Sök i Ratio Lex

om ändring av statens vägverks organisation och om vissa vägplaneringsfrågor

61 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:10, om ändring av statens vägverks organisation och om vissa vägplaneringsfrågor

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:10

Regeringens proposition 1977/78:10

om
ändring av statens vägverks organisation och om vissa vägplaneringsfrågor

beslutad
den 27 oktober 1977.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll
för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BO
TURESSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 proposilionen
föreslås att en särskild planeringsavdelning inrättas inom vägverkets centralförvaltning.
Omorganisationen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978, så att den nya
organisationen kan börja fungera före verkets omlokalisering till Boriänge,
vilken sker etappvis under åren 1979 och 1980,

1
propositionen behandlas vidare vissa frågor om den långsiktiga vägplaneringen.
Avsikten är att bl. a. den nuvarande behovsinventeringen skall ersättas med en
perspektivplanering som på ett bätlre sätt kan visa konsekvenserna av altemativa
inriktningar av väghållningsverksamhelen. Bättre förutsättningar skapas vidare
för regionala och lokala myndigheter och organ att aktivt delta i
vägplaneringen.

Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 2

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-10-27

Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Fiiredragande:
statsrådet Turesson

Proposition
om ändring av statens vägverks organisation och om vissa vägplaneringsfrågor

1
Inledning

Kommittén
för den långsiktiga vägplaneringen' (KLV) tillsattes år 1972 etter riksdagens
ställningstagande till förslagen i 1972 års statsverksproposition med
anledning av vägplaneutredningens betänkande (SOU 1969:56-57) Vägplan 1970. KLV
har i oktober 1975 avlämnat belänkandel (SOU 1975:85-86) Vägplanering,

Yttranden
över belänkandel Vägplanering har avgeits av statensjärnvägar, statens vägverk,
statens trafiksäkerhetsverk, statens väg- och irafikinstiiut, statskontoret, riksrevisionsverkel,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, samtliga
länsstyrelser, decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), Cykel- och
mopedfrämjandet. Föreningen för samhällsplanering, Kungl, Aulomobil Klubben,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas
Riksförbund, Motorförarnas Helnykterhelsförbund, Molormännens Riksförbund,
Näringslivels irafikdelegalion. Skogsbrukets Molortransporikommilté,
Statsanställdas Förbund, Svenska busstrafikförbundel. Svenska kommunförbundet.
Svenska lokalirafikfö-reningen. Svenska vägföreningen och Svenska akeriförbundet.
Länsstyrelserna har lill sina yttranden bifogat yttranden från kommuner,
landsting, handelskamrar m. fl.

Statens
vägverk har i samarbete med statskontoret gjott en översyn av vägverkels organisalion
och utrett möjliga förändringar på såväl regional som central nivå. Ulredningens
resultat har i december 1975 framlagts i den inom vägverket publicerade
rapporten "Vägverket 1980". Vägverket har den 9 april 1976. efler
intern remiss av rapporien till enheter inom verket och berörda

' Ledamöter generaldirektören Lennart Johansson, tillika
ordförande, budgetchefen Bengt Johansson och tekniske direktören Carl-Olof Ternryd,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 3

fackliga
organisationer, hemställt om viss förändring av vägverkets organisalion. Till
hemställan har fogats samrådsyttrande från siatskontoret.

Yttranden
över vägverkels hemställan har avgetls av överbefölhavaren, statensjärnvägar,
statens trafiksäkerhetsverk, statens väg- och Irafikinstiiut, transportnämnden,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens personalnämnd, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbelsmarknadsslyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Väslernorrlands, Västerbottens
och Norrbollens län, deceniraliseringsutredningen, Cenlralorganisationen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige(LO), Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands och Västerbottens län har lill sina yitranden
fogat yitranden från kommuner, landsting m. fi,

Deceniraliseringsutredningen
har i ett i maj 1977 överlämnat delbetänkande (Ds Kn 1977:2) Samordnad
regional vägplanering redovisat sin syn på moliven och förulsällningarna alt
decentralisera uppgifier och befogenheter inom den ekonomiska och fysiska
vägplaneringen, 1 delbeiänkandet hänvisas lill all i ulredningens ytirande över
belänkandet Vägplanering framhölls all en mera ingående bedömning av
möjligheterna att genom organisatoriska åigärder stärka del regionala och
lokala infiylandel i planeringen av väginvesteringarna skulle fordra en
grundligare dokuinentation än som förelåg, 1 en andra etapp i övervägandena när
del gäller väghållningen avsåg uiredningen därför all sammanställa erforderiigt
malerial och vidareutveckla sina preliminära bedömningar. Den andra etappen av ulredningens
arbeie i della avseende har genom delbetänkandet Samordnad regional
vägplanering nu slutförts.

2
Betänkandet Vägplanering 2.1 Betänkandets innehåll

2.1,1
Inledning

KLV:s
uppdrag har varil all med ulgångspunkl i stalsmakiernas ställningstagande lill
del i Vägplan 1970 föreslagna vägplaneringssyslemei utarbeta förslag till
riktlinjer för den framlida vägplaneringen med tyngdpunkten lagd på att förbälira
anpassningen av vägplaneringen lill den övriga samhällsplaneringen. 1 della
låg enligt direktiven ett fortsatt utvecklingsarbete beträffande de komponenter-särskill
nämndes tids- och olyckskoslnaden saml kalkyl-räntan - som ingår i den av vägplaneulredningen
förordade och av vägverket

2 Ordförande landshövding Lars Eliasson, sakkunniga l:e järnvägsexpeditör
Sven Henricsson, borgarrådet John-Olof Persson, riksdagsledamöterna Sven-Erik
Nordin, Per-Erik Ringaby, Jörgen Ullenhag och Åke Wietorsson samt
landstingsrådet Helny Westman.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 4

tillämpade
lönsamhetskalkylen. Dämtöver borde utvecklingsarbetet vidgas i syfte all väga
in olika samhällsekonomiska effekter som inle direkl ingår i kalkylmetodiken.
Väginvesteringarna borde nämligen inte enbart beslämmas med hänsyn lill
trafikanterna utan även häriedas ur bebyggelse- och näringslivsulvecklingen för
att man på ett bättre sätl än hittills skulle kunna bedöma och prioritera vägbehoven
från bl. a, regionalpolitisk synpunkt,

2,1,2
Utgångspunkter för väghållning

KLV
diskuterar inledningsvis vissa gmndläggande utgångspunkter för väghållning och
därmed vägplanering. Till dessa räknar kommittén de allmänna förutsättningar
som den förda väg- och trafikpolitiken ger, den framtida etterfrågan på vägtjänster
saml anlaganden om del framlida resursutrymmet för vägålgärder.

1
fråga om väg- och trafikpolitiken har kommittén uppmärksammal de ökade kraven
på samordning och samplanering med andra samhällssektorer, som bl. a. den alll
aktivare regionalpolitiken och hushållningen med olika naturresurser ställer. Mol
denna bakgrund bör enligl kommittén ses den pågående omprövningen av
trafikpolitiken, i vilken vägplaneringen utgör en del, KLV ansluter sig härvid lill
den av bl, a. trafikpolitiska utredningen uttalade uppfattningen, alt den
framtida trafikpolitiken bör grundas på ett samhällsekonomiskt synsätt. För vägpolitiken
innebär detta enligl KLV, alt den så långt möjligt skall bygga på samlade
överväganden som i högre grad än lidigare beaktar beroendet och
återverkningarna dels mellan vägtrafiken och övriga irafikgrenar, dels mellan
vägtrafiken och samhällssektorer uianför trafiksektorn. Väg- och
trafikplaneringen måste enligl kommittén i högre grad än hittills grundas på
bedömningar av det framlida kontakt- och förnyttningsmönstret och därifrån söka
nå fram till de bästa irafiklösning-arna. Samtidigt måsle även övervägas
åtgärder som bl, a. påverkar lokaliseringsmönstret. Kommittén framhåller att
olika kombinationer av irafikmedel och trafikanläggningar ger olika iransporlsyslemlösningar,
vilkas effekter måste bedömas totalt.

På
gmndval av i annal sammanhang nyligen gjorda bedömningar om den framlida trajikuivecklingen
och efterfrågan på vägtjänster konstaterar KLV att en dämpning av tillväxten av
det totala såväl person- som godstransporlar-betel i förhållande till
1960-talet och hittills under 1970-talei är sannolik. Dämpningen förefaller
successivt bli mer markerad, Enligl kommittén innebär dock osäkerheten i prognosema
att dessa måsle tolkas med försiktighet. Detta gäller särskilt fördelningen av
den totala iransportefier-frågan på olika trafikgrenar. 1 slort kan vägtrafiken
väntas behålla sin höga andel av persontransporterna med möjlighet till en viss
övergång från individuellt till kolleklivi resande i form av busstrafik. För
godstransporterna lyder enligt KLV prognoserna på att lastbilen - om inga nya omsländigheler
tillkommer eller särskilda styrmedel sätts in - trots en lägre ökningstakt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 5

kommer
alt stärka sin slällning i förhållande till järnvägen genom all öka sin andel
av de långväga godstransporterna.

Antaganden om del framtida
resursuiiymmetjör vägålgärder har belydelse för vägplaneringen, bl, a. för all
kunna avgöra vilken vägstandard som är möjlig att upprätthålla. Kommittén pekar
på de svårigheler som föreligger när del gäller övergripande resursavvägningsbeslut
- bl. a, lill följd av skilda planeringsfömtsättningar och omöjligheten alt
objektivt mäta och värdera alla inverkande effekter. Av delta följer all
avvägningar mellan olika samhällssektorer måste göras utifrån politiska
värderingar i fråga om den önskvärda samhällsutvecklingen. Kommittén menar att
etterfrågan på vägtjänster, som den t, ex. kommer lill uttryck i olika
antaganden om trafikutvecklingen, blir en högst relativ indikator på önskemålen
i fråga om vägsektorn, vilka måste vägas mol önskemålen inom andra
samhällssektorer. Som ett utiryck för de politiska värderingarna anser KLV att
den hittillsvarande anslagsutvecklingen inom viigsektorn bör kunna tolkas som statsmakternas
uppfattning om den vägstandard i form av reshasiighei, säkerhet, miljö m. m,
som samhället i förhållande till kraven på andra områden ansett del rimligt all
upprätthålla, Mol bakgrund härav och med hänvisning till den senasle
tioårsperiodens anslagsutveckling-dären relativt sett vikande tendens kan
noteras för vägsektorn - är KLV:s bedömning, all en i reala termer oförändrad
anslagsnivå utgör en övre gräns för de resurser som kan komma all tilldelas vägsektorn.

Med
utgångspunkt i de väganslag som beviljats förår 1976 innebär KLV:s bedömning av
det framtida resursutrymmet i mnt tal 3 000 milj. kr. per år i fast pris i
ordinarie väganslag. Härvid har fömtsätts all det särskilda byggnads- och
förbättringsanslaget bibehålls eller inordnas i de ordinarie anslagen. Utöver
detta belopp anger KLV ca 250 milj. kr, åriigen som en miniminivå för insatser
av arbetsmarknadspolitiska skäl även under relalivi gynnsamma konjunkturlägen, KLV
framhåller allmänt i anslulning till resursavvägningsfrågorna, alt möjlighelerna
all falla samhällsekonomiskt effektiva resursfördelningsbeslut ökar om man
förbättrar planeringssystemen inom olika sektorer och gör dem sinsemellan mer
jämförbara.

Den
resursknapphet som KLV även fortsättningsvis fömtser för vägsektorn måste enligl
kommittén på ell klarare sätl än hittills beaktas i planeringsprocessen. Del
gäller sålunda all lägga realistiska resursramar lill grund för planeringen.
Dessa ramar måste enligt KLV:s mening vara bestämmande för både inventeringsskedei
- dvs, de kriterier som skall tillämpas för att en vägsträcka skall anses
godtagbar - och åigärdsskedet -dvs, de åtgärder som skall väljas för de vägsträckor
som inte anses godtagbara.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 6

2,1,3
Huvuddragen I det jraintida vägplaneringssyslemei

När
det gäller den principiella uppbyggnaden av ett framlida vägplane-ringssyslem
har KLV:s ambition varil all della så långl möjligt skall innefatta
väghållningen i sin helhet, dvs, medge avvägningar såväl mellan drifi och
byggande som mellan insalser på landsbygd och i tätorter. Förslagen innebär en
vidareutveckling av del nuvarande planeringssystemet, som fungerat under en
tioårsperiod och enligt KLV;s mening utgör en värdefull grund all bygga vidare
på.

KLV
delar in planeringssystemet i tre huvuddelar - planeringsmodell, planeringsstadier
och planeringsorganisation - som är inbördes beroende och tillsammans beslämmer
helheten. Även i den nuvarande vägplaneringen kan moisvarande huvuddelar
urskiljas om än tyngdpunkten enligl kommittén ligger på planeringsstadierna. KLV
vill klarare än hittills markera planeringsmodellens och
planeringsorganisationens betydelse och anser att det i hög grad är en
utveckling av dessa delar som kan möjliggöra en mer samhällsekonomisk
inriktning av vägplaneringen och därmed skapa bättre fömtsättningar för de
avvägningar mellan skilda intressen som är planeringens syfte.

1
detta sammanhang tar KLV upp frågan om en funktionell vägindelning, dvs, en
klassificering av vägnätet med hänsyn till vägens funktion i det samlade
transportsystemet, skulle kunna utgöra ett verksamt hjälpmedel i vägplaneringen.
Med hänvisning till att vägåtgärdernas samhälleliga nytta är beroende även av
andra förhållanden än vägens irafikfunklion rekommenderas inte en sådan klassificering
av det statliga vägnätet på landsbygden uiöver vad som redan ligger i den
nuvarande indelningen i riksvägar och länsvägar vilken är slarkl förankrad i
det allmänna medvetandet. Kommittén påpekar dock all denna indelning från tid lill
annan kan behöva ses över. För irafikledsplaneringen i framför alll de större tätortema
är förhållandena emeUertid enligl kommittén annorlunda. Där bör med hänsyn lill
de komplicerade samband som råder mellan å ena sidan trafikplaneringen och å
andra sidan mark- och bebyggelseplaneringen en klassificering etter trafikledernas
funktion kunna vara till hjälp. En sådan indelning tillämpas också i ökad ulsträckning
och lorde främsl vara av belydelse vid bedömning av ledernas standard.

I
del av kommittén förespråkade planeringssystemet utgör planeringsnio-dellen den
allmänna analysmetod med vars hjälp skilda planeringsproblem bör angripas.
Kommittén karaktäriserar denna modell som en samhällsekonomisk uppoffrings-/nyiioanalys
som praktiskl måste anpassas till de skilda vägplaneringsproblem som förekommer
i de olika planeringsstadierna. Av särskild betydelse är enligl KLV att göra en
realistisk avgränsning av modellen med hänsyn till de samhälleliga effekter som
vägåtgärderna har. 1 första hand vid översiktliga bedömningar och vid
prioriteringen av vägobjekt anser KLV att modellen jämfört med vad som nu
tillämpas måsle utvidgas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 7

för
alt klarare beakla s, k. kvalitativa effekter i form av regionalpoliliska, miljömässiga
m, fi. aspekler. På grundval av en försöksverksamhet med kvalitativ
projektbedömning anvisar KLV en metod för systematisering och analys av hur
olika intressenter påverkas av vägålgärder. Metoden bör enligt kommittén kunna
utvecklas till ett värdefullt hjälpmedel vid sidan av den mer irafikantinriklade
ekonomiska kalkylen. Överhuvudtaget framstår enligl KLV en bättre beskrivning
av olika vägåtgärders effekter som ell centralt område för det framlida
forsknings- och utvecklingsarbetet. Ett sådant arbeie anses böra bygga på
tvärvetenskaplig grund och i ökad utsträckning inriktas på all förbättra underiagel
för bedömningar av de kvalitativa effekterna.

Planeringsstadierna
i del nuvarande vägplaneringssystemet är utformade så alt möjlighet ges till
successiva ställningstaganden allt eftersom beslutsunderiaget förbättras. Som
första steg ligger behovsinventeringen på 15 års sikl. Den innebär att man
utifrån vissa framtagna urvals- och ålgärdskrilerier väljer ut vägsträckor och
uppskattar kostnader för åtgärder som mot bakgmnd av kriterierna bedöms behöva
sällas in under den betraktade tidsperioden. Inventeringsskedet, som utgör den
egentliga översiktliga vägplaneringen, följs av projektering och prioritering.
Dessa stadier ulgör den fysiska resp. den ekonomiska planeringen, varvid den fysiska
delen - dvs. projekteringen - är kopplad till markanvändningsplaneringen i
övrigt i samhället. Den successiva projekteringen, som normalt delas in i
stegen lokaliseringsplan, utredningsplan och arbetsplan, utgör underiag för
prioriteringen i form av tioåriga långtidsplaner saml femåriga fierårsplaner
(för del slatskommunala vägnätet fördelningsplaner). En fortlöpande
återkoppling i planeringsarbetet sker genom de vart tredje år återkommande
revideringarna av såväl behovsinventering som långlids- och fierårsplaner.

KLV
föreslår en utvidgning av behovsinventeringen till alt avse vad kommittén
benämner perspeklivplanering. Enligl KLV är det nödvändigt att bygga ut och
förbättra det försia och för den fortsatta vägplaneringen styrande stadiet lill
att även omfatta en diskussion om väghållningens mål och inrikining utifrån
alternativa fömtsättningar i fråga om resurstilldelning, trafikutveckling och
samhälleliga värderingar m. m. I stället för enbart en inventering av behov
bördetta stadium utvecklas lill en perspeklivplanering med översiktliga effeklbeskrivningar
av alternativa utvecklingslinjer. Förutsättningarna för en sådan utveckling
har enligl kommittén ökat med den utbyggnad av samhällsplaneringen som skett.
Kommittén nämner som exempel härpå den regionala utvecklingsplaneringen, den
fysiska riksplaneringen och den regionala trafikplaneringen. Av slor betydelse
är enligl KLV alt dessa och andra former av samhällsplanering samordnas vad
gäller förutsättningar och tidsperspektiv. Ett viktigt moment i den föreslagna
perspektivplaneringen blir alltjämt urvals- och åtgärdsbedömningen enligl den
nuvarande behovsinventeringen. Kommittén underslryker betydelsen av all della
arbete sker med ulgångspunkl i realistiska resursanlaganden, där

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 8

den
lidigare diskuterade kapilalknapphelen kommer lill ullryck,

KLV
framhåller att de nuvarande kriterierna i behovsinventeringen är nära knutna till
vägen som sådan och till trafiken. Delta medför alt de samhällsekonomiska
överväganden som ligger till gmnd för kriterierna är otillräckliga. Med hänsyn till
det första planeringsskedets betydelse anser KLV del angeläget att kriterie-
eller bedömningsunderiag utarbetas som kan belysa även den miljö- och
regionalpolitiska problemaliken. 1 fråga om regionalpolitiken framsiår
tillgängligheten som en viklig faktor. KLV anvisar en metod i form av s. k,
tillståndsbeskrivningar av vägtransportsystemet som på ett direkt sätt för in begreppel
tillgänglighet i vägplaneringen. För att beakta vägens betydelse för
kollektivtrafik anser KLV del moliveral alt komplettera nuvarande
fordonsprognoser med bedömningar som även tar hänsyn till det transportarbete
som ulförs med olika fordon.

För
övriga planeringsstadier föreslås inga förändringar, men kommittén framhåller
vikten av en utvidgad effektbeskrivning, där de kvalitativa faktorerna ges en
allsidig belysning. Vidare betonas det nära sambandet mellan projektering och
prioritering och de möjligheter som finns alt successivt under
planeringsprocessen förbälira det tillgängliga beslutsunderlaget,

KLV
framhåller att del sedan erfarenheter vunnits kan visa sig motiverat all
överväga ett längre intervall mellan de återkommande revideringarna av perspektivplaneringen.
Sedan formerna förden övriga regionala planeringen fastlagts bör en tidsmässig
samordning ske med denna. Ell nära samarbete mellan olika förekommande
planeringsaktiviteter är enligl kommittén både naturiigt och en förutsättning
för ett posilivi resullal.

Planeringsorganisaiionen
måste enligt KLV ulformas så att den möjliggör den fömtsätta samordningen av
vägplaneringen med övrig samhällsplanering och att därtill denna samordning
sker så tidigt som möjligt. Huvudfrågan vad avser planeringsorganisation är enligl
KLV alt finna en lösning som i rimlig utsträckning tillgodoser behovet av såväl
samordning och samråd som enkelhet och handlingskraft i planeringsprocessen. KLV
finner att det inom ramen för den gällande författningsmässiga regleringen är
möjligt att åsladkomma den eftersträvade samordningen genom att öka kommunernas
och länsstyrelsemas möjligheler att aktivt medverka i vägplaneringen. Detta
föreslås ske genom att även perspektivplaneringen förankras på lokal och regional
nivå. Vägverket, som har det direkta kostnadsansvaret, måste enligt KLV ha
ansvaret för uppläggningen och genomförandel av perspektivplaneringen, men
huvuddelen av planeringsarbetet måste ske på lokal och regional nivå. Över
upprättade planer bör vidare kommuner och länsslyrelser höras för all den
eftersträvade samordningen och den vidgade måldiskussionen skall kunna
förverkligas. Någol formellt fastställande anses inle motiverat för
perspektivplanerna.

Planeringsgången
i perspektivplaneskedel beskriver kommittén på följande säll. 1 ett
inledningsskede bordet ankomma på vägverket att centralt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 9

utarbeta
anvisningar och slå till förfogande för rådgivning för perspeklivpla-neringen,
som till den hell avgörande delen måsle utföras på regional nivå av resp, vägförvaltning
i samarbete med kommuner och länsslyrelser. Anvisningarna bör bl. a. ange
tillämpliga slandardkriterier saml vara en praktisk handledning i fråga om effeklbeskrivningar
m.m. Sedan vägförvaltningarna i samarbete med kommuner och länsstyrelser
utarbetat förslag till perspektivplaner skall dessa lämnas över lill
vägverkets ceniralförvaltning. Vägverket har därefter att göra en samlad
översyn och bedömning av de länsvisa förslagen, i första hand med inriktning på
del antagna medelsutrymmet och de inlressen av enhetlighet och av rikskaraktär
som gäller vägtrafiken. De av vägverket överarbetade perspektivplanerna bör
därefter föredras och diskuteras i länsstyrelsema, som efter att ha hört bl,
a. kommuner och länsvägnämnd skall ytlra sig över planerna lill vägverket.
Något formellt fastställelseförfarande av planerna inom vägverket har dock som
tidigare framgått inte ansetts motiverat. Planerna för resp, län skall därefter
ligga till grund för den fortsatta vägplaneringen,

1 övriga stadier föreslås
inga egentliga ändringar av planeringsorganisationen, men KLV utlalar att den
praxis som har utvecklats att i ökad ulsträckning förankra även
långtidsplanerna på lokal och regional nivå bör drivas vidare. KLV anser
således att de i dag författningsbundna plandokumenten arbetsplan och fierårsplan
(fördelningsplan) även i fortsätlningen bör fastställas av vägverket under fömtsättning
av enighet mellan vägverket och länsstyrelse. Vid olika uppfattningar bör
frågan liksom f, n, underställas regeringen för avgörande.

Som
tidigare framgått eftersträvar KLV en helhetssyn på vägplaneringen. De
planeringsprinciper som föreslagits bör därför enligl kommittén så långl möjligt
tillämpas för både byggande och drift och oberoende av väghållar-ansvar eller
om planeringen avser tätort eller landsbygd. De skilda förutsättningar som
råder för vägplanering i tätort resp, på landsbygd och i fråga om byggande
resp, drifi måste dock enligt kommittén påverka den praktiska lillämpningen.
När det gäller särskill de slörre tätorterna framhåller kommittén de
komplicerade sambanden mellan bebyggelse- och trafikledsplanering och underslryker
de kvalitativa effekternas stora betydelse. Framför allt gäller detta enligl KLV
miljö- och markanvändningseffeklerna. Äv denna anledning blir också enligl kommitiéns
mening de irafikeko-nomiska kalkylema av mindre intresse i tätorlsplaneringen.

Kommittén berör i
sammanhanget väghållaransvarels belydelse frän planeringssynpunkt och påpekar
att ell utökat anlal tätorter med resp, kommun som väghållare kan bidra lill en
bättre samordning av den totala tätortsplaneringen. Om en utbyggd kommunal
planering i enlighet med bygglaguiredningens förslag kommer lill stånd bör det enligl
KLV vara naturiigt alt överväga om inle kommunerna skall vara väghållare inom samtliga
slörre tätortsområden. Enligl KLV:s uppfattning ärdel värdefullt att ge denna
fråga en allsidig belysning. Härvid bör även möjlighelerna att

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:10 10

överföra
ytterligare fiera slörre genomfarts- och förbifarisleder lill statlig väghållning
övervägas. KLV erinrar i detta sammanhang om länsberedningens förslag lill en
översyn av väghållaransvaret avseende såväl de låglrafikerade statliga vägarna
som slörre kommunala vägar av genomfarts-karaktär.

Inom ramen för det
nuvarande systemet för statsbidrag lill byggande av kommunala vägar och gator
finns det enligt kominittén möjligheler all förbälira planeringen genom en
anpassning lill de principersom KLV tidigare föreslagit, Ell steg i denna riktning
kan enligl KLV vara all utvidga den nuvarande kommunala behovsinventeringen till
en perspektivplanering av den form som lidigare föreslagits. Svårigheten all
för del kommunala vägnätet ange relevanta och operativa kriterier för godtagbar
standard samt ekonomiskt anpassade kriterier förden lekniska ulformningen
medför enligl KLV all ett försia försök bör göras med objek isan passade
ekonomiska ramar. 1 efierhand bör della malerial kunna analyseras och försök
till all finna kriterier för urvals- och åtgärdsbedömning kan genomföras och
successivt förbättras, Ell vikligl momeni i delta utvecklade invenleringsarbele
blir all utföra effeklbeskrivningar av föreslagna objekt där
nulägesbeskrivningen bör ulgöra en väsenilig del och där de kvalitativa
effekterna måsle tillmätas en avgörande betydelse. Perspeklivplaneringen blir
vidare enligl KLV ett naturligt instrument för kommunernas måldiskussion beiräffande
den framlida trafikplaneringen.

Perspeklivplaneringen bör enligl
KLV följas av en successivt alll mer detaljerad planering under projekteringen,
som dock i så slor ulsträckning som möjligt bör hälla alternativa utformningar
öppna. Slulligt val av allernaliv bör ske så sent som möjligt under
planeringsprocessen.

Den
föreslagna ulvidgade planeringen släller större krav på kommunema än hittills. Väghållningsålgärder
måsle utredas lidigare så all tillräckligt underlag föreligger för beslul i de
olika planeringsstadierna. Planeringsberedskapen kan enligl KLV förbällras om
projekteringen betraktas som en fortlöpande process, där objektens effekter
redovisas och diskuteras. Vissa krav på kommunernas planeringsunderlag vad
gäller innehåll och tidpunkt för avlämnande bör kunna ställas som villkor för
erhållande av statsbidrag. Ett förbällrat planeringsunderlag är nämligen enligl
KLV en förutsättning för all statsbidragen skall kunna fördelas lill de mest
angelägna objekten och alt dessa objekt ges en efier förhållandena anpassad
standard,

1
fråga om driftplaneringen framhåller KLV den av naluriiga skäl mindre starka
kopplingen till samhällsplaneringen i övrigi. Della släller enligt kommittén
mindre krav på planeringsperiodens längd och samordningen av planeringsorganisationen,
Driflverksamhelen är i hög grad en fråga om mer lekniskt-ekonomiska avvägningar
med hänsyn lill drift- och trafikantkosinaderna, där väghållarens egen organisalion
och resurssammansällning är av slor belydelse, KLV framhåller all del är av
avgörande belydelse för all en riklig drifislandard skall kunna fastställas och
all effektivare val mellan olika

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 II

drifiåigärder
skall bli möjlig, all vägslandarden och drifiåigärderna kan relateras till
effekterna för trafikanterna i form av främsl säkerhet och restid. På della
område är enligl KLV ett intensifierat forsknings- och ulvecklingsarbele nödvändigl.
KLV finner inle anledning att föreslå några förändringar i fråga om den
nuvarande drifiplaneringens organisation och planeringsstadier utan framhåller
det nära sambandet mellan planering och produktion, Väghållaren som hardet direkla
kosinads- och produklionsansvarel måste i detta fall enligt KLV även ha del direkla
planeringsansvaret,

2,1.4
Väghållningens samhälleliga effekter

Mot
bakgrund av KLV:s principiella förslag till planeringssystem, som riktat
huvudintresset mol en fullständigare och tillförlitligare beskrivning av väghållningens
samhälleliga effekter, gör kommittén en översiktlig genomgång av dessa och
försöker precisera de områden som i försia hand behöver utvecklas. Bland dessa
effekter lar kommittén i enlighel med sina direktiv särskill upp
regionalpolitiken, värderingen av olyckor och restid samt kalkylränlan,

KLV redovisar de olika väghållningseffeklerna
med indelning på väglra-fikanler. väghållare och samhället i övrigt. Av de för väglrafikanterna
akluella effekterna behandlas restid, trafiksäkerhet, fordonskosinader och bekvämlighet.
Effekterna för väghållaren ulgörs av anläggnings- och drifikostnader, Äv
effekterna för samhället i övrigi behandlas regionalpolitik, sysselsättning,
miljö, markanvändning och inverkan på andra trafiksystem. Kommittén framhåller
all uppräkningen och indelningen av effekterna närmasl bör betraktas som
exempel på de effekter som en vägålgärd kan medföra. Det är naturligtvis
möjligt och ofla moliveral alt göra en utförligare genomgång och fördelning av
effekterna på olika kalegorier eller delar av samhället.

Av
den gjorda genomgången av väghållningens samhälleliga effekter och pågående
forsknings- och utvecklingsarbete drar KLV slutsatsen att fiera effektsamband
är otillfredsställande klarlagda. Innan en värdering av effekternas
samhälleliga belydelse kan göras måste en beskrivning och avgränsning av
effekterna ske. En så långl möjligt genomförd kvanlifiering i användbara
måttenheter är enligt KLV väsenilig för all underlätta värderingarna och göra
dem sinsemellan mer jämförbara.

Till
sina huvuddrag har del hittillsvarande utvecklingsarbetet enligl kommittén rört
frågor som närmasl anknyter lill väg- och trafiktekniska förhållanden samiidigi
som slora svårigheter förelegal när del gäller att beskriva väghållningen och
vägtrafiken i relevanta standard- och effekttermer, KLV framhåller nödvändigheien
av all utvecklingsinsatserna intensifieras och även utvidgas till områden av
mer kvalitativ samhällelig belydelse som av tradition legat i utkanten av del
väg- och irafikiekniska områdei.

En
beskrivning av vägslandarden i termer av reshasiighei, säkerhel och

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 12

bärighet
i slällel för i vägbyggnadsiekniska termer torde bättre avspegla vägens
standard och belydelse för trafikanterna. Del arbeie som här har påbörjats bör enligl
KLV drivas vidare.

En
väsenilig standardkomponent, som i första hand berör omgivningen kring vägen,
är miljön. Sålunda framsiår del enligl KLV som angelägel all la en bättre
uppfattning av irafikbullrels effekter och hur dessa skall behandlas i vägplaneringen.
KLV erinrar i della sammanhang om irafikbullerulred-ningens förslag. Vidare
påpekar KLV all försök pågår inom vägverket för alt med utgångspunkt från bl.
a. uppgifter från den s, k, vägdatabanken och faslighelsregisirei finna meloder
för ett sådani arbeie.

Även på en rad andra
områden, som rör väghållningens effekter på vad kommittén kallat samhället i övrigi,
är del angeläget alt bedriva ell ökal ulvecklingsarbele, Enligl KLV måsle delta
arbeie i slor ulslräckning la tvärvetenskaplig karaklär och innebära all olika
sinsemellan beroende effekter studeras samtidigt. Del gäller här frågor som
bebyggelse- och irafikstrukturens beroende av varandra, markanvändningseffekler,
effekter på naturen m. fi. Ett sådani utvecklingsarbete, som för övrigt redan
pågår på fiera områden, är enligl KLV även av belydelse för att bättre kunna
bedöma de fördelningspolitiska effekterna av olika väghållningsålgärder. KLV
pekar här på den systematisering och analys av olika effekter som lidigare nämnls
och menar all den bör kunna utvecklas till ell värdefullt planeringshjälpmedel.
KLV anser all del bör ingå i vägverkets verksamhetsområde - som central myndighei
för vägfrågor - alt ansvara för alt ett utvecklingsarbete med den av KLV
angivna inriktningen kommertill slånd och att det parallellt med den
vägbyggnadstekniska sakkunskapen successivt även byggs upp en kunskap inom verkei
med en bredare inriktning på trafik- och samhällsplaneringsfrågor. I hög grad måsle
det också bli fråga om ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan olika berörda
myndigheler och forskningsorgan,

KLV behandlar i ell särskill
kapitel väghållningens samband med regional-poliiiken. Efter en genomgång av
utvecklingen av regionalpolitikens mål och medel under den senaste
tioårsperioden söker KLV belysa hur den nuvarande vägplaneringen har fungerat
från regionalpolitisk synpunkl, KLV har härvid funnii alt regionalpolitiken
sedan länge varil en betydelsefull faktor i vägplaneringen och all de regionala
effekterna successivt synes ha tillmätts ökad belydelse. Anledningen härtill är
enligt kommittén den utbyggnad av samhällsplaneringen som har skell i form av bl,
a, den regionala utvecklings-planeringen och den regionala trafikplaneringen. Della
har inneburil mer likartade planeringsförutsättningar än lidigare för olika formerav
samhälls-planering-t. ex. den fastställda ortsslrukluren och
befolkningsramarna-och ett ökal dellagande och erfarenhetsutbyte i planeringen.
Flera undersökningar som kommittén sluderal eller låtit utföra bestyrker också
den angivna ulvecklingen. Kommittén erinrar i sammanhanget om att vägbeslui ofla
är en kompromiss -och måsle så förbli - mellan fiera ofta motstridiga inlressen
och bedömningar. Regionalpolitiken är därvid enligt KLV en viklig faktor men

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 13

dock
inle den enda av belydelse som måsle vägas in i planeringen,

KLV:s allmänna bedömning
är all vägplaneringen i dess prakliska utövning successivt har anpassats lill
den fortgående regionalpoliliska ulvecklingen. För att ytterligare säkerställa
denna samordning föreslår KLV som tidigare framgått att man överväger all
tidsmässigt samordna olika närliggande former av samhällsplanering. Vidare har
kommittén som även tidigare framgått föreslagit all kommuner och länsslyrelser
ges ett ökat infiytande över och medansvar för de tidiga stadierna i
vägplaneringen.

Enligl kommittén kan
således de regionalpoliliska målen väl tillgodoses inom ramen fördel vägplaneringssyslem
som kommittén föreslår. Vad gäller frågan om vägålgärder är ell effeklivi regionalpolitiskt
medel anser KLV i likhet med fiera andra utredningar all del finns betydligt
mer direkta och effektiva medel, Vägålgärder i sig - isolerade från andra
åtgärder - kan enligl kommittén inle anses vara något av de mer effektiva
regionalpolitiska styrmedlen, Della gäller under förutsättning all vägförbindelser
och vägstandard befinner sig på en godtagbar nivå och därmed inle ulgör en
direkt hämmande faktor för samhällsutvecklingen. Undersökningar som kommittén låtit
utföra tyder också på att vägförbindelser som regel inte kan sägas ulgöra en
sådan hämmande faktor. Från regionalpolitisk synpunkl lorde i stället vid sidan
av direkla regionalpoliliska stödinsatser åigärder för all förbälira Iransporlförsörjningen.l.
ex, en utbyggd kollektivtrafik,enligt KLV vara betydligt effektivare. Vid
överväganden om särskilda lokaliseringspolitiska satsningar är del emellertid
enligt kommittén av vikt att vägfrågorna kommer in i planeringen på ell
tillräckligt tidigt stadium. Del är i sådana sammanhang som enligt KLV en väl
integrerad samhällsplanering har sin viktigaste funklion och måsle tillmätas slörre
belydelse än en seklorinriklad Irafikekonomisk kalkyl.

Som hjälpmedel föratt
förbättra del regionalpolitiska beslutsunderlaget i vägplaneringen pekar KLV på
fiera genomförda undersökningar som söker analysera effekiullallei med hänsyn lill
reshasiighei, säkerhel, regionalpolitik m. fi. effekter vid alternativa
prioriteringar av resursulrymmet. Sådana effeklbeskrivningar är angelägna och
bör enligt KLV vidareutvecklas för all bidra lill all klarlägga de samhällsekonomiska
effekterna som är förbundna med olika handlingsalternativ, KLV pekar även på en
metod som för in begreppel tillgänglighet i vägplaneringen. Tillgängligheten lill
bl. a, arbets-och servicemarknader lorde vara en intressant regionalpolitisk planeringspa-rameter.
Med hjälpav s. k, tillståndsbeskrivningar av väglransporlsyslemel är del enligl
KLV möjligt all konkretisera denna faktor. Sådana tillståndsbeskrivningar
ligger också väl i linje med del regionalpoliliska ulvecklingsarbele som
bedrivs av bl, a, expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU).

I
fråga om de i bl.a, den irafikekonomiska kalkylen lungl vägande faktorerna säkerhel
och restid har KLV låtit ulföra särskilda utredningar som redovisats i en
bilaga lill belänkandel. Vad gäller värderingen av säkerhets-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 14

faktorn
rekommenderar KLV all man klart skiljer på dels olyckskoslnaden. dvs. de
materiella uppoffringarna i form av produktionsbortfall, vårdkostnader,
egendomsskador m, m., dels humanvärdel, dvs, de icke-maleriella uppoffringarna
i form av lidande vid dödsfall och personskador. Tillsammans utgör dessa båda
komponenter det totala olycksvärdel, Olyckskoslnaden bör i enlighel med den
redovisade undersökningen räknas upp i förhållande lill vad som nu tillämpas.
Någon form av värdering i pengar av humaneffeklen har KLV inle funnii möjlig
all lillämpa. Humanvärderingen bör dock liksom en bedömning av olyckssituationen
i del enskilda fallel enligl kommittén ulgöra en viklig komponent i den
allmänna bedömning som alllid måsle ske vid sidan av kalkylen.

Restiden
utgör enligl KLV en väsenilig planeringsfaklor som anknyter lill del
grundläggande målel för väghållningen, Mol bakgrund av den särskilda
restidsundersökningen framstår enligl KLV en differentiering av reslidsvär-deringen
med hänsyn lill variationer i resändamål och resmönstersom i vissa fall
motiverad, Underiagel för en sådan differentiering är emellertid inle lillräckligi
varför KLV anser all dessa förhållanden måsle klarläggas ytterligare innan
frågan kan avgöras. Vid tillämpning av ett genomsnittligt tidsvärde lyder
föreliggande malerial på att en viss nedjustering av del nu använda värdel är
motiverad,

1
fråga om den kalkylränta som bör tillämpas i de trafikekonomiska kalkylema
finner KLV att det är regeringen som genom all faslslälla denna bör göra den
principiella avvägningen mellan långsiktiga och kortsiktiga investeringar, på
samma säll som slatsmaklerna fastställer del totala resursulrymme som skall tilldelas
olika sektorer. 1 avvaklan på ell eventuellt ställningstagande från regeringen börenligt
KLV hittills tillämpade principer gäl la, dvs, vägprojekten bör prioriteras i enlighel
med den räntesats-f, n, 8 96 - som anges i gällande pelilaanvisningar,

2,1.5
Framtida vägstandard

KLV
lar avslulningsvis upp frågan om hur vägslandarden skall avvägas med hänsyn lill
antaganden om del framlida resursulrymmet för väghållning, Vägslandarden är enligl
kommittén i huvudsak beroende av dels ulvecklingen av vägtrafiken, dels
resursutrymmet för vägsektorn, dels sambandet mellan trafikvolym och trafikens
sammansättning å ena sidan och den av vägslandarden beroende reshastigheien,
säkerheten och bärigheten å andra sidan.

Till grund lor bedömningen
av sambandet mellan trafikfiöde och reshasiighei resp. säkerhet på vägen har
hittills legal resullal av internationella erfarenheter. Del samband mellan
hastighet och trafikflödets sloriek -s, k, haslighets-flödesdiagram -som
används i vägplaneringen har under senare år varit föremål för diskussion och
omprövning i några olika länder. Någon enhetlig bedömning av della samband
föreligger enligl kommittén inte. Man

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 15

synes dock allmänt vara av den uppfallningen all, jämfört
med lidigare bedömning, ell slörre trafikfiöde kan tillålas på en väg ulan
negativa konsekvenser för reshasiighei och säkerhel. Förklaringen härlill kan enligl
KLV vara bl, a, bätlre fordon, förarutbildning, irafikdisciplin och trafikmiljö.

KLV framhåller all del inle ingått i kommitténs direktiv
alt presentera ell förslag lill plan för den närmasle framtidens väghållningsinsalser.
Kommittén har ändå funnii del angeläget all någol analysera konsekvenserna för
väghållningen och därvid främst den vägstandard som del mot bakgrund av
kommitténs överväganden i övrigi kan vara rimligt all upprätthålla.

Enligt kommittén bör man eftersträva en över landel på
likartal säll avvägd standard som är anpassad lill del lillgängliga resursulrymmet.
Standarden måsle härvid avvägas i fråga om lypseklion, linjeföring m. m, så att
samhällsnyttan i form av restid, säkerhet, miljö m, m, i möjlig mån maximeras, Della
förhållande måsle enligl KLV påverka hela vägplaneringen i form av val av
kriterier i perspeklivplaneringen saml val av lypseklion och linjeföring m. m,
i projekteringen.

Vid avvägning mellan drift- och byggnadsåtgärder är enligl
KLV en prioritering av driflverksamhelen och - inom denna - servicearbelena
ändamålsenlig, 1 fråga om väguiformningen vid om- och nybyggnad leder KLV:s
anlaganden om del tillgängliga resursutrymmet till att högre trafikvolymer än
vad som f. n. tillämpas är samhällsekonomiskt motiverade för en given lypseklion.
För detta talar även delvis förändrade bedömningar av det samband som antas
råda mellan trafikflöde och säkerhet resp, hastighet. All ange några mer detaljerade
anvisningar om hur standarden skall ulformas är enligl KLV inle möjligt med
hänsyn lill del osäkra bedömningsunderiaget. Enligt kommitiéns uppfaltning bör
det ankomma på vägverket all i anslulning lill den föreslagna perspeklivplaneringen
utforma kriterier och successivt ta fram projekteringsanvisningar så alt den
framtida vägslandarden anpassas lill en samhällsekonomiskt motiverad nivå samiidigi
som den sammanlagda ålgärdsvolymen för hela landet-med undanlag fören viss sysselsällningsreserv
- ungeföriigen bör rymmas inom del för den akluella perioden uppskattade resursulrymmet.

2.2 Remissyttrandena

2.2,1 AUmänt

En allmän enighet råder bland remissinsianserna om
önskemålet att lägga en samhällsekonomisk syn till grund jör vägplaneringen och
all söka jörbättra samordningen mellan denna och övrig samhällsplanering. Denna
allmänna sirävan från kommittén, som lagil sig ullryck i förslag lill en delvis
förändrad

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 16

och bredare inrikining av vägplaneringen, tillstyrks av så
gott som samtliga remissinsianser. Sålunda finner t.ex, planverket all
kommitténs förslag främjar utvecklingen mot en mer integrerad planering där de sektoriella
planeringsmålen underordnas de sektorövergripande, Lö anser alt del föreslagna
planeringssystemet väl kan anpassas lill del samhällsekonomiska synsält som är
utgångspunkten för samtliga trafikpolitiska utredningar.

De från olika håll framförda synpunkterna avser i huvudsak
möjligheterna all gå längre i samordning än vad kommitténs förslag enligl dessa
remissinstanser synes göra. Representativ för denna inställning är Föreningen JÖr
samhällsplanering som framhålleratt man är positiv lill kommitténs förslag all kommuner
och länsstyrelser skall få ökade möjligheler att aktivt medverka i
vägplaneringen och all de vidare samhälleliga effekterna av väghållningen ägnas
slor uppmärksamhet. Frågan är emellertid enligl föreningen om inle kommittén
ändå ser vägsektorn som mera frislående än vad den bör vara. Deceniraliseringsutredningen
menar alt kommitténs förslag inle tillgodoser kraven på en förenkling av
planeringssystemet. Del förefaller inte heller som om möjlighelerna lill en förtroendemannamedverkan
skulle öka i väsentlig ulslräckning.

De största invändningarna mot en inte tillräckligt långl
gående samordning anförs av landsiingsförbundei och kommunförbundei. Landstingslorbundei
menar all kommitiéns förslag i den avgörande frågan om vägplaneringens
samordning med och förstärkta beroende av mera övergripande planering endasl
innebär marginella förändringar, Kommunlörbundet anser attkommil-léns förslag
innebär alt vägverkei bibehåller sill nuvarande dominerande inflytande över
vägplaneringen, vilket inle kan accepteras från kommunalt håll.

2,2,2 Utgångspunkter för väghållning

I fråga om de utgångspunkter jÖr väghållningen som
kommittén tagit upp delar remissinstanserna i huvudsak vad kommittén anfört om
den framtida väg- och trafikpolitiken och de bedömningar som gjorts av den
framlida irafikuiveckllngen.

En annan viktig
utgångspunkt är enligt KLV all lägga realistiska antaganden ont den jramtida
medelstilldelningen lill grund för vägplaneringen. Flertalet remissinstanser
tar upp denna fråga och synes tolka kommitiéns antagande om att lägga en
oförändrad reell resursram till utgångspunkt för olika slandardbedömningar som ell
konkret förslag lill framlida medelsanvisning från kommitiéns sida.

Så gott som samtliga länsslyrelser påtalar i detta
sammanhang det stora behovei av vägålgärder som klart anses överstiga de
insatser som den nuvarande medelstilldelningen kan medge. Länsslyrelsen i
Stockholms län anser sålunda med instämmanden av fiertalet övriga länsslyrelser
och näringslivsorgaitisationer all del är helt orealistiskt att inte tänka sig
en höjd

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 17

medelstilldelning i framtiden, inte minsl mot bakgrund av
de senasle tio årens ackumulerade investeringsbehov och det förbättrade
beslutsunderlag som kommitténs förslag kan ge, Syftel med planeringssystemet är
ju, framhåller länsstyrelsen i Stockholms län,allgeen utförligare beskrivning
av samhälleliga effekter vid alternativa ekonomiska insatser i vägsektorn. På
så säll skapas ett bättre underlag för statsmakternas ställningstaganden i
fråga om resurstilldelningen. Kungl. Aulomobil Klubben. Motorförarnas Helnykier-hetsjörbund.
Motormännens Riksförbund, Svenska BiisstrafikjÖrbuiidet, Svenska vägföreningen
och Svenska Akerijöibundet har i ett gemensami yttrande med instämmande av
Näringslivets Trafikdelegation uttalat att man anser del felaktigt att först
ange en resursram, som resulterar i standardsänkningar och uppskov med väganläggningar.
1 stället bör vägnätet upprustas och skötas med hänsyn lill de faktiska irafikbehoven,
Vägverkei anför i anslulning härtill alt verket endasl uppfattat KLV:s
bedömning som en utgångspunkt för fortsatta överväganden om den framtida
väghållningsstandarden och inle som en låsning för framtiden. Statsanställdas
Förbund anför a\\ man inle delar kommitténs uppfallning om del framlida resursulrymmet,
men menar i likhei med LO att planeringssystemet som sådani och vad som där bör
beaklas lorde vara tilllämpligl även vid olika resursnivåer. Statskontoret
framhåller att införandet av en kapitalknapphetsfakior kan ge underiag för en
mer realistisk avvägning i valel mellan all bygga "brett och kort eller
small och långl".

Enligl naturvårdsverket skall vägplaneringen och
planeringen av andra Iransportgrenar ske inom sådana ekonomiska och andra ramar
som lagils fram av statsmakterna i den övergripande Iransportplaneringen. Detta
skulle enligt naturvårdsverket även kunna innebära all medelstilldelningen för direkla
vägålgärder minskar. Arbetsmarknadsstyrelsen framhålleratl kommitténs
resursantaganden torde innebära en minskning av sysselsättningen inom vägsektorn.
En sådan ulveckling färenligi styrelsen mötas med gängse
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vad gäller de särskilda
sysselsättnings-motiverade väganslagen framhåller arbetsmarknadsstyrelsen alt
del liksom lidigare kan bli nödvändigl all ulföra sådana lill högre belopp
under vissa år än vad kommittén kalkylmässigt antagit,

2.2,3 Huvuddragen i det Jramtida vägplaneringssyslemei

Huvuddragen i det föreslagna planeringssystemet med indelning
i planeringsmodell, planeringsstadier och planeringsorganisation tillstyrks av
den helt övervägande delen av remissinsianserna. Flertalet länsslyrelser ansluler
sig sålunda till den föreslagna indelningen. Länssiyrelserna i Blekinge- och
Hallands län anser all förslagen innebär en värdefull utveckling av
planeringsmetodiken och planeringsarbetet på vägområdet, där man som ett mer
permanent inslag beaktar olika samhälleliga nyttigheter och möjliggör en
integrerad vägplanering med lokalt och

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 10

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 18

regionalt
infiytande. Väg- och traftkinsiitutet anser att kommitténs förslag lill planeringssystem
är välgmndat och förtjänstfullt och all del systemtänkande som kommer till
uttryck i förslaget är ändamålsenligt även i forskningssammanhang. Likaså irajiksäkerhcisverket
finner den föreslagna uppläggningen ändamålsenlig. Riksrevisionsverket anför
sammanfattningsvis att det föreslagna vägplaneringssystemet gerbällre underlag
förbeslul om väghållningsåtgärder än vad som tidigare funnits. Statskontoret utlalar
alt kommittén har tagit fasta på en stor del av den kritik som riktades mol den
bitvis alllför kvantitativt inriktade kalkylmodellen i Vägplan 1970 och ser för
sin del posilivi på den uividgning mol kvalitativa dala som kommittén
förespråkar. Vägverket delar kommitténs principiella syn all en mer utvecklad lillämpning
av den samhällsekonomiska planeringsmodellen kan ge en mer samhällsekonomisk
inriktning av vägplaneringen. Beskrivning och analys av olika alternativ och
deras effekter borde vara en central företeelse i planeringssammanhang.
Vägverket framhåller alten ulveckling också pågår som successivt kan vänlas
förbättra möjlighetema till en enhetlig behandling av skilda effekter, Verkei
anför vidare all slörre vikt än hittills emellertid måste läggas på de fördelningspolitiska
målen, varvid värderingsfrågorna alltid måste få en avgörande betydelse, Vägverkei
instämmer också i kommitiéns intentioner och förslag i fråga om ulvecklingen av
planeringssystemet mol en förbättrad metodik för att behandla såväl kvantitativa
som kvalitativa effekter, men framhåller samtidigt att denna utveckling är
komplicerad och resurskrävande inle minst beroende på det stora antalet parter
och intressen som deltar i vägplaneringsprocessen, Kungl. Automobil Klubben m, fi,
anför i sill gemensamma yttrande all man anser alt de föreslagna utvidgade
bedömningarna kommer att vara till fördel i vägplaneringen. Denna uppfattning
delas även av Näringslivels Trafikddegation.

Decentraliseringsutredningen
anser i likhet med KLV och fiertalet remissorgan att en väsentlig insats bör
göras i strävandena att ulveckla metoder som gör det möjligt att fä de s, k.
kvalitativa effekterna mer utförligt redovisade. En ökad enhetlighet i
värderingen och redovisningen av vägobjektens kvalitativa effekter är angelägen
för all göra bedömningarna mer allsidiga och resultaten av avvägningarna lättillgängligare.
Den är därmed också en gmndfömtsältning för ett ökal infiytande i
vägplaneringen för sektorsövergripande organ på regional och lokal nivå,

Remissinslansernas synpunkler
på de olika delama i det föreslagna planeringssystemet visar en någol mera
varierad bild än den så gott som enhälliga uppslutningen kring den principiella
inriktningen. Skilda modifieringar och förtydliganden av kommitténs förslag
diskuteras samiidigi som de slora svårigheter som är förbundna med del
ifrågavarande utvecklingsarbetet understryks.

Sålunda anför några remissinsianser
i anslulning till KLV:s diskussion om en eventuell funktionell vägindelning,
att denna fråga borde ha utvecklats ytterligare. Vägverket framhåller att ell allernaliv
till den nuva-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 19

rande
vägindelningen som bör prövas är en indelningsom är mer anpassad till den
regionala orisklassificeringen. Den nuvarande siluaiionen i fråga om benämning
av vägar anser verket dessutom vara förvirrande och olämplig från
informationssynpunkt. Några av länsstyrelserna saml komniunförbundet anför
liknande synpunkter.

Den
samhällsekonomiska planerings modell som kommittén föreslår skall utvecklas
och ligga lill grund för vägplaneringen har allmänt ansetts värdefull.
Flertalet remissinstanser framhåller uttryckligen sin tillfredsställelse över
den lyngdpunktsförskjulning mot kvalitativa överväganden i förhållande till
kvantitativa mer trafikekonomiskl inriktade kalkyler, som den vidgade
planeringsmodellen synes medge,

1
fråga om de föreslagna planeringsstadierna mottas förslagel om all utvidga den
nuvarande behovsinventeringen till att avse en perspektivplanering likaledes
positivt av en stor majoritet av remissinstansema. Några av dem, bl. a,
vägverket, menar all vissa förtydliganden av hur perspektivplaneringen skall
länkas fungera är behövliga, Decentraliseringsuiredningen påpekar att de
praktiska svårigheterna att åstadkomma ell operativi system inte skall
underskattas. Preciseringen av målen och medlen får ulformas i del fortsatta
arbetet. Detärenligt utredningen viktigt för perspektivplaneringens sätt att
fungera att metoderna effektivt anpassas till den regionala och lokala planeringsnivåns
ambitioner. Flera länsstyrelser uppmärksammar behovet av ökade
planeringsinsatser som följer med perspektivplaneringen och understryker i
likhet med en rad andra remissinstanser kravet på en samordning med annan
planeringsverksamhet föratt så långt möjligt underiätta arbetet. Bl. a, vägverkei
och länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län framhåller härvid i likhet
med kommittén alt del kan räcka att revidera perspektivplanen vart sjätte år.

Decentraliseringsuiredningen
anser all det bör finnas ell samband mellan innehållel i perspektivplaneringen
och ulformningen av den regionala utvecklingsplanering som sker länsvis.
Länsplaneringen skall i fortsäitningen utföras vart femte år, men dessulom ses
över varje år. Del bör övervägas om en moisvarande lidsrytm kan tillämpas även
för perspektivplaneringen. Väg-och trajikinstiiiitet och länsstyrelsen i ÖslergöUands
län tar upp planeringens tidshorisont och anför att det kan finnas behov av en
längre horisont än 15 år. Naturvårdsverket och länsslyrelsen i Hallands
län anser att perspektivplanerna skall underslällas regeringen. Några
länsstyrelser menar att perspekiivplanen bör regleras förfatlningsmässigl på
samma sätt som nuvarande flerårs- och fördelningsplaner,

Möjlighelerna
all förenkla hanieringen och underiätta förståelsen av hela planeringssystemet
tas upp av vissa remissinstanser. Till dessa hör länsstyrelserna i Gotlands,
Stockholms och Västernorriands län saml kommunlörbundet och Föreningen för
samhällsplanering. Tankegångarna har mera ingående utvecklats av deceniraliseringsutredningen
och statskontoret som i anslulning lill planeringsstadierna även diskuterar
planeringsorganisationens

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 20

uiformning.
Statskontoret framhåller all den främsta kritiken mol del nuvarande
planeringssystemet gäller dess svåröverblickbarhet. Detta får till konsekvens
att övriga inlressenler har svårt all se sambandet mellan olika delarav
systemet. KLV:s förslag i fråga om planeringsstadierna innebärenligl statskontoret
inte heller någon egentlig förenkling. Mot den bakgrunden föreslår statskonioret
all den nuvarande irefasindelningen ersätts av en tvåfasindelning - perspeklivplanering
och fierårsplanering. Den nuvarande 15-åriga behovsinvenleringen och den
tioåriga långlidsplanen vill statskontoret slå samman lill en tioårig perspektivplan.
Moliven härför är all andra organ som regel inle arbetar med mer än ett lioårsperspektiv
samt att del framtida vägbyggandel främsl kommer att avse omläggnings- och
förbättringsarbeten och i mindre grad nya stora vägprojekt. Fierårsplaneringen
kan i slort ulformas efter KLV:s förslag med den skillnaden alt samtliga vägar såväl
statliga som slatskommunala och enskilda bör presenteras i ett och samma plandokumenl.
Denna plan bör enligl statskontoret upprällas av länsstyrelserna. Med den
föreslagna ändringen av den ekonomiska vägplaneringens stadier följer också enligl
statskontoret ell behov av i slort molsvarandejusteringavden fysiska
planeringen, dvs. projeklprocessen som siatskontoret delar in i förprojektering
och ulredningsprojeklering. Utredningsplanen bör enligt statskontoret till skillnad
från vad KLV föreslagit fastställas av länsstyrelserna,

Dereniraliseringsuiredningen
å sin sida vill att perspektivplanen upprättas på 15 års sikl. Parallellt med
all planeringssystemet vidareutvecklas bör den administrativa handläggningen så
långl möjligt förenklas. En enklare planeringsprocedur skulle göra systemet meröverskådligt
och därmed kunna öka förståelsen för alla de enskilda avvägningar som
planeringen kräver. Decentraliseringsutredningen föreslåratl nuvarande flerårs-och
fördelningsplaner utgår ur systemet och alt en faslställd långtidsplan blir
det styrande prioriieringsinstrumentel. Den nuvarande uppdelningen av
planeringen på slalliga resp. slatskommunala vägar upphör därmed, Långlidsplanen
bör bestå av två delar omfallande dels riksvägnätet dels det regionala
vägnätet. En ekonomisk långtidsplanering av väginvesteringarna i ett enda
planeringsinstrument bör ske med olika delaljeringsgrader för skilda
tidsperspektiv inom tioårsperioden.

Enligt
decentraliseringsuiredningen är det nödvändigl att den fysiska planeringen av
vägbyggandet delas upp i de olika stadier som planeringen f. n, omfallar. För
alt förenkla systemet föreslår uiredningen emellertid en ny terminologi så att
de översiktliga övervägandena sker inom ramen för ell enda planinstmmeni.
Variationer i detaljeringsgraden gör alt del kan finnas motiv alt lala om en
förberedande och en slutiig lokaliseringsplan, Uppräl-tandet och fastställandet
av arbetsplanen är det slutliga stegel i projekteringsarbetet. Uiredningen kan
inle se några motiv eller förulsättningar för en förändring av formerna för
vägplaneringen i denna del.

Även
om den av KLV föreslagna planeringsorganisaiionen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 21

godlas
av flertalet remissinsianser framförs invändningar. Dessa gäller över lag det
förhållandel all KLV inle anses ha gåii lillräckligi långl i samordnings-och
decentraliseringsavseende. En antal länsstyrelser samt kominunjörbuiidct erinrar
om den pågående decentraliséringsulredningens arbeie och menar att detta
utredningsarbete, som bl. a, även omfattar möjligheterna att decentralisera
vägplaneringen, bör avvaktas innan beslut om planeringsorganisationen fattas.
RRV anser också i linje härmed att KLV inte fullföljt sina i övrigt välgmndade
förslag med ell tillräckligt ökal ansvarstagande och deltagande i välplaneringen
från länsstyrelsernas sida. Länsstyrelserna i Hallonds. Skaraborgs. Västmanlands,
Västernorriands och Norrbottens län tar upp tanken på alt inordna vägförvallningarnas
planeringskonlor i länsstyrelsema. Även i fråga om planeringsorganisationen
har statskonioret och decentraliseringsuiredningen utföriigare än andra
remissinstanser diskuterat ett alternativ till KLV:s förslag. Statskontoret
menar att den regionala trafikplaneringen och vägplaneringen - liksom övrig
sektorplanering inom transportområdet - helt bör sammankopplas. Konkret bör
detta ta sig utiryck i ett samlat plandokument för varje region som i huvudsak
upprättas av resp. länsstyrelse. En komponent i denna plan bör vara en perspektivplan
i enlighet med KLV:s inlentioner. Själva arbetet med att ta fram vägdelen i
denna plan måste dock till största delen ligga på vägförvaltningarna.
Statskontoret framhåller vidare att vägplaneringen är ett typexempel på ett
område där avvägningen mellan sektoriella intressen och territoriella intressen
vållar stora problem. Detta motiverar att länsstyrelserna som har det regionala
övergripande ansvaret för samhällsplaneringen även får ett ökal ansvar för vägplaneringen.
Sammanfattningsvis föreslår statskontoret att de regionala intressena skall
stärkas genom att länsstyrelserna skall upprätta perspektivplan och flerårsplan
för hela vägnätet, att perspektivplanen skall ingå som en del i den regionala
trafikplanen och att länsstyrelsema skall fastställa utredningsplan.
Decentraliseringsutredningen förutsätter att regeringen både betr.
perspektivplaneringen och långtidsplaneringen lämnar direktiv som skall gälla
för planeringen och all statens vägverk utformar de operativa anvisningar som
skall ge erforderlig regional enhetlighel i planeringsarbetet och i
redovisningen av resullal, Perspeklivplaneringen bör ulföras av länsstyrelsen
och vägförvaltningen i samarbeie med kommunerna och övriga länsorgan. Perspektivplanerna
för länen överiämnas till vägverket som sammanställer resultaten och med egna
bedömningar låter regeringen la del av resultaten. Utredningen framhåller att
del är angeläget att ge kommunerna ökade uppgifter och befogenheter i samband
med den översiktliga planeringen av såväl slalliga som enskilda vägar. Dessa
kan ulformas så all kommunerna ges skyldighel all utarbeta kommunomfaltande irafikledspla-ner.
En bättre samordning skulle därmed kunna ske med övrig kommunal planering. Deceniraliseringsutredningen
anser vidare all långtidsplaneringen och faststiillelseansvarei för de slalliga
och statskommunala vägarna bör delas upp efter vägarnas funktioner. Utredningen
föreslåratt statens vägverk

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:10 22

upprättar
och fastställer långlidsplan för riksvägnätet samt att länsstyrelserna upprättar
och fastställer långlidsplaner för det regionala vägnätet,

I
fråga om vägplaneringen i tätort ansluter sig det stora fiertalet remissinstanser
lill K LV:s bedöm ning att denna princip bör ske enligl samma modell och
mönster som den övriga vägplaneringen, Samiidigi betonar fiera instanser - bl, a.
vägverket, kommunförbundei, decentraliseringsuiredningen samt länsstyrelserna i
Stockholms och Södermanlands län kommitténs ultalande att en mer strikt irafikekonomisk
kalkyl får än mindre relevans i tätortsfallel, där i stället olika mjukdata som
miljö och markanvändning får allt mer ökad betydelse. RR V och konimunförbundet
tar upp de enligl deras mening institutionella hindren för en likabehandling av
de statliga och statskommunala vägarna i form av nuvarande väghållaransvaroch
finansieringsformer. Kommunförbundet föreslår att en utredning bör få i
uppdrag att se över dessa förhållanden. Några instanser, däribland koniinunjörbundei
och länsstyrelsen i Östergötlands län, pekar härvidlag på behovet av en utökad
och förbätirad kommunal planering. Statskontoret, som också tar upp väghållaransvaret,
anser att ett riktmärke bör vara all samtliga tätorter över en viss sloriek bör
vara egna väghållare. 1 anslutning härtill anför statskontoret alt det lorde
vara svårt att åstadkomma några mer genomgripande förändringar av
planeringssystemet utan att frångå det nuvarande objektsbaserade planerings-
och finansieringssystemet. För att pröva denna fråga krävs dock enligt siatskontoret
ett omfattande utredningsarbete. Vägverket anför liknande synpunkter och
tillägger att utredning pågår inom verket av möjlighetema all överföra statliga
vägar till kommunal väghållning. Verket bedömer att i första hand ytterligare
ett 20-tal kommuner bör kunna vara aktuella för att bli väghållare. Med hänsyn till
behovei av avstämning av angelägenhet och standard på riksnivå måste enligl
verket under alla förhållanden den objektsbundna fördelningsplanen bibehållas.

Vad KLV
anfört i fråga om driftplaneringen har i stort godtagits av remissinsianserna
utan erinringar.

2.2.4
VäghåUningens samhälleliga effekter

KLV:s
redovisning av väghållningens samhälleliga effekter har allmänt ansetts
värdefull och klargörande. Natuivårdsverkel påpekar dock alt vissa av de
redovisade effekterna på miljön och naturen inle fåll en hell fullständig
behandling. Den förskjutning från kvantitativa lill kvalitativa effekter som kommittén
förespråkar har mött allmän anslulning. Flera remissinstanser understryker behovei
av ökad forsknings- och ulvecklingsverksamhet på områdei och alt detta arbete i
stor ulslräckning måste få en tvärvetenskaplig karaklär. Väg- och trajikinstituiet
framhåller nödvändigheien av all ett sammanhållet FoU-program utarbetas, Sialskoniorel
anför i anslutning härtill all det bör övervägas all knyta en rådgivande grupp lill
vägverkei med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:10 23

uppgift
att svara för ett sådani utvecklingsarbete.

Vad
gäller kommitténs allmänna överväganden om väghållningens regionalpoliliska roll
har dessa mestadels inle föranlett några mer principiella invändningar eller
kommentarer från remissinstansernas sida. Undantagen härifrån är
landstingsförbundet och i viss mån några länsstyrelser. Landslingsjörbundet
menar all KLV helt undervärderat vägfrågornas regionalpolitiska belydelse och
anser alt en förnyad prövning i delta avseende behövs. Länsstyrelsen i
Stockholms län påpekar alt det regionalpolitiska begreppel successivt
utvecklats och förändrats och att numera även inomregionala problem i regioner
med i och för sig tillfredsstäUande ulveckling totalt sett måsle beaktas.
Länsstyrelserna i bl, a. Östergötlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens
län framhåller allmänt den stora belydelse som ett väl fungerande vägnät har och
all della från regionalpolitisk synpunkl inte får underskallas. Länsslyrelsen i
Norrbottens län, som ansluter sig lill kommitténs bedömning, påtalar de
särskilda vägproblem som uppslår vid stora induslripoliliska salsningar och
menar alt det därför är viktigt att även vägfrågorna bedöms i anslulning lill
sådana projekt. Vägverket, som likaledes ansluter sig till kommitiéns
bedömning, tillägger all fördelningspolitiska argument i framtiden måste få en
allt större tyngd i vägplaneringen.

Del
fåtal remissinstansersom uttalat sig om de särskilda undersökningarna om
värderingen av irafiksäkerhete noch restiden och om vad KLV anfört i anslutning
härtill instämmer i kommitiéns slutsatser. Vägverket och trajiksäkerhetsverkei
betonar all statsmakterna bör för all underlätta vägplaneringen uttala sig om
eller fastställa värden på dessa faktorer, Inle heller KLV:s bedömning av lillämpningen
och valel av kal kyl ränta har föranlett några avvikande meningar,

2.2.5
Framlida vägstandard

De
översiktliga standardbedömningar som KLV utfört har behandlals av fiertalet
remissinstanser, 1 anslulning härtill har så gott som samtliga instanser pekat
på del slora behovelav vägålgärder och hävdat alt nuvarande medelstilldelning
är för låg för att kunna tillgodose dessa behov. Mol kommitiéns principiella uppfaltning
att standarden måste avvägas mol bakgrund av bl, a. antaganden om den framlida
resurstillgången har dock inga avgörande invändningar rests. Flera remissorgan,
bl.a. statskonlorei, framhåller i stället all införandet av en kapitalknapphetsfakior
enligl KLV:s modell kan ge underlag för bättre slandardbedömningar. Enligt
statskontoret har man i vägplaneringen tidigare utgått från myckel optimistiska
föresiäll-ningaromden framtida resurslilldelningen, vilkel stundtals resulterat
len för hög ambitionsnivå, främsl vad gäller vägbredden, RRV underslryker den vikliga
roll som en så långl möjligt fullsländig effeklbeskrivning spelar för överväganden
om vägslandarden. De många invändningar som framförs av bl. a. Jlerialel
länsstyrelser och näringslivsorganisalioner går ul på alt del är fel

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:10 24

att
försl besiämma resursramen och sedan se vilka behov man kan tillgodose. I Slällel
bör utgångspunkten vara transportbehoven, varefier medel bör anvisas som läcker
dessa, 1 anslulning härlill efterlyser några remissinstanser ett långsiktigt
program förde framtida väginvesteringarna. Några remissinstanser är tveksamma till
KLV:s bedömning av standardfrågorna av främsl andra skäl, Vägverkei menar all
kommittén inte beaktar det från irafiksäkerhelssynpunkt viktiga samband som
föreligger mellan linjeföring i plan och profil och framhåller att bedömningsunderlaget
även i övrigt är mycket osäkert. Detta gäller särskilt vid så stora
trafikvolymer som det för vissa lypsekiioner enligl kommittén blir fråga om.
Det måste vidare enligl vägverket beaktas alt en väg som byggs med för dålig linjeföringsslandard
blir både svår och dyrbar att åtgärda i framtiden. Trafiksäkerheisverket anför
att man från trafiksäkerhetssynpunkt endast kan acceptera siandardföränd-ringar
om det kan påvisas att trafiksäkerheten därigenom inte lotail selt mera påtagligt
försämras. Vägverkei saml länsstyrelsen i Västerbottens län jämte Skogsbrukets niotortransporikoinmitié
framhåller bärighetens stora belydelse för vägslandarden.

3
Statens vägverks organisation

3.1
Nuvarande organisation

Statens
vägverks nuvarande organisation infördes år 1967. Verkets uppgifier omfatiar
från denna lidpunkl väsentligen enbart frågor rörande vägväsendet. Sålunda är
vägverkets huvuduppgifter att svara för den allmänna väghållningen som åligger staien
samt handlägga ärenden avseende sådan väghållning som åligger kommuner samt
ärenden rörande enskilda vägar, däribland ärenden rörande statsbidragsgivning till
den kommunala och enskilda väghållningen. Vägverket deltar vidare i trafiksä-kerhetsarbeiet
och i planering och uiförande av beredskapsarbeten på vägar. Verket utövar även
viss lillsyn över enskilda järnvägar, spårvägar och tunnelbanor.

Statens
vägverk bedriver verksamheten uppdelad i central, regional och lokalorganisation.
Den centrala organisationen-centralförvallningen-är för närvarande föriagd till
Siockholm men skall i enlighet med riksdagsbeslut år 1973 omlokaliseras till Boriänge
åren 1979-1980, Den regionala organisationen består av 24 vägförvaltningar-en
i varje län -, 7 byggnadsdistrikl och 2 projekleringskonlor. Chefen för resp. vägförvaltning
- vägdirektören -och i vissa frågor även andra befattningshavare vid vägförvaltningen
är föredragande i vägärenden vid länsstyrelsen. Den lokala organisationen
utgörs av en driftorganisalion med ca 280 arbetsområden underställda vägförvaltningarna
och en byggnadsorganisalion med ca 130 arbelsplalser underslällda bygg-nadsdistrikten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vägverkei
leds av en styrelse och en verkschef, generaldirektören, som tillika är
ordförande i styrelsen.

Huvuddragen
i vägverkets nuvarande centrala och regionala organisation framgår av
nedanstående organisationsschema.

De
centrala uppgifterna vilka i första hand utgör funktioner för övergripande
styrnings-, planerings- och utvecklingsverksamhet fördelas i ston på fem
avdelningar enligt följande,

Driflavdelningen
svarar för den allmänna väghållningen avseende stalsvägnätel samt för
handläggningen av frågor rörande statsbidragsberättigade enskilda vägar.

Byggnadsavdelningen
svarar såsom verkels interna byggnadsentreprenör för utförande av arbeten i
egen regi och på entreprenad.

Tekniska
avdelningen svarar för översiktlig vägplanering, lor ularbetandel av lekniska
normer och anvisningar inom väg-, bro- och gaiuområdet, för ärenden rörande
väg- och gatuhållningen i kominuner som är egna väghållare och för ärenden
rörande tunnelbanor. Tekniska avdelningen upprättar och granskar förslags- och
konslruklionsrilningar för broar m. m. saml utför arbeten inom fotogrammetri-
och dataområdet. Avdelningen samordnar vidare verkets dellagande i
samhällsplaneringen och uigör den samordnande enheten för verkels tekniska
utvecklingsfrågor.

Ekonomiavdelningen
ulvecklar, följer upp och samordnar verkels ekonomifunktion och kamerala
verksamhet saml samordnar inköps- och lörrådsverksamheien.

Administralivaavdelningen
utvecklar, följer upp och samordnar de företagsadminislrativa frågorna som rör
personal, juridik, organisation och information samt svarar för
centralförvaltningens koniorsservice. Administrativa avdelningen handlägger
centralt skadereglerings- och marklösen-frägor,

Direkl
underställd generaldirektören finns vidare en revisionssektion som svarar för
den interna revisionen inom verkei.

Generaldir

Drift avd Byggn avd Tekn avd Ekon
avd Adm avd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutens
vägverks nuvarande organisation

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 26

På
den regionala nivån svarar vägförvallningarna inom länen för den allmänna
väghållningen avseende stalsvägnätel samt handlägger ärenden och svarar för
kontroll rörande slatskommunala väg- och gatunätet samt rörande statsbidragsberättigade
enskilda vägar, Byggnadsdistrikien svarar för byggnadsarbeten i egen regi eller
på entreprenad, Projekieringskontoren utför projektering av vägobjekt på
beställning av vägförvaltningarna.

3.2
Rapporten Vägverket 1980

1
rapporten Vägverkei 1980 redovisas den av vägverkei i samarbeie med statskontoret
gjorda organisationsutredningen,

Rapporien behandlar
inledningsvis de utvecklingstendenser i vägverkets omvärld samt verksamhets-
och resursförändringar som dels har skell sedan den nuvarande organisationen
infördes år 1967 dels kan förväntas i framliden.

I
fråga om utvecklingstendenser i vägverkets o in värld tar uiredningen upp den
ökade integreringen av olika samhällssektorers planering, Uiredningen
konstaterar också att viljan lill ell ökat politiskt inflytande på besluten gör
sig alltmer gällande. Enligl utredningen måsie vidare den ökade inedvelenheien
hos allmänheten i miljöfrågor - buller, luftföroreningar, ingrepp i naturen m,
m, - också beaklas i väghållningsfrågor. Vad avser vägtrafikens utveckling
räknar inle utredningen ined några slora förändringar underden närmasle 10-l5-årsperioden,

Beträffande
ver k sa m hets- och resursföränd ri ngar som har betydelse lor vägverkets
framlida inrikining konstaterar uiredningen alt de förväntade förändringarna i
omvärlden kommer all siälla slora krav på planeringsfunkiionen. Beskrivningar
av olika alternativ och dess konsekvenser måsle härvid kunna presenteras såväl
i den fysiska som i den ekonomiska planeringen för all beslutsfattare på olika
nivåer i samhället skall fä nödvändigl beslutsunderlag. Uiredningen anser
därför att vägverkets kompetensuppbyggnad inom sin samhällssektor måste
fortsätta samiidigi som kraven att - såväl centralt, regionall som lokall -
samordna verksamheten med andra myndigheters verksamhel kommer att öka,

Uiredningen anser vidare
all de förväntningar på en ökande anslagstilldelning för väghållningen som
rådde på 60-ialet och som till stor del uigiorde underlaget för vägverkels
nuvarande organisalion - främst för byggnadsverksamheten - inte har infriats, Della
medför enligl utredningen ell minskal anlal slora byggnadsprojekt medan en ökad
andel förbättringsarbeten är att förvänta. Vägobjekt som blir akluella genom
sysselsättningspolitiska insalser kommer sannolikt lill övervägande del att
vara förbättringsarbeten och mindre ombyggnadsarbeten anser uiredningen vidare.
Förulom god projek-leringsreserv kommer detta ali ställa slora krav på flexibililei
beträffande vägverkets arbeisledningsresurser,

BeträtTande
driftverksamheten konstateras all denna på grund av sin stora

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 27

andel
fasta kostnader är myckel känslig lör variationer i medelstilldelningen. Om
medelstilldelningen minskas medför kraven på oförändrad servicestandard all
underhålls- och förbättringsarbeten får minskas.

Med utgångspunkt från omfallande
intervjuer med anställda på olika nivåer inom vägverket har utredningen
genomfört en problemanalys inom områdena produktions-, styr- och kunskapsuppbyggnadssyslemen
saml behovet av samlad ledning. Inom produktionssystemet har därvid behandlals
samordningen mellan byggnads- och driftverksamhel samt mellan medelstilldelning
och resurssammansällning. Utredningen konstaterar all del hell övervägande behovei
av resurssamordning är av deialjka-rakiär och därtill ofta så bundet lill en
viss lidpunkt att del bör lösas pä lokal eller regional nivå. I delta sammanhang
konstateras emellertid också all samverkan inellan angränsande vägförvaltningar
inte är så väl utvecklad. Eftersom områdei för och kraven på resurssamordning inellan
vägförvaltningar bedöms öka i framliden anser uiredningen del som angeläget
all i en ny organisalion för vägverket skapa former för en sådan samordning.

Att
uppnå överensslämmelse inellan medelstilldelning och resurssammansällning ulgör
enligl utredningen ell väsentligt problem som lett lill att personalintensiva
uppgifter lidvis måste prioriteras, vilkel i sin lur medfört all andra från
väghållningssynpunkt mer angelägna uppgifter inle kunnat ulföras.

Beträffande
möjligheten all dimensionera resursema i underkant med hänsyn lill ojämnheter i
medelstilldelningen, dvs, all föriita sig på lejda resurser för alla
belastningar över en viss nivå, anser utredningen all en sådan avvägning mellan
egna och lejda resurser endasl delvis har att göra med organisationens
utformning,

Uiredningen diskuierar
olika säll all genom organisatoriska förändringar komma till rätta med den felakiiga
resurssammansällningen. Ett sätl som utredningen diskuierar är att genom
sammanslagning av enheter uppnå slordriftsfördelar. Utredningen konstaterar
härvid att del för driftverksam-helen vore optimalt med ca 16 regionala
enheter. En sådan indelning finner uiredningen emellertid inte praktiskt
genomförbar med hänsyn lill del samband som måsle finnas mellan vägverkels
regionala organisalion och länsindelningen. För byggnadsverksamheten
konstaterar uiredningen all de nuvarande sju byggnadsdistrikien tillskapades mol
bakgrund av en kontinuerligt ökande anslagstilldelning. De nuvarande byggnadsdistrikien
dimensionerades vid införandet för en byggnadsvolym av 50-60 milj. kr, vardera,
vilket enligl uiredningen motsvaras av del dubbla i dagens penningvärde. Med
hänsyn till beräknad framtida omslutning bedömer utredningen det därför som
önskvärt all få tiil stånd en organisatorisk förändring av den regionala byggnadsorganisaiionen.
Del gäller i första hand de mesl utsatta distrikten, nämligen övre norra och
nordvästra.

Vad
avser styrsystemet behandlar uiredningen främst de olika styrande funktionerna
inom vägverkels ceniralförvaltning och de instrument

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 28

som
finns lill förfogande, Ell ofta nämnt problem enligl uiredningen är den organisatoriska
splittringen av planeringsfunkiionen med bl, a. statsvägar och slalskommunvägar
på olika avdelningar inom centralförvallningen. Styrningen av byggandet anses
fungera i stort sell bra, Driftslyrningen behöver förbättras, men della anser uiredningen
endasl delvis är ett organisatoriskt problem, I försia hand behöver resurser
avdelas för all skaffa bättre kunskaper, främst vad gäller effekten av olika drifiåigärder.

Beträffande kunskapsuppbyggnaden
inom vägverkei har utredningen funnit alt ulvecklingsfunklionen kritiseras för
alt vara splittrad inom centralförvallningen. Uiredningen delar emellertid inte
utan vidare en sådan uppfattning ulan anser att en uppdelning av ansvar för
kortsiktig och långsiktig utredningsverksamhet i vissa fall är nödvändig för
all uppnå eftersträvade resultat. Utredningen anser del också önskvärt att
successivt anpassa organisationen efter de önskemål om utveckling som anses
mest angelägna.

Vad slutligen avser den samlade
ledningen och integrationen av olika verksamhetsgrenar behandlar utredningen
dels organisatoriska frågor inom centralförvallningen, dels
kommunikationsproblem mellan den centrala och regionala nivån. Ett dominerande
problem ärenligt utredningen den nuvarande driftavdelningens stora arbetsföll.
Ökade krav har gjort del svårt för dess chef all hinna med alla funktioner inom
avdelningens ansvarsområde, anser utredningen. Beiräffande kontakterna mellan
central och regional nivå konstaterar utredningen att del erfordras ett mer hanterbart
forum för överläggningar mellan chefer på de två nivåerna. Utredningen anger i
detta sammanhang olika principiella lösningar föratt komma lill rätta med della
senare problem. Ett sätl är enligl uiredningen att förslärka formerna för
erfarenhetsutbyte på regional nivå. Genom att olika frågor som annars skulle
tagits upp med centralförvaltningen i stället kan diskuteras och bedömas inom
ramen fören aktiv regional samverkansgrupp kan trycket på centralförvallningen
lätta någol, anser uiredningen.

En annan möjlighel enligt
utredningen är all konstruera enheterna på centralförvallningen så all
kontakterna med vägförvallningarna fördelas så jämnt som möjligt, Della kan enligl
utredningen ske på två sätt, dels genom en mer konsekveni funklionsindelning på
centralförvallningen där plane-ringskonlakleroch produktionstekniska konlakler
handhas av olika enheter, dels genom att tillskapa enheter med slörre bredd än
de nuvarande i huvudsak funktionella enheterna. Sädana enheter skulle kunna
hantera en slörredel av kontakterna med vägförvallningarna. En geografisk
indelning av cenlralförvaltningens organisalion tillgodoser della önskemål,
anser utredningen.

För
all lösa de angivna problemen har uiredningen diskuleral ett fierlal alternativ
lor o rga n isal io n av centralförvallningen. I slutskedet har särskill två förslag
övervägts. Del ena bygger på all verksamheten centralt uppdelas på geografiska
områden del andra på nuvarande funklio-

opaginerad Kontrollera mot PDF

nella
uppdelning.

Del
förra allernalivet innebär att centralförvallningen organiseras i åtta avdelningar
enligl ens. k. geografisklinje-slabsorganisalion. Fyra vägavdelningar fungerar
som linjeavdelningar med det samlade ansvarel för all planering och produktion
inom var sin del av landel. Som stabsavdelningar fungerar en
planeringsavdelning, en leknisk avdelning, en ekonomiavdelning och en
administrativ avdelning.

Huvudtanken
bakom aliernalivel är enligl uiredningen att förbälira samarbetet mellan
verkets olika enheter, Vägavdelningschelerna blir bärare av helhetsintressen
mera än av funktionsinlressen. Denna inrikining kommer även alt prägla vägavdelningarnas
övriga befattningshavare.

Inom
planeringsavdelningen samlas de verksamheter som har all göra med den långsikliga
inriktningen av väghållningsålgärderna. Tekniska avdelningen fåren mer
renodlad inriktning mot utveckling och leknisk produktion än i dagens organisalion.
Ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen behåller i slorl sina
nuvarande uppgifier,

Organisaiionsförslagel
framgår av nedanstående tablå.

Generaldir

1

1

1

1

Plan Qvd

V ä g avd

,

Tekn
avd

Ekon
avd

Adm
avd

L,----

--- '

1

...L

V ä gf ö rv

1. Bygg.i
i j

Proj
1

\

__

é l

Principförslag
för geografisk linje-stabsorganisation.

Utredningens
förslag innebär följande fördelning på de föreslagna avdelningarna av cenlralförvaltningens
verksamhel.

Planeringsavdelningen
är vägverkels huvudorgan för övergripande planering och fysisk vägplanering saml
anger inrikining för väghållningsålgärder beträffande såväl byggande som drift
för statsvägar, slalskommunvägar och statsbidragsberättigade enskilda vägar.
Planeringsavdelningen svarar vidare för verkels krigs- och
beredskapsplanering.

Väg
avdelningarna svarar för operativ ledning och resurssamordning av de vägförvaltningar
och byggnadsdistrikl saml ev, projekterings-kontor som ligger inom del
geografiska ansvarsområdet samt för alt initiera administrativ utveckling, leknisk
rationalisering etc. Vidare svarar vägavdel-ningarna för behovsinventering,
långtidsplanering och budgetering av investeringar och drifiåigärder.

Tekniska
avdelningen är verkels huvudorgan för leknisk forskning och ulveckling inkl,
produktionsteknisk ulveckling inom de trafiklek-

opaginerad Kontrollera mot PDF

niska,
väggeoinelriska, byggnadsiekniska och driftlekniska områdena. Vidare svarar
tekniska avdelningen för central produktion inom tillhörande specialistfunktioner
(t. ex, bro, dala, fotogrammetri).

Ekonomiavdelningen
svarar för förelagsekonomiska frågor, inköps-, försäljnings-och förrådsfrågor saml
ulvecklar, följer upp och samordnar verkets ekonomifunktion liksom inköps- och förrädsfunklion.

Administrativa
avdelningen utvecklar, följer upp och samordnar de företagsadminislrativa
frågorna, som rör personal, organisation och informaiion. Administrativa
avdelningen handlägger vidare frågor som rör företagshälsovården saml formerna
för förvaltningsdemokralin i verkei,

Förulom
avdelningarna föreslås all även internrevisionen direkl underställs
verkschefen.

Ulredningens
andra allernaliv är i likhei med nuvarande förhållanden baserat på en funktionellt
indelad organisalion. Endasl en ny avdelning, planeringsavdelningen, lillkommer.
Driftavdelningen och byggnadsavdelningen förblir linjeavdelningar gentemot de
regionala enheterna på samma säll som i dagens organisalion, Ell avsleg från
den nuvarande linje-stabsprincipen är dock all planeringsavdelningen får direklivrätt
mot vägförvallningarna i frågorsom rör ekonomisk långtidsplanering. Genom all
dessa frågor flyttas från driftavdelningen skapas enligl uiredningen bättre
balans mellan avdelningarna än i dag,

Organisaiionsförslagel
framgår av nedanstående tablå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pion ovd

Byggn avd

Tekn ovd

Ekon avd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Principförslag
för funktionellt indelad organisalion.

Ulredningens
förslag innebär följande fördelning på de föreslagna avdelningarna av cenlralförvaltningens
verksamhel.

Planeringsavdelningen
svarar för verkets övergripande planering, fysisk vägplanering och ekonomisk
långtidsplanering (investering och drift) för statsvägar, slalskommunvägar och statsbidragsberättigade
enskilda vägar samt ulveckling i anslulning lill della,

Dri
fl a v delningen är den centrala linjeenheien lor vägförvaltningar och projekleringskonlor
och svarar därvid för all givna kriterier, normer och anvisningar tillämpas saml
för produktionsteknisk ulveckling och rationalisering. Driftavdelningen
utvecklar, följer upp och samordnar verkels drift-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 31

och
projekieringsverksamhel avseende statsvägar, granskar lokaliserings-,
utrednings- och arbetsplaner avseende såväl stals- som slalskommunvägar samt
fördelar statsbidrag lill sislnämnda. Driflavdelningen svarar vidare för den
formella handläggningen av fastställelse- och förändringsärenden samt verkets
krigs- och beredskapsplanering, I samarbeie med byggnadsavdelningen skall
driftavdelningen slutligen skapa former för samordning och samverkan mellan de
regionala enheterna.

Byggnadsavdelningen
ärden centrala linjeenheten för byggnadsdistrikten och svarar därvid lor all
givna normer och anvisningar tillämpas samt för produktionsteknisk ulveckling
och rationalisering. Byggnadsavdelningen skall i samarbeie med
driftavdelningen skapa former lor samordning och samverkan mellan de regionala
enheterna.

Vad
beträffar lekniska och administrativa avdelningarna saml ekonomiavdelningen
föreligger ingen skillnad gentemot det geografiska linje-siabsallemaiivet.

Vid
en jämförelse mellan aliernativen för organisalion av centralförvaltningen
konstaterar utredningen att det geografiska linje-slabsalternalivel ger möjlighel
att lösa många av problemen i den nuvarande organisationen. Alternativet skapar
enligl utredningen bätlre förulsällningar för ledningen alt göra samlade
bedömningar av verksamheien, bättre möjligheler för samordning av produklionen
och bättre möjligheler för en aktiv dialog mellan centrala och regionala organ.
Nackdelen med alternativet anser utredningen är främst all
organisationsförändringarna blir av relalivi stor omfallning.

De
mer begränsade organisatoriska förändringarna som del funktionellt baserade
alternativet innebär anser uiredningen vara en fördel inför cenlralförvaltningens
föreslående omlokalisering till Borlänge, Della allernaliv inedger också enligt
utredningen bättre förutsättningar än i dag all åstadkomma långsikliga och
övergripande avvägningar av vilka väghållningsålgärder som är mesl effektiva. Allernalivet
innebär också all en ökad salsning kan göras på drifislyrning och driftulveckling.
Nackdelen med alternativet är enligl utredningen alt styrningen av vägförvaltningarna
blir någol oklar saml alt organisationen blir funklionsinriklad, vilkel kan
medföra revirlänkande och sämre möjligheter för helhetsbedömningar,

1
de utredningsdirektiv som låg lill grund för organisationsöversynen angavs att
en reell minskning av personalanialel vid ceniralförvaltningen med 5 % borde efterslrävas.
För båda de framlagda organisalionsallernati ven räknar uiredningen emellertid
med ett personalbehov för centralförvallningen som i slort motsvarar dagens
organisation. Utredningen har härvid undersökt möjlighelerna all decentralisera
några väsentliga delar av centralförvaltningens nuvarande verksamheter, men inte
funnit detta lämpligt. Följaktligen har de bedömningar som uiredningen gjort
avseende personalbehovet inom respektive avdelning baserats på en för hela centralförvallningen
oförändrad personalstyrka.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 32

Efter
analys av problemen på regional nivå har uiredningen ansett att nuvarande
organisation av vägförvaltningar och projekteringskontor bör förbli oförändrad,
medan vissa justeringar bör göras för byggnadsdistrikien, närmasl som en
konsekvens av vikande medelstilldelning för vägbyggandet. Nordvästra byggnadsdislriklei
bör enligl uiredningen uppdelas på så sätt, all Värmlands och (Drebro län
överförs lill västra och Kopparbergs län till nedre norra byggnadsdistriktet.
Vägbyggandet i övre norra byggnadsdislriklei, som omfallar Norrbottens och
Västerbottens län, bör samordnas med vägförvaltningarna i respektive län.

Den föreslagna
förändringen av byggnadsverksamhetens regionala organisation har enligl
utredningen skett under hänsynstagande främst till storleken av de
administrativa kostnaderna, de stora geografiska avstånden samt möjligheterna lill
ell högl och jämnt uinyitiande av produktionsresurserna,

3.3
Vägverkets hemställan

Med
utgångspunkt från utredningsarbetet saml den remissbehandling som skell av
delta inom vägverkels enheter och av berörda fackliga organisationer har vägverkei
hemställt all organisationen vid verkels ceniralförvaltning ändras i enlighel
med del av utredningen framlagda funktionella organisationsallernativel. Som främsla
skäl för della anför vägverkei all det inle, med hänsyn lill de slora
omställningar som den beslutade fiyttningen lill Boriänge medför, är möjligt
att göra en så radikal förändring som en övergång lill den av utredningen
framlagda geografiska linje-siabsorganisalionen skulle innebära. Denna
uppfattning, framhåller vägverket, delas av remissinstanserna.

Beträffande
den regionala organisationen anser vägverket efter all ha tagit del av
remissyttrandena att nordvästra byggnadsdislriklei bör vara kvar men att, på
grund av den förväntade minskningen av vägbyggnads-verksamheten i Norrbollens län
under 1980-lalel, del finns vissa skäl fören organisatorisk samordning av denna
med vägförvaltningen i länel, Della ger enligl vägverket möjlighel att antingen
göra på likartat sätl när del gäller Västerbottens län eller altemativt
överföra vägbyggandet i detta län till nedre norra byggnadsdislriklei.

Då
della allernaliv inle övervägts av uiredningen och remissinsianserna i den
interna remissbehandlingen därför inie haft lillfälle all la slällning lill möjligheten
alt överföra vägbyggandel i Västerbottens län lill nedre norra byggnadsdislriklei,
anser vägverkei att frågan om den framlida organisationen för vägbyggnadsverksamheien
i Norrbottens och Västerbottens län bör ytterligare studeras i samverkan med
personalorganisationerna, Vägverkei föreslår således i nuläget inte någon
organisatorisk förändring på regional nivå ulan vill försl i samverkan med personalorganisationema
ytterligare studera möjliga organisationsformer för den framtida vägbygg-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 33

nadsverksamhelen
i Norrbollens och Västerbottens län. Vägverket hemställerati efter anmälantill
regeringen la vidta de åtgärder som en fortsatt ulredning i della avseende kan
komma fram till.

Statskontoret
har till vägverkets hemställan fogat ett samrådsyilrande, 1 yttrandet
framhåller sialskoniorel all den underiiggande uiredningen har visat all del
finns slarka motiv för en ändring av vägverkets organisalion. Med hänsyn lill
de slora påfrestningar som vägverkets fiytlning till Borlänge förväntas leda lill
delar statskontoret vägverkels uppfattning all det funktionella organisaiionsalternativel
bör genomföras vid centralförvallningen. Statskontoret menar, all redan della allernaliv
innebär en märkbar förbällring i förhållande lill nuläget. Statskontoret anser
emelleriid all organisationsfrågan bör tas upp till förnyad prövning efier del
all vägverkei flyital lill Borlänge, varvid de organisatoriska idéer som del
regionala linje-sUibsalter-nalivet baseras på bör las till vara och
vidareutvecklas.

Beträffande
den regionala organisationen anser statskontoret alt byggnadsverksamheten i
Norrbollens län bör inordnas i vägförvaltningen i länet och alt
byggnadsverksamheten i Västerbottens län förs in i del nedre norra byggnadsdislriklei.

3.4
Remissyttrandena

Den
strävan som kännetecknar båda de av uiredningen framlagna organisaiionsalternativen,
nämligen alt få den centrala långsiktiga planeringsfunktionen samlad lill en
avdelning finner flera remissinstanser riklig. Sålunda bedömer länsstyrelsen i Värmlands
län saml decentraliserings-utredningen det som värdefullt all prioritering av olika
objekt när del gäller både statsvägar, slalskommunvägar och statsbidragsberättigade
enskilda vägar kan ske i ell sammanhang. Deceniraliseringsutredningen har också
dels i sin rapport från juni 1976 om ökal regionall och lokall inflytande i
vägplaneringen, dels i sitt betänkande från maj 1977 om samordnad regional vägplanering
behandlal samordningen mellan olika delar av den ekonomiska planeringen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser del vara en påtaglig fördel all de för
verksamheten väsentliga, planerade uppgifierna förs samman lill en särskild
planeringsavdelning, Länsslyrelsen i Västerbottens län ser myckel positivt på
en samlad planeringsfunkiion. Detta skulle enligl länsslyrelsen medföra bätlre förulsällningar
än i dag för avvägningar av vilka väghållningsålgärder som är de mesl
effektiva, Länsslyrelsen anser vidare all tillkomsten av en planeringsavdelning
kan förväntas förbättra samordningen mellan vägplaneringen och de regionalpoliliska
målsättningarna, Länsstyrdsen i Norrbottens län framhålleratl länsslyrelsen
och länels kommuner har upplevt det som besvärande all handläggning av långlidsplanläggning
och flerårsplaner skett vid olika huvudavdelningar inom vägverkei. Genom all sammanföra
handläggningen av samtliga frågor kring långtidsplanering och flerårsplanering
för investering och drift av statsvägar, statskommunalvägar

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 10

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 34

och
statsbidragsberättigade enskilda vägar till en planeringsavdelning tillskapas
ett inom vägverkets centralförvaltning samordnande organ för dessa ärenden.

Del av vägverket förordade
funktionella organisationsallernativel tillstyrks uttryckligen eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. Sålunda menar t. ex.
riksrevisionsverket att det organisationsförslag som baserats på en regional linje-stabsprincip
kan komma alt leda lill att väghållningen ulförs på skilda sätt i olika delar
av landet. Ett sådant organisationsförslag synes också enligt
riksrevisionsverket leda till att forsknings- och utvecklingsinsatserna blir
motsägelsefulla och svåra att samordna och styra. Centralorganisationen SACO/SR
framhåller all en regional linje-stabsorgansiation kommer att verka försvagande
på vägverket i dess kontakter med myndigheler, entreprenörer elc, samt menar
vidare all det av vägverkei föreslagna organisalionsaliemativel bygger på en organisalionsidé
som är väl beprövad och som hittills fungerat väl inom vägverket. Därmed synes
delta organisationsaltemativ i motsats till det regionala linje-stabsalternativel
vara praktiskt genomförbart i god tid före vägverkets omlokalisering lill
Borlänge.

En regional linje-stabsorganisation
för vägverkets central förvaltning förordas av länsstyrelserna i Västemorrlands
och Västerbottens län, Länsslyrelsen i Västerbottens län menar att delta organisationsaltemativ
ger bätlre förutsättningar att göra samlade bedömningar av verksamheter samt
underlättar en samordnad produktion och en aktiv dialog mellan central och
regional nivä, 1 likhet med länsslyrelsen i Västernorrlands län anser
länsstyrelsen i Västerbottens län vidare att en regional linje-stabsorganisation
ger större möjligheler lill decentralisering av den centrala verksamheien,
varvid länsslyrelsen i Västerbottens län anser alt ett försia steg kan vara all
förlägga de i organisalionsallernalivet föreslagna vägavdel-ningarna till orter
i respektive geografiska område. Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker
en regional linje-stabsorganisation såvida inle vägverkets regionala
organisation utformas på ett sätt som ökar samordningen på länsnivå. Om detta
skulle bli fallel tillstyrker länsslyrelsen det av vägverkei förordade
funktionella organisationsallernativel. Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller att de organisatoriska idéer som ligger till grund fören regional linje-stabsorganisation
bör kunna las lill vara och vidareutvecklas när organisationen fortsättningsvis
skall övervägas.

Landstingsförbundet och
Svenska kommunjörbundei framhåller all en regional linje-slabsorganisalion
försämrar möjlighelerna alt decentralisera beslutsfunktioner till vägförvaltningarna.
Kommunförbundei menar vidare all en sådan organisalion också försämrar möjlighelerna
att skapa en önskvärd sammanhållen enhel på central nivå för frågor avseende slalskommunvägar.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ullalar sin tveksamhet mol en regional
linje-stabsorganisation då en sådan enligt länsstyrelsen kan fa formen av att inellan
den centrala verksmyndigheten och den regionala

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 35

enheten
tillskapas ytterligare ett mellanled, vilket icke är önskvärt med hänsyn lill
samspelet länsstyrelse - central verksmyndighet - regering.

Den av utredningen
diskuterade regionala organisationen som helhet las i remissyttrandena upp
endast av länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län,
landstingsförbundet och kommunförbundet. Länsslyrelsen i Östergötlands län
anför att utredningen inte på ett tillfredsställande sätt analyserat vägverkets
regionala organisalion och ställer sig därmed inte bakom förslaget lill
regional organisation. Länsstyrelsen menar att utredningen arbetat utifrån
alltför snäva väg- och produktionstekniska utgångspunkter varvid vägfrågornas
regionala betydelse inte har belysts. Landstingslorbundei saknar en närmare
redovisning av relationerna mellan vägverket och regionala och lokala organ.
Härmed har perspektivet enligt landstingsförbundet alltför hårt inriktats mot cenlralförvaltningens
organisation och därmed konserverat centralförvaltningens detaljstyrning av vägförvaltningarna.
Länsslyrelsen i Stockholms län och konimunförbundet anför liknande synpunkler
varvid kommunförbundet bl. a. framhåller att utredningen inte beaktat den
samordning mellan kommuner och vägverk som borde vara möjlig på bl. a.
projekteringssidan.

Remissinstansernas
synpunkter på den regionala organisationen berör annars huvudsakligen den i uiredningen
diskuterade förändringen av byggnadsorganisaiionen.

Utredningens
förslag alt övre norra by ggnadsdis lri k tel skall utgå ur vägverkets
organisation och huvuddelen av dess byggnadsverksamhet överföras till vägförvaltningarna
i Västerbottens och Norrbottens län har tagits upp av bl. a. länsstyrelserna i
Västerbollens och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att
ett samutnyttjande av resursema för underhålls- och byggnadsverksamheten
motiverar att vägbyggandet samordnas med vägförvaltningarna. En eventuell
sammanslagning av byggnadsverksamheten i Västerbottens län med nedre norra
byggnadsdistriktet, vilket diskuterats i vägverkets hemställan skulle enligt
länsstyrelsen leda till stora problem på grund av de stora geografiska
avstånden. Länsstyrelsen menar i stället att en sammanläggning med vägförvaltningen
skulle medföra en väl sammanhållen länsenhet för planering, byggande och underhåll.
Länsstyrelsen i Norrbonens län framhåller att såväl speciella geografiska
förhållanden som tolalförsvarssynpunkier talar för att återstående
byggnadsenheter vid en förändring av övre norra byggnadsdistriktet bör anknytas
till respektive vägförvaltning i såväl Västerbottens som Norrbottens län.
Under förutsättning att nuvarande minskning av vägbyggnadsverksamheten i
Västerbottens och Norrboitens län blir beslående uttalar sig också TCO-S för en
samordning av vägbyggnadsverksamheten med respektive läns vägförvaltning. Ett
överförande av byggnadsverksamheten i Västerbottens län till nedre norra byggnadsdislriklei
leder enligl TCO-S till alltför långa avstånd för berörd personal samt att en
betydande omflyttning av personal kommer att ske. SACO/SR menar i likhet med TCO-S
att någon förändring

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 36

av
den regionala organisationen inte f. n. bör ske. SACO/SR framhåller därvid all byggnadsdistrikien
hittills väl anpassat sin regionala organisalion till en vikande
medelstilldelning och anser att en ytterligare anpassning är möjlig.

4
Decentraliseringsutredningens betänkande Samordnad regional vägplanering

Decentraliseringsutredningen,
som har i uppdrag all göra en samlad bedömning av de olika aspekterna på deceniraliseringsfrågan,
har i sitt delbetänkande Samordnad regional vägplanering (Ds Kn 1977:2)
redovisat resultaten av ulredningens överväganden när del gäller samordningen i
den fysiska och ekonomiska vägplaneringen på regional nivå. Utredningen har i
en lidigare rapport, vilken avgavs som remissyttrande över betänkandet Vägplanering,
föreslagit vissa förändringar i vägplaneringssyslemei. Belänkandel Samordnad regional
vägplanering innehåller en komplettering av lidigare förslag saml utredningens
bedömningar av moliven och förulsällningarna för alt förändra själva planeringsorganisaiionen.

I
sina överväganden och förslag specificerar uiredningen inledningsvis allmänna
krav på ett system för en samordnad vägplanering på regional n i vå. Sålunda
anser uiredningen alt ell sådant syslem måsle ulformas så all invesleringsresurserna
tillvaratas effeklivi, så all del blir administrativt enkelt samt så att
resultaten för olika län blir jämförbara. Utformningen av planeringssystemet
skall vidare enligt utredningen ge alla i planeringen dellagande organ på
regional och lokal nivå reella möjligheler alt påverka vägplaneringen. Detta
krav är nära förenat med strävandena efter större infiytande för de
förtroendevalda.

De
nuvarande formera för den fysiska och ekonomiska vägplaneringen och den
nuvarande organisationen tillgodoser inle enligl uiredningen de nämnda kraven
på en samordnad vägplanering. Den ökade samordningen och del förbättrade
politiska infiytande som krävs i den regionala vägplaneringen anser uiredningen
kan åstadkommas bl.a. genom att förbättra själva handläggningsformerna i
planeringen samt genom organisatoriska förändringar innebärande alt
arbetsuppgifter och planeringsresurser för beredning av ärenden flyttas från
ett organ till ett annat. Utredningen anser all handläggningsformerna under alla
förhållanden behöver utvecklas.

Vad
avser handläggningsformerna för den av KLV föreslagna perspektivplaneringen delar
deceniraliseringsutredningen i allt väsentligt KLV;s förslag. Utredningen
framhåller emellertid all del är svårt alt mer utföriigt diskutera beredningslekniken
och redovisningsformerna innan perspeklivplaneringen konkretiseras i
detaljerna.

Utredningen
framhåller att den regionala trafikplaneringen skall vara

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 37

ramen
och perspeklivplaneringen med dess redovisning av vägbyggnadsbehoven del konkreia
underiagel för den ekonomiska vägplaneringen eller priorileringenav vägobjeklen.
Redan i sin inledande rapport har utredningen föreslagit all prioriteringen av vägobjekt
fortsättningsvis skall ske i en enda planeringsomgång. Det nuvarande systemet
med långlidsplaner samt flerårs- och fördelningsplaner för statsvägar
respektive slalskommunvägar föreslår uiredningen därför ersättas av en
prioritering enbart i långlidsplanens form, men liksom hittills med uppdelning
mellan statsvägar och Slalskommunvägar,

Långlidsplanerna
skall enligl ulredningens förslag även i fortsättningen omfalta en 10-årsperiod.
Detaljeringsgraden i prioriieringen förutsätts emellertid kunna variera mellan
olika delperioder inom del redovisade lidsper-speklivel, bl, a. med hänsyn till
svårighetema att för hela perioden ange vägbyggandets totala omfattning, Uiredningen
har föreslagit att fördelningen av ansvarel för planfaslställelsen mellan länsslyrelsen
och vägverkei skall spegla uppdelningen i statsvägar med intresse från riksplaneringssynpunki
och vägar som det i huvudsak enbart från regional synpunkt finns ett iniresse att
nyinvesiera i eller att förbälira. Uppdelningen kan enligl uiredningen göras 1.
ex. med utgångspunkt i den regionala trafikplaneringens analys av de olika
vägarnas funktioner. Utredningen anser inle all del finns förutsättningar all
låta länsstyrelserna faslslälla långlidsplaner förde slalliga riksvägar som har
en inlerregional belydelse. En noggrann prioritering för dessa senare objekt
kräver en överblick över trafikbehov och trafikutveckling på längre sträckor.
En sådan överblick fordras också för beslul om bidrag lill investeringar i slatskommunala
vägar. Del är enligt uiredningen naturligt all avgörandena lor båda dessa typer
av ärenden sker på central nivå eftersom en decentralisering av samtliga
befogenheter all faslslälla den ekonomiska planeringen skulle fordra omfattande
samordningsinsatser mellan länen, Uiredningen föreslår dock all länsslyrelsen
både upprättar förslag och faslsiäller långtidsplan för statsvägar på det
regionala vägnätet.

Uiredningen anser vidare
alt nya redovisningsformer i prioriteringen skall göra del möjligt alt i den
slutliga avvägningen la hänsyn lill de effekter av olika objekt som redovisats
av planeringsorganen från deras skilda utgångspunkter. En slörre öppenhet i
planeringen skall vidare öka förståelsen för moliven i de slutliga
bedömningarna hos de dellagande organen,

Uiredningen
behandlar också långtidsplaneringens lidscykel och anser alt lidskraven i prioriieringen
närmare bör prövas av vägverket i samråd med kommuner och länsorgan. I della
sammanhang bör möjligheterna all utsträcka nuvarande revideringsiniervall på
tre lill fem år prövas. Med en sådan förlängning skulle man enligl utredningen
förbättra möjlighelerna lill en samordning med t, ex, länsplanering. I likhet
med vad som beslulas för den regionalpolitiska länsplaneringen skulle ell
längre uppehåll mellan fullständiga genomgångar av långtidsplanerna skapa
utrymme för en mellan revideringstilllallena i enkla former genomförd översyn
av loruisäit-

4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 10

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 38

ningarna
lor den ekonomiska vägplaneringen. Härvid skulle enligl utredningen sambandet
mellan länsplaneringen och vägplaneringen förslärkas. Utredningen framhåller
emellertid också alt prakliska skäl lalar mol en med övrig planering parallell
vägplanering. Sålunda är kartläggningar, överväganden och uiformning av
förslag för samtliga akluella planeringsformer inycket arbetskrävande. En
alltför slor koncentration i liden medför menar uiredningen en belastning på planeringsorganisaiionen
som antingen ökar anspråken på personal eller reducerar möjlighelerna alt
utföra planeringsuppgifterna på ett lillfredsslällande säll,

1
syfte all förbälira samordningen i den ekonomiska planeringen mellan statsvägar
och slalskommunvägar har uiredningen övervägt olika förslag lill att åstadkomma
en sådan samordning. Utredningen har därvid stannat för ell förslag som innebär
all statsvägar och slalskommunvägar liksom hittills bör redovisas i två olika
planeringsdokument, men all planeringen för de två vägkategorierna sker i
liden parallellt.

Beträffande
den fysiska vägplaneringen framhåller utredningen alt den översiktliga fysiska
vägplaneringen redan på ett tidigt stadium måsle vara väl koordinerad med innehållel
i respektive kommuns marköverväganden. 1 sin lidigare rapport föreslog
utredningen att - för all förenkla del nuvarande fysiska vägplaneringssyslemei
- alla översiktliga överväganden i projekteringssammanhang skulle ske inom
ramen för ett enda planeringsin-slmment. Sålunda menade uiredningen all begreppel
lokaliseringsplan för de slalliga vägarna borde bibehållas för samtliga
översiktliga bedömningar som redovisas före arbeisplanesladiel, Uiredningen
framhöll all del kunde finnas motiv alt tala om en förberedande och en slutlig lokaliseringsplan,
I sina fortsalla överväganden har utredningen kommii fram lill all den förberedande
lokaliseringsplanen för slalliga vägobjekt skall anlas genom beslul i länsstyrelsens
slyrelse efier samråd med kommun och vägverkels ceniralförvaltning.

Vad
avser delaljprojekieringen av statsvägar föreslår uiredningen att länsstyrelsen
ges befogenheter all fastställa arbetsplan vad avser investeringar på del
regionala vägnätet saml mindre ombyggnads- och förbättringsarbeten även inom riksvägnälei.
Om erfarenheten av fastställelseprövning på regional nivå visar all detta bl,
a, med hänsyn lill kraven på likformighet i bedömningarna kan ske ulan olägenheier
bör även enligl utredningen beslul om arbetsplaner avseende del inierregionala
vägnätet i ell näsla steg överföras lill länsstyrelserna. En ulökning av de
regionala organens beslutanderätt skulle, lillsammans med övriga i belänkandel
redovisade åigärder, utvidga länsstyrelsens och dess förtroendemannaslyrelses
ansvar och öka iniressei för den ekonomiska och fysiska vägplaneringen på
regional nivå. För del slatskommunala vägnätet anser uiredningen att en ulveckling
och systematisering av formerna för det lekniska samrådet mellan kommunerna och
vägförvaltningen på sikt kommer att möjliggöra ett avskaffande av den i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 39

dag
förekommande detaljerade centrala granskningen av byggnadshandlingar.

Uiredningen
anser vidare all projektering av vägobjekt i en lurordning som väsentligt
avviker från långtidsplanens prioritering eller som inle redovisas i gällande långlidsplan
skall påböQas efter sainråd mellan vägförvaltningen och länsstyrelsen. Länsslyrelsen
bör också ha möjligheler all aktualisera projektering av vägobjekt som inle
redovisas i långlidsplanen.

I
fråga om handläggningen av beslul om beredskapsarbeten på vägar anser uiredningen
att länsstyrelsen skall bli en mer aktiv part i det slutliga valel mellan olika
objekt. Beslut om igångsättning av beredskapsarbeten inom vägsektorn föreslås
därför fattas av vägverkei och arbetsmarknadsverket i samråd med länsstyrelse,

I avsikt att ulveckla de sektorsövergripande
intressenas infiytande i vägplaneringen har utredningen övervägt olika modeller
för en omorganisation av vägplaneringsverksamhelen på regional n i v å , 1 ett
slutskede har utredningen därvid diskuleral dels ell förslag innebärande alt en
fast beredningsgrupp för handläggning av vägplaneringsärenden inrättas, dels en
överfiyttning, helt eller delvis, av uppgifter och resurser från vägförvaltningarnas
planeringskonlor lill länsstyrelserna. Del senare aliernalivel skulle enligl uiredningen
förbättra möjlighetema att samordna beredningen av vägplaneringsärenden med
beredningen av andra ärenden i länsslyrelsen. Uiredningen framhåller
emellertid all detta allernaliv också innebär fiera nackdelar. Bland annal
pekar uiredningen på del kunskaps- och erfarenhelssatnband som finns mellan väghållningens
olika delar, planering, byggande och drift. En överföring av vägförvaltningarnas
planeringskonlor lill länsstyrelserna skulle innebära all ålerföringen av fakta
och kunskaper från byggandet och driften lill planeringen försvårades. Uiredningen
befarar också all en sädan lösning skulle fä negativa konsekvenser för
personalrekryteringen i och med alt det inle skulle bli lika naturiigt som för
närvarande för personalen alt växla mellan uppgifter inom planeringen,
byggandet och driften. Enligt utredningen krävs därför ell slarkl behov av ökad
samordning i den övergripande samhällsplaneringen som motiv för att lösgöra planeringskoniorel
frän vägförvaltningarna. Utredningen anser all del nödvändiga samrådet i
beredningen av vägplaneringen kan åstadkommas om samarbetet formaliseras genom
alt i samtliga län inrätta en fast gemensam beredningsgrupp sammansatt av
företrädare för de främsla planeringsorganen. Ensådan lösning, framhåller uiredningen,
hårde fiesta av den mer genomgripande omorganisationens fördelar men inga av dess
nackdelar. Inrättandet av en fast beredningsgrupp innebär enligl utredningen en
bibehållen handlingsfrihet i framliden samtidigt som man under liden skapar förulsällningar
för en enkel men slagkraftig samordning i planeringsfrågor. Uiredningen påpekar
att skulle det visa sig all ell formaliserat samråd med fast beredningsgrupp inle
ger de effekter det finns anledning all kräva, en mer genomgripande
omorganisation kan övervägas på nyll.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 40

Beträffande
länsvägsnä modern as roll i vägplaneringssammanhang konstaterar utredningen
alt dessa före oinbildningen år 1971 spelade en slörre roll än för närvarande efiersom
ledamöierna tidigare representerade de lokala vägnämnderna som för en eller fiera
kommuner skulle tillvarata de olika områdenas vägintressen. Dessulom hade
länsstyrelserna vid den tidpunkten ännu inte fåll sin beslutande förtroendemannastyrelse,
Länsvägnämnden var därigenom inenar utredningen ell naturligt forum på länsnivå
för avvägningen om resursfördelning och om vägarnas utformning,

Uiredningen anger all erfarenhelerna
av länsvägnämndernas arbeie växlar inellan liinen beroende på hur nämnderna ärsammansalla.
Saknar flertalet av de förtroendevalda praktisk erfarenhet av annan
planeringsverksamhet reduceras sannolikl nyttan av nämndens bedömningar och
ställningstaganden. Utredningen konstaterar all nämndernas sammansättning
varierar ganska väsentligt mellan länen.

Utredningen
framhåller att även om formerna för den ekonomiska och fysiska vägplaneringen
förbättras t, ex. i överensslämmelse med KLV:s och ulredningens egna förslag,
är del inle säkert alt den rådgivande politiska funktionen på länsnivå i
allmänhet tillför prövningen av vägärendena några nya viisentliga element, Enligl
uiredningen penetrerar kommunerna frågorna på ett ingående säll, inle minst när
del gäller prioriieringen av projekteringen.

Övergripande länsvisa
bedömningar sker i länsstyrelsens styrelse. De kompletterande bedömningar som
fordras i beredningen av ärendena kräver menar utredningen under alla
förhållanden omfattande konlakler mellan de ansvariga planeringsorganen och
övriga intressenter i vägplaneringen. Genoin inrättande av fasia
beredningsgrupper på länsnivå får man enligl uiredningen ett naturligt forum
för gemensamma överväganden, Direktkon-lakter mellan länsstyrelsens slyrelse
och planeringsintressenlerna kan också bidra lill all utveckla den nödvändiga
dialogen, Mol denna bakgrund föreslår utredningen all länsvägnämnderna
avskaffas. Ell sådani förslag, framhåller uiredningen, förutsätter alt ärenden
av belydelse om indragning av väg eller intagning av väg lill allmänt underhåll
fortsättningsvis avgörs i länsstyrelsens Slyrelse.

1
fråga om genom för a ndelavulredningens förslag hänvisar uiredningen till att
förberedelser pågår fören ny planeringsomgång där de nya långtidsplanerna
kommer all avse tioårsperioden 1979-1988. Uiredningen loreslår all den del av
förslagen som inte är beroende av väsentligt förändrade rutiner i prioriieringen
genomförs senast den I januari 1978,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 41

5
Föredraganden

5.1 Inledning

Statens
vägverk fick sin nuvarande organisation för ca lio år sedan - den 1 juli 1967
-genom en ombildning av dåvarande väg- och vallenbyggnadsverket, i vilket
ingick väg- och vallenbyggnadsstyrelsen som centralt organ och vägförvaltningar
i vardera av de 24 länen som regionala organ (prop. 1966; 129, SU 1966:152, rskr
1966:361).

Som
följd bl. a, av de ändrade krav som successivt har kommii alt ställas på vägverket
tog verkei för några år sedan initiativ till en översyn av sin organisalion. En
sådan bedömdes också angelägen med hänsyn till den av riksdagen beslutade omlokaliseringen
av verkei lill Borlänge.

Översynen
har nu utförts i samarbeie med statskontoret och har resulterat i en hemställan
lill regeringen där verket begär all vissa kompletteringar och förändringar
görs i den nuvarande organisationen.

Under
senare år har den framlida vägplaneringen och vägpolitiken utretts intensivt.
Ett av syftena med della arbete har varit all nå en bättre samordning mellan
vägplanering och övrig samhällsplanering. Utredningsarbetet har resulterat bl,
a, i betänkandena (SOU 1975:85-86) Vägplanering från kommittén förden
långsiktiga vägplaneringen (KLV) och (Ds Kn 1977:2) Samordnad regional
vägplanering från decentraliseringsuiredningen,

Enligl
min bedömning bör statsmakterna inte behandla vägverkels organisalion utan all
också la ställning lill de två betänkandena. Jag avser därför all behandla dem
innan jag redovisar min syn på vägverkels framlida organisalion. Del allmänna
ekonomiska läget har emellertid gjort del svårt all göra mera långsiktiga
bedömningar av den svenska ekonomins ulveckling, och det är därför olämpligt
all nu falla mer långigående beslut om den långsiktiga vägpolitiken.

Inledningsvis
kommer jag alt beröra vägfrågornas behandling i riksdagen under senare år. Jag
kommer därefier all behandla KLV:s och decentraliséringsulredningens betänkanden
och slulligen förslaget lill ändring av vägverkels organisalion. Med hänsyn lill
alt decentraliséringsulredningens belänkande avgavs i maj i år har en
fullständig beredning av dess förslag inte skell. Jag avser därför all vid ell
senare tilirälle föreslå hur regeringen bör ta slällning lill de förslag i
utredningens betänkande som inte behandlas nu,

5.2 Tidigare
behandling av vissa vägplaneringsfrågor

Senasl
riksdagen behandlade de allmänna riktlinjerna för inriktningen av den
långsikliga vägplaneringen varar 1972, 1 1972 års staisverksproposition (prop,
1972:1 bil, 8 s. 74 ff) redovisade den dåvarande regeringen sina beslul i anledning
av vägplaneutredningens betänkande (SOU 1969:56-57) Vägplan 1970. Direktiven till
denna utredning präglades av den myckel expansiva syn på det framlida
vägbyggandel som rådde i mitten av 1960-talel. Uiredningen

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 42

skulle
således analysera konsekvenserna av en ökning av väganslagen med 4 resp. 7 1/2 96
årlig ökning i fasta priser. Utredningen förordade det högsta alternativet.

1
1972 års statsverksproposition uttalade departementschefen att den pågående
trafik- och samhällsutvecklingen liksom dittills skulle komma alt kräva
betydande insatser på vägområdet. Insatserna bedömdes dock inte kunna få den
omfattning som vägplaneulredningen föreslagit. Departementschefen framhöll att
del inte var möjligt att göra några uttalanden om storieken av de anslag som på
viss sikt kunde komma att utgå. Bortselt från osäkerheten i prognoserna
beträffande omfattningen och inriktningen av den fortsatta efterfrågan på vägtiänsler,
liksom från de begränsningar som kännetecknade planerings- och kalkylmodellen
var det angeläget att statsmakterna successivt kunde pröva vägutgifterna med
hänsyn till det totalt tillgängliga resursulrymmet och till de krav som andra
samhällssektorer ställde.

Vad
gäller den fortsatta vägplaneringen fömtsattes att den kalkylmodell som vägverkei
använt vid planeringen skulle ses över. Ett ulvecklingsarbele skulle därvid
bedrivas för att få fram ett underlag, som gjorde det möjligt att på ett bätlre
sätt bestämma den vikl, som rimligen borde ges vissa av de i kalkylmodellen
ingående komponenterna, bl. a. trafikanternas lidskostnad och irafikolyckskostnaden.

Utvecklingsarbetet
borde emellertid vidgas. Den av vägverkei använda kalkylmodellen angavs sålunda
i första hand vara ell hjälpmedel för att besiämma de trafikekonomiska
vinsterna. 1 del fortsatta mera långsiktiga utvecklingsarbetet borde man sträva
efter att väga in olika samhällsekonomiska effekter, vilka inle rymdes inom
modellen. Behovei av detta angavs öka med de vidgade regional- och
näringspolitiska aspekler, som läggs på samhällets investeringar. Del mera konkreia
utredningsarbetei i della avseende skulle utföras av en särskild kommitté.

Riksdagen
godtog regeringens ställningstagande att synen på vägplaneringen måste vidgas
så att man i vägplaneringen bätlre väger in övriga samhälleliga målsättningar
såsom de regionalpolitiska. Trafikutskottet underströk vid sin behandling av
förslaget att väg- och trafikplaneringen måsle ske i nära kontakt med
samhällsplaneringen i slort och i högre grad än hittills samordnas med en aktiv
lokaliserings- och regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiska och allmänt
näringspolitiska målsättningar måsle beaktas och hänsyn tas även till
trafiksäkerhet och miljö. De resurser som avsätts för vägändamål borde fördelas
på ell sådani säll att alla delar av landel får ett vägnät som tUlsammans med
andra åtgärder skapar bätlre betingelser för befolknings- och
näringslivsutvecklingen.

För
att ta fram underiagel för de fortsatta ställningstagandena inom vägplaneringen
lillsalles kommittén för den långsikliga vägplaneringen, KLV, som i oktober
1975 avlämnade belänkandel Vägplanering. Belänkandet har remissbehandlat.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 43

Innan
jag närmare går in på kommitténs förslag vill jag nämna all den framlida
vägplaneringen även behandlals i andra sammanhang. Jag tänker därvid på
länsberedningen som i sill betänkande (SOU 1974:84) Stal och kommun i samverkan
gjort en sammanfallande bedömning av den regionala samhällsförvaltningens
uppgifter och organisation. Övervägandena innefattade även principiella frågor
om lämplig decentralisering inom den slalliga förvaltningen. Länsberedningen
angav därvid att ytterligare uppgifter inom bl. a. vägplaneringen borde kunna
anförtros länsmyndigheterna. Länsberedningen fann vidare all vägförvaltningen
även i fortsättningen borde vara fritstående från länsstyrelsen.

1 ställningstagandena till
länsberedningens förslag i prop, 1975/76:168 om vissa frågor rörande den
regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation anförde
föredraganden att olika synpunkter kunde läggas på frågan om den personal i vägförvaltningen
som sysselsätts med vägplanering borde tillhöra länsstyrelsens planeringsavdelning.
Föredraganden erinrade om att decentraliseringsutredningen, som i enlighet med
länsberedningens förslag tillkallats för att göra en samlad bedömning av de
olika aspekterna på frågan om decentralisering, utreder bl. a. vägplaneringen.
Det framstod som naturiigt att uiredningen närden behandlade vägplaneringen
även övervägde på vad sätt en närmare samordning i verksamheien skulle kunna
ske mellan länsslyrelsen och vägverkels regionala organ.

Deceniraliseringsutredningen
har redovisat vissa bedömningar i fråga om vägplaneringen i ett utförligt
remissyttrande över KLV:s betänkande Vägplanering. Remissyttrandet, vars
innehåll redovisats bland övriga remissyttranden, har lämnats genom rapporten
(Ds Kn 1976:6) Ökat regionalt och lokall inflytande i vägplaneringen.
Utredningen har i maj 1977 avgett beläknandet (Ds Kn 1977:2) Samordnad regional
vägplanering, vilket dels innehåller kompletteringar av de förslag till
förändringar i planeringsarbetets innehåll som angavs i ulredningens
remissyttrande, dels omfattar utredningens bedömningar av moliven och
förutsättningarna för alt förändra själva planeringsorganisationen.

Statsmakternas
ställningstaganden år 1972 lill principerna förden fortsatta vägplaneringen
skulle ses som temporära i avvaktan på resultaten av det vid riksdagsbehandlingen
fömtsätta utredningsarbetet. Från riksdagens sida har vid olika lillfiillen
sedan riksdagsbehandlingen år 1972 påtalats behovet av alt frågan om den
långsiktiga vägplaneringen åter föreläggs riksdagen. Sålunda uttalade riksdagen
år 1974 (TU 1974:1, rskr 1974:110) att det allljämt var angelägel all det
fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bedrevs med all den skyndsamhei som
befanns möjlig samt att som resultat härav ett långsiktigt program för väginvesteringarna
snarasl förelades riksdagen. Även år 1975 uttalade riksdagen (TU 1975:1, rskr
1975:76) alt riktlinjer för den fortsatta vägplaneringen samt ett långsiktigt
program för den framtida vägpolitiken snarast borde föreläggas riksdagen. Någon
försening härav genom den trafikpolitiska utredningen fick inte ske. År 1976(TU
1975/76:11,

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 44

rskr
1975/76:253) gjorde riksdagen ell uttalande av moisvarande innebörd.

5.3
Den framtida vägplaneringen

Del
uppdrag som gavs kommittén för den långsiktiga vägplaneringen, KLV, var all med
ulgångspunkl i stalsmakiernas ställningstagande år 1972 om den långsikliga
vägplaneringen m, m, utarbeta förslag till riktlinjer för den framtida vägplaneringen.
Tyngdpunkten skulle läggas på all förbälira anpassningen av vägplaneringen lill
den övriga samhällsplaneringen,

KLV diskuierar
i sitt belänkande inledningsvis vissa grundläggande utgångspunkter för
väghållning och därmed vägplanering. Det gäller dels utformningen av väg- och
trafikpolitiken, dels den framlida efterfrågan på vägtjänster och dels
antaganden om det framtida resursulrymmet för vägålgärder.

KLV
framhåller all den av slatsmaklerna förda väg- och trajikpoliiiken ger fömtsättningarna
förden långsiktiga vägplaneringen. KLV hänvisar därvid till den i olika
sammanhang uttalade uppfattningen att den framlida trafikpolitiken bör grundas
på ett samhällsekonomiskt synsätt. Detta innebär enligl KLV alt man i högre
grad beaktar beroendet och återverkningarna såväl mellan vägtrafiken och övriga
irafikgrenar som mellan vägtrafiken och samhällssektorer utanför trafiksektorn.

För
egen del vill jag understryka vikten av att man i planeringen lar lillräcklig hänsyn
lill det ömsesidiga beroendet såväl mellan vägtrafiken och övriga
trafiksektorer som mellan vägtrafiken och ulvecklingen inom andra samhällssektorer.
Trafik i samverkan är enligl min uppfaltning en förulsällning för all uppnå en
balanserad avvägning mellan olika trafikslag och ett effeklivi uinyitiande av
samhällets resurser på trafiksidan.

Som
ett exempel på statsmakternas beslut inom den övriga samhällsplaneringens
område, vilka är av slor betydelse för den långsiktiga vägplaneringen, vill
jag nämna riksdagens ställningstaganden lill regional ulveckling och till
hushållning med mark och vatten. Genom riksdagens beslut år 1972 (prop, 1972:111,
InU 1972:28, CU 1972:35, rskr 1972:341 och 348) antogs ett regionalpolitiskt
handlingsprogram för hela landet och riktlinjer för hushållningen med mark och
vatten. Till ledning för planeringen i länen angavs bl. a. planeringsnivåer i
form av befolkningsramar för länen saml en plan för utveckling av den regionala
strukturen. De antagna riktlinjerna om hushållning med mark och vallen
innefattade vissa allmänna riktlinjer för lokal och regional planering i sådana
fall då anspråken på naturresurser från olika verksamhetsområden står i
konflikt med varandra samt riktlinjer beiräffande geografiska områden, främsl
kusterna, fjällen och älvdalarna.

De
regionalpolitiska målen har kompletterats och preciserats genom beslul av
riksdagen med anledning av prop. 1975/76:211 om samordnad sysselsättnings-och
regionalpolitik (AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79), 1 prop, 1975/76:1

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 45

har
programskedet i den fysiska riksplaneringen redovisats för riksdagen.

Som KLV
har framhållit är den framlida trafikutvecklingen och efterfrågan på vägijänstcr
av stor betydelse för den framtida vägpolitiken. En dämpning av trafiklillväxien,
såväl på person- som godstrafiksidan, i förhållande till tillväxten under 1960-lalet
och hittills under 1970-talel, är sannolik. Jag vill därvid framhålla att för
en relativt sett minskad trafiklillväxl talar, i fråga om persontrafiken bl.a.
en dämpad efterfrågetillväxl och en utbyggd och förbättrad kollektivtrafik, 1
fråga om godstrafiken kan man räkna med en liknande dämpad efterfrågetillväxl.

Enligl
KLV är anlaganden om det framtida resiirsiiiiymmeljör vägålgärder av slor
betydelse för vägplaneringen. Det påverkar bl, a, ulformningen av de vägar som
byggs i dag därför att de standardnormer som används inom vägverket har
utformats för all ge en optimal utbyggnad av vägnätet inom överblickbar
planeringsperiod. Sålunda kan exempelvis vid ell generöst antagande om det
framlida resursulrymmet en väg byggas bredare än vad som är moliveral vid eit
mera försiktigt antagande om del framtida resursulrymmet.

KLV
anser att den hiltillsvarande anslagsutvecklingen inom vägsektorn bör kunna lolkas
som statsmakternas uppfattning om den vägstandard som samhället i förhållande till
kraven på andra områden ansett det vara rimligt alt upprätthålla. Mol bakgrund av
den senasle tioårsperiodens anslagsutveckling bedömer KLV att en i reala termer
oförändrad anslagsnivå utgör en övre gräns för de resurser som kan komma alt
tilldelas vägsektorn.

Vid
remissbehandlingen av KLV:s betänkande har bedömningarna kring det framtida resursulrymmet
tagits upp av många remissinsianser. Flertalet av dessa framhåller behovet av
alt väganslagen ökar. Jag vill inle närmare uttala mig om omfattningen av de
framtida väganslagens storlek. Jag vill dock erinra om all antaganden om del
framlida resursulrymmet kommer att anges i de föreskrifter som regeringen
lämnar vägverket och länsstyrelserna för upprättande av flerårs- och
fördelningsplaner för del statliga resp. kommunala vägbyggandet.

Jag
anser dock all KLV på ett principiellt rikligt sätt behandlal frågan om all la
hänsyn lill del framtida resursutrymmet i planeringen. Det ärenligt min mening nödvändigl
att man har realistiska antaganden till grund för sin planering, Vägplaner som
upprättas enbart efter vad som från olika håll bedöms som angelägel eller
önskvärt främjar inte länens ulveckling om det saknas resurser att förverkliga
planerna. Behovet av all vi gör realistiska bedömningar om det framlida resursulrymmet
torde i nuvarande ekonomiska läge vara viktigare än någonsin för all vi på ett
riktigt säll skall kunna använda de resurser som slår lill buds.

Enligt
KLV bör man så långt möjligt låta del framtida vägplaneringssyslemei omfatta
väghållningen som helhet vilket innebär att det bör medge avvägningar såväl
mellan driftåigärderoch byggnadsåtgärder som mellan insatser på landsbygd och i
tätorter. KLV ser sina förslag i fråga om planeringssys-

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 10

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 46

temet
som en vidare utveckling av det system som f. n, används inom vägplaneringen,

KLV
har valt att dela in planeringssystemet i tre delar, planeringsmodell, planeringsstadier
och planeringsorganisalion. Dessa huvuddelar kan särskiljas även i den nuvarande
vägplaneringen men med delvis annan uiformning. Huvuddragen i det av KLV
föreslagna planeringssystemet tillstyrks av den hell övervägande delen av remissinsianserna.

1
anslulning lill behandlingen av del framlida vägplaneringssyslemei lar KLV även
upp lill behandling frågan om att använda någon form av indelning eller
klassificering av vägnätet för all underlätta planeringen. KLV erinrar om all
flera olika indelningar av väg- och gatunätet förekommer f, n. De fiesta indelningarna
har dock andra syften än planeringsmässiga, exempelvis indelning med hänsyn till
väghållaransvaret eller med hänsyn till väghållningens finansiering, Enligl KLV
kan de funktionella krav som bör ingå som en del i den samhällsekonomiska
bedömningen inom vägplaneringen i huvudsak tillgodoses redan av den nuvarande
uppdelningen på riks- och länsvägar, vilken dock enligl KLV bör ses över och
justeras i takt med ulvecklingen. Det finns enligt KLV:s uppfattning därför inle
anledning alt införa någon ytterligare indelning av vägnätet för att förbälira
vägplaneringen.

Jag
delar KLV:s uppfattning att med de smärre justeringar som lid lill annan kan
behövas bör den nuvarande riks- och länsvägsindelningen även i fortsätlningen
kunna utnyttjas vid planeringen, Riks-och länsvägsindelningen är sedan länge
väl förankrad i vägplaneringen och i väglagstiftningen.

Den
ptaneringsinoddl som KLV generelll föreslår innebär all ell samhällsekonomiskt
synsält anläggs på planeringsproblemen. Modellen omfatiar en vidareutveckling
av de irafikekonomiska bedömningar som sedan millen på 1960-talet gjorts inom vägsektorn,
Ulvecklingen innebär härvid alt en kvalitativ effektbeskrivning av
väghållningsåtgärder läggs lill den traditionellt kvantitativa. Det bör i
sammanhanget påpekas att någon strikt avgränsning mellan kvantitativa och
kvalitativa effekter inte kan göras.

Det
av KLV föreslagna och delvis inom vägverkei påbörjade utvecklingsarbetet i
fråga om planeringsmodellen finner jag värdefullt. Utvecklingen anserjag därvid
bör inriktas påatt i samtliga vägplaneringsstadier fa underlag fören
systematisering och värdering av de samhällseffekter som vägålgärder leder lill,
1 utvecklingsarbetet bör särskild uppmärksamhet ägnas ål att beskriva och
värdera de aspekler som nu endasl redovisas i kvalitativa termer så att en
avvägning underlättas mellan dessa och de effekter som redan nu kvantifieras
och värderas. En sådan ulveckling förutsätter samarbete mellan olika berörda myndigheler
och kräver ofla ett sektorövergripande och tvärvetenskapligt arbete.

Såväl
den ekonomiska som den fysiska vägplaneringen kan indelas i planeringsstadier, f.
n. tre stycken. Den ekonomiska vägplaneringen indelas i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 47

behovsinventering,
tioåriga långtidsplanersaml femåriga flerårsplaner (för de slalliga vägarna)
och fördelningsplaner (för slatskommunvägarna). Den fysiska vägplaneringen -
projekteringen - indelas i lokaliseringsplan, utredningsplan och arbetsplan.
De förslag som deceniraliseringsutredningen lägger fram innebär alt anlalel
stadier minskas till två såväl inom den ekonomiska som den fysiska
vägplaneringen.

En
ulveckling av den nuvarande behovsinvenleringen mol den av KLV föreslagna perspeklivplaneringen
börenligt min uppfallning kunna medföra en förbällring av den långsikliga
vägplaneringen. Konsekvensbeskrivningar av den framlida iransportförsörjningen
som gmndas på antaganden om skilda inriktningar och medelsutrymmen för
väghållningen bör sålunda göra del möjligt att föra en mer aktiv diskussion av
väghållningens mål och medel. En ulvidgad konsekvensbeskrivning som
perspektivplaneringen innefattar torde vidare ge fömsältningar för en bätlre
koordinering mellan vägplaneringen, den regionala trafikplaneringen,
länsplaneringen och den fysiska samhällsplaneringen. Därvid bör också olika vägåtgärders
effekter från miljösynpunkt kunna belysas bätlre än vad som hittills skell. Den
av KLV föreslagna perspektivplaneringen bör sålunda komma lill användning.

Med
hänsyn lill att perspeklivplaneringen kommer all ställa högre anspråk på
planeringsresurser bedömerjag all revideringsiniervall på fem år bör vara
lämpligt mol tre år för nuvarande behovsinventering. Ett revideringsiniervall
på fem år underlättar också en samordning mellan vägplaneringen och bl, a. den
regionala uivecklingsplaneringen.

Vad
avser prioriteringsfasen i vägplaneringen anser deceniraliseringsutredningen
att den regionala trafikplaneringen skall vara ramen och perspeklivplaneringen
med dess redovisning det konkreta underiagel för denna fas i vägplaneringen. Uiredningen
föreslår också all den nuvarande i prioriterings-fasen ingående tioåriga långlidsplanerna
sami femäriga flerårs- och fördelningsplanerna slås samman lill ett tioårigt plandokumenl
förstats- respektive slalskommunvägar med en successivt minskad detaljeringsgrad
i planerna. Uiredningen föreslåratl planrevideringen av de tioåriga planerna
samordnas med intervaller för revidering av övriga samhälleliga planeringsaktiviteler
bl, a, den regionala uivecklingsplaneringen och den regionala trafikplaneringen,

Beiräffande
den tioåriga planen för del regionala slalliga vägnätet föreslår utredningen
all länsslyrelsen lår befogenhet all fastställa denna.

Jag
delar i stort de förslag som decentraliseringsuiredningen lagl fram i fråga om priorileringsfasen
inom vägplaneringen. Jag anser det angeläget all prioriteringen av insatser
inom väghållningen kan bedömas och avvägas även med hänsyn till de
regionalpolitiska målsättningarna för olika delar av landel och behovet av
insatser inom andra delar av trafiksektorn. Delta bör underiättas om långiidsplanearbetet
på lämpligt sätl samordnas med del övergripande irafikplaneringsarbetet på
central och regional nivå.

Vidare
anserjag alt en sammanslagning av fierårs- och fördelningsplanerna

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 48

med
respektive långtidsplaner kommer att förenkla vägplaneringen för kommuner saml myndigheler
och organ på regional nivå. De tioåriga planerna bör kallas flerårs- och
fördelningsplaner, i enlighet med nuvarande benämningar i väglagstiftningen.

Med
hänsyn till att länsvägnälet företrädesvis betjänar de regionala och lokala transportuppgifiema
finner jag det vidare rikligt alt länsslyrelsen ges bemyndigande all fastställa
prioriieringen för åtgärder pä detta vägnät.

Jag anser det värdefullt
om även revideringsinlervallen för flerårs- och fördelningsplanerna kan samordnas
med de som gäller för övrig planeringsverksamhet i samhället, Föratt få
överensstämmelse med del tidigare av mig angivna planeringsiniervallel för
perspektivplaneringen anser jag därför att även dessa planer bör revideras vart
femte år. Ell intervall på fem år kan dock vara för slorl bl. a, med hänsyn
till den ökade andelen mindre omläggnings-och förbättringsarbeten som planerna omfatiar.
Utöver revideringen vart femte år bör därför flerårs- och fördelningsplanerna,
om så befinns lämpligt, också kunna revideras en gång mellan dessa revideringstilirällen.

Med bakgrund av vad jag
har anfört i fråga om prioriteringen mellan olika vägobjekt inom planeringen
avser jag all föreslå regeringen att därav föranledda ändringar görs i vägkungörelsen
(1971:954, ändrad senasl 1976:734)och i kungörelsen(1971:955,ändrad senasl l976:28)om
statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa kommuner,

Beiräffande den fysiska
vägplaneringen föreslår decentraliseringsuiredningen i sitt remissyttrande att
de nuvarande tre stadierna lokalisering, ulredning och delaljprojeklering
sammanförs till endasl två stadier, ett lokaliserings-och ell detaljprojekteringsstadium,
Lokaliseringssiadiei kan härvid bedrivas olika långt, dels mot en förberedande,
dels mot en slutlig lokaliseringsplan, varvid den senare till sill innehåll i slort
överensstämmer med nuvarande utredningsplan. Jag förutsätteratt förslagel
ingående prövas av vägverket, som har det direkla ansvaret för
vägprojekteringen. Härvid är det av vikt att projekteringen får en utformning
som väl anknyter till den kommunala fysiska planeringen.

Med planeringsorganisalion
avser KLV den organisatoriska ram inom vilken vägplaneringen sker. Beredningen
av olika vägfrågor sker normall inom vägverkels regionala organ, dvs. vägförvaltningen
i resp. län. Enligt beslämmelserna i väglagstiftningen har beslutanderätten för
viktigare vägfrågor lagts på vägverket och länsstyrelsen gemensami, vilket
innebär alt vägverket kan falla endasl sådana beslul som länsstyrelsen lillslyrkl.
Har vägverket och länsstyrelsen olika uppfaltning i en fråga överiämnas ärendel
till regeringens prövning.

KLV undersirykeratl planeringsorganisaiionen
måste utformas så all den möjliggörden fömtsätta samordningen av vägplaneringen.
Enligt KLV ärdel inom ramen för den gällande författningsmässiga regleringen
möjligt att få den eftersträvade samordningen genom att öka kommunernas och
länsstyrelsemas möjligheter all aktivt medverka i vägplaneringen. Flera remissin-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 49

stanser
har härvid erinrat om decentraliséringsulredningens arbete.

1
sill betänkande Samordnad regional vägplanering har decentraliserings-utredningen
behandlat på vad sätt en närmare samordning i verksamheten kan ske mellan
länsstyrelsen och vägverkets regionala organ. Utredningen, som har undersökt
olika alternativa lösningar, har kommit till den uppfattningen att en
överföring - helt eller delvis - av vägförvaltningarnas planeringskontor till
länsstyrelsen skulle medföra fiera nackdelar. Utredningen anser att det
nödvändiga samrådet i beredningen kan åstadkommas om samarbetel formaliseras
genom inrättandet av en fast gemensam beredningsgmpp, sammansatt av företrädare
för de främsta planeringsorganen. En sådan beredningsgrupp skulle ha till
uppgift alt förbereda behandlingen av viktigare väg- och trafikfrågor.

Man kan nalurliglvis lägga
många olika aspekler på hur vägplaneringsar-belet skall organiseras. Del gäller
främst att finna effektiva lösningar samtidigt som ett tillräckligt infiytande
från regional och lokal nivå säkras. Alla åigärder föratt förbättra
samordningen mellan olika inlressen bör enligl min mening vidlas så att man i
de olika vägärendena får så väl genomarbetat beslutsunderlag som möjligi. Mot
den bakgrunden finner jag alt förslagel all inrätta en fast beredningsgrupp på
länsnivå bör kunna bidra till en förbättrad vägplanering. Sådana grupper bör
kunna inrättas försöksvis även om decentraliséringsulredningens belänkande i övrigi
är föremål för beredning inom regeringskansliet. Jag avser därför föreslå
regeringen all sådana beredningsgrupper skall tillskapas. På så sätt görs
samrådet på länsnivå mer effeklivi samtidigt som handlingsfriheten i framtiden
ändå bibehålls.

De
fasta beredningsgrupperna skall ses som en komplettering lill övriga föreslagna
förbättringar inom vägplaneringen. Skulle det visa sig att ett formaliserat
samråd med fast beredningsgrupp inle ger de effekter som det finns anledning
att förvänta, kan andra åtgärder av organisatoriskt slag behöva övervägas.

Decentraliseringsutredningen
har i sitt belänkande föreslagit all länsvägnämnderna bör avskaffiis mol
bakgrund av bl. a, de föreslagna beredningsgrupperna. Jag är inle nu beredd
alt föreslå all länsvägnämnderna avskaffas och all deras uppgifter överförs till
andra regionala organ ulan vill avvakta vidare beredning av frågan.

1
sill avsnitl om lälorternas speciella problem framhåller KLV alt sambandet
mellan bebyggelse- och irafikledsplaneringen är särskill uttalat i tätorterna.
En trafikekonomiskl inriklad analys är därför normalt av underordnad belydelse
i dessa sammanhang.

Trafiken
i slörre tätorter kan ge besvärande trängsel och betydande miljöproblem vid
alltför omfatiande individuell trafik samiidigi som trafik-efterfrågans omfallning
ofta ger underiag för kollekliva irafiklösningar. 1 tätortema är därför förslag
som ger förbättrade förulsättningar för den kollekliva trafiken av särskild belydelse.
Jag vill därvid framhålla viklen av all väg- och trafikplanering i tätorterna
samordnas med den kommunala

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 50

fysiska
planeringen. Flertalet kommuner lorde numera ha irafikledsplan. Sirävan bör
vara alt en sådan plan, samordnad med kommunens övriga planering, skall vara
grundad på såväl kollekliv som individuell trafik. Planen bör vidare omfalla inle
bara väg- och gatunätet ulan även gång- och cykelvägsförbindelser.

Jag
vill i sammanhanget erinra om den pågående cykeltrafikulredningen, (K 1976:04),
som har till uppgift att se över stalsbidragsbeslämmelserna för gatu- och
vägbyggandel så alt kommunerna stimuleras all anordna sammanhållna cykelvägnäl
inom sina tätortsområden,

KLV
tar upp väghållaransvarei och förordar alt kommunen skall vara väghållare i slörre
tätorter. Större genomfartsleder föreslås dock vara kvar i vägverkels
väghållning. KLV berör även länsberedningens förslag om översyn av väghållaransvaret
på de mindre vägarna.

Statskontoret
tillhör de remissinstanser som lar upp frågan om väghållaransvaret och anser
all kommuner med tätorter över en viss storlek bör vara väghållare. För egen
del kan jag konstatera all i fiera slörre tätorter sköter vägverkei de allmänna
vägarna medan kommunen har en organisalion som svarar för övrig gatu- och
väghållning. Del synes mig vara orationellt att ha två väghållningsorganisalioner
inom samma tätort. Framför allt står delta inte i överensstämmele med sirävan
alt decentralisera olika verksamheter så långl som möjligt, Möjlighelerna för
kommunen alt vidla lämpliga åigärder inom sill tätortsområde ökas väsentligt
när kommunen själv har ansvarel för hela väg- och gatunätet. Genomgående leder
med belydande övergripande trafik bör dock kvarstå i vägverkels väghållning.
Jag anser sålunda all vägverkei bör la upp diskussioner med berörda kommuner
med sikle på all kommunen blir väghållare i samtliga större tätorter.

Länsberedningen
föreslog i sitt betänkande Stat och kommun i samverkan alt man skulle utreda om
kommunerna skulle la över väghållaransvaret för en del av det tertiära
vägnätet, Förutsällningarna för ett sådani övertagande är hell annoriunda än de
jag har nämnt vad gäller slörre tätortsområden. Vägverkels lokala driftorganisalion
är anpassad lor att svara för driften av dessa vägar, Ell överförande av dem till
kommunerna skulle medföra behov av en betydande omorganisation av verkels driftverksamhel
med en förmodad indragning av ålskilliga lokala arbetsområden. Från kommunalt håll
synes det inte ha uttalals särskilda önskemål om alt få la över dessa vägar. Jag
är därför inle beredd all lillslyrka länsberedningens förslag i denna del.

1
sammanhanget vill jag erinra om att 1969 års vägutredning har i sill belänkande
(SOU 1977:12) Kommunal och enskild väghållning lagl fram förslag till lag om
kommunvägar. Förslaget innebär att kommunerna ges möjlighet att formellt ta
över ansvaret för viktigare enskilda vägar. Belänkandet remissbehandlas f. n,

I
fråga om drifiplaneringen framhåller KLV all denna, jämfört med vägbyggnadsplaneringen,
har en mindre slark koppling till samhällsplane-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 51

ringen i övrigi. Driftverksamheten måste i hög grad
baseras på lekniskt-ekonomiska avvägningar.

Även om driftverksamheten väsentligen baseras på sådana
avvägningar är del enligl min uppfittlning viktigt att även ställningstaganden
inom driften baseras på ell samrådsförfarande med bl. a. länsstyrelse och
kommuner, Della är särskill väsentligt med hänsyn tillden ökande vikl som
driftfrågorna fåll inom väghållningen. Jag vill erinra om att anslagel för
drift av slalliga vägar för innevarande budgetår uppgår lill ca 1,8 miljarder kr.,
vilkel gör della anslag lill del i särklass slörsia väganslaget, Väghållaren,
som har del direkla kosinads- och produklionsansvarel måste dock även i
fortsättningen ha del direkla planeringsansvaret.

Med hänsyn lill driftverksamhelens ökande vikt är det
väsentligt all man, som KLV loreslår, klarlägger sambandet mellan vägstandard
och driftål-gärder å ena sidan och effekterna för trafikanterna i form av främsl
säkerhel och framkomlighet å andra sidan, KLV finner del därvid nödvändigl med ell
intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete. Jag vill erinra om de resurser
inom olika delar av väg- och trafikforskningens område som har byggts upp hos
statens väg- och irafikinstiiut i samband med institutets omlokalisering till
Linköping häromåret. Dessa resurser bör naluriigen kunna uinyttjas i ell
forsknings- och ulvecklingsarbele med syfte all uppnå en förbättrad driftverksamhel.

KLV lar i ell särskill kapitel upp väghållningens
samhälleliga effekter lill närmare behandling, KLV anser all ytterligare
utredningar inom della område är önskvärda. Utredningsarbetet bör utvidgas till
områden av mer kvalitativ samhällelig betydelse. Uppmärksamhet bör ägnas ål bl.
a, miljön där åigärder all minska ölägenheterna av trafikbuller är en viklig
komponent. Del av KLV förordade utredningsarbetet bör få tvärvetenskaplig karaklär.
Därjämte föreslår KLV en inlressenlanalys som ett lämpligt planeringshjälpmedel,

I anslutning lill KLV:s behandling av väghållningens
samhälleliga effekter vill jag framhålla vikten av att forskningsresurserna
utnyttjas inom de mesl angelägna områdena och all forskningsresultaien så snari
som möjligt kommer till praktisk användning i väghållningen. En ingående
prioritering mellan olika forsknings- och utredningsprojekt är därför nödvändig
liksom en klar målformulering för resp, projekt.

Vad avser de i den trafikekonomiska kalkylen ingående
värderingarna av restid och trafikolyckor delar jag KLV:s uppfallning all en
uppräkning av olyckskoslnaderna och en nedjustering av resiidsvärderingen är
motiverad. Enligt vad jag erlärit har vägverkei i sina kalkyler förändrat
värderingen av restid och trafikolyckor i den riktning som KLV har föreslagit,
I likhet med KLV vill jag dock i fråga om trafikolyckor framhålla viklen av all
man ingående karllägger och analyserar irafikolycksbilden. Värderingen i pengar
av den materiella uppoffringen av trafikolyckor, dvs, produktionsbortfall,
sjukvård och egendomsskador, ger inte uttryck för den vikl som trafiksäker-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:10 52

helsaspeklen
enligl min uppfattning måsle ha i vägplaneringen.

1
framliden är del även nödvändigl att miljöaspekterna beaktas i ökad ulsträckning
i vägplaneringen. Exempelvis måste kostnaderna för all uppfylla miljökraven
vägas in i den irafikekonomiska kalkylen. De förslag rörande vägplaneringen som
jag lidigare har redovisat ger goda möjligheter till all bättre beakla
miljöaspekterna.

Jag
vill i delta sammanhang erinra om alt den av riksdagen aktualiserade frågan om tillslåndsplikl
enligt miljöskyddslagen (1969:387) beiräffande bl. a. vägarsom kan medföra
miljöstörningar av väsentlig betydelse f, n, prövas av uiredningen (Jo 1976:06)
om översyn av miljöskyddslagsiiftningen,

I sill belänkande
behandlar KLV särskill väghållningens samband med regionalpolitiken. Enligl vad
KLV funnit har vägplaneringen under senare år successivt anpassat sig till den
av statsmakterna bedrivna regionalpolitiken. Delta har enligl KLV kunnal ske
bl. a. genom den utbyggnad av samhällsplaneringen som skett i form av den
regionala uivecklingsplaneringen och den regionala trafikplaneringen.

KLV, som ingående
behandlar sambandet mellan regionalpolitik och vägplanering, har kommit lill
den uppfallningen alt vägålgärder i sig -isolerade frän andra åtgärder - inte
kan anses vara någol av de mer effektiva regionalpolliska styrmedlen. Vid
överväganden om särskilda lokaliseringspoliliska satsningar är det emellertid
av vikt alt vägfrågorna kommer in i planeringen på ell tidigt stadium. Därvid
kan vägålgärder tillsammans med andra samhälleliga åtgärder ge den önskade
regionalpolitiska effekten,

KLV
har enligt min uppfattning kartlagt väghållningens samband med
regionalpolitiken på ett klargörande sätt. Jag delar KLV:s uppfaltning att vägplaneringen
successivt har anpassats lill den fortgående regionalpoliliska utvecklingen. De
förslag som jag i det föregående har behandlal lorde ytterligare säkra samordningen
mellan vägplaneringen och regionalpolitiken. Det gäller förslagen att
tidsmässigt samordna olika former av samhällsplanering och alt bättre kunna
beskriva de samhällsekonomiska effekter som är förbundna med olika
handlingsalternativ. Även förslagen om lästa beredningsgrupper i länen och
möjligheter för ökat infiytande för de regionala myndighelerna lorde förbälira
samordningen mellan vägplanering och de regionalpoliliska strävandena.

1 sitt belänkande lar KLV avslulningsvis
upp frågan om den framtida vägslandarden. Enligt KLV beror denna främsl på
trafikutvecklingen, resursutrymmet och sambandet mellan vägens uiformning,
trafikvolym och framkomlighet.

I
fråga om sambandet mellan vägens uiformning, trafikvolym och framkomlighet
anför KLV alt man internationellt och inom Sverige synes vara av den uppfallningen
alt man kan tillåta ett jämfört med tidigare bedömningar större trafikfiöde på
en väg ulan all negativa konsekvenser uppslår avseende reshasiighei och säkerhel.

Enligt
KLV bör man efiersträva en över landel på likarlal säll avvägd

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 53

vägstandard
som äranpassad lill det tillgängliga resursulrymmet. Standarden baseras på ulformningen
av olika vägkomponenter såsom vägbredd och linjeföring. Den eftersträvade vägslandarden
uppnås genom en kombination av drift- och byggnadsåtgärder. KLV förutsätter att
i första hand driftverk-samhelen bör prioriteras.

KLV
har analyserat den vägstandard som det mot bakgrund av utredningens
överväganden i övrigi kan vara rimligt att upprätthålla. Dessa analyser indikerar
all KLV:s antaganden om det framtida resursutrymmet leder lill att högre
trafikvolymer än hittills bör accepteras vid en given vägbredd. Att ange mer detaljerade
anvisningar om hur standarden skall ulformas ärdock inte möjligt. Det börenligt
KLV ankomma på vägverket alt i sin planering och genom sina anvisningar anpassa
den framtida vägslandarden inom antagen resursram för den överblickbara
tidsperioden.

I
anslulning lill della vill jag erinra om riksdagens uttalanden om ett långsiktigt
program förden framlida vägpolitiken. Ett sådant program måsle, som KLV
framhåller, grundas på antaganden om såväl det framtida resursulrymmet som den
framlida trafiklillväxien. Äv betydelse är även vägnätets nuvarande uiformning.
Den framtida vägslandarden är nämligen beroende av dagens vägnät, som kommer
all förändras i mer eller mindre belydande omfattning genom olika vägålgärder
av investerings- och driftka-raklär.

Den framlida vägtrafiklillväxten
beräknas till följd av en dämpad efterfrågetillväxl bli lägre än under 1960-lalet
och början av 1970-ialei, Godslrafiken vänlas vidare öka i snabbare takt än
persontrafiken, Enligl de senasle bedömningarna beräknas del inrikes personiransportarbetel
på väg öka från drygt 74 miljarder personkm år 1975 till 86-93 miljarder personkm
år 1990, dvs, en ökning med i genomsnitt 1 a 1,5 9é per år. Det inrikes
godstransportarbetet med lastbil, som beräknas ha uppgått till drygt 22
miljarder tonkm år 1976, beräknas öka till ca 35 miljarder tonkm omkring år
1990, dvs. en genomsnittlig åriig tillväxt med drygt 3 % per år.

Under
de senaste 10 a 15 åren har vägnätet ulvecklals i fiera avseenden. Exempelvis
har andelen belagda vägar ökat från 18 96 år 1960 till f. n. 53 96. Den tillåtna
bärigheten på vägarna uppgår till 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck på
över 90 96 av vägnätet. Längden motorvägar och motortrafikleder uppgår till
över 1 000 km, en fördubbling sedan slutet av 1960-talet. En hel del låglrafikerade
vägar har försetts med beläggning. Sålunda har ca IOOOO km allmän väg med
trafik mindre än ca 250 fordon/dygn belagts.

Det
är emellertid enligl min uppfattning helt klart att vägsektorn även fortsättningsvis
kommer att kräva belydande resurser. Under 1960-talet och även hittills under
1970-talet harhuvuddelen av väginvesteringarna avsett de större riksvägarna.
Inom ramen för tilldelade resurser bör nu en höjning av standarden hos de
mindre och medelstora vägarna ske bl. a, för alt underlätta såväl jord- och
skogsbrukels som övriga näringslivels transporter. Salsningar bör göras för alt
ytteriigare ulöka del belagda vägnätet, Molorvägsbyggandei

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:10 54

kommer
däremoi alt bli begränsat framöver och avse endast mindre kompletteringar och
sammanbindningar av del nuvarande nätet.

1
framliden måsle miljöaspekterna med bl, a. trafikbuller i ökad grad uppmärksammas.
Detsamma gäller trafiksäkerheten. En ökad andel av investeringarna måste därför
sällas in bl. a, på utpräglat olycksbelastade vägsträckor.

De
vägar där väsentliga trafikinskränkningar sker i tiällossningslid måste ges en
ökad uppmärksamhet. Del förekommer sålunda fortfarande vägar där inskränkningarna
även kan drabba persontrafiken varvid det finns risk lor isolering av samhällen
och byar.

Del
framlida vägprogrammel kan sägas vara de flerårs- och fördelningsplaner som
kommer all upprällas under år 1978 och sedan successivt revideras med vissa
intervall. Planerna avses upprällas med de förbättringar i handläggningsordningen
som jag här har föreslagit, innebärande alt ökad vikl ges åt
ställningstagandena på regional nivå. Jag avser föreslå regeringen all i föreskrifter
lill vägverket och länsstyrelserna ange den allmänna inriktningen av planema.
Vägledande blir bl. a, vad jag anfört om inriktningen av del framlida
vägbyggandel med exempelvis sirävan att förbälira trafiksäkerheten och förbälira
framkomligheten årel om på vägarna.

För
all decentralisera vägplaneringen bör beslutanderätten i första hand läggas på
regional myndighet. Länsslyrelsen bör därför, somjag lidigare har anfört, faslslälla
fierårsplanerna för länsvägnälet. Vägverket bör som hittills fastställa fierårsplanerna
för riksvägnälei och fördelningsplanerna.

Inom
regeringskansliet pågår f. n. beredning av budgeten för 1978/79, De ramar vilka
bör ligga lill grund för de tioåriga vägplaner som skall upprättas underår 1978
blir bl, a.beroendeav vilka väganslag som kommer att föreslås i den kommande
budgetpropositionen. Regeringen avser, som jag nämnde, alt i början av år 1978
lämna vägverkei och länsstyrelserna de föreskrifter vilka upprättandet av fierårs-
och fördelningsplanerna skall baseras på. Därvid kommer frågan om del bedömda
framlida resursutrymmet ätt behandlas. Jag vill framhålla all även
fortsättningsvis bör resursulrymmet kunna utökas när behov av sysselsäilningsfrämjande
åigärder föreligger.

5.4
Statens vägverks organisation

Statens
vägverks nuvarande organisalion infördes som nämnls år 1967, Verksamheien vid vägverkei
fördelades på fem avdelningar vilka i likhei med den interna revisionsseklionen
är direkl underslällda verkschefen. Organisationen byggdes upp enligt linje-stabsprincipen.
För linjeuppgiflerna svarar därvid drift- och byggnadsavdelningarna. Övriga tre
avdelningar -lekniska avdelningen, ekonomiavdelningen och administrativa
avdelningen - kan karakteriseras som stabsavdelningar. Den regionala
organisationen är inordnad i drift- resp, byggnadsavdelningen efter funktion.
Sålunda sorterar vägförvallningarna och projekieringskontoren under
driftavdelningen

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 55

medan
de sju byggnadsdistrikien är underställda byggnadsavdelningen.

Som
framgått av vad jag tidigare har anfört har del inom vägplaneringen och vägprojekleringen
skett en utveckling mot en ökad samverkan med övrig samhällelig planering och
ett ökat behov av samrådsförläranden med myndigheter, organ och andra berörda.
Man kan säga att väghållningsbesluten numera engagerar fler intressenter än lidigare.
En förklaring till detta är all del allmänna medvetandet otn vägtrafikens
samhällseffekter har ökal väsentligt under perioden. Väghållningens
miljöpåverkan tilldrar sig i dag ell slörre iniresse än tidigare. Kraven på
analyser och beskrivningar av altemativa väglösningar ökar därmed. Delta har
medfört en krafiigl ulökad planeringsverksamhet. 1 samband med behandlingen av betänkandena
Vägplanering och Samordnad regional vägplanering har jag angetl de förändringar
i nuvarande planeringssystem som jag anser vara nödvändiga för all den
eftersträvade, samordnade vägplaneringen skall kunna uppnås.

1
samband med all den nuvarande organisationen infördes dimensionerades de
resurser som bedömdes erforderliga för de uppgifter verkei hade all ulföra.
Under den gångna perioden har del visal sig all dimensioneringen av resurserna har
legal på en för hög nivå, Vägverkei har dock successivt anpassat sina resurser lill
lillgängliga anslag. Anpassning har varil nödvändig främsl beträffande drifi-
och byggnadsverksamheten medan planerings- och projekleringsresurserna inte
berörts på samma säll.

Den
pågående ulvecklingen mol en alltmer integrerad väghållning och den successivt
förändrade inriktningen av vägverkets verksamhel mol utökad planering och drift
har varil den främsla anledningen lill all verket i samarbeie med statskontoret
gjort en översyn av den nuvarande organisationen. Resultatet av denna översyn
har lagls fram i utredningsrapporten Vägverket 1980, vilken remissbehandlats
internt inom vägverkei och av berörda personalorganisationer. Viigverket har
därefter hemställt om förändring i den nuvarande organisationen. Till verkels
hemställan har fogats ett samrädsytirande från statskontoret. Vägverkels
hemställan med utredningsrapport och samrådsyilrande har remissbehandlats. Jag
avser att i del följande redovisa min syn på denna fråga.

För
all beskriva exislerande problem inom verkets nuvarande organisalion har uiredningen
gjort en ingående problemanalys. Jag delar i slorl sell de bedömningar som uiredningen
kommii fram till i denna analys. Således anser jag all centralförvallningen har
i stort en tillfredsställande organisalion. Problem finns på grund av all planeringsfunklionerna
beiräffande statsvägar och slalskommunvägar är uppdelade på två olika
avdelningar, driftavdelningen och lekniska avdelningen, Ell annnat problem är brisiande
balans i belastningen hos de olika avdelningarna, Specielll driftavdelningen
har ell omfallande arbetsområde,

Vägverkei
har i sin hemställan föreslagit all centralförvallningen organiseras i enlighel
med del av uiredningen framlagna s, k, funktionella organisationsallernativel, Della
kännetecknas av en relalivi sell begränsad

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 56

förändring
av den nuvarande organisationen. Ytterligare en avdelning uiöver de nuvarande
fem skapas. Inom denna avdelning, planeringsavdelningen, avses den långsiktiga
planeringsverksamheten, vilken som nämnls finns på olika avdelningar inom centralförvallningen,
all sammanföras. En sådan organisatorisk lösning bedöms på ett bätlre sätt än f,
n. göra samlade bedömningar möjliga i vägplaneringen. Såväl investerings- som
driftfrågor för både stals-, slalskommunvägar och bidragsberättigade enskilda
vägar kommer all kunna behandlas mera sammanhållet,

1
utredningsarbetet har även ingående diskuterats ett annal alternativ lill cenlralförvaltningens
organisation, del s, k, regionala linje-slabsalternalivel, Förslagel innebär
all fyra linjeavdelningar- vägavdelningar- inrättas för var sin region i
landet. Varje vägavdelning svarar för såväl byggande som drift i regionen. Vägavdelningarna
kompletteras med fyra stabsavdelningar, en planerings-, en leknisk, en ekonomi-
och en administrativ avdelning. Denna organisationsform, som liksom den andra organsialionsformen
bedöms förbättra fömtsättningarna för en effektiv verksamhet hos verkei, kan karakteriseras
som en mer genomgripande omorganisation.

En organsiationslösning
enligl det regionala linjestabsallemativet borde i och för sig kunna förbättra fömtsättningarna
för vägverkels verksamhel.

Jag
anser emellertid alt övervägande skäl lalar för all verkei organiseras enligl
det funktionella organisationsallernativel, innebärande all den nuvarande organisationen
kompletteras med en seperal planeringsavdelning.

Genom
all en planeringsavdelning tillskapas underlättas den vidareutveckling av
vägplaneringen vilken jag lidigare har förordai.

Jag
förordar sälunda att vägverkei från den 1 januari 1978 organiseras i enlighet
med verkels förslag. Genom att omorganisationen sker redan vid kommande
årsskifte har verket goda fömtsättningar att få den nya organisationen att
fungera väl före omlokaliseringen lill Borlänge,

Inom
driftavdelningen kommer i den nya organisationen arbetsuppgifter avseende driftverksamhel,
projektering och budgetarbete för slals-och slaskommunvägar all sammanföras.
Dessa arbetsuppgifter återfinns i dag inom såväl driflavdelningen som den lekniska
avdelningen.

Anlalel
anställda vid vägverkets ceniralförvaltning har ökal under senare år från 702
anställda år 1972 till 737 år 1976. Den nämnda omfördelningen av arbetsuppgifter
mellan avdelningarna kommer all lillsammans med andra åigärder som har
initierats genom organisationsutredningen medföra en effektivisering av
arbetet. Del lorde vara svårt att mer exakt beräkna vilket utrymme som en sådan
rationalisering medför i form av minskal personalbehov. Min bedömning är dock
all en viss minskning av cenlralförvaltningens personal, uppskattningsvis med
ett femtiotal, synes vara möjlig. En sådan minskning lorde inle medföra svårigheler
för de anställda med hänsyn lill naturlig avgång och den avgång som föranleds
av verkels omlokalisering till Boriänge,

Vad
avser verkels regionala organisalion har uiredningen föreslagit all

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 57

vägbyggandet
i övre norra byggnadsdislriklei, som omfallar Norrbollens och Västerbottens
län, bör samordnas med vägförvallningarna i resp, län, 1 sin hemställan anger
verket att frågan om den framtida organisationen för vägbyggnadsverksamheten i
Norrbottens och Västerbottens län bör ytterligare studeras. Verket hemställer
dock alt efter anmälan till regeringen få vidta de åigärder som en fortsatt
utredning i detta avseende kan komma fram till.

Siatskontoret
anser i samrådsylirandet att byggnadsverksamheten i Norrbottens län bör
inordnas i vägförvaltningen i länet och att byggnadsverksamheten i
Västerbottens län förs in i nedre norra byggnadsdislriklei. De två berörda länsstyrelsema
förordar att byggnadsverksamheten inordnas i resp, vägförvaltning.

Något
konkret förslag till förändring av byggnadsverksamheten i de två nordliga länen
har inte lagts fram. Jag vill i sammanhanget erinra om att sedan verkets
hemställan lämnats har vägbyggnadsverksamheten i Norrbottens län ökat
betydligt, dels genom regeringens beslul i januari i år om särskilda sysselsäilningsfrämjande
åigärder i länel, dels genom påbörjandet av Kiruna-Narviksvägen.

Jag
förutsätter all vägverkei genomför den planerade uiredningen om lämplig
regional organisation i nära kontakt med berörda personalorganisationer och
att verket återkommer lill regeringen med de förslag som kan föranledas av en
sådan ulredning. Jag är inle beredd att nu tillstyrka att verkei ges
bemyndigande all vidla förändringar i den regionala organisationen i Norrbottens
och Västerbottens län.

6
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen dels
bereder riksdagen tilirälle all la del av vad jag har anfört i fråga om

riktlinjer
för den framtida vägplaneringen, dels föreslår riksdagen all godkänna den
ändring i vägverkets organisalion

som jag har förordai.

7 Beslut

Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för den åtgärd eller
det ändamål som föredraganden hemsiälli om.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:10 58

Innehållsförteckning

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanlräde 1977-10-27 2

1
Inledning..................................................... 2

2
Belänkandet Vägplanering............................... 3

2.1 Betänkandets
innehåll............................. 3

2.1.1
Inledning...................................... 3

2.1.2
Utgångspunkter för väghållning........ 4

2.1.3
Huvuddragen i del framlida vägplaneringssyslemei
6

2.1.4
Väghållningens samhälleliga effekter.. II

2.1.5
Framlida vägstandard..................... 14

2.2 Remissyttrandena.................................. 15

2.2.1
Allmänt........................................ 15

2.2.2
Utgångspunkter för väghållning........ 16

2.2.3
Huvuddragen i del framtida vägplaneringssyslemei
17

2.2.4
Väghållningens samhälleliga effekter.. 22

2.2.5
Framlida vägstandard..................... 23

3 Statens vägverks
organisation........................ 24

3.1
Nuvarande organisalion............................ 24

3.2
Rapporien Vägverkei 1980........................ 26

3.3
Vägverkets hemställan ........................... 32

3.4
Remissyttrandena................................... 33

4
Decentraliséringsulredningens
belänkande Samordnad regional vägplanering 36

5
Fördraganden............................................... .... 41

5.1
Inledning.............................................. .... 41

5.2
Tidigare behandling av vissa vägplaneringsfrågor 41

5.3
Den framlida vägplaneringen..................... 44

5.4
Statens vägverks organisation ................. 54

6
Hemställan................................................... 57

7
Beslul......................................................... 57

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (23)

23 kopplingar i 17 dokument.

  1. SOU 2011:49 Medfinansiering av transportinfrastrukturer s. 249 · s. 251 · s. 271 i texten
  2. Bet. 1984/85:TU13 om anslag till Vägväsende m.m. (prop. 1984/85:100 bil. 8) s. 2 i texten
  3. Prop. 1984/85:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86 i texten
  4. Bet. 1978/79:TU18 med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik jämte motioner m. m. s. 71 i texten
  5. Bet. 1978/79:TU11 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1979/80 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde… s. 6 i texten

Visa alla 17