om kontrollen av plantskoleväxter
19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:77, om kontrollen av plantskoleväxter
Dokumentets text
Prop. 1976/77: 77 Regeringens proposition
1976/77: 77
om
kontrollen av plantskoleväxter;
beslutad
den 24 februari 1977.
Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokolL
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
ANDERS
DAHLGREN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en obligatorisk
kontroll av plantskoleväxter införs. Kontrollen föreslås gälla sundhet,
sortäkthet och kvalitet.
Lantbruksstyrelsen föreslås sköta kontrollen. Den
föreslås bli avgifts-finansierad.
1
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 77
Prop.
1976/77: 77
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 74) med bemyndigande att
meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1975: 74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för
trädgårdsnäringen
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två
nya paragrafer, 3 och 4 §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Regeringen får meddela före- Regeringen får meddela före
skrifter för trädgårdsnäringen som skrifter för trädgårdsnäringen som
är påkallade för att främja kvali- är påkallade för att främja eller
teten på trädgårdsprodukter eller möjliggöra kontroll av trädgårds-
för att möjliggöra kontroll av pro- produkters sundhet, sortäkthet el-
dukternas sundhet. Avgift får fö- ler kvalitet. Avgift får föreskrivas
reskrivas för sundhetskontrollen. för sådan kontroll.
Regeringen får överlåta åt
förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i första stycket.
3 §
Om trädgårdsprodukt ej har den
sundhet eller kvalitet som krä-ves, får myndighet som regeringen bestämmer
förelägga produktens ägare eller innehavare att förstöra produkten, om det ej
är uppenbart obilligt. I beslut om föreläggande kan myndigheten sätta ut
vite.
4 §
För tillsyn och kontroll enligt
denna lag äger myndighet som regeringen bestämmer tillträde till område, lokal
eller annat utrymme. Myndigheten får där göra undersökning eller taga prov.
Myndigheten har rätt att efter anford-ran erhålla de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.
Det åligger polismyndighet att
lämna den handräckning som behövs för tillsyn och kontroll enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Prop. 1916/11:11
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-02-24
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Äsling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Dahlgren
Proposition
om kontrollen av plantskoleväxter
1
Inledning
Är 1971 tUlkallade chefen för
jordbruksdepartementet särskilda sak-kunnigai med uppdrag att utreda frågor
rörande kontroUanstalterna på jordbrukets område (Jo 1971: 06). De sakkunniga
antog benämningen utredningen om kontroUanstalterna på jordbrukets område.
Kungl. Maj:t överlämnade den 10 december 1971 till utredningen två skrivelser
med förslag till utvidgning av den obligatoriska kontrollen av plantskoleväxter.
Utredningen har den 9 mars 1976 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1976: 4)
Kontrollen av plantskoleväxter.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, styrelsen för jordbrukets
högskolor och statens veterinärrnedidnska anstalt (SVA), statens plantskolenämnd,
konsumentverket, 1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974: 09), Kooperativa
förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Svenska kommunförbundet samt
Trädgårdsnäringens riksförbund.
2
Nuvarande förhållanden
Är 1945 infördes en frivillig kontroll av
plantskoleväxter, vUken avsåg sundhet, sortäkthet och kvalitet. Ar 1966
ändrades kontrollen till att bli obligatorisk i fråga om sundhet för vissa
plantskoleväxter (prop. 1966: 1 bil. 11, JoU 1966: 1, rskr 1966: 9). Sedan dess
gäller följande.
1
Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande, generaldirektören Bo S. Hedström,
rektorn Lennart Hjelm, riksdagsledamoten Filip Johansson, direktören Göran
Kuylenstjerna ochf. d. riksdagsledamoten Erik Mossberger;
ti
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 77
Prop.
1976/77: 77 4
Enligt kungörelsen (1966: 339) om obligatorisk
sundhetskontroll av vissa plantskolealster (ändrad senast 1975: 1000) får
innehavare av plantskola eUer återförsäljare av plantskoleväxter inte saluhålla
eller sälja fruktträd, fruktträdsgrundstammar, vinbärsbuskar eller hallonbuskar
utan att sundheten hos varan kontrollerats och godkänts enligt föreskrifter av
lantbruksstyrelsen. I kungörelsen (1966: 340) om kvalitetsbenämning på
plantskolealster (ändrad 1975: 78) stadgas att dessa ej får saluhållas eller
säljas under benämning som anger eller antyder att varan är av särskilt god
beskaffenhet, utan att varan i fråga om sundhet, sortäkthet och kvalitet
godkänts enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter. Kontrollen omfattar
sortäkthet och kvalitet för de tidigare nämnda växterna med obligatorisk
sundhetskontroll, samt sundhet, sortäkthet och kvalitet för krusbär, björnbär,
nötbuskar, jordgubbar och vedartade prydnadsväxter. Med stöd av kungörelsen
(1950: 84) med vissa bestämmelser angående införsel av fruktträd och bärbuskar
(ändrad senast 1975: 996) har vidare lantbruksstyrelsen utfärdat bestämmelser
som innebär att statens plantskolenämnd skall kontrollera att de villkor
uppfylls som styrelsen uppställer vid beviljandet av införseltillstånd för
nämnda växter. Dessa villkor rör sortäkthet och kvalitet samt i viss mån
sundhet utöver vad som generellt gäller enligt förordningen (1975: 994) om införsel
av växter m. m.
De till den friviUiga kontrollen anslutna
plantskolorna och återförsäljarna har rätt att på kontroUerat material sätta
det s. k. plantskolemärket. Det får användas på såväl vara som dragits upp
inom landet, som importerad vara, om fordringarna uppfyllts. Importerad vara
skall dock förses med beteckningen "Import". Föreskrifterna medger
dock undantag därvid. Praxis är f. n. att "Import" sätts ut på de
importerade växter som faller under obligatorisk sundhetskontroll medan
plantskolenämnden medger undantag för övriga växtslag. Det bör framhållas; att
importmärkningen emellertid ej omfattar allt importerat material av de
obligatoriskt sundhetskontrollerade växterna utan endast det som- dessutom ar
med i den frivUliga sortäkthets- och kvalitetskontrollen.
Sundhetskontrollen är sålunda obligatorisk för
fruktträd, fruktträds grundstammar, vinbärsbuskar och hallonbuskar samt
friviUig för övriga vedartade växter samt jordgubbar. Syftet är att åstadkomma
ett utplan-teringsmaterial av dessa växtslag som är fritt från skadedjur och
sjukdomar. I plantskolorna och vid andra försäljningsstäUen kontrolleras,
under vegetationsperioden att de berörda växtslagen ej är angripna av vissa
sjukdomar. Statens plantskolenämnd ger anvisningar om bekämpningen av
skadegörare i plantskola. Den kontinuerliga köntrollen medför att angrepp
upptäcks på ett tidigt stadium. Fortsatt spridning kan' då hindras. Särskild
uppmärksamhet ägnas åt moderplantor och annat förökningsmaterial.
Plantskolenärhndens tjänstemän har möjlighet att föreskriva
bekämpningsåtgärder. FörekoiiiiTier svårartade skadegö
Prop.
1976/77: 77 5
rare
som ej kan bekämpas, t. ex. virus och bakteriesjukdomar, åläggs plantskolorna
att oskadliggöra de angripna växterna.
Beträffande de importerade plantskoleväxterna får
man lita till exportlandets kontroll vilken kan vara av varierande
beskaffenhet. Importerat salufärdigt material stickprovsinspekteras vid
införseltillfället samt vid deltagande i frivillig kontroll också vid
återförsäljningsstället. Importerat material som planteras för försäljning
under en senare försäljningsperiod omfattas dock av kontrollen. Vid
importkontrollen kan vissa sjukdomar och skadedjursangrepp inte upptäckas. Dit
hör flertalet virussjukdomar samt vissa bakterie- och svampsjukdomar, nematoder
och kvalster.
Sortäkthetskontrollen är som tidigare nämnts
frivillig. Syftet är att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett sortäkta
växtmaterial. Den skall förhindra att de till kontrollen anslutna plantskolorna
uppförökar olämpliga sorter samt plantmaterial under felaktig sortbeteckning.
Även återförsäljare av importerat material kan delta i kontrollen. Sortäktheten
kontrolleras då vid lager eller försäljningsstäUen. Kontrollen i plantskolorna
äger rum samtidigt med sundhets- och kvalitetskontrollen. Några särskilda
föreskrifter om hur kontrollen skall utföras finns inte. Bestämmelserna för
kvalitetskontrollen berör dock i vissa fall även sortäkthet.
Kvalitetskontrollen är också friviUig. Syftet är
att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott planteringsmaterial,
dvs. att tillse att de till kontrollen anslutna plantskolorna och
återförsäljarna endast saluför växter av tillfredsstäUande uppdragning och
sortering, dvs. växter som har goda möjligheter att etablera sig och växa
vidare på sin slutgiltiga plats. Kvaliteten ses i detta sammanhang frärrist som
en sorteringsfråga när vegetationssäsongen är slut och växterna skall
försäljas. Kontrollen innebär också en tillsyn av växternas skötsel i
plantskolorna. I plantskolorna kontrolleras att odlingen sker på ett sådant
sätt att det färdiga materialet kan uppfyUa de fordringar som stäUs: Dessa kan
avse bl. a. rotsystem, underlag vid ympning eller okulering, stamhöjd och
ålder.
Statens plantskolenämnd handhar kontrollen av
sundhet, sortäkthet och kvalitet hos plantskoleväxter samt bedriver
upplysningsverksamhet i anslutning därtUl. Vidare mottar nämnden och överlämnar
med eget yttrande till lantbmksstyrelsen ansökningar öm införseltillstånd
enligt kungörelsen med vissa bestämmelser angående införsel av fruktträd och
bärbuskar.
Plantskolenämnden består av högst tio ledamöter.
Ordförande och övriga ledamöter utses av lantbruksstyrelsen. Nämnden står under
lantbruksstyrelsens överinseende.
Plantskolenämnden har två anställda, en
plantskoleinspektör och en assistent. Tidvis finns också extra personal. Det
är'främst tjänstemän från lantbruksstyrelsens växtinspektionsenhet som
tillfälligt tjänstgör
Prop.
1976/77: 77 6
hos
nämnden. Lantbruksstyrelsen svarar också på nämndens uppdrag för
kvalitetskontroll av importerat material. Detta.arbete utförs av styrelsen
utan ersättning. Plantskolenämnden har sina lokaler i Akarp.
Inom landet har nämnden kontakt och samverkar med
främst lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och tullverket. Internationellt
samverkar nämnden med kontrollorganen på plantskoleområdet.
Totalt finns i landet ca 175 producerande
plantskolor av nämnvärd betydelse. Av dessa kontrolleras ca 160 plantskolor.
100 företag är med i såväl den obligatoriska som den frivUUga kontrollen. Av
utplanterade grundstammar för fruktträd har nära 90 % planterats i plantskolor
som deltar i den frivilliga kontrollen. Motsvarande andel för rosor är 65 %.
Verksamheten finansieras till övervägande delen av
kontrollavgifter från plantskolorna. Av staten för budgetåret 1975/76 som
omsluter ca 175 000 kr. är 39 000 kr,, dvs. 22 %, statsbidrag. Det utgår som
bidrag till kostnader för administration av den obligatoriska
sundhetskontrollen samt till kostnader för upplysning om kontrollverksamheten.
Staten fastställs av lantbruksstyrelsen.
Kontrollavgifterna för den obligatoriska
sundhetskontrollen utgår med en fast avgift som varierar med odlingsarealen av
de växter som är underkastade obligatorisk kontroll. Kontrollavgifter för den
frivUliga kontrollen består av dels en fast del på 100 eller 200 kr. beroende på
kontroUens omfattning, dels en rörlig del som varierar med försäljningen. Den
sistnämnda delen fungerar så att plantskolenämnden förmedlar kontrolletiketter
till plantskoloma. På antalet beställda etiketter debiterar nämnden en
kontrollavgift som f. n. är 35 kr. per 1 000 etiketter utom vad gäller
jordgubbar där taxan är 50 kr.
Är 1972 fanns 716 plantskoleföretag med en
sammanlagd areal för plantskoleväxter på 1 109 ha. Av företagen hade 77 % högst
1,0 ha. Deras areal motsvarade 14 % av den totala. Landets 8 största plantskolor
utgjorde bara 1 % av antalet företag men förfogade över 27 % av arealen. 83 %
av arealen fanns i Götaland, därav mer än hälften i Skåne. Det mest odlade
växtslaget var prydnadsbuskar, som upptog 25 % av totala arealen. Därefter
följde barrväxter med 14 % samt rosor och fruktträd med ca 10 % vardera.
Värdet av den inhemska produktionen kan f. n.
uppskattas tUl 75 milj. kr. Av trädgårdsnäringens totala omsättning utgör värdet
av plantskoleproduktionen ca 10 %.
Antalet anställda inom plantskolesektorn varierar
med årstiden. Under försäljnings- och pdlingsperioderna sker det mer än en
fördubbling av arbetskraften. Med extrapersonalen omräknad till helårsanställda
var totala antalet anställda år 1972 ca 1 400, av vilka hälften kunde betraktas
som yrkeskunniga. Handeln med plantskoleväxter har ökat kraftigt det senaste
decemiiet, vilket bl. a. framgår av att importen nu är åtta gånger så stor som
i slutet av 1950-talet. Värdet av den kan f.n. be-
Prop. 1976/77: 77 :. 7
räknas
till 75 milj. kr. Av exportländerna intar HoUand, Danmark och Västtyskland en
helt dominerande ställning med över 90 % av den samlade exporten av
plantskoleväxter tUl Sverige. Plantskolorna svarade år 1972 för 66 % av
importen, medan återstoden fördelades mellan affärskedjor 7 %, kommuner 5 %
och övriga importörer 22 %. Försäljningens' fördelning på olika köpargrupper
var samma år 59 % till villaägare m. fl., 19 % till andra plantskolor och
återförsäljare, 9 % till kommuner och 13 % till anläggningsföretag.
Den totala omsättningen baserad på konsumentpris
kan f. n. uppskattas tUl 225 milj. kr.
3
Utredningen
Enligt utredningen är sundhetskontroUen liksom
annan växtskydds-inspektion välmotiverad från både enskild och samhällelig
synpunkt. Kontrollen förhindrar spridning av skadegörare och medverkar därmed
till bättre ekonomiskt resultat för i första hand yrkesodlarna. Kontrollen är
också genom sin preventiva natur mycket miljövänlig på grund av att
användningen av kemiska bekämpningsmedel minskas. Vissa växter som f. n. är
undantagna från kontroll angrips av samma skadegörare som de obligatoriskt
kontrollerade. Okontrollerat material kan därför lätt överföra skadegörare till
de sundhetskontrollerade växterna vid samplantering i trädgårdar och odlingar.
Vidare omfattas vissa från ekonomisk synpunkt betydelsefuUa växtslag främst
jordgubbar inte av den obligatoriska kontrollen. Utredningen föreslår därför
att sundhetskontrollen i princip skall omfatta alla vedartade plantskoleväxter
samt jordgubbar. I övrigt bör nuvarande mål gälla även i framtiden. Föreskrifter
om vilka växter kontrollen skaU omfatta föreslås kunna utfärdas av lantbruksstyrelsen
i stället för av regeringen. Föreskrifter om kontrollens genomförande bör
utfärdas av lantbruksstyrelsen. Kontrollen föreslås även omfatta produktion och
försäljning av virusfria plantskoleväxter. Utredningen framhåller att alla
möjligheter till samordning med annan växtskyddskontroll bör tas till vara.
Vad gäller sortäkthets- och kvalitetskontrollen
redovisar utredningen inledningsvis vissa allmänna synpunkter.
Utredningen indelar konsumenterna i två grupper med
olika behov av konsumentskydd i fråga om sortäkthet och kvalitet. Den ena gruppen,
som svarar för något mer än en tredjedel av konsumtionen av plantskoleväxter,
består av yrkesodlarc, parkförvaltningar m. m. som har stor sakkunskap och som
oftast genom avtal eller på annat sätt försäkrar sig om sortäkta och
kvalitetsmässigt fullgoda varor. Sådana leveransavtal grundar sig ofta på
gällande kvalitetsbestämmelser. Den andra gruppen är övriga konsumenter som
vanligen har bristande kunskaper
Prop. 1976/77: 77 8
och
för vilka lång tid kan förflyta mellan inköpstillfällena. Den sistnämnda
gruppen har störst behov av konsumentskydd i fråga om sortäkthet och kvalitet
och det är främst denna grupps intressen som enligt utredningen behöver tas
till vara i detta sammanhang.
Plantskolekontrollen växte fram under det andra
världskriget då trädgårdsodlingen stimulerades av försörjningsskäl.
FörhåUandena i producent-, distributions- och konsumentleden var då väsentligt
olika dem som f. n. gäller. Distributionen skedde i form av direktförsäljning
från plantskolorna, torghandel och kringföringshandel. Distributionen har
därefter kraftigt förändrats. Importen har mångdubblats och dominerar f. n.
helt på prydnadsväxtsidan. Försäljning sker också i ökad utsträckning i
handelsträdgårdar, blomsterbutiker, s. k. gardencenters med självbetjäning och
i varuhus. En mängd nya återförsäljare har också tillkommit, av vUka flertalet
saknar yrkesutbildning. Förändringen i distributionsledet har ändrat
förutsättningarna för kvalitetskontrollen såsom den en gång utformades och
sedan har fortlevt.
Enligt uppgift från plantskolenämnden införs och
saluförs undermåliga varor i ökande omfattning för direktförsäljning. F. n.
kan plantskoleväxter som importerats för direktförsäljning ingå i den
frivilliga sortäkthets- och kvalitetskontrollen. Sortäktheten är vanligen
mycket svår att kontrollera under annan tid än vegetationsperioden. Kontrollen
av att dessa växter är sortäkta och uppfyller gällande kvalitetsbestämmelser
är emellertid i praktiken till övervägande del delegerad till importören.
Sannolikt ligger kommersiella skäl bakom denna utformning av kontrollen,
eftersom de flesta plantskolorna säljer såväl egna som importerade produkter.
Konsumenten vet inte heller vUket material som är importerat eftersom generell
dispens lämnas för importmärkning med undantag av det som är obligatoriskt
sundhetskoritrollerat. Utredningen finner det otillfredsställande att
sortäktheten kontrolleras på nämnda sätt. KvaUteten, som i huvudsak är en
sorteringsfråga, kan däremot lättare bestämmas av importören.
En för konsumenten likaledes väsenthg fråga i
sammanhanget är varans behandling i distributionsledet. Vid direktförsäljning
i plantskolor är problemet vanligen litet. Däremot varierar varornas behandling
från producent till konsument vid andra distributionsformer. I vissa fall kan
det hända att distributionen sker under förhållanden, som om de inte leder till
att plantorna dör, väsentligt nedsätter livskraften och kvaliteten. Sortäkthets-
och kvalitetskontrollen som den f. n. utförs blir i sådana fall av underordnat
intresse.
Mot bakgrund av nämnda förhållanden,
frivilligsystemet och bristande resurser konstaterar utredningen att målet för
verksamheten, nämUgen att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott
planteringsmaterial, f. n. inte uppfylls.
Utredningen
anser att målet för kontrollen bör vara att konsumen-
Prop.
1976/77: 77 9
terna
skall erbjudas ett sortäkta och kvahtetsmässigt gott material. För att uppnå
detta behöver kontrollen effektiviseras och ökade resurser tillföras.
Samhällets insatser för att stödja konsumenterna av plantskoleväxter kan göras
på olika sätt. I fråga om åtgärder direkt inriktade på plantskoleväxterna redovisar
utredningen två olika vägar. Den ena är att staten genom särskUda organ aktivt
engagerar sig i kontrollen. Den andra är att kontrollen i huvudsak utförs av
handeln i enlighet med av statliga organ utfärdade bestämmelser och
rekommendationer.
Utredningen
har övervägt två alternativ till utformning av kontrollen. Det ena innebär att
en obligatorisk kontroll införs av vedartade plantskoleväxter samt jordgubbar.
Mot detta har ställts ett alternativ där den nuvarande frivilliga kontrollen
slopas och ersätts av rekommendationer om kvalitet m. m.
Utredningen
har funnit att det första alternativet ger ett mycket gott konsumentskydd.
Vidare får producenter och saluhåUare ett fint stöd i sin verksamhet genom att
specialister kontrollerar och ger råd för produktionen. Eftersom
sundhetskontrollen är densamma i båda alternativen och det är möjligt att
utföra sortäkthets- och kvalitetskontroll samtidigt med den, kan sistnämnda
kontroller för den inhemska produktionens del erhållas tiU en marginell
kostnad.
Det andra alternativet medför ett mindre behov av
resurser än det första. Jämfört med det första alternativet erhålls emellertid
en lägre grad av konsumentskydd eftersom åtgärder inte kan vidtas mot producenter
och försäljare som inte följer rekommendationerna.
Utredningen förordar det första alternativet med
hänsyn till dess större effektivitet från konsumentskyddssynpunkt. Förslaget
innebär bl. a. att uppgiflsskyldighet skall föreligga om sort och kvalitet i
samtliga handelsled. Kontrollen skall samordnas med sundhetskontrollen. Den
bör i första hand ske vid införseltillfället och i plantskolorna. En icke obetydlig
kontroll måste emellertid även ske i detaljistledet eftersom införselkontrollen
är förenad med vissa problem. I den utsträckning det är möjligt bör även
växternas behandling i distributionsledet innefattas i kontrollen. Utredningen
redovisar vissa praktiska svårigheter som kan väntas i samband med att det nya
systemet införs. Utredningen bedömer därför att viss tid erfordras för
genomförandet. Enligt utredningen bör lantbruksstyrelsen bestämma hur
kontrollen efter hand skall byggas ut. Härvid bör de ekonomiskt mest
betydelsefulla växtslagen prioriteras.
Utredningen framhåUer att enkelhet bör eftersträvas
vid utformningen av kontroUen. Som exempel nämner utredningen att endast två
kvalitetsklasser bör finnas, nämligen Prima och Sekunda. För klass Sekunda bör
inga minimikrav finnas, utan aUt material som inte uppfyller kraven för klass
Prima bör räknas dit. Det är nämligen enligt utredningens mening inte befogat
att straffbelägga försäljning av dåligt material, förutsatt att uppgift lämnats
om rätt klasstillhörighet. Dessutom skulle en sådan
Prop. 1976/77: 77 10
ordning
kräva betydande administrativa resurser. En förutsättning är emellertid att
klassbeteckningen är sådan att konsumenterna i grova drag får klart för sig
kvaHteten. Med hänsyn till kontrollens utformning anser utredningen något behov
inte föreligga av särskild märkning av importerade växter med ordet
"Import".
I
fråga om organisationen av kontrollen framhåUer utredningen att kontrollen av
plantskoleväxter är närbesläktad med den kontrollverk- ' samhet som utförs av
lantbmksstyrelsens växtinspektionsenhet. Styrelsen utfärdar också
tillämpningsbestämmelsema för sundhetskontrollen. Vidare utför styrelsen
kvalitets- och sortäkthetskontroll vid införsel av fruktträd och bärbuskar.
Om nuvarande organisation bibehålls innebär det att
alla bestämmelser för kontrollen utfärdas av lantbruksstyrelsen medan själva
kontrollarbetet i huvudsak utförs av en administrativt fristående myndighet,
bestående av två eller tre tjänstemän. Viss del av kontrollarbetet kommer att
utföras av tjänstemän på lantbruksstyrelsens växtinspektionsenhet som lånas ut
tiU plantskolenämnden under vissa tider.
Alternativet är att kontrollen helt omhänderhas av
lantbruksstyrelsen. Verksamheten inordnas i växtodlingsavdelningens enhet för
växtinspek-tion. Härigenom uppnås enligt utredningen en effektivare kontroll
genom att personalen vid inspektionsenheten kan disponeras också för kontrollen
av plantskoleväxter. Det remissförfarande i olika frågor som blir nödvändigt om
nuvarande organisation bibehålls undviks vidare.
Eftersom det sistnämnda alternativet medför ett
effektivare resursutnyttjande förordar utredningen den organisationen.
Lantbruksstyrelsen bör således svara för kontrollen av plantskoleväxter.
Principiella eller andra större frågor rörande
sortäkthets- och kvalitetskontrollen av plantskoleväxter bör enhgt utredningen
behandlas i lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd. I denna nämnd finns
företrädare för plantskolenäringen. Vid styrelsen finns också en rådgivande
grupp för växtskyddsfrågor. Frågor rörande sundhetskontrollen föreslås behandlas
i denna grupp. Härutöver står det aUtid styrelsen fritt att då speciella frågor
uppkommer tillsätta arbetsgmpper med företrädare för olika intressen.
Utredningen beräknar behovet av personal för
verksamheten tiU två handläggare och fem övrig personal, varav fyra assistenter
för inspektion. Lönekostnaderna beräknas vid 1976 års lönenivå till ca 550 000
kr. Omkostnaderna uppskattas till 150 000 kr. De sammanlagda kostnaderna
uppgår således till 700 000 kr. eller mindre än 0,5 % av försäljningsvärdet.
Utredningen anser att kontrollen skall finansieras med avgifter. En särskild
taxa föreslås böra utarbetas av lantbruksstyrelsen i samråd med
riksrevisionsverket. Avgiften för den inhemska produktionen bör knytas tUl
arealen av de växtslag som omfattas av kontroll. För importerade växter
föreslås avgiften utgå efter vikt.
Prop.
1976/77: 77 11
Det är enligt utredningens mening mycket väsentligt
ätt allmänheten hålls informerad om kontrollen av plantskoleväxtér. Det är
också motiverat att samhället i viss utsträckning stöder insatser som främjar
allmänna konsumentintressen. Utredningen anser därför att ett statligt bidrag
bör utgå till kontrollen. Det nuvarande stödet på ca 40 000 kr. är enligt
utredningens uppfattning lämplig storlek.
Med hänsyn till säsongvariationen i kontrollarbetet
bör nya bestämmelser träda i kraft och omorganisationen genomföras den 1
januari 1978. Förslagen innebär att lagen (1975: 74) med bemyndigande att
meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen behöver ändras.
4
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag till utvidgning av den obligatoriska sundhetskontrollen.
Lant-bruksstyrelsen förutsätter att utvidgningen får ske successivt och att det
uppdras åt kontroUmyndigheten att närmare reglera detta.
AUa remissinstanser utom Sveriges grossistförbund
tillstyrker utredningens förslag att göra nuvarande friviUiga sortäkthets- och
kvalitetskontroll av vedartade plantskoleväxter samt jordgubbar obligatorisk.
Lantbruksstyrelsen anser att den nu föreslagna
obligatoriska kontrollen av kvalitet och sortäkthet i plantskolor och vid
import skapar förutsättningar för att växtmaterialet har en tillfredsställande
kvalitet då det anländer tUl detaljisterna. Genom kontroll av återförsäljarnas
sätt att hantera varan anser styrelsen att konsumenten bör kunna tillförsäkras
ett fullgott växtmaterial. Statens plantskolenämnd finner endast det av
utredningen förordade alternativet ge ett fullgott konsumentskydd. Nämnden
pekar också på det stora värde kontrollen har som stöd åt producenter och
saluhåUare i deras verksamhet.
Konsumentverket delar utredningens uppfattning att
sortäkthets- och kvalitetskontrollen av plantskoleväxter f. n. inte är
tillfredsställande från konsumentsynpunkt. Plantskolemärkets existens och
innebörd är t. ex. knappast känd för konsumenterna. Många konsumenter har ej
heller kunskaper inom området ulan måste i stor utsträckning förlita sig på de
uppgifter om växterna som erhålls på försäljningsstället.
Styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA delar
utredningens uppfattning att kontrollen av plantskoleväxter hittills varit
otillräcklig och att en utbyggnad av denna kontroll är välmotiverad. Särskilt
gäller detta mot bakgrund av att såväl den inhemska produktionen som importen
av dessa växter ökat. Det sammanlagda värdet i konsumentledet av plantskoleväxter
är nu betydande. Härtill kommer att anläggnings- och sköt-
Prop. 1976/77: 77 12
selkostnaderna för grönområden ökat avsevärt under senare
år. Svenska kommunförbundet framhåller att berörda kommunala förvaltningar med
hänsyn till begränsade personalresurser i många fall inte kan kontrollera levererade
växter i önskvärd omfattning under vår och höst på grund av den stora
arbetsbelastning som då normalt råder. Plantskoleväxternas användning inom den
kommunala sektorn representerar ett inte oväsentligt värde ur såväl estetisk
som ekonomisk synpunkt. En utökad och förbättrad kontroll beträffande
sortäkthet och kvalitet är därför motiverad från kommunal synpunkt.
Trädgårdsnäringens riksförbund
instämmer i vad utredningen anför i fråga om mål och medel för det statliga
engagemanget i kontrollen. Trots att utredningens förslag drabbar branschen
hårdare genom högre kostnad anser förbundet att det till skillnad från ett
system med frivillig vamdeklaration ger ett bättre konsumentskydd och en
möjlighet att direkt ingripa mot sådan handel som strider mot kravet på
sundhet, kvalitet och sortäkthet i handeln med plantskoleväxter.
Sveriges grossistförbund anser att
skäl i och för sig kan föreligga att överväga en obligatorisk kontroll.
Förslaget innebär emellertid en mycket väsentlig utbyggnad av kontrollen med
krav på en större kontrollapparat och allvarliga risker för förseningar vid
gränsen förutom en betydande belastning också i senare distributionsled.
Utredningen har enligt förbundets uppfattning väl knapphändigt berört de
problem, som kan uppstå vid införseltillfället. Vidare har utredningen knappast
påvisat att förhållandena beträffande sortäkthet och kvalitet skulle vara
sådana att för berörda parter mer besvärande åtgärder förefaller nödvändiga.
Några mer väsentliga klagomål från gruppen "övriga konsumenter" är
inte kända och redovisas ej heller av utredningen. Förbundet är inte övertygat
om att de betydande kostnader och praktiska svårigheter, som en kontroll
enligt utredningens förslag skulle medföra, verkligen står i proportion till
vad situationen rimligen kan anses kräva. Förbundet förordar därför att i
första hand en ordning med rekommendationer praktiskt prövas och att längre
gående åtgärder för kontroll av sortäkthet och kvaUtet tills vidare får anstå.
Flera remissinstanser kritiserar i
vissa avseenden utredningens förslag till utformning av kontrollen. Enligt
lantbruksstyrelsens uppfattning bör ett minimikrav för allt salufört
plantskolematerial vara att varan skall ha en rimlig möjlighet att överleva och
utvecklas efter planteringen. Styrelsen är vidare tveksam till att skyldighet
skall föreligga att som Sekunda beteckna en vara om den i visst avseende ej
fyller kvalitetskraven för prima sortering, eftersom en köpare normalt därmed
förknippar en genomgående undermålig kvalitet. Styrelsen föreslår därför
klasserna Prima resp. Oklassificerad. Samma synpunkter anför 1974 års
trädgårdsnäringsutredning. Laittbruksstyrelsen påtalar vidare behovet av
sanktioner mot försäljare som bryter mot märkningsbestämmelserna
Prop.
1976/77: 77 13
eller
hanterar saluhållen vara så att den ej vid försäljningstUlfäUet motsvarar av
kontrollmyndigheten meddelade föreskrifter. Styrelsen anser att det bör
övervägas om inte allmänheten skall informeras genom konsumentsverkets försorg
i de fall då försäljare trots information och anvisningar i samband med
kontrollbesöken underlåter att följa föreskrifterna.
Plantskolenämtiden anför i fråga om
klassificeringen att vissa minimikrav måste finnas. I annat fall skulle
kontrollen sanktionera utbjudande och försäljning av undermålig vara och bli
den icke-seriösa handeln till stor hjälp. Nämnden anför vidare att vid
försäljning av plantskolealster är internationellt vedertaget två kvalitetsklasser,
Kvalitet A och Kvalitet B, vilka beteckningar man inte bör frångå. Kvalitet A
utgör normen för en vanlig god handelsvara av samtliga vedartade växter.
Kvalitet B har bl. a. mindre grenantal och förekommer endast för växtslagen
fruktträd och rosor.
Enligt
styrelsens för jordbrukets högskolor och SVA uppfattning bör
kontrollmyndigheten ges i uppdrag att utarbeta klassificeringssystem som är
anpassade tUl olika slags växter och som således i viss mån kan tUl-låtas
variera mellan olika växtslag. Det är ett nödvändigt krav att vissa
minimifordringar ställs på allt växtmaterial som förekommer i handeln. I
synnerhet gäUer detta om konsumentskyddet är en övergripande målsättning för
verksamheten. Klassificeringsbeteckningen Sekunda bör därför inte användas.
Trädgårdsnäringens
riksförbund är starkt kritiskt till utredningens förslag om
kvalitetskontrollens utformning. Förbundet ser i ett sådant förslag ett hot
mot den sanering av handeln som obligatoriet öppnar möjlighet till. Genom att
okritiskt tillåta allt växtmaterial av hur låg kvalitet som helst att få
tiUträde till marknaden, bibehåller man det i dag starkaste incitamentet för
bedrägeri gentemot konsumenten. Hur effektiv kontrollen än kan göras kommer
denna situation alltid att utnyttjas av den icke-seriösa handeln för att
saluföra växter av lägre kvalitet som högsta kvalitet. Förbundet yrkar därför
att endast en handelskvalitet eller handelsklass medges för plantskoleväxter
och att minimikraven för denna sätts ungefär där gränsen i dag går för första kvalitet
enligt statliga och av plantskolebranschen vedertagna bestämmelser. Växter som
ej uppfyller fordringarna för handelskvalitet skall omskolas, förstöras eller
om det är fråga om import för direkt försäljning avvisas.
KF
och Svenska kommunförbundet förespråkar att importerade plantskoleväxter märks
med ordet "Import". Kommunförbundet anför som skäl att växternas
geografiska ursprung är av stor betydelse för det framtida
etableringsresultatet.
Lantbruksstyrelsen, styrelsen för jordbrukets
högskolor och SVA samt 1974 års trädgårdsnäringsutredning tar upp problemen med
sortäkthetskontrollen i växternas vilstadium. De föreslår att
kontrollmyndigheten
Prop. 1976/77: 77 14
ges
i uppdrag att i samarbete med exportländernas kontrollorgan utveckla ett
system för kontroll och märkning i exportlandet.
Trädgårdsnäringens riksförbund anser att det bör
ligga inom ramen för kontrollen att fastställa vilka grundläggande villkor i
fråga om produktions- och försäljningsplatsens utformning som måste vara
uppfyllda vid nyetablering.
Styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA,
konsutnentverket och KF understryker vikten av att informationen kring växterna
och deras behandling ökas.
Remissinstanserna tUlstyrker utredningens förslag
till organisation av kontrollen.
Flera remissinstanser tar upp frågan om hur
plantskolenämndens rådgivande funktion skall organiseras i framtiden.
Statskontoret föreslår en närmare utredning av vid styrelsen befintliga organs
möjligheter att överta funktionen. Plantskolenämixden föreslår att en
samarbetsnämnd inrättas med representanter för oUka konsumentorganisationer,
plantskolenäringen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet. Sveriges
grossistförbund anser att företrädare för importhandeln bör vara med.
Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att ett branschråd inrättas i anslutning
tUl lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd.
Flertalet remissinstanser bl. a. statskontoret och
lantbruksstyrelsen har inga erinringar mot utredningens beräkning av personal
och kostnader för verksamheten.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget att finansieringen av verksamheten i huvudsak skall ske genom
avgifter. I fråga om storleken på statsbidraget för information kring verksamheten
råder dock delade meningar. RRV menar att informationen är en så integrerad del
av kontrollen att kostnaderna härför torde vara svåra att urskilja. Verket
anser därför att hela verksamheten bör av-giftsfinansieras. Styrelsen för
jordbrukets högskolor och SVA, statens plantskolenämnd och Trädgårdsnäringens
riksförbund anser att statsbidraget bör höjas väsentligt. Som motiv härför
anförs att samhällsinformation till konsumenterna normalt finansieras med
statsmedel. Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att bidraget skall utgöra
20 % av den beräknade totala årliga kostnaden för kontrollen.
Vad gäller utformningen av taxan för kontrollen är
KF tveksamt till utredningens förslag att avgiften för importerade växter bör
utgå efter vikt. I kvalitetsbevarande syfte används fuktbevarande substans i
förpackningarna. Om avgiften utgår efter vikt kan befaras att denna substans
nedbringas tUl ett minimum, vilket får negativ effekt på kvaliteten. KF anser
därför att för importerade växter avgiften bör baseras på stycketal eller på
importvärdet.
Prop. 1976/77: 77 15
5
Föredraganden
Detaljhandeln med. plantskoleväxtér omsätter f.n.
uppskattningsvis 225 milj. kr. om året. Den har ökat kraftigt det senaste
decenniet. Värdet av importen beräknas nu uppgå till 75 milj. kr. Det är åtta
gånger mer än i slutet av 1950-talet. I Sverige, finns f. n. ca 175
producerande plantskolor av nämnvärd betydelse. Värdet av deras produktion är
också ca 75 milj. kr. Av plantskolearealen år 1972 utgjorde 25 % blomsterbuskar,
15 % barrväxter samt ca 10 % för vardera rosor och fruktträd.
Plantskoleföretagen svarade år 1972 för 66 % av
importen, medan återstoden fördelades mellan affärskedjor 7 %, kommuner 5 % och
övriga importörer 22 %. Försäljningens fördelning på olika köpar-gmpper var
samma år 59 % tUl villaägare m. fl., 19 % tUl andra plantskolor och
återförsäljare, 9 % tiU kommuner och 13 % till anläggningsföretag.
Vid mitten av 1940-talet infördes en frivillig
kontroll av plantskoleväxter. Denna avsåg sundhet, sortäkthet och kvalitet. Är
1966 ändrades kontrollen och omfattar nu dels obligatorisk kontroll av
sundheten hos fmktträd, vinbär och hallon, dels frivillig kontroll av sortäkthet
och kvalitet för dessa växtslag samt av sundhet, sortäkthet och kvalitet för
krusbär, björnbär, nötbuskar, jordgubbar och vedartade prydnadsväxter. De till
den frivUliga kontrollen anslutna plantskolorna och återförsäljarna har rätt
att på kontrollerat material sätta det s. k. plantskolemärket.
Enligt lagen (1975: 74) med bemyndigande att
meddela föreskrifter för trädgårdsnäringen får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter som är påkallade för att möjliggöra
kontroll av trädgårdsprodukters sundhet.
Syftet med sundhetskontrollen är att åstadkomma ett
utplanterings-material som är fritt från skadedjur och sjukdomar. I
plantskolorna och vid andra försäljningsställen kontrolleras under
vegetationsperioden att de berörda växtslagen inte är angripna av vissa
sjukdomar. Förekommer svårartade skadegörare som inte kan bekämpas, t. ex.
virus och bakteriesjukdomar, åläggs plantskolorna att oskadliggöra de angripna
växtema. Importerat salufärdigt material stickprovsinspekteras vid
in-förseltUlfället samt vid deltagande i frivillig kontroll också vid återförsäljningsstället.
Sortäkthetskontrollen skall förhindra att de tUl
kontrollen anslutna plantskolorna uppförökar dels olämpliga sorter, dels
plantmaterial imder felaktig sortbeteckning. Kontrollen äger rum samtidigt med
sundhets-och kvalitetskontrollen.
Kvalitetskontrollen syftar till att tillförsäkra
köparna av plantskoleväxter ett fullgott planteringsmaterial, dvs. att tillse
att de till kontrollen anslutna plantskoloma och återförsäljarna saluför endast
växter av tUl-fredsställande uppdragnuig och sortering. De fordringar som skall
upp-
Prop. 1976/77:77 16
fyllas
avser bl. a. rotsystem, underlag vid ympning eller okulering, stam-höjd och
ålder.
Kontrollen handhas av statens plantskolenämnd som
även bedriver upplysningsverksamhet. Nämnden, som står under lantbmksstyrelsens
överinseende, har två anställda och tidvis extra personal. Nämnden har sina
lokaler i Äkarp. Verksamheten finansieras till övervägande del med avgifter.
Ar
1971 tillkallades sakkunniga för att utreda frågor rörande kontrollanstalterna
på jordbrukets område. Kungl. Maj:t överlämnade samma år två skrivelser med
förslag till utvidgning av den obligatoriska kontrollen av plantskoleväxter. De
sakkunniga har i betänkandet (Ds Jo 1976: 4) Kontrollen av plantskoleväxter
lagt fram förslag om förbättrad kontroll av plantskoleväxter. Förslaget berör
inte skogsplantor. Enligt utredningen förhindrar sundhetskontrollen spridning
av skadegörare och medverkar därmed till bättre ekonomiskt resultat för i
första hand yrkesodlarna. Vidare minskar användningen av kemiska bekämpningsmedel
eftersom växter som inte är friska inte kommer ut på allmänna marknaden.
Undantagna från kontroll är emellertid vissa växter som angrips av samma
skadegörare som de som kontrolleras. Skadegörare kan därför lätt överföras tUl
de sundhetskontrollerade växterna vid samplantering i trädgårdar och odlingar.
Vidare omfattas vissa från ekonomisk synpunkt betydelsefulla växtslag, främst
jordgubbar, inte av den obligatoriska kontrollen. Utredningen föreslår mot
denna bakgrund att sundhetskontrollen i princip skall omfatta alla vedartade
plantskoleväxter samt jordgubbar. Samtliga remissinstanser tillstyrker
förslaget. Enligt min mening framstår sundhetskontrollen som mycket välmotiverad
från både enskild och samhällelig synpunkt. Jag tillstyrker därför utredningens
förslag. Föreskrifter om kontrollens omfattning och utformning bör som
utredningen har föreslagit utfärdas av lantbruksstyrelsen. Det ankommer på
regeringen att besluta i denna fråga.
Inför sina överväganden rörande sortäkthets- och
kvalitetskontrollen konstaterar utredningen att mer än två tredjedelar av
konsumtionen av plantskoleväxter faller på köpare som vanligen har bristande
kiinskaper om växterna och för vilka lång tid kan förflyta mellan olika
inköpstiU-fällen. Utredningen anser att det främst är denna grupps intressen
sorn behöver tas till vara i detta sammanhang. Utredningen framhåller vidare
att distributionen har förändrats väsentligt sedan plantskolekontrollen
tillkom. Importen har mångdubblats och försäljning äger i ökad utsträckning
rum i handelsträdgårdar, s. k. gardencenters med självbetjäning och i varuhus.
Förutsättningarna för kvalitetskontrollen har därför ändrats. Utredningen anser
vidare att sortäktheten inte kontrolleras på ett tillfredsställande sätt.
Utredningen tar även upp växternas behandling i distributionsledet och anför
att distributionen i vissa fall sker under förhållanden, som om de inte leder
tUl att plantorna dör, väsentligt
Prop.
1976/77: 77 17
nedsätter livskraften och kvaliteten. Mot bakgrund av
nämnda förhållanden samt med hänsyn till frivilligheten i kontrollen och de
bristande resurser som föreligger konstaterar utredningen att målet för plantskolekontrollen,
nämligen att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott
planteringsmaterial, f. n. inte uppfylls. Utredningen anser att målet för
kontrollen av plantskoleväxter bör vara att konsumenterna skall erbjudas ett
sortäkta och kvalitetsmässigt gott material. För att uppnå detta behöver
kontrollen effektiviseras och ökade resurser tillföras. Utredningen som även prövat
ett annat alternativ, föreslår att obligatorisk kontroll införs av sortäkthet
och kvalitet hos vedartade plantskoleväxter samt hos jordgubbar. Förslaget
innebär bl. a. att uppgiftsskyldighet i fråga om sort och kvaUtet skall
föreligga i samthga handelsled. Kontrollen skall i första hand ske vid
införseltillfället och i plantskolorna men även i detaljistledet. I den
utsträckning det är möjligt föreslås även att växternas behandUng i
distributionsledet innefattas i kontrollen. Som exempel på den enkelhet som
enligt utredningen bör eftersträvas nämns att två kvaUtetsklasser bör finnas,
nämUgen Prima och Sekunda. För klass Sekunda föreslås inga minimikrav.
Samtliga remissinstanser utom
Sveriges grossistförbund tillstyrker utredningens förslag att göra sortäkthets-
och kvalitetskontrollen av vedartade plantskoleväxter och jordgubbar
obligatorisk. Flera remissinstanser kritiserar i vissa avseenden förslaget
till utformning av kontrollen. Bl. a. lantbruksstyrelsen, plantskolenämnden,
styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA samt Trädgårdsnäringens
riksförbund anser att vissa minimikrav måste ställas på växternas kvalitet.
För egen del anser jag i likhet med
utredningen och remissinstanserna att konsumenterna av plantskoleväxter bör
erbjudas ett sortäkta och kvalitetsmässigt gott material. För att nå dit behövs
enligt min mening en obligatorisk kontroll av att växterna har dessa
egenskaper. Jag tillstyrker därför utredningens och flertalet remissinstansers
förslag att en obligatorisk kontroll införs av sortäkthet och kvalitet hos
vedartade plantskoleväxter samt jordgubbar. Förutsättningar skapas härigenom
för ett mycket gott konsumentskydd på området. Kontrollen blir även ett stöd
för producenter och försäljare av dessa växter genom att specialister kontrollerar
och ger råd för produktionen och distributionen.
Den utvidgning av kontrollen av
plantskoleväxter som jag har förordat innebär att lagen (1975: 74) med
bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen behöver
utvidgas till att omfatta föreskrifter som är påkallade för att främja eller
möjliggöra kontroll av trädgårdsprodukters sundhet, sortäkthet eller kvalitet.
Avgift bör få föreskrivas för sådan kontroll. I lagen bör även införas
bestämmelser rörande tillsyn och kontroll. Regeringen bör få överlåta åt
förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter om kontrollen. För riksdagens
kännedom vill jag emellertid meddela att jag anser att utredningens för-
Prop. 1976/77: 77 18
slag
tiU hur kontrollen bör utformas och byggas ut i huvudsak kan godtas. Med
hänsyn tiU konsumenternas intresseii ansluter jag mig dock till den av några
remissinstanser framförda åsikten att vissa minimikrav bör ställas på växternas
kvalitet.
Utredningen framhåller att kontrollen av
plantskoleväxter är närbesläktad och redan nu i viss utsträckning.samordnad
med den verksamhet som bedrivs av växtinspektionsenheten vid
lantbruksstyrelsen. Utredningen föreslår att kontrollen helt skall skötas av lantbruksstyrelsen.
Liksom remissinstanserna tillstyrker jag detta förslag. Jag tillstyrker vidare
utredningens förslag att nya bestämmelser, bör träda i kraft och
omorganisationen genomföras den 1 januari 1978. Det innebär att statens
plantskolenämnd bör upphöra vid denna tidpunkt. Det ankommer på regeringen att
besluta även i dessa frågor:
Enligt utredningen bör principiella eller andra
större frågor rörande sortäkthets- och kvalitetskontrollen behandlas i
lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd. Frågor rörande sundhetskontrollen föreslås
bli behandlade i styrelsens rådgivande grupp för växtskyddsfrågor. Vissa remissinstanser
tar upp denna fråga. Statens plantskolenämnd föreslår att en samarbetsnämnd
inrättas med representanter för olika intressenter. Trädgårdsnäringens
riksförbund föreslår att ett branschråd inrättas i anslutning till
lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd. För egen del anser jag det inte nödvändigt
med ett särskilt samrådsorgan för dessa frågor vid lantbmksstyrelsen. Som också
utredningen har framhåUit står det alltid styrelsen fritt att tillsätta
arbetsgrupper med företrädare för olika intressen när speciella frågor
uppkommer, exempelvis i samband med införandet av kontrollen.
Utredningen beräknar att medel för sju tjänster
behövs för verksamheten. Sammanlagda kostnader inkl. omkostnader uppskattas
till 700 000 kr. vid 1976 års lönenivå vilket är mindre än 0,5 % av
försäljningsvärdet. Utredningen anser att kontrollen skall finansieras med
avgifter. Det bidrag på 40 000 kr. som f. n. utgår av statsmedel för upplysning
till konsumenterna om kontrollen föreslås även fortsättningsvis böra lämnas.
Flertalet remissinstanser, bl. a. statskontoret och lantbruksstyrelsen, har
inga erinringar mot utredningens, beräkningar av personal och kostnader. Remissinstanserna
tUlstyrker eller lämnar utan erinran förslaget till finansiering.
Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att bidraget skall utgöra 20 % av den
beräknade totala årliga kostnaden för kontrollen. För budgetåret 1977/78
beräknar jag medelsbehovet för kontrollen tiU sammanlagt 400 000 kr., vilket
belopp bör ställas till lantbruksstyrelsens förfogande genom överskridande av
tionde huvudtitelns förslagsanslag Lantbmksstyrelsen. Det ankommer på
lantbruksstyrelsen att i mån av behov begära medel för information om kontrollen.
Enligt
min mening bör kontrollen helt finansieras med avgifter. Det
Prop.
1976/77: 77 19
bör
ankomma på lantbruksstyrelsen att efter samråd med riksrevisionsverket fastställa
taxa för verksamheten.
6
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt
dels
antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1975: 74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för
trädgårdsnäringen, dels godkänna de riktlinjer i fråga om kontrollen av
plantskoleväxter som jag har förordat i det föregående.
7
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
de förslag som föredraganden har lagt fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770149
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
- Bet. 1976/77:JoU30 Med anledning av propositionen 1976/77:77 om kontrollen av plantskoleväxter jämte motion s. 1 i texten
- Prop. 1978/79:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1979/80. i texten
- Prop. 1979/80:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1980/81 i texten