro hos tredje man länkas uppkomma. Sålunda anmäler sig frågan om betydelsen

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 139

av
atl Iredje man saknar kännedom eller misstanke om all faslighelen omhänderhas
av en särskild förvaltare. Det förefaller klart, atl man inte enbart på grund
av atl förvaltarskapet skall anlecknas i fastighetsboken (26 §) får betrakta
det som känt för envar (jfr 18 kap. 8 § jordabalken). Tredje man måste ha rätt
att åberopa god tro med påföljd att avtal som fastighetsägaren slutit blir
gällande. Av någon egentlig betydelse kan väl emellertid delta bli endasi om
fastighetsägaren söker utnyttja fastighelen som kredilunderiag. Från att utlaga
nya pantbrev i fasligheten är faslighelsägaren tydligen förhindrad på grund av
anleckning enligt 26 §. Däremol finns intet som hindrar, all han skulle kunna panlsäita
inneliggande pantbrev eller överhypolek på pantbrev som finns hos långivare.
Och härvid blir tydligen god tro hos den nya långivaren av betydelse. Eftersom
emellertid förvaltaren ju - såvitt möjligt - skall underrätta långivare om förvaltningsbeslutel
(20 § Iredje stycket) och kan utverka edilionsföreläggande beiräffande
pantbrev som faslighelsägaren innehar (17 §), blir väl i realiteten riskerna
för förfaranden av nu berört slag ej så stora. Andra avtal som fastighetsägaren
kan länkas ingå måsle väl i och för sig likaså kunna åberopas av tredje man i
god tro men ej heller della lorde kunna få någon större praktisk betydelse.

13 §

Beträffande
denna paragraf får lagrådet till en början erinra om vad som ovan yttrats
beträffande 2, 9 och 13 §§ gemensamt.

I 13
§ stadgas, att om medel till förvaltningen ej i tillräcklig mån kan erhållas
genom löpande intäkter eller genom lån, hyresnämnden på begäran av förvaltaren
får ålägga fastighetsägaren att ulge medel. Efter ordalagen får belalningsåläggande
tillgripas endast om andra möjligheter atl erhålla medel inte står till buds. I
motiven sägs emellertid att någon ullryckligl krav på att övriga möjligheter
skall ha uttömts för att det skall komma i fråga att ålägga fastighetsägaren
betalningsskyldighet ej bör uppställas. Motiv och lagtext förefaller alltså
inte alt överensstämma.

Enligt
lagrådets mening saknas anledning till annan regel än den som lagtextens
ordalag ger vid handen eller sålunda att belalningsåläggande endast skall vara
en subsidiär möjlighet. Vid bedömande av frågan om lånemöjlighet står till
buds, måste dock naturligtvis hänsyn tas till om de villkor på vilka lån kan
erhållas är rimliga.

15
§

Enligt
tredje stycket får hyresnämnden på begäran av fastighetsägaren medge denne
skäligt uppskov med avflyttningen, dock högst under tre månader.

Avsikten
torde vara att nämnden kan tillämpa bestämmelsen såväl i själva avflyttningsbeslutet,
så att avflyttningen däri förklaras skola äga mm först vid viss senare
tidpunkt, som i särskilt beslut i anledning av att

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 140

faslighesägaren
efter avflyttningsbeslutet inkommer med begäran om anstånd med avflyiiningen.

1
moliveringen framhålles all beslämmelserna om befogenhel för hyresnämnden atl
ålägga fastighetsägaren atl avflytta lämnar utrymme för etl visst mån av
värdering från nämndens sida. De möjligheler all lillgodose skälighelssynpunkler
som sålunda föreligger har emellertid i ell avseende begränsats, nämligen genom
föreskriften atl uppskov kan medges högst under tre månader. Begränsningen ter
sig opåkallad och synes böra utgå.

16
§

För
att förvaltaren skall kunna få erforderiiga uppgifter om fastighelen har i
andra slyckel av denna paragraf sladgals, alt hyresnämnden får kalla
fastighetsägaren all inför nämnden under ed lämna sådana upplysningar och alt
därvid vissa beslämmelser i 36 kap. rättegångsbalken skall äga motsvarande lillämpning.
Dessa bestämmelser avser vittnesförhör i rättegång och möjliggör bl.a.
användande av tvångsmedel såsom böter, vite, hämlning och hållande i häkle.
Eftersom i ett ärende om tvångsförvaltning faslighelsägaren mera är all jämslälla
med pari i en domstolsprocess än med vittne, kan det förefalla väl strängt och
principiellt oriktigt att tillämpa sådana beslämmelser på honom. Del lorde
emellertid vara nödvändigl att hyresnämnden har verksamma medel att framtvinga
upplysningar som är erforderliga för att förvaltaren skall kunna utföra sitt
uppdrag; man kan ej bortse från risken atl fastighetsägaren försöker sabotera
tvångsförvaltningen. På grund härav och med hänsyn till att enligt
konkurslagen 94 § en i viss mån likartad användning av tvångsmedel kan
förekomma mot konkursgäldenär, torde få godtagas atl faslighelsägaren
underkastas de för vitlne gällande bestämmelserna.

Av
reglerna i 36 kap. rättegångsbalken synes utöver de i förslaget nämnda även 6
och 14 §§ böra göras tillämpliga.

21
§

Denna
paragraf har samma innehåll som 10 § i 1970 års lag. Den i paragrafens första
stycket intagna regeln att medel som förvaltaren har hand om för fastigheten inle
får tagas i mät innebär alltså ej någon nyhet. Regeln är dock ej invändningsfi-i.
Skäl kan anföras för att dessa medel bör kunna utmätas för skulder som
uppkommit på gmnd av förvaltarens handlande. Särskilt bör observeras att
förvaltaren i denna sin egenskap kan komma att intaga ställning som
arbetsgivare i uppbördslagens mening. Lagrådet återkommer till denna fråga i
anslutning till 22 §. Om under tiden för tvångsförvaltning skatteavdrag
verkställes vid utbetalning av lön till exempelvis fastighetsskötare men
skatten ej inbetalas i behörig ordning bör, enligt lagrådets mening, skatten
rimligen kunna bli föremål för indrivningsåtgärder. Att använda det innehållna
skattebeloppet för fastighetens förvaltning i övrigt synes innebära ett
allvarligt missbmk av den anställdes lönemedel.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 141

Anledning
kan inte anses föreligga att bereda de för faslighetens förvallning avsedda
medlen elt så långt gående skydd mol utmätning som föreslagits.

Enligl
andra stycket skall behållna medel, som ej behöver avsättas för förvahningen,
utbetalas lill fastighetsägaren. Tvist om vad fastighetsägaren är berättigad ulfå
skall prövas av hyresnämnden.

I
motiveringen anförs, såsom lagrådet förut anmärkt, att det kan vara rimligt atl
vid lillämpningen av bestämmelsen beakla en sådan omsländighel som all faslighelsägaren
för sin försörjning är beroende av fastighetens avkaslning.

En
viss molsältning synes föreligga mellan den föreslagna laglexlens ullryck all
medel som ej behöver avsällas skall ulbelalas lill faslighelsägaren och del ålergivna
molivullalandel enligl vilkel en viss skälighelsprövning skall äga rum. Avsiklen
synes vara all när överskoll i den löpande förvahningen uppkommer, förvaharen
skall göra en bedömning huruvida överskoilel bör avsällas för genomförandel av
de av honom planerade repara-lions- och förbällringsarbelena. 1 princip skall
allt som behövs för della ändamål innehållas. Enligt vad lagrådet närmare utvecklat
i del för 2, 9 och 13 §§ gemensamma uttalandel kan man emellertid vid
bedömningen av vilka arbeten som bör genomföras ej underlåta alt la viss
hänsyn lill faslighelsägarens personliga förhållanden. Sådan hänsyn kan leda lill
att del framstår som skäligt alt utföra arbeten i en mindre omfattning än som i
och för sig skulle ha varit motiverat med hänsyn till faslighetens skick och
all i slället viss del av de behållna medlen ulbelalas lill faslighelsägaren.

Del
synes lämpligl alt den möjlighet lill skälighetsbedömning som bör föreligga får
på någol säll komma till utlryck i laglexien. Förslagsvis kan förslå punklen i
andra slyckel av paragrafen ges ulformningen att behållna medel, som ej finnes
böra avsättas för förvaltningen, skall utbetalas till fastighetsägaren.

22
§

I
anslutning till 22 och 24 §§ i lagrådsremissen berörs frågor om fastighetsägarens
förhållande lill skaltemyndigheterna under liden för tvångsförvaltning.

Tvångsförvallningen
innebär i princip en förvaltning för fastighetsägarens räkning. Det är då naturiigl,
att fastighetsägaren är skattskyldig för inkomst av faslighelen och för garanlibelopp
för fastighelen även under tiden för tvångsförvallningen. Della kan i
undantagsfall leda till atl förvaltaren måsle ställa medel lill
fastighetsägarens förfogande för skattebetalning. 1 regel lorde detta dock
knappast bli aktuellt. 1 normalfallet kommer nämligen tvångsförvaltad
fastighet på grund av bl.a. reparationskostnader atl visa skaliemässigl underskoll.
Om fastighetsägaren har inkomst av andra förvärvskällor kommer underskotlen att
leda till en förmånlig beskattning av dessa sidoinkomster. Ej heller
förmögenhetsbeskattningen lorde vålla

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 142

problem
i dessa sammanhang. Det kan nämligen förutsättas atl fasligheler av nu
förevarande slag i regel är så högt belånade atl de icke ger positiva
nettovärden vid förmögenhelsberäkning enligl förmögenhdsskallelagen.

Problem
kan däremol befaras inom områdel för fullgörande av uppgiftsskyldighel
(deklarationer, kontrolluppgifter m. m.) enligt taxeringslagen. Lagrådsremissen
har sökt lösa hithörande frågor från den utgångspunkten atl uppgiflsskyldigheien
skall kvariigga hos faslighelsägaren under liden för Ivångsförvallningen. Del förulsälls
att faslighelsägaren i regel skall kunna komma överens med förvaltaren och av
denne få erforderliga dala för uppgiftsskyldighdens fullgörande. 1 motsatt fall
skall enligl förslagel fastighetsägarens lillgång till erforderligt material
ordnas genom hyresnämnden.

Uppgiftsskyldighet
i här berörda avseenden är straffsanktionerad. Påföljd riskeras om uppgift inle
lämnas eller när uppgiften lämnas för sent eller om uppgiften innehåller
felaktigheter. Tidsfristerna är ofta knappa och i vissa fall, l.ex. beiräffande
konirolluppgifler, saknas anståndsmöjlighet.

Uppenbarligen
kommer stundom svårigheter all föreligga för faslighelsägare att hinna lämna
kontrolluppgifter inom föreskriven lid (januari månad). Kontrolluppgifter kan
inte bygga på enbart räkenskapernas uppgifter om utbetalda belopp. 1
förekommande fall skall även anges kostnadsersättningar, naturaförmåner m. m.
Fastighetsägare, som varil avkopplad från fastighetens förvallning under året,
måste gå igenom ej blott själva räkenskaperna utan även bakomliggande
handlingar, anställningskontrakt m. m. Fastighetsägarens krav på alt för della
ändamål disponera räkenskapsma-terialel m. m. kan befaras ofta komma olägligt
för förvaltaren, som vid samma tid är sysselsatt med bokslutsarbetet.

Även
när det galler deklarationsskyldighetens fullgörande ställs fastighetsägaren
ofta inför betydande svårigheter, när han inte haft insyn i den löpande
förvaltningen. Deklaration av fastighetsinkomsten kan inte ske på gmndval av endasi
bokslutshandlingar. Så t. ex. skall deklarant uppge storleken av å ena sidan
reparations- och underhållskostnader och å andra sidan kostnader för ny-, till-
och ombyggnad. Denna gränsdragning är inle sällan vansklig och kan i allmänhet
inte ske med ledning endast av fakturor o. d. Detaljerad kännedom om vad
arbetena avsett och hur de utförts är erforderlig. Fastighetsägaren torde
oftast bli helt beroende i dessa hänseenden av de uppgifter som förvaltaren
lämnar honom.

Mot
denna bakgmnd skulle det ha varit av värde om möjligheten att flytta över
uppgiftsskyldigheten från fastighetsägaren till förvaltaren hade undersökts
närmare. Riksskatteverket talar i sitt remissyttrande om att en annan ordning
än den föreslagna skulle behöva föranleda ett flertal komplicerade ändnngar
inom skattelagstiftningen. Verket anger inte närmare vilka ändringar som
avses.

Enligt
lagrådets uppfattning skulle en mera ändamålsenlig lösning kunna uppnås på ett
förhållandevis enkelt sätt, nämligen om man i förevarande

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 143

sammanhang
följer de regler som gäller vid förmynderskap. Del åligger nämligen enligt 47 §
laxeringslagen förmyndare att avge deklaration eller annan uppgift enligt
taxeringslagen för omyndig beträffande vad förmyndaren har under sin
förvaltning. Om nämnda lagrum kompletterades med en beslämmelse om alt
motsvarande uppgiftsskyldighel skall åligga förvaltare vid fall av ivångsförvallning
enligt nu förevarande lag skulle hela det område som regleras av laxeringslagen
läckas in.

Lagrådet
vill förorda alt frågan om deklarations- och uppgiftsskyldighet i
skattesammanhang vid fall av ivångsförvallning görs lill föremål för ytterligare
överväganden och atl därav föranledda författningsändringar vidtages under
hösten 1977, så alt särskilda bestämmelser på området kan till-lämpas i samband
med den nu föreslagna lagens avsedda ikraftträdande vid årsskiftet 1977/78.

Det
vore värdefullt om i samband med en sådan lagstiftning även frågan om uppbördsansvaret
vid Ivångsförvaltning klarlades. Principen är ju enligt uppbördslagen atl
arbetsgivaren har atl verkställa skatteavdrag vid löneutbetalning och i viss
ordning redovisa skatten till det allmänna. Om arbetsgivaren underlåler
föreskrivet skatteavdrag blir han ansvarig för den skall som avdraget skulle ha
avsett. Om arbetsgivaren inte redovisar innehållen skall kan denna indrivas
hos honom. Om arbetsgivaren är juridisk person kan företrädare för
arbetsgivaren bli personligen ansvarig för skatten. Arbetsgivare som inle
fullgör sina skyldigheter i angivna hänseenden kan dömas till böter eller, i
vissa fall, fängelse.

Den
fråga som närmasl är aktuell är vem som har arbetsgivaransvaret enligt
uppbördslagen när fråga är om anställning på fastighet under tvångsförvallning.
Av det förhållandet atl fastighetsägaren är skattskyldig för inkomsten av fastighelen
kan inte utan vidare den slutsatsen dragas att uppbördsansvaret skulle åvila
fastighetsägaren. Det kan hända att förvaltaren kommer att anses som
arbetsgivare i uppbördslagens mening. Av visst intresse i detta sammanhang är
rättsfallet RÅ 1958 ref 58, i vilket ett konkursbo - som inte var skattskyldigt
för inkomst av konkursförvaltningen - ansågs som arbetsgivare i uppbördslagens
mening därvid det aktuella källskattebeloppet ansågs som massagäld. Rättsläget
är dock oklart såvitt avser tvångsförvaltningsfall.

23
§

Bestämmelsen
innebär enligt vad som framgår av motiven att etlårsfristen för klander räknas
från vaije redovisningsperiod för sig. För att detta tydligt skall framgå av
lagtexten synes orden "redovisad förvaltning" böra bytas ut mot
"redovisning för viss redovisningsperiod".

Kan
den omständighet som fastighetsägaren åberopar som gmnd för sin talan inte
hänföras till viss bestämd redovisning, skall han enligt motivuttalande vara
bibehållen vid sin rätt, såvida talan väcks inom ett år från det han mottog
redovisning med anledning av att förvaltarens uppdrag upphör-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 144

de. Del synes vara anledning att della kommer lill uttryck
i lagtexten, lämpligen såsom elt andra stycke i paragrafen.

24 §

I anslutning lill 22 § har lagrådet ifrågasatt om del inle
borde åligga förvaltaren all fullgöra den uppgiftsskyldighel som enligl laxeringslagen
ankommer på fastighetsägaren såsom sådan. Skulle lagrådets synpunkter beaklas,
kommer en stor del av den uppgiftsskyldighel som avses i 24 § atl gå ifrån faslighelsägaren.
Paragrafen torde likväl böra bibehållas. Den har ju avseende även på annan uppgiftsskyldighel
än den som regleras i laxeringslagen.

Oberoende av den slällning som tages i de frågor som
berörts i anslutning lill 22 § vill lagrådet förorda en mindre jämkning av
ordalydelsen i den föreslagna 24 §. Fastighetsägaren synes nämligen böra få
tillgång till rä-kenskapsmaterialel även i vissa fall när fråga ej är om
fullgörande av uppgiftsskyldighel. Efter räkenskapsårets utgång bör
fastighetsägaren nämligen, om han så önskar, få möjlighet atl gå igenom
räkenskapsmaterialet för all informera sig om vilka åigärder som vidtagits
beträffande fasligheten och dess förvallning m. m. och för all - själv eller,
på egen bekostnad, genom t. ex. revisor - revidera förvaltningen. Del bör
observeras, att fastig-helsägaren kan vara sådan juridisk person, vars
räkenskaper enligl lag skall underkastas revision. Paragrafens lydelse föreslås
därför jämkad på

följande sätt: "Om faslighelsägaren det allmänna
eller eljesl, skall

han----- nämnden meddelar."

30 §

Denna paragraf, som motsvarar 3 § bosladssaneringslagen,
innehåller ivå legilimalionsregler, upptagna i första och Iredje slyckena.
Dessa regler kompletterar den självklara huvudprincipen, som inle behöver
utsägas, nämligen atl lalan alltid kan rikias mol fastighetens verklige ägare.
De båda legitimalionsreglerna är avsedda all kunna användas om del är ovisst
eller Iveksaml vem som är den verklige ägaren.

Regeln i första stycket, som handlar om den legitimerande
verkan som lagfart eller lagfartsansökan har, är i sak densamma som återfinnes
i 18 kap. 9 § första meningen jordabalken. Innebörden av regeln är att ansökan,
som riktas mol den person för vilken lagfarl senasi beviljats eller sökts, kan
komma atl få verkan som om den gjorts mot en person som härleder sin rätt till
fastigheten från den senast lagfarne. Regeln i tredje styc-kel behandlar etl annal
fall, nämligen all tvist råder om äganderätten. Lägel kan ju då vara del, alt
ingendera pretendenten härleder sin påstådda räll från den andre. 1 delta fall,
då alltså regeln i första slycket inte kan användas - kanske är inle heller
lagfartsförhållandena sådana atl den ens formellt är tillämplig - kan enligl iredje
styckets regel ansökan riktas mot den som innehar fastigheten med
äganderättsanspråk. Den legitimations-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:151 145

verkan
som följer av denna regel riktar sig naturiigen endasi mol den andre
pretendenten, för den händelse det skulle visa sig att det är han som är den
rättmätige ägaren.

Det
får alllid ankomma på sökanden all avgöra om lalan bör rikias mol den person
som sökanden anser vara fastighetens ägare eller om någon av legitimationsreglema
leder lill siörre säkerhel och därför bör följas.

Den
omständigheten att den verklige fastighetsägaren i vissa - i praktiken
säkerligen myckel ovanliga - fall ej är bunden av beslut om ivångsförvahning
efter ansökan som grundats på legilimationsregel innebär självfallet ej att
beslutet betraktas som en nulliiel eller utan vidare upphör atl gälla. Intill
dess beslutet undanröjts torde det alltjäml få anses ha verkningar åtminstone i
vissa avseenden. Sålunda lorde hyresgästerna fortfarande vara berättigade atl
med befriande verkan eriägga hyror lill förvaharen, jfr 20 §.

31 §

Lagrådel
får hänvisa lill vad som nedan anförs vid 32 § förslagel lill lag om ändring i
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

32 §

Hyresnämnd
kan i vissa fall fatta beslut som innebär, atl person skall ulge belopp eller
avflytta från lägenhet. Ytterligare några fall av betalnings-åläggande upptas i
remissförslaget till bostadsförvaltningslag.

Det
har ansetts erforderligt eller i allt fall lämpligt alt i förevarande paragraf
ta upp bestämmelse att sådanl beslut av nämnden kan verkställas i likhet med
vad som gäller domstols avgörande. Fömtsättning är, att talan ej förs mot
beslutet; verkställigheten följer reglema om verkställighet av lagakraftägande
dom.

I
31 § första stycket förslaget till bostadsförvaltningslag ges föreskrift, att
hyresnämnd kan förordna att bl. a. sådana beslut om belalningsåläggande som
anmärks i 32 § förslaget till ändring av nämndlagen skall lända till
efterrättelse genast. Meningen är självfallet att verkställighet då skall kunna
äga mm, fastän talan förts eller kan föras mot beslutet. Fråga är emellertid,
om inte, för konsekvensens skull, för denna verkställighetsmöjlighet borde
finnas ett lagstöd som motsvarar det som ges i 32 § nämndlagen såvitt avser lagakraftvunna
beslut. Av praktisk betydelse kan vara att genom en sådan lagbestämmelse kan
skapas klarhet om vilka verkställighetsregler i utsökningslagen, t. ex. om
ställande av säkerhet, som skall tillämpas. För jämförelse kan hänvisas till
lagen (1976: 839) om statens va-nämnd 15 § och 19 § tredje stycket.

Här
ifrågasatt komplettering kunde genomföras genom att i 32 § nämnd-

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 146

lagen
upptas etl nytt (andra) stycke av följande lydelse: "Har hyresnämnd med
stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltningslagen förordnat, att beslut enligl
13 eller 15 § eller 25 § första stycket nämnda lag skall lända till eflerättelse
genasl, får även sådanl beslui, om bosladsdomstolen ej förordnat annal, verkslällas
såsom lagakraftägande dom."

Om
förslaget godlages lorde tredje meningen i 31 § första slyckel förslagel lill bostadsförvaltningsiag
böra ulgå.

Bifalles
vad lagrådet föreslagit i fråga om benämning på den föreslagna nya lagen om
särskild förvaltning, föranleder detta ändring i nu förevarande lag.

Övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas ulan annan erinran än alt, om benämningen på den föreslagna nya lagen
om särskild förvahning blir en annan än den i remiss-prolokolld föreslagna, della
föranleder ändringar även i förevarande lagar.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 147

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-05-12

Närvarande: statsråden Ahlmark, ordförande, och Bohman, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo,
Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: slalsrådel Friggebo.

Proposition med förslag till bostadsförvaltningslag m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yllrande' över förslag lill

1.
bostadsförvaltningsiag,

2.
lag om ändring
i bostadssaneringslagen (1973: 531),

3.
lag om ändring
i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring
i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rällen all utbekomma allmänna
handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bosladsdomslol.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit de framlagda
förslagen. Endast på några punkter har erinringar framförts som berör
förslagens sakliga innehåll. På ytteriigare några punkter har lagrådel förordal
förtydligande ändringar och tillägg. 1 övrigt har lagrådel gjort inslmkliva
uttalanden rörande åtskilliga tolknings- och tillämpningsfrågor. Vad lagrådet
härvid anfört torde bli lill värdefull vägledning i rättstillämpningen.
Beträffande de olika punkterna i lagrådels yttrande vill jag anföra följande.

Förslaget till bostadsförvaltningslag

Beträffande lagens rubrik föreslår lagrådet att lagen får
heta "Lag om särskild förvaltning av bostadsfastighet". Det av
utredningen föreslagna namnet "Bostadsförvaltningsiag" har emellertid
accepterats av samtliga

' Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde
den 30 mars 1977.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 148

remissinslanser.
Även jag anser alt detta är en lämplig benämning. Jag är därför inte beredd att
ändra lagens namn på sätl lagrådel har föreslagit.

I
anslutning lill 2, 9 och 13 §§ diskulerar lagrådel hur högl ambilionerna för
förvaltningen av en fastighet bör ställas. För min del anserjag all förvaltningens
ändamål knappast kan preciseras mer än som redan har skett. Däremot delar jag
lagrådels uppfallning all fömlsällningarna för all ålägga faslighelsägaren
betalningsskyldighet enligl 13 § bör avfattas så all del blir möjligt att la
hänsyn lill faslighelsägarens personliga förhållanden. Jag godtar den
formulering av paragrafen som lagrådel har föreslagil.

Beträffande
2 § framhåller lagrådel alt avfattningen av lagtexten torde innebära att den
brist i fastighetsförvaltningen det är fråga om kan subjeklivl läggas
fastighetsägaren till last, dvs. atl försummelse även i subjektivt avseende
åsyftas. Om detta inte är avsikten med förslaget, förordar lagrådet att
lagtexten jämkas.

För
egen del vill jag understryka att det normala bör vara alt de åberopade
bristerna i faslighelsförvahningen kan tillräknas fastighetsägaren som
försummelse i subjeklivl hänseende. Som jag har sagt i remissprotokoUet bör
detta dock inte vara ett absolut villkor för ingripande med stöd av lagen,
utan det bör i och för sig kunna räcka med atl man objektivt kan slå fast att
förvaltningen inte fungerar tillfredsställande. En annan sak är atl det i
undantagsfall kan föreligga godtagbara subjektiva ursäkter för de brister som
konstateras i fråga om fastighetens skick. Som lagrådel påpekar torde det
emellertid ytterst sällan finnas utrymme för att av subjektiva skäl avstå från
ingripande, om underhåll och skötsel har eftersatts i sådan grad att objektivt
sett ett ingripande skulle vara berättigat. Enligl min mening ger vad jag nu
har anfört inte anledning till jämkning av lagtexten i 2 §.

Som lagrådet
påpekar innebär avfattningen av 13 § atl belalningsåläggande får tillgripas
bara om andra möjligheter att erhålla medel till förvaltningen inte står till
buds. Kravel på all andra finansieringsmöjligheter skall ha uttömts får dock inle
drivas alltför långt. Som lagrådel självt påpekar måste man vid bedömande av om
det finns lånemöjligheler ta hänsyn till om de viUkor på vilka lån kan erhållas
är rimliga. Vidare kan det vara nödvändigt att förvaltaren i viss utsträckning
reserverar medel för ofömtsedda utgifter inom den löpande förvaltningen. Om
förvaltaren förfogar över en kassa för sådant ändamål, bör detta inte begränsa
hans möjligheter att utverka ett belalningsåläggande för att finansiera
exempelvis vissa planerade underhållsarbeten.

Såvitt
avser 21 § ansluter Jag mig till lagrådets förslag att begränsa det i första
stycket föreskrivna utmätningsförbudet beträffande medel som förvaltaren har
hand om för fastigheten. Det bör sålunda föreskrivas att sådana medel ej får
utmätas för annan skuld än sådan som är hänföriig till tvångsförvaltningen.
Vidare bör det föras in en regel om att medlen ej heller ingår i
fastighetsägarens konkursbo.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 149

Den
av lagrådel föreslagna jämkningen av paragrafens andra stycke bör också godtas.

Jag
kan också i allt väsentligt ansluta mig till vad lagrådet i övrigt har anfört.
Jag lillslyrker alltså de ändringar och tillägg som lagrådet förordar beträffande
15, 16, 23, 24 och 31 §§. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet har
jag funnit att de frågor som lagrådet har tagit upp i anslutning till 22 § och
som avser fastighetsägarens förhållande till skattemyndigheterna under
pågående tvångsförvallning bör övervägas i annat sammanhang.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Jag
lillslyrker lagrådels förslag till komplettering av 32 §.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga de av lagrådel granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:151 150

Innehåll

Proposiiionen
..................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... ...... 1

Lagförslag

1. bostadsförvaltningsiag...................................... 2

2. lag om ändring i bosladssaneringslagen (1973: 531)
g

3. lag om ändring i lagen (1975:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder 9

4. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rällen alt utbekomma allmänna handlingar \\

5. lag
om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomslol 12

Utdrag
av regeringsprolokollet den 30 mars 1977

1 Inledning ....................................................... .... 13

2 Gällande rätt................................................... ]4

3 Ulredningen ................................................... 16

3.1 Grundläggande frågor.................................... 15

3.2 Förvallningsåläggande................................... ..... jg

3.3 Tvångsförvaltning......................................... ..... Ig

3.4 Inlösen ...................................................... .... 19

3.5 Särskilda yilranden........................................ 20

4 Remissyllrandena.............................................. 21

4.1 Allmänl....................................................... 21

4.2 Grundläggande frågor.................................... 23

4.3 Förvallningsåläggande................................... .... 26

4.4 Tvångsförvaltning......................................... .... 29

4.5 Inlösen ..................................................... .... 42

5 Föredraganden................................................. .... 44

5.1 Inledning.................................................... .... 44

5.2 Grundläggande frågor.................................... .... 47

5.3 Förvallningsåläggande................................... .... 54

5.4 Tvångsförvallning......................................... 58

5.5 Inlösen ...................................................... .... 74

5.6 Ikraftträdande............................................. .... 79

6 Upprättade lagförslag ....................................... .... 79

7 Specialmolivering.............................................. 79

7.1 Förslagel lill bosladsförvaltningslag .................. .... 79

7.2 Förslagel lill lag om ändring i bosladssaneringslagen
(1973:531) 114

7.3 Förslagel till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder 114

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar................................................... 117

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082)
om bostads-domstol 117

8 Hemställan ..................................................... .. 117

9 Beslut............................................................ .. 117

Bilaga
I Utredningens förslag................................. . 1 Ig

Bilaga
2 Tvångsförvallningsärenden 1970-1975 ......... 122

Bilaga
3 De remitterade förslagen........................... .. 123

Utdrag
av lagrådets protokoll den 3 maj 1977........... .. I33

Utdrag
av regeringsprotokollet den 12 maj 1977........ .. I47

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977

Doktrin (1)

  1. Magnus Pfannenstill, Några anmärkningar rörande ansvaret för miljöfarlig verksamhet vid konkurs och liknande situationer, SvJT 1993 s. 391, på s. 406, 407, 408, 409 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

91 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (64)

64 kopplingar i 27 dokument.

  1. SOU 2025:5 Avgift för områdessamverkan s. 92 · s. 308 · s. 388 i texten
  2. Bet. 2021/22:CU5 Hyresrätt m.m. om s. 48 i texten
  3. Prop. 2020/21:201 Stärkt skydd för hyresgäster s. 27 om s. 54 · s. 72 om s. 51 · s. 72 om s. 52 · s. 72 om s. 82 i texten
  4. SOU 2017:33 Stärkt ställning för hyresgäster s. 91 om s. 81 · s. 92 om s. 82 · s. 96 om s. 54 · s. 126 om s. 59 · och 4 till i texten
  5. SOU 2012:82 Hyres- och arrendetvister i framtiden s. 243 om s. 108 · s. 421 i texten

Visa alla 27

Rättsfall (12)

12 kopplingar i 7 dokument.

  1. RH 2015:28 om s. 99 ur registret
  2. Mark- och miljööverdomstolen, mål F 8130-25 om s. 72 · om s. 74 · om s. 75 · om s. 76 · och 2 till i texten
  3. NJA 2008 s. 1113 om s. 145 i texten
  4. Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden, mål H 4482-25 om s. 82 i texten
  5. Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden, mål H 10185-24 2025 om s. 82 i texten

Visa alla 7

Doktrin (15)

15 kopplingar i 3 dokument.

  1. Brattström, Läga, 1999 s. 168 om s. 82 · s. 169 om s. 80 · s. 169 om s. 83 · s. 170 om s. 109 · och 2 till i texten
  2. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 196 om s. 140 · s. 631 · s. 633 om s. 50 · s. 648 om s. 99 · och 1 till i texten
  3. SvJT 1993 s. 391 Magnus Pfannenstill, Några anmärkningar rörande ansvaret för miljöfarlig verksamhet vid konkurs och liknande situationer s. 406 · s. 407 · s. 408 · s. 409 i texten