om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m.
65 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 44 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:44, om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:44 Regeringens proposition
1976/77:44
om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.
beslutad
den 28 oktober 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
RUNE
GUSTAVSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
På
gmndval av förslag från socialpolitiska samordningsutredningen läggs i
propositionen fram förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om
förtidspension vid alkoholmissbruk m. m.
Vidare
föreslås i propositionen bestämmelser om att särskilt sludiesociall slöd för
grundläggande ulbildning av vuxna, utbildningsbidrag för doktorander saml
dagpenning under ijänstgöring till värnpliktiga m. fl. skall räknas som pensionsgmndande
inkomst för ATP.
I
propositionen läggs också fram förslag lill gynnsammare regler om inkomstprövning
av hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer som har
partiell förtidspension.
Nuvarande
återbäringstaxa vid sjukgymnastisk behandling m. m. avses bli ersatt av en
enhetlig taxa som skall vara bindande för privatpraktiserande vårdgivare som vill
ansluta sig till försäkringen. 1 samband härmed föreslås i propositionen vissa
ändrade reglerom sjukvårdsförmåner i den allmänna försäkringen.
I Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 44
Prop.
1976/77:44 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom
föreskrives alt 2 kap. 6 §, 7 kap. 3 §, 11 kap. 2 och 4 §S samt 18 kap. 13 och
20 §§ lagen (1(962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap
6§' Regeringen äger föreskriva, alt ersättning enligt av regeringen
fastställda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller
behandling I anledning av sjukdom än i 2-4 :i sägs ävensom för i samband med
sådan vård eller behandling företagna resor. Motsvarande gäller i .fråga om försäkrads
utgifter i anledning av resor i samband med vård som vid sjukdom meddelats av
distriktssköter:;ka eller distriktsbarnmorska.
Ersättningför utgifter för annan behandhng med anledning
av sjukdom än som sägs i 2-.W (sjukvärdande behandling) utgår om behandlingen ombesörjes
av staten, landsUngskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, eller
lämnas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa
upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen
fastställer. I fråga om behandling som lämnas av sjukgymnast eller läkare som
har uppförts på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för ersättning
för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.
För utgifter för konvalescentvård utgår ersättning enligt
grunder som regeringen fastställer.
Ifråga
om ersättning för försäkrads utgifter för resor i samband med sjukvårdande behandling
eller konvalescentvård eller för resor i samband med vård som vid sjukdom har
meddelats av distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska äger 5 # första
stycket motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Lagen omtryckt 1973:908. Senaste lydelse 1975:223.
Prop.
1976/77:44 3
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
För
hjälpmedel åt handikappade utgär ersättning enligt vad regeringen föreskriver.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 kap.
3§
Vid bedömande i vad mån
arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den
nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst genom
sådant arbele, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen
kan begäras av honom med hänsyn till hans ulbildning och tidigare verksamhel
samt ålder, bosätiningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I
fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och möjlighet
atl bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört
eller genom annat för honom tillgängligt lämpligl arbele. Med inkomsi av
arbete likställes i skälig omfattning värdei av hushållsarbete i hemmet.
Vid
bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades
förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda
sig inkomst genom sådanl arbele, som motsvarar hans krafter och färdigheter och
som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare
verksamhel saml ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämföriiga
omständigheter. Bedömningen skaU göras efter samma grunder oavsett arten av
den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. 1 fråga om äldre
försäkrad skall bedömningen främsl avse hans förmåga och möjlighet alt bereda
sig fortsalt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annal
för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställes i
skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Är den försäkrade föremål
för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 2 kap. 11 §, skall arbetsförmågan
under tiden för åtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på gmnd av
åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
11
kap.
2 § 4
Med
inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av
kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit säsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme
arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått Senaste lydelse 1976:279.
-Senaste lydelse 1975:1160.
1* Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr44
Prop. 1976/77:44 4
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
till
femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen
träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänsl,
b) föräldrapenning,
c) vårdbidrag enligl 9 kap. 4 §,
d) dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant
arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar
betsmarknadsstöd,
0 utbildningsbidrag
under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen
ning och stimulansbidrag,
g)
timstudiestöd, inkomslbidrag g) timstudiestöd, inkomslbidrag
och vuxenstudiebidrag enligt stu- och vuxenstudiebidrag enligl stu
diestödslagen (1973:349) saml diestödslagen (1973:349),
h) delpension enligl lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,
i)
dagpenning UU värnpliktiga, vapenfria Ijänsteplikliga och elever i bistånds-
och katastrofutbildning under repetitionsutbildning, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j)
utbildningsbidrag för doktorander,
k)
timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.
1 fråga
om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbele som någon utfört för annans räkning ulan att vara anställd
i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.
Vid
beräkning av inkomsi av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan
ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts
här i rikel eller tjänstgjort som sjöman ombord pä svenskt handelsfartyg. Vad
i della stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare,
såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person,
svensk juridisk person, som äger etl bestämmande inflytande över den ulländska
juridiska personen, enligl av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har
att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. I §.
Hänsyn
skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
makts
härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken
tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare.
Vad i detla stycke sägs skall icke gälla beträlTande lön till svensk medborgare
eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt
utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har atl svara för avgift till försäkringen för till-läggspension
enligt 19 kap. 1 S.
Den
som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller Ijärde stycket skall anses såsom
arbetsgivare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
45
Till
grund för beräkning av inkomsi av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
under visst år skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt
avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattningsår som ej sammanfaller med
kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det
kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.
Närmare
bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete beslutas av regeringen med riksdagen.
försäkrade
icke är skatlskyldig här i riket eller för vilken den försäkrade har alt eriägga
sjömansskatt, stadgas särskilt.
Angäende
beräkningen av in- Angående beräkningen av inkomst av anställning ?ör .försäkrad,
komst av anställning, för vilken den
som är bosatt
utomlands eller som eljest avses med förbindelse enligt 2 § tredje eller
fjärde stycket eller som har all eriägga sjömansskatt, stadgas särskilt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
kap. 13 5*
Befattningshavare hos
allmän för-säkringska.ssa tillsättas och entledigas
1) direktör,
föredragande för pensionsärenden ävensom annan tjänsteman, beträffande vilken
regeringen så föreskrivit, av riksförsäkringsverket;
2) förtroendeläkare
och förtroendetandläkare av socialstyrelsen; saml
3) övriga
tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket och social-
ssenaste
lydelse 1974:510. Senaste lydelse 1974:510.
Befattningshavare hos
allmän försäkringskassa tillsättas och entledigas
1) direktör, föredragande
för pen
sionsärenden, förtroendeläkare, jör-
troendeiandläkare ävensom annan
tjänsteman, belräffande vilken rege
ringen så föreskrivit, av riksförsäk
ringsverket; samt
2) övriga
tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket skaU vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1976/77:44
Föreslagen lydelse
tillsättande och
entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans
styrelse.
För befattningshavare,
för vilka regeringen så föreskrivit, skola anställnings- och arbetsvillkor
fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.
Nuvarande
lydelse styrelsen skola vid tillsättande och entledigande av befattningshavare
hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse.
För
befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola anställnings-
och arbetsvillkor .so/n må bestämmas genom avtal faiitställas under medverkan
av regeringen eller myndighet som regeringen testäm-mer samt övriga
anställnings- och arbetsvUlkor fastställas i den ordning regeringen
förordnar.
1 den utsträckning
regeringen förordnar må försäkringskassa inrätta ny tjänst endast efter
medgivande av riksförsäkringsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 § '
Frågor om förtidspension,
med undanlag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra stycket, samt om handikappersättning
och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation,
bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika
för ordet i delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av socialstyrelsen
utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava
särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans
verksamhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullinäklige utsedda ledamöter.
Då skäl äro därtill må regeringen utse särskild ordförande och vice
ordförande i pensionsdelegation.
För
annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple-
Frågor om förtidspension,
med undantag av ärenden som avses i 7 kap. I § andra stycket, samt om
handikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegalion,
beslående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika
för ordet i delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket
utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava
särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om
kassans verksamhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige utsedda
ledamöter. Då skäl äro därtill må regeringen utse särskild ordförande och
vice ordförande i pensionsdelegation.
För
annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple-
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senasie lydelse 1974:962.
Prop.
1976/77:44 7
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
anl.
Regeringen må föreskriva alt för anl. Regeringen må föreskriva att för envar av
de av soc/fl/s(y/'e/sÉ'w utsedda envar av de av riksförsäkringsverket läkarna
skola utses två suppleanter, utsedda läkarna skola utses två
suppleanter.
1 allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 6 §
den 1 april 1977 och i övrigi den 1 januari 1977.
2. Om regeringen finner anledning aniaga att
sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt
tillgodosett, lår regeringen efter framställning av riksförsäkringsverket i
den ulslräckning som behövs föreskriva att sjukgymnast ej skall föras upp eller
vara uppförd på förteckning hos allmän försäkringskassa som avses i 2 kap. 6 S
första stycket. Förordnande som här avses får bestå längst lill utgången av år
1980.
3. 1 fråga om ersättning för foniatrisk behandling som
lämnas av privatpraktiserande värdgivare fSr tills vidare äldre bestämmelser
tillämpas.
4. 11 kap. 2!; j) och k) tillämpas första gången i
fråga om förmån som har utgivits under år 1976.
5. 11 kap. 4 vj tillämpas första gängen beträffande
inkomst som har åtnjutits under år 1976.
Prop. 1976/77:44 8
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg
till folkpension
Härigenom föreskrives atl
5 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Nuvarande Ivdelse
Med årsinkomsl avses i
denna lag den inkomsi, för år räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under
den närmaste liden. Såsom inkomsi räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension,
tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen
föranlett minskning av pensionstillskott enligl 3 § lagen om pensionstillskott
eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän
försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligl
samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap
eller svågeriag må vara föranledd att utgiva. Som inkomst räknas icke heller
vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag
under arbetsmarknadsutbildning.
Föreslagen lydelse
Med
årsinkomst avses i denna lag den inkomsi, för år räknat, som någon kan antagas
komma att åtnjuta under den närmaste liden. Såsom inkomst räknas icke allmänt
barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 §
lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 §
sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 S
nyssnämnda lag i vad den enligl samma lagrum avdragits från pension eller
understöd som någon på gmnd av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.
Som inkomsi räknas icke heller vuxenstudiebidrag enligl sludiestödslagen
(1973:349) eller utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning. Vid
inkomstberäkningen skaU för den som åtnjuter folkpension i form av halv eller
två tredjedelar av hel förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skiUnaden
mellan
a) ett för den
försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande
pensionstillskott, beloppet i förekommande faU beräknat med
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Ugen omtryckt 1973:909. 2 Senaste lydelse 1975:1187.
Prop. 1976/77:44 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
beaktande
av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och
b)
den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Vid uppskattning av
förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för den som är gift sextiotusen kronor, och för
annan sjuttiofemtusen kronor.
Värdei
av naturaförmåner skall uppskattas efler regler, som fastställas av regeringen.
Ifråga
om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälfien av deras
sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomst
avmndas för envar pensionsberätligad till närmast hela tiotal kronor.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgmndande
inkomst enligl lagen om allmän försäkring'
dels
atl i 12 § ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels
att i 10-12 S>; ordet "förordning" skall bytas ut mot
"lag",
dels alt rubriken till
förordningen samt 3 och 7 iJS förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förordning angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring
Lag om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
opaginerad Kontrollera mot PDF
f
Inkomsi
av anställning, för vilken skattskyldighet här i riket icke föreligger, skall
där den försäkrade är bosatt utomlands eller avses med förbindelse enligt 11
kap. 2 jf tredje eller .fjärde stycket lagen om allmänjörsäk-ring, bestämmas
med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall
senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till
den myndighet, som enligl 1 S har att bestämma den försäkrades pensionsgmndande
inkomst. 1 uppgiften skall angivas den försäkrades fullständiga namn,
födelsetid och adress
Inkomst
av anställning, för vilken den försäkrade icke är skattskyldig här i riket, s/fa//bestämmas
med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast
den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den
myndighet, som enligt I § har all bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomsi.
I uppgiften skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress
ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den lidrymd
som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, humvida
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Förordningen omtryckt 1962:395. Senaste lydelse av
10 5
1971:1173
11 5
1966:644 förordningens rubrik 1962:395.
2
Senaste lydelse 1971:1173.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ävensom
beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna
avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit
naturaförmåner i form av kost eller bostad. Etl exemplar av uppgiften skall
inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.
Om skyldighet för
arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligl förordningen angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. foga uppgift som avses
i första stycket stadgas i nämnda förordning.
Föreslagen
lydelse
den
försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ell exemplar
av uppgiften skall inom lid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den
försäkrade.
Om
skyldighet för arbetsgivare att vid arbelsgivamppgift enligt lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. foga
uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppmärksammas att pensionsgmndande
inkomst blivit oriktigt beräknad på gmnd av felräkning, misskrivning, annal
uppenbart förbiseende eller oveiskap om förhållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle
att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom
ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av
avgiftsunderlag enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. belopp, som ingår i inkomst av anställning,
ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i
inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i
detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som
inkomsten avser.
Uppmärksammas att pensionsgrundande
inkomst blivil orikligt beräknad på gmnd av felräkning, misskrivning, annat
uppenbart förbiseende eller ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgmndande inkomsten, skall sedan den försäkrade erhållit tillfälle
att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom
ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsunderiag
enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. belopp, som ingår i inkomst av anställning, ansetts icke
skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat
förvärvsarbete, hänförts till sådanl underlag. Ändring, som i detta stycke
sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten
avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2* Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr44
Prop. 1976/77:44 12
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Har
för etl år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomsi för försäkrad, skall
den pensionsgmndande inkomst, som icke bort beräknas, undanröjas.
Denna
lag träder i kraft den I januari 1977 och tillämpas första gängen belräffande
inkomst som har liinjutils under år 1976.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom
föreskrives alt 28 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m.', skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
28
S Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsverket, skall, där verket ej
medgivit annat betalningssätt, eriäggas genom inbetalning till verkets postgirokonto
medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §.
Inbetalning medelst sädant kort sker kostnadsfritt.
Avgiftsbelopp
och räntor skola i Avgiftsbelopp och räntor skola i
den mån de inflyta eller utbetalas till den mån de inflyta eller
utbetalas till
arbetsgivare fördelas mellan avgif- arbetsgivare fördelas mellan avgif
ter, som avses i 1 § första stycket, ter, som avses i 1 S första stycket el-
enligl följande: ler eljest uppbäras med lillämpning av
denna
lag, enligt följande: preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgiftema
ingå i summan av de under samma ulgiftsår debiterade preliminära avgifterna;
kvarstående
avgift och överskjutande preliminär avgift, så som avgifterna ingå i summan av
motsvarande slutliga avgifter;
tillkommande
avgift och avgifts- tillkommande avgift och avgifts
belopp, som visst år återbetalas enligl belopp, som visst år återbetalas enligl
31 eller redovisas efter indrivning, så 31 §, så som avgiftema ingå i sum-
som avgi fierna i ngä i su m man a v de man av de slutliga avgifter som påförts
imder nästföregående år debiterade vid närmast föregående årliga avgifts-
slutliga avgifterna; samt debitering; samt
särskild
avgift och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilket den
särskilda avgiften eller räntan beräknats.
Sedan den ärliga avgiftsdebiteringen avslutats, skaU influten preliminär
avgift för utgiftsåret i fråga omfördelas enligl de beslämmelser som gälla för
kvarstående avgift.
Denna
lag träder i kraft den I januari 1977.
Bestämmelserna
i 28 § iredje stycket tillämpas första gången i fräga om preliminär avgift för
utgiftsåret 1975.
'
Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.
Prop. 1976/77:44 14
Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-10-28
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Gustavsson
Proposition
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.
1
Inledning
Med
anledning av begäran från riksdagen uppdrog regeringen åt socialpolitiska samordningsulredningen
(S 1975:02)' att utreda frågan om förbättrade möjligheter lill förtidspension
vid alkoholism. Utredningen har i juni 1976 i elt delbetänkande (Ds S 1976:4)
Förtidspension vid alkoholmissbruk lagt fram förslag om ändrade principer för
bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk. Efter remiss har
yttranden över betänkandet avgetls av socialstyrelsen, statens handikappråd,
försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket, statens avialsverk, statens
personalpensionsverk. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Svenska Personal pensionskassan (SPP) samt Kommunernas pensionsanslall (KPA). Försäkringskasseförbundet
har bifogat yttranden som har inhämtats från de allmänna försäkringskassorna.
Yttrande har också inkommit från Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH).
Etl
särskilt sludiesociall stöd har införts den 1 juli 1976 för dem som deltar i
undervisning på grundskolenivå för ungdomar och vuxna som tidigare har fått
ofullständig eller ingen undervisning. De tidigare doklo-randsiipendierna har
fr. o. m. den 1 juli 1976 ersatts av utbildningsbidrag
'
Ledamöter rättschefen Björn Sjöberg, ordförande, riksdagsmannen Eric Carisson,
justitieombudsmannen Leif Ekberg samt riksdagsledamöterna Doris Håvik, Helge Kadsson,
Ingemar Mundebo och Per-Eric Ringaby.
Prop.
1976/77:44 15
för
doktorander. Riksdagen harslutligen under våren 1976 beslutat reformera ersättningssystemet
för värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning
samt civilförsvarspliktiga. Den nya ersättningen kallas dagpenning och börjar
utgå den 1 januari 1977.
Dåvarande
departementschefen ansåg atl nu nämnda förmåner borde räknas som pensionsgmndande
inkomst för ATP och fömlskickade ändringar i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 500, 1975/76:128 s. 9 och
1975/76:134 s. 19).
1 prop.
1975/76:145 (s. 96) har förutskickats förslag om ändrade regler vid
inkomstprövningen av huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg för vissa
folkpensionärer.
Riksförsäkringsverket
har i september 1976 avlämnat ell förslag om nya ersättningsregler vid
behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl. Förslagel har
utarbetats i samråd med bl. a. socialslyrelsen. Landstingsförbundet,
Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Sveriges läkarförbund. En
förutsättning för genomförande av förslaget är att det nya ersättningssystemet
inte bidrar till alt skapa en överströmning av vårdresurser från den
offentliga sektorn till privat vård. För en övergångsperiod finns därför enligl
verket behov av lagstiftning om särskilda etableringsregler.
Socialslyrelsen
har i maj 1976 avlämnat förslag om ändrade regler för förordnanden av
förtroendeläkare, förtroendetandläkare och läkare i pen-sionsdelegalionerna vid
de allmänna försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket
har i september 1976 hos regeringen gjort framställning om ändring i
bestämmelserna dels om arbetsgivaruppgift till ledning för bestämning av
pensionsgrundande inkomsi i vissa fall, dels om fördelning av inflytande
preliminära arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsslag.
Jag
avser nu att ta upp de berörda frågorna.
2
Gällande bestämmelser m. m.
2.1
Förtidspension frän den allmänna försäkringen
2.1.1 Förtidspension i
allmänhet
Rätt
till förtidspension tillkommer försäkrad vars arbetsförmåga på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är
nedsatt med minst hälften. Som ytteriigare förutsättning gäller att nedsättningen
anses varaktig (7 kap. 1 § och 13 kap. 1 >; AFL). Är så inte fallet men kan nedsättningen
av arbetsförmågan antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till
sjukbidrag som skall vara begränsat till viss tid. Om arbetsförmågan är helt
borta eller så nedsatt att bara en ringa del återsiår, utgår hel
förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt
mer än hälften, ulgår två tredjedelar av hel förtidspension. 1 övriga fall
utgår halv förtidspension.
Prop. 1976/77:44 16
Vid
bedömningen i vad mån arbetsförmågan kan anses nedsatt skall i fråga om äldre
försäkrad främst beaktas dennes förmåga och möjligheter atl bereda sig fortsatt
inkomst genom sådanl arbete som han tidigare har utfört eller genom annat för
honom tillgängligt lämpligt arbele.
Enligl
en ändring i 7 kap. 1 !; AFL som beslöts av 1972 års riksdag kan beträffande
försäkrad som har fyllt 60 år långvarig arbetslöshet utgöra grund för
förtidspension. Reglerna innebär i huvudsak att rätl till förtidspension utan hälsoprövning
under vissa förutsättningar tillkommer den som har blivit Ulförsäkrad från arbelslöshelsförsäkringen
eller som har uppburit kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar.
Om den försäkrade är föreinål
för viss rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan under liden för åtgärden
anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att
utföra förvärvsarbete (7 kap. 3 § AFL). Detla innebär enligt uttalande i lagens
förarbeten att, om åtgärden hindrar den försäkrade all utnyttja sin kvarstående
arbetsförmåga, han skall vara berättigad till hell sjukbidrag även om
arbetsförmågan är så stor all han, om del gällt förtidspension, skulle ha
erhållit endasl partiell sådan pension. De rehabiliteringsåtgärder sorn här
avses är sådana som enligt beslämmelse i 4 kap. 2 S AFL är ägnade att förkorta
sjukdomstiden eller all annars helt eller delvis förebygga eller häva
nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Nämnda lagrum innehåller också
en beslämmelse om skyldighet för försäkringskassorna alt vid längre
sjukdomsfall se lill att behövliga reha-biliteringsålgärder vidtas. Om en
försäkrad utan giltig anledning vägrar att underkasta sig rehabiliteringsåtgärd
som avses i 4 kap. 2 S AFL, kan enligt 20 kap. 3 S sista stycket samma lag
sjukpenning eller förtidspension t. v. helt eller delvis vägras honom, under fömtsättning
att han har erinrats om denna påföljd.
2.1.2
Förtidspension vid alkoholmissbruk
De i
AFL intagna bestämmelserna innehåller inga särregler för olika sjukdomar.
Uttalanden som gjorts i lagens förarbeten kan tjäna som vägledning vid
bedömningen.
Bl.
a. vid tillkomsten av AFL och i samband med ändringar i lagen har vid fiera
tillfällen diskuterats i vilken utsträckning förtidspension skall ulgå vid
alkoholmissbruk och vis:;a andra sjukdomstillstånd med psykisk eller social
bakgrund. Man har då rekommenderat en restriktiv bedömning. Detta har delvis
berott på den osäkerhet som kan råda i fråga om bedömningen av nedsättningen av
arbetsförmågan och varaktigheten av denna nedsättning vid sådana
sjukdomstillstånd.
Socialvårdskommiltén
diskuterade i betänkandet (SOU 1945:46 s. 107) invaliditetsbedömningen vid neuros,
neurasteni eller psykasteni. Erfarenheten
Prop.
1976/77:44 17
visade
enligt kommittén att utgivandet av en pension eller livränta för begränsad tid
mycket lätt ledde till att arbetsoförmågan blev varaktig. Kommittén betonade
vikten av att sjukbidrag eller invalidpension inte beviljades då diagnosen var
okomplicerad neuros (enkel neurasteni) eller s. k. rän-teneuros. 1 sådana fall
kunde en höggradig nedsättning av arbetsförmågan inte anses styrkt - i varje
fall inte med avseende på "ytteriigare avsevärd tid" - även om den
sökande hade avhållit sig från arbete under något år eller längre tid.
Socialförsäkringskommittén
anförde bl.a. (SOU 1961:29 s. 64) att det medicinska invaliditetsbegreppet inom
den allmänna pensioneringen täckte även sådana faktorer som psykopatisk konstitution
och alkoholism. Man borde vid bedömandet av frågan om invaliditet förelåg
fortsättningsvis utgå från samma medicinska faktorer. Invaliditetsbedömningen
skulle enligt kommittén la sikte på de försörjningsekonomiska konsekvenserna av
en sjukdom eller skada.
Vid
remissbehandlingen av socialförsäkringskommitténs förslag framhöll riksförsäkringsverket
svårigheterna vid invaliditelsbedömningen i fråga om psykiska sjukdomar och
sjukdomar av blandat fysiskt och psykiskt ursprung. Verket framhöll att man i
praxis inte hade varil benägen atl anse pen-sionsberätligande invaliditet
styrkt vid exempelvis "neuroser utan påvisbart organiskt underiag".
Verket ansåg att man även i fortsättningen borde iaktta en betydande restriktivitet
när del gällde att bevilja förtidspension i dylika fall. 1 alldeles särskilt
hög grad gällde della enligl verkel då som orsak till nedsättningen av
arbetsförmågan angivits psykopati eller liknande diagnos, huvudsakligen
yttrande sig i asocialitel, alkoholism o. d.
1
propositionen lil! AFL (1962:90 s. 291) hänvisade departementschefen till vad
riksförsäkringsverket hade anfört om exempelvis neuroser utan påvisbart
organiskt underiag och uttalade att någon ändring inte var avsedd att göras i
den praxis som hade utbildats för dessa och liknande fall. 1 lagen föreskrevs atl
rätt till förtidspension förelåg för den försäkrade "därest hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller
annat lyte är nedsatt med minst hälften".
Definitionen
av den allmänna pensioneringens invaliditetsbegrepp ändrades år 1970 som ett
led i åtgärderna för att vidga möjligheterna till förtidspension.
Till
gmnd för de nya reglerna låg ell förslag av riksförsäkringsverket (redovisat i
promemorian Ds S 1969:5). 1 detla framhölls bl. a. atl personer med andra
handikapp än sjukdom eller lyte - t. ex. sådana som var svårplacerade på
arbetsmarknaden på grund av kriminalitet - inte på denna grund hade rätt till
förtidspension. Vissa försäkrade hade emellertid ett psykiskt eller blandat
psykiskt och fysiskt handikapp som kunde medföra låg arbetsmotivation ellerandra
anpassningssvårigheter i arbetslivet. Verket ansåg att frågan om
förtidspension åt dessa personer till en del skulle kunna
Prop. 1976/77:44 18
lösas
om neuroser och s. k. psykopatier i större utsträckning än ditintills hade
skett skulle betraktas :>om sådana sjukdomar som grundar rätt till förtidspension.
1 fråga om sådana sjukdomstillstånd hade invaliditelsbedömningen enligt verket
ditintills följt en restriktiv linje. På grund av att kritik riktats mot
tillämpningen från olika håll hade verket år 1969 inhämtat ett yttrande från
socialstyrelsen. I detta hade styrelsen hävdat bl. a. behovet av en mera
nyanserad och på moderna psykiatriska åsikter grundad syn på dessa sjukdomar
vid invaliditelsbedömningen. Enligt verket fick detta anses innebära en mera
liberal och mindre schablonmässig bedömning.
I
propositionen (prop. 1970:66 s. 62 f.) konstaterade departementschefen alt invaliditelsbedömningen
vid sådana psykiska sjukdomar som betecknas som neuroser eller psykopati
skapade slora svårigheter. Han framhöll att en viss förskjutning syntes ha
skett i det psykiatriska betraktelsesättet i fråga om neuros- och psykopalifallen.
Försiktighet borde emellertid fortfarande iakttas vid invaliditelsbedömningen
i hithörande fall. Innan förtidspension beviljades måste stora ansträngningar
göras att behandla och rehabilitera den försäkrade. Möjlighelerna till
omplacering efter eventuell omskolning skulle ingående prövas. Därvid borde en förutsätining
för beviljande av förtidspension vara alt resultallösa försök med omplacering
hade gjorts under en tid av ett till två år Ovisshet vid bedömningen vad avsåg sjukdomens
varaktighet eller möjligheterna till rehabilitering torde ofta böra resultera i
all förmånerna från den allmänna försäkringen utgick i form av sjukbidrag.
Andra
lagutskottet (2 LU 1S70:34) instämde i uttalandel om försiktighet vid invaliditetsbedömningen
i fråga om neuros- och psykopalifallen.
Enligt
den nu gällande lydelsen av bestämmelserna i AFL föreligger rätt lill
förtidspension för en försäkrad "därest hans arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig".
2.2
Pensionsgrundande inkomst för ATP
Rätt
till ATP grundas på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför
under sin aktiva tid och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst som blir pensionsgrundande inom ATP är den försäkrades inkomst av
förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. del då han
fyller 64 år (övergångsvis 65 år). Inkomster för år under vilket den försäkrade
har avlidit eller åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt AFL är
dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Såsom inkomist av anställning
anses även en rad ersättningar från socialförsäkringarna eller närstående
ersättningssystem som sjukpen-
Prop. 1976/77:44 19
ning,
föräldrapenning, vårdbidrag, dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, olika närmare angivna former av utbildnings- och studiebidrag
samt delpension.
Den
pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss
minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen
för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger
samma basbelopp.
För
varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad,
skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den
pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. 1 den mån
den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomsi av annat förvärvsarbete än
anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast om
tilläggspensionsavgift för året har till fullo eriagts inom föreskriven tid.
Storleken av ålderspension, förtidspension och familjepension från ATP är
beroende på genomsnittet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den
försäkrade, beräknat enligt närmare angivna regler. Som förutsättning för rätt till
förtidspension från ATP gäller att den försäkrade kan tillgodoräkna sig
pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet har inträffat.
2.3
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
De
grundläggande bestämmelserna om de inkomslprövade förmånerna hustmlillägg och
kommunall bostadstillägg finns i lagen (1962:392) om hustmlillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension (omtryckt 1973:909, ändrad senast 1975:1187).
Hustrutillägg
utgår lill gift kvinna i åldern 60-64 år vars make uppbär folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension. Hustrutillägg utgår under förutsättning att
makarna har varit gifta minst fem år och att hustrun inte uppbär egen
folkpension.
Kommunalt
bostadstillägg utgår till folkpensionär eller hustru som uppbär huslrulillägg. Reglernaförbostadstillägget
fastställs av kommunen. Reglerna om inkomstprövning fastställs dock av
riksdagen. Hustmlillägg eller kommunalt bostadstillägg utgår inle vid förtida
uttag av ålderspension.
Vid
inkomstprövningen minskas huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg med en
tredjedel av årsinkomsten utöver 1 500 kr. för gift och 2 000 kr. för ogift
pensionär. Om rätt till båda förmånerna föreligger, minskas först
bostadstillägget och därefier hustrutillägget.
Som
årsinkomst räknas den inkomst som någon, för år räknat, kan komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Till inkomsten räknas inle barnbidrag, folkpension,
ATP till den del den har föranlett minskning av pensionstillskott samt vissa
andra smärre inkomster. Vid uppskattning av avkast-
3* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr44
Prop. 1976/77:44 20
ningen
av förmögenhet skall denna beräknas utgöra 10 96 av förmögenhet över 60 000 kr.
för gift pensionär och 75 000 kr. för ogift. 1 fråga om makar beräknas
årsinkomsten ulgöia hälften av den sammanlagda inkomsten och värdet av
förmögenhet hälften av den sammanlagda förmögenheten.
Kommunerna
svarar för kostnaderna för kommunala bostadstillägg. Utgifterna för löpande
utbetalningar förskoiteras av staten och läcks efterföljande kalenderår genom
avräkning på kommunens förskott av kommu-nalskatiemedel.
2.4
Sjukförsäkringens regler om sjukvårdsersättning
Sjukförsäkringen
enligt AFL har under de senaste åren reformerats successivt i fråga om
reglerna för ersättning vid sjukvård.
År
1974 infördes den allrnänna tandvårdsförsäkringen. Den innebär att ersättning
utgår enligl en enhetlig taxa som är bindande för vårdgivaren. Patienten
betalar en patientavgift till tandläkaren som får resten av arvodet direkt från
försäkringskassan. Enligl en övergångsbestämmelse, som gäller till utgången av
år 1979, får riksförsäkringsverket föreskriva att nya privatpraktiserande
tandläkare inte skall föras upp på förteckningen över tandläkare som är
anslutna till tandvårdsförsäkringen, om det finns anledning anta all folktandvårdens
behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett. Beslämmelser om
ersättning för tandvård finns i tandvårdstaxan (1973:638, omtryckt 1976:415).
Ersättningen
vid läkarvård utgick tidigare enligt en återbäringsiaxa. Detta innebar alt patienten
betalade hela arvodel till läkaren, varefter patienten från försäkringskassan
kunde fä ersättning med en viss andel av sina utlägg. Ersättningen uppgick dock
högst lill en viss del av i återbäringstaxan angivet belopp, vilket vårdgivaren
inte var skyldig att tillämpa. Patientens andel av arvodet kunde därför variera
betydligt. År 1970 infördes en enhetlig patientavgift inom den offentliga
sjukvården. Avgiften, som f n. är 15 kr., betalas av patienten till vårdgivaren
medan återstoden av det fastställda arvodet betalas av försäkringskassan direkt
till vårdgivaren. Försäkringens ersättning uppgår f n. till 70 kr. per besök.
Fr. o. m. år 1975 gäller ett motsvarande system också för vård som lämnas av
privatpraktiserande läkare som är ansluten lill försäkringen genom att vara
uppförd på en av försäkringskassa upprättad förteckning. Patientavgiften är i
allmänhet 25 kr. men hos vissa läkare med individuell taxebindning 30 eller 35
kr. Återstoden av arvodet enligt fastställd taxa betalas lill läkaren direkt
från försäkringskassan. Bestämmelser om ersättning för läkarvård finns i
läkarvårdstaxan (1974:699, omtryckt 1975:1046).
För
att bl. a. följa tillämpningen av ersättningssystemet vid tandvård och läkarvård
har till riksförsäkringsverket knutits en tandvårds- resp. en läkarvårdsdelegation,
där förutom riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Landstingsförbundet de
berörda vårdgivarnas organisationer är företrädda.
Prop.
1976/77:44 21
När
det gäller s. k. sjukvårdande behandling, dvs. annan vård eller behandling med
anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård, infördes fr.o. m.
år 1976 en enhetlig taxa för behandling inom den offentliga sjukvården.
Patientavgiften är f n. 7 kr och återstoden av arvodet, 35 kr., betalas från
försäkringskassan. För sjukvårdande behandling som lämnas av
privatpraktiserande vårdgivare, framför allt sjukgymnaster, gäller ännu en
återbäringstaxa. Ersättning utgår från försäkringskassan till den försäkrade
med tre fjärdedelar av utgifterna, som dock enligt återbäringstaxan beräknas till
vissa högsta belopp. Ersättningsbestämmelserna finns i kungörelsen (1962:387)
angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för
vård eller behandling i anledning av sjukdom (ändrad senast 1975:961).
Efter
en ändring i AFL, som har trätt i kraft den 1 januari 1976, kan regeringen när
den fastställer grunder för ersättning för bl. a. sjukvårdande behandling
bestämma högsta arvode och patientavgift som får tas ut av vårdgivare som är
ansluten till försäkringen.
2.5
Förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos de allmänna försäkringskassorna m.
m.
Hos
de allmänna försäkringskassorna skall finnas förtroendeläkare och förtroendetandläkare
anställda. De förordnas -efter inhämtande av yttrande från kassan - av socialslyrelsen.
Övriga tjänster hos försäkringskassa tillsätts av riksförsäkringsverket eller
av kassan (18 kap. 12 och 13 iJS AFL).
För
handläggningen av vissa pensionsärenden finns inom försäkringskassorna
särskilda organ, pensionsdelegaiioner. Delegation skall bestå av åtta
ledamöter. Dessa är ordföranden och vice ordföranden i kassans styrelse - vilka
har motsvarande funktion i delegationen - två av socialstyrelsen utsedda
läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter med särskild erfarenhet
av arbetsförhållanden och två av landstinget eller av kommunfullmäktige
utsedda ledamöter. Regeringen kan förordna särskild ordförande och vice
ordförande (18 kap. 20 § AFL).
3
Socialpolitiska samordningsutredningens förslag i fråga om förtidspension vid
alkoholmissbruk
3.1
Utredningsuppdraget
1
motionen 1975:1198 hemställdes all riksdagen hos regeringen påtalade behovet av
sådana ändringar i AFL alt även alkoholism berättigade till förtidspension när
samhällets rehabiliterande resurser uttömts. Socialförsäk-ringsutskotlei fann
efter remissbehandling i sitt betänkande (SfU 1975/76:8) skälen för en
utvidgning av möjligheterna att få förtidspension vid alko-
Prop. 1976/77:44 22
holism
vägande och hemställde att riksdagen hos regeringen skulle begära åtgärder i
syfte att förbättra rriöjligheterna lill förtidspension vid alkoholism. Utskottet
underströk emellertid särskilt angelägenheten av att man i samtliga ärenden
noga prövar alla rehabiliteringsmöjligheter, vare sig beslut om förtidspension
har meddelats eller ej. Utskottet erinrade också om att försäkringskassa
enligt 16 kap. 12 § AFL i vissa fall har möjlighet all besluta att pension som
tillkommer alkoholmissbrukare skall betalas ut till kommunal myndighet, den pensionsberättigades
make eller annan person och användas lill den pensionsbsrättigades och hans
familjs nytta.
Riksdagen
biföll utskottets hemställan. Uppdrag att utreda den av riksdagen väckta
frågan gavs sedermera ål socialpolitiska samordningsutredningen.
3.2.
Utredningens överväganden och förslag
Samordningsutredningens
betänkande innehåller en redogörelse för den praxis som har utbildats i fråga
om rätt till förtidspension vid alkoholmissbruk. Utredningen stryker under att
prövningen här är individuell liksom vid andra sjukdomstillstånd. Ofta lider
den försäkrade - förutom av alkoholproblem - också av andra fysiska eller
psykiska åkommor. Dessa andra åkommor kan ibland vara en orsak till
alkoholmissbruket och ibland en följd av det. Vidare kan sociala faktorer
inverka både som orsak till och följd av missbruket.
När
det gäller förutsättningarna för alt bevilja förtidspension vid alkoholmissbruk
pekar utredninjien på två hjälpregler som har gällt vid till-lämpningen. Enligt
den ena har man krävt att alkoholmissbruket har medfört vissa svåra organiska
eller psykiska följdverkningar för att ett tillstånd som skulle berättiga till
pension skulle anses ha inträtt. Enligt den andra har man bedömt alkoholmissbmkare
efterhurde har fungerat i avgiftat tillstånd. Man har således fäst avseende vid
den arbetsförmåga som har förelegat under tid för avhållsamhel. De två reglerna
kan enligl utredningen sägas vara två sidor av samma sak. Så länge alkoholmissbmket
inte har lett till så allvariiga följdsjukdomar att den försäkrades
arbetsförmåga har förblivit nedsatt även i avgiftat tillstånd har pension inte
kunnat beviljas. Alkoholmissbruket har dock i och lor sig kunnat jämställas
med andra sjukdomar i fråga om rätten till förtidspension.
Vid
redogörelsen för rättspraxis pekar utredningen på fem fall som avgjordes av försäkringsdomslolen
i början av år 1974. Bland dessa fall fanns exempel på både alkoholmissbmk och
missbruk av läkemedel. Ulredningen upplyser att domstolen därutöver har avgjort
åtskilliga andra mål av liknande karaktär. 1 somliga fall har de försäkrade
beviljats pension, i andra inle.
Domstolen
begärde i de nämnda fem målen yttrande från riksförsäk-
Prop.
1976/77:44 23
ringsverket.
Verket anordnade en konferens med ett antal läkare och tillstyrkte därefter i
yttrandet lill domstolen år 1973 alt förtidspension eller sjukbidrag skulle
beviljas i de aktuella fallen. Verket anförde följande principiella synpunkler
i sitt år 1973 avgivna yttrande.
För
stor betydelse har hittills tillmätts del förhållandet att vid missbmk av
alkohol uppkommit påvisbara följdsjukdomar såsom levercirros och hjärnskador.
En levercirros behöver sålunda i och för sig inte inverka på arbetsförmågan och
inle heller alltid vara tecken på alkoholism. En begynnande hjärnskada är med
nuvarande metoder ofta svår att påvisa och normall EEG, normala testresultat e.
d. kan därför inte utesluta förekomsten av hjärnskada. När det gäller
bedömningen av arbetsförmågan på grund av alkoholism är det i stället
alkoholismen som hel sjukdom som är det centrala. Bedömningen bör alltså ske
mera ur socialpsykiatrisk än somatisk synvinkel. Det betydelsefulla är härvid
om det föreligger en massiv social anamnes eller inte. En sådan anses vara
förhanden, när alkoholmissbruket pågått under en lång följd av år och medfört
långvarig arbetsinsufficiens samt lett till att en rehabilitering inte längre
är möjlig. En fömtsättning för att denna bedömning skakunna göras är dock all
man av den behandlande läkaren, som ofla har en mycket god kännedom om en sådan
patient, får en detaljrik beskrivning inte enbart av det medicinska tillståndet
utan framför allt av den sjukes beteende, attityder etc. Upprepade försök lill
arbetsanpassning har i allmänhet redan gjorts i dessa fall men stundom kan det
vara tillfyllest med ett konstaterande från läkare och arbetsvårdsorgan alt vederbörande
saknar möjligheler att tillgodogöra sig arbetsvärd. Beträffande försäkrad, som
inte tillhör de yngre, lär det i allmänhet inte möta alltför stora svårigheter
att konstatera, om del föreligger en sådan massiv social anamnes, som här
avses. 1 dessa fall bör normall föreligga rätt lill allmän pension i form av
hel förtidspension eller helt sjukbidrag. När det gäller de yngre är det
särskilt angeläget att alla rehabiliteringsmöjligheter noga prövats innan
sjukbidrag beviljas. Under arbetsvärd bör dä i stället utges sjukpenning.
Uteslutet bör det dock inle vara all bevilja sjukbidrag även i ett fall, där
arbetsvärd är indicerad men det samtidigt står klart att en rehabilitering
kommer att dra ut över flera år. Särskild uppmärksamhet bör då ägnas åt atl
arbetsvärd verkligen kommer till stånd, oaktat att sjukbidrag utgår.
Riksförsäkringsverket
har i det föregående endast uppehållit sig vid fall av kronisk alkoholism.
Enahanda bedömningsgmnder torde emellertid böra tillämpas vid fall av
narkotikamissbruk och mycket grav sociopati.
Försäkringsdomstolen
inhämtade vidare yttrande från socialstyrelsen. Styrelsen hänvisade lill
materialet i målen och anförde följande.
1
det ovan nämnda materialet penetreras de här aktuella frågorna myckel gmndligt.
Av del sålunda anförda synes framgå att tillgänglig expertis varit ense om alt
en mer vidsynt bedömning av missbmksfallen jämfört med tidigare nu vore
lämplig. Bedömningen av fallen borde icke grunda sig enbart på en medicinsk-psykiatrisk
undersökning och utvärdering utan även på relevanta sociala omständigheter, som
kan påvisas genom ulföriig socialpsykiatrisk undersökning. Medicinsk-organiska
fynd kunde icke anses vara entydigt tillföriitliga eller tillräckliga som bedömningsgmnd
till en individs arbetsoförmåga. Så t. ex. kan lätta hjärnatrofier, påvisade
genom röntgen-
Prop.
1976/77:44 24
undersökning
ibland vara av mindre betydelse än kliniska symtom i form av allmän asteni och
nervösa besvär med skiftande innehåll.
Av
ett synsätt som vidgas till all omfatta även mer svårbedömbara kliniska symtom,
följer att utredningen ofla måste göras social-psykiatriskt omfattande.
Härigenom ökas kraven på att företedda intyg gmndar sig på noggranna och
relevanta upplysningar saml lill sin utformning och sitt innehåll ger en
nyanserad sammanfai.tning av sjukdomsbilden.
Socialslyrelsen
finner från vetenskaplig och erfarenhetssynpunkt atl ett sålunda vidgat synsätt
i bedömningen av pensionsfrågorna i dylika fall bör tillämpas.
Vad
observation och behandling av alkoholmissbmkare beträffar vill styrelsen
framhålla alt utvecklingen lill svåra sjukdomstillstånd med arbetsoförmåga i
sådana fall ofta eller vanligen sker gradvis och pågår under en följd av år. Hämnder
iakttages till en början kanske enbart sociala symtom i form av arbetsfrånvaro
eller t. ex. kriminalitet. Ett tilllagande missbruk kan därvid maskeras på
olika sätt. Missbmkare går ofta sjukskrivna under diagnoser som icke ger
anvisning om att missbmkel håller på att utveckla sig eller redan föreligger. 1
försäkringskassornas erfarenheter av missbmksfall torde sålunda den första
kännedomen ofla beslå av att antalet anteckningar om sjukskrivningar anhopas,
varvid ofta banala diagnoser såsom övre luftvägsinfektioner, magbesvär eller
dylikt angives som orsak lill arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Vid
förfrågningar hos behandlande läkare framkommer ofla inga indikationer på
missbruk, trots alt sådant alltså kan föreligga. Försl efler en lid ger
sjukdomsdiagnosernas innehåll och sjukskrivningsperiodernas upprepning en antydan
om atl angivna diagnoser kanske icke motsvarar de reella förhållandena.
Frågan
om rehabilitering av dessa fall kommer därför icke på tal förrän frågan om
sjukbidrag ställes. Missbmkel kan då vara så avancerat att någon meningsfull
behandling icke går att erbjuda eller accepteras av patienten, vilken då ofla
har föriorat socialt fotfäste (och måhända drabbats av svåra irreversibla
hjärnskador). Förhållandena på arbetsmarknaden kan bli av stor betydelse för
rehabiliteringsmöjligheterna. I avancerade fall kan arbetsvärd mera bli
invalidvård än rehabiliteringsåtgärder. 1 ett utvidgat sjukdomsbegrepp,
innehållande bl. a. ovannämnda socialpsykiairiska synpunkter, påverkas de medicinsk-psykiatriska
bedömningama även av förhållanden på arbetsmarknaden.
I
behandlingen av missbmkare- närdet gäller såväl alkohol som narkotika - måste i
princip alla bakgmndsfaktorer beaktas. Behandlingen blir härigenom en "flerfrontsbehandling"
i vilken emellertid vissa selektiva åtgärder kan givas prioritet.
På
arbetsplatser som kräver en mer strikt arbelsmlin, t. ex. i statliga verk, kan
ett missbmk som delvis kamoufleras av inadekvata sjukdomsdiagnoser, tidigare
bli upptäckt och obsei-verat av arbetsgivaren i sådana fall där miss-skötsamhel
eller oregelbundenhet kan motivera avsked. Inom en sådan ram finns möjligheten
att tidigt påverka patienten, medan en person i fria arbetsmarknaden lättare
omplacerar sig och undandrar sig både selektiva åtgärder och en "flerfrontsbehandling"
med tillgängliga medel.
Möjligheten
att uppspåra missbrukare och att genom påverkan med tillgängliga medel försöka
förmå dem att avstå från missbmk blir beroende dels av försäkringskassans
insatser och dels av åtgärder från samhällets sida. I en "flerfrontsbehandling"
bör åtgärderna samordnas och omfatta samarbete
Prop.
1976/77:44 25
med
bl. a. socialvården, arbetsvärden och kriminalvården. Selektiva åtgärder torde
därvid kunna insättas allt efter omständigheterna.
Vad
"personer med mycket grav sociopati" beträffar vill styrelsen framhålla
att individer med kriminellt eller asocialt beleende icke sällan kan förete
betydande psykiska insufficienssymlom, vilka i allmänna försäkringslagens
mening emellanåt bör kunna klassificeras såsom sjukdom medförande nedsättning
av arbetsförmågan med minst 50 96. En del av dessa "socio-patifall"
befinner sig rätispsykiatriskt på gränsen lill tillstånd som skulle kunna anses
vara atl jämställa med sinnessjukdom i brottsbalkens mening, men har ändock
icke kunnat bli klassificerade som sådana. Upprepad kriminalitet kan alltså i
och för sig icke anses motsäga alt sjukdom med nedsättning av arbetsförmågan
med minsl 50 % skulle kunna föreligga.
Det
kan taga lång tid innan klara tecken på en betydande sjukdom föreligger.
Observationen av fallen under tillräckligt lång lid blir därför viktig och
vissa krav måste ställas på försäkringskassornas bevakning och upp-gifisinsamling.
Samarbete med olika vårdorgan kan ge betydande fördelar.
Många
enskilda fall inom del av försäkringsdomstolen nämnda området kommer trots
betydande utredningsförsök att bli gränsfall. Brister i utredningsmaterialet
kan medföra alt viktiga bedömningsgmnder förbises. Olika bedömare kan ha olika
uppfattningar i samma mål. Frågan om indikationerna lill sjukbidrag eller
pension skall anses föreligga kan därför bli omtvistad liksom frågan humvida
alla de åtgärder insatts som är möjliga.
Utredningen
upplyser att försäkringsdomstolen ansåg att de personer som målen gällde inte
var berättigade till föriidspension. I några av fallen ansåg domstolen att
arbetsförmågan inte var nedsatt med minst hälfien. 1 andra fall ansåg domstolen
att arbetsförmågan var nedsatt med minst hälften men att det inte hade visats
att nedsättningen skulle bli varaktig eller bestå för avsevärd tid. Utredningen
anser att domarna kanske kan tolkas på det sättet alt uttalandena i lagens
förarbeten inte medgav att förtidspension kunde utgå i dessa fall. Utredningen
upplyser att fiera av de försäkrade var förhållandevis unga och att del kunde
anses tveksamt om effektiva rehabiliteringsåtgärder hade hunnit vidtas.
Samordningsutredningen
lämnar vidare i betänkandet en redogörelse för rehabiliteringsåtgärder som kan
stå till buds vid alkoholmissbruk. Den medicinska rehabiliteringen avser
närmast att häva ett sjukdomstillstånd och äger rum på t. ex. sjukhus,
fristående polikliniker eller vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Vidare ger
kommunala nykterhetsnämnder (sociala centralnämnder) stöd vid rehabilitering.
En samordnad medicinsk och social rehabilitering förekommer vid de
socialmedicinska klinikerna. Fristående organisationer och institutioner .som
rådgivningsbyråer för alkoholfrågor och olika länkföreningar gör också
rehabiliteringsinsatser. Den yrkesinriktade rehabiliteringen avser åtgärder, som
mera direkt syftar till att göra del möjligt för den handikappade all få och
behålla etl lämpligt arbele. Inom denna rehabilitering, arbeisvården, görs
först en utredning av den arbetssökandes hela situation genom medicinsk
kartläggning, arbctspsykologisk undersökning eller arbetsprövning. Härefter
följer förberedande åtgärder som arbets-
Prop. 1976/77:44 26
träning
och yrkesutbildning. Inom arbetsmarknadsutbildningen anordnas särskilda kurser
för alkoholskadade. Dessa kurser drivs i internatform. Efter de förberedande
åtgärderna gäller det slutligen atl anskaffa arbele, antingen på den öppna
marknaden eller i form av skyddat eller halvskyddat arbete.
Ulredningen
påpekar att utformningen av rehabiliteringsåtgärderna f. n. utreds i andra
sammanhang. Utredningen om den yrkesinriktade rehabiliteringen (A 1974:04)
hade till uppgift att bl. a. åstadkomma en samordning av de olika
verksamheterna inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Denna utredning har
numera slutfört sitt arbete genom att avlämna betänkandet Yrkesinriktad
rehabilitering (SOU 1976:38). De åtgärder som omfattas av nykterhetsvårdslagen
ligger inom ramen för socialutredningens (S 1969:29) fortsatta arbete. Vidare
skall statens handikappråd utarbeta förslag lill en organisatorisk modell för
samordning av olika rehabiliteringsinsatser.
Samordningsutredningen
stryker vidare under att det föreligger en skyldighet för försäkrad att
underkasta sig rehabiliteringsåtgärder.
Utredningen
upplyser att det år 1971 i hela landet nybeviljades förtidspension i 814 fall
med alkoholism som huvuddiagnos. År 1972 förekom I 171 sådana fall och år 1973
var antalet 1 424. Dessa fall utgjorde därmed en tämligen obetydlig del av det
totala antalet nybeviljade förtidspensioner, som åren 1971-1973 var resp. 4;;418,51
843och51 619.
Utredningen
anser att den som lill följd av alkoholmissbruk fått sin arbetsförmåga nedsatt
med minst hälfien, varaktigt eller för avsevärd tid, bör kunna få förtidspension
på samma sätt som personer med andra sjukdomar. Det är enligt ulredningen ett
samordningsintresse att alkoholmissbruk eller andra särskilda
sjukdomstillstånd inte föranleder särbehandling vid pensionsprövningen. Den arbetsoförmögne
skall inte, i motsats till personer med andra sjukdomar, behöva vända sig till
exempelvis socialvården för att få ekonomisk hjälp.
Man
bör vidare enligt utredningen när det gäller den närmaste pensionsbedömningen
inte tillmäta eventuella följdsjukdomar till alkoholmissbruket någon avgörande
betydelse. Detsamma bör gälla hur den försäkrade fungerar i s. k. avgiftat
tillstånd. När det gäller den närmare bedömningen i detta avseende ansluter sig
ulredningen i allt väsentligt till vad riksförsäkringsverket och
socialstyrelsen har anfört i sina förut återgivna yttranden.
Utredningen
framhåller att det är av stor vikt att verkligt meningsfulla försök görs att
rehabilitera den som missbrukar alkohol. Beslul om pension får inte ersätta
meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Under tid för rehabilitering bör
pensionen i första hand utgå i form av sjukbidrag. Under lid då någon lämplig
sådan åtgärd t. v. inte kan ordnas bör sjukbidrag kunna ulgå likaväl som under tid
föt rehabilitering. Detsamma bör gälla i väntan på rehabiliteringsåtgärd. En prövning
av om det skall ulgå förtidspension utan lidsbegränsning bör göras först när
man i rehabiliieringshänseende.
Prop. 1976/77:44 27
med hänsyn lagen till samhällets resurser, gjort vad som
rimligen kun göras i del enskilda fallet.
När del gäller bedömningen i det enskilda fallet i fråga
om förtidspension vid alkoholmissbruk finner ulredningen det troligt alt de
uttalanden om restriktivitet som finns i lagstifiningens förarbeten har medfört
alt man i alll för hög grad fäst avseende vid om det förelegat några påvisbara följdsjukdomar
till missbruket. Förekomsten av följdsjukdomar kan visseriigen i någon mån vara
en mätare på hur långt missbruket har avancerat men de bör enligt utredningen
inte tillmätas avgörande betydelse vid prövningen av arbetsförmågans
nedsättning och varaktigheten av denna nedsättning. Även den som inte har
drabbats av sådana följdsjukdomar bör enligt utredningen kunna få pension när
hans arbetsförmåga bedöms vara nedsatt med minst hälften varaktigt eller för
avsevärd tid.
1 vissa fall kan den som missbrukar alkohol befinnas vara
i stånd till förvärvsarbete i s. k. avgiftat tillstånd. Utredningen anser dock
att man inle kan bedöma arbetsförmågan på längre sikt med utgångspunkt i
kortare mer eller mindre ivångsmässigaavhållsamheisperioder. Perioder av avhållsamhel
bör emellertid i viss mån kunna påverka graderingen av nedsällningen av
arbetsförmågan och eventuellt kunna resultera i att partiell pension utgår.
Frågan om pension bör enligl utredningen bedömas efler i vilken grad den
försäkrade - med hänsyn till sitt faktiska hälsotillstånd - kan vara i stånd atl
förvärvsarbeta på längre sikt och efter hur han kan utnyttja en eventuell reslarbetsförmåga.
För bedömningen i övrigt anser utredningen att ledning kan
hämtas från vad riksförsäkringsverket och socialstyrelsen anfört. Så är det t.
ex. betydelsefullt att man utreder den sociala förhistorien och atl man undersöker
vilka rehabilileringsålgärder som har vidtagits eller framstår som påkallade.
Om nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig kan inte bedömas förrän
rehabiliteringsförsök har gjorts. Rehabiliteringsfrågan bör enligl ulredningen
prövas särskilt ingående när det gäller yngre försäkrade. Vidare bör bedömningen
inte grunda sig på enbart en medicinsk-psykiatrisk undersökning och utvärdering
utan även på relevanta sociala omständigheter. Det bör således - understryker
utredningen - göras en helhetsbedömning av den försäkrades situation.
Principerna för bedömningen i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk skall
således vara desamma som vid andra sjukdomar.
Utredningen stryker kraftigt under vikten både för den som
missbrukar alkohol och för samhällel alt verkligt meningsfulla
rehabiliteringsförsök görs. Rehabiliieringsförsöken bör företas så tidigt som
möjligt och anpassas efter den försäkrades individuella behov. Därvid bör även
erfarenheterna hos t. ex. socialvården utnyttjas.
Pensionering vid alkoholmissbruk får enligt utredningen
inte ersätta meningsfulla rebabiliteringsålgärder. Mot alt i missbruksfallen
medge förtidspension har enligt utredningen ibland invänts all trycket på
sociala och
Prop. 1976/77:44 28
andra
myndigheter att engagera sig i rehabiliteringsfrågan upphör sedan pension har
beviljats. Del har isålunda framhållits att den personliga kontakten med
tjänstemännen hos socialbyråerna kan minska om utgående socialhjälp utbyts mol
förtidspension och alkoholmissbrukaren inte längre behöver besöka byrån för att
få slöd till sitt uppehälle. Ulredningen konstaterar emellertid alt
socialvården har all vidta hjälpåtgärder när någon missbrukar alkohol. En
sådan åtgärd kan vara att hålla fortlöpande kontakt med denne och ge råd och slöd
i olika situationer t. ex. vid anskaffande av bostad. Ulredningen påpekar också
att det från rehabiliieringssynpunkl kan ligga elt särskilt värde i att en
alkoholmissbrukare far ett säkert och stadigt återkommande stöd från
försäkringskassan i form av föriidspension. Ett dylikt stöd, som minskar oron
för uppehället, bör enligt ulredningen kunna stimulera till rehabilitering.
Under
tid då någon lämplig rehabiliteringsåtgärd t. v. inte kan ordnas bör enligt
utredningens mening pension - företrädesvis i form av sjukbidrag - kunna utgå
likaväl som under tid för rehabilitering. Detsamma bör gälla i väntan på
rehabiliteringsåtgärd. Eventuellt bristande rehabiliteringsresurser skall inte
försämra den försäkrades möjligheter att la pension till sin försörjning när
förutsättningarna i övrigt för pension föreligger. Om företagna rehabiliteringsåtgärder
skulle misslyckas eller om det visar sig atl några sådana inle kan ordnas bör
del enligt utredningen prövas om sjukbidraget skall avlösas av en
förtidspension. Denna prövning bör göras först när man har gjort vad som
rimligen kan göras i det enskilda fallet i rehabiliteringshänseende.
Utredningen betonar viklen av en kraftig utbyggnad av rehabiiiteringsmöj-ligheterna.
Utredningen
anser att det inle finns anledning att vid detta tillfälle gå in i en prövning
av bestämmelserna om utbetalning av pension till annan än den försäkrade. En
översyn av dessa beslämmelser blir nämligen aktuell i samband med de lagförslag
rörande socialvården som socialutredningen kommer att lägga fram.
Riksförsäkringsverket bör dock enligt utredningen följa erfarenheterna av en
ändrad praxis i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk och därvid också beakla
de nu berörda utbelalningsfrågorna.
Utredningen
finner det inte möjligt att göra en uppskattning av hur antalet fall av
förtidspension nu och i framtiden kan påverkas av ändrad praxis i fråga om
pension på grund av alkoholmissbruk.
En
förändrad bedömning i liär berörda fall synes emellertid enligt utredningen
knappast kunna leda till något större utslag på antalet beviljade förtidspensioner,
efiersom förändringen endast avser de fall där arbetsförmågan är allvariigt
nedsatt. Del kan snarare anses vara en fråga om en förskjutning av den tidpunkt
vid vilken förtidspension beviljas i det enskilda fallet. Mol denna bakgrund är
det enligl utredningen troligt att den ökning av antalet förtidspensioner i här
berörda fall, som en ändrad bedömning inledningsvis kommerait medföra, på något
längre sikt jämnas ul. Av primär
Prop.
1976/77:44 29
betydelse
för frekvensen av förtidspensionsärendena är enligt ulredningens uppfattning
åtgärder på del alkoholfiolitiska området och i synnerhet effektivare insatser
för rehabilitering av alkoholmissbmkare.
Utredningen
framhåller att förtidspensionen i många fall kommer all er-sälta andra bidrag.
Den som är alkoholmissbrukare har inte heller hittills lämnats utan stöd från
samhället även om han inte har beviljats förtidspension. Förtidspensionen
kommer alltså att ersätta nu utgående sjukpenning eller socialhjälp. Ulredningen
röailsätter att en ändrad praxis i fråga om bedömningen av förutsättningarna
för förtidspension vid alkoholmissbruk inte kan leda lill nämnvärda
kostnadsökningar för samhällel.
Utredningen
föreslåratl de ändrade riktlinjerna för bedömningen av frågan om förtidspension
i här aktuella fall kommer till uttryck genom ell tillägg lill 7 kap. 3 i; AFL
av innebörd att pensionsbedömningen skall göras med bortseende från orsaken till
nedsättningen av arbetsförmågan. Därmed markeras enligt utredningen atl alla förtidspensionsärenden
skall behandlas på samma sätt oavsett arten av den sjukdom eller den
nedsättning av annan art av prestationsförmågan som har orsakat nedsällningen
av arbeisförmå-gan.
Del
avgörande för bedömningen skall således alltid vara hur arbetsförmågan
påverkas i del enskilda fallet och inte vad det är för sjukdom som den
försäkrade liderav. Närdet väl konstaterats att det föreligger en sjukdom eller
annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan som avses i
7 kap. 1 ij, t.ex. alkoholmissbruk, skall bedömningen endast gälla i vilken
utsträckning nedsättningen hindrar den försäkrade atl bereda sig inkomst genom
sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan
begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet saml
ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämföriiga omständigheter
Utredningen
föreslår att lagändringen träder i kraft den 1 januari 1977.
4
Remissyttranden över samordningsutredningens förslag
Utredningens
förslag att samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar bör
tillämpas i fråga om förtidspension till den som missbrukar alkohol vinner
allmän anslutning hos remissinsianserna. Socialstyrelsen, LO och SAF
understryker vikten av att någon särbedömning inte sker då det gäller att
bedöma en alkoholmissbrukares arbetsförmåga. Riksförsäkringsverket, som
påpekar att förslaget helt stämmer överens med verkets tidigare framförda
uppfattning, hälsar förslaget med tillfredsställelse och lillstyrker att det
genomförs. Liknande synpunkler anförs av Försäkringskasseförbundel. TCO, som
tillstyrker förslagel, anser det riktigt att alkoholmissbruk jämställs med
andra sjukdomar när det gäller räll lill för-
Prop. 1976/77:44 30
tidspension.
SACO/SR och Landstingsförbundet tillstyrker förslaget till alla delar. Statens avatalsverk,
siatens personalpensionsverk och SPP har inte något att erinra mol utredningens
förslag.
Svenska
kommunförbundet delar utredningens uppfattning att del är angeläget alt också
de alkoholskadade tillförsäkras en gmndläggande ekonomisk trygghet men anser atl
vägande skäl talar mol all koppla denna till förekomsten av etl visst psyko-sociall
symptom. Ökade pensionsmöjligheter kan enligl förbundets uppfattning inte
heller innebära förenklad handläggning och samordning av insalser på lokal
nivå. Förbundet anser all frågan om ekonomisk trygghet måsle knytas an till de
övriga rehabiliteringsinsatser som görs. Av detta skäl anser förbundet alt frågan
om förtidspension vid alkoholmissbruk bör vila lill dess socialutredningen har
lagt fram förslag om ny sociallagstiftning.
Frågan
om rehabilitering tas upp av flertalet remissinstanser. Socialstyrelsen,
statens handikappråd, försäkringsdomstolen, LO, Landstingsförbundet och Försäkringskasseförbundel
framhåller det angelägna i att rehabilileringsverksamhelen byggs ut och
effektiviseras för att i framtiden om möjligl förebygga förtidspensionering.
Socialstyrelsen, statens handikappråd, LO, Landstingsförbundet, TCO, SACO/SR
och KPA understryker vad utredningen framhållit om att pensionering inte får
ersätta rehabilileringsålgärder. SACO/SR påpekar alt rehabiliteringen av
alkoholmissbrukare ofla skiljer sig från rehabilitering av andra sjuka. Rehabiliteringsliden
blir nämligen ofta myckel långvarig, varför sjukbidrag kan behöva utgå under
åtskillig lid. Sjukbidrag bör enligt organisationens uppfattning kunna
förklaras vilande under de perioder patienten förmår fungera i arbele.
Socialstyrelsen
berör i sitt remissyttrande olika synsätt på alkoholmissbruk och anför bl. a.
följande.
Enligl
socialstyrelsens uppfattning är det olyckligt atl man kommil atl betrakta
alkoholmissbruk som en sjukdom eller etl sjukdomstillstånd. Ett sådant
betraktelsesätt kan nämligen lätt leda till passivisering, dvs. alkoholmissbrukaren
förväntar sig att bli botad av en utomstående sakkunnig. Med etl psykosocialt
betraktelsesätt måsle alkoholmissbruk numera ses som etl symptom på bristande
anpassning i psykologiskt och socialt hänseende och i rehabiliteringsarbetet
krävs aktiv medverkan av alkoholmissbrukaren. Ifrågavarande symptom kan i sin föriängning
leda lill somatiska eller psykiska sjukdomstillstånd, men kan redan
dessförinnan vara så invalidiserande att arbetsförmågan avsevärt blivil
nedsatt. Fråga om nedsättning av arbetsförmågan kan därför inte kopplas lill sjukdomsbegreppel.
- Förtidspensionering kan Ulan tvekan ha en ogynnsam psykologisk effekt på
alkoholmissbrukaren. Ju yngre missbrukaren är desto olyckligare är del om han pensioneras.
Enligt socialstyrelsens mening bör därför i princip yngre alkoholmissbrukare
ej förtidspensioneras.
SACO/SR
framhåller vikten av atl i samtliga fall där socialpsykiairiska skäl anges som
motiv för pension yttrande inhämtas också från berörda
Prop.
1976/77:44 31
sociala
och andra myndigheler.
Svenska
kommunförbundet anser an den av ulredningen föreslagna lagändringen och det
förordade synsäliei kommer alt beröra också missbrukare av andra preparat än
alkohol, dvs. narkotika m. m. Enligt förbundet ger senare forskningsrön inte
stöd för att principiellt betrakta sådant missbruk som sjukdom, även om det får
medicinska konsekvenser. Försäkringsdomstolen påpekaratt det av betänkandet
inte framgårom utredningens förslag omfattar andra i flera av tidigare nämnda
uttalanden berörda grupper, nämligen försäkrade med "neuroser utan
påvisbart organiskt underiag" och sådana som betecknas som narkomaner,
psykopater, sociopaler m. fl. Domstolen anser emellertid att ulredningens
förslag lill lagtext omfattar alla dessa grupper och fömtsätter att etl klart
ståndpunktstagande sker i detla hänseende. LO ifrågasätter om inte den
föreslagna lagtexten har fått en för generell utformning och därmed kan komma atl
ytteriigare vidga kretsen berättigade till andra grupper än alkoholister. LO
förutsätter därför att lagbestämmelsen får en lydelse som motsvarar del
avsedda ändamålet, nämligen att samma principer som gäller för personer med
andra sjukdomar skall liilämpas i fråga om förtidspension till den som
missbrukar alkohol.
Nödvändigheten
av del föreslagna tillägget i lagtexten diskuteras av några remissinstanser.
Försäkringsdomstolen anser rent principiellt att en ändrad rättstillämpning bör
komma till stånd genom en lagändring. Eftersom del här gäller en
lagbestämmelse, som med nödvändighet måste vara myckel allmänt avfattad, måste
tillämpningen bygga på uttalanden i förarbetena. Domstolen diskuterar
utformningen av del föreslagna tillägget till lagtexten och anför att någon invändningsfri
lagtext inte torde kunna åstadkommas. Domstolen anser emellertid att den
avsedda nya tillämpningen är helt förenlig med ordalagen i nuvarande lagtext,
varför den åsyftade ändrade lill-lämpningen kan åstadkommas genom atl
lagstiftaren deklarerar alt de tidigare uttalandena om restriktivitet resp.
försiktighet inte längre skall gälla. En sådan deklaration kan enligt domstolen
göras i samband med överarbelning av 16 kap. 12 ij AFL.
Frågan
om utbetalning av pension till annan än den försäkrade (förordnande enligt 16
kap. 12 v- AFL) tas upp av försäkringsdomstolen, SACO/SR, KPA och RSMH.
Domstolen anseratt möjligheterna till sådant förordnande bör utnyttjas i fall
där det visar sig påkallat. Stadgandet bör emellertid enligt domstolens mening bli
föremål för översyn i samband med den nu aktuella reformen, efiersom det i annal
fall kan ifrågasättas om lagrummet bereder möjligheler lill ingripande i erforderiig
utsträckning. Domstolen avråder från att man i delta hänseende avvaktar en
eventuell framlida ändring av lagen (1954:579)om nyklerhetsvård. Åven KPA
förordaren översyn av stadgandet.
SACO/SR
framhåller atl ett beslut om utbetalning av pensionen till annan än den
försäkrade av den sjuke ofla uppfattas som förmynderskap med de effekter delta
kan ha i rehabiliteringshänseende. 1 rehabiliteringen ingår
som
en väsentlig del att öka patientens självförtroende och förmåga atl klara sin
sociala tillvaro. Enligt organisationen är det självklart angelägel all vissa
patienter under missbruksperioder får hjälp atl klara sin ekonomi. En absolut
strävan bör emellertid vara alt ändring av betalningsmottagare skall få ske
endast i yttersta nödfall. RSMH uttalar betänkligheter mol alt utbetalning av
pension handläggs av socialvården. Detla kan enligt förbundet i många fall leda
lill psykiska problem för den pensionerade.
5
Förslag om nya ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande
sjukgymnaster m. fl.
Riksförsäkringsverket
har på regeringens uppdrag i samråd med socialslyrelsen. Landstingsförbundet
och berörda personalorganisationer, däribland Legitimerade sjukgymnasters
riksförbund och Sveriges läkarförbund, utrett sjukförsäkringens
ersättningsregler för sjukvårdande behandlingar som utförs av
privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl.
Riksförsäkringsverket
föreslår i ell belänkande (Ds S 1976:2), som har lämnats i september 1976, att
de privatpraktiserande vårdgivarna skall inordnas i ett system som liknar del
som gäller för privatpraktiserande läkare och tandläkare. 1 en bindande taxa
skall enligt förslagel anges del högsta arvode som vårdgivaren får ta ut vid
varje behandlingstillfälle. Arvodet betalas till vårdgivaren dels av patienten
genom patientavgift, dels av försäkringskassan genom ersättning från den
allmänna försäkringen (behandlingsersättning). De föreslagna arvodesbeloppen
framgår av följande tablå. Sjukgymnaster som under år 1975 tillämpat högre
arvodesnivå än genomsnittet föreslås få möjlighet att i vissa fall erhålla
högre arvoden än de angivna normalbeloppen, s. k. individuell taxebindning.
Arvodesgrupp
Patient-
Behandlings-
Summa
m. m.
avgift
ers ä ttning
arvode
Grupp 1
15
5
20
Grupp 2
15
25
40
Grupp 3
15
35
50
Telelbnr å dgivning
10
-
10
Apparai-Ztidstill ä gg
-
5
5
Hembes ö kstill ä gg
10
-
10
Verket
föreslåratl sjukgymnaster och läkare skall kunna anslutas till systemet.
Vårdgivare soin ålar sig att följa ersättningsreglerna skall göra anmälan om detla
till försäkringskassan. De skall då föras upp på en särskild förteckning som
upprättas av kassan. Som villkor för anslutning föreslås för sjukgymnaster gälla
vissa krav på praktiktjänslgöring inom den offentliga
Prop.
1976/77:44 33
vården.
De nya ersättningsreglerna har avsetls kunna träda i kraft den 1 april 1977.
För att den offentliga
vårdens personalbehov skall kunna tillgodoses i tillräcklig utsträckning
föreslår riksförsäkringsverket vissa etableringsregler som skall gälla intill
utgången av år 1980. Dessa innebär atl verket, om det finner anledning anta alt
sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt
tillgodosett, i den utsträckning som behövs får föreskriva att sjukgymnast
inte skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Vidare
föreslås att verket i en sådan situation skall kunna föreskriva aU offentligt
anställd sjukgymnast som är uppförd på förteckning över anslutna
privatpraktiserande vårdgivare och som minskar sin arbetstid i den offentliga
anställningen eller lämnar denna inte längre skall vara uppförd på
förteckningen. Verket föreslår all regler av nämnda innebörd - tas in i form av
övergångsbestämmelser i AFL.
Riksförsäkringsverket
anmärker att företrädare för Legitimerade sjukgymnasters riksförbund vid
samråd har förklarat sig beredda atl biträda dessa regler beträffande
anslutningen lill försäkringen av sjukgymnaster.
Riksförsäkringsverket
föreslår atl det nya ersättningssystemet får en fortlöpande uppföljning av ett
samrådsorgan på samma sätt som sker belräffande läkarvårds- och landvårdssysiemen.
Landstingsförbundet
har i ett yttrande över riksförsäkringsverkets förslag bl. a. erinrat om den
rådande bristen på sjukgymnaster, den utbyggnad av resurserna som planeras av
sjukvårdshuvudmännen och huvudmännens självklara intresse av att den offentliga
vården inte åderlåts på de personalresurser som finns. Förbundet förutsätter att
vården hos privatpraktiserande sjukgymnaster inte tillåts överskrida den
omfattning den hade enligl riksförsäkringsverkets kviitoundersökning för år
1975. Detta innebär bl.a. all inte fler än ca 2 000 sjukgymnaster får anslutas lill
försäkringssystemet och att deras samlade åriiga behandlingsvolym inte tillåts
nämnvärt överskrida 1,25 milj. behandlingar. Under förulsälining atl
skiljaktiga meningar inle finns beträffande lämnade preciseringar till
vägledning för del kommande uppföljningsarbetet ansluter sig
Landstingsförbundet till riksförsäkringsverkets förslag.
Företrädarna
i Landstingsförbundets styrelse för moderata samlingspartiet och folkpartiet
har i elt särskilt yttrande förklarat sig inte kunna godta siy-relsemajoritetens
uppfattning att hela nytillskottet av sjukgymnaster skall tillfalla den
offentliga sjukvården. Det framhålls att begränsningar endast skall komma i
fråga om del skulle vara stor risk för överströmning från den offentliga
sjukvården.
Riksförsäkringsverket
föreslår i betänkandet efter samråd med bl.a. socialstyrelsen att foniatrisk
behandling (behandling mol röst- och talrubbningar m. m.) som lämnas av
privatpraktiserande vårdgivare skall ersättas via sjukvårdshuvudmännen enligt
avtal mellan dessa och vårdgivarna. Nu-
Prop, 1976/77:44 34
varande
ersättningssystem föreslås gälla övergångsvis. 1 dessa och andra hänseenden
föreslås vissa ändringar i AFL av huvudsakligen redaktionell
art.
6
Socialstyrelsens förslag om tillsättningsförfarande i fråga om förtroendeläkare
m. fl.
Socialstyrelsen
föreslår i skrivelse den 3 maj 1976 till regeringen att riksförsäkringsverket
i fortsättningen skall tillsätta förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos
försäkringskassorna samt förordna läkariedamöter i kassornas
pensionsdelegationer. Enligt socialstyrelsen uppnås härigenom en avsevärd
förenkling av handläggningsrutinerna. Hela tillsällningsförfarandet hos
försäkringskassorna kommer alt hanteras inom socialförsäkringssystemet och av
dess organ.
Motivet
till att socialslyrelsen enligl nuvarande bestämmelser skall förordna läkare
och tandläkare hos kassorna har enligt socialstyrelsen varit dess medicinska
sakkunskap. Ä.rendenas beskaffenhet kräver dock inte en handläggning i socialslyrelsen
utan uppgifterna kan utan olägenhet flyttas över på riksförsäkringsverket. Vid
behov kan verket samråda med socialstyrelsen innan tillsättning sker.
Riksförsäkringsverket
har förklarat alt verkel inte har något alt erinra mot socialstyrelsens
förslag.
7
Föredraganden
7.1
Nya riktlinjer för bedömning av rätt till förtidspension vid alkoholmissbruk, m.
m.
Förtidspension
inom den allmänna försäkringen kan utgå till försäkrad som har fyllt 16 men
inte 65 år och som inte uppbär ålderspension. Som förutsättning gäller att hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälfien och att nedsällningen
kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen av arbetsförmågan inte som varaktig,
men kan den anlas bli beslående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till
sjukbidrag, vilket är tidsbegränsat men i övrigi följer reglerna för
förtidspension.
Nedsättningen
av den försäkrades arbetsförmåga behöver inle vara enbart medicinskt betingad
utan även andra förhållanden beaktas. Vid bedömningen av rält till
förtidspension fäster man avseende vid såväl den försäkrades förmåga att
utföra elt lämpligt arbete som hans faktiska möjlighet att få arbele. För äldre
försäkrade skall enligt 1970 och 1972 års reformer
Prop. 1976/77:44 35
av
förtidspensioneringen fästas särskild vikt vid de arbetsmarknadsmässiga förhållandena.
Bestämmelserna
om förtidspension i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är utformade
som allmänna regler. Vägledande för bedömningen av invaliditetsbegreppet i den
gällande lagstiftningen är de uttalanden som har gjorts i förarbetena till
lagen och som har godkänts av riksdagen. Dessa innebär att man vid
invaliditetsbedömningen bör iaktta försiktighet i fråga om sådana psykiska
sjukdomstillstånd som brukar hänföras till bl. a. neuroser och psykopati. De
uttalanden om förtidspension vid bl. a. alkoholism som ligger till grund för
tolkningen av lagens beslämmelser har tillkommit inte minst mot bakgrund av
önskvärdheten av atl alla möjligheter lill rehabilitering tas tillvara.
Härtill kommer alt det i dessa fall ofta torde vara svårare än vid andra
sjukdomar att avgöra när arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften. Det är
också ofta vanskligt att bedöma om nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig
när det gäller en person som lider av psykisk sjukdom eller som missbrukar
alkohol eller andra medel.
Rättstillämpningen
på detta område har därför av naluriiga skäl under lång tid varil föremål för
en livlig debatt. Därvid har önskvärdheten av en mindre restriktiv lillämpning
understrukits av bl. a. riksförsäkringsverket och socialstyrelsen i yttranden till
försäkringsdomstolen år 1973.
Frågan
har också uppmärksammats i en riksdagsmotion förra året. Med anledning av denna
begärde riksdagen i november 1975 ålgärder i syfte att förbättra möjligheterna till
förtidspension vid alkoholism (SfU 1975/ 76:8, rskr 25). Regeringen överiämnade
riksdagens skrivelse lill socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02).
Samordningsutredningen
har i juni 1976 lagt fram ett enhälligt delbetänkande (Ds S 1976:4) med
förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid
alkoholmissbruk. Enligt utredningens bedömning är den nuvarande tillämpningen
av reglerna om förtidspension för alkoholmissbrukare alltför restriktiv. Ulredningen
föreslår atl samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar
tillämpas i fråga om förtidspension till den som missbrukar alkohol.
Alkoholmissbruk bör enligt utredningen inte föranleda någon särbehandling vid
pensionsprövningen. När det gäller bedömningen ay nedsättningen av
arbetsförmågan och varaktigheten av denna nedsättning bör enligl utredningen
inte som hittills frågan om alkoholmissbruket har lett till följdsjukdomar
tillmätas någon avgörande betydelse.
Det
bör inle heller vara avgörande hur den försäkrade fungerar i s. k. avgiftat
tillstånd. Om en person har rält lill pension bör i slällel bedömas efter i
vilken grad han - med hänsyn lill sitt faktiska hälsotillstånd - kan vara i
stånd att förvärvsarbeta på längre sikt och i vad mån han kan utnyttja en
eventuell reslarbetsförmåga. 1 övrigi bör enligt utredningen gälla atl man fäster
avseende vid den sociala förhistorien och att man undersöker vilka
Prop. 1976/77:44 36
rehabilileringsålgärder
som har vidtagits eller framstår som påkallade. Rehabiliteringsfrågan bör
prövas särskilt ingående när det gäller yngre försäkrade. Vidare bör
bedömningen grunda sig inle bara på en medicinsk-psykiatrisk undersökning och
utvärdering ulan även på relevanta sociala omständigheter. Det bör således
enligt utredningen göras en helhetsbedömning av den försäkrades situation.
Utredningen
framhåller vidare att det är av stor vikt att verkligt meningsfulla försök
görs att rehabilitera den som missbrukar alkohol. Beslut om pension får således
inte ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Undertid för rehabilitering
bör pensionen i första hand utgå i form av sjukbidrag. Även under tid då någon
lämplig sådan åtgärd t. v. inte kan anordnas bör sjukbidrag kunna utgå.
Detsamma bör gälla i väntan på rehabiliteringsåtgärd. En prövning av om
förtidspension utan lidsbegränsning skall utgå bör, enligt utredningens
förslag, göras först när man i rehabiliieringshänseende, med hänsyn lagen till
samhällets resurser, gjort vad som rimligen kan göras i det enskilda fallet.
Utredningens
förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid
alkoholmissbruk får så gott som undantagslöst stöd av remissinsianserna.
Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundel uttalar sin
tillfredsställelse med förslaget som stämmer överens med verkets och förbundels
tidigare deklarerade uppfattningar. Landsorganisationen understryker
utredningens uUalande att någon särbedömning inte skall skedådel gäller alt
bedöma en alkoholmissbmkares arbetsförmåga. Avvikande mening anmäls endasl av
Svenska kommunförbundet, som anseratt frågan om förtidspension vid alkoholmissbmk
loör vila till dess socialutredningen har lagt fram förslag om ny sociallagstiftning.
Flertalet remissinstanserunderslryker kraftigt utredningens uttalande all beslul
om pension inte får ersätta meningsfulla re-habi 1 iteri ngsåtgärder.
Enligt
min mening bör det betonas atl bedömningen av förutsättningarna för
förtidspension gäller enskilda fall och att inget fall är likt det andra. Även
med en sådan utgångspunkt finner jag emellertid att vad utredningen har
redovisat om rättspraxis ger slöd för slutsatsen all uttalandena i lagstiftningens
förarbeten lett till en laglillämpning i fråga om förtidspension vid
alkoholmissbruk som numera fär anses vara alltför restriktiv.
Jag
delar utredningens och remissinstansernas bedömning all samma principer som
gäller för personer med andra sjukdomar bör tillämpas i fråga om förtidspension
till den som missbrukar alkohol. Jag ansluter mig också lill ulredningens åsikl
att eventuella följdsjukdomar till missbmkel inte bör tillmätas någon avgörande
betydelse då det gäller bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågani och
varaktigheten av denna nedsättning. Pensionsbedömningen bör i stället inriklas
på frågan i vilken grad den försäkrade kan vara i stånd att förvärvsarbeta på
längre sikt och på frågan hur han kan utnyttja en eventuell reslarbetsförmåga.
Vad jag nu har sagt innebäralt jag
Prop.
1976/77:44 37
delar
utredningens uppfattning att det bör göras en helhetsbedömning av den försäkrades
situation.
Uttalandena
om försiktighet i fråga om beslut om förtidspension har tillkommit inte minsl
med hänsyn lill önskvärdheten av att alkoholmissbrukaren bereds möjlighet lill
rehabilitering. Jag vill betona alt de av ulredningen förordade riktlinjerna inte
innebär någon ändrad inställning härvidlag. Den naluriiga utgångspunkten skall
alltjämt vara atl man i rehabiliieringshänseende gör vad som rimligen kan
göras i det enskilda fallet. Jag vill erinra om att samhällets verksamhet då
det gäller rehabilitering är omfattande. Staten, kommunerna och landstingen
erbjuder således möjligheter till rehabilitering i olika former. Den öppna och
halvöppna nykterhetsvården har under senare år tillförts ökade resurser.
Rehabilitering sker vid bl. a. alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer med läkarexpeditioner.
Rehabilitering sker också inom sluten vård. Först sedan olika möjligheter har
prövats bör frågan om förtidspension utan tidsbegränsning tas upp. Vid mera
långvariga rehabiliteringsåtgärder bör pension kunna beviljas i form av
sjukbidrag samtidigt som rehabiliteringsålgärderna sätts in. I dessa frågor bör
de till-lämpande myndigheterna noga följa den vetenskapliga utvecklingen och
låta denna bli vägledande vid ulformningen av praxis.
Samordningsutredningens
förslag lill lagändring innebär att alla förtidspensionsärenden skall
behandlas på samma sätt oavsett arten av den sjukdom eller den nedsättning av
annat slag av prestationsförmågan som har orsakat nedsättningen av
arbetsförmågan. 1 ett remissyttrande haremellertid satts i fråga om inte den
föreslagna lagändringen har fått en alltför generell utformning och därmed kan
komma att vidga kretsen berättigade till ytterligare andra grupper än
alkoholmissbrukare. Från annat håll har det hävdats att det inte klart framgår
av utredningens motivering om förslaget omfattar grupper som försäkrade med
"neuroser utan påvisbart organiskt underiag" och sådana som
betecknats som narkomaner, psykopater, sociopaler m. fi.
Avgörande
för rätten lill pension måste enligl min mening vara i vilken omfattning den
försäkrades prestationsförmåga har nedsatts. Vid den bedömningen måste självfallel
vägas in inte bara de akuta problem som den försäkrade har utan även en analys
av hans hela situation. En viktig faktor i detta hänseende blir den försäkrades
sociala förhållanden.
Nedsättningen
av arbetsförmågan kan ha blandade orsaker. Ofta kan således sjukdom och social
missanpassning föreligga samtidigt med missbmk. Den av ulredningen förespråkade
metoden för bedömning av fömtsättningarna för förtidspension bör enligl min
mening gälla samtliga berörda grupper. Jag ansluter mig härvidlag till de
uttalanden som gjordes av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen i de år
1973 avgivna yttrandena lill försäkringsdomstolen.
Det
bör i delta sammanhang betonas att det, då del gäller narkotikamissbrukare,
mera sällan torde bli aktuellt med beslut om förtidspension.
Prop. 1976/77:44 38
Narkotikamissbruk
är vanligast bland yngre personer. Narkotikamissbruk förekommer emellertid i en
del fall i förening med missbruk av andra medel eller i samband med sociala
problem.
Det
kan noteras all socialstyrelsen i fråga om alkoholmissbrukarna anför att en
pensionering kan vara olycklig av psykologiska skäl. Detta yttrande bör strykas
under och del bör även gälla narkotikamissbrukare. Liksom i fråga om övriga
yngre försäkrade bör rehabilileringsmöjligheterna prövas särskilt ingående när
del gäller yngre narkotikamissbrukare. Vidare bör de tillämpande myndigheterna
fästa avseende vid den fortlöpande utvecklingen i fråga om möjlighelerna till
vård och rehabilitering av narkotikamissbrukare.
När
det slutligen gäller personer med obestämda huvuddiagnoser som "psykopati",
"sociopati" e. d. ligger det i sakens natur att enbart ett påslående
om nedsatt arbetsförmåga inte kvalificerar till förtidspension. Om emellertid en
noggrann utredning av den försäkrades hela situation med hänsyn tagen till relevanta
sociala omständigheter ger vid handen att det inle skäligen kan begäras att han
skall kunna försörja sig genom förvärvsarbete bör givetvis pension kunna
beviljas honom på samma sätt som andra personer.
Som
försäkringsdomstolen påpekar i sitt remissyttrande är såväl hittillsvarande
som av utredningen förordad praxis i fråga om alkoholmissbmkare m. fl. hell
förenlig med ordalagen i nuvarande lagtext. Domstolen har i sitl yttrande
hävdat alt den förordade ändrade tillämpningen skulle kunna åstadkommas utan
lagändring. För egen del finner jag det emellertid av principiella skäl
önskvärt atl de nya riktlinjerna markeras genom en lagändring. Då det gäller
utformningen av lagtexten föreslår jag endast en smärre justering av ulredningens
förslag.
Några
remissinstanser tar upp frågan om en ändring av bestämmelserna om utbetalning
av pensionen lill annan än den försäkrade. Som samordningsutredningen påpekar
är emellertid en översyn av dessa bestämmelser påkallad i samband med
behandlingen av socialutredningens kommande förslag. Liksom
samordningsutredningen anser jag därför att det inte finns anledning att nu gå
in på en prövning av bestämmelserna. Som utredningen har anfört bör emellertid
riksförsäkringsverket följa erfarenheterna av en ändrad praxis i fråga om
förtidspension och därvid också beakta utbelalningsfrågorna.
Ulredningens
bedömning att en ändrad praxis inle kan förväntas leda lill nämnvärda kosinadsökningar
för samhället har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.
7.2
Pensionsgrundande inkomst för ATP
Den inkomsi
som blir pensionsgrundande för ATP är i princip den försäkrades inkomst av
förvärvsarbete under hans aktiva tid. Förvärvsinkomsterna delas in i inkomsi
av anställning och inkomst av annat för-
Prop.
1976/77:44 39
värvsarbele.
Som inkomsi av anställning ansesäven vissa i 11 kap. 2 § AFL preciserade
socialförsäkringsförmåner m. m., t. ex. sjukpenning, föräldrapenning och
delpension.
Fr.
o. m. den 1 juli 1976 utgår i enlighet med förslag i budgetpropositionen ett
särskilt sludiesociall stöd till den som deltar i undervisning på grundskolenivå
av ungdomar och vuxna som fått ofullständig eller ingen undervisning (prop.
1975/76:100 bil. 10, SfU 23, rskr 202). Slödet är skattepliktigt (prop. 1975/76:193,SkU
62, rskr 381).
Den
1 juli 1976 ersattes de tidigare doktorandstipendierna av skattepliktiga utbildningsbidrag
för doktorander (prop. 1975/76:128, UbU 28, rskr 380, prop. 1975/76:193,SkU62, rskr
381).
Ett
nytt förmånssystem för vissa värnpliktiga m. fl. träder i kraft den 1 januari
1977 (prop. 1975/76:134, FöU 37, rskr 326). Systemet innebär att bl. a.
värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och kalaslrofutbildning
under repetitionsulbildning och civilförsvarspliktiga under utbildning och
övning kommer alt fl ersättning som kallas dagpenning. Förslagom beskattning av
dagpenningen bereds f n. inom finansdepartementet.
Bakom
de nämnda ändringarna ligger uppfattningen alt timersättning vid grundläggande
utbildning för vuxna, utbildningsbidrag för doktorander saml dagpenningen vid repetitionsulbildning
m. m. skall jämslällas med inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgmndande
inkomst. Jag delar denna uppfattning och förordar att den uppräkning av pensionsgmndande
förmåner som finns i 11 kap. 2 § första stycket AFL kompletteras med här
angivna förmånsformer.
7.3
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Vid
beräkning av de inkomslprövade förmånerna hustmlillägg och kommunalt
bostadstillägg lill folkpension tas inte hänsyn lill utgående folkpension.
Däremot beaktas sidoinkomster som ATP m. fi. inkomster överstigande 2 000 kr.
per år för en ensam pensionär och 3 000 kr. per år för makar gemensaml.
Tilläggsförmånerna reduceras med en tredjedel av den överskjutande inkomsten.
Gällande bestämmelser medför att en pensionär somi. ex. uppbär partiell
förtidspension fåren likaslor reduktion av lilläggsför-månernasom om han hade
hel förtidspension,alltså trolsall han haren lägre totalinkomst (folkpension
jämte sidoinkomsier). Vid samma totalinkomst med-för reglema om inkomstprövning
all en pensionär med partiell pension får lägre tilläggsförmåner än en
pensionär med hel förtidspension.
1 prop.
1975/76:145 (s. 96) om ändrade regler för bostadstillägg uttalades alt del var
angeläget atl förbättra bostadsstödet för de grupper som inte tillgodoses på
ett tillfredsställande sätt genom de gällande bidragsreglerna. Därvid pekades i
första hand på personer med partiell förtidspension eller
Prop. 1976/77:44 40
inkomslprövad
änkepension. Det förutskickades alt förslag senare skulle läggas fram om en
förbättring av slödel lill dessa grupper inom ramen för de regler som gäller
för inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg. Inriktningen borde därvid
vara att bostadsiilläggsbeloppel för dessa pensionärer skulle ligga på samma
nivå som för övriga pensionärer i samma inkomslläge, pensionen inräknad.
Den
föruiskickade reformen bör genomföras nu. Detta bör ske genom alt reglerna om
inkomstprövning i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension nu ändras. Vid inkomstberäkningen för
pensionärer med partiell förtidspension skall - enligt mitt förslag - bortses
från ett belopp som utgör skillnaden mellan å ena sidan faktiskt utgående
förtidspension från folkpensioneringen inkl. pensionstillskott och åandra sidan
hel förtidspension från folkpensioneringen inkl. härtill hörande pensionstillskott,
i förekommande fall reducerat med hänsyn till den ATP som skulle ha utgått om
pensionären hade uppburit hel pension. Vid beräkningen skall också-i
förekommande fall-tas hänsyn lill sådan livränta som föranleder minskning av
den försäkrades pension. Bestämmelsen innebär alt två förtidspensionärer med
samma lolala inkomsi, dvs. summan av folkpension och sidoinkomsier, kommer alt
fä lika stora kommunala bostadstillägg oavsett om en av dem har partiell
pension. Det finns f n. ca 27 000 pensionärer med partiel 1 förtidspension.
Till dessa pensionerar i ca 3 000 fall anknutet huslrulillägg eller kommunalt
bostadstillägg.
För
änkor med inkomslprövad änkepension minskas i första hand det kommunala
bostadstillägget. Änkepensionen minskas försl när något kommunalt
bostadstillägg inte längre finns kvar. Detla innebär atl dessa änkor när det
gäller inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg befinner sig i samma
situation som en ålderspensionär eller förtidspensionär med hel pension. Några
särregler för änkor med inkomslprövad pension är därför enligl min mening inte
behövliga.
Kostnadsökningen
på grund av de nya inkomstprövningsreglerna för vissa förtidspensionärer uppgår
lill ca 10 milj. kr. per år. 1 stort sett hela kostnadsökningen avser de
kommunala bostadstilläggen och faller på kommunerna.
Kostnaderna
för de kommunala bostadstilläggen förskoiteras av staten under löpande
kalenderår och påförs kommunerna efterföljande år genom atl avräknas på de förskotisubetalningar
av kommunalskatt som görs årligen. 1 samband med föregående ändring av reglerna
om inkomstprövning (prop. 1974:132, SfU 33, rskr 331) beslutade riksdagen atl
de kostnadsökningar som uppkom för kommunerna genom de ändrade reglerna skulle
bäras av staten genom en justering av kostnaderna för de kommunala
bostadstilläggen vid avräkningen mol kommunalskalteförskotlen. Jag förordar alt
de kostnadsökningar som nu uppkommer till följd av de föreslagna
inkomstprövningsreglerna bärs av staten på samma säll.
7.4
Ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl.
Den
allmänna sjukförsäkringens regler om ersälining för sjukvård har successivt
reformerats under de senaste åren. Vid både läkarvård och tandvård gäller
numera elt system med enhetliga avgifter och ersättningar från den allmänna
försäkringen. Privatpraktiserande läkare och tandläkare ansluts till systemet
genom att uppföras på förteckningar som upprättas hos de allmänna
försäkringskassorna. Av regeringen utfärdade taxor för vården är bindande för
privatpraktikerna. Enligt taxorna betalar de försäkrade patientavgifter till
vårdgivarna som därefter får resten av arvodet från den allmänna
försäkringskassan i form av försäkringsersättning. För tandvårdsförsäkringen
gäller lill utgången av år 1979 en särskild etableringsregel som ger
riksförsäkringsverket rätt att föreskriva atl nya privatpraktiserande landläkare
inte skall anslutas lill försäkringen, om det finns anledning anta alt folktandvårdens
behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett. Ersättningssystemen
följs av en läkarvårds- och en tandvårdsdelegation som är knutna till
riksförsäkringsverket.
Inom
den offentliga vården har vidare införts ett system med enhetliga patientavgifter
och försäkringsersättningar för sjuk vårdande behandling, dvs. annan vård eller
behandling med anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård.
För sjukvårdande behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare,
framför allt sjukgymnaster, gäller fortfarande en återbäringstaxa, enligt
vilken patienten betalar hela arvodet till vårdgivaren föratl därefter lå viss
återbäring från försäkringskassan. Regeringen har genom en lagändring, som har
trätt i kraft den 1 januari 1976, fått bemyndigande att bl.a. belräffande
sjukvårdande behandling bestämma högsta arvode och patientavgift som flr tas ut
av vårdgivare som är ansluten till försäkringen.
Riksförsäkringsverket
har i september 1976 till regeringen avlämnat etl förslag om nya
ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnasier m. fl.
Förslaget innebär bl. a. atl elt system med bindande taxa införs för
privatpraktiserande vårdgivare som har anmält sin anslutning lill försäkringen.
Verkets förslag har utarbetats i samråd med bl.a. socialstyrelsen.
Landstingsförbundet, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Sveriges
läkarförbund. De nya ersättningsreglerna har förutsälls kunna gälla fr. o. m.
den 1 april 1977.
Foniatrisk
behandling (behandling för röst- och lalmbbningar m. m.) som lämnas av
privatpraktiserande vårdgivare föreslås i framliden bli ersatt via
sjukvårdshuvudmännen enligl avtal mellan dessa och vårdgivarna. Vissa
övergångsbestämmelser föreslås, enligl vilka nuvarande ersäliningssyslem behålls
t. v. Vidare föreslås ändringar i 2 kap. 6 i; AFL av redaktionell art.
Riksförsäkringsverket
föreslår - efter mönster av motsvarande bestäm-
Prop. 1976/77:44 42
melser
inom tandvårdsförsäkringen - alt särskilda regler skall meddelas belräffande
anslutningen av privatpraktiserande sjukgymnaster till försäkringen. Enligt förslagel
skall riksförsäkringsverket, om det finner anledning anta all
sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt
tillgodosett, fl föreskriva all sjukgymnast inte skall föras upp på förteckning
hos allmän försäkringskassa över vårdgivare som är anslutna till försäkringen.
Denna befogenhet skall stå öppen i ingångsskedel från det nya
ersättningssystemets ikraftträdande intill utgången av år 1980. Verket skall
vidare i en sådan situation kunna föreskriva alt offentligt anställd
sjukgymnast som även är privatpraktiserande och ansluten lill försäkringen och
som minskar sin arbetstid i den offentliga anställningen eller lämnar denna
inte längre skall vara uppförd på förteckningen. Riksförsäkringsverket
föreslår alt dessa regler tas in som övergångsbestämmelser till de samtidigt
föreslagna ändringarna i AFL. Verket anmärker att företrädare för Legitimerade
sjukgymnasters riksförbund vid samråd har förklarat sig beredda all biträda de
föreslagna reglema.
Landstingsförbundet
har i ett avgivet yttrande över riksförsäkringsverkets förslag bl. a. erinrat
om bristen på sjukgymnaster och sjukvårdshuvudmännens intresse av att den
offentliga vården inle åderiåts på de personalresurser som finns. Förbundet har
anslutit sig till riksförsäkringsverkels förslag under fömtsättning att vården
hos privatpraktiserande sjukgymnaster inle tillåts överskrida den omfattning
den hade enligt riksförsäkringsverkets kvitto-undersökning för år 1975. En
minoritet i Landstingsförbundets styrelse har förklarat atl den anser att begränsningar
i rätten all som privatpraktiker vara ansluten till försäkringen endasl skall
komma i fråga om det skulle vara slor risk för överströmning från den
offentliga sjukvården.
1
den regeringsförklaring som med anledning av regeringsskiftet lämnades vid
början av 1976/77 års riksmöte har förulskickats en vidgning i reglerna om rält
för offentiiganställda läkare med s. k. friiidspraktik att få ansluta sig lill
försäkringen liksom en översyn av tandvårdsförsäkringens regler om etableringskontroll.
Jag är i avvaktan på en översyn av dessa regler inte beredd all nu förorda
regler som ger riksförsäkringsverket bemyndigande att meddela föreslagna
föreskrifter i fråga om anslutningen av privatpraktiserande sjukgymnaster.
Jag
anser samtidigt det angeläget alt ett nytt ersättningssystem för privatpraktiserande
sjukgymnaster m. fl. inle bidrar till atl skapa en överströmning av
vårdresurser från den offentliga sektorn lill privat vård. Det slår klart att
del är svårt att med tillräcklig säkerhet bedöma det ekonomiska utfallet av den
nykonstmerade taxan och andra faktorer som kan påverka benägenheten atl öppna
privatpraktik som sjukgymnast. Jag anser därför att del finns behov av regler
som gör det möjligt att ingripa om del skulle uppstå obalans mellan den
offentliga och den privata vården när del gäller tillgången på sjukgymnaster.
Uppgiftenatt ta slällning till frågan om särskilda
Prop.
1976/77:44 43
etableringsregler
bör t. v. anförtros regeringen som därför bör få bemyndigande alt efler
framställning av riksförsäkringsverket meddela föreskrifter som reglerar rätten
för sjukgymnaster atl ansluta sig lill försäkringen. Riksförsäkringsverket bör
följa utvecklingen med uppmärksamhet och för regeringen anmäla behovet av
åtgärder. Reglerna bör i övrigi utformas i överensstämmelse med
riksförsäkringsverkets förslag. Vidare förordarjag i enlighet med
riksförsäkringsverkets förslag ändringar i 2 kap. 6 i; AFL samt övergångsbestämmelser
beträffande ersätiningen för foniatrisk behandling. De nya reglerna bör i
enlighet med verkets förslag gälla fr. o. m. den 1 april 1977.
Jag
avser att - sedan riksdagen har behandlat de nu framlagda förslagen - föreslå
regeringen att nya ersättningsregler skall införas på grundval av
riksförsäkringsverkets förslag för sjukvårdande behandlingar som utförs hos
privatpraktiserande vårdgivare. Jag kommer också atl föreslå atl del nya ersättningssystemet
får en fortlöpande uppföljning i ett samrådsorgan på samma säll som läkarvårds-
och landvårdssysiemen.
7.5
Förtroendeläkare m. fl. hos de allmänna försäkringskassorna
Högre
tjänster hos försäkringskassorna tillsätts av riksförsäkringsverket med undantag
för förtroendeläkare och förtroendetandläkare, vilka tillsätts av
socialstyrelsen. I kassomas pensionsdelegationer förordnarriksförsäkrings-verket
två ledamöter som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och socialstyrelsen
två läkariedamöter.
Socialstyrelsen
har föreslagit atl riksförsäkringsverket i fortsättningen skall förordna läkare
och landläkare hos kassorna. Härigenom skulle man enligt socialslyrelsen uppnå
en avsevärd förenkling av handläggningsrutinerna.
Riksförsäkringsverket
har inle haft något atl erinra mol förslaget.
Jag
delar socialstyrelsens uppfattning att man kan uppnå en rationellare
handläggning av ifrågavarande ärenden genom all föra över tillsättningsförfarande'
lill riksförsäkringsverket. Vid behov kan verkel samråda med socialstyrelsen.
Jag ansluter mig följaktligen lill socialstyrelsens förslag. Förslaget medför
ändringar i 18 kap. 13 och 20 SS AFL. I samband härmed bör del göras en
justering i 18 kap. 13 S tredje stycket med anledning av den nya lagen
(1976:600) om offenllig anställning.
7.6
Övriga frågor
Vissa
ytteriigare lagändringar utöver de ändringar som jag nu har behandlat bör i detla
sammanhang göras också i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligl lagen om allmän försäkring resp. lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
Prop.
1976/77:44 44
om
allmän försäkring m. m. Jag återkommer i specialmotiveringen till skälen härför
och utvecklar där närmare innebörden av mina förslag.
7.7
Upprättade lagförslag
1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartemenlet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
8
Specialmotivering till Isigförslagen
8.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
7 kap.
3i!
Paragrafen
innehåller de närmare bestämmelserna om invaliditeisbedöm- ning vid
förtidspension. Tillägget i paragrafens första stycke har utföriigt kommenierals
i den allmänna motiveringen. Vid invaliditetsbedömningen skall det göras en
helhetsbedömning av den försäkrades sociala situation, förvärvsarbetsförmåga
och varaktigheten av nedsättningen av arbetsförmå- gan. Tillägget är utformat
som en allmän föreskrift och avser således inte endast alkoholmissbruk utan
också bl. a. andra former av missbruk samt blandformer eller fall där det
förekommer sociala anpassningssvårigheter eller psykopati. Som framgår av den
allmänna motiveringen måsle karaktären av den sjukdom eller nedsättning av
prestationsförmågan av annan art som föreligger alltid ingående prövas i del
enskilda fallet i fråga om prognos, rehabiliteringsmöjligheter etc. De
tillämpande myndigheterna måste därvid förutsättas fortlöpande beakta det
synsätt som socialstyrelsen förordar från vetenskaplig och
erfarenhetssynpunkt. 1 fråga om bedömningen vid här avsedda tillstånd hänvisas
särskilt till riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens år 1973 avgivna,
tidigare återgivna yttranden.
Prop. 1976/77:44 45
11
kap. 4 5
Ändringen
har samband med den författningsändring som kommenteras i följande avsnitt 8.2
och jag vill hänvisa till vad där sägs.
8.2
Förslaget till lag om ändring i rdrordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring
Av
svensk arbetsgivare utgiven lön blir i princip pensionsgrundande -som anslällningsinkomst
- även om den försäkrade är sysselsatt utomlands. Om den försäkrade därvid är
bosatt i Sverige och taxeras till statlig inkomstskatt här, gmndas beräkningen
av den pensionsgmndande inkomsten på denna taxering (11 kap. 4§ första stycket AFL
och 2 § förordningen 1959:551). Är den försäkrade under utlandstjänstgöringen
bosatt ulomlands och föreligger inte skattskyldighet i Sverige för anställningsinkomslen,
bestäms den pensionsgmndande inkomsten med ledning av särskild kontrolluppgift
från arbetsgivaren (11 kap. 4§ tredje stycket AFL och 3!; första stycket
förordningen).
1
vissa fall kan emellertid en i Sverige bosatt men i utlandel tjänstgörande
försäkrad med stöd av bestämmelse i avtal till undvikande av dubbelbeskattning
eller genom tillämpning av 54 ij h kommunalskattelagen (1928:370) frikallas
från skattskyldighet i Sverige för sin lön. Det finns då inte någon taxering
som kan ligga lill grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Eftersom
den försäkrade inte är bosatt ulomlands, blir 3 i; första stycket förordningen
efter ordalydelsen inle tillämplig, varför pensionsgrundande inkomst inte kan
fastställas.
Enligt
konventionen om social trygghet mellan Österrike och Sverige (SFS 1976:722)
kommer arbetstagare som av svensk arbetsgivare sänds ut till Österrike för
arbete där alt omfattas av den svenska lagstiftningen - och inte av den
österrikiska - i 24 månader efter utsändandet med möjlighet till förlängning av
denna tid. Av slutprotokollet till konventionen framgår att, om svensk
lagstiftning i angivet fall skall liilämpas, personen i fråga skall behandlas
som om han även var bosatt i Sverige. 1 den konvention med Förbundsrepubliken
Tyskland, som har undertecknats den 27 februari 1976 men ännu ej ratificerats,
finns motsvarande beslämmelser. Med nuvarande lydelse av 3 >; första
stycket första punkten förordningen kan emellertid underlag komma alt saknas
för att påföra personen i fråga pensionsgrundande inkomsi under den tid då han
varit utsänd för arbete i Österrike eller Tyskland.
För
alt möjliggöra alt försäkrade som här avses skall kunna påföras pensionsgrundande
inkomst bör 11 kap. 4 S iredje slyckel AFL saml 3 >; första
Prop. 1976/77:44 46
stycket
ifrågavarande förordning ändras i enlighet med ett av riksförsäkringsverket lill
socialdepartemenlet ingivet förslag. Ändringen innebär att pensionsgrundande
inkomst i dessa fall alltid skall beräknas med ledning av en särskild
kontrolluppgift från arbetsgivaren.
1
samband med här föreslagna ändringar bör förordningen rubriceras om till lag
och redaktionellt justeras på några punkter.
8.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän fcirsäkring, m. m.
28
S
Ändringarna
i denna paragraf, vilka har tillkommit efter framställning från
riksförsäkringsverket, syftar huvudsakligen lill att förhindra en slumpartad
och oönskad fördelning av inflytande preliminära arbetsgivaravgifter mellan
olika avgiftsslag.
Enligt
nuvarande bestämmelser skall inflytande preliminärbelopp fördelas mellan
avgiftsslagen i proportion lill hur avgifterna ingår i summan av de debiterade
preliminära avgifterna. Vid preliminärdebileringen används ell avgiftsunderiag
som motsvarar underiagei för slutlig avgift två år tidigare, uppräknat med ett
för samtliga avgifter gemensaml procenttal som speglar den allmänna
löneutvecklingen. Till följd av metoden för uppräkningen förskjuls t.ex. ATP-avgiftens
andel i det totala avgiftsbeloppet, eftersom underlaget för den avgiften - lön
mellan ett och sju och ett halvt basbelopp -harenannan utvecklingstakt än
totallönen. Förskjutningar kan även uppstå genom alt löneutvecklingen inom
vissa branscher avviker från den genomsnittliga. Detta får betydelse förbi. a.
byggnadsforskningsavgiften. En annan orsak till felaktig fördelning är all
preliminärdebiteringen ibland måsle göras på ett delvis uppskattat löneunderiag.
Enligt
samtliga lagar om skyldighet att betala åriiga arbetsgivaravgifter skall dessa
i princip tas ul på summan av de löner som arbetsgivarna under året har utgett till
sina anställda, dvs. på kända underiag. Preliminärav-gifterna uppbärs i
avräkning mol dessa slutliga avgifter. Genom all, som tidigare har nämnts,
inflytande preliminäravgifter fördelas mellan de olika avgiftsslagen på
grundval av delvis uppskattade avgiftsunderiag blir de fonder som finns för
avgifterna ini.e tillförda medel i överensstämmelse med avgifislagarna. 1 ett
nytt tredje stycke i förevarande paragraf har därför föreskrivits atl infiutna
preliminäravgifter skall omfördelas när den åriiga avgiftsdebiteringen har
avslutats. Bestämmelsen innebär att preliminär avgift slutligen fördelas på
samma säll som kvarstående avgift (slutlig avgift minskad med preliminär
avgift). Behövlig omfördelning av preliminär avgift bör i första hand ske i
anslutning till fördelning av inflytande kvarstående avgifter och utbetalning
av överskjutande preliminära avgifter för ulgiftsåret i fråga.
Prop.
1976/77:44 47
Det
har slutligen i paragrafens andra stycke gjorts en ändring av innebörd alt
avgiftsbelopp som redovisas efter indrivning efter hand blir fördelade på samma
sätt som belopp som arbetsgivare betalar in i vanlig ordning. F. n. fördelas
indrivna belopp alltid med ledning av föregående års slutliga avgiftsdebiiering.
Avsikten
med de nya bestämmelserna är att del slutliga fördelningsre-sultatei skall bli
alt de avgifter som infiyter för ett visst år fördelas mellan de olika
avgiftsändamålen i enlighet med de regler om procentsats etc. som har gällt för
det året. Undantag görs av praktiska skäl för tillkommande avgifter, som kan infiyia
lång tid efter det utgiftsår som de belöper på, liksom för avgifter som
återbetalas med anledning av att de har satts ned efter besvär.
9 Hemställan
Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att aniaga förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1962:392)om hustmlillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligl lagen om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
10 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen atl aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1976/77:44 48
Innehåll
Propositionen................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... 1
Lagförslag....................................................... ....... 2
1 Förslag till lagom ändring i lagen(l962:381)om
allmän försäkring 2
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg
och
kommunalt bostadstillägg lill folkpension........ 8
3 Förslag till lag om ändring i förordningen
(1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring....................... ..... 10
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m............................................. ..... 13
Utdrag
av protokollet vid regeringssammanträde 1976-10-28 14
1 Inledning...................................................... 14
2 Gällande bestämmelser m. rn............................ 15
2.1 Förtidspension
från den allmänna försäkringen. 15
2.1.1 Förtidspension i allmänhet.................... 15
2.1.2 Förtidspension vid alkoholmissbruk......... 16
2.2 Pensionsgrundande inkomsi för ATP............... 18
2.3 Hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension 19
2.4 Sjukförsäkringens regler om sjukvårdsersättning 20
2.5 Förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos de
allmänna försäkringskassorna m.m 21
3................................................................ Socialpolitiska
samordningsitredningens förslag i fråga om för
tidspension vid alkoholmissbruk......................... ..... 21
3.1 Utredningsuppdraget................................. ..... 21
3.2 Ulredningens överväganden och förslag......... 22
4 Remissyttranden över samordningsutredningens
förslag 29
5 Förslag om nya ersättningsregler vid behandling hos
privatpraktiserande sjukgymnaster m.fl 32
6 Socialstyrelsens förslag om tillsättningsförfarande
i fråga om förtroendeläkare m. fi 34
7 Föredraganden.............................................. ..... 34
7.1 Nya riktlinjer för bedömning av rätl till
förtidspension vid alkoholmissbruk, m. m 34
7.2 Pensionsgrundande inkomst för ATP.............. ..... 38
7.3 Hustrutillägg och kommunalt bo.stadslillägg lill
folkpension 39
7.4 Ersätlningsregler vid behandling hos
privatpraktiserande sjukgymnaster m.fl 41
7.5 Förtroendeläkare ni. fl. hos de allmänna
försäkringskassorna 43
7.6 Övriga frågor............................................ ..... 43
7.7 Upprättade lagförslag................................. 44
Prop. 1976/77:44 49
8 Specialmotivering
till lagförslagen..................... 44
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 44
8.2 Förslaget till lag om ändring i förordningen
(1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
om
allmän försäkring ................................ 45
8.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd
av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. 46
9
Hemställan................................................... ..... 47
10 Beslut......................................................... 47
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (18)
18 kopplingar i 14 dokument.
- SOU 2009:89 Gränslandet mellan sjukdom och arbete Arbetsförmåga/Medicinska förutsättningar för arbete/Försörlningsförmåga s. 170 om s. 38 · s. 308 i texten
- SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk Del 3 s. 826 i texten
- SOU 2005:73 Reformerad föräldraförsäkring s. 342 i texten
- SOU 2001:47 En handläggningslag - del 1 s. 214 i texten
- Bet. 1983/84:SfU31 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. (prop. 1983/84:190) s. 8 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 1 dokument.
- Westerhäll, Den svenska socialrätten, 1990 s. 141 om s. 35 · s. 141 om s. 38 · s. 387 · s. 389 i texten