Sök i Ratio Lex

om insatser för samerna

151 sidor, varav 150 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 150 av 151 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:80, om insatser för samerna

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 Regeringens proposition

1976/77:80

om insatser för samerna;

beslutad den 17 februari 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås efter
förslag av sameutredningen en rad insatser för samema och deras kultur.
Samernas särskilda ställning som ursprunglig befolkning och etnisk minoritet i
Sverige redovisas. Riktlinjer föreslås för den fortsatta utvecklingen av
samhällets stöd för samekulturen. För samordning av de statliga insatserna
tillsätts en arbetsgrupp inom regeringskansUet.

Riktlinjer anges för stödet till de
samiska näringarna och sysselsättningen inom sameområdena. Frågan om det
långsiktiga ansvaret för samernas sysselsättning behandlas. En tjänst som
konsulent för sysselsättningsfrågor tillkommer vid lantbruksstyrelsen.

Frågan om samebyn som forum för
samisk gemenskap behandlas i propositionen. Förslaget om stödjande medlemskap i
samebyar genomförs inte.

Olika vägar anvisas för att
tillförsäkra de s. k. fiskesamerna rätt till fiske för sin försörjning.

Frågor om social service i vid
mening behandlas. Bl. a. redovisas försöksverksamheten med åtgärder för vård
och service i glesbygder och förskolans möjligheter att tillgodose samemas
behov.

Riktlinjer föreslås för samemas
utnyttjande av allmänna statsbidrag och stödformer för allmänkulturell
verksamhet. Ett särskilt anslag införs för bidrag till samisk kultur. Anslaget
disponeras av samefonden och fördelas, efter prioriteringar som görs av samema,
av fondens kulturdelegation. Genom det nya anslaget kan stöd ges till samernas
organisationer, bl. a. de lokala sameföreningarna, och den fortsatta utgivningen
av tidningen Samefolket garanteras.

1 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 80

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 2

Vissa särskilda kulturfrågor behandlas, såsom
instanser för det samiska språket, frågan om sameradions sändningar och stöd
för dokumentation och forskning kring den traditionella samekulturen.. Åtgärder
till stöd för sameslöjden och samekonsthantverket redovisas. Föreningen
Same-Ätnam får medel för ytterligare en sameslöjdskon sulent.

I
propositionen föreslås en rad åtgärder för att tillgodose samernas önskemål om
en samisk utbildningsväg. De samiska frågorna får en starkare ställning inom
hela utbildningssystemet. Nomadskolan/sameskolan består som ett alternativ
till grundskolan för de samer som önskar det. En tjänst som universitetslektor
i samiska inrättas vid uni versitetet i Umeå. Särskilt stöd föreslås även i
fortsättningen utgå till Samernas folkhögskola i Jokkmokk. En rad åtgärder
föreslås för att förstärka lärarutbildningen för samerna. Fortsatt stöd
föreslås utgå till utveckling och produktion av samiska läromedel.

De föreslagna statliga insatserna kostar för nästa
budgetår ca 2 milj. kr., varav 1 milj. kr. föreslås för det nya anslaget Bidrag
till samisk kultur.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 3

Utdrag-

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

yid regeringssammanträde 1977-02-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson,
Dahlgren, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder,
Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Wikström Proposition om insatser för samema

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 11 december 1970 tillkallades fem sakkunniga för att utreda
frågan om åtgärder till stöd för samernas språk och kultur m. m. De sakkunniga
antog namnet sameutredningen (U 1970: 68).i

LJtredningen har avgett
delbetänkandena (Ds U 1973: 2) Samernas folkhögskola och (Ds U 1973: 14)
Forskning och eftergymnasial utbildning i samiska. Betänkandena har varit
föremål för riksdagsbehandling (prop. 1974: 1 bil. 10 s. 419422, UbU 1974: 21,
rskr 1974: 209 resp. prop. 1974:1 bil. 10 s. 241242, UbU. 1974: 13, rskr 1974:
121).

I december 1975 här utredningen
avgett sitt slutbetänkande (SOU 1975: 99 och 100) Samerna i Sverige. Stöd åt
språk och kultur.

Efter remiss har yttranden över
betänkandet avgetts av hovrätten - för övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall,
socialstyrelsen, statens vägverk, kammarkollegiet, statistiska centralbyrån,
riksrevisiönsverket (RRV), nämnden för samhällsinformation, statens kulturråd,
konstnärs-stipendienämnden, styrelsen för Sveriges författarfond. Stiftelsen
Institutet för rikskonserter (Rikskonserter), dialekt- och ortnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
(riksantikvarieämbetet), stiftelsen Nordiska museet, skolöverstyrelsen (SÖ)
efter hörande av länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala,, Kopparbergs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt
konstfackskolan, statens institut för läromedelsinfpr-mation, universitetskanslersämbetet
(UKÄ) ' efter hörande av veder-

1 Landshövdingen Gösta Elfving,
ordförande, numera rättschefen Olof Köhl, departementssekreteraren Thomas
Rönström, rektorn Lars Thomasson och renskötaren Lars Utsi.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 4

börande
vid universiteten i Stockholm, Uppsala och Umeå , organisationskommittén för
Umeå högskoleregion, statens humanistiska forskningsråd, statens råd för
samhällsforskning, lärarhögskolorna i Uppsala, Umeå och Luleå,
förskoleseminariet i Stockholm, centrala studiestödsnämnden efter hörande av
studiemedelsnämnden i Umeå, samt vuxenutbildningsnämndema i Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län , lantbruksstyrelsen efter hörande av
lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt
koncessionssamebyarna , fiskeristyrelsen efter hörande av
fiskeriintendenterna i övre norra, nedre norra och mellersta distrikten ,
statens naturvårdsverk, styrelsen för samefonden, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) efter hörande av länsarbetsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län , statens invandrarverk, statens planverk, statens industriverk,
statens vattenfallsverk, domänverket, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, barnomsorgsgruppen, utredningen om skolan, staten och
koimnunerna, folkhögskoleutredningen, 1974 års lärarutbildningsutredning,
radioutrednmgen, studiestödsutredningen, folkbildningsutredningen. Svenska
samemas riksförbund (SSR), Grans, Mala och Umbyns samebyar, Såminuorra-Svenska
samernas riksungdomsförbund , Same-Ätnam, Stiftelsen Samefolket, Samernas
folkhögskolas styrelse. Samernas folkhögskolas elevkår, Samernas
samar-betsnämnd, Norrbottens sameförbund, De differentierade samernas
Stor-umankonferenser: Storumangruppen, Lapplandsgruppen och Mälargrup-pen,
Nordiskt samiskt institut. Nordiska samerådets svenska sektion, Svenska
kommunförbundet, Stockholms, Botkyrka, Uppsala, Göteborgs, Örnsköldsviks,
Bergs, Härjedalens, Krokoms, Strömsunds, Are, Östersunds, Norsjö, Storumans,
Umeå, Lycksele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna
kommuner, Landstingsförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska
arbetsgivareföreningen. Folkpartiets ungdomsförbimd (FPU), Föreningen Svensk
form. Svenska jägareförbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Svenska hemslöjdsföreningamas riksförbund. Svenska turistföreningen, Sveriges
Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, Konstnärliga och litterära yrkesutövares
sam-arbetsnämnd (Klys), Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Studieförbundet
Vuxenskolan, landsantikvarierna 1 Jämtlands och Västerbottens län, Föreningen
Norrbottens museum, Föreningen. Sveriges landsantikvarier samt Sveriges
allmänna biblioteksförening.

Härutöver har skrivelser kommit in från'Norrlands
naturvärn och Per Martin Andersen m. fl. Genom länsstyrelserna har yttranden
dessutom kommit in från Jämtlands' läns företagareförening, Jämtland-Härjedalens
turistförenuig, Jämtlands läns landsting, Västerbottens företagareförening,
Västerbottens turisttrafikforbiind, länsbostadsnämnden i Norrbottens län samt
Norrbottens läns hemslöjdsförening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 5

Sameutredningen har i skrivelse den 14 oktober 1971
ansökt om medel för en framräkning av samebefolkningen.

Mälargruppen har i skrivelse den 26 januari 1972
framfört synpunkter beträffande en framräkning av samebefolkningen.

Same-Ätnams slöjdutskott har i skrivelse den 28
januari 1976 anhållit om medel för avlönande av en heltidsanställd
sameslöjdskonsulent. Över skrivelsen har efter remiss yttranden avgetts av
statens kulturråd, statens industriverk. Svenska samemas riksförbund,
Längmanska före-tagarfonden och Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Svenska samernas riksförbund har med skrivelse den
27 juni 1976 gett in resolutionerna AC beslutade av samernas landsmöte i
Tänn-dalen.

Svenska sektionen av Nordiska samerådet har i
skrivelse den 28 augusti 1976 ansökt om bidrag för budgetåret 1977/78.

Länsskolnämnden i Norrbottens län har i skrivelse
den 20 september 1976 hemställt om utbildning av låg- och mellanstadielärare i
Luleå med hänsyn till de norrbottniska minoritetemas behov.

Norrbottens sameförbund har i skrivelse den 1
november 1976 begärt bl. a. att de icke renskötande samerna ges tillfälle att i
framtiden delta vid behandlingen av viktiga samepolitiska frågor.

Svenska samernas riksförbund har vid en uppvaktning
hos utbildningsministern den 3 december 1976 redovisat vissa synpunkter i
anslutning till den fortsatta beredningen av sameutredningens förslag.

De differentierade samernas Storumangrijpp har i
skrivelse som inkom till utbildningsdepartementet den 11 januari 1977
hemställt om representation i en arbetsgrapp för samefrågor.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 17 januari
1977> iped bifogande av skrivelse från rennäringsgruppen, tagit upp frågan
orn ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter när det gäller att vidta
sysselsätt-ningsskapande åtgärder för samema.

Arjeplogs sameförening har yid uppvaktning hos
statsrådet Mogård den 14 december 1976 tagit upp frågan om förvärv av Arjeplogs
nomadskolas lokaler.

Arjeplogs kommun har med skrivelse den 13 januari
1977 översänt protokollsutdrag från sammanträde med Arjeplogs skolstyrelse
rörande nomadskolan/sameskolan i Arjeplog.

I beredningsarbetet har ingått överläggningar med
företrädare för,

Svenska samemas riksförbund, Saminuorra, Same-Ätiiani, Norrbotteiis

sameförbund m. fl. samiska .organisationer. '.

2 Allmän bakgrund

2.1 Samerna i Sverige

Samerna har urgammal hemortsrätt i de nordliga
delarna av nuvarande Sverige, Norge och Finland. Enligt den historiska forskningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 6

torde
samerna ha kommit i kontakt med nordborna redan i början av vår tideräkning.
Under 1600-talet fick det svenska väldet i norr en allt starkare organisation.
Bl. a. ägde skatteuppbörd rum på de fasta kyrk- och tingsplatserna. Ar 1632
inrättades Skytteanska skolan i Lycksele. Skolan kom att spela en mycket stor
roll för den svenska och kristna kulturens utbredande bland samerna. Tanken att
samerna skulle assimileras med den svenska befolkningen var mycket aktuell
redan under första hälften av 1700-talet. Man ville göra samerna bofasta för
att de skulle bli mer åtkomliga för missionen.

I samma takt som odlingen framskred trängdes
erriellertid samema tillbaka av de svenska kolonisterna. Särskilt under
1800-talet blev ny-byggarkolonisationen mycket mäktig. När kolonisationen
hotade att helt utplåna den samiska befolkningen vidtog statsmakterna efter
hand åtgärder tOl stöd för renskötseln och dess utövare. År 1886 och år 1898
tillkom de första irenbeteslagarna.

Det totala antalet samer i Sverige kan beräknas
till lägst 15 300, enligt de befolkningsstudier sameutredningen låtit utföra.
Därav utgör den renskötande befolkningen 2 400 personer. De icke-renskötahde
samerna utgör således en överväldigande majoritet. Det största antalet samer,
7 100, finns i Norrbottens län. I Västerbottens och Jämtlands län finns 2 400
resp. 1 300 samer och i Stockholms län 1 200 samér.

Det finns emellertid skäl att ytterUgare överväga
den samiska befolkningsgruppens sammansättning och storlek. I de s. k.
kärnområdena finns t. ex. grupper som genom sitt nuvarande näringsfång anknyter
till mycket ålderdomliga samiska näringstraditioner. Dessa samer, vare sig de
en gång varit renskötare eller inte, anknyter med sitt näringsliv och nuvarande
bosättning i lågfjällsområdet till en ursprunglig samisk kultur.

Särskilda bestämmelser beträffande samerna som
folkgrupp saknas med några få undantag. Ett av de mest framträdande undantagen
är nomadskolförordningen (1967: 216, omtryckt 1971: 390, ändrad senast 1976:
1038). I 1 § i förordningen heter det att "Samemäs barn äger rätt att
fullgöra skolplikt i nomadskolan i stället för grundskolan".

Renskötseln är i Sverige förbehållen samerna.
Enligt rennäringslagen (1971: 437) har den som är av samisk härkomst rätt att
begagna niark och vatten till underhåll för sig och sina renar
(renskötselrätt), om hans far eller mor eller någon av hans far- eller
morföräldrar haft renskötsel som stadigvarande yrke. Åi: 1971 omorganiserades
lappbyarna till samebyar med uppgift att driva renskötsel. Denna organisation
bygger på principen om samverkan mellan medlemmarna i byn såsom inom ekonomiska
föreningar. Samerna bestämmer själva om sina angelägenheter på bystämma och
genom stadgar för byn. Vid var och en av lantbruksnämnderna i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län finns en rennäringsdelegation.
Lantbruksstyrelsen är central myndighet för rennäringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 7

2.2 Samisk kulturell verksamhet

De senaste åren har ett kulturpolitiskt
reformarbete genomförts som lett till väsentligt ökade statliga ekonomiska
insatser på kulturområdet. De mål som år 1974 lades fast för den statliga
kulturpolitiken (prop. 1974: 28, KrU 1974: 15, rskr 1974: 248). omfattar även
minoriteter. Genom de allmänna stödformerna och bidragssystemen på kulturområdet
erbjuds olika möjligheter till samhällsstöd även ' f ö r samisk kulturell
verksamhet. Samiska kulturarbetare kan erhålla konstnärsbidrag och projektbidrag.
Flera sameslöjdare finns bland dem som erhållit sådana bidrag under de senaste
åren. Ett stort antal bidrag disponeras och fördelas av statens kulturråd.
Exempel på bidrag och stödformer som kan sökas för samiskt kulturarbete är bidrag
för experiment- och utvecklingsarbete bland. amatörer och bidrag till fria
teater-, dans- och musikgrupper. Statligt litteraturstöd kan utgå för
utgivning av såväl samisk litteratur i snävare bemärkelse som litteratur kring
samiska frågor. Rikskonserter lämnar stöd till regionala och lokala
musikaktiviteter. De samiska organisationerna, bl. a. de lokala
sameföreningarna, har möjlighet att söka bidrag till olika verksamheter. Ett
särskilt statsbidrag till kulturprogram inom föreningslivet utgår föi:
aktiviteter såsom föreläsningar, sång, musik, dans etc.

Vid sidan av de allmänna stödformerna har särskilda
insatser gjorts . för att i viktiga avseenden stärka det samiska kulturarbetet.
Sameradion, införandet av ett särskilt statsbidrag till Samernas folkhögskola
och det särskilda stödet till tidningen Samefolket är exempel på sådana
insatser. På det nordiska planet har bl. a. inrättats ett Nordiskt samiskt
institut.

Det samiska språket är ett finsk-ugriskt språk. Det
består av centralsamiska, sydsamiska och östsamiska dialekter. Centralsamiskan
talas av de flesta samer. Denna dialekt omfattar i sin tur tre skilda dialekter,
nämligen nordsamiska, lulesamiska och pitesamiska. När det gäller frågan hur
många svenska samer som i dag behärskar något av de samiska språken eller
dialekterna saknas tillförlitliga uppgifter.'

I samband med den nordiska samekonferensen i
Gällivare år 1971 tillsattes en samisk språknämnd med ledamöter från Finland,
Norge och Sverige. En av de viktigaste uppgifterna för språknämnden är att
berika samiskan med ord och uttryck för moderna företeelser av olika. slag. För
Norge och Sverige finns ett gemensamt nordsamiskt skriftspråk. Syftet har
varit att möjliggöra en ömsesidig användning av samisk litteratur i båda
ländernas skolor. Detta samarbete håller f. n. på att byggas ut. Nordiskt
samiskt institut fungerar som sekretariat för språknämnden. Institutet har
också startat egna språkforskningsprojekt. Samernas folkhögskola har medverkat
i ett utvecklingsarbete rörande språket. En professur i samiska finns vid
universitetet i Umeå.

Den
skrivna litteraturen på samiska omfattar nu ca 600 böc-

J

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 8

ker
och småskrifter. Det mesta är av religiös art. Den ökade medvetenheten har
lett till en nyproduktion av litteratur på samiska samt en utökad användning
av samiska i skrift. Till kategorin böcker på samiska hör förutom
skönlitteratur också läseböcker för skolbruk, grammatikor och ordböcker. Redan
år 1918 utkom det första numret av Samefolkets Egen Tidning. År 1961 ändrades
namnet till tidningen Samefolket. Tidningen överfördes år 1971 till en
stiftelse med SSR och Same-Ätnam som huvudmän. Samefolket skall främst vara
språkrör för samerna och förbindelseorgan mellan samegrupper. Tidningen skall
vidare bl. a. sprida kännedom till olika samhällsorgan och till en vidare
allmänhet om samernas kultur och näringar. Förutom ett årligt statsbidrag om
50 000 kr. har Samefolket fått temporärt bidrag ur bl. a. samefonden.

Sameradions sändningar går f. n. ut över hela
Norrland, med undantag för Gästrikland och Hälsingland, samt över norra
Dalarna. För programverksamheten inom sameradion svarar i första hand två
samiska befattningshavare. En av dem, som är placerad i Luleå, svarar i huvudsak
för det aktuella magasinsprogrammet och det samiska underhållningsprogrammet
som sänds varje fredag. I uppgiften ingår också en starkare inriktning på den
sydsamiska språkgruppen. Den andra befattningshavaren innehar sedan år 1973 en
för de nordiska länderna gemensam tjänst som producent av sameprogram. Hon producerar
från lokalredaktionen i Kiruna ett magasinsprogram på samiska, som sänds
simultant i de tre länderna varje lördag. Senare har ytterligare en samnordisk
tjänst tillkommit för att sköta de gemensamma nyhetsprogrammen. Genom
inrättande av lokalradion tillkommer samisk medverkan i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands lokalradioområden.

Sameslöjden och samekonsthantverkef utgör en viktig
del av den samiska kulturen. Slöjden är också en betydelsefull inkomstkälla för
samerna. Same-Ätnam och dess slöjdutskott har under många år aktivt verkat för
hög kvalitet på sameslöjden och förbättrade möjligheter för slöjdarna avseende
framför allt utbildning, råvaruan-skaffning och marknadsföring. Slöjdutskottet
har bl. a. bedrivit en omfattande konsulentverksamhet. Ett samiskt
slöjdföretag. Sameslöjd och Material AB, har nyligen byggts upp för bl. a.
råvaruanskaffningen.

Betydande insatser för att bevara den traditionella
samekulturen görs för övrigt av företrädare för kulturminnesvård och museer.
Riksantikvarieämbetet kartlägger kulturlämningar inom samiska områden i likhet
med vad som gjorts i landet i övrigt. Länsmuseerna inom de nordliga länen med
samisk befolkning har omfattande samiska samlingar. Även de statliga och
-statsunderstödda museerna, framför allt Nordiska museet, har ägnat
den-samiska kulturen intresse och gjort betydelsefulla insatser. Ett samarbete,
rörande den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 9

samiska
kulturen har inletts mellan länsmuseerna i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Kopparbergs län samt Nordiska museet och riksantikvarieämbetet.
En särskild arbetsgrupp skall sammanställa dokumentations- och
forskningsprojekt som är av gemensamt intresse.

Omfattande
samlingar av grammofon- och ljudbandsinspelningar, uppteckningar av samiska
dialekter och folklore samt fotografier och teckningar som rör den samiska
kulturen finns vid dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och dialekt- och
ortnamnsarkivet i Umeå. Vid ett flertal institutioner inom universiteten
bedrivs även forskning om samernas kultur.

2.3 Samemas organisationer

Svenska samernas riksförbund (SSR) bildades år
1950. I stadgarna, reviderade år 1974, anges att SSR:s ändamål är att
tillvarata och främja de svenska samernas ekonomiska, sociala, rättsliga,
administrativa och kulturella intressen. Särskild hänsyn skall därvid tas till
renskötselns och dess binäringars fortbestånd och sunda utveckling. Förbundet
som är opolitiskt utgör en sammanslutning av samebyar och sameföreningar. De
valda ombuden samlas till ordinarie landsmöte en gång om året. Är 1962
inrättades ett kansli i Stockholm med en juridisk ombudsman.

I
anslutning till Svenska samernas riksförbund har även bedrivits viss
ungdomsverksamhet. Ungdomsorganisationen går numera under namnet Saminuorra,
Sven ska sam ernås riksungdomsförbund. Förbundet är anslutet till SSR och är
representerat i SSR:s styrelse genom en adjungerad ledamot. Förbundets uppgift
är bl; a. att tillvarata och befrämja sameungdomens ekonomiska, sociala,
kulturella, rättsliga och administrativa intressen. Därvid skall särskild
hänsyn tas till de samiska näringarna". Medlemmar i förbundet är samebyar,
lokala sameföreningar och enskilda samer. Högsta beslutande organ för förbundet
är det förbundsmöte som hålls varje år. Den 1 juli 1975 anställdes en
förbundssekreterare på en halvtidstjänst. :,

År
1945 bildades Same-Ätnam, Sällskapet Lapska Odlingens framtid. Efter
stadgeändring år 1969 kallas organisationen Same-Ätnam, förening för samisk
kultur. Föreningen står öppen för även andra än samer. Föreningens uppgifter är
framför allt att främja kunskapen om och aktningen för den samiska. kulturens
egenart och värde, verka för aktiv samisk språkvård, främja kunnigheten i
samisk slöjd och samiska konsthantverk, stödja samemas strävanden för utveckling
av sitt näringsliv.samt stödja samemas intemordiska strävanden. Föreningen
arbetar numera med tre olika utskott, nämligen slöjdutskottet, språkutskottet
och skriftutskottet. ;; . . .

Samernas
idrottsförb u n.d bedriver ett betydelsefullt ar-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 10

bete
genom att försöka bevara och utveckla de samiska idrottstraditio

nerna. Samemästerskapen samlar årligen 300400 samiska'ungdomar

och äldre. Ett samarbete har också inletts mellan Saminuorra och idrotts

förbundet. ,.

Inom det samiska bosättningsområdet finns lokala
saméför-e n i n g a r, av vilka ett femtontal är anslutna till SSR. Föreningarnas
verksamhet bidrar till att bevara och stärka samhörigheten mellan skilda
grupper av samer. Bland föreningarna märks Kimha sameförening, som varit en
drivande kraft för att anskaffa en ny samegård för bl.a. informationsverksamhet
och utställningar.

De icke-renskötande samer som flyttat ut från
kärnområdena har också bildat egna föreningar. Dessa föreningars verksamhet är
inriktad på förhållanden och problem som de utflyttade samerna möter. Inom
ramen för De differentierade samernas Storumankonferensér arbetar
Storumangruppen, Kirunagmppen, Lapplandsgmppen och Mälargruppen. Norrbottens
sameförbUnd företräder icke-renskötande samer från de nordligaste länen. Inom
Stockholmsområdet bedrivs föreningsverksamhet inom sameföreningen i Stockholm,
som är ansluten till SSR, samt den nämnda Mälargriippen och Same-Siita. Även i
Uppsala och Göteborg finns sameföreningar.

2.4 Samiska utbildningsfrågor

Enligt lagen (1973: 1205) om förskoleverksamhet är
kommunerna skyldiga att anvisa plats i förskolan för alla sexåringar som är skrivna i kommunen eller söm stadigvarande
vistas där. Vidare stadgas att barn, "som av fysiska, psykiska, sociala,
språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling", så
långt möjligt skall anvisas plats i förskola redan före sex års åldei".
Kommunerna skäll genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver
särskilt stöd och anvisa dem förskoleplats. Detta innebär att kommunerna har
ansvar också för samernas barn.

Enligt bestämmelsema i nomadskolförordningen har samernas
barn rätt att fullgöra skolplikt i nomadskolan i stället för i grundskolan.
Nomadskolan är en statlig skola, över vilken,SÖ här inseende. Nomadskolan
omfattar nio årskurser. För årskursema 16 finns nomadskolor i Karesuando,
Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog i Norrbottens län samt i Tämaby
och Ange i Västerbottens resp. Jämtlands län. Vid nomadskolan i Arjeplog är
driften tillfälligt nedlagd på grund av vikande elevunderlag. Länsskolnämnden i
Norrbottens län har som ett organisationsalternativ diskuterat en integrering
av nomadskolan i Arjeplog med kommunens grundskola. Det gemensamma högstadiet
(årskurserna 79) är förlagt till Gällivare och samverkar där med Gällivare
kommuns högstadium. Det totala antalet sameelever

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 11

vid
nomadskolan under läsåret 1976/77 beräknas till 187. Vid nomadskolan tillämpas
1969 års läroplan för grundskolan; Härvid gäller att undervisningen i de ämnen
SÖ bestämmer skall beröra även frågor av betydelse för samernas kultur och
levnadsförhållanden; Ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser.

För undervisning i samiska i grundskolan gäller
läroplanens allmänna bestämmelser för undervisning i minoritetsspråk.
Minoritetsspråksundervisningen får omfatta högst två veckotimmar per årskurs.
På låg- och mellanstadiet är samiska ett kompletterande obligatoriskt ämne och
på högstadiet ett kompletterande tillvalsämne. Samiska får även försöksvis
under läsåren 1975/761977/78 vara självständigt tillvalsämne på grundskolans
och nomadskolans högstadier i Norrbottens län.

När det gäller de mera teoretiskt inriktade
studievägarna i gymnasieskolan finns inte någon speciell studieväg för samiska
barn. Det finns emellertid vissa möjligheter till undervisning i samiska. Elev
som har annat språk än svenska som modersrhål kan byta ut undervisning i
främmande språk mot undervisning i sitt -modersmål. SÖ fastställer kursplaner
för minoritetsspråksundervisningen i gymnasieskolan. Fr. o. m. läsåret 1974/75
har i fråga om yrkesinriktad utbildning en tvåårig kurs inom rennäringen
(specialkurs) anordnats vid Välkommasko-lan i Malmberget.

I sameutredningens andra delbetänkande Forskning
och eftergymnasial utbildning i samiska föreslog utredningen att en
organisation för högskoleutbildning och forskning i'samiska skulle skapas vid
universitetet i Umeå. Den av utredningen föreslagna professuren i samiska
inrättades den 1 juli 1975 (prop. 1974: 1 bil. 10 s. 241242, UbU 1974: 13,
rskr 1974: 121). Professurens tyngdpunkt skall enligt riksdagsbeslutet ligga på
det samiska språket. Tjänsten skall emellertid också omfatta samisk kultur. Vid
liniversitetet i Umeå ingår
ämnesområdet samiska organisatoriskt i institutionen för lingvistik och
vetenskapsteori. Inom ramen för den decentraliserade universitetsutbildningen
anordnas en grundkurs i samiska vid Samernas folkhögskola i Jokkmokk. Vid
universitetet i Uppsala är det även i fortsättningen möjligt att meddela
undervisning i samiska inom finsk-ugriska institutionen.

Den samiska vuxenutbildningen har i hög grad kommit
att koncentreras till Samernas folkhögskola. Folkhögskolan startade sin
verksamhet redan år 1942. År 1972 skedde en omorganisation och Stiftelsen
Samernas folkhögskola bildades med Svenska samernas riksförbund, Same-Ätnam och
Jokkmokks kommun som huvudmän. Samernas folkhögskola utgör en mycket
betydelsefull institution till stöd för strävandena att bevara och utveckla
samisk kultur.

Sameutredningens förslag i delbetänkändet Samernas
folkhögskola behandlades av statsmakterna år 1974 (prop. 1974: 1 bil. 10 s. 419

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 12

422,
UbU 1974:21, rskr 1974:209). Riksdagsbeslutet innebär bl. a. att särskilt
statligt stöd till Samernas folkhögskola utgår som kompensation för uteblivet
landstingsbidrag. Skolan har dessutom tilldelats särskilda lärarresurser för
specialkursen i samisk slöjd och för undervisningen i samiska språk. I syfte
att stärka och utveckla det rent samiska i utbildningen har en särskild samisk
utbildningslinje anordnats vid skolan. Den ettåriga kursen är öppen endast för
samiska studerande. Vid sidan av helårskursema anordnas ett stort antal kortare
ämneskurser i bl. a. sameslöjd, samhällsfrågor, syd-, lule- och nordsamiska,
naturkunskap och rennäringsfrågor.

Till stöd för den frivilliga bildningsverksamheten
bland samerna finns en kombinerad tjänst som ämneslärare och konsulent
inrättad vid Samemas folkhögskola. Området för konsulentverksamheten utgörs av
hela Norrbottens län. Samråd och samarbete sker med bl. a. Nordiskt samiskt
institut, sameorganisationerna och studieförbunden. Kurser i sameslöjd och
samekonsthantverk har anordnats av Same-Ätnams slöjdutskott och dess
konsulenter. Kursverksamhet i samiska språk har även anordnats av olika
sameföreningar.

Behovet av lärare och lärarutbildning för det
samiska undervisningsområdet är stort. De lärare som undervisat i samiska ämnen
i nomadskolan har i många fall saknat erforderlig ämnesutbildning. Ett första
steg mot en förstärkt lärarutbildning har tagits genom inrättandet av
institutionen i samiska vid universitetet i Umeå.

Fr.o. m. budgetåret 1972/73 inleddes ett
planmässigt utvecklingsarbete för framställning av samiska läromedeL Projektet
Läromedelsutveckling i samiska förestås ayen projektledare som är underställd
läns; skolnämnden i Norrbottens lan. Projektet bedrivs i nära samarbete med
Samernas folkhögskola. ;Vidare har projektet en referensgrupp med företrädare
för bl. a. SÖ och samelärare. Den. aktuella utvecklingsplanen omfattar
läromedel för grundskolans samtliga stadier, gymnasieskolan,och
vuxenutbildningen. Statens institut för läromedelsinfoririation har även
anslagit medel för produktion av-samiska läromedel.

3 Sameutredningen

3.1 Redovisade undersökningar m. m.

Professor Israel Ruong har som expert åt
sameutredningen redovisat, en historisk åt erbli.c k rörande samerna (SOU
.1975: 100,-bilaga 4). Ruong beskriver det sarniska bosättningsområdet och
redovisar historiska uppgifter om samerna alltifrån 100-talet e. Kr. Därefter
beskrivs samernas historia under 1600-, 1700- och 1800-talen. Speciell vikt
läggs vid 1800-talets senare hälft, som innebär en vändpunkt i statens
lappmarkspolitik. Under 1900-talet är det främst 1908 års motion i riks-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1916/11: 80 13

dagen
och vad som följde av den som behandlas. Ruongs redogörelse avslutas med bl. a.
en beskrivning av samernas första landsmöte år 1918 i Östersund.

Sameutredningen har i huvudbetänkandet sammanfattat
huvuddragen av samernas historiska bakgrund med tyngdpunkten lagd på beskrivningen
av samerna och deras ställning under 1600-talet och fram till vår tid.

Utredningen har bl. a. redovisat statens och kyrkans
påverkan på samisk religion, språk och kultur. Vidare beskrivs samema och
nybyggar-kolonisationen, renbeteslagstiftningen och det samiska skolväsendet.

Utredningen tar också upp samernas
organisationssträvanden och redovisar till sist samemas samepolitiska och
kultiirpolitiska program.

Sameutredningen lämnar, biträdd av professor
Hilding Eek, en redogörelse för det folkrättsliga skyddet av grundläggande
fri- och rättigheter och av minoritetsgrupper. Utredningen behandlar bl. a.
det arbete som utförts inom Nationernas förbund, Förenta nationema (FN) och
Europarådet;

Sameutredningen har dragit den slutsatsen att
arbetet såväl inom FN som inom Europarådet främst tagit sikte på de enskilda
individernas fri-och rättigheter och därvid lagt viss tonvikt pä de s. k.
klassiska frihetsrättigheterna. Det är därför svårt att på grundval av FN:s
deklaration och konventioner, liksom på grundval av Europarådskonventionen om
de mänskliga rättigheterna, finna definitioner som anger en grupp eller
"minoritet" i vidsträckt mening som rättighetsinnehavare eller
rättssubjekt enligt konventionernas definitioner.

Frånvaron av en i en bindande konvention nedlagd
eller inom ramen för internationell sedvaiierätt (allmän folkrätt) utbildad
definition av en etnisk, språklig, religiös eller kulturell minoritet med
anspråk på interna-' tionellt skydd gör det från internationellrättslig
synpunkt föga meningsfullt att påkalla att en särskild sådan grupp
"erkännes" av en eller flera stater. I princip skulle dock en
minoritet kunna erkännas "som rninori-tet", men erkännandet skulle få
folkrättslig mening först om man nått fram till en allmänt omfattande
begreppsbild, då det gäller en minoritet som rättssubjekt. Härom råder
fortfarande oklarhet inom FN:s och Europarådets organ.

För att kunna studera de fortgående deniografiska
förändringarna inom den samiska gruppen har utredningen låtit pedagogiska
institutionen vid universitetet i Umeå utföra befolkningsstudier över både de
renskötande och de icke-renskötande samerna. Undersökningsresultaten redovisas
i sin helhet i bilagor till betänkandet (SOU 1975: 100, bilaga 1 och 2).

Syftet
med undersökningen vad gäller de renskötande samerna har varit att ge sådant
demografiskt material om den renskötande befolkningen i Sverige att jämförelser
med tidigare undersökningar skall kunna; göras och att därmed också ge en bild
av befolkningsutvecklingen.under

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 14

de
senaste decennierna. Som utgångspunkt för registrering av befolkningen i
undersökningen har använts renlängderna för åren 19.651971 kompletterade med
data från församlingsböckerna. Uppgifterna avser förhållandena vid årsskiftet
1971/72.

Umeåundersökningen har studerat befolkningen
utifrån tre något olika definitioner. Den snävaste avgränsningen motsvarar den
som användes vid de beräkningar som gjordes år 1965 för 1964 års
rennäringssakkunniga och omfattar endast personer i hushåll där minst en
person är aktiv renskötare. Populationen enUgt 1965 års definition uppgår till
2 27,0 personer. Den "mellersta" avgränsningen, som motsvarar den
beräkning som gjordes år 1958 för 1957 års nomadskolutredning, omfattar även
familjemedlemmar som bildat egna hushåll, utan att.någon i hushållet är
renskötande, men som inte har övergått tiU annan verksamhet. Popu- lationen enligt 1958 års definition är 2 412
personer. Den vidaste av-, gränsningen omfattar härutöver personer som mer
eller mindre har övergått till andra näringar men som finns kvar i nära
anslutning till samebyn och dess renskötsel. Populationen enligt
Umeåundersökningen är då 2 749 personer.

I undersökningen redovisas en fördelning av hela
undersökningspopu-

lationen på civilstånd, ålder och kön. Det framgår bl. a. att antalet kvin- ,.

nor utan eget yrke är förhållandevis stort i de renskötande familjerna

och att den manliga dominansen är kraftig inom yrkesgruppen ren

skötare. , .

För att få en bild av hur antalet renskötande samer
har förändrats har jämförelse gjorts med tidigare undersökningar. Av
jämförelserna kan noteras att avgången från den renskötande befolkningen i
genomsnitt per år varit ungefär lika stor under tidsperioden 19581965 som
1965. 1972. Umeåundersökningen tar även upp vissa sociala aspekter. De ojämna
könsproportionerna och svårigheterna att skapa arbetstillfällen för kvinnorna
är exempelvis stora problem.

Syftet med undersökningen av den icke-renskötande
samebefolkningen har varit att beskriva denna befolkning, vilken erhålls med
utgångspunkt i den tidigare beskrivna renskötande. befolkningen, samt ge en
bild av befolkningens geografiska utbredning och dess flyttningar.

Antalet icke-renskötande samer beräknas till 12
930. I denna befolkning ingår personer som inte tidigare inräknats i den
renskötande befolkningen, men som uppfyller ett av följande villkor: .
.

1,
Själv är upptagen på någon
renlängd under tiden 19651971. (Dock ej person varom det i renlängden framgår
att vederbörande räknas som icke-same.)

2,
Själv är ättling i rakt
nedstigande led till person som 19651971 är upptagen på någon renlängd.

3,
Själv är förälder till person
som 19651971 upptagits på någon renlängd.

4,
Själv är ättling i rakt
nedstigande led till person under 3.

5,
Själv är make/maka till person
under l--4.. '.'. ' ' :, .

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 15

Den icke-renskötande befolkningen finns i samtliga
läii i Sverige. Beträffande undersökningspopulationens fördelning på
civilstånd, ålder och kön kan bl. a. konstateras att den mycket sneda
civilstånds- och åldersfördelning som finns i den renskötande befolkningen inte
föreligger . inom den icke-renskötande samebefolkningen.

Om den renskötande befolkningen begränsas till att
omfatta 2 412 personer utgör hela samebefolkningen enligt undersökningarna 15
342 personer. Den renskötande befolkningens sneda civilstånds- och. könsfördelning
inverkar vid sammanslagningen så till vida att ett visst kvinnounderskott
uppstår i totalpopulationen.

Genom att utgångspunkten för undersökningen togs i
renlängder under ett begränsat antal år, 19651971, täcker det redovisade
resultatet inte hela den samiska befolkning som skulle erhållas om man
bearbetat samtliga renlängder och för tidigare år även lappbyindelningslängder
för de områden där dessa förekommer. En försiktig uppskattning av storleken på
den befolkning en total undersökning kunde ge blir ca 17 000 personer. Utgår
man från denna siffra och räknar med en årlig naturlig folkökning på ca 6 %o
skulle man enligt undersökningen vid ..år 2000 ha en samisk befolkning på
ungefär 20 000 personer.

Sameutredningen har genom pedagogiska institutionen
vid universir tetet i Umeå även utfört en intervjuundersökning rörande
kulturella, sociala och psykologiska frågor, med inriktning på de
icke-renskötande samernas speciella problem. Undersökningen redovisas i bilaga
till betänkandet (SOU 1975: 100, bilaga 3). Syftet med undersökningen har
varit att studera beteendemönster, sociala relationer och inställningen till
olika företeelser som har att göra med samernas ställning som etnisk minoritet
i Sverige.

En viktig fråga i undersökningen har varit att få
veta hur stark samhörigheten är dels inom den renskötande gruppen av samer och
dels mellan denna grupp och de samer inom byarna och deras närmaste omgivning
som går under benämningen icke-renskötande samer. Frågan om samhörighet och
samhörighetskänsla har även undersökts med betraktande av byn mer som
befolkningsenhet än som en organisation för renskötseln. Umeåundersökningen har
också tagit upp de icke-renskötande samernas syn på begreppet hemtrakt.

En annan fråga som undersökningen tagit upp är
frågan om eventuell anslutning av de icke-renskötande samerna till samebyn.
Majoriteten män och kvinnor i den icke-renskötande gruppen ansåg att medlemskap
i samebyn skulle öka samhörighetskänslan samer emellan medan ungefär 20 % i
den renskötande gmppen var tveksam om medlemskap kunde öka samhörighetskänslan.
Båda grupperna ansåg att medlemskap borde anordnas genom samebyn och inte genom
någon annan lokal organisation.

Umeåundersökningen har även redovisat inställningen
till en gemensam riksorganisation för alla samer. Ungefär 80 % av männen och
90 %

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 16

av
kvinnorna i båda grupperna har ansett att samhörigheten på nationsnivå bäst
kunde stödjas om både renskötande och icke-renskötande samer var enade i en
enda riksorganisation av typ SSR. Denna stora majoritet var också enig om att
olika organisationer på riksplanet skulle splittra samerna.

3.2 Fortsatt utveckling av stödet till samekulturen

Sameutredningens förslag grundar sig på den
principiella uppfattningen att det är värdefullt för ett demokratiskt samhälle
att stödja utvecklingen av en pluralistisk kultur, där såväl samernas som
andra minoriteters kulturer får goda möjligheter att göra sig gällande.

Samema utgör en ursprunglig befolkning, som i
Sverige är lika gammal som eller äldre än landets majoritetsbefolkning. Samema
är således inga invandrare i modem mening. De intar en särställning både
gentemot invandrama och majoritetsbefolkningen. Samerna befinner sig i sitt
eget land, men utgör en etnisk minoritet inom den samlade befolkningen. Detta
ger samerna en särställning och det finns skäl att tillämpa delvis andra
bedömningar för deras del än för övriga minoriteter i landet. Då samernas rätt
till vissa geografiska områden i landet ligger under domstolarnas prövning, går
sameutredningen inte in på dessa frågor.

Det bör vidare understrykas att det är en rättvisefråga
att samerna får leva och verka som etnisk grupp och att denna strävan
underlättas. En sådan utveckling bidrar samtidigt till att forma det svenska
samhället i pluralistisk riktning och därigenom förstärka dess demokratiska
prägel. Utvecklingen i det industrialiserade samhället har under lång
tid-inneburit en press på den samiska gruppen och har dessutom starkt minskat
antalet samer som kan livnära sig på renskötseln.

Tiden är nu mogen för mera långtgående insatser
till stöd för samernas strävanden att stärka och bevara sin samiska
grupptillhörighet; Det bör vara naturligt för samhället att vid avvägningen av
ekonomiska insatser till förmån för samegruppen visa långtgående generositet.

En avgörande föriitsättning för strävandena att
bevara den samiska kulturen ar att rennäringen kan fortleva som samisk näring
och att ett rimligt antal samer i framtiden kan få sin utkomst inom rennäringen
eller på annat sätt inom det geografiska bosättningsoiriråde som av ålder varit
samernas. Endast härigenom är det möjligt att behålla och utveckla en levande
samisk kultur och en sammänhållnirig som någon längre tid kan bära upp den
etniska gruppen och dess strävanden. Det är därför nödvändigt att rennäringen
även i fortsättningen får statligt stöd och att samhället inriktar sig på att
skapa arbetstillfällen för samerna i näringar som kan anslutas till och
komplettera rennäringen. Hit hör t. ex. fiske, slöjd och verksamhet inom bl.
a. turism och friluftsliv med speciell inriktning på fjälltrakterna, men också
sådana industrier som naturligt kan anknytas tiU rennäringsbygden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1916/11: 80 17

Om det skall vara möjligt att behålla och utveckla
en levande samisk kultur i vid bemärkelse, är det nödvändigt att de samiska frågorna
i stort blir ett naturligt inslag i den allmänna samhällsplaneringen.
Rennäringens aktuella situation och dess betydelse som näringsunderlag för den
samiska befolkningen har, uppmärksammats i olika planeringssammanhang, bl. a. i
den fysiska planeringen. Genom de kartläggningar som genomförts av renskötselns
markanvändning (statens planverk lantbruksstyrelsen SSR) och av samiska
kulturhistoriska intressen (riksantikvarieämbetet) har möjligheterna ökat för
att i den fysiska planeringen ta hänsyn till rennäringens och samekulturens
intressen. Sameutredningen anser att ett hänsynstagande till rennäringens
intressen i den fysiska planeringen är av grundläggande betydelse för
rennäringens fortbestånd och utveckling, och därigenom också för bevarandet av
en livskraftig samisk kultur.

Det är viktigt att den fortsatta utvecklingen leds
av samerna själva, men ett betydande stöd från samhällets sida är nödvändigt.
Samhällsstödets framtida form och omfattning bör växa fram i samarbete mellan
samerna och berörda myndigheter. I första hand berörs därvid utbildnings-,
jordbruks-, arbetsmarknads- och industridepartementen samt SÖ,
lantbruksstyrelsen, AMS och statens industriverk.

Det är viktigt att samhällsinsatserna samordnas och
att utvecklingen kan följas fortlöpande. Utredningen föreslår att en
arbetsgrupp upprättas inom statsrådsberedningen, exempelvis under ledning av
ett av de konsultativa statsråden, med nämnda departement och ämbetsverk
representerade i samverkan med företrädare för samerna och deras
organisationer.

Till arbetsgruppens uppgifter skall höra att
planlägga och leda utvecklingsarbetet i syfte att åstadkomma en önskvärd
utbyggnad av stödet åt samerna enligt de principer som förts fram i direktiven
till sameutredningen och som utredningen försökt att närmare utveckla i detta
och tidigare betänkanden. Avsikten skall vara att möjliggöra för landets samer
att stärka sin existens som etnisk grupp och vårda och vidareutveckla den
samiska kulturen och språket, och sålunda i samhällets eget intresse bidra
till större inbördes samhörighet inom samegruppen men också till större
gemenskap med det svenska samhället.

Beträffande genomförandet av förslagen beräknas
utbyggnaden av nödvändiga åtgärder ske under lång tid, eftersom dessa
fortgående måste anpassas till utvecklingen och till samemas egna önskemål. De
förslag som läggs fram måste ses mera som en riktningsangivelse än som ett
avslutat verk. Det är från denna utgångspunkt som utredningen föreslår att ett
ledningsorgan upprättas inom statsrådsberedningen för den fortsatta
utvecklingen av stödarbetet.

Även om sameutredningens förslag i vissa delar har
karaktären av principförslag, bör de dock enligt utredningens uppfattning i
många fall kunna genomföras skyndsamt. Det gäller bl. a. tillskapandet av en
sa-2 Riksdagen 1976177. 1 snml. nr 80

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 18

misk
organisation för sameslöjden och sarhekonsthantverket samt flera av de åtgärder
som syftar till att bereda ett ökat utrymme för de samiska frågorna inom hela
utbildningssystemet.

3.3 Stödjande medlemmar i samebyar

Mot bakgrund av strävandena att stärka
samhörigheten mellan de utflyttade samerna och den mindre grupp samer som är
kvar inom rennäringen togs frågan om ett stödjande medlemskap upp inom SSR år
1968, varefter sameutredningen fick i uppdrag att utreda frågan. För att få
underlag för förslag har sameutredningen tagit upp frågan om stödjande
medlemmar vid ett antal konferenser, genom en enkät till samebyarna och
sameföreningarna, vid regionala överläggningar med företrädare för samebyarna
samt vid SSR:s landsmöte i Jokkmokk år 1974.

Vid
utredningens överläggningar m. m. har de icke-renskötande samerna haft mycket
skiftande åsikter, alltifrån att alla samer redan nu har samma fäderneärvda
rättigheter, till att de icke-renskötande, som har sin utkomst i storsamhället,
inte vill åka hem och ta levebrödet från de renskötande.

De
renskötande samerna har ansett sig kunna godta ett förslag om utvidgad
medlemskrets under förutsättning att samebyarna får avgöra vem som skall antas
som medlem, att de nya medlemmarna inte får något inflytande över byns
ekonomiska angelägenheter och att byarna får full kontroll över jakt- och
fiskeupplåtelserna.

Av
debatten vid .SSR:s landsmöte år 1974 framgick att man allmänt var beredd att
ansluta sig till ett stödjande medlemskap i huvudsak enligt de av
sameutredningen uppdragna riktlinjerna. Man underströk vikten av att samebyarna
fick beslutanderätten både i fråga om antagande av stödjande medlemmar och i
fråga om upplåtelse av jakt-och fiskerätt. Av hänsyn till rennäringen och dess
utövare förordades genomgående en viss återhållsamhet i fråga om antalet nya
medlemmar.

Sameutredningen
konstaterar att samebyn har till ändamål att ombesörja renskötseln inom byns
betesområde. Med hänsyn till samebyns uppbyggnad och organisation kan det vara
svårt att låta byarna även omfatta ideell verksamhet och att öppna byarna för
en ny medlemskrets, s. k. stödjande medlemmar. Det är inte uteslutet att en sådan
kombinerad ekonomisk och ideell verksamhet kan verka tyngande på samebyns
ekonomiska förvaltning. Såväl renskötande som icke-renskötande samer har
emellertid förkastat tanken på att bilda särskilda föreningar med uppgift att
verka för gemenskapen mellan olika kategorier samer. Samebyn anses av ålder
utgöra kärnan i den samiska gemenskapen.

Sameutredningen
ansluter sig till den av SSR framförda tanken på ett stödjande medlemskap i
samebyarna som ett led i strävandena att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 19

stärka
samernas samhörighet. Förslaget om ett stödjande medlemskap har sitt
berättigande, om det ses som en åtgärd för att stärka samhörigheten inom den
samlade samiska folkgruppen. Medlemskapet bör då också uppfattas som ett
uttryck för de utflyttades vilja att stödja hemmabyarna. Till dess
erfarenheter vunnits av det nya systemet bör man emellertid utgå från en
begränsad verksamhet och i samförståndets intresse avstå från mera långtgående
lösningar.

Utredningen föreslår följande riktlinjer för ett
stödjande medlemskap, vilka i huvudsak överensstämmer med SSR:s förslag.

1.
Anslutning som stödjande medlem
bör beviljas endast renskötsel-berättigad person och endast i den egna hembyn.

2.
Samebyn skall under alla omständigheter
avgöra vem som skall antas som stödjande medlem.

3.
Stödjande medlem skall betala
medlemsavgift, med hänsyn till bl. a. ökade administrationskostnader och
minskade jakt- och fiskeintäkter för samebyn.

4.
Stödjande medlem skall kunna
tilldelas rätt till krokfiske och småviltjakt. Samebyn skall besluta om sådana
förmåner.

5.
De närmare villkoren för ett
stödjande medlemskap skall utformas enligt varje samebys särskilda önskemål.

Den enda realistiska möjligheten att pröva
stödjande medlemskap är att iaktta restriktivitet i fråga om antalet stödjande
medlemmar. Endast de som har tidigare personhg anknytning till samebyn och
rennäringen bör komma i fråga. Det är nödvändigt att samebyn får besluta om
stödjande medlemskap över huvud taget skall förekomma i byn.

Utredningen
anser vidare att rätten för sameby att anta stödjande medlemmar för ideell
verksamhet är självklar. Utredningens förslag till riktlinjer för verksamheten
förutsätter emellertid åtminstone den ändringen i rennäringslagen att sameby
ges rätt att till byn utomstående renskötselberättigad person, stödjande
medlem, upplåta den rätt att utan avgift till eget behov jaga småvilt och fiska
med krok på byns område, som anges i 31 § andra stycket. Det bör lämpligen
också föreskrivas att upplåtelse av jakt och fiske till stödjande medlemmar
skall prövas efter samråd med lantbruksnämnden.

Utredningen
understryker att den bärande motiveringen för införande av ett ideellt
medlemskap måste vara önskan att stärka samförståndet inom den samiska
folkgruppen och att ge denna ökade gemenskap uttryck i en anknytning från den
utflyttade gruppen till de samebyar från vilka de enskilda individerna utgått.
Sameutredningen anser sig genom förslaget ha öppnat en möjhghet för samebyarna
att bidra till att öka samhörigheten mellan de renskötande och de
icke-renskötande samerna. Det bör enligt utredningen ankomma på varje enskild
sameby att ta ställning till erfarenheterna av den nya medlemskapsformen.

Ledamöterna
Thomasson och Utsi framhåller i ett särskilt yttrande

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 20

att
grundprincipen om samebyns rätt att anta stödjande medlemmar bör skrivas in i
rennäringslagen, varigenom den samiska enheten och identiteten får en principiell
markering.'

3.4 Fiskesamema

Med begreppet fiskesamer avser utredningen sådana
samer som inte tillhör den renskötande befolkningsgruppen men som är beroende
av fisket inom renskötselområdet för sin försörjning. Fiskeri-konsulenten vid
lantbruksnämnden i Norrbottens län, Robert Karlsson, har gjort en undersökning
om yrkesfiskets omfattning och f i s k e s a-mernas förhållanden (SOU 1975:
100, bilaga 6). Fiskerikon-sulenten har därvid delat upp fiskarna i tre grupper
med hänsyn till den rättsliga grunden för förvärvsfisket. Dessa grupper är 1.
Fiskare som är eller kan betraktas som medlem i sameby. 2. Fiskare som utövar
fisket med stöd av enskild fiskerätt, bestämmelse i arrendekontrakt etc. 3. Fiskare
som inte kan hänföras till någon av grupperna 1 och 2.

Sameutredningen anser det mycket angeläget att
yrkesfisket i fjällområdet behålls åtminstone på nuvarande nivå. Eftersom
avsalufisket är en väsentlig del i glesbygdsbefolkningens försörjning skulle
sociala problem uppstå om inte möjligheterna fanns till en inkomstförstärkning
genom fisket. Yrkesfisket har en direkt och indirekt sysselsättningseffekt i
ett område som i övrigt har stora sysselsättningsproblem. Även från
fiskebiologisk synpunkt är yrkesfisket av stor vikt, eftersom det medför en
fördelaktig beskattning av fiskebestånden.

Det är viktigt att fiskerimyndigheter och andra
myndigheter noga följer utvecklingen inoin hela fjällområdet och verkar för att
fisket i området når en optimal nivå. Såvitt utredningen kan bedöma finns f. n.
medel tillgängliga för nödvändiga stödåtgärder för fjällfisket.

1 fråga om den rättsliga grunden för fisket
konstaterar utredningen att av totalt ca 250 personer som de senaste åren
utövat av-salufiske är omkring 165 medlemmar i sameby (grupp 1). Av återstående
yrkesfiskare ovanför odlingsgränsen utövar omkring 75 fisket antingen med stöd
av avtalsenlig rätt t. ex. genom upplåtelse av lantbruksnämnd eller genom
kombinerat avtal om lägenhetsarrende och fiskeupplåtelse eller enligt
reglerna om enskild fiskerätt (grupp 2). Av berörda yrkesfiskare är det enligt
utredningens undersökning endast 14 samer som inte har fiskerätt på grand av
lag eller avtal och vars fiskerätt därför kan ifrågasättas (grupp 3).

Utkomstmöjligheterna för nämnda 14 samer, liksom
för andra samer i samma situation, måste säkerställas så att de kan fortsätta
sitt fiske i ungefär samma omfattning som tidigare. Lantbraksnämnden bör få i
uppdrag att i nära samråd med berörda fiskesamer och de samebyar, inom vilket
fisket bedrivs, verka för att frågan får en från juridisk syn-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 21

punkt
tillfredsställande lösning. Olika vägar bör prövas beroende på förhållandena i
varje särskilt fall.

En närmare undersökning kan t. ex. visa att någon
av samema i fråga fortfarande skall anses tillhöra samebyn, varvid den
rättsliga grunden för dennes fiske är odiskutabel. En annan.väg kan vara att
fisket med stöd av rennäringslagen avgiftsfritt upplåtes för längre eller
kortare tid till berörd fiskesame (motiven till 34 § rennäringslagen). Om en
tillfredsställande lösning inte kan uppnås på dessa vägar, bör lantbruksnämnden
bemyndigas medge att fisket t. v. får bedrivas som hittills. Även andra
lösningar bör kunna prövas.

Sameutredningen anser vidare att det även för de
samer som fiskar med stöd av bl. a. bestämmelser i arrendekontrakt eller
upplåtelse av lantbruksnämnd i enskilda fall kan föreligga ett osäkert framtida
underlag för både deras ratt till fiske och möjligheten att utöva fisket vid
ändrade förhållanden (vattenregleringar etc). Även dessa samers förhållanden
bör enligt utredningen bli föremål för sådan omsorg att förutsättningarna för
fisket (arrenden, upplåtelser etc.) inte försämras.

3.5 Samisk kulturell verksamhet

Sameutredningen har avstått från att försöka
definiera begreppet samisk kultur. Utredningens samlade förslag skall ses som
förslag till åtgärder för samernas kultur i vidaste mening. I detta avsnitt
behandlas samiska kulturyttringar i mer traditionell bemärkelse. Utredningen
konstaterar inledningsvis att målen för den statliga kulturpolitiken också
gäller insatser för minoriteter. En utgångspunkt för sameutredningens
överväganden i fråga om samhällets stöd till samernas kultur har vidare varit
att det är en uppgift för samerna själva att utforma sin kulturella verksamhet.
Bevarande och utveckling av den samiska kulturen måste ske på samernas egna
villkor.

Sameutredningen redovisar översiktligt vissa
möjligheter till stöd för samekulturen genom de allmänna anslagen för kulturändamål,
t. ex. konstnärsstipendier, bidrag för experiment och utvecklingsarbete bland
amatörer, bidrag till fria teater-, dans- och musikgrapper samt bidrag till
kulturprogram inom föreningslivet. Särskilda insatser har också gjorts för att
stärka det samiska kulturarbetet, bl. a. genom inrättandet av sameradion, samt
genom särskilda bidrag till Samernas folkhögskola och tidskriften Samefolket.

Samnordiska åtgärder har även kommit de svenska
samerna till godo, bl. a. genom inrättandet av Nordiskt samiskt institut och
bidrag från Nordiska kulturfonden. De medel ur samefonden som kunnat disponeras
för samernas organisationer, i första haiid SSR, och för samisk kultur har
också haft stor betydelse för samemas arbetsmöjligheter på det kulturella
området.

De
allmänna stödformerna och bidragssyste-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 22

men
på kulturområdet innebär enligt sameutredningen ett stöd även för samiskt
kulturarbete. De statliga bidragen är som regel utformade så att de inte blir
styrande för verksamheten och kan utnyttjas till aktiviteter som utformas helt
i enlighet med samiska värderingar. Det behövs emellertid klarare principer
när det gäller finansieringen av den kulturella verksamheten. Utredningen anser
att det är en viktig grundprincip att statliga bidragsformer utformas så att
de även tillgodoser minoriteternas behov. Det är också önskvärt att ökade
ansträngningar görs för att samerna i större utsträckning skall få del av de
anslagsmedel som tillförts kulturområdet under senare år.

Det bör vara en viktig uppgift för bl. a. SSR,
Same-Ätnam och Nordiskt samiskt institut att skaffa sig överblick över
bidragsmöjligheter och stödformer och informera de samiska organisationerna och
kulturarbetarna om dessa. Det får också förutsättas att statliga myndigheter,
kultur- och utbildningsinstitutioner, folkbildningsorganisationer och andra
organ, som fördelar samhällets kulturstöd, tar hänsyn till samernas behov i
sitt löpande arbete. Det samiska kulturarbetet kan först genom en sådan
ömsesidig bevakning tillförsäkras resurser för eget kulturarbete inom områden
som teater, litteratur, musik, konst- och utställningsverksamhet, folkbildning
etc.

Det bör även kunna utgå stöd i särskilda former i
de fall där allmänna bidragssystem och stödformer inte kan tillämpas. Samernas
särställning som ursprunghg befolkning och etnisk minoritet ställer krav på
samhällsinsatser som möjliggör för samerna att stärka och bevara sin samiska
grupptillhörighet. För ett breddat samiskt organisations- och kulturhv, inte
minst till förmån för de icke-renskötande samerna, krävs särskilda resurser.

Utredningen föreslår ett särskilt anslag. Bidrag
till samisk kultur, som skall tillföras samefonden. Bidraget är avsett som ett
allmänt stöd åt samernas kultur och de samiska organisationerna, ett kulturstöd
i vidaste mening (jfr 3.7, 3.8 och 3.9).

Samhället bör aktivt stödja samernas strävanden att
bevara och utveckla samiska språket som en grund för samhörighet. Språkkriteriet
får emellertid inte drivas för långt då det gäller att avgränsa den etniska
samegrappen. Eftersom det är faktorer utanför samernas egen tillskyndan som
orsakat det samiska språkets tillbakaträngande, skulle det vara orätt att lägga
språkkriteriet till grund för ett underkännande av grupptanken. Ett ökat stöd
åt de samiska strävandena i språkfrågan leder sannolikt till att språket kan
inta en mera framskjuten ställning som kulturellt sammanbindande faktor inom
samegruppen.

Utredningen anser att de samiska önskemål och krav
i fråga om insatser för det samiska språket som framförts i olika sammanhang
kari tillgodoses inom de institutioner som bl. a. sameutredningen varit med om
att utveckla. Utredningen förutsätter att dessa institutioner, däribland den
samiska institutionen vid universitetet i Umeå, Samernas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 23

folkhögskola.
Nordiskt samiskt institut och den samiska språknämnden, bevakar
finansieringsfrågorna och i sina anslagsframställningar tar upp medel för ett
samiskt utvecklingsarbete på språkområdet.

I utredningens betänkande redogör ledamoten Lars
Thomasson för den samiska litteraturen, dvs. litteraturen av samer och om samer
(SOU 1975: 100, bilaga 5).

Sameradion har utvecklats till en viktig
institution för den samiska befolkningen. Denna utveckling har skett trots
otillräcklig personal för den egna programproduktionen, kort sändningstid och
brister i den tekniska utrustningen. Samesändningarna betraktas nu som en
nödvändig del av samernas kulturliv.

Utredningen anser att inrättandet av lokalradion i
flera avseenden kan innebära att förutsättningarna för sameradions verksamhet
förändras. Utvecklingen av lokalradion får emellertid inte på någon punkt
innebära att den samiska programverksamheten försvåras.

Det är ett berättigat krav att sameradion förstärks
och utvecklas inom ramen för riksradions och den nya lokalradions samlade sändningar.
Sameutredningen, som inte haft till uppgift att föreslå hur sameradion skall
vara organiserad efter det att lokalradion startat sin verksamhet, anser det
vara en fråga för Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio att i samråd med
sameradions befattningshavare och de samiska organisationerna närmare överväga
hur den samiska program-verksamheten skall vara organiserad.

Frågan om samesändningarnas geografiska räckvidd är
utomordentligt viktig för det samiska kulturarbetet och nuvarande avlyssningsmöjligheter
måste bestå efter tillkomsten av lokalradion. Det är också viktigt att
sändningarna regelbundet kan bli tillgängliga i de mellansvenska områden som
har ett betydande antal samer, i första hand Stockholm och Uppsala. Sveriges
Radio och Sveriges Lokalradio bör överväga hur sådana sändningar skall kunna
komma till stånd.

Inrättandet av ett samnordiskt produktionscentrum
för sameprogram har även betydelse för utvecklingen av sameradion. Ett centrum
av detta slag ersätter inte produktionsverksamheten vid den nationella sameradion
i Finland, Norge och Sverige, utan är ett nödvändigt komplement till de
nationella insatserna. De samlade resurserna kan, genom en samnordisk
programproduktion, utnyttjas rationellt. Utredningen tillstyrker att ett
samnordiskt produktionscentrum upprättas i huvudsak enligt radioföretagens
förslag. Utredningen förutsätter därvid att frågor rörande lokalisering, språk
och sändningstider m. m. löses i nära samråd med de samiska organisationerna.

Den traditionella samekulturen förändras snabbt och
det är en viktig och brådskande forskningsuppgift att studera dessa förändringar.
Ett betydelsefullt samarbete har inletts mellan berörda länsmuseer, Nordiska
museet och riksantikvarieämbetet. Utredningen anser att det bör vara en
naturlig uppgift för länsmuseerna att ägna sig åt de

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 24

5amiska
kulturfrågorna. Det ökade statliga stödet till kulturminnesvård och
museiverksamhet, och inte minst det nya statsbidraget till länsmuseerna, bör
göra det möjligt för bl. a. museerna att möta behovet av dokumentation och
forskning kring den traditionella samekulturen. Dialekt- och ortnamnsarkiven i
Uppsala och Umeå bör erhålla tillräckliga resurser för att registrera och
bearbeta sitt omfattande material och göra det tillgängligt för allmänheten.

De kunskaper om samekulturen som erhålls genom
insamling, dokumentation och forskning måste göras tillgängliga genom en aktiv
informations- och utställningsverksamhet. Utredningen framhåller atf en
förutsättning för att kunskaperna om den traditionella samekulturen skall kunna
bidra till att belysa samernas situation i dag är att kulturminnesvårdens
organ, museerna och arkiven m. fl. i sin verksamhet samarbetar med samerna och
deras organisationer.

3.6 Sameslöjd och samekonsthantverk

Sameslöjden och samekonsthantverket är en viktig
del av den samiska kulturen. Ett stort antal samer ägnar sig åt framställning
av slöjdalster av olika slag. Slöjdarna framstår som företrädare för det
speciellt samiska genom att i formgivningen ta sina förebilder från den gamla
samiska bruks- och nyttoslöjden.

För många samer har slöjden blivit en
huvudsysselsättning som ger acceptabel utkomst för utövarna, medan andra samer
har slöjden och konsthantverket som bisysselsättning vid sidan av annat
förvärvsarbete. Detta har medfört att försörjningsmöjligheterna förbättrats för
många familjer. Slöjden och konsthantverket framstår härigenom som mycket
betydelsefulla komplement till övriga samiska näringsgrenar.

Sameutredningen anser att det är viktigt att skapa
ytterligare utkomstmöjligheter för ett antal samer inom kärnområdet. Förutsättningar
finns för en omfattande utbyggnad av sameslöjden och samekonsthantverket, i
likhet med vad som uttalats av kommerskollegiets utredning rörande sameslöjdens
ekonomiska roll i Sverige och av slöjdarna själva och deras organisationer. De
insatser som därvid behöver göras gäller bl. a. 1. anskaffning av råmaterial,
verktyg och annan utrustning, 2. framställning av halvfabrikat, 3. uppsamling
och utläggning av beställningar, 4. rådgivning, produktutveckling, design och
kvalitetsbedömning och 5. marknadsföring. Dessa olika uppgifter bör kunna
handhas av en ekonomisk organisation bildad av samerna själva och med de båda
samiska huvudorganisationerna SSR och Same-Ätnam som huvudmän.

Utredningen anser det nödvändigt med ett
samhällsstöd för att den planerade verksamheten skall kunna komma till stånd
och utvecklas enligt uppgjorda riktlinjer. Statens industriverk och
arbetsmarknadsver-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 25

ket
bör engagera sig aktivt i strävandena att lösa sameslöjdens problem.
Sameutredningen föreslår att.det uppdras åt industriverket och AMS att snarast
överlägga med de samiska huvudorganisationerna i syfte att ge stöd för
uppbyggnaden av ett samiskt s 1 ö j d f ö r e t a g. Kommerskollegiets
utredning och SSR:s och Same-Ätnams framställning till sameutredningen bör
tjäna som utgångspunkt och underlag för överläggningarna. De medel som de båda
ämbetsverken redan disponerar för nämnda ändamål bör tas i anspråk i första
hand. Om detta inte är möjligt bör speciella anslag utverkas.

Utredningen föreslår vidare att den samiska
slöjdorganisationen, som bl. a. skall anskaffa och tillhandahålla råmaterial,
bör ta sig an frågan om anskaffande av slöjd virke. Organisationen bör genom
förhandlingar med domänverket och andra markägare se till att virke för
träslöjd finns att tillgå. Slöjdvirke bör kunna tillhandahållas avgiftsfritt på
statens mark. Det är utomordentligt viktigt att, för de sameslöjdare som står
utanför samebyama och som för sin yrkesverksamhet är beroende av slöjdvirke,
frågan om tillhandahållande av slöjdvirke löses enligt utredningens förslag.
Det får inte finnas risk för att sämre förhållanden uppstår för sameslöjdarna
jämfört med tidigare tolkning av gällande bestämmelser eller tillämpad praxis.

Same-Ätnams konsulentorganisation omfattar f. n.
två tjänster, som bekostas av statens industriverk resp. Längmanska
före-tagarfonden. Sameutredningen förutsätter att det inte kan bli tal om att
försämra möjligheterna till rådgivning och utbildning inom slöjdområdet, utan
räknar tvärtom med en positiv utveckling i detta avseende.

3.7
Samemas organisationer

De förändringar som inträffat rörande samernas
förhållanden under senare tid har kommit att dela samerna i renskötande och
icke-renskötande samer. Från samiskt håll framhålls att det är lagstiftningen
kring rennäringen som orsakat denna delning. När det gällt att ge stöd åt den
samiska minoriteten har de renskötande samernas intressen, önskemål och krav
fått stå i centrum. Den växande grupp samer som lämnat inte bara anknytningen
till rennäringen utan också det samiska kärnområdet har inte på samma sätt
varit föremål för åtgärder som kunnat medverka till att bevara deras samiska
identitet och stärka samhörigheten med den renskötande gruppen.

Utredningen anser att det måste ankomma på samerna
själva att ta erforderliga initiativ och aktivt verka för en lämplig lösning av
organisationsfrågan. Svenska samernas riksförbund (SSR) bör ha stora förutsättningar
att bredda sin verksamhet på ett sådant sätt att riksförbundet kan bli en
centralorganisation för hela den samiska folkgruppen. Om samerna väljer att
bredda verksamheten, krävs

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 26

en
förstärkning av SSR:s resurser, bl. a. i form av anslag till verksamheten i
stort och för särskilda uppgifter till gagn för de icke-renskötande samerna.

När det gäller statligt, ekonomiskt stöd till det
samiska organisationsarbetet förefaller det mest lämpligt att inrikta stödet
på en riksorganisation, SSR, under förutsättning att det påbörjade samarbetet
mellan SSR och Same-Ätnam, förening för samisk kultur, utvecklas mot en
ytterligare samordning av resurserna. Detta skulle möjliggöra för SSR att i
högre grad ta sig an de icke-renskötande samernas önskemål och problem.

De lokala sameföreningarnas arbete är så
betydelsefullt att en del av ett organisationsstöd bör kunna utgå också till
dem. Genom ett lokalt organisations- och verksamhetsstöd kan samerna på orten
aktiveras till egen kulturell verksamhet, vidareutbildning och annan verksamhet
och stödet kan över huvud taget bidra till en förstärkt gruppgemenskap bland
berörda samer.

SSR får sitt huvudsakliga ekonomiska stöd genom
anslag ur samefonden. Detta anslag belastar den årliga ramen för stöd åt
samisk kultur och samiska organisationer. Med hänsyn till att SSR:s verksamhet
i så hög grad är inriktad på de renskötande samernas intressen har någon
erinran inte gjorts mot att allt större belopp ur samefonden tagits i anspråk
för verksamheten.

Sameutredningen anser att om en utvidgad verksamhet
till förmån för de icke-renskötande samerna skall kunna komma till stånd, kan
kostnaderna för detta inte täckas av fondmedel. För ett genomförande av
förslaget om förstärkning av SSR:s, Same-Ätnams och sameföreningarnas
ekonomiska resurser behövs ett tillskott av statsmedel. Utredningen har som
ett alternativ diskuterat om inte statsbidrag bör utgå för SSR:s totala
verksamhet, således inte bara för de ökade kostnaderna för de icke-renskötande
samerna.

Sameutredningen föreslår att som stöd för de
samiska organisationernas verksamhet bör utgå ett statsbidrag på 350 000 kr.
per år. Beloppet bör (inom ramen för det nya anslaget Bidrag till samisk
kultur) utbetalas till samefonden, varigenom samerna själva får ett avgörande
inflytande i fråga om användningen av medlen (jfr 3.5 och 3.9). Samefondens
kulturdelegation bör besluta om den närmare fördelningen av
organisationsbidraget.

Sameutredningen anser för sin del att en del av
statsbidraget bör utgå till SSR, om dess verksamhet breddas till att även
omfatta de samer som står utanför samebyarna och sameföreningarna, och
verksamheten därutöver samordnas med Same-Ätnam. Alternativt bör bidraget kunna
utgå till SSR och Same-Ätnam gemensamt, eller till var och en av dessa
organisationer. En del av bidraget bör fördelas mellan lokala sameorganisationer,
oberoende av om organisationen är medlem i en gemen-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 27

sam
riksorganisation eller inte. Återstående medel bör kunna utnyttjas för projekt
eller annan verksamhet som riksorganisation och/eller lokal förening eller
organisation önskar genomföra.

Saminuorra, Svenska samernas riksungdomsförbund får
i dag bidrag från både samefonden och de allmänna anslagen till
ungdomsorganisationerna. Utredningen förutsätter att det nya statsbidraget för
de samiska organisationernas verksamhet skall komma även Saminuorra till godo.
Därutöver framhåller utredningen särskilt de bidragsmöjligheter som Saminuorra
har fått i och med att förbundet erhåller statsbidrag till sin centrala
verksamhet, dvs. möjligheter till bidrag för lokal verksamhet och till
försöksverksamhet och utvecklingsarbete.

3.8 Tidningen Samefolket

Tidningen Samefolket har en viktig uppgift när det
gäller att dels stärka sammanhållningen inom hela den samiska gruppen, dels
sprida information i samhället om samernas förhållanden och problem. Det är
därför nödvändigt att öka spridningen av tidningen (nu 1 800 ex./må-nad).
Ekonomiska resurser har hittills saknats för att man skall kunna åstadkomma en
större spridning och en ökning av upplagan.

Sameutredningen konstaterar att statsbidraget
tidigare täckte en väsentlig del av tidningens kostnader, samtidigt som
utgiftema hölls nere genom frivilliga åtaganden från medarbetarnas sida. Kravet
på ekonomiskt stöd till tidningen har emellertid, genom heltidsanställning av
redaktör, byte av tryckeri, allmänna prisstegringar m. m. ökat väsentligt
under senare år. Hela kostnadsökningen har därvid fått täckas genom ökade
bidrag ur samefonden. Samefondens kulturdelegation har, för att säkra bidragens
existens under den nya uppbyggnadsperioden, prioriterat sina bidrag till
Samefolket i avvaktan på sameutredningens förslag.

Samefonden kan enligt utredningen inte belastas med
så höga anspråk på bidrag som följer av en till utredningen inlämnad
femårsplan. För att tillgodose dessa anspråk måste därför antingen det
särskilda statsbidraget höjas väsentligt eller också måste statliga medel
tillföras samefonden för att täcka större delen av uppkomna driftunderskott.
Sameutredningen anser för sin del att samefonden alltjämt bör fungera som
huvudsakligt finansieringsorgan för tidningen, men för detta måste statliga
medel avsedda särskilt för tidningen tillföras fonden. En mindre del av
erforderliga medel bör emellertid även i fortsättningen kunna tas av de
fondmedel som årligen anvisas till stöd för samekulturen.

Utredningen
föreslår att nuvarande statsbidrag på 50 000 kr. ökas med ytteriigare 135 000
kr. fr. o. m. budgetåret 1977/78. Ett bidrag på 185 000 kr. bör således, inom
ramen för det nya anslaget Bidrag till samisk kultur (jfr 3.5), ställas till
samefondens disposition för finansiering

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 28

av
tidningen Samefolket. Av beloppet litgör 50 000 kr. en överföring från anslaget
Tidskriftsstöd.

3.9 Samefonden

1971 års beslut att omvandla statens lappfond till
samefonden (prop. 1971: 51, JoU 1971: 37, rskr 1971: 216) innebär att man
behållit systemet med en särskild fond, vars medel skall användas till gagn
för samerna. Samerna har fått ett ökat inflytande i fråga om dispositionen av
fondmedlen, bl. a. till främjande av den samiska kulturen och de samiska
organisationerna. Riksdagen uttalade att, med hänsyn till fondens markanta
buffertuppgift, fondens odisponerade kapitalbelopp inte fick gå ned till
alltför lågt belopp. Riksdagen fann det emellertid inte då nödvändigt att tillföra
samefonden något tillskott av budgetmedel (prop. 1971: 51 s. 150, JoU 1971: 37
s. 60).

Utredningen anser att samerna och deras organ måste
få ett avgörande inflytande på hur man skall disponera de medel som enligt
utredningens förslag skall användas till stöd för samerna. En möjlighet är att
inrätta ett permanent samiskt kulturorgan för att fördela de nya statsbidragen.

Samerna har emellertid redan nu ett avgörande
inflytande i samefondens kulturdelegation, där två av tre ledamöter är
samerepresentanter. De medel, som enligt utredningens förslag (se 3.5, 3.7 och
3.8) skall användas till främjande av den samiska kulturen och de samiska organisationerna,
bör därför utgå över samefonden. Det innebär att samefondens kulturdelegation
får besluta om den närmare fördelningen av dessa medel.

Samefonden och dess medel har hittills i allt
väsentligt använts för att tillgodose de renskötande samernas behov. Medlen
består till viss del av ersättning för intrång i renskötseln och olika slag av
upplåtelseavgifter. Genom samefonden får man bl. a. till stånd viss önskvärd
utjämning av de olika samebyarnas ekonomiska resurser. De medel som utgått
till vissa allmänna sameändamål, t. ex. till tidningen Samefolket, har dock
indirekt kommit även de icke-renskötande samerna till del.

Utredningens förslag tar emellertid främst sikte på
att tillgodose de icke-renskötande samernas behov. Mot bakgrund härav måste
samefonden nu förstärkas med ett årligt statsbidrag som stöd till den samiska
kulturen och de samiska organisationerna.

Utredningen föreslår att det nya anslaget Bidrag
till samisk kultur förs upp under utbildningsdepartementets huvudtitel fr. o.
m. budgetåret 1977/78. Anslaget, som bör utgå med 600 000 kr., bör ställas till
samefondens disposition som ett allmänt stöd till samernas kultur och de samiska
organisationernas verksamhet. Det bör ankomma på samefondens kulturdelegation
att besluta om medelsfördelningen. Vid medelsberäkningen har sameutredningen
bl. a. räknat med 185 000 kr. till tidningen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 29

Samefolket
(3.8) och 350 000 kr. till de samiska organisationerna (3.7). I det föreslagna
beloppet ingår en överföring på 50 000 kr. från anslaget Tidskriftsstöd.

3.10 Samiska utbildningsfrågor 3.10.1 En samisk utbildningsväg

Sameutredningen har sökt anlägga en helhetssyn på
de samiska utbildningsfrågorna. Utredningen har kartlagt den nuvarande
omfattningen av samisk utbildning och samiska kulturinslag inom hela
utbildningssystemet.

Samerna i Sverige för fram allt starkare önskemål
om en utveckling av de samiska inslagen på alla utbildningsnivåer. Samerna vill
kunna "välja samiskt" alltifrån förskola till vuxenutbildning. En
samisk utbildningsväg är inte detsamma som ett från det svenska utbildningsväsendet
i övrigt helt fristående samiskt utbildningssystem. Den samiska utbildningsvägen
kan sägas bestå av samiska inslag inom alla delar av utbildningssamhället.

I enlighet med samiska krav och önskemål har redan
vissa åtgärder vidtagits som bidragit till att komplettera innehållet i en
samisk utbildningsväg. Efter förslag och under medverkan av sameutredningen
har bl. a. Samernas folkhögskola fått ett särskilt statsbidrag, en professur i
samiska inrättats vid universitetet i Umeå och Nordiskt samiskt institut byggts
upp.

En av målsättningarna i svensk skolpolitik är att
den svenska skolan skall vara en skola för alla ungdomar, oberoende av deras
sociala, ekonomiska, nationella eller religiösa bakgrund. Detta mål leder till
önskemål och krav från bl. a. de språkliga minoriteternas sida om hur skolan
skall vara utformad för att tillgodose deras behov.

Sameutredningen anser att för att kunna ta
ställning till de samiska utbildningsfrågorna bör man bl. a. söka bilda sig en
samlad uppfattning om nuvarande möjligheter att inom det allmänna skolsystemets
ram ge undervisning i minoritetens språk och kultur i önskvärd omfattning. Om
de samiska inslagen inte kan beredas plats på vissa utbildningsstadier är
särlösningar befogade. De samiska utbildningsmöjlighetema är enligt utredningen
i många fall relativt goda, men på åtskilliga punkter krävs förbättringar eller
nya insatser för att man skall kunna tala om en samisk utbildningsväg.

Utredningens förslag när det gäller de samiska
utbildningsfrågorna har i första hand till syfte att ge underlag för och
markera den önskvärda inriktningen av fortsatta åtgärder. En del förslag, bl.
a. de som gäller lärarutbildningen, bör emellertid genomföras skyndsamt.

Sameutredningen
anser att frågor som gäller samernas infly-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 30

tände
över sameskolan och den samiska undervisningen i grundskolan och
gymnasieskolan bör ses i ett sammanhang. Samernas ställning som en liten,
inhemsk minoritet motiverar att särskilda hänsyn tas för att säkerställa deras
inflytande såväl centralt, som regionalt och lokalt. En starkare ställning för
de samiska frågorna inom grundskolan förutsätter bl. a. ett permanent samråd
mellan samernas företrädare och den kommunala skolstyrelsen.

När
det gäller ledningen av sameskolorna bör en ledningsform väljas som ger samerna
och deras organisationer ett reellt inflytande över skolan. Nuvarande s. k.
nomadskolfullmäktige medger inte ett önskvärt samiskt inflytande över skolans
ledning. Länsskolnämndsutredningens förslag om en särskild sameskolstyrelse
skulle innebära en förbättring i detta avseende.

Inspektionen
för sameskolan och anknytningen till länsskolnämnden i Norrbottens län
förtjänar särskild uppmärksamhet. Det är, som framhållits av SÖ:s särskilda
utredningsgrupp, en orimlig uppgift för en person att vara både skolinspektör
och sameskolinspektör och dessutom svara för "annan utbildningsverksamhet
och kulturell verksamhet bland samerna". Den pedagogiska förstärkning som
varit ett av skälen för sameskolans anknytning till länsskolnämnden har nära
nog uteblivit. Förslaget från SÖ:s utredningsgrupp om en konsulenttjänst, med
utåtriktad verksamhet för den samiska minoriteten, har därför fortfarande
aktualitet. Om SÖ vid fördelningen av medlen till expertis m. m. till
länsskolnämnderna inte kan tillgodose nämnda behov, bör överstyrelsen kunna
återkomma med sin tidigare framställning om särskilda medel för en tjänst för
minoritetsfrågor.

3.10.2
Samer i förskolan

De insatser som kan göras för samernas barn i
förskolan är en viktig del av samhällets stöd till samerna och deras kultur.
Möjligheterna till hemspråksträning under förskolåren har fundamental betydelse
för samebarnens personlighetsutveckling. Kommunerna skall i förskoleplaneringen
särskilt beakta samebarnens behov. Det är viktigt att kommunerna i sin
uppsökande verksamhet och information anlägger en helhetssyn på de insatser som
kan göras för att tillgodose samernas särskilda behov.

Sameutredningen
föreslår att särskilda tjänster inrättas för hemspråksundervisningen i samiska
inom förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Därigenom möjliggörs en
samordnad undervisning i samiska alltifrån förskola till gymnasieskola.
Tyngdpunkten i dessa lärares tjänstgöring läggs på förskolan i de kommuner där
grundskolan förfogar över samiskspråkiga klass- och ämneslärare.
Hemspråkslärarna bör företrädesvis rekryteras bland samer.

Utredningen förutsätter vidare att SÖ beaktar
möjligheterna att till förskollärarutbildning anta behöriga sökande med samiska
som modersmål.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 31

3.10.3
Sameskola, grundskola, gymnasieskola

Sameutredningen konstaterar att nomadskolan eller
sameskolan, som utredningen föredrar att kalla den, har haft en väsentlig
betydelse när det galler att bevara, utveckla och till nya generationer
överföra det samiska kulturarvet. 1962 års nomadskolreform innebär ett åtagande
från samhällets sida att sörja för att särskilda skolor finns att tillgå för
samernas barn, så länge samerna önskar sådana skolor (prop. 1962: 51 s. 4950).

Den starka nedgången i elevantalet vid sameskolorna
har emellertid lett till en allt intensivare debatt om skolornas framtid. Bland
samerna har man inte i första hand diskuterat frågan om avveckling av sameskolorna.
Debatten har snarare rört de åtgärder som kan vidtas för att ge sameskolan den
höga pedagogiska standard som avsågs med 1962 års reform och vilka
kompletterande insatser samhället kan göra för att tillfredsställa de samiska
utbildningsbehoven. Nuvarande rekryteringsläge för sameskolorna har enligt
utredningen sin yttersta orsak i den geografiska spridningen av en liten
folkgrupp. Sameskolornas verksamhet är ett extremt exempel på utbildning i
glesbygd.

Statsmakternas beslut år 1962 att det skall finnas
två likvärdiga utbildningsmöjligheter för samerna, nämligen sameskola och
kommunal grundskola, så länge de själva önskar detta, bör enligt
sameutredningen alltjämt vara utgångspunkten för samhällets insatser. Frågor
om nedläggning av enskilda sameskolor måste därför prövas omsorgsfullt och i
nära samråd med samernas företrädare. Vidare bör som alternativ till
nedläggning av sameskola nya organisatoriska lösningar på lokalplanet kunna
prövas. Nedläggning av en sameskola bör komma i fråga först när alla parter är
eniga om att det inte är rimligt att behålla skolan och när de samiska
intressena kan tillgodoses bättre i kommunens grundskola.

Sameutredningen anser att utbildningen av lärare
för sameskolan är otillfredsställande. När det gäller utveckling och produktion
av läromedel har en viss förbättring inträtt först under de allra senaste
åren. En kärnfråga blir dock att bedöma vilka insatser som behövs för att
samernas språk och kultur skall få en ställning i grundskolan som motsvarar de
berättigade kraven och önskemålen om ett samiskt alternativ. Det är mot denna
bakgrund som utredningen redovisar sina förslag till dels en förbättrad
sameskola, dels en grundskola där de samiska inslagen får en starkare
ställning.

Utredningen konstaterar att intresset för
undervisning i samiska i grundskolan har ökat under de senaste åren och allt
fler kommuner har infört sådan undervisning. Intresset för en starkare
ställning i grundskolan för de samiska frågorna avser inte bara samiska språket
utan samernas språk och kultur i vidare mening. Det finns ett allmänt

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 32

önskemål
om att barnen i grundskolan över huvud taget bör få lära sig mer om samerna och
att samiskt stoff genomgående bör integreras i läromedel och undervisning.

Om grundskolan skall kunna vara en skola för alla
ungdomar, måste den i mycket större utsträckning än i dag också förmedla
allmänna kunskaper om samerna, om deras historia och levnadsförhållanden, om
rennäringens villkor och inte minst om de icke-renskötande samernas situation.
Genom att de samiska frågorna får en naturlig plats i grundskolan ökar
förståelsen för de problem som möter samerna i deras egenskap av etnisk
minoritet i det svenska samhället. En stark ställning för samernas språk och
kultur i grundskolan bidrar inte bara till att främja de samiska elevernas
allmänna utveckling utan också till att skapa förståelse för samernas önskemål
och strävanden. Detta innebär att man inom grundskolans ram har de bästa
förutsättningarna för att med ett ökat samhällsstöd bidra till bevarandet och
utvecklingen av samernas kultur.

Om sameundervisningen i grundskolan skall kunna bli
ett verkligt samiskt alternativ måste bristen på lärarpersonal och läromedel avhjälpas.
Sameutredningen föreslår (3.10.6) utbildning av klasslärare och ämneslärare för
den samiska undervisningen samt inrättande av särskilda tjänster som
hemspråkslärare för en samordnad hemspråksundervisning i förskola, grundskola
och gymnasieskola. Vidare föreslår utredningen en fortsatt utveckling och
produktion av samiska läromedel.

Utredningen anser vidare att omfattningen och
organisationen av undervisningen i samiska i grundskolan måste omprövas.
Kommunerna har ett ansvar för att sameeleverna och deras föräldrar informeras
om möjligheterna till undervisning i samiska och om den betydelse sådan
undervisning kan ha för elevernas allmänna utveckling. Antalet veckotimmar i
samiska bör ökas. I första hand bör timantalet i samiska utökas genom ett flexibelt
utnyttjande av resurserna inom den fastställda timplanens ram. I viss
utsträckning bör det vara möjligt att lägga sameundervisningen som ett tillägg
till ordinarie timplan. Möjligheterna till detta ökar om beslut fattas i
enlighet med förslagen från utredningen (U 1970: 63) om skolans inre arbete
(SIA).

De föreslagna riktlinjerna för en utökad och
förbättrad samisk undervisning i grundskolan är också giltiga i fråga om
gymnasieskolan. SÖ bör snarast fastställa kursplan för gymnasieskolans
undervisning i samiska. Nuvarande möjlighet till undervisning i minoritetsspråk
i stället för B- eller C-språk bör finnas kvar. Det bör också övervägas om det
är möjligt att därutöver införa de allmänna bestämmelser om minoritetsspråksundervisning
som gäller för grandskolan.

Det är viktigt att yrkesinriktade gymnasiekurser,
såsom den tvååriga specialkursen inom rennäringen, kan anordnas för att fylla
samiska utbildningsbehov. SÖ bör fortlöpande överväga behovet av och inrikt-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 33

ningen på sådana kurser, så att de blir ett meningsfullt
inslag i en samisk utbildningsväg.

3.10.4 Högskoleutbildning och forskning i samiska

Sameutredningen konstaterar att
genom tillkomsten av en institution vid universitetet i Umeå för högre
utbildning och forskning i samiska har förutsättningar skapats för ett fortsatt
utvecklingsarbete till stöd för den samiska minoritetens språk och kultur.
Umeåinstitutionen blir ett centrum för den samiska lärarutbildningen, framför
allt den ämnesteoretiska delen av klasslärar- och ämneslärarutbildningen.
Utbildning i samiska språket och kulturen har också betydelse för andra
undervisningsyrken, t. ex. förskollärare, speciallärare och fritidspedagoger,
samt för vissa tekniska yrken och kultur- och informationsyrken. Genom
tillkomsten av den av utredningen föreslagna professuren i samiska finns nu
också förutsättningar för samisk forskning och forskarutbildning i samarbete
med företrädare för andra humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen och i
samarbete med Nordiskt samiskt institut.

Utredningen förutsätter att det
även i fortsättningen kommer att vara möjligt att meddela undervisning i
samiska inom den finsk-ugriska institutionen vid universitetet i Uppsala.

Utredningen anser att
utbildningsmyndigheterna, i samband med reformeringen av den högre
utbildningen, bör kunna ta stor hänsyn till behovet av samiska kurser vid
utformningen av utbildningslinjer. Vid universitetet i Umeå bör bl. a. sådana
Hnjer inrättas som svarar mot samiska önskemål och särskilda lokala
förutsättningar. Kombinationer av kurser med samisk inriktning bör kunna ingå i
individuella utbildningslinjer.

Åtgärder som främjar återkommande
utbildning skall prioriteras vid den fortsatta planeringen av utbildningssystemet.
De beslut som redan är fattade om bl. a. vidgade utbildningsmöjligheter i
enstaka kurser och utbyggnad av högskoleutbildningen utanför
universitetsorterna är helt i linje med sameutredningens tidigare förslag om
att tillgodose de samiska fortbildnings- och vidareutbildningsbehoven.

I fråga om den samiska
högskoleutbildningens organisation och resurser konstaterar utredningen att
den allmänna uppläggningen av utbildningen i samiska i hög grad påverkas av elevernas
skiftande bakgrund och förkunskaper. Bland de studerande finns de som talar,
läser och skriver samiska och de som helt saknar förkunskaper. Dessutom är
flera dialekter företrädda, i första hand nordsamiska, lulesamiska och
sydsamiska. Det är mycket svårt att samtidigt och med samma kursfordringar
undervisa studerande med samiska som modersmål och personer utan några som
helst förkunskaper. Utredningen anser att man bör anpassa högskoleutbildningen
i samiska efter 3 Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 80

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 34

de
varierande förkunskaperna. Det är särskilt viktigt att de som har samiska som
modersmål och som har goda kunskaper i språket kan få en kvalificerad
högskoleutbildning, bl. a. som ett led i en samisk lärarutbildning.

Inom den reformerade högskoleutbildningen bör det
vara möjligt att i stor utsträckning fastställa utbildningsplaner och
kursplaner som direkt tar hänsyn till samiska önskemål och behov. Det är
viktigt att den decentraliserade universitetsutbildningen i samiska ges
resurser för en förstärkt verksamhet, inte rninst för att tillgodose behovet av
samisk vuxenutbildning på högskolenivå.

Sameutredningen anser det f. n. inte möjligt att
förutse det framtida behovet av lärarresurser för den samiska
högskoleutbildningen. Utredningen erinrar emellertid om ett i olika sammanhang
framfört förslag om ett universitetslektorat i sydsamiska samt om att en
arbetsgrupp inom fakultetsberedningen för humaniora och teologi ansett att
professuren i samiska bör kompletteras med en,tjänst som universitetslektor.

3.10.5
Samisk vuxenutbildning

För många samer iiinebär samhällets
vuxenutbildningsåtgärder en möjlighet att kompensera inte bara en låg allmän
grundutbildning utan också en bristfällig utbildning i det egna modersrnålet.
Deltagandet i studiecirkelverksamhet, folkhögskolekurser,
arbetsmarknadsutbildning etc. kan för samema liksom för andra grupper i
samhället bli naturliga led i en återkommande utbildning. Det krävs emellertid
särskilda insatser för att utbildningen skall bli en realitet för alla som har
behov av den. Informationen om rätten och möjligheterna till -vuxenstudier måste
förstärkas. Studiefinansieringen måste anpassas , till de vuxnas allmänna situation.

Samernas folkhögskola i Jokkmokk står i centrum för
den samiska vuxenutbildningen och det samiska kulturarbetet. Folkhögskolans
betydelse framgår bl. a. av det stora antalet samiska studerande och den
omfattning de kortare ämneskursema fått under de senaste åren. Folkhögskolan
har också kunnat ta emot decentraUserad universitetsutbildning och delta i
utvecklingsarbetet på läromedelsområdet. Genom det allmänna och särskilda
statsbidraget tjll samernas folkhögskola och genom möjligheten för de samiska
huvudmannaorganisationerna att få täckning för sin andel av ett eventuellt
driftunderskott har ekonomisk bastrygghet skapats för skolan.

Det är viktigt att Samernas folkhögskola även i
fortsättningen får det samhälleliga stöd som krävs för att verksamheten skall
kunna bedrivas med nuvarande intensitet och omfattning. LJtredningen anser
därför att ytterligare resurser, behövs för att folkhögskolan skall kunna upprätthålla
sin ställning som samiskt kulturcentrum.

De
särskilda pedagogiska problem som följer av det stora antalet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 35

samiska
dialekter och de bristfälliga läs- och skrivkunskaperna bland dem som har
samiska som modersmål motiverar att särskilda hänsyn tas vid tilldelningen av
lärartimmar för språkundervisningen. Relationstalet för tilldelningen av
lärartimmar bör därför bestämmas till 4,0 för undervisningen i samiska språk.

En utbyggnad av folkhögskolans lokaler är, som
utredningen framhållit i ett tidigare delbetänkande, en nödvändig
föratsättning för att verksamheten skall kunna behållas på nuvarande, höga
nivå. Det ankommer på SÖ att enligt gällande bestämmelser fastställa skolans
lokalbehov och fatta beslut i statsbidragsfrågan.

Genom att en särskild konsulent, knuten till
Samemas folkhögskola, kunnat organisera ämneskurser och studiecirklar samt
bedriva en omfattande uppsökande verksamhet har den allmänna bildningsverksamheten
Ökat. Det ankommer på SÖ att besluta om tjänstgöringen för konsulenten, som f.
n. har sin verksamhet inom Norrbottens län. Det är emellertid önskvärt att
konsulenten kan tjänstgöra inom ett större område, i första hand inom de tre
nordligaste länen. Konsulentyerksam-heten bör också bedrivas i nära samverkan
med länsbildningsförbunden och de lokala studieförbunden, varigenom samerna i
största möjhga utsträckning får del av samhällets resurser för den fria och
frivilliga bildningsverksamheten. .

Utredningen konstaterar i fråga om s t u d i e f i
n a n.s i er i n g e n att det nya studiestödet för vuxna innebär förbättrade
möjligheter till utbildning för samer med kort'eller ofullständig utbildning.
Det förutsätts därvid att länens vuxeiiutbildningsnämnder vid. behandlingen av
ansökningar om studiestöd, bl.a. internatbidrag, särskilt uppmärksammar
samemas behov av sådant stöd.;

Sameutredningen anser vidare att frågan om
arbetsmarknadsutbildningsbidrag till deltagare i slöjdkurserna vid Samernas
folkhögskola snarast bör lösas. Nordiskt samiskt institut bör följa utvecklingen
av studiestödet i de nordiska länderna och söka öka möjligheterna för samerna
att delta i kursverksamhet över nationsgränserna.

3.10.6
Lärare och läromedel för det samiska undervisningsområdet

Bristen på lärare som utbildats för samisk
undervisning hindrar i stor utsträckning förverkligandet av en samisk
utbildningsväg. Enligt sameutredningen finns följande omedelbara
lärarutbildningsbehov för det samiska undervisningsområdet.

1.
Utbildning av tvåspråkiga
förskollärare och barnskötare för språkträningen i förskolan.

2.
Ämnesutbildning och
metodisk-pedagogisk utbildning för klasslärare vid sameskolor och grundskolans
låg- och rnellanstadier.

3.
Ämnesteoretisk utbildning i
samiska och praktisk-pedagögisk utbildning med samisk inriktning för ämnesVärare
vid samehögstadiet i Gällivare, grundskolans högstadium och gymnasieskolan.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 36

4. Fortbildning och vidareutbildning för lärare
inom det samiska området på alla nivåer.

1974 års lärarutbildningsutredning utreder f. n.
lärarutbildningens mål, struktur, innehåll m. m. Detta hindrar inte att
omedelbara åtgärder bör vidtas för att avhjälpa bristen på utbildade lärare för
den sarniska undervisningen.

Sameutredningen föreslår att de samiska aspekterna
bör beaktas vid fortsatta överväganden om särskild förskollärarutbildning för
dem som har minoritetsspråk som modersmål. SÖ bör även till förskollärarutbildning
inom ramen för den s. k. fria kvoten anta behöriga sökande med samiska som modersmål.

Behöriga sökande med samiska som modersmål bör
antas i fri kvot till klasslärarutbildning vid lärarhögskolan i Umeå. SÖ bör få
i uppdrag att utforma förslag till särskild metodikutbildning i samiska. I
fråga om den samiska ämnesutbildningen bör lärarhögskolan samarbeta med
institutionen för samiska vid universitetet i Umeå.

Ämneslärarutbildning
för sameundervisningen bör organiseras vid universitetet och lärarhögskolan i
Umeå. Den ämnesteoretiska utbildningen bör handhas av universitetsinstitutionen
för samiska och den praktisk-pedagogiska utbildningen bör förläggas till
lärarhögskolans ämneslärarlinje. Det bör vidare uppdras åt SÖ att, efter de av
utredningen redovisade riktlinjerna, utforma förslag till utbildning av ämneslärare
för det samiska undervisningsområdet. SÖ bör samtidigt få i uppdrag att
föreslå hur fortbildningen och vidareutbildningen skall vara organiserad,
varvid utbildningsbehovet för redan verksamma lärare bör observeras.

En arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet har i
betänkandet (DsU 1975: 13) Förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola,
grundskola och gymnasieskola föreslagit inrättande av särskilda tjänster som
hemspråkslärare för invandrarbarnens undervisning. Sameutredningen anser att
hemspråkslärartjänster är synnerligen lämpliga även för hemspråksträningen i
samiska inom förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Genom tjänsternas
konstrak-tion möjliggörs en samordnad hemspråksundervisning alltifrån förskola
till gymnasieskola. Behovet av sådan samordning är särskilt stort i kommuner
som saknar särskild sameskola. Utredningen föreslår att tjänster som
hemspråkslärare i samiska inrättas i första hand i kommuner som redovisar ett
behov av samisk undervisning i såväl förskola som grundskola och gymnasium.
Det bör uppdras åt SÖ att utforma ett utbildningsprogram även för dessa
lärare.

Behovet av läromedel för den samiska undervisningen
är utomordentligt stort. Utredningen anser att pågående utvecklingsarbete, som
får ekonomiskt stöd från SÖ och statens institut för läromedelsinformation,
bör kunna leda till en väsentligt förbättrad läromedelssituation på

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 37

det samiska området. Det är särskilt viktigt att alla
stadier i grundskolan förses med läromedel. Förskolan har också behov av
lekmaterial och läromedel med samisk inriktning.

För det fortsatta
utvecklingsarbetet fordras läromedelsförfattare som både behärskar det samiska
stoffet och har de nödvändiga pedagogiska förutsättningarna.

Läromedel för så små grupper som
samegruppen kan endast framställas med omfattande subventioner, bl. a. med
hänsyn till upplagestorlek och försäljningspris. Det finns skäl att överväga
ett särskilt statsbidrag till kommunerna för läromedelskostnader i anslutning
till sameundervisningen. Det bör också vara möjligt att utforma statsbidraget
för hemspråksundervisningen så att det inkluderar kommunernas extra läromedelskostnader.

3.11 Nordiskt samarbete i samefrågor

Sameutredningen redovisar, utan
egna överväganden och förslag, den verksamhet som bedrivs inom Nordiska
samerådet (Nordiska samekonferenserna). Nordiska rådet. Nordiska
ministerrådet, Nordiska samarbetsorganet för samespörsmål och renskötselfrågor
samt Nordiskt samiskt institut.

4 Remissyttranden

4.1 Allmänna synpunkter på utredningsarbetet

Sameutredningen får ett positivt
mottagande av flertalet remissinstanser. Utredningens förslag till
samhällsstöd för samernas strävanden att bevara och utveckla sin kultur
tillstyrks i princip av bl. a. kammarkollegiet, statens kulturråd,
förskoleseminariet i Stockholm, rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm,
humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, Sattajärvi, Tärendö och
Pirttijärvi samebyar, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk, domänverket,
länsstyrelserna i Stockholms, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
Nordsjö, Storumans, Arvidsjaurs och Gällivare kommuner, SSR, Same-Ätnam,
Svenska kommunförbuizdet. Landstingsförbundet, SACO/SR, FPU, Klys, Vuxenskolan
och Norrlands naturvärn.

Åtskilliga remissinstanser,
däribland Nordiska museet, UKÄ, samhällsvetenskapliga fakulteten vid
universitetet i Umeå, länsstyrelsen i Jämtlands län, Strömsunds, Östersunds och
Lycksele kommuner, Mala sameby, Landstingsförbundet, Svenska turistföreningen,
landsantikvarien i Jämtlands län och Föreningen Sveriges landsantikvarier framhåller
att de undersökningar och analyser som utredningen företagit utgör en värdefull
dokumentation och belysning av samebefolkningens historiska förhållanden och nuvarande
situation.

SSR uttrycker sin tillfredsställelse med de principiella
ställningstagan-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 38

den
som utredningen redovisar, och framhåller att utredningens förslag vilar på en
samevänlig grund. Den av utredningen redovisade grundsynen kan enligt SSR till
alla delar sägas sammanfalla med vad sameriia själva har angivit om
förutsättningarna för sin egen framtid. Det är, framhåller SSR, så mycket mer
glädjande om nu detta också kan bli den officiellt samepolitiska målsättningen
för staten Sverige. Även Same-Ätnam finner utredningens överväganden och
förslag vara en god utgångspunkt för samernas utformning av sin framtid.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig kritisk
till att utredningen inte utgår från någon redovisad analysmodell vid sin
behandling av samernas kultur. Landstingsförbundet anmärker att utredningen
inte bearbetat undersökningsmaterialet för att göra en prognos för den framtida
utvecklingen och framhåller värdet av en komplettering på denna punkt.
Landsantikvarien i Jämtlands län delar denna kritik och tillägger att
utredningen inte heller sökt klarlägga vilka yttringar av kulturen som är
särskilt angelägna att stödjas.

Nordiska museet, samhällsvetenskapliga fakulteten
vid universitetet i Umeå, länsstyrelsen i Västerbottens län, SSR, Saminuorra,
Norrbotteiis sameförbund, Storumangruppen, Lapplandsgruppen, Mälargruppen och
Nordiskt samiskt institut anser att det material som utredningen presenterat
är otillräckligt som underlag för en samlad bedömning av åtgärder till stöd för
samekulturen. Nordiska museet menar att utredningen förbigått de grupper bland
de icke renskötande samerna som med sin livsföring anknyter till den
ursprungliga samiska. ärjemarkskulturen. Betänkandet bör kompletteras med
undersökningar som berör de icke renskötande samer som bor kvar i
kärnområdena.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet
i Umeå hävdar också att utredningen inte tillräckligt behandlat alla berörda
grupper. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att en samlad bedömning borde
ha innefattat sådana befolkningsgrupper som under århundraden levt i nära
anslutning till rennäringen. Dessa gruppers relationer till såväl den
renskötande som den icke renskötande samebefolkningen borde närmare ha utretts.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framför liknande synpunkter. Enligt
länsstyrelsens uppfattning hade det varit värdefullt om utredningen sökt
klarlägga hur de olika intressena i fjällvärlden påverkar situationen för
samerna och därmed förutsättningarna för den samiska kulturen. Institutet för
folklivsforskning vid universitetet i Stockholm anmärker att utredningen inte
uppmärksammat de sociala skillnader som förekommer bland de renskötande
samerna.

Enligt SSR och Saminuorra saknas en grundläggande
kartläggning av förutsättningarna för den samiska näringen och kulturen. SSR
efterlyser en behandling av samernas möjligheter att delta i turismens
utveckling inom samernas kärnområden. Utredningen borde också ha berört
skogs-samernas speciella problem. Saminuorra finner det vara en allvarlig

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 39

brist
att utredningen inte lagt fram förslag som syftar till att åstadkomma en
positiv befolkningsutveckling inom det samiska bosättningsom-' rådet. Enligt
Såminuörras uppfattning har utredningen inte uppmärksammat den sneda ålders-
och könsfördelningen inom sameområdet och därmed förbigått den centrala frågan
om samekvinnornas möjligheter att få sysselsättning och möjligheter att bo kvar
inom det samiska området.

Norrbottens sameförbund finner det anmärkningsvärt
att utredningen inte berört de icke renskötande samernas
sysselsättningsproblem. Storumangruppen tillägger att utredningsdirektiven är
ofullständiga emedan de inte berör samebefolkningens ekonomiska och sociala
problem. Även Lapplandsgruppen anser att utredningens uppgifter varit alltför
begränsade. Utredningsuppdraget borde ha omfattat inte bara samerna som etnisk
befolkningsgrupp utan också den befolkningsgrupp som lever som samernas
närmaste grannar. Mälargruppen förordar att det förutom denna utredning rörande
samernas språk och kultur också företas en utredning beträffande
regionalpolitiska åtgärder i sysselsättningsfrågan. Nordiskt samiskt institut
konstaterar att utredningen, till skillnad från motsvarande initiativ i Finland
och Norge, inte varit inriktad på att åstadkomma lösningar i fråga om det
ekonomiska och näringsmässiga underlaget för samernas språk och kultur.

4.2 Redovisade undersökningar m. m.

Några remissinstanser, däribland
riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, rektorsämbetet och
socialantropologiska institutionen vid universitetet i Stockholm, statens råd
för samhällsforskning. Krokoms kommun, SSR och Nordiskt samiskt institut har
kommenterat utredningens redogörelse för de svenska samernas historiska
bakgrund. Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet och rektorsämbetet vid universitetet
i Stockholm anser att den historiska översikten är mycket värdefull för
förståelsen av den nuvarande samiska kulturen. Statens råd för
samhällsforskning, SSR och Nordiskt samiskt institut är däremot kritiska mot
utredningens redovisning av den historiska bakgrunden och anser att en
fullständig överblick över samernas historia saknas.

Riksantikvarieämbetet tar bl. a. upp frågan om
samernas urgamla hemortsrätt i Sverige och framhåller därvid att frågan om
samernas ursprung ännu inte är löst. De arkeologiska forskningsresultaten
lämnar inte någon verklig klarhet i denna fråga. Det har enligt riksantikvarieämbetet
hittills inte varit möjligt att i materialet från olika undersökningar
urskilja vad som är samiskt och vad som hör till en fångstkultur uppburen av
andra folkgrupper. Nordiska tnuseet framhåller att modern arkeologisk forskning
vill hävda att den samiska kulturen endast är möjlig att leda bakåt i tiden
några tusen år. Enligt Nordiska museets be-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 40

dömning
har sameutredningen i alltför hög grad tolkat tidiga fynd och lämningar som
varande samiska.

Statens råd för samhällsforskning anser att
utredningen i skildringen av samemas historia går förbi de för
majoritetsbefolkningen graverande inslagen av kulturellt förtryck, försvagning
och inskränkning av samiska rättigheter, berövande av försörjningsmöjligheter
m. m.

SSR kritiserar utredningen för att inte till alla
delar ha behandlat samernas historiska bakgrund utifrån. samernas utgångspunkt.
Utredningen skildrar t. ex. inte samernas allsidiga hävd till samebyns kollektivt
ägda land i detalj. Enligt SSR måste också olika tiders idéströmningar
uppmärksammas, som t. ex. "suveränitetstidens" tradhioner från
1680-talet och under hela 1700-talet, samt inträngandet av liberalismen år 1809
och den aktivt samefientliga darwinismen år 1884. Detta är nya idéer som var
för sig medfört ny lagstiftning eller bildat utgångspunkt för kronotolkning av
stor betydelse för samerna. Den avvittring som ägde rum på 18401850-talen
måste tolkas efter då gällande författningar och uppfattningar. Vid dessa
avvittringsförrättningar förde samerna själva talan för sina fastigheter.
Kronan önskade vid den tiden ej behålla någon mark eller rättighet. Detta får
stor betydelse för frågan om fiskesamerna och om stödjande medlemmar. SSR anser
att i bl. a. dessa avseenden uppvisar betänkandet brister.

Historiken har vidare enligt SSR inte förts fram
till nutid. Som exempel härpå vill SSR särskilt framhålla den svenska
assimilationspolitiken, effekterna av exploaterandet av Sameätnam samt
tvångsförflyttningen av samer jämte andra olägenheter efter år 1919 och senare
års renbeteskonventioner. SSR utvecklar i sitt yttrande samernas syn på det
liisto-riska förloppet. SSR understryker vikten av att den vetenskapliga forskningen
under de senaste åren i samefrågan och samernas historia inte får förbigås,
förtigas eller förnekas. Genom forskningen har enhgt SSR många väsentliga
bidrag lämnats för att klarlägga samefrågan och samernas juridiska rätt.

Nordiskt samiskt institut framhåller bl. a. att
institutet håller på att utarbeta en samisk historiebok, som är avsedd att
användas i undervisnings- och folkbildningssyfte. I sameutredningens
historiska redovisning saknas enligt Nordiskt samiskt institut tillräcklig
redovisning av vilken betydelse, vilka följder och svårigheter samhällets stöd
till befolkningen och kulturen kring rennäringen har haft för samefolket i dess
helhet och hur tidigare åtgärder till stöd för samernas rätt, näringar och
kultur har mist sin betydelse genom samhällsutvecklingen.

Endast ett fåtal remissinstanser, däribland
ämnesföreträdaren för internationell rätt vid universitetet i Stockholm,
statens råd för samhällsforskning, SSR och Nordiskt samiskt institut har
kommenterat avsnittet om folkrättsligt skydd av minoritetsgrupper.

Ämnesföreträdaren
för internationell rätt vid universitetet i Stock-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 41

holm framhåller, att en slutlig bedömning av huruvida
åtgärder vidtagna i enlighet med betänkandets förslag eller eventuella
underlåtenheter i sådant hänseende motsvarar folkrättens och
rättighetskonventionernas krav knappast kan ske, med mindre frågeställningarna
eller åtgärderna i fråga mera konkretiserats. Statens råd för
samhällsforskning påpekar att utredningen inte diskuterar det folkrättsliga
skyddet för ursprungliga minoriteters äganderätt till mark och egendom.

SSR anser att sameutredningens
genomgång av internationella organs arbete och konventioner visar att
konventionerna kan tolkas och till-lämpas pä ett sätt som även tar sikte på att
skydda minoritetsgruppers fri- och rättigheter. Vid en konferens för världens
urbefolkningar år 1975, där samerna var representerade, och genom bildandet av
ett världsråd för infödda folk (World Council of Indigenous Peoples) har urbefolkningar
(infödda folk, ursprunghga minoriteter) aktualiserat sin folk rättsliga
situation. Nordiskt samiskt institut understryker särskilt betydelsen av FN:s
underkommissions arbete med en fullständig och omfattande översikt angående
arten och omfattningen av diskrimineringen av infödda befolkningsgrupper, samt
nationella och internationella åtgärder som är nödvändiga för att eliminera
dylik diskriminering.

Statistiska centralbyrån. Nordiska
museet, SÖ, länsskolnämnden i Uppsala län, universitetet i Stockholm, statens
råd för samhällsforskning, lantbruksnämnden i Jämtlands län, länsstyrelsen i
Jämtlands län, Uppsala, Strömsunds, Åre och Umeå kommuner, SSR, Lapplandsgruppen,
Nordiskt samiskt institut och Sveriges allmänna biblioleksförening behandlar sameutredningens
befolkningsstudier över de renskötande och icke-renskötande samerna.

SSR påpekar att samerna vid ett
flertal tillfällen under senare år önskat och begärt att en folkräkning av
samerna skulle utföras. Föreliggande befolkningsstudie redovisar enligt SSR:s
mening i och för sig intressanta uppgifter. Det kan emellertid ifrågasättas om
den valda metodiken medför att de framräknade sifferuppgifterna m. m. är
relevanta. Enligt SSR har det i studien framtagna materialet baserats på
källor, vilka inte med fullständig säkerhet ger ett rättvisande resultat och på
så sätt kan den totala framräknade samebefolkningen rätteligen vara större än
den som redovisas i studien. Statens råd för samhällsforskning finner också att
befolkningsstudien är av klart intresse. Det kan dock på goda grunder göras
gällande att samer är en större grupp än den redovisade. Denna grupp omfattar
t. ex. även under efterkrigstiden från rennäringen utflyttade samer med
ättlingar.

Statistiska centralbyrån
konstaterar att en-beskrivning av samernas demografiska förhållanden har gjorts
i tre av varandra fristående undersökningar avseende åren 1958, 1965 och 1973.
Den bristande kontinuiteten mellan undersökningarna har bl. a. medfört att
samebefolkningen

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:80 - 42

studerats
utifrån olika definitioner för avgränsning av denna befolkningsgrupp. Det är
därför önskvärt att jämförbärhetsaspekten ägnas ökad uppmärksamhet vid
eventuellt fortsatta undersökningar av detta slag.

Några instanser, däribland Nordiska museet, SÖ,
länsskolnämnden i Uppsala län, Umeå kommun. Lapplandsgruppen och Nordiskt
samiskt institut, ställer sig i varierande grad tveksamma till användningen av
renlängden som grund för beräkningen av den samiska befolkningsgruppen.

Länsskolnämnden i Uppsala län anser att
redovisningen av samebefolkningens fördelning på olika kommuner är av stor
betydelse för planering av speciella åtgärder för samerna. Sveriges allmänna
biblioteksförening menar att folkbiblioteken i kommuner med många samer nu får
bättre underlag för bl. a. inköp av litteratur på "invandrar- och
minoritetsspråk". Biblioteken i övriga kommuner får även en påminnelse om
hur samerna är spridda över landet och påverkas att skaffa niera material om
samisk kultur och samernas förhållanden.

För att göra utredningens befolkningsstudie
användbar i ett vidare samiskt sammanhang måste den, enligt Nordiskt samiskt
institut, kompletteras med uppgifter om bl. a. yrkesverksamhet, näringsgren
och bostadsförhållanden. En sådan undersökning måste dessutom baseras på
samernas egen definition av tillhörigheten till den samiska befolkningsgruppen.
Befolkningsstudien visar att de flesta samer i Sverige bor i sameområdet och
att många kommuner har ett relativt stort inslag av samisk befolkning. Detta
måste, enligt institutets mening, beaktas vid överväganden från statens sida
till stöd för samernas språk och kultur.

Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen,
statistiska centralbyrån, Nordiska museet, länsskolnämnden i Uppsala län,
socialantropologiska institutionen vid universitetet i Stockholm, humanistiska
fakulteten vid universitetet i Umeå, statens råd för samhällsforskning, lantbruksstyrelsen,
Uppsala och Krokoms kommimer, länsstyrelsen i Jämtlands län, SSR, Same-Ätnam,
Lapplandsgruppen, Nordiskt samiskt institut och Sveriges allmänna
biblioteksförening har synpunkter på sameutredningens intervjuundersökning
rörande de icke-renskötande samernas problem.

Frågan om samernas samhörighetskänsla har kommenterats
av några instanser, däribland socialantropologiska institutionen vid
universitetet i Stockholm, lantbruksstyrelsen, Same-Ätnam och Sveriges allmänna
biblioteksförening. Lantbruksstyrelsen framhåller att, oavsett om samerna är
medlemmar i sameby eller saknar renskötselrätt, torde det hos flertalet samer
finnas en stark önskan att få förbli just samer och att samerna skall bestå som
etnisk grupp inom det svenska samhället. Denna önskan bör enligt
lantbruksstyrelsen Tespekteras. Same-Ätnam anser att med vetskap om de
utflyttade samernas tydliga samhörighetskänsla

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 43

med
övriga samer, företrädesvis med samer i de traditionella
samiska-bosättningsområdena, och med vetskap om de utflyttade samernas starka
känslomässiga anknytning till sina samebyar hemtrakter borde en förändring av den samiska
befolkningsstrukturen vara möjlig att genomföra samepolitiskt och
rikspolitiskt.

SSR finner att det material som framkommit genom
intervjuundersökningen kan vara av utomordentligt stort värde. På somliga
punkter överensstämmer resultaten med vad som från samisk sida tidigare
framhållits i dessa frågor, framför allt vad gäller samhörighetskänslan. Det
kan emellertid ifrågasättas om det framtagna materialet är av sådan omfattning
och inriktning att det ger svar på de särskilda problem, som samerna möter i
det svenska samhället.

Enligt Nordiska museet har sameutredningen
beskrivit de icke-renskötande samerna som en diffus enhet, trots att olika
undergrupper har heh olika förutsättningar och möjligheter att bära vidare
samisk kultur. Sameutredningen har t. ex. inte beskrivit sådana grupper i
kärnområdena som genom sitt nuvarande näringsfång anknyter till mycket ålderdomliga
samiska näringstraditioner. Dessa samer, vare sig de en gång varit renskötare
eller inte, anknyter med sitt näringsliv och nuvarande bosättning i
lågfjällsområdet till en urspranglig samisk kultur.

Det lilla urvalet i undersökningen på drygt 200
personer och begränsningen i frågeställningarna gör enligt Nordiskt samiskt
institut att samernas åsikter och synpunkter kanaliserade genom deras
organisationer utgör ett mycket starkare uttryck för samernas
samhörighetskänsla och inställning i språk- och kulturfrågor.

4.3 Fortsatt utveckling av stödet till samekulturen

4.3.1
Samema som ursprunglig befolkning och etnisk minoritet i Sverige

Sameutredningens grundsyn när det gäller samerna
som ursprunglig befolkning i Sverige och etnisk minoritet inom den samlade
befolkningen delas av ett stort antal remissinstanser, däribland
länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Västerbottens och Norrbottens län,
förskoleseminariet i Stockholm, universitetet i Stockholm, länsstyrelserna i
Uppsala och Göteborgs och Bohus län, Norsjö och Gällivare kommuner, SSR,
SACO/SR och Vuxenskolan.

Målet för den svenska invandrar- och
minoritetspolitiken är jämlikhet med majoritetsbefolkningen, framhåller
statens invandrarverk. Häri ligger att de språkliga minoriteterna skall ha
tillgång till information, utbildning och kultur som motsvarar det utbud som
kommer majoritetsbefolkningen till del. De bör också ha möjlighet att inom
ramen för en intressegemenskap som omfattar hela det svenska samhället upprätthålla
och skapa respekt för egen språklig och kulturell identitet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 44

Även
samerna som etnisk grupp måste enligt invandrarverket omfattas av dessa
allmänna mål. Förutom de svårigheter i fråga om att bevara språk och kultur som
samerna delar med andra minoriteter tillkommer emellertid att deras kultur är
starkt geografiskt koncentrerad och att de saknar andra minoriteters
möjligheter till kulturella förbindelser med ett ursprungligt hemland. Dessutom
är den samiska kulturen starkt knuten till en försörjningskälla, nämligen
renskötseln med binäringar. Lä;is-skolnämnden i Stockholms län understryker att
de för invandrarpolitiken uppställda målen, nämligen jämUkhet, valfrihet och
samverkan, i lika hög grad gäller för en etnisk minoritet som den samiska, även
om denna genom sin ursprunghghet intar en klar särställning.

Samerna måste, framhåller SSR och Saminuorra, få
leva kvar i sitt område, få bibehålla och utveckla sina värderingar, sin
kultur, sitt näringsliv och sitt livsmönster och få dem accepterade som
betydelsefulla och värda att utveckla. SSR och Saminuorra betonar att samerna
av de dominerande samhällena måste erkännas som en urbefolkning i sitt eget
bosättningsområde. Samerna måste få möjlighet och resurser att utveckla egna
demokratiska organ, som representerar samernas vilja och poUtik och som kan
förvalta de resurser samerna har till sitt förfogande. Samerna måste vidare
enligt SSR och Saminuorra få en sådan rätt till sitt land, sameområdet, som ger
samerna trygghet och garanti att leva kvar i sitt bosättningsområde.
Utformandet av näringslivet och samhällslivet i sameområdet måste främst ta
sikte på att bevara och låta samerna själva utveckla sin kultur och sitt
levnadssätt samt utnyttja och ta del av områdets naturresurser för sin
existens. Samerna måste först och främst få ekonomisk trygghet, men
tillräckliga ekonomiska och samhälleliga åtgärder når föga resultat om samerna
inte samtidigt finner en kulturell trygghet. SSR och Saminuorra understryker
att samebyn är den mest samiska av alla organisationer och institutioner och
att samebyn måste bli basen för samernas framtida kultur-, samhälls- och
näringsliv.

Same-Ätnam anför att samerna som folk och
kulturbärare har drabbats hårt av den västerländska utvecklingen. Samerna har
byggt upp sitt samhälle i samklang med naturen och endast varsamt nyttjat
naturtillgångarna. Samerna och samernas levnadsideologi har hela tiden systematiskt
undanträngts av storsamhället och dess företrädare. Trängre betesmarker och
skövlade fiskevatten har tvingat merparten av det samiska folket att söka sin
bärgning utanför de traditionella samiska näringarna. I den fortsatta
behandlingen av samefrågorna är det, betonar Same-Ätnam, ytterst viktigt att
samerna trots sin geografiska spridning inom Sverige och inom Norden behandlas
som en folkgrupp. Speciellt viktigt är att samer med bosättning i utkanterna av
de samiska kärnområdena på allvar uppmärksammas och att deras framtida
existens på allt sätt befrämjas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 45

Nordiskt samiskt institut slår fast
att den samiska befolkningen i Finland, Norge och Sverige är urbefolkning i
sitt område och utgör nationella etniska grapper med egen kulturbakgrund, eget
språk och ett traditionellt näringsunderlag. Det samiska folket har en stark
vilja att fortsätta att bygga och bo i sitt bosättningsområde och föra sina
kulturtraditioner vidare. Samtidigt har befolkningen enligt institutet ett
rimligt krav på att få ta del i den sociala och ekonomiska utveckling som pågår
i de tre länderna, anpassad till samiska förhållanden. Även Klys betonar att
samerna i egenskap av ursprungsbefolkning i norra Skandinavien har en
särställning bland svenska minoriteter.

Det svenska samhället har enligt länsstyrelsen i Norrbottens
län intentioner att särskilt beakta minoritetskulturernas behov på samma sätt
som man stödjer resurssvaga grupper. I ett län som Norrbotten kan emellertid
motsatsförhållanden uppstå mellan omtanken om majoriteten av länsinvånarnas
behov av t. ex. arbetstillfällen eller rekreationsmöjligheter och vissa av
samernas rättigheter och krav. Inte minst är det enligt länsstyrelsen lätt att
detta blir resultatet i de situationer där samerna anses ha utomordentligt
exklusiva rättigheter i fjällområdet.

Enligt Storumans kommun bör man inte eftersträva att i det
svenska samhället urskilja en särskild samisk befolkningsgrupp, annat än i den
utsträckning som följer av rennäringslagens speciella regler för den renskötande
befolkningen. Arvidsjaurs kommun är för sin del oroad över vissa tendenser att
för samernas räkning kräva en sorts ensamrätt inte enbart till renbeteslanden
utan även till praktiskt taget all avkastning från naturtillgångar inom dessa
områden.

4.3.2 Samordning och planering av ett utbyggt samhällsstöd

Förslaget om en central arbetsgrupp
för samefrågor tillstyrks av bl. a. studiemedelsnämnden i Umeå,
lantbruksnämnden i Västerbottens län, länsstyrelsen i Västerbottens län,
Östersunds och Norsjö kommuner, SSR, Saminuorra, Same-Ätnam, Norrbottens sameförbund,
Storumangruppen, Vuxenskolan, landsantikvarierna i Jämtlands och Västerbottens
län, samt Föreningen Sveriges landsantikvarier. Studiemedelsnämnden i Umeå
finner det angeläget att arbetsgruppen bildas för att samordna
samhällsinsatserna för samerna. En arbetsgrupp på denna centrala nivå, med
övergripande planeringsansvar över departements- och verksgränser, kan enligt
nämnden lösa många av morgondagens svåra samordningsproblem. Lantbruksnämnden
i Västerbottens län anser det nödvändigt med ett organ som har överblick över
både rennäringsfrågor och samefrågor av kulturell art. Det är enligt länsskolnämnden
i Norrbottens län av största vikt att det fortsatta stödarbetet genomförs av
ett handlingskraftigt ledningsorgan med stort samiskt inflytande.

Från samisk utgångspunkt kan det enligt SSR hälsas med
tillfreds-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 46

ställelse
att ett organ tillskapas för att närmare konkretisera statens samepolitik. När
det gäller de organisatoriska formerna anser SSR att, även om det är angeläget
att samhället formar ett organ med politiskt ansvar och administrativ
handlingskraft, det därmed inte är sagt att ett sådant statligt organ samtidigt
skall ha representanter från samerna och samernas organisationer. SSR, liksom
även Saminuorra, föreslår atf ledningsorganet å ena sidan och företrädare för
samerna och samernas organisationer å den andra sidan som likaberättigade
"parter" sammanträffar till regelbundna överläggningar i konkreta
frågor. SSR rtiåste också få medel för utredningsverksamhet. Med tanke på den
stora betydelse denna fråga har borde enligt SSR och Saminuorra statsministern
eller utbildningsministern vara ordförande i det föreslagna statliga ledningsorganet.

Norrbottens sameförbund och Storumangruppen anser
det nödvändigt med ett samlande organ som skall planlägga och leda det
framtida utvecklingsarbetet. De kräver emellertid att de icke renskötande samerna
representeras i organet och att dessa representanter väljs av de icke
renskötande samerna själva. Same-Ätnam understryker att samerna och de statliga
företrädarna bör betraktas som likvärdiga parter och att ledningsorganets
överläggningar bör ske regelbundet.

Svenska
kommunförbundet och länsstyrelsen i Stockholms län förordar närmast en
interdepartemental arbetsgrupp för samordningen av det fortsatta stödet åt
rennäringen och åt samernas språk och kultur. Statens invandrarverk kan inte
bedöma huruvida en samordning av insatserna kräver en sådan interdepartemental
grupp som föreslagits av utredningen. Samefrågan är långt ifrån den enda där
mer än ett statsdepartement är inblandat. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län ifrågasätter om inte den föreslagna arbetsgruppen bör ledas från något av
de berörda ämbetsverken, varvid lantbruksstyrelsen bör ligga närmast till.
Länsstyrelsen finner det vidare lämpligt att den sakkunskap, som finns hos
berörda länsstyrelser blir representerad i arbetsgruppen. Saminuorra anser att
ledningsorganet bör ha som sin första uppgift att göra en samlad bedömning av
hela samefrågan, som hittills varit uppsplittrad på olika departement och
myndigheter. Det bör även enligt Saminuorra vara en uppgift för
ledningsorganet och de samiska organisationerna att undersöka behovet av och
förutsättningarna för kulturell, social och politisk verksamhet på det samiska
lokalplanet. SSR framhåller att arbetsgruppen tillsammans med samernas
organisationer och berörda myndigheter bör utarbeta konkreta förslag i fråga om
sysselsättning för samekvinnor inom det. samiska bosättningsområdet och
samernas deltagande i turistnäringen. Även Jämtland-Härjedalens turistförening
anser att ledningsorganet bör behandla samernas möjligheter att i större
utsträckning delta i turismens utveckling inom samernas kärnområde.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 47

Några remissinstanser, däribland
RRV, länsarbetsnämnden i Norrbottens län, länsstyrelsen i Jämtlands län,
Kiruna kommun .och FPU, ställer sig tveksamma eller uttalat negativa till
behovet av en arbetsgrupp på departementsnivå. RRV finner att stödinsatserna i
dag är splittrade på flera organisationer och organ och att en samordning är
önskvärd. Detta bör emellertid enligt RRV kunna ske utan att ett särskilt ledningsorgan
inrättas. Kiruna kommun anser inte att förslaget om en särskild arbetsgrupp bör
genomföras. På en mångfald andra områden i samhället finns det enligt kommunen
större skäl att vidta sådana åtgärder.

Länsstyrelsen i Norrbottens län
hävdar att ett stort antal samhälls

frågor i och för sig behöver samordnas bättre på central nivå, men att

detta då bör organiseras som en övergripande departemental samverkan

företrädesvis i frågor av principiell eller annan större betydelse med bi

behållande av en meningsfull handläggning av frågorna på k o m m u-

nal och regional nivå. Länsstyrelsen tar vidare upp frågan

om hur samerna mer aktivt skulle kunna delta i samhällsorganens akti

viteter på kommunal och regional nivå. I Norrbottens län har kommu

ner, landsting och länsstyrelse kunnat etablera ett förtroendefullt sam

arbete vad gäller översiktlig, fysisk planering, länsplanering, trafikplane

ring etc. Samverkan under fyra år inom ramen för länsstyrelsens fjäll

planering har utvecklat en övergripande grundsyn för resursanvänd

ning. I detta arbete har samiska spörsmål kunnat beaktas på så vis att

kommunen svarat för inhämtande av de samiska synpunkterna. Läns-,

styrelsen förutsätter att planering och genomförande av stödåtgärder

vad gäller regionala statliga organ liksom kommunala organs uppgifter

med anknytning till samisk kultur kan genomföras på analogt sätt. Hu

vudansvaret för den samiska kulturen har samerna, själva, men sam

hällets organ utformar i det dagliga arbetet en policy innanför dessa

ramar. ' -

För att garantera en löpande
dokumentation av samekulturen och en löpande pedagogisk verksamhet inom sainma
sektor föreslår landsantikvarien i Jämtlands län att man i varje län bildar en
samarbets-nämnd för samekultur. I denna nämnd bör ingå representanter för samernas
organisationer inom länet samt för. länsmuseum, länsslöjdsorga-nisation,
lansskolnämnd och lokalradio, eventuellt också länsbildningsförbund,
länsbibliotek och länsstyrelse. Som komplement till länsnämndernas verksamhet
föreslår landsantikvarien att man kompletterar den av utredningen föreslagna
centrala arbetsgruppen med en särskild samrådsgrupp för den vetenskapliga och
dokumenterande verksamheten samt för slöjdverksamheten. Landsantikvariens
förslag får stöd av Norrbottens miiseuni. Föreningen Sveriges landsantikvarier
och Östersunds kommun.

Med hänsyn till samernas
särställning och till att samebefolkningen är starkt koncentrerad till
sameområdet finner SSR det motiverat att

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 48

det
skall finnas ett starkt samiskt inslag i sameområdets kommuner och att samerna
ges medinflytande i organ som behandlar frågor av samiskt intresse. Detta
medinflytande kan genomföras genom att man bildar samarbetsgrupper mellan
kommuner och samernas representanter eller att en samisk observatör finns med i
de kommunala organen då frågor som berör samerna behandlas. Genom deltagande i
partipolitiska grupperingar har samernas representanter enligt SSR svårt att
få plats i kommunala organ. Även Saminuorra anser att samerna måste få större
möjlighet att bevaka sina intressen på kommunal och regional nivå. Svenska
kommunförbimdet framhåller att kommunernas engagemang i samefrågor blir allt
större. Det är därför naturligt att utbyggnaden av åtgärder sker i samråd med
kommunerna.

Sameutredningen har sett det som en avgörande
förutsättning för strävandena att bevara den samiska kulturen att rennäringen
kan fortleva som en samisk näring och att ett rimligt antal samer i framtiden
kan få sin utkomst inom rennäringen eller på annat sätt inom det samiska
kärnområdet (jfr 4.4). Denna uppfattning delas av flertalet av de
remissinstanser som kommenterat frågan, däribland socialstyrelsen,
lärarhögskolan i Uppsala, rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm,
lantbruksnämnden i Västerbottens län, statens invandrarverk, statens
vattenfallsverk. Krokoms, Norsjö och Arjeplogs kommuner, SSR, Vuxenskolan och
Norrlands naturvärn. Saminuorra förutsätter att sameutredningens mening
"ett rimligt antal" kan tolkas så att antalet sysselsatta inom
rennäringen och inom andra näringar i de samiska kärnområdena i framtiden måste
ses ur en same-samhällelig socio-eko-nomisk synvinkel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hävdar att
uppfattningen att renskötseln är en förutsättning för den samiska kulturen är
en alltför ofullständig utgångspunkt för en analys av samernas situation.
Kiruna kommun anser för sin del att rennäringen inte utgör den enda grunden för
den samiska kulturen.

Om det skall vara möjligt att behålla och utveckla
en levande samisk kultur i vid bemärkelse är det enligt sameutredningen
nödvändigt att de samiska frågorna blir ett naturligt inslag i den allmänna samhällsplaneringen.
Statens planverk anser det vara en angelägen uppgift för samhällsplanerande
myndigheter att fullfölja försöken att finna lämpliga former för en tillämpning
av rennäringslagstiftningen inom samhällsplaneringen. Enligt planverkets mening
utgör rennäringslagens markreglerande bestämmelser och statsmakternas
uttalanden till stöd för renskötselns rättigheter en relativt god grund för en
markanvändningsplanering som skyddar renskötseUntresset. Ett bättre planeringsunderlag
som belyser förhållandena inom renskötseln ökar förutsättningen att genom
fysisk planering lösa de konflikter om markanvändningen som kan finnas mellan
renskötseln och andra intressen.

På
kommunalt håll torde man enligt länsstyrelsen i Norrbottens län

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 49

vara
angelägen om att få realistiska överläggningar med samebyarna och de från rennäringen
utslagna samerna om problem som det ankommer på kommunen att handlägga. Dessa
frågor kan beröra sysselsättning, bostadsförhållanden, utbildning, social
service eller kulturella aktiviteter. Det är enligt länsstyrelsen viktigt att
man uppnår sådana former för denna samverkan att samerna framstår som
kommunmedborgare och inte som en motpart till kommunen.

Statens
vägverk föreslår, för att om möjhgt ytterligare underlätta samarbetet mellan
vägverket och samerna och deras intressen, att samebyn i fortsättningen
förordas som obligatorisk remissinstans i den mån vägföretag berör samiska
intressen. Vid vattenkraftutbyggnader inom områden som nyttjas av samerna har
statens vattenfallsverk vid förhandlingar och genom avtal om ersättningar och
åtgärder sökt skapa förutsättningar för att renskötseln skall kunna fungera,
trots gjorda intrång. Förskoleseminariet i Stockholm tillägger att det vid
planering av vägbyggen, kraftledningar och anläggningsarbeten av olika art inom
renbetesområden eller områden där renarnas flyttningsleder går fram är av
största vikt att myndigheterna samarbetar med samernas organisationer och
lokala samebyar. Även vid planeringen av turistanläggningar och vandringsleder
bör myndigheterna förhandla med samernas företrädare innan beslut fattas.

I den fortsatta fysiska riksplaneringen och i fråga
om det regionalpolitiska arbetet måste, framhåller SSR,
sysselsättningsfrågorna och andra frågor med avgörande betydelse för samernas
framtid ha hög prioritet och samerna genom sina organisationer få möjlighet att
påverka och styra utvecklingen.

Saminuorra framhåller att exploateringen av
naturtillgångarna i Sameätnam medför förändringar i den samiska miljön som i
vissa fall kan betecknas som rniljöförstöring. En förutsättning för ett levande
samiskt samhälle är enligt Saminuorra att de existerande samiska näringarna
skyddas och att det ges möjligheter att skapa alternativa sysselsättningar i de
samiska områdena utifrån samiska behov, i enlighet med de förutsättningar och
begränsningar som den ekologiska och kulturella miljön har i de samiska
områdena. Norrlands naturvärn betonar också att utnyttjandet av
naturtillgångar måste ske med tillbörlig hänsyn till samerna. Enligt
naturvärnet har utredningen inte tillräckligt understrukit sambandet mellan
behovet att spara naturtillgångarna och en strävan att bevara samekulturen.
Lärarhögskolan i Uppsala menar att det kostsammaste stödet till samekulturen
inte ligger i de anslag som ges över statsbudgeten, utan i att man avstår från
att till industrisamhällets fromma ytterligare exploatera renbetesområdena.

I några yttranden behandlas behovet av särskilda
insatser till stöd för samekulturen inom områden som utredningen endast berört
i förbigående. Enligt länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län
bör statsmakterna ta ett vidgat ansvar för att få till stånd en 4 Riksdagen
1976/77. 1 saml. nr 80

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 50

upprustning av bostäderna i fjällområdena. Behovet av god
bostad hos samebefolkningen och övrig befolkning som lever under särpräglade
förhållanden måste enligt länsstyrelsen jämföras med den övriga länsbefolkningens
villkor. Länsstyrelsen har gjort en utredning om bostadsT förhållandena inom
fjällområdet för samer och övrig fjällbefolkning och föreslagit vissa ändringar
i kungörelsen om förbättringslån för att underlätta samernas
bostadsförsörjning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tar
även upp frågor om kommersiell service och kommunikationer. Nuvarande
författning om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd beaktar enligt
länsstyrelsen inte på ett tillfredsställande sätt fjällbefolkningens speciella
förhållanden. Länsstyrelsen påpekar vidare att vattenkraftutbyggnaderna i
fjällområdet planeras vara avslutade i början av 1980-talet. Grunden för
upprätthållande av servicen i området rycks då delvis undan, även om vägar
etc. finns kvar. Länsstyrelsen ser det som angeläget av bl. a. sociala och
kulturpolitiska skäl att redan nu vidta åtgärder som tryggar den renskötande
och fiskande befolkningens servicebehov inför framtiden. Det kan vidare vara
ett livsvillkor för t. ex. den samiska bosättningen i länets nordliga delar
att vissa vägar byggs ut. Samtidigt är det enligt länsstyrelsen av stor
betydelse för fjällområdets människor att ny teknik inom kommunikationssektorn
kan utnyttjas.

SSR anmäler att riksförbundet i
särskild ordning kommer att ta upp skogssamernas utestående frågor, juridiskt
och politiskt. SSR berör också frågan om icke-samers rösträtt i
koncessionssamebyarna.

4.4 Samiska näringar och sysselsättning inom det samiska
bosättningsområdet

Behovet av stöd till de samiska
näringarna och sysselsättningsskapan-de åtgärder inom renskötselområdet
framhålls av ett stort antal remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnden i Västerbottens län, AMS,
länsarbetsnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län, doniänverket,
länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Bergs, Krokoms,
Strömsunds, Storumans, Jokkmokks och Kiruna kommuner, Västerbottens
turisttrafikförbund, SSR, Saminuorra, Same-Ätnam och Vuxenskolan.

Ett flertal remissinstanser,
däribland socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län,
Storumans och Jokkmokks kommuner, SSR, Saminuorra och Same-Ätnam uppehåller sig
vid den negativa befolkningsutvecklingen i sameområdet och understryker vikten
av att sysselsättningsskapande åtgärder snarast vidtas för att den samiska folkgruppen
och samekulturen skall kunna bestå. Särskilt framhålls angelägenheten av att samekvinnor
bereds sysselsättning inom det samiska bosättningsområdet.

För att lösa problemet med det vikande samiska
befolkningsunder-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 51

laget
krävs enligt socialstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län och SSR i första
hand kraftigt utökade arbetsmarknadspolitiska insatser för att skapa
arbetstillfällen inom samebyarna eller i deras närhet. Saminuorra och
Same-Ätnam betonar särskilt värdet av att samernas egna
sysselsättningsfrämjande initiativ får ett sådant ekonomiskt stöd att olika
projekt kan förverkhgas.

SSR ansluter sig i likhet med ett flertal andra
remissinstanser, däribland statens vattenfallsverk, domänverket. Strömsunds,
Norsjö och Gällivare kommuner samt Umbyns sameby, till utredningens uttalande
om betydelsen av ett fortsatt statligt stöd åt rennäringen. Åtskilliga
remissinstanser uppehåller sig vid frågan om rationalisering inom rennäringen
och möjligheterna att bereda sysselsättning för de samer som inte kan få sin
utkomst inom denna näring.

Lantbruksstyrelsen framhåller att endast en
minoritet bland samerna kan dra nytta av rennäringslagens särskilda förmåner på
grund av att en betydande del av samerna saknar renskötselrätt och många
rensköt-selberättigade samer lämnat rennäringen. Styrelsen framhåller att en av
de väsentligaste åtgärderna för att stödja samerna är att verka för lämplig
sysselsättning som alternativ eller komplettering till renskötseln. Sådana
åtgärder bör främst inriktas på det traditionella sameområdet och samordnas med
övriga åtgärder för sysselsättning i glesbygd och med den allmänna
lokaliseringspolitiken.

AMS framhåller i likhet med länsarbetsnämnderna i
Västerbottens och Norrbottens län att arbetslöshet och undersysselsättning
sedan länge är omfattande bland samer som är verksamma inom rennäringen. Strukturarbetet
inom näringen måste därför inriktas på större bärkraftiga företag som kan ge
kontinuerlig sysselsättning och bättre arbetsinkomster. Enligt
länsarbetsnämnden i Västerbottens län blir det en framträdande uppgift att
skapa ett tillräckligt antal alternativa arbetstillfällen inoin berörda
geografiska områden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uppehåller sig i
ett längre resonemang kring möjligheterna att skapa säkrare utkomstmöjligheter
för den samiska befolkningen. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att
ett aktivt stöd till rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturens
fortbestånd. Länsstyrelsen utarbetar i samarbete med lantbruksnämnden ett mer
fullständigt program för rennäringens utveckling. De förslag som länsstyrelsen
under år 1977 beräknas kunna lägga fram på grundval av detta arbete bygger på
en diskussion av rennäringens betydelse för den samiska kulturen. Länsstyrelsens
förslag till åtgärdsprogram är baserat på renskötseln med den kompletterande
sysselsättning som kan skapas genom slöjd, byggande och drift av anläggningar i
fjällområdet, naturvård etc. Även produktion i halvindustriell och industriell
skala liksom sysselsättning inom traditionellt icke-samiska yrken har en
utomordentlig betydelse. Den

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 52

centrala
frågan är hur yngre personer, och då främst kvinnor, skall kunna få en rimlig
utkomst inom fjällområdet. Önskemålet att värna om den samiska kulturen medför
att man vid genomförandet av erforderliga åtgärder måste eftersträva sådana
lösningar att intrång i rennäringen undviks eller minimeras. I fråga om
avvägningen mellan rennäringen och annan verksamhet anser länsstyrelsen att
rennäringens intressen inte får förhindra annan önskvärd sysselsättning. I de
fall då rennäringen skulle äventyras av annan verksamhet och denna verksamhet
inte medför betydande skillnader i regionalpolitisk effekt bör dock rennäringen
prioriteras.

I fråga om samernas näringsvillkor framhåller även
SSR och Saminuorra vikten av att det skapas ett ekonomiskt underlag för den
samiska befolkningens och kulturens fortlevnad. SSR och Saminuorra understryker
att insatser för att stödja samiskt näringsliv och samisk kultur främst bör
inriktas på att stärka samebyn. Genom att stimulera samebyn att utveckla sin
verksamhet och sitt näringsunderlag skapas förutsättningar för ökad
sysselsättning och bättre befolkningssammansättning i de samiska kärnområdena.

Saminuorra betonar att samerna måste ges möjlighet
att själva skapa sysselsättningstillfällen. Saminuorra presenterar ett förslag
till utvidgad sameby, enligt vilket samebyn bör ges möjlighet att bedriva annan
ekonomisk verksamhet än renskötsel. Saminuorra nämner jakt, fiske, slöjd och
andra näringar, som tillvaratar och förädlar produkter från de samiska
primärnäringarna, samt servicenäringar som turism etc. Saminuorra understryker
vikten av att det ges reella möjligheter att utnyttja de ekonomiska stöd- och
låneformer, inkl. de speciella stödformer som utvecklats i det s. k. inre
stödområdet, som tillkommer olika ekonomiska verksamheter i det övriga
samhället. Saminuorra finner det också rimligt att speciella resurser avsätts
för att utveckla näringslivet i de samiska kärnområdena. De ekonomiska resurser
som finns i de olika vattenregleringsfonderna och i Norrlandsfonden måste också
komma samerna och samebyarna till godo.

I fråga om sysselsättningsskapande åtgärder nämner
AMS, länsarbetsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt
länsstyrelsen i Norrbottens län de beredskapsarbeten som anordnats med
länsstyrelse och lantbruksnämnd som huvudmän i syfte att främja rennäringen
och stödja sysselsättningen bland samerna.

Länsarbetsnämnden i Västerbottens län anser att det
finns goda förutsättningar för en ytterligare utveckling av sameslöjden och
samekonsthantverket på bredare basis (jfr 4.8). Denna uppfattning delas av
länsarbetsnämnden i Norrbottens län som noterar betydelsen av att främja andra
näringar, bl. a. sameslöjden, som alternativ och komplement till rennäringen.
Nämnden framhåller sin insats i utvecklingen av det industriella
beredskapsarbetet i Jukkasjärvi, som ba-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 53

seras på slöjdalster. Nämnden har föreslagit att denna
verksamhet utvidgas genom att en filial förläggs till Karesuando. Same-Ätnam
framhåller sin beredvillighet att medverka till ökad sysselsättning för samer,
men protesterar mot sådan verksamhet som innebär att sameslöjden enbart
utnyttjas som ett lämpligt objekt för att lindra arbetslösheten. Även om
satsningarna på en skyddad verkstad i Jukkasjärvi och en planerad sådan i
Karesuando kan bidra till att minska arbetslösheten, innebär de i ett längre perspektiv
en kortsiktig och spekulativ exploatering av samernas kultur och dess
yttringar. Föreningen är emellertid villig att stödja verkstadsidén i
modifierad form under förutsättning att Same-Ätnam får ett avgörande inflytande
på verksamhetens inriktning.

I fråga om fisket som samisk
näringskälla (jfr 4.6) påpekar länsarbetsnämnden i Norrbottens län att
betydande insatser vidtagits för att främja fjällfisket. Fiskeristyrelsen och
fiskeriintendenten i övre norra distriktet påpekar att fjällfiskets utvecklingsmöjligheter
är goda under förutsättning att fiskets avsättningsproblem kan lösas.
Möjligheterna att skapa ökad sysselsättning inom fjällfisket är emellertid i
första hand knutna till en utbyggnad av fisketurismen. Fiskeriintendenten menar
att mindre turistanläggningar i form av stugbyar, som drivs av enskilda samer
eller en grupp inom en by, kan vara en lämplig form för verksamhet inom
turistfisket. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser också att det finns
möjligheter att avsevärt öka fisket i fjällområdet genom tillskapande av
anläggningar för uppsamling och förädling av fiskprodukterna.

Om icke-renskötande samer erhöll
samma rättigheter till fjällvärldens land och vatten som de renskötande
samerna, skulle en del av sysselsättningsproblemen för arbetslös ungdom och
äldre friställd arbetskraft enligt Lapplandsgruppen kunna lösas genom
verksamhet inom sådana traditionella samiska näringar som jakt, fiske och
skogsfångst.

Ett stort antal remissinstanser, bl. a. lärarhögskolan i
Uppsala, förskoleseminariet i Stockholm, fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten
i övre norra distriktet, AMS, länsarbetsnämnderna i Västerbottens och Norrbottens
län, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Bergs,
Krokoms, Strömsunds, Storumans och Kiruna kommuner, Jämtland-Härjedalens
turistförening, Västerbottens turisttrafikförbund, SSR, Saminuorra och Svenska
turistföreningen, anser att en utbyggnad av turistnäringen inom sameområdena
skulle kunna bereda nya sysselsättningsmöjligheter för samer, i synnerhet för
kvinnor och icke-renskötande samer.

Vid uppbyggnaden av
turistanläggningar skapas omedelbart arbetstillfällen, påpekar
länsarbetsnäimiden i Norrbottens län, medan driften av anläggningarna medför
ett behov av mer stadigvarande personal. Länsstyrelsen i Norrbottens län
påpekar att turismen vid sidan av möjligheten till försäljning av
slöjdprodukter kan erbjuda samerna arbets-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 54

tillfällen
i samband med bevaknings- och inventeringsuppgifter, anläggningsarbeten som
brobyggen och stugtillverkning m. m. Dessa arbetsmöjligheter bör i första hand
komma den samiska lokalbefolkningen till godo. Länsstyrelsen anser att den
utbyggnad av anläggningar för rekreation som arbetsmarknadsverket svarat för
bör fortsättas och att samer bör kunna engageras som fasta stugvärdar vid dessa
anlägg ningar. Jätntland-Härjedalens turistförening framhåller värdet av att
den samiska lokalbefolkningens kunskaper om fjällmarkernas förhållanden kommer
turismen till godo.

Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av
att en utbyggnad av turismen sker i samverkan med samerna och på ett sådant
sätt att den inte inkräktar på sådana samiska intressen som rennäringen. AMS påpekar
att en utbyggnad av turismen bör ske i samråd med samerna så att större intrång
än nödvändigt på renskötseln kan undvikas, en uppfattning som delas av
länsarbetsnämnden i Norrbottens län.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län
anser det vara självklart att samhällsinsatserna för turistlivet skall avvägas
så att även samerna får en rimlig del därav. Saminuorra understryker vikten av
att samerna ges möjligheter att redan på planeringsstadiet på ett avgörande
sätt styra utbyggnaden av turismen och betonar att den ekonomiska utveckling
som turismen medför måste komma samerna till godo.

Länsstyrelsen i Jämtlands län, Jämtland-Härjedalens
turistförening och länsstyrelsen i Norrbottens län understryker behovet av
utbildning inom turistbranschen för att samerna skall kunna få del av sysselsättningsmöjligheterna
inom turismen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att det
råder oklarhet om vilken myndighet som har det långsiktiga ansvaret för samernas
sysselsättning genom att såväl lantbruksmyndighetema, länsarbetsnämnden och länsstyrelsen
som SSR har ett visst ansvar för dessa frågor. En huvudfråga är vilken
myndighet som har ansvaret för att utverka de medel som utanför
arbetsmarknadspolitikens ram kan tillföras olika aktiviteter. EnUgt
länsstyrelsens mening har oklarheten i denna fråga medfört att arbetstillfällen
på lång sikt inte kunnat skapas och att sysselsättningsfrågorna huvudsakligen
fått skötas genom beredskapsarbeten. Länsstyrelsen understryker att
ansvarsförhållandena i detta hänseende omedelbart måste klarläggas, för att
strävandena att lösa samernas sysselsättningsfrågor i fortsättningen inte-
skall komma att präglas av allmän passivitet. Stora resurser måste sättas in
för tillskapande av nya arbetstillfällen, insatser i beredskapsarbete och
omskolningsverksamheter. Endast genom de regionala statliga organens insatser
kan de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bli av tillräcklig omfattning, anser
länsstyrelsen.

I fråga om ansvaret för sysselsättningen inom
sameområdet påpekar lantbruksstyrelsen att det i regleringsbrev den 18 juni
1971 ålagts länt-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 55

bruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län att, efter samråd med länsarbetsnämnderna och samerna, vidta sysselsättningsskapande
åtgärder inom renskötselområdet för de samer som inte får tillräcklig
sysselsättning inom själva renskötseln. Lantbruksstyrelsen har vid sidan av
huvudansvaret för rennäringsfrågorna fått i uppdrag att följa
lantbruksnämndernas arbete med dessa frågor. Lantbruksstyrelsen har dock
tidigare framhållit att lantbruksnämnderna saknar resurser för att aktivt
medverka i arbetet med sysselsättningsfrågorna och förordat att särskild
expertis ställs till nämndernas förfogande. I samverkan mellan
lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och SSR har därefter i juni 1975 tillsatts
en särskild arbetsgrupp med uppgift att handha sysselsättningsfrågan inom
samebyarna. Lantbruksstyrelsen anser dock fortfarande att en särskild
befattningshavare under lantbruksstyrelsens huvudmannaskap bör tillsättas, om
intentionerna bakom uppdraget i nämnda regleringsbrev skall kunna genomföras.

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län
vänder sig starkt mot att lantbruksmyndigheterna tilldelats ansvaret för
sysselsättningsfrågorna inom sameområdet. Det naturliga är enligt nämndens
mening att de arbetsmarknadspolitiska insatserna för samerna kanaliseras på
vanligt sätt via arbetsmarknadsverket. Därmed kan alla arbetsmarknadspolitiska
resurser komma även rennäringen till godo.

SSR anser att det huvudsakliga
ansvaret för samernas sysselsättning skall ligga på AMS för såväl planering som
genomförande av konkreta åtgärder. Det bör emellertid åligga det föreslagna
statliga ledningsorganet att i samarbete med samernas organisationer utarbeta
ohka konkreta förslag i fråga om sysselsättningstillfällen för samekvinnor
inom det samiska bosättningsområdet samt samisk medverkan i turismen.

4.5 Stödjande medlemmar i samebyar

Utredningens förslag om införande
av ett stödjande medlemskap i samebyar tillstyrks av hovrätten för övre
Norrland, kammarrätten i Sundsvall, Nordiska museet, nomadskolfullmäktige vid
nomadskolan i Ange, förskoleseminariet i Stockholm, socialantropologiska
institutionen vid universitetet i Stockholm, rektorsämbetet och samhällsvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Umeå, renägarerepresentanterna Åhrén, Doj och
Fjällgren i rennäringsdelegationen inom lantbruksnämnden i Jämtlands län,
lantbruksnämnden i Norrbottens län, Göteborgs, Krokoms och Strömsunds kommuner.
Mala sameby, Same-Ätnam, FPU, Klys, Vuxenskolan och landsantikvarien i
Jämtlands län.

Angående riktlinjerna för det
stödjande medlemskapet ansluter sig hovrätten för övre Norrland, kammarrätten
i Sundsvall, lantbruksnämnden i Norrbottens län. Mala sameby, Same-Ätnam,
Vuxenskolan och landsantikvarien i Jämtlands län till tanken

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 56

att
samebyn skall besluta om införande av stödjande medlemskap och avgöra inval av
enskilda personer som stödjande medlemmar.

Hovrätten för övre Norrland delar utredningens
uppfattning att anslutning som stödjande medlem bör beviljas endast
renskötselberättigad person och endast i den egna hembyn. Hovrätten anser att
en sådan ordning bäst motsvarar samebyns intressen. Några remissinstanser, däribland
samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Umeå, förordar att det
stödjande medlemskapet begränsas till den egna hembyn men utsträcks till att
omfatta alla av samisk börd. Nordiska museet framhåller att en begränsning av
det stödjande medlemskapet till ren-skötselberättigade samer skulle motverka
syftet att stärka samisk identitet och samhörighetskänsla.

Några remissinstanser, däribland Strömsunds kommun,
Same-Ätnam, FPU, Klys och Vuxenskolan, uppehåller sig vid det särskilda
yttrandet av ledamöterna Thomasson och Utsi innebärande att principen om
samebyns rätt att anta stödjande medlemmar skrivs in i rennäringslagen.
Kammarrätten i Sundsvall finner det angeläget att samernas egen uppfattning
blir avgörande för utformningen av det stödjande medlemskapet för att syftet
att stärka samhörigheten mellan olika samegrupper skall kunna uppnås.
Kammarrätten beklagar samtidigt att utredningen inte ägnat rennäringslagen och
dess tillämpning större uppmärksamhet vid sin genomgång av samernas situation
och framhåller det angelägna i att de erfarenheter som erhålls vid tillämpningen
av lagen tas till vara och eventuellt läggs till grund för lagändringar.

Den föreslagna formen för stödjande medlemskap i
samebyar avstyrks av kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna i
Jämtlands och Västerbottens län, domänverket, länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Grans och Umbyns samebyar, Storumans och
Kiruna kommuner, Saminuorra, Lapplandsgruppen, Mälargruppen och
landsantikvarien i Västerbottens län.

Några remissinstanser ställer sig i varierande grad
tvivlande till motiven för ett stödjande medlemskap. Lantbruksnämnden i
Jämtlands län frågar sig om det huvudsakliga motivet till den vistelse i samebyn
som det stödjande medlemskapet avser inte blir att utöva olika fritidsaktiviteter
snarare än att stärka samhörigheten med samebyns medlemmar. Fiskeriintendenten
i övre norra distriktet och Arjeplogs kommun ser inga skäl till att knyta de
ideella strävandena att öka samhörigheten mellan samerna till möjligheten för
stödjande medlemmar att få rätt till krokfiske och småviltjakt som
fritidsaktivitet. Statens naturvårdsverk anser att jakt- och fiskerätten skulle
bli det drivande motivet för många utflyttade samer att söka ideellt medlemskap
i samebyn, varvid syftet med det stödjande medlemskapet skulle förfelas.

Ett
flertal remissinstanser, bl. a. lantbruksnämnden i Jämtlands län,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 57

domänverket, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens
län samt Umbyns sameby understryker att samebyarna i egenskap av ekonomiska
föreningar för att ombesörja renskötseln inte är lämpade för den ideella
verksamhet som det stödjande medlemskapet innebär. Enligt bl. a. dessa
instanser skulle följden av ett stödjande medlemskap i samebyar bli att
villkoren för renskötseln och dess utövare försämras.

Ett stort antal remissinstanser
uppehåller sig vid förslaget att samebyn skall kunna tilldela stödjande medlem
rätt till krokfiske och småviltjakt. Förslaget avstyrks uttryckligen av
lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna i Jämtlands och Norrbottens län,
fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i övre norra distriktet, statens
naturvårdsverk, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län, Mala sameby,
Arjeplogs kommun, Kiruna jakt-och fiskevårdsförening. Svenska jägareförbundet
och landsantikvarien i Västerbottens län.

Ett flertal remissinstanser
framhåller att ett tillerkännande av jakt-och fiskerättigheter till stödjande
medlemmar i sameby skulle skapa friktioner med den bofasta ortsbefolkningen.
Således påpekar bl. a. lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län och
Svenska jägareförbundet att den starka efterfrågan på jakt- och
fiskemöjligheter i fjällen kan skapa ett konkurrensförhållande mellan stödjande
medlemmar och ortsbefolkningen och leda till motsättningar mellan samerna och
den övriga befolkningen.

Utredningens förslag att stödjande
medlem skall kunna tilldelas rätt till krokfiske och småviltjakt efter samebyns
beslut stöds av hovrätten för övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, Nordiska
museet, styrelsen för samefonden och FPU. Styrelsen för samefonden framhåller
att det inkomstbortfall genom minskade upplåtelseinkomster, som ett införande
av den föreslagna jakt- och fiskerätten för stödjande medlemmar skulle orsaka
samefonden, är av så pass ringa omfattning att styrelsen för sin del kan
tillstyrka förslaget om stödjande medlemskap i samebyn.

I fråga om de icke renskötande
samemas möjligheter att erhålla jakt-och fiskerättigheter har i vissa yttranden
också framförts den uppfattningen att jakt- och fiskerätten är en hävdvunnen
rätt för alla samer. I enlighet med denna ståndpunkt kräver
iiomadskolfullmäktige vid nomadskolan i Ange, Norrbottens sameförbund och
Storumangruppen att de icke renskötande medlemmarna i samebyn i detta avseende
tiller-känns samma rättigheter som byns övriga medlemmar. Nordiska museet och
Lapplandsgruppen understryker vikten av att de icke renskötande samer som ägnar
sig åt ursprungliga samiska näringar såsom jakt och fiske och inte är medlemmar
i sameby, ges möjlighet att utöva sina traditionella näringar inom sina
ursprungsområden.

De lokala sameföreningarna bör
enligt lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna i Jämtlands och Västerbottens
län, domänverket, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län,
Storumans

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 58

kommun
och landsantikvarien i Västerbottens län ha bättre förutsättningar än
samebyarna för att verka för ökad samhörighet mellan dé renskötande samerna och
de samer som lämnat samebyarna. Som ett alternativ tUl det stödjande
medlemskapet i samebyar föreslås att ökat stöd ges till de ideella samiska
föreningarna.

Några remissinstanser för ett mer långtgående
resonemang kring samebyns ställning och uppgifter, där de avvisar förslaget
till stödjande medlemskap och vänder sig mot rennäringslagstiftningens
begränsning av samebyns verksamhet till renskötsel. SSR och Saminuorra betonar
samebyns centrala roll för samebefolkningen och förordar åtgärder som kan
stärka basen för samebyn som samisk institution. Norrbottens sameförbund,
Storumangruppen, Lapplandsgruppen och Mälargruppen betonar alla samers
hävdvunna rätt till land och vatten och framhåller de icke renskötande samernas
rätt till medlemskap i samebyn.

SSR framhåller att det väsentliga i frågan om ett
stödjande medlemskap i samebyar är möjligheten att stärka samhörigheten mellan
samerna. SSR påpekar att samebyarnas representanter i stort godtar att samebyns
medlemskrets utökas under förutsättning att samebyarna får ett avgörande
inflytande på utvecklingen. SSR understryker att samebyn är den mest samiska av
alla institutioner och att den kan ge sina medlemmar en viss rättslig
anknytning till sameområdet och därmed ett visst minoritetsskydd. Samebyn bör
enligt SSR:s mening därför uppfattas som en sammanslutning för alla samer
oavsett näringskälla. Mot bakgrund av samebyamas vikande befolkningsunderlag
måste ett utvidgande av medlemskretsen enligt SSR:s mening ses som ett led i
strävandena att starka basen för samebyn som samisk institution. SSR finner
dock att frågan om utvidgning av medlemskapet -inte är tillräckligt utredd och
debatterad, varför frågan f.n. inte kan föranleda lagändring.

Saminuorra ställer sig från principiella
utgångspunkter starkt kritiskt till förslaget om stödjande medlemmar i
samebyar. Saminuorra förordar en politik som siktar på att återupprätta och
stärka samebyn som grundvalen för den samiska minoritetens fortlevnad. Den
nuvarande samebyn bygger på ett tidigare samiskt samhällsliv, där
lokalsamhället var uppbyggt kring en differentierad ekonomi som hade en
säregen social och politisk struktur och baserades på en kombination av
renskötsel, jakt och fiske. Saminuorra påpekar att den svenska
rennäringslagstiftningen till viss del erkänt samebyns centrala ställning i det
samiska samhällslivet genom att den gett samebyn en rättslig status och därmed
tillförsäkrat byns medlemmar en viss rättslig anknytning till sameområdet. Den
statliga samepolitiken bör enligt Saminuorra inriktas på att stödja detta redan
befintliga samhälle och undanröja de hinder som står i vägen för dess
utveckling.

Saminuorra
vänder sig mot att 1971 års rennäringslag, i likhet med

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 59

tidigare
lagstiftning på området, inskränkt samebyns verksamhetsfält till renskötsel.
Denna begränsning utgör enligt Såminuörras bedömning ett hot mot den samiska
folkgrappens fortlevnad, dels genom att den motverkar utvecklingen av ett
allsidigt samiskt näringsliv i samebyarna, dels genom att den ökar
svårigheterna att få gehör för de samiska intressena allteftersom rennäringen
tenderar att bli mer marginell ur storsamhällets synvinkel. Saminuorra
presenterar ett program för utvidgade samebyar, vari det bl. a. krävs att
samebyn ges möjligheter att bilda bolag och att renskötseln och dess ledning
blir fristående från samebyns övriga verksamhet. Saminuorra föreslår också att
samebyn ges resurser att bedriva kulturell, social och politisk verksamhet och
att samebyn erhåller sådana ekonomiska resurser att en fungerande och
ändamålsenUg administration kan upprättas. Saminuorra föreslår att en
försöksverksamhet med utvidgade samebyar enligt denna modell inleds i vissa
samebyar. Vid utformningen av en sådan försöksverksamhet föreslås resp.
samebyar och de samiska organisationerna få utforma verksamheten efter egna
bedömningar.

Norrbottens sameförbund understryker att ett
genomförande av förslaget om stödjande medlemskap skulle medföra en
ytterligare splittring av samerna. Norrbottens sameförbund framhåller att de
gamla samerättigheterna är en bördsrätt som inte kan berövas vissa samer
godtyckligt. Sameförbundet kräver att icke renskötande samer skall berättigas
inträde i sameby utan någon form av prövning och att denna rättighet stadfästs
i lag. Storumangruppen förordar att de icke renskötande samerna erhåller
ägande- och arvsrätt till sina egna och sina fäders visten och boplatser och
att en sådan rättighet lagfästs. I fråga om icke renskötande samers medlemskap
i sameby föreslår Storaman-gruppen att alla samer oavsett yrke och social
ställning oWigatoriskt görs till medlemmar i sin hemby med rätt för de samer
som så önskar att begära utträde ur byn. Samernas samarbetsnämnd ansluter sig
till Storumangrappens yttrande.

Lapplandsgruppen förkastar förslaget till stödjande
medlemskap med hänvisning till att det skulle innebära en ytterligare
förstärkning av ett fåtals bestämmanderätt över flertalet. Lapplandsgruppen
framhåller vikten av att de icke renskötande samerna får upprättelse i fråga om
rätten till jakt och fiske, som är en hävdvunnen rättighet också för de samer
som inte ägnar sig åt renskötsel och inte är anslutna till sameby. Per Martin
Andersen m.fl. delar denna uppfattning. Nordiska museet föreslår att de samer
som ägnar sig åt jakt och fiske tillerkänns rätt att i fortsättningen ägna sig
åt dessa näringar och att de erhåller en i lag fastställd rätt att med avseende
på jakt- och fiskerättigheter beviljas fullt medlemskap i samebyn.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 60

4.6 Fiskesamema

Lantbruksstyrelsen och statens itaturvårdsverk
ansluter sig till den definition av begreppet fiskesamer som utredningen använder.
Med fiskesamerna avses således samer som inte tillhör den renskötande
befolkningen men som är beroende av fisket inom renskötselområdet för sin
försörjning.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län,
fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i övre norra distriktet, statens
naturvårdsverk, AMS, domänverket och länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer
i sameutredningens resonemang kring fiskesamernas situation och förslag till
åtgärder för att säkerställa fiskesamernas utkomstmöjligheter.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet omtalar
bl. a. att en utredning arbetar under fiskeriintendentens ledning för att
finna former för förbättrad fiskhantering, distribution, beredning och
marknadsföring. Fiskeriintendenten påpekar att vissa enskilda initiativ för en
ökad beredning och handel med fjällfisk gör att utvecklingsmöjligheterna för
yrkesfisket i fjällsjöarna f. n. ter sig större än vad som framgår av
sameutredningen. I fråga om utredningens uppfattning att ytterligare resurser
inte krävs för yrkesfisket framhåller fiskeriintendenten att ett fortsatt stöd
är nödvändigt, men att utnyttjandet av arbetsmarknadsbidrag, reglerings- och
villkorsmedel i hittillsvarande omfattning är tillräckligt. Fiskeriintendenten
anser dock att samefondens medel bör kunna disponeras på ett friare sätt.

Några remissinstanser presenterar olika förslag
till åtgärder för att förbättra de samiska yrkesfiskarnas utkomstmöjligheter.
Fiskeristyrelsen förordar mer långsiktiga upplåtelsekontrakt som kan möjliggöra
långsiktig planering och större investeringar i fjällfisket. Sådana kontrakt
skall enligt styrelsen eventuellt kunna gälla för hela den tid innehavaren
bedriver yrkesfiske, dock längst till pensionsålderns inträde. Fiskeriintendenten
i övre norra distriktet, som delar denna uppfattning, tillägger att
upplåtelsekontrakten i många fall formulerats mer i enlighet med kronans
intresse av att undgå ersättningsskyldighet vid vattenreglering och mindre med
hänsyn till de fiskandes behov av trygghet i sin yrkesutövning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att den
inventering av stödåtgärder och det åtgärdsprogram som länsstyrelsen
presenterat i "Åt-gärdsplan för yrkesfiske ovan odlingsgränsen i
Norrbottens län" är en god men otillräcklig utgångspunkt för Utvecklandet
av fjällfisket. Fisket i fjällområdet bör enligt länsstyrelsens mening kunna
öka avsevärt. För aktuella projekt bör enligt länsstyrelsen olika stödformer
som lokaliseringsmedel, glesbygdsstöd, IKS-medel och vattenregleringsmedel
kunna utnyttjas samordnat.

Angående
frågan om den rättsliga grunden för fisket ovan

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 61

odlingsgränsen ansluter sig hovrätten för övre Norrland
till förslaget att lantbruksnämnden ges i uppdrag att i nära samråd med berörda
fiskesamer och samebyar verka för att frågan får en från juridisk synpunkt
tillfredsställande lösning. Domänverket menar också att frågan om formellt
fisketillstånd bör kunna lösas av lantbruksnämnden i enlighet med utredningens
förslag, eftersom endast sådana vatten som avsatts för samernas del berörs av
fiskesamernas verksamhet. Kammarkollegiet anser att fiskesamernas problem mera
är av socialt än rättsligt slag med tanke på att de i enlighet med 34 §
rennäringslagen och förarbetena till lagen kan erhålla avgiftsfria upplåtelser
av rätt till jakt och fiske.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län meddelar att nämnden i
vissa fall betraktat fiskesamer som tillhöriga sameby varvid de givits rätt
till fiske enligt rennäringslagen. I andra fall har lantbruksnämnden avgiftsfritt
upplåtit rätt till avsalufiske. Dessa och andra utvägar kommer i fortsättningen
att prövas av lantbruksnämnden för att säkerställa fiskesamernas
utkomstmöjligheter.

Lantbruksstyrelsen konstaterar att gällande rätt i fråga
om fiskesamernas ställning kan sammanfattas så att det inte kan uteslutas att
de på grundval av urminnes hävd och/eller på annan grund äger fiskerätt.
Lantbruksstyrelsen föreslår att de fiskesamer, som saknar rättsligt stöd i
rennäringslagen för sin verksamhet, genom avtal om vederlagsfria upplåtelser
tillerkänns fiskerätt i huvudsak i enlighet med nuvarande omfattning. Enligt
lantbruksstyrelsens bedömning är förutsättningarna för en sådan lösning i
allmänhet uppfyllda, nämligen att upplåtelserna kan ske utan avsevärd olägenhet
för renskötseln och att särskilda skäl föreligger för att underlåta att ta ut
avgift. Om dessa förutsättningar inte föreligger förordar lantbruksstyrelsen i
första hand att bortfallet av upplåtelseavgifter för samefond och sameby täcks
av budgetmedel. I andra hand förordar lantbruksstyrelsen att frågan om
fiskesamernas rätt till fiske löses genom en särskild lagstiftning.

Ytterligare ett antal remissinstanser, bl. a. Nordiska
museet, humanistiska fakulteten vid universitetet i Umeå, statens humanistiska
forskningsråd, fiskeriintendenten i nedre norra distriktet, SSR, Norrbottens
mmeförbund, Storumangruppen, Lapplandsgruppen, Mälargruppen, Nordiska
samerådets svenska sektion, FPU och en grupp fiskesamer, Per Martin Andersen
m.fl. finner utredningens förslag otillräckliga och framhåller att fisket har
urgammal hävd i den samiska kulturen och att fiskesamerna därför bör ges någon
form av lagstadgad rätt till fiske i de vatten som de nyttjar.

SSR framhåller att fiskesamerna har en urgammal rätt att
bedriva fiske i de vatten som de utnyttjat sedan generationer tillbaka. De förslag
till förbättringar av fiskesamernas situation som utredningen pre-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 62

senterat
är enligt SSR otillräckliga. SSR yrkar i stället på att regering och riksdag i
lag fastställer fiskesamernas rätt till fiske i de sjöar som de är bosatta vid.
SSR hänvisar i övrigt till de synpunkter som framförs i det s. k. Fiskesamernas
Porjusmanifest.

Waldemar Nordqvist m. fl. framför i det s. k. Fiskesamernas
Porjusmanifest viss kritik mot sameutredningens arbete. De vänder sig mot att
utredningen inte behandlat frågor rörande fiskesamernas rättsliga ställning och
näringsunderlag mot rättshistorisk och civilrättslig bakgrund. W. Nordqvist m.
fl. påpekar att de synpunkter som fiskesamema vill göra gällande presenterats i
det s. k. skattefjällsmålet och kräver att regering och riksdag beaktar dessa
synpunkter vid en behandling av frågan om fiskesamernas rättsliga ställning.
Undertecknarna av Porjus-manifestet nämner att de ursprungliga samebyarna, som
bestod av såväl renskötande som icke renskötande samer, ägde sina landområden
och vatten redan före den nomadiserande renskötselns tid. 1882 års kommitté
skulle undersöka sedvanerätten till renbete i skogslandet. Helt vid sidan av
kommitténs utredning och av lagtexten gjorde riksdagsutskottet år 1886
grundlösa uttalanden om att samernas ursprungliga besittningstagande av mark
blott gällt renskötsel. Fiskesamerna berövades sina rättigheter genom myndigheternas
tolkning av dessa uttalanden. W. Nordqvist m. fl. kräver att fiskesamerna
tillerkänns verkliga rättigheter till land och vatten och inte endast
tillfälliga upplåtelser. Dessa rättigheter bör stadfästas av riksdagen. Ett
sådant beslut bör föregås av en kartläggning/inventering av de icke renskötande
samernas fjällägenhe-ter och övriga jordbesittningar samt fiskerättigheter m.
m.

Liknande synpunkter och krav framförs också i
yttrandet från Norr bottens sameförbund, som dessutom kräver att samer med
fjällägen-heter och samer med hus på kronomark ges möjlighet att lösa in tomtmark
för att på så sätt trygga sin bosättning och sina utkomstmöjligheter.
Storumangruppen föreslår att fiskesamernas och andra icke renskötande samers
rättsproblem löses genom att alla samer obligatoriskt erhåller lagstadgat
medlemskap i sina resp. hembyar och därvid ges rätt att nyttja vad som
betecknas som samernas hävdvunna rättigheter, jakt, fiske och skogsfång. Jakt-
och fiskerätten är enligt Lapplandsgruppen och Mälargruppen en ursprunglig
rättighet också för de icke renskötande samerna. Same-Ätnam finner det
självklart att fiskesamernas hävdvunna rätt till jakt och fiske erkänns
juridiskt och att fiskesamernas näring ges ekonomiskt stöd och möjligheter
till utveckling. Denna uppfattning delas av Nordiska samerådets svenska
sektion.

En grupp fiskesamer, Per Martin Andersen m. fl.
framhåller att fiskesamerna av ålder tillhör ursprungsbefolkningen i
fjällvärlden och att de har samma rätt till renskötselområdet som de
renskötande samerna. Fiskesamerna kräver att de yrkesfiskande samerna får lika
stor lagstad-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 63

gad rätt till nyttjandet av land och vatten som de
renskötande samerna. De samer som bosatt sig inom samebyns område och där
bedriver yrkesfiske måste tillförsäkras rätten att fortsättningsvis fiska för
sin utkomst.

4.7 Samisk kulturell verksamhet

4.7.1 Resurser och samhällsstöd för samisk kulturell
verksamhet

Enligt Nordiska museets uppfattning
hade det varit värdefullt om utredningen åtminstone diskuterat innebörden av
samisk kultur, så att inte allmänheten får den uppfattningen att den samiska
särarten bara består i sådana aktiviteter och verksamheter som beskrivs i
sameufredningens betänkande. Bl. a. saknas enligt Nordiska museet en
beskrivning av icke-renskötande men ändå traditionella kulturformer i samiska
kärnområden. Trots det "vidgade kulturbegreppet" har utredningen
enligt socialstyrelsen på ett påfallande starkt sätt kopplat samisk kultur till
renskötseln och slöjden.

Statens råd för samhällsforskning tycker att
sameutredningen borde ha satt kulturen i relation till vidare ekonomiska,
rättsliga och sociala sammanhang. Basen för samisk identifiering är enligt
statens humanistiska forskningsråd en inre kulturell gemenskap, som stärkts
och vårdats ju längre "storsamhället" ställt sig oförstående inför
ett samiskt kulturmönster. Samiskt tänkesätt och tradition, sättet att
uttrycka sig på och därmed levandegöra sin situation, kommer enligt Saminuorra
till uttryck bl. a. genom berättelser, myter, jojkar samt genom sättet att leva
och förhålla sig till omgivande miljö, natur och människor. Saminuorra
understryker att den nya tidens och det omgivande storsamhällets inflytande
inte får förkväva samernas tänkesätt och livsuppfattning.

Ett antal remissinstanser, däribland statens kulturråd,
styrelsen för Sveriges författarfond, länsstyrelsen i Jämtlands län, Lycksele
kommun, FPU och förmedlingsbyrån för kulturprogram, understryker i likhet med
utredningen att de allmänna stödformerna och bidragssystemen på kulturområdet
kan tas i anspråk även för samisk kulturell verksamhet.
Konstnärsstipendienämnden, riksantikvarieämbetet, Jokkmokks kommim och
Norrbottens sameförbimd instämmer över huvud taget i utredningens synpunkter
och förslag beträffande samisk kultur.

Målen för den statliga kulturpolitiken måste enligt
statens kulturråd ge stöd för krav på integritet och utvecklingsmöjligheter
även för den samiska kulturen. Kulturrådet har att bevaka att de statliga
reformerna på kulturområdet förbättras och att de också bidrar till att
förbättra samernas kultursituation. En första åtgärd från kulturrådets sida har
varit att se över rådets information till samernas organisationer. Därnäst sker
en närmare analys av hur de statliga kulturreformerna slagit ut beträffande den
samiska kulturen. Enligt kulturrådet är det principiellt

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 64

viktigt
att samerna i första hand utnyttjar de generella bidrag som står till
förfogande.

Styrelsen
för Sveriges författarfond understryker att samer är berättigade till
författarpenning och stipendier ur författarfonden. Ett ökat samarbete mellan
de samiska kulturorganisationerna och biblioteken skulle enligt
författarfondens styrelse och Sveriges allmänna biblioteks-föreniitg kunna leda
till ökade summor i författarpenning till samiska författare.

Bidraget
till kulturprogram inom föreningslivet är i princip tillgängligt för lokala
sameföreningar med kulturell verksamhet, framhåller förmedlingsbyrån för
kulturprogram. Förmedlingsbyrån är beredd att i samråd med samernas egna
organisationer medverka till att lämplig information ges om
bidragsmöjligheterna. Vidare finner förmedlingsbyrån det naturligt att vid
fördelningen av tillgängliga medel mellan de olika studieförbunden och mellan
länsbildningsförbunden ta hänsyn till samernas behov. Erfarenheten visar enligt
förmedlingsbyrån att organisationer som saknar resurser många gånger inte har
möjligheter att utnyttja stödet till själva programverksamhetens genomförande.

Saminuorra
konstaterar utifrån egna erfarenheter att samhällets allmänna stödformer och
bidragssystem inte kommer samerna till godo. Även Klys anser det tveksamt om de
generella bidragsformerna för kulturell verksamhet på något påtagligt sätt
kommer samerna till del. Lycksele kommun delar helt utredningens uppfattning
att ansträngningar bör göras för att samerna i större utsträckning skall få
del av de anslag som tillförts kulturområdet under de senaste åren. Jokkmokks
kommun anser att en del av bidraget för experiment och utvecklingsarbete bland
amatörer bör reserveras för samisk kulturell verksamhet.

SSR
anser att statens kulturråd skall informera samiska organ om möjligheterna att
få stöd till samiska kulturaktiviteter. En koppling bör finnas mellan
kulturrådet och samefondens kulturdelegation. Statens kulturråd framhåller att
information om bidragsmöjligheter sker kontinuerligt, men att kontakterna med
de samiska organisationerna bör kunna förbättras. När det gäller överblicken
över bidragsformer och stödmöjligheter som är användbara i det samiska
samhället är det enligt Norrbottens sameförbimd och Nordiska samerådets svenska
sektion ytterst viktigt att en sammanställning görs.

Remissinstanserna
delar allmänt utredningens uppfattning om att ett stöd i särskilda former för
samisk kulturell verksamhet bör kunna utgå i de fall där allmänna bidragssystem
och stödformer inte kan tillämpas. Förslaget om ett särskilt anslag. Bidrag
till samisk kultur, tillstyrks uttryckligen av bl. a. kammarkollegiet, RRV,
statens kulturråd. Rikskonserter, länsskolnämnden i Norrbottens län,
lantbruksnämnden i Norrbottens län och Umeå kommun. Behovet av ett särskilt
kulturanslag uppmärksammas också av bl. a. länsstyrelsen

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 65

i Jämtlands län, Jokkmokks kommun, SSR, Same-Ätnam,
Norrbottens sameförbund, Storumangruppen, SACO/SR och FPU, även om man finner
det av utredningen föreslagna beloppet, 600 000 kr., vara tilltaget i
underkant.

Nordiskt samiskt institut kommer att göra en undersökning
av finansieringsordningarna i de tre länderna med sikte på en harmonisering.
Målet bör enligt institutet vara att samerna i alla tre länderna har samma
möjligheter till kulturarbete utifrån finansieringsunderlaget i det egna
landet, samtidigt som gemensamma projekt har ett fast nordiskt
finansieringsunderlag.

När det gäller resurser i övrigt för samekulturell
verksamhet understryker SSR att fasta samiska kulturinstitutioner måste skapas
för att den samiska litteraturen, musiken, teatern, konsten, forskningen, utställnings-
och stipendieverksamheten och annan kulturell verksamhet skall ha resurser och
möjligheter att utvecklas. Problemet är likartat för alla samer i Norden. Ett
nordiskt samarbete ger bl. a. bättre resurser att skapa fungerande samiska
kulturinstitutioner. SSR hänvisar också till förslag som förts fram i olika
sammanhang om en samisk kulturfond och om ett samiskt kulturcentrum. Same-Ätnam
anser att något radikalt måste göras för att stimulera samiska kulturarbetares
verksamhet. Enskilda konstnärer måste få stöd. Det är särskilt viktigt att
samiska amatörteatergrupper får ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta och utveckla
sin verksamhet. Norrbottens sameförbund föreslår att en sameslöjds- och
konstnärsfond bildas.

Statens humanistiska forskningsråd
föreslår att ett samiskt kulturcentrum inrättas med bibliotek,
utställningssalar för samisk konst och slöjd, kansli för sameslöjd, samisk
teaterscen och studie för jojkning, visor och poesi. Same-Ätnam menar för sin
del att ett samiskt kulturcentrum kanske bör anslutas till redan befintliga
samiska institutioner. Som komplement till kulturcentra vore det enligt
Same-Ätnam lämpligt med samegårdar över hela det traditionella
samebosättningsområdet. SSR betonar att samegårdar och gemensamma samiska
lokaler är viktiga och levande kulturinslag. Det är därför nödvändigt att
samegårdarna får erforderligt ekonomiskt stöd för uppförande och underhåll.

Rikskonserter finner att
undersökningen kring samernas språk och kultur visar att det finns ett starkt
behov av lokaler eller träffpunkter, där samer kan mötas. Statens kulturråd
framhåller likaså att för musikens del liksom för andra uttryck för samisk
kultur är tillgången på lokaler och mötesplatser avgörande.

4.7.2 Samiska språket

1 flera remissyttranden behandlas
frågor om det samiska språkets ställning samt intresset för och kunskaperna i
samiska inom den samiska folkgruppen. Sambandet mellan samiska språket och
rennä-5 Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 80

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 66

ringen tas upp av bl. a. 5Ö, lärarhögskolan i Uppsala,
humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala och länsstyrelsen i
Norrbottens län.

SSR finner att utredningen behandlar språket som en
sammanbindande faktor inom samegruppen och språkfrågan som en utbildningsfråga.
Däremot har utredningen enligt SSR inte tagit upp frågan om språkets ställning
som kommunikationsmedel i samhället. Utredningen har redogjort för den samiska
språknämndens arbete, men inte tagit upp arbetet med en samisk s p r å k 1 a g.
För att samerna skall ha språklig jämlikhet bör det finnas en gemensam för alla
samer i Norden antagen språklag. Saminuorra delar denna uppfattning.

Eftersom sameutredningen inte tagit
upp frågan om språkets ställning och samhällsservice på samiska är det enligt
SSR.s mening viktigt att det av utredningen skisserade ledningsorganet i samråd
med SSR ansvarar för att frågan om det samiska språkets ställning skyndsamt utreds
och förs fram till en lösning. Redan nu skall man dock enligt SSR tillämpa de
bestämmelser som gäller för övriga minoritetsspråk även för samiska.

I några remissyttranden behandlas
sydsamiskans och 1 u 1 e-samiskans situation. Norrbottens sameförbund och
Nordiska samerådets svenska sektion framhåller att de lulesamisk- och
sydsamisk-talande kräver att särskild hänsyn tas till deras språk. Av de olika
samedialekterna ansluter sig Lapplandsgruppen till sydsamiskan,
vil-helmina-vefsen, som betraktas som centralspråk inom gruppens språkområde.
Lapplandsgmppen kräver erkännande av denna dialekt och en kraftig satsning på undervisningen
i samiska språk.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser
att det finns risk för att både sydsamiskan och den speciella sydsamiska
kulturen överflyglas genom bristen på understöd och genom utvecklingen på det
dominerande nordsamiska språkområdet. Landsantikvarien i Jämtlands län tycker
att man i alla sammanhang, t. ex. inom undervisning, radio och information,
bör beakta möjligheterna att stödja det sydsamiska språket och kulturen.

Jokkmokks komniun anser att
speciellt lulesamiskan, som talas av en minoritet bland samebefolkningen och
som också talas inom kommunens gränser, behöver ett omedelbart stöd. Läromedel
på lulesamiska bör utarbetas och medel tilldelas för detta ändamål.

Sameutredningen anser att samiska
önskemål och krav i fråga om insatser för språket många gånger kan tillgodoses
inom befintliga i n-stitutioner m. m., som t. ex. dialekt- och ortnamnsarkiven,
den samiska institutionen vid universitetet i Umeå, Samernas folkhögskola,
Nordiskt samiskt institut och Samisk språknemd. Samhällsvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Umeå anser för sin del att utredningen
överbetonar de nuvarande samiska institutionernas möjligheter att vidmakthålla
och förbättra kunskaperna i samiska språket.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 67

Dialekt- och ortiiamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA) redogör för insamlingen av samiska dialekter och folkminnen, ortnamn
och folkmusik, i form av såväl grammofon- och bandinspelningar som uppteckningar.
DOVA föreslår att vid dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå inrättas en tjänst
som arkivarie med huvudkompetens i samiskt språk och samisk kultur, samt att
dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala får särskilda resursförstärkningar
för att uppordna, registrera och bearbeta sitt samiska material. Förslaget om
ökade resurser till dialekt-och ortnamnsarkivet i Umeå tillstyrks av
hiwianistiska fakulteten vid universitetet i Umeå och Göteborgs kommim.

SÖ betonar att det arbete som den samiska
språknämnden påbörjat är av stor betydelse för undervisningen i samiska och för
de läromedel som utvecklas för undervisningen. DOVA framhåller att språknämnden
inte har resurser för eget fältarbete utan i väsentlig mån måste bygga sin
verksamhet på de samiska samlingar som finns i Finland, Norge och Sverige.
Nordiskt samiskt institut redovisar egna språkprojekt som f.n. genomförs eller
planeras. Institutet fungerar också som sekretariat för Samisk språknemnd.
Same-Ätnam anser det vara en angelägen uppgift för samefonden att stödja
Same-Ätnams språkutskott och anslå medel till kursverksamheten.

4.7.3
Musik, litteratur, bibliotek m. m.

Rikskonserter beklagar att utredningen inte närmare
behandlat m u s i k o m r å d e t, eftersom det inte finns någon forskning som
sätter in de samiska musiktraditionerna i den ram som förhållandet till det
svenska storsamhället utgör. Rikskonserter betraktar det som mycket
betydelsefullt att samerna försöker finna olika sätt att föra vidare delar av
jojkatraditionen i ett nytt socialt sammanhang. Det är också viktigt att
förnyelsen av jojken styrs av samernas egna behov och inte tas över av t. ex.
kommersiella intressen. En förutsättning för detta är att det finns miljöer där
samer kan utöva sin kultur. Same-Ätnam tillägger att den litterära tradition
som t. ex. jojkningen under sekler burit upp och förmedlat har spelat en mycket
stor roll som samernas samlade litterära kvarlåtenskap. Statens kulturråd
understryker att den samiska musiken, den traderade såväl som den nyskapade,
bör få stöd för att kunna dokumenteras och utvecklas inom samernas egna
grupper, men också för kännedom och upplevelse för utomstående.

Sveriges allmänna biblioteksförening uttrycker
bibliotekens tillfredsställelse över den översikt av den samiska litteraturen
som utredningen ger. Detta är uppgifter söm blir till stor nytta i
bibliotekens arbete med att köpa in och låna ut samisk litteratur. Det vore
enligt biblioteksföreningen önskvärt om all litteratur på samiska kunde erbjudas
biblioteken genom Bibliotekstjänsts sambindningslistor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 68

Statens kidturråd upplyser om att bestämmelserna
för stödet för svensk skönhttcratur i dag inte medger att den samiska
litteraturen hänförs dit. Detta är enligt kulturrådet anmärkningsvärt då det
samiska språket och litteraturen inte är en exillitteratur i kontakt med en
levande språkkälla, som t. ex. den finska, utan har en livsform oberoende av
etablerade nationsgränser. Same-Ätnam föreslår att ett särskilt utgivningsstöd
inrättas för den samiskspråkiga litteraturen. Det krävs enligt Same-Ätnam
kraftfulla åtgärder för en positiv utveckling, som uppmuntrar och ekonomiskt
möjliggör en utgivning även av samisk litteratur med små upplagor. Same-Ätnam
finner det lämpligt med nordisk samordning av utgivningen och antyder
möjligheten av viss förlagsverksamhet i anknytning till Nordiskt samiskt
institut.

Sveriges allmänna biblioteksförening beklagar att
bibliotekens medverkan när det gäller att sprida och bevara samisk kultur och
samiskt språk inte alls beaktats av utredningen. På grund av det ringa
imderlaget av aktuell litteratur är det dock enligt statens kulturråd inte
möjligt att utforma riktlinjer för bokbeståndets uppbyggnad på samma sätt som
gjorts för invandrare. Existerande bidragsformer till kommunala folkbibliotek
samt till lånecentraler vad gäller litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk skall dock omfatta även samisk litteratur.

Härjedalens kommun anser att skol- och
folkbiblioteken i områden med ett större antal samer bör vara väl utrustade med
böcker av alla slag på samiska men även på svenska om samiska förhållanden. Kommunen
framhåller särskilt nödvändigheten av tillgång till barnböcker på samiska. Även
Umeå kommun betonar att folkbiblioteken bör få resurser för att aktualisera
den samiska litteraturen.

För personer bosatta i det samiska kärnområdet är
sameproblem samtidigt glesbygdsproblem, framhåller statens kulturråd. En
möjlighet är att de lokala sameföreningarna skapar egna bibliotek. En annan möjlighet
till bokförmedling och visst AV-utbud utgör kommunernas bokbussar, till vilka
investeringsbidrag kan erhållas från kulturrådet. I den fortsatta
handläggningen av bidragsärenden för bokbussar bör kulturrådet kunna
prioritera den samiska aspekten. Statens kulturråd uppmärksammar också
bibliotekens roll som centraler för andra medier än böcker, t. ex. ljudband,
grammofonskivor, utställningar och i några fall videogram. Biblioteken kan
också fungera som samlingsplatser för samiska organisationer och även erbjuda
ett samiskt kulturutbud. Även för de många samer som sedan en eller flera
generationer varit bosatta i andra delar av landet har biblioteken möjlighet
att ge service genom beställningar och inköp av samiskt material.

Sveriges allmänna biblioteksförening framhåller
likaså att ett samarbete mellan lokala sameföreningar och kommunbiblioteken
kan underlätta programverksamheten, i synnerhet som biblioteken i allmänhet
har nära kontakt med övrig kulturverksamhet i kommunen. Biblioteks-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 69

föreningen
påpekar vidare att talböcker skulle kunna vara.till stor nytta för de många
samer som förstår men inte kan läsa samisk text.

4.7.4
Sameradion

Ett tjugotal remissinstanser behandlar sameradion
och dess fortsatta utveckling. Flertalet av dem, däribland statens kulturråd,
länsskolnämnden i Stockholms län. Nordiska museet, radioutredningen, SSR,
Såtni-nuorra, Same-Ätnam, Nordiska samerådets svenska sektion, FPU och Sveriges
Lokalradio, ger uttryck för åsikten att sameradion är en viktig del av samernas
kulturliv. Radioutredningen anser i likhet med sameutredningen att samerna har
en speciell ställning i förhållande till andra etniska och språkliga minoriteter,
då Sverige utgör ett av deras hemländer. Radioutredningen anser att det därför
finns särskilda skäl för att man också inom radio- och tv-verksamheten tar på
sig ett ansvar för bevarandet av samernas kultur och språk. Särskilda
sameprogram bör förekomma i större utsträckning än vad som i och för sig kan
motiveras med samernas antal. Program om samer och om samisk kultur har därtill
enligt radioutredningen en given och naturlig plats i de allmänna
riksprogrammen inom såväl radio som tv.

SSR understryker att samernas behov av information,
behandling av aktuella frågor som rör samerna, underhållning m. m. genom radio
berör riksradions, lokalradions och de nordiska radioföretagens gemensamma
sändningar. Detta bör enhgt SSR beaktas vid organiseringen av de samiska
radiosändningarna. Same-Ätnam, Nordiska samerådets svenska sektion och FPU
betonar sameradions betydelse som informationskälla och dess värde för att
stärka den samiska samhörigheten.

Same-Ätnam anser i likhet med utredningen att
inrättandet av lokalradion inte får innebära att den samiska programverksamheten
försvåras. Same-Ätnam understryker att den nuvarande täckningen över
sameområdet på inga villkor får splittras till att täcka de trefyra länen
avskilt. Bergs kommun. Nordiska samerådets svenska sektion och FPU uttalar sig
också för en förstärkt programverksamhet inom lokalradions ram.

Sveriges Lokalradio planerar att redan från starten
påbörja sändningar på minoritetsspråk och till etniska minoriteter.
Lokalradion räknar med att särskilda program för samer kommer att från starten
produceras av samisk personal i Norrbottens och Västerbottens samt Jämtlands
lokalradioområden. SSR hänvisar till ett tidigare yttrande över
lokalradioverksamheten, vari SSR föreslog fyra fasta tjänster för de regionala
och lokala sändningarna med placering i Östersund, Vilhelmina,
Arvidsjaur/Arjeplog resp. Jokkmokk/Gällivare/Kiruna.

Radioutredningen finner det naturligt att Sveriges
Lokalradio får i uppdrag att svara för sändningarna inom det samiska kärnområdet,
eftersom det är fråga om regionalt sända ljudradioprogram. Programmen

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 70

bör
vara både på svenska och på olika samiska dialekter. Det är enligt
radioutredningen lämpligt att samsändningar kan ske mellan flera av de berörda
lokalradioområdena och att också samproduktion sker av vissa program.
Lokalradiosändningarna bör enligt SSR i högre grad än hittills sändas på
samiska, varvid också hänsyn lättare kan tas till de samiska språkgränserna. De
samiska lokalradioföretagen bör även samarbeta över riksgränserna för att
tillmötesgå de gemensamma samiska kulturtraditionerna och gränskontakterna.

Statens
kulturråd framhåller att det bör finnas samisktalande medarbetare på
lokalradion inom de samiska kärnområdena, varigenom utvecklingen av språk och
språkbruk inom resp. område främjas. Radion kan enligt länsstyrelsen i
Norrbottens län ha en nyckelroll när det gäller insatser för att behålla
språket.

Med tanke på den språkliga situationen bland
sydsamerna bör enligt Sveriges Lokalradio Radio Jämtlands och Radio
Västerbottens sändningar ske på såväl sydsamiska som svenska. Jokkmokks kommun
menar att tillfälle också bör ges till att utveckla lulesamiskan genom särskilda
program i radio. Även Saminuorra understryker att radiosändningarna skall
göras på de olika samiska språken.

Sveriges
Lokalradio konstaterar att den sameprogramverksamhet som planerats inom
lokalradion i första hand är av informativ karaktär. Det är enligt Sveriges
Lokalradio angeläget att samekulturen tas med i prioriteringen vid en
eventuell framtida expansion av lokalradions kulturbevakning inom berörda
lokalradioområden.

Flera
remissinstanser understryker i likhet med utredningen betydelsen av samesändningarnas
geografiska räckvidd. SÖ, länsskolnämnderna i Stockholms och Uppsala län,
länsstyrelsen i Uppsala län, SSR och Same-Ätnam är bland de instanser som delar
utredningens uppfattning att sameradions sändningar regelbundet bör göras
tillgängliga för samer i de mellansvenska områdena, i första hand Stockholm och
Uppsala. Sändningarna i sameradion skall enligt Norrbottens sameförbund och
Nordiska samerådets svenska sektion vara tillgängliga fÖr samer som bor
utanför nuvarande sändningsområde och utanför det traditionella
bosättningsområdet. Saminuorra anser att radiosändningar för samer måste nå ut
över hela Sverige och även sändas inom Norge och Finland.

Sveriges
Radio, som noterar att flera och ibland sinsemellan avlägsna regioner kan ha
intresse av samma utbud, påpekar att en samtidig täckning av skilda regioner i
och för sig inte behöver medföra att rik s-radion anlitas. Sveriges Lokalradio
anser för sin del att behovet av riksutsändningar av sameprogram liksom av
information om samer och samiska förhållanden för hela landets befolkning inte
kan tillgodoses inom lokalradions ram, eftersom riksprogramproduktionen är
Sveriges Radios angelägenhet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 71

SSR anser att man genom ett nära och flexibelt
samarbete om sändningstider, geografisk täckning m. m. mellan riks- och
lokalradion kan utnyttja personal för de gemensamma samiska sändningarna över
riksradionätet. Dessa rikssändningar bör täcka sameområdet och med vissa
programtyper även de mellansvenska områdena. Huvudvikten bör enligt SSR ligga
på fasta sändningar över hela sameområdet och det bör finnas åtminstone en
befattningshavare för den verksamheten. FPU kräver att samiska sändningar
genomförs på riksnätet. Även Same-Ätnam önskar att sameradions sändningar ges
rikstäckning och, om detta är helt omöjligt, att åtminstone
StockholmUppsalaområdet täcks.

Sveriges allmänna biblioteksförening påpekar att
biblioteken har stor erfarenhet av AV-material. Om frågan inte löses av
Sveriges Radio, kan därför programmen spelas in på kassettband och lånas ut
till intresserade genom biblioteken. Även Same-Ätnam antyder möjligheten att
utanför de områden som skulle täckas av sameradions sändningar distribuera
nyhetsprogrammen på band genom biblioteken.

Beträffande den samnordiska sameradioverksamhe-t e
n vill SSR understryka betydelsen av att resurser skapas för att bättre knyta
samman den sameradioverksamhet som förekommer i de tre nordiska länderna.
Lokala studioresurser bör skapas eller bibehållas på centrala samiska orter.
Radiolinjenätet bör byggas ut så att lokala studios kan sända programinslag med
god kvalitet och så att direkta radiolinjer finns mellan sameradiostudios i de
tre länderna. För viss programverksamhet, som t. ex. nyhetsbevakning genom
gemensamma telegramsändningar, behövs samnordisk personal. Först i ett andra
steg, efter personell, teknisk och programmässig förstärkning av den
samnordiska sameprogramverksamheten, kan ett produktionscentrum komma i fråga

Sveriges Radio noterar med tillfredsställelse att
sameutredningen tillstyrker de nordiska radioföretagens förslag om ett
samnordiskt produktionscentrum för sameprogram i dess huvuddrag, med vad det
innebär för Sveriges del i fråga om åtaganden för det allmänna och Sveriges
Radio. Radioutredningen hänvisar till sitt tidigare yttrande över förslaget
från de nordiska radioföretagen, i vilket utredningen tillstyrkte att medel ur
rundradiofonden skulle ställas till förfogande som ett svenskt bidrag till ett
sådant produktionscentrum.

SSR förutsätter, med instämmande av Saminuorra, att
de ursprungliga planerna på upprättandet av ett samiskt produktionscentrum
fullföljs enligt förslag till och beslut av samernas åttonde konferens i Snåsa
år 1974. Centrumet skall således, framhåller Norrbottens sameförbund, placeras
i Kiruna.

När det gäller sameradion i övrigt understryker SSR
betydelsen av att ett samiskt programråd finns för de samiska sändningarna i
riks- och lokalradion. Rådet bör-upprättas av Sveriges Radio, i samråd med
lokalradion, och rådets ledamöter bör utses av Sveriges Radio efter förslag

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 72

av
SSR. Rådet bör enligt SSR vara rådgivande för Sveriges Radio, Sveriges
Lokalradio och sameradions befattningshavare i frågor om den samiska
programverksamheten och sameradions organisation.

4.7.5
Traditionell samekultur

Statens kulturråd finner att sameutredningen ger
en. god översikt över de museer och institutioner som har samiska samlingar, dokumenterar
samisk kultur i dess olika former och bedriver en utåtriktad verksamhet kring
samiska frågor. Det är enligt kulturrådet en viktig men hittills försummad
fordran att samisk representation och erfarenhet finns med vid planering, urval
och förmedling av materialet till en större allmänhet.

Nordiska museet delar sameutredningens uppfattning
om behovet av en förstärkning av forskningsresurserna avseende den
traditionella samekulturen. Men samekulturen i nuet bör även ägnas tillbörlig
uppmärksamhet. Nordiska museet torde med sina stora samlingar av samiska
föremål och sitt omfattande arkiv samt erfarenheter inom fältforskningen vara
särskilt ägnat att bedriva sådan forskning och utställningsverksamhet som
sameutredningen berör.

Landsantikvarien i Jämtlands län, Norrbottens museum
och Föreningen Sveriges landsantikvarier tar upp det påbörjade samarbetet mellan
riksantikvarieämbetet. Nordiska museet och berörda länsmuseer i fråga om
dokumentationen av samisk kultur. Detta samarbete har hittills begränsats
genom otillräckliga resurser. Dessa remissinstanser, och även statens
kulturråd, anser liksom utredningen att det planerade nya statsbidraget till
länsmuseerna kan komma att innebära möjhgheter till ökade insatser för
dokumentationen av den traditionella samekulturen. Mot bakgrand av den snabba
insats som behövs för att utforska samekulturen och dess förändringar bör dock
enligt Norrbottens museum de av samekultur berörda länsmuseerna få särskilt
ekonomiskt stöd för forskningsinsatser på samekulturens område. Landsantikvarien
i Jämtlands län och Föreningen Sveriges landsantikvarier har samma uppfattning.

Riksantikvarieämbetet anser att en allmän
dokumentation av samisk kultur och livsföring bör genomföras, dels med
kulturhistorisk aspekt och dels inriktad på nutida samiska miljöer. Till stor
del bör dessa undersökningar, som också bör belysa samspelet mellan samerna och
den övriga befolkningen, kunna utföras av länsmuseerna. Detta förutsätter
emellertid enligt riksantikvarieämbetet att denna arbetsuppgift särskilt
beaktas vid resurstilldelningen till museerna och att museerna i sin
personalorganisation täcker detta kompetensområde. För länsmuseernas
dokumentation av samekulturen och dess utveckling är det enligt
landsantikvarien i Jämtlands län betydelsefullt att samer kan engageras i
verksamheten. Same-Ätnam tillägger att vid de tre nordligaste

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 73

länsmuseerna
borde åtminstone någon av de anställda behärska adekvat dialekt i resp. museum.
Speciellt viktigt är det enligt Same-Ätnam att chefen för Nordiska museets
samiska avdelning har kunskaper i samiska.

Riksantikvarieämbetet
saknar en redovisning av de fysiska kulturlämningarna, vilka är av stor
betydelse när det gäller kunskapen om samernas äldre historia. Ärhbetet redogör
bl. a. för de inventeringar som genomförts. Ett omfattande arbete med
inventeringar och kulturhistoriska undersökningar bedrivs både centralt och regionalt.
Arbetet har emellertid utförts med olika utgångspunkter och i dag saknas ännu en
tillfredsställande överblick över de samiska lämningarna. Detta avspeglas bl.
a. i underlagsmaterialet till den fysiska riksplaneringen, som endast redovisar
ett fåtal samiska miljöer. Landsantikvarien i Västerbottens län säger också
att riksantikvarieämbetets och Nordiska museets intensivundersökningar på
begränsade områden givit vid handen att de tidigare inventeringarna varit
bristfälliga.

En
heltäckande inventering med en exakt kartredovisning av de fysiska lämningarna
är enligt riksantikvarieämbetet en mycket angelägen uppgift. Den bör bestå av
en sammanställning av det befintliga materialet, intervjuer och
fältundersökningar. Särskilda medel bör ställas till förfogande för
inventeringsverksamheten. Ämbetet kommer att aktualisera denna fråga i kommande
anslagsframställningar. Riks-antikvarieärnbetet finner vidare att utredningen
inte alls berört frågan om vård och underhåll. Slutligen finns det ett stort
behov av information om de samiska kulturminnena. För denna verksamhet bör
befintliga kanaler för intern samisk information i första hand användas.

Lapplandsgruppen
framhåller att många av de differentierade, icke renskötande samerna har på
boplatserna byggnader och andra ting, som varit i släktens ägo i århundraden.
Det är för Lapplandsgruppen angeläget att få tillvarata detta kulturarv.
Länsskolnämnden i Västerbottens län berör också de gamla samiska samlings- och
boplatserna, t. ex. Fatmomakke i Vilhelmina kommun. Det är ur kulturhistorisk
synpunkt angeläget att denna plats, som ännu fungerar som samlingsplats för
många samer under sommarhalvåret, kan bevaras åt framtiden.

4.8 Sameslöjd och samekonsthantverk

Sameutredningen konstaterar att sameslöjden och
samekonsfhant-verket är en viktig del av den samiska kulturen och att slöjden
utgör ett betydelsefullt komplement till andra samiska näringar. Utredningens
uppfattning om sameslöjdens betydelse och om att det finns föratsätt-ningar för
en utbyggnad av verksamheten delas av ett stort antal remiss-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 74

instanser,
däribland kammarkollegiet, SÖ, konstfackskolan, AMS, länsarbetsnämnderna i
Västerbottens och Norrbottens län, statens industriverk, länsstyrelsen i
Jämtlands län, Östersunds och Arjeplogs kommuner, Västerbottens turisttrafikförbund,
SSR, Nordiska samerådets svenska sektion och Sveriges hantverks- och
industriorganisation.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län framhåller den
betydelse slöjden har när det gäller tillskottssysselsättning och nödvändiga
biinkomster för de renskötande hushållen. Slöjden har hittills varit och är
fortfarande i stort sett det enda förvärvsarbete som kvinnorna i
renskötselhushållen, främst i de nordligaste samebyama i länet, har möjlighet
att ägna sig åt.

Flera
remissinstanser, däribland statens industriverk, länsstyrelsen i Jämtlands län,
Same-Ätnam och Sveriges hantverks- och industriorganisation, understryker
behovet av samhällsinsatser till stöd för sameslöjden bl. a. inom områdena
råvaruanskaffning, rådgivning, marknadsföring och utbildning. Norrbottens
sameförbund skisserar ett omfattande handlingsprogram och förordar bl. a.
bildandet av en sameslöjds- och konstnärsfond, utredning rörande
utställningslokaler, ateljéer, verkstäder och startbidrag till slöjdare,
anlitande av sameslöjdare för konstnärlig utsmyckning samt särskilda
sameslöjdavdelningar vid museerna. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det
särskilt angeläget med en samordning av samhällets insatser på den regionala
nivån och ett utvecklingsprogram för att allsidigt främja näringen.

Frågan om vad som kan göras för att stärka de
kvalitativa egenskaperna hos sameslöjden och skydda slöjden och
konsthantverket mot otillbörlig exploatering behandlas i flera yttranden.

Same-Ätnam
protesterar för sin del mot att sameslöjden ofta enbart ses som ett lämpligt
objekt för att lindra arbetslösheten. Same-Ätnam kräver att statliga och
kommunala myndigheter erkänner sameslöjden som en integrerad komponent i den
samiska kulturen och därmed avhåller sig från försök till industriella
satsningar inom sameslöjdens område, samt att samiska initiativ till stöd för
sameslöjden mera beaktas och respekteras än vad som nu sker.

Västerbottens företagareförening delar utredningens
generösa grundsyn på frågan om medelstilldelningen för sameslöjd och samekonsthantverk.
Bevarandet av sameslöjden och dess traditioner måste enligt föreningen ses som
en kulturell angelägenhet, som inte kan mätas med normala affärsmässiga mått.
Tillskapandet av service-, utbildnings- och administrativa resurser bör ske med
särskilt anslag till det organ som bedöms lämpligt att handha dessa uppgifter.
När det gäller finansieringen av mindre maskinell utrustning samt verktyg för
de enskilda slöjdarna framhåller företagareföreningen de möjligheter som redan
nu finns till bidrag och lån, bl. a. i företagareföreningens direktlån och i
det statliga glesbygdsstödet. Även Jämtlands läns företagareförening berör
företagareföreningarnas möjligheter att lämna h\drag. Statens industri-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 75

verk
omtalar att medlen för inventering av gammal slöjd och för ekonomisk
expertrådgivning ur anslaget Främjande av hemslöjden kan utnyttjas av
sameslöjden på samma sätt som av övrig hemslöjdsverksamhet i landet. Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund anser att sameslöjden skall beredas större
möjligheter till ekonomiska bidrag för inköp av bl. a. maskinutrustning.

Statens kulturråd framhåller att hemslöjdsfrågor
inte vilar direkt på rådet. Den konstnärliga aspekten, den traditionsbärande
uppgiften, den utbildande och dokumenterande sidan är dock i hög grad
kulturfrågor. Enligt landsantikvarien i Västerbottens län bör stödet till
sameslöjden inte ensidigt administreras av industriverket och AMS om de
kulturella aspekterna skall kunna tillgodoses. Utbildningsdepartementet och.
statens kulturråd bör även enligt landsantikvarien ta ett ansvar i dessa
frågor.

Länsbostadsnämnden i Norrbottens län framhåller att
vid de kontakter nämnden har haft med sameslöjdare i samband med låneärenden
har ofta lokalfrågan aktualiserats. Med nu gällande bestämmelser kan
länsbostadsnämnden inte medverka till en tillfredsställande finansiering av
slöjdlokaler för sameslöjdare. Enligt uppgift har inte heller länsarbetsnämnden
möjlighet att stödja tillkomsten av slöjdlokaler.

Ett trettiotal remissinstanser uppehåller sig vid
förslaget om att skapa ett samiskt slöjdföretag för att lösa frågor om bl. a.
råvaraanskaffning, rådgivning och marknadsföring. Kammarkollegiet, statens
kulturråd, konstnärsstipendienämnden, Nordiska museet, lantbruksnämnden i
Västerbottens län, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län,
Västerbottens turisttrafikförbund, Storumans, Lycksele och Kiruna kommuner,
SSR, Saminuorra, Same-Ätnam, Nordiska samerådets svenska sektion, FPU,
Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Klys ställer sig uttryckligen
positiva till förslaget. Även Umeå och Arjeplogs kommuner samt Föreningen
Svensk form stödjer förslaget.

SÖ och konstfackskolan finner det naturligt att
samerna är angelägna om att själva ta hand om sin slöjd, utveckla sin särart
och ansvara för marknadsföring och försäljning av produkterna. Enligt SÖ:s och
konstfackskolans uppfattning bör detta mål kunna förenas i ett vidareutvecklat
samarbete med den svenska hemslöjdsrörelsen, vars fond av erfarenhet och
kunskap bör utnyttjas till förmån även för sameslöjden. Även kammarkollegiet,
lantbruksnämnden och länsstyrelsen i Västerbottens län samt Föreningen Svensk
form, vilka ställt sig positiva till förslaget om ett samiskt slöjdföretag,
framhåller vikten av en samordning av verksamheten med hemslöjdsföreningarnas
arbete, bl. a. vad gäller marknadsföringen.

Västerbottens företagareförening förespråkar en
samordning med hemslöjdsföreningarna. I den mån sameutredningens förslag skulle
realiseras vill föreningen dock framhålla betydelsen av ett nära samarbete med
hemslöjdsföreningarna och deras väl inarbetade konsulent- och

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 76

försäljningsorganisation. Lantbruksnämnden ' / Norrbottens
län anser också att man bör eftersträva en samordning av försäljningen av sameslöjd
och annan hemslöjd. Landsantikvarien i Jämtlands län framhåller att de
frågeställningar som gäller för sameslöjden inte är problem enbart för samerna
utan kan betraktas som glesbygdsproblem.

Förslaget om att tillskapa ett samiskt företag för
sameslöjden och samekonsthantverket avstyrks av statens industriverk, Jämtlands
läns företagareförening, länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Norrbottens län,
Norrbottens läns hemslöjdsförening och Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund. Statens industriverk instärnmer i att behovet av en fast
organisation till stöd för sameslöjden och dess utveckling är starkt och att
samhället bör stödja samerna i deras strävan att utveckla- denna del av det
samiska kulturområdet. Industriverket anser emellertid inte att tillskapande
av ett nytt organ för enbart sameslöjden skulle lösa problemen. Industriverket
föreslår i stället att hemslöjdsföreningarna i de tre samelänen, som har
överblick över hela hemslöjdsproduktionen i sina resp. län och som har såväl
erfarenhet som personella och materiella resurser, ges vidgade möjligheter att
ägna sig åt sameslöjden och dess problem.

Norrbottens läns hemslöjdsförening
strävar efter att erbjuda slöjdarna, inkl. sameslöjdarna, att köpa råvarorna
så billigt som möjligt samtidigt som slöjdaren har full frihet att a-vyttra
sina alster de vägar som ger den bästa förtjänsten. Hemslöjdsföreningen anser
det vara realistiskt att endast en råvaru- och marknadsföringsorganisation kan
finna ekonomiskt underlag för sin verksamhet inom länet. Hemslöjdsföreningen
motsätter sig bestämt skapandet av en särskild organisation enbart för
sameslöjden, då det ekonomiska underlaget i form av sameslöjd är alltför litet
för att bära kostnaderna för en sådan verksamhet. Föreningens
marknadsföringsorganisation har kapacitet att även klara försäljningen av
sameslöjden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund ansluter sig till yttrandet från
Norrbottens läns hemslöjdsförening. Inte heller länsarbetsnämnden i
Norrbottens län anser att någon särskild samisk organisation bör skapas och
särskilda medel utverkas för ändamålet. Sameslöjden är enligt Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund en del av den svenska hemslöjden. Den kan med fördel inordnas under
de befintliga hemslöjdsorganisationerna i de nordligaste länen, som har
resurser för marknadsföring och försäljning.

Beträffande sameslöjden är enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län den tekniska skickligheten samt
råvaruanskaffningen viktiga nyckelfunktioner, eftersom det i dag är mycket
stor efterfrågan på god sameslöjd. En rimlig arbetsfördelning förefaller
därvid att vara att samhälleliga organ, med de resurser som ohka slag av
glesbygdsmedel innebär, svarar för råvaruanskaffning medan samiska
organisationer deltar

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 77

i
undervisning, söker öka intresset rent allmänt för nya produkter och större produktion
etc. Det är också väsentligt att de olika leden i slöjdprocessen, från
råvaruanskaffning till marknadsföring och försäljning samordnas.

Domänverket framhåller att möjligheten att ta s 1 ö
j d v i r k e på kronomark inom lappmarken och renbetesfjällen står öppen för
sådana slöjdare som tillhör sameby. Verket vill inte motsätta sig att rättigheten
utsträcks även till andra sameslöjdare förslagsvis genom medlemskap i den
planerade slöjdorganisationen. Skall organisationen själv stå för anskaffningen
av slöjdarnas virke bör detta föregås av lokala förhandlingar med domänverket,
eftersom anvisning av lämpliga områden kan erfordras om insamling skall ske i
större omfattning. Kammarkollegiet har för sin del inte något att erinra mot
att även andra sameslöjdare än sådana som tillhör sameby får ta slöjdvirke
avgiftsfritt.

SSR slår fast, med instämmande av Nordiska
samerådets svenska sektion, att rätten att ta slöjdvirke enligt samisk
uppfattning är en samisk rättighet. Detta innebär enligt SSR att även slöjdare
som inte är medlem i sameby skall ha en rätt att ta virke. SSR ifrågasätter
därför behovet av förhandlingar med domänverket och andra, och förutsätter i
varje fall att rätten att ta slöjdvirke skall finnas utan någon kostnad för
samernas del. Här utgår SSR även från sameutredningens konstaterande att det
inte får uppstå sämre förhållanden för slöjdarnas del jämfört med tidigare
tolkning av gällande bestämmelser eller tillämpad praxis. Sameslöjden är enligt
Norrbottens sameförbimd en fäderneärvd samisk näring. Förbundet kräver därför
att den aktiva slöjdaren, dvs. den som deklarerar för slöjden söm sin
huvudsakliga inkomst, skall tillförsäkras virke för sin slöjdverksamhet.
Lapplandsgruppen anser också att icke-renskötande samer skall ha samma möjlighet
söm de renskötande att skaffa råämnen av olika slag för sin verksamhet.
Same-Ätnam understryker att man måste ha kvar den samiska sedvanerätten till
enskild råmaterialanskaffning och att detta lämpligen kan ske genom stödjande
medlemskap i samebyn.

I flera yttranden behandlas behovet av
utbildningsinsatser och en förstärkt konsulentverksamhet. SÖ och länsskolnämnden
i Norrbottens län anser det angeläget att de samiska elever som av olika skäl
går i grundskolan i stället för sameskolan i största möjliga utsträckning kan
få undervisning i sameslöjd om de så önskar. Länsskolnämnden i Norrbottens län
föreslår att allmänna bestämmelser utfärdas med syfte att möjliggöra inrättande
av särskilda slöjdgrupper (sameslöjdgrupper), eller att resurser på annat sätt
ställs till förfogande för sameelevernas slöjdundervisning.

SÖ, konstfackskolan och Norrbottens läns
hemslöjdsförening understryker att slöjdutbildningen vid Samernas folkhögskola
i Jokkmokk

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77! 80 78

bör ges en starK ställning. Norrbottens sameförbund
föreslår inrättande av en yrkes- och slöjdskola, där även forskning beträffande
slöjden kan bedrivas. AMS och länsarbetsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län redovisar de kurser i sameslöjd som under en följd av år
anordnats i form av arbetsmarknadsutbildning. Sådan utbildning, liksoni all
annan arbetsmarknadsutbildning, kan enligt AMS' och länsarbetsnämndernas
uppfattning även i fortsättningen bidra till att underlätta samernas
möjligheter till lämpliga sysselsättningar inom de traditionella
bosättningsområdena.

Same-Ätnam framhåller att föreningens slöjdutskott under
tiotals år bedrivit rådgivande och uppsökande konsulentverksamhet i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Detta har skett genom två heltidsanställda
samesjlöjdskonsulenter. På grund av uteblivna anslag från . Längmanska
föfetagarfonden har slöjdutskottet nu tvingats säga upp en av
slöjdkonsulenterna. Rådgivnings- och utbildningsverksamheten har härigenom
enligt Same-Ätnam fått skäras ned till en klart oacceptabel 'nivå. Same-Ätnam
framhåller vidare att föreningen, i likhet med same-'utredningen, räKnat med en
positiv utveckling av konsulentverksamheten 'u.-och inom slöjdutskottet behandlat
frågan om en förstärkning av kon-" sulentorganisationen. För att täcka
samebosättningsområdet inom de tre länen med en intensifierad rådgivnings- och
utbildningsverksamhet måste tre heltidsanställda sameslöjdskonsulenter
anställas med placering i vart och ett av läneii- Därtill fordras enligt
Same-Ätnam tre heltidsanställda assistenter för fjiltverksamheten.

Statens industriverk anser i likhet
med Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund att det behövs minst två
konsulenttjänster för sameslöjden. Enligt industriverket är det med de stora
geografiska avstånden omöjligt för en konsulent att klara sin uppgift.
Sameslöjdens artrikedom och starka differentiering på såväl hårda som mjuka
slöjdtekniker gör det dessutom nästan omöjligt för en konsulent att behärska
båda teknikområdena tillfredsställande. Statens kulturråd erinrar om att rådet
tidigare stött samefnas krav på en extra sameslöjdskonsulent och förordat
statsmedel tills vidare. FPU anser det nödvändigt att Same-Ätnam snarast
möjligt får ett anslag på 90 000 kr. för att finansiera den indragna tjänsten
och att tjänsten garanteras i fortsättningen.

SSR framhåller för sin del att
Längmanska företagarfondens styrelse borde ompröva sitt beslut i medelsfrågan.
Om så inte sker anser SSR att regeringen bör ta upp frågan om tjänstens
finansiering i anslutning till beredningen av sameutredningens förslag. Vidare
bör enligt SSR ytterligare konSnlenttjänsVer inrättas så att slöjdare inom hela
det samiska området får den information och rådgivning som de har rätt till.
SÖ, konstfackskolan, Norrbottens sameförbund. Nordiska samerådets svenska
sektion, landsantikvarien i Västerbottens län och Norrbottens museum uttalar
sig också för en förstärkt konsulentverksamhet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 79

4.9 Samernas organisationer

Förslaget om ökat stöd till
samernas organisationer, riksorganisationer såväl som lokala föreningar,
tillstyrks över lag av remissinstanserna, däribland av statens kulturråd, SÖ,
länsskolnämnden i Stockholms län, lantbruksnämnden i Jämtlands län, SSR,
Saminuorra, Same-Ätnam, Norrbottens sameförbund. Nordiska samerådets svenska
sektion och Landstingsförbundet.

SSR slår inledningsvis fast att
samerna alltid haft ett starkt och välorganiserat samhällssystem sitagrupper,
lapp- och samebyar. När det gäller att bedöma dagens organisationsbild
framhåller SSR för det första att en organisation självfallet måste bedömas
utifrån den faktiska verksamhet organisationen bedriver. För det andra
understryker SSR att det är ett icke-samiskt betraktelsesätt att dela upp vissa
frågor i renskötselfrågor resp. icke-renskötselfrågor. En tredje princip när
det gäller att bedöma samernas organisationer och stödet till dessa är att
samerna i egenskap av en liten minoritet i landet och i varje kommun inte har
någon reell möjlighet till inflytande på parlamentarisk väg genom kommun-,
landstings- eller riksdagsval. Samernas särställning som ursprunglig etnisk
minoritet motiverar att samerna på representativ väg skall kunna delta i samhällets
förvaltning och ledning. Den möjlighet som står till buds i dag är enligt SSR
att stärka de samiska lokal- och riksorganisationerna så att bästa samiska
representativitet kan uppnäs genom dessa organisationer.

Sameutredningens åsikt om att
Svenska samernas riksförbund (SSR) bör kunna bredda sin verksamhet på ett
sådant sätt att förbundet blir en centralorganisation för hela den samiska
folkgruppen föranleder kommentarer av ett tiotal remissinstanser. För framtiden
är det enligt SSR av den allra största betydelse att ett för samtliga samer
effektivt organisationsarbete kan bedrivas. Allt arbete måste därför inriktas
på att en organisation med stor legitimitet och hög effektivitet finns som
företrädare för alla samer. Även Nordiska samerådets svenska sektion finner det
viktigt att samerna samlas under en organisation.

Same-Ätnam anser för sin del att
samema står inför ett vägskäl i förenings- och organisationsarbetet. Valet står
enligt Same-Ätnam mellan å ena sidan en central samisk organisation med
koncentration av samiska resurser och å andra sidan två eller flera fristående
samiska organisationer, som utifrån en samisk gemensam utgångspunkt arbetar för
det samiska folkets bästa. Same-Ätnam anser det viktigt att ekonomiskt stöd lämnas
till föreningar/organisationer som faktiskt redovisat verksamhet under årens
lopp. SSR, Same-Ätnam, Samernas idrottsförbund och Saminuorra har offentligt
redovisat sådan verksamhet och samtliga fyra har någon form av täckning över
det traditionella samiska bosättningsområdet i Sverige.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 80

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner att SSR
främst är en talesman för renägarintressena. Länsstyrelsen i Jämtlands län
anser det troligt att SSR:s inre straktur måste ses över om man på längre sikt
skall undvika en splittring. Humanistiska fakulteten vid universitetet i Umeå
anser det märkvärdigt att utredningen tilldelar SSR en så stor roll i olika sammanhang.

Norrbottens sameförbund anser att någon egentlig
service från SSR:s sida till den samebefolkning som står utanför samebyarna
hittills inte existerat i någon högre grad. SSR kan därför inte sägas företräda
alla samer. Storumangruppen anser inte heller att SSR företräder samerna som
etnisk grupp. iMpplandsgruppen framhåller, med instämmande av Mälargruppen, att
de differentierade, icke renskötande samernas organisationssträvanden är en
realitet. Renskötarorganisationen SSR skall därför enligt Lapplandsgruppen
endast vara remissinstans för de renskötande.

I
ett omfattande yttrande redovisar Saminuorra förutsättningarna för en förstärkt
och breddad samisk ungdomsverksamhet. Saminuorra, Svenska samernas
riksungdomsförbund, har till uppgift att tillvarata och befrämja sameungdomens
ekonomiska, sociala, kulturella, rättsliga och administrativa intressen med
särskild hänsyn till de samiska näringarna. Medlemmar i förbundet är samebyar,
lokala sameföreningar och enskilda samer. Saminuorra är representerat i SSR:s
styrelse genom en adjungerad ledamot. I ett samhälle där samiska värden vinner
mycket litet gehör och ifrågasätts mycket starkt måste det, framhåller
Saminuorra, ingå i förbundets verksamhet att arbeta för en förändring och att
söka befästa de samiska näringarnas och den samiska kulturens egenart och
värde. Saminuorra redovisar ett förslag till ny organisation för förbundet som
syftar till att förstärka och bredda verksamheten på lokalplanet. Genom ett
närmare samarbete med sameföreningarna, samebyarna och sameskolorna, skulle
den lokala verksamheten få en större bredd. Kontakterna skulle skötas av en
eller flera ungdomskonsulenter, som även skulle bedriva uppsökande verksamhet.
I den förstärkta organisationen skulle även ingå ett kansli knutet till
styrelsen och en redaktion för den egna tidningen.

Same-Ätnam konstaterar att Same-Ätnam, förening för
samisk kultur, fungerar som en verkligt decentraliserad förening med kontor i
Vilhelmina, Gällivare och Kiruna. Föreningen har alltmer utvecklats till att
bli de enskilda samernas, individernas, möjlighet att göra sin stämma hörd.
Under tiotals år har Same-Ätnams slöjdutskott bedrivit rådgivande och
uppsökande konsulentverksamhet i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.
Språkutskottet har under de tre senaste åren haft en betydande studiecirkelverksamhet
i samiska språket och därvid samarbetat med studieförbund och Samernas
folkhögskola. För utgivning av informationsskrifter om sa-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 81

mema
och samiska förhållanden, i samarbete med bl. a. länsmuseerna, finns ett
särskilt skriftutskott.

Landsantikvarien i Västerbottens län framhåller att
en ökad aktivitet från Same-Ätnam då det gäller att ordna kurser och andra
arrangemang i samarbete med lokala 'sameföreningar, samebyar eller andra organisationer
skulle ha ett stort värde. Landsantikvarien anser med instämmande av
länsstyrelsen i Västerbottens län att Same-Ätnam bör stärkas så att föreningen
får samma möjligheter som våra folkrörelsers studieorganisationer.

Saminuorra och Same-Ätnam påtalar det
betydelsefulla arbete som Samernas idrottsförbund bedriver genom att försöka bevara
och utveckla de samiska idrottstraditionerna. De årligen återkommande
Samemästerskapen, med längdlöpning på skidor, lasso- och skyttetävlingar, har
enligt Same-Ätnam ett stort värde för stärkandet av samisk identitet och
samhörighetskänsla. Mästerskapen samlar årligen 300400 samiska ungdomar och
äldre till gemensam samvaro under 34 dagar. Saminuorra understryker att den
samiska idrotten måste ges möjligheter att verka och utvecklas inom egna
idrottsorganisatiöner. Saminuorra ser idrottsförbundets verksamhet som ett
mycket viktigt inslag i det samlade samiska organisationsarbetet och vill
betona vikten av att förbundet ges speciella resurser för sin verksamhet.

Flera remissinstanser framhåller i likhet med
utredningen de lok a-la sameföreningarnas betydelsefulla arbete och tillstyrker
att organisationsstöd även skall kunna utgå till dessa föreningar. Statens
kulturråd anser ett organisationsstöd till samiska föreningar i bosättningsområdet
och på andra håll i landet vara det viktigaste instrumentet för en fortsatt
utveckling av den samiska kulturen. Same-Ätnam håller med sameutredningen om
att verksamheten i de lokala sameföreningarna är av väsentlig betydelse för
bevarande och stärkande av samhörigheten mellan samer i skilda yrkesgrupper.

Uppsala kommun stödjer förslaget om statligt bidrag
till föreningsverksamheten under förutsättning att man genom särskilda
anvisningar säkerställer att de lokala föreningar med icke-renskötande samer
som finns utanför kärnområdet erhåller bidrag. Med utgångspunkt i situationen
i Jämtlands län finner länsstyrelsen i Jämtlands län stödet till de lokala
föreningarna vara i hög grad angeläget.

Lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna i Jämtlands
och Västerbottens län samt länsstyrelsen i Västerbottens län betraktar ett
ökat stöd till de ideella samiska föreningarna som ett altemativ till stödjande
medlemskap i samebyar (jfr 4.5).

Svenska kommunförbundet framhåller att flera
kommuner inom det samiska området de senaste åren givit anslag till lokala
sameföreningar och till Same-Ätnam. Det kan enligt kommunförbundet vara nödvändigt
att ta särskild hänsyn till den speciella sammansättning och verk-6 Riksdagen
1976/77. 1 saml. nr 80

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 82

samhet
som följer av att samerna utgör en etnisk minoritet. Ur berörda landstings
synpunkt vore det enligt Landstingsförbundet bra med en samisk kulturorganisation
som också verkade på länsplanet. Landsantikvarierna i Jämtlands och
Västerbottens län samt Norrbottens museum uttalar sig också för bildandet av
samiska länsorganisationer, vilket skulle underlätta samarbetet med
länsmyndigheter, institutioner och organisationer.

Ett antal remissinstanser behandlar särskilt frågan
om organisationsstödets storlek och fördelning mellan oUka organisationer.
Same-Ätnam anser att en betydande del av det föreslagna organisationsanslaget
bör gå till Saminuorra, Samernas idrottsförbund och Same-Ätnam, som är de
föreningar/organisationer som har svag ekonomi. Uppfattningen om att det krävs
en förstärkning av SSR:s resurser för att åstadkomma en utökad verksamhet till
gagn för de icke renskötande samerna delas av bl. a. Nordiska museet,
länsstyrelsen i Jämtlands län och FPU.

SSR redovisar ett behov av förstärkningar på såväl
förtroendemanna-sidan som tjänstemannasidan. Behovet av förstärkta resurser
måste enligt SSR bedömas mot bakgrund av den allmänna samhällsutvecklingen och
det Ökade tryck som därigenom skapats mot samerna och samernas områden genom
bl. a. storskogsbruket, vattenkraftutbyggnaden, gruvbrytningen och den tunga
turismen. Saminuorra konstaterar att samhällets allmänna stödformer inte
kommer samerna till godo och att ett statsbidrag till Saminuorra bör utformas
på ett sådant sätt att förbundet ges reella möjligheter att bedriva och utöka
en varaktigare verksamhet bland den samiska ungdomen. Saminuorra har då räknat
med en förbundssekreterare vid kansHet, en redaktör och tryckkostnader för tidningen
"Saminuorra" samt en ungdomskonsulent. Same-Ätnam finner det
nödvändigt att på grund av verksamhetens omfattning bl. a. inrätta en avlönad
heltidsbefattning knuten till ordförandeskapet i Same-Ätnam.

Det tänkta ekonomiska stödet för de lokala
sameorganisationerna är enligt SSR alldeles för svagt. Detta stöd måste enligt
SSR realiseras fortast möjligt och stödet i sin helhet bekostas av statsmedel.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att den föreslagna bidragsramen måste höjas
väsentligt, om man skall kunna uppnå någon verklig effekt med stödet till de
lokala föreningarna.

SÖ, länsskolnämnden i Stockholms län, Uppsala
kommun, SSR, Saminuorra och Landstingsförbundet tillstyrker uttryckligen att
organisationsstödet utbetalas över samefonden och fördelas av fondens kulturdelegation
(jfr 4.11).

Same-Ätnam anser att fördelningen av den del av
organisationsanslaget som berör Same-Ätnam och SSR måste förankras
samepolitiskt hos dessa två organisationer intemt, och därvid måste även
riktlinjer i anslagsfrågan anges för samefondens.kulturdelegation. Nordiska
same-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 83

rådets
svenska sektion, Norrbottens sameförbund och Storumangruppen anser att de icke
renskötande genom sina organisationer skall ha möjlighet att påverka bidragen
genom samefonden.

4.10 Tidningen Samefolket

Ett tjugotal remissinstanser understryker vikten av
fortsatt stöd till tidningen Samefolket. Utredningens uppfattning att
Samefolket har en viktig uppgift dels när det gäller att stärka
sammanhållningen inom hela den samiska grappen och dels genom att sprida
information i samhället om samernas förhållanden delas av bl. a. Nordiska
museet, SÖ, Nordiska samerådets svenska sektion och FPU. Statens kulturråd,
SÖ, länsskolnämnden i Stockholms län och Klys tillstyrker uttryckligen utredningens
förslag om ett ökat statsbidrag kanaliserat över samefonden. Även nämnden för
samhällsinformation understryker vikten av stöd till sådana medier för
informationsspridning som tidskriften Samefolket.

Stiftelsen
Samefolket slår fast att en samisk tidning har en etnisk minoritet som
målgrupp. Tidningens spridning är främst regional och innehållet präglat av
folkgruppens speciella kultur och samhällsliv. En sådan tidning kan inte
betraktas som en av många tidningar i det svenska samhället. Det är självklart
och i enlighet med tryckfrihetsidén att samhället måste ge ett särskilt stöd
till en sådan minoritetstidning. En samisk tidning är beroende av det
samhälleliga stöd som ges för att i praktiken upprätthålla tryckfriheten.
Stiftelsen har låtit utreda en vidareutveckling av tidningen. Enligt
stiftelsens planer skall tidningen bl. a. övergå till 14-dagars utgivning.

SSR,
som på olika sätt arbetat för att stärka och bibehålla en samisk tidning,
understryker att Samefolket har en viktig uppgift att fylla som debattorgan,
åsiktsförmedlare, kontaktorgan och informationskälla. SSR understryker att
tidningen måste stärkas och utvecklas enligt den av stiftelsen presenterade
planen för 14-dagarsutgivning. Även Same-Ätnam ställer sig bakom stiftelsens
remissyttrande och understryker vikten av att Samefolket ges reella möjligheter
att utvecklas till ett effektivare samiskt språkrör och opinionsorgan. FPU
anser det också önskvärt att Samefolket kan ges ut tätare, dvs. var 14:e dag.

Härjedalens
kommun anser det vara viktigt att Samefolket genom stödåtgärder når största
möjliga spridning. Det är enligt kommunen självklart att tidningen skall finnas
tillgänglig på biblioteken i Sverige, på skolorna, åtminstone i de områden där
samer bor, på samtliga lärarhögskolor och motsvarande. Sveriges allmänna
biblioteksförening framhåller att många bibliotek redan prenumererar på
Samefolket. Tidskriften är medtagen i den av Bibliotekstjänst utgivna
förteckningen över svenska tidningsartiklar och likaså i listan över
tidskrifter som med hjälp av tidskriftsstödet kan beställas till inrättningar
av olika slag. Lycksele kommun pekar på de blygsamma upplagesiffrorna och
efterlyser upp-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 84

gifter
om hur många av de fasta prenumeranterna som är samer resp. inte samer.

Övergången till 14-dagarsutgivning och anställande
av ytterligare redaktionell personal medför enligt Stiftelsen Samefolket de
största kostnadsökningarna. Bidragsbehovet år 1978 beräknas till 543 000 kr.
Under andra halvåret 1977 behövs ökade bidrag för förberedelserna. För
budgetåret 1977/78 begärs 316 000 kr., vilket även förutsätter ett bidrag på
högst 200 000 kr. från samefondens egna medel. SSR och Same-Ätnam delar
stiftelsens uppfattning och finner att ökade statliga resurser på ca 320 000
kr. bör tillföras Samefolket genom samefonden, samt att bidrag på högst 200 000
kr. bör ges av medel ur samefonden. Vuxenskolan finner det rimligt att hela
kostnaden utöver vad som täcks genom inkomster i form av annonsintäkter och
abonnemangsavgifter, täcks genom ett särskilt statsbidrag.

Stiftelsen Samefolket delar sameutredningens
uppfattning om att samefondens kulturdelegation skall få ett avgörande
inflytande över finansieringen av Samefolket och att statsbidraget skall utgå
via samefonden. Tidskriftens speciella karaktär samt utredningens förslag på
andra områden innebär enligt statens kulturråd att det är helt naturligt att
samefonden övertar ansvaret för det statliga stödet till Samefolket.
Kulturrådet noterar att en övergång till 14-dagarsutgivning innebär att
kostnaderna för tidningen kommer att ta en ännu större del av det nya anslaget
till samisk kultur. Lycksele kommun framhåller för sin del att Samefolket måste
fortsätta att komma ut, även om en avsevärd del av samemas kulturfond går åt
för att finansiera utgivningen.

4.11 Samefonden

Flertalet remissinstanser, däribland styrelsen för
samefonden, SSR, och Saminuorra, ansluter sig i princip till utredningens
förslag att det nya anslaget Bidrag till samisk kultur skall ställas till
samefondens disposition som ett allmänt stöd till samernas kultur och de
samiska organisationernas verksamhet (jfr 4.7, 4.9 och 4.10). När det gäller
fördelningen av organisationsstödet är emellertid några instanser tveksamma
till om samefondens kulturdelegation med nuvarande sammansättning skall kunna
fungera som fördelningsorgan (jfr 4.9).

SSR framhåller att samema vid ett flertal
tillfällen kritiserat att kostnaderna för rermäringens rationalisering
bestrids från samefonden, vilket i jämförelse med stödet till jordbraket
betraktas som en grov orättvisa mot samerna. SSR begär att kostnaderna för
rennäringens rationalisering skall bekostas av budgetmedel på samma sätt som
gäller för jordbraket. Då det gäller att beräkna tillskottet till samefonden
för de ändamål som aktualiseras i anslutning till sameutredningens förslag bör
man även enligt SSR beakta JO:s uttalande,den 24 januari 1966 angående
finansiering av samernas ombudsmannayerksamhet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 85

Styrelsen för samefonden tillstyrker att medlen
tilldelas samefonden via budgetmedel. Med de tillgångar och inkomster
samefondsstyrelsen nu förfogar över är det inte möjligt att ta detta belopp ur
medel som samefondsstyrelsen nu förvaltar.-

SSR ansluter sig till förslaget att samefondens
kulturdelegation skall fördela det nya statsbidraget. Med hänsyn till den
arbetsbelastning detta arbete kommer att medföra måste dock beredande organ
tillskapas i form av en referensgrupp med sekretariat. Gruppen och
sekretariatet bör utses av de organiserade samerna själva. Kulturdelegationen
måste enligt SSR ges en aktiv roll då det gäller att påverka ramarna för
kulturanslaget i statsbudgeten. Att bidragsfördelningen kräver de samiska
organisationemas medverkan framhålls av Same-Ätnam och Nordiska samerådets
svenska sektion. Norrbottens sameförbund och Stor-umangruppen anser att
förslaget om att samefondens kulturdelegation skall besluta om
medelsfördelningen är riktigt endast under förutsättning att valet av
styrelseledamöter ändras.

4.12 Samiska utbildningsfrågor 4.12.1 En samisk utbildningsväg

En samisk utbildningsväg kan enligt utredningen
sägas bestå av samiska inslag inom alla delar av utbildningssamhället.
Flertalet remissinstanser behandlar frågan om en samisk utbildningsväg och med
något undantag instämmer de i sameutredningens principiella synpunkter. SÖ
framhåller att samerna så långt möjligt bör kunna leva på samma villkor som
övriga medborgare i det svenska samhället, men deras rättmätiga krav på
särbehandling skall beaktas. Den grundläggande principen är att ett enhetligt
skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard för landets alla delar inte
får åsidosättas. De samiska elevernas möjligheter att bevara och utveckla
samisk kultur och samiskt språk bör enligt SÖ även rymmas inom ramen för det
enhetliga skolsystemet.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län menar att
utbildningsproblemen måste lösas inom det allmänna skolväsendets målsättning
enligt linjer som samerna själva drar upp. Lärarhögskolan i Uppsala framhåller
att för att en samisk utbildningsväg inte skall leda till en återvändsgränd är
det nödvändigt att de materiella förutsättningama för rennäringen bevaras.
Denna uppfattning delas av Same-Ätnam, som dessutom framhåller att en samisk
utbildningsväg föratsätter att samiska språket reellt och praktiskt kan
användas i förvärvslivet.

Norrbottens sameförbund framhåller vikten av att en
klar studiegång i samiska utformas, som täcker behovet firån förskola;till
gymnasieskola. Norrbottens sameförbund och Storumangruppen kräver också att föräldrar
till samiska barn får information om alla tillgängliga undervisningsvägar för
dessa.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 86

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att en
gemensam samisk utbildningsgrand och språkinsikter otvivelaktigt är en av de viktigaste
sammanbindande faktorema för den samiska folkgrappen. Samtidigt avspeglar
attityderna hos de tillfrågade samerna en insikt om att de samiska inslagen
inte bör främjas på bekostnad av viktiga delar av det allmänna ämnesområdet i
skolan. Bergs kommun noterar de krav som en samisk utbildningsväg ställer på
utbildning av förskollärare och barnskötare, klasslärare och ämneslärare med
samiska som modersmål. Kiruna kommun betonar utifrån rent praktiska synpunkter
att man måste arbeta med minoritetemas språk och kultur inom det allmänna
skolsystemets ram.

Några remissinstanser, däribland länsskolnämnderna
i Stockholms, Kopparbergs och Jämtlands län, lärarhögskolan i Uppsala,
humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, Uppsala kommun, länsstyrelsen
i Jämtlands län, Same-Ätnam och Svenska arbetsgivareföreningen, behandlar
frågan om samiska språket i undervisningen som en viktig del i satsningen på en
samisk utbildningsväg. Några remissinstanser, däribland länsskolnämnderna i
Kopparbergs och Jämtlands län, länsstyrelsen i Jämtlands län och Härjedalens
kommun tar speciellt upp frågan om sydsamiskans ställning och framhåller
behovet av särskilda insatser inom detta språkområde.

Sameutredningen anser att frågor som gäller
samernas inflytande över sameskolan och den samiska undervisningen i
grundskolan och gymnasieskolan bör ses i ett sammanhang. Samernas ställning som
en liten, inhemsk minoritet motiverar att särskilda hänsyn tas för att
säkerställa deras inflytande centralt, regionalt och lokalt. När det gäller
ledningen av sameskoloma bör en ledningsform väljas som ger samerna och deras
organisationer ett reellt inflytande över skolan. Utredningens grundsyn delas
av bl. a. SÖ, utredningen om skolan, staten och kommunerna, SSR, Saminuorra,
Same-Ätnam, Norrbottens sameförbund och Nordiskt samiskt institut.

SSR, Saminuorra, Same-Ätnam, Norrbottens
sameförbund, Storumangruppen och Nordiska samerådets svenska sektion är
positiva till det tidigare förslaget om en särskild skolstyrelse för ledningen
av sameskoloma. Några remissinstanser, däribland länsskolnämnderna i Jämtlands
och Uppsala län, vuxenutbildningsnämnderna i Jämtlands och Västerbottens län
samt länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig i varierande grad tveksamma
till förslaget, medan studiemedelsnämnden i Umeå och Kiruna kommun avstyrker
förslaget om en sameskolstyrelse.

SSR föratsätter att den samiska skolstyrelsen skall
förverkligas snarast. Sameskolstyrelsen skall enligt SSR bestå av sju
ledamöter, varav fyra skall vara samer och utses av SSR. Sameskolstyrelsen
skall sortera direkt under SÖ och ha det omedelbara ansvaret för samebarnens
undervisning inom sameområdet. Detta innebär enligt SSR ansvar för i första

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 87

hand undervisningen i förskola, sameskola, kommunal
grundskola, gymnasieskola och den kommunala vuxenutbildningen för samer, samt
även insyn i all övrig undervisning som berör samerna och insyn i den samiska
lärarutbildningen.

Länsskolnämnden i Jämtlands län,
vuxenutbildningsnämnderna i Jämtlands och Västerbottens län och länsstyrelsen i
Jämtlands län anser att en särskild skolstyrelse skulle innebära en avvikande
särbehandling från vad som gäller för övriga minoriteter. Kommande förslag om
särskilda ledningsorgan för skolan bör enligt bl. a. länsskolnämnden i
Jämtlands län ge möjlighet till lösning på sameföräldrarnas önskemål om
inflytande över skolan.

Enligt sameutredningen förtjänar
inspektionen för sameskolan särskild uppmärksamhet. Behovet av pedagogiska
insatser för sameundervisningen anses vara större än någonsin. Bl. a.
Norrbottens sameförbund delar denna uppfattning.

Förslaget om en konsulenttjänst med
utåtriktad verksamhet för den samiska minoriteten tillstyrks eller utvecklas
ytterligare av länsskolnämnderna i Jämtlands och Norrbottens län,
nomadskolfullmäktige vid nomadskolan i Jokkmokk, SSR, Norrbottens sameförbund,
Storumangruppen, Nordiska samerådets svenska sektion och Vuxenskolan. Länsskolnämnden
i Jämtlands län anser därvid att inspektionen av sameskolorna och same
undervisningen bör lösas inom ramen för den statliga skolinspektionen i övrigt
och förstärkas.

SSR framhåller att det utöver
sameskolstyrelsen måste finnas en sameskolinspektör och tre
sameskolkonsulenter. Sameskolinspektörens huvudsakliga uppgifter inom
sameskolväsendet skall vara rent administrativa. Sameskolkonsulenterna skall
enligt SSR svara för bl. a. planläggning och samordning mellan sameskolornas
och de kommunala för- och grandskolornas verksamhet. Behovet av en särskild
skolinspektörstjänst framhålls även av nomadskolfullmäktige vid nomadskolorna
i Tärnaby och Ange samt Kiruna kommun

4.12.2 Samer 1 förskolan

Socialstyrelsen, SÖ,
länsskolnämnderna i Uppsala, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län,
nomadskolfullmäktige vid nomadskolan i Tärnaby, förskoleseminariet i Stockholm,
vuxenutbildningsnämnderna i Jämtlands och Västerbottens län, länsstyrelsen i
Västmanlands län, Uppsala, Härjedalens, Krokoms, Are, Östersunds och Kiruna
kommuner, barnomsorgsgruppen, SSR, Norrbottens sameförbund och Nordiska
samerådets svenska sektion betonar över lag betydelsen av de insatser som kan
göras för samernas barn redan i förskolan.

Socialstyrelsen framhåller att
språket är en grundläggande faktor för barnets hela personlighetsutveckling och
understryker vikten av att samebarnen ges möjlighet att utveckla såväl det
samiska som det svens-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 88

ka
språket. Enligt socialstyrelsen gäller samma krav på åtgärder för samebarnen
som krävs for invandrarbarnen i fråga om förskolans verksamhet.

Barnomsorgsgruppen framhåller att sameutredningens
överväganden och förslag granskats med utgångspunkt från barnomsorgsgruppens
uppdrag att bl. a. utreda formerna för och innehållet i en för socialvården
och barnhälsovården gemensam, uppsökande verksamhet bland förskolebarn.
Bamomsorgsgruppen finner att behovet av hemspråksträning är stort hos samiska
barn. En väsentlig uppgift i den uppsökande verksamheten är att fånga upp
intresset för och behovet av förskoleverksamhet på samiska. Det kan också
gälla andra insatser till stöd för samerna socialt eller kulturellt.

Ett par remissinstanser, däribland SÖ, påpekar att
i många glesbygdsområden kan förskoleverksamhet inte bedrivas varje dag med
hänsyn till reseavstånd, kostnader och tillgång på personal. I stället bör
enligt SÖ den glesbygdsmodell vara lämplig som innebär kortare verksamhet per
år, men i stället omfattar två år med sammanlagt minst 700 timmar för varje
barn. För att skapa underlag för såväl förskola som grundskola utan att barnen
skall behöva resa alltför långa sträckor kan enligt SÖ en sådan verksamhet med
integrerad förskola och grundskola som bedrivs i bl. a. Jämtlands län vara en bra
modell även i de områden där bl. a. renskötande samer bor. Länsskolnämnderna i
Västernorrlands och Jämtlands län samt vuxenutbildningsnämnderna i Jämtlands
och Västerbottens län delar denna uppfattning. Vuxenutbildningsnämnden i Västerbottens
län liksom Uppsala och Are kommuner framhåller vikten av att i
glesbygdskommuner med stora avstånd förstärka statsbidraget till
förskoleverksamheten så att reella möjligheter till förskola för samebarnen
skapas.

När det gäller förskoleverksamhet för samebarn utanför
sameområdet anser SSR att de lokala sameföreningarna bör få kommunala bidrag så
att de har möjlighet att anordna speciell förskoleverksamhet. Bidrag skall
också enligt SSR kunna ges till anordnande av förskoleverksamhet inom
sameområdet under sommarhalvåret. Försöksverksamhet med sommarförskola har
redan startat på samiskt initiativ och det är, vilket även socialstyrelsen
framhåller, angeläget med en fortsatt satsning på denna typ av verksamhet.

Sameutredningen tar särskilt upp frågan om
lärarpersonal för den samiska språkträningen i förskolan. Förslaget om
inrättande av särskilda hemspråkslärartjänster för träning/undervisning i
samiska inom förskolan, grundskolan och gymnasieskolan mottas i allmänhet
positivt av remissinstanserna, däribland socialstyrelsen, SÖ, länsskolnämnderna
i Västernorrlands och Jämtlands län, vuxenutbild-nirigsnäninderna i Jämtlands
och Västerbottens län, Uppsala och Härjedalens kommuner, barnomsorgsgruppen,
SSR och Landstingsförbundet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 89

Socialstyrelsen anser liksom
utredningen att det är viktigt med träning av hemspråket från tidig ålder och.
att i hemspråkslärarens uppgifter skall ingå att delta i uppsökande verksamhet
och medverka i språkträning inom förskolan, grundskolan och/eller
gymnasieskolan. Förskolor och förskolor/grundskolor med samebarn bör enligt SÖ
få tillgång till förskollärare/lågstadielärare som talar samiska. Där så inte
är möjligt bör hemspråkslärare knytas till sådana skolor. Samma beräkningsgrunder
i fråga om gruppstorlek och lärartimmar som gäller för invandrarbarnens
hemspråksundervisning bör gälla även för barn som tillhör de ursprungliga
minoriteterna med annat språk än svenska.

SSR understryker vikten av att
anställa hemspråkslärare redan i förskolan. Lärarna skall även utnyttjas i den
kommunala grundskolan inom sameområdet. Förskola i sameområde skall enligt SSR
ha samisk-språkig personal och ge sådan personal företräde vid
tjänstetillsättning. SSR föreslår för övrigt att förskolan i tillämpliga delar
skall ledas av sameskolstyrelsen. Förskolan skall, menar SSR, förbereda för de
fortsatta studierna, kunna ge ett samiskt alternativ och vara början i en
samisk utbildningsväg. Norrbottens santeförbund menar i likhet med utredningen
att hemspråksundervisningen måste byggas ut och bedrivas från förskola och
vidare i utbildningsgången.

4.12.3 Sameskola, grundskola, gymnasieskola

1962 års nomadskolereform innebär
att samerna, så länge de själva önskar det, skall ha tillgång till två
likvärdiga utbildningsalternativ på det obligatoriska skolstadiet, nämhgen
nomadskola/ sameskola och kommunal grundskola. Sameutredningen anser att 1962
års beslut alltjämt bör vara utgångspunkten för samhällets insatser. Flertalet
remissinstanser delar utredningens grundinställning, däribland SÖ,
länsskolnämnden i Jämtlands län, lärarhögskolan i Uppsala, Härjedalens
komtnun, SSR, Saminuorra och Same-Ätnam. Några remissinstanser,
länsskolnämnderna i Västernorrlands och Västerbottens län, vuxenutbildningsnämnden
i Västernorrlands län och Kiruna kommun, ställer sig emellertid i varierande
grad tveksarnma till utredningens ståndpunkt.

SÖ konstaterar att undervisningen i
samiska i sameskolan är obligatorisk och att de flesta av skolans ämnen kan
ges samisk inriktning. I grundskolan kan sameeleverna välja att läsa samiska
högst två veckotimmar, men det är möjligt att enligt läroplanen ha samiska
inslag t. ex. i orienteringsämnen. Bristen på läromedel och utbildade lärare
utgör emellertid enligt SÖ ett hinder för sådana inslag i större omfattning. SÖ
anser därför att om samerna vill välja en samisk utbildningsväg, är de i dagens
läge hänvisade till sameskolan. Enligt SÖ skulle många sameföräldrar som nu har
sina barn i en sameskola säkert välja grund-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 90

skolan i stället om denna skola i dag kunde erbjuda
samebarnen ett likvärdigt alternativ i fråga om undervisning om samisk kultur
m. m.

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län har valfriheten mellan
nomadskola och grundskola lett till att samerna i mycket stor utsträckning
flyttat barnen från nomadskolan till den kommunala grundskolan. Länsstyrelsen
kan inte finna att nomadskolan fungerat väl. Tvärtom har nomadskolan isolerat
barnen från samhället i övrigt, ibland även från föräldrahemmet.
Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att även om det i dag bör finnas
valfrihet mellan sameskola och grandskola, framstår ändå den pedagogiska
kategoriklyvningen som allt egendomligare mot bakgrund av fördelningen av
sameeleverna på de båda skolformerna. Länsskolnämnden i Västernorrlands län
anser att grundskolan, med vederbörligt tillgodoseende av samiska intressen,
är en skolform överlägsen den kategoriska sameskolan. Kiruna kommun pekar på
det sjunkande barnantalet i sameskolorna och anser det vara orealistiskt att
planera för två parallella skolsystem med det givna elevunderlaget.

Utredningsförslagen om ett ökat utrymme för samiska
språket och samiskt stoff i grundskolan tillstyrks av bl. a. SÖ, länsskolnämnderna
i Stockholm, Västernorrlands och Västerbottens län, vuxenutbildningsnämnden i
Västernorrlands län, Uppsala, Härjedalens, Jokkmokks och Kiruna kommuner,
länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, utredningen om skolan,
staten och kommunerna, SSR, Umbyns sameby, Norrbottens sameförbund,
Storumangruppen, Nordiska samerådets svenska sektion, SACO/SR och FPU.

SÖ anser liksom utredningen att om undervisningen i
samiska i grundskolan skall kunna bli ett verkligt samiskt alternativ måste
först den rådande bristen på lärarpersonal och läromedel avhjälpas. Enligt SÖ:s
mening bör övervägas hur samiskt stoff kan integreras i de olika ämnena för de
elever som vill välja en samisk studieväg men inte har tillgång till en
sameskola. SÖ anser vidare att de beslut om lokala studiegångar som fattats
med anledning av prop. 1975/76: 39 om skolans inre arbete m. m. kommer att
möjliggöra att undervisningen av samiska barn i den allmänna grundskolan
betydligt bättre än hittills kan anpassas till deras särskilda behov. En
förstärkning av den samiska undervisningen på bl. a. grundskole- och
gymnasienivå kommer att ställa ökade krav på lärarutbildningen och torde
förutsätta skyndsamma åtgärder, konstaterar utredningen om skolan, staten och
kommunerna.

Enligt SSR skall en grundskola i sameområdet i princip
kunna tillgodose den undervisning för samebarn som sameskolan ger. Detta kan
realiseras på olika sätt beroende på sameelevunderlaget, nämligen genom 1. en
samisk klass i en grundskola med ett undervisningsinnehåll som är identiskt med
utbudet på en sameskola, 2. ett undervisningspaket för samebarn i grundskolan,
i vilket förutsätts ingå samiska språket, samisk slöjd samt hembygdskunskap och
orienteringsämnen med sa-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 91

miskt
stoff. En hemspråkslärare skall ge undervisning i språk, hembygdskunskap och
orienteringsämnen. 3. en hemspråkslärare som ger undervisning i samiska språket
för de samebarn som önskar det. I samtliga grundskolor inom sameområdet skall
samisk kultur och samiskt levnadssätt integreras i orienteringsämnena. SSR
framhåller vidare att även samebarn som är bosatta utanför sameområdet bör få
undervisning i och om sin kultur och sitt språk.

SÖ,
vuxenutbildningsnämnden i Västernorrlands län, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, SSR, Norrbottens sameförbund och Sveriges allmänna
biblioteksförening instämmer i utredningens synpunkter om att barnen i
grandskolan måste få lära sig mer om samerna. SÖ betonar att de ursprungliga,
svenska minoriteternas historia och levnadsförhållanden, liksom även
invandrarfrågor, bör få sin plats i läroplaner, läromedel och undervisning i
grandskolan. SSR anser att alla lärare i landets grundskolor bör ta del av
samernas kultur och levnadssätt.

Utredningens
överväganden om en förbättrad same skola mottas positivt av bl. a.
lärarhögskolan i Uppsala, Jokktiwkks kommun, SSR och Umbyns sameby. SSR betonär
att målet med språkundervisningeii i sameskolan skall vara att samebarnen blir
tvåspråkiga. All undervisning, speciellt undervisningstimmama i svenska
språket, skall utnyttjas för att befästa tvåspråkigheten.
Nybörjarandervisningen skall ges på det språk som barnet utnyttjar dagligen. På
sameskolomas lågstadium skall enligt SSR i ämnet hembygdskunskap ingå
undervisning om den samiska hembygden och samiskt levnadssätt och kultur. I de
övriga ämnena på de olika stadierna skall det utarbetas noggranna anvisningar
om hur samiskt stoff skall integreras. En viktig del av sameskolan är
internatet. Internatvistelsen måste enligt SSR vara ett led i den samiska
fostran som skolan skall ge. Ett viktigt krav för att detta skall kunna
realiseras är att personalen har en riktig utbildning och är samiskspråkig.

Ett flertal remissinstanser framhåller att det
finns andra lösningar än de rent organisatoriska på lokalplanet för att
utveckla och behålla sameskolorna som en särskild skolform och för att höja
den pedagogiska standarden i dessa skolor. Länsskolnämnden i Norrbottens län,
nomadskolfullmäktige vid nomadskolan i Tärnaby, Jokkmokks kommun, SSR,
Norrbottens sameförbund och Nordiska samerådets svenska sektion föreslår
en.sänkning av delningstalet för övergång från klasser av B 2-typ till B 1 vid
sameskolomas låg- och mellanstadier.

Utredningen har understrakit vikten av att frågor
om eventuell nedläggning av sameskolor prövas omsorgsfullt och i nära samråd
med samernas företrädare. Det bör även vara möjligt att pröva nya organisatoriska
lösningar på det lokala planet. Nedläggning av en sameskola bör komma i fråga
först när alla parter är överens och de samiska intressena bättre kan
tillgodoses i kommunens grundskolor, framhåller utredningen. SÖ, Arjeplogs och
Kiruna kommuner, utredningen om sko-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 92

lan,
staten och kommunerna, Norrbottens sameförbund. Nordiska samerådets svenska
sektion och SACO/SR instämmer i stort i sameutredningens synpunkter,

SÖ anser att det nu är lämpligt att på nytt ta upp
överläggningar med samerna om en nedläggning av skolan i Arjeplog. Enligt SÖ
bör det samtidigt utredas hur samernas önskemål om en samisk utbildningsväg i
den reguljära skolan skall kunna realiseras. Arjeplogs kommun delar
länsskolnämndens tidigare uppfattning att det låga elevantalet motiverar
nedläggning av sameskolan och att de samiska intressena kan tillgodoses i
kommunens grandskola.

De riktlinjer som föreslagits för en förbättrad och
utökad samisk undervisning i grandskolan bör enligt sameutredningen gälla även
för gymnasieskolan. Denna inställning delas av ett flertal remissinstanser,
däribland SÖ, länsskolnämnderna i Västernorrlands och Norrbottens län,
lärarhögskolan i Uppsala, SSR och SACO/SR.

Utredningen föreslår att SÖ med det snaraste
fastställer- kursplan för undervisningen i samiska vid gymnasieskolan och att
möjligheten till minoritetsspråksundervisning i stället för B- eller C-språk
får finnas kvar. Möjligheten att införa de allmänna bestämmelser om minoritetsspråksundervisning
som gäller för grundskolan bör också övervägas. SÖ, länsskolnämnden i
Norrbottens län, Härjedalens kommun, SSR, SACO/ SR och FPU delar utredningens
grundinställning, medan länsskolnämnden i Jämtlands lan och
vuxenutbildningsnämnden i Norrbottens län ställer sig tveksamma.

SÖ framhåller att en arbetsgrupp tillsatts för att
utarbeta en kursplan i samiska språket såsom B- och C-språk i gymnasieskolan.
Vidare har SÖ hos regeringen begärt en ändring av bestämmelsen om utbyte av
språk i gymnasieskolan mot hemspråk. SÖ har därutöver föreslagit en ändrad
språkorganisation på gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer. Därvid har SÖ
bl. a. hemställt om att samiska skall få läsas som fortsättningsspråk i
gymnasieskolan. SSR anser också att kursplaner i samiska skall fastställas.
Studierna i samiska som B-språk skall ingå som en fortsättning i den samiska
studiegången från förskola och grund-. skola.

SÖ, länsskolnämnden i Norrbottens län och SACO/SR
anser att utöver samiska språket kan andra samiska inslag införas i
gymnasieskolan inom ramen för gällande läroplan. SÖ nämner att man t; ex. inom
ämnet samhällskunskap kan behandla samefrågor under huvudmomentet aktuella
samhällsfrågor i årskurs 3. Länsskolnämnden i Norrbottens län och SACO/SR
föreslår vidare att 1. De tre- och fyraåriga hnjer som nu har estetisk och
social variant utökas med en samisk variant, i vilken kan ingå samisk kultur,
samisk historia och samisk samhällskunskap. Den estetiska varianten utökas med
samisk slöjd och samiskt konsthantverk. 2. På den tvååriga Hnjen ges eleverna
möjlighet att som tillvals-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 93

ämne
välja samisk kultur och/eller samisk slöjd och samiskt konsthantverk. 3. På
samtliga linjer skapas möjlighet att välja samiska ämnen som utökad studiekurs.
Med dessa samiska inslag skulle sameelevema få tillgång till en samisk
studieväg i enlighet med utredningens intentioner. I anslutning till
länsskolnämndens förslag framhåller SÖ att skäl talar för en utvidgning av
möjligheten att i årskurs 2 och 3 av den estetiska varianten byta ut ett
främmande språk mot vissa andra ämnen till att också omfatta utbyte mot samisk
slöjd. På de tvååriga ekonomiska och sociala linjerna bör enligt SÖ sameeleven
redan nu kunna välja slöjd med samisk inriktning och samiskt konsthantverk som
tillvalsämne. SSR anser att på vissa gymnasielinjer skall ett samiskt
undervisningsblock kunna erbjudas, där samiskt språk, kultur- och samhällsliv,
historia och slöjd ingår.

Utredningen understryker det angelägna i att
yrkesinriktade kurser kan anordnas i gymnasieskolan som tillgodoser de samiska
behoven. Denna uppfattning delas av SÖ, länsskolnämnden i Jämtlands län, lärarhögskolan
i Uppsala, vuxenutbildningsnämnden i Jäintlands län, SSR, FPU och Sveriges
hantverks- och industriorganisation.

SÖ redovisar den tvååriga specialkursen inom
rennäringen. I den iit-sträckning som behov av aiman yrkesinriktad utbildning
för att fylla ett specifikt samiskt utbildningsbehov dokumenteras, kan detta
enligt SÖ tillgodoses inom såväl gymnasieskolan som kommunal vuxenutbildning
eller genom arbetsmarknadsutbildning. Det finns ett behov av bl. a.
administrativa studievägar med företagsekonomi och redovisning för personal i
försäljningsorganisationer för renprodukter och samiskt konsthantverk. Bygg-
och anläggningsteknisk utbildning kan ge anställningar bl. a. i samband med
väg-, flygplats- och hotellanläggningar inom området. En mängd olika
utbildningsvägar, t. ex. ekonomiska, distributions-och kontorstekniska samt
konsumtionstekniska, skulle också enligt SÖ kunna ge anställningar inom turist-
och fritidsområdet.

Grundskoleutbildningen i de samiska ämnena skall
enligt SSR vara ett krav för inträde till rennäringsutbildningen.
Yrkesutbildningen inom rennäringen skall enligt SSR ge behörighet till högre
utbildning och behörighet till vidareutbildning i anslutning till rennäringen.
Utbildningen i samiska ämnen skall motsvara de krav SSR ställer på tjänstemän
inom rennäringen vad gäller språkkunskaper i samiska och kunskaper i övriga
samiska ämnen. Enligt SSR skall yrkesutbildningen inom rennäringen och annan
samisk specialutbildning stå under den föreslagna samiska skolstyrelsens
ledning.

4.12.4
Högskoleutbildning och forskning i samiska

Sameutredningen konstaterar att det genom
tillkomsten av en institution vid universitetet i Umeå för högre
utbildning och

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 94

forskning
i samiska nu finns förutsättningar för ett fortsatt utvecklingsarbete till
stöd för samernas språk och kultur.

SSR understryker att utbildningen i samiska vid
universitet skall vara en högre utbildning, som bygger på en tidigare
utbildning och kompetens från grundskola och gymnasium. Undervisningen i
samiska på universitetsnivå skall samordnas i de nordiska länderna genom sameinstitutets
försorg. Universitetsundervisningen skall kräva tidigare kunskap i samiska och
inriktas på ämneslärarutbildning och annan praktisk användning av språket,
såsom tolkning, översättning m. m. UKÄ (fakultetsberedningen för humaniora och
teologi) förutsätter att den vidgade lokala frihet att besluta om utbildningens
innehåll, som högskolereformen medför, i betydande utsträckning skall komma
olika med samekulturen förknippade frågor till godo.

Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm hår
noterat det relativt betydande antal samer som finns i Stockholmsregionen och
kan tänka sig att vid universitetet i Stockholm anordna s. k. enstaka kurser
om vissa sidor av samisk kultur. Kunskap om samer bör också enligt
rektorsämbetet ingå i kurser om etniska och språkliga minoriteter i Sverige
och det övriga Norden.

Sameutredningen förutsätter att det även i
fortsättningen skall vara möjligt att meddela undervisning i samiska inom den
finsk-ugriska in-situationen vid universitetet i Uppsala. Flera remissinstanser,
däribland länsskolnatyinden i Uppsala län, lärarhögskolan i Uppsala,
humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, länsstyrelsen i Uppsala
län, Uppsala kommun, SSR, Norrbottens sameförbund. Nordiskt samiskt institut
och Nordiska samerådets svenska sektion understryker betydelsen av detta.

Enligt lärarhögskolan i Uppsala skulle den
värdefulla förstärkning för samiskans ställning, som en professorsledd
institution i Umeå innebär, neutraliseras om nuvarande möjlighet skulle
inskränkas att förvärva ämnesteoretisk lärarkompetens i Uppsala eller eljest
läsa samiska där. Även SSR förutsätter att möjligheten att få
universitetsundervisning i samiska i Uppsala skall kvarstå i nuvarande
omfattning för att bl. a. tillmötesgå det behov som finns bland samiska
studerande vid universiteten i Uppsala och Stockholm. Nordiska samerådets
svenska sektion och Norrbottens sameförbund anser att ett borttagande av
undervisningen i samiska vid universitetet kraftigt skulle försvaga språkets
ställning och i realiteten närmast innebära att institutionen i Uppsala
flyttades till Umeå, Även Nordiskt samiskt institut påpekar nödvändigheten av
att professuren i samiska i Uppsala upprätthålls, bl. a. med hänsyn till bästa
möjliga fördelning av forsknings- och undervisningsuppgifter.

I fråga om högskoleutbildningens organisation och
resurser anser sameutredningen bl. a. att den decentraliserade universitetsutbildningen
i samiska bör förstärkas, inte minst för att tillgodose be-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 95

hovet av samisk vuxenutbildning på högskolenivå.
Utredningens uppfattning delas av länsskolnämnden i Västernorrlands län,
studiemedelsnämnden i Umeå och SSR.

Behovet av att inrätta ett universitetslektorat, bl. a.
med hänsyn till sydsamiskan, understryks av ett flertal remissinstanser,
däribland länsskolnämnden i Uppsala län, UKÄ, humanistiska fakulteten vid
universitetet i Umeå, organisationskommittén för Umeå högskoleregion, studiemedelsnämnden
i Umeå, Göteborgs kommun, SSR och Storumangruppen. UKÄ ansluter sig till
fakultetsberedningens bedömning om att ett ordinarie universitetslektorat i
samiska är en förutsättning för att övriga av sameutredningen förespråkade
förbättringar på utbildningsområdet skall få full effekt.

SSR framhåller att en speciell lektorstjänst med
inriktning på syd-och lulesamiska skall inrättas för att tillmötesgå det
samiska språkutbildnings- och forskningsbehov som är minst tillgodosett i de
nordiska länderna. För att rekrytera behöriga till tjänsten måste det enligt
SSR ges möjhgheter för samer att som stipendiater få högre utbildning i de
aktuella språken.

Rektorsämbetet och humanistiska
fakulteten vid universitetet i Umeå samt organisationskommittén för Umeå
högskolerégion, vilka stödjer utredningens förslag att samisk lärarutbildning
för alla stadier i skolan förläggs till universitetet och lärarhögskolan i Umeå
(jfr 4.12.6), anser att denna utbildning bör vara tillrättalagd för dem som har
samiska som modersmål och bör förekomma vid sidan av den nuvarande
undervisningen i samiska som främmande språk. För en sådan lärarutbildning
krävs att man inrättar ett universitetslektorat i samiska.

Många remissinstanser, däribland samhällsvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Umeå, organisationskommittén för Umeå högskoleregion,
statens humanistiska forskningsråd. Krokoms kommun, länsstyrelsen i
Norrbottens län, SSR, Nordiskt samiskt institut, SACO/SR samt
landsantikvarierna i Jämtlands och Västerbottens län behandlar frågan om samisk
forskning och forskarutbildning och finner därvid förutsättningarna för
forskning vid universitetet i Umeå vara goda.

SSR understryker att Nordiskt samiskt institut skall stå i
centrum för högskoleutbildningen och forskningen i samiska ämnen. Enligt SSR:s
mening är det viktigt att universitet, högskolor och forskningsinstitutioner
som arbetar med samiska frågor eller näringar samarbetar med och samordnar sin
verksamhet med institutet för att tillgodose samiska intressen. Vidare
framhåller SSR att renforskningen bör komma under rennäringsutövarnas och de
samiska organisationernas ledning, förutom den samordning och samverkan som
bör ske genom och med Nordiskt samiskt institut.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 96

Nordiskt samiskt institut finner det viktigt att
andra institutioner och organ förpliktigas att i samiska frågor samarbeta med
institutet, så att institutet på ett bättre sätt kan fylla sin samordnande och
initiativtagande funktion. Bl. a. bör institutet kunna ta initiativ till
forskning och utbildning som institutet inte självt har resurser till.
Institutet har sett det som en viktig princip att prioritera forskning som
syftar till att förbättra samernas situation. Om det skall vara möjligt att
skapa en meningsfull koordinering av forskning som angår samerna, framhåller
Nordiskt samiskt institut vidare, måste man också kräva att storsamhällets
forskningsinstitutioner är lyhörda för den forskningskritik och kriterier för
forskning som framställs av samiska organisationer och institutioner.

4.12.5
Samisk vuxenutbildning

Samisk vuxenutbildning kan enligt SSR sägas ha tre
uppgifter att fylla. Samerna har självklar rätt att som vuxna utan egen kostnad
få den utbildning i sitt modersmål, kultur, historia m. m. som tidigare inte
givits. En samisk vuxenutbildning skall vidare ge samer en allmän utbildning,
som ger möjligheter till vidare studier och arbete med samisk inriktning.
Vuxenutbildningen skall slutligen enligt SSR ge yrkesverksamma personer en
kompletterande utbildning i samiska ämnen, som är ett krav eller en
nödvändighet för yrket.

SÖ anser att en noggrannare kartläggning borde
göras av hur samerna haft möjlighet att utnyttja samhällets utbildningsvägar i
jämförelse med den övriga delen av befolkningen. Detta gäller såväl ungdoms-som
vuxenutbildningen. När det gäller den frivilliga bildningsverksamheten och
övrig vuxenutbildning understryker centrala studiestödsnämnden, liksom bl. a.
vuxenutbildningsnämnden i Jämtlands län, särskilt vikten av en utbyggnad av den
uppsökande verksamheten bland samerna.

Folkbildningsutredningen, som bl. a. skall överväga
hur studiecirkelverksamheten bäst kan tillgodose utbildningsmässigt eftersatta
gruppers behov och som skall se över gränsdragningsfrågorna mellan folkbildning
och högskoleutbildning, anser att sameutredningens förslag till insatser. för
samiskt utbildnings- och kuUurliv bör-kunna, genomföras utan att
folkbildningsutredningens egna förslag behöver inväntas.

Sameutredningen betonar vikten av att Samernas
folkhögskola även i fortsättningen får erforderligt samhällsstöd. Utredningens
uppfattning om Samernas folkhögskolas betydelse och om behovet av ökade
resurser till skolan delas av ett stort antal remissinstanser, däribland Nordiska
museet, SÖ, länsskolnämnderna i Västernorrlands och Jämtlands län,
förskoleseminariet i Stockholm, samhällsvetenskapliga fakulteten vid
universitetet i Umeå, studiemedelsnämnden i Umeå, vuxenutbildningsnämnderna i
Jämtlands och Västerbottens län, Jokkmokks kommun, länsstyrelsen i Norrbottens
län, folkhögskoleutredningen, SSR, Samernas folkhögskolas styrelse, Samernas
folkhögskolas elev-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 97

kår, Norrbottens sameförbund, Nordiska samerådets svenska
sektion, FPU, Sveriges hantverks- och industriorganisation och Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund.

Länsstyrelsen i Norrbottens län
betecknar Samernas folkhögskola som en av den samiska kulturens viktigaste
stödjepunkter. Länsstyrelsen anser i likhet med Jokkmokks kommun att skolan
bör få allt det stöd som är nödvändigt för dess verksamhet.

Samernas folkhögskolas styrelse framhåller att Samernas
folkhögskola har en dubbel målsättning: att ge enskilda samer en utbildning,
avpassad till deras behov och önskemål, och att genom en allmän kursverksamhet
och genom samverkan med bl. a. folkbildningsorganisationer sprida kunskap om
samerna till en vid krets av människor. Den övergripande målsättningen för
Samernas folkhögskola måste enligt Samernas folkhögskolas elevkår vara att ge
ett samiskt utbildningsalternativ baserat på de samiska näringarna, språket
och kulturen. Detta utesluter inte att folkhögskolan kan ha en aktiv funktion
utåt genom att informera om samernas kultur och levnadsförhållanden och
därigenom skapa ökad kännedom och förståelse om samernas situation. Enligt
SSR.s mening skall skolan främst skapa förståelse för en målmedveten samisk
studieinriktning och fungera som en institution för målmedvetna samiska
studieintressen.

Några instanser, däribland SÖ,
Jokkmokks kommun, Samernas folkhögskolas styrelse, Samernas folkhögskolas
elevkår och Norrbottens sameförbimd tar upp frågan om det särskilda
statsbidraget till Samernas folkhögskola. SÖ, Jokkmokks kommun och Nörrbotteits
sameförbund föreslår att taket 3 110 elevveckor tas bort vid bedömningen av det
särskilda bidraget till Samernas folkhögskola.

Relationstalet för tilldelningen av lärartimmar vid
folkhögskolan bör enligt utredningen bestämmas till 4,0 för undervisningen i
samiska språk. SÖ, Jokkmokks kommun, SSR, Samernas folkhögskolas styrelse,
Samernas folkhögskolas elevkår, Norrbottens sameförbund och FPU delar
utredningens uppfattning om en ökad tilldelning av lärartimmar, men vill i
flera fall gå längre än utredningen i fråga om resurstilldelning.

Folkhögskoleutredningen har
föreslagit ett nytt bidragssystem för folkhögskolorna som baserar sig på det
antal elevveckor en skola genomför. Det föreslagna bidragssystemet innebär att
en folkhögskola relativt fritt kan använda den samlade resursen till lärare,
assistenter, material etc. Folkhögskoleutredningen anser att önskemålet om
ökade resurser för undervisningen i samiska språk härigenom kan tillgodoses på
ett smidigt sätt.

Vid Samernas folkhögskola finns en
s. k. kombinerad tjänst som lärare och ämneskonsulent. Det ankommer på SÖ att
besluta om tjänstgöringen för konsulenten, som f. n. har sin verksamhet inom
Norrbot-7 Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 80

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 98

tens
län. Enligt sameutredningen är det bl. a. önskvärt att konsulenten kan
tjänstgöra inom ett större område, i första hand inom de tre nordligaste
länen. De remissinstanser som behandlar frågan om konsulenttjänsten ställer
sig i varierande grad tveksamma till utredningens förslag och flera instanser
förordar i stället en utökning av antalet konsulenttjänster.
Folkhögskoleutredningen hänvisar till sitt förslag att avveckla . de nu
existerande kombinerade tjänsterna till förmån för ett mer enhetligt system
för folkhögskolornas kontaktverksamhet med folkrörelser och
bildningsorganisationer. Förslaget innebär för Samernas folkhögskolas del en
försämring jämfört med nuvarande förhållande. Folkhögskoleutredningen räknar
dock med att kontaktverksamheten vid Samernas folkhögskola bör kunna tillföras
särskilda resurser.

Samernas folkhögskolas styrelse understryker att
denna folkhögskola, i motsats till andra, måste arbeta med kontaktskapande
aktiviteter inom ett mycket stort område. Skolstyrelsen föreslår att en resurs
motsvarande kostnaderna för en kontaktskapande tjänst tillförs verksamheten utöver
den som ryms inom det av folkhögskoleutredningen föreslagna generella bidraget.
Konsulenterna skall bl. a. planera och genomföra ett växande antal decentraliserade
kurser, framför allt i samverkan med lantbruksnämnderna, Nordiskt samiskt
institut och de samiska organisationerna. SSR anser för sin del att
konsulenttjänsten bör förstärkas för att kunna samverka med studieförbunden och
för att kunna informera samer om vuxenstudiemöjligheterna.

Betydelsen av samverkan och samarbete med
företrädare för den fria och frivilliga bildningsverksamheten berörs
ytterligare i några yttranden. SSR anser att i den frivilliga
bildningsverksamheten har ämneskonsulenttjänsten vid Samernas folkhögskola en
viktig roll att fylla. Genom studieförbunden kan samiska kurser och
studiecirklar anordnas i alla samiska bygder. Sveriges allmänna
biblioteksförening hoppas att konsulentverksamheten också skall bedrivas i
samverkan med länsbiblioteken och de lokala biblioteken.
Vuxenutbildningsnämnden i Jämtlands län finner det angeläget att Samernas
folkhögskola i samarbete med TRU får resurser att utveckla studiematerial
speciellt tillrättalagt för studiecirklar.

Sameutredningen förutsätter att länens
vuxenutbildningsnämnder vid behandlingen av ansökningar om studiestöd, bl. a.
internatbidrag, särskilt uppmärksammar samernas behov av sådant stöd. SSR,
Samernas folkhögskolas styrelse, Samernas folkhögskolas elevkår, Norrbottens
sameförbund och Storumangruppen delar utredningens uppfattning om studiestödet
till samerna. Några remissinstanser, däribland centrala studiestödsnämnden,
studiemedelsnämnden i Umeå, vuxenutbildningsnämnden i Västerbottens län och
stiidiestödsutredningen anser emellertid inte att någon särbehandling av
samerna skall ske beträffande vuxenstudiestödet.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 99

SSR framhåller att vuxenstudiestödet inte täcker
alla vuxna samers kompletterande utbildningsbehov. Samiska måste räknas som ett
prioriterat ämne i vuxenutbildningen. Personer i samiska primärnäringar
(rennäring, fiske, slöjd m. m.) kan inte genom det nu utformade vuxenstudiestödet
få ersättning för inkomstbortfall vid studier. Unga utbildade samer har även
behov av och skall ha rätt till studiestöd för -vuxenutbildning i de samiska
ämnena. Mot denna bakgrund beklagar SSR att förbundet inte i detta sammanhang
betraktats som sådan facklig organisation, som kan ansöka om dag- och
timstudiestöd.

Samernas folkhögskolas styrelse anser att studier i
samiska språket måste berättiga till studiestöd på samma villkor som studier i
hemspråk för invandrare, och studier av samisk historia och samhällskunskap
måste betraktas som "prioriterade" studier med vad det innebär av
rätt till studiestöd. Skolstyrelsen hemställer att frågorna om studiestöd
skyndsamt utreds, så att kompletterande bestämmelser kan utfärdas. Denna
uppfattning delas a\ Samernas folkhögskolas elevkår som därutöver betonar
vikten av att studier i frågor som- rör rermäringens administration, planering
och utveckhng betraktas som hkvärdiga med fackliga studier och att studiestöd
skall kunna sökas av och via SSR på samma sätt som fackliga organisationer
söker det. Sameslöjdare måste också kunna få studiepenning för viss förkovran
inom sitt yrke. Storumangruppen kräver att vuxenstudiestödet anpassas till de
vuxnas allmänna situation.

Centrala studiestödsnämnden anser det inte befogat
med någon särbehandling av samerna när det gäller rätten till vuxenstudiestöd.
Enligt de urvalskriterier som gäller vid prövningen av rätt till
vuxenstudiestöd torde samerna i stor utsträckning kuniia komma i fråga för
detta studiestöd. Denna uppfattning delas av vuxenutbildningsnämnden i Västerbottens
län, som framhåller att den allmänt korta utbildningen bland samerna bör
innebära att samerna tillhör den målgrupp som prioriteras vid fördelning av
studiestöd; Studiemedelsnämnden i Umeå anser att vuxenutbildningsnämnderna bör
behandla ansökningar från samer om internatbidrag generöst. Studiemedelsnämnden
förordar dessutom att försöken med uppsökande verksamhet i bostadsområden även
utsträcks till de samiska bosättningsområdena.

Enligt studiestödsutredningen är det naturligt att
vid bedömningen av hur det framtida studiesociala systemet skall utformas
beakta de speciella behov olika studerandegrapper kan ha. Samerna utgör därvid
en sådan grupp.

SSR pekar på att Samernas folkhögskola samarbetar
med andra samiska utbildningsinstitutioner i Norden. Det är enligt SSR:s
mening viktigt för samer att kunna utnyttja studiestöd i annat nordiskt land.
Samernas folkhögskolas styrelse föreslår en utredning beträffande struktur och
ekonomiska villkor för folkbildningsarbetet i Norden samt om

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 100

samordning
och harmonisering av reglerna. Eftersom samerna bor i tre länder och har
likartade behov av utbildning utifrån egna önskemål, bör det enligt
skolstyrelsen vara möjligt för dem som studerar vid Samernas folkhögskola att
få studiestöd från det land i vilket de är medborgare.

4.12.6
Lärare och lärarutbildning

Förverkligandet av en samisk utbildningsväg hindras
i stor utsträckning av bristen på utbildade lärare. Utredningens förslag till
åtgärder beträffande förskollärarutbildning, klass- och ämneslärarutbildning
samt fortbildning och vidareutbildning i syfte att förbättra den samiska undervisningen
behandlas av i första hand socialstyrelsen, SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län, nomadskolfullmäktige vid nomadskolorna i
Tärnaby och Arjeplog, lärarhögskolorna i Uppsala, Umeå och Luleå,
förskoleseminariet i Stockholm, humanistiska fakulteten vid universitetet i
Uppsala, universitetet i Umeå, organisationskommittén för Umeå högskoleregion,
studiemedelsnämnden i Umeå, AMS, länsstyrelsen i Norrbottens län, Härjedalens
och Gällivare kommuner, 1974 års lärarutbildningsutredning och SSR. Flertalet
remissinstanser instämmer i stort sett i utredningens synpunkter.

Lärarhögskolan i Uppsala och 1974 års
lärarutbildningsutredning erinrar om att lärarutbildningsutredningen har i
uppgift att behandla lärarutbildningens innehåll och organisation. 1974 års
lärarutbildningsutredning anser dock att detta inte hindrar att man söker
vidta mer omedelbara åtgärder inom ramen för nuvarande lärarutbildning i syfte
att avhjälpa bristen på utbildade lärare för den samiska undervisningen.

SÖ vill satsa på lärarutbildning och läromedelsutveckling
för att inom grundskolans ram kunna erbjuda samerna en samisk utbildningsväg,
i första hand inom rennäringsregionen, men på längre sikt inom vidare områden.
Sveriges övriga befolkning behöver också enligt SÖ lära sig mera om samernas
liv och kultur. SÖ föreslår en rad åtgärder, bl. a. utbildning av samer till
förskollärare, klasslärare och ämneslärare, metodisk/pedagogisk fortbildning i
samiska för dessa lärare, fortbildning av andra klass- och ämneslärare samt
fortsatt läromedelsutveckling.

Utredningen har pekat på behovet av tvåspråkiga
förskollärare för de samiska förskolebarnens språkträning. Socialstyrelsen,
SÖ, länsskolnämnderna i Västernorrlands och Norrbottens län, nomadskolfullmäktige
vid nomadskolan i Tärnaby, förskoleseminariet i Stockholm, AMS och SSR
tillstyrker utredningens förslag att behöriga sökande med samiska som modersmål
bör kunna antas till förskollärarutbild-ningen inom ramen för den s. k. fria
kvoten. 5Ö och AMS menar, att det också borde gå att anordna förskollärarutbildning
för sökande med

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 101

samiska
som modersmål enligt den utbildning av tvåspråkiga förskollärare som startar
vårterminen 1977.

SÖ,
länsskolnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län, nomadskolfullmäktige
vid nomadskolorna i Tärnaby och Arjeplog, universitetet i Umeå,
organisationskommittén för Umeå högskoleregion och SSR tillstyrker utredningens
förslag att behöriga sökande med samiska som modersmål antas i fri kvot till
utbildningen av klasslärare vid lärarhögskolan i Umeå. SÖ framhåller att
antalet nytillkomna samisktalande elever vid i huvudsak lärarhögskolan i Luleå
rört sig om en till två elever årligen. Om en utbildning för samiska
klasslärare skall kunna utformas, med t. ex. tillval av samiskt språk och i
övrigt samiska inslag i utbildningen, krävs enligt SÖ en större grupp. Enligt
SÖ borde ett förslag med kostnadskalkyl över en sådan utbildning utarbetas.
Antalet lärarkandidater skulle kunna vara sex till nio sammanlagt på låg- och
mellanstadielärarlinjen.

Sameutredningen
föreslår, när det gäller klasslärarutbildningen, att SÖ skall utforma förslag
till särskild metodikutbildning i samiska samt att lärarhögskolan i fråga om
den samiska ämnesutbildningen bör samarbeta med institutionen för samiska vid
universitetet i Umeå. SÖ, lärarhögskolan i Uppsala, institutionen för
lingvistik vid universitetet i Stockholm, samhällsvetenskapliga fakulteten vid
universitetet i Umeå, organisationskommittén för Umeå högskoleregion och SSR
delar sameutredningens inställning, medan ett par instanser, länsskolnämnderna
i Västernorrlands och Västerbottens län, i varierande grad ställer sig tveksamma
till förslaget.

SÖ
konstaterar att de lärare som nu är verksamma som hemspråkslärare regelmässigt
saknar metodisk-pedagogisk utbildning i samiska. SÖ har i sin
anslagsframställning för budgetåret 1977/78 räknat med en tillvalskurs i
samiska om sammanlagt åtta veckor för nu verksamma lärare med samiska som
modersmål. Lärarhögskolan i Luleå anför att dess rektorsnämnd utarbetat ett
förslag till utbildning av klasslärare med finska och samiska i sin utbildning.

SÖ,
länsskolnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län, nomadskolfullmäktige
vid nomadskolan i Tärnaby, lärarhögskolan i Umeå, universitetet i Umeå,
organisationskommittén för Umeå högskoleregion, studiemedelsnämnden i Umeå och
SSR tillstyrker utredningens förslag om utbildning av ämneslärare för
samehögstadiet, grundskolans högstadium och gymnasieskolan. SSR anser att
ämneslärare bör kunna rekryteras via klasslärarutbildningen. Dessa lärare skall
ges möjlighet att studera samiska vid universitetet.

I
fråga om lärarutbildningens lokalisering föreslår utredningen att
klasslärarutbildningen och utbildningen av ämneslärare förläggs till
lärarhögskolan och universitetet i Umeå. Bl. a. SÖ, länsskolnämnderna i
Västernorrlands och Norrbottens län, nomadskolfullmäktige vid

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 102

nomadskolan
i Arjeplog, lärarhögskolorna i Uppsala och Luleå, universitetet i Umeå,
organisationskommittén för Umeå högskoleregion, länsstyrelsen i Norrbottens
län, Gällivare kommun och 557? har inte något att erinra mot detta förslag.
Flera instanser anser emellertid också att klasslärarutbildning bör anordnas i
Luleå. Ett par instanser, länsskolnämnderna i Västernorrlands och Norrbottens
län, nomadskolfullmäktige vid nomadskolan i Arjeplog, länsstyrelsen i
Norrbottens län och Gällivare kommun synes även förespråka utbildning av
ämneslärare i Luleå, medan lärarhögskolan i Umeå anser att bägge utbildningarna
bör förläggas enbart till Umeå.

SÖ
framhåller att nästan hälften av alla samer finns i Norrbotten och att de i
regel sökt sig till Luleå för utbildning. Detta talar för att en
klasslärarutbildning även bör lokaliseras till Luleå. Praktikplatser och
handledare ligger enligt SÖ väl till i Norrbotten. Liknande synpunkter förs
fram av länsskolnämnden i Norrbottens län.

SSR
föreslår likaså att en samisk lärarutbildning förläggs till lärarhögskolan och
förskoleseminariet i Luleå i syfte att täcka behovet av klass- och
förskollärare. SSR föreslår också att en lektorstjänst i de samiska ämnena,
främst språk, inrättas vid lärarhögskolan. Denna tjänst kan delas med Samernas
folkhögskola. Den av SSR föreslagna samiska skolstyrelsen skall vidare ha insyn
i den samiska lärarutbildningsverksamheten. Samernas folkhögskolas styrelse
och elevkår framhåller att delar av den föreslagna läraratbildningen, bl. a.
klasslärarutbildning och fortbildning, skall kunna förläggas till Samernas
folkhögskola. Sameskolan i Jokkmokk ger därvid underlag för praktiktjänstgöring.

Utredningen
konstaterar att det finns ett behov av fortbildning och vidareutbildning för
lärare inom det samiska undervisningsområdet på alla nivåer. Derma uppfattning
delas av flera remissinstanser. SÖ anser att om den samiska utbildningsvägen
skall kunna reahseras inom grundskolan, dit ju de flesta samebarnen söker sig,
krävs fortbildning av ett stort antal lärare.

Det
förslag till hemspråkslärarutbildning som SÖ f. n. utformar bör även enligt 5Ö
kunna erbjudas samisktalande personer. Institutionell för lingvistik vid
universitetet i Stockholm erinrar för sin del om ett tidigare förslag om en
allmän utbildningslinje för hemspråkslärare inom den reformerade högskolan.

4.12.7
UtvecMing och produktion av läromedel

Statens kulturråd, dialekt- och ortnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv, SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala, Jämtlands,
Västernorrlands och Nörrbotteits län, statens institut för
läromedelsinformation, vuxenutbildnings-nämnden i Jämtlands län, länsstyrelsen
i Jämtlands län. Botkyrka, Uppsala och Härjedalens kommuner, SSR, SACO/SR och
Sveriges hänt-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 103

verks-
och industriorganisatioii konstaterar liksom utredningen att b e-hovet av
läromedel för sameundervisningen är utomordentligt stort. Statens institut för
läromedelsinformation framhåller inledningsvis att för språkliga minoriteter
har läromedlen uppgifter utöver de traditionellt stofförmedlande och
färdighetstränande. De är inte bara redskap inom olika former av organiserad
undervisning utan också ett led i samhällets stöd till språklig, kulturell och
social egenverksamhet inom olika minoritetsgrupper.

Sameutredningen har särskilt betonat läromedelsbehovet
inom grundskolan och förskolan. Statens kulturråd, SÖ, länsskolnämnden i Uppsala
län, statens institut för läromedelsinformation, vuxenutbildningsnämnden i
Västernorrlands län och Botkyrka kommun delar denna inställning men påpekar
också behovet av läromedel i samiska inom gymnasieskolan och
vuxenutbildningen.

5Ö
framhåller att projektet Läromedelsutveckling i samiska i första hand avser
grandskolan. Vid en förlängning av projektet bör enligt SÖ särskild hänsyn tas
till vuxenutbildningens och gymnasieskolans behov av läromedel i samiska.
Därutöver finns behovet av läromedel för alla andra ämnen som skall komplettera
den samiska studievägen. Statens institut för läromedelsinformation konstaterar
liksom SÖ att utvecklingsarbetet i huvudsak varit inriktat på grundskolan. En
utvidgning av verksamheten till förskola och gymnasieskola framstår som
synnerligen angelägen. Behovet av studiematerial för olika former av
vuxenutbildning är trots omfattande insatser inom Samernas folkhögskola långt
ifrån tillgodosett. En intensifiering av läromedelsarbetet förutsätter
emellertid enligt institutet ökade resurser för samordning och ledning samt för
utvecklingsarbete och direkta produktionsinsatser.

Det pågående utvecklingsarbetet och produktionen av
läromedel i samiska får som utredningen anfört ekonomiskt stöd från SÖ och
statens institut för läromedelsinformation. SÖ, länsskolnämnderna i
Västernorrlands och Norrbottens län, statens institut för läromedelsinformation,
SSR, SACO/SR och Sveriges hantverks- och industriorganisation förutsätter att
detta ekonomiska stöd även i fortsättningen skall utgå för framställning av
läromedel i samiska.

Statens institut för läromedelsinformation
framhåller att sameprojektets referensgrupp har beräknat kostnaderna för
budgetåret 1976/77 till 387 000 kr. och för budgetåret 1977/78 till 495 000 kr.
för att projektet skall kunna bedrivas på i huvudsak den ursprungliga
ambitionsnivån. En utvidgning av arbetet till att mer bestämt innefatta även
andra skol- och utbildningsformer än grundskolan och fler samiska språkvarianter
än vad som f. n. är aktuella skulle innebära att medel ur SÖ:s forsknings- och
utvecklingsanslag skulle få beräknas över mycket lång tid och till betydligt
större belopp än vad som nu är fallet. Det är också troligt att det kommer att
finnas ett behov av en mer permanent

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 104

resurs
för fortsatt arbete med läromedelsfrågor, språklig och aktuali-tetsmässig
revidering av utgiven litteratur, översättningsarbete m. m. Institutet är
också av den bestämda meningen att ett samhälleligt stöd via anslaget Stöd till
produktion av läromedel behöver utgå.

Bristen på läromedel har också samband med
tillgången på lämpliga läroboksförfattare för den fortsatta utvecklingen av
samiska läromedel. Statens institut för läromedelsinformation och Härjedalens
kommun föreslår i samband härmed att lärare friställs från sina lärartjänster
eller får nedsättning i undervisningsskyldigheten eller på annat sätt får möjlighet
att framställa läromedel i samiska.

Statens
kulturråd, SÖ, länsskolnämnden i Kopparbergs län, lärarhögskolan i Luleå och
Härjedalens kommun understryker vikten av att en allsidig information om det
samiska folket och dess kultur även kan förmedlas genom det allmänna
skolväsendets ordinarie läromedel och i lärarutbildningen. SÖ betonar att de
ursprungliga svenska minoriteternas historia och levnadsförhållanden bör få sin
plats i läroplaner, läromedel och undervisning i grundskolan.

Statens institut för läromedelsinformation har
särskilt betonat behovet av en förstärkning när det gäller samordning och ledning
av läromedelsarbetet. När det gäller utveckling av läromedel för gymnasie- och
universitetsutbildning bör ett arbetsledan-de ansvar naturligt ligga på den
samiska avdelningen vid universitetet i Umeå. SSR anser för sin del att
läromedelsproduktionen skall ledas av den av SSR föreslagna samiska
skolstyrelsen. Läromedelsarbetet bör vidare samordnas med motsvarande arbete i
Finland och Norge. Betydelsen av ett utvecklat nordiskt samarbete, bl.a. genom
Nordiskt samiskt institut, när det gäller samiska läromedel betonas också av
SÖ, statens kulturråd och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

4.13 Nordiskt samarbete i samefrågor

Flera remissinstanser, bl. a. SSR och Svenska
kommunförbundet, framhåller allmänt betydelsen av nordiskt samarbete i
samefrågor. SSR, Saminuorra, Same-Ätnam, Norrbottens sameförbund och Nordiska
samerådets svenska sektion uttalar sitt särskilda stöd för Nordiska samerådet
och understryker att rådet måste få tillräckliga resurser för sin verksamhet.

SSR anför att samerådet idag saknar resurser att
fullgöra sina uppgifter och då inte minst som rådgivande organ för Nordiskt
samiskt institut. Det måste enligt SSR vara en uppgift för regeringarna i Sverige,
Norge och Finland att lämna ekonomiskt stöd till samerådets verksamhet, så att
i första hand ett kansli kan inrättas i enlighet med Nordiska rådets
rekommendation till regeringarna. Även Saminuorra förordar ekonomiskt stöd
till samerådet för upprättande av ett kansli.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 105

Vidare
bör man enligt Saminuorra på samnordisk nivå se till att de arbetsgrupper och
kommittéer som väljs av de nordiska samekonferenserna får ekonomiska resurser
för att genomföra sina arbetsuppgifter. Same-Ätnam betonar att Nordiska
samerådet måste få nödvändiga ekonomiska anslag till sin verksamhet och
därigenom få möjligheter att mer kraftfullt verka för samerna i för samerna
gemensamma frågor i Norden.

Nordiska
samerådets svenska sektion säger att samerådets sekretariat i dag inte har
tillräcklig kapacitet för att förbereda ärenden tillfredsställande. För ett
effektivt arbetande sameråd behövs ett fast sekretariat med kapacitet att
förbehandla ärenden och att ta initiativ i frågor som är aktuella. Samordnandet
av de nationella organisationernas arbete måste också anses som mycket viktigt
mot bakgrund av olikheterna i samemas situation i de olika staterna. Nordiska
samerådet, liksom även Norrbottens sameförbund, föreslår också att det av
sameutredningen föreslagna organisationsstödet räknas upp med erforderligt belopp
för att täcka kostnaderna för samerådets svenska sektion och de av
samekonferensen tillsatta nämnderna.

55jR erinrar
om att samefrågor är de mest "nordiska" av alla frågor för de
nordiska folken genom att samefolket är en nation som lever i Norge, Finland
och Sverige. Detta förhållande har även varit av betydelse för bl. a. Nordiska
rådets handlande i skilda frågor och samerna har ofta kunnat notera den för
samerna välvilliga hållningen i Nordiska rådet. Mest förenhgt med
sameutredningens bild av sameminoritetens nationella status finner SSR det
vara att samerna får bli medlemmar av Nordiska rådet på samma sätt som
färöingarna och ålänningarna. Samerna kan i Finland, Norge och Sverige sägas
ha en organisation som bör motsvara det erforderliga måttet av självstyre. Saminuorra
har samma uppfattning.

Nordiska samarbetsorganets funktion och roll bör enligt
SSR omprövas. Samarbetet mellan regeringarna i samefrågor bör stärkas genom
samarbetsorganet och göras kontinuerhgt. Samarbetsorganet bör ha kontakt och
samråd med andra nordiska samarbetsorgan i samefrågor och kontinuerligt samarbeta
med de samiska organisationerna. De samiska ledamöterna i samarbetsorganet bör
enligt SSR utses på förslag av de samiska organisationerna genom Nordiska
samerådet.

Flera remissinstanser uttalar sitt stöd för
Nordiskt samiskt institut och dess verksamhet. Nordiska samerådets svenska
sektion framhåller institutets betydelse för samiskt kultur- och
forskningsarbete. Institutet måste få medel så att dess informationsverksamhet
och tilltänkta projekt kan genomföras utan ekonomiska inskränkningar. Statens
kulturråd anser att institutet bör få ordentliga resurser för sitt arbete, då
det såväl socialt, ekonomiskt som kulturellt kan verka för de samiska frågorna
på nordiskt plan genom samiskt direktinflytande. Enligt

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 106

SSR
och Saminuorra bör institutet tilldelas tillräckUga resurser för att bedriva
forsknings-, projekt- och samordningsverksamhet.

För
samerna är det viktigt att samordna den utveckling som berör samerna i de
nordiska länderna, framhåller Nordiskt samiskt institut. Institutet fungerar i
det sammanhanget som ett beredande och rådgivande organ åt de samiska
organisationerna och främst åt Nordiska samerådet och dess underorgan.
Institutet kan i vissa frågor, t. ex. språk-och utbildningsfrågor, fungera som
sekretariat åt Nordiska samerådets underorgan. För samerna och för institutets
verksamhet är det också betydelsefullt att de nordiska myndigheternas åtgärder
i samefrågor samordnas och att det finns ansvariga organ för denna samordning på
centralt, regionalt och lokalt plan. Det nordiska samarbetsorganet för same-
och renskötselfrågor står enhgt institutet i blickpunkten för denna
verksamhet. Verksamheten genom Nordiska ministerrådet berör och kan i många
fall tillämpas på samemas situation. Det är viktigt att institutet i
fortsättningen har möjlighet att i samefrågor ta kontakt med ansvariga organ
och etablera samarbete och uppnå samordning i olika sakfrågor på olika
myndighetsnivåer.

Nordiskt
samiskt institut har i annat saihmanhang bett regeringarna utse ledamöter i en
fast nordisk samarbetsgrupp för gemensamma samiska utbildningsfrågor. SÖ har
yttrat sig i ärendet i samband med sitt yttrande över sameutredningen. SÖ
ifrågasätter om inte dessa frågor kan behandlas inom ramen för Nordiskt samiskt
instituts verksamhet.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län vill starkt understryka vikten av att åtgärder till stöd för
de icke-renskötande samerna (självfallet också ifråga om renskötarbefolkningen)
samplaneras i de nordiska länderna, eftersom det finns betydande risk för att
övergripande nordiska bedömningsgrunder trängs i bakgrunden.

Liksom
i andra samiska sammanhang saknas enligt Saminuorra ekonomiska resurser för
att kunna bedriva ett aktivt och resulterande ungdomsarbete. Det måste inom en
snar framtid upprättas ett fast organ för samiskt ungdomsarbete över gränserna.
Saminuorra föreslår att de samiska ungdomsorganisationerna får resurser att bl.
a. upprätta ett gemensamt nordiskt sameungdomssekretariat någonstans inom
sameområdet.

SSR
och Saminuorra föreslår att en nordisk samisk kulturfond inrättas för stöd
till musikutgivning, litteraturutgivning, teaterverksamhet, ungdomsarbete och
andra samiska aktiviteter.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 107

5 Föredraganden

5.1 Samema som ursprunglig befolkning och etnisk minoritet
i Sverige

Sameutredningen har haft i uppdrag att göra en
utredning som kan läggas till grund för en samlad bedömning av vilka
kompletterande åtgärder som kan och bör vidtas från samhällets sida till stöd
främst för samernas språk och kultur. I sitt slutbetänkande (SOU 1975: 99 och
100) Samerna i Sverige redovisar utredningen ett omfattande faktaunderlag och
föreslår långtgående insatser i syfte att möjliggöra för landets samer att stärka
sin existens som folkgrapp och att vårda och utveckla den samiska kulturen
i'vidaste mening. I likhet med åtskilliga remissinstanser vill jag framhålla
att utredningens undersökningar och analyser utgör en värdefull dokumentation
och belysning av samebefolkningens historiska förhållanden och nuvarande
situation.

De förslag som sameutredningen lägger fram grandar
sig på den principiella uppfattningen om värdet för ett demokratiskt samhälle
av stöd för en pluralistisk kultur, där såväl samernas som andra minoriteters
kulturer får goda möjligheter att göra sig gällande. Utredningen konstaterar
att samerna utgör en urspranglig befolkning i Sverige, som är lika gammal som
eller äldre än landets majoritetsbefolkning. Samerna intar emellertid en
särskild ställning både gentemot majoritetsbefolkningen och
invandrargrupperna. Samerna befinner sig i sitt eget land, men utgör en etnisk
minoritet inom landets samlade befolkning. Det finns enligt sameutredningen
skäl att tillämpa delvis andra bedömningar för samernas del än för övriga
minoriteter i landet.

Ett stort antal remissinstanser delar
sameutredningens grundsyn. Svenska samernas riksförbund (SSR) framhåller att
den redovisade grundsynen till alla delar kan sägas sammanfalla med vad samema
själva har angivit om förutsättningama för sin egen framtid. SSR och Saminuorra,
samernas ungdomsorganisation, betonar att samerna av de dominerande samhällena
måste erkännas som urbefolkning i sitt eget bosättningsområde. Det är enligt
Same-Ätnam viktigt att samerna trots sin geografiska spridning inom Sverige och
i Norden behandlas som en folkgrapp.

För egen del ansluter jag mig till den allmänna syn
beträffande samerna som utredningen redovisar. Det bör således klart uttalas
att samerna utgör en etnisk minoritet i Sverige, som, i egenskap av ursprunglig
befolkning i sitt eget land, intar en särskild ställning både gentemot
majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper. Vid utbyggnaden av
samhällets stöd till samekulturen måste man ge utrymme åt även andra
bedömningar än de som kan göras beträffande övriga minoritetsgrupper i det
svenska samhället. Det ligger ett särskilt ansvar i att stödja

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 108

samiska
organisationer och institutioner, och i att hävda ett samiskt näringsunderlag,
framför allt inom rennäringen, för att den samiska kulturen över huvud taget
skall kunna bestå.

Mål och riktlinjer för invandrar- och
minoritetspolitiken antogs av 1975 års riksdag (prop. 1975: 26, InU 1975: 6,
rskr 1975: 160). Jag finner det naturligt att målen för samhällets insatser för
den samiska minoriteten har sin utgångspunkt i de mål som har fastslagits för
minoritetspolitiken i stort, nämligen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Jämlikhetsmålet
innebär att skilda befolkningsgrupper skall ha samma möjligheter, rättigheter
och skyldigheter i det svenska samhället. Målet innebär vidare att
minoritetsgrupper skall ha möjlighet att ge uttryck för en egen språklig och
kulturell identitet inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det
svenska samhället. Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av minoriteter skall
kunna välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprangliga
identitet. För samernas vidkommande är viljan att bevara det egna kulturarvet
väl manifesterad. Det tredje målet, samverkansmålet, innebär att en ömsesidig
och omfattande samverkan bör finnas mellan minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen.
Denna samverkan är för det mesta helt naturlig och förekommer sedan gammalt i
betydande utsträckning. Samtidigt kan man inte bortse från att samernas
särskilda näringsfång, rennäringen, ställer samverkansviljan på prov såväl inom
den samiska minoriteten som mellan denna och majoritetsbefolkningen. Det torde
dock stå utom allt tvivel, att ett förtroendefullt och vidgat samarbete mellan
skilda befolkningsgrupper är en nödvändig förutsättning för samekulturens fortbestånd
i det svenska samhället.

Sameutredningen har genom universitetet i Umeå
låtit genomföra vissa studier av den samiska befolkningen. Syftet har varit att
genom jämförelser med tidigare undersökningar ge en bild av befolkningsutvecklingen
för de renskötande samema. Med utgångspunkt i beskrivningen av den renskötande
befolkningen har en kompletterande undersökning genomförts beträffande de
samer som inte är renskötande. Enligt utredningens studier utgör hela
samebefolkningen i Sverige drygt 15 000 personer, varav en sjättedel
renskötande. Genom fortsatt bearbetning av äldre material skulle man enligt
använd metod kunna få fram en samebefolkning på 17 000 personer i dag och med
en naturlig folkökning ca 20 000 personer år 2000.

Remissinstansema finner befolkningsstudien i och
för sig intressant, men några instanser ifrågasätter användningen av renlängden
som utgångspunkt för beräkningen av den samiska befolkningsgruppen och gör
gällande att samerna är en större grapp än den redovisade.

När det gäller samebefolkningens storlek och
befolkningsutvecklingen inom grappen vill jag framhålla att det för
sameutredningens del inte har varit en huvuduppgift att genomföra en samisk
folkräkning. Utred-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 109

ningens
befolkningsstudier har tjänat syftet att utgöra ett av flera underlag för
utredningens överväganden och förslag. Studierna har dock ett klart intresse,
även om en annan uppläggning hade kunnat leda till en annan framräknad
samebefolkning. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en till
arbetsmarknadsdepartementet knuten expertgrupp har regeringens uppdrag att
utreda frågan om statistik över olika befolkningsgruppers språktillhörighet.

Det kan inte uteslutas att det, såsom bl. a.
Nordiska museet framhåller, kan finnas grapper av samer i de traditionellt
samiska bosättningsområdena, som inte omfattas av utredningens studier, men
som i sina näringar knyter an till ålderdomliga samiska näringstraditioner. Det
kan enligt min mening finnas skäl att i annat sammanhang uppmärksamma dessa
grappers problem.

5.2 Fortsatt utveckling av samhällets insatser till stöd
för samekulturen

Under långt tid har, såsom sameutredningen
uttrycker det, utvecklingen i det industrialiserade samhället inneburit en
press på den samiska grappen och starkt minskat antalet samer som kan livnära
sig av renskötseln. Utredningen ser det som en avgörande föratsättning för
strävandena att bevara den samiska kulturen att rennäringen kan fortleva som
samisk näring och att samer i framtiden kan få sin utkomst inom rennäringen
eller på annat sätt inom det geografiska bosättningsområde som av ålder har
varit samernas. Utredningen finner nu tiden mogen för mera långtgående insatser
till stöd för samernas strävanden att stärka och bevara sin samiska
grapptillhörighet.

De
samiska frågorna i stort måste enligt utredningen bli ett naturligt inslag i
den allmänna samhällsplaneringen, om det skall vara möjligt att för framtiden
behålla och utveckla en levande samisk kultur i vid bemärkelse. Det är
nödvändigt med ett betydande stöd från samhällets sida och samtidigt viktigt
att samhällsinsatserna samordnas och att utvecklingen kan följas fortlöpande.
Utredningen föreslår att en särskild arbetsgrapp upprättas inom
statsrådsberedningen, med berörda departement och ämbetsverk representerade i
samverkan med företrädare för samerna och deras organisationer. Arbetsgrappen
skall planlägga och leda utvecklingsarbetet i syfte att åstadkomma den
önskvärda utbyggnaden av stödet åt samerna.

Remissopinionen
ansluter sig till utredningens allmänna syn på förutsättningarna för ett
utbyggt stöd för samekulturen. I något fall betonas att rennäringen inte utgör
den enda granden för den samiska kulturen. I flera yttranden framhålls det
angelägna i att man inom samhällsplane ringen fiimer lämpliga former för
samverkan mellan samer och myndigheter.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 110

Förslaget om en särskild arbetsgrupp för samefrågor
mottas positivt av flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i
frågan. Särskilt de samiska organisationerna SSR, Saminuorra, Same-Ätnam,
Norrbottens sameförbund och Storumangrappen understryker vikten av att ett
ledningsorgan för samefrågor inrättas på högsta nivå. SSR har i särskild
skrivelse framhållit att tillskapandet av ledningsorganet inte bara är
hörnstenen i sameutredningens förslag utan också utgångspunkten för samernas
allmänna anslutning till förslagen.

Jag
delar uppfattningen att det är angeläget med åtgärder som kan . bidra till en
bestående kulturell och ekonomisk trygghet för den samiska folkgruppen. I en
situation där rennäringen endast kan ge utkomst åt en mindre del av den samiska
befolkningen är omedelbara insatser nödvändiga. Åtgärder bör vidtas i nära
samarbete med samerna själva och deras organisationer. I det följande kommer
jag att föreslå regeringen att vidta en rad åtgärder för att stärka underlaget
för samernas kultur inom olika områden såsom sysselsättning, allmänkulturell
verksamhet, utbildning och organisationsliv. Samtidigt bör, såsom sameutredningen
har betonat, samhällets stöd till samerna anpassas till den övriga samhällsutvecklingen
och till samernas egna önskemål.

För att de statliga insatserna för samerna i
största möjliga utsträckning skall kunna förbättra den samiska minoritetens
livsvillkor måste åtgärderna samordnas och utvecklingen följas fortlöpande.
Detta föratsätter i sin tur ett förstärkt samarbete mellan berörda departement
och myndigheter. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen
att tillsätta en permanent arbetsgrupp för samefrågor. Arbetsgruppens
huvuduppgift skall vara att samordna den fortsatta utbyggnaden av statens stöd
för samema och samekulturen. Verksamheten skall vara inriktad på att söka lösa
frågor som berör skilda samhällsområden, t. ex. frågor om samiska näringar och
sysselsättning i sameområdena och fortsatt utveckling av en utbildningsväg för
samer. Jag vill särskilt betona att avsikten inte är att hos gruppen samla alla
samefrågor oberoende av nuvarande departementstillhörighet. Syftet är att
åstadkomma en effektivare samverkan vid beredningen av sådana samefrågor som
berör flera departement och myndigheter.

När det gäller gruppens sammansättning och
arbetsformer delar jag den principiella uppfattning som framförts av SSR och
Saminuorra, nämligen att representanter för samerna och deras organisationer
inte skall ingå i det statliga organet. Arbetsgruppen skall vara ett renodlat
tjänstemannaorgan som regelbundet överlägger med samerna och sameorganisationerna
i konkreta frågor. Härigenom markeras en politisk åtskillnad och jämställdhet
mellan arbetsgrappen och de samiska företrädarna i de återkommande
överläggningarna. I arbetsgruppen bör ingå tjänstemän från statsrådsberedningen
och berörda departement. Verksamheten bör för övrigt inte bindas i stela former
utan präglas av flexibilitet och smidighet.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 111

Jag vill särskilt understryka nödvändigheten av att
arbetsgruppen för samefrågor skaffar sig en överblick över de samiska frågorna i
hela deras vidd. Detta förutsätter kontakter med såväl de samiska organisationerna
som myndigheter, institutioner och organisationer på central, regional och
lokal nivå. Det bör också vara möjligt för arbetsgrappen att genomföra
undersökningar och andra projekt i syfte att skaffa sig underlag i de frågor
som samerna bedömer som väsentliga. Jag kommer att föreslå regeringen, att
arbetsgruppen knyts till utbildningsdepartementet och att kostnaderna för
verksamheten får belasta kommittéanslaget under utbildningshuvudtiteln.

5.3 Samiska näringar och sysselsättning inom sameområdena

övergången från naturahushållningens samhälle till
dagens industrisamhälle har, som tidigare antytts, inneburit särskilda
påfrestningar för samebefolkningen. Dessa har bestått dels i växande
svårigheter att bereda alla sysselsättning inom rennäringen, dels i en ökad
flyttning till tätorter med dess mera differentierade arbetsmarknad. Samtidigt
har det stått klart att merparten av samerna själva hyser en mycket stark
önskan att få leva och verka som en etnisk grupp. Eftersom denna strävan är i
linje med ambitionerna att bevara och utveckla den kulturella mångfalden i det
svenska samhället är det angeläget att särskilda åtgärder nu vidtas för att
trygga samekulturens fortbestånd. Efter samråd med cheferna för jordbruks-,
arbetsmarknads- och industridepartementen vill jag anföra följande.

En avgörande förutsättning, för att den samiska
kulturen skall kunna bevaras är, som sameutredningen påpekar, att rennäringen
kan fortleva som samisk näring och att ett rimligt antal samer i framtiden kan
få sin utkomst inom rennäringen eller på annat sätt inom det geografiska bosättningsområde
som av ålder har varit samemas. Endast härigenom är det möjligt att utveckla en
levande samisk kultur och skapa en sammanhållning som i framtiden kan bära upp
den etniska grappen och dess strävanden. Rennäringen måste därför även i
fortsättningen få statligt stöd samtidigt som åtgärder måste vidtas för att
skapa arbetstillfällen för samerna i näringar som kan anslutas till och
komplettera rennäringen.

Det är av stor betydelse att samekvinnor bereds
sysselsättning inom det samiska området. Detta motiveras dels utifrån
strävandena att främja jämställdheteri mellan kvinnor och män, dels av det
förhållandet att den rådande könsfördelningen till följd av den kvinnhga
utflyttningen hotar samebefolkningens fortbestånd i de samiska kärnområde na.

Några remissinstanser har påtalat att det råder
oklarhet beträffande vilken myndighet som har det långsiktiga ansvaret för
samernas sys-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 112

selsättning.
Med anledning av riksdagens beslut år 1971 över förslag till rennäringslag m.
m. (prop. 1971: 51, JoU 1971: 37, rskr 1971: 216) föreskrev Kungl. Maj:t att
det skulle ankomma på lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län att efter samråd med länsarbetsnämnderna och samerna vidta
sysselsättningsskapande åtgärder inom renskötselområdet för de samer som inte
får tillräcklig sysselsättning inom själva renskötseln. Det skulle vidare
ankomma på lantbraksstyrelsen att centralt följa nämndernas arbete på detta
område och lägga fram de reformförslag som utvecklingen kunde leda till.

Den
av lantbruksstyrelsen tillsatta arbetsgrappen på rennäringens område,
rennäringsgruppen, har nyligen tagit upp frågan om ansvarsfördelningen mellan
berörda myndigheter när det gäller sysselsättningsskapande åtgärder bland
samerna. Lantbruksstyrelsen har i särskild skrivelse anslutit sig till
rennäringsgruppens ståndpunkt i frågan. Vidare har SSR föreslagit att statens
ansvar beträffande samernas sysselsättningsfrågor m. m. skall ligga hos
arbetsmarknadsstyrelsen. Jag vill med anledning härav framhålla följande.

En
strävan i arbetet på en utbyggd sysselsättnings- och regionalpolitik har varit
att så långt detta är möjligt decentraUsera beslutsfattandet. Från statens sida
har man låtit länsmyndigheterna i inbördes samråd vidta åtgärder och fatta
beslut rörande bl. a. sysselsättningen. När det gäller samernas sysselsättning
skall sålunda gälla, att resp. regional myndighet skall ha samma ansvar för
denna grapp som för övriga grupper. Lantbruksnämndernas ansvar blir därvid av
samordnande och när så behövs av initiativtagande slag. Detta innebär
således, att exempelvis länsarbetsnämnderna skall vidta de sysselsättnings- och
övriga åtgärder som visar sig nödvändiga för att bereda samerna stadigvarande
sysselsättning.

I
likhet med lantbruksstyrelsen och rennäringsgruppen anser jag
lantbruksnämndernas befattning med de sysselsättningsskapande åtgärderna vara
en angelägen uppgift. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna kommer således
liksom hittills att aktivt verka för att lösa samemas sysselsättningsfrågor,
samtidigt som huvudansvaret centralt åvilar arbetsmarknadsstyrelsen och
regionalt länsstyrelsen/länsarbetsnämnden. Med hänsyn till de speciella
problem som råder beträffande samernas näringsfrågor bör lantbruksstyrelsens
resurser förstärkas genom att en tjänst som konsulent för dessa frågor
inrättas vid styrelsen. Chefen för jordbruksdepartementet har efter samråd med
mig i årets budgetproposition beräknat medel för en sådan tjänst under anslaget
Lantbraksstyrelsen (prop. 1976/77: 100 bil. 13 s. 2023). I övrigt anser jag
att 1971 års beslut om lantbruksstyrelsens och lantbraksnämn-dernas ansvar bör
stå fast.

Det
finns i detta sammanhang anledning att uppmärksamma, att länsstyrelsen i
Norrbottens län och lantbraksnämnden i länet f. n. ut-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 113

arbetar
ett mera fullständigt program för rennäringens utveckling och för
sysselsättningen ovan odlingsgränsen med sikte på en redovisning under år 1977.

Sameutredningen har också framhållit vikten av att
ytterligare utkomstmöjligheter skapas för samema inom kärnområdet. Utredningen
nämner fiske, slöjd och verksamhet inom bl. a. turism och friluftsliv med
speciell inriktning på fjälltrakterna, men också sådan industrisysselsättning
som naturligt kan knytas till rennäringsbygden. Förutsättningar finns enligt
utredningen för en omfattande utbyggnad av sameslöjden och
samekonsthantverket, vilket också har uttalats i en av kommerskollegium utförd
utredning samt av slöjdarna själva och deras organisationer. Åtskilliga
remissinstanser instämmer i denna uppfattning och understryker sameslöjdens
särskilda betydelse för samekvinnornas sysselsättning. I anslutning härtill kan
jag nämna att i höstas bildades det sameägda företaget Sameslöjd och Material
AB (jfr 5.8). Bolaget är ett exempel på initiativ från samerna själva till
nyföretagande med en av de samiska basnäringarna som grund. Verksamheten har
kunnat komma till stånd bl. a. med hjälp av bidrag från det statliga glesbygdsstödet.

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län behandlar i
sitt remissyttrande

även förslaget att en filial förläggs till Karesuando av det i Jukkasjärvi

bedrivna industriella beredskapsarbetet, vilket baseras på slöjdalster.

Förslaget bör enligt min mening utarbetas och efter hörande av bl. a.

Same-Ätnam föreläggas beslutande myndigheter för ställningstagande.

Jag vill emellertid erinra om att förslag till nytt huvudmannaskap

för industriella beredskapsarbeten, skyddade verkstäder, kontorsarbets-

centraler m. m. har lagts fram av organisationskommittén för skyddat

arbete (SOU 1975: 82). Frågan övervägs f.n. i regeringskansliet. Ett

eventuellt nytt beredskapsarbete i Karesuando, får bedömas i detta

sammanhang. .

När det gäller att skapa sysselsättningstillfällen
som ett. komplement

eller altemativ till rennäringen erbjuder turistnäringen stora möjlig

heter särskilt för kvinnor och icke renskötande samer. V|d den fortsatta

utbyggnaden av stugbyar och småstugor bör förutsättningarna.att för-;;

lägga dessa inom samernas bosättningsområden prövas i samarbete med

samerna själva. Härvid bör självfallet beaktas de krav på planering

och de riktlinjer för markvändningen som stat och kommuner har lagt

fast för de områden som berörs. Det statliga stöd som utgår till sådana

projekt är dels det stöd som statens naturvårdsverk lärnnar vid upp

förande av rekreationsanläggningar, dels medel för sysselsättningsfräm

jande åtgärder. . , ., ,. . ,

Jag vill också framhålla att de kulturella
stödformer som. i dag till-, lämpas även är tillgängliga för .samebefolkningen.
Detsamma gäller självfallet samhällets olikastödr pch utvecklingsinsatser på
det närings-8 Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 80

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 114

politiska
området. De kreditmöjligheter samt den rådgivning och annan' företagsservice
som står öppna-för näringsidkare kan sålunda komma även samiska företag till
godo, i den mån företagsamheten faller inom de generella ramarna för de ohka
samhälleliga stödåtgärderna.

Av särskilt intresse i detta sammanhang kan vara de
stödinsatser som förmedlas av företagareföreningarna och Norrlandsfonden. Företagareföreningarna
har till uppgift bl. a. att förmedla statligt kreditstöd till hemslöjd,
hantverk och småindustri samt därmed jämförlig verksamhet. Norrlandsfonden
skall på olika sätt främja näringslivefs utveckling i Norrland, främst i
Norrbottens läh. För projekt som faller inom fondens verksamhetsområde kan
lämnas bidrag eller lån.

Vattenregleringsmedel som utgår enligt bestämmelse
i vattenlagen kan användas för att kompensera skador som inte har ersatts
enligt föreskrifter i vattendomar och för att tillgodose allmänna ändamål i
den bygd som berörs av ett vattenföretag. Bidrag av sådana medel kan utgå bl.
a. till renskötsel och kulturella ändamål: Medel beviljas av läns-styrelsema
och, såvitt avser renskötseln, av lantbruksnämnderna.

5.4 Samebyn som forum för samisk gemenskap

Mot bakgrund av strävandena att stärka
samhörigheten mellan de samer som har lämnat rennäringen och den mindre grupp
samer som är kvar i rennäringen togs frågan om ett stödjande medlemskap i samebyama
upp av SSR vid landsmötet år 1968 i samband med remissbehandlingen av 1964 års
rennäringssakkunnigas betänkande (SOU 1968: 16). Sameutredningen fick därefter
i uppdrag att utreda frågan närmare.

I huvudsaklig överensstämmelse med grundtankarna i
SSR:s förslag från år 1968 föreslår sameutredningen vissa riktlinjer för ett
stödjande medlemskap. Anslutning som stödjande medlem bör, menar utredningen,
beviljas endast renskötselberättigad person och endast i den egna hembyn, men
samebyn skall under alla omständigheter avgöra vem som skall antas som
stödjande medlem. Sådan medlem skall kunna tilldelas rätt till krokfiske och
småviltjakt. Utredningen anser att det bör ankomma på samebyn att besluta om
sådana förmåner, vilket enligt utredningen förutsätter den ändringen i
rennäringslagen att samebyn ges rätt att upplåta sådana rättigheter.

Sameutredningen anser att ett stödjande medlemskap
har sitt berättigande om det ses som en åtgärd att stärka samhörigheten inom
den samlade samiska folkgruppen. Enligt utredningen öppnar förslaget en
möjlighet främst för samebyarna att bidra till att öka samhörigheten mellan de
renskötande och de icke-renskötande samerna.

Den föreslagna organisatoriska formen för stödjande
medlemskap i samebyar möter kritik från åtskilliga remissinstanser, främst från
samernas egna organisationer men också från rennäringsmyndigheterna.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 115

som
anser att det huvudsakliga motivet för medlemskapet blir jakt- och fiskerätt
som fritidsaktivitet snarare än en strävan att stärka samhörigheten. Som ett
altemativ till denna form av medlemskap föreslår flera remissinstanser i
stället ett ökat statligt stöd till de ideella samiska föreningar som redan
finns på flera håll i landet. F. n. finns ett tjugotal sådana föreningar, varav
några driver sin verksamhet i Uppsala, Stockholm och Göteborg.

SSR fastslår att frågan om att skapa
föratsättningar för en ökad samhörighet samer emellan är viktig, men SSR
finner samtidigt att frågan om en utvidgning av medlemskapet inte är
tillräckligt utredd och att frågan därför inte f. n. kan föranleda någon
åtgärd. Även Saminuorra ställer sig starkt kritisk till förslaget. Saminuorra
föreslår i stället vissa insatser för att göra samebyar till centram för
samiska näringar och samisk gemenskap.

Med hänsyn till att främst så många av samernas
egna organisationer är kritiska mot utredningens förslag om ett stödjande
medlemskap är jag inte beredd att biträda förslaget. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

Saminuorra presenterar ett eget program för
utvidgade samebyar, enligt vilket samebyn bör ges möjligheter att bilda bolag.
Renskötseln och dess ledning bör dock vara fristående från samebyns övriga verksamhet.
Vidare föreslår Saminuorra att samebyn ges möjlighet att dels rekrytera
medlemmar efter eget gottfinnande, dels avgöra hur samebyns verksamhet, med
undantag för rensköfseln, skall utformas. Saminuorra föreslår att en försöksverksamhet
med utvidgade samebyar enligt denna modell inleds i vissa samebyar och att
samebyarna och de samiska organisationerna får utforma en sådan
försöksverksamhet efter egna bedömningar.

Det
bör i detta sammanhang nämnas att rennäringslagens (1971: 437) bestämmelser om
sameby i huvudsak har form av rambestämmelser som ger samerna frihet att inom
den givna ramen ordna renskötselns organisation och verksamhet. Samebyns
ekonomiska verksamhet är enligt beslut av 1971 års riksdag uttryckligen
begränsad till sådan verksamhet som har direkt samband med renskötseln (prop.
1971: 51, JoU 1971: 37, rskr 1971: 216). Avsikten härmed är emellertid inte att
hindra medlemmarna från aft ägna sig åt andra sysselsättningar vid sidan av
renskötseln. Tvärtom är det, som framhålls i nyssnämnda rennäringsproposition,
av yttersta vikt. att det ges utrymme åt alternativa sysseU sättningar inom
renskötselområdet. Det är emellertid nödvändigt att man i detta sammanhang
skiljer mellan begreppet sameby i rennäringslagens betydelse och det mera
vidsträckta begreppet sameby, som omfattar byn som befolkningsenhet. Sameby
enligt rennäringslagens mening är en renskötarförening, en ekonomisk förening
vars enda ändamål är att på ekonomiskt bästa sätt ombesörja renskötseln.
Rennärings-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 116

lagen
reglerar emellertid inte några aktiviteter av ideell natur. Begreppet utvidgad
sameby enligt Såminuörras förslag synes däremot inrymma dels annan ekonomisk
verksamhet än renskötsel, dels aktiviteter av ideell natur.

Den försöksverksamhet som Saminuorra föreslår synes
alltså ligga vid sidan av den verksamhet som regleras i rennäringslagen. Det
föreligger, som jag nyss har framhållit, inget rättsligt hinder mot att samer,
vare sig de är renskötande eller inte, går samman och driver ekonomisk
verksamhet vid sidan av rennäringen. Givetvis står det dem också fritt att ägna
sig åt ideell verksamhet. Enligt min mening vore det värdefullt om Såminuortas
förslag kunde prövas. Det ankommer härvid på samerna att själva organisera sig
för att kunna vidta föreslagna åtgärder och därmed stärka den samiska kulturen
och gemenskapen. Jag kommer att i det följande föreslå ett särskilt stöd till
samiskt organisationsliv. Inom ramen för detta stöd bör det vara möjligt att
ge vissa ekonomiska resurser till det administrationsarbete som kan krävas i
de olika sameområdena.

Vissa remissinstanser, såsom Norrbottens
sameförbund, Storaman-grappen och Lapplandsgrappen, har hävdat att bl. a.
rätten till jakt och fiske tillkommer alla samer och inte kan begränsas till
enbart de renskötande samema genom rennäringslagstiftning. Jag vill erinra om
att frågan om vilken rätt till land och vatten som samema kan ha på grand av
hävd eller äldre rättigheter f. n.. är föremål för domstolsprövning. Med hänsyn
härtill tar jag här inte upp detta spörsmål.

5.5 Fiskesamema

Huvudstadgandet om samemas rätt till jakt och fiske
inom renskötselområdet finns i 25 § rennäringslagen. Enligt detta lagram får
medlem i sameby jaga och fiska på utmark inom de delar av byns betesområde
som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten
där. Den jakt och fiskerätt som enligt 25 § tillkomrner medlem i sameby får i
princip-inte av samerna upplåtas till annan. Fråga om sådan upplåtelse prövas i
stället av lantbraksnämnden. Upplåtelsen skall ske mot avgift, om inte
särskilda-skäl föreUgger för avgiftsfrihet. Av motiven till 34 §
rennäringslagen (prop. 1971: 51 s. 170) framgår att med begreppet fiskesamer
avses samer som inte tillhör den renskötande befolkningen men som är beroende
äv fisket inom renskötselområdet för sin försörjning. Vidare'framgår av motiven
i denna del att ett fall när det kan vara befogat att göra undantag från
principen att upplåtelse skall ske mot avgift är upplåtelse av fiskerätt åt
fiskesamer.

I sameutredningens uppdrag ingick att undersöka
fiskesamernas förhållanden och överväga vilka åtgärder sorii kunde behövas för
att säkerställa denna grupps utkomstihöjligheter. Utredningen; sona utgår

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 117

från
begreppet fiskesamer såsom det har använts i förarbetena till rennäringslagen,
har låtit undersöka yrkesfisket ovanför odlingsgränsen i Norrbottens län från i
huvudsak två synpunkter, nämligen från näringssynpunkt och från rättslig
synpunkt;

Enligt sameutredningen är det från näringssynpunkt
angeläget att yrkesfisket i fjällområdet behålls åtminstone på nuvarande nivå
och utredningen har pekat på vikten av att fiskerimyndigheter och andra
mydigheter noga följer utvecklingen inom området och verkar för att fisket når
en optimal nivå. Jag delar utredningens uppfattning. Det är från många
synpunkter angeläget att yrkesfisket i fjällområdet behålls åtminstone på
nuvarande nivå. Genom att avsalufisket utgör en väsentlig del i
glesbygdsbefolkningens försörjning skulle sociala problem uppstå i vissa
områden, om det inte fanns möjligheter till en inkomstförstärkning genom
fiske. Därtill kommer den direkta och indirekta sysselsättningseffekt som
yrkesfisket innebär i ett område som i övrigt har stora sysselsättningsproblem.
Även från fiskebiologisk synpunkt är yrkesfisket av stor vikt. Eftersom det f.
n. finns medel tillgängliga för de stödåtgärder som kan behövas för
fjällfisket, anser jag i likhet med utredningen att ytterligare resurser inte
krävs f. n. Även i fortsättningen bör alltså arbetsmarknadsbidrag, reglerings-
och villkorsmedel utnyttjas för ändamålet i åtminstone hittillsvarande
omfattning. Till åtgärder sorn stöder sysselsättningen för fiskesamerna bör
vissa mindre bidrag kunna utgå ur samefonden.

När det sedan gäller frågan om fiskesamernas
ställning från rättslig synpunkt framgår av den undersökning som
sameutredningen har låtit utföra i Norrbottens län att av de ca 250 personer
som bedriver avsalufiske ovanför odlingsgränsen är de flesta, omkring 165,
medlemmar i samebyar och bedriver fisket som kompletteringsnäring till rennäringen.
Dessa samers fiskerätt grundar sig på 25 § rennäringslagen. Av återstående
fiskare som bedriver avsalufiske ovanför odlingsgränsen och som alltså inte är
medlemmar i sameby utövar omkring 75 personer fisket antingen enligt reglerna
om enskild fiskerätt eller med stöd av avtalsenlig rätt, t. ex. genom
upplåtelse av lantbraksnämnd på statens vatten eller genom kombinerat avtal om
lägenhetsarrende och fiskeupplåtelse. Återstående 14 avsalufiskare synes
däremot enligt utredningens undersökning varken ha fiskerätt på grund av lag
eller avtal och deras fiskerätt kan därför ifrågasättas. Enligt
sameutredningens mening är det angeläget att utkomstmöjligheterna för dessa 14
samer liksom för ev. andra samer i samma situation säkerställs så att de kan
fortsätta sitt fiske i ungefär samma omfattning som hittills. Utredningen
föreslår att det får ankomma på lantbruksnämndema att, i nära samråd med
fiskesamerna i fråga och de samebyar inom vilka fisket bedrivs, pröva olika
vägar för att frågan skall få en från juridisk synpunkt tillfredsställande
lösning. Utredningen påpekar att enligt praxis

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 118

brukar
samer som upphör med den egentliga renskötseln och övergår till att jaga och
fiska för sin försörjning i vissa fall få kvarstå som medlemmar i sameby.
Utredningen finner att denna praxis har fog för sig, eftersom jakt- och
fiskerätt ingår som birättighet i renskötselrätten, och att den kan vara en
framkomlig väg bland andra att lösa frågan. En annan väg att säkerställa
fiskesamernas utkomstmöjligheter som utredningen nämner är avgiftsfri
upplåtelse enligt bestämmelsema i rennäringslagen. Denna möjlighet har som nyss
nämnts anvisats i motiven till 34 § rennäringslagen. Om det skulle uppkomma
svårigheter att nå en tillfredsställande lösning på någon av de nu angivna
vägarna, bör enligt utredningen lantbruksnämnden bemyndigas medge att fisket
t. v. får bedrivas som hittills.

Utredningen
har även berört förhållandena för den grupp samer som visserligen redan har
fiskeupplåtelse i någon form men som inte tillhör sameby och likväl genom sitt
fiske känner sig ha en mycket stark förankring såväl i en gammal samisk näring
som i den samiska miljön. Utredningen anför att även deras utkomstmöjligheter
bör kunna bli föremål för sådan omsorg att förutsättningarna för fisket inte
försämras.

SSR
anser att de förslag som sameutredningen lämnar för att säkerställa
fiskesamernas rätt att även i fortsättningen utöva sin näring inte är
tillfyllest utan yrkar att fiskesamernas fiskerätt till de sjöar där de är
bosatta fastställs i lag, eftersom fiskesamerna har en urgammal rätt att
bedriva fiske i de vatten de sedan generationer tillbaka har utnyttjat. Även
vissa andra remissinstanser förordar att frågan om fiskesamernas rätt till
fiske löses genom en särskild lagstiftning och att de yrkesfiskande samema bör
få samma lagstadgade rätt till nyttjande av land och vatten som de renskötande
samerna har.

I
likhet med utredningen anser jag att de s. k. fiskesamerna måste tillförsäkras
sådan rätt till fiske att de i mån av tillgång på fisk kan få ungefär samma
tillskott av fiske till sin försörjning som hittills. Utredningens
undersökningar visar att flertalet fiskesamer redan har rätt till fiske på
grund av lag eller avtal. Ett mindre antal avsalufiskare synes emellertid sakna
sådan rätt och för deras vidkommande föreslår utredningen olika utvägar för
att juridiskt sett säkerställa deras utkomstmöjligheter. Enligt min mening bör
det vara möjligt att på de av utredningen anvisade vägarna nå en fullt
tillfredsställande lösning även för de fiskesamer vars rätt idag kan
ifrågasättas. Det fiske det här är fråga om bedrivs ju på kronans vatten och
jag utgår från att också de renskötande samerna, som enligt rennäringslagen är
tillförsäkrade rätten till fiske på dessa vatten, kommer att medverka till att
nu ifrågavarande fiskesamer får skälig del i fisket i fjällområdena. Jag är
alltså inte beredd att tillstyrka en särskild lagstiftning på området. Därtill
kommer att frågan om vilken rätt till land och vatten i dessa områden som
samerna kan ha på grund av hävd eller äldre rättigheter f. n. är föremål för
prövning av domstol.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 119

Vad i övrigt avser frågan om upplåtelser av rätt
till fiske åt fiskesamerna vUl jag endast tillägga att jag med hänsyn till
fiskesamernas behov av trygghet ansluter mig till vissa remissinstansers
uppfattning, att upplåtelsekontrakten i många fall bör omfatta avsevärt längre
tid än f. n., ibland hela den tid innehavaren bedriver yrkesfiske.

I de frågor som redovisats rörande fiskesamerna har
jag samrått med chefen för jordbraksdepartementet. Det bör ankomma på regeringen
att meddela de föreskrifter som behövs för att tillgodose fiskesamernas behov.

5.6 Social service

Tillgången till social service i vid mening är av
grundläggande bety

delse för den samiska näringen och kulturen. Efter samråd med chefen

för socialdepartementet vill jag redovisa några frågor inom detta om

råde. . .

Inom hälso- och sjukvården prioriteras genom
resurstilldelning och fastställda läkarfördelningsprogram utbyggnaden av bl. a.
den öppna distriktsvården i syfte att tillgodose behovet av närhetsservice. I.
försöksverksamheter med nya arbetsformer för samverkan mellan socialr vård,
arbetsvärd och hälso- och sjukvård är utgångspunkten en helhetssyn på den
enskilda människan i hennes livsmiljö. Genom regler för tandläkarresursernas
fördelning inom folktandvården, som har meddelats av socialstyrelsen,
åstadkoms en jämnare fördelning av tandläkare i olika delar av landet.

Inom ramen för kommunernas sociala service sker
omfattande insatser för omsorgen om äldre och handikappade. Genom den sociala
hemhjälpen lämnas äldre och handikappade den hjälp som kan. behövas för att de
så länge som möjligt skall kunna bo kvar i sin vanliga boendemiljö. Genom andra
verksamheter såsom dagcentraler för pensionärer försöker man öka möjlighetema
till gemenskap och aktivitet. Till den sociala servicen på området kan också
räknas bl. a. kommunernas insatser för att förmedla s. k. förbättringslån för
upprustning av bostäder. Jag vill i sammanhanget nämna att länsstyrelsen i
Norrbottens län har gjort en framställning till bostadsdepartementet om
åtgärder för att förbättra samers och övrig fjällbefolknings
bostadsförhållanden. Framställningen bereds f. n. inom regeringskansliet.
Kommunernas färdtjänst för handikappade är en annan viktig servicegren.

Landstingens och kommunernas hälso-, sjukvårds- och
sociala service är till för alla som bor i kommunen, och kan ha behov av sådan
service. I glesbygdskommunerna kari emellertid finnas problem när det gäller
att till rimliga kostnader ordna en tillfredsställande sådan service för
kommunernas invånare. Sedan år 1968 finns däirför under socialdepar-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 120

tementets
huvudtitel ett anslag för bl', a. försöksverksamhet med åtgärder för vård och
service i glesbygder med särskild inriktning på äldre och handikappade samt
barn och ungdom. Försöksverksamheten administreras av socialstyrelsen. Bidrag
från anslaget kan utgå och så sker redan även för försöksverksamhet i syfte
att finna lösningar på de organisatoriska och andra svårigheter 'som kan finnas
för kommunerna när det gäller att ge samerna en god och med övriga
kommuninvånare likvärdig social service. Socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och SSR arbetar sedan något år tillbaka tillsammans på att finna former för en
bättre service och ett bättre boende för samerna. Regeringen kommer inom ramen
för anvisade medel att i varje enskilt fall positivt pröva ansökningar om
bidrag för försöksverksamheter som syftar till att söka lämpliga framkomstvägar
för att tillgodose dessa behov.

Jag vill i sammanhanget också beröra en speciell
fråga som har aktualiserats under propositiorisarbetet. Kostnaderna för
socialhjälp och barnavård åvilar som huvudregel kommunerna. Särskilda åtaganden
har emellertid gjorts från statens sida, bl. a. beträffande samer. Bestämmelser
härom finns i kungörelsen (1956: 397) angåeiide statsbidrag till socialhjälp
och barnavård för'lappar (ändrad 1971: 981) och avser i huvudsak renskötande
samer. Statsbidrag utgår med 75 % av kommunens kostnader för socialhjälp som
lämnats enligt 12 § lagen (1956:2) om socialhjälp (ändrad senast 1975: 704) och
för vård av barn som omhändertagits enligt barnavårdslagen. Enligt min mening
kan betydelsen av statsbidraget ifrågasättas liksom motiven för att ha kvar
särbestämmelser av detta slag. Med hänsyn till att socialutredningen (S 1969:
29) i sitt slutbetänkande bl. a. kommer att behandla olika statsbidragsfrågor
är jag dock inte beredd att nu föreslå någon ändring i bidragsbestämmelserna.

Jag vill i likhet med sameutredningen peka på
förskolan som ett av de viktigaste instrumenten i den sociala servicen. I
förskolan kan de behov som alla barn har av verksamhet och samvaro med andra
barn tillgodoses under pedagogisk ledning. Inom förskolan ges möjhgheter att
tillgodose varje enskilt barns behov av särskilt stöd och stimulans.
Verksamheten i förskolan är därför ett första viktigt steg när det gäller att
möjliggöra för samerna att bibehålla sitt språk och sin kultur. Som
socialstyrelsen har framhållit i sitt remissyttrande är bl. a. språket en
grundläggande faktor för barnets hela personlighetsutveckling. Möjligheterna
att erbjuda samebamen hemspråksträning i förskolan är därför av särskilt stor
betydelse.

Fr. o. m. budgetåret 1977/78 har särskilda medel
anvisats för bidrag till kommunerna för hemspråksträning i förskolan (prop.
1976/77: 22, UbU 1976/77: 10, rskr 1976/77: 111). Bidraget utgår med 1 900 kr.
per år och barn som deltar i hemspråksträningen. Socialstyrelsen har fått i
uppdrag att i samråd med SÖ utforma riktlinjer för hemspråksträningen

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 121

i
den allmänna förskolan och i daghemmen. Som SÖ påpekat kan verksamheten därvid
utformas på ohka sätt beroende på förutsättningarna i den enskilda kommunen.
Statsbidraget bör enligt min mening också kunna användas av kommunerna för
anordnande av speciell förskoleverksamhet med hemspråksträning under sommarhalvåret
i de fall förutsättningar inte finns till reguljär förskoleverksamhet i
kommunen eller del av kommunen.

5.7 Samisk kulturell verksamhet

De samlade förslagen från sameutredningen är att
betrakta som förslag till åtgärder för samernas kultur i vidaste mening.
Utredningen behandlar också villkoren för samisk kulturell verksamhet i
snävare bemärkelse och konstaterar att de allmänna samhällsinsatserna på
kultur-, området innebär ett stöd även för samiskt kulturarbete. När allmänna
bidragssystem och stödformer inte kan tillämpas bör stöd i särskilda former
utgå. Utredningen föreslår ett särskilt anslag. Bidrag till samisk kultur,
vilket är avsett som ett allmänt stöd åt samernas kultur och de samiska
organisationerna. .

I flera remissyttranden betonas vikten av att de
allmänna kulturanslagen kan tas i anspråk även för samisk kulturell verksamhet
och att det förstärkta kulturstödet i enlighet med målen för den statliga
kulturpolitiken åstadkommer en reell förbättring även för samernas kulturella
situation. Remissinstanserna delar allmänt uppfattningen att stöd i särskilda
former bör kunna utgå för samisk kulturell verksamhet när allmänna insatser
inte räcker till för att tillgodose de samiska behoven.

I likhet med sameutredningen och remissinstanserna
anser jag det vara principiellt viktigt att samerna kan utnyttja de allmänna
statsbidrag och stödformer som står till buds för allmänkulturell verksamhet.
De statliga bidragen är ju som regel utformade så att de inte blir styrande för
verksamheten och de kan således utnyttjas helt i enlighet med samiska
värderingar. Bevarandet och utvecklingen av den samiska kulturen måste
självfallet ske på samernas egna villkor. Samtidigt ger, som statens kulturråd
har framhållit, målen för den statliga kulturpolitiken ett stöd för krav,på
integritet och utvecklingsmöjligheter även för den samiska kulturen. Det blir
då närmast en fråga om att bevaka att de statliga reformerna på kulturområdet
verkligen bidrar till att förbättra samernas kultursituation.

Statens kulturråd ser f. n. över rådets information
till samernas organisationer och skall sedan studera hur de statliga
kulturreformerna har slagit ut beträffande den samiska kulturen. Resultatet av
denna översyn bör enligt min mening kunna tjäna som underlag för en bedömning
av de allmänna stödmöjligheternas betydelse för samiskt kul-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 122

turarbete.
Om det visar sig att man genom bidragsbestämmelsernas utformning i något fall
hindrar samiska kulturarbetare att utnyttja en viss stödform, bor man söka
ändra bidragsbestämmelserna.

Enligt
min uppfattning bör det således ankomma på statens kulturråd att vid
fördelningen av medel som står till rådets disposition ta hänsyn till den
samiska minoritetens behov. Även andra myndigheter, institutioner och
organisationer, som fördelar det statliga kulturstödet, bör uppmärksamma de
särskilda behov som följer av den samiska minoritetens utsatta ställning.
Bland de bidrag och stödformer som bör kunna utnyttjas för samerna och deras
kulturella strävanden vill jag nämna bl. a. bidrag till experiment och
utvecklingsarbete bland amatörer, bidrag till fria teater- och musikgrapper,
konstnärsbidrag, projektbidrag och inkomstgarantier för konstnärer, samt
bidrag till kulturprogram inom föreningslivet. Det kan tilläggas att
regeringen har föreslagit en kraftig ökning av kulturanslagen för nästa
budgetår, bl. a. av anslagen till de fria grupperna, och att detta givetvis bör
komma även samerna och samiskt kulturliv till godo.

Även
med en sådan förstärkt bevakning av de samiska intressena, som jag förespråkat
i det föregående, kan det naturligtvis finnas områden där generella stödformer
av olika skäl inte kan utnyttjas av samerna. I sådana fall bör det finnas en
möjhghet för samerna att få tillgång till särskilda medel. Jag föreslår i
likhet med sameutredningen ett särskilt anslag. Bidrag till samisk kultur, för
att tillgodose sådana behov. Anslaget bör fördelas, efter prioriteringar som
görs av samerna själva, till ändamål som inte kan få tillräckligt stöd på annat
sätt. Jag har framför allt övertygats om behovet av att på detta sätt stödja de
samiska organisationerna och utgivningen av tidningen Samefolket. I det
följande (5.95.11 och 7) återkommer jag till det särskilda anslaget och dess
fördelning.

Vid
remissbehandlingen har olika delar av kulturområdet belysts på ett värdefullt
sätt. Det finns enligt min mening skäl att i detta sammanhang beröra några
frågor som man, inte minst från samiskt håll, har funnit särskilt angelägna.
Förutsättningarna för att bevara och utveckla det samiska språket har tagits
upp i flera yttranden. Intresset för samiskan bland dagens samer är väl
dokumenterat. Stödet för de samiska strävandena i språkfrågan har emellertid
varit otillräckligt. Ett ökat stöd leder enligt sameutredningen till att
språket kan inta en mer framskjuten ställning som kulturellt sammanbindande
faktor inom samegruppen. Av den anledningen lade utredningen med förtur fram
de numera genomförda förslagen om en professur i samiska i Umeå och om fortsatt
stöd till Samernas folkhögskola i Jokkmokk.

Föratsättningarna för att stärka det samiska
språkets ställning har ett klart samband med underlaget för den samiska
kulturens fortbestånd över huvud taget. Det samiska språket är starkt bundet
till ren-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 123

näringen
och språkets framtid är beroende av en framtid för rennäringen. Det är också
nödvändigt att språket får utvecklas i tal och skrift som ett modernt kommunikationsmedel.
SSR och Saminuorra hävdar i detta sammanhang att det bör finnas en språklag för
alla samer i Norden, som bl. a. tillförsäkrar samerna en rätt till undervisning
och upplysning på deras eget språk och rätten att bli förstådda och hörda i
officiella sammanhang. En speciell svårighet i sammanhanget är de stora
dialektskillnaderna. Inom det svenska sameområdet är dialektskillnaderna stora
mellan nordsamiska, lulesamiska och pitesamiska inom den centralsamiska
dialektgruppen, och skillnaderna är ännu större mellan dessa dialekter och
sydsamiskan. Man kan i själva verket på goda grunder tala om flera samiska
språk.

Jag
är av den uppfattningen att kunskap i samiskt språk och kultur är av stor
betydelse vid tjänsteutövning i sameområdet. Det måste enligt min mening vara
en tillgång för de myndigheter, institutioner och organisationer, som i sitt
arbete kommer i kontakt med samer, att besitta kunskaper i samiska och samiskt
kultur- och samhällsliv. Som jag redan har antytt är det angeläget att förstärka
det statliga stödet till det samiska språkets fortsatta utveckling. Språkfrågan
bör fortlöpande följas av arbetsgruppen för samefrågor.

I likhet med sameutredningen vill jag understryka
de möjligheter som redan i dag finns när det gäller att tillgodose samiska
önskemål om insatser för språket. Jag tänker då i första hand på den verksamhet
som bedrivs med statligt stöd av Samernas folkhögskola, den samiska institutionen
vid imiversitetet i Umeå och Nordiskt samiskt institut. Ett betydelsefullt
arbete utförs också av samernas organisationer genom den samiska språknämnden
och Same-Ätnams språkutskott. När jag i det följande (5.12) behandlar de
samiska utbildningsfrågorna återkommer jag till språkundervisning, forskning m.
m. vid bl. a. nämnda institutioner och organ. I det sammanhanget tar jag också
upp dialekt- och ortnamnsarkiven, som får förstärkta resurser nästa budgetår
för sin betydelsefulla insamling och utforskning av samiskt material.

Ett betydelsefullt inslag i det samiska kulturlivet
utgörs av s a m e -radions sändningar. Samemas behov av information, aktuell
debatt och underhållning genom radio är, som SSR framhåller, i hög grad
gemensamt för hela sameområdet. Dessa behov berör riksradions, lokalradions
och de nordiska radioföretagens gemensamma sändningar. Det finns också behov av
information om samer och samiska förhållanden för den övriga befolkningen.

Sameutredningen har inte haft till uppgift att
föreslå hur sameradion skall vara organiserad efter det att lokalradion har
startat sin verksamhet. Utredningen anser det vara en fråga för Sveriges Radio
och Sveriges Lokalradio att i samråd med sameradions anställda och de samiska
organisationerna närmare överväga hur den samiska programverk-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 124

samheten
skall vara organiserad. Utredningen understryker betydelsen av att sameradions
sändningar blir tillgängliga även utanför de samiska kärnområdena och anser att
radioföretagen bör överväga hur sådana sändningar skall komma till stånd.

För egen del anser jag, såsom även radioutredningen
(U 1974: 08) framhållit i sitt yttrande, att det finns särskilda skäl för att
man också inom radio- och TV-verksamheten tar på sig ett ansvar för samemas
kultur och språk. Särskilda sameprogram bör kunna förekomma i större
utsträckning än vad som i och för sig kan motiveras av samemas antal. Program
om samer och samisk kultur har en naturlig plats i de allmänna riksprogrammen
i såväl radio som TV.

Genom tillkomsten av lokalradion skapas nya
möjligheter att uppmärksamma den samiska minoritetens situation och debattera
de samiska frågorna. Redan från starten i februari 1977 produceras särskilda
program för samer av samisk personal i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
lokalradioområden. I Norrbotten har en samisk redaktör anställts, som skall
göra program på både nordsamiska och svenska. I Jämtland och Västerbotten har
särskilda resurser avsatts för sydsamiska program. Enligt vad jag har erfarit
har Sveriges Lokalradio för avsikt att, sedan erfarenheter vunnits av denna
programverksamhet, senare ta ställning till att engagera fast anställda
medarbetare för sameprogram även vid Jämtlands och Västerbottens
lokalradioenheter.

När det sedan gäller sameprogram i riksradion vill
jag framhålla följande, Jag har förståelse för att man från samiskt håll, i
egenskap av ursprungsbefolkning och etnisk minoritet i Sverige, önskar få sitt
programbehov tillgodosett i likhet med andra minoriteter i landet. Det är ett
starkt önskemål från samernas sida att sändningar av sameprogram inte enbart
sker i lokalradion. Det bör enligt min mening vara en angelägenhet för Sveriges
Radio att inom ramen för bestämmelsema i avtalet mellan staten och Sveriges
Radio pröva behovet av riksutsändningar av sameprogram liksom av information
om samer och samiska förhållanden.

Ett angeläget önskemål från samernas sida är att
det aktuella veckomagasinet Såmi-sägat (samenytt), som sänds varje fredag över
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, skall kunna bli ett riksprogram.
Detta program sänds på svenska och speglar samernas situation i dagens
samhälle. Korta nyhetssändningar på samiska är ett annat ofta framfört
önskemål. Jag förutsätter i likhet med utredningen ett nära samarbete mellan
Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, berörd personal och samernas
organisationer när det gäller sändningstider, geografisk täckning m. m. Det bör
bli en uppgift för Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio att väga behovet av
här berörda program mot andra krav som kan ställas på programverksamheten.

Den
samnordiska sameradioverksamheten förtjänar särskild upp-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:
80 125

märksamhet.
Sedan länge har planer funnits om att upprätta ett samnordiskt
produktionseentrum för sameprogram. De nordiska radioföretagen har begärt
medel av resp. regeringarna i Finland, Norge och Sverige för detta ändamål.
Regeringarna har ännu inte tagit ställning till förslaget.

Enligt vad jag erfarit har sameradions företrädare
föreslagit en annan utbyggnadsmodell för de samnordiska sändningarna än den
tidigare föreslagna. En centralisering av den samnordiska verksamheten till ett
stort produktionscentram anses inte nu längre vara den mest praktiska
lösningen. Jag finner för min del en mer decentraliserad lösning vara värd att
pröva. Det bör emellertid ankomma på Sveriges Radio att hos regeringen
aktualisera eventuella nya förslag i frågan.

Sameutredningen redovisar det betydelsefulla
samarbete som har inletts mellan riksantikvarieämbetet. Nordiska museet och
berörda länsmuseer i fråga om dokumentation och forskning kring den traditionella
samekulturen. Riksantikvarieämbetet anser att en allmän dokumentation av samisk
kultur och livsföring bör genomföras och att den till stor del bör kunna
utföras av länsmuseerna. Särskilda medel bör enligt ämbetet ställas till
förfogande för en heltäckande inventering av de fysiska kulturlämningarna,
vilka är av stor betydelse när det gäller kunskapen om samernas äldre historia.

För egen del finner jag det angeläget att samekulturen
i dess olika former dokumenteras och levandegörs genom utställningar och annan
utåtriktad verksamhet. De regionala museer som i första hand kan ta ett ansvar
för att arbeta med samekulturfrågorna, nämligen länsmuseerna i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Kopparbergs län, får från nästa budgetår kraftigt
ökade statsbidrag inom ramen för det nya bidraget till regionala museer. Detta
bör innebära att ökade insatser kan göras för dokumentationen av den
traditionella samekulturen. Det nya regionala museistödet är också utformat på
ett sådant sätt att statens kulturråd vid fördelningen av tillgängliga
bidragsrum på de enskilda museerna kan ta hänsyn till särskilda behov inorh
museerna. Ett sådant behov kan vara att förstärka berörda museer med en medarbetare
med särskilda insikter i samiska förhållanden för den fortlöpande
dokumentationen och utställningsverksamheten. Jag utgår vidare från att man vid
den pågående översynen av Nordiska inuseets organisation uppmärksammar museets
förutsättningar att bedriva museiverksamhet med samisk inriktning.

5.8 Sameslöjd och samekonsthantverk .

Sameslöjden och samekonsthantverket är både en
viktig del av den samiska kulturen och-ett betydelsefullt komplement till
övriga samiska

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 126

näringar.
Enligt en allmän uppfattning finns förutsättningar för en omfattande utbyggnad
av slöjdverksamheten. För detta krävs samhällsinsatser till stöd för
sameslöjden h\. a. inom områdena råvaruanskaffning, rådgivning, marknadsföring
och utbildning. Sameutredningen anser att de aktuella uppgifterna bör kunna
handhas av en ekonomisk organisation bildad -av samerna själva och med de båda
samiska huvudorganisationerna SSR och Same-Ätnam som huvudmän.

Ett tjugotal remissinstanser ställer sig
uttryckligen positiva till förslaget om att skapa ett samiskt slöjdföretag.
SSR framhåller att en av SSR och Same-Ätnam tillsatt interimstyrelse arbetat
intensivt på att få företaget till stånd. Same-Ätnam understryker att denna typ
av verksamhet måste ägas och drivas av samerna själva för att man skall kunna
uppnå den nödvändiga förankringen hos samerna. Några remissinstanser,
däribland Föreningen Svensk form, framhåller vikten av en samordning av
verksamheten med hemslöjdsföreningarnas arbete. Förslaget avstyrks däremot av
bl. a. statens industriverk och Norrbottens läns hemslöjdsförening, som anser
verksamheten alltför begränsad för att man skall kunna skapa ett nytt organ
enbart för sameslöjden.

För egen del finner jag det glädjande att det
samiska slöjdföretaget. Sameslöjd och Material AB, numera har färdigbildats.
Det arbete som SSR och Same-Ätnam lagt ned under en följd av år har därmed
krönts med framgång. Företaget skall bl. a. bedriva handel med hudar, skinn,
horn, textilier och slöjd. Organisationen skall ha sitt centrum i Tärnaby.
Förutom att direkt sysselsättning skapas för ett antal samer, kommer ca 300
slöjdare att kunna få service genom företaget.

För uppbyggnaden av slöjdföretaget har bl. a.
utgått bidrag från det statliga glesbygdsstödet. Jag vill understryka att det
statliga bidraget skall ses som ett uttryck för viljan att stödja samernas
egna strävanden att stärka och bevara sitt näringsunderlag och sin kultur.

Sameutredningen har vidare tagit upp frågan om
anskaffande av s 1 ö j d v i r k e. Utredningen fäster vikt vid att bl. a. de
sameslöjdare som står utanför samebyarna kan tillhandahållas slöjdvirke. Domänverket
motsätter sig inte att även andra sameslöjdare än sådana som tillhör sameby
får tillgång till slöjdvirke på kronomark inom lappmarken och renbetesfjällen.
Inte heller kammarkollegiet har något att erinra mot att slöjdare som inte
tillhör sameby får ta slöjdvirke avgiftsfritt. SSR hävdar att rätten att ta
slöjdvirke enligt samisk iippfattning är en samisk rättighet och att således
även sameslöjdare som inte är medlem i sameby skall ha rätt att ta virke.

Jag vill för egen del betona vikten av att de
yrkesverksamma sameslöjdarna, oavsett om de är medlemmar i sameby eller inte,
kan tillhandahållas slöjdvirke i den omfattning som behövs. Detta är i dag
möjligt enligt gällande bestämmelser och tillämpad praxis. Det bör ankomma på
regeringen att meddela de föreskrifter som behövs om situationen för berörda
sameslöjdare skulle försämras.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 127

Sameutredningen räknar även med en positiv
utveckling för den rådgivande och uppsökande konsulentverksamhet som
Same-Ätnam i många år här bedrivit i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län. På grand av uteblivna anslag från Längmanska företagarfon-den har
emellertid Same-Ätnams slöjdutskott tvingats säga upp en av de två
slöjdkonsulenterna. Same-Ätnam anser sig behöva tre sameslöjdskonsulenter för
en intensifierad rådgivnings- och utbildningsverksamhet och tre assistenter för
fältverksamheten.

Jag delar den allmänna uppfattningen om
konsulentverksamhetens betydelse för utvecklingen av sameslöjden och
samekonsthantverket. Det är vidare uppenbart att sameslöjdens artrikedom och
starka differentiering på såväl hårda som mjuka slöjdtekniker gör det mycket
svårt för en konsult att behärska båda teknikområdena. Fältverksamheten i form
av personlig rådgivning till de enskilda slöjdarna måste också ha en tillfredsställande
omfattning. Chefen för industridepartementet har mot denna bakgrand, efter
samråd med mig, i 1977 års budgetproposition beräknat ett belopp av 100 000 kr.
under anslaget Främjande av hemslöjden för bestridande av kostnaderna för
ytterligare en sameslöjdskonsulent (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 79).

5.9 Samemas organisationer

I takt med samhällsutvecklingen har samerna ökat
sina ansträngningar att skapa starka organisationer, som kan föra den samiska
minoritetens talan såväl på riksplanet som i det lokala vardagsarbetet. Organisationsarbetet
har försvårats genom uppdelningen av samerna i renskötande och icke
renskötande samer. Svenska samernas riksförbund (SSR) framstår i dag som den
dominerande organisationen, uppbyggd kring samebyar och sameföreningar.
Sameutredningen framhåller att SSR bör ha stora förutsättningar att bredda sin
verksamhet på ett sådant sätt att riksförbundet kan bli en centralorganisation
för hela den samiska folkgruppen.

Sameutredningen redovisar också den verksamhet som
bedrivs av Saminuorra, det samiska ungdomsförbundet, och Same-Ätnam, förening
för samisk kultur. Utredningen noterar särskilt de lokala sameföreningarnas
betydelse när det gäller att bevara och stärka samhörigheten mellan skilda
grupper av samer.

Sameutredningen föreslår att statsbidrag skall utgå
till de samiska organisationerna. Det nya organisationsstödet skall avse
verksamheten i stort, varvid de icke renskötande samernas önskemål och problem
bör särskilt uppmärksammas.

Förslaget om ett samiskt organisationsstöd mottas
positivt av remissinstansema. SSR och Same-Ätnam understryker betydelsen av
ekonomiskt stöd till de organisationer och föreningar som faktiskt har redo-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 128

visat
verksamhet under årens lopp. Flera remissinstanser framhåller i likhet med
utredningen de lokala sameföreningarnas betydelsefulla arbete och tillstyrker
att organisationsstöd skall kunna utgå även till dessa föreningar.

Ett samiskt organisationsliv är enligt min mening
ett betydande samhällsintresse. Organisationerna i vårt land bidrar på ohka
sätt till att stärka och utveckla demokratin. Det ligger därför i samhällets
eget intresse att stödja ett fritt och vittförgrenat organisationsarbete. Ett
statligt stöd till samernas organisationer är dessutom motiverat med hänsyn
till samemas ställning som etnisk minoritet i landet. Ett samiskt
organisationsstöd blir ett centralt inslag bland de insatser som görs för att
skapa underlag för samernas och samekulturens fortsatta utveckling.

Jag biträder således sameutredningens förslag om
ett samiskt organisationsstöd. Statsbidrag till den verksamhet som bedrivs av
samernas organisationer bör fr. o. m. nästa budgetår utgå av medel från det nya
anslaget Bidrag till samisk kultur (5.7 och 7). Det bör ankomma på samefondens
kulturdelegation att besluta om den närmare fördelningen av
organisationsbidraget. Vissa riktlinjer bör dock enligt min mening anges för
fördelningen av tillgängliga medel.

Det är angeläget att det statliga stödet till
samernas organisationer får en sådan utformning att det inte verkar styrande på
organisationsarbetet. Samernas värderingar och prioriteringar skall i sista
hand avgöra hur tillgängliga resurser skall kunna användas för att på bästa
sätt främja samemas organisationssträvanden. Detta möjliggörs också genom att
samefondens kulturdelegation, som har samisk majoritet, skall fördela
organisationsbidraget. Denna grundinställning hindrar emellertid inte att
vissa riktlinjer för bidragsfördelningen bör kunna anges med utgångspunkt i
utredningsförslaget och remissyttrandena.

En del av statsbidraget bör utgå till de samiska
riksorganisationerna, varvid i första hand SSR, Saminuorra, Same-Ätnam,
Samernas idrottsförbund och Nordiska samerådets svenska sektion bör komma i
fråga. Genom ökade medel till SSR, utöver vad som redan utgår ur samefonden
(858 000 kr. för budgetåret 1976/77), kan riksförbundet bredda sin verksamhet
till att omfatta de kulturfrågor i vidaste mening som har intresse för hela den
samiska folkgrappen. Statsbidrag till Saminuorra möjliggör en förstärkt och
mer varaktig verksamhet bland den samiska ungdomen. Same-Ätnam behöver ökat
stöd för att kunna upprätthålla sin allmänkulturella verksamhet. Samernas
idrottsförbund bör få bidrag för sitt arbete med att bevara och utveckla de
samiska idrottstraditionerna. Även bidrag till Nordiska samerådets svenska
sektion bör i fortsättningen utgå från det nya anslaget (jfr 5.13).

Med denna uppräkning här jag velat antyda vilka
samiska riksorganisationer som i första hand bör komma i fråga för bidrag från
det nyä anslaget. Avgörandet är dock först som sist samernas eget. Jag utgår

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 129

ifrån
att de begränsade medlen skall korhma de organisationer till godo som, med en
förhållandevis svag ekonomi, har kunnat redovisa en verksamhet av väsentlig
betydelse för samekulturens fortsatta utveckling. Möjligheten att med bidragets
hjälp intensifiera stödet för de icke renskötande samernas strävanden bör
särskilt uppmärksammas.

En
betydande del av statsbidraget bör vidare fördelas mellan lokala samiska
organisationer och föreningar, oberoende av om organisationen/föreningen är
ansluten till en riksorganisation eller inte. I likhet med utredningen och
flera remissinstanser vill jag särskilt peka på de lokala sameföreningarnas
betydelsefulla arbete för att stärka samhörigheten mellan samer i skilda
yrken. De saknar dock ofta ekonomiska möjhgheter för ett stabilt och
kontinuerligt organisationsarbete. Ett direkt bidrag till sådana föreningar
kan möjliggöra en aktivering till kulturell verksamhet, utbildning och allmän
opinionsbildning. Jag vill sär- . skilt erinra om möjligheten att ge bidrag
till flera föreningar gemensamt, så att dessa kan anställa en person på heltid
eller deltid för att tillvarata de samiska intressena inom en viss region. Det
bör också vara möjligt att bygga upp ett samarbete mellan sameföreningarna och
samebyama, dvs. renskötselföretagen, och få organisationsstöd för detta. Med
tanke på samhällsutvecklingen och närings- och sysselsättningsfrågornas
avgörande betydelse för samekulturens fortbestånd kan ett sådant samarbete visa
sig synnerligen fruktbart. Även när det gäller bidrag till den lokalt
förankrade verksamheten bör det ankomma på samefondens kulturdelegation att
närmare utforma riktlinjer för bi-dragsgivningen. Vad jag här anfört bör då
kunna tjäna som vägledning.

Det bör också vara möjligt att avsätta en del av
det nya bidraget för tidsbegränsade projekt, som organisationerna tillsammans
eller var för sig önskar genomföra.

I det följande (5.11) kommer jag att behandla
frågan om samefonden och dess kulturdelegation som fördelningsorgan för det nya
statsbidraget till samisk kultur, vilket således även skall innefatta stöd för
de samiska organisationernas verksamhet.

5.10 Tidningen Samefolket

Tidningen Samefolket har alltsedan sin tillkomst
för snart 60 år sedan fungerat som språkrör för samema och som förbindelselänk
mellan skilda samegrupper. Samerna och deras organisationer har konsekvent
slutit upp kring tidningen och vämat om dess existens. Tidningen överfördes år
1971 till en stiftelse med SSR och Same-Ätnam som huvudmän. Kostnaderna för
utgivningen av Samefolket täcktes tidigare till väsentlig del av det
statsbidrag på 50 000 kr. som har utgått sedan budgetåret 1965/66. Under
senare år har dock kostnaderna ökat väsentligt och hela kostnadsökningen har
fått täckas genom bidrag ur samefonden. 9 Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 80

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 130

Sameutredningen understryker Samefolkets betydelse
för den samiska befolkningsgruppen, bl. a. för strävandena att stärka
samhörigheten såväl inom den renskötande samegruppen som mellan denna grupp
och den större grupp samer som flyttat ut från det traditionella sameområdet.
Tidningen har också en viktig uppgift när det gäller den allmänna informationen
i samhället om samernas förhållanden. Med hänsyn till att samefonden inte kaii
belastas med så höga bidragsanspråk som har blivit aktuella, föreslår
utredningen att ökat statsbidrag utgår till tidningen inom ramen för det
föreslagna nya anslaget Bidrag till samisk kultur.

De remissinstanser som behandlar frågan, bl. a.
nämnden för samhällsinformation, SSR, Same-Ätnam och Stiftelsen Samefolket,
betonar vikten av fortsatt stöd till tidningen Samefolket. Statens kulturråd,
SÖ och Klys tillstyrker uttryckligen förslaget om ett ökat statsbidrag kanaliserat
över samefonden.

Stiftelsen Samefolket har i sitt remissyttrande
redovisat en egen utredning, som av tidsskäl inte har kunnat presenteras för
sameutredningen. Enligt stiftelsens planer för vidareutveckling av tidningen,
vilka stöds av SSR och Same-Ätnam, skall Samefolket bl. a. ges ut var 14 :e
dag. Övergången till 14-dägarsutgivning och anställandet av ytterligare
redaktionell personal medför förhållandevis stora kostnadsökningar.

För
egen del har jag övertygats om att Samefolket också i fortsättningen måste få
ett särskilt statligt stöd. Samefolket är, som tidningsstiftelsen uttrycker
det, det enda periodiskt återkommande tryckta massmediet bland samerna i
Sverige. Enligt sina stadgar skall tidningen bl. a. vara språkrör för samerna
och förbindelseorgan mellan samegrupper, informera olika samhällsorgan och allmänheten
om samernas kultur och näringar, samt vara ett forum för diskussion om samernas
förhållanden. Samefolket täcker alla verksamhetsområden som berör samerna:
näringsliv, ekonomi, rättsfrågor, miljöfrågor, språk, kultur, utbildning,
sport, andligt liv, internationella frågor etc.

Tidningen
Samefolket präglas i hög grad av den samiska folkgruppens speciella kultur och
samhällsliv. Det har enligt min mening stor kulturpolitisk betydelse att staten
ger stöd till en minoritetstidning av detta slag. Ett stöd till Samefolket bhr
ett väsentligt bidrag till samiska yttrandemöjligheter och samisk
opinionsbildning. Det är också väsentligt att tidningen får största möjliga
spridning, både bland samerna och i samhället i övrigt.

I
fråga om formerna för statens stöd till Samefolket biträder jag utredningens
förslag att ett särskilt statsbidrag skall utgå även i fortsättningen och att
detta bör ställas till samefondens disposition. Sarhefon-den och dess
kulturdelegätion får härigenom ett avgörande inflytande över finansieringen av
Samefolket. Genom samernas särskilda ställning och tidningens speciella
karaktär är det inte lämpligt att låta det sär-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 131

skilda
statsbidraget utgå av de anslagsmedel som fördelas till kulturtidskrifter
resp. organisationstidskrifter.

Jag
kommer i det följande (7) att beräkna medel för bidrag till tidningen
Samefolket under det nya anslaget Bidrag till samisk kultur. Jag avser därvid
att beakta det av tidningsstiftelsen redovisade bidragsbehovet.

5.11 Samefonden

Sameutredningen föreslår att det nya anslaget.
Bidrag till samisk kultur, skall ställas till samefondens disposition och att
samefondens kulturdelegation skall besluta om medelsfördelningen. Flertalet
remissinstanser, däriband SSR, Saminuorra och styrelsen för samefonden, ansluter
sig till utredningsförslaget. Några samiska organisationer är dock tveksamma
till om samefondens kulturdelegation med nuvarande sammansättning skall kunna
fungera som fördelningsorgan för ett organisationsstöd.

Samerna
och deras organ måste enligt min mening få ett avgörande inflytande över hur
det nya statsbidraget till samernas kultur och de samiska organisationernas
verksamhet skall fördelas. En möjhghet är, som sameutredningen har framhållit,
att inrätta ett särskilt samiskt organ som skall handlägga bidragsfördelningen.
Med hänsyn till risken för ökad byråkratisering och splittring av tillgängliga
resurser delar jag dock utredningens uppfattning att man i stället bör söka en
anknytning till något befintligt organ med tillfredsställande samiskt
inflytande.

Från
samefonden utgår medel för att främja och stödja rennäringen, den samiska
kulturen och samiska organisationer. Fondmedlen, som består av bl. a.
ersättningar för intrång i renskötseln och olika slag av upplåtelseavgifter,
används i allt väsentligt för att tillgodose de renskötande samernas behov.
Genom samefonden får man bl; a. till stånd en önskvärd utjämning av de olika
samebyarnas ekonomiska resurser. Även om det nya anslaget främst tar sikte på
att tillgodose de icke-renskötande samernas behov, skulle samefonden enligt min
mening mycket väl kunna fungera som fördelningsorgan även för dessa medel.

Samefonden
fick år 1971 en ny organisation. - Inom styrelsen för samefonden finns en
särskild kulturdelegation med samisk majoritet. Av delegationens tre ledamöter
utser regeringen en efter förslag av SSR och en efter förslag av SSR och
Same-Ätnam gemensamt. Ordförande och vice ordförande i delegationen utses av
regeringen efter förslag av SSR och Same-Ätnam gemensamt. Samerna har således
ett avgörande inflytande i delegationen. Jag ansluter mig därför till förslaget
att det nya anslaget bör ställas till samefondens disposition och fördelas av
fondens kulturdelegation. Jag har i det föregående förordat vissa riktlinjer
för bidragsfördelningen. Samtidigt vill jag understryka att fördel-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 132

ningen
skall styras av samernas värderingar och prioriteringar. Kulturdelegationens
arbete med dessa frågor måste därför få bredast möjliga förankring hos de
samiska organisationerna. Det bör ankomma på kulturdelegationen att finna
lämpliga former för sameorganisationernas medverkan i detta avseende.

5.12 Samiska utbildningsfrågor

5.12.1
En samisk utbildningsväg

Efter
samråd med statsrådet Mogård vill jag anföra följande.

Sameutredningen har kartlagt nuvarande samiska
utbildningsmöjligheter och sökt bilda sig en uppfattning om vilka ytterligare
insatser som krävs för att tillgodose samemas önskemål om en samisk utbildningsväg.
Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens principiella uppfattning
att man bör eftersträva samiska inslag inom alla delar av
utbildningssamhället. SÖ understryker att ett enhetligt skolsystem och en
likvärdig utbildningsstandard för landets alla delar inte får åsidosättas. De
samiska elevernas möjligheter att bevara och utveckla samisk kultur och
samiskt språk bör enligt SÖ även rymmas inom ramen för det enhetliga
skolsystemet.

Samernas inflytande över den samiska
undervisningens organisation och utformning tas upp i flera yttranden. SÖ anser
liksom utredningen att en ledningsform bör väljas som ger samerna och deras
organisationer erforderligt inflytande. Om man skall kunna förverkliga en samisk
utbildningsväg, dvs. ge möjlighet åt samerna att välja samiska inslag, måste
man enligt SSR inrätta ett starkt ledningsorgan. SSR, Saminuorra, Same-Ätnam,
Norrbottens sameförbund, Storumangruppen och Nordiska samerådets svenska
sektion är alla positiva till ett tidigare framlagt förslag om en särskild
skolstyrelse för ledningen av sameskolorna. Sameskolstyrelsen skall enligt SSR
sortera direkt under SÖ. Den skall ha det omedelbara ansvaret för
undervisningen för samer i förskolan, sameskolan, kommunala grandskolan,
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen, samt även ha insyn i
lärarutbildningen för samer och i all övrig undervisning som berör samerna.

I likhet med sameutredningen och med stöd i
remissopinionen anser jag att man i princip bör eftersträva inslag av samiskt
språk och kultur på alla utbildningsstadier och i den omfattning som motsvarar
samernas berättigade önskemål. I de fall där de samiska frågorna inte kan ges
tillräcklig omfattning inom ramen för ett enhetligt skolsystem bör man kunna
överväga särskilda lösningar för att tillgodose de samiska behoven. Målet bor
således vara att kunna erbjuda samerna en utbildningsväg inom den allmänna
skolan med reella möjligheter för de samiska eleverna att ta del av och
utveckla det samiska språket och andra samiska kulturinslag.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 133

De samiska frågorna måste således enligt min mening
få en starkare ställning inom utbildningssystemet. De statliga insatser som kan
bli aktuella måste, som sameutredningen har framhållit, fortgående anpassas
till utvecklingen och till samernas egna önskemål. Vissa förbättringar
genomförs omedelbart. Jag vill dessutom understryka att redan nu existerande
möjligheter att tillgodose de samiska intressena måste kunna utnyttjas bättre
än vad som många gånger sker. I det följande kommer jag att redovisa vissa
åtgärder för nästa budgetår och behandla ett antal frågor beträffande bl. a.
nomadskolan/sameskolan, grundskolan, högskolan, samisk vuxenutbildning, samt
läraratbildning och utveckling av läromedel för det samiska
undervisningsområdet.

Innan jag går över till att behandla de samiska
utbildningsmöjligheterna på olika skolstadier vill jag säga följande i fråga
om ledningen av och det pedagogiska inflytandet över den utbildning som berör
samerna.

Jag
delar sameutredningens uppfattning att samernas minoritetsställning motiverar
att särskilda hänsyn tas för att säkerställa deras inflytande över
undervisningen såväl centralt som regionalt och lokalt. Några särskilda
åtgärder har hittills inte vidtagits i detta avseende, utom vad beträffar
nomadskolan. För varje nomadskola (sameskola) utses nomadskolfullmäktige av
föräldrarna till eleverna vid skolan. Ledning och tillsyn av nomadskolväsendet
utövas sedan budgetåret 1967/68 av länsskolnämnden i Norrbottens län, vid
vilken en av skolinspektörerna, nomadskolinspektören, jämte andra uppgifter har
ett särskilt ansvar för för nomadskolan och för annan utbildningsverksamhet och
kulturell verksamhet bland samerna.

Sameutredningen har för sin del ansett att ett
genomförande av länsskolnämndsutredningens tidigare förslag om en särskild
styrelse för nomadskolorna skulle innebära att samema fick ett större
inflytande i fråga om ledningen av berörda skolor. De samiska organisationerna
har som tidigare redovisats ställt sig bakom förslaget. SSR har i sitt remissyttrande
utvecklat förslaget till att avse en sameskolstyrelse med ansvar för och insyn
i all samisk undervisning.

De frågor som jag har berört har samband med de
genomgripande reformer som f. n. genomförs eller planeras på skolområdet. Jag
tänker då på bl. a. reformeringen av skolans inre arbete och de riktlinjer för
hemspråksundervisningen som riksdagen har fattat beslut om. Jag återkommer
till dessa frågor i ett följande avsnitt (5.12.2). Vidare arbetar f. n.
utredningen (U 1972: 06) om skolan, staten och korrununerna (SSK) med bl. a.
frågan om elevemas och föräldrarnas inflytande över skolverksamheten. Det finns
därför starka skäl för att sätta in frågan om samernas inflytande över den
samiska utbildningen i ett större sammanhang. Detta behöver inte betyda att
frågans lösning skjuts upp för lång tid framåt. Den nya departementala
arbetsgruppen för samefrågor

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 134

(5.2)
bör kunna få i uppgift att i samråd med i första hand SÖ och SSK, och efter
överläggningar med samernas organisationer, konkretisera och lägga fram
förslag beträffande den administrativa och pedagogiska ledningen av en samisk utbildningsväg.

5.12.2
Sameskola, grundskola, gymnasieskola

Jag har i de frågor jag här kommer att beröra
samrått med statsrådet Mogård.

Flertalet
remissinstanser, däribland SÖ och de samiska organisationerna, delar
sameutredningens uppfattning att 1962 års nomadskolreform alltjämt bör ligga
till grund för samhällets insatser på skolområdet. Samerna skall således, så
länge de själva önskar det, ha tillgång till två likvärdiga
utbildningsalternativ på det obligatoriska skolstadiet, nämligen nomadskola (sameskola)
och kommunal grundskola (prop. 1962: 51 s. 4950, SU 1962: 141, rskr 1962:
319). Även jag utgår i mina överväganden från 1962 års riksdagsbeslut.

Mot
denna bakgrund finner jag det riktigt att, som utredningen har gjort, diskutera
dels hur nomadskolan (sameskolan) skall kunna göras bättre, dels hur man skall
kunna förstärka de samiska inslagen i grundskolan. I det följande kommer jag
att i stället för benämningen nomadskola använda sameskola. Såväl
sameutredningen som SSR har i yttranden över länsskolnämndsutredningens
förslag framhållit att uttrycket "nomad" bör tas bort där det
förekommer i nomadskolförordningen (1967: 216, ändrad senast 1976: 1038) och
ersättas med sameskola, sameskolförordningen etc. Regeringen bör i detta
avseende vidta ändringar i nomadskolförordningen.

För
att sameskolan skall kunna upprätthålla en tillfredsställande pedagogisk
standard och utgöra ett meningsfullt samiskt alternativ måste lärare med samisk
bakgrund utbildas och läromedelssituationen förbättras. Jag återkommer till
dessa frågor i det följande (5.12.5). Jag är däremot inte beredd att nu föreslå
en sänkning av det s. k. delningstalet för klassindelningen vid sameskolornas
låg- och mellanstadier, vilket föreslagits av bl. a. länsskolnämnden i
Norrbottens län och samernas organisationer. Det är enligt min mening i första
hand angeläget att dels underlätta för samer att delta i lärarutbildningen och
utveckla läromedel för det samiska undervisningsområdet, dels överväga de
organisatoriska lösningar som kan behövas för att man över huvud taget skall
kunna behålla vissa enskilda sameskolor.

Det
råder allmän enighet kring sameutredningens syn på behandlingen av frågor om
eventuell nedläggning av enskilda sameskolor. Jag delar uppfattningen att
frågan om nedläggning av en sameskola bör prövas omsorgsfullt och i nära samråd
med samernas företrädare. Först när alla parter är överens om att de samiska
intressena bättre kan tillgodoses i kommunens grandskolor bör det komma i
fråga att lägga ned en skola.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 135

Som ett alternativ till nedläggning av en sameskola
bör det enligt min mening vara möjligt att pröva nya lokalt anpassade
lösningar. Så har redan skett i Karesuando, där sameskolan i praktiken
inordnats i kommunens grundskola, och i Lannavaara, där ortens samtliga barn
undervisas i sameskolan. När det gäller sameskolan i Arjeplog har regeringen
tidigare beslutat att den skall finnas' kvar i avvaktan på sameutredningens
förslag. Länsskolnämnden i Norrbottens län har senare med Arjeplogs kommun
tagit upp frågan om att som ett alternativ till nedläggning låta sameskolan
ingå som en "samisk institution" i kommunens grundskola. Kommunens
skolstyrelse har funnit en sådan integration både lämplig och önskvärd. Jag
vill i denna fråga erinra om att det enligt 1962 års riksdagsbeslut ankommer på
regeringen att besluta om erforderliga organisatoriska förändringar och
eventuell minskning av antalet sameskolor (prop. 1962: 51 s. 4950). Det bör
vidare enligt min mening ankomma på SÖ att, efter samråd med samernas
organisationer, lägga fram förslag om de organisatoriska lösningar som kan visa
sig lämpliga med hänsyn till de lokala förutsättningarna.

Jag
vill till sist när det gäller sameskolan ta upp den fråga om sameskolans
lokaler som har aktualiserats av Arjeplogs sameförening. Sameföreningen har
hemställt om att få förvärva sameskolans lokaler, som numera står tomma, och
anhållit om statsbidrag för detta förvärv och för den fortsatta driften av lokalema.
Beredningen av detta ärende är ännu inte avslutad.

När
det sedan gäller det andra samiska alternativet, den kommunala grundskolan, är
det viktigt att understryka sameutredningens uttalande om att en stark
ställning för samernas språk och kultur i grundskolan bidrar inte bara till
att främja de samiska elevernas allmänna utveckling utan också till att skapa
förståelse för samernas önskemål och strävanden.

Under
våren 1976 fattade riksdagen beslut om dels reformering av skolans inre arbete
(prop. 1975/76: 39, UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 367), dels om
hemspråksundervisning för invandrarbarn och språkliga minoriteters barn (prop.
1975/76: 118, UbU 1975/76: 33, rskr 1975/76: 391). Riksdagen har under
innevarande riksmöte fattat beslut om statsbidrag till hemspråksundervisningen
(prop. 1976/77: 22, UbU 1976/77: 10, rskr 1976/77: 111). Samtliga dessa
åtgärder kommer att ha stor betydelse för de samiska barnens undervisning och
möjligheter att utveckla sina kunskaper i det samiska språket och om den samiska
kulturen.

Utgångspunkten
för beslutet om skolans inre arbete är att kommuner och skolenheter i kommuner
ges möjlighet att anpassa undervisningen efter skilda elevers eller
elevgruppers behov. Enligt uttalanden i propor sitionen skall skolan i högre grad
än f. n. sträva efter ett arbetssätt som knyter an till elevernas verklighet.
Enligt beslutet vidgas möjligheterna

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 136

att
anpassa undervisningen till lokala förhållanden. Det bör således vara möjligt
för samiska barn i grundskolan att knyta an undervisningen till speciella
samiska förhållanden, kultur och liknande i sammanhang då detta har betydelse
för eleven.

Beslutet
om skolans inre arbete innebär också att kommunema ges ett större ansvar för
eleverna under hela skoldagen. Under den s. k. samlade skoldagen skall kommunen
se till att barnen ges tillgång till varierande sysselsättning, t. ex.
fritidsverksamhet eller verksamhet som kompletterar den undervisning som ges
under lektioner. Därigenom understryks skolans sociala och
persohlighetsutvecklande uppgifter. Genom att kommunernas ansvar på detta sätt
vidgas ökar möjligheterna för eleverna att komma i kontakt med samhällets
kultur- och fritidsutbud. För de samiska barnen kan detta få stor betydelse
för att ge dem ökade möjhgheter att behålla kontakten med den samiska kulturen
under skoltiden.

Riksdagens
beslut om hemspråksundervisnihg är av stor betydelse för att skolan skall kunna
ge alla bam goda föratsättningar att bl. a. behålla och utveckla det egna
språket och den egna kulturen. Genom beslutet får kommunema skyldighet att
aktivt främja och stimulera tvåspråkighet hos invandrarbarn och bam inom
ursprungliga minoriteter i Sverige.

Rätt
till hemspråksträning och hemspråksundervisning har enligt riksdagens beslut
alla barn och xmgdomar för vilka ett annat språk än svenska utgör ett levande
inslag i deras hemmiljö. Normalt föratsätter detta att föräldrar/vårdnadshavare
har ett annat språk än svenska som sitt modersmål och använder det språket i
sitt umgänge med barnet. Denna rätt tillkommer också bam som lUlhör en
ursprunglig minoritet i landet eller vars familj i en eller flera generationer
har bott i landet, förat-satt att barnets språkliga miljö kräver detta. Motivet
för att anordna hemspråksundervisning måste vara behovet hos eleven.

Syftet
med hemspråksträning och hemspråksundervisning är att vidmakthålla och
utveckla kunskaperna i det språk som barnet använder i sin dagliga miljö.
Därigenom främjas barnets känslomässiga och intellektuella utveckling. Barnet
ges också möjlighet att leva sig in i och känna samhörighet med
föräldramas/vårdnadshavamas kulturella bakgrund.

Innevarande
års riksdagsbeslut om statsbidrag till hemspråksundervisning och om inrättande
av särskilda tjänster som hemspråkslärare ger förutsättningar för ökade
insatser för åtgärder inom skolan som stärker det samiska språket och kulturen.

Kommuner
där samiska bam finns har skyldighet att anordna undervisning i samiska som
hemspråk eller studiehandledning om elevens föräldrar eller eleven vill ha
sådan. Genom de åtgärder som beslutats om skolans inre arbete kan dessa
kommuner med hjälp av olika lokala lösningar bättre än f. n. ge möjlighet för
sarniska barn att inom grundsko-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 137

lans
ram få undervisning i och kvmskaper om den samiska kulturen.

Genom
de beslutade reformerna på skolområdet är det således fullt möjligt att
organisatoriskt åstadkomma anordningar i grandskolan som uppfyller en del av de
krav som samema ställer i dag. Jag delar dock den allmänna uppfattningen att
bristen på bl. a. lärarpersonal måste avhjälpas om sameundervisningen i
grandskolan skall kunna bli ett verkligt samiskt altemativ. Som jag tidigare
har framhållit krävs också en aktiv bevakning från samiskt håll av att
nuvarande möjligheter utnyttjas. Det är också viktigt att kommunema informerar
föräldrar till samiska bam om alla tillgängliga undervisningsaltemativ. I
avvaktan på att sameskolans ledningsfrågor får sin slutliga lösning bör det
enligt min mening vara naturligt att de samiska skolfrågoma tas upp vid
regelbundet återkommande överläggningar mellan samemas företrädare och de
kommunala skolstyrelserna.

Även i gymnasieskolan finns föratsättningar för att
förverkliga en samisk studieväg. Inom SÖ utarbetas f. n. en kursplan för
undervisningen i samiska språket som B- eller C-språk. Detta, arbete genomförs
i samarbete med de samiska organisationerna och Nordiskt samiskt institut.
Utöver samiska språket kan även andra samiska inslag införas i gymnasieskolan
inom ramen för gällande läroplan. Genom det nya statsbidraget till
hemspråksundervisningen kan kommunema anställa hemspråkslärare som tjänstgör
även i gymnasieskolan.

För en förbättrad och utökad samisk undervisning i
gymnasieskolan behövs liksom i grandskolan lärare med kunskaper i samiska och
stadie-anpassade läromedel. En viktig uppgift för ett samråd mellan samemas
företrädare och den kommunala skolstyrelsen bör även vara att bedöma
sameungdomarnas önskemål om särskilt tillrättalagda samiska studievägar. I
likhet med.utredningen anser jag det särskilt angeläget att yrkesinriktade
kurser anordnas i gymnasieskolan som tillgodoser de samiska behoven. En sådan
kurs är den tvååriga specialkursen inom rennäringen. Behovet av annan
yrkesinriktad utbildning för att fylla samiska utbildningsbehov kan
tillgodoses inom såväl gymnasieskolan som kommunal vuxenutbildning eller genom
arbetsmarknadsutbildning.

5.12.3
Högskoleutbildning och forskning i samiska

Genom inrättandet av en samisk institution vid
universitetet i Umeå har en fast grand lagts för ett fortsatt utvecklingsarbete
till stöd för den samiska minoritetens språk och kultur. Med en professur i
samiska finns förutsättningar för samisk forskning och forskarutbildning i
samarbete med företrädare för andra ämnen och i samverkan med Nordiskt samiskt
institut.

Vid sidan av de möjligheter som erbjuds i Umeå är
det även i fortsättningen möjligt att meddela undervisning i samiska vid
universitetet i Uppsala, som vid finsk-ugriska institutionen har en professur i
finsk-ugriska språk, särskilt lapska och finska.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 138

Vid 1975 års riksmöte fattade riksdagen beslut
rörande reformering av högskoleutbildningen m.m. (prop. 1975:9, UbU 1975:17,
rskr 1975: 179). På grandval därav beslöt regeringen den 10 februari 1977 att
avlämna en proposition till riksdagen om utbildning och forskning inom
högskolan m. m. (prop. 1976/77: 59). I denna proposition läggs bl. a. fram
förslag till högskolelag och förslag om anslagen till den nya högskolan.

Ett
av huvudsyftena med högskolereformen är att bredda och differentiera det
samlade utbildningsutbudet. Bl. a. skapas en organisation för den högre
utbildningen som främjar ett samspel mellan högskolan och det omgivande
samhället och som ger betydande utrymme för lokala initiativ. På så vis blir
det även möjligt att inom den nya högskolan på ett annat sätt än hittills ta
till vara de skilda förutsättningarna på olika orter.

För
egen del anser jag att det är väsentligt att man därvid även beaktar önskemål
och möjligheter som rör den samiska kulturen. Inom ramen för en regional
planering kan t. ex. enstaka kurser ges i samiska. Det kommer även att vara
möjligt att inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer ge
utbildning i samiska. Jag räknar således med att det finns goda möjligheter att
inom den nya högskolan ta hänsyn till behovet av utbildning och forskning inom
olika delar av den samiska kulturen.

Man
bör vidare sträva efter att använda de samlade resurser som står till buds på
ett så allsidigt sätt som möjligt. Detta gäller särskilt i fråga om Umeå, där
resurser finns inte bara vid universitetet utan även vid bl. a. dialekt- och
ortnamnsarkivet.

Ett
angeläget önskemål har varit att förstärka umeåinstitutionen med en tjänst som
universitetslektor. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har i sin
anslagsframställning för nästa budgetår föreslagit inrättande av en sådan
tjänst och i den särsldlda propositionen (1976/77: 59) om utbildning och
forskning inom högskolan m. m. har jag under anslaget Utbildning för kultur-
och informationsyrken beräknat ett belopp av 68 000 kr. för merkostnader för en
ordinarie tjänst som universitetslektor i samiska.

Jag
har vidare i årets budgetproposition under anslaget Dialekt- och
ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader beräknat medel för
en arkivarie vid dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå. Innehavaren av den nya
tjänsten skall behärska samiska för att bl. a. kunna samla in, bearbeta och
publicera samiskt språkmaterial.

Resurserna
i Umeå för samisk högskoleutbildning, dokumentation och forskning förstärks
således med två nya tjänster fr. o. m. nästa budgetår. Dessa insatser bör ses
som en del av de samlade insatser till stöd för samekulturen som redovisas i
detta förslag till proposition. Det är samtidigt viktigt att, som redan har
antytts, använda de samlade resur-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 139

serna
så att de kommer de samekulturella strävandena i vidaste mening till godo.
Bland de ändamål som skall tillgodoses märks bl. a. högskoleutbildning i
samiska för elever med varierande förkunskaper, ämnesteoretisk utbildning inom
ramen för en samisk lärarutbildning och kurser i samiska utanför högskoleorten
Umeå. Behovet av att stärka sydsamiskans och lulesamiskans ställning har
särskilt uppmärksammats.

Mot denna bakgrund avser jag att i annat sammanhang
föreslå regeringen att föreskriva att berörda högskolemyndigheter och statens
arkivstyrelse skall samråda vid ledigkungörandet och tillsättningen av de nya
tjänsterna och att myndigheterna härvid även skall höra de samiska
organisationema, för att så långt det är möjligt söka tillgodose de samiska
önskemål som kan firmas beträffande tjänstemas inriktning.

Jag vill till sist när det gäller
högskoleutbildningen och forskningen i samiska ämnen betona vikten av att de
universitet, högskolor och forskningsinstitutioner som arbetar med samiska
frågor för att tillgodose de samiska intressena samarbetar med och samordnar
sin verksamhet med Nordiskt samiskt institut.

5.12.4
Samisk vuxenutbildning

Den samiska vuxenutbildningen kan sägas ha flera
uppgifter. Den skall, såsom SSR uttrycker det, ge samer en allmän utbildning
som kan leda till vidare studier och arbete med samisk inriktning. Den skall
också möjliggöra för vuxna samer att få den utbildning i sitt modersmål,
kultur och historia som de tidigare inte har fått. Den samiska -vuxenutbildningen
skall slutligen ge yrkesverksamma personer den kompletterande utbildning i
samiska ämnen som är ett krav eller en nödvändighet för yrket.

I likhet med sameutredningen och remissinstanserna
vill jag understryka den betydelse som Samernas folkhögskola i Jokkmokk har
som samiskt kulturcentrum och huvudinstitution för den samiska
vuxenutbildningen. Till skolan rekryteras samer med en målmedveten samisk
studieinriktning. Den allmänna folkhögskoleutbildningen vid skolan ger också
icke-samer möjlighet att ta del av samisk kultur. Genom att samemas
organisationer, SSR och Same-Ätnam, samt Jokkmokks kommun delar
huvudmannaskapet har skolan fått största möjliga förankring såväl bland samerna
som i samhället i övrigt.

Sedan några år tillbaka får Samernas folkhögskola
ett särskilt statsbidrag utöver det allmänna' folkhögskolebidraget. 1974 års
riksdag fattade beslut om granderna för det särskilda stödet (prop. 1974: 1
bil. 10 s, 419422, UbU 1974: 21, rskr 1974: 209) och vid samma tillfälle uttalades
att de samiska huvudmannorganisationerna även skall kunna få täckning för sin
andel av ett eventuellt driftunderskott. Genom dessa tidigare beslut har
Samernas folkhögskola fått en fast ekonomisk bas för sin verksamhet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 140

Jag vill vidare erinra om att förslag om ett nytt
statsbidragssystem för folkhögskolorna nyligen har lagts fram för riksdagen
(prop. 1976/77: 55). Den föreslagna konstruktionen av statsbidraget medför dels
att resurserna kan användas på ett friare sätt vid skolorna, dels att det administrativa
arbetet avsevärt förenklas. Förslaget innebär inte någon ändring i fråga om
beräkningen av det särskilda statsbidraget till Samernas folkhögskola, men det
nya systemets fördelar kommer även denna folkhögskola till del.

På vissa punkter har av sameutredningen och
remissinstanserna redovisats ett behov av ytterligare resurser för att Samemas
folkhögskola skall kunna upprätthålla sin ställning som samiskt kulturcentrum.
För specialkursen i samisk slöjd har skolan tilldelats särskilda lärarresurser
sedan läsåret 1974/75. Med hänvisning till bl. a. de särskilda pedagogiska
problemen har sameutredningen föreslagit en ökad tilldelning av lärartimmar
även för undervisningen i samiska språk. Regeringen har redan för innevarande
budgetår medgivit en sådan lärartilldelning. I den särskilda propositionen om
folkhögskolan har jag även för nästa budgetår beräknat särskilda medel för
undervisningen i samiska språk och sameslöjd vid Samemas folkhögskola. Härigenom
får skolan ökade möjligheter att organisera angelägna kurser även om
deltagarantalet är lågt. Ökat utrymme skapas också för arbetet med bl. a.
läromedelsfrågorna.

För Samernas folkhögskola har det varit
betydelsefullt att få disponera en av de kombinerade tjänsterna som lärare och
ämneskonsulent. Skolans behov av utvecklade kontakter med såväl folkbildning
och folkrörelser som med samiska organisationer och institutioner har till stor
del kunnat tillgodoses genom ämneskonsulentens arbete. Konsulenten har i
första hand varit verksam inom Norrbottens län, men sameutredningen finner det
önskvärt att arbetet utsträcks till de tre nordligaste länen.
Remissinstanserna är i viss utsträckning tveksamma till detta och förordar i
stället en utökning av antalet konsulenttjänster.

I den nämnda propositionen om folkhögskolan
föreslår jag att resurserna för kontaktverksamhet, inkl. de nuvarande
kombinerade tjänsterna, sammanförs och fördelas på samtliga skolor. Jag har
samtidigt framhållit att det finns särskilda skäl för att låta Samernas folkhögskola
behålla sin nuvarande tjänst för kontaktarbete och konsulentverksamhet. Med
hänsyn till sin inriktning måste Samernas folkhögskola i särskilt hög grad
upprätthålla kontakter över hela landet. Skolan måste bl. a. kunna samverka
med länsbildningsförbunden och de lokala studieförbunden inom sameområdet och
den måste kunna ta emot decentraliserade kurser i samverkan med bl. a.
lantbruksnämnderna. Nordiskt samiskt institut och de samiska organisationerna.

Jag har mot denna bakgrund i propositionen om
folkhögskolan beräknat medel för kostnaderna för en konsulenttjänst vid
Samemas folk-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 141

högskola
i Jokkmokk. Styrelsen för Samernas folkhögskola bör få besluta om
tjänstgöringen för konsulenten.

Stiftelsen
Samernas folkhögskola har långt framskridna planer på en om- och tillbyggnad av
folkhögskolans lokaler. Sameutredningen anser en sådan utbyggnad vara en
nödvändig förutsättning för en verksamhet på nuvarande nivå, en uppfattning
som delas av bl. a. SÖ, länsstyrelsen i Norrbottens län och SSR.

Enligt
vad jag erfarit har SÖ gjort en behovsprövning och tillstyrkt en ansökan om
särskilda projekteringsmedel från AMS. Det ankommer vidare på SÖ att fatta beslut
i statsbidragsfrågan. Jag har vidare erfarit att stiftelsen, för täckande av
huvudmännens kostnader, ansökt om regleringsmedel hos länsstyrelsen i
Norrbottens län samt även ansökt om bidrag från bl. a. samefonden. Det är
enligt min mening betydelsefullt att regionalt disponibla medel kan ställas
till förfogande för täckande av en del av byggnadskostnaderna. Härigenom
markeras det regionala och lokala ansvar som är en förutsättning för skolans
existens.

Med anledning av sameutredningens betänkande tar
några remissinstanser upp samernas möjligheter att erhålla vuxenstudiestöd för
studier med anknytning till samiskt språk och samisk kultur. I detta
sammanhang tar man också upp möjlighetema att utnyttja olika former av
studiestöd i annat nordiskt land. Det kan finnas skäl att här något beröra
dessa frågor.

Vuxenstudiestöd
kan utgå i form av tim- och dagstudiestöd för deltagare i studiecirklar resp.
korta ämneskurser vid folkhögskola. Timstudiestöd kan utgå till studerande som
deltar i s. k. prioriterade studiecirklar. Hit hör bl. a. studiecirklar i
deltagarnas hemspråk samt fackliga studiecirklar för medlemmar i
arbetstagarorganisation, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares
riksförbund eller Sveriges hantverks- och industriorganisation. Enligt
nuvarande bestämmelser kan således studiestöd utgå för studiecirkel i samiska
under förutsättning att samiska är deltagarnas hemspråk. Däremot kan inte
studiestöd utgå till cirklar i samiska för personer med svenska som modersmål
eller för studiecirklar anordnade av SSR. Dagstudiestödet kan utgå till
studerande vid folkhögskola som deltar i ämneskurs, vilken sammanfaller med
folkhögskolans mål och vars studieplan är godkänd av SÖ. Ämneskurser med
anknytning till samiskt språk och samisk kultur bör kunna falla inom ramen för
dessa bestämmelser och dagstudiestöd således kunna utgå.

Timstudiestöd
utgår i dag endast till studerande som är arbetstagare. Dagstudiestöd utgår
främst till arbetstagare. Det kan dock i form av s. k. internatbidrag utgå till
den som inte är arbetstagare men som t. ex. är bosatt i glesbygd eller arbetar
i hemmet. I årets budgetproposition (prop. 1976/77: 100 bil. 12 s. 469) har jag
framhållit att jag har för avsikt att föreslå regeringen att ge centrala
studiestödsnämnden i upp-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 142

drag
att skyndsamt utreda möjligheten att ge tim- och dagstudiestöd även till andra
grupper än löntagare. I detta sammanhang bör även samernas situation kunna
beaktas. Tim- och dagstudiestöd kan sökas såväl kollektivt av facklig
organisation som enskilt. Även om inte SSR räknas som facklig organisation kan
således samer, i den mån de är löntagare, erhålla tim- och dagstudiestöd genom
enskilda ansökningar; Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå till studerande för
längre studier vid flertalet läroanstalter och utbildningslinjer. För att vara
berättigad till stöd skall man ha tillgodoräknats pensionspoäng för minst fyra
kalenderår. Vård av egna barn under tio år samt värnpliktstjänstgöring
jämställs med pensionsgrundande anställning. Även förvärvsarbete före 1960 får
tillgodoräknas. Antalet studiestöd är begränsat och vid tilldelningen
prioriteras sökande med låg grundutbildning. Vidare tas hänsyn till om sökanden
på grund av särskilda förhållanden har svårt att bedriva studierna på fritid.
Särskilt studiestöd söks alltid enskilt. Med nuvarande bestämmelser och
urvalskriterier torde samerna i stor utsträckning kunna komma i fråga för
detta studiestöd.

5.12.5
Lärare och läromedel för det samiska undervisningsområdet

Sameutredningen konstaterar att bristen på lärare
som har utbildats för samisk undervisning i stor utsträckning hindrar
förverkligandet av en samisk utbildningsväg. För att förbättra situationen
föreslår utredningen vissa åtgärder beträffande förskollärarutbildning, klass-
och ämneslärarutbildning samt fortbildning och vidareutbildning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. SÖ vill satsa på bl. a. utbildning av samer till förskollärare,
klasslärare och ämneslärare, metodisk/pedagogisk fortbildning i samiska för
dessa lärare samt fortbildning av andra klass- och ämneslärare. 1974 års
lärarutbildningsutredning (U 1974: 04), som har i uppgift att behandla lärarutbildningens
innehåll och organisation, anser att detta arbete inte hindrar att man söker
vidta mer omedelbara åtgärder inom ramen för nuvarande lärarutbildning för att
avhjälpa bristen på utbildade lärare inom det samiska undervisningsområdet.

Jag delar uppfattningen att lärarutbildningen måste
förstärkas om man skall kunna erbjuda samerna en samisk utbildningsväg. Efter
samråd med statsrådet Mogård redovisar jag i det följande ett program för
fortsatta åtgärder i detta avseende.

Utredningen har pekat på behovet av tvåspråkiga
förskollära-r e för de samiska förskolebarnens språkträning. Som jag tidigare
har framhållit (5.6) har hemspråksträningen i förskolan stor betydelse för
barnens personlighetsutveckling. Det är därför viktigt att vederbörande
myndighet vid antagningen av elever till förskollärarutbildning uppmärksammar
sökande med samiska som modersmål. Jag avser att återkomma till regeringen i
fråga om antagning av bl. a. sådana studerande till högskoleutbildning.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1916/11: 80 143

Våren 1977 startar en särskild utbildning av
tvåspråkiga förskollärare på flera högskoleorter. SÖ anser i likhet med
sameutredningen att det borde gå att anordna sådan utbildning även för sökande
med samiska som modersmål. Om sådan utbildning förläggs till Luleå kan samma lärare
i samiska tjänstgöra inom både förskollärarutbildningen och
klasslärarutbildningen. För egen del anser jag att behovet av sådan utbildning
bör undersökas. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) bör därför få i uppdrag
att närmare överväga behovet av denna typ av utbildning.

Frågan om utbildning i samiska för de klasslärare
som skall tjänstgöra vid sameskolor och grundskolans låg- och mellanstadier har
tagits upp av länsskolnämnden i Norrbottens län i skrivelse den 20 september
1976. Nämnden vill att samiska förs in i tillvalskursorganisationen vid såväl
låg- som mellanstadielärarlinjen vid nuvarande lärarhögskolan i Luleå. SÖ
tillstyrker förslaget. UHÄ finner studerande-underlaget otillräckligt, men
anser att det bör övervägas om någon form av särskild klasslärarutbildning, där
tillvalskurser i samiska ingår, bör anordnas vissa år.

För egen del anser jag att man bör söka underlätta
för behöriga sökande med samiska som modersmål att antas till
klasslärarutbildning. Vidare finner jag det angeläget att viss
klasslärarutbildning med samisk inriktning kommer till stånd. Jag ansluter mig
till det förslag som har lagts fram av länsskolnämnden i Norrbottens län och
förordar att samiska får bli tillvalskurs vid låg- och
mellanstadielärarlinjerna vid högskolan i Luleå. Därvid bör man även kunna
tillgodogöra sig de resurser som skapats för utbildning i samiska vid
universitetet i Umeå. Med hänsyn till bl. a. rekryteringsunderlaget är det inte
troligt att en tillvalskurs i samiska skall kunna erbjudas varje år. Det bör
därför, såsom SÖ har framhållit, undersökas om det går att genomföra samläsning
i samiska för studerande på ohka linjer och stadier. Samiska bör kunna föras
in i tillvalskursorganisationen fr. o. m. budgetåret 1978/79.

I detta sammanhang vill jag även erinra om att SÖ i
sin anslagsframställning för nästa budgetår föreslog att en tillvalskurs i
samiska skulle anordnas för redan examinerade låg- och mellanstadielärare. I
prop. 1976/77: 59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. har statsrådet
Mogård beräknat medel för en sådan kurs. Kursen skall förläggas till
universitetet i Umeå och genomföras under två sommarperioder.

Som sameutredningen har framhållit finns det ett
behov av samiskspråkiga ämneslärare vid samehögstadiet i Gällivare, grundskolans
högstadium och gymnasieskolan. Inom högskolan kommer såväl den ämnesteoretiska
som den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare att anordnas inom ett
antal sammanhållna ämneslärarlinjer. Det är därför enligt min mening betydelsefullt
att elever med samiska

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 144

som
modersmål söker sig till någon av de olika ämneslärarlinjerna. De får härigenom
den nödvändiga grandutbildningen för tjänstgöring även inom det samiska
undervisningsområdet.

Även
inom ämneslärarutbildningen finns enligt min mening ett behov av en särskild
utbildningsinsats med samisk inriktning. Jag förordar att fortbildningskurser i
samiska genomförs som ett komplement till den ordinarie lärarutbildningen.
Sådana kurser bör anordnas vid universitetet i Umeå, som redan nästa budgetår
kommer att få förstärkta resurser för utbildning i samiska (jfr 5.12.3). SÖ
bör få i uppdrag att i samråd med UHÄ lägga fram förslag till utformning av en
fortbildningskurs i samiska för ämneslärare. I sammanhanget bör övervägas om
denna kurs kan samordnas med kursen för redan examinerade låg-och
mellanstadielärare. Till en sådan utbildning bör även kunna antas examinerade
förskollärare med samiska som modersmål.

Som
jag tidigare har anfört (5.12.2) innebär riksdagens beslut om inrättande av
särskilda tjänster som hemspråkslärare att möjligheterna ökat att vidta
åtgärder inom skolan som stärker det samiska språket och kulturen. Förslag om
utbildning av hemspråkslärare kommer att läggas fram för riksdagen vid detta
riksmöte. Behovet av särskild hemspråkslärarutbildning för personer med
samiska som modersmål kan f.n. inte överblickas. Det bör därför uppdras åt UHÄ
att i samråd med SÖ överväga om sådan utbildning behövs. Härvid bör hänsyn tas
till de åtgärder som jag har förordat i det föregående.

Bristen
på läromedel för sameundervisningen har många gånger utgjort ett avgörande
hinder för att man skall kunna tala om ett verkligt samiskt utbildningsalternativ.
Genom SÖ:s forsknings- och utvecklingsarbete och med produktionsstöd från
statens institut för läromedels-information har situationen väsentligt
förbättrats under de senaste åren.

I
årets budgetproposition under anslaget Stöd för produktion av läromedel (prop.
1976/77: 100 bil. 12 s. 239) har statsrådet Mogård efter samråd med mig
framhållit att arbetet med läromedel i samiska bör ges ökade resurser. Den
höjning a-v medelsanvisningen under anslaget som har föreslagits bör göra det
möjligt att stödja produktionen av läromedel i samiska enligt de ursprangliga
ambitionerna.

Jag
finner det också angeläget att understryka behovet av en allmän information om
samerna och deras levnadsvillkor i läromedel och vid lärarutbildningen.
Härigenom kan de insatser som föreslås för att förstärka en samisk
utbildningsväg förenas med en allt större förståelse för den samiska
minoritetens allmänna situation.

5.13 Nordiskt samarbete i samefrågor

Sameutredningen har inte haft i uppdrag att lägga
fram förslag i fråga om det nordiska samarbetet i samefrågor. Utredningen har
dock

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 145

redovisat
den verksamhet som bedrivs genom Nordiska samerådet (Nordiska
samekonferenserna). Nordiska rådet. Nordiska ministerrådet. Nordiska
samarbetsorganet för samespörsmål och renskötselfrågor samt Nordiskt samiskt
institut.

Det
har alltid varit naturligt för samerna att samarbeta på det nordiska planet.
För samerna som folkgrupp existerar inte några nations-. gränser. Det organiserade
samarbetet har alltmer kommit att knytas till: Nordiska sameråd.et och Nordiska
samekonferenserna, soni numera genomförs vartannat år. Def har också blivit en
naturlig sak för de nordiska regeringama, att ekonomiskt stödja samerådets verksamhet.
Sedan början av 1960-talet har bidrag utgått tiU samerådets gemensamma
sekretariats arbete. Sedan år 1975 har Nordiska ministerrådet anvisat medel
till ett permanent sekretariat och till arrangerandet av Nordiska
samekonferensema. .,

När det gäller stödet till Nordiska samerådets
nationella sektioner utgår bidrag i varje enskilt land. Samerådets svenska
sektion har för innevarande budgetår erhållit 35 000 kr. för sitt arbete. Som
jag har framhållit i det föregående (5.9) räknar jag med att bidrag till Nordiska
samerådets svenska sektion fr. o. m. nästa budgetår skall utgå av medel från
det nya anslaget Bidrag till samisk kultur. Det bör härigenom vara möjligt att
i ökad utsträckning stödja den viktiga samekulturella verksamhet som Nordiska
samerådet och dess anknutna organ bedriver.

År 1973 inrättades Nordiskt samiskt institut i
Kauto-keino, Norge. Institutet har enligt statuterna (Nordisk statutsamling
1973) som mål att tjäna den samiska befolkningen i de nordiska länderna i
syfte att förbättra befolkningens ställning socialt, kulturellt, rättsligt och
ekonomiskt. Nordiska ministerrådet bestrider kostnaderna för institutets
verksamhet över den nordiska kulturbudgeten.

Remissinstanserna framhåller allmänt institutets
betydelse för samiskt kultur- och forskningsarbete. Jag delar uppfattningen
att institutet måste få tillräckliga resurser för sitt arbete. Det bör
därigenom kunna bidra till att öka kunskapen om den samiska folkgruppens
situation och behov på ett nordiskt plan. Det är viktigt att Nordiskt samiskt
institut kan lägga fram förslag till samarbete mellan ansvariga myndigheter och
organ och verka för samordning av de insatser som görs för samerna.

10
Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 80

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 146

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de allmänna riktlinjer
för insatser för samerna som jag har förordat,

2.
godkänna de riktlinjer för stöd
till samiska näringar och sysselsättning inom sameområdena som jäg har
förordat,

3.
godkänna de riktlinjer som jag
har angett för stöd till samisk kulturell verksamhet och stöd till samernas
organisationer,

4.
godkänna de riktlinjer för
insatser för samisk utbildning som jag har förordat.

I
fråga om anslagsberäkning för budgetåret 1977/78 återkommer jag i det följande.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 80 147

7 Anslaget Bidrag till samisk kultur

1977/78 Nytt anslag (förslag) 1 050 000

Sameutredningen

Sameutredningen föreslår att ett
nytt anslag. Bidrag till samisk kultur, förs upp under
utbildningsdepartementets huvudtitel fr. o. m. budgetåret 1977/78. Bidraget är
avsett som ett allmänt stöd åt samernas kultur och de samiska organisationema,
ett kulturstöd i vidaste mening. Anslaget bör ställas till samefondens
disposition och fördelas av samefondens kulturdelegation.

Medelsbehovet för 1977/78 beräknas till 600 000 kr. Vid
medelsberäkningen har utredningen bl. a. räknat med 185 000 kr. till
tidskriften Samefolket och 350 000 kr. till de samiska organisationerna. I det
föreslagna beloppet ingår även en överföring på 50 000 kr. från anslaget
Tidskriftsstöd.

Remissyttranden

Förslaget om ett särskilt anslag.
Bidrag till samisk kultur, tillstyrks uttryckligen av bl. a. kammarkollegiet,
RRV, statens kulturråd. Rikskonserter, länsskolnämnden i Norrbottens län och
Umeå kommun. Behovet av ett särskilt kulturanslag uppmärksammas också av bl.
a. länsstyrelsen i Jämtlands län, Jokkmokks kommun, SSR, Same-Ätnam,
Norrbottens sameförbund, Storumangruppen, SACO/SR och FPU, även om man finner
det av utredningen föreslagna beloppet, 600 000 kr., vara tilltaget i
underkant.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att en höjning med ett
par hundra tusen kr. är rimlig. Norrbottens sameförbund vill höja anslaget med
200 000 kr. FPU vill höja anslaget till 900 000 kr., bl. a. för upprättande av
ett kansli för Same-Ätnam, och föreslår, i likhet med Norrbottens sameförbund
och Vuxenskolan, att anslaget indexregleras. Länsskolnämnden i Norrbottens län
förespråkar en viss upptrappning under ett par år för att tillgodose ett
uppdämt behov. Storumangruppen förordar ett mångdubbelt belopp.

SSR beräknar medelsbehovet till 1 695 000 kr., vilket
innefattar stöd till SSR:s organisationsarbete (975 000), övrigt
organisatiorisarbete (50 000), lokal verksamhet (100 000), tidningen Samefolket
(320 000) och allmänt kulturstöd (250 000). I det beräknade beloppet till SSR
ingår nuvarande anslag från samefonden på ca 600 000 kr., vilket sameutredningen
inte räknat med.

Ett antal remissinstanser behandlar särskilt frågan om
organisationsstödets storlek och fördelning mellan olika organisationer.
Same-Ätnam anser att en betydande del av det föreslagna organisa-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 148

tionsanslaget
bör gå till Saminuorra, Samernas idrottsförbund och Same-Ätnam, som är de
föreningar/organisationer som har. svag ekonomi. Det tänkta ekonomiska stödet
för de lokala sameorganisationerna är enligt 557? alldeles för svagt.

Enligt
55i? torde kostnaderna för den nödvändiga utbyggnaden av SSR:s verksamhet inte
understiga 300 000 kr./år. Saminuorra har beräknat kostnaderna för en
verksamhet enligt en föreslagen organisationsmodell till ca 250 000 kr.
Same-Ätnam herälinaT det totala inedels-behovet för den redovisade verksamheten
och den utbyggda organisationen förutom slöjdutskottet och
konsulentverksamheten till ca 175 000 kr./år. Nordiska samerådets svenska
sektion och Norrbottens sameförbund föreslår att organisationsstödet räknas upp
med erforderligt belopp för att täcka kostnaderna för samerådets svenska
sektion och de av samekonferensen tillsatta nämnderna.

Enligt
Stiftelsen Samefolket medför en planerad övergång till 14-dagarsutgivning av
tidningen Samefolket och anställande av ytterligare redaktionell personal de
största kostnadsökningarna. För budgetåret 1977/78 begärs 316 000 kr., vilket
även förutsätter ett bidrag på högst 200 000 kr. från samefondens egna medel.
SSR och Same-Ätnam delar stiftelsens uppfattning och finner att ökade .
statliga resurser på ca 320 000 kr. bör tillföras Samefolket genom samefonden.
Vuxenskolan finner det rimligt att hela kostnaden, utöver vad som täcks genom
inkomster i form av annonsintäkter och abonnemangsavgifter, täcks genom ett
särskilt statsbidrag.

Föredraganden

I det föregående (5.7) har jag framhållit att det,
i sådana fall där

allmänna stödformer av olika skäl'inte kan Utnyttjas av samerna, bör

finnas en möjlighet för samerna att disponera särskilda medel för bl. a.

de samiska organisationernas verksamhet. Med hänsyn härtill har jag

biträtt sameutredningens förslag om ett särskilt anslag till samisk kultur.

Jag har funnit det särskilt angeläget att på detta sätt stödja samemas

organisationer och utgivningen av tidningen Samefolket.

Det nya anslaget. Bidrag till samisk kultur, bör
ställas till saméfon-dens disposition och fördelas av samefondens
kulturdelegation. Jag har i det föregående (5.95.11) angett vissa riktlinjer
för fördelningen av tillgängliga medel och för kulturdelegationens arbete med
dessa frågor.

Jag
föreslår att det nya anslaget förs upp med 1 050 000 kr. för nästa budgetår.
Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn till bl. a. det bidragsbehov som redovisats
för tidningen Samefolket. Medel motsvarande det bidrag på 50 000 kr. som
innevarande budgetår utgår till Samefolket från anslaget Tidskriftsstöd bör
nästa budgetår beräknas under det nya anslaget. Jag har vidare räknat med att
bidrag ur det nya anslaget skall kunna utgå till Nordiska samerådets svenska
sektion.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 149

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till samisk kultur för budgetåret
1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 050 000 kr.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 150

Innehåll

Propositionen
................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1977-02-17 3

1
Inledning.......................................................... 3

2
Allmän bakgrund ............................................ ... 5

2.1
Samerna i Sverige........................................ ... 5

2.2
Samisk kulturell
verksamhet .................... ... 7

2.3
Samernas organisationer .......................... ... 9

2.4
Samiska utbildningsfrågor.............................. .. 10

3 Sameutredningen
.............................................. .. 12

3.1
Redovisade undersökningar m.m...................... .. 12

3.2
Fortsatt utveckling av stödet
till samekulturen .. 16

3.3
Stödjande medlemmar i samebyar
.................. 18

3.4
Fiskesamerna ........................................... .. 20

3.5
Samisk kulturell verksamhet............................ 21

3.6
Sameslöjd och
samekonsthantverk ............... 24

3.7
Samernas organisationer ........................... .. 25

3.8
Tidningen Samefolket.................................... 27

3.9
Samefonden................................................ .. 28

3.10
Samiska utbildningsfrågor............................... .. 29

3.10.1
En samisk utbildningsväg ....................... 29

3.10.2
Samer i förskolan ................................ 30

3.10.3
Sameskola, grundskola,
gymnasieskola...... 31

3.10.4
Högskoleutbildning och
forskning i samiska. 33

3.10.5
Samisk vuxenutbildning.......................... 34

3.10.6
Lärare och läromedel för det
samiska undervisningsområdet 35

3.11................................................................ Nordiskt
samarbete i samefrågor 37

4 Remissyttranden
............................................. .. 37

4.1
Allmänna synpunkter på
utredningsarbetet........ 37

4.2
Redovisade undersökningar m. m..................... 39

4.3
Fortsatt utveckling av stödet
till samekulturen . .. 43

4.3.1
Samerna som ursprunglig
befolkning och etnisk minoritet i Sverige 43

4.3.2
Samordning och planering av ett
utbyggt samhällsstöd 45

4.4
Samiska näringar och
sysselsättning inom det samiska bosättningsområdet 50

4.5
Stödjande medlemmar i samebyar
................. .. 55

4.6
Fiskesamerna ........................................... 60

4.7
Samisk kulturell verksamhet........................... .. 63

4.7.1
Resurser och samhällsstöd för
samisk kulturell verksamhet 63

4.7.2
Samiska språket ................................. .. 65

4.7.3
Musik, litteratur, bibliotek m.
m............... .. 67

4.7.4
Sameradion ....................................... .. 69

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 80 151

4.7.5
Traditionell samekultur....................... .. 72

4.8
Sameslöjd och
samekonsthantverk ................ 73

4.9
Samernas organisationer............................... 79

4.10
Tidningen Samefolket.................................... 83

4.11
Samefonden ........................................... .. 84

4.12
Samiska utbildningsfrågor.............................. .. 85

4.12.1
En samisk utbildningsväg ...................... 85

4.12.2
Samer i förskolan ............................... 87

4.12.3
Sameskola, grundskola,
gymnasieskola .. 89

4.12.4
Högskoleutbildning och
forskning i samiska 93

4.12.5
Samisk vuxenutbildning.......................... 96

4.12.6
Lärare och lärarutbildning...................... 100

4.12.7
Utveckling och produktion av
läromedel.... 102

4.13 Nordiskt
samarbete i samefrågor 104

5 Föredraganden.................................................. 107

5.1 Samerna
som ursprunglig befolkning och etnisk minoritet

i
Sverige .................................................. 107

5.2
Fortsatt utveckling av
samhällets insatser till stöd för samekulturen 109

5.3
Samiska näringar och
sysselsättning inom sameområdena ,. 111

5.4
Samebyn som forum för samisk
gemenskap ...... 114

5.5
Fiskesamerna ........................................... 116

5.6
Social service ............................................ 119

5.7
Samisk kulturell verksamhet........................... 121

5.8
Sameslöjd och
samekonsthantverk ................ 125

5.9
Samernas organisationer ........................... 127

5.10
Tidningen Samefolket ............................... 129

5.11
Samefonden............................................... 131

5.12
Samiska utbildningsfrågor.............................. 132

5.12.1
En samisk utbildningsväg ...................... 132

5.12.2
Sameskola, grundskola,
gymnasieskola 134

5.12.3
Högskoleutbildning och
forskning i samiska 137

5.12.4
Samisk vuxenutbildning.......................... 139

5.12.5
Lärare och läromedel för
det samiska undervisningsområdet 142

5.13............................................................... Nordiskt
samarbete i samefrågor 144

6
Hemställan ................................................... 146

7
Anslaget Bidrag till samisk
kultur........................... 147

8
Beslut ........................................................ 149

NORSTEDTS TRYCKERi STOCKHOLM 1977 760711

Doktrin (3)

  1. Christina Allard, Samers rätt till inflytande i beslut, SvJT 2026 s. 7, på s. 11 · Fritt tillgänglig
  2. Eivind Torp, Det rättsliga skyddet av samisk renskötsel, SvJT 2014 s. 122, på s. 123 · Fritt tillgänglig
  3. Eivind Torp, Riksintresset rennäring - vem representerar det och vem företräder intresset?, FT 2000 nr 5–6 s. 167, på s. 170, 192 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

127 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (121)

121 kopplingar i 77 dokument.

  1. SOU 2026:58 Markerna berättar och minns s. 407 om s. 108 · s. 1021 · s. 1038 om s. 16 i texten
  2. SOU 2026:15 Marken, vattnet, tankarna s. 659 · s. 770 · s. 788 · s. 1170 om s. 16 i texten
  3. SOU 2025:85 Ökad tydlighet, stärkt samverkan s. 135 · s. 170 · s. 171 i texten
  4. Bet. 2024/25:KU28 Minoritetsfrågor i texten
  5. Bet. 2023/24:KU18 Minoritetsfrågor i texten

Visa alla 77

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. HFD 2018 ref. 7 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. FT 2000 s. 167 Eivind Torp, Riksintresset rennäring - vem representerar det och vem företräder intresset? s. 170 · s. 192 i texten
  2. SvJT 2026 s. 7 Christina Allard, Samers rätt till inflytande i beslut s. 11 i texten
  3. SvJT 2014 s. 122 Eivind Torp, Det rättsliga skyddet av samisk renskötsel s. 123 i texten
  4. JT 2010/11 s. 573 s. 575 i texten · dokumentnivå